Redaktören nr 2-3 2012
REDAKTÖREN Nr 2-3 2012 VINNARE Sambandet Bästa personaltidning 2011 och bästa bild sid 4-5 Remissan Bästa form, sid 6-7 GREENROOM 2011 års nyskapare och bästa språk sid 8-9 Svensk Polis Bästa reportage sid 10-11 LVF-Magasin Bästa krönika sid 12-13 Starnet Bästa intranät, sid 14 Juryn snor, sid 15 Aktuell forskning Facebook - ett spöhus? sid 16 Sociala intranät sid 17 Aktuellt Tårtkalas blir kris sid 18-19 Debatt Öppenhet, självcensur, yrkesstolthet sid 22-23 Språkkrönika, sid 24 Rim Styrelseordförande har ordet sid 3 Ny styrelsen presenteras lite här och där Omslagsbild Jimmy Gustafssons bilder gav Sambandet priset för Bästa bild 2011. Här ett exempel. Stryelseordförande har ordet Mot nya öden och äventyr R im som från början var en förening för personaltidningsredaktörer har nu också blivit en förening för intranätredaktörer. Vi har samma uppgift men använder oss av olika medier. Det finns arbetsplatser där man lägger ner sin personaltidning och bestämmer sig för att satsa helt och hållet på intranätet. Då är det viktigt att det blir just en satsning och att det redaktionella innehållet fortsätter att ha en lika hög kvalitet som i tidningen. Att uppmuntra ett journalistiskt tänkande även på intranätet är en av vår förenings viktigaste uppgifter. För att det ska vara intressant att följa intranätet varje dag är det - precis som i en personaltidning - blandningen av nytta och nöje, av lätta och tyngre artiklar som lockar till läsning. På samma sätt har också design och bilder stor betydelse. Själva tilltalet och tonen bidrar dessutom till att skapa verksamhetens kultur. D et händer också att man startar nya personaltidningar eller som på Handelsbanken lägger ner personaltidningen, satsar på intranätet för att konstatera att väldigt få läser det och sedan låter personaltidningen återuppstå. På Sveriges Radio har man intressant nog slagit ihop personaltidnings- och intranätredaktionerna. Där har man ett positivt samarbete och kompletterar varandra på ett konstruktivt sätt istället för att konkurrera. På intranätet är det lättare att lägga ut snabb information och få en lika snabb respons. Fler och fler intranät blir också mer sociala. Samtidigt gäller det att ha en strategi för på vilket sätt man vill använda de sociala medierna i sin verksamhet. Om intranäten är mer flyktiga får personaltidningarna ofta en mer fördjupande roll men blir också tidsdokument över verksamhetens historia. S om ny ordförande hoppas jag att vi tillsammans i föreningen kommer att skapa en verksamhet som är till både nytta och nöje för oss medlemmar. Som jag har uppfattat det är erfarenhetsutbyte en viktig fråga, men även utbildnings- och inspirationsseminarier. För att vi ska få en klarare bild av vår nuvarande situation och vad vi skulle kunna göra för att utveckla vår verksamhet på ett positivt sätt har vi anlitat Bengt Åkesson på Åkesson & Curry AB. Han kommer att analysera Rims framtidsmöjligheter som medlemsrekrytering, breddning av inriktning och eventuella samarbeten med andra organisationer. Vi är många som arbetar med intern kommunikation som sitter ensamma och arbetar med vår personaltidning eller vårt intranät. Det är här Rim har en funktion att fylla genom att skapa ett nätverk av kollegor som kan ge tips och råd, men också genom att bidra med stöd, utbildning och inspiration. Det är ni som är föreningen och jag ser fram emot att ta del av era tankar och idéer om vad just ni förväntar er av Rim – välkomna! Charlotte Norlin ordförande Charlotte ny ordförande Rim har fått en ny styrelse. Ledamöterna valdes på årsmötet som hölls i samband med Vårkonferensen. Charlotte Norlin är ny styrelseordförande efter Lars Bergström som avtackades på mötet efter flera års arbete i styrelsen. Även Annica Hulth avtackas för hennes aktiva arbete i styrelsen. I den nya styrelsen ingår förutom Charlotte, Christer Järild, Jesenka Skikic, Lova Sima, Marie Gumabon, Ylva Tägt och Åsa Ahlin. 2 REDAKTÖREN Medlemstidning för föreningen Redaktörer interna medier (Rim). Redaktör och ansvarig utgivare: Gunnel Atlestam [email protected] Mobil: 0708 454320 Redaktionsråd: Annica Hulth, Christer Järild, Charlotte Norlin, Alf Tornberg, Gudrun Tiberg, Elisabeth Tingdal och Bengt Åkesson. Annonsansvarig: Elisabeth Tingdal [email protected] Tel: 0703 967493, 031 842182 Kom gärna med synpunkter, tips och bidrag! Redaktören förbehåller sig rätten att redigera i materialet. Osignerade texter är skrivna av redaktören. Rim är en förening och mötesplats för alla som arbetar med interna medier inom privata företag, organisationer och offentlig verksamhet. Mer information om Rim finns på www.rim.se. Där hittar du bland annat information om hur man går med i Rim. Är du inte redan med - så gå med! Redaktörer interna medier finns också på Facebook. Aktuellt - Rim Redaktören har ordet ... Vem är du? Vad gör du? Vad vill du? Bild: Mats Björndal Redaktören har bett Rims styrelseledamöterna att svara på några frågor. Först ut är Charlotte Norlin. Längre fram i tidningen hittar du de andra. Var jobbar du? Jag arbetar på Moderna Museet där vi är 110 anställda i Stockholm och Malmö, och där arbetar jag på kommunikationsenheten i Stockholm. Vilka är dina huvudsakliga arbetsuppgifter? Jag är intranätansvarig och ansvarar för vår annons på museisidan och att informera tidningarnas kalendarier. Vilka övergripande interna kanaler arbetar ni med hos er? Vi arbetar med stormöten för all personal varannan torsdag, enhetsmöten varannan vecka och intranätet. Hur länge har du varit medlem i Rim I fem år. Har du någon speciell funktion i styrelsen? Jag är ordförande och har bland annat det övergripande ansvaret för Vårkonferensen. Jag ansvarar också för intranättävlingen tillsammans med Christer Järild. Vad tycker du är den största fördelen med Rim? Att träffa och ha kontakt med kollegor som möter samma problem och utmaningar som jag. Erfarenhetsutbyte och att få tips och råd betyder mycket för mig. Hur vill du utveckla Rim? Jag hoppas att webbplatsen ska bli mer interaktiv och levande så att den kan bli en mötesplats för oss medlemmar. Det vore bra att utveckla erfarenhetsutbytet på andra sätt också och att arrangera utbildningar och inspirationsseminarier som tar upp de frågor som specifikt berör oss. Jag önskar också att många fler ska få kännedom om oss och förhoppningsvis bli medlemmar som känner att de har stort utbyte av föreningen. I december kommer jag helt säkert att gå på bio. Då har Jan Troells film om Torgny Segerstedt (TS) premiär. TS, Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidnings (GHT) chefredaktör under andra världskriget, vågade stå upp för vad han såg, även om såväl kung som justitieminister ville att han skulle blunda. ”Den som har ögon att se med, kan icke vara i tvivelsmål om att olyckan är å färde i Tyskland”, skrev TS i en ledare 1933. När censuren grep in publicerade GHT vita sidor – det har morfar berättat. Han arbetade också på tidningen då. Så sedan barnsben har jag fått höra om vikten av yttrande- och tryckfrihet och modet att säga ifrån. Torgny Segerstedt blev en hjälte när kriget var över och omvärlden sett vem som hade rätt. Men det var en tuff tid för honom innan dess. I det här numret av Redaktören manar Bosse till debatt om öppenhet. För mig är den jätteviktig, även om en personaltidning (Pt) är något helt annat än en dagstidning. För Pt är solidariteten med verksamheten självklar – men vad är solidaritet? Är det att blunda eller är det att hjälpa till att öppna ögonen för dem som har makten att utveckla företaget? D et är nu med vemod som jag antagligen skriver min sista krönika som redaktör för Redaktören. Jag tycker det är dags för en generationsväxling på posten. Själv tänker jag fortsätta som frilansskribent och författare - kanske blir det en och annan artikel för Redaktören. För jag kommer inte att kunna släppa kontakten med Rim. På årsmötet diskuterades att lägga ner Redaktören som pdf-tidning och satsa mer på webben. Hur det blir vet jag inte idag. Hur som helst ett stort tack till alla som har medverkat i tidningen under mina år som redaktör och till alla er som läst! Trevlig sommar! Gunnel PS. Glöm inte att gå på bio i december. 