SOPPLUNCHER MED INSPEL CENTRALA ÄLVSTADEN Vem ska få vara med och tycka till om Göteborgs nya stadskärna? Alla som vill, tycker vi. Men att lyssna av närmare en halvmiljon människor är svårt, om inte omöjligt. Men uppdraget för Centrala Älvstaden är bland annat att höra vad göteborgarna vill med sin stad. Som ett första steg i det arbetet bjöd vi in till öppna soppluncher i Älvrummet. De som hade en vision för framtidens Centrala Älvstad var välkomna att presentera den. Vi kallade presentationerna för inspel. Alla som ville lyssna var välkomna att göra det över en skål soppa. Visionerna som presenterades kom från studenter, arkitekter, medborgar– och intresseorganisationer samt konsulter. Runt 100 personer kom och lyssnade vid varje tillfälle, som mest 160. Inspelen finns sammanställda i det här häftet. De kommer, tillsammans med allt annat som vi får till oss under de två år som visions och strategiarbetet för Centrala Älvstaden kommer att pågå, finnas med på ett eller annat sätt i slutrapporten. Har du tankar, frågor eller synpunkter? Mejla gärna på: [email protected] Eller besök vår hemsida: www.goteborg.se/centralaalvstaden Grönskande park på Göta älvbron – Bygg om den gamla Göta älvbron till en park! Den uppmaningen kommer från arkitekten Maria Strandberg när hon presenterade sitt examensarbete på Älvrummet den sjunde oktober. Inför hundratalet intresserade berättade hon om sin vision där man inte river Göta älvbron när den nya byggs, utan man sparar den gamla och har alltså två broar. På den nya bron kör bilarna och på den gamla bron kan man cykla eller promenera i parkmiljö. Bortsett från att det är trevligt att gå i en park så tycker Maria Strandberg att det finns andra skäl till att behålla den gamla bron: – Om man tittar på London och Themsen till exempel, så har London nio broar över Themsen på samma sträcka där Göteborg bara har två. Göteborg är en delad stad, Hisingen upplevs som en separat stad. Och i New York och Paris har man gjort precis det som Maria Strandberg föreslår att vi ska göra i Göteborg. – I New York finns High Line, en övergiven järnvägsvall där det började växa och som idag är en park. I Paris har man gjort om en gammal järnvägsbro till park. Men Maria Strandbergs vision stannar inte bara vid bron. Utmed älven vill hon att det ska finnas gröna promenadstråk och på Bananpiren en park. – Parken på Bananpiren skall ha High Line New York. karaktären av en mer traditionell park Överst: Nedan: Promenade plantée i Paris medan den på bron kommer vara lite mer varierande. På bron kommer det att finnas gröna områden, det som jag kallar för fruktträdgården. På klaffen kommer det vara ett landskap modellerat i gummimattor där man kan bara vara och njuta av utsikten, på det sättet kommer bron fortfarande att vara öppningsbar. – Hela tanken med detta är att göra Göteborg lite varmare, och Hisingen kommer att kännas mycket närmare, avslutar Maria Strandberg presentationen. Bilder: Maria Strandberg. Göteborg vid älven 2050 – tre olika scenarier Hundratalet intresserade kom till sopplunchen på Älvrummet den 16 september när studenterna Adelina Lundell och Emma Josefson presenterade sina tre scenarier för Göteborg kring älven år 2050. De tre olika framtidsspaningarna kallas för ”Facing the River – Att möta älven, ”River Communities – Älvsamhällen” samt ”Global City – Den globala staden”. Grundtemat för de olika scenarierna är hållbar utveckling ur både ekologiskt, socialt och ekonomiskt perspektiv. Adelina Lundell och Emma Josefsson har gjort projektarbetet tillsammans med 15 andra studenter från sammanlagt åtta olika länder. Kursen är ett samarbete mellan Chalmers och Göteborgs Universitet