1. No category

Sykepleievitenskap . Omvårdnadsforskning . Nursing Science
Handledningsstrategier i
omvårdnad
En kartläggande studie av handledningsmodeller och
analys av handledarparadigm
Per Enarsson,
Magister i vårdvetenskap
Per-Olof Sandman,
Universitetslektor, Docent
STRATEGIES OF CLINICAL
NURSING SUPERVISION.
A study of supervision models and
analyses of clinical supervisors
paradigms
ABSTRACT
The study aimed a) to describe existing models in clinical nursing
supervision in Sweden and b) to
obtain a deeper understanding of
the paradigms governing different
supervision models. All University
Colleges of Nursing and Health Sciences in Sweden were mailed a
questionnaire concerning different
aspects of clinical nursing supervision. Of the one third (n=13) of the
Colleges who had some kind of educational program in nursing supervision, five different models of
supervision were identified. The
Colleges educational programs in
nursing supervision were used as a
base to select at random four clinical nursing supervisors, who then
were interviewed. The interviews
were analysed using a paradigm
interpreting method resulting in a
chart of the paradigm components
held by the clinical nursing supervisors. The results showed that although the supervision programmes
of the 13 colleges were of different
direction, length and content, there
were some pervading components
in all programmes. The Colleges
showed poor knowledge about each
others programs. Analysis of the
interviews with the clinical nursing
supervisors showed they had difficulties in articulating the theoretical frame of their supervision, whereas the practical aspects were
easier to express. The rituals
around the supervision sessions
seemed more important than the
theoretical frame. Another interpretation were that the supervisors personal paradigm also
influenced the way the supervision was carried out.
Bakgrund
Handledning
Handledning som begrepp är
sammansatt av orden hand – ta
hand om något, hjälpa någon
men är också besläktat med lida,
utstå något (1) och leda – från
föra, vara främst (2). Handledning kan äga rum utifrån många
teorier och modeller och kan aldrig vara en förutbestämd ritual
eller process (3). Handledningsgruppens sammansättning är alltid unik utifrån deltagarna vid det
tillfället. Det kan finnas flera syften med handledning, att öka sin
professionella kompetens (1, 3),
att få kontinuerlig feedback på
arbetet (4) och att utvecklas som
människa.
Det är vanligt att man i Sverige skiljer på processrelaterad
och målrelaterad handledning. I
den förra blir processen mellan
handledare och elev det centrala
(5). I den senare syftar handledningen till att den handledde ska
utveckla färdigheter i yrket,
exempelvis bli god terapeut. Man
brukar också skilja på patient/klient orienterad handledning kontra behandlar/ vårdar orienterad
handledning (3). Enligt Severinsson & Lindström (6) skiljer
många andra länder inte på processrelaterad och målrelaterad
handledning, utan begreppet
handledning används synonymt.
Man skiljer normalt på handledning och konsultation. Medan
handledning ges av en mera erfaren person från den egna professionen, som har samma eller liknande yrkesparadigm (7) så ges
konsultation av en person med
annat yrkesparadigm.
Omvårdnadshandledning
Flera författare på området
menar att omvårdnadshandledning tar sin utgångspunkt i en
humanistisk människosyn där
humanismen bygger på en helhetsförståelse av människan och
KEY WORDS: förutsätter att hon handlar ansvaclinical supervision, nursing rigt gentemot sig själv och andra
supervision, paradigms (8, 9).
Omvårdnadshandledning kan
beroende på hur den definieras
sägas vara en mycket gammal
företeelse eller något som utvecklats de sista 20 åren. Det förra i
form av handledning till elever
och mindre erfaren omvårdnadspersonal. Det senare som en följd
av omvårdnadsvetenskapliga
paradigmets klarifiering och
önskan från omvårdnadspersonalen om fördjupad kunskap och
reflexion inom omvårdnadsvetenskapens territorium (8, 10).
Omvårdnadshandledning syftar
till att förbättra omvårdnaden till
patienten. Metodmässigt har
omvårdnadshandledning lånat
från närliggande discipliner som
de psykosociala och psykodynamiska fälten (11) och använder
sig av samma tekniker vid handledningens genomförande.
Det finns mycket litteratur som
rör handledning inom humaniora
(4, 12). När det gäller handledning i omvårdnad (eng. nursing
supervision) blir publicerat material genast mindre. Butterworth
& Faugier (13) menar att
omvårdnadshandledning kan
användas inom alla områden där
sjuksköterskor är verksamma.
Palmer, Burns & Bulmen (14) tar
ur olika infallsvinklar upp vägar
att utvecklas till den reflekterande, professionella omvårdaren. De har lagt sin tyngd på
inlärning och reflexion och
menar att detta är ett sätt att
brygga över klyftan teori – praktik. Såväl Palmer et al (14) som
Butterworth & Faugier (13)
menar att omvårdnadshandledning är på stark frammarsch i den
anglosaxiska världen och kommer att bli mycket betydelsefullt
för utvecklingen av den professionella omvårdnaden.
Inom norden intar Norge en
särställning vad det gäller utvecklande av omvårdnads-handledning. NSF (Norsk Sykepleieforbund) tog redan 1988 ställning
för «faglig veiledning i sykepleietjänst». och sätter även upp
kriterier för att bli godkänd som
omvårdnadshandledare (15).
Paradigmets implikationer för
omvårdnad
Ontologi kommer från grekiskans
on som betyder varande enligt
Eriksson (16). Hon benämner
ontologi som läran om tillvarons
beskaffenhet, läran om tillvarons
grundelement. Varje vetenskap
har en ontologi. Ontologin inom
vårdvetenskapen menar Eriksson
(16) är grunden eller utgångsantaganden som bilden av människan,
livet, döden, lidande, hälsa, vårdande och världen samt egen
position och hållning inför detta.
