HELA DENNA TIDNING ÄR ANNONS FRÅN SJÖRÄDDNINGSSÄLLSKAPET I TRELLEBORG - JUNI 2012
En sjöräddningsstation bildades
sidan 3
Räddning utan
sidan 6-7
hopp
Exempel på Sjöräddningsfall
under 80 år
sidan 10-11
överst: rescue gOran och gunnel larson.
nederst: rescue runner greta kock.
nederst till höger: rescue elsa johansson med rr greta kock på akterdäck.
Trelleborgs Sjöräddningsstation
25 år
Lördag 16/6 kl 12.00 -16.00 – Fiskekajen Trelleborgs Hamn
108 MOT LUND
E6 MOT MALMÖ
DUX
f.d
POST
SSRS
TT-LINE
SCANDLINES
P
9 MOT YSTAD
Program:
4 Visning av båtar
4 Uppvisning av Sjöräddningssällskapet
4 Tipsrundor
4 Lotterier
4 Sjöscouterna visar sin verksamhet
Arrangör: Sjöräddningssällskapet RS Trelleborg
Söderslätts Musikkår
spelar
Servering av
Gratis korv med dricka
Sponsor: Trelleborgs
Hamn
2
Text: Sjöräddningssällskapet
3
Text: Lars E Fränngård Foto: Sjöräddningssällskapet, CHRISTER THORELL
En sjöräddningsstation bildades
Frivilliga sjöräddare sedan 1907
Hos sjöräddningssällskapet har inte mycket hänt på 100 år.
Tack och lov för det. Vi är fortfarande en ideell förening som
räddar liv. Varje dag.
I början av 1900-talet var sjöräddningen i
Sverige i så dåligt skick att den användes som
internationellt skräckexempel. Till slut tog
kustbor och engagerade privatpersoner saken
i egna händer. De startade insamlingar för att
själva bekosta båtar och räddningsstationer.
Med hjälp av många små gåvor och allt fler
stora donationer, kunde Sjöräddningssällskapet
spridas längs den långa svenska kusten.
Sedan 1907 har vi undsatt mer än 25 000
fartyg och räddat över 70 000 människor i sjönöd.
Vi startades av eldsjälar, och så har det förblivit i
snart hundra år.
– Vi har samma syfte då som nu, vi är en ideell
förening som räddar liv. Vi begär inga pengar av
staten. Vår verksamhet bygger fortfarande helt på
gåvor, donationer och medlemsavgifter, berättar
Rolf Westerström, vd för Sjöräddningssällskapet.
Eldsjälar överallt
Sjöräddningssällskapet har 66 stationer och 160
räddningsbåtar längs våra kuster och i våra största
sjöar. Och över 2000 frivilliga som är beredda att
rycka ut.
Medlemmarna är ryggraden
i verksamheten
Sjöräddningssällskapets arbete drivs framåt tack
vare många ideella insatser. Men det kostar pengar
varje år att utbilda de frivilliga, reparera båtar
och tanka för att kunna gå ut på larm. Mycket av
den dagliga driften täcks av medlemsavgifter från
de över 75 000 medlemmarna.
– Om du vill stötta en lokal station eller donera
en båt, kan du vara säker på att gåvan går direkt
dit den ska, säger Rolf Westerström.
Uppdraget har växt
Det enda som har förändrats under åren är att
uppdraget att rädda liv har växt. Uppdrag kan
sammanfattas i tre delar; Sjöräddningssällskapet
ska hålla intresset för sjösäkerhet och sjöräddning
högt, ta fram effektiva åtgärder för sjöräddning
samt utföra sjöräddningsuppdrag
– Vi ser det som vår uppgift att leda
utvecklingen av en effektiv svensk räddningstjänst
till sjöss. Vi jobbar med förebyggande sjösäkerhet
i form av information, forskning och utveckling.
Dessutom deltar våra fartyg och besättningar
i annan humanitär hjälpverksamhet, som kan
vara till nytta för allmänheten, berättar Rolf
Westerström.
Sjöräddningssällskapet sparar varje år 900
miljoner åt staten, genom att helt ideellt ta hand
om 70% av sjöräddningen.
– Pengar som kan användas till något annat
viktigt, avslutar Rolf Westerström (vd).