med stöd från Göteborgs Miljövetenskapliga centrum. Att komma fram till vilka förutsättningar som gäller och vad som är viktigt att tänka på när man planerar för framtiden skiljer sig så klart beroende på varifrån i världen man kommer: – En kommentar om vårt svenska samhälle var att det är bra att regeringen inte är korrupt, säger Emma Josefsson, och det är ju kanske ingenting vi går omkring och tänker på och är tacksamma för i vanliga fall. Men det spelar ju så klart roll när man jobbar med samhällsfrågor. De olika scenarierna skiljer sig från varandra ganska markant. Facing the River bygger mycket på det som redan finns i Göteborg, som till exemel Göteborgsandan, och på att knyta samman älvstränderna. River Communities bygger på lokalförsörjning och tanken att klimatförändringarna bidrar till ett annat levnadssätt där man i högre grad är självförsörjande på energi till exempel, och i det scenariot så knyts inte älvstränderna närmare varandra. Den typen av närhet kräver infrastruktur och transporter som kanske inte är möjliga i ett samhälle starkt påverkat av klimatförändringar. Det tredje scenariot, Global City är storskaligt och vilar på teknologiska framsteg som att vi i Göteborg ska kunna importera solcellsenergi från Sahara till exempel. – Den viktigaste lärdomen för oss var att den här typen av stadsplanering och processer måste få ta tid, säger Adelina Lundell, i början hade vi många och långa diskussioner och tack vare det så slapp vi konflikter längre fram. Bilder: Adelina Lundell och Emma Josefsson. Stadstrender – en analys av attraktiva storstäder Konsultföretaget Tyréns har gjort en storstadsanalys. Om det berättade Mia Wahlström avdelningschef om, under en sopplunch på Älvrummet. – Vi som arbetar på Tyréns var nyfikna på städers utveckling. Vi har sedan länge arbetat med regioners och städers utveckling, med bostadstrender och marknadens efterfrågan. Det vi ser är att kravet på städerna ständigt ökar, framför allt när det gäller den ekologiska, sociala och ekonomiska hållbarheten, säger Mia Wahlström. –När det kommer nya generationer in i städerna så ändras förväntningarna på hur staden ska se ut och erbjuda. Det kan till exempel vara vilka förväntningar man har på hur man tar sig till sitt jobb och var ett kontor skall ligga någonstans. Frågan man ställde sig på Tyréns är hur man hittar nyckeln, eller nycklarna, till att vissa städer växer och dessutom gör det på ett sätt som bibehåller, och vissa fall ökar, sin attraktivitet? De städer man bestämde sig för att undersöka, genom bland annat djupintervjuer och statistik är: Hong Kong, Istanbul, London, New York, San Fransisco, São Paolo, Shanghai, Sydney, Tokyo och Toronto. – De här är tio stora städer som har vuxit och som växer väldigt mycket. Därför hamnade vi i städer utanför Sverige, våra städer är för små. Den analys man gjorde ska alltså svara på vad som gör städer attraktiva idag men också i framtiden. –Vi kom fram till fyra koncept som sammanfattar gemensamma framgångsfaktorer för dessa städer. Dessa fyra är: mångfald, hållbar utveckling, samverkan och själ. – Med mångfald menas mångfald bland invånare men också en mångfald i utbud, tjänster, transport och arbete, säger Mia Wahlström. – Hållbar utveckling, ekonomiskt, ekologiskt och socialt, behövs för att staden skall klara sig i framtiden och fortsätta utvecklas. Mycket handlar om den smarta staden. Ett exempel är att man ska slippa leta parkeringsplatser, istället ska man bli upplyst om var det finns lediga parkeringar. Smarta hus som har informationspaneler om energiförbrukning är ett annat exempel. Helt enkelt tekniska lösningar som gör det lättare för individen att göra rätt