3 Vinnare - Bästa personaltidning Dubbelvinst för Sambandet Bästa Personaltidning Juryns motivering: Med känsla och professionalitet blandas stort och smått, viktigt och lätt. Medarbetarna ges framträdande plats och här finns en bra mix mellan kvinnor och män. Hela tidningen känns lättillgänglig och tilltalande. Snygghet i bilder och form, kombinerat med intressanta ämnen och välskrivna texter, gör Sambandet till Årets personaltidning. Chefredaktör Carina Skagerlind, fotograf och bildredaktör Jimmy Gustafsson och Tina Eriksson tog emot priset för Bästa personaltidning Vid rims Vårkonferens var det dags för juryn att avslöja 2011 års bästa personaltidning. Det blev Sambandet som ges ut av polismyndigheteten i Stockholms län. Sambandet knep även priset för Bästa bild. D et är inte första gången som Sambandet utses till årets bästa personaltidning, utan även år 2009 var de bäst. Redaktören frågade Carina Skagerlind, chefredaktör och ansvarig utgivare för Sambandet.: Vilka är huvudingredienserna i framgångskonceptet? – Smickrande fråga men jag tror det är att aldrig bli nöjd och att alltid försöka tänka sig in i vad läsarna vill ha. Jag vill inte säga att vi alltid lyckas men det är i alla fall alltid vår utgångspunkt. Tänka för vem är det vi Läs mer om Sambandet på nästa sida! Exempel på artiklar hittar du på Sambandets hemsida. skriver och vad vill medarbetarna läsa. Att alltid se sin tänkta läsare framför sig när man skriver helt enkelt, säger Carina. I juryn som utsett Bästa personaltidning ingick Björn Häger, frilansjournalist, författare, utbildare och forskare, Kristina Flemming redigerare på Visions medlemstidning och redigeringslärare på Poppius grundkurs samt Sofia Lundgren, redaktör för 2010 års bästa personaltidning, SJ-nytt. Bästa Bild Juryns motivering: Att hålla en hög klass på bilder och dessutom ha förmågan att utnyttja det i formen är inte lätt. Här är en tidning som ständigt håller sig på topp. Varje nummer stoltserar med ett lockande omslag och innehåller långa bildreportage. Här finns gott om människor på bilderna och även överraskande moment som visar på fantasi. Allt av samma höga kvalitet. I Sambandet lämnas inget åt slumpen. 4 Ett bildexempel från Sambandet. Fotograf är Jimmy Gustafsson Vinnare - Bild Fakta om Sambandets fotograf Namn: Jimmy Gustavsson Ålder: 36. Aktuell som: Fotograf och bildredaktör på tidningen Sambandet Gjort tidigare: Bildjournalistisk utbildning från Nordens Fotoskola Biskops-Arnö. Jobbat som fotograf och bildredaktör på Stockholm City. Bild: Minna Ridderstolpe Jimmy Gustafsson - Envishet en dygd. ”De bästa bilderna kommer till när man tror att man är färdig och är på väg att ge upp. Det kan vara en sen natt, man har varit med länge och asfalten är blöt. Det blir 200 blås till och någon Bandidosmedlem blir skjuten i bröstet.” En tidning ska ha rytm! Årets bästa bildjournalistik vanns av Sambandet som ges ut av Polismyndigheten i Stockholms län. På Sambandet, som kommer ut åtta gånger om året, har man en fast anställd fotograf, Jimmy Gustafsson. J immy, som jobbat på Sambandet i ett och ett halvt år, tycker att det är väldigt speciellt att jobba på en personaltidning jämfört med att jobba på en kommersiell nyhetstidning. – Jag har jobbat på ”utsidan” tidigare och märker skillnaden. Det är en väldigt annorlunda attityd från polisernas sida när man ringer från Sambandet jämfört med om man ringer från en nyhetstidning. Jag uppskattar också att kunna grotta ner mig i något ämne som inte är uppenbart bildmässigt från början, men ändå hitta bra fotolösningar. Jimmy tror att det är en stor fördel för Sambandet att ha en fotograf i redaktionen. – Vissa artiklar har blivit av bara tack vare att jag haft en bildmässig idé. När vi sedan pratar igenom det visar det sig ofta att det ämnet även Reportagebild från Sambandet. Bild: Jimmy Gustafsson är intressant textmässigt. Så tack vare att jag är här får vi nog ett bredare redaktionellt innehåll. Han anser också att Sambandet kvalitetsmässigt håller en hög lägstanivå. – Om jag ser att vissa sidor inte håller när vi gör layouten kan det hända att jag åker ut och tar om en bild som till exempel en reporter tagit men som inte är bra nog. Jag som bildmänniska är även bra på att se ”rytmen” i tidningen. En bra tidning ska vara som en låt, ha variation, vers och refräng – man ska inte drämma på med allt krut hela tiden! Bengt Åkesson 5 Vinnare - Form Bästa Form Juryns motivering: Stilrent, fantasifullt och överraskande. Det matta pappret och formatet ger en känsla av lyx. Artiklarna tillåts vara långa, bilderna ges utrymme och rubrikerna får tala. En tydlig struktur gör tidningen följsam. En produkt gjord för sin målgrupp. De sparsamma färgerna och det tunna typsnittet gör Remissan till en smakfull upplevelse. Lite för snygg för att slängas Sveriges bästa utsikt från redaktionsfönstret? Det har nog Remissan, Handelsbankens nygamla papperstidning, som fick pris för bästa form på vårkonferensen. Med rätta! R edaktören besökte redaktionen en majförmiddag för att få veta mer om hur tidningen kommer till. Redaktören Johanna Effert tar emot i receptionen på Blasieholmstorg 12, en adress mitt i Stockholm som få känner till. Gedigna ärevördiga fasader. Elegant stenläggning och statyer på torget. Någon limousin kör upp till entréerna till banken, Grand Hotel eller arbetsgivarorganisationerna i närheten. Hissen upp ett par våningar från receptionen, en vandring genom korridorer och så plötsligt befinner vi hos på redaktionen, ett anrikt rum med utsikt över Nybroviken och Kungliga Dramaten. Remissan grundades 1948 och blev 2009 en nättidning. Vad låg bakom det beslutet? – Jag tror att det ansågs modernt och man hoppades kanske på att göra besparingar, säger Johanna. Men läsarreaktionerna kom ganska omgående. Folk i banken ville ha en ”riktig personaltidning”, pre6 cis som tidigare. Statistiken visade också att de allra flesta övergav tidningen när den bara fanns som nättidning. De eventuella pengar som sparades på tryckning blev plötsligt mindre intressanta. Varför skulle banken satsa på redaktionellt material som få läste? Fredrik Swahn, som är AD, och Johanna, som kreativ skribent, fick uppdraget att göra en omstart för tidningen. – Vi gjorde tre tidningar under 2011, och håller nu på med vår andra tidning för 2012, säger Johanna. Helt utan konsultmedverkan tog de fram en tidning de själva skulle vilja läsa. Och den tidigare policyn stod sig och blev vägledande: att göra ”en tidning för, om och av medarbetarna”, som ”stärker och vidmakthåller sammanhållningen i företaget”. Men angreppssättet blev inte riktigt detsamma som tidigare. Den som öppnar Remissan får ingen marknadsföring av nya produkter eller detaljerade företagsstrategier. Däremot kan man få en berättelse bakom lanseringen av en produkt och om människorna bakom strategierna. Huvudtemat är berättelser om människorna i banken. Kunskapen om banken får man på köpet. – Vår tidning ska vara en kulturbärare, säger Johanna. Och den ska vara lite för snygg för att slängas. Vi strävar efter att tidningen ska vara så lockade att man bara måste öppna och läsa den. Vi sneglar inte särskilt mycket på trender utan speglar verksamheten utifrån människor av kött och blod som tänker och känner, och är villiga att bjuda på sig själva. Vad kännetecknar då Handelsbankskulturen? – Bankkontorens självständighet, säger Fredrik. Här väntar ingen kontorschef på order från HK. Alla har mandat att själva agera. Johanna och Fredrik ”tänker ofta uppslag” och bilder går ofta över helsidor– med texten inlagd i bilderna. Vinnare - Form Bild Bengt Evertsson Fortsättning från föregående sida: Lite för snygg för att slängas Johanna Effert, redaktör, och Fredrik Swahn, AD, skapade den nya vinnande personaltidningen Och det fångar säkert läsare i även det nummer de har på gång just nu. Tidningen kommer handla om allt från nya arbetssätt till en ridtur med ridklubben. Som en röd tråd planerar de prata om mode - onekligen ett udda fokus för en personaltidning. I centrum för modet står en medarbetare som jobbar med risker, en viktig uppgift i de turbulenta tider vi lever i just nu. – Vid sidan av sin yrkesroll är han intresserad av mode och det planerar vi ge utrymme för, säger Johanna. Även i de övriga artiklarna ska vi smyga vi in någon fråga om mode här och var. Remissan har få fasta genrer utan anpassar tidningarna efter de företeelser som de vill belysa just där och då. – Respons (en sida för läsarkontakter), På Tapeten (två plocksidor om aktualiteter) och en bilddagbok, från och med en medarbetare har vi haft med i alla nummer vi gett ut. Genren ”Våga fråga” är också återkommande. Johanna och Fredrik får mycket positiv respons på Remissan. Vad är roligast med tidningen? – Att lära känna alla kunniga, trevliga och positiva kollegor här i banken, säger Johanna. Alla människor har en historia att berätta. Jag tycker om att hitta och lyfta fram personligheten hos varje individ. Det där lilla extra som gör varje person speciell. – Att se hur text och bild kan fogas in i ett större sammanhang och bli en del av en läsvärd historia, summerar Fredrik. Ylva Tägt Många priser Under 2011 blev Johanna och Fredrik nominerade i flera kommunikationstävlingar för sitt arbete med tidningen. Det resulterade i en silverplats i Svenska Publishingpriset och en bronsplats i Svenska Designpriset. Och nu under 2012 fick de alltså priset för ”bästa form” i RIMs årliga tävling. FAKTA REMISSAN • Handelsbankens koncernövergripande personaltidning. Den ges ut på svenska och engelska i 22 länder. Tidningen görs inhouse med policyn ”För, om och av medarbetarna i Handelsbanken”. Syftet med tidningen är att stärka och vidmakthålla samhörigheten inom banken och förståelsen för bankens grundläggande principer och idéer. Remissan har funnits sedan 1948. • Utkommer med 3-4 nr/år till 12000 anställda och 3000 pensionärer inom Handelsbankskoncernen. • Magasinsformat. Omfång nr 3/2011 var 56 sidor. • Ett redaktionsråd med representanter för ledning och fack träffas en gång i halvåret och ger redaktionen feedback på tidningen. 