Den enskilde människans världsbild är också hennes ontologi
(jämför Barbosa daSilva &
Andersson, 17).
Paradigmet menar Dahlberg
(18) utgör ett mönster av antaganden och grundläggande frågor, så
kallade grundvalsfrågor vilka inte
kan lösas med metoder eller tekniker utan måste reflekteras över
till ställningstagande. Då det inte
finns något utomparadigmatiskt
kriterium är det paradigmet som
förser forskaren eller paradigmbäraren med världsbilden. Världsbilden styr vad man är beredd att
tro på (18).
Törnebohm (19, 20) tillskriver
alla verksamhetsfält paradigm
och ställer upp paradigm för varje
yrke. Såväl Törnebohm som
Lindström (7) menar att en person kan vara i flera paradigm
samtidigt, så som livsparadigm,
yrkesparadigm och eventuellt forskarparadigm. Exempelvis menar
Lindström (7) att livsparadigmet
och yrkesparadigmet korresponderar och berikar varandra.
Intresset i föreliggande arbete är
riktat mot yrkesparadigmet och
eventuellt handledarparadigm.
Yrkesparadigmet förändras under
personens hela yrkeskarriär allt
eftersom nya erfarenheter tillkommer.
Då paradigm artikuleras och
blir föremål för kritisk granskning uppstår ett antal temata.
Dessa temata kan hänföras till
någon eller några av de faktorer
som ingår i paradigmet. De
temata som rör världsbildsfrågor
PER ENARSSON, PER-OLOF SANDMAN
Downloaded from njn.sagepub.com by guest on April 1, 2015
15
Sykepleievitenskap . Omvårdnadsforskning . Nursing Science
benämner Törnebohm (21) ontologiska temata. Andra temata av
intresse är paradigmbärarens
vetenskapssyn, skolbildningar
och traditioner inom eget yrkesområde, syn på egna yrkesområdets framtid, etiska aspekter och
estetiska kvaliteter.
Studiens betydelse
Det verkar ej råda någon enighet
om vad handledning i omvårdnad
till yrkesverksamma ska kallas.
Följande exempel har författarna
stött på: handledning i omvårdnad, omvårdnadshandledning,
vägledning, systematisk vägledning, systematisk handledning,
veiledning, yrkesmässig handledning. För de benämningar som
inte har omvårdnad i sig läggs
ofta till «i omvårdnad». I detta
arbete har «Omvårdnadshandledning«valts att användas som samlande begrepp. Denna studie har
gjorts mot bakgrund av att det i
dag inte finns konsensus och
enhetlig terminologi rörande
omvårdnadhandlednings innehåll
och utförande.
Syfte
Syftet med denna studie har varit
att kartlägga i Sverige förekommande modeller av omvårdnadshandledning till yrkesverksamma.
Ytterligare ett syfte har varit att
med utgångspunkt från denna
kartläggning, med tyngdpunkt på
ontologisk grund beskriva paradigm hos representanter för olika
modeller i omvårdnadshandledning.
Material och metod
16
Urval
Undersökningens första del är en
totalinventering av landets samtliga vårdhögskolor (n=34). Urvalet motiveras med att vårdhögskolorna rimligen är institutioner
som på ett eller annat sätt kommer i kontakt med omvårdnadshandledning till yrkesverksamma
och utbildning i detta. Ett semistrukturerat frågeformulär utsändes till alla vårdhögskolornas
«studierektor/lektor» vid institution för omvårdnad/motsvarande.
Vårdhögskolorna valde sedan
själva vilken person som skulle
besvara formuläret.
I undersökningens andra del
har ett urval skett utifrån de
modeller som identifierats i
undersökningens första del. De
olika omvårdnadshandledningsmodeller som studerats behöver
ej ha uppfattats eller benämnts
som modeller av upphovsmännen. Huruvida de kan betraktas
som modeller i vetenskaplig
mening kommer detta arbete inte
att gå in på. För att bli benämnt
modell här krävs att man kan se
spår av teoretiska antaganden
samt att det finns klara avgränsningar av var, när och hur modellen används. Urvalet har baserats
på att modellerna skall ha såväl
olika fokus som sätt för att
bedriva omvårdnadshandledning.
Ett annat inklusionskriterium har
varit att respektive modell skall
innehålla praktiska handledningsövningar. Från samtliga modeller
som uppfyllde inklusionskriterierna drogs sedan slumpmässigt
fyra modeller. Nästa steg har varit
att ta kontakt med förgrundsgestalt (i samtliga fall lärare som är
ansvariga för utbildningen på sin
ort och som identifierats via
enkäten ovan) för varje utvald
modell som i sin tur fått välja en
«lärjunge» som av undersökaren
(PE) tillfrågats om medverkan i
studien. Att intervjua förgrundsgestalter har uteslutits då det
skulle göra det svårt att garantera
den intervjuades anonymitet. I
alla fallen accepterade den person
förgrundsgestalterna valt i första
hand att medverka.
Metod för datainsamling
För kartläggning av förekommande omvårdnadshandledningsmodeller har ett semistrukturerat
frågeformulär utarbetats. Frågeställningarna, som besvarats skriftligt berör omvårdnadshandledningsutbildningars längd och
innehåll, planerade och genomförda utbildningar, eventuella
samverkanspartners, yrkesgrupper
som utbildningarna ges till, hur
många personer som
genomgått/genomgår utbildningarna, mellan vilka år utbildningarna givits, namn på utbildningsansvariga, anledning till att vårdhögskolan inte har utbildning i
omvårdnadshandledning om detta
saknas samt fria kommentarer.
