1. No category

Sykepleievitenskap . Omvårdnadsforskning . Nursing Science
Den mångdimensionella inbjudan
Marja Leena Portaankorva, HVM, doktorand, Anne Kasén, HVD, akademilektor, Lisbet Nyström, HVD, docent
MULTIDIMENSIONAL CONCEPT OF ’INVITE’
ABSTRACT
’Invite’ is a concept in K. Eriksson’s theory of caritative caring and it is surprising that the qualitative dimensions of the content of the concept
’invite’ are quite unknown. The aim of this study is to unveil the content of the concept through a hermeneutic concept determination by K.
Eriksson for the humanistic caring science. The study consists of an etymological and semantic analysis of the material that contains Swedish
dictionaries. The results of the analysis are five dimensions of meaning for the concept of ’invite’: an open, a playing, a supporting, an
enthusiastic and an altruistic invitation.
KEY WORDS:invite, semantic analysis, caring science.
Introduktion
Vårdandets etik handlar om relationen mellan patient och vårdare.
Hur inbjudan till denna relation sker har betydelse för lindrandet av
patientens lidande och främjandet av hans hälsa. Det finns något vårdande där en inbjudan sker. Inbjudan är aktiv och stående i en vårdande relation. Vårdaren bekräftar inbjudan genom handlingar som
berättar för patienten att han är under beskydd och får vila ut utan krav
(1). När vårdarens inbjudan relateras till frihet aktualiseras det etiska i
relationen. Eriksson (2) betraktar begreppet ’inbjudan’ som en av
grundkategorierna inom vårdandets etik och hon ger inbjudan positionen av grundbegrepp inom teorin om caritativ vård (3). Inbjudan som
begrepp förekommer inte explicit hos någon annan vårdteoretiker,
men relationen mellan patient och vårdare är en tydlig inre struktur i
vårdandet inom flera vårdteorier. Redan Nightingale betonade patientens hälsosamma omvärld som det viktigaste ansvarsområdet för vårdaren (4). Hon förberedde ett rum för patienten för att kunna inbjuda
honom. Nightingale använder inte inbjudan som begrepp, men det
finns beskrivningar av hur hon mötte varje patient individuellt och
bl.a. skrev brev för dem och vakade vid sängen hos döende soldater
(4). Peplau behandlar patient-vårdarrelationen utgående från interpersonella relationsteorier. Först är vårdaren främmande för patienten
och genom många faser blir hon själavårdare, men begreppet inbjudan
synliggörs inte (5). Travelbee poängterar patient-vårdarrelationen som
ett empatiskt, sympatiskt möte utan explicit inbjudan (5). Enligt Watson bör vårdaren acceptera patienten som han är och som den han kanske blir. Patienten kan också välja mellan olika aktiviteter för att få
bättre hälsa. Watson betonar mellanmänskliga relationer i vårdandet
(6). Parse använder begreppsparet «förbinda och separera» för att
beskriva hur människan lever i en paradox av gemenskap och ensamhet. Människan döljer och avslöjar saker för sig själv och för de andra
(7). Roach (8) lyfter fram begreppet ’comportment’ som betyder beteende, uppträdande och vandel som vårdarens stående kvalitet. Även
om dessa teoretiker inte nämner begreppet ’inbjuda’, gör vårdteorierna rum och möjlighet för inbjudan i patient-vårdarrelationen.
Inbjuda som begrepp betraktas i den här studien i relation till vårdandets etik, vilket innebär att dess meningsinnehåll inte friställs från
det ethos, som refererar till barmhärtighetens och kärlekens rum där
man visar vördnad för människans värdighet och helighet, för människan i all sin nakenhet (3). Det är möjligt att de vårdteorier och den etik
som ligger som grund för vårdares tänkande och handlande har den
potential som bär bortom etiska koder och principer. Vi saknar kunskap om inbjudan som grundkategori i patient-vårdarrelationen.
Vid granskning av tidigare forskning förefaller det som om inbjudan framförallt har förekommit vid pedagogiska studier inom medicin
(9) och inom hälsovård (10, 11, 12), som ett värdefullt medel vid
inlärning. I vårdvetenskapliga studier framträder framförallt avsaknaden av en inbjudan och därmed ett icke-välkomnande i en vårdrelation
(13). Inbjudan används även för att beskriva vårdande kultur och vårdande relation (14, 15). Människan upplever vårdande tröst och den
andres närvaro när hon inbjuds som hedersgäst till en vårdgemenskap
(16). Nordman (15) påvisar att vårdaren erfar inbjudan genom att
hälsa på patienten och att visa platsen för patienten, genom att möta
patienten och genom att tjäna i medlidande. Patientens inbjudan består
av dimensioner som att hälsa på andra och att möta de existentiella
frågorna, samt innehåller en bestående vädjan till vårdaren om att få
bli inbjuden i vården. Vårdarens motiv för inbjudan är medlidande och
patientens motiv är hälsa (15). Patienten inbjuder vårdaren till ett vårdande samtal för att kunna dela sitt lidande (17). Inbjudan är ömsesidig (15) i en asymmetrisk vårdande relation (14) som både vårdarna
och patienterna strävar efter att skapa genom förtroende (18). Patientens tillit kan vara ett svar på vårdarens inbjudan (14).