When quality counts
C.B. Friisg 5-7
Trelleborg
0410-101 43
Mån-Fre 10-18
Lör 10-14
HOS OSS HITTAR
DU VÄXTER
FÖR HELA
TRÄDGÅRDEN
på Skåre Fiskeläge 1987
I samband med ett planeringsmöte inför firandet av Skåre
hamns 50-års jubileum i augusti 1986, fick jag frågan av
dåvarande hamnmästaren i Trelleborg, Leif Larsson:
– Kan du tänka dig att ansvara för att det bildas en fungerande
Anledningen var att lotsstationen i Trelleborg
lades ner och därmed försvann det mänskliga öga
som i generationer hållit utkik över havet och
lyssnat på radiotrafiken från fiskare, fritidsseglare
och yrkessjömän i det tätt trafikerade området
söder om Trelleborg.
Under 50- och 60-talet
Väl förtrogen med Sjöräddningssällskapets
verksamhet sedan barnsben, först i Kivik och
sedan i Kåseberga under 50- och 60-talen,
svarade jag tveklöst ja på Leifs fråga.
Jag kontaktade personer med anknytning
till fiske och sjöfart i Trelleborg, Smygehamn,
Gislövs hamn och Skåre hamn. Under hösten
1986 formades en grupp intresserade personer
och ett möte hölls i november i Folkuniversitetets
dåvarande lokaler på Algatan ovanför Forsbergs
Optik i centrala Trelleborg. Närvarande
representant för SSRS var inspektören och
sjökaptenen Anders Wallgren. Ju längre tiden
gick desto klarare framstod Skåre som det
lämpligaste alternativet. Det var länge ovisst
vilken räddningskryssare som skulle komma
till Skåre, som slutligen vann kampen om
sjöräddningsstationen. R/K Bernhard Ingelsson
var först aktuell, men på grund av den stränga
vintern 1986/87, fick vi vänta med öppnandet
av stationen till våren/sommaren 1987. R/K
Emanuel Högberg som låg på varv i Sölvesborg
för att bli totalrenoverad och moderniserad, kom
istället att bli den första räddningskryssaren på
Skåre Sjöräddningsstation.
Första utryckningen var icke oväntat en
fritidsbåt med maskinproblem intill det
förrädiska Stavstensrevet. Vi stod på kajen i
Skåre och iakttog hur båten drev närmare och
närmare revet. Vi startade upp och var snart på
positionen och tacksamt tog besättningen emot
vårt erbjudande om bogsering till Trelleborg. Väl
förtöjda igen hemma i Skåre kände vi nog att
självförtroendet hade stärkts en hel del.
Provår
TRELLEBORG
Hedvägen 115
Tre l l e b o r g
Förskeppsgatan 2
Ystad
Tommarpsvägen 116
0410-576 00
Läs mer om oss på
www.optimera.se
Första året var ett provår enligt SSRS i
Göteborg men redan våren 1988 fick jag det
glada och efterlängtade beskedet att stationen
från och med nu var permanent!
Beskedet kom i samband med att dåvarande
styrelseordföranden i SSRS, Skeppsredare
Lennart Kihlberg och vd Gunnar Alverman
besökte mig och min familj i Skåre.
Stationen utvecklades nu ytterligare, vi byggde
om och till vårt stationshus i väntan på den
grundgående och snabbgående båt av märket
Searider som skulle komplettera Emanuel
sjöräddningsstation i Trelleborgsområdet? SSRS i Göteborg
skulle ställa en sjöräddningskryssare till förfogande om
jag kunde presentera en väl fungerande och motiverad
besättning.
Högberg. Redarfamiljen Högberg hade hört av
sig och hustrun till framlidne Skeppsredaren
och vd:n för Svearederiet, Emanuel Högberg,
förklarade sig villig att bidra ekonomiskt till
uppförandet av vårt nya stationshus. Som
tack erbjöds Elsa Högberg att få ge namn åt
Searidern som döptes av primadonnan Git Gay
en sommardag 1988 under sedvanlig pompa och
ståt och fick namnet Elsa H! I det nya båthuset
bjöds gästerna efter dopet på läckra hemmagjorda
snittar och cider från Kiviks Musteri. Det var
en dag med regn och rusk, minns jag och en
planerad uppvisningstur med R/B Elsa H fick
ställas in, till alla barns besvikelse! Stämningen
var däremot god inne i det varma båthuset!