val, säger Mia Wahlström och fortsätter: – Det tredje är samverkan. När städer växer måste man samverka med andra delar av regionen, pendling, utbud och näringsliv. Samverkan handlar också om mellan medborgarna och staden, att medborgarna i högre grad får påverka stadens utveckling. Det sista, och kanske mest svårdefinierade begreppet är själ: – Men med ökad konkurrens och ökad mobilitet så ökar behovet av att lyfta fram det unika i staden och då är själen en viktig faktor. Många städer har en image – men man måste gå djupare än så. Man måste hitta det riktigt unika i staden och ta tillvara det. Bilder: Tyréns. Våga vara Göteborg Snegla inte enbart på andra storstäder, visa också intresse för Göteborg och sök stadens egna styrkor! Det budskapet kommer från Lina Gudmundsson och Anna Graaf på Whitearkitekter. De presenterade sin vision för Göteborg och Centrala Älvstaden under namnet Våga vara Göteborg. – När vi började fundera på vårt inspel talade vi om att man ofta jämför Göteborg med andra storstäder, vilket kan vara nyttigt. Samtidigt kändes det som att det var dags att vända blicken inåt och söka Göteborgs identitet. Tillsammans med några kollegor började vi spåna kring stadens styrkor och förutsättningar. Vi tog fram tio idéer som handlade om Göteborgs identitet och hur man kan lyfta dess styrkor när centrala älvstaden utvecklas. – En del saker kanske inte alltid är så positiva, till exempel Göteborgsvädret. Men som kustnära stad gäller det att göra det bästa av de rådande förutsättningarna. Utmaningen ligger i att bygga en stad som på bästa sätt hantera det klimat vi har. En sak som de kom fram till var att mycket av det som blivit en del av Göteborgs identitet på senare tid inte direkt är till för göteborgarna. Evenemang och andra turistattraktioner kanske man besöker en gång per år, resonerade de, och kom fram till att det som behövs är mer vardagskul: – Idén med vardagskul är att hitta och förgylla det dagliga livet. Det kan vara en improviserad klädmarknad, utomhusbio, badmöjligheter, lekplatser, grillplatser med mera. Det skulle nog betyda mer göteborgsborna än vad ett evenemangsstråk gör, säger Lina Gudmundsson. – Ta tillbaka staden från bilen! Tyvärr är en del av Göteborgs identitet att infrastrukturen har tillåtits att slå sönder stora delar av staden och det finns oförskämt mycket parkeringsytor på centrala delar, ofta med vattenutsikt! När den centrala Älvstaden formas kan inte trafiken planeras separat, den måste ses i ett sammanhang med stadsbyggandet. Det måste finnas bra kopplingar och möjligheter att ta sig mellan olika områden, men ofta tenderar vägar, och på- och avfarter bli barriärer. Offentliga platser kan bli länkar som kopplar samman och integrerar. Ett lyckat exempel är Esperantoplatsen som bidrar till att Kungshöjd och Järntorget nu hänger samman. Den mentala kartan har skrivits om i människors medvetande. Andra goda exempel är gångfartsgatorna, till exempel Vallgatan och kringliggande gator, som nu kanske är de mest populära gatorna i Göteborg. – Därför är det viktigt att stadsplanera när man utvecklar den centrala älvstaden och inte bebyggelseplanera och trafikplanera som separerade delar. Om det är svårt att röra sig till fots eller på cykel i den centrala älvstaden, och om området inte är sammankopplat med dess omgivning blir det svårt att få till den stad vi vill uppnå. – Ofta tittar vi på stadsgator och offentliga platser i Barcelona och Paris, men glömmer att vi har en lång mörk vinter, ofta med regn och blåst, speciellt vid älven. Det vi måste göra är att klimatanpassa. Dels handlar det om att anpassa till exempel lekplatser och offentliga platser efter vårt klimat. Till