Syfte och frågeställningar
Begreppet ’inbjuda’ igenkänns och används i olika forskningar, men
det är paradoxalt att vi vet så litet om begreppets innebörd och nyanser. Inbjudan som begrepp ter sig otydligt. Föreliggande studie syftar
därför till att uppenbara innehållet hos begreppet ’inbjuda’ i den vårdande etiken för att klargöra dess djupare betydelse, oberoende av
vem som inbjuder. Forskningsfrågan lyder: Vad innebär begreppet ’inbjuda’?
Metod
I denna studie redovisas en etymologisk utredning och en semantisk
bestämning enligt Koort (19) av begreppet ’inbjuda’. Målet är att
avtäcka substans hos ’inbjuda’ genom och utgående från språket (20).
En etymologisk utredning och en semantisk bestämning hör till Erikssons (21) metodologi för begreppsbestämning.
I en etymologisk utredning söker man efter begreppets ursprung
och den är grunden för förståelse av begreppets metamorfos under
tidernas lopp. En etymologisk utredning kan återupptäcka någonting
redan glömt (21).
En semantisk bestämning består av flera faser: val av material (ordböcker), skapande av en kronologisk synonymtablå för det granskade
begreppet och tolkning av denna, val av synonymer ur tablån för fortsatt diskriminationsanalys och skapandet av nya synonymtablåer för
de valda synonymerna. Dessa sammanförs i en diskriminationsmatris
där man placerar varje synonymtablå som en rad i matrisen (19).
Utgående från diskriminationsmatrisen beräknas synonymitetsgraderna mellan begreppen med formeln (19):
antal befintliga bindningar mellan två synonymer x 100
antal möjliga bindningar
MARJA LEENA PORTAANKORVA, ANNE KASÉN OG LISBET NYSTRÖM
Downloaded from njn.sagepub.com by guest on April 1, 2015
23
Sykepleievitenskap . Omvårdnadsforskning . Nursing Science
Ett diskriminationsparadigm (19) är en figur som beskriver de olika
medlemmarna av begreppsfamiljen i relation till varandra. Genom
tolkningen granskar forskaren diskriminationsparadigmet, illustrerar
betydelsedimensionernas innehåll och beskriver synonymernas betydelser i relation till den etymologiska analysen. Tolkningen tar också
hänsyn till ordets metamorfos, alltså begreppets utveckling under
tidernas lopp.
Material
Material för den etymologiska utredningen erhölls ur fyra svenska
ordböcker, som fokuserar på begreppens etymologi (22, 23, 24, 25).
Av 19 granskade svenska ordböcker för den semantiska bestämningen inkluderades 10 ord- och synonymordböcker (26, 27, 28, 29,
30, 31, 32, 33, 34, 35). Ett kriterium vid inklusionen av ordböcker var
att de skulle göra rättvisa åt den rika förekomsten av synonymer till
verbet ’inbjuda’ under perioden 1931–1995. Vid valet av ordböcker
har strävan också varit att nå en bredd bland huvudredaktörerna. De
inkluderade ordböckerna skulle inte bygga på varandra, men det finns
undantag för att få fram ordets metamorfos. Ordbindningar exkluderades från synonymtablåerna, men de har använts i tolkningen (19).
Resultat
Resultatet baseras på den etymologiska utredningen och den semantiska bestämningen. Diskriminationsmatrisen i tabell 1 visar en sammanställning utgående från synonymtablån för ’inbjuda’, samt från
synonymtablåerna för de 14 valda synonymerna. Diskriminationspa-
radigmet i figur 1 utgår från matrisen. Genom tolkningen av diskriminationsparadigmet illustreras och benämns begreppsfamiljer för att
upptäcka betydelsedimensionerna hos ’inbjuda’. Tolkningen av betydelsedimensionerna sker mot vårdandets ethos.
Etymologi hos begreppet ’inbjuda’
Verbet ’inbjuda’ framträder i det svenska språket för första gången år
1582 (36). ’Inbjuda’ är detsamma som ’bjuda in’ (23). Hellquist (22)
och Wessén (24) upptar inte verbet ’inbjuda’, men ’bjuda’ presenteras.
Grundbetydelsen för verbet ’bjuda’ är att ’meddela’, som dels betyder
’befalla’, dels ’erbjuda’ och ’inbjuda’ (24). Begreppet ’inbjuda’ kan
utgående från den etymologiska utredningen av det besläktade verbet
’bjuda’ tolkas omfatta dimensioner både av möjlighet såsom ’erbjuda’, och från ’befalla’.
Semantik för ’inbjuda’
De fjorton synonymerna till ’inbjuda’ som valdes från den första synonymtablån i den fortsatta semantiska analysen är följande: ’invitera’,
’locka’, ’erbjuda’, ’anmoda’, ’uppmana’, ’fresta’, ’mana’, ’bjuda’,
’engagera’, ’föreslå’, ’hembjuda’, ’uppbjuda’, ’bjuda upp’ och ’befalla’. Dessa synonymer valdes å ena sidan på grund av betydelser och
frekvens, å andra sidan på grund av strävan att upptäcka nya nyanser
av verbet. Bland de exkluderade synonymerna fanns ’utlysa’ och ’annonsera’ vars innebörd förekommer bland synonymerna till ’bjuda’.