Samarbetet
Nu inleddes en aktiv period i stationens
historia, förutom ett ökande antal sjöräddningsuppdrag åtog vi oss besättningsbyten på
passerande handelsfartyg. Vid ett tillfälle låg
inte mindre än tre tankfartyg på 4-5.000 ton
på ”Skåre redd” i väntan på att få byta delar av
sina besättningar. World Maritime University
i Malmö förlade studiebesök till stationen och
många sjöfartsstudenter från skilda håll i världen
har genom åren besökt sjöräddningsstationen i
Skåre. Övningssamarbete inleddes med färjorna
och Räddningskåren i Trelleborg. Vi anlitades
för varierande uppgifter såsom säkerhetsbåt
vid kappseglingar, plattform för spridande
av avlidnas aska till sjöss, publikmagnet vid
hamndagar och välkomnades från Abbekås i öster
till Skanör i väster. Vi samövade också flitigt med
systerstationerna i Kåseberga och Barsebäck. Nya
besättningsmedlemmar anslöt sig till stationen,
bl a Anders Carlsson från Skåre samt Bertil
Wagner och Anders Karlsson från Gislövs Läge.
En tid hade vi också som enda station i landet
en kvinnlig räddningsman, sjuksköterskan
Nettan Göransson från Skåre. Många av oss
fick utbildning på Sjöräddningsskolan på Arkö i
Stockholms skärgård samt sjukvårdsutbildning i
Röda Korsets regi.
Vi deltog också aktivt i de nybildade lokala
och regionala samrådsgrupperna för sjöräddning
tillsammans med representanter för Marinen,
Kustbevakningen, Sjöfartsverket, Scandlines och
TT-line.
Trelleborgs hamn gav oss stöd på alla sätt,
förutom att anställda i hamnen bemannade
räddningskryssaren dagtid, minns jag speciellt
en episod då vi hade kört sönder vår motor
ombord R/K Emanuel Högberg. Jag fick tips
om att en liknande motor fanns i hamnens ägo,
undanstuvad i ett förråd. Efter hårda förhandlingar
R/K Emanuel Högberg som låg på varv i Sölvesborg för att bli totalrenoverad och moderniserad, kom istället
att bli den första räddningskryssaren på Skåre Sjöräddningsstation.
med dåvarande hamnkaptenen Karl-Axel Gréen,
lyckades jag till slut få köpa motorn till det facila
priset av – 1 krona!! Yrkesskolans fordonstekniska
linje ställde upp och totalrenoverade motorn
och mig veterligen snurrar den än idag!
Flytten till Trelleborgs Hamn
Vid ett besök på huvudkontoret i Göteborg
1988 frågade jag försiktigt om möjligheterna att
få en större kryssare till Trelleborgsområdet.
Möjligheten fanns men det skulle innebära
flyttning till Trelleborgs hamn. Jag kontaktade
ansvariga på hamnen och fick klartecken! 1989
kom R/K Tönnes till Trelleborg, men vi behöll
tills vidare R/B Elsa H strategiskt placerad i Skåre
nära Stavstensrevet.
I samband med att stationen delvis flyttades till
Trelleborgs hamn, förändrades besättningarna
något. Namn som Niklas Lundqvist, Christer
Berg, Stig Olsson med sönerna Patrik, Magnus
och Ola, Brian Törnkvist, Patrik Björklund,
Lars Olofsson och Jonas Tollmar kom att betyda
mycket för Trelleborgsstationens utveckling.
I Trelleborgs hamn fick R/K Tönnes
bogserbåtsuppdrag och hjälpte ofta den av SJ
på prov insatta Rostockfärjan att komma till kaj.
Företag i regionen hade möten ombord och
de anställda fick samtidigt se Trelleborg från
”sjösidan”. Tack vare Lions-klubbarna i sydväst
fick vi en ny och efterlängtad radar inmonterad –
Ett konkret bevis på Lions vilja att hjälpa!
Sveriges då största sjöräddningskryssare Hans
Hansson, döpt efter Sjöräddningssällskapets
legendariske ledare under 35 år, anförtroddes
stationen under åren 1992 - 1997 vilket måste
betraktas som ett erkännande av allt det arbete
som vi alla, besättningsmän och sponsorer,
genom åren lagt ner för att bygga en stark, frivillig
sjöräddningsstation i Sjöräddningssällskapets
anda - Viljan att rädda människoliv till sjöss.