exempel finns det flyttbara offentliga möbler som går att flytta efter hur solen rör sig. Fråga en Göteborgare och de har stenkoll på var det är bäst kvällssol. Utnyttja det! Dels måste vi anpassa oss till de klimatförändringar som vi står inför och se till att den stad vi bygger är hållbar och kan fungera med förhöjda vattennivåer, extrem väderlek och ändrade temperaturer. Bilder: White arkitekter. En stadsplan för bättre stadsplanering i Göteborg En stadsplan är vad Göteborg behöver. Det tycker nätverket YIMBY, Yes In My Backyard, som presenterade sina idéer på en av Centrala Älvstadens soppluncher. Johannes Åsberg som är samordnare för YIMBY Göteborg visar hur man har ritat in kvartersmönster över Centrala Älvstaden. – Så här planerade man förr, när till exempel Vasastan och Linnéstaden byggdes, säger han. Det värsta som kan hända är alltså att vi får ytterligare ett Linnéstaden. Det har funnits stadsplaner i Göteborg förut. En stadsplan är ett mellanting av en översiktsplan och en detaljplan. – I en stadsplan säger man inte vilka färger det ska vara på husen, kanske inte ens hur höga de ska vara. Istället kanske man säger att det ska vara så och så mycket lokaler, som kan användas till restauranger eller annan verksamhet, i gatuplan. Man kan också ange hur bred en huskropp får vara för att försäkra sig om att det blir kvarter. Man anger alltså övergripande saker, inte detaljer. Framförallt menar YIMBY att en stadsplan kan utgöra ett diskussionsunderlag som ger invånare och politiker får något konkret att ta ställning till. Det saknas idag säger Johannes Åsberg. Han menar också att med dagens stadsplanering, där man har en översiktsplan och sedan gör detaljplaner område för område, så förlorar man helhetsgreppen om staden och istället blir det byggföretagen som i slutändan blir de som verkligen utformar stadsbilden. – Vi har en utmärkt översiktsplan i Göteborg. Där står det att man ska förtäta centrala Göteborg och bygga förutsättningar för en levande blandstad. Men man följer inte översiktsplanen utan istället bygger man nya områden som påminner om till exempel Högsbo. De områdena har sina kvaliteter för de som bor där, men det blir inte en levande blandstad. – En stadsplan blir en kravspecifikation från Göteborgs Stad till dem som får mark att bygga på. Om man sedan utvärderar planen, vart femte år till exempel, så kan man alltid ändra i kravspecifikationen om något saknas eller inte blev så bra. YIMBY tycker att området som utgör Centrala Älvstaden skulle vara ett bra ställe att testa en stadsplan på. – Man kan göra en plan, det blir som en detaljplan egentligen, fast över ett större område, för hela Centrala Älvstaden. Tar alla överklaganden på en gång och låter det mala på, så tar det kanske ett par år. Men sedan, när den processen är klar, då kan man börja bygga! Och då kan man stadsutveckla hela det här stora området på en och samma gång. Förebild för Centrala Älvstaden är just Vasastan, Linné och centrum innanför Vallgraven. – Vem är det som har bestämt att den här typen av blandad kvartersstad bara fungerar där? Testa, och se vad som händer. Vi tror att detta är det bästa sättet att uppnå en blandstad, och som sagt, i värsta fall får vi ett till Linnéområde. Och det kanske inte gör så mycket? Fakta YIMBY YIMBY står för Yes In My Backyard (Ja, på min gård). YIMBY i Göteborg är ett partipolitiskt obundet nätverk som är för en förtätad blandstad. De anordnar bland annat stadsvandringar, bloggar och skriver utlåtanden på detaljplaner. Bilder: YIMBY Göteborg. Att göra Göteborg superhållbart – Använd takytor och andra outnyttjade platser bättre. Man kan till exempel odla på taken, sätta upp