På samma sätt framträder innebörden hos de exkluderade ’tillbjuda’
och ’utbjuda’ i synonymerna till ’erbjuda’ och ’bjuda’.
Verben ’invitera’, ’erbjuda’ samt ’locka’ och ’fresta’ utgör de tre
grundbetydelserna hos verbet ’inbjuda’ (28) och de har även de högsta
frekvenserna som synonymer till ’inbjuda’ i de granskade ordböckerna.
locka
erbjuda
anmoda
uppmana
fresta
mana
bjuda
engagera
föreslå
befalla
hembjuda
uppbjuda
bjuda upp
möjliga
ordböcker
inbjuda
invitera
inbjuda
Tabell I. Diskriminationsmatris över verbet ʼinbjudaʼ.
8
7
6
6
6
6
4
3
2
2
0
2
2
1
10
3
4
2
5
3
0
4
2
2
0
1
1
1
9
0
0
0
8
0
0
0
0
0
0
0
0
10
0
0
0
0
7
0
7
0
2
2
0
10
8
0
2
2
0
0
0
0
0
0
9
0
7
0
0
0
0
0
0
0
9
0
2
0
0
0
0
0
0
10
2
0
0
0
0
0
0
10
2
2
7
1
2
1
10
0
0
0
0
0
9
0
0
0
0
8
0
0
0
10
1
1
7
5
9
invitera
9
locka
5
0
erbjuda
4
1
0
anmoda
2
2
1
0
uppmana
2
3
0
0
4
fresta
0
0
7
0
0
0
mana
1
1
5
0
1
8
0
bjuda
10
9
3
10
5
5
0
4
engagera
3
0
0
0
0
0
0
0
0
föreslå
0
0
0
3
0
0
0
0
0
0
befalla
1
0
0
0
0
3
0
0
4
0
0
hembjuda
2
2
0
7
0
0
0
0
3
0
1
0
uppbjuda
3
3
0
2
0
0
0
0
2
0
1
0
2
bjuda upp
2
3
0
2
0
0
0
0
2
0
0
0
2
24
VÅRD I NORDEN 4/2012. PUBL. NO. 106 VOL. 32 NO. 1 PP 23–28
Downloaded from njn.sagepub.com by guest on April 1, 2015
2
5
Figur 1. Diskriminationsparadigm över ʼinbjudaʼ.
25
’Uppmana’, ’mana’ och ’bjuda’ har höga frekvenser i ordböckerna.
’Engagera’ och ’föreslå’ kan tolkas beskriva vårdarens handlingar och
de är relativt unga synonymer till ’inbjuda’ i svenska språket.
Verb med lägre frekvens såsom ’bjuda upp’ och ’uppbjuda’, har
innebörden att ’bjuda upp en dam till dans’ enligt Dalin (26), och vårdandet kan metaforiskt antas förutsätta en motsvarande ömsesidighet
som dans. Senare konstaterar Dalin (29) att ’bjuda upp’ fortfarande
betyder att ’be om lov att få dansa med en dam’ medan ’uppbjuda’
betyder att ’tillkännage vid domstol skedd försäljning av fastighet, för
att den som anser sig därtill äga fog må kunna klandra köpet’ (29),
vilket lockar till tanken att den som inbjuder har äganderätt i saken,
eller att den som inbjuder inte står utanför. ’Hembjuda’ lockar till att
tänka på hur patienten bjuds in i en vårdande relation, som till ett hem
eftersom vårdandets ethos är idéhistoriskt närliggande till begreppet
’hem’ (37). ’Hembjuda’ betyder att ’erbjuda någon därtill berättigad
person eller myndighet att köpa en egendom eller annan sak, innan
den försäljes till annan’ (38) vilket väcker tanken om engagemang.
’Befalla’ valdes eftersom det ofta förekommer som en synonym till
synonymer för ’inbjuda’.
Diskriminationsparadigmet och tolkningen av det
Utgående från diskriminationsparadigmet i figur 1 kan fem begreppsfamiljer A–E illustreras, de kan tolkas som betydelsedimensioner av
’inbjuda’. I denna studie beskrivs stark bindning mellan synonymer
med svarta pilar i figuren. Grå pilar beskriver moderat tillhörighet och
vita pilar betyder svag synonymitet. Smala pilar illustrerar bindningar
på nyansnivå med synonymitet under 40%. Synonymernas mest framträdande synonymer i de granskade ordböckerna presenteras i «pratbubblor» i figuren.
De fem betydelsedimensionerna kan tolkas som: (A) en öppen inbjudan, (B) en lekande inbjudan, (C) en stödjande inbjudan, (D) en entusiasmerande inbjudan och (E) en inbjudan utan att förvänta sig något
i gengäld.
Den första betydelsedimensionen (A) består av ’inbjuda’ som
’invitera’, ’bjuda’, ’erbjuda’, ’befalla’ och ’föreslå’. ’Inbjuda’
framträder här först och främst som ’invitera’. ’Invitera’ betonar en
konkret mellanmänsklig närvaro och ett artigt sätt att bjuda in någon.
Trots att ’invitera’ inte är synonym till ’befalla’ kan man tolka in ett
bestämmande drag genom synonymen ’uppfordra’.
