Inbjudan till utökat samråd om biologisk och fysisk
SKRIVELSE 1 (1) Datum Dnr 2013-10-24 2013-001208-N05 Olle Bylander Tfn 0250-552160 Inbjudan till utökat samråd om biologisk och fysisk återställning av Oreälven, Orsa kommun. Ni inbjuds till utökat samråd gällande biologisk och fysisk återställning av Oreälven i Orsa kommun. Synpunkter ska vara oss tillhanda senast 2013-11-30 MORA ORSA MILJÖKONTOR Olle Bylander A_skrivelse_2011-01-04 Bilaga 1. Utökat samråd beskrivning 2. Innehåll tänkt MKB 3. Rapporter 1-6 4. Samrådsredogörelse skrivelse 5. Samrådsprotokoll 6. Beslut om betydande miljöpåverkan 7. Resultat av rådighetsanalys ADRESS Mora Orsa miljökontor Box 23 794 21 ORSA TELEFON FAX E-POST BANKGIRO ORG.NR 797-7200 0250-55 21 00 vxl 0250-55 21 57 PLUSGIRO 0250-55 23 26 [email protected] 12 42 60-1 212000-2189 BILAGA 1 Utökat samråd om biologisk och fysisk återställning av Oreälven, Orsa kommun. Sammanfattning Orsa kommun med stöd av Orsa fiskevårdsområdesförening har för avsikt att återställa 6 strömsträckor i Oreälven efter att flottledsverksamheten avslutats. Restaureringen skall förstärka Oreälvens biologiska värde. Bakgrund och orientering Orsa kommun och Orsa fiskevårdsområdesförening (fvof). har med gemensamma krafter utfört miljöförbättrande åtgärder i Oreälven tidigare och 2010 ville fvof fortsätta restaureringsinsatserna och att då starta med Nederbergaforsarna. Snart visade det sig att det krävdes miljödom för fortsatta arbeten och då beslutades att ta ett helhetsgrepp för de kvarvarande och värdefulla forsarna. De 6 strömsträckorna utgörs av följande områden redovisade i vattnets färdriktning; Lillforsen, Strömpartiet mellan Kvarnforsen och Fredshammar, Fredshammar, Nederbergaforsarna, Övre Kallholsforsen samt Nedre Kallholsforsen (Fig. 1). 1. Lillforsen 3.Fredshammar 2. Det korta partiet mellan Kvarnforsen och Fredshammar. 4. Nederbergaforsarna 5. Övre Kallholsforsen 6. Nedre Kallholsforsen Figur 1. Översiktskarta. De olika strömsträckorna i vilka det har identifierats ett restaureringsbehov. å Den numeriska redovisningen sker i medströmsriktningen. Administrativa uppgifter Sökanden för denna vattenverksamhet är Orsa kommun och kontaktperson är Magnus Bjurman ([email protected]). För rådighet till åtgärderna har berörda sakägare att tillskrivits för samråd om de miljöförbättrande åtgärderna. Sida 1 av 4 å BILAGA 1 Syfte Syftet med åtgärderna är uteslutande att förbättra miljön i de värdefulla strömsträckorna som alltjämnt finns kvar i Oreälven. Länsstyrelsen i Dalarna har i rapport 2012:12, bedömt åtgärdsbehovet som stort. Målet är att restaureringssträckorna skall återfå en mer naturlig vattendragsbredd (idag ofta rensad, hopträngd och kanaliserad, Fig. 2), en mer naturlig fördelning av strömbilden över dessa områden (kommer att utöka andelen strömmande ytor) samt en mer varierad bottenstruktur (utökad bottenyta). Andra viktiga delar är att återskapa kvillområden (igenlagda sidogrenar, Fig. 2) och skapa goda möten mellan vattendrag och strandvegetation. Med detta utökade samrådsunderlag önskar vi synpunkter på de miljöförbättrande åtgärder som här föreslås. Underlaget skall även ge en Figur 2. Exempel på kraftigt rensat och hopträngt möjlighet att upplysa sökanden om parti av Oreälven Till vänster finns en sidogren – eventuella förutsättningar som sökande kanske inte har kännedom kring samt påpeka vilka konsekvenser som är viktiga att utreda i den kommande miljökonsekvensbeskrivningen. Samhällsplanering Översiktsplan I översiktsplanen för Orsa kommun framgår att åtgärder som påverkar vattnet och reproduktionsmöjligheterna för ädelfisk inte bör förekomma. Politiska beslut och riktlinjer Två motioner – oberoende av varandra – om miljöförbättrande åtgärder i Oreälven har bifallits av fullmäktige i Orsa kommun. Orsa kommun har beslutat att vara huvudman för en ansöka om en miljödom. Riksintressen Oreälven utgör riksintresse enligt 4 kap. 1 och 2 §§ Miljöbalken där särskild hänsyn skall tas till turism och friluftsliv. Oreälven i den del som detta berör ur utpekad som riksintressant för naturvård enligt 3 kap. 6 § i Miljöbalken och där värden av såväl biologisk/ekologisk såväl som fiskerimässig synpunkt synnerligen värdefullt och som förutsättning för bevarande anges att ädelfiskens reproduktionsområden ej skadas. Området utgör även riksintresse för kulturmiljövården enligt 3 kap Miljöbalken. Strandskydd Åtgärderna bedöms ej strida mot strandskyddets syften. Miljökvalitetsnormer Sida 2 av 4 BILAGA 1 Området bedöms idag ha ”sämre ekologisk status” pga. vandringshinder. Vattnet riskerar att inte erhålla ”god ekologisk status” till senast 2020. Hydrologi Oreälven har en medelvattenföring inom aktuell sträcka på drygt 15 m3/s avseende de tre övre sträckorna (Bilaga 1 – 3) och ca 20 m3/s för de tre nedre partierna (Bilaga 4 - 6). Detta tillstånd beror på att det större biflödet Ämån tillrinner nedströms Fredshammar. Flödet är även påverkad av reglering uppströms. Åtgärdernas utförande De åtgärder som föreslås (Bilaga 1 – 6) skall återge Oreälven dess fysiska egenskaper som rådde innan påverkan från diverse rensningsaktiviteter genomfördes. Genom att återföra de upprensade massorna maskinellt på ett det mest naturliga sättet kommer den vattentäckta ytan att närma sig ett mer naturligt tillstånd. En kraftigt utökad bottenvariation kommer också att följa av detta. Bottenytan kommer att bitvis mångfaldigas. Detta sammantaget kommer att återskapa produktionsförutsättningarna för vattenlevande organismer. Maskinarbetena utföres under sakkunnig arbetsledning. Inga anläggningar/konstruktioner som för ögat kan uppfattas som artificiella skall anläggas. Målet kan därmed sägas vara en så hög naturlighet som möjligt. Naturvärden I Oreälven förekommer många för regionen förekommande fiskarter och däribland harr (Fig. 3) och öring, vilka påverkats negativt genom att vattendragets strömsträckor dämts över, fragmenterats, rensats och kanaliserats. Här finns även riksintressen relaterade till naturvärden. Utterpopulationen är stabil i området och stammen norr om Siljan, dvs. i aktuellt område bedöms vara den största i länet. Här föreslagna åtgärd inriktar sig på att utöka fiskarters livsmiljö och ge dem bättre förutsättningar att fortleva samt förbättra förutsättningarna till sportfisket efter attraktiva arter. Konsekvensen av åtgärderna är alltså av miljöförbättrande art och därmed finns det inga skadeförebyggande åtgärder att redovisa mer än att åtgärderna sker när en viss Figur 3. En av Oreälvens vackra harrar. vattengrumling kan vara acceptabel för organismerna (inte nämnvärt större än vid ett kraftigt högflöde). Den grumling som sker transporteras vidare inte långväga eftersom strömsträckorna separeras av sjöliknande selområden vilka naturligt tjänar som sedimentationsfällor i samband med höga flöden och liknande. Oreälven utgör riksintresse enligt 4 kap. 1 och 2 §§ Miljöbalken där särskild hänsyn skall tas till turism och friluftsliv. Oreälven i den del som detta berör ur utpekad som riksintressant för naturvård enligt 3 kap. 6 § i Miljöbalken och där värden av såväl biologisk/ekologisk såväl Sida 3 av 4 BILAGA 1 som fiskerimässig synpunkt synnerligen värdefullt och som förutsättning för bevarande anges bl a att ädelfiskens reproduktionsområden inte skadas. Fältbesök Anlitad konsult, VattenBruks AB, har under tidsperioden 100605 – 110605 besökt Oreälvens utpekade avsnitt (Fig. 1) vid ett flertal tillfällen. Samråd Samråd har skett med berörda fastighetsägare, intresseorganisationer och Länsstyrelsen i Dalarna. Länsstyrelsen har beslutat om utökat samråd. Studerade alternativ Några alternativa återställningar finns inte utan det studerade motsvarar en fullständig återställning av de kraftigt påverkade strömsträckorna. Konsekvenser Nollalternativ Detta betyder i det här fallet att den skadade vattendragsmiljön i Oreälvens lämnas orörd.. Nollalternativet motverkar de nationella och regionala miljömålen. Ett fullständigt åtgärdande enligt föreslagna alternativ Föreslagna restaureringsåtgärder stärka de riksintressen som naturvärdena förknippas till. Naturliga vattenmiljöer återställs och biologiska livet förknippade till strömsträckor kommer att gynnas. Friluftslivet och naturturismen stärks av föreslagna åtgärder. Sida 4 av 4 Förslag till MKB – tänkt innehållsförteckning - Sammanfattning - Syfte - Tänkbara miljökonsekvenser - Skadeförebyggande åtgärder - Avgränsningar - 1 Inledning - 1.1 Bakgrund och syfte - 1.2 Tidigare utredningar - 1.3 Samråd - 1.4 Bestämmelser och planer - 2 Förutsättningar för vattenverksamhet - 2.1 Allmänna förutsättningar - 2.2 Höjdsystem (behövs den?) 2.3 Hydrologi 3 Beskrivning av vattenverksamheten 3.1 Allmänt 3.2 Planerad utformning 4 Alternativ 4.1 Nollalternativ 4.2 Åtgärdsalternativet 5 Miljökonsekvenser 5.1 Naturvärden 5.2 Kulturvärden 5.3 Friluftsliv 5.4 Landskapsbild 5.5 Mark- och vatten 5.6 Påverkan under arbetet 3 Förenlighet med Miljöbalkens hänsynsregler 6.1 Miljöbalkens hänsynsregler 6.2 Uppfyllelse av regionala miljömål 7 Medverkande 8 Bilagor Bilaga 2 BILAGA 3:1 Inventering av Oreälven, Orsa kommun avseende fysisk påverkan och eventuellt restaureringsbehov av ”Lillforsen” Medströmsvy över ”Lillforsen” från norra stranden (koordinat 678676–144582). Anders Bruks Sammanfattning BILAGA 3:1 Denna sammanställning – tillsammans med ytterligare tre sådana - har skett som ett komplement till två åtgärdsplaner/beskrivningar av dels Nederbergaforsarna och dels den övre Kallholsforsen. Kompletteringen har följt av att åtgärderna i de två nämnda strömsträckorna av Länsstyrelsen inte bedömdes vara möjliga att återställa enligt MB 11:9, utan att omfattningen var så pass stor att Miljödom ansågs erfordras. Planen enligt vad som presenteras här är finansierad av vattenavgiftsmedel, ansökta av fvof. För huvudmannaskapet står Orsa kommun. Föreliggande beskrivning av ”Lillforsen”, vilken är Oreälvens kortaste strömsträcka nedströms Skattungen, utgör ett underlag/en plan för miljöförbättrande åtgärder inom aktuellt vattendragsavsnitt. Sammanlagt har en sträcka av ca 105 m kartlagts, vilket skett från ömse sidor av vattendraget. En relativt tydlig miljöpåverkan kopplad till äldre tiders flottning har dokumenterat inom studerat avsnitt. Detta kan främst hänföras till en centrerad och fördjupad fåra, avlägsnande av brötbildande strukturer samt en ofördelaktigt omfördelad strömbild över stora delar av inventerat avsnitt. Denna påverkan har tillsammans och oberoende av varandra påverkat den fysiska karaktären och därmed givetvis även biologin i vattendraget på ett genomgripande sätt i aktuell sträcka. Med utgångspunkt av den miljöpåverkan som konstaterats är följaktligen restaureringsbehovet relativt stort. Detta handlar om att återskapa en mer naturligt vattentäckt och strömsatt älvbotten, att försöka återskapa de naturliga strömförhållandena sett till fördelning och strömbild samt återföra viktiga strukturelement (block). Att genomföra dessa insatser som föreslås här är att betrakta som en naturvårdsinsats av påtaglig betydelse för såväl biologin med bland annat skyddsvärda arter, som befintligt riksintresse, den naturliga hydromorfologin och även för landskapsbilden i stort. Åtgärderna bedöms ej påverka några enskilda eller allmänna intressen i negativ riktning, utan tvärt emot i positiv riktning med en mer naturlig och levande älv till fromma för naturintressen, sportfiske och det rörliga friluftslivet i stort. Detta innebär alltså att insatsen stärker de värden som gör Oreälven till ett riksintresse, vilket förmodas göra åtgärden än mer värdefull. Föreslagna restaureringsåtgärder innebär även att miljömålet för ”Levande sjöar och vattendrag” och främst dess delmål 2 där det framgår att värdefulla och potentiellt skyddsvärda vattendrag skall restaureras i vilket Oreälven må inräknas. För att kunna utföra föreslagna åtgärdsinsatser, vilka skall ske i låg vattenföring, krävs en larvgrävare (ca 30 ton), en vaksam och erfaren arbetsledning, erforderliga tillstånd samt berörda markägares medgivande (rådighet). Kostnaden för återställning av här redogjort parti uppgår till 32 450 kr exkl. moms. 2 Bakgrund BILAGA 3:1 Föreliggande plan för ”Lillforsen” (Fig. 1) är en följd av att två andra strömsträckor (Nederbergaforsarna samt den övre delen av ”Kallholsforsen”) avsågs att åtgärdas enligt anmälan om vattenverksamhet och av markägare godkänd rådighet. Länsstyrelsen godkände ej detta utan ansåg arbetet för omfattande och att Miljödom krävdes. För att nå hela vägen fram till målet att restaurera samtliga kvarvarande strömsträckor i vattendraget ansåg alla inblandande parter, kommun, fvof., dåvarande Fiskeriverket och Länsstyrelsen att samtliga strömsträckor med åtgärdsbehov borde inventeras och att dessa beskrivningar tillsammans med två tidigare skulle inlämnas som tekniska beskrivningar till den MKB som också tas fram i samband med detta arbete (delfinansierad av fvof. samt av stat och kommun via s.k. LONA-bidrag). Orsa fvof. tillsammans med Orsa kommun har som en uttalad målsättning att åtgärda samtliga kvarvarande strömsträckor i Oreälven nedströms Skattungen och vilka är påverkade av flottledsverksamhet i det erkänt värdefulla vattendraget. Figur 1. Översiktskarta. Beskrivet område återfinns vid pilen mellan avgränsningarna. När klartecken för medel (vattenavgiftsmedel) lämnades (dåvarande Fiskeriverket) engagerades utredaren för LONA-projektet (Anders Bruks/VattenBruk´s AB) att beskriva även detta område av Oreälven och presentera en plan för eventuellt åtgärdsbehov om sådant förelåg. Området kartlades i relativt låg vattenföring den 26 maj 2011. Beskrivning av inventerat område Beskrivningen sker i medströmsriktningen och först för den norra stranden och därefter för den södra (tabell 1). Tabell 1. Indelade områden av beskrivet parti (Lillforsen). Översiktlig beskrivning Norra sidan Södra sidan Avgränsade koordinater (vid strand) 678676–144582 – 678673–144575 *) 678670–144583 – 678668–144577 *) * Notera att dessa koordinater utgör från strömstart vid land. Detta förhållande är något missvisande då fåran har centrerats till älvens mitt via schakt. 3 BILAGA 3:1 De slutsatser som här presenteras beträffande hur miljön kommit att se ut som den gör idag, baserar sig på hydromorfologisk tolkning av hur vattendraget borde bete sig samt – mer eller mindre tydliga – spår i vattendraget och dess omgivningar. Beskrivning norra sidan av Lillforsen Inventeringen tar sin början vid koordinat 678676–144582 där en mycket svagt utvecklad fallhöjd tar sin början. Direkt uppträder rensmassor på stranden. Dessa utgörs av stora och medelstora block och skulle betyda mycket för Oreälvens strömbild om dessa återfördes. I nuläget finns t ex inga strukturer som bryter ytan någonstans på strömsträckan. Blocken återfinns i den korta svämzonen (3 – 5 m) som är tydligt utvecklad innan ett mycket brutet älvplan tar vid upp mot en platå som egentligen är en väl utvecklad levé. Blocken – som uppträder på en ca 15 m lång sträcka – är till allra största delen väl överväxta, men eftersom dess återfinns i svämzonen kommer ingen påverkan på ekonomisk skog att ske om och när dessa återförs vattendraget. Åtgärden omfattning kan betraktas som varandes en punktinsats. Just där rensmassorna upphör skjuter vattnet iväg i högre hastighet i något som kan definieras som strömmande. Här finns dock enstaka block tryckta mot land vilka självfallet också föreslås att man återför för att ge karaktären åter. En aning längre ned – där strömmen är att betrakta som hårdast på denna sida – finns en ökad frekvens av upprensade block. Dessa består främst av mindre och medelstora block (25 – 40 cm), men givetvis är dessa av värde för vattendraget och ska återföras. Synbarligen är bottnarna efter just denna sida bestående av större sten och inslag av mindre block. Snart försvinner den lilla svämzonen i det närmaste helt och det branta älvplanet når fram älven. Just där ligger de sista reningarna, vilka består av enstaka större block, och efter denna position (678674-144576) finns inget återställningsbehov. Definitionen på åtgärderna ned hit – även om de varierar en i omfattning – betraktas som punktinsatser. Strömbilden dör ut – vid denna strand – vid koordinat 678673–144575. Notera då att strömbilden är centrerad i älven och fortsätter längre i det partiet (Fig. 1). För hela denna strand gäller att hela den naturliga vattendragsbredden i det närmaste är vattentäckt (se framsidan), vilket är positivt. Vid övervadning kunde konstateras att en till synes avsänkt fåra uppträder centrerat i strömsträckan. Annat värt att notera från de centrala delarna av älven – eller egentligen rakt över densamma – är att strömmen är att betrakta som snabb, men sällsynt karaktärslös. Bottnarna domineras av större sten och mindre block och påväxten relativt frekvent av högre makrofyter. Medeldjupet – och då även om man undantager den centrerade (fördjupade) delen – är att betrakta som relativt kraftigt och torde återfinnas nära 75 cm. I strömmens övre del uppträder en udda skoning av uppströmsläget med stora till mycket stora block (Fig. 2). Dessa torde ha sitt ursprung från strömsträckan, och istället för att schakta dem mot stranden (det konventionella sättet) har man skjutet dem mot strömmen dit det blivit så djupt att de inte riskerat att ha brötbildande egenskaper. Dessa förmodas ha gett sträckan den karaktär den i nuläget saknar. 4 BILAGA 3:1 Beskrivning södra sidan av Lillforsen Strömmen starar vid koordinat 678670–144583 på den södra sidan. Här liksom ute i älven (till dess uppskattade mitt) har man avlastat de större blocken i själva älven i strömsträckans överkant – just där det börjar bli djupt (Fig. 2). På detta sätt har man avlägsnat de brötbilande strukturerna. Denna form av rensning måste betraktas som ovanlig, men torde helt enkelt falla tillbaka på att möjligheten för denna insats fanns och då nyttjade man denna förmodligen enklare lösning (jämfört med att trycka dem mot land). Oavsett så föreslås att man lossar dessa block från uppströmsläget och placerar ut dem på ett bra sätt över området – företrädesvis mot den södra halvan av älven eftersom det är där de förmodligen funnits. Många av dessa kommer att ge fina strömbilder över sträckan och enstaka block kommer även att bryta ytan (åtminstone i vissa vattenföringar), vilket skapar värdemiljöer för t ex utter och ger karaktär åt landskapsbilden. Omfattningen definieras som ett tydligt åtgärdsbehov. Figur 2. Stora block placerade (bortrensade) uppströms själva strömsträckan. Även om det framgår otydligt handlar det om stora mängder block (pilarna försöker visa några av dessa >600 mm). På stranden finns inte heller några spår efter rensningar, vilket ytterligare förstärker teorin om att blocken schaktats över ”kanten”. Även på denna sida av älven har stranden en flack svämzon just där det börjar strömma. Vid koordinat 678670–144582 finns de första spåren av rensmaterial på stranden vilka då består av enstaka block (någon riktigt stor dock). Vissa av dessa är relativt överväxta med grässvål och arbetsledningen är viktig här så att inte någon av dessa missas. Detta parti som sträcker sig ned till koordinat 678669–144580 är att betrakta som en svag punktinsats i åtgärdsomfattning. Just vid senast angivna koordinat (678669-144580) startar ett för laxfiskbeståndet negativt bakvatten som orsakas av en hopträngd del av älven, vilken med största säkerhet är skapad som en följd av att man försökt centrera flödet. Det föreslås att man avlägsnar ett par m2 av stranden (Fig. 3) för att strömsätta ett bredare parti av vattendraget. Detta kommer att eliminera bakvattnet och gynna harr och öring i förhållande till predatorer såsom gädda (en art som oavsett åtgärd här ändå har en mängd gynnsamma miljöer i älven). I bakvattnet som det i dagsläget ser ut avsätts stora mängder finmaterial som sätter igen de relativt blockiga bottnarna som finns under detta. Dessa värdefulla hårdbottnar kommer att spolas fram när strömmen återigen sprids på ett mer naturligt sätt. 5 BILAGA 3:1 Bakom det flacka partiet (hopträngningen) finns ett mer naturligt och betydligt mer brutet älvplan (Fig. 4), och här finns spår (löst liggande block) efter vad som mest troligt är från äldre tiders flottledsrensningar – dit vatten av onaturliga orsaker inte når idag (Fig. 4). En bit vidare nedströms finns en smärre ö (vid koordinat 678668– 144578, se Fig. 3). Denna upplevs som tydligt konstgjord eftersom den är anlagd av annorlunda material än omgivningarna (större block) och studerar man dess position i älven så är den mest troligen en rest av den tidigare hopträngningen. Detta innebär alltså att vattnet återtaget delar av sin förlorade miljö genom ett genombrott, och att den åtgärd som föreslås för att sprida strömbilden är på väg att ske ändå. Det innebär därmed att åtgärderna som föreslås bara påskyndar ett naturligt skeende. Figur 3. Strandparti (streckat) som bör avlägsnas för att återge älven ett naturligare flöde och en bättre strömbild. ”Ön” återfinns vid pilen. Figur 4. Det naturliga älvplanet isolerat bakom den ”konstgjorda” stranden enligt figur 3. Notera de större blocken tryckta mot stranden. Även om öbildning är en värdestruktur i miljöer av detta slag så föreslås här att man åtminstone återför de grövre blocken från ”ön”, men att man lämnar de vegetationstäckta delarna. Från den positionsangivelse som angetts för elimineringen av bakvattnet (678669-144580) och ned till ”ön” definieras åtgärdsinriktningen som ett tydligt åtgärdsbehov. Nedan ön blir det grunt, för att snart bli djupare och ett stopp för strömmande karaktär på denna sida sker vid koordinat 678668–144577. Från ”öns” nedströmsposition och ned till stoppkoordinat finns inget åtgärdsbehov. Stående nedanför ön och blickandes uppströms är det än mer tydligt hur man trängt ihop älven och försökt centrera strömfåran. Detta är även orsaken till varför strömbilden sträcker sig längre ned i mitten av älven jämfört med ömse sidor. Översikt beskrivet område För att sammanfatta måste man tyvärr konstatera att även denna lilla strömsträcka i Oreälven utgör ett kraftigt påverkat avsnitt. De åtgärder som här presenteras är trots dess relativa enkelhet av helt avgörande slag för att återskapa den fysiska miljön i strömsträckan. 6 BILAGA 3:1 De åtgärder som här föreslås med att återföra avgörande strukturelement (stora och medelstora block) kommer öka variationen på bottnen och ge upphov till en bättre strömbild. Breddningen på söder strand kommer – förutom att eliminera en för laxfisken av – att återskapa en högre grad av naturlighet i strömmens fördelning över sträckan. Åtgärderna som här föreslås kommer även att stärka de utpekade riksintressena i vattendraget och gagna det rörliga friluftslivet. Insatserna är också helt i linje med miljömålen för levande sjöar och vattendrag. Maskinlogistik Beträffande maskinetablering (och upptag) bedöms den enda möjligheten vara från norra sidan där väg är nära. Lossning av maskin kan ske vid koordinat 678681–144574. Sedan måste maskinen ta sig ned mot älven genom lite ungskog (vilken det blir en viss påverkan på) och sedan blir det som en öppning ned mot i älven den relativt tuffa branten. I denna ”öppning” torde det krävas att man avlägsnar 2 – 3 tallar för att förenkla för maskinen. Maskinen når via ”öppningen” älven vid ca-koordinat 678675–144579. Förutom dessa smärre skador på ungskog och borttagande av nämnda tallar så uppstår inga vidare skador på mark och vegetation. Kostnad Projektets totala kostnad exklusive föreliggande utredning beräknas uppgå till ca 32 450 kr exkl. moms (tabell 2). I detta innefattas då maskinarbete, maskintransporter, sakkunnig arbetsledning, administration och planering samt lite resor och en smärre post för oförutsedda kostnader vilket kanske behövs för de tallar som bör avlägsnas eller annan kostnad (tabell 2). I förhållande till de värden som återskapas genom dessa föreslagna insatser är kostnaden att betrakta som försumbar. Tabell 2. Beräknad kostnad för biologisk och fysisk återställning enligt föreliggande inventering. Kostnad exkl. moms. Maskinkostnad relaterat till åtgärder och 8 h a´ 1 450 kr etablering Maskinetablering – maskinflyttar Avser trailertransporter Arbetsledning 8 h a´ 650 kr Administration och planering 8 h a´ 650 kr Resor ~ 100 km a´ 4,50 kr Oförutsett Summa ⇒ 11 600 5 000 5 200 5 200 450 5 000 32 450 7 Övrigt BILAGA 3:1 Ett fåtal markägare berörs av åtgärderna i vatten och nedfarten (3 st., varav vattnet i det närmaste är 100 % samfällt). Dessa skall för medgivande till här föreslagna åtgärder kontaktas snarast av fiskevårdsområdesförening och kommun. Viktigt att påpeka är att åtgärderna sker i vad som är att betrakta som låg vattenföring. Lika avgörande är att arbetsledning och maskinentreprenör har god erfarenhet från arbeten av detta slag. När det gäller maskinen så skall denna vara miljögodkänd, tvättad och utrustad med slangbrottsventiler och övrig utrustning som förväntas krävas vid arbete i vatten. 8 BILAGA 3:2 Inventering av Oreälven, Orsa kommun avseende fysisk påverkan och eventuellt restaureringsbehov av den korta strömsträckan nedan ”Kvarnforsen” Det aktuella avsnittet med dess karaktäristiska påverkan i form av onaturlig förskjutning av strömmen mot den norra stranden. Kvarnforsen skymtar i överkant. Anders Bruks Sammanfattning BILAGA 3:2 Denna sammanställning – tillsammans med ytterligare tre sådana - har skett som ett komplement till två andra åtgärdsplaner/beskrivningar rörande Oreälven. Dessa avser dels Nederbergaforsarna och dels den övre Kallholsforsen. Kompletteringen har följt av att åtgärderna i de två nämnda strömsträckorna av Länsstyrelsen inte bedömdes vara möjliga att återställa enligt MB 11:9, utan att omfattningen var så pass stor att Miljödom ansågs erfordras. Planen enligt vad som presenteras här är finansierad av vattenavgiftsmedel, ansökta av fvof. För huvudmannaskapet står Orsa kommun. Föreliggande beskrivning gäller för den korta strömsträckan nedströms ”Kvarnforsen” och utgör ett underlag/en plan för miljöförbättrande åtgärder inom aktuellt vattendragsavsnitt. Sammanlagt har en sträcka av 125 m kartlagts, vilket skett från den södra sidan. Detta baserar sig på att påverkan återfinns just där. En kraftig miljöpåverkan kopplad till äldre tiders flottning har dokumenterats inom studerat avsnitt. Detta kan i första hand hänföras till att man förändrat flödesriktningen från den södra mot den norra sidan vilket följt av att en lång svepande ytterkurva på ett naturstridigt sätt fyllts igen med från älven bortschaktat material. I detta innefattas även en koncentrerad strömbild – där den nu utgör en hård ström medan övriga partier är mer eller mindre lugna. Förändrad är även djupfördelningen, och den vattentäckta bredden är kraftig förminskad i den hopträngda fåran. En stor påverkan är även relaterad till avlägsnandet av brötbildande strukturer och den variation dessa skapade. Med utgångspunkt av den miljöpåverkan som konstaterats är följaktligen restaureringsbehovet mycket omfattande. Åtgärderna kan förenklat sägas i huvudsak bestå i att återge älven dess naturliga färdväg över detta parti av Oreälven. Detta ger då även en mer naturligt vattentäckt yta och en naturlig fördelning av strömbild samt en mer naturlig och betydligt mer varierad bottenstruktur. Att genomföra dessa insatser som föreslås här är att betrakta som en naturvårdsinsats av påtaglig betydelse för såväl biologin med bland annat skyddsvärda arter, som befintligt riksintresse, den naturliga hydromorfologin och även för landskapsbilden i stort. Åtgärderna bedöms ej påverka några enskilda eller allmänna intressen i negativ riktning, utan tvärt emot i positiv riktning med en mer naturlig och levande älv till fromma för naturintressen, sportfiske och det rörliga friluftslivet i stort. Detta innebär alltså att insatsen stärker de värden som gör Oreälven till ett riksintresse, vilket förmodas göra åtgärden än mer värdefull. Föreslagna restaureringsåtgärder innebär även att miljömålet för ”Levande sjöar och vattendrag” och främst dess delmål 2 där det framgår att värdefulla och potentiellt skyddsvärda vattendrag skall restaureras i vilket Oreälven må inräknas. För att kunna utföra här föreslagna åtgärdsinsatser, vilka skall ske i låg vattenföring, krävs en larvgrävare (ca 30 ton), en viss röjningsinsats, en vaksam och erfaren arbetsledning, erforderliga tillstånd samt berörda markägares medgivande. Kostnaden för återställning av här redogjort parti uppgår till ca 66 000 kr exkl. moms. 2 Bakgrund BILAGA 3:2 Föreliggande plan för denna korta strömsträcka mellan Kvarnforsen (uppströms) och de mer sammanhängande strömmarna nedan Fredshammar (nedströms) är en följd av att två andra strömsträckor (Nederbergaforsarna samt den övre delen av ”Kallholsforsen”) avsågs att åtgärdas enligt anmälan om vattenverksamhet och av markägare erhållen rådighet. Länsstyrelsen godkände ej detta utan ansåg arbetet för omfattande och att Miljödom krävdes. För att nå hela vägen fram till målet att restaurera samtliga kvarvarande strömsträckor i vattendraget inom Orsa kommun ansåg alla inblandande parter, kommun, fvof., dåvarande Fiskeriverket och Länsstyrelsen att samtliga strömsträckor med åtgärdsbehov borde inventeras och att dessa beskrivningar tillsammans med de två tidigare skulle inlämnas som tekniska beskrivningar till den MKB som också tas fram i samband med detta arbete (delfinansierad av fvof. samt av stat och kommun via s.k. LONA-bidrag). Orsa fvof. tillsammans med Orsa kommun har som en uttalad målsättning att åtgärda samtliga kvarvarande strömsträckor i Oreälven nedströms Skattungen och vilka är påverkade av flottledsverksamhet i det erkänt värdefulla vattendraget. Figur 1. Översiktskarta. Beskrivet område återfinns vid pilen mellan avgränsningarna. Att de trängs ihop mot norra stranden beror på att åtgärderna utgår från södra sidan där den ”strypta” ytterkurvan återfinns. När klartecken för medel (vattenavgiftsmedel) lämnades (dåvarande Fiskeriverket) engagerades utredaren för LONA-projektet (Anders Bruks/VattenBruk´s AB) att beskriva även detta område av Oreälven och presentera en plan för eventuellt åtgärdsbehov om sådant förelåg. Området kartlades i relativt låg vattenföring den 26 maj 2011. Beskrivning av inventerat område Beskrivningen sker i medströmsriktningen och berör enbart den sida där flottningen utfört rensningar och detta är likställt med den södra sidan (tabell 1). Beskrivningen startar vid den punkt där åtgärdsbehov identifieras börja och slutar där detta behov upphör (tabell 1). 