solceller/paneler eller utnyttja dem för vindkraft. Det säger Joakim Kaminsky under sitt inspel om Supersustainable (Superhållbart) på Centrala Älvstadens sopplunch på Älvrummet. Han visar bilder från Chicago där man har grönsaksodlingar på taken och en fantasibild där får betar på gräsmattor som täcker takåsarna i innerstan. Joakim Kaminsky leder tankesmedjan Supersustainable där de som vill kan vara med och tänka fritt kring innovationer som rör hållbarhet. Ett projekt som tankesmedjan har gjort är Visionen för Göteborg. – Den tar avstamp i Miljöförvaltningens vision som heter Göteborg 2050. Där hittar man mycket om hur Göteborg ska bli en hållbar stad. Det vi har gjort är att lyfta fram idéerna och gjort konkreta bilder av det. – Vårt arbete är indelat i tre delar: 1) den befintliga staden 2) om hur staden ska kunna växa i framtiden och 3) där vi har zoomat ned på hur ett hus skulle kunna se ut och ligga. När det gäller den befintliga staden så är det just att utnyttja takytor och andra områden bättre. Vi har en massa ytor idag som vi inte behöver, anser Joakim Kaminsky, och menar att Slottsskogen är ett exempel på ett område som behövs. Däremot en del grässlänter i staden tycker han kan användas bättre eftersom de inte fyller någon direkt funktion. Men staden behöver göra mer saker för att bli superhållbar. Ett förslag är att bygga en slags minispårvagn som går på räls ovanför gatunivån. Spårvagnarna kan ersätta bilen, banorna kan samla upp vatten och själva banan utgör skydd för fotgängare och det ökade antalet cyklister. – När staden växer så måste vi förtäta. Ett förslag är att när Hisingen och centrum skall komma närmare varandra är att man bygger broar med hus på. Så byggde man för 3-400 år sedan, så man kan väl bygga så idag också, säger Joakim Kaminsky och visar en bild på Old London Bridge. – Älven kan man fylla ut så att den blir smalare, och för att ta tillvara på vattnen så kan det ledas under och genom turbiner, så kan man utvinna vattenkraft samtidigt. Och även husen ska planeras så att de blir mer hållbara: – Tilläggsisolera och lägg bostadshus i söderläge så de kan ta tillvara på värmen från solen. Kontor och affärer kan ligga i norr. Joakim Kaminsky avslutar: –Vi säger inte ”Gör så här”, vi vill vara radikala och utmana till debatt. Som det är i Göteborg idag så blir det debatt om mindre frågor som arenor och Göteborgshjulet. Men vi vill skapa debatt om det som ska hända på sikt, och på 40 år är allt möjligt! Bilder: Kjellgren Kaminsky Architecture Medborgarengagemang som ger effekt – Tänk utanför plangränsen! Den uppmaningen ger Eric Liedner och Mats Göransson från Stadsplaneringsforum centrala Hisingen alla stadsplanerare i Göteborg. – Vi engagerar oss mest i de områden som inte finns med i planen. Det vill säga gränsområdena och områden som ligger precis utanför plangränsen, berättar Eric Liedner. Vi tycker att man inte tänker på helheten utan bara tittar på sitt lilla område när man planerar. Stadsplaneringsforum centrala Hisingen bildades 2008 av engagerade medborgare som bor på centrala Hisingen. Det var när de började studera detaljplanerna för till exempel Kvillebäcken som de upptäckte att man inte tänkte på hur man skulle integrera gammalt och nytt och vilka grönområden som skulle få ökad betydelse. I just det här fallet handlar det om Flunsåsstråket. – Vi hann inte stoppa de sju stycken punkthus som ska byggas i Flunsåsstråket, däremot lyckades vi sätta stopp för ett fem meter högt, och onödigt, bullerplank som skulle stänga inne stråket om det hade byggts. Även om de i just de här fallen har satt stopp för, eller försökt stoppa, nybebyggelse så är det inte det som är poängen