1995 såldes stationshuset på Skåre och R/B
Elsa H placerades ombord R/K Hans Hansson.
Stationen flyttade då hela sin verksamhet till
fiskehamnen i Trelleborg. En epok på Skåre
var till ända. Stationen har fortsatt sin positiva
utveckling i Trelleborg men det återkommer jag
till i ett annat sammanhang…
Fotnot: SSRS: Svenska Sällskapet för Räddning av
Skeppsbrutne, bildat i Göteborg 1907.
Sveriges då
största sjöräddningskryssare
Hans Hansson,
döpt efter
Sjöräddningssällskapets
legendariske
ledare under 35 år.
Ta en paus i vardagen och
njut av en cykeldag på Rügen
Cykeldag
på Rüge
n
299:-
/ person
inkl.
nickkny tepick-
Njut av en perfekt dag tillsammans
på lättcyklade vägar! Med cykel
upplever du delar av ön som inte är
tillgängliga med bil. Stanna till i
någon av de bedårande kurorterna
och ta ett svalkande bad i havet.
Ombord på färjan får du ett härligt
picknickknyte i rödrutig duk att ta
med dig. Passa också på att fynda
på BorderShop innan hemresan.
1 person + cykel inkl picknickknyte, endast 299:Utresa Trelleborg – Sassnitz 07.45. Hemresa
samma dag på kvällen. Gäller under perioden
18/5 – 30/9 2012. På scandlines.se får du fl era
förslag på cykelrutter.
Begränsat antal platser. Läs mer och boka på www.scandlines.se eller ring 0410-650 00. Vid telefonbokning tillkommer avgift.
4
text: Magnus Hedberg foto: Sjöräddningssällskapet
Trelleborgs sjöräddningsstation
S
kall en station fungera till fullo är det definitivt
inte ett enmansjobb av uppsyningsmannen,
som oftast är den som syns och hörs, utan ett
enormt arbete och helhjärtat engagemang av
samtliga på stationen att ställa upp i ur och skur
Alla på stationen, liksom alla andra stationer
i landet, ställer helt frivilligt upp och helt utan
ersättning på att ha jour 24 timmar om dygnet
alla dagar på året. Det kvittar om det är julhelg,
nyårshelg eller midsommar så finns det alltid
frivilliga som 15 minuter efter larm är beredda att
lämna hamnen för att undsätta en medmänniska.
Detta kräver mer än ”vanlig” kamratskap och
tillit och det har vi på R/S Trelleborg.
Dessutom inkluderas samarbete med andra
organisationer såsom Räddningstjänsten och
SITS (SjukvårdsInsats Till Sjöss). SITS är
en specialutbildad ambulanspersonal som är
beredda att med oss ge sig ut för att snabbt sätta
in sjukvård redan ute till havs för att inte förlora
viktiga minuter.
Andra parter är yrkessjöfarten, både hamnpersonal, fiskare och färjor, som det övas
tillsammans med och utbyts erfarenheter.
Hamnen bistår kostnadsfritt med kajplats och el
för vår station och dessutom bidrar Trelleborgs
hamn med 50.000 kr årligen för diverse
extrabehov som vi har kring stationen.
Utan alla dessa komponenter skulle verksamheten inte kunna bedrivas effektivt och skapa
den trygghet som vi vill skapa för alla som vistas
till sjöss. q
Johan Kocksgatan 5
TRELLEBORG
Anmäl dig nu!
www.sydvastraskane.abf.se
ALSINGEVALLEN
Skåne har runt sina kuster
en mycket livlig sjöfart.
Sjöbevakningen i Göteborg uppskattar idag att mellan 55 00060 000 fartyg passerar Skånes kust
årligen. Här utöver tillkommer alla
yrkesfiskare och fritidsbåtar. Det
finns alltid en potentiell risk för
olyckor och sjukdom till sjöss.
Håkan Christiansson är uppsyningsman i Trelleborg.
Skepparexamen
Kontakt:
0410-48260
Sjukvårdsinsats till sjöss (SITS)
Sällskapet Livbojen
Göteborg utdelar
avkastningen från
James Lundgrens
fond till R/S
Trelleborg Håkan
Cristiansson,
Johnny Andersson
och Anders Karlsson för snabb
undsättning, vid
räddandet av
tre personer i
fritidsbåt 1988.