3 BILAGA 3:2 Tabell 1. Indelade områden av beskriven strömsträcka. Översiktlig beskrivning Avgränsade koordinater (vid strand) Södra sidan 678647–144480 – 678649–144468 Åtgärdsbehovet baserat på en påverkad vattendragsmiljö startar på den södra stranden vid koordinat 678647–144480 (tabell 1). Här har man synbarligen schaktat ur en fåra ur älven och börjat strypa den långa svepande ytterkurvan (se vidare i beskrivningen) genom att det från Oreälvens botten uppschaktade materialet har lagts mot land (Fig. 2). De schaktade massorna som består av ett vitt spektra av substratstorlekar, från sten till rejält stora block, anvisar älven norrut med i medeltal ca 4 m från det som var det ursprungliga älvplanet. Åtgärden, vars behov definieras som omfattande, innebär i huvudsak att man återför det uppschaktade materialet till den fördjupade fåran och tar fram det naturliga älvplanet och återger vattendraget dess naturliga färdväg och att vattentäckta bredden. Större block placeras med omsorg för att ge ett naturligt och brytande mönster. Insatsen kommer att medföra viss grumling och påverka klenare vedartad buskvegetation och den örtflora som fått fäste i Figur 2. Schaktmassor som påverkar flödesriktning och tränger rensmassorna (Fig. 2). ihop älven. Dessa föreslås att man återför (schematiskt fram till markeringen) där det mer naturliga älvplanet finns. Denna form av rensningsinsats fortgår i medströmsriktningen. Man har konsekvent schaktat ur älvbottnen och lagt massorna mot den södra sidan och tvingat en hopträngd och fördjupad fåra mot den norra stranden. Man får förmoda att det varit en varierad och grovblockig strandzon i den svepande ytterkurvan (vilket rensmassorna också skvallrar om) och att detta medförde problem vid flottningen med risk för brötbildning. Även om det inte finns några spår i den övre delen av detta beskrivna område så torde schaktningen även ha kompletterats av en länsning förbi partiet (sådana spår finns nämligen längre nedströms). Åtgärden enligt vad som beskrevs ovan behöver utföras ned till och med koordinat 678647– 144478, dvs. att en i medeltal 4 m bred schakt sker fram till det naturliga älvplanet. Och där materialet dels läggs i den urschaktade fåran och att vissa värdestrukturer (block) placeras ut på ett naturligt och genomtänkt sätt. Här förändras egentligen inte så mycket av åtgärdsinriktningen, vars omfattande karaktär kvarstår, utan det är så att avståndet in till det naturliga älvplanet, vilket är mycket brutet och väldefinierat, ökar successivt för att snart i medeltal uppgå till 10 m bredd. Detta innebär på skalan att det redan omfattande åtgärdsbehovet alltså ökar ytterligare. 4 BILAGA 3:2 Här är området dock mer svåranalyserat. Längst bak mot detta väldefinierade älvplan återfinns större block i relativt stor mängd – dessa förmodas härröra från äldre rensningar. Utanför dessa ”jättar” finns dessa mer ”blandade” massor vars ursprung torde kunna relateras till ändring av strömfåran och kanaliseringen. Notabelt är även att dessa ”blandade” massor generellt sett återfinns ”högre” i landskapet än de bakomvarande större massorna. I dessa mer högt belägna massor har – för utförandet av åtgärder – dessvärre vedartad vegetation ett relativt gott fäste (Fig. 3). Vegetationen är i huvudsak lövdominerad – hägg, vide, björk och rönn – och generellt sett av det klenare slaget. Denna växtmiljö är självfallet påverkad av återkommande högflöden även om enstaka mindre ”träd” (ca 15 cm i brösthöjd) förekommer. Det föreslås att denna zon röjs av för att synliggöra materialet och förenkla åtgärderna. Vidare ser det bättre ut, även om veden i sig inte gör någon skada i Figur 3. Rensmaterial från Oreälven i vilket vegetation fått ett älven, om man avlägsnar denna innan visst fäste. Denna vegetation föreslås att man avlägsnar innan de biotopförbättrande åtgärderna materialet i dess helhet återförs till vattendraget. Notera de företas. större blocken som finns dolda inne i riset. Foto från koordinat 678647–144475. Att riva ut dessa massor i vilka det till viss del utbildats en smärre jordmån i kommer självfallet att ge upphov till grumling av älven, men denna är av temporär karaktär. Detta kan jämföras med den sedan mycket lång tid ”permanenta” påverkan som dessa rensningar haft. Och de värde insatserna som återskapas har för t ex landskapsbild och för harr- och öringbestånd skall givetvis också vägas in i detta. Denna påverkan tillika åtgärdsbehov som hittills beskrivits fortgår i oförminskad takt. Det förefaller allt mer tydligt att de äldsta rensningarna (ofta mycket stora block) återfinns längst bak in mot det väldefinierade älvplanet (Fig. 4). Det spåras inte heller något som motsäger att denna långa svaga ytterkurva med det välutvecklade älvplanet (se Fig. 4) varit en storblockig och för flottningen komplex sträcka. Figur 4. Ett av dessa stora och mer friliggande blocken in mot den naturliga stranden. För perspektiv – en snusdosa på blocket. Notera den brutna stranden bakom blocket och att det i dessa äldre rensningar inte är lika igenväxt. I princip kan man beskriva det som att de äldre tidernas lägre belägna och generellt sett mer grovblocka rensningar finns mot det brutna älvplanet (som i Figur 4) och att dessa i bredd i medeltal uppgår till ca 4 m. Dessa ligger dock ytterligare i medeltal drygt 6 m från älvens nuvarande läge p.g.a. de schaktrensningar som utförts utanför dessa. Alltså – dagens 5 BILAGA 3:2 onaturliga älvkant återfinns 10 m från det naturliga älvplanet. De ”nyare” rensningarna – är de tydlig mest bevuxna p.g.a. dess högre läge och dess inblandning av finare material och dessa har schaktats från den fåra som skapats – detta är entydigt. Det åtgärderna egentligen kommer att göra är att lägga tillbaka dessa i fåran och grunda upp denna medan de äldre rensningarna nyttjas för att skapa den dynamik som idag helt saknas (se t ex den torftiga strömbilden i Figur 2). Åtgärden innebär ju dessutom att ån blir 10 m bredare över en relativt lång sträcka och detta blir till lämpliga biotoper för den trängda laxfisken. Vid koordinat 678648–144473 återfinns en naken och för miljön helt naturstridig konstruktion i form av uppschaktade massor (Fig. 5). Denna torde ha anlagts för att i dess yttersta position tjäna som ett länsfäste. Några lämningar (järnringar eller liknande) som bekräftar detta kan dock inte spåras. Schaktmassorna som sträcker sig 15 m rakt ut i älven, medför en mängd negativa aspekter. Bland annat så anvisas – i de flesta vattenföringar – strömmen mot ”fel” strand där den djupa, smala, Figur 5. Den ut i älven anlagda strukturen i vars ytterkant någon form av länsföste funnits vilket lett timret i den djupa, smala och hårs hårdströmmande och urschaktade strömmande fåran mot norra sidan. Notera den stillastående fåran idag har sin framfart (Fig. 5). uppströmssidan – ett mycket negativt inslag i miljön. En annan för Oreälven och laxfisken mycket olycklig aspekt av denna ”lämning” är den lugna miljön som bildas uppströms denna – ett lugn som sträcker sig en god bit uppströms (Fig. 5). Även nedströms denna bildas ett onaturligt större lugnområde och givetvis med samma negativa effekter (se detta tillstånd i Fig. 6 & 8). Förutom denna 15 m nakna blockmiljö så finns bakom dessa ytterligare 10 m rensad miljö enligt vad som tidigare beskrivits. Det innebär att just i höjd med denna ”struktur” har älven smalnats av med 25 m från sitt naturtillstånd. Detta kan bara betecknas som en helt absurd Figur 6. Den mest hopträngande delen av påverkan på Oreälvens naturmiljö. rensningarna sett från nedströmsläget. Observera värdeblocken i bildens nederkant. Notera även den stora ytan med negativt lugnvatten. Dessa mer ”nakna” rensmassor fortsätter en god bit nedöver om än inte i samma omfattning (Fig. 6). Här ligger dock många värdestrukturer (Fig. 6) som bara är att återföra älven och vilka kommer att medföra stora värden när strömmen återigen kommer att gå efter denna sida (den naturliga). Förmodligen har denna strömkoncentrerande anläggning varit än större. Detta antagande grundar sig på att den förefaller vara urspolad bakom dess 6 BILAGA 3:2 mäktigaste bredd (Fig. 6). Detta förstärker ytterligare de negativa aspekterna med lugnvatten i områden som naturligt skulle vara grunda och strömmande (Fig. 6). När det gäller åtgärdernas utformning just här så är de som förut beskrivna – bara det att insatsen är lite mer omfattande och att den anlagda fåran som skall fyllas upp återfinns närmare den norra sidan. Slutet på schakten och röjningen/friläggningen av den i medeltal 10 m breda och bevuxna strandzonen inträffar vid koordinat 678648–144470. Detta innebär att ca 85 m strandsträcka – eller 850 m2 i större eller mindre omfattning skall röjas av för att sedan vattentäckas med god och värdefullt fördelad strömbild. Vegetationen består som nämnts i huvudsak klen lövved (Fig. 7 och även Fig. 3). Figur 7. Exempel på hur vegetationen ser ut i området som föreslås röjas bort innan det åtgärdas/vattentäcks. Notera var det naturliga och brutna älvplanet börjar (pilen). Detta innebär dock inte att behovet av röjning/friläggning upphör, utan enbart att det från angiven position (678648-144470) ändras omfattning av insatsen ned till 5 m arbetsbredd. Detta tillstånd sträcker sig ned till koordinat 678649–144468. Detta innebär grovt sett att området för röjning här uppgår till 100 m2. Vid denna koordinat upphör även spåren efter rensningar och därmed även alla former av åtgärdsbehov. Älvens vatten står i nuläget helt stilla här medan det centrerat och mot norra sidan i det närmaste kan definieras som hård ström. Detta onaturliga tillstånd kommer att förändras efter åtgärderna då strömmen återges sin naturliga färd över detta beskrivna område. En bit nedanför beskrivet område blir det relativt tydligt hur den forna långa ytterkurvan med förmodat stor variation eliminerats (Fig. 8). Det går härifrån att föreställa sig hur strömmen fördelas mot den naturliga sidan om man utför här föreslagna åtgärder (Fig. 8). Här går den hårda, smala och djupa strömmen i nuläget. Figur 8. Föreslaget åtgärdsområde sett från nedströmsläget. Här kan man föreställa sig hur älven ska färdas om man tar bort de anläggningar som i nuläget på ett onaturligt sätt fördelar strömmen mot ”fel sida”. Det gula området motsvarar en del av det område som återigen skall vattentäckas. De gula ”strömriktningspilarna” visar var strömbilden hamnar efter åtgärd. Strömsträckan kommer att bli längre och fördelas över en större yta. 7 BILAGA 3:2 Total yta för röjning och/eller schaktning med vattentäckning för att nå slutmålet enligt föreliggande utredning uppgår till ca 1 600 m2 (Fig. 9). Av detta utgör 950 m2 sådan miljö att röjning krävs. Och hela denna yta plus de förbättringar som sker i själva älven vid dessa åtgärder är till gagn för laxfisken och övrig flora och fauna förknippad till Oreälvens strömpartier. Detta innebär i sanning att detta är synnerligen värdefulla natur- och fiskevårdsinsatser. Figur 9. Översikt som grovt visar det område som kommer att vattentäckas enligt här beskrivet förslag. Viktigt att påpeka är att ingen skog på det naturliga åplanet föreslås för avverkning, utan detta berör enbart vegetationen i det uppschaktade materialet. Nämnas kan att det finns intressant och gammal lövskog på älvplanet i vilken bland annat mindre hackspett förekommer. Nämnas kan även att en konstgjord östruktur återfinns relativt centrerat i älven (Fig. 10). Dess syfte har garanterat varit att fästa länsen som nyttjats för att få timret förbi här beskrivet område. Om man nu skall identifiera någon form av kulturvärde på detta avsnitt är det väl just denna konstgjorda ö, men denna kommer aldrig att påverkas i samband med här beskrivna insatser mer än på sådant sätt att strömmen kommer att omfördelas och till största delen färdas på ”rätt sida” (dess södra sida). Figur 10. Gammalt länsfäste mitt i älven. Man ser även hur strömmen går norr om denna, dvs. på den onaturliga sidan. Översikt beskrivet område Detta är utan tvekan ett av de mest påverkade strömpartierna i Oreälven inom Orsa kommun. En stor del av älvens forna material finns på land, dels har äldre tiders flottledsrensningar avlägsnat de stora och brytande strukturerna och dels har mer moderna rensningar utförts genom att en kanal anlagts förbi området och detta urschaktade material har placerats mot älvens södra strand, vilket skapat dagens onaturliga strandlinje. Enkelt beskrivet har man i princip flyttat på älvens färdväg, från den södra sidan till den norra (Fig. 11). Detta är ett naturstridigt tillstånd och ger faktiskt även viss Figur 11. Del av åtgärdsområdet sett från den norra stranden. Notera erosion på den norra och mer hur strömmen är förlagd mot denna och orsaken finns vid pilen, dvs. de massor som schaktats mot den södra stranden. 8 sandiga stranden. BILAGA 3:2 De åtgärder som här presenteras är av enkelt slag, men dock relativt omfattande sett till arbetsinsats. Entydigt är dock att de är av helt avgörande slag för att återskapa den fysiska miljön i strömsträckan och därmed gynna de biologiska värdena. Åtgärderna handlar om att åter flytta strömmen mot den södra sidan och då ända in mot det naturliga älvplanet. För att lyckas med detta krävs viss röjning av vegetation samt en schaktinsats som återför de absurda mängderna rensmassor och slutligen en noga genomtänkt utplacering av enskilda värdestrukturer (block) för att återskapa värdefull variation och en naturlighet som sedan lång tid saknas sträckan. Den idag koncentrerade strömmen – över onaturlig och kanaliserat djupa partier, kommer att fördelas över betydligt större areor, vilket kommer att gynna harr och öring. Åtgärderna som här föreslås kommer även att stärka de utpekade riksintressena i vattendraget och gagna det rörliga friluftslivet. Insatserna är också helt i linje med miljömålen för levande sjöar och vattendrag. Maskinlogistik Den enda rimliga maskinetableringen är från södra sidan (vid koordinat 678636–144444). Här kan larvgrävaren ta sig fram bakom en ekonomibyggnad över öppen mark (inklädd med brännässlor) och snart nå en äldre ”väg”, där spår antyder att den även tidigare nyttjats av större maskiner. Idag nyttjas den främst av sportfiskare i området och en tydlig stig är utbildad mitt på densamma (Fig. 12). ”Vägen” är ställvis något igenväxt med lövsly och kulturpåverkan syns väl i vegetationen som faktiskt delvis består av vinbärsbuskar. Med tanke på maskinstorlek kanske enstaka träd kommer att påverkas och om ekonomisk skog påverkas skall markägaren givetvis ersättas för detta på något sätt. Möjligen kan en viss röjningsinsats av ungskogen krävas innan maskinetablering sker (Fig. 12). Figur 12. Den ”väg” som larvgrävaren skall använda som transportsträcka till och från åtgärdsområdet. Generellt sett är det en relativt öppen korridor efter ”vägen” och den når praktiskt nog ända fram till åtgärdsområdet och en anslutning sker vid koordinat 678648–144469. Förutom denna smärre påverkan på ungskogen och eventuellt borttagande av enstaka träd så uppstår inga vidare skador på mark eftersom man till stora delar nyttjar befintlig väg. Kostnad 9 BILAGA 3:2 Projektets totala utförandekostnad beräknas uppgå till ca 66 000 kr exkl. moms (tabell 2). I detta innefattas då maskinarbete, maskintransporter, sakkunnig arbetsledning, röjningsarbeten, administration och planering samt lite resor och en smärre post för oförutsedda kostnader (tabell 2). Tabell 2. Beräknad kostnad för biologisk och fysisk återställning enligt föreliggande inventering. Kostnad exkl. moms. Maskinkostnad relaterat till åtgärder och 16 h a´ 1 450 kr 23 200 etablering Maskinetablering* Avser trailertransporter 2 500 Arbetsledning maskinåtgärder 16 h a´ 650 kr 10 400 Röjningsarbeten 32 h a´ 350 kr 11 200 Administration och planering 12 h a´ 650 kr 7 800 Resor ~ 150 km a´ 4,50 kr 675 Oförutsett 10 000 65 775 Summa ⇒ * Någon trailer för borttransport redovisas ej här då det förutsätts att arbetena kan fortsätta vidare nedanför vägbron (se separat sammanställning). Övrigt Endast en markägare berörs av själva åtgärderna. Denna är även den huvudsakliga ägaren till marken som berör av maskinetableringen, men här tillkommer ytterligare en ägare. Dessa skall för medgivande till här föreslagna åtgärder kontaktas snarast av fiskevårdsområdesförening och kommun. Viktigt att påpeka är att åtgärderna sker i vad som är att betrakta som låg vattenföring. Lika avgörande är att arbetsledning och maskinentreprenör har god erfarenhet från arbeten av detta slag. När det gäller maskinen så skall denna vara miljögodkänd, tvättad och utrustad med slangbrottsventiler och övrig utrustning som förväntas krävas vid arbete i vatten. 10 BILAGA 3:3 Inventering av Oreälven, Orsa kommun avseende fysisk påverkan och eventuellt restaureringsbehov av strömsträckan i Fredshammar från nuvarande broläge och vidare nedströms Den ovanliga forsärlan (årsunge) sittande på en gren i en torrlagd sidogren av strömsträckan. Kanske längtandes efter den ”fors” som inte längre finns under den. Anders Bruks Sammanfattning BILAGA 3:3 Denna sammanställning – tillsammans med ytterligare tre sådana - har skett som ett komplement till två andra åtgärdsplaner/beskrivningar rörande Oreälven. Dessa avser dels Nederbergaforsarna och dels den övre Kallholsforsen. Kompletteringen har följt av att åtgärderna i de två nämnda strömsträckorna av Länsstyrelsen inte bedömdes vara möjliga att återställa enligt MB 11:9, utan att omfattningen var så pass stor att Miljödom ansågs erfordras. Planen enligt vad som presenteras här är finansierad av vattenavgiftsmedel, ansökta av fvof. För huvudmannaskapet står Orsa kommun. Föreliggande beskrivning gäller för strömsträckan nedströms vägbron i Fredshammar och utgör ett underlag/en plan för miljöförbättrande åtgärder inom aktuellt vattendragsavsnitt. I detta fall berörs även insatser som stärker befintliga kulturvärden. Sammanlagt har en sträcka av ca 700 m kartlagts, vilket skett från ömse stränder. I tillägg till detta har drygt 400 m sidogrenighet inventerats och då främst torrlagda sådana. En kraftig miljöpåverkan kopplad till äldre tiders flottning har konstaterats förekomma inom aktuellt vattendragsavsnitt. I tillägg till detta har även andra aktiviteter med tydlig koppling till vattnet påverkat stora delar av området från åtminstone sent 1600-tal (dammrester, smedjor mm). Den klart största påverkan – oavsett ursprung – står att finna i de översta två tredjedelarna av vattendraget. Denna påverkan handlar t ex om en hopträngning, kanalisering och invallning av vattendraget vilket skett genom omfattande rensningar av älvens botten. Många vallar har skapat en steril blockzon som fragmenterar den terrestra miljön från vattendraget. Insatserna har även avsevärt minskat den vattentäckta ytan och i detta kan även igenläggningen av sidogrenar innefattas samt omfördelat strömbild och strömhastighet över stora områden. Slutligen har rensningarna av älvens värdefulla strukturelement (block) utrotat en stor del av den forna variationen och skapat ett vattendragsavsnitt som i nuläget är relativt trivialt. Med utgångspunkt av den miljöpåverkan som dokumenterats är följaktligen restaureringsbehovet mycket omfattande. Åtgärderna kan förenklat sägas i huvudsak bestå i att återföra stora delar av de från älven avlägsnade materialet och därmed återge älven en mer naturliga bredd och färdväg samtidigt som bottnarna erhåller en variation bort mot vad som en gång var naturligt. Grovt uppskattat kommer de miljöförbättrande åtgärder som här föreslås ge ca 4 000 m2 mer vattentäckt yta med strömkaraktär över bottnar vars yta i sin tur på många ställen mångfaldigats genom den komplexa strukturen. När det gäller strömbilden skattas den tillkomma på dels dessa 4 000 m2, men dels ge ytterligare 1 000 m2 strömmande biotop där vattnet av en eller annan anledning står still idag. Att genomföra dessa insatser som här föreslås är att betrakta som en naturvårdsinsats av synnerligen stor betydelse för såväl biologin med bland annat skyddsvärda arter, som befintligt riksintresse, den naturliga hydromorfologin och även för landskapsbilden i stort. I detta fall kommer även kulturlämningar dels relaterade till flottningen och dels till andra aktiviteter att synliggöras. 2 BILAGA 3:3 Åtgärderna bedöms ej påverka några enskilda eller allmänna intressen i negativ riktning, utan tvärt emot i positiv riktning med en mer naturlig och levande älv till fromma för naturintressen, sportfiske och det rörliga friluftslivet i stort. Detta innebär alltså att insatsen stärker de värden som gör Oreälven till ett riksintresse, vilket förmodas göra åtgärden än mer värdefull. Föreslagna restaureringsåtgärder innebär även att miljömålet för ”Levande sjöar och vattendrag” och främst dess delmål 2 där det framgår att värdefulla och potentiellt skyddsvärda vattendrag skall restaureras i vilket Oreälven må inräknas. För att kunna utföra här föreslagna åtgärdsinsatser, vilka skall ske i låg vattenföring, krävs en larvgrävare (ca 30 ton), en smärre röjningsinsats, en vaksam och erfaren arbetsledning, erforderliga tillstånd samt berörda markägares medgivande. Kostnaden för återställning av här redogjord strösträcka uppgår till ca 188 000 kr exkl. moms. 3 Bakgrund BILAGA 3:3 Föreliggande plan för denna relativt långa strömsträcka nedströms vägbron i Fredshammar (Fig. 1) är en följd av att två andra strömsträckor (Nederbergaforsarna samt den övre delen av ”Kallholsforsen”) avsågs att åtgärdas enligt anmälan om vattenverksamhet och av markägare erhållen rådighet. Länsstyrelsen godkände ej detta utan ansåg arbetet för omfattande och att Miljödom krävdes. För att nå hela vägen fram till målet att restaurera samtliga kvarvarande strömsträckor i vattendraget inom Orsa kommun ansåg alla inblandande parter, kommun, fvof., dåvarande Fiskeriverket och Länsstyrelsen att samtliga strömsträckor med åtgärdsbehov borde inventeras och att dessa beskrivningar tillsammans med de två tidigare skulle inlämnas som tekniska beskrivningar till den MKB som också tas fram i samband med detta arbete (delfinansierad av fvof. samt av stat och kommun via s.k. LONA-bidrag). Orsa fvof. tillsammans med Orsa kommun har som en uttalad målsättning att åtgärda samtliga kvarvarande strömsträckor i Oreälven nedströms Skattungen och vilka är påverkade av flottledsverksamhet i det erkänt värdefulla vattendraget. När klartecken för medel (vattenavgiftsmedel) lämnades (dåvarande Fiskeriverket) engagerades utredaren för LONA-projektet (Anders Bruks/VattenBruk´s AB) att beskriva även detta område av Oreälven och presentera en plan för eventuellt åtgärdsbehov om sådant förelåg. Området har inventerats/projekterats i relativt låg till normal vattenföring vid ett flertal tillfällen under tidsperioden 110526 – 110605. Figur 1. Översiktskarta. Beskrivet område återfinns mellan avgränsningarna. 4 BILAGA 3:3 Beskrivning av inventerat område Beskrivningen sker i medströmsriktningen och först för den södra stranden och därefter för den norra (tabell 1). Sidogrenarna redovisas fortlöpande från den sida de förekommer på (tabell 1). Tabell 1. Indelade områden av beskrivet beskriven strömsträcka. Översiktlig beskrivning Södra sidan Sidogren 1 södra sidan Sidogren 2 södra sidan Norra sidan Sidogren norra sidan Avgränsande koordinater (vid strand) 678640–144447 – 678641–144381 678645–144437 – 678641–144420 678640–144420 – 678640–144416 678645–144448 – 678644–144481 678648–144424 – 678642–144406 Sträckans längd (m) 630 180 45 725 200 De slutsatser som här presenteras beträffande hur miljön kommit att se ut som den gör idag, baserar sig på hydromorfologisk tolkning av hur vattendraget borde bete sig samt – mer eller mindre tydliga – spår i vattendraget och dess omgivningar. Det skall påpekas att detta förmodligen är det område av Oreälven inom Orsa kommun som förändrats mest och gjort så i omgångar beroende på olika aktiviteter i såväl vattendraget som i omgivningarna. Beskrivet från området finns t ex hyttverksamhet och ett hammarverk från 1697. Vidare omnämns en stamp, kvarn- och sågverksamhet, spiksmedja samt en kälkfabrik. Alla dessa verksamheter har varit beroende av vattnets kraft på ett eller annat sätt och i området har flera dammar funnits – den sista försvann vid 1959 års kraftiga vårflod. All denna verksamhet i området gör självfallet att misstolkningar av olika spår – främst i omgivningarna kan ske. Beskrivning södra sidan Beskrivningen utgår från brons uppströmsläge – just där de tidigare utförda åtgärderna avslutats. Dessa har tydligt utökat den vattentäckta bredden och skapat en betydligt mer heterogen strömsträcka än det tidigare tillståndet. Dessvärre avslutas åtgärderna med en tröskel rakt över älven som är något för artificiell (men vars intryck kan dämpas om åtgärder kan utföras i vidare nedströms). Från beskrivningens start finns en av de största ansamlingarna av material efter Oreälvens stränder (Fig. 2). Hur- och när denna anlades är inte helt självklart och det är ej heller helt entydigt att materialet enkom härrör från älven (mest troligt är dock att så är fallet). Enligt Erosionen sträcker sig uppgift från byborna anlades denna, mellan pilarna, men åtminstone till delar på 1960-talet varierar i omfattning. efter dammraset 1959. Syftet torde ha varit flottningsrelaterat och skulle underlätta denna verksamhet. Området har alltså varit överdämt via en damm med skibord och timmerränna. Dämningen försörjde såväl smedja som kvarn som timmerrännan med vatten (och enligt uppgift tydligen även för viss elektrifiering). Även andra äldre dämmen har funnits i detta område Figur 2. Ledarresten/skoningen sedd från vägbron. Notera att den för stampar, kvarnar, hammare och är relativt kraftig påverkad av erosion - älven vill återta ett mer naturligt flöde. Notera även att inget block bryter ytan. 5 BILAGA 3:3 såg. Ledaren/strandskoningen, som från broläget kan upplevas som intakt, är dock tydligt anfrätt och har förfallit mycket enbart under den sista 10-årsperioden (Fig. 3 & 4). De en gång stödjande blocken i framkant saknas till största delen och då dessa ramlat bort kommer nästa erosionsskydd fram i form av en stockpalissad (Fig. 3 & 4), vars skick i stor utsträckning är dålig (nedbruten). Figur 3. De stora blocken i framkant har . ramlat ut i älven och den bakomvarande stockpalissaden framträder. Figur 4. Sten- och blockvallen sedd mot strömriktningen. Nästan inga större block finns här kvar i framkant. Notera tröskeln (pilen) vid bron vilken upplevs som något konstgjord. Det är troligt att denna palissad (Fig. 3), vars bakomvarande massor generellt sett är av mindre slag, en gång utgjorde det yttre ”skyddet” mot älven och att de större blocken som legat (och till viss del alltjämnt ligger) framför denna placerats där maskinellt. Detta kan alltså betyda att strandskoningen bakom träpalissaden är av äldre snitt och eventuellt är anlagd innan överdämningen av sträckan. Oavsett detta är den konstgjorda stranden en farlig miljö i nuläget. Farligheten kan hänföras till att dess rasbenägenhet. Det händer lätt att stora block kommer i rullning och denna farlighet förstärks genom att älven är djup (delvis maskinellt fördjupad) just utanför konstruktionen. Detta är ett välbesökt område och under sommarhalvåret står det t ex nästan dagligen sportfiskare på denna instabila sten- och blockvall. Att ledaren är på väg att raseras successivt är entydigt och hastigheten på detta förlopp har eskalerat nu när den yttre blockkanten i stort sett raserats. Att anläggningen ligger i en svag ytterkurva förstärker givetvis förloppet – älven vill självfallet återta sin naturliga strand (självläkning). Just utanför denna sten- och blockvall är älvens botten av relativt god variation i nuläget, men detta kan helt relateras till denna självläkning – längre ut är botten påtagligt trivial. Den observante kan t ex se att det i älven nedströms vägbron inte finns ett enda block som bryter ytan – ett tillstånd som brukar var likställt med kraftig rensningspåverkan (se t ex i Fig. 2). Mot bakgrund att anläggningen – åtminstone till delar – är anlagd i relativt modern ”flottningstid” och att den utgör en något farlig miljö samt att ett borttagande skulle medföra väsentliga biologiska fördelar föreslås här att denna rivs ut i dess helhet ända in mot vad som är det naturliga älvplanet. Denna åtgärd bör inte starta direkt under bron utan föreslås ta sin början en kort bit nedan denna (vid koordinat 678641–144446). Materialet består i huvudsak av mindre och medelstora block (se Fig. 4). 6 BILAGA 3:3 Åtgärden är givetvis att betrakta som omfattande och handlar i första hand om att på bästa sätt (naturligt) återföra materialet till vattendraget där det kommer att ge upphov till värdefull fysisk mångfald samt bredda vattendraget (i medeltal 4 m) och därmed öka den biologiska produktionsförmågan i den sedan lång tid kraftigt påverkade miljön. Nämnvärt kan även vara att ingen vegetation påverkas av insatsen då denna endast har ett mycket svagt fäste i block- och stenvallen. Åtgärden må eventuellt uppfattas som kontroversiell då vallen finns i blickfånget och är en del av landskapsbilden från bron. Men man måste medveten om att denna vall av block oavsett om åtgärden som här föreslås är möjlig eller inte så kommer denna ändå successivt att försvinna. Att hjälpa detta förlopp på traven är mer gynnsamt än att låta det ske okontrollerat. Viktigt att påpeka är givetvis att detta åtgärdsförslag inte torde påverka några andra kulturhistoriska värden och givetvis ej heller funktionen av den uppströmsbelägna vägbron. Det skall även nämnas att Oreälven just vid bron – och i de centrala delarna – har lite fluviala egenheter i form av öar och kvillområden. Ingen av dessa (tre (egentligen två) till antalet) torde vara ett naturtillstånd, utan kan i två fall förklaras av områden för brofästen och i det nere (och den lägsta, vilket tidvis står under vatten) fallet ligger denna grusbank eventuellt i den linje där damm med skibord en gång fanns och kan eventuellt härledas till denna. Denna kan även vara utbildad som en följd av deposition av finare fraktioner. Detta fluviala tillstånd kommer inte att påverkas av eventuella åtgärder förutom för den nedre av dessa som föreslås avsänkas. Vid koordinat 678643–144440 finns det finaste och mest bevarade partiet av ledaren, dvs. den del som hållit bäst. Denna hållbarhet kan dock hänföras till mer sentida ”lagningar” och då med hjälp av större och kantiga block, och med några få undantag, helt utan älvursprung (Fig. 5). Att det blivit på detta sätt kan möjligen beror på att man här brutit vallen och anlagt den trumma som från älvsidan leder in vatten i den sidogren som beskrivs separat (se kommande ”gråzon”). Denna del ser, oavsett ursprung och funktion, ut som sten- och blockvallen en gång gjorde och den föreslås därför att man lämnar intakt. Detta har ytterligare en fördel genom att den begränsar inflödet in mot kulturområdet (se separat beskrivning – den första ”gråzonen”). Om mer vatten skall fördelas in till sidogrenen (vilket vore önskvärt) får detta antingen ske genom att ledaren öppnas upp och sedan byts befintligt ”rör” ut för en annan lösning (trumma eller munk) och därefter läggs blocken tillbaka på samma fina sätt eller att man lägger ett ytterligare rör i det parti där man rivet bort vallen (ekonomiskt mer fördelaktigt). Värt att nämna är att lösningen inte behöver främja fiskvandring, utan här handlar det bara om att skapa trygg vattenföring Figur 5. Den synbart finaste delen av ledaren vilken föreslås att in till detta kulturområde samtidigt man lämnar helt orörd (möjligen att man öppnar ledaren tillfälligt för att och byter trumma genom denna för ett ökat inflöde till sidogrenen). 