7 Vinnare - Nyskapare, språk GREENROOM - årets nyskapare med bästa språk Årets Nyskapare Juryns motivering: En tidning svår att värja sig mot. Med snygg kostym och glatt humör lockar den till läsning. Här mixas stort som smått. Med lätt hand behandlas ämnen som giftgrodor, tekniska konstruktioner och tänkvärda frågor. Bilderna är av högsta kvalitet och formen gjord med fingertoppskänsla. I en hisnande fart bjuds läsaren på en åktur genom landets nöjesparker. Vi säger Hej! till Green Room. • Språkpriset Juryns motivering: Ett språk som förenar, väl anpassat till målgruppen med roliga vinjetter, lättlästa texter och lekfullhet. Lägg därtill ett välkomnande och personligt tilltal med fångande ingresser och skojiga bildtexter och vi har en vinnare: Green Room. När djureN dör Obegripligt fruktansvärt jobbigt. Förtvivlat. Lika illa som att förlora en familjemedlem. Tre djurskötare på Aquaria, Kolmården och Furuvik berättar för Green Room om hur de hanterar sorgen när det värsta händer. TExT: JOhAn åbERG iLLusTRATiOn: VEROnicA bALL ART LiLJA ҰÖ$&$-3+(&$-Ö&ø1Ö#$3Öaldrig över, säger Pernilla Mosesson och blickar ut över bassängen på Kolmårdens delfinarium. Hon är sedan två år operativ chef över delfinariet, men har jobbat med Kolmårdens delfiner i drygt 20 år. Därmed har hon flera gånger tvingats uppleva sorgen över att förlora ett djur som hon haft en nära relation till. – Än i dag kan jag tänka på djur som vi förlorat för flera år sedan och liksom se hur de ska dyka upp i bassängen framför mig igen. Ger jag mig tid att tänka på dem kan jag fortfarande gråta över individer som varit borta länge. Men rent krasst är det så att den tiden inte finns. Sorgens fyra faser Oavsett om man sörjer ett djur eller en människa är sorgens mekanismer desamma. inom psykologin delar man in sorgeprocessen i fyra faser, men gränserna dem emellan är många gånger flytande. "GMBIÖDe första dagarna efter det att man mist någon närstående kännetecknas ofta av en känsla av bedövning eller overklighet. Man kan verka oberörd utåt, samtidigt som tankarna snurrar i huvudet. 1D@IRHML chocken har lagt sig och sorgen tar över. Förtvivlan, gråt och smärta dominerar. ilska är också vanligt, liksom att leta efter syndabockar. /$1-(++ Ö÷1Ö(-3$ den första, och inte heller den sista, av de djurskötare som Green Room pratar med som nämner att tiden är en faktor som påverkar hur sorgen hanteras. Eller snarare bristen på tid. Anna Björn på Aquaria och Johnny Persson på Furuvik lämnar liknande redogörelser som Pernilla Mosessons. – Vi kämpar in i det sista för att djuret ska överleva och i den stund vi förlorar djuret kan jag gråta hejdlöst. Då försöker jag släppa ut alla känslorna. Sedan måste jag hantera situationen professionellt och fokusera på de djur som är kvar, som behöver min kärlek för att må bra. The show must go on. !D@PADRLHLFÖFörtvivlan har lagt sig och man ser ljusare på tillvaron. Fortfarande kretsar dock tankarna kring det som har hänt och man försöker lära sig leva med sin förlust. -WMPHDLRDPHLFÖslutligen kommer nyorienteringsfasen då man börjar känna sig glad eller lycklig igen. Det svåra tar inte längre över och man har lärt sig leva med det som hänt. Minnena finns kvar, men sorgen har minskat. 26ÛÛÛÛÛÛÛÛÛ Û 8 Û Û Kolmårdens delfinarium har haft turen att vara förskonade från dödsfall de senaste åren. För Aquaria var 2010 däremot ett tufft år. Under fjolåret förlorade de både Bengan, den stora gröna muränan som bott i havsvattensakvariet sedan 1991, och hajarna Leo och Olga. För marinbiologen Anna Björn var förlusten av den senare speciellt tung. Över en kopp kaffe i Aquarias kafeteria berättar hon varför revhajhonan Olgas bortgång var extra jobbig för henne. – Jag jobbade så tätt ihop med henne under nästan elva år. Hon blev liksom min, fast hon var Aquarias. Jag förstår att det kan låta konstigt för folk som tycker att ”det bara var en fisk”, men för mig var det som att förlora en familjemedlem. Vi hade ett speciellt band mellan oss, Olga och jag. Jag var i vattnet hos henne när hon dog, vilket i alla fall kändes bra. Û Û Û Û Û *÷-2+.1Ö÷1Ö-ø&.3 som alla djurvår- darna återkommer till. Anna beskriver hur känslorna skapar det engagemang som gör henne bra på sitt jobb. Pernilla menar att hon inte kan stänga av sina känslor för att skydda sig själv, eftersom det inte går att fejka det som behövs för att nå ett bra resultat i arbetet med djuren. Johnny, Furuviks djurparkschef med erfarenhet från 43 parksäsonger, är inne på samma linje: – Djur är mycket signalstarka. Därför Û ÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛ'2%%.Û2//-ÛҰ finns det bara en väg om du ska arbeta med djur: att ha och att visa känslor. Det är absolut nödvändigt, även om baksidan är att man blir jätteledsen när de försvinner. Man får ta sig samman och trampa vidare. Man måste kunna hantera att döden är en del av vårt yrke. 4-#$1Ö5(-3$1- förlorade Furuvik orangutanghonan Igelchen. Efter 23 år på parken drabbades hon av elakartad cancer i tjocktarmen och gick hastigt bort. Överlag tycker Johnny, precis som Anna och Pernilla, att sjukdom och plötslig död är svårare att hantera än åldersrelaterad bortgång. – När de är gamla, och så att säga har levt sitt liv, så är man inställd på att det kommer en dag när de inte längre är med. Men när de blir sjuka och det bara händer … ja, det är värre. Man ältar sjukdomsförloppet om och om igen och funderar över om vi kunde ha ställt en diag- '2%%.Û2//-ÛҰÛÛÛ Û Û Så vill vi bli bemötta när vi förlorat ett djur – hur hanterar de att en kompis plötsligt försvinner? Det beror på om de till naturen är ensamlevare eller flockdjur. Utan att förmänskliga djurens reaktioner är det inte ovanligt att djur som tillhör den senare kategorin kan bli låga eller sluta äta när någon i flocken försvinner. Pernilla Mosesson ger exempel. – När vi förlorade Flip för några år sedan fick vi en sjukdomsbild på hans favorithona Vicky som vi inte kunde förklara på något annat sätt än att det berodde på sorg. Det var naturligtvis hjärtskärande, men vi klarade henne. Nu är hon extremt pigg och superglad, säger Pernilla och tystnar ett ögonblick. – Men man får komma ihåg att Vicky är 38 år nu. Det är mycket för en delfin. Det händer att jag tänker på den dagen som … ja, det blir riktigt jobbigt. Vi har haft en extremt nära relation och gjorde till och med ultraljud ihop när jag var gravid och hon väntade Luna … Det kan vara svårt att veta hur man ska bemöta en kollega som är ledsen. Enligt Anna, Pernilla och Johnny är svaret mycket enkelt: ”Visa att du bryr dig genom en kram och ett ’jag beklagar’. Många gånger behövs inte mer än så.” nos tidigare eller kunnat behandla dem annorlunda. %ć1Ö 33Ö+(-#1 Ödessa tankar – och lära för framtiden – obduceras alla djur som avlider på parkerna. Personalen behöver, både för sin egen och för de kvarvarande djurens skull, få en klar bild av vad som hänt, varför det hände och om det på något sätt kan förebyggas i framtiden. Och på tal om de kvarvarande djuren Û Û Û Û Û Û Û Û ÛÛÛÛÛ 27 Läs mer på nästa sida Vinnare - Nyskapare, språk Lekfull tidning skapar sammanhållning Med lekfullhet i både tilltal och layout knep personaltidningen Green Room två titlar i årets upplaga av Sveriges bästa personaltidning – ”Årets förnyare” och ”Bästa språk”. Å r 2000 slogs tre nöjesparker, Gröna Lund, Kolmården och Skara Sommarland, ihop och bildade Parks and Resorts. Sedan dess har koncernen utökats med Aquaria Vattenmuseum och senast Furuviksparken år 2010. I samband med ett ägarbyte av koncernen 2006 fick företaget strax en personaltidning, som delades ut på arbetsplatserna två gånger per år. – Men det var mest chefer som kom till tals, eller så kunde det vara ett fem sidors reportage om en konferensresa. Det berättar Christina Bild på Spoon, som gör den nya tidningen Green Room på uppdrag av Parks and Resorts sedan ett och ett halvt år tillbaka. Kommer med posten Ett av de första besluten var att nya tidningen skulle skickas med posten fyra gånger per år. Majoriteten av de anställda, 2 200 personer, är hängivna säsongsanställda. Många av dem kommer tillbaka och arbetar flera år. Det ska jämföras med den fasta personalen som bara är cirka 340 personer. I och med att tidningen nu delas ut med posten kan alla hålla sig uppdaterade vad som händer i företaget. Rent vatten förenar – Vi försöker att hitta ämnen som är gemensamma för parkerna. Ett exempel är hur man renar vattnet. Vi skriver också om det som är övergripande, till exempel frågor om ekonomi och marknad. Till första vinternumret gjorde vi ett reportage om vad djuren gör på vintern. Litet redaktionsmöte. Elsa Larsson, biträdande