MARJA LEENA PORTAANKORVA, ANNE KASÉN OG LISBET NYSTRÖM
Downloaded from njn.sagepub.com by guest on April 1, 2015
Sykepleievitenskap . Omvårdnadsforskning . Nursing Science
26
’Bjuda’ verkar ha en förmedlande roll inom verbens värld och i
mellanmänskliga relationer, eftersom det ber individen att närma sig
på olika sätt. Det inbjuder, befaller, lockar, kräver, påbjuder, föreskriver, serverar, spenderar, trakterar och skänker. I de yngsta av de granskade ordböckerna har ’bjuda’ färre betydelser och de mest centrala är
att ’inbjuda’, ’erbjuda’ och ’invitera’. Synonymiteten mellan ’bjuda’
och ’invitera’ och mellan ’bjuda’ och ’erbjuda’ är stark.
’Erbjuda’ har mycket att göra med handel och köpslående. Synonymer till ’erbjuda’ är ’bjuda’, ’utbjuda’, ’offerera’, ’medföra’, ’skänka’,
’förete’ och ’föreslå’. Inom ’erbjuda’ framträder uppmaningen att
delta i något ärende (39). Inbjudan är inte helt konkret i verbet ’erbjuda’. Men fortfarande uppfattas den förmedlande dimensionen starkt.
När verbet ’inbjuda’ karakteriseras som ’erbjuda’ finns det mycket
omdöme och värdering med. ’Har jag någonting som är värt att
erbjuda, eller salubjuda och vad kan jag få tillbaka?’
’Befalla’ hör till begreppsfamiljen genom ’bjuda’. Synonymer till
’befalla’ är ’anbefalla’, ’påbjuda’, ’härska’, ’beordra’ och även ’ställa
under vård’. ’Befalla’ utrycker en beslutsam inbjudan.
’Föreslå’ hör till begreppsfamiljen genom ’erbjuda’. De viktigaste
synonymerna till ’föreslå’ är ’hemställa’, ’proponera’, ’rekommendera’, ’motionera om’ och ’anbefalla’. ’Föreslå’ innehåller en saklig
inbjudan utan emotioner och passioner.
Sammanfattningsvis kan man tolka att betydelsedimensionen ’inbjuda’ som ’invitera’, ’bjuda’, erbjuda’, ’befalla’ och ’föreslå’ består
av öppna, medvetna och beslutsamma innebörder. De här betydelserna är viktiga inom handel, samt vid uppgörandet av avtal och
kontrakt, samt vid konventioner. Den här betydelsedimensionen betonar innehållet och vikten av ifrågavarande sak från en objektiv synvinkel, och stora känslor och passioner är dolda om sådana förekommer.
Emellertid framträder det ibland en stark dimension av avsikt hos
begreppet ’inbjuda’, eftersom verben ’befalla’ och ’uppfordra’ förekommer bland dess synonymer. Betydelsedimensionen (A) ’inbjuda’
som ’invitera’, ’bjuda’, ’erbjuda’, ’befalla’ och ’föreslå’ benämns En
öppen inbjudan.
Den andra betydelsedimensionen (B) är ’inbjuda’ som ’locka’
och ’fresta’. Det finns en moderat synonymitet mellan ’inbjuda’ och
’locka’. Verbet ’locka’ har en förmedlande position, men det tvingar
inte, det endast ’förleder’, ’tubbar’, ’övertalar’, ’attraherar’, ’intalar’,
’narrar’ och ’kallar’.
’Fresta’ och ’locka’ är starka synonymer. ’Fresta’ är ’pröva’, ’försöka’, ’utmana’, ’förleda’, ’anstränga’ och ’pressa’. ’Fresta’ innebär testningar, prov och experiment. Det leder tanken till att mellanmänskliga
relationer måste prövas och ett förtroende måste vinnas.
Betydelsedimension ’inbjuda’ som ’locka’ och ’fresta’ kan tolkas
bestå av en attraherande och prövande begreppsfamilj. Stora känslor
framträder. ’Anstränga’ och ’pressa’ ikläder sig lekens gestalt. Den
som lockar och frestar är färdig att balansera mellan frihet och tvång,
samt mellan sanning och lögn. Betydelsedimensionen (B) ’inbjuda’
som ’locka’ och ’fresta’ får namnet En lekande inbjudan.
’Inbjuda’ som ’anmoda’, ’uppmana’ och ’mana’ är den tredje
betydelsedimensionen (C). Ett något ålderdomligt ord ’anmoda’ är
besläktat med ’uppmana’. ’Anmoda’ har många olika synonymer
varav de allmännaste enligt de granskade ordböckerna är ’be’, ’begära’ och ’uppdraga’. I ’anmoda’ ingår en mycket artig inbjudan, och
även att ’vädja till’, men ordet kan emellertid också innehålla drag av
att ’kräva’, ’fordra’ och även av att ’beordra’, drag som har en stödjande karaktär. Det är uppenbart att inom ’anmoda’ finns en osjälvisk
vädjan.
De närmaste synonymerna till ’uppmana’ är ’mana’ samt ’framkalla’, ’uppfordra’, ’råda’, ’anmana’, ’tillhålla’ och ’be’. ’Uppmana’ är en
svag synonym till ’invitera’.