7 BILAGA 3:3 som man stärker de naturvärden som kan dväljas i fåran. Denna mer ”välbevarade” ledare tar slut vid koordinat 678645–144438 och från denna punkt kan – baserat på materialet på stranden identifieras återigen ett s.k. ”omfattande åtgärdsbehov”. Intaget till sidogrenen – som en gång fick sitt vatten via en dämning i älven – sker alltså i nuläget genom en kulvert (ett rör) under ovan redogjord ledare – och återfinns vid ca koordinat 678645–144438. Intaget finns en god bit ut i älven, mest troligt för att vinna kontinuitet i vattentillförseln. Noterbart är att denna åtgärd inte torde utförts av naturvårdshänseende, utan mer troligt av kulturvårdsdito. Otvetydigt har naturvården likväl gynnats av denna insats. Röret kommer ut i sidogrenen vid koordinat 678645–144437 och från denna punkt beskrivs sidogrenen i det följande; Beskrivning Sidogren 1 södra sidan Beskrivningen här utgår från att vattentillförseln är av permanent slag. Fluviala former är en stor bristvara i de strömmande partierna av Oreälven och därav har detta vatteninsläpp till grenen, oavsett dess egentliga syfte och/eller naturlighet, tillfört viktiga värden till Oreälven. Ett flöde bort mot en fördubbling vore dock önskvärt för att ytterligare förädla de kvaliteter som här finns och då gällande såväl förnimmelsen av kulturmiljö som de biologiska värdena. Det är också därför det föreslås att det anläggs ytterligare ett vattenintag (ovan den fina ledaren) med en area som ger ett fördubblat vattenflöde. I fåran finns det spår efter enklare mjågningar och man har rensat och kanaliserat nedströmsläget för att få god skjuts på vattnet. I ett ökat flöde och med lite återföring av bortrensat material (handarbete) skulle detta bli synnerligen goda yngelmiljöer för öring. Fallhöjden är relativt svag i början av för att successivt tillta i medströmsriktningen. Karaktären blir då bättre med ökad variation även om behovet av handarbete kvarstår (med fyllhammare och spett kan riktig goda öringmiljöer skapas). Området är relativt nyligen röjt, men en för vattendragets hänseende, trevlig slutenhet är på gång dominerad av hägg och gråal (Fig. 6). En tillförsel av lite lekmaterial för öring hade också tillskansat miljön ytterligare värden. Det föreslås därför att man anlägger en sådan en bit ned i fåran. Detta bör vara en enkel åtgärd eftersom miljön är ovanligt statisk för att vara en strömvattenbiotop (borde ge trygg funktion). Sidogrenen varierar i bredd mellan 2 – 5 i dessa övre delar och fallhöjden varierar med smärre knixar som bryts av mer segflytande partier. Figur 6. Strömknix i sidogrenen vars närmiljö relativt nyligen röjts ren, men nu på väg att sluta sig. Notera blocken mot vänstra stranden (pilarna) vilka bör vattenomgärdas på ett bättre sätt. Här kan med fördel även en lekbotten för öring anläggas (ringen) . 8 BILAGA 3:3 En god bit ned i fåran, efter att ett avsnitt som utmärkt sig genom stora mängder död ved passerats, ligger en kulturlämning och sakta förstörs (Fig. 7). Efter kontakt med sakkunskap visar det sig att detta är en kuggkrans av det kraftigare slaget, mest troligt med ursprung från en hammare (Fig. 7). Om det är möjligt borde denna givetvis lyftas fram för allmän beskådan i området. Kanske kan den exponeras vid någon av kulturbyggnaderna i området. Detta får initierade utreda vidare om ett sådant intresse finns. Figur 7. Spår efter äldre tiders verksamhet. En kuggkrans från ett hammarverk. Fåran rinner så småningom in i en mer skoglig omgivning med trevlig slutenhet (Fig. 8). Notabelt är att sidogrenen i sig uppvisar kvillegenskaper dels vid koordinat 678642–144426 och dels vid koordinat 678642– 144423. Detta är mycket fina partier om än något triviala sett till bottenvariation. Mellan dessa flergrenigheter (koordinaterna enligt ovan) uppträder ett parti med block och större sten upplagda mot stranden, nästan i form av en ”gammaldags” strömkoncentrator, men mest troligt är de bara bortrensade från sidogrenen (Fig. 8). Dessa bör – för hand spridas ut på mest lämpliga sätt och bästa tänkbara Figur 8. Block med ursprung från fåran vilka av utredningen funktion. föreslås att man återför manuellt. Även vid det nedre kvillpartiet (678642-144423) finns ett smärre behov av handarbete men sedan blir miljön i sidogrenen lugnare och betydligt bredare – upp mot 8 m. Även bäckplanen blir flackare och fuktigare och är bevuxna med en trevlig lövvegetation. Denna lugna och breda karaktär gäller ned till dess sammanflöde med älven, vilket sker vid koordinat 678641–144420. Just här finns några block som kan omfördelas en aning för bättre funktion (maskinellt). Det kanske kan tyckas att denna miljö är en bisak i åtgärdandet, men detta är en utpekad bristmiljö i de strömmande partierna av Oreälven. Att förbättra miljön i själva sidogrenen med de små manuella insatserna som förslås, inkluderat anläggandet av lekbotten, är därmed av stor vikt och då framför allt för öringen. Påpekas skall att den viktigaste insatsen här kan relateras till ett något högre vattenflöde, vilket stärker såväl kultur- som naturvärden. 9 BILAGA 3:3 Beskrivningen för den södra sidan återupptas från där den slutade (vid 678645–144438); Just där den ”finare” delen av ledaren upphör tilltar fallhöjden i älven och det blir en förändring av vattnets färdriktning då det just här börjar bryta mot en innerkurva. Men trots att tendensen till innerkurva är tydlig är mängden rensmassor likaså (Fig. 9) och därför gäller ett ”omfattande åtgärdsbehov” från denna punkt (678645-144438). Detta innefattar i första hand att på ett naturligt och varierat sätt återföra detta material, vilket kommer att ge stor och värdefull variation (betydelsefullt mönsterbrytande) i den tilltagande vattenhastigheten (Fig. 9). Det skall Figur 9. Omfattande rensmassor trots att älven har tendens till påpekas att viss lövved har ett gott innerkurva. Massorna bör tas fram till lövveden och återföras fäste i bakkant av dessa rensmassor, vattendraget. Notera den relativt kraftiga fallhöjden i älven. vilka är helt löst liggande, och detta gör att denna växtlighet får utgöra en sorts gräns för vad som är rimligt att återföra, dvs. att man tar materialet fram till denna (Fig. 9). Åtgärderna kommer att i medeltal utöka den vattentäckta bredden med drygt 2,5 m. Nämnas skall också att dessa åtgärder som föreslås här avlastar trycket mot den sten- och träledare som återfinns på andra sidan och vilken föreslås lämnas helt intakt då detta är det mest uppenbara spåret efter flottningen i Oreälven (se övre högra bildhörnet i Fig. 9 och även Fig. 17). Ute i själva älven blir strömkaraktären allt mer forsande i en synnerligen hopträngd passage, delvis naturlig, delvis skapad. Även om det forsar hårt så finns det likväl inget som bryter ytan – utan det är för en forsande miljö en sällsynt trivial biotop och varenda block som kan återföras kommer att betyda mycket. Successivt blir materialet i innerkurvan av mindre slag (vilket faller sig naturligt då detta är depositionsområden). Men även bland dessa naturligt avsatta materialtransporter finns det rensmassor som har antropogent ursprung och vilka måste återföras till älven. Vid koordinat 678648–144430 blir innerkurvan som mest tydlig och här blir även älven som trängst och når ända ned mot 10 m i en hård fors. Här handlar åtgärderna enbart om att skrapa lite grann av ytterkurvan (ca 1 m) och återföra de strukturer som med säkerhet kan relateras till rensningar (mindre och medelstora block). Därav definieras åtgärdsinriktningen från senast angivna position (678648-144430) som en ”punktinsats”. Innerkurvan upphör vid koordinat 678647–144426, där älven får ett mer rakt flöde och här förändras åtgärdsinriktningen från ”punktinsats” till vad som här definieras som en ”mycket svag punktinsats”. Detta grundar sig på primärt på att nästan hela älvbredden är vattentäckt och sekundärt på att strandskogen slutet sig väl och det enbart finns enstaka block att återföra miljön. 10 BILAGA 3:3 Ute i själva älven har flödet mattats och gått från forsande via en ström mer till strykande karaktär. Bredden öppnar upp sig och bottnarna blir successivt mer steniga än blockiga. Det har nämnts tidigare och det gäller även här – det finns inte en enda struktur som bryter ytan. Ovan redogjorda karaktär kan sägas gälla ned till den plats där den tidigare beskrivna sidogrenen ankommer älven. Just nedan dess utflöde tilltager fallhöjden återigen. Här är miljön – som på många andra ställen i Fredshammar – svårtolkad, men det förefaller som om ännu en sidogren startar i princip där den andra tillrinner älven. Och därmed beskrivs från koordinat 678640–144420 denna sidogren i det följande; Beskrivning Sidogren 2 södra sidan Från koordinat 678640–144420 – just i änden på den tidigare beskrivna grenen finns till synes ytterligare en sidogren. Denna är i nuläget torrlagd men fältbedömningen är att det går att få in vatten vid angiven koordinat. Dess färd vidare nedöver upplevs aningen förunderlig då den tar sig fram sällsynt parallellt med älven (Fig. 10) och det känns som om det naturliga älvplanet finns söder om grenen. Detta antyder möjligen att den naturliga stranden funnits ca 7 m från nuvarande läge och att kanske fåran egentligen är en urspolningsfåra där finare massor försvunnit och kvar har det blivit en långsmal öliknande struktur mellan det forna strandläget och dagens (Fig. 10). Oavsett detta och osäkerhet kring grenens naturlighet så föreslås att man släpper in vatten i denna. Detta känns bättre än att föreslå avverkning av skogen på den öliknande strukturen (Fig. 10) och att vattentäcka hela bredden (även Figur 10. Här föreslås att vatten släpps på. Pilarna anger om detta kanske vore en mer naturlig strömriktningen. Notera älven ute till vänster och den smala struktur som skiljer grenen från älven. Notera även inriktning). det brutna älvplanet till höger. Figur 11. Den nedre ”sidogrenens” tilltänkta utflöde i älven. Notera den småsteniga bottnen. Denna åtgärd kommer självfallet att förbättra förutsättningarna för öringbeståndet. Bottnarna under alla löv, kvistar, mossa mm är av intressant slag. Medelbredden på grenen är ca 5 och dess längd uppgår till ca 45 m. ”Sidogrenen” återkommer älven vid koordinat 678640–144416 (Fig. 11) där det faktiskt finns någorlunda goda lekbottnar för öring (Fig. 11). Beskrivningen för den södra sidan återupptas från där den slutade (vid 678640–144420); I älven, från detta parti med avslut av en sidogren och början av en annan, fortgår inriktningen enligt tidigare (dvs. ”mycket svag punktinsats”). Denna åtgärdsinriktning kvarstår ned till koordinat 678641–144418 där det börjar ligga större block tydligt tryckta 11 BILAGA 3:3 mot stranden. Entydigt är att flottningen selektivt avlägsnat de brötbildande objekten (bland annat de som har brutit ytan). Blocken är inte många, men de är avgörande för såväl miljön i älven som för intrycket i landskapsbilden, och därav är inriktningen att betrakta som en ”punktinsats”. Här finns även smärre spår efter en träledare – dessa lämnas orörda. Här kommer åtgärden att skapa mer variation och göra det djupare in mot land i relativt hög fallhöjd. Denna åtgärdsinriktning i form av en ”punktinsats” fortsätter vidare nedöver i älven enligt beskrivningen ovan och fläckvis upplevs älvplanet som relativt naturligt. Denna känsla av relativ naturlighet tillintetgörs dock snart då det vid koordinat 678640– 144415 uppträder mer omfattande rensningar (Fig. 12). Anledningen till dessas uppdykande är att en svag ytterkurva tar sin början här och att dessa skulle sko stränderna (Fig. 12). Mängden och storleken på dessa medför att inriktningen definieras som ett ”tydligt åtgärdsbehov” (Fig. 12). Dessa massor, av vilka några utgör mycket stora block (Fig. 12), är bara att återföra till den delvis hopträngda och hårt strömmande och triviala miljön. Dessa kommer att tillföra påtagliga värden i vattendraget med återskapad heterogenitet och en utökad vattentäckt bredd (i medeltal 2,5 m) samt att man återskapar kontakten mellan land och vattendrag på bästa sätt. En annan aspekt, och i det här fallet värdefull sådan, är att man dämpar och fördelar strömmen Figur 12. Tydliga rensmassor vilka bör återföras till älven. Notera den över ett större område, vilket t ex hårda strömmen utan brytande strukturer. Notera även att massorna är blockiga (vissa gigantiska - pilen) och urspolade samt att detta är början gagnar laxfisken. av en lång och svepande ytterkurva. Det ”tydliga åtgärdsbehovet” fortgår vidare nedströms även om mängden material successivt tunnas av. Detsamma kan sägas gälla materialets storleksfördelning. Oavsett dessa förändringar är det bara att återföra materialet till älven, och påpekas bör också att massorna är så urspolade att ingen större grumling kommer att ske vid arbetet. Vid koordinat 678638–144409 justeras åtgärdsinsatsen upp ett snäpp till ett ”omfattande åtgärdsbehov”. Anledningen till detta är att ett bakvatten bildats som en följd av att delar av en trä- och stenkista raserats. Detta har förvisso återgett älven lite mer naturlighet avseende vattendragsbredd, men bakvattnet utgör idag dessvärre en miljö ej gynnsam för laxfisken och därav bör detta förhållande elimineras. Detta sker genom att man avlägsnar delar av den vegetationsbeklädda stranden i bakvattnets uppströmsläge och därmed strömsätter området (Fig. 13). En smärre röjningsinsats av klenare lövvegetation (björk och gråal) behövs innan schakt (13). 12 BILAGA 3:3 Detta sker även bort mot vad som en gång varit det naturliga älvplanet (Fig. 13). Att vegetationen fått fäste här bakom beror enbart på att stranden flyttats ut mot älven och att området ut mot älven bestått av denna nämnda sten- och träledare som nu är borta. Insatsen som är lokal ger resultat över ett större område genom att strömbilden fördelas på ett helt annat sätt i nedströmsläget efter åtgärd. När det gäller den vattentäckta bredden utökas den vid åtgärdsområdet med ca 5 m (Fig. 13). Vid koordinat 678638–144407 ändras åtgärdsinriktningen återigen och då sänks den ned till det som benämns för ”svag punktinsats”. Detta grundar sig främst på att det inte finns så många spår efter rensningar. Dock finns vissa större block tryckta mot land här och vilka självfallet skall återföras. I övrigt är älvplanet relativt naturligt just här. Figur 13. Vy över det parti som bör röjas av och schaktas ur (utanför streckad linje) mot det naturliga älvplanet. Observa bakvattnet (pilen) som skymtar nedan detta område föreslaget för schakt. Det ”omfattande åtgärdsbehovet” återkommer dock återigen vid koordinat 678640–144403. Detta grundar sig på att man trängt ihop älven och styrt över strömmen (som här är på gränsen till forsande) mot den norra sidan. Hopträningen kan hänföras till rensmassor bestående av mängder stora block på denna södra sida (Fig. 14). Rensmaterialets bredd är ofta överstigande 5 m så detta är en dramatisk påverkan. Blocken i massorna är att betrakta som löst liggande och måste ovillkorligen återföras vattendraget (Fig. 14). En sådan insats kommer att förändra strömbild i såväl upp- som medströmsriktningen i vilket då ytterligare en eliminering av ett negativt bakvatten i medströmläget skall medräknas. Vidare kommer bottnarna att bli mer diversa och den vattentäckta bredden kommer att utökas (5 m i medeltal). Dessa massor på södra stranden ger dessutom upphov till erosion på motsatt strand (Fig. 14). Detta är en mycket viktig åtgärd eftersom effekterna sträcker sig så långt i medströmsriktningen (och även Figur 14. Rensmassor som tränger ihop älven och styr vattnet mot den norra stranden. Notera erosionen som följt av detta uppströms). (dubbelpilen). Dessa skall återföras till älven och det bredare och mer naturliga loppet skall återskapas vilket även ger en bättre strömbild över stora områden. Det ”omfattande åtgärdsbehovet” sänks ned till en ”punkinsats” vid koordinat 678641– 144398. Detta är i höjd med det bakvatten som skapats genom rensningarna i ovan beskrivet åtgärdsområde. Bakvattnet är djupt (det kommer att grundas upp när mer naturliga materialtransporter återkommer) och därav får maskinen lov att försiktigt gå på strandkanten för att hitta de enstaka större värdestrukturer som här finns tryckta mot land – detta är i princip även vad ”punkinsatsen” innefattar. 13 BILAGA 3:3 Inriktningen ”punktinsats” gäller ned till koordinat 678641–144396 och nedanför denna position finns inget som helst åtgärdsbehov med utgångspunkt av vad som finns på denna södra strand. Älvplanet mer snart mer flackt och fallhöjden klingar av ut i djupare miljöer med allt finare substratfördelningar på bottnarna. Bottnarna blir successivt rent småsteniga och att de är mobila vittnar avsaknaden av vegetation på dessa. I en döende strömbild (åtminstone på denna södra sida) finns en trevlig kvillstruktur i den mobila biotopen. Den omgivande strandskogen i detta område där åtgärdsbehov saknas är av trevligt slag med mycket löv och med en rik undervegetation. Karläggningen av denna sida avslutas där fallhöjden nästan dör ut helt och hållet vid koordinat 678641–144381. Översikt beskrivet område (södra sidan) En generell beskrivning för åtgärderna som bör utföras med utgångspunkt från spåren på denna södra strand är att insatserna, vilka är relativt omfattande bör inrikta sig mot att eliminera hopträngningar och återskapa vattentäckt bredd. Vidare måste älvens verktyg (blocken), som till största delen är avlägsnade få återkomma till sin miljö för att ge utökad variation och bottenyta och därmed stärka biologisk produktionsförmåga. En viktig del är även att öppna upp och/eller förstärka befintliga kvillkaraktärer och detta oavsett om dessa är naturliga eller ej. Åtgärderna berör också kulturmiljöer vilka också ska lyftas i samband med utförandet – t ex genom mer vatten i den befintliga fåran och, om så är möjligt, att exponera kuggkransen för intresserade. Beskrivning norra sidan De fluviala karaktärerna (de konstgjorda) ute i älven har berörts från ”andra sidan”, men följden av dessa är mer påtagliga mot denna sida eftersom uppgrundning och hopträngning i nedströmsläget ger konstiga strömbilder och trycker strömmen mot den södra stranden och faktiskt skapar något triviala miljöer just under och nedan broläget. Under själva bron rörs självfallet inget material, men från koordinat 678645–144448 direkt nedan bron så identifieras åtminstone en ”svag punktinsats” där man selektivt plockar ut naturblock från stranden (här finns även sprängblock från broanläggandet). Dessa block slängs ut i den djupa och hårt strömmande miljön som i mångt och mycket har en slät botten där inte ens laxfisk trivs i nuläget, men med några block förändras detta självfallet till det bättre. Älvplanet är flackt och tydligt översvämningspåverkat. Det finns här ett tiotal jättestora block som kommer att ge upphov till riktiga värdemiljöer i detta parti. Viktigt är vid återförandet av dessa att ingen vegetation påverkas. Vid koordinat 678646–144445 identifieras en insats i form av ett ”omfattande åtgärdsbehov”. Och precis som för två ställen i slutet av södra sidan handlar detta om att eliminera ett negativt bakvatten (Fig. 15) och sprida strömmen på ett bättre och för laxfisken gynnsammare sätt. Detta handlar om att skrapa av stranden i 2 m bredd Figur 15. Den streckade linjen motsvarar området som skall tas bort för att eliminera bakvattnet. över en sträcka av 5 m (Fig. 15). Denna lilla insats Notera att bakvattnet starrvegetation. idag är igenväxt av 14 BILAGA 3:3 ger positiva efterverkningar på strömbilden en god bit ned efter denna strand. Denna insats kommer även i smärre omfattning att förändra strömbilden i uppströmsläget, vilket också det är positivt. Utanför denna insats som upphör vid koordinat 678646–144444 finns den ”nakna” och översvämningspåverkade ön – denna föreslås faktiskt att man avsänker en aning för att öka genomströmningen av vatten över detta område och förbättra strömbilden upp mot bron. I övrigt så är detta ingen permanent fluvial karaktär, utan skall betraktas som temporär. Från strandkanten sett är den senaste angivna koordinaten likställd med en avsaknad av åtgärdsbehov. Detta tillstånd gäller dock bara över en kort sträcka för vid koordinat 678647– 144444 återkommer spår som medför att åtgärdsinsatser föreslås. Just här finns en större struktur som sträcker sig bort från älven. Detta synes vara de rester som finns kvar sedan dammraset 1959 (Fig. 16). I botten av dammkroppen finns smärre trädetaljer (stockar), men även dessa är i dåligt skick (murkna). Dammen skall enligt uppgifter lett vatten ned till en kvarn belägen på denna sida av älven. Just utanför denna skall även timmerrännan ha varit etablerad. Dessa dammrester, vilka är synnerligen otydliga, bedöms ej ha några som helst bevarandevärden och därför föreslås att man åtminstone i de från stranden sett närmsta och ”nakna” delarna återför detta relativt småblockiga material till älven (Fig. 16). Detta handlar i princip om 4 till 5 m in i dammresten sett från strandkant (Fig. 16). Dessa block hade tillfört stora värden här ute i den relativt triviala biotopen. Åtgärdsinriktningen definieras Figur 16. Den otydliga dammrest som finns kvar på den norra sidan över en denna korta sträcka som sedd från älven. Det föreslås att materialet i den del som når fram mot ett ”omfattande åtgärdsbehov”. älven och är ”naken” återförs vattendraget. Detta ”omfattande åtgärdsbehov” vid dammkroppsresten sträcker sig ned till koordinat 678647–144443 där inriktningen av åtgärder benämns som ett ”tydligt åtgärdsbehov” och här handlar åtgärden i stort sett om att plocka ut de block som finns löst liggande på stranden och som tillför god karaktär i älven. Det skall nämnas att stranden har en relativt trevlig karaktär som en följd av självläkningsprocesser. En riktlinje för återförandet av dessa block är att man endast tar de block vars återförande till älven inte skadar befintlig strandvegetation. Det skall dock understrykas att detta är ett otroligt påverkat område. En bit in på stranden syns resterna av den kanal som försett den ned nedströmsbelägna kvarnen med vatten. Och ut mot älven är det tydligt vallat (678649-144443) och i denna finns även större block som vore värdefulla att återföra vattendraget, men vegetationen sätter sina gränser här och en röjningsinsats för att frilägga dessa anses vara för alltför omfattande. Detta lämnas orört med vetskapen om att älven, ur ett längre tidsperspektiv, kommer att också återta dessa massor då älven här börjar få alltmer tydliga tendenser av 15 BILAGA 3:3 ytterkurva. Det ”tydliga åtgärdsbehovet” får istället inrikta sig på de stora block som finns mot stranden, varav vissa till del spolats fram genom erosionsprocesser. Ute i älven tilltager fallhöjden allt mer och vi närmar oss det forsande partiet (se beskrivningen för södra sidan). Ute i älven är botten som ett golv och i vanlig ordning saknas det strukturer som bryter ytan. Den enligt ovan beskrivna vallen bara fortgår, och det är entydigt hur man smalnat av älven i detta område. Notabelt när det gäller denna vall, som i medeltal finns 5 m från älvens nuvarande strand, är att den innehåller block vars storlek inte skulle kunna ha hanterats av människa eller någon äldre form av rensningsteknik. Detta antyder alltså att denna, åtminstone vid de senaste ”insatserna”, har konstruerats maskinellt. Vid koordinat 678650–144439 upphör alla former av åtgärdsbehov och just här börjar en kombinerad sten- och träledare (Fig. 17). Denna är uppbyggd av träkistor fyllda med mindre block (Fig. 17). De mindre blocken antyder att arbetet i dess helhet är gjort för hand. Dess bredd är 2 m och dess höjd drygt 1 m och dess längd är ca 75 m. Denna har enligt uppgift anlagts för att ge timret en god väg genom den trånga ytterkurvan som kommer nedströms samtidigt som driften från kvarnen var säkerställd. Kanalen från kvarnområdet tillrinner älven innanför denna ledare (Fig. 17). Att det finns vatten där idag beror på att denna stenoch träledare läcker in vatten från älvsidan (Fig. 17). Detta läckage är bra ur det hänseendet att det skapas lämpliga uppväxtmiljöer för laxfisk i partiet. Det måste understrykas att det är imponerande att denna anläggning alltjämnt är relativt intakt med tanke på dess utsatta läge i en hårt strömmande ytterkurva. I ledarens avslutning upplevs det som om vissa mer sentida kompletteringar utförts maskinellt eftersom denna del innehåller block som näppeligen har kunnat hanteras med handkraft. Ledaren avslutas för övrigt vid koordinat 678650– Figur 17. Oreälvens förmodligen bästa historiska dokument när det 144432. gäller flottning. En 75 m lång sten- och träledare. Materialet är till största delen handplockat. Till vänster kanalen från den gamla kvarndriften. Föreliggande inventering föreslår att denna ledare, vilken utgör ett gott dokument för flottningshistoriken i Oreälven, lämnas helt orörd samt att den uppmärksammas, synliggörs och kanske rentav görs besöksvänlig i dess övre del. Inne i själva kanalgrenen föreslås dock viss miljöförbättrande åtgärder för att bättre ta hand om läckvattnet genom ledaren och gynna laxfisken genom att skapa en mer heterogen miljö. Detta handlar om då om att vattenomgärda de block som finns tryckta mot den naturliga strandkanten (se Fig. 17). Insatsen bör utföras manuellt med spett för att undvika skador på den bevarandevärda sten- och träledaren. Där den vackra sten- och träledaren slutar (678650-144432) startar ett ”omfattande åtgärdsbehov” eftersom det mot det synnerligen brutna älvplanet uppträder absurda 16 BILAGA 3:3 rensmassor (Fig. 18). Dessa är grovblockiga och löst liggande och nästan helt utan vegetation förutom någon enstaka förbuskad hägg som lyckats få fäste (Fig. 18). Åtgärden handlar om att återföra dessa till älven på ett bra sätt och återskapa förlorad variation. Insatsen medför även att vattendragbredden utökas (normaliseras) med i medeltal 4 m och att den hopträngda och skapade forskaraktären (pga. ledaren) dämpas samt att vattendrag och den terrestra miljön möts på ett naturligt sätt. Frekvensen av de större blocken minskar en aning i medströmsriktningen, men det ”omfattande åtgärdsbehovet” fortsätter. I den hårdströmmande karaktären kommer de föreslagna åtgärderna att här förmodligen skapa de mest lämpliga öringmiljöerna i de kvarvarande strömpartierna nedströms Skattungen. Figur 18. Stora mängder större block upprensade mot stranden. Allt material föreslås att man återför älven. Detta ”omfattande åtgärdsbehov” enligt ovan upphör vid koordinat 678648–144425 och här förändras åtgärdsinriktningen till en ”svag punktinsats”. Detta beror på att det egentligen för första gången på denna norra sida som älvplanet som nu börjar flacka av kan sägas ge ett någorlunda naturligt intryck och att den ”svaga punktinsatsen” handlar om att återföra de fåtaliga (men för åtgärdandet viktiga) block som är tryckta mot land. Vid koordinat 678648–144424 har en sidogren lagts igen och därav följer här en beskrivning av denna; Beskrivning Sidogren norra sidan Denna gren upplevs som relativt liten och diffus, men snart visar det sig att ett till inflöde från älven har funnits vid koordinat 678647–144422 och därefter ytterligare ett vid koordinat 678645–144420 (Fig. 19). Samtliga dessa tre är idag antingen torrlagda eller temporära, dvs. erhåller bara vatten i samband med högre flöden i älven. Bottnarna i sidogrenarna är generellt sett förskjutna mot en småstenig karaktär och är därmed mycket lämpliga för öringreproduktion (Fig. 20). Att återigen göra dessa sidogrenar till permanenta vattenmiljöer kan därmed vara av stor betydelse för öringbeståndet. En sådan åtgärd prioriteras högt i återställningsarbetet. Figur 19. Det ”tredje” och nedersta inflödet till detta fluvialt intressanta och värdefulla parti. Figur 20. Huvudgrenen, notera de bottnarna – goda lekmiljöer för öring. småsteniga 17 BILAGA 3:3 Mängden lämpliga lekmiljöer för öring är påfallande stor inne i detta fluviala parti. Variationen är dock stor och ställvis är det riktigt blockig karaktär i någon urgröpt ytterkurva, vilket även ger variation i vattendjupet. Fårans bredd växlar även den påtagligt och som mest är dess bredd ca 6 m. Huvudgrenen är i sig fluvial med grenar som bryter av och återkommer. Landskapet är flackt och till delar tydligt översvämningspåverkat och med en skoglig fin miljö som speglar dessa miljöförhållanden. Att släppa in vatten till dessa grenar kommer dock inte att förändra rådande skogligt tillstånd eftersom grenarna är tydligt definierade och väl nedskurna i landskapet (se Fig. 19 & 20). Slutligen tillrinner denna potentiella värdemiljö ut i en av i älven – en miljö som inte är helt positiv för laxfisken. Att släppa in vatten i dessa grenar (tillsammans med andra åtgärder i älven) kommer dock att öka vattentrycket genom denna av och därmed minska dess negativa inverkan på laxfiskbeståndet. Denna fåra torde vara den största och mest viktiga sidogrenen i hela Oreälven på aktuellt område (Skattungen till Orsasjön). Beskrivningen för den norra sidan återupptas från där den slutade (vid 678648–144424); Den ”svaga punktinsatsen” fortgår och innefattar att återföra de större block som finns tryckta mot stranden. Avsaknaden av block som bryter ytan har berörts ett flertal gånger i denna sammanställning och därför måste det påpekas att detta faktiskt förekommer här (Fig. 21). Över denna inventerade sträcka borde det finnas ett par hundra strukturer liknande denna, men detta är alltså den enda i rådande vattenföring. Figur 21. Det ”unika” tillståndet av att ett block faktiskt bryter ytan. Vid koordinat 678645–144420 förändras åtgärdsinriktningen och ett ”tydligt åtgärdsbehov” tar vid. Förändringen sker här pga. att det börjar uppträda schaktvallar på stranden – tydlig maskinanlagda. Dessa är småblockiga/storsteniga (Fig. 22) vilket tydligt speglar de rådande bottenförhållandena just utanför. Dessa vallar har anlagts för att kanalisera älven och är idag stadda i erosion (Fig. 22). Det föreslås här att man återför dessa där vegetation ej fått fäste. Detta är egentligen bara ett påskyndande av naturliga processer med den skillnaden att enskilda värdestrukturer får en mer naturlig plats i älven. Denna vall, vilken smalnar av älven tydligt, blir allt svagare i dess fraktionsfördelning. Men dess mäktighet i bredd är påtaglig och det måste på något sätt anvisas ett mer naturligt älvplan och därför måste dessa på höjden svaga vallar Figur 22. Schaktvall med tydlig erosion. Notera att schaktas ner och vattentäckas och den nya massorna är småblockiga. stranden får anvisas fram till den punkt där vegetationen har ett gott fäste. Detta innebär att man då vattentäcker en strömmande miljö med i medeltal 5 m mer jämfört med nuläget – detta är därav en mycket viktig åtgärd. 