redaktör och reporter, Spoon. Camilla Cederquist, interninformationsansvarig, Parks and Resorts. Christina Bild, redaktör och kundansvarig, Spoon. Namnet Green Room valdes för att det förknippas med scen och artister. De anställda på Gröna Lund har nämligen i flera år benämnts artister – då det är de som möter publiken och står på parkens ”scen”. Begreppet är nu etablerat i samtliga parker. Green Room associerar naturligtvis även till grönska och växtlighet. – Vi försöker att fånga själen i verksamheten: de häftiga upplevelserna, teamkänslan och glädjen, säger Christina. Inget är omöjligt På Gröna Lund är devisen ”Omöjligt bor inte här”. Och det är också känslan man får när man bläddrar i tidningen med alla roliga vinjetter och fyndiga rubriker. Att verksamheten dessutom gör sig bra i bild är inte heller någon nackdel. Värjer inte för det svåra Men därmed inte sagt att Green Room väjer från det svåra och problematiska. När Hoffmaestro spelade på Gröna Lund blev publiktrycket så starkt att man var tvungen att stänga grindarna. Tidningen följde upp med intervjuer, bland annat med den säkerhetsansvarige. – I nästa nummer planerar vi att bland annat ta upp mobbing, hur man upptäcker och hanterar det, säger Christina. Lars Bergström 9 Vinnare - Bästa reportage Match i matchen - bästa reportage Juryns motivering: ”I ett reportage, i ordets verkliga betydelse, tar texten och bilderna läsaren med till platsen där något händer. Dramatiskt, välskrivet och föredömligt upplagt i tidningen. Priset för Årets Reportage går till Svensk Polis.” D et vinnande reportaget om ett pass med supporterpolisen finns att läsa på www.svenskpolis.se (nr4 2011). Ovan och på nästa sida kan du se text och bilder i sitt sammanhang. Bakom reportaget står Simon Bynert redaktör vid Svensk Polis och frilansfotografen Linda Forsell. Till Simon Bynert ställde Redaktören frågan: Hur planerade och förberedde du dig inför reportaget? ”Jag hade en del förkunskap eftersom jag följt idrottsvåldets utveckling under flera år, både som fotbollsintresserad privatperson och nyhetsreporter. Jag läste mycket inför reportaget. Fenomenet med risksupportrar och firmor; den så kallade casualkulturen, är mycket omskrivet runt om i Europa. Inte minst i England. Det finns därför en uppsjö av rapporter, reportageskildringar, spelfilmer och dokumentärer på temat. Jag plöjde många av dem. Eftersom journalister och fotografer inte står högt i kurs bland risksupportrarna, pratade vi också en hel del i förväg om hur man kunde minimera risken för att vår närvaro skulle nagga supporterpolisernas förtroendekapital i kanten. Vi försökte lösa det genom att hålla låg profil och ta rygg på poliserna. Det gick, helt okej. I teorin var jag även mentalt förberedd på att det kunde bli våldsamt, men det spelade mindre roll i praktiken. När det väl brakar loss så är det ändå adrenalinet och rädslan som tar överhanden.” 10 Simon Bynert - vinnare Vinnare - Bästa reportage Fortsättning från föregående sida: Match i matchen om ett pass med supporterpolisen Text: Simon Bynert simon.bynert@ rps.police.se Bild: Linda Forsell, www.lindaforsell.com Reportagetexten kan du läsa på: www.svenskpolis.se Gå in under fliken artikelarkiv 2011-04-28 11 Vinnare Bästa krönika Låt bli att avrätta hunden Bästa krönika/ledare Bild Per Källström Juryns motivering: Redan rubriken väcker nyfikenhet och sedan läser vi och skrattar tills krönikan är slut. Skribenten tillhör kanske inte elitskiktet i ämnet dansk språkförståelse, men efter att ha läst den vinnande krönikan har vi både fått dra på smilbanden och lärt oss om svårigheterna med danskt-svenskt samarbete. Vinnare är LFV-magasinet och redaktör Urban Bergsten. Läs krönikan Låt bli att avrätta hunden på nästa sida! Urban Bergsten, redaktör för Luftfartsverkets personaltidning skrev Bästa krönikan 2011. Redaktören frågar Rims styrelseledmot Lova Sima Vem är du? Vad gör du? Vad vill du? Var jobbar du? SOS Alarm, vars huvuduppgift är att på uppdrag av staten ansvara för nödnumret 112. Vi är ca 900 anställda utspridda på 18 SOS-centraler i landet. Jag arbetar på avdelningen SAK (Strategi, Affärsutveckling, Kommunikation) med internkommunikation. Har ni en personaltidning - vad heter den och hur ofta kommer den ut och översätts den till andra språk? Prio1 kommer ut 3-4 ggr/år, endast på svenska. Vilka är dina huvudsakliga arbetsuppgifter? Jag är redaktör för intranätet och projektledare för personaltidningen Prio1, men arbetar i det stora hela med att se till att företaget genomför framtagna strategier för internkommunikation. Har du någon speciell funktion i styrelsen? Nej, vi får se om det blir några ansvarsområden efter första mötet med nya styrelsen. Vilka övergripande interna kanaler arbetar ni med hos er? Intranätet, personaltidning, chefsbrev, arbetsplatsträffar, chefsträffar 12 Hur länge har du varit medlem i Rim? Två år. Vilken tycker du är den största fördelen med Rim? Att vi som arbetar internt har en plats att nätverka med likasinnade och utbyta kunskaper och få nya kontakter. Hur vill du utveckla Rim? Jag vill att vi ska bli mer synliga och tillgänliga och att vi ska få snurr på nätverkandet. Detta för att just skapa den fantastiska kontaktyta vi skulle kunna vara, oss medlemmar emellan. Vinnare - Bästa Krönika Låt bli att avrätta hunden Det är den 7 mars när jag anländer till Falsterbo. Jag är där för att lära mig begripa mig på danska och danskar. Eller, som det står i inbjudan, ”en kompe tensutveckling i kulturella skillnader och språk” i form av en cultural workshop. D et är med en viss bävan jag tar plats i kurslokalen. Jag tillhör nämligen inte elitskiktet i ämnet dansk språkförståelse. Det är i alla fall lovande att cultural workshop heter cultural workshop även på danska. Däremot är det svårare att begripa att det som stavas Mogens låter som Måååååååååäns. Vi pratar om falska vänner. En falsk vän är ett ord som betyder en sak på det ena språket och något helt annat på det andra språket. Om en dansk ber dig att avrätta hunden – gör det inte! Afrette betyder nämligen dressera. Om du hamnar på en förlossningsavdelning, bli inte skärrad när du presenteras för börnmorderskan. Och om ska köpa blommor i Danmark, bli inte bli förvånad om du står där med en påse plommon. Låter det befängt? Inte alls, befängt betyder smittat på danska. Nästa uppgift blir att diskutera på vilka sätt svenskar och danskar skiljer sig åt. En deltagare tror sig veta att danskar, till skillnad från oss svenskar, alltid kommer väl förberedda inför ett möte och alltid kommer till beslut. Nja, tycker hans danska kollega, nog kan vi danskar komma oförberedda till möten och nog händer det att det enda vi enas om är att vi är oeniga. En skillnad, enas vi om, är att dansken är mindre rädd för att framföra en avvikande mening. Medan svenskarna ser mer till kollektivet är danskarna mer individualistiska. Det är vi rörande överens om ända tills en dansk deltagare reser sig upp och säger: – Jeg er uenig. Som jag ser det finns det avsevärda skillnader även inom den svenska gruppen, mellan kommunikatörer och ingenjörer, mellan flygledare och utbildare – och mellan stockholmare och skåningar också för den delen. Så det är utan tvekan ett mångkulturellt möte här i Falsterbo. Sanningen att säga finns det skillnader även mellan flygledarna. Det visar sig när vi ska fylla i en ”cultural awareness test”. En manlig Arlandaflygledare vägrar hårdnackat att fylla i enkäten med hänvisning till att anonymiteten inte är garanterad medan en kvinnlig flygledare från Malmö förklarar att hon älskar enkäter. – Jeg er uenig, säger dansken. Med hjälp av testet får vi veta vilken nationalitet som stämmer bäst överens med vår egen profil. Jag blir irländare. Förvånande nog. Jag är varken rödhårig eller speciellt såld på Guinness. Däremot skrålar jag gärna med i Whiskey in the jar på puben. Minst av allt är jag kines. Min bänkgranne är kroat och det är överhuvudtaget få av svenskarna som är svenskar. Vår grupp kanske är ovanligt osvensk, vilket för övrigt är ett ord som har en positiv klang för de flesta svenskar. – Ja, det är väl typiskt svenskt, det där är vi nog ensamma om i världen, tror en svensk kvinna. – Jeg er uenig, svarar en av våra danska vänner. Osvensk är ett mycket positivt laddat ord även i Danmark. Sedan går vi ut i marssolen och gör saker tillsammans. Vi leker blindbock och går på lina för att lära oss att lösa problem gemensamt. Blindbocksleken går ut på att vi med förbundna ögon ska bilda en inre och en yttre kvadrat av två långa rep. Det går väl sådär. Det tar oss drygt en halvtimme av irrande innan vi får ihop två figurer som med lite god vilja kan sägas likna kvadrater. Lindansen går som en dans, däremot. Vi lyckas gå längs nästan hela repet, 16 personer stöttande varandra. – Det gick ju riktigt bra att samarbeta, säger en Malmöflygledare. – Jeg er uenig, säger hans danska kollega. Urban Bergsten, redaktör för LVF-magasin 13 Vinnare - intranät Starnet tog