Begreppen ’inbjuda’ och ’mana’ har ett semantiskt samband. Synonymer till ’mana’ är ’framkalla’, ’pådriva’, ’egga’, ’påskynda’, ’uppfordra’, ’frammana’ och ’sporra’.
Betydelsedimensionen ’inbjuda’ som ’anmoda’, ’uppmana’ och
’mana’ (C), får i denna studie namnet En stödjande inbjudan. Stödjandet kommer fram som uppmuntran mellan ’vädja’ och ’beordra’.
Inbjudan har en stark riktning och den som anmodar, uppmanar och
manar är färdig att argumentera för sina påståenden.
’Inbjuda’ som ’engagera’ är den fjärde betydelsedimension (D).
’Inbjuda’ och ’engagera’ har semantisk tillhörighet på nyansnivå.
’Engagera’ betyder ’inveckla sig i’, ’anställa’, ’intressera sig för’,
’binda’, ’inblanda’, ’placera’ och ’fånga’. ’Engagera’ upptas inte i
Dalin 1870 (26), utan det har mest synonymer i ordböckerna som
utkommit på 1900-talet. Denna dimension kommer via synonymer till
verbet ’engagera’. Det ter sig som om begreppen ’engagera’ och ’engagera sig’ är ett helt unikt sätt inom inbjudan att medverka i de mänskliga relationerna. Utgående från synonymerna har ’engagera’ en ovillkorlig motivation och ett intresse i sig för att bygga upp relationer
mellan människor. Betydelsedimensionen (D) ’inbjuda’ som ’engagera’ får namnet En entusiasmerande inbjudan.
Inbjudan som ’hembjuda’, ’uppbjuda’ och ’bjuda upp’ formar
den femte betydelsedimensionen (E). Synonymiteten mellan ’inbjuda’ och ’hembjuda’, bygger på semantisk tillhörighet. ’Tillägna’ är en
intressant synonym. Hos verbet ’hembjuda’ tycks tanken vara att man
vill tillägna sig, eller äga någonting, så gärna och så mycket, att man
är färdig att köpa det, eller att ge och offra någonting för att få det.
Begreppet tolkas på denna grund höra till den femte betydelsedimensionen, även om det utgående från synonymitetsgrad också kunde tolkas tillhöra den första betydelsedimensionen.
’Uppbjuda’ betyder ’att be en dam om en dans’ (26). Vidare har
begreppet betydelserna ’att utropa på en auktion’ och ’att tillkännage
vid försäljning vem som möjligtvis kan ha orsak att klandra köpet vid
domstol’ (29). Verbet ’uppbjuda’ hänvisar till ’berättigade handlingar’
eller till ’att någon har fog att göra någonting’.
’Bjuda upp’ betyder ’att be om lov att få dansa’ (38). ’Bjuda upp’
har betoning på ömsesidighet och frihet i människorelationer: man
måste be om lov att få dansa. ’Bjuda upp’ inkluderar människans sårbarhet eftersom man ibland inte får den andras lov att dansa, utan man
blir avvisad.
Betydelsedimension ’inbjuda’ som ’hembjuda’, ’uppbjuda’ och
’bjuda upp’ (E) tolkas vara En inbjudan utan att förvänta sig något i
gengäld eftersom den som inbjuder tar en risk att bli avvisad, eller kan
förlora någonting. Den som bjuds upp till dans kan säga «Nej, tack!».
Vid verbet ’hembjuda’, kan det bli dyrt för en berättigad person att
köpa egendom och köpet kan kännas som ett offer. Den som köper kan
också tänka på om det faktiskt är värt att köpa. I människorelationer är
det möjligt att man inte inbjuder eftersom den beräknade risken är för
stor, exempelvis om den som inbjuder inte vill, eller vågar bli besviken. Den som modigt bjuder in vågar ta den här risken.
Betydelsedimensioner av ’inbjuda’ i förhållande till vårdandets
ethos
Vårdandets ethos, kärlekens och barmhärtighetens ethos är en central
styrande kraft inom inbjudan (jfr 3). Utan ethosets inverkan drar ’inbjuda’ sig tillbaka till ett medel för någonting. Inom en värdegrund
som inte bygger på vårdandets ethos har inbjudan makt att vara en
kärlekslös, dominerande, narrande och självisk, eller en åtgärdscentrerad prestation utan en vårdande verkan. Då kan inbjudan åstadkomma en förödande verkan, ett icke-välkomnande (jfr 13).
Inbjudan i sig själv väcker någonting vårdande när en inbjudan sker
(1). Utgående från kärlekens och barmhärtighetens ethos riktas inbjudan till en vårdande relation och till en vårdande gemenskap (jfr 3).
Substansen, de välgörande verkningarna hos inbjudan är en öppen,
stödjande, lekande, entusiasmerande inbjudan och en inbjudan utan
att förvänta sig något i gengäld. Dessa bär människan och hennes värdighet och hälsa.