18 BILAGA 3:3 Det ”tydliga åtgärdsbehovet” upphör vid koordinat 678643–144414 och justeras ned till en ”svag punktinsats”. Det skall även nämnas att det vid den senast angivna positionen (678643-144414) finns ett bakvatten, men detta försvinner som en följd av att man anvisar en ny strandlinje enligt ovan. Det skall sägas att den maskinschaktade vallen kvarstår, men här som en följd av vikande fraktionsstorlekarna i detta som varit en innerkurva, består vallen av småsten och grus och detta har medfört att vegetationen fått ordentligt fäste (massorna har beskogats) och därav lämnas de orörda (även om detta egentligen är en omfattande påverkan). Den ”svaga punktinsatsen” består därmed i att lokalisera de få värdestrukturer (mindre och medelstora block) som ändock finns (här är arbetsledningen mycket viktig). I mindre omfattning skall även naturliga och befintliga erosionsprocesser förstärkas in i den mobila stranden. Vid koordinat 678641–144411 förändras åtgärdsinriktningen återigen och nu upp till det högsta behovet enligt använd skala, dvs. ett ”omfattande åtgärdsbehov”. Denna scenförändring baserar sig på att älven är kraftigt hopträngd – kanske med upp mot 10 – 15 m på denna sida. Substratet i den av schakt hopträngda älven är alltjämnt av finare fraktioner, och detta tas det hänsyn till genom att man vid åtgärden schaktar av ca 6 m av de mer nakna massorna fram mot den mer slutande vegetationen (Fig. 23). Detta är en synnerligen viktig åtgärd eftersom det ger positiva effekter på Figur 23. Här föreslås att man försöker återge älven förlorad strömbilden vidare långt nedströms vattendragbredd (fram till den kraftigare vegetationen – streckad linje). Schaktmassorna är av finare småstenigt slag. åtgärdsområdet. Figur 24. Den ej trädbeväxta resten från hopträngningen av älven. Denna föreslås att man bryter på ett par ställen för bättre strömbild nedströms. Notera bakvattnet i älven som skall tas bort vid pilen (se även Fig. 23). Notera även aven till vänster i bilden där beskriven sidogren tillrinner (röd pil). Vidare medför denna värdefulla åtgärd att ett för laxfisken negativ bakvatten vid koordinat 678642– 144402 elimineras (Fig. 24). Det finare materialet från schakten läggs ut i älven och detta ger upphov till en viss grumling av temporär art, men materialet som till viss del kommer att transorteras vidare nedströms får där en ”uppfyllande” funktion i de områden som nedströms har svarvats ur och blivit till miljöer för andra fiskarter än laxfisk, dvs. att åtgärden även ur det hänseendet är positiv. Den angivna koordinaten för bakvattnet (678642-144402) är i princip även likställt med det område där den forna uppschaktade grusvallen, vars syfte var att kanalisera en fåra i flottningens tjänst, nästan ätits upp helt och hållet (Fig. 24). Denna del utgör även skiljet 19 BILAGA 3:3 mellan den av, där för övrigt den här sidans sidogren tillrinner, och älven. Denna är idag ständigt påverkad av erosionspåverkan och översvämning och enbart bevuxen med gräs och halvgräs. Det föreslås i denna projektering att denna öppnas upp på några ställen och att ett par ”gräsöar” skapas. Detta ger dels en trevlig kvillstruktur men fördelar även strömmen på ett bättre sätt vidare nedöver och kan till viss del eliminera negativa aspekter av aven. Där aven och älven ordentligt strålar samman, en bit nedströms denna gräsbevuxna rest av en vall, ungefär vid koordinat 678743–144401 försvinner alla former av åtgärdsbehov. Här fortsätter strömmen, nästan forsande – tvingad som en följd av hopträngningar på ömse sidor i uppströmsläget, mot en sandig rasbrant där erosionsspåren är omfattande (se Fig. 14). Den hårda forsen utanför denna erosionsbenägna sandbrant är så djup att det inte är möjligt att ta sig fram där. Tillståndet med avsaknad av åtgärdsbehov sträcker sig hela vägen ned till koordinat 678644–144481 där en ansamling av större block placerats som någon form av erosionsskydd (Fig. 25). Dessa bör återföras älven på bästa sätt och omfattningen av insatsen betraktas som ”en punktinsats” över en ca 10 m lång sträcka. Denna positionsangivelse (678644144481) utgör även avslutet av inventeringen på den norra stranden. Figur 25. En smärre ansamling av block (inringat) som även utgör slutpunkt för inventeringen på norra sidan. Översikt beskrivet område (norra sidan) För att enkelt beskriva denna norra sida föreligger det ett massivt och för biologin nödvändigt återställningsbehov. Påvekan på vattendraget och omgivningarna är minst sagt mycket omfattande och detta har påverkat förekommande och till strömbiotopen förknippad fauna negativt i hundratals år. Viktigt vid det värdefulla återställningsarbetet är att försöka utöka den vattentäckta bredden genom att återföra upprensat material. Detta gäller i första hand stora strukturbildande block, men även att avlägsna mer småsteniga schaktvallar och där anvisa en mer naturlig strand mot mer sluten vegetation. En aspekt i detta är att eliminera för laxfisken negativa bakvatten samt att sprida den så värdefulla strömmen över större områden. Åtgärderna skall försöka att skapa en så stor variation som är möjligt av de naturgivna förutsättningarna, utan att påverka kulturhistoriska värden och omgivande vegetation. Denna variation gäller t ex bredd och bottenyta. En viktig del i detta är att öppna den kanske mest intressanta sidogrenen i Oreälvens kvarvarande strömpartier. I och med de många spåren efter diverse mänskig aktivitet i området bör man här även synliggöra den handanlagda sten- och träledare, vilken anses bära på kulturhistoriska värden, på ett bra sätt. 20 Maskinlogistik BILAGA 3:3 Maskinlogistiskt så kan maskinen med enkelhet etablera sig på den södra sidan nedströms bron där det finns körväg i princip ända fram till älven. Ingen skada på någon vegetation eller mark kommer att uppstå. Etablerad i älven skall åtgärderna i konventionell ordning utföras i medströmsriktningen. När arbetet är avslutat (längst ned i åtgärdsområdet) finns det ingen lämplig maskinetableringsplats, utan dessvärre får maskinen ta sig tillbaka genom de utförda åtgärderna. Detta är ingen optimal lösning, men förefaller dessvärre vara ofrånkomligt och därmed får maskinupptaget ske på samma ställe som etableringen. Kostnad Projektets totala utförandekostnad beräknas uppgå till ca 188 000 kr exkl. moms (tabell 2). I detta innefattas då maskinarbete, anläggning av markrör, maskintransporter, sakkunnig arbetsledning, manuella åtgärdsinsatser, materialinköp, röjningsarbeten, administration och planering samt lite resor och en smärre post för oförutsedda kostnader (tabell 2). Tabell 2. Beräknad kostnad för biologisk och fysisk återställning enligt föreliggande inventering. Kostnad exkl. Maskinkostnad relaterat till åtgärder och etablering Maskinetablering* Arbetsledning maskinåtgärder Röjningsarbeten Etablering av rör med en area som fördubblar inflödet in i den övre södra sidogrenen. Kostnad inkluderat markrör i plast 315 mm (ca 20 m). moms. 48 h a´ 1 450 kr Avser trailertransporter 48 h a´ 650 kr 6 h a´ 350 kr 69 600 2 500 31 200 2 100 25 000 15 600 Manuella återställningsarbeten (spett och 24 h a´ 650 kr fyllhammare) inkl. anläggandet av lekbotten. Inköp av lekmaterial inkl. transport 3 m3 a´ 1 000 kr 3 000 Administration och planering 24 h a´ 650 kr 15 600 Resor ~ 850 km a´ 4,50 kr 3 825 Oförutsett 20 000 188 425 Summa ⇒ * Någon trailer för etablering redovisas ej här då det förutsätts att arbetena kan fortsätta efter insatserna en bit ovan broläget (se separat sammanställning). Observera att eventuella kostnader relaterade till kulturhistoriska åtgärder ej är med i detta. Främst därför att sakkunskap kring detta saknas. 21 Övrigt BILAGA 3:3 Endast fyra (4) fastighetsägare berörs av åtgärderna som här redovisats. Dessa skall för medgivande till här föreslagna åtgärder kontaktas snarast av fiskevårdsområdesförening och kommun. Viktigt att påpeka är att åtgärderna sker i vad som är att betrakta som låg vattenföring. Lika avgörande är att arbetsledning och maskinentreprenör har god erfarenhet från arbeten av detta slag. När det gäller maskinen så skall denna vara miljögodkänd, tvättad och utrustad med slangbrottsventiler och övrig utrustning som förväntas krävas vid arbete i vatten. 22 BILAGA 3:4: Inventering av Oreälven, Orsa kommun avseende fysisk påverkan och eventuellt restaureringsbehov i de s.k. ”Nederbergaforsarna” Upprensade block mot den sydöstra sidan av den övre strömsträckan. Anders Bruks Sammanfattning BILAGA 3:4 Denna rapport är resultatet av ett LONA-projekt med Orsa fiskevårdsområdesförening och Orsa kommun som aktörer. Som huvudman för projektet står Orsa kommun – medan Orsa fvof. står för delfinansieringen (60 %). Rapporten utgör ett underlag/en plan för miljöförbättrande åtgärder i ett kortare strömavsnitt, de s.k. ”Nederbergaforsarna”, av det värdefulla vattendraget Ore älv. Sammantaget har en sträcka av ca 625 m kartlagts, vilket har skett från ömse sidor av vattendraget. Områdena har av naturgivna orsaker indelats i fyra områden, benämnda A – D, vilka beskrivs detaljerat. Den miljöpåverkan som kartlagt vattendragsavsnitt i Oreälven uppvisar kan i samtliga fall relateras till äldre tiders flottningsverksamhet. Denna påverkan måste definieras som varandes av relativt stor omfattning. Detta innefattar t ex att vattendraget i vissa avsnitt smalnats av och fördjupats (kanaliserats), att strömmar koncentrerats, att bottenvariationen kraftigt homogeniserats och att fallhöjden omfördelats. Denna påverkan har tillsammans, och oberoende av varandra, påverkat den fysiska karaktären och därmed givetvis även biologin i vattendraget på ett genomgripande sätt. Enligt utredningen är behovet av miljöförbättrande åtgärder relativt stort på det inventerade området, om än av varierande omfattning och inriktning. Kartläggningen visar att man genom, relativt sett, små maskinella insatser återskapar en mer heterogen älv, med värdefullt strömsatta områden och i stora partier utökar den vattentäckta ytan (höjer produktionen). Åtgärderna handlar till största delen om att återskapa ett så naturligt tillstånd som möjligt, vilket t ex innefattar att återföra från vattendraget bortrensade block. Denna insats medför en mer varierad miljö samt en utökad vattentäckt yta (en mer varierad botten). Viktigt är även att återskapa den naturligt mer spridda strömbilden samt i smärre omfattning fördjupa uppgrundade områden och tvärt om grunda upp urschaktade och kanaliserade partier. Att genomföra dessa insatser som föreslås här är att betrakta som en naturvårdsinsats av påtaglig betydelse för Oreälvens biologi med bland annat skyddsvärda arter, befintligt riksintresse, den naturliga hydromorfologin och även för landskapsbilden i stort. Åtgärderna bedöms ej påverka några enskilda eller allmänna intressen i negativ riktning, utan tvärt emot i positiv dito med en mer naturlig och levande älv till fromma för naturintressen, sportfiske och det rörliga friluftslivet i stort. Detta innebär alltså att insatsen stärker de värden som gör Oreälven till ett riksintresse, vilket tydligt bedöms göra åtgärden än mer värdefull. Föreslagna restaureringsåtgärder innebär även att miljömålet för ”Levande sjöar och vattendrag” och främst dess delmål 2 där det framgår att värdefulla och potentiellt skyddsvärda vattendrag skall restaureras i vilket Oreälven må inräknas. Ett annat miljömål som uppfylls är ”Ett rikt växt- och djurliv”, genom att laxfisken i Oreälven gagnas av åtgärderna. För att kunna utföra föreslagna åtgärdsinsatser, vilka skall ske i låg vattenföring, krävs en larvgrävare (ca 30 ton), en vaksam och erfaren arbetsledning, tillstånd enligt Miljöbalken samt berörda markägares medgivande. 2 2 BILAGA 3:4 Bakgrund Upprinnelsen till detta projekt baserar sig på att styrelsemedlemmar i Orsa fiskevårdsområdesförening uttryckt ett önskemål om att de s.k. ”Nederbergaforsarna” (Fig. 1) borde biotopförbättras. Även sportfiskare har uttalat att de upplever strömsträckan som negativt påverkad av äldre tiders flottningsverksamhet. Styrelsen tog hjälp och ansökte om LONA-bidrag tillsammans med Orsa kommun för att om möjligt erhålla medel för en inventering med efterföljande biotopåtgärder på aktuell sträcka i det värdefulla vattendraget. Figur 1. Översiktskarta över området. Aktuell sträcka mellan pilarna. När bidrag beviljats engagerades Anders Bruks (VattenBruk´s) för kartering, inventering och sammanställning. Beskrivning av studerat område För att ge en så god beskrivning av kartlagt område som möjligt har det indelats i 4 logiska delområden, i det följande benämnda A – D (tabell 1). Beskrivningen sker i medströmsriktningen vilket även är lika med åtgärdsriktningen (med smärre undantag). Påpekas skall, att även om sträckan indelats i olika områden så är detta att betrakta som en i huvudsak sammanhängande strömsträcka. Avgränsningarna har skett på grunder relaterat till särskiljande egenskaper och åtgärdsinriktningar. Tabell 1. Indelade områden av Nederbergaforsen Delområde Översiktlig beskrivning A Motsvarar det övre området med god fallhöjd B Ett avsnitt av den sydvästra stranden vilket sammanbinds med det övre forsområdet Det något lugna stryket nedströms område A (& B) som är sammanbundet med dessa partier. Motsvarar den korta strömsträckan i vänsterkurvan nedströms område C C D Avgränsande koordinater (ca) i medströmsriktningen Strand NV; 678534–144129 - 678515–144115 Strand SO; 678529–144134 - 678516–144119 Strand SO; 678513–144118 - 678509–144113 Centrerat älven; 678509–144111 - 678502–144097 Strand V; 678505–144087 - 678495–144088 Strand Ö; 678499–144091 - 678497–144090 Med tanke på att det är ett stort vattendrag som har karterats redovisas i det följande området A respektive D från ömse stränder. Området B utgör ett kortare strandparti på älven sydöstra strand. Området som benämns C, är en miljö i huvudsak centrerad till mitten av älven och i någon mån mot den södra stranden. 3 3 BILAGA 3:4 Inventeringsarbetet och kartläggningen av området har skett i fyra omgångar (under tidsperioden 100530 – 100709) och vid olika vattenföring och såväl representanter från Orsa fvof. (Hans Liljedahl) som Orsa kommun (Magnus Bjurman) har närvarat vid minst ett tillfälle vardera. Område A (det övre området med god fallhöjd) Den nordvästra sidan Beskrivningen för denna sida av den övre sträckan startar vid koordinat 678534–144129 vilket är lika med den punkt där den lugna karaktären försvinner och strömsträckan tar vid. Den bestämmande tröskeln, vilken i sig inte är opåverkad av rensningar, är ej av rakt slag utan är något högre belägen på den motsatta sidan. Det fåtal block som finns i den övre delen av strömmen ger upphov till en fin karaktär i strömbilden. Direkt vattendraget börjar falla undan en aning finns en smärre blocksamling upptryckt mot stranden. Dessa bör placeras ut med omsorg och på ett genomtänkt sätt i det övre partiet. En utplacering av dessa få block i strömmens övre del kommer inte att påverka nivån i uppströmsläget, men kommer att ge betydelse för variation och strömbild. Bottnarna som till största delen består av sten är till stora delar inklädda med makrofyter (slingeväxter). Den övre och svagt strömmande delen utgör förmodligen en tuff miljö för laxfisken eftersom den med stor sannolikhet periodvis hyser karpfisk (konkurrens) och även predatorer såsom gädda. Vattendraget mot strandkanten är direkt nedströms strömstarten av relativt god karaktär med bottnar med viss variation där större sten dominerar med inslag av mindre block. Ställvis når vattendjupet över 50 cm och i en tilltagande fallhöjd ger de fåtaliga blocken upphov till fina strömbilder. Det är delvis en tilltalande strandmiljö, främst genom att strandvegetationen når hela vägen ut mot ån och i vissa fall ger ansenligt överhäng som skuggar vattendraget en bra bit ut från strandkanten (Fig. 2). Dominerande trädslag i strandskogen är gråal (Fig. 2). Den slutna stranden ger även upphov till ved i vattnet och skapar på så sätt även en viss variation som gör detta parti till en gynnsam biotop för fisken i ett annars ganska trivialt område. Figur 2. Exempel på slutenhet och överhäng. Spåren av upprensat material har hittills varit relativt begränsat men vid koordinat 678526– 144126 uppträder ett 20 m långt parti med en bredd av 1,5 m beståendes av medelstora till stora block. Dessa strukturer saknas i stor omfattning i älven och måste ovillkorligen återföras vattendraget där de kommer att tillföra stora kvaliteter. Blocken bör utplaceras i älven på ett genomtänkt sätt och där de bedöms göra störst nytta. Detta rensade parti slutar vid positionen 678525–144124. Efter detta korta, men för älvens restaurering, mycket viktiga parti, blir det ganska glest mellan de block som kan betraktas vara upprensade och därmed skall återföras älven. Bottnarna i älven, i den allt mer snabbströmmande älvavsnittet, kan karaktäriseras som 4 4 BILAGA 3:4 grunda och domineras stort av sten. Utmärkande är även att det förekommer mycket död ved på bottnarna. Större block tryckta mot stranden börjar successivt tillta i antal (Fig. 3) samtidigt som fallhöjden ytterligare skjuter fart. Dessa block kommer att vara goda verktyg i återställningsarbetet – de måste spridas ut i älvfåran på ett genomtänkt sätt för att öka heterogenitet och gagna biologin. Strömmen är generellt sett grund – eventuellt kan en form av åtgärd vara en smärre schaktning i de grunda bottnarna för att på detta sätt skapa några gropar och ge upphov till en viss variation. En karaktär, som till synes gäller en stor del av området är att hela arean är vattentäckt, vilket ofta brukar betyda att graden av flottledsrensningar är ringa och detta är ju till viss del med sanningen överrensstämmande på denna sida. På det hela taget så har detta, åtminstone ur det perspektiv som denna sida av älven ger varit en förhållandevis lättflottad älvsträcka. Figur 3. Spår av block tryckta mot stranden. Den påtagligt slutna strandskogen fortgår i medströmsriktningen och domineras av gråal och björk med inslag av gran. Utmärkande på stranden, som ofta är fallet efter Oreälven, är skavfräken, vilken dominerar undervegetationen kraftigt. Fallhöjden tilltar ytterligare och älvens fluviala karaktär går från hård ström till att mer liknas vid fors. Det uppträder variation på den mindre skalan genom ställvis diversa strandmiljöer mot aktuell sida, men på den större skalan – sett över älven är den att betrakta som trivial. Bottnarna domineras tydligt av mindre fraktioner såsom sten med enstaka inslag av mindre block. Forskaraktären är mest påtaglig mot den andra stranden i den alltmer avsmalnande älven. Det uppträder smärre mängder block tryckta mot stranden, vilka bör omfördelas en aning (utplaceras ganska nära land). Älven upplevs som varandes ihopträngd i detta parti innan den breddar ut i en miljö där en hård och till synes djup fors ramlar ut centrerat i älven, vilket skapar ett tillstånd av bakvatten eller delvis helt stillastående vatten (karpfiskbiotop, Fig. 4) in mot land i avslutningen av det område som innefattas av denna beskrivning. Att skala bort lite av den strandkant som upplevs konstgjord Figur 4. Vy från koordinat 678515–144109 mot strömmen (pilen i Fig. 4) skulle gagna laxfisken i vilket visar den av som återfinns i slutet på nordvästra stranden av område A. Pilen motsvarar det område som föreslås schaktas förhållande till övrigt förekommande av en aning för att sprida ut den ihopträngda forsen. 5 5 BILAGA 3:4 fiskfauna. Den av med väl utvecklad flytbladsvegetation som finns nedströms redogjord position (aven startar vid koordinat 678515–144115, Fig. 4) skulle då bli aningen strömsatt och forsens centrerade flöde skulle dämpas något och strömbilden spridas över en större area till fromma för dels naturlighet och dels de skyddsvärda laxfiskbestånden. Avskalningen berör ingen ekonomisk skog, utan avser enbart den gräsbevuxna översvämningszonen (Fig. 4 – pilen). Noteras för denna sida av älven skall även att det förekommer en i terrängen utmärkt fornlämning vid koordinat 678519–144117. Lämningen är mest att likna vid en överväxt stenhög och lämnar endast otydliga spår efter någon form av aktivitet, vilket då med stor sannolikhet kan relateras till Oreälven. Oavsett detta så kommer denna rest på intet sätt att påverkas av de miljöförbättrande åtgärderna som här föreslås. Här finns även en fast fornlämning i form av en ristning – denna skall givetvis ej påverkas. Den östra/sydöstra sidan Strömsträckan på den östra/sydöstra sidan kan sägas starta vid koordinat 678529–144134. Rensningar relaterade till flottningsverksamhet kan spåras omedelbart i form av upprensade block löst liggande på stranden. Dessa skall givetvis återföras vattendraget – gärna i grupperingar i den relativt sett svaga strömbilden som råder just vid sträckans start. Vattendraget är relativt djupt vid strömsträckans start och bottnarna består i huvudsak av mindre fraktioner – därför är också de borttagna blockens återförande av stor vikt för heterogeniteten. Rensningarna fortgår – främst i form av större block tryckta mot stranden – i takt med att fallhöjden tilltager i vattendraget. En förvånansvärt hög andel död ved förekommer efter stranden initialt, men detta kan mest troligt relateras till den goda slutenheten då den ganska branta strandkanten är bevuxen med grov skog. Slutenheten är här, med tanke på graden av påverkan och vattendragets storlek, ovanligt god och ger upphov till en fin strandkaraktär ur det hänseendet. Om denna karaktär är positiv så är bottnarna i älven av motsatt slag – dessa är ganska släta med substratdominans av mindre och större sten. De mot stranden tryckta blocken kommer otvetydigt att stärka kvaliteten på bottnarna, och därmed vattendraget när de återförs älven. Blocken mot stranden finns kontinuerligt, men vid koordinat 678528–144133 så finns det en ansamling av ca 20 större block som bör placeras ut – med oregelbundenhet – i älven. Om älven är att betrakta som homogen så är dock vattendjupet intressant eftersom det är av relativt djupt slag mot stranden i en successivt tilltagande fallhöjd. Den branta strandkaraktären fortgår – detsamma gäller rensningarna även om blocken tryckta mot land är av relativt sporadisk karaktär nedströms senast angivna koordinat. Att återföra dessa block (Fig. 5), oavsett frekvens är av stor vikt för Oreälvens Figur 5. Exempel på block upptryckta mot stranden morfologi tillika biologiska kvalitet. 6 6 BILAGA 3:4 Vid koordinat 678527–144132 uppträder en ökning av rensningsmassor. Dessa domineras av mindre och medelstora block och ligger i de flesta av vattenföringar torrlagda i en 2 – 6 m bred ansamling och utgör en påtagligt steril miljö (Fig. 6). Dessa block är viktiga strukturelement som avlägsnats älven i samband med flottningen. Föreliggande utredning föreslår att dessa återförs älven och sprids utan tankar på någon form av konstruktioner – det handlar helt enkelt om att återge älven dess verktyg genom att arbetsledningen försöker skapa ett ”ordnat kaos”. Den här större ansamlingen av rensat material (Fig. 6) har även längst in mot land större block, vilket förmodas betyda att dessa källor till brötbildning avlägsnats först och de finare blocken skjutits upp mot land i senare tid. Viktigt i samband med dessa åtgärder och egentligen en självklar följd av att materialet återförs är att en mer naturlig (och utökad) vattendragsbredd återskapas tillika viktig produktionsyta med en trygg vattentäckt botten. Detta samtidigt som man smeter ut strömbilden över hela älvbredden och inte koncentrerar denna vilket nu är fallet. Efter detta område med lite mer omfattande åtgärdsbehov avtager rensningarna successivt. Rensningar uppträder dock, men främst i form av större block mer utspridda (både tryckta mot stranden och löst liggande på densamma), vilka dock är så viktiga (avgörande) för älvens karaktär att de ovillkorligen måste återföras älven (inga block som kan härledas till flottledsrensning bör lämnas tryckt mot stranden eller på Figur 6. Ett relativt kraftigt rensat parti på område A. stranden). När det gäller själva vattendraget är nu strömbilden i det närmaste att likna vid fors. Utmärkande förutom vattenhastigheten som till viss del orsakas av ovan redogjord blockansamling, är den påtagligt grunda karaktären – djupet i lejonparten av området överstiger sällan 30 cm i normal vattenföring. I dagsläget görs bedömningen att faktisk ytterst få partier av detta område kan hysa fisk – oavsett art och livsstadie – för energibudgeten i forsen måste vara omöjlig att få ihop. Värt att notera är att det i dagsläget är djupast in mot den strand som det nu redogörs för och att det är de centrala delarna av vattendraget som har den grundaste karaktären. Förutom att det material som finns mot land, vilket skall placeras ut i forsen och varav många kommer att bryta ytan och ge stor karaktär, föreslår föreliggande utredning att man i bottenmaterialet, vilket domineras av mindre och större sten med smärre inslag av mindre block, försöker anlägga mindre fördjupningar medelst en smärre schaktning. Det skall understrykas att detta är en åtgärdsinriktning som endast är aktuell om älvmaterialet är mäktigt och har en storlek i närheten av mindre block – annars är detta en åtgärd som ej kommer att genomföras. Risken är även att om materialet är av mobilt slag så fylls sådana gropar igen relativt omgående, men här bedöms ändå materialtransporten och mobilitet i bottnar vara begränsad och därför skulle detta eventuellt fungera och då bli till relativt goda laxfiskmiljöer. 7 7 BILAGA 3:4 Rensmassorna avtager ytterligare i mängd och blir märkbart glesa. Den grunda karaktären i älven fortgår och når nu även in mot land och bottnarna domineras av klenare substratstorlekar – de fåtaliga block som faktiskt finns på land är av mycket stort värde att återföra denna triviala vattendragsbiotop. Rensmassor återkommer i strandmiljön vid koordinat 678522–144127. Dessa består av medelstora – stora block. Förutom att rensmassorna återkommer i aningen högre frekvens så förändras även älvens karaktär och blir av djupare slag. Omgivande strand är alltjämnt av brant karaktär och dessvärre finns spår efter en privat deponi i slänten ned mot älven. Deponin döljs dock väl av den goda slutenheten, vilken för övrigt ger trevligt skuggade strandmiljöer. Strandskogen domineras även på den här sidan av gråal. Älven börjar tryckas ihop och i den avsmalnande karaktären uppstår det en ytterligare förstärkning av vattenhastigheten – det blir ett kraftigt tryck när en stor mängd vatten skall igenom denna avsnörning. I denna miljö som till delar är artificiell utgör strandmiljöerna, där vattenhastigheten är lite mer moderat, viktiga refugier för fisken. Det uppträder några riktig stora block upprensade från vattendraget här vilka nästan är helt överväxta (t ex vid koordinat 678518–144123). Här måste arbetsledningen vara mycket observant eftersom dessa strukturer kan, i viss utsträckning, skapa bättre mikromiljöer ute i den hårda forsen. Urplockningen av strukturer från land kommer i smärre omfattning utöka vattendragsbredden och därmed fördela forsen en aning vilket är mycket positivt. Något förvånande och värt att notera är att bottnarna, den kraftiga forsen till trots, domineras av en klena substratfraktioner – i huvudsak sten. Vid koordinat 678516–144119 sker en relativt dramatisk förändring där älven tydligt breddar ut. Den hårda forsen går centrerat vidare nedströms och en bakström uppstår med för laxfisken en något ogynnsam karaktär. Denna strömbild kommer till viss del av förändras – till laxfiskens fördel – genom att vattendraget breddas en aning genom åtgärderna ovan angiven koordinat, vilken också utgör nedre avgränsningen för åtgärder på sydöstra sidan enligt föreliggande beskrivning. Detta innebär även att avgränsningen sker högre upp på denna sida jämfört med den nordvästra sidan. Sammanfattningsvis för denna övre delområdesavgränsning kan sägas att den forsande biotopen utgör en stor del av miljön (främst det nedre och ihopträngda avsnittet). Karaktäristiskt är i huvudsak grunda, homogena och rensade bottnar med dominans av svagare substratfördelningar. I detta finns dock smärre habitat – företrädesvis nära stranden – som besitter goda kvaliteter för laxfisken. Åtgärdsbehovet är, baserat på vad såväl vattendraget som det upprensade materialet meddelar, tydligt – mer tydligt på den sydöstra än den nordvästra sidan. Åtgärderna, oavsett sida, handlar till allra största delen om att återföra Oreälvens sedan länge saknade block. Åtgärderna avser i första hand inga konstruktioner, utan det handlar om att på ett genomtänkt sätt ”strö” ut de förlorade verktygen (blocken) där arbetsledningen bedömer dessa göra bästa nyttan. En annan tydligt definierad åtgärd är att försöka bredda ut den hårda forsavslutningen över en större yta och därmed motverka de negativa effekterna av de bakvatten som bildas i det direkta nedströmsläget av sträckan. 