priset Bygg- och fastighetsföretaget NCC:s intranät Starnet har av juryn utsetts till Sveriges bästa intranät år 2011. I juryn ingick Fredrick Wackå, webbrådgivare och utbildare, Kicki Strand, intranätkonsult och forskare, och förra årets vinnare Kristina Hermasson från Lindex. R edaktören har ställt frågan: Vilka är de viktigaste ingredienserna för framgången med ert intranät? till Kirsi Välimaa, intranätansvarig på NCC. – Det som jag tror mest bidragit till Starnets framgångar är att alla medarbetare kan anpassa Starnet utifrån sina egna behov. Det gäller både startsidan och en del av menyn. Därmed bidrar Starnet till att alla medarbetare enklare kan fokusera på det som är viktigt i deras dagliga arbete. Möjligheten att kunna kommentara och gilla nyheter har varit en framgångsfaktor där flera nyttjat möjligheten att kunna påverka och uttrycka sina åsikter. Kommentarsmöjligheten är ett viktigt internt verktyg som uppskattas av flera chefer där de har en möjlighet att skapa intern dialog i utvecklingen av viktiga frågor. • Juryn delade också ut två hedersomnämnande. De gick till Uppsala kommun och SJ. Juryns motivering: Hedersomnämnande Uppsala kommun U ppsala kommuns nya intranät förtjänar ett hedersomnämnande i ”Sveriges bästa intranät 2012” för dess förmåga att hitta ett samspel mellan den enskilda medarbetaren och den stora, komplexa organisation som en kommun är. Uppsala kommun har identifierat och byggt in de olika nivåer av intressen och behov som en medarbetare har på ett tydligt sätt. Ett väl genomfört arbete med koncentration på vilket resultat intranätet ska ge lyser igenom i strategin. Det gäller också intranätets allra minsta beståndsdelar som de ofta förbisedda instruktionstexterna, formulär- och knappetiketter. En bra mikroinnehåll är en glädje att se. Uppsala kommun kan bli en vinnare när det funnits tid att utvärdera vad medarbetarna tycker och eventuellt också utveckla det visuella tilltalet för att ge ett mer inbjudande intryck. Vinnare. Kirsii Välimaa, intranätansvarig på NCC. Juryns motivering: Bästa intranät NCC:s Starnet är en värdig vinnare av utmärkelsen ”Sveriges bästa intranät 2012”. Med ett starkt fokus på medarbetarnas behov har Starnet den nödvändiga grunden. Intranätet har dessutom en hög ambitionsnivå och en strategi som, inte minst i förvaltningen av intranätet, stödjer ambitionen. En genomtänkt anpassning av och för de enskilda medarbetarna bidrar till att Starnet kommer nära vardagen. Möjligheterna till dialog och delning stärker denna känsla av närhet, utan att de sociala verktygen i sig blir ett självändamål. Intranätets effekt – för det är ju det allt ytterst handlar om – tycks också vara bra. Utvärderingsresultaten är goda samtidigt som de visar utmaningen: Att få alla medarbetare, även de på byggarbetsplatserna, att upptäcka Sveriges bästa intranät. Juryns motivering: Hedersomnämnande SJ S Js intranät har tydligt gjort sig förtjänt av ett hedersomnämnande i ”Sveriges bästa intranät 2012” – och det är drivkraften att komma till kärnan av verksamheten som är anledningen. SJ väjer inte för varken svåra frågor eller den allra mest praktiska hjälpen. En exemplarisk redovisning av viktiga nyckeltal är ett exempel, formulär som i princip kan fyllas i direkt från tågen ett annat. Med en uppenbart hög redaktionell nivå och en stark vilja att skapa dialog kan SJ utan tvekan bli en vinnare inom kort. Det som krävs är ett arbete med de brister som finns i användbarheten, inte minst struktur och sökbarhet. Följer SJ sin ambition att förbättra denna är vi övertygade om att också utvärderingsresultaten snabbt blir bättre. 14 Tips! Varsågod – bara att sno! Juryn har under det digra arbetet med att utse bästa personaltidning med mera också samlat på sig ett antal bra uppslag och idéer från de inkomna bidragen. Dessa presenterades på Vårkonferensen under vinjetten ”Idéer vi gärna snor…” och vi på Redaktören kan inte motstå frestelsen att låta alla våra läsare ta del av några exempel. S ofia Lundgren, en av de tre jurymedlemmarna och redaktör på SJ-Nytt, tycker att just detta – att få se så många intelligenta, intresseväckande och roliga inslag i alla andra personaltidningar – var en av de stora behållningarna med juryarbetet. – Att jobba med personaltidning är till sin natur ett ganska ensamt arbete. Dels är vi inte så många på respektive företag som har ett journalistiskt arbete/uppdrag och dels är ju våra tidningar just interna, vilket innebär att man inte spontat får så mycket kunskap om andra personaltidningar, säger Sofia. Hon tycker att det saknas ett forum för utbyte av journalistiska knep och idéer just på personaltidningsområdet. – Kanske vi kan ordna ett årligt seminarium/workshop i RIM:s regi där vi utbyter idéer och utvecklar våra tidningar tillsammans, föreslår hon. Bengt Åkesson ”Klä din Stockholmspolis” – så ser uniformerna ut – utformat som klippdocka! Sambandet, Polismyndigheten i Stockholms län ”Vad läser du i höstmörkret?” – en sida med korta frågor till fyra av medarbetarna på banken. (Här alla med samma namn.) Remissan, Handelsbanken ”Min väska” – intressant för alla nyfikna får insyn i vad kollegorna går och bär på. Gu-journalen, Företag: Göteborgs universitet ”Hur sjuk får man vara på jobbet?” – medarbetarnas syn på det här med att gå till jobbet trots att man är lite krasslig. Dialogen, Skånes universitetssjukhus 15 Aktuell forskning Håkan Selg, berättade om sin forskning om sociala medier vid Rims vårkonferens på Moderna museet. Kan Facebook bli ett spökhus? Det var år 2007 som själva begreppet social medier dök upp för första gången. Vad innebär det egentligen, vem använder de nu, till vad och hur blir det sen? F rågorna fick delvis sitt svar bland ungdomar kring 2007-2008 lanär Håkan Selg, forskare vid des ner 2010 på grund av bristande institutionen för informationsaktivitet. teknologi vid Uppsala universitet, ta– Communitys är precis som förlade under rubriken: När är medier eningar, har bara några aktiva men sociala? på Rims vårkonferens. många passiva medlemmar. Ledsnar – Förr var det en konst att skriva banbrytarna då blir de spökhus, prebrev, det fanns till och med speciella cis som många webbplatser är idag. utbildningar för det. Telefonsamtalen Även Facebook har väldigt många gick via en växel, så utansom Communitys är pre- användare för kontorstid var det tyst. bara är inne och Internposten kallades sni- cis som föreningar, tittar utan att själgelpost. Men nu bara rasar har bara några akti- va skriva några indet in olika kommunikations- va medlemmar men lägg. Det visar en verktyg, säger Håkan Selg. många passiva. studie som Håkan Det är inte helt enkelt att Selg genomförde definiera sociala medier. Det komförra året om nya kontaktmönster binerar teknologi, social interaktion i arbetslivet. Drygt 1000 personer och användargenererat innehåll, från Dataföreningen besvarade fråär interaktivt, har flera användare, gor om sina användarmönster. transparent och kräver kreativitet. – Ungdomar är mer aktiva, de har – Syftet är helt enkelt att underlätmer tid och större bekräftelsebehov. ta kontakt, säger Håkan Selg Att kommunicera om vardagligheDet första sociala nätverket dök upp ter med vänner är det vanligaste på i slutet av 1990-talet. Communityn Facebook. Inte så många använder Lunarstorm som var väldigt populär det som professionellt verktyg, tvär16 temot LinkedIn som också är mycket populärt. Däremot är det inte så många som twittrar. – Mediebilden av social medier kan vara snedvriden eftersom folk inom mediebranschen använder det mer än genomsnittet. Det är naturligt för publicister, säger Håkan Selg Det är allt vanligare att företag använder sociala medier på olika sätt. – För företag erbjuder sociala medier ytterligare verktyg att nå ut med sina budskap. Samtidigt blir det ett problem när alla medier och kontaktkanaler invaderas med kommersiellt innehåll, säger Håkan Selg. Hur går det sen? Vad kommer att stå kvar bara som spökhus? Vad blir den nya inriktningen? Håkan Selg och avslutar med : – Vi forskare arbetar med samtidshistoria men vi kan aldrig veta om vi tittar åt rätt håll. Gunnel Atlestam Fortsättning på nästa sida - adress till rapporterna Aktuell forskning Under rubriken: Pressmeddelande ”Det är en makt- och demokratiseringsfråga” i Redaktören nr1-12 berättade Kicki strand och Lena Lundgren för Redaktörens Bengt Åkesson om sitt forskningsprojekt Sociala medier i den interna kommunikationen. De sociala intranäten stärker kommunikationen som behövs för att medarbetarna enklare ska kunna utföra sina uppgifter. I dagens organisationer satsas mycket tid och pengar på information uppifrån och ner. En ny undersökning visar att det största värdet hos de sociala intranäten är att få kommunikationen mellan medarbetarna att fungera. Då kan man samarbeta effektivare och skapa förändring. Nu är de klara. En kort sammanfattning finns i pressmeddelandet härintill. För mer information läs artikeln i Redaktören nr1-12 - äldre nummer