Det är möjligt att några av betydelsedimensionerna hos ’inbjuda’
förekommer parallellt och det är troligt att några dimensioner ibland
är starkare än andra. Inbjudan kan vara artig och respekterande, men
den kan även vara otämjd och lura. Metaforiskt kan vi säga att smak
och färg hos inbjudan varierar. Människan som uttrycker inbjudan
genom sitt sätt och sin hållning, behöver inkludera många dimensioner samtidigt i sin gestaltning. Det ter sig som om inbjudan behöver
ett ethos som styr den, eftersom ethos går före ontologin (40).
Innebörden i ’inbjuda’ visar sig genom begreppets synonymer. Man
kan tänka att begreppet ’inbjuda’ är så osynligt och osjälviskt att det
vänder blicken ut ur sig självt, mot den varav och vari det inbjuds. När
VÅRD I NORDEN 4/2012. PUBL. NO. 106 VOL. 32 NO. 1 PP 23–28
Downloaded from njn.sagepub.com by guest on April 1, 2015
vi lyfter fram inbjudan utan en praktisk nytta, lyfter vi fram det etiska
inom mänskliga relationer. Trots allt räcker det ibland med att endast
konstatera «Jag är inbjuden!»
Diskussion
Denna studie har fokuserat begreppet ’inbjuda’ som ett grundbegrepp
inom vårdandets etik d.v.s. inom kärlekens och barmhärtighetens
ethos i den caritativa vårdteorin (3). Metoden har varit en etymologisk
utredning och en semantisk bestämning vilka bygger på förståelse och
tolkning av innebörd i begrepp. Resultatet beskrivs som innebörd och
substans för ’inbjuda’. Resultatet speglas tillbaka till vårdandets
ethos, eftersom ’inbjuda’ är ett mångdimensionellt, mångfacetterat,
nästan ett «otämjt» begrepp som behöver ett väl uttryckt vårdandets
ethos för att kunna formas i vårdandet.
Inbjudan har tidigare beskrivits som en didaktisk metod både inom
medicin (9) och inom hälsovård (10, 11, 12). Inflytande från ’bjuda’
kunde vara en förklaring till att inbjudan visar sig som ett medel för
någonting. Det är möjligt att inbjudan har en vårdande, välgörande
inverkan så väl i vårdandet som inom didaktik, trots att den inom
didaktik ofta utnyttjats som ett medel. Det är möjligt att en studerande
upplever en öppen inbjudan till studier, en stödjande och lekande
inbjudan, som en möjlighet att bevara lekfullheten vid studier och
möter en entusiasmerande inbjudan av en lärare som ger rum inte
endast för inlärningsresultat, utan också för elevens personliga tillväxt
utan att förvänta sig något i gengäld.
Patienterna som i Wen, Hudak & Hwangs studie (13) upplevde ett
icke-välkomnande, eller en avsaknad av inbjudan uppfattade möjligtvis
endast en dimension hos begreppet ’inbjuda’ så som det explicitgjorts i
föreliggande studie. Det är möjligt att patienterna kände igen en öppen
och stödjande inbjudan som fick drag av att ’befalla’ och ’pressa’, eller
de erfor kanske en lekande inbjudan med betoning på ’övertala’.
Vårdarens inbjudan genom att hälsa på patienten och att visa platsen, samt patientens behov att hälsa de andra (jfr 15) är en öppen
inbjudan, men den kunde vara också en entusiasmerande och en stödjande inbjudan. Att möta patienten och att tjäna i medlidande kan tolkas vara en öppen, en stödjande inbjudan och en inbjudan som inte
förväntar sig något i gengäld. Patientens vilja att möta de existentiella
frågorna och att få bli bestående inbjuden kan tolkas vara en öppen
inbjudan, och den kan visa sig som en inbjudan som inte förväntar sig
något i gengäld (jfr 15). Patientens inbjudan till vårdaren att dela sitt
lidande (jfr 17) kan också visa sig genom alla betydelsedimensioner.
Det ter sig som om inbjudans riktning inte avgör vilka av betydelsedimensionerna som visar sig.
Man kan tolka att den vårdande relationen där patienten inbjuds
som hedersgäst, i förtroende och tillit (jfr 14, 16, 18) skapas genom
alla betydelsedimensionerna i den ömsesidiga inbjudan. Dessa betydelsedimensioner bekräftar att inbjudan är aktiv och stående i en vårdande relation (1). Betydelsedimensionerna av inbjudan som inte förväntar sig något i gengäld och en öppen inbjudan beskriver den
aspekt av frihet som Eriksson (1) betonar i vårdandets etik.
Forskningsetiska frågor och studiens trovärdighet
I enlighet med den riksomfattande forskningsetiska delegationens,
TENKs (41,42) rekommendationer har denna studie följt en god
vetenskaplig praxis, genom att författarna har iakttagit de verksamhetssätt som forskningssamfundet erkänt.
Författarna har varit öppna vid valet av forskningsuppdrag, vid
granskningen av vårdteoretiker och forskningsfältet. Inkluderingsoch exkluderingskriterierna för synonymordböckerna och synonymerna presenteras. Inom den hermeneutiska semantiska bestämningen består objektiviteten av att både starka synonymer och nyansgivande svagare synonymer får framträda. Inom hermeneutiken finns
det ett etiskt krav på att metoden är underordnad sanningen och för att
framträda inom en hermeneutisk tradition skall vetenskaplig kunskap
vara sanningslik, skön och god (20, 43). Metoden beskrivs så att läsaren kan följa framåtskridandet. Den mångdimensionella innebörden
hos begreppet ’inbjuda’ presenteras genom diskriminationsparadig-
met och tolkningen av det. En epistemologisk utmaning är att påvisa
att förförståelsen utmanas och inte blir en ond cirkel. Enligt Gadamer
(20) handlar det om viljan att verkligen ställa sin förförståelse på spel.