Dessutom ombads respektive
vårdhögskola sända med eventuell
kursplan och litteraturlista.
För att kunna artikulera och
jämföra paradigm hos de fyra
utvalda omvårdnadshandledarna
har en semistrukturerad intervjuplan utarbetats (jfr 22). Handledaren har intervjuats utifrån en ideografisk referensram (16, 22). Intervjuerna har bandinspelats och
sedan transskriberats för analys.
Intervjuplanen innehåller förutom
bakgrundsdata för respektive
intervjuperson frågor som kan
knytas till de olika paradigmkomponenterna enligt nedan. Frågornas kontext har varit omvårdnad
och handledning. Frågornas
utformning har haft till avsikt att
fånga intervjupersonens personliga uppfattningar om exempelvis
människosyn, omvårdnad, personliga val, etiska principer etc.
Analys
I studiens första del har analysen
gjorts som en deskriptiv, jämförande studie där detta projektarbetes bakgrund utgjort en särskild
förståelseram.
Den metod för analys som
används för studiens andra del för
att spåra och utläsa paradigm har
utarbetats av Törnebohm (19, 20,
23, 24, 25). Utgångspunkterna har
dels varit Kuhns (26) syn på uppkomsten av paradigm, dels ett
antal av Törnebohm publicerade
rapporter om paradigmforskning
(19, 20, 21, 27). Metoden har
sedan anpassats för undersökningsfältet, bland annat genom att
paradigmkomponenterna knutits
till ett vårdkontext (jämför Lindström, 7). Ett paradigm består
enligt Törnebohm (19) av följande
komponenter:
VÅRD I NORDEN 4/1998. PUBL. NO. 50 VOL. 18 NO. 4 PP 15–21
Downloaded from njn.sagepub.com by guest on April 1, 2015
– Intresse (I) som bestämmer vad
personen vill göra.
– Kompetens (K) som bestämmer
vad personen kan göra.
– Världsbild (VB) som utgör en
generell uppfattning om den
del av världen som personens
verksamhet knyter an till.
– Vetenskapssyn (VS) som utgör
personens syn på det egna
vetenskapsfältet. I detta fall det
fält där personen är yrkesverksam.
Varje paradigmkomponent
består i sin tur av ett antal underfaktorer (19) som är viktiga att
avtäcka och lyfta fram (se tabell
1).
Intressekomponent (I) kan delas
upp i:
– Kulturvetenskaper som är ideografiska – intresse för unika
företeelser inom yrkesfältet.
– Naturvetenskaper som är
nomeotetiska – intresse för
generalitet inom yrkesfältet.
Kompetenskomponenten (K) kan
delas upp i:
– Kulturell kompetens; bestående
av hermeneutisk förmåga att
tolka innebörder och kritisk
förmåga att ta ställning till världen.
– Språklig kompetens; där man
förutsätter en fackspråklig
kompetens som kan vara mer
eller mindre utvecklad. Språket
används som instrument för
problemlösning och intern
reglering av arbetsfältet.
– Kommunikativ kompetens;
genom att assimilera andras
forskning och erfarenheter
inom yrkesområdet samt
offentliggöra egen forskning
och erfarenheter inom yrkesområdet.
– Social kompetens; genom att
yrkesutövaren respekterar
andras arbete och eventuell
forskning, vilket också kräver
en etisk kompetens.
– Sociokulturell kompetens; Här
skolas blivande yrkesutövare in
i den rådande kulturen för
området.
– Projektkompetens; genom att
kunna planera och genomföra
ett projekt.
– Normalvetenskaplig kompetens; visas då yrkesutövaren
enbart har sociokulturell kompetens och projektkompetens
samt därmed inte tagit aktiv
ställning till sitt (och andras )
paradigm, jämför paradigmkompetens.
– Paradigmkompetens; finns då
yrkesutövaren kan artikulera
sitt paradigm och därmed klara
paradigmatiska krissituationer
bättre än yrkesutövare med
enbart normalvetenskaplig
kompetens.
Världsbildskomponenten (VB)
kan delas upp i tre paradigm
beroende på världsbild:
– Naturalistiska paradigm; där
objekt och territorier betraktas
som värdeneutrala.
– Hermeneutiska paradigm;
vilka innehåller hermeneutiska
strategier att tolka innebörder.
– Hermeneutiskt/kritiskt paradigm; vilket förutom tolkning
av innebörder även tar ställning till värden som är knutna
till bäraren av innebörderna.
VB innehåller paradigmbärarens ontologi och blir därigenom
styrande för de andra paradigmkomponenternas innehåll (jämför
Eriksson 16; Dahlberg 18; Brante
28; Törnebohm 21).
Vetenskapssyn (VS) kan delas
upp i tre grupper:
– Yttre relationer till sitt territorium, exempelvis astronomi.
– Inre relationer till sitt territorium, exempelvis litteraturvetenskaper som är en del av
del litterära kulturen.
– Interaktiva discipliner där forskare och praktiker samarbetar, exempelvis omvårdnadsforskning.
Vidare innehåller VS uppfattningar om hur disciplinen
som yrket tillhör utvecklats. Hur
nuvarande till yrket knutna
forskningsfält är beskaffat. Hur
vetenskapen och yrket förhåller
sig till andra vetenskaper och
yrken. Vad yrkesutövare och forskare inom den egna vetenskapen sysslar med och hur de gör
det. Vetenskapens och egna
yrkets förhållande till dess territorium samt önskemål och frågeställningar om framtida
utveckling.
Paradigmet kan bäras av såväl
individen som en grupp av individer (19). Vidare menar Törnebohm att paradigmet sätter spår i
dennes arbete. Därmed går det
till exempel att rekonstruera
aktörsparadigm i olika projekt.