Vill du ta dig säkert fram på sjön?
Det är vi som
ansvarar för din
säkerhet.
Hur man håller en beredskap och hur man tar
hand om sjuka och skadade ute på sjön kan
se olika ut runt om i landet. Socialstyrelsens
riktlinjer säger att alla som befinner sig i ett
landsting har rätt till akutvård. Landstingens
ansvarar för denna vård ut till territorialgränsen.
Men ansvaret att transportera den nödställda på
sjön till land, ligger på sjöfartsverket. Med olika
www.alsingevallen.se
myndigheter och organisationer involverade i
samma händelse krävs samförstånd och nära
samverkan.
För ca 10 år sedan beslutade Region Skåne
att låta ambulansverksamheten, precis som på
land, sköta den praktiska omhändertagandet
av sjuka och skadade till sjöss. Man ansåg
ambulanspersonalen mest lämpade att jobba i
denna speciella prehospitala miljö.
Ambulansstationen i Trelleborg är en av tre
ambulansstationer i Region Skåne som har
SITS beredskap (SjukvårdsInsats Till Sjöss) Ett
SITS-team består av ett ambulansteam med för
uppgiften utbildad och utrustad personal. Sedan
starten 2003 har ambulans i Trelleborg och
Sjöräddningssällskapet haft ett nära samarbete
med utbildningar och övningar men även en
del skarpa uppdrag. Det är en fördel att känna
varandra när det väl händer något på riktigt. q
Möllers tvätt
Ta d e t lu g n t !
Vi h a r öpp e t
ä n d a t il l 2 2 !
grundat 1869
,0*BFRS\WLI
Vi tvättar åt:
tHotell
tRestaurang
tIndustri
,0*B
Algatan 46 t www.mollerstvatt.se t 0410-100 05
STOLT SPONSOR AV SVENSKA FOTBOLLSLANDSLAGET
INTERSPORT
OFFICIELL
PARTNER
HEJA SVERIGE STRIPE T�SHIRT
100 % bomull med tryck och kontrastfärg i hals och
ärmslut. Finns i färgen navy. Senior- och
juniorstorlekar (senior i paketet).
Ord. pris 100:–
HEJA SVERIGE HALSDUK
,0*BBWLI
2-sidig
Supporterhalsduk i 100 % akryl
i blå/gul färgställning. Ord. pris 100:–
HEJA SVERIGE�
PAKETET
LayoutXPress 040-45 01 70
Stationen har, förutom
de första två åren, varit
placerad i Trelleborgs hamn.
Placeringen är strategisk, både för
nöjesbåtar och för yrkessjöfarten.
Angränsande stationer är Ystad
och Falsterbokanalen.
5
text: JAN-ANDERS NILSSON foto: sjöräddningssällskapet
Vi ger järnet
600:–
Värde 930:–
UMBRO SVERIGES
MATCHTRÖJA 2012
Fotbollslandslagets nya
matchtröja. Tillverkad i
funktionsmaterial enligt
Umbros Tailored By-koncept
för bästa komfort och passform. Herrstorlekar.
Ord. pris 600:–
...form efter behov!
NAMN + NUMMER
PÅ RYGGEN 120:–
Vi erbjuder:
HEJA SVERIGE
STRANDVÄSKA
t Plåtbearbetning i svartplåt, rostfritt, aluminium m.m. Tjocklek 1-25 mm.
t Svetsarbeten i TIG, MIG/MAG samt såväl gas- som plasmaskärning.
t Efterbearbetning i numeriskt styrda maskiner.
t Produktion enl. “nollfelsprincipen” och ISO 9000-konceptet.
t Nu även laserskärning upp till 25 mm.
Verkstadsgatan 8 t 231 66 Trelleborg
Telefon 0410-431 90 t Fax 0410-147 66 t www.platmekano.net
HEJA SVERIGE
SOLGLASÖGON
Ord. pris 100:–
INTERSPORT Trelleborg [email protected]
Tel. 0410-422 00. www.intersport.se.
,0*BBBNODUWLI
Strandväska med
sverigemotiv.