hittar du på www.rim.se Har du frågor så kontakta: Kicki Strandh, projektledare, 070-346 59 87, e-post: kicki.strandh@ miun.se Lena Lundgren, forskare, 070-547 09 70 e-post: lena. [email protected] Nyttan med sociala intranät kartlagd Kommunikationsforskarna vid Mittuniversitetet har i sin studie kartlagt hur ett antal organisationer använder sig av sociala funktioner i sina intranät. Studien är helt unik, ännu är forskningen om sociala medier outvecklad, och sociala intranät har hittills inte studerats. Nyttan och framgångsfaktorerna beskrivs i en rapport som nu publiceras. Resultaten visar att det kan vara svårt att börja använda sociala funktioner, men de som lyckas ser att de sociala intranäten ökar medarbetarnas engagemang, underlättar den interna kommunikationen, samarbetet över gränserna och att dela med sig av kunskap. – Den viktigaste framgångsfaktorn är att verktygen stödjer medarbetarnas behov och integreras i det vardagliga arbetet, säger projektledaren Kicki Strandh. – Alla organisationer jag intervjuat betonar att uthållighet är avgörande för att lyckas med att få de sociala intranäten att bli nyttiga för medarbetarna, säger forskaren Lena Lundgren. Projektet har finansierats av externa sponsorer: Arla, PostNord, Sigma, Sundsvalls kommun och Sveriges Informationsförening. Nu vill forskargruppen gå vidare med en fördjupad studie, för att se hur de sociala intranäten kan skapa värde i organisationerna. - Vi söker nu företag som vi kan studera och som även kan vara med och finansiera nästa fas, säger docent Catrin Johansson. Utvecklingen av ny kommunikationsteknik går snabbt, och det gäller att dra nytta av de möjligheter den ger. Många organisationer håller just nu på att utveckla sina sociala intranät. Mittuniversitetets forskning på det här området bidrar med kunskap om utmaningarna och vad som krävs för att lyckas. Fortsättning från föregående sida: Kan Facebook bli ett spökhus? Adresser till forskningsrapporterna Om nya kontaktmönster i arbetslivet: SMS, chatt, e-post och telefoni – När används vad? finns att läsa på nätet: http://www.it.uu.se/research/publications/reports/2011-021/2011-021-nc.pdf Om nya kontaktmönster i arbetslivet: Facebook, LinkedIn, Twitter hittar du på: http://www.it.uu.se/research/publications/reports/2011-031/2011-031-nc.pdf Från Håkan Selgs föreläsning: Exempel på socaial medier. 17 Aktuellt Tårtkalas blir kris M oderna Museet har en myllrande verksamhet med utställningar, visningar, performances, salonger, familjeverksamhet, film, samtal, debatter, föredrag, konferenser och andra evenemang men också samarbeten av olika slag. Ett samarbete under våren var med KRO – Konstnärernas Riksorganisation – som firade sitt 75-årsjubileum och World Art Day tillsammans med sina medlemmar på museet. Temat för födelsedagsfirandet var censur och yttrandefrihet i konsten som det hölls föredrag om och några konstnärer bjöds in för att göra tårtor på samma tema. Samtidigt bjöd KRO in kulturministern för att inviga evenemanget. En av tårtorna var en cancersvulst av Marianne Lindberg de Geer och en annan var i form av en svart kvinna av Makode Linde. Konstnären satt under bordet och lät sitt huvud sticka upp i den svarta kvinnans huvud. Han är själv färgad och känd för att i sin konst diskutera fördomar och rasism genom att göra bilder och skulpturer av svarta människor som lutar åt det groteska och påminner om gamla västerländska nidbilder eller skämtteckningar. Varken han eller kulturministern visste att hon skulle skära i hans tårta, men KROs representant leder fram kulturministern och ber henne skära i just Makode Lindes tårta. När hon gör det skriker kvinnan, det vill säga konstnären i kvinnans huvud, - AJ! Detta fotograferas och filmas av närvarande och sprids sedan med vindens hastighet i sociala medier. Det är inte första gången museet hamnar i blåsväder. För omkring tio år sedan anmäldes man för barnpornografibrott då en konstvideo föreställde en man som sög på ett barns arm. Vid den tiden anmäldes också museet av djurrättsaktivister för djurplågeri då utställningar innehöll burfåglar och akvariefiskar som ansågs ha en alltför torftig livsmiljö. Det skrevs om det i media och tv gjorde inslag och då var räckvidden rikstäckande. Även om händelserna hade ett stort genomslag så höll det sig i stort sett inom landets gränser och tonade bort så småningom. Den stora skillnaden är att den senaste händelsen med tårtan spred sig mycket snabbt i de sociala medierna runt hela världen och hade miljontals visningar på YouTube där tårtfilmen länge toppade listan över mest sedda visningar. Man reagerade starkt på bilderna man såg och det kom hård kritik mot både museet och kulturministern som sågs som mycket rasistiska. Alla reagerade med sin ryggmärgsreflex och ingen var intresserad av att veta mer om bakgrunden till evenemanget eller konstverket. Om man tidigare kunde bemöta tidningar och tv med ett pressmeddelande är det nu inte lika spännande att sprida bakgrunden eller konstnärens resonemang i de sociala medierna runt världen. Hur skadat har vårt så kallade varumärke blivit? Kan vi reparera det nu och hade vi kunnat genomföra det här på ett bättre sätt? Som vid alla kriser framstår det hur viktig den interna kommunikationen är från allra första början, både inom museet och mellan museet och arrangören – i det här fallet KRO. Vad planerar de? Vad kommer att hända? Redan här kan man ha en beredskap för att något kan ge starka reaktioner. Vad skulle man kunna göra i det här fallet från museets sida? Alla medverkande och hela museets personal, men särskilt värdarna, skulle ha haft ett körschema för att veta vad som var tänkt att hända. Kunde man i relativt god tid ha informerat mer internt och externt om temat censur och yttrandefrihet i konsten och ge det en tydligare koppling till evenemanget? Fanns det redan så tidigt en möjlighet att koppla tårtorna till denna tanke? Det är svårt att veta om det hade gjort någon skillnad. När krisen ändå är ett faktum är det bra som ledningen gjorde att samla all personal till ett informationsmöte direkt på morgonen. Därefter att som också gjordes informera om det som sades där och museets förhållningssätt på intranätet. Det är dessutom bra att kort förklara evenemanget på en synlig plats på den externa webben och där hänvisa till en längre text för de som är intresserade. Lika viktigt är det att även ge denna förklaring i museets digitala medier och att svara på kommentarer på andra relevanta digitala platser. Fortsättning på nästa sida 18 Aktuellt Redaktören frågar Rims styrelseledmöter Åsa Ahlin - Vem är du? Vad gör du? Vad vill du? Var jobbar du? Jag arbetar på Swedbank, vi är totalt cirka 16 000 anställda, främst i Sverige och Baltikum. Själv är jag kommunikationsansvarig på vårt Contact Center i Sverige med 1 000 anställda. Jag har min huvudsakliga arbetsplats i Göteborg. Vilka är dina huvudsakliga arbetsuppgifter? Om vi bortser från chefsansvaret för verksamheten och tre medarbetare, är jag även engagerad i en del kommunikationsprojekt, just nu bland annat om informationsvägar, samhällsengagemang, Facebook och varumärke. Jag deltar också i det dagliga arbetet i gruppen med allt från att skriva artiklar, hålla kommunikationsutbildningar och stötta chefer kommunikativt. Vilka övergripande interna kanaler arbetar ni med hos er? Vårt intranät, det finns både en lokal del i Sverige och en koncerngemensam. Vi har även veckovis interna TVsändningar, personaltidning, VD-blogg och mejl som viktiga kommunikationskanaler. Även våra chefer har ett tydligt uttalat och viktigt kommunikationsansvar. Vi har sedan ett år också ett forum på intranätet där medarbetarna kan ta upp aktuella frågor och anonymt ha åsikter och lämna idéer till förbättringar. Vi trodde först inte att det skulle komma in så mycket men det är många som lämnar idéer och ställer frågor om allt möjligt som rör banken som arbetsplats och om utveckling av våra tjänster – jätteroligt. Har ni någon personaltidning? Ja, vår personaltidning heter Swedbank 360° och ges ut fyra gånger om året på bankens hemmamarknader Sverige, Estland, Lettland och Litauen. Tidningen ges ut på de fyra lokala språken samt i en engelsk version. En del av tidningen är gemensam för alla upplagorna och en del är lokal. Hur länge har du varit medlem i Rim? Jag tror att det är tre år nu. Känns i alla fall väldigt bra och jag har som målsättning att försöka vara mer aktiv också. Har du någon speciell funktion i styrelsen? Jag är invald som suppleant men jag ser det som att vi alla i en liten föreningsstyrelse får vara beredda på att ställa upp och rycka in där det behövs. Vilken tycker du är den största fördelen med Rim? Det är ett samlat forum för mina hjärtefrågor: internkommunikationen. Det är som att samlas runt en gemensam lägereld. Sedan tror jag att vi tillsammans kan spetsa till oss och i högre utsträckning dra nytta av all den kompetens vi har i föreningen. Hur vill du utveckla Rim? Det är inte