8 8 BILAGA 3:4 Omfattningen på åtgärderna definieras på den sydöstra sidan som en ”åtgärd” medan motsvarande beskrivning för den nordvästra sidan måste presenteras som ”punktinsats med inslag av två åtgärdsområden”. Område B (åtgärdsområde strandzon sydöstra sidan) Detta är ett mycket begränsat avsnitt av det sammantagna området och kan till viss del sägas vara fortsättningen på den sydöstra sidan av område A. Avgränsningen har dock skett därför att det bakvatten som uppstår nedan avslutningen på område A gör att det strömmande området i nuläget upphör (föreslagna åtgärder för område A kommer dock att förändra/förbättra detta tillstånd en aning) och återkommer efter avbrottet vid koordinat 678513–144118. Åtgärderna här är inte helt enkla – larvgrävaren kan egentligen bara röra sig på en larvbredd från land eftersom den hårda och djupa forsen längre ut sätter tydliga gränser. Upprensade block förekommer dock på och efter hela stranden i varierande omfattning (en större samling finns vid koordinat 678506–144108) och dessa skulle betyda mycket för strömmens karaktär om de kunde återföras och speciellt eftersom åtgärderna i slutet av område A kommer att stärka strömbilden in över detta parti. Maskinen får helt enkelt lägga ut blocken där så är möjligt och då gärna nära strandmiljön. Behovet av att återföra upprensat material från detta strandparti är definierat ned till koordinat 678509–144113. Omfattningen kan definieras som en ”punktinsats”, men är trots dess begränsade omfattning av betydelse för älvens fysiska egenskaper och betraktas därigenom som viktig. Område C (den grunda och homogena strykan) Den kraftiga forsen från delområde A som beskrivs som centrerad (se område A) sprider sig efter ett stycke över hela älvbredden i nedströmsläget och här återfinns det parti som i föreliggande beskrivning omnämns som delområde C. I den ställvis hårda forsen som utgör avsnittet mellan A och C är vattendjupet stort och det är detta som gör att de olika områdena avgränsats från varandra, dvs. att de separeras rent åtgärdslogistiskt, men givetvis kan (skall) man betrakta dem som en sammanhängande strömsträcka. Partiet kan sägas starta centrerat i den nu mycket breda älven (jämfört med A) vid koordinat 678509–144111 och det är just mitt i älven som området är som grundast. Här uppträder vid normala flöden påtagligt stora arealer med ett vattendjup mellan 10 – 30 cm. Karaktäristiskt är en slät och trivial botten med klar dominans av mindre substratfraktioner (sten och även med inslag av grus och i viss utsträckning enstaka mindre block). Dessa egenskaper skapar ett strykande strömparti i mitten av älven. Mot omgivande stränder är det djupare och strömbilden är där mer svagt utbildad. Djupast är det mot den nordvästra sidan där det uppträder rejäla gropar i något mer mobila bottnar vilket ställvis ger upphov till en intressant harrbiotop. Utmärkande är även en väl utbildad makrofytvegetation på bottnarna bestående av slingeväxter. 9 9 BILAGA 3:4 Det skall också noteras att området har fluviala karaktärer i form av en sidogren (678514144106), vilket är ovanligt i Oreälvens nedre delar (Fig. 7). Denna återfinns på den nordvästra sidan av älven och har mest troligt i samband med flottningen varit igenlagd – ett tillstånd som med tiden försvunnit i samband med ett förmodat genombrott vid något högflöde och idag har grenen vatten vid samtliga vattenföringar och uppvisar en grovblockig botten med stora mängder död ved och kraftiga sandinslag och är att betrakta som opåverkad. Ön och sidogrenen ger upphov till en mycket fin naturmiljö och ger landskapsbilden kvalitet. Figur 7. Sidogren i det flacka partiet som här benämns C. I höjd med ön och nedströms denna, i det grunda området mitt i älven, börjar aktuell miljö successivt att alltmer snedda in mot den södra sidan och djupare partier tar vid i den riktning som är att betrakta som en ytterkurva i medströmsriktningen där så småningom område D tar vid (se separat beskrivning). Beskrivningen för område C avslutas vid koordinat 678502–144097 där det kan sägas att det grunda och sneddande partiets ”spets” når in mot den södra stranden. Detta är en kort bit ovan det som i föreliggande utredning beskrivs som område D (se nedan). Stranden på den södra sidan i höjd med delområde C är aningen flack innan ett högre älvplan tar vid efter ett par meter. Det flackare partiet är bevuxet av carexvegetation och är tydligt påverkat av översvämningar. I detta flacka område finns det sporadiskt löst liggande, medelstora och större, block vilka mest troligt rensats bort från det grunda partiet mitt i älven. Föreliggande utredning föreslår därför att dessa på ett konstruktivt och genomtänk sätt sprids ut på det grunda strykande strömpartiet för att ge upphov till en bättre fysisk miljö och skapa ett mer naturligt tillstånd och en bättre utvecklad strömbild. Sammanfattningsvis kan sägas att område C utmärker sig genom stora arealer med grunda och triviala bottnar och att dessa i samband med flottningen avlägsnats sina större strukturer för att begränsa brötbildning av timmer. Dessa smärre mängder block som avlägsnats återfinns på den södra stranden och även om åtgärder per definition ej är omfattande utan kan betraktas som en ”svag punktinsats” är den av stort värde för älvens fysiska egenskaper och därmed för den biologi som därtill förknippas. Område D - den nedre och korta strömsträckan Den västra sidan Tydliga spår efter vad som mest troligt är schaktbladsmassor återfinns direkt i överkant av detta parti. Detta är likställt med den punkt där fallhöjden tilltager och strömkaraktären går från mycket svag till att betraktas som en ström vid koordinat 678505–144087. Detta är även startpunkten för beskrivet område från denna sida. 10 10 BILAGA 3:4 Schakten är att betrakta som varandes av stor omfattning. Den är inte mäktig på höjden, men utgör detta till trots en oftast torrlagd miljö (Fig. 8). Dess bredd är i medeltal ca 8 m och den sträcker sig drygt 25 m i medströmsriktningen. Det upprensade materialet har en dominans av mindre block, men även inslag av större block förekommer. Detta material föreslås att till allra största delen återföras älven och på så sätt återskapa den förlorade dynamiken. Denna viktiga åtgärd kommer även att medföra att >200 m2 produktivt strömvatten återskapas genom att ytan vattentäcks, vilket i sig är en stor natur- och fiskevårdsinsats. Viss vegetation har fått fäste i det upprensade materialet (Fig. 8). Detta gäller främst sjöfräken, men Figur 8. Uppschaktat material i den övre delen av område D. även starrarter samt i viss utsträckning, där massorna är som högst belägna, gräs (Calamagrostis sp). Den sistnämnda stärker påståendet om att området sällan är översvämmat. Ett alternativ till att återföra allt detta material skulle kunna vara att spara det gräsbevuxna partiet och på så sätt skapa en fluvial form som är underrepresenterad i Oreälven, dvs. en smärre sidogren. Själva älven färdas egentligen i en ytterkurva efter denna sida och mot en relativt brant strandkant och då är ju en struktur som den ovan nämnda helt naturstridig. Att rensningarna har utförts på detta viset kan härledas till ett problemområde nedströms som orsakat att man skapat en kort och snabbare strömmande passage förbi detta parti. Området nedströms redovisas inte mer detaljerat i denna sammanställning. Områdena av älven utanför det upprensade materialet har småblockiga bottnar med god påväxt och relativt hög vattenhastighet över i huvudsak grunda bottnar som djupnar av mot mitten av älven. Den dåligt vattentäcka ytan i vad som egentligen borde vara det djupaste området på aktuellt område, dvs. ytterkurvan fortgår nedströms med den skillnaden att rensningarna här är något lägre än tidigare och i samband med högre flöden utgör de till viss del en vattentäckt yta (Fig. 9). Vid normal vattenföring är dock i medeltal en 6 m steril block- och stenbård konsekvent torrlagd. Och i och med den flacka karaktären ut mot älven så blir det i samband med lägre flöden ett område vars torrlagda yta kan uppgå till ca 20 meters bredd räknat från stranden. Detta är Figur 9. Uppgrundat genom uppschaktat material i vad som områden som i ett naturtillstånd omöjligt naturligt är en ytterkurva av vattendraget. 11 11 BILAGA 3:4 var torrlagda så detta är en stor negativ påverkan på hydromorfologin. Att återföra detta material och bredda ut älven ut till vad som är naturligt och därmed sprida strömbilden är den i särklass viktigaste åtgärdsinsatsen i föreliggande beskrivning. Den totala ytan som i detta parti har en beräknad medelbredd av 6 m i normal vattenföring och som kommer att vattentäckas genom föreslagna åtgärder uppgår till 300 m2. Generellt sett återfinns de större strukturerna längst bak i det uppschaktade materialet och finare block/större sten dominerar ut mot vattnet. Strömhastigheten ökar mot slutet av den korta strömsträckan och går förskjutet, som en följd av rensningarna på aktuell sida, mot den östra halvan av vattendraget ut i ett djupare avsnitt av Oreälven vilken så småningom även breddar ut avsevärt. Stopp för åtgärderna centralt i älven måste ske vid koordinat 678496–144088 alternativt före denna punkt eftersom det nedströms detta läge djupnar av avsevärt vilket kan medföra fara i samband med maskinarbetet. Motsvarande nedre punkt för åtgärd och beskrivning av denna sida inne vid strandkanten är vid koordinat 678496–144086 Generellt sett utgör denna sida en grund sträcka och att försiktig ta upp lite gropar i den småblockiga bottnen i de grunda partierna samtidigt som man får ut de upprensade blocken som viktiga strukturbildare bedöms vara till gagn för såväl det fysiska habitatet som den till biotopen förknippade biologi. Den mest avgörande åtgärden är dock att utöka/återskapa den vattentäckta ytan, vilket blir en självklar följd när blocken återförs vattendraget. Åtgärderna kommer att medföra att sträckan närmar sig ett naturligt tillstånd. Den utökade ytan/vattendragsbredden medför även att strömbilden kommer att fördelas på ett mer naturligt sätt nedströms område D. Den östra sidan Den östra sidan av denna korta strömsträcka utgörs av en innerkurva, vilket då även innebär att vattnets färdväg är betydligt kortare på denna sida relativt till den andra (även om miljön är manipulerad och vattnet tvingats bort från den andra sidan – se ovan). Vattnet börjar dra lite mer vid koordinat 678500–144092 och denna punkt utgör starten av vad som är att betrakta som strömmande karaktär och därmed också starten för beskrivet område. Det första man reflekterar över är hur markant koncentrerad fåran är i älven och att denna sträcker sig ca 50 m nedan avgränsad beskrivning i normalvattenföring. Fåran är av urschaktat slag och den är inte centrerad i vattendraget utan är mer förskjuten mot aktuell strand, dvs. man har kortat vattnets färdväg tydligt. Orsaken till detta, vilket nämnts tidigare, kan relateras till problemområden för flottningen nedströms aktuellt parti. Förutom påverkan i form av den urschaktade fåran, vilken ställvis är djup och med hård ström, så uppträder det upprensat material mot stranden varav vissa block är av god storlek och måste återföras vattendraget. Och här liksom på tidigare beskriven sida så är miljön mot stranden grund och främst beståendes av större sten och mindre block (Fig. 10), vilket dels är en följd av rensningar och dels av att den urgrävda fåran i vattendraget dränerar ytan. 12 12 BILAGA 3:4 Åtgärdsinriktningen här blir att återföra de viktiga strukturerna som är upprensade samt att fördjupa de uppgrundade områdena och faktiskt grunda upp den konstgjorda fåran. Dessa åtgärder i kombination kommer att skapa en mer heterogen miljö samt vattentäcka och strömsätta en större areal och öka graden av naturlighet. Strömbilden invid stranden på denna sida upphör vid koordinat 678497–144090, men påpekas skall att strömmen fortsätter en bit ner i älven med god skjuts som en följd av den grävda fåran. Figur 10. Den grunda stranden mot den östra sidan. Generellt beskrivet för sträcka D handlar åtgärdsinsatserna om att öka djupet på de uppgrundade områdena samt, vilket är en aning okonventionellt vid biotopförbättrande åtgärder, att minska djupen i den urschaktade fåran, men är en självklar följd av den manipulerade miljön. Givetvis skall alla de uppschaktade blocken också återföras på ett genomtänkt sätt. Avslutningsvis – och mest troligt viktigaste av allt är att vattentäcka och strömsätta hela älvbredden och därmed öka potentiell produktionsyta i den värdefulla naturtypen. Restaureringen av detta nedre strömparti att betrakta som en ”omfattande åtgärd”, och är det klart mest arbetskrävande i de här beskrivna områdena. Översikt av redogjorda delområden För hela området så kan man säga att en stor del berörs av åtgärdsförslag av olika inriktning och omfattning. Det till ytan största arbetsområdet utgörs av område A (tabell 2), men när man ser till den yta som faktiskt berörs handlar det om ganska begränsade insatser förutom område D (tabell 2). När det gäller omfattningen av åtgärd (tabell 2) så varierar den från svag punktinsats (B) till omfattande åtgärder (D). Tabell 2. Information om arbetsområdet Område A B C D Sträckans totala längd (m) ~ 200 ~ 60 ~ 175 centrerat, ~ 80 Arbetsområdets 2 skattade yta (m ) ~ 10 000 ~ 300 ~ 4 375 ~ 3 750 Procentuell andel som berörs av åtgärdsinsats ~ 10 ~5 ~5 ~ 40 Arbetets omfattning Punktinsats till åtgärd Punktinsats Svag punktinsats Omfattande åtgärd Maskinlogistik Maskin etableras ned till delområde A från vägen på älvens nordvästra sida (678543-144122) och detta sker på en befintlig drivningsväg som når ned till älven. Älven nås vid koordinat 678535–144126. Inga skador på mark eller ekonomiskt intressant skog kommer att ske. 13 13 BILAGA 3:4 Start för åtgärder sker på nordvästra stranden i medströmsriktningen på område A och när detta är avklarat åtgärdas den sydöstra sidan. Därefter passeras område B utan att åtgärder vidtas. Istället åtgärdas först område C och därefter ytterkurvan på område D och sedan dess innerkurva. Efter detta tar sig larvgrävare upp till område B och åtgärdar den så att säga i fel riktning (motströms) innan vidare larvning upp till de övre delarna av område A där maskinen avlägsnas på samma ställe som etablering skedde. Övrigt Ett relativt begränsat antal markägare berörs av åtgärden (15 st.) och dessa skall kontaktas snarast av fiskevårdsområdesföreningen/kommunen. Viktigt är även att åtgärderna sker i vad som är att betrakta som låg vattenföring. Lika avgörande är att arbetsledning och maskinentreprenör har god erfarenhet från arbeten av detta slag. När det gäller maskinen så skall den vara miljögodkänd, tvättad och utrustad med slangbrottsventiler och övrig utrustning som förväntas krävas vid arbete i vatten. 14 14 BILAGA 3:5 Inventering av Oreälven, Orsa kommun avseende fysisk påverkan och eventuellt restaureringsbehov i den övre delen av ”Kallholsforsen” Upprensade block mot den östra sidan av Kallholsforsens övre delar. Anders Bruks Sammanfattning BILAGA 3:5 Denna sammanställning är beställd av styrelsen för Orsa fiskevårdsområde pga. att ett pågående LONA-projekt med målet att restaurera de s.k. Nederbergaforsarna (belägna uppströms aktuellt avsnitt) identifierat ett behov av att utföra vissa insatser i Kallholsforsens övre delar innan planerade åtgärder kan ske uppströms. Detta tillstånd har orsakats av att flottningen manipulerat fallhöjden på sträckan genom kanalisering och hopträngning av vattendraget. Planen enligt vad som presenteras här är finansierad av vattenavgiftsmedel, ansökta av fvof. För huvudmannaskapet står Orsa kommun. För en fortsättning på projektet, dvs. en återställning enlig de behov som här presenteras av avgränsad strömsträcka avser fvof. söka allmänna bygdemedel samt att budgetera för en egeninsats i detta. Kostnaden för återställning av här redogjort parti uppgår till 96 800 kr exkl. moms. Planen för den övre Kallholsforsen utgör ett underlag/en plan för miljöförbättrande åtgärder inom aktuellt vattendragsavsnitt. Sammanlagt har en sträcka av ca 510 m kartlagts, vilket i det nedre avsnittet (G) skett från ömse sidor av vattendraget medan två områden (E & F) utgått från den västra sidan. Avgränsningarna av områdena (E – G) har naturgivna orsaker, och anledningen till den höga bokstavsordningen kan relateras till att områdena A- D återfinns i det som behandlas i pågående LONA-projekt. En omfattande miljöpåverkan kopplad till äldre tiders flottning har konstaterats inom beskrivet avsnitt. Detta kan främst relateras till koncentrerad fåra (kanalisering), avlägsnande av brötbildande strukturer och torrläggning av stora och potentiellt produktiva strömvattenområden samt att fallhöjden genom dessa insatser påverkats/omfördelats genom hela inventeringsområdet. Denna påverkan har tillsammans och oberoende av varandra påverkat den fysiska karaktären och därmed givetvis även biologin i vattendraget på ett genomgripande sätt i aktuell sträcka. Med utgångspunkt av den miljöpåverkan som konstaterats är följaktligen restaureringsbehovet mycket stort. Detta handlar om att återskapa en mer naturligt vattentäckt och strömsatt älvbotten, att försöka återskapa de naturliga strömförhållandena sett till fördelning och strömbild samt återföra viktiga strukturelement (block). Att genomföra dessa insatser som föreslås här är att betrakta som en naturvårdsinsats av påtaglig betydelse för såväl biologin med bland annat skyddsvärda arter, som befintligt riksintresse, den naturliga hydromorfologin och även för landskapsbilden i stort. Åtgärderna bedöms ej påverka några enskilda eller allmänna intressen i negativ riktning, utan tvärt emot i positiv riktning med en mer naturlig och levande älv till fromma för naturintressen, sportfiske och det rörliga friluftslivet i stort. Detta innebär alltså att insatsen stärker de värden som gör Oreälven till ett riksintresse, vilket måste göra åtgärden än mer värdefull. 2 BILAGA 3:5 Föreslagna restaureringsåtgärder innebär även att miljömålet för ”Levande sjöar och vattendrag” och främst dess delmål 2 där det framgår att värdefulla och potentiellt skyddsvärda vattendrag skall restaureras i vilket Oreälven må inräknas. För att kunna utföra föreslagna åtgärdsinsatser, vilka skall ske i låg vattenföring, krävs en larvgrävare (ca 30 ton), en vaksam och erfaren arbetsledning, tillstånd enligt Miljöbalken samt berörda markägares medgivande. 3 Bakgrund BILAGA 3:5 Föreliggande plan för den övre delen av ”Kallholsforsen” (Fig. 1) har sin upprinnelse i ett pågående LONA-projekt (Lokala Naturvårdsprojekt) för den strömsträcka som är belägen uppströms här beskrivet område – de s.k. Nederbergaforsarna. Orsaken till detta är att utredaren – tillsammans med beställarna (Orsa fiskevårdsområdesförening och Orsa kommun) – snart kunde konstatera att ”foten” av den nedre Nederbergaforsen påverkades i strömbild och fallhöjd av nedströmsbelägna insatser relaterade till äldre tiders flottledsåtgärder. Detta tillstånd gör den nedre delen av Nederbergaforsen vansklig att biotopförbättra innan det kraftigt påverkade nedströmsområdet åtgärdas för att återge de naturliga förutsättningarna när det gäller strömbild och fall över sträckan. Orsa fvof. har som en uttalad målsättning att åtgärda samtliga strömsträckor som är påverkade av flottledsverksamhet i det erkänt värdefulla vattendraget. Det avsnitt som beskrivs i denna rapport var tänkt som nästkommande projekt i ordningen och skulle kartläggas och åtgärdas efter Nederbergaforsarna, men enligt vad som redovisas ovan så visade detta sig inte vara helt rimligt. Ett problem med detta är att "LONA" beviljat medel till ett område avgränsat i tid och rum och finansiering till denna beskrivning fick sökas från annat håll och egen finansiering var uteslutet då fiskevårdsområdet ej budgeterat för detta. Lösningen blev en Figur 1. Översiktskarta. Aktuellt område mellan pilarna. ansökan om s.k. vattenavgiftsmedel, vilket beviljades av Fiskeriverket. När klartecken för medel lämnades engagerades utredaren för LONA-projektet (Anders Bruks/VattenBruk´s) att beskriva även detta område av Oreälven – här benämnt den övre delen av Kallholsforsen – och presentera en plan för eventuellt åtgärdsbehov. Beskrivning av inventerat område Ur ett åtgärdsperspektiv är inte de olika delområdena i det följande sammanhängande och därför har de indelats i tre delområden här benämnda E – G (tabell 1). Anledningen till dessa bokstavsbenämningar är att delområdena A – D återfinns i beskrivningen för de uppströmsbelägna Nederbergaforsarna (vilka beskrivs i ett separat LONA-projekt) och att dessa områden är så tydligt förknippade med varandra och E – G kan därför betraktas som en logisk fortsättning. Beskrivningen sker i medströmsriktningen där E alltså återfinns högst upp och G följaktligen längst ned (tabell 1). 4 BILAGA 3:5 Området E utgör ett kortare strandparti på västra sidan medan F motsvarar ett område vars beskrivning utgår från den västra stranden via ett komplext ”öliknande” område och vidare över mot östra sidan där dock sistnämnd sidas strandområde ej redogörs för i någon större omfattning här (tabell 1). Delområde G motsvar det strömmande partiet som bland sportfiskarena ofta benämns som just ”övre Kallholsforsen” och detta avsnitt beskrivs från ömse sidor av vattendraget (tabell 1). Tabell 1. Indelade områden av beskrivet parti (den övre delen av Kallholsforsen) Delområde E F Översiktlig beskrivning Ett mindre parti på den västra stranden (nedan område D – Nederbergaforsens fot) Det komplexa s.k. ”öområdet” G Den ”övre” Kallholsforsen” Avgränsade koordinater (ca) i medströmsriktningen Vid västra stranden; punkt 678491–144084 Relativt centrerat; 678480–144084 – 678474– 144084 Västa sidan 678468–144080 – 678455–144076 Östra sidan 678471–144087 – 678442–144075 Det skall understrykas att den stora påverkansgrad som föreligger i detta vattendragsavsnitt medför att sträckan är att betrakta som svåranalyserad. De slutsatser som utredningen kommer fram till, beträffande hur miljön kommit att se ut som den gör idag, baserar sig på hydromorfologisk tolkning av hur vattendraget borde bete sig samt – mer eller mindre tydliga – spår i vattendraget och dess omgivningar. Område E Huruvida man skall hänföra detta område till det uppströmsbelägna området (Nederbergaforsarna) eller till det nedströmsbelägna partiet (Övre Kallholsforsen) är godtyckligt och kan givetvis diskuteras. Föreliggande utredning presenterar dock det lilla området som en del tillhörande de övre Kallholsforsen i föreliggande rapport. Område E är ett litet parti beläget på Oreälvens västra strand vid koordinat 678491– 144084 ett stycke nedströms den nedre strömsträckan av Nederbergaforsarna. Här förekommer det på stranden och tryckt mot densamma ett relativt stort antal från älven upprensade block (Fig. 2). Utanför detta strandparti är älven att betrakta som svagt strömmande. Detta tillstånd Figur 2. Upprensade block på område E. tilltager mot ömse sidor eftersom den uppströms belägna strömsträckan är tydligt manipulerad och kanaliserad och 5 BILAGA 3:5 strömbilden är onaturligt förskjuten ditåt. Denna karaktär är även ytterligare förstärkt genom en manipulerad och till stora delar artificiell miljö (se beskrivningen för område F). Vattendjupet i älven på denna sida är till stora delar ”lårdjupt” med steniga bottnar. Dessa block som idag finns på land bör placeras ut i älven på denna sida, vilket är lika med den sida som vattnet naturligt vill färdas efter (eftersom detta är den naturliga ytterkurvan av vattendraget). När åtgärder utförs dels i uppströmsområdet (delområde D) samt i nedströmsområdet (delområde F) så kommer strömbilden att förstärkas över detta parti (återgå mot det naturliga). Detta medför att det återutplacerade blocken kommer att ge Oreälven en god karaktär just här. Den bedömning som utredningen gör är att det från partiet utanför område E med fäste i ett större block (vid koordinat 678491–144085) har suttit en läns som konsekvent styrt stockarna i samband med flottningen bort från den västra sidan och mot den urschaktade fåran på den östra sidan (Fig. 6). Länsen har sedan haft fäste i nedre delen av det uppströmsbelägna området (D) samt i ytterkant av det område som här beskrivs som delområde F (Fig. 6). Efter avslutad flottledsverksamhet har miljön ej återställts och idag färdas vattnet på ett mycket onaturligt, och för biologin negativt, sätt. Blocken när de återförs kommer att spridas över en yta av ca 300 m2. Åtgärden må betraktas som varandes liten (en ”punktinsats”), men i relation till de åtgärder som skall utföras uppströms respektive nedströms så ökar dess betydelse avsevärt. Område F Område F torde i sin naturliga karaktär ha varit en grund och förmodligen kvillrig (flergrenig) samt påtagligt bred strömsträcka med en god variation avseende bottentopografi och substratfördelning. Dessa karaktärer var givetvis missgynnsamma för flottningen och orsakade stora risker till brötbildning, och därför kvarstår inget av det förmodade utseendet och den för biologin goda (bättre) kvaliteten. Den förändrade miljön som beskrivs i det följande kan helt och hållet tillskrivas flottningen – det finns inga andra spår som skulle meddela något annat. Idag är området till synes ett av de mest modellerade och konstgjorde partierna av hela Oreälven inom Orsa kommun. I nuläget är älven vid samtliga vattenföringar förskjuten mot den östra sidan där en urschaktad och påtagligt ihopträngd fåra (en ca 20 bred kanal) på anvisat sätt trycker vattnet i god fart förbi en öliknande struktur (Fig. 3). Denna ö är tydligt och kraftig skodd med stora block i dess framkant respektive mot den allt annat än naturliga fåran mot östra sidan. Det är även i framkant av denna ö mot östra sidan som länsen (se beskrivning för område E) torde ha haft sitt nedre fäste (Fig. 6). Öns yta bedöms till största delen bestå av tillfört material, dvs. att ön är till stora delar att betrakta som konstgjord. Att den kategoriskt beskrivs som konstgjord kan, förutom de tydliga skoningarna och rensmassorna, hänföras till dess nuvarande form. Östrukturen möter nämligen älvens motströmsriktning vinkelrätt och har en utdragen form tvärt emot strömriktningen, vilket är en hydromorfologisk omöjlighet. Det är troligt att även partiet in 6 BILAGA 3:5 mot västra sidan varit högre än idag, men att vattnets kraft successivt eroderat ned detta material (dvs. älven återtar sakta sitt mer naturliga lopp). Möjligen kan delar av ön utgöra ett naturtillstånd – detta är i alla fall utredningens utgångspunkt och återspeglar även åtgärdsinriktningen. Påpekas skall även att det i nedströmspositionen av ön under lång tid deponerats finare material, vilket gett upphov till ett utsträckt utseende i älven färdriktning, vilket är hur en ö skall se ut i ett vattendrag Figur 3. Östra sidan av den konstgjorda ”ön”. av den här karaktären. Från ön och i riktning rakt mot västra stranden (den ovan nämnda och tvärtemot strömriktningen vinkelräta delen av ön) sträcker sig en tydligt konstgjord och uppgrundad miljö, vilken är påfallande bred (Fig. 4 & 6). Denna biotop är vid en stor andel av förekommande vattenföringar torrlagd och erbjuder då en steril block- och stenansamling (Fig. 4). Denna konstgjorda och mycket instabila miljö erbjuder ytterst få miljöer lämpliga för älvens förekommande organismer. Det är rimligt att anta att dessa massor har sitt ursprung i den urschaktade och kanalliknande fåran mot östra stranden. Detta är även den teori föreliggande plan utgår ifrån. Dominerande fraktion i detta material kan sägas vara mindre block, men även relativt stora inslag av större block uppträder i dessa massor (Fig. 4). Alla partier i omgivningarna av öområdet som här beskrivs som konstruerade och vilka består av material som upplevs som ditlagt skall omfördelas i miljön mot det vad som är ett mer naturligt tillstånd. Detta innebär t ex att hela insidan av det som kan betraktas som ”ön” skall öppnas upp – dessa massor skall till delar återföras de områden de förmodas komma ifrån, dvs. den urschaktade östra fåran. De stora strukturerna (varav vissa är mycket stora), som t ex finns i öns skodda framkant och mot den östra fåran skall utplaceras i vattendraget för att återskapa en sedan länge Figur 4. Den uppgrundade/igenlagda miljön mot västra sidan vid det s.k. ”öområdet" (F). 