Ord. pris 30:–
,0*B
6
7
text lena fredriksson foto bonnie håkansson & christer ehrling
Vad gör man när läget är hopplöst? När larmet går, men ingen finns att rädda? Den 16 oktober 2006 försvann ett sportflygplan på väg från österrikiska
Linz till Borås från radarn utanför Trelleborg. Det hade störtat i havet. Tre
män från Borås flygklubb omkom. Trossen har mött sjöräddare, vänner och
anhöriga som alla påverkades av olyckan.
ur trossen #2 2007
RÄDDNING
UTAN HOPP
Julius Merlöw från RS Ystad och Håkan Christiansson från RS Trelleborg var tidigt på platsen där flygplanet
försvunnit på radarn. Små flygplansbitar låg och flöt i vattnet och lukten av flygbränsle kändes tydligt. De
insåg fort att de inte skulle hitta någon vid liv.
Trots en snabb räddningsaktion med båtar från både Trelleborg och
Ystad fick Sjöräddningssällskapet inrikta sig på att plocka vrakdelar.
Inga ombord på flygplanet överlevde kraschen. Flygplansbitarna överlämnades i hamn till polis.
foto drago prvulovic/malmöbild ab
Julius Merlöv, sjöräddare:
»Lukten av flygbränsle
kändes tydligt«
Klockan 21.24 gick larmet hos Sjöräddningssällskapet i Ystad och i Trelleborg. Sjöräddarna
fokuserade på arbetsuppgifterna och tänkte
inte så mycket. Känslorna och tankarna kom
först efteråt.
D
en 16 oktober förra året var det fint väder ur sjöräddningssynpunkt. Därför blev sjöräddarna förvånade när larmet kom.
– Jag trodde först att det var falsklarm, säger Julius Merlöv på
rs Ystad. Jag hade just kommit hem från stationens jouravlösning
men åkte genast till hamnen igen. Av Sjöräddningscentralen i Göteborg fick de veta att ett flygplan hade störtat i havet. Men till en
början visste man inte om det rörde sig om ett stort passagerarflyg-
plan med hundratals människor ombord, eller om ett sportplan.
Under utresan hade de kontakt med Sjöräddningscentralen och
fick efterhand den information som fanns, till exempel att det var
ett litet plan.
– Resan ut tog en knapp timme och under den tiden sa vi egentligen inte så mycket, säger Håkan Christiansson, uppsyningsman
på rs Trelleborg. Det finns så mycket rutiner och man försöker
köra så snabbt som möjligt och koncentrerar sig på det. Men ju
mer information vi fick desto mer kände jag att det kanske inte
skulle finnas så mycket kvar att rädda. Eftersom flygplanet hade
synts på radarn fanns det en exakt position att köra till. När båtarna
kom fram, Rescue Gunnel Larson och Rescue Lovisa Åstrand från
Trelleborg samt Rescue Sjömanshuset från Ystad, fanns redan ett
par räddningshelikoptrar på plats. De flög lågt och lyste upp området, som var klart avgränsat av utrunnet flygbränsle. Från början
var också några handelsfartyg på platsen, men de vände när Sjöräddningsbåtarna kom. Senare kom också en stor räddningskryssare från tyska sjöräddningssällskapet (DGzRS).
– Lukten av flygbränsle kändes tydligt när vi närmade oss, säger
Julius Merlöv. Vi började genast söka igenom området, åkte fram
och tillbaka med en besättningsmedlem som hängde i krokig arm
på båtens utsida och plockade upp de vrakdelar vi hittade med
en håv.
– När vi såg vilka små flygplansbitar som låg och flöt där i vattnet
försvann hoppet om att hitta någon vid liv,
säger Håkan Christiansson. Men man går
in i rollen och anpassar sig efter omständigheterna så att man gör det som krävs ändå.
Tomt på hemresan
Sjöräddningscentralen hade utsett den
44 meter långa tyska räddningskryssaren
Wilhelm Kaisen till On Scene Coordinator. Men efter några timmars genomsökande av området ringde Håkan Christiansson
till räddningsledningen och bad om tillåtelse att avbryta.
– Detta var ingen sjöräddning. Hoppet
var ute. Klockan 01.11 avbröt vi och bör-
jade återresan till Trelleborg.
Under hemresan kändes det bara tomt. En tragedi hade inträffat
och jag tänkte mycket på de anhöriga och funderade över vad som
hade hänt.