med SCH. Snarare tvärtom. De vill verka för stadsutveckling på centrala Hisingen och är positiva till de byggplaner som finns på till exempel Backaplan, men de vill att man tar ett större grepp i planeringen. Och det är därför som Flunsåsstråket är så viktig: – Om man tittar på planerna för Backaplan så kommer det att bosätta sig 10 000 människor där. De kommer vilja ha något grönområde. Och alla de människor som bor väster om Backaplan och som vill promenera eller cykla dit, kommer vilja gå genom stråket. Det finns faktiskt inget annat grönområde så nära Backaplan, säger Mats Göransson. Gruppen har också mycket tankar kring hur uppdelat Göteborg är över älven. För att illustrera hur segregerat det är och för att visa på vart man vill komma har de formulerat en ganska drastisk vision: – Död åt Hisingen! Säger Eric Liedner och tillägger: – Med det menar vi att man inte ska behöva säga Hisingen. Hisingen är ett jättestort område bestående av flera stadsdelar. Det normala hade varit att man sa ”Jag bor i Lundby”, till exempel och inte ”Jag bor på Hisingen”. Vi tycker att man ska säga Hisingen lika ofta som man säger Fastlandsgöteborg. De ser ett problem i att de centrala delarna av Hisingen är anonyma, det är i princip bara spårvagnshållplatserna, om ens det, som folk känner till. – Dessa områden ska ges magneter och landmärken, som museum, idrottsanläggningar eller konst och kulturverksamheter, för att skapa identitet, säger Mats Göransson. Därför har vi dessutom startat Konst och kultur, en fokusgrupp som arbetar med övergången från en förortstillvaro till Göteborgs norra centrum. Eric Liedner avslutar: – Vi är ju ingen protestgrupp utan positiva till planprocessen i stort. Men vi sätter fokus på andra frågor och vi är väl bemötta från politiker och tjänstemän och har skapat ett stort nätverk. Vi är nog unika i Sverige, vi har ju fått resultat och får gehör. Vi vet helt enkelt var man kan påverka. Bilder: Stadsplaneringsforum Centrala Hisingen En tidsresa från Göteborg 2050 till idag De som trodde att de skulle bjudas på en vision till tomat- och currysoppan när Skanskas marknadschef Mats Dynevik gästade Älvrummet, trodde fel. I stället blev det en återblick. – Nu befinner vi oss i Göteborg år 2050, fastslog Mats Dynevik, och började berätta om det arbete som påbörjats runt år 2010 och hur det hade lett fram till Göteborg 2050. – 2010 var Göteborg en event- och turiststad som hade tankar på att bli en utbildningsstad. Från början var vi ju en industristad, fortsätter Mats Dynevik, men nu befinner vi ju oss i det som blev av Göteborg. Chalmers har flyttat ned till Södra Älvstranden, mitt emot Chalmers på Lindholmen, på det sättet knyts utbildningscentrat samman över älven. På Chalmers gamla mark är det nu bostäder, främst för småbarnsfamiljer som vill bo i stadsmiljö. Och tunnlarna som planeras under Göteborg har Mats Dynevik också satt stopp för. – Man gav upp att gräva i leran, det funkar ju inte! Däremot fungerar kollektivtrafik i luften, säger han och visar så kallade Monorails som är individstyrda tåg som knyter samman Göteborg. Älven år 2050 har fortfarande trafik, men mycket mindre än idag och älven har smalnats av betydligt genom att man helt sonika har byggt hus i vattnet. Mellan husen har man behållit vatten och känslan av en stad nära älven förstärks. I framtidsvisionen har Stenaterminalen flyttats, Oskarsleden grävts ned och flera broar har kommit på plats, bland annat en vid Järntorget. Vad var det då som gjorde att allt detta kom till skott? Mats Dynevik ger tre viktiga orsaker: – Göteborg beslutade att befästa sin plats som ledande tillväxt- och utvecklingscenter, grunden till den utvecklingen