I denna studie överraskade exempelvis synonymerna ’fresta’ och ’locka’ i betydelsedimensionen en lekande inbjudan.
Konklusioner
Innebörden i begreppet ’inbjuda’ kan beskrivas genom fem betydelsedimensioner vilka är: (A) en öppen inbjudan, (B) en lekande inbjudan,
(C) en stödjande inbjudan, (D) en entusiasmerande inbjudan och (E) en
inbjudan utan att förvänta sig något i gengäld. Betydelsedimensionerna
A–E hos begreppet inbjuda utformas genom sina synonymer och
genom synonymernas synonymer. Begreppet självt bär denna mångfaldighet där betydelsedimensionerna framträder samtidigt och begreppet
ger även möjlighet att uttrycka inbjudan på ett kontroversiellt sätt.
Begreppet inbjuda är inte enbart ett medel, utan det är någonting
som bekräftar människans värdighet. Möjligtvis är det inbjudan som
genomsyrar vårdarens handlingar så att vården blir vårdande. Färg,
smak och verkning hos inbjuda utformas utgående från etik. Om kärlekens och barmhärtighetens ethos får föregå ontologin, så får inbjuda
tjäna i bekräftandet av människans värdighet. Den genomförda
begreppsbestämningen leder oss till en ny förståelse av det etiska
begreppet ’inbjuda’ där kärlekens och barmhärtighetens ethos behövs
mera än någonsin som styrande element inom vårdandets värld.
Godkjent for publisering 13.08.2012
Marja Leena Portaankorva, HVM, doktorand vid Enheten för vårdvetenskap, Åbo Akademi, medlem i projektgruppen «I patientens
värld» inom Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt.
Anne Kasén, HVD, akademilektor vid Enheten för vårdvetenskap,
Åbo Akademi, seniormedlem i projektgruppen «I patientens värld»
inom Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt.
Lisbet Nyström, HVD, docent vid Enheten för vårdvetenskap,
Åbo Akademi.
Kontakteperson: [email protected]
Referenser
1. Eriksson K. Theories of Caring as Health. I: Gaut DA, Boykin A (eds.)
Caring as Healing: Renewal Through Hope. New York: National League
for Nursing Press, 1994:3–20.
2. Eriksson K. Mot en caritativ vårdetik. I: Eriksson K. (red.) Mot en
caritativ vårdetik. Åbo Akademi, Institutionen för vårdvetenskap,
Rapport 5/1995: 9–39.
3. Lindström UÅ, Lindholm L, Zetterlund JE. Katie Eriksson. Theory of
Caritative Caring. I: Marriner Tomey A, Raile Alligood M. Nursing
Theorists and Their Work. Sixth edition. St. Louis, Missouri: Mosby,
2006: 191–223.
4. Pfettscher SA. Florence Nightingale, Modern Nursing. I: Marriner Tomey
A, Raile Alligood M. Nursing Theorists and Their Work. Sixth edition.
St.Louis, Missouri: Mosby, 2006: 71–84.
5. Marriner Tomey A. Nursing Theorists of Historical Significance. I:
Marriner Tomey A, Raile Alligood M. Nursing Theorists and Their Work.
Sixth edition. St.Louis, Missouri: Mosby, 2006: 54–67.
6. Neil RM, Marriner Tomey A. Jean Watson: Philosophy and Science of
Caring. I: Marriner Tomey A, Raile Alligood, M. Nursing Theorists and
Their Work. Sixth edition. St.Louis, Missouri: Mosby, 2006: 91–115.
7. Mitchell GJ. Rosemarie Rizzo Parse. Human Becoming. I: Marriner
Tomey A, Raile Alligood M. Nursing Theorists and Their Work. Sixth
edition. St.Louis, Missouri: Mosby, 2006: 522–559.
8. Roach S. Caring from the Heart. The Convergence of Caring and
Spirituality. New Jersey: Paulist Press, 1997.
9. Boyle D, Dwinnel B, Platt F. Invite, Listen, and Summarize: A PatientCentered Communication Technique. Academic Medicine 2005; 80 (1):
29–32.
MARJA LEENA PORTAANKORVA, ANNE KASÉN OG LISBET NYSTRÖM
Downloaded from njn.sagepub.com by guest on April 1, 2015
27
Sykepleievitenskap . Omvårdnadsforskning . Nursing Science
10. Purkey WW. Inviting Student Self-Discipline. Theory Into Practice 2001,
24 (4): 256–29.
11. Finger SD, Pape TM. Invitational Theory and Perioperative Nursing
Preceptorship. AORN 2002; 76 (4): 630–42.
12. Pape TM. Creating an Inviting Perioperative Learning Experience. The
Association of Perioperative Registered Nurses 2007; 85 (2): 354–366.