– Jag upplevde också att tankarna kom på tillbakavägen, säger
Julius Merlöv. När sjöräddningen blåstes av och adrenalinet hade
slutat pumpa. Alla tre båtar från Sjöräddningen gick till Trelleborg,
bland annat för att lämna in de upphittade delarna så att de kunde
låsas in i ett förråd i hamnen. En krisgrupp från Räddningstjänsten
hade kallats dit för att erbjuda debriefing till besättningsmännen,
men samtliga avböjde. Det var mitt i natten och alla skulle upp
och jobba dagen därpå.
– I dag kan jag känna lite dåligt samvete för att vi inte tog emot
den hjälpen, när folk ställde upp mitt i natten, säger Håkan Christiansson.
– Jag vill ge en speciell eloge till Sjöräddningscentralen som
hade ordnat detta med debriefing, även om vi avböjde erbjudandet, säger Julius Merlöv. Men under tillbakaresan hade vi pratat
igenom det som hade hänt väldigt noga, det var viktigt eftersom en
av våra besättningsmän var ganska ny. Jag tror också det är bra om
man har möjlighet att prata tillsammans med dem som har varit
med om samma sak, utan utomstående inblandade.
Även Håkan Christianssons grupp hade pratat mycket med
varandra. Under de närmaste dagarna efter händelsen ringde han
också till samtliga besättningsmän flera gånger
om dagen, för att höra sig för om hur de mådde
och ge tillfälle till samtal.
– På något sätt känns det som att det räcker att
vi pratar med varandra, säger han.
– I en sådan här situation var ju loppet kört
redan när larmet gick, och för vår del blir det nog
lättare att bearbeta då, säger Julius Merlöv. Det
finns ju ingenting som vi hade kunnat göra på
något annat, bättre sätt. I andra situationer är det
risk att man ältar sådana frågeställningar
efteråt.*
När vi såg vilka små flygplatsbitar som låg och flöt där i
vattnet försvann hoppet om att hitta någon vid liv
håkan christiansson upplysningsman på rs trelleborg
LENA HENNINGSSON, SAMBO:
»Jag fattade direkt att något var illa«
Lena Henningsson, sambo med olycksplanets pilot, hade varit hos några
vänner och slog på text-TV:n när hon kom hem. Hon förstod genast att
något gått fel.
Jag hade varit hos några vänner och
tittat på fotboll. När jag kom hem
satte jag som vanligt på text-TV,
och där stod det att ett sportplan hade störtat i
Östersjön. Jag ringde genast till flygklubben där
Ingvar Bragd sa att jag skulle lugna mig tills vi
visste säkert.
Så jag gick ut och gick här i skogen utanför
huset, och ringde massor av gånger till min sambos mobil. Efter ett tag ringde Ingvar Bragd och
*Fotnot: Ebbe Rosengren, Anders Bauer och Jan Svensson
förolyckades den 16 oktober 2006 under en flygning från
Linz i Österrike till Borås.
sa att han skulle komma hem till mig. Då fattade
jag direkt att det var illa. Fast jag tänkte att de nog
hade nödlandat och att min sambo låg och frös
i vattnet. Sedan kommer jag inte ihåg så mycket
mer av kvällen och natten. Men när jag fick reda
på att sökandet hade avslutats blev jag arg. Jag
tänkte ’fattar de inte att han har simmat åt andra
hållet, att de måste fortsätta leta’. Jag slutade inte
hoppas helt förrän de hittade kropparna efter
några dagar.
Lena Henningsson var sambo till
olycksplanets pilot. »På något sätt tror
jag att drivkraften att få visshet har
hållit mig uppe. Jag vill veta så mycket
som går, även om en del detaljer är
obehagliga«, säger hon.
Hemma är allt i en enda röra för vi håller på att bygga om en stor
del av huset. Den första veckan bodde min tvillingsyster hos mig.
Sedan har jag märkt att en del vänner verkar dra sig för att höra av
sig, men många har verkligen ställt upp. Mina arbetskamrater har
kommit med lunch åt mig, och Ingvar och de andra från flygklubben har också besökt mig mycket. Vi kände inte varandra tidigare,
men nu är vi nära vänner.
På något sätt tror jag att drivkraften att få visshet har hållit mig
uppe. Jag vill veta så mycket som går, även om en del detaljer är
obehagliga. Vi får nog aldrig klarhet i vad som hände, men jag
hoppas att det smällde snabbt och att han inte satt panikslagen i
den halvminut det tog för planet att störta.