Man bör då ha tillgång till
«spårbildningsteorier».
Enligt Törnebohm (19, 20)
finns det flera vägar till att nå
kunskap om paradigm, så kallade spårbildningsteorier. Intervjuvägen där man intervjuar
enskilda personer och på så sätt
skaffar sig kännedom om deras
paradigm. Debattanalysvägen
där man låter två eller flera personer debattera och argumentera
för sina paradigm och har deltagande observatörer närvarande,
vilka har till uppgift att artikulera paradigmen hos deltagarna.
Spårvägen är av Törnebohm
ansedd som den säkraste vägen
att få information om ett paradigm. Här studeras exempelvis
projekt och projektresultat i
syfte att få spår av paradigmen
som reglerar dem. Till vägarna
att få kunskap om paradigm är
ett antal forskningsstrategier och
spårbildningsteorier knutna (19).
Tillvägagångssättet för att
avtäcka och artikulera yrkesoch handledarparadigm i de fyra
intervjuerna som gjorts i detta
arbete har varit följande. En
kombination av intervjuvägen
och «spårvägen» har använts.
Intervjuvägen då intervjupersonerna fått redogöra för sina paradigm, spårvägen för att intervjuerna bandats och transskriberats
i syfte att artikulera paradigmkomponenterna ur texten. Detta
har gjort det möjligt att få information om den (vetenskapliga)
tradition som intervjupersonerna
(IP) tillhör (jfr 19). Det är således IP’s yrkesparadigm och
omvårdnadshandledarparadigm
som står i fokus. Då detta korresponderar med IP’s övriga paradigm blir även dessa intressanta.
En persons yrkesparadigm grundar sig inte bara på utbildning,
litteraturstudier, forskning och
yrkeserfarenheter, utan personlighetsdrag spelar också in (20).
Detta innebär att paradigmet blir
unikt för bäraren.
För att spåra och avtäcka
paradigm har forskaren ställt
frågor på en rad områden som
berör paradigmkomponenterna
och underfaktorer. Under tolkningsprocessen har intervjutexterna analyserats utifrån de
områden som kan hänföras till
omvårdnadshandledarparadigmet hos respektive IP. Här har
en mönstersökande strategi
främst använts. Exempelvis hur
relaterar paradigmen hos de
intervjuade omvårdnadshandledarna med varandra? Under analysprocessen med texterna har
varje text lästs i sin helhet initialt för att få en känsla av respektive paradigm. Därefter har varje
text bearbetats genom att textavsnitt bundits till respektive paradigmkomponenter. Processen
har drag av innehållsanalys. Det
innebär också att exempelvis ett
Tabell 1. Exempel på tolkningsprocess paradigm
PER ENARSSON, PER-OLOF SANDMAN
Downloaded from njn.sagepub.com by guest on April 1, 2015
17
Sykepleievitenskap . Omvårdnadsforskning . Nursing Science
textavsnitt kan innehålla flera
paradigmkomponenter medan ett
annat inte kan föras till någon
paradigmkomponent, och därmed
«blir över". De fyra intervjuerna
har analyserats var för sig. I
resultatet presenters emellertid en
sammanfattande kärnberättelse
baserad på alla intervjuerna.
medveten om. Ej heller redovisas på vilka orter intervjupersonerna är verksamma eller var de
fått sin utbildning. Vissa bakgrundsdata har även förvrängts
för att omöjliggöra identifikation. All medverkan i undersökningen har varit frivillig.
omvårdnadshandledning har
samtliga utbildningar startat
under nittiotalet. Utbildningarnas
längd varierar kraftigt. Några
vårdhögskolor har flera kurser
med olika utbildningslängd och
omfattning. Av tabell 2 framgår
att utbildningsfarten varierar från
halvfart till mindre än kvartsfart.
gruppen. Ett antal vårdhögskolor
håller utbildningen öppen för de
med medellång vårdutbildning.
Två vårdhögskolor vänder sig
också till en icke högskoleutbildad grupp och tar in mentalskötare som uppdragsutbildning. På
en av vårdhögskolorna är det den
enda utbildningen i omvårdnads-
Tabell 2. Beskrivning av utbildningar i omvårdshandledning vid vårdhögskolor i Sverige
En provintervju genomfördes
för att pröva intervjuplanen (jfr
22), varefter justeringar gjorts.
Den första intervjun har omkodats efter det att de tre övriga
intervjuerna kodats. Kodningarna har sedan jämförts. Jämförelsen visar på mycket god samstämmighet.
18
Etiska aspekter
Då paradigmspårande metoder
exponerar paradigmbäraren bör
denna vara anonym. Bland annat
därför valdes att inte intervjua
förgrundsgestalt utan lärjunge
vars identitet är lättare att dölja.
Intervjun kan avtäcka sådant
som den enskilde inte varit fullt
Resultat
Enkätstudien
Landets samtliga vårdhögskolor
(n=34), svarat på det formulär
som sändes ut. Av dessa har tolv
vårdhögskolor utbildning i
omvårdnadshandledning. En
vårdhögskola har haft utbildning i
omvårdnadshandledning. Tre planerar och fem vårdhögskolor
säger sig skulle vilja ha utbildning i omvårdnadshandledning.
Tretton vårdhögskolor uppger att
utbildning i omvårdnadshandledning för närvarande inte är aktuellt.
Vid de tolv vårdhögskolor som
har och den som haft utbildning i
En del utbildningar ges även på
distans. Flera utbildningar innehåller moment där kursdeltagarna
själva under kursens gång handleder grupper på arbetsplatser och
själva får handledning/superhandledning på detta.