7 BILAGA 3:5 förlorad heterogenitet. Genom att ta bort den negativa tröskeln in mot västra stranden så kommer strömbilden uppåt att förstärkas och de strömmande partierna kommer till viss del att sammanbindas. Det området som skall schaktas av uppgår till ca 900 m2 (ca 30 x 30 m). Själva ön (och då undantaget området mot västra stranden beskrivet enligt ovan) består till stor del av onaturliga sterila sten- och blockområden – miljöer som är tydligt störda av variationer i vattenföring och där fauna och flora har svårt att etablera sig. Endast delar av östrukturen kan sägas erbjuda en så stabil miljö att vegetationen har fått ordentligt fäste (Fig. 5). Figur 5. Den till delar artificiella ön (delområde F) sedd från uppströmsläget. Observera det två högre och mer markant gräsbevuxna områdena (pilarna). Lägg även märke till det torrlagda partiet in mot västra stranden (höger sida bilden som motsvarar fig. 4). Detta vegetationstäckta område av ön föreslås här att man lämnar intakt för att bevara (eller möjligen skapa) en fluvial karaktär som till stora delar är en bristbiotop i Oreälven, dvs. sidogrenar (viktig t ex för öring i sådana här stora vattendrag). För att ytterligare förstärka den flergreniga egenskapen föreslår utredningen att ön i sig klyvs av vatten (vid koordinat 678477–144084, mellan pilarna enligt fig. 5), vilket är ett förslag som grundar på naturgivna förutsättningar och ger en ca 25 m lång fåra med ett par meters bredd. När det gäller de ej vegetationsbeklädda delarna av ön, vilka utgör en stor del av ytan så föreslås att det material som här finns och vilket kan kopplas till rensningsinsatser utplaceras i älven. I medeltal handlar det om ca 4 m norr om (uppströms) det högre gräsbevuxna området (eg. öns spets vid koordinat 678480–144084, vänster pil fig. 5) och ca 20 m norr (uppströms) om det som upplevs som det lägre av de gräsbevuxna partierna (höger pil fig. 5). Sammanlagd sträcka framför ön (parallellt mot strömriktningen) motsvarar 25 m. Tillkommer detta gör materialet som frigörs när den potentiella grenen genom ”ön” öppnas upp. 8 BILAGA 3:5 E F De tre streckade pilarna i figuren meddelar Oreälvens strömriktning. Den svarta mer markerade linjen vilken avgränsar älven i två områden representerar en förmodad läns. Det grå streckade området utgörs av en utschaktad biotop dit strömmen är förlagd. Det elliptiska partiet utgörs av det som idag är en ö. Det streckade partiet in mot vänsters sida består av fyllnadsmassor – mest troligt med ursprung från det grå området. Observera hur strandlinjen – de heldragna linjerna efter vattendraget trängs ihop ned mot område G. G Figur 6 Schematisk skiss över hur området förmodligen såg ut i samband med flottningen och som det till stora delar ser ut även i dag. Att åtgärda detta område enligt vad som här beskrivits är en delikat uppgift – en klar utmaning, men samtidigt en naturvårdsinsats av stora mått, vilken anses gynna det värdefulla harrbeståndet och övrig biologi förknippad till aktuell miljö avsevärt. I grova drag så går åtgärderna, vilka är att betrakta som omfattande, ut på att återskapa de mer naturligt bestämmande nivåerna i älven, att utöka andelen strömsatta områden (och till viss del sammanbinda dessa), att grunda upp den kanaliserade östra sidan och att avlägsna massorna på västra sidan (vilket ger en fördjupning mot det mer naturliga) och sprida ut dessa runt ön som till delar bevaras och även ökar kvillkaraktären. Avslutningsvis avseende område F skall påpekas att åtgärderna i området G (se nedan beskrivet område) kommer att medföra viss förskjutning av fallhöjd eftersom den övre delen av den strömsträckan är kraftigt ihopträngd som en följd av flottledsrelaterade insatser (Fig. 7) och detta ger en dämningseffekt upp till delområde F. Detta innebär t ex att det nedströmsbelägna området G skall åtgärdas innan detta parti. Insatserna där kommer att ge en förstärkt strömhastighet förbi öområdet och därmed förbättra förutsättningarna till bra åtgärder för det värdefulla harrbeståndet. 9 BILAGA 3:5 Figur 7. Foto från ”öområdet” (vid 678477–144083) och ned mot område G. Observera den avsmalnande karaktären och de upplagda massorna på ömse sidor (pilarna) som där centrerar vattnet samtidigt som det dämmer upp mot öområdet. Område G Denna sträcka torde i ett naturtillstånd startat med en tämligen bred s.k. nacke som strömmat sakta och successivt övergått i en allt mer turbulent karaktär. Detta är inte fallet idag eftersom strömfåran direkt koncentrerats (Fig. 6 & 7), den vattentäckta ytan begränsats och brötbildande material avlägsnats. Med utgångspunkt av denna generella beskrivning för starten av område G beskrivs i det följande strömsträckan från ömse sidor. Den västra sidan Strömsträckan på den västra sidan kan sägas ta sin början vid koordinat 678468–144080. Detta innebär att det skiljer ca 75 m från det uppströms beskrivna området (G) från denna sida. Omedelbart är påverkan från äldre tiders flottledsverksamheter tydlig där en markant andel av potentiellt produktiv botten torrlagts genom att schaktmassor lagts upp mot stranden och vattendraget koncentrerats (Fig. 8). Vid inventeringarnas vattenföring, vilka var att betrakta som normala så var i medeltal ca 15 m potentiellt produktiv älvbotten, mer eller mindre, torrlagd (Fig. 8). Helt vattentäckt yta uppträder på denna strand enbart i samband med höga flöden. Om man utgår från mitten av vattendraget så kan man i dagens vattenföring säga att ca 60 % av ytan är torrlagd, och eftersom detta är ett skapat tillstånd så är det att betrakta som en kraftig påverkan på miljön och givetvis ett stort slöseri eftersom det är en högproduktiv naturtyp som försvunnit. De uppschaktade massorna är inte, åtminstone initialt av någon grövre kaliber, utan domineras av mindre block och större sten. Dock uppträder såväl medelstora som stora block som tydliga inslag i materialet och vars karaktärsbildande egenskaper i vattendraget tydligt saknas. I den vattentäckta delen av älven, vilken är påtagligt centrerad, färdas vattnet i hög hastighet över artificiellt fördjupade och strukturlösa bottnar – starten av strömsträckan sedd från denna sida är mer eller mindre att likna vid ett sugrör. Vattnet kan helt enkelt sägas färdas på anvisad plats, vilket för biologin i vattendraget är allt annat än fördelaktigt. 10 BILAGA 3:5 Den artificiella utformning som strömstarten har i nuläget påverkar även nivån uppöver, dvs. det finns en dämningseffekt som dessvärre minskar andelen strömmande partier uppöver (område F). Figur 8. De torrlagda områdena vid starten av sträckan på den västra sidan. Föreliggande utredning föreslår att strömstarten på den västra sidan, vilken för övrigt i nuläget återfinns betydligt längre ned än den östra, modelleras om mot ett mer naturligt tillstånd. Detta innebär att den vattentäckta återskapas upp mot den naturliga strandkanten genom att det upprensade materialet schaktas bort (den torrlagda ytan, Fig. 8)). Åtgärderna bör utföras på ett sådant sätt att nivån uppströms avsänks en aning och att strömbilden upp mot område F (öområdet) förstärks. Detta innebär att de bordgrävda rensmassorna av ”mindre storlekar” utplaceras i den urschaktade kanalen konsekvent i nedströmsläget för att inte påverka ”slukarean” och därmed motverka strömsättningseffekten i uppströmsläget. De större strukturelementen från det upprensade materialet utplaceras på ett genomtänkt sätt i älven för att ge god karaktär i landskapsbilden och gagna förekommande biologi (laxfisk). Inriktningen på åtgärden, vilken är att betrakta som en omfattande sådan, fortgår i medströmsriktningen eftersom den kraftigt påverkade miljön bara fortgår enligt ovan beskrivet sätt. Om man nu ändå skall hitta någon sorts förändring är det att andelen större block tilltager i de torrlagda massorna samt att de kan anses ligga något högre i förhållande till den koncentrerade fåran än tidigare. Denna bedömning sker utifrån att en smärre mängd grästuvor börjat uppträda i massorna, vilket därmed är ett belägg för att områdena faktiskt mycket sällan är vattentäckta (Fig. 9). 11 BILAGA 3:5 När det gäller den vattentäckta delen av älven är förändringarna av aningen mer omfattande slag. Detta kan i första hand relateras till att såväl fallhöjd som vattendjup tilltagit. Miljön kan bäst beskriva som en hårt strömmande och djup kanal helt optimerad för att transportera timmer på bästa sätt. Figur 9. Foto mot strömmen vid koordinat 678460–144080. Observera grästuvorna insprängda i det sterila sten- och blockområdet vilket täcker en stor del av vattendragets bredd. Successivt minskar återigen inslagen av större block i de torra (upprensade) massorna och älven börjar bredda ut och den vattentäckta ytan ökar. Ett stopp för de riktigt absurda massorna (torrlagd yta) kan definieras vid koordinat 678457–144079 (Fig. 10). Figur 10. Stopp för de torrlagda områdena på västra stranden. I själva älven och dess ”kanalliknande” fåra skall det påpekas att kanten, dvs. positionen mellan de 12 BILAGA 3:5 uppschaktade massorna och fåran är extremt markant. Schakten har utförts med precision där fåran har lokaliserats till en bestämd plats. Ställvis upplevs också fåran som aningen förstärkt mot den västra stranden eftersom större block ligger mot denna sida. Man får känslan av att stå vid en kajkant. Fåran ger, liksom de torrlagda områdena, hur som helst av en negativ påverkan av stor omfattning på såväl landskapsbild, hydromorfologi samt den biologi som förknippas till Oreälvens strömsträckor. Från senast angiven koordinat (där de torra schaktområdena upphör) förändras bottnarna och de blir av karaktären mobila depositionsbottnar med relativt stora inslag av makrofyter och med en successivt avtagande strömstyrka. Denna karaktärsförändring till trots uppträder stora mängder block av god storlek varav de en del bör omfördelas för att vinna bättre funktion. Den stora mängden block kan mest troligt, åtminstone till största delen, relateras till rester av strukturer anlagda för att förlänga den urschaktade fårans egenskaper och förhindra att timmer fastnade i den alltmer breda älven och främst mot den grundare västra stranden. De stora mängderna block upphör så småningom i en falnande fallhöjd och viktiga strukturbildare på alltmer grusiga och sandiga bottnar blir sjunktimmer. Stopp för åtgärderna tillika föreliggande beskrivning på den västra sidan anges till koordinat 678455– 144076. För hela västra sidan kan bara åtgärdsbehovet betraktas som varandes mycket omfattande. Behovet kan hänföras till att återskapa den bestämmande nivån på strömnacken, att återföra strukturelement, eliminera den centrerade kanalen, återskapa vattentäckt yta, höja produktionsarealerna samt återskapa en mer naturlig strömbild. Den östra sidan Denna sida av strömsträckan kan sägas börja högre upp än den på andra sidan. Här skiljer det mindre än 60 m upp till öområdet. Detta är inte ett tillstånd av helt naturliga orsaker eftersom strömmen förbi ön (område F) ju är koncentrerad mot denna östra sida. Spår efter en träledare finns efter stranden i den övre delen av föreliggande beskrivning som startar vid koordinat 678471–144087. Denna kan kopplas till den ”omledning” av älvfåran som skett förbi öområdet (F) och vidare ned till aktuell strömsträcka. Funktionen har mest troligt varit att undvika stranderosion när stora mängder timmer passerat förbi. Direkt nedströms redogjord träledare uppträder mot stranden löst liggande och mycket stora block. Varför dessa finns just här upplevs som aningen svårbedömt eftersom älven utanför upplevs som djup, men förklaringen torde ligga i att den nedströms belägna hopträngningen av strömsträckan dämmer uppströmsläget och att det tidigare varit en något grundare biotop just utanför dessa block och att dessa då bedömts som brötbildande och därmed rensats därifrån. Åtgärder i nedströmsläget förmodas återge något av denna strömkaraktär och då kan dessa återigen bli till viktiga strukturelement i vattendraget. 13 BILAGA 3:5 Snart blir strandmiljön påtagligt grund, om än vattentäckt i en stor del av förekommande vattenföringar, och starkt blockig (Fig. 11). Denna struktur, förskjuter den svaga strömbilden bort från stranden. Det är önskvärt att fördjupa detta uppgrundade parti genom att materialet läggs ut i den fördjupade fåran. Älven är utanför denna position relativt svagt strömmande och djup (Fig. 11), men detta bör förändras en aning dels genom att man återför materialet och dels genom åtgärderna som föreslås för nedströmsläget. I slutet av denna miljö finns det material vilket sällan vattentäcks och kan sägas utgöra en tendens till öbildning (Fig. 11). Den tendensen förstärks av tecken i miljön som skulle kunna vara rester av en sidogren. Det föreslås i det följande att skapa (möjligen återskapa) en sådan biotop eftersom flergrenighet är en utpekad bristmiljö i älven. Som läget är nu så blir det även en helt stillastående miljö direkt nedan detta uppgrundade parti – detta är ett tillstånd som försvinner per automatik om föreslagna åtgärder genomförs. Skiftet mellan svagt strömmande och strömmande sker i dagsläget vid koordinat 678468–144084. Direkt där strömmen kan sägas starta så uppträder en tydlig strypning av den vattentäckta bredden (35 m av möjliga ca 60 m tvärs över). Detta orsakas av den strömkoncentrerande och mer eller mindre torrlagda (mest torrlagt där det är som mest negativt) strukturen som schaktmassorna bildar (Fig.12). Den torrlagda bredden är i medeltal 10 m. Rensmassorna har de största strukturerna in mot stranden. Figur 11. ”Strypande” parti på övre delen av östra sidan. Dominerar i massorna gör dock mindre block och större sten. Denna struktur utgör stora problem dels lokalt men dess funktion försämrar miljön såväl i med- som uppströmsriktningen – dämmer uppåt och koncentrerar strömmen nedåt. Denna rekommenderas att man river ut i sin helhet och ytan vattentäcks. Detta medför att strömmen sprids över större områden och att dess koncentrerande effekt avklingar, den negativa aven (Fig. 12) i dess direkta nedströmsläge strömsätts, nivån uppströms sjunker samt att viktiga Figur 12. Negativt strömkoncentrerande struktur som även skapar en strukturer återförs vattendraget. tillika negativ av i nedströmsläget. Utmärkande mot denna sida är den mycket grunda karaktären som råder direkt utanför den strömkoncentrerande strukturen. Bottenmaterialet här verkar vara relativt kompakt, så 14 BILAGA 3:5 förutom de åtgärder som nämns enligt ovan kan en möjlig åtgärd vara att genom en mindre schaktning etablera smärre gropar (fördjupningar). Det upprensade partiet kan sägas upphöra vid koordinat 678465–144084 och då tar den ovan nämnda aven vid (Fig. 12). Den av som tar vid nedströms det rensade och strömkoncentrerade området utgör en påtaglig negativ miljö för laxfisken med sitt stillastående vatten och med väl utvecklad makrofytvegetation (Fig. 12) – en typisk karpfiskmiljö. Denna karaktär försvinner som tidigare berörts när åtgärderna enligt ovan utförs. I detta parti finns inget åtgärdsbehov förutom att strömsätta området, vilket alltså sker genom åtgärder i uppströmsläget (och i nedströmsläget – se vidare i beskrivningen). Rensningar relaterade till flottning återkommer i stor omfattning vid koordinat 678459– 144083. Karaktären på dessa är enligt de tidigare beskrivna rensningarna där man schaktat ur älven och lagt massorna mot land för att koncentrera fåran. Den torrlagda bredden på rensningarna varierar mellan 5 och 10 m (Fig. 13) och sträcker sig 40 m i medströmsriktningen från angiven koordinat och vidare ned till koordinat 678455–144082. Massorna består i huvudsak av mindre och medelstora block samt större sten, men även inslag av riktigt stora block förekommer (Fig. 13). Älven utanför detta parti är tydligt ihopträngd (som minst ca 20 m), dels som en följd av rensningarna på denna strand, men givetvis även på grund av rensningarna på motsatt sida (se beskrivning för den västra sidan). Efter den position som här anger stopp för detta rensade område så breddar älven ut och då uppstår även ett negativt bakvatten (Fig. 13). Denna biotop är en följd av den koncentrerade fåran och de uppströmsbelägna rensningarna. Detta hårt rensade parti måste vattentäckas genom att materialet återförs älven på ett genomtänkt sätt. I avslutningen av området betyder det t.ex. att de större strukturerna skall ge karaktär i älven medan det finare materialet kan utplaceras i nedströmsläget (bakvattnet) innan detta också ”dressas” med några större strukturelement. En positivt följd med att detta parti ”rensas ut” och vattentäcks är även att strömbilden i den uppströmsbelägna aven (Fig. 12) återkommer. Även det för laxfisken mycket negativa bakvattnet nedströms kommer att erhålla en annan strömbild och återfå en högre grad av Figur 13. Koncentrerande struktur med typiskt lugnvatten i naturlighet. nedströmsläget. En ytterligare följd av att materialet plockas ut är att det återskapas en god slutenhet mot vattendraget och ger fint överhäng av gråal, sälg och gran. 15 BILAGA 3:5 Efter bakvattnet, vilket som nämnts skall elimineras genom att strömbilden återskapas och botten grundas upp, så blir spåren av flottledsrensningarna mer sporadiska (”svag punktinsats”). Dock förekommer det material som kan förstärka karaktären i älven, t ex vid koordinat 678454–144082. Stranden är av nipig och brant karaktär med äldre vegetation och högre upp på land uppträder jordbruksmark (bra maskinetableringsområde). När det gäller själva älven så har det centrerade flödet, vilket är en följd av det strypta uppströmsområdet avtagit och börjat breddat ut. Älven är relativt djup och på dessa djupare områden så är bottnarna opåverkade av rensningar, och här har man ett arkiv av hur älven förmodligen sett ut på aktuell sträcka – den har varit av grovblockigt slag och med en variation vars motsvarighet saknas helt på sträckan idag. De mycket sporadiska inslagen av block på stranden fortgår i medströmsriktningen. Vid koordinat 678452–144082 finns dock möjligheter att öppna upp något som förmodligen varit en sidogren innan älven utsattes för rensningar. Detta skulle vara en gynnsam åtgärd för laxfisken och rekommenderas därmed. De för miljön utmärkande branta stränderna fortgår. Detta tillstånd medför att föreslagna åtgärder inte medför något eventuellt problem för omgivande älvplan. Vid koordinat 678449–144081 uppträder ett smärre parti med block som skall återföras älven. Upprensade block fortsätter i medströmsriktningen och även om det inte är stora mängder är de av sådan storlek att de är av stor betydelse för miljön och dessa måste ovillkorligen återföras älven och då gärna nära stranden. Själva älven, som sedan ovan beskrivet bakvatten varit förhållandevis djupt börjar återigen grunda upp. När detta inträffar så återkommer rensmassorna och vid koordinat 678443– 144074 så uppträder ett område som är storligen påverkat av rensning relaterad till flottningen (Fig. 14). Detta består av ett ca 5 m brett torrlagt parti med en längd av 30 m beståendes av upprensat material. Materialet domineras i stort av mindre block, men i detta finns det även inslag av stora block. En del av det upprensade området är så högt att gräsvegetation fått kraftig fäste samt i viss utsträckning även vedartad dito (Fig. 14). Med utgångspunkt av detta så föreslås att ett kvillområde Figur 14. Rensmassor i slutet av område G. skapas i samband med att de ”nakna” delarna av massorna plockas ut och att de vegetationsbevuxna delarna sparas. 16 BILAGA 3:5 Området slutar vid koordinat 678442–144075 och detta är även lika med det definierade stoppet för aktuellt område på denna sida. Liksom för den västra sidan så måste denna sida, åtminstone i hela den övre delen, definieras ha ett åtgärdsbehov som är mycket omfattande. För den nedre tredjedelen är åtgärdsinsatsen mer inriktad mot punktinsatser i olika omfattning. Behovet av åtgärder kan främst relateras till att återskapa den bestämmande nivån på strömnacken (övre läget av beskrivningen), att återskapa vattendragsbredden och den vattentäckta ytan, att ta bort det centrerade flödet och återfå en mer naturlig strömbild samt att återföra viktiga strukturelement. Översikt av redogjorda delområden För hela avsnittet, områdena mellan delområdena exkluderade, är det ingen överdrift när man påstår att områdena är starkt påverkade och manipulerade i sin fysiska miljö och att detta gett stora negativa förändringar i landskapsbild och för den biologi förknippad till Oreälvens strömvattenområden. Av detta följer givetvis att restaureringsbehovet är omfattande. Detta handlar som nämnts på ett flertal ställen i texten att återge vattendraget en mer naturlig vattendragsbredd (vattentäckt sådan), att eliminera de koncentrerade och konstgjorda fårorna tillika de skapade avarna/bakvattnen, att sprida/återskapa strömbild, fördela fallhöjden mot det förmodat naturliga samt återföra bortrensade strukturelement (block). Enligt utredningen är detta ett mycket viktig miljö- och naturvårdsprojekt i det värdefulla vattendrag som Oreälven utgör. Åtgärderna kommer att stärka de utpekade riksintressena i vattendraget och gagna det rörliga friluftslivet. Insatserna är även helt i linje med miljömålen för levande sjöar och vattendrag. Det mest omfattande åtgärdsområdet torde vara det komplexa s.k. ”öområdet” (F, tabell 2) där stora mängder massor föreslås omfördelas för att återge älven dess forna utseende, fallfördelning, strömbild samt återskapa/skapa fluviala kvaliteter. Åtgärder av omfattande slag förekommer även i det nedre området (här kallat G, tabell 2). Även här handlar det om att omfördela massor, avlägsna torrlagda partier, sprida strömbild samt framför allt återskapa fallhöjdsfördelningen i uppströmsriktningen (observera att det sistnämnda medför att åtgärder bör starta i det nedre partiet). Minst omfattande åtgärder krävs i det övre området (E, tabell 2). Tabell 2. Beskrivning arbetsområde avseende yta och omfattning mm. Område E F G Sträckans totala längd (m) ~ 25 ~ 55 (östra sidan) ~ 300 Arbetsområdets 2 skattade yta (m ) ~ 250 ~ 5 500 ~ 12 000 Procentuell andel som berörs av åtgärdsinsats ~ 10 ~ 50 ~ 20 Arbetets omfattning Punktinsats Omfattande åtgärd Omfattande åtgärd (övre 2/3) Punktinsats (nedre 1/3) 17 BILAGA 3:5 Det har nämnts tidigare, men kan understrykas, att denna sträcka bör åtgärdas innan några som helst insatser företas i uppströmsläget eftersom åtgärderna här kommer att strömsätta områdena uppströms på ett annat sätt. Maskinlogistik När det gäller hur och var maskin skall etableras för att utföra föreslagna åtgärder sker den första etableringen – ned till område G – via jordbruksmarken från länsväg 296 (vid koordinat 678440–144097) och vidare över järnvägen ned till de öppna åkerområdena på en befintlig körväg. Åkermarken kan följas i kanten och maskinen kan sedan – från åkermarken som följer älven – gå ut i vattendraget på det mest lämpliga stället, utan att skada uppstår på vare sig mark eller vegetation. När område G har åtgärdats tas maskinen upp på samma ställe den togs ned. Därefter transporteras maskinen med trailer över till älvens västra sida (grusvägen mellan E45 och plantskolan på Tallhed) från vilken maskinen förväntas nå såväl område E som F. Maskinen får sedan söka sig ned till älven från denna väg (vid koordinat 678485–144055) via en befintlig och sandig körväg. Denna väg når en position vid koordinat 678481–144069 där det går att larva åt två håll, men samtidigt blir vägen mer sluten och en viss huggning krävs (15åriga tallar). Denna väg är utmärkt på den topografiska kartan och når en äldre stuga mot älven. En alternativ etablering till område F och E kan vara från område G om det visar sig att detta är möjligt (lågvatten i kombination med de åtgärder som utförs i område G). Kostnad Projektets totala kostnad exklusive föreliggande utredning beräknas uppgå till ca 97 000 kr exkl. moms (tabell 3). I detta innefattas då maskinarbete, maskintransporter, sakkunnig arbetsledning, administration och planering samt lite resor och en smärre post för oförutsedda kostnader vilka man bör räkna med i projekt av detta slag (tabell 3). I förhållande till de värden som återskapas genom dessa föreslagna insatser är kostnaden att betrakta som försumbar. Tabell 3. Beräknad kostnad för biologisk och fysisk återställning enligt föreliggande inventering. Kostnad exkl. moms. Maskinkostnad relaterat till åtgärder och 40 h a´ 1400 kr 56 000 etablering Maskinetablering – maskinflyttar Avser trailertransporter 5 000 Arbetsledning 40 h a´ 600 kr 24 000 Administration och planering 10 h a´ 600 kr 6 000 Resor ~ 200 km a´ 4 kr 800 Oförutsett 5 000 96 800 Summa ⇒ 18 BILAGA 3:5 För finansiering av detta projekt föreslås att Orsa fvof. i första hand att ansöka om allmänna bygdemedel från regleringsfonder, vilka bör användas till att restaurera den miljö som de kan relateras till. Övrigt Ett fåtal markägare berörs av åtgärderna (20 st.) och dessa skall kontaktas snarast av fiskevårdsområdesföreningen/kommunen. Viktigt att påpeka är att åtgärderna sker i vad som är att betrakta som låg vattenföring. Lika avgörande är att arbetsledning och maskinentreprenör har god erfarenhet från arbeten av detta slag. När det gäller maskinen så skall denna vara miljögodkänd, tvättad och utrustad med slangbrottsventiler och övrig utrustning som förväntas krävas vid arbete i vatten. Observera även att åtgärderna i relation till dem i Nederbergaområdet (”D” i LONAprojektet) inte skall ses som om arbetet görs i motströmsriktningen, utan handlar mer om att ge en tydligare strömbild upp mot foten av den nedre nederbergaforsen för att man på bästa sätt skall se vad man gör. Detsamma gäller ordningen G till F samt F till E (och ”D”). 19 BILAGA 3:6 Inventering av Oreälven, Orsa kommun avseende fysisk påverkan och eventuellt restaureringsbehov av den Nedre Kallholsforsen Den i den närmaste unika stranden med ett helt naturligt älvplan – så som det skall se ut. … men på motsatt sida…. … finns stora delar av älvens en gång så varierade botten bortrensad från älven och tillintetgjord och biologiskt funktionslös i en steril blockvall. Detta är ett foto på det idag unika blocket i Nedre Kallholsforsen. Unikt såtillvida att detta är i princip den enda strukturen som bryter vattenytan i den kraftigt påverkade strömsträckan. Anders Bruks Sammanfattning BILAGA 3:6 Denna sammanställning – tillsammans med ytterligare tre sådana - har skett som ett komplement till två andra åtgärdsplaner/beskrivningar rörande Oreälven. Dessa avser dels Nederbergaforsarna och dels den Övre Kallholsforsen, dvs. de två strömsträckorna direkt uppströms den som beskrivs här. Kompletteringen har följt av att åtgärderna i de två nämnda strömsträckorna av Länsstyrelsen inte bedömdes vara möjliga att utföra enligt MB 11:9, utan att omfattningen var så pass stor att Miljödom ansågs erfordras. Planen enligt vad som presenteras här är finansierad av vattenavgiftsmedel, ansökta av fvof. För huvudmannaskapet står Orsa kommun. Föreliggande beskrivning gäller för det som här benämns den Nedre Kallholsforsen och utgör ett underlag/en plan för miljöförbättrande åtgärder inom aktuellt vattendragsavsnitt. Sammanlagt har en sträcka av ca 900 m kartlagts, vilket skett från ömse stränder. I tillägg till detta har en 170 m torrlagd sidogrenighet inventerats. En kraftig miljöpåverkan kopplad till äldre tiders flottning har konstaterats förekomma inom aktuellt vattendragsavsnitt. Denna påverkan handlar t ex om hopträngning, kanalisering och invallning av vattendraget vilket skett genom omfattande rensningar av älvens botten. Många vallar – och då speciellt en (se framsidan) – har skapat en steril blockzon som fragmenterar den terrestra miljön från vattendraget. Insatserna har även avsevärt minskat den vattentäckta ytan och i detta kan även igenläggningen av en sidogren innefattas samt en omfördelad strömbild och strömhastighet över stora områden. Slutligen har rensningarna av älvens värdefulla strukturelement (block) utrotat en stor del av den forna variationen och skapat ett vattendragsavsnitt som i nuläget är relativt trivialt. Med utgångspunkt av den miljöpåverkan som dokumenterats är följaktligen restaureringsbehovet generellt sett relativt omfattande. Åtgärderna kan förenklat sägas i huvudsak bestå i att återföra stora delar av de från älven avlägsnade materialet och därmed återge älven en mer naturlig bredd och färdväg samtidigt som bottnarna erhåller en variation bort mot vad som en gång var ett naturtillstånd. Grovt uppskattat kommer de miljöförbättrande åtgärder som här föreslås återskapa ca 5 000 m2 mer vattentäckt yta med strömkaraktär över bottnar vars yta i sin tur på många ställen mångfaldigats genom den komplexa strukturen. Av dessa 5 000 kvadratmeter står den östra stranden för den största ökningen där den tillsammans med en sidogren utgör mer än 4/5 av skattad yta. När det gäller strömbilden skattas den tillkomma på dels dessa 5 000 m2, men dels ge ytterligare 3 000 m2 strömmande biotop där vattnet av en eller annan anledning står still idag. Att genomföra dessa insatser som här föreslås är att betrakta som en naturvårdsinsats av synnerligen stor betydelse för såväl biologin med bland annat skyddsvärda arter, som befintligt riksintresse, den naturliga hydromorfologin och även för landskapsbilden i stort. Åtgärderna bedöms ej påverka några enskilda eller allmänna intressen i negativ riktning, utan tvärt emot i positiv dito med en mer naturlig och levande älv till fromma för naturintressen, sportfiske och det rörliga friluftslivet i stort. Detta innebär alltså att insatsen stärker de värden som just gör Oreälven till ett riksintresse, vilket förmodas göra åtgärden än 2 BILAGA 3:6 mer värdefull. Föreslagna restaureringsåtgärder innebär även att miljömålet för ”Levande sjöar och vattendrag” och främst dess delmål 2 där det framgår att värdefulla och potentiellt skyddsvärda vattendrag skall restaureras i vilket Oreälven må inräknas. Åtgärderna är även helt i linje med Vattendirektivet. För att kunna utföra här föreslagna åtgärdsinsatser, vilka skall ske i låg vattenföring, krävs en larvgrävare (ca 30 ton), en vaksam och erfaren arbetsledning, erforderliga tillstånd samt berörda markägares medgivande. Kostnaden för återställning av här redogjord strömsträcka uppgår till ca 146 000 kr exkl. moms. 3 Bakgrund BILAGA 3:6 Föreliggande plan för denna relativt långa strömsträcka, Nedre Kallholsforsen, som egentligen sitter ihop med den tidigare redovisade Övre Kallholsforsen (Fig. 1), är en följd av att två andra strömsträckor (Nederbergaforsarna samt den just den nämnda Övre Kallholsforsen) avsågs att åtgärdas enligt anmälan om vattenverksamhet och av markägare erhållen rådighet. Länsstyrelsen godkände ej detta utan ansåg arbetet för omfattande och att Miljödom krävdes. För att nå hela vägen fram till målet att restaurera samtliga kvarvarande strömsträckor i vattendraget inom Orsa kommun ansåg alla inblandande parter, kommun, fvof., dåvarande Fiskeriverket och Länsstyrelsen att samtliga strömsträckor med åtgärdsbehov borde inventeras och att dessa beskrivningar tillsammans med de två tidigare skulle inlämnas som tekniska beskrivningar till den MKB som också tas fram i samband med detta arbete (delfinansierad av fvof. samt av stat och kommun via s.k. LONA-bidrag). Orsa fvof. tillsammans med Orsa kommun har som en uttalad målsättning att åtgärda samtliga kvarvarande strömsträckor i Oreälven nedströms Skattungen och vilka är påverkade av flottledsverksamhet i det erkänt värdefulla vattendraget. När klartecken för medel (vattenavgiftsmedel) lämnades (dåvarande Fiskeriverket) engagerades utredaren för LONA-projektet (Anders Bruks/VattenBruk´s AB) att beskriva även detta område av Oreälven och presentera en plan för eventuellt åtgärdsbehov om ett sådant förelåg. Området har inventerats/projekterats i relativt låg till normal vattenföring vid ett flertal tillfällen (4 st.) under tidsperioden 110505 – 110604. Figur 1. Översiktskarta över den Nedre Kallholsforsen. Här redovisat område återfinns mellan de svarta markeringarna. 