alltid störst som är bäst, utan jag tror på att utveckla Rim till ett spetsnätverk just med fokus på internkommunikationen och då känns det viktigt att vi låter det redaktionella ta plats: Hur jobbar vi med nyhetsflöden i olika organisationer och kanaler, nyhetsvärdering, skribenttips etc. Fortsättning från föregående sida: Tårtkalas blev kris Personalen är ju ambassadörer för verksamheten och därför är det bra att i första hand ge dem verktyg för att kunna beskriva vad som har skett och varför i sina personliga och digitala kontaktnät. Många har också externa kontakter med besökare, konstnärer och andra samarbetspartners av olika slag. De måste informeras allra senast samtidigt som man går ut externt i vår nya snabba digitala värld. Det är en värld som ger stora möjligheter men som vid olyckliga omständigheter också kan orsaka stor skada. Därför är det så viktigt med intern kommunikation i form av noggranna förberedelser, tydlig information internt, tydlig ansvarsfördelning mellan medverkande, ett körschema med planerade händelser tidpunkt för tidpunkt och en beredskap för att snabbt bemöta eventuella reaktioner. Om allt sedan har gått bra – varför inte fira med lite tårta? Charlotte Norlin, intranätansvarig på Moderna museet, ordförande i Rim 19 Styrelsen Redaktören frågar Rims styrelseledmot Ylva Tägt Vem är du? Vad gör du? Vad vill du? Vilka är dina huvudsakliga arbetsuppgifter? I vår är jag tf chefredaktör för SJ Nytt, annars redaktionschef för samma tidning. Tillsammans med Sofia Lundgren och Claes Salomonsson planerar jag, skriver, textredigerar och fotograferar för SJ Nytt. Ibland rycker jag också in och jobbar med twitter/Facebook, skriver artiklar för intranätet och planerar och genomför utländska studiebesök. Kineser och ryssar är väldigt intresserade av SJ just nu. Var jobbar du? På SJ. Ca 5000 anställda i koncernen, jag jobbar på huvudkontoret i Stockholm, som är inrymt i Centralstationshuset. Vilka övergripande interna kanaler arbetar ni med hos er? Vi jobbar med intranät, ledarmail, arbetsplatsträffar, chefsmöten, och chattar. Men eftersom vi är ett hårdbevakat företag får anställda i SJ också mycket information om företaget via extern press/media och via sociala medier. Vad heter er personaltidning,? SJ Nytt - en av Sveriges äldsta personaltidningar - kommer ut med 12 nr (varav två dubbelnummer) årligen. Den översätts inte till andra språk. Hur länge har du varit medlem i Rim? Cirka 15 år skulle jag tro. Någon speciell funktion i styrelsen? Nej. Vad tycker du är den största fördelen med Rim? Nätverket - att träffa folk som har liknande arbetsuppgifter. Hur vill du utveckla Rim? Fler anspråkslösa nätverksträffar i form av frukost-, lunch- eller after work-möten tycker jag RIM ska utveckla. Hör av er till mig med tips på teman för sådana möten och önskemål om arbetsplatser ni vill besöka! Redaktören frågar Rims styrelseledmot Marie Gumabon Vem är du? Vad gör du? Vad vill du? Var jobbar du? NCC, ca 17000 anställda, jobbar i på koncernkontoret HK i Solna bor i Kungsbacka, Vilka är dina huvudsakliga arbetsuppgifter? Se till att vi har en väl fungerande intern informationsstruktur och att den utvecklas i takt med de behov vi har av att kommunicera och de förutsättningar våra målgrupper har. Utöver den mer strategiska biten är jag chefredaktör får vår svenska personaltidning och har ett samordnande ansvar för de internationella utgåvorna. Vilka övergripande interna kanaler arbetar ni med hos er? Intranät, Nyhetsbrev, Personaltidningar (från centralt håll). Vad heter er personaltidning, , översätts den till andra språk? 20 Stjärnan kommer ut 8 ggr per år och skickas hem till alla anställda i Sverige plus pensionärer och andra som kan ha ett intresse av den. Tidningen översätts inte men vissa artiklar delas med systertidningar som kommer ut i andra NCC-länder. Vi arbetar med visst gemensamt innehåll men är noga med den lokala anknytningen i tidningen. Hur länge har du varit medlem i Rim? Ett drygt år Har du någon speciell funktion i styrelsen? Nej Vad tycker du är den största fördelen med Rim? Ett nätverk för oss som jobbar med interna media - en möjlighet att ses, utbyta idéer och stödja / lära av varandra. Hur vill du utveckla Rim? Det skulle kanske kunna höras mer om Rim. Fler och fler får upp ögonen för hur viktig den interna kommunikationen är för ett företags framgångar - Rim borde ta plats och kanske driva den frågan än mer. Ett direkt steg för att underlätta nätverkande skulle kunna vara att starta en Linkedingrupp. Styrelsen Redaktören frågar Rims styrelseledmot Christer Järild och Jesenka Skikic Var jobbar du? Scandic, 6000 anställda, Stockholm, Group Communication Vem är du? Vad gör du? Vad vill du? Var jobbar du? På Försäkringskassan. Vi är cirka 12 500 anställda. Vilka är dina huvudsakliga arbetsuppgifter Webbredaktör i huvudsak, dock inte så mycket redaktionellt arbete utan mer strukturarbete och förvaltning av vårt intranät. Men är även inblandad i planeringen av en filmsatsning och publicering av nyheter på Försäkringskassans webbplats. Vilka är dina huvudsakliga arbetsuppgifter ? Jag arbetar med internkommunikation för Scandic-koncernen. Just nu fokuserar jag mest på att utveckla och implementera av ett nytt, koncerngemensamt, intranät. Vilka övergripande interna kanaler arbetar ni med hos er? Intern blogg, informationsblad, intranät. Hur länge har du varit medlem i Rim? Sedan 2011 Har du någon speciell funktion i styrelsen? Nej Vilka övergripande interna kanaler arbetar ni med hos er? Intranätet, Fia, är den viktigaste kanalen eftersom nästan alla medarbetare har tillgång till datorer. Vad tycker du är den största fördelen med Rim? Föreningens medlemmar, dess kompetens och att vi har funnits i drygt 60 år Vad heter er personaltidning, hur ofta kommer den ut, översätts den till andra språk? Den heter Dagens Socialförsäkring och kommer ut med nio nummer om året. Den översätts inte till andra språk. Hur vill du utveckla Rim? Kanske skapa en mer social hemsida. Öppna upp för interaktion och deltagande. Hur länge har du varit medlem i Rim? Sedan slutet av 90-talet, tror jag. Har du någon speciell funktion i styrelsen? Förutom viceordförande är jag ansvarig för RIM:s hemsida. Vilken tycker du är den största fördelen med Rim? Möjligheten att skapa nätverk och träffa andra kollegor. Hur vill du utveckla Rim? Jag tror vi måste ägna mer tid åt strategiska frågor. Vilken inriktning ska vi ha i det förändrade medielandskapet? Hur kan vi locka nya medlemmar med flera frågor. Jag ser fram emot Bengt Åkessons utredning där han bland annat försöker få svar på dessa frågor. Jag skulle gärna se en livligare debatt. Vi är en förening bestående av kommunikatörer men ändå är det rätt tyst. 21 Debatt - öppenhet Dags att diskutera Öppenhet, självcensur, yrkesstolthet ... O m jag ska vara öppen och ärlig - och det ska man ju vara - så blev jag allt lite snopen på Rims Vårkonferens i Stockholm. Hade inbjudits för att under en timme prata om öppenhet i den interna informationen. Men plötsligt hade den timmen krympt ihop till en halv. På denna halva timme hann jag med att i någon mån delge min egen upplevda och exklusiva erfarenhet av att leda redaktionen med 10 journalister som från hösten 1988 producerade personaltidningen Volvo Nu. Det var ett äventyr, som då för 24 år sedan måste betecknas som unikt i personaltidnings-Sverige. Unikt vad gällde journalistisk frihet för en relativt stor redaktion. Unikt också för att man fick utrymme att breda ut sig i en tabloidtidning på 28-32 sidor som utkom varannanvecka. Unikt framför allt för att redaktionen förutsattes arbeta helt självständigt, utan koppling till någon del av Volvoorganisationen. Tidningen ingick visserligen på pappret i den så kallade Volvo Media-gruppen. Men den gruppen fick aldrig något inflytande över Volvo Nu. Åtminstone under min tid som chefredaktör och ansvarig utgivare. U nder den andra delen av mitt anförande på konferensen hade jag planerat föra en mer djupgående diskussion med deltagarna. Framför allt om begreppet öppenhet i det interna informationsarbetet. Jag gör det nu i stället. Att det gick att ”experimentera” med öppenhet i en personaltidning inom Volvo på 1980-talet, hängde samman med en rad faktorer. Koncernen hade på den tiden samlat på sig en bred flora av tidningar. I varje dotterföretag och ännu längre ut i organisationerna gav man ut tidningar eller mindre informationsblad. I koncernledningen (läs; Pehr G Gyllenhammar) tyckte man att ”rabatten” hade blivit lite väl omfångsrik. Det var dags att i alla fall försöka få ett samlat grepp om framför allt koncern- och dotterbolagstidningarna. Volvo var under denna tid också pressad att försöka visa att man ville åstadkomma förändringar inom områden som utsläpp och arbetsmiljö. Vettigt var då att åtminstone visa internt vad man ville åstadkomma. Och att utan skygglappar våga publicera även tillkortakommanden. En kritisk granskning av en rad problem i