De flesta vårdhögskolor har
utexaminerat mindre än 50 studenter. Några har ännu ej utexaminerat några studenter då kurserna nyligen startat. En vårdhögskola har utbildat 300 studerande
i omvårdnadshandledning.
Sex av vårdhögskolorna anger
att utbildningen bara ges till
yrkesverksamma sjuksköterskor.
Någon vårdhögskola inkluderar
även vårdlärare (sjuksköterskor) i
VÅRD I NORDEN 4/1998. PUBL. NO. 50 VOL. 18 NO. 4 PP 15–21
Downloaded from njn.sagepub.com by guest on April 1, 2015
handledning. De kontexter som
utbildningarna ges inom har ofta
ett samband med samarbetspartners och uppdragsgivare.
Ett försök att kategorisera
respektive vårdhögskolas utbildning utifrån inriktning har gjorts.
Som stöd för detta har det ifyllda
frågeformuläret, kursplan, litteraturlista och vid några tillfällen
telefonkontakter varit. Fem mer
eller mindre tydliga inriktningar
och modeller av utbildning i
omvårdnadshandledning kan
identifieras i materialet och fördelas på nio skolor enligt följande: En utbildning uppvisar en
psykosocial profil med psykiatriskt kontext och sociologiska
inslag i utbildningen. Tre utbildningar har en stark psykodynamisk profil. Två utbildningar har
stora inslag av norsk veiledning.
En utbildning har tonvikt på
pedagogik. En utbildning har en
tydlig vårdvetenskaplig förankring i kursplanen. Fyra skolor kan
inte hänföras till någon särskild
inriktning, de har fått benämningen eklektiska.
OH försöker hålla sig á jour om
vad som händer inom det egna
yrkesområdet och den medicinska
specialitén som OH arbetar i. OH
menar att utbildningen i omvårdnadshandledning stärkt den egna
kommunikativa kompetensen.
OH har dock dålig kännedom om
andra omvårdnadshandledningsmodeller än den egna. OH visar
heller inget särskilt intresse av att
få veta hur andra handleder. OH
Intervjustudien
visar social kompetens – etisk
Sammanfattande bild av paradig- kompetens i respekten för andra
men hos omvårdnadshandledarna människor. Att försöka förstå
Omvårdnadshandledaren (OH) är andra människor och deras situasjuksköterska. Ofta med en baktion och en tro på andra männisgrund i psykiatrisk verksamhet.
kors förmåga att utvecklas. SociDet är en i sjuksköterskeyrket
okulturell kompetens visas i OH’s
erfaren person som fått sin sjukarbetslivserfarenheter. OH har
sköterskeutbildning för minst 15
som tidigare nämnts ofta arbetår sedan. OH är mellan 40 och 55 serfarenheter från det psykiaår. OH har läst andra poänguttriska/psykologiska området som
bildningar och visat visst intresse OH integrerat hos sig. OH betoför egen fortbildning innan OH
nar här vikten av att ha en helgått utbildning i omvårdnadshetssyn i vården och tar upp svåhandledning. OH har gått sin
righeter med teoretisk förankring
utbildning i omvårdnadshandled- i sitt arbete. Särskilt svårt är det
ning under nittiotalet och har liten att förankra vårdvetenskaplig
erfarenhet att handleda efter slut- teori. OH hänvisar också i huvudförd utbildning.
sak till de praktiska och metodOH’s intresse riktar sig mot det mässiga avsnitten när han/hon
ideografiska hållet även om OH
ombeds att beskriva handledarutinte vill bortse från nomeotetiska bildningen och dess teoretiska
delar som naturvetenskapens
grunder. När det gäller projektbetydelse för vården. I huvudsak
kompetens har OH viss projektär det dock mötet och relationer
vana, ofta i assistentrollen. OH
mellan människor som intressehar sällan eller aldrig själv
rar. OH uttrycker en vilja att vara genomfört ett vetenskapligt inrikmed och påverka vården, bland
tat projekt. OH bejakar att det är
annat via omvårdnadshandledviktigt med omvårdnadsforskning
ning. OH vill även fördjupa sin
men ser brister i att göra forskegen kompetens.
ningen tillgänglig för den klinisk
OH visar kulturell kompetens
verksamheten. OH visar antingen
och hermeneutisk kritisk förmåga normalvetenskaplig kompetens
genom att visa på en viss medve- eller paradigmkompetens. Här är
tenhet om hur vårdkulturen
bilden inte entydig, beroende på
påverkar människor och OH’s
hur väl OH kan artikulera sitt
egna ställningstaganden. OH
paradigm. Normalvetenskaplig
visar språklig kompetens – fackkompetens då OH har svårt att
språklig kompetens inom vårteoretisera runt sitt paradigm och
dområdet i allmänhet. Men även
paradigmkompetens då OH väl
inom omvårdnadsområdet och
kan teoretiskt förankra sitt parahandledningsområdet visas fack- digm och ställa det i relation till
språklig kompetens. Inom det
andras paradigm.
vetenskapliga området har OH
Den världsbild som OH visar
svårare att använda språket. Kom- är i huvudsak hermenutisk/krimunikativ kompetens visas i att
tisk, bland annat genom att OH
presenterar sin syn på ohälsas
uppkomst och hur denna syn korresponderar med OH’s människosyn, som är grundad på humanistiska värderingar. Även OHs personliga livsupplevelser lyfts fram
i intervjuerna som viktiga för hur
OHs världsbild formats.
Vetenskapsynen hos OH tillhör
gruppen interaktiva discipliner
där forskning och klinisk verksamhet är nära förbundna. OH är
influerad av psykologi och systemteoretiskt tänkande i sin
vetenskapsyn. OH har svårt att
förankra omvårdnad och omvårdnadshandledning vetenskapligt.