4 BILAGA 3:6 Beskrivning av inventerat område Beskrivningen sker i medströmsriktningen och först med utgångspunkt från den ”östra” stranden och därefter den ”västra” (tabell 1). Sidogrenen redovisas som en del av den östra sidan (tabell 1). Tabell 1. Indelade områden av beskrivet beskriven strömsträcka. Översiktlig beskrivning ”Östra” sidan Sidogren östra sidan ”Västra” sidan Avgränsande koordinater (vid strand) 678442–144075 – 678381–144013 678402–144056 – 678400–144041 678436–144068 – 678389–144016 Sträckans längd (m) 990 170 825 De slutsatser som här presenteras beträffande hur miljön kommit att se ut som den gör idag, baserar sig på hydromorfologisk tolkning av hur vattendraget borde bete sig samt – mer eller mindre tydliga – spår i vattendraget och dess omgivningar. Beskrivning ”östra” sidan Starten för kartläggningen av denna strömsträcka sker på exakt den plats där beskrivningen för det område som i föreliggande rapportserien benämns som den Övre Kallholsforsen och dessa avslut. I en positionsangivelse motsvarar detta koordinaten 678442–144075. Älven startar här djup och flack med en svagt utvecklad ström. Ute i själva älven är de djupa bottnar mycket blockiga (dykare från Uppsala Universitet har uttryckt dem som mycket varierade). Dessa bottnar torde kunna utgöra – åtminstone till delar – lite av en referensmiljö då den aldrig rensats. Trots dessa orörda bottnar en bit ute i älven finns det ett mindre antal block tryckta mot stranden vilka bör läggas ut ett par m i älven från stranden sett. Omfattningen av åtgärden kan definieras som en ”mycket svag punktinsats”. Strömmen är centrerad i sitt flöde och vid stranden där inventeringen startar råder ett smärre bakvatten. Detta är ett onaturligt tillstånd och kommer att förändras av de uppströmsbelägna och avslutande åtgärderna för den del som beskrivs separat (se sammanställningen/åtgärdsförslaget för Övre Kallholsforsen). Dessa innefattar grovt att man tar bort en anlagd strömkoncentrerande stuktur för att fördela strömmen på ett mer naturligt sätt och vilket då berör starten av detta parti. Stranden är tydligt väldefinierad mot älven med en lodbrant på dryga metern rakt ner i älven. Bottnarna i detta nu stillastående parti domineras av mindre block och större sten. Som en följd av bakvattenkaraktären har det avsatts en del finare material mot stranden i väl grupperade fraktioner från mindre sten, via grus till rent sandiga partier. Påverkan från den strömkoncentrerande strukturen (den som avslutade beskrivningen av den Övre Kallholsforsen) har faktiskt påverkan ända ner till koordinat 678433–144072 där den första naturliga strömbilden utvecklas mot aktuell strand. Och som på en given signal – börjar det uppträda en rensningspåverkan i form av block tydligt tryckta mot den alltjämnt väldefinierade stranden. Dessa skall givetvis återföras till vattendraget för bästa funktion och naturlighet. Åtgärdsinsatsen benämns enligt använd skala som en ”punktinsats”. 5 BILAGA 3:6 En liten bit längre nedströms (vid koordinat 678432–144072) sker en tydlig förändring även ute i själva älven där vattnet skjuter fart över till synes aningen onaturligt grunda områden (Fig. 2). Detta har varit ytterligare en typisk koncentrerande struktur vars material kommit från schakt av älvbottnen. Syftet var självfallet att ge timret en bättre och säkrare väg genom strömmarna. Denna struktur skiljer sig dock till delar från andra liknande genom att denna har självläkt i relativt stor omfattning, vilket torde vara en funktion av dess klenare substratfördelning. Idag är denna vattentäckt vid i princip samtliga vattenföringar (Fig. 2), vilket vegetationen meddelar, och kvar har efter återkommande urspolningar blivit det större materialet – huvudsakligen bestående av mindre block, vilket på lokal nivå ger viss variation (se strömbilden i Fig. 2). Denna onaturligt grunda (5-15 cm) Figur 2. Det onaturligt uppgrundade partier. Notera dock den intressanta strömbilden över detta område skapad av urspolning. karaktär sträcker sig ut i halva Notera även några grövre block in mot land. älvbredden där det å andra sidan är extremt djupt vid en distinkt och skapad kant. Denna miljö är i princip beståendes av en utskottad trivial kanal där vattnet passerar i hög fart helt utan karaktär och variation. Hela bilden av vattendraget är fel just här och det föreslås därför att man gör som det föreslagits för liknande och mer utmärkande koncentrande strukturer, dvs. att man grundar upp den urschaktade fåran och fördjupar den onaturligt grunda genom en viss omfördelning av materialet. Åtgärdsinriktningen kan betraktas som ett ”tydligt åtgärdsbehov”. Viktigt vid detta arbete är självfallet att bottenmiljön blir så naturlig och varierad som möjligt. Bakom denna ”grundlagda” struktur enligt ovan finns självfallet ett lugnt, och för laxfisken negativt, bakvatten. Detta område kan sägas ta sin början vid koordinat 678429–144071. Som en följd av åtgärdsförslaget nyss redovisat kommer dock detta bakvatten att strömsättas. När det gäller fysiskt åtgärdsbehov från senast angivna position finns ett visst sådant som ligger på den absolut lägsta skalan och innebär en ”mycket svag punktinsats”. Detta innefattar att till älven återföra mot stranden enstaka upptryckta block varav några är av den storleken att de till och med är av betydelse även för landskapsbilden. Den lugna bakvattenskaraktären fortsätter en god bit ned efter denna sida som en följd av den strömkoncentrerande och tydligt anlagda (om än nednötta) strukturen enligt ovan (Fig. 3). Egentligen föreligger det ett gott fall över denna sträcka, men som en följd av den kraftiga manipulationen av strömriktningen av flottningen så är strömmen så ojämnt fördelad – Figur 3. Foto från koordinat 678427–144071 som visar det lugna partiet nedströms den koncentrerande strukturen som flottningen anlagt. 6 BILAGA 3:6 antingen hård och djup i en strukturlös ström eller som ett grunt lugnparti (Fig. 3). I olika positioner av detta bakvattenområde finns depositionen av sorterade fraktioner och ställvis har det utbildats rena och hårda sandbottnar och då speciellt längst ned av detta parti. Den ”mycket svaga punktinsatsen” i den nedre halvan av detta bakvattensområde är närmast utan åtgärdsbehov, men inriktningen får kvarstå då man inte vet vad som kommer fram när området strömsätts på ett mer naturligt sätt efter åtgärder i uppströmsläget. Bakvattenskaraktären sträcker sig över en olyckligt lång sträcka i nuläget och först vid koordinat 678426–144072 där älven smalnar av (av till synes naturliga orsaker) tar strömmen fart inne vid land. Ögonblickligen försvinner de hårda sandbottnarna och steniga bottnar tar vid. Något förvånande upplevs strandzonen som opåverkad och erbjuder en hög grad av naturlighet. Detta påstående grundar sig på en till synes total avsaknad av bortrensat material samt hur träd vars ålder sträcker sig en god bit in i flottningsepoken står ända ut mot älven (bland annat en synnerligen mäktig gran vid koordinat 678422–144072). Från den position där bakvattnet upphör (678426-144072) finns därmed inget som helst åtgärdsbehov. En återgång till en ”mycket svag punktinsats” sker dock direkt nedan den gamla gran som nämndes tidigare (vid koordinat 678422–144072). Detta åtgärdsbehov grundar sig i att det återigen finns enstaka block tryckta mot stranden och även här är enstaka block av sådan storlek att de även har funktion för landskapsbilden då flertalet av dessa kommer att bryta ytan i vattendraget. Påpekas skall att älvens hela bredd är naturligt vattentäckt här och att älvplanen är väldefinierade och bevuxna med mycket gammal skog. Den ”mycket svaga punktinsatsen” som åtgärdsinriktning kvarstår vidare nedströms och det är mycket tydligt hur rensningarna här inriktats sig på att ta bort de strukturer (block) som haft brötbildande egenskaper. Fallhöjden tilltager i medströmsriktningen och samtidigt upplevs storleken på rensmassorna mot stranden minska. Föreslagen åtgärdsinriktning kvarstår dock. Älven är egentligen av relativt god fysisk kvalitet just här med en trevlig och väl spridd strömbild som också erbjuder lite smärre ”rullar” i ytan (även om inget bryter densamma) och det över en nästan helt vattentäckt bredd – en bredd som uppskattas till ca 45 m. Vid koordinat 678413–144067 blir dessvärre spåren från äldre tiders flottledsrensningar mer uppenbara då det här förekommer något som kan beskrivas som en 2 m bred sten- och blockbård mot stranden (Fig. 4). Detta föranleder självfallet att åtgärdsinriktningen höjs ett par snäpp upp till vad som här benämns som en ”punktinsats”. Punktinsatsen innefattar grovt sett att man anvisar en mer naturlig strandkant och på ett oregelbundet men naturligt sätt återför blocken till vattendraget. Insatsen medför även en mer naturlig vattendragsbredd (med + 2 m). Figur 4. Exempel på rensmassor tryckta mot stranden. Den streckade linjen motsvarar den linje dit åtgärder föreslås ske. 7 BILAGA 3:6 Från koordinat 678412–144065 sänks åtgärdsinriktningen ned till en ”svag punktinsats”. Detta baserar sig på att mängden rensmassor mot stranden minskar, men likväl finns det en del strukturer, varav vissa är tydligt karaktärsdanande, att återföra älven. Det som präglar en stor del av omgivningarna, dvs. kalkberggrunden, börjar bli synlig även på älvens strand. Vid koordinat 678408–144063 finns även aktiva vittringsprocesser väl synliga i kalkberget. Ute i älven upplevs bottnarna, vilka domineras av mindre block, som relativt naturliga – det som dock så tydligt saknas älven just här är de större och strukturbildande block som finns tryckta mot stranden. Den strand som här beskrivs tar nu sin vidare färd i en lång, men ändock förhållandevis tvär ytterkurva och detta sammanfaller relativt väl med att en synnerligen konstgjord miljö startar på denna sida (vid position 678406–144061). Denna för älven negativa miljö kan relateras till en urschaktad och lugnströmmande kanal vars vattennivå, oavsett vattenföring, hålls uppe genom en anskrämlig tröskelstruktur med landfäste längre ned på denna sida och vilken sedan sträcker sig snett uppströms och delar av älven i två delar (Fig. 5). En funktion tröskeln har av sin anläggningskaraktär är att den förskjuter strömmen mot den andra sidan, vilket är ett helt onaturligt tillstånd i vad som skall vara en ytterkurva av älven. Orsaken till denna anläggning är att vatten pumpas, via ett pumphus beläget på stranden (vid koordinat 678402–144058), upp till kalkbruket. Varför detta sker, i vilken process vattnet nyttjas, hur och var vattnet återförs älven efter användning, eller om denna verkligen är i drift i nuläget är frågor som står obesvarade för Figur 5. Pumphuset till höger och tröskeln centrerad i älven. den ”döda” kanalen mellan tröskel och strand. Observera närvarande. Noteras skall att det vid Notera hur tröskeln till delar består av tillförda kalkstensblock som lyser inventeringstillfället låg slang i älven. upp älvbottnen samt hur slänten mot ån nedan pumphuset består av kalkgrus. Om tillstånd till detta vattenuttag finns, vilket man måste utgå från, så får föreliggande restaureringsplan anpassa sig efter det, men i sådana fall bör tröskelns onaturliga utseende åtminstone modelleras om för en högre grad av naturlighet. Dessutom bör den som äger rätten till denna anläggning avlägsna de kalkstensblock som i nuläget lyser som signaler i älven och ger upphov till synnerligen onaturliga inslag i det naturlig mörka älvmaterialet (Fig. 5 & 6). Om tillstånd till vattenuttaget saknas måste sådant införskaffas, och i sådana fall bör även hela området modelleras genom mer genomgripande miljöförbättrande åtgärder. Vidare så har det i höjd med och även uppströms pumphuset tillförts stora mängder kalkgrus (mest påtagligt från koordinat 678403–144058, se Fig. 5). Mängderna kalkgrus är så omfattande att dessa utgör själva stranden mot älven, och en bruten sådan. I och med att detta är en ytterkurva av vattendraget, om än påverkad, upplevs anläggningen av såväl pumphus som kalkgrusslänten något ogenomtänkt. Vad som då avses är att placeringen förr eller senare kommer att utsättas för erosion och urspolning, vilket till och med kan nå ända fram till pumphuset. 8 BILAGA 3:6 En väg – självfallet i kalkgrus – når ned mot pumphuset, men denna är i nuläget inte körbar, utan kan betraktas som stadd i kraftig igenväxning. Kanske ett tillstånd som meddelar att vattenpumpning inte förekommer i nuläget. Den uppströmsriktade tröskeln som skapar detta olyckliga lugnvatten och en onaturlig strömriktning utgår från stranden vid koordinat 678402–144056. Denna konstruktion vilket tidigare beskrivits har en uppströmsriktad karaktär ut till de centrala delarna av älven. Dess uppströmspunkt finns vid koordinat 678406– 144060. Figur 6. Tröskeln för pumphuskanalen. Foto taget från tröskelns uppströmsspets. Notera hur kalkblocken utgör ett onaturligt inslag. Pumphuset skymtar i fotots överkant. Om åtgärder skall ske förbi detta område handlar dessa främst om att förbättra biotopen utan att förändra funktionen för kalkbruket och göra denna artificiella miljö mer naturlig. Omfattningen av en sådan insats bör kunna benämnas för ett ”tydligt åtgärdsbehov”. Men en sådan har kanske egentligen inte med denna åtgärdsplan att göra, utan som nämnts så bör detta åtgärdas av den som uppfört anläggningen, dvs. kalkbruket. Om pumpning av vatten inte längre är nödvändig bör dock hela partiet restaureras och kalkblocken förpassas till stranden (eller möjligen läggas i den fördjupade kanalen mot stranden). Detta kan då vara en del av beskrivningen här och kostnaden av arbetet kan eventuellt fördelas mellan kalkbruket och annan aktör (fvof. och kommun) och åtgärdsinriktningen är då att definieras som ett ”omfattande åtgärdsbehov”. Detta komplexa område lämnas och egentligen utan något självklart åtgärdsförslag beroende på just nu obesvarade frågor (men något av de två förslagen gäller), för fortsatt beskrivning vidare nedströms. Direkt kalkgrusslänten slutar, den del som finns i medströmsriktningen, tar en större stenledare över hela strandzonen och ger intrycket av en steril blocköken (se Fig. 14). Denna ledare kan sägas ha sin start vid koordinat 678402– 144057. Just i detta område har en viss vedartad vegetation fått ett smärre fäste i ledaren, vilket även medfört vissa ”skjutningar”/ras. Bakom denna jättevall skymtar de döende resterna av en fluvial karatkär – motsvarande en stor sidogren av älven (Fig. 7). Att denna lagts igen just här i en svår ytterkurva är självfallet logiskt med tanke på den problematik den mest troligt medfört vid flottningsverksamheten. Eftersom sidogrenen har sin start här lämnas älvstranden och från den senast angivna positionen (678402-144057) beskrivs sidogrenen i det följande; Beskrivning sidogren östra sidan Ledaren/vallen som begränsar och förhindrar inflödet i denna sidogren är mycket mäktig och den består av material (mest medelstora block). Basen på ledaren där sidogrenen en gång 9 BILAGA 3:6 tagit sin början är närmare 6 m och har en krönhöjd som når 1,5 m högre än älvnivån. Känslan är även att materialet i ledaren tagits från älven just i detta parti och denna känsla baserar sig på att älven upplevs som lägre än sidogrenen, dvs. att älvfåran är avsänkt. Detta följer av att man dels försökt få material till ledaren och avstängningen av denna sidogren och av att man dels ville skapa en bättre fåra/kanal att flotta i. Ledaren är förutom den första lilla biten att betrakta som ”naken” och ger faktiskt intryck av en stenöken där blocken måste betraktas som löst liggande, dvs. att det inte är att betrakta som någon bevarandevärd Figur 7. Stenledaren just där den forna sidogrenen gått in. struktur (Fig. 7). Notera att denna består av löst liggande, mindre och medelstora block. Observera även att vatten skymtas i fåran (pilen). Vid första anblicken in i sidogrenen så slås man direkt av dess storlek där den en gång tagit sig fram i ett brett (uppskattningsvis 6 – 10 m) och i ett till synes varierat lopp (grenigt i sig självt). Detta parti torde ha varit viktigt för öringrekryteringen i älven och utgjort en vacker naturmiljö (Fig. 8). Vattnet i grenen står nästan helt still och ser liksom smutsigt ut då det är kraftigt gulfärgat som en följd av den extremt kalkrika miljön Figur 8. Den övre delen av sidogrenen. Notera det gula och genom dränage från kalkbruket genom vattnet som följer av kalkrikedomen. de mäktiga kalkgrusslänter som finns på denna sida. Inne i grenen är fåran – åtminstone till delar öppen (vattentäckt), vilket antyder att den i dagsläget är av temporärt slag och återkommande spolas igenom från älven (Fig. 9). Sidogrenens bottnar är av varierat slag och uppvisar generellt sett goda kvaliteter. Sidogrenens direkta närmiljö är – även om det är svårt att tolka – av flackt slag, men mot brukssidan finns en bit från grenen liksom en väl utvecklad och mycket brant strandbrink (Fig. 9). Denna strandbrink är inte alltid av naturligt slag, utan brinken och de leveliknande planen just mot älven (grenen) består allt som oftast av deponerat kalkstensgrus (även andra fraktioner) och ställvis med kraftigt utvecklad utfällning av vad som mest troligt torde vara järnockra (Fig. 10). Figur 9. Sidogrenen sedd från älvplanet. Älven och ledaren syns Detta är sällsynt sterila och fula bakom lövvegetationen. Notera grenens ansenliga bredd. miljöer – ingen vegetation förefaller heller kunna få fäste i dessa områden (Fig. 10). 10 BILAGA 3:6 Dessa utfällningar, vilka allstå förmodas vara järnockra, förekommer även inne i själva sidogrenen där de till och med byggt upp små fördämmande vallar (Fig. 11). Dessa järnockrabildningar (eller vad de nu än är) torde vara av temporärt slag och sköljas bort i samband med högre flöden då de upplevs som tämligen porösa. Hackar man i dessa bruna bildningar blir de helt kalkvita (Fig. 11). Det är som om kalken förhårdnats uppifrån i någon kemisk process. Att dessa dämmen är av temporärt slag och/eller att fåran spolas igenom emellanåt, beläggs av att stora stim av elritsa rör sig uppströms fördämningarna som de inte skulle kunna ta sig över i nuläget (Fig. 12). I de skapade pulporna och i det gula vattnet blir dessa sällsynt lättbeskådade (Fig. 12) Även om dessa udda fördämningar stryper/koncentrerar fallhöjden sett över sträckan så upplevs denna som relativt god. Uppskattningsvis bör det röra sig om ca 75 cm fall över partiet vilket bör ge en medellutning på ca 0,5 % över sträckan. Figur 11. Fördämning i sidogrenen uppbyggd av Figur 10. Fula och av industrin påverkade områden på älvplanet. Efter den nedre av dessa udda Killen hukar på vad som tros vara järnockrabildningar. Sidogrenen porösa kalkavlagringar. fördämningar (den i Fig. 11) som här beskrivs finns mot fotots överkant. Notera hur steril försvinner den tidigare relativt miljön förefaller vara. väldefinierade fåran ut i ett flackare åplan och istället färdas små grenar spridda över en 10 – 12 m bred öppen och starrbevuxen biotop och Figur 12. Stim av elritsa – lätta att beskåda i det klara och gulaktiga detta är det tillstånd som råder hela vattnet mot en tillika gul botten. vägen ut till den punkt där sidogrenen återförenas med älven (Fig. 13). Mötet med älven sker vid ca-koordinat 678399–144041 där den förmodligen haft ett brett utlopp. Under starren – som nästan kan liknas vid en mad finns varierade stenbottnar. Sträckans (sidogrenens) längd beräknas till ca 170 m och dess medelbredd till 8 m (motsvarande ca 1 400 m2 – som idag till största delen saknar biologisk funktion). 11 BILAGA 3:6 Nämnas skall även att sidogrenen periodvis (vid högre flöden) i dess nedre delar får vatten från ett genombrott vid älven (vid koordinat 678404–144048). Detta sker som en följd av att blockvallen just där har brutits igenom. Detta område och denna sidogren torde ha varit en viktig och högproduktiv naturmiljö och tillika en viktig del av denna strömsträcka innan flottningen avsnörde den från älven. Troligtvis har detta också varit ett mer kvillrigt parti än vad spåren antyder. Miljön i sidogrenen är på grund av den stora vallen efter älvens strand och den från brukssidan kraftig påverkade slänten sällsynt svårtolkad. Figur 13. Den nedre delen av den före detta sidogrenen. Foto taget i ”motströmsriktningen” en bit ovan dess naturliga sammanflöde med älven. Notera hur det lilla flöde som finns tar sig fram i små grenar (pilarna). Oavsett svårigheten att utföra en perfekt analys av vad som varit ett mer naturligt tillstånd i detta område av Oreälven föreslår föreliggande utredning att vatten måste släppas in i denna värdefulla fluviala karaktär, och då speciellt för öringen i systemet. Just sidogrenar är en utpekad bristmiljö och något som saknas i Oreälvens strömsträckor – att återskapa sådana har därmed högsta prioritet. Några motstående intressen till en sådan insats kan inte synas finnas – då ledaren/blockvallen inte kan sägas uppbära några kulturvärden. Insläppet till sidogrenen sker enklast någonstans mellan koordinaterna 678402–144057 och 678402–144055, dvs. just i ledarens början (genom vallen som till delar syns i Fig. 7). Eftersom älven är kraftigt påverkad genom avsänkning torde det för en god vatteninförsel till sidogrenen krävas att ledarens material, utan undantag, återförs älven. På detta sätt restaurerar man dels bottnen i älven (se vidare i beskrivningen) och dels nivån i densamma. Där älven – som nämnts periodvis ger vatten till sidogrenen (vid koordinat 678404–144048) – föreslås att man tolkar detta som om att detta också skall vara ett smärre insläpp till grenen och att det skall ses som ett komplement till det övre insläppet. Detta kommer självfallet att ge en än större fluvial karatkär till området. Efter att vattenflödet återskapats in i sidogrenen bör miljön modelleras en aning för att fördela fallhöjden på det mest optimala sättet för laxfiskproduktion. Detta är måhända aningen naturstridigt, men motiveras av att miljön har saknats älven under så lång tid och därav anses en optimering tillrådlig. I denna optimering föreslås även att en stor och mäktig lekbotten lämplig för öring anläggs maskinellt just nedströms vatteninsläppet. Till ytan – vilken skattas till ca 1 400 m2 – är detta den enskilt största sidogrenen i denna återställningsplan för Oreälvens kvarvarande strömsträckor inom Orsa kommun. Om det skulle framkomma någon form av motstående intresse till denna mycket värdefulla naturvårdsinsats, t ex att ledaren/blockvallen av någon outgrundlig anledning anses bevarandevärd måste likväl vatten tas in till grenen. Hur detta skall lösas får utvärderas om detta blir aktuellt. 12 BILAGA 3:6 Beskrivningen för den östra sidan återupptas från där den slutade (vid 678402–144057); Denna stora ledare/vall är helt och hållet konstruerad av älvens forna bottenmaterial – detta förhållande är entydigt (Fig. 14). Detta är därmed kanske det parti av Oreälven som stått för den absolut kraftigaste påverkan. Detta kan exemplifieras genom att älven trängts ihop, alla större block avlägsnats, att strömhastigheten över sträckan ökat, att variationen på bottnar avsevärt försämrats, att blockvallen distanserat kontakten mellan land- och vatten samt att strömriktningen förändrats. I detta skall då även innefattas den negativa effekten som skett när sidogrenen lagts igen (se den separata beskrivningen i ”gråzonen” ovan). Ledarens bas har en bredd som uppskattningsvis varierar mellan 4 och ända upp mot 8 m (Fig. 14). Dess höjd i förhållande till älvens och vattenytans nivå varierar mellan 1 och 1,5 m (Fig. 14). Det finns alltså ansenliga mängder block i denna för älven och dess biologiska och fysiska tillstånd så negativa anläggning. Materialet består av allt från mindre block till riktigt stora block (Fig. 14). Det framgick ju i åtgärderna för sidogrenen (se ”gråzonen”) att denna ledare föreslås för en total utrivning. Detta är med tanke på den påverkan som står att finna just här förmodligen den allra viktigaste av alla åtgärder som redovisas i dessa 6 separata beskrivningar. Ett återförande skulle återskapa vattendragsbredden (i medeltal ca 7 m), bottenvariationen skulle bli mycket god och strömbilden respektive vattenhastigheten skulle normaliseras, detsamma kan sägas för landskapsbilden och där även en mer naturlig konnektivitet mellan älven och den terrestra miljön återskapas och, sist men inte minst, skulle sidogrenen dessutom återfå en permanent vattenföring. Åtgärdsinriktningen definieras självfallet som ett ”omfattande åtgärdsbehov”. Det kan möjligtvis finnas synpunkter kring detta – och då relaterade till kulturmiljöaspekter – men då skall man vara medveten om att denna ledare/vall är kraftigt stadd i sönderfall av ett flertal orsaker. Dels finns det partier där vegetation sakta men säkert trycker sönder den och dels finns det stora krönskador på blockvallen som följd av återkommande genomspolingar. (Fig. 14). Generellt sett så minskar även kvaliteten på denna ledare successivt Figur 14. Den stora ledaren, vars material föreslås återföras älven i medströmsriktningen. vid restaureringsarbetet. Notera krönskador som en följd av högflöden (inom det röda partiet). Foto från koordinat 678402– 140555. Utanför ledaren, färdas älven med de karaktärer som beskrivits som en följd av denna. Fallhöjden tilltar successivt i medströmsriktningen vilket ytterligare ger en ökad vattenhastighet genom den triviala kanalliknande biotopen. Noteras kan även att fisket just utanför denna sträcka allmänt uppfattas som synnerligen dåligt. Detta kan självfallet hänföras till den påverkan som finns i den snabbströmmande kanalliknande fåran och där laxfisken nog har svårt att få energibudgeten att hålla. 13 BILAGA 3:6 Vid koordinat 678403–144051 tappar ledaren ytterligare i ”kvalitet” och just här beror det på att ledarens framkant raserats/plantat ut och detta samtidigt som riktigt kraftig lövved har fäste på dess nu något mindre blockiga krön. Dessa större träd bryter sönder ledaren och av det följer ironiskt nog att de själva förstör sin växtplats (Fig. 15). Denna grövre vegetation medför även att man ställvis inte kan återföra från älven avlägsnade block (om man inte skall skada vegetationen). I den allt mer finblockiga/steniga vallen börjar ett flertal trädslag att uppträda (gråal, sälg, gran, björk och tall). Vegetationen får utgöra någon sorts gräns för vilka massor som är möjliga att återföra älven här (Fig. 15). Från koordinat 678403–144051 bryts den hopträngda karaktären en aning och älven breddar ut och karaktären av ytterkurva börjar avta. Återförandet av rensmassorna vilka som nämnts minskat i fraktionsstorlekar skulle från denna position medföra en utbreddning av älven med i medeltal 3 m. Detta innebär dock ingen förändring i åtgärdsinriktning, utan kvarstår gör det ”omfattande åtgärdsbehovet”. Figur 15. Ledaren sedd från koordinat 678403–144051. Notera hur den är på väg att lösas upp i framkant och hur vedartad vegetation har samma effekt på dess krön. Notera även vilken synnerligen steril miljö vallen utgör. Ju längre nedströms man kommer desto mindre blir det kvar av sten- och blockvallen och återförandet av de upplagda massorna varierar mellan 1 och 4 m som en följd av den för åtgärden vägledande vegetationen (Fig. 16 & 17). Den vattentäckta bredden som återskapas just här skattas i medeltal till 3 m. Figur 16. Foto från koordinat 678403–144048 i medströmsriktningen. Notera hur vallen successivt minskar i omfattning och så även massornas fraktionsstorlekar. Figur 17. Foto från koordinat 678403–144048 i motströmsriktningen. Notera det ”bestämmande” vegetationsbältet (linjen). I fotots överkant syns hur ytterkurvan strypts i sin färdriktning och försvinner bakom vallen och hur älven mest liknar en kanal. Detta har nämnts tidigare, men det bör understrykas, att detta förmodligen är de viktigaste åtgärderna i de kvarvarande strömsträckorna i Oreälven inom Orsa kommun. Även är genom rensningarna så tydligt avsänkt och ett återförande kommer att återskapa en mängd värden. Det skall även påpekas att återförandet av material skall ske på det mest 14 BILAGA 3:6 lämpliga sättet och ge en så hög grad av naturlighet som möjligt. Notabelt är att materialet aktuellt för återförandet generellt sett är kraftigt urspolat och det innebär ju t ex att grumling blir begränsad. Det ”omfattande åtgärdsbehovet” sträcker sig ned till och med koordinat 678403–144045 där de upprensade massorna minskar dramatiskt. Detta medför att åtgärdsinriktningen från denna position definieras som en ”svag punktinsats”. Notabelt är att detta även är den plats i älven där ett dåligt fiske upphör och ett relativt bra tar vid. Positionen sammanfaller även väl med en tydlig utbreddning av älven och en mer naturligt strykande del startar. Den ”svaga punktinsatsen” handlar mest om att återföra de fåtaliga block som finns på stranden. Övergången till detta betydligt mindre åtgärdsbehov som en följd av vallens upphörande syns otroligt väl i terrängen (Fig. 18). Istället för en steril zon med block och sten mellan vegetation och vattendrag finns istället en någorlunda levande älvstrand (Fig. 18). Tydligt är även hur denna invallning stulit värdefull Figur 18. Den tydliga övergången från invallad älv till en mer vattendragsbredd (Fig. 18). naturlig strand (pilen). Observera hur älven direkt breddar ut. Vid koordinat 678402–144043 startar en blockskodd älvkant vilken består av ett 20-tal större block (Fig. 19). Dessa föreslås att man placerar ut där de en gång kom ifrån och det skall göras på ett väl genomtänkt sätt där de gör god nytta. Även om dessa är få till antalet är de av sådan storlek att de tillför stora värden ute i den strykande älven och därav betyder denna insats en förändring i åtgärdsinriktning till det som definieras som en ”punktinsats”. Vidare innebär återförandet av blocken även en smärre breddning över detta parti med ca 1 m (Fig. 19). Den här korta blockraden slutar vid koordinat 678401–144042. Inriktningen ”punkinsats” Figur 19. Blockskodd strand. Bokom detta ”näs” förändras där som en följd av synnerligen få spår kom den forna sidogrenen ut (pilen). efter fysisk påverkan (rensning) till en ”mycket svag punktinsats”. Bakom denna blockrad breddar även älven ut på denna sida – främst som en följd av att den forna sidogrenen (beskrivs separat) kommit ut just här (se Fig. 19). Älvsträckan grundar upp på denna sida vilket i första hand är ett naturligt tillstånd, även om strömmen som en följd av den tidigare ledaren förskjutits onaturlig mycket mot den andra stranden. 