lades av stora infrastrukturella, satsningar som Västlänken, Partihallsförbindelsen, Älvförbindelsen och Götalandsbanan. Utöver detta sattes 2050-gruppen samman, en visionsgrupp som arbetade intensivt med Göteborgs identitet och utveckling. Gruppens arbete präglades av visionärt tänkande och målinriktad samverkan mellan region, kommun, näringsliv, evenemang, kultur och utbildning. Bilder: Mats Dynevik, Skanska Viking Green City – Det nya Göteborg Från Cullberg Arkitektkontor kom Håkan Cullberg och Tomas Lundberg för att visionera om det nya Göteborg kring älven. Deras presentation och vision tar avstamp från en unik byggnad, placerad längst ut på Bananpiren. –Det är en identitetsbyggnad för Göteborg som har potential för att bli vår symbol ute i världen. Den står för entreprenörskap och för handel, något som finns i våra rötter från vikingatiden, säger Håkan Cullberg och fortsätter: – I själva Vikingakuben ska det finnas företag som till exempel utvecklar grön teknik. Och det är framtidens unga löften som ska driva entreprenörskapet framåt. Håkan Cullberg och Tomas Lundberg poängterar att det är just de unga medborgarna som ska formulera husets program och innehåll. Där ska ung företagsamhet få blomstra och det ska finnas stöd för de som behöver det genom till exempel samarbete med Chalmers. Vikingakuben, som kallas så eftersom fasaden är dekorerad med drakslingemönster, ska stå längst ut på Bananpiren. Fram till byggnaden är det en park inspirerad av japanska körsbärsträdgårdar. I övriga Frihamnsområdet tänker sig arkitekterna att det ska byggas en tät och hög blandstad - en organiskt formad stad som växer fram efter platsens förutsättningar med dess befintliga hus. Husen är i varierande höjder från 3-5 våningar upp till 30 våningar. Staden är gestaltad med Vikingakuben i fokus. Förutom parken så finns det många andra gröna områden i deras plan: – Vi behöver bygga trädalléer för att klara klimatet med vindar och översvämningar. Och så vill vi bygga för människan mellan husen så att människor kan mötas i marknivå, säger Håkan Cullberg. Frihamnen ska bli Det nya Göteborg. Den gamla staden är nuvarande centrum men som i framtiden kommer vara vår gamla stad, precis som Gamla stan i Stockholm. Och i skärningspunkten mellan den gamla och nya staden ligger Vikingakuben och lyser som en fyrbåk i natten. År 2021 firar Göteborg 400-års jubileum, något som de tycker att vi ska ta tillvara på: – Göteborg har en unik möjlighet här. Den kommer inte igen, säger Tomas Lundberg. Då skulle en större del av detta redan kunna vara byggd så att vi har något att visa upp som till exempel en bomässa. Området skulle också kunna bli ett utställningsområde med rullande utställningar om till exempel miljöteknik. Att processen är viktig återkommer de till flera gånger. För trots att deras presentation kan framstå som ganska så detaljerad så tänker de sig att hela stadsplaneringen ska göras tillsammans med göteborgarna. – Själva processen är central det är skapandet i sig som är budskapet. Att resan är målet. Vi vill hitta Göteborgs själ och karaktär som hamnstad, säger Tomas Lundberg, och det ska vi göra genom att starta en process som alla göteborgare kan vara delaktiga i. Och då handlar det främst om innehållet i den nya stadsdelen, där ska alla vara med, från alla stadsdelar. – Vårt förslag är inte en rutnätsstad utan en stad som ska växa organiskt. En så här tät stad byggs inte på tio år, det tar minst 20 år, säger Håkan Cullberg och tillägger: – Budskapet är att Göteborg ska bli Nordens absoluta medelpunkt. Vår region ska bli den starkaste i Sverige. Och nu har vi möjligheten att ta ledningen! Bilder: Cullberg Arkitektkontor