OH menar att omvårdnadsforskning inte tillräckligt når ut i vården. De teoretiska grunderna för
omvårdnadshandledning är oklara
för OH som hellre relaterar till
hur handledningen bedrivs praktiskt.
Diskussion
Utgångspunkten för detta arbete
har varit att kartlägga de inriktningar och modeller av omvårdnadshandledning som finns i Sverige samt belysa paradigm för
omvårdnadshandledare. Som stöd
för själva undersökningen har en
litteratursökning gjorts, vilken
visar på att det är relativt lite skrivet om omvårdnadshandledning.
Handledning med andra fokus
och på annan vetenskaplig grund,
så som psykoterapihandledning,
finns betydligt mera material
publicerat om (jfr Hallberg, 29;
Severinsson & Lindström, 6).
Man kan här fråga sig om det är
sjuksköterskors vaknande medvetenhet om att utveckla karaktärsämnet omvårdnad som gör att
man försöker assimilera och
transformera andra yrkesgruppers
sätt att arbeta med handledning in
i det egna yrkesfältet.
Intresset för handledning hos
sjuksköterskor har också visat sig
i att det nyligen bildats en facklig
riksförening för Yrkesmässig
handledning/systematisk vägledning (30) inom ramen för Vårdförbudet. Dubbelnamnet kan på
sätt och vis få exemplifiera
begreppsförvirringen inom området.
Litteratur och undersökningar
som behandlar effekter av
omvårdnadshandledning är få i
Sverige. HalIberg (29) och Severinsson (31); Severinsson & Lindström (6) berör bristen på empiriska studier inom området. I
Sverige har inga studier gjorts
beträffande effekter av omvårdnadshandledning för patienter. De
interventionsstudier som genomförts har ofta inneburit att flera
förändringar förutom omvårdnadshandledning införts vilket
gör det svårt att med säkerhet
uttala sig om handledningens specifika effekt (jfr 32, 33, 34, 35).
Den minskade risken för utbrändhet hos personalen framhålls
dock som ett resultat av omvårdnadshandledning.
Det har varit en svårighet att
tala om «modeller» i omvårdnadshandledning då ingen vårdhögskola kallat sitt sätt att lära ut
och bedriva omvårdnadshandledning för modell. För de omvårdnadshandledare som publicerat
sig ser det lite annorlunda ut,
exempelvis Severinsson (31);
Severinsson & Lindström (6)
talar om den modell som man
bedriver handledning efter och
referera till andra modeller.
Resultatet i denna studie tyder
dock på att det finns olika modeller eller inriktningar i Sverige
men att individens personliga
paradigm och ontologi inverkar
starkt på hur modellen uppfattas.
Detta behandlas längre fram i diskussionen.
Den metod som använts för
analys har tidigare använts av
flera omvårdnadsforskare. Nämnas kan Eriksson (36) och Lindström (7) som använt Törnebohms (19, 20) metod för att
spåra och artikulera paradigm hos
sjuksköterskestuderande respektive psykiatrisjuksköterskor.
Metoden är dock inte oomstridd.
Exempelvis går Cliffordson och
Rydstedt (37) till hårt angrepp
mot Törnebohms (19, 20) metod
PER ENARSSON, PER-OLOF SANDMAN
Downloaded from njn.sagepub.com by guest on April 1, 2015
19
Sykepleievitenskap . Omvårdnadsforskning . Nursing Science
20
och dess användning i omvårdnadsforskning. De menar att
Kuhns paradigmbegrepp går ut på
att en samhällsvetenskaplig förklaringsmodell används på det
naturvetenskapliga området som
Kuhn själv tillhör. Kuhn tillskriver
i motsats till Törnebohm endast
forskare paradigm och att forskaren är knuten till en vetenskaplig
tradition där individens egna upplevelser blir underordnade eller
oviktiga. Vidare menar Ciffordson
och Rydstedt att Törnebohms
(19,20) sätt att använda paradigmbegreppet saknar empirisk grund.
Det blir således en fråga om
vetenskaplig ståndpunkt ifall man
anser att Törnebohms paradigmbegrepp är relevant eller inte i
omvårdnadsforskning.
Det finns enligt Törnebohm
uppenbara felkällor i intervjuer
om paradigm. Exempelvis kan
forskaren ha en felaktig uppfattning om eget paradigm. Paradigm
är av «isbergskaraktär» och därför
är IP bara medveten om en del av
sitt paradigm. Intervjuaren kan
helt enkelt ställa fel frågor. Den
intervjuade kan missförstå frågorna eller vilja dölja sin inställning. Minimering av sådana risker
sker genom att intervjun ges diskussionskaraktär. Intervjuresultatet kan sedan jämföras med eventuella andra studier av IP’s paradigm. Huruvida metoderna och
resultaten är valida kan dels ha
med vetenskaplig ståndpunkt att
göra, dels med hur mycket författarens eget forskarparadigm influerar tolkningar. Törnebohm (19,
20) tar själv upp svårigheterna
med att feltolka i metoder som
innehåller kognitiva element. Att
ha en medbedömare i analysfasen
stärker bedömningen av validitet
och reliabilitet.
Intersubjektivitetskravet finns
för såväl kvalitativ som kvantitativ
forskning enligt Eriksson (16).
Eriksson betonar att intersubjektivitetskravet får en speciell innebörd i kvalitativ forskning i och
med att det kan ifrågasättas om
framtagna data i en undersökning
skall begränsas till det som är
intersubjektivt, det vill säga
objektivt. Här kan Kvale (38)
möjligen vara till hjälp då det gäller att avgöra validitetsfrågan ska
drivas i kvalitativ forskning. «One
danger on focus on validity may
be that it fosters an emphasis
upon verification of existing
knowledge rather than the generation of new knowledge» (38, s.