15 BILAGA 3:6 Stranden som finns nedströms detta möte mellan älv och sidogren antyder att sidogrenen haft synnerligen höga flöden. Ett annat alternativ är att sidogrenen måhända är ett skapat tillstånd (dvs. att nuvarande miljöbild förvirrar och luras) och att älven de facto ägt hela bredden. Oavsett dessa funderingar kvarstår det förslag som lagts för sidogrenen (”gråzonen”). Utanför denna strand – upphovet till förvirringen – fortsätter älven vara grund, men på den lägre skalan är den förhållandevis varierad och erbjuder faktiskt relativ goda uppväxtmiljöer för laxfisk. Den hårda strömmen, nästan av forsande karaktär är tryckt mot den andra stranden (vilken beskrivs separat). Åtgärdsinriktningen – ”mycket svag punktinsats” – handlar om att omfördela ett fåtal block i detta grunda område för att tillskansa lite mer karaktär. Vid koordinat 678398–144039 återkommer rensmassor på stranden och dessa är av sådan mängd och storlek att åtgärdsinriktningen härifrån måste definieras som ett ”tydligt åtgärdsbehov”. Även här får vegetationen utgöra en bestämmande gräns för hur stor mängd som skall återföras. I medeltal kommer åtgärden just här att ge 1,5 m vattentäckt bredd åter till älven. Intressant är att en återföring av dessa block kommer att skapa goda öringrevir från land och ut mot den hårda forsen. I övrigt så kommer vissa av blocken (de stora) även att bryta ytan vilket är något som storligen saknas på sträckan. Notabelt är att själva svämzonen är av flackt slag här för att sedan – en bit bort från älven – stiga tvärt upp mot leveliknande omgivningar. Detta ”tydliga åtgärdsbehov” försvinner vid koordinat 678397–144036 och från den positionen blir inriktningen att betrakta som en ”punktinsats”. Sänkningen till ”punktinsats” beror på att mängden rensmassor minskar, och istället för att ligga på land är de istället mer tryckta mot densamma (Fig. 20). Många av dessa block är dock riktigt stora och kommer att tillföra värdefull variation i den nu något hopträngda och hårt fallande sträckan där vattenhastigheten även på aktuell sida börjar bli att betrakta som hårt strömmande (Fig. 20). Vissa av dessa större block kommer även att bryta vattenytan och tillföra en sedan länge saknad värdemiljö (viktig för t ex utter, forsärla, strömstare m.fl.). Dessa ”jättar” är även essentiella på landskapsnivå då de ger stora synintryck. Figur 20. Stora block tryckta mot stranden. Notera den hårda strömmen med vita ”rullar”. Vid koordinat 678393–144029 finns det enda block som på denna sträcka bryter vattenytan i de flesta vattenföringar (se framsidan för detta idag unika block). Detta block har förmodligen genom dess runda form återförts av isen alternativt att det är så stort ner i älvbottnen att det inte gått att rubba vid rensningarna. 16 BILAGA 3:6 Åtgärdsinriktningen i form av ”punktinsats” fortgår vidare nedströms. Ute i älven avtager den hårdströmmande karaktären och älven breddar ut och vattendragsmiljön blir mer ”harrlik”. Stranden är ställvis av relativt naturlig karaktär, men här och där finns stora block tryckta mot stränderna och det är just dessas storlek och den avgörande funktionen de har vid ett återförande som gör att inriktningen ”punktinsats” alltjämnt gäller. Inventeringen når nu de områden som periodvis – beroende på den nedströmsbelägna Stackmoradammen – ibland var överdämda och ibland av strömmande slag. Stackmoradammens påverkan på nivån uppskattas som mest ha nått ungefär till koordinat 678389–144026. Dammen finns i dagsläget egentligen inte kvar, utan istället finns där en provisorisk lösning med en överfallsdamm vilken skall utrivas enligt Miljödom före 2014. Utan att fördjupa sig i frågan rörande Stackmoradammen sträcker sig hur som helst strömsträckan längre idag än vad den gjorde när Stackmoradammen fanns. Oavsett den gamla Stackmoradammens påverkan på var Nedre Kallholsforsens fot befann sig, har rensningar likaväl skett även nedströms punkten för dess övre dämningspåverkan. Detta syns t ex tydligt just nedan den plats dit denna dämning nådde och där det finns riktigt stora block tryckta mot land – bara att återföra i älven (Fig. 21). Figur 21. Block bortrensade från älven precis nedströms den punkt där Stackmoradammen nådde som högst i sin dämmande funktion. Denna karaktär med enstaka stora – och för landskapsbilden avgörande – block tryckta mot stranden fortgår. Detta tillstånd råder samtidigt som strömmen blir allt svagare ute i en bredare och faktiskt grundare älv. Denna grunda karaktär kan givetvis hänföras till allt det material som avsatts just här där strömmen ofta mötte lugnet skapat av Stackmoradammen. ”Punktinsatsens” som åtgärdsinriktning gäller ned till koordinat 678386–144024 där ett mycket stort block har förpassats till stranden. Och från den positionen finns det inget åtgärdsbehov utan här bedöms strandmiljön som opåverkad av flottledsrensningar och den ger i sanning ett naturligt och trevligt intryck. Vidare nedöver är det intressant hur olika substrat avsatts in i detta forna dämningsområde. Till att börja med dominerar större sten med inslag av mindre block för att snart förskjutas mot småsteniga bottnar och sedan mot grusiga dito och till slut även rena sandbottnar. Dessa bottnar är ju av mobil art i stor utsträckning och den beskrivning som här ges kanske inte är allmängiltig efter nästa högflöde. Oavsett är detta ett intressant studieobjekt för materialtransport och vad som händer när nivån närmare sig ett naturtillstånd och hur lång tid det tar för bottnarna att liksom kalibrera sig. Det material som finns här idag har ju avsatts under drygt hundra års tid och kommer självfallet att påverkas av ytterligare framöver. 17 BILAGA 3:6 Själva strömbilden är god över hela älvbredden och den krusiga ytan antyder att goda harrmiljöer har återskapats som en följd av ändrad nivå vid Stackmoradammen. Notabelt är att det i denna krusiga ström faktiskt finns en del block – om än mindre sådana – som bryter ytan. Detta parti – trots påverkan av deposition – är alltså idag mer opåverkad och naturligt än den del som inte varit överdämd av Stackmoradammen. I detta sedan tidigare överdämda området är rikedomen av sjunktimmer, och även död ved i övrigt, relativt rikligt förekommande och självfallet är dessa värdefulla strukturbildare och speciellt ju längre ned man kommer (Fig. 22). Stränderna andas hög grad av naturlighet även om de är påverkade av deposition i den tidigare lugna och överdämda miljön (Fig. 22). Tydligt är det – åtminstone Figur 22. Värdefull strömsträcka återskapad genom att den nedströmsbelägna dammen sänkts. Den tidigare, och då ställvis - hur högt Stackmoradammens stillastående, vattennivån syns vid pilen. Notera sandinslagen nivå tidigare varit (Fig. 22). mellan småblock och sten (deposition från den ”lugna tiden”). Vid koordinat 678383–144022 förekommer något överraskande ett smärre antal medelstora block tryckta mot stranden. Detta skulle därmed kanske kunna betyda att detta är en flottledsrensning från tiden innan Stackmoradammen. Detta tillstånd föranleder även att det definieras ett behov av en ”mycket svag punktinsats”. Ute i älven som alltjämnt är grund och har den ”krusiga” strömtypen som för tankarna till goda harrmiljöer, finns fortgående små strukturer som bryter ytan och ger härlig karaktär. De få block som finns efter stranden kommer att komplettera den föränderliga miljön och bli till värdefulla verktyg och t ex skapa gropar framför dessa. Med den nivå som finns på resterna av Stackmoradammen finns i dagsläget Nedre Kallholsforsens fot vid koordinat 678381–144013 och här finns även de sista små spåren av äldre tiders enklare rensningar (enstaka mindre block tryckta mot land). Detta innebär därmed även att den ”mycket svaga punktinsatsen” sträcker sig just ned hit. Detta utgör även stoppkoordinat för beskrivningen av denna sida av älven. Med den nivå som resterna av Stackmoradammen har för närvarande har stora arealer strömsatts jämfört med dess tidigare nivå. Grovt uppskattat har laxfiskmiljöerna utökas med en vattendragslängd i storleksordningen 100 – 125 m och – observera – detta parti tar sig fram i en naturligt vattendragsbredd. Översikt beskrivet område (östra sidan) Baserat på vad stora delar av denna sidas strand visar upp för påvekan, och för den delen även vad älven meddelar, är åtgärdsbehovet generellt sett mycket stort. Dessa åtgärder som föreslås handlar i stor utsträckning om att återföra från älven bortrensat material. Och genom att göra så följer andra positiva aspekter såsom en utökning av den vattentäckta 18 BILAGA 3:6 ytan, ett återskapande av strömbild och strömriktning, kanaliseringar och hopträngningar försvinner och älven återfår sin variation på bottnen som ställvis kommer att mångfaldigas. På denna sida innebär även återförandet av bortrensat materialet att en värdefull sidogren återigen blir vattenförande. Samtliga dessa förbättringar, var och en för sig och sammantaget, kommer att stärka såväl naturlighet som den biologiska produktionsförmågan. Åtgärderna på denna strand torde vara de mest viktiga i hela Oreälven för att återskapa en god fysisk miljö gynnsam för värdefull fauna såsom harr, öring och utter m.fl. Nämnvärt är även att nivån på den provisoriska dammen i Stackmoradammens forna läge gör att den Nedre Kallholsforsen idag är drygt 100 m längre jämfört med hur det var när Stackmoradammen var som högst. Beskrivning ”västra” sidan Från denna strand tar inventeringen sin början vid koordinat 67836–144068. Här är bottnarna småblockiga med inslag av sand i den relativt svagströmmande biotopen. Sanden kommer från den erosion som kontinuerligt sker i den branta strandbrinken. Här finns inga som helst spår efter rensningar. Det kan nämnas att strömriktningen här är påverkad av strukturer anlagda på motsatt sida. Vid koordinat 678427–144066 upphör denna naturliga strand och här uppträder en 2 m bred relativt flack sten- och blockvall. Massorna består främst av mindre block, men även större sådana förekommer. Tydligt är även att denna vall är stadd i nednötning och att den tidigare har sträckt sig längre ut i älven. Oavsett detta ”naturliga återtagande” så bör partiet åtgärdas genom att man anvisar vattnet till en mer naturlig strand och återför detta material till älven vilket då även utökar vattendragsbredden med 2 m. Åtgärdsinriktningen definieras som ett ”tydligt åtgärdsbehov”. Ute i älven är det grunt fram till en tydligt urschaktad kanal. Önskvärt är att en stor del av återfört material fördelas till just denna. Denna schaktade vall försvinner lika plötsligt som den dök upp vid koordinat 678422– 144068. Här finns det inga spår efter rensningar av älven och därmed ej heller något åtgärdsbehov. Ser man till strömbilden här och vidare nedöver så är den dock tydligt negativt påverkad av ovan redogjord schaktvall eftersom det här bildas ett för laxfisken negativt bakvatten. Denna negativa miljö försvinner självfallet efter de åtgärder som beskrivits enligt ovan. Här är graden av naturlighet – med undantag av bakvattnet – relativt hög. Det är t ex en naturligt vattentäckt bredd mot branta älvplan. Ovan på dessa branta älvplan står gamla och mäktiga tallar och granar, varav vissa på ett trevligt sätt lutar ut över älven. Här går älven ganska djup mot stranden och på bottnarna finns stora inslag av död ved och faktiskt större block och sand. När bakvattnet elimineras kommer dessa block att ge goda biotoper. Denna naturlighet enligt ovan försvinner dock vid koordinat 678413–144060 där återigen massor lagts upp nästan identiskt med det som nyss beskrevs. Detta medför att åtgärdsinriktningen är ett ”tydligt åtgärdsbehov” samt att man anvisar en ny strand och i medeltal vattentäcker 2 m bredd. Material fördelas med fördel mot den artificiella djupfåran 19 BILAGA 3:6 som alltjämnt finns ”där ute”. Större strukturer från det återförda materialet placeras självfallet med större omsorg enligt arbetsledningens instruktioner. Dessa insatser gäller ned till koordinat 678409–144059 där egentligen åtgärden är densamma, men genom att schaktvallen här endast är 1 m betraktas därav inriktningen som en ”punktinsats”. Troligtvis har vallen varit av samma bredd även här (dvs. 2 m) eftersom man strävade efter raka linjer i landkapet, men som en följd av att strömmen i älven tilltagit kraftigt, har självläkningsprocesser minskat åtgärdsbehovet. Även en del riktigt stora block finns i materialet som kommer att ge upphov till goda karaktärer vid återförandet. Strömhastighet tilltager ännu mer i vad som är på väg mot en innerkurva (!). Detta är dock självfallet ett onaturligt tillstånd och följer av insatser på motsatt sida (området vid pumphuset). Åtgärdsinriktningen i form av ”punktinsatser” upphör vid koordinat 678406–144053 och från angiven position finns inget åtgärdsbehov eftersom älvplanet faktiskt blir helt naturligt (Fig. 23 och även framsidan). Figur 23. Oreälvens mest naturliga älvplan i de kvarvarande strömsträckorna? Ja, förmodligen är det så. Observera den goda kontakten mellan land och vatten och den gräsbeklädda korta svämzonen. Just i den zon där lövveden finns växer i markvegetationen en för älven karaktärsväxt – skavfräken. Bokom denna zon sluter sig en barrdominerad skog av god ålder. Notera även att det ute i älven inte finns ett enda block som bryter ytan (förutom den artificiella kalkbergströskeln vid pumphuset som lyser vid pilen). På motsatt strand ligger merparten av de karaktärsdanande blocken upprensade i en bred och steril blockvall. Älven har en brant strandbrink över detta – sett till stranden – vackra parti. Efter denna brant planar landskapet ut i levéer och anknyter till det flygsandfält som präglar ett stort område. Det skall sägas att miljön i älven är mycket kraftigt rensad, men att det materialet återfinns i den sterila blockvallen på motsatt sida. 20 BILAGA 3:6 Den naturliga och opåverkade (åtminstone fysiskt) stranden fortsätter och älvplanet blir om möjligt än brantare. Ställvis är det svårt att ta sig fram i strandmiljön i den branta och med äldre skog bevuxna branten. Vid koordinat 678404–144036 blir strömmen av forsande slag mot den här stranden. Av detta följer att en blockig, men grund miljö tar sin början, men inte heller här finns det några spår av fysisk påverkan. Detta förändras dock vid koordinat 678403–144035 där det är tydligt hur man avlägsnat de största och förmodligen mest problematiska blocken från älven. Mängden block är inte stor, men de är för miljön och även för landskapsbilden avgörande genom sin storlek och därmed blir åtgärdsinriktningen från denna position att definieras som en ”svag punktinsats”. Denna ”svagare punktinsats” gäller ned till koordinat 678399–144029 där ett mer ”tydligt åtgärdsbehov” tar vid. Detta sammanfaller även väl med att svämzonen blir flackare (Fig. 24) och den branta och nipiga karaktären viker bort från älven. Även här är det tydligt hur de största blocken avlägsnats älven, men de är här fler till antalet och dessa är nu inte bara tryckta mot stranden utan finns även till viss del uppe på svämzonen och då delvis överväxta av gräsvegetation (Fig. 24). Vidare finns det ett behov av att på ett bättre sätt definiera strandlinjen (Fig. 24 & 25). Figur 24. Stora block tryckta mot stranden. Figur 25. Block tryckta mot stranden – mycket viktiga att återföra till vattendraget. Denna strandzon skall ”skrapas” och en mer naturlig strandkant anvisas. Åtgärden – återförandet av blocken till älven – kommer att återskapa efterlängtad variation i den relativt hårt strömmande biotopen. Många av blocken är så pass stora att de även är av vikt för landskapsbilden (Fig. 24 & 25). Många av dessa kommer även att bryta ytan och ge upphov till viktiga miljöer för forsärla, utter, uppkrypande insekter mm. Den vattentäckta bredden i detta område förmodas öka med 3,5 m i medeltal (1 – 6 m i variation över sträckan). Detta är ett mycket viktig åtgärdsområde i den Nedre Kallholsforsen. 21 BILAGA 3:6 Detta ”tydliga åtgärdsbehov” sträcker sig ned till och med koordinat 678391–144021 där behovet av alla former av insatser upphör. Notabelt är att denna position är ungefär likställt med den plats dit den forna Stackmoradammens nivå nådde. Nedan denna punkt är älvplanen till synes helt naturliga. Dessa är flacka i en ganska bred svämzon innan en för landskapet typisk brant skiljer älvdalen från de karaktäristiska levéerna. Älven breddar ut kraftigt nedan den senaste positionsangivelsen och strömmen är att betrakta som svag men med god harrkaraktär. Bottnarna visar likartade tendenser som den som beskrevs från andra sidan, dvs. hur material i olika fraktioner någorlunda avsatts i olika områden detta tidigare överdämda parti. Inventeringen på denna sida av den Nedre Kallholsforsen avslutas vid koordinat 678389– 144016. Översikt beskrivet område (västra sidan) Denna sida av redogjord strömsträcka är betydligt mindre påverkad än den östra sidan. Detta gäller givetvis med utgångspunkt från spår på stranden. Ute i själva älven är det lika illa oavsett vilken sida man utgår från. Denna strand har partier med rent naturliga älvplan, men i vissa områden finns det tydliga åtgärdsbehov. I vanlig ordning avser åtgärderna att återföra det upprensade materialet till älven. Detta kommer att utöka variationen (ytan) på bottnarna samtidigt som bredden ökar och ger en tillkomst av värdefullt strömsatta ytor. Vidare ges en mer naturlig strömriktning och strömbild åter. Viktigt är även att många bortrensade block kommer, genom dess storlek, även att spela roll för intrycket på landskapsnivå. Maskinlogistik Etablering av maskin till området är inte aktuellt eftersom detta är en naturlig fortsättning på arbetet i den Övre Kallholsforsen. Upptag av maskinen efter avslutat arbete – detta är ju det sista i ordningen av de sträckor som föreslås för åtgärd – måste nog ske vid pumphusområdet och därefter kan maskinen larva på befintliga kalkgrusvägar upp mot bruket till lämpligt ställe där trailer kan ombesörja borttransport. Maskinupptag vid pumphusområdet medför dessvärre att maskinen måste ta sig tillbaka uppströms genom utförda åtgärder, men detta torde dock gå relativt bra. Kostnad Projektets totala utförandekostnad beräknas uppgå till ca 146 000 kr exkl. moms (tabell 2). I detta innefattas då maskinarbete i olika former och inriktningar, maskin- och materialtransporter, sakkunnig arbetsledning, materialinköp, administration och planering samt lite resor och en smärre post för oförutsedda kostnader (tabell 2). 22 BILAGA 3:6 Tabell 2. Beräknad kostnad för biologisk och fysisk återställning enligt föreliggande inventering. Kostnad exkl. moms. Maskinkostnad relaterat till åtgärder och 44 h a´ 1 450 kr 63 800 etablering Borttransort larvgrävare* Avser trailertransporter 2 500 Arbetsledning maskinåtgärder 48 h a´ 650 kr 31 200 3 Inköp av lekmaterial inkl. transport 10 m a´ 1 000 kr 10 000 Maskinarbete anläggning lekbotten 4 h a´ 1 450 kr 5 800 Administration och planering 24 h a´ 650 kr 15 600 Resor ~ 500 km a´ 4,50 kr 2 250 Oförutsett 15 000 146 150 Summa ⇒ * Någon trailer för etablering redovisas ej här eftersom maskinen kommer från det åtgärdsområde som återfinns direkt uppströms här redovisat (se separat sammanställning). Övrigt Fastigheterna som berör här föreslagna miljöåtgärder är till antalet 12 fördelat på 16 ägare. Dessa skall självfallet tillskrivas för medgivande till åtgärderna av sökanden. Viktigt att påpeka är att åtgärderna sker i vad som är att betrakta som låg vattenföring. Lika avgörande är att arbetsledning och maskinentreprenör har god erfarenhet från arbeten av detta slag. När det gäller maskinen så skall denna vara miljögodkänd, tvättad och utrustad med slangbrottsventiler och övrig utrustning som förväntas krävas vid arbete i vatten. 23 BILAGA 4 Samrådsredogörelse, Flottledsrestaurering av Oreälven, Orsa kommun, Dalarnas län För att Ni, Länsstyrelsen Dalarnas län, skall kunna avgöra om flottledsrestaureringen av Oreälven i Orsa kommun anses medföra betydande miljöpåverkan eller inte inkommer här en samrådsredogörelse i ärendet. Orsa kommun, med stöd av Orsa fvof. avser att återställa och miljöförbättra de av flottledsverksamhet – fysiskt sett – svårt skadade strömsträckorna av Oreälven. Detta har varit såväl ett uttalat önskemål från enskilda fiskerättsägare som från Orsa fvof. och även i lokalpolitiska beslut. Detta som vi avser göra är även likställt med de politiska mål- och styrdokument som vi förväntas arbeta efter, t ex Miljömål, vattenförvaltningen, kommunala planer mm. Arbetet kan sägas ha initierats av Orsa fvof. med kartläggningar och inventeringar 2009 och har därefter fortsatt fram till 2013 där nu även en Miljökonsekvensbeskrivning tagits fram för åtgärderna. Arbetet skall ske i 6 strömsträckor i det lokalt, regionalt och även nationellt värdefulla vattendraget Ore älv. Dessa är i tur och ordning; Lillforsen, strömsträckan nedan ”Kvarnforsen”, Fredshammar, Nederbergaforsarna, samt Övre respektive Nedre Kallholsforsen. Området berör flera olika riksintressen, men något motstående sådant till det som här avses utföras bör ej föreligga då dessa stora värden synliggörs och i all väsentlighet ökar/förbättras. Åtgärderna är av konventionellt slag när det gäller insatser liknande dessa, motsvarande att man maskinellt (med några få undantag där manuella åtgärder föreslagits) återför det material som flottningen en gång avlägsnade vattendraget. Den påverkan som sker genom insatsen kan hänföras till viss grumling samt att viss strandvegetation som finns inväxt i rensmassor försvinner. Miljönyttan bedöms dock vida överstiga den marginella påverkan detta betyder. Utredare har bedömt att den vattentäckta ytan kommer att utökas med 1,8 ha och den strömsatta ytan med 2,9 ha, vilket anses vara en mycket stor tillika värdefull miljöåtgärd. Återförandet av rensmassorna sker enligt anvisningar från van arbetsledning och med en miljömässigt godkänd maskin med en entreprenör van vid vattenrelaterade arbeten. Viktigt vid arbetet är också att åtgärderna smälter väl in i naturbilden och att resultatet verkligen ger ett så naturligt intryck som bara är möjligt. Detaljerade beskrivningar av åtgärderna finns redovisade i bilagorna 1 – 6. Samråd Efter att sökande skickat ut underlag till ett samråd (bilaga 7) daterat 121019, skedde så ett samråd i ärendet 121109 vid vilket representanter från Orsa fvof., Orsa kommun, Länsstyrelsen Dalarna och Naturskyddsföreningen närvarade. Närvarade gjorde även utredande konsult (VattenBruk’s AB). Vid samrådet undrade bland annat Länsstyrelsen om skador på strandskog och om de enskilt berörda hörts i frågan om restaurering. Länsstyrelsen ansåg att kulturmiljöerna var något svagt beskrivna i samrådsunderlaget något som måste förtydligas till MKB. Andra synpunkter BILAGA 4 Länsstyrelsen ville se förtydligat till MKB var bland annat att nyttan av åtgärderna skall överstiga skadan och att rådigheten är tydlig mm. Samrådsprotokollet redovisas här som bilaga 8. Vid samrådet besöktes även tre av de sex strömsträckorna i fält; strömsträckan nedan Kvarnforsen, Fredshammar samt den Nedre Kallholsforsen. Av de 64 enskilt berörda fastigheterna/fastighetsägarna (bilaga 9), vilka tillskrivits med individuella beskrivningar av vad som skall göras (se exempel – bilaga 10) ställer sig 61 av dessa positiva till de miljöförbättrande åtgärderna i Oreälven. Avvikande (nekande) uppfattning gentemot de från sökande redogjorda åtgärderna har redovisats, muntligen, från två sakägare (tre fastigheter) till sökande. Den ena ägaren vill ej se miljöförbättrande åtgärder i Oreälven då detta inskränker på framtida exploateringsmöjligheter (vattenkraft) medan den andra negativa sakägaren menar att markägarna ständigt blir överraskade. I övrigt är alla enskilt berörda positiva, och där det endast finns vissa smärre påpekanden främst rörande rädsla för skador på mark samt en sakägare som pekar på betydelsen av att just spara den ledare som även utredaren föreslaget för ett bevarande. Samtliga markägares medgivande/avslag bifogas här antingen som rena svarsformulär eller som e-post eller tjänsteanteckningar (bilaga 11). Inget i samråden med de enskilt berörda föranleder enligt sökandes bedömning någon ändring av betydelse av den planerade verksamheten, utan denna bör kunna genomföras som beskrivits. BILAGA 4 Bilagor – Samrådsredogörelse 1. Inventering av Oreälven, Orsa kommun avseende fysisk påverkan och eventuellt restaureringsbehov av ”Lillforsen”. 2. Inventering av Oreälven, Orsa kommun avseende fysisk påverkan och eventuellt restaureringsbehov av den korta strömsträckan nedan ”Kvarnforsen”. 3. Inventering av Oreälven, Orsa kommun avseende fysisk påverkan och eventuellt restaureringsbehov av strömsträckan i Fredshammar från nuvarande broläge och vidare nedströms. 4. Inventering av Oreälven, Orsa kommun avseende fysisk påverkan och eventuellt restaureringsbehov i de s.k. ”Nederbergaforsarna”. 5. Inventering av Oreälven, Orsa kommun avseende fysisk påverkan och eventuellt restaureringsbehov i den övre delen av ”Kallholsforsen”. 6. Inventering av Oreälven, Orsa kommun avseende fysisk påverkan och eventuellt restaureringsbehov av den Nedre Kallholsforsen. 7. Samrådsunderlag. 8. Samrådsprotokoll. 9. Sakägarförteckning. 10. Exempel på markägarbrev. 11. Markägares medgivande/avslag tjänsteanteckningar. till åtgärderna; svarsformulär, e-post eller Bilaga 5 1 (3) SKRIVELSE Olle Bylander Tfn 0250-552160 Kommunekolog Datum Dnr 2012-12-11 2012-001426-N05 Länsstyrelsen Magnus Hagström Miljöenheten 791 84 Falun Samrådsmöte om biologisk och fysisk återställning av Oreälv i Orsa kommun. Bakgrund Orsa kommun har kallat till samråd om biologisk och fysisk återställning av Oreälv i Orsa kommun. Till mötet den 2012-11-09 deltog representanter för Länsstyrelsen Dalarna, Orsa fvof, Orsa kommun och naturskyddsföreningen i Orsa.( bilaga 1). Samrådsunderlaget har skickats ut till berörda parter i god tid inför mötet. Sammanfattning Orsa kommun med stöd av Orsa fiskevårdsområdesförening har för avsikt att återställa 6 strömsträckor i Oreälven. Återställningen kan nästan helt och hållet relateras att eliminera negativa effekter av som följt av flottledsverksamhet. Dessa restaureringsåtgärder skall förstärka Oreälvens biologiska värde och denna miljötyps produktionskapacitet och återge Oreälven dess biologiska betydelse bort mot vad det en gång var innan rensningarna företogs. Även de mer tydliga kulturvärdena (främst ledare) blir något mer uppenbara/synliggjorda genom åtgärderna. Att återskapa de karaktärer som gått förlorade för denna miljö förstärker även de värden som gjort älven till ett riksintresse. Den vattentäckta ytan som återskapas uppgår till ca 1,8 ha och den strömmande ytan (värdebiotopen) har skattats till ca 2,9 ha. Synpunkter från mötet Mötet inleddes med en sammanfattning av Anders Bruks (AB). A_skrivelse_2011-01-04 Fråga från Magnus Hagström (MH) – Tas material från strandbrinken vid Lillforsen? ADRESS Mora Orsa miljökontor Box 23 794 21 ORSA TELEFON FAX E-POST BANKGIRO ORG.NR 797-7200 0250-55 21 00 vxl 0250-55 21 57 PLUSGIRO 0250-55 23 26 [email protected] 12 42 60-1 212000-2189 Bilaga 5 2 (3) Datum Dnr 2012-12-11 2012-001426-N05 Svar (AB) – Ja, även block som ligger under vattenytan återförs. Inget material tillförs utifrån. (AB) – Vid Kvarnforsen och Fredshammar krävs röjningsinsatser, 75% av älvens ursprungsyta har försfunnit. Fråga Olle Bylander (OB) – Vem är markägare? Svar (AB) – Troligen samfälld mark- Markägarna har hörts tidigare. (MH) – Markägarna bör höras igen. Fråga (MH) – Lekområden? Svar (AB) – Torrlagda sidogrenar öppnas igen (AB)- Fredshammar har ett stort kulturvärde, vid spiksmedjan sparas den handgjorda stenledaren. (MH) – I MKBn bör kulturvärden och åtgärder som berör kulturvärden beskrivas. Kulturvärdena för varje delområde radas upp och beskrivs, enligt önskan från kulturmiljöenheten. (AB) – Nederbergaforsen och övre Kallholsforsen har markägarna hörts redan. (AB) – Nedre Kallholsforsen har förlängts med ca 200 meter efter att Stackmoradammen brast. Synpunkter på åtgärder (MH) – Beskriv vad primärbottnar är i MKBn - Kolla och beskriv uppställningsplatser för maskiner mm i MKBn - Beskriv vilka skador som kan uppstår efter åtgärdena exempelvis . grumling, erosion, isgång, ”skräp”i vattnet. Ett avsnitt i MKBn bör beskriva dessa eventuella skador. - Höjdsystem och hydrologi behöver inte vara med i MKBn - I MKBn ska rådigheten visas - Nyttan med åtgärden ska överstiga skadan, exempelvis kan man ange tillskott på lekbottnar i m2 i MKBn. - Beskriv också vad Orsasjön/Siljan har för nytta av åtgärderna - Beskriv om uttern skadas/gynnas av åtgärderna, tas med iMKBn - Tiden för åtgärder är lämpligen Augusti månad, i MKBn beskrivs när i tiden olika etapper/åtgärder ska utföras. - Kolla vad Lst har skrivit om vattendirektivets god ekologisk status, ta med en skrivning om detta i MKBn. ADRESS Mora Orsa miljökontor Box 23 794 21 ORSA TELEFON FAX E-POST BANKGIRO ORG.NR 797-7200 0250-55 21 00 vxl 0250-55 21 57 PLUSGIRO 0250-55 23 26 [email protected] 12 42 60-1 212000-2189 Bilaga 53 (3) Datum Dnr 2012-12-11 2012-001426-N05 Fältbesök vid nedre Kvarnholsforsen och Fredshammar (AB) - Borttagande av stenledare och inledande av vatten i den torrlagda delen innanför stenledaren, är ett exempel på åtgärder vid nedre Kvarnholsforsen. (AB) - Vid Fredshammar tas en stenledare bort, den handgjorda stenledaren vid spiksmedjan rörs inte. Bron berörs inte av några åtgärder. (AB) – Mellan Fredshammar och Kvarnholsforsen krävs en hel del röjningsarbeten och omledning av strömfåran. (MH) – Direkt berörda av fortsättningen av samrådsarbetet är : markägarna, Orsa fvof, Fortum och jordägarna (broar). MORA ORSA MILJÖKONTOR Olle Bylander Kommunekolog Bilaga 1. Närvarolista ADRESS Mora Orsa miljökontor Box 23 794 21 ORSA TELEFON FAX E-POST BANKGIRO ORG.NR 797-7200 0250-55 21 00 vxl 0250-55 21 57 PLUSGIRO 0250-55 23 26 [email protected] 12 42 60-1 212000-2189
© Copyright 2024