företaget, alltså. Så såg vi på redaktionen vår uppgift. Men det centrala i allt detta var dock att det var högsta chefen, Gyllenhammar, som aktivt visade att det var så vi skulle agera. Om jag fortsätter att ta Volvo som ett exempel, så hände det en hel del inom företaget några år efter att Volvo Nu startade. Gyllenhammar avgick, liksom jag själv och 22 När en mellanchef inte ”vågade” skriva som planerat uppmärksammade den självständiga redaktionen det på det här sättet i Volvo NU stora delar av redaktionen, Volvo delades - och tidningen började på 90-talet att komma ut allt mer sällan och med allt färre journalister i redaktionen. Volvo Nu lades slutligen ner och ersattes av tidningar för AB Volvo respektive Volvo Personvagnar. Dessa nya tidningar arbetade med betydligt knappare resurser än vad Volvo Nu hade haft. Nu gick man också in i en ny fas där tidningarna även skulle ges ut i ett antal språkeditioner. Det är också i den ändan jag anser man skall börja syna vad en sådan förändring har gjort åt öppenheten. Helt klart är att ämnesområdena blir betydligt färre när man tvingas ta hänsyn till läsare i hela världen fortsättning på nästa sida Debatt - öppenhet Fortsättning från föregående sida: Dags att diskutera ... än till de som finns i ett mer begränmast en omöjlighet att ”lägga sat språkområde. Att publicera texter locket på” i någon fråga. Fast om jobbiga arbetsmiljöer, om konflikter även där kan det förekomma att inom en mindre enhet, om struliga fören styrelse eller rektor gärna handlingar eller om enskilda medarbevill dämpa ordflödet. För inte så tares möjlighet att komma till tals, blir många år sedan gick man exemsvåra att hantera. pelvis vid Göteborgs universitet Jag antar att man på de redaktioner till och med så långt att man lade som verkar i sådana stora organisationer den interna tidningen. ner, inte ser några större problem med Att jämföra en offentlig verkatt tvingas ägna sig åt enbart allmänsamhet med den privata föregiltiga frågor, ämnen som kan tänkas tagsvärlden låter sig dock knapberöra de flesta i en världsomfattande past göras. Detta borde därför industrikoncern. Men det är då snubbkunna vara en nog så intressant lande nära att man gärna väljer bekväfråga att framöver diskutera på en mare ämnen, som produktfrågor, in- Bo Sundström vill ha debatt Rim-konferens eller seminarium. tervjuer med chefs-skiktet, än ämnen Dvs ställa informationsansvariga som engagerar ett fåtal inom t ex en fabriksenhet. från dessa två miljöer mot varandra, belysa skillnaderna och kanske komma underfund med vad man menar å ämnet ‘öppenhet i interninformationen’ finns det med begrepp som ”högt i tak” och ”självständiga redakförstås exempel på tidningar och andra interna kationer”. En debatt som förstås också kan omfatta teman naler där man lyckats väl med att hålla censurförespråsom ”självcensur”, ”yrkesstolthet”, samt än en gång bekarna stången. Universiteten är, eller borde i alla fall lysa vikten - och motståndet - av att redaktören MÅSTE vara, en naturlig miljö för öppen kommunikation. Med vara ansvarig utgivare för de produkter (tidningar, webbtanke på denna läsekrets, som ju består av tusentals sidor mm) denne är - just det - ansvarig för! debattglada och professionella skribenter, är det närBo Sundström P Kämpar för yttrandefrihet på jobbet I början av 2000-talet fanns ett fackligt nätverk med syfte att verka för en ökad öppenhet både på arbetsplatserna och i det svenska samhället. Nu har detta nätverk återuppstått. Det första mötet var i februari i år. Syftet är, som tidigare, att diskutera och hålla öppenhetsfrågor aktuella, se över lagstiftning och lagförslag samt, inte minst, försöka påverka politiker att verka för ett öppet samhälle och förstärka rätten till yttrandefrihet på arbetsplatserna. Att utöka meddelarskyddet att gälla all offentligt finansierad verksamhet är ett exempel på en viktig fråga att jobba med för nätverket. Ordförande för det fackliga nätverket om yttrandefrihet på jobbet är Stephen Lindholm, reporter Kommunalarbetaren. Källa: Pär Trehörning, Sjf En positiv vändning Det var 1993 som Göteborgs universitet lade ner den interna tidningen, Göteborgs Universitets Tidning. Dagens personaltidning vid universitetet GU Journalen startades 1997. Från början var det en informationstidning för anställda men utvecklades mer åt att bli en journalistisk produkt under Allan Erikssons redaktörskap. Efter att tidningen hade intagit en kritisk bevakning av den så kallade Gillbergaffären 2003-2005, blev det en intensiv debatt om tidningens roll. Konsekvensen blev att år 2005 antogs en redaktionell policy och redaktören blev ansvarig utgivare. Sedan dess har tidningen haft en oberoende roll inom Göteborgs universitet. Policyn förnyades 2011. 23 Alfs Språkkrönika Prinsen fisk-måttade men har knappast ugglat M ånga nya ord och ordkombinationer som ser dagens ljus är riktigt bra och ger en god bild av vad som menas. I Göteborgs-Posten den 23 maj såg jag ordet fisk-måtta i ett udda sammanhang. I en krönika av Sara Britz med anledning av prinsessan Estelles dop och den kungliga familjelyckan stod följande att läsa: ”Vi älskade också bilder från deras bröllop och hur Daniel fisk-måttade Estelles storlek efter förlossningen”. Åtminstone jag ser framför mig hur prins Daniel sträcker ut armarna och måttar längden mellan handflatorna. Vilken tur att krönikören använde preteritumformen av verbet måtta; det vill säga måttade, som betyder syftade och inte preteritumformen av verbet mäta, som då hade betytt att prins Daniel visade den exakta längden av den nyfödda prinsessan. A ndra nyord speglar mer obegripliga företeelser och förklarar inte heller direkt vad som menas. Begreppet plankning är inte nytt. Det har funnits sedan mitten av förra seklet och innebär att man tar sig in på ett avgiftsbelagt evenemang utan att betala. Nu har ordet plankning kommit tillbaka som ett nyord presenterat i Språktidningen nummer 1, 2012. Fast nu betyder det något helt annat. Om plankning i den gamla betydelsen indikerade en mycket hög aktivitetsnivå, är den nya betydelsen den rakt motsatta. Nu presenteras plankning betyda: ”att lägga sig platt ner, gärna på något farligt ställe, bara för nöjes skull”. Aftonbladet förklarade den 3 oktober 2011 lite mer: ”Man ligger med uttryckslöst ansikte neråt. Armarna och händerna ska hållas raka längs kroppens sidor. (…) Varje plankning måste fångas på bild och namnges”. Språktidningens träffande kommentar till detta fenomen var: ”Något måste man ju syssla med i väntan på döden”. Andra meningslösa aktiviteter man kan ägna sig åt i väntan på det oundvikliga beskrivs av ytterligare ett nyord från förra året: uggling – vilket betyder ”att sätta sig på huk på offentlig plats och likna en uggla, bara för nöjes skull”. Armarna ska då vara hängande, munnen formad som ett litet o och ögonen stirrande. F ör att hålla adrenalinproduktionen på topp kan man med fördel koppla in automatstavningsfunktionen T9 på mobiltelefonen när man sänder sms. Så blir exempelvis ordet ”plankning” med den funktionen ”skänkngng”, vilket i och för sig speglar den meningslösa företeelsen bättre. A tt våra smarta elektroniska apparater och Googles e-postprogram avskyr sammansatta ord är ett faktum. I min krönika i förra numret av Redaktören beskrev jag hur stavningskontrollen i Googles gmail konsekvent slaktade alla sammansatta ord. Ordet ”rättstavningskontroll” gav ändringsförslaget ”rätt stavningskontroll”, ”rättstavning skontroll” eller ”rättstavnings kontroll”. ”Erkänsla” blir ”er känsla” och så vidare. Ordet ”giftorm” ändras dock inte till ”gift orm” som man skulle tro utan till ”Gifford”, ”gift”, ”gifted”, ”gift” eller ”gifting”. Av detta drar man slutsatsen att stavningskontrollen i gmail inte är anpassad till svenskt språkbruk. Det största problemet, som jag ser det, är att de som tar rekommendationerna på allvar verkligen tror att ”rättstavnings kontroll” ska skrivas så och korrigerar från sammansatt till särskrivet. M ina tidigare fruktlösa försök att nå någon på Google som kunde förklara varför det är så beskrev jag ingående i förra krönikan. Men sedan dess har något fantastiskt hänt. Jag har fått kontakt med flera personer på Google och även fått ett mejl från Emma Stjernlöf, kommunikationschef för Google i Norden som förklarar: – Dessvärre kan jag inte kommentera så mycket kring dessa specifika fall. De utvecklare som arbetar med Googles översättningsprogram sitter inte i Stockholm och eftersom det handlar om maskinell översättning och avstavning är vi medvetna om att det är långt ifrån perfekt idag. Vi är dock medvetna om detta faktum och Google jobbar konstant med att förbättra alla våra tjänster, även denna. Svenska är ju ett litet språk i Goolgevärlden så dessa problem kommer väl inte att få högsta prioritet, misstänker jag. Att gmail är en gratistjänst påskyndar väl inte heller processen. Är dock glad över att ha fått gehör för synpunkterna. Trevlig språksommar! Alf Tonberg
© Copyright 2024