90).
Huvudresultaten i undersökningen är att det finns minst fem
olika inriktningar av omvårdnadshandledning i landet. Omvårdnadshandledare har en dålig teoretisk förankring utifrån sin handledarmodell. Personliga erfarenheter influerar starkt sättet att handleda. Resultaten från undersökningens första del visade på att
det inte finns någon enhetlig syn
på vad omvårdnadshandledning
till yrkesverksamma är eller
någon enhetlig terminologi runt
detta hos vårdhögskolorna. Det
hände flera gånger vid telefon och
brevkontakter med vårdhögskolor
att man trodde det var elevhandledning eller vetenskaplig metodhandledning som avsågs. Fyra
omvårdnadshandledare har intervjuats. Intervjupersonerna arbetar
inom olika kontexter och olika
delar av landet samt har gått
utbildning i omvårdnadshandledning vid skilda vårdhögskolor.
Trots detta är det mycket som i
studien förenar dessa omvårdnadshandledare.
Alla intervjupersonerna var mer
eller mindre kritiska till hur
omvårdnadsforskning bedrivs och
hur resultatet tillämpas i det praktiska omvårdnadsarbetet. Alla
uttryckte osäkerhet i hur de skulle
relatera sitt arbete till ämnet
omvårdnad. Alla hade mycket
svårt att teoretisera kring «sin»
handledningsmodell och hänvisade till utbildningens praktiska
moment som det man kom ihåg
bättre. Exempelvis kunde man se
att en av omvårdnadshandledningsmodellerna starkt ritualiserat
handledningstillfällena där ritualerna antagligen ger säkerhet och
känsla av samhörighet utan att det
gör teoretiska innehållet tydligare.
Det visade sig att Intervjupersonernas personliga paradigm påverkade deras sätt att handleda så
starkt att man kan ifrågasätta huruvida det går att urskilja vad intervjupersonerna fått med sig från
respektive omvårdnadshandledningsmodell och vad som är influens från personliga paradigm. Att
det personliga paradigmet och
yrkesparadigmet korresponderar
har exempelvis Lindström (7) visat
på. Flera omvårdnadshandledare
som publicerat sig skriver om vikten av en tydlig teoretisk referensram för omvårdnadshandledaren
för att få goda effekter i handledningsgrupperna, exempelvis Hallberg (29, 32, 39); Severinsson &
Lindström (6) ; Severinsson (31). I
denna studie finns det emellertid
lite som tyder på att den teoretiska
referensramen varit viktig för
omvårdnadshandledarna. Det är i
stället praktikavsnitten och ritualerna i dessa som Intervjupersonerna relaterar till.
Slutsatsen utifrån denna studie
är att den teoretiska förankringen
som ges i vårdhögskolornas
omvårdnadshandledarutbildningar
får litet genomslag i praktiken.
Detta skulle kunna vara en brist om
det visar sig att tydlig teoretisk
förankring ger bättre omvårdnadshandledning.
För framtiden skulle en betydligt
större studie behöva göras för att
urskilja vad som påverkar omvårdnadshandledarens sätt att handleda.
Vad utgår från den enskildes personliga paradigm, grundat i dennes
ontologi, och vad utgår från den
modell i omvårdnadshandledning
som den enskilde får utbildning i?
En sådan studie har i sig inget
värde om den inte kopplas till studier av effekter av omvårdnadshandledning. Möjligen kan den
enskilde blivande handledaren eller
vårdverksamheten som önskar
handledning få en viss vägledning
av denna studie i hur modellen
deklareras av respektive vårdhögskola eller omvårdnadshandledare
för att jämföra det med grunderna
för hur det egna arbetet bedrivs.
VÅRD I NORDEN 4/1998. PUBL. NO. 50 VOL. 18 NO. 4 PP 15–21
Downloaded from njn.sagepub.com by guest on April 1, 2015
Akseptert for publisering
04.05.1998
Per Enarsson, Magister i
vårdvetenskap
Socialförvaltningen
Nyköpings kommun
61183 Nyköping
PO Sandman, Docent
Geriatriskt Centrum
Norrlands Universitetssjukhus
90187 Umeå
Sverige
Referenser
1. Selander, U-B & Selander, S.
(1989): Professionell handledning.
Lund: Studentlitteratur.
2. Svenska Akademiens Ordlista över
Svenska Språket. (1986): Stockholm:
Nordstedts Förlag.
3. Olson, H. & Petitt, B. (1993):
Några tankar om hur vi tänker på
handledning. Socionomen nr. 7, del 2,
s. 5-11.
4. Bernler, G. & Johnsson, L. (1985):
Handledning i psykosocialt arbete.
Lund: Natur & Kultur.
5. Athlin, E. (1988/89): Närhet och
kontinuitet i vården kräver systematisk vägledning till personalen. Vårdläraren nr. 3-4, s. 3-5.
6. Severinsson, E. I. & Lindström, J.
(1993): Handledning vårdarbete – I
ljuset av tillämpad hermeneutik.
Lund: Studentlitteratur.
7. Lindström, U. Å. (1992): De psykiatriska specialsjukskötarnas yrkesparadigm. Åbo: Åbo Akademis förlag.
8. Carlsen, L. B. Hermansen, M. V. &
Vråle, G. B. (1986): Handledningsprocessen i omvårdnad – en introduktion. Lund: Studentlitteratur
9. Petersson, B-O. (1995): Den formulerade värdegrunden – Om hur värdegrunden influerar handledande sjuksköterskors arbete. Vårdhögskolan i
Växjö, Institutionen för Samhälls- &
Beteendevetenskap, FoU-rapport 95/5.