13. Wen CK, Hudak PL, Hwang SW. Homeless People’s Perceptions of
Welcomeness and Unwelcomeness in Healthcare Encounters. Journal of
General Internal Medicine 2007; 22: 1011–7.
14. Kasén A. Den vårdande relationen. (Doktorsavhandling.) Åbo: Åbo
Akademis förlag, 2002.
15. Nordman T. Människan som patient i en vårdande kultur. (Doktorsavhandling). Åbo: Åbo Akademis förlag, 2006.
16. Roxberg Å. Vårdande och icke-vårdande tröst. (Akademisk avhandling.)
Åbo: Åbo Akademis förlag, 2005.
17. Fredriksson L. Det vårdande samtalet. (Akademisk avhandling.)
Åbo: Åbo Akademis förlag, 2003.
18. Berg L, Danielson E. Patients’ and nurses’ experiences of the caring
relationship in hospital: an aware striving for trust. Scandinavian Journal
of Caring Sciences 2007; 21: 500–506.
19. Sivonen K, Kasén A, Eriksson K. Semantic analysis according to Peep
Koort – a substance-oriented recearch methodology. Scandinavian Journal of Caring Sciences 2010; 24: 12–20.
20. Gadamer HG. Truth and method. Second, Revised version. New York:
Continuum, 2006.
21. Eriksson K. Concept determination as part of the development of
knowledge in caring science. Scandinavian Journal of Caring Sciences
2010; 24: 2–11.
22. Hellquist E. Svensk etymologisk ordbok. Lund: C.W.K. Gleerups förlag,
1948.
23. Östergren O. Nusvensk ordbok. Andra bandet, H–O. Stockholm:
Wahlström & Widstrand, 1981.
24. Wessén E. Kortfattad etymologisk ordbok. Våra ord, deras uttal och
ursprung. Stockholm: Läromedelsförlagen, språkförlaget, 1969.
25. Norstedts etymologiska ordbok. Stockholm: Norstedts Akademiska,
2008.
26. Dalin AF. Svenska språkets synonymer. Stockholm: J Beckmans Bolag,
1870.
27. Östergren O. Nusvensk ordbok. Tredje bandet, H–K. Stockholm:
Wahlström & Widstrand, 1931.
28. Ordbok över svenska språket utgiven av Svenska Akademien. Tolfte
bandet. Hyde–instruktör. A.-B. Lund: PH Lindstedts Univ. -bokhandel,
1933.
29. Dalin AF. Svenska språkets synonymer. Sjätte upplagan, andra tryckning.
Stockholm: Beckman,1961.
30. Strömberg A. Stora synonym ordboken. Stockholm: Strömberg, 1975.
31. Palmér J, Hänninger N, Friedländer H. Ord för ord. Svenska synonymer
och uttryck. Stockholm: Norstedt, 1977.
32. Svensk synonymordbok. Norstedts Ordbok. Stockholm: Norstedt, 1992.
33. Walter G. Bonniers synonym ordbok. Första upplagan. Stockholm:
Bonnier Alba, 1995.
34. Stamberger WG. 150000 synonymer. Johanneshov: Eiworth, cop, 2001.
35. Oreström B. Svenska ordboken. Femte utökade upplagan. Lund: Gustava,
2003.
36. Nationalencyklopedins ordbok. Andra bandet. Göteborg: Språkdata,
1996.
37. Hilli Y. Hemmet som ethos. En idéhistorisk studie av hur hemmet som
ethos blev evident i hälsosysterns vårdande under 1900-talets första hälft.
(Doktorsavhandling.) Åbo: Åbo Akademis förlag, 2007.
38. Dalin AF. Svenska språkets synonymer. Fjärde (reviderade) upplagan.
Stockholm: Beckman, 1941.
39. Ordbok över svenska språket utgiven av Svenska Akademien. Sjunde
bandet. Distingerad–exulant. Lund: Gleerups förlag, 1925.
40. Eriksson K, Lindström UÅ. Siktet, sökandet, slutandet – om den
vårdvetenskapliga kunskapen. I: Eriksson K, Lindström UÅ. (red.)
Gryning. En vårdvetenskaplig antologi. Vasa: Institutionen för vårdvetenskap, Åbo Akademi, 2000: 5–18.
41. Den forskningsetiska delegationen 2002. God vetenskaplig praxis och
handläggning av avvikelser från den.
http://pro.tsv.fi/tenk/SVE/Publikationeranvisningar/htksve.pdf.
Tillgänglig augusti 2010.
42. Den forskningsetiska delegationen 2009. God vetenskaplig praxis och
handläggning av avvikelser från den.
http://pro.tsv.fi/tenk/SVE/Publikationeranvisningar/htksve.pdf.
Tillgänglig augusti 2010.
43. Eriksson K, Lindström UÅ. Vårdvetenskapens vetenskapsteori på
hermeneutisk grund – några grunddrag. I: Eriksson K, Lindström UÅ,
Matilainen D, Lindholm L (red.) Gryning III. Vasa: Enheten för vårdvetenskap, Åbo Akademi, 2007: 5–20.
28
VÅRD I NORDEN 4/2012. PUBL. NO. 106 VOL. 32 NO. 1 PP 23–28
Downloaded from njn.sagepub.com by guest on April 1, 2015