10. Petersson, B-O. & Vahlne, L.
(1993/4): På väg mot en medveten
handledarroll – Beskrivning och
analys av studerandes inlärningsprocess i omvårdnadshandledning.
Vårdhögskolan i Växjö. Samhälls- &
Beteendevetenskapliga institutionen.
21. Törnebohm, H. (1975): Undersökande system, paradigm och tematiska
diskussioner. Göteborgs Universitet,
Avdelningen för vetenskapsteori, rapport nr. 76.
11. Clinical Supervision. (1995):
Health visitor. vol 68. nr. 1, s.28-31.
23. Törnebohm, H. (1987): Program för
studier av paradigm. Göteborgs Universitet, Institutionen för vetenskapsteori,
rapport nr. 151.
12. Kadushin, A. (1985): Supervision in social work. New York:
Colombia University press.
13. Butterworth, T. & Faugier, J.
(red.) (1992): Clinical Supervision –
and Mentorship in Nursing – The
Growth of the Professional Practitioner. London: Chapman & Hall.
14. Palmer, A. M. Burns, S. & Bulman, C. (1994): Reflective Practice
in Nursing. Oxford: Blackwell Science Ltd.
15. Beierholm, M. (1992): Yrkesmässig handledning för sjuksköterskor – en metod att försöka förebygga utveckling av burnout. Universitetet i Linköping, Samhällsvetenskapliga institutionen, HSU 3.
16. Eriksson, K. (1992): Broar.
Vasa: Åbo Akademi.
17. Barbosa da Silva, A. & Andersson, M. (1993): Vetenskap och människosyn – En introduktion till
vetenskapsfilosofi och vårdetik.
Stockholm: SHSTF FoU-rapport
1993:40.
18. Dahlberg, K. (1988): Vårdvetenskapens vetenskapsteori. Vårdhögskolan Borås/Vänersborg. FoU-rapport nr. 2.
19. Törnebohm, H. (1982): Att forska över paradigm. Göteborgs Universitet, Institutionen för vetenskapsteori, rapport nr. 136.
20. Törnebohm, H. (1985): Vad
betyder vetenskapsteori? Göteborgs
Universitet, Institutionen för vetenskapsteori, rapport nr. 145.
22. Lanz, A. (1993): Intervjumetodik.
Lund: Studentlitteratur.
24. Törnebohm, H. (1989): Livsparadigm och livsvärldar. Göteborgs Universitet, Institutionen för vetenskapsteori, rapport nr. 95.
25. Törnebohm, H. (1991): Sociokulturella situationer. Göteborgs Universitet,
Institutionen för vetenskapsteori, rapport nr. 166.
26. Kuhn, T. S. (1979): De vetenskapliga revolutionernas struktur. Lund:
Doxa.
27. Törnebohm, H. (1974): Paradigm i
vetenskapens värld och i vetenskapsteorin. Göteborgs Universitet, Avdelningen för vetenskapsteori, rapport nr.
59.
28. Brante, T. (1981): Vetenskapens
struktur och förändring. Karlshamn:
Bokförlaget Doxa.
29. Hallberg, I. R. (1991): Handledning
i psykiatrisk omvårdnad – en metodbeskrivning. I SHSTF FoU-rapport 36
(1991): Lära för livet – Psykiatrisk
omvårdnad i praktiken, en antologi.
Skellefteå: Artemis Bokförlag.
30. SHSTF’s riksförening för yrkesmässig handledning/systematisk vägledning (1996): Protokoll från konstituerande årsmöte 961023. Stockholm:
opublicerad källa.
21
33. Berg, A. (1993): Intervention
med handledd individualiserad
omvårdnad och systematisk klinisk
handledning – Betydelse för vårdarens upplevelse av leda och utbrändhet i vården av gravt dementa. Landstingets högskola i Kristianstad, Enheten för vårdforskning. Examensarbete
i omvårdnadsvetenskap.
34. Hallberg, I. R. & Norberg, A.
(1993): Strain among nurses and their
emotional reactions during 1 year of
systematic clinical supervision combinated with the implementation of
individualized care in dementia nursing. Journal of Advanced Nursing
18, s. 1860-1875.
35. Berg, A. Wellander Hansson, U.
& Hallberg, I. R. (1994): Nurses’ creativity, tedium and burnout during 1
year of clinical supervision and
implementation of individual planned
nursing care: comparisons between a
ward for severly demented patients
and similar control ward. Journal of
Advanced Nursing 20, s. 742-749.
36. Eriksson, K. (1989): Caring paradigms. A study of the Origins and the
development of Caring Paradigms
among nursing Students. Scandinavian Journal of Nursing Science, vol.
3. no. 4.
37. Cliffordson, C. & Rystedt, H.
(1996): Paradigmbegreppet som
utgångspunkt för forskning – exempel
på tillämpning inom omvårdnad. Vård
i Norden. vol. 16. no. 3. PP 9-12.
38. Fog, J. & Kvale, S. (1992): Artikler om Interviews. Center for kvalitativ metodeutveckling, Psykologisk
Institut, Aarhus Universitet.
39. Hallberg, I. R. (1994): Handledning i klinisk omvårdnad. Omvårdaren 1/94, s. 12-17.
31. Severinsson, E. I. (1995): Clinical
Nursing Supervision in Health Care.
Göteborg: Nordiska hälsovårdshögskolan.
32. Hallberg, I. R. (1995): Klinisk
omvårdnadshandledning. Malmö:
Liber förlag.
PER ENARSSON, PER-OLOF SANDMAN
Downloaded from njn.sagepub.com by guest on April 1, 2015