De på flygklubben har hjälpt mig att få kontakt med Haverikommissionen och med kvinnan i flygkontrollen som var den sista som
pratade med min sambo. Vi har träffats och pratat med varandra
ganska mycket och det känns skönt. Vi har också varit och tittat på
ett likadant plan som det som störtade. Jag var sjukskriven de första
månaderna, men nu jobbar jag igen. Det går bra, men jag känner
inte samma arbetsglädje som förut. Jag längtar efter att få känna
mig som mig själv igen, men det dröjer nog. Jag tror att det har
hjälpt mig att jag är ganska öppen, för när det har känts jobbigt har
jag ringt runt till olika människor och pratat och gråtit.
På fritiden försöker jag hålla mig sysselsatt så mycket som möjligt: träffa folk, träna och så där. Det allra värsta är vardagen. Att
ingvar bragd, ordförande i flygklubben:
»Det kommer alltid att finnas med oss«
Ingvar Bragd är ordförande i Borås Flygklubb. Han var en av personerna från klubben som lämnade beskedet om flygolyckan till de anhöriga. »Det är helt klart något som alltid finns och kommer att finnas
med oss: vi pratar ofta om det och det berör oss alla på olika sätt.
det är så tomt hemma, att jag inte har någon att småprata med om
allt det vardagliga. Jag vaknar varje morgon och tittar efter honom
bredvid mig i sängen. Jag saknar honom så fruktansvärt. Ibland går
det ganska bra, men ibland klarar man det bara inte.
Flygklubben har varit en stor hjälp för mig och de har hjälpt mig
med allt möjligt, både tröst och praktiska göromål. Det är ett gäng
goa gubbar. Jag är ingen flygare men nu har vi bestämt att jag ändå
ska bli klubbmästare där, ett slags allt-i-allo. Det känns bra att liksom hålla fast vid det som finns kvar av min sambos liv.
När sjöräddarna kommit ut i sina båtar satt Ingvar Bragd, ordförande i
Borås Flygklubb, framför kommunikationsradion. Utan att höra något
från planet.
Killarna hade ju varit i Österrike
och hämtat en ny flygmaskin som
vi hade köpt till klubben. Den här
kvällen hade vi en samling för årets flygelever, så
jag var i klubblokalen. Jag stannade kvar för att
invänta det nya planet. När de var i Berlin vid
sjutiden ringde de, och sedan satt jag och lyssnade på radion på Malmöfrekvensen för att höra
om de kom in där. Men de dröjde.
Vid 22-tiden ringde Lena, pilotens sambo, och
sa att hon hade läst på text-TV att en flygmaskin
hade störtat. Ganska snart stod´´ det klart att det
rörde sig om vår maskin. Först kändes det som
att hamna i ett vakuum: det här är inte sant, vad
gör vi nu?
På något sätt blev vi väldigt rationella och bestämde oss för att vi från klubben skulle kontakta
de anhöriga, så de slapp få beskedet av polisen.
Vi åkte hem till några av de anhöriga och satt
kvar där så länge de ville. Vi visste ju inte hur
olyckan hade gått till och hoppades länge att det
fanns en chans att killarna hade klarat sig. Men
under natten stod det klart att så inte var fallet.
Flygklubben har funnits sedan 1939 och detta är
den första dödsolyckan. Det känns tungt.
Vi bestämde oss tidigt inom klubben för att
försöka låta bli att spekulera i vad som orsakade
olyckan, för att förhindra ryktesspridning.
Vi inväntar haverikommissionens rapport.
Detta har vi uppmanat alla våra medlemmar.
Jag tog ledigt från jobbet nästa dag för att vara
på klubben och ta emot medieuppbådet. Några
dagar senare höll vi en minnesstund i klubbstugan, med många medlemmar och anhöriga
närvarande. Två av begravningarna hölls här på
klubben. Ceremonierna var väldigt fina och jag
tror de var viktiga för många av oss.
Vi har framför allt gått in för att stötta de anhöriga på olika sätt, till exempel genom att besöka
dem och prata mycket med dem samt hjälpa dem
att arrangera studiebesök för att de ska få veta så
mycket som möjligt om det som hände.
Jag kände en viss oro inför att flyga igen, men
tyckte ändå att det var självklart att jag skulle göra
det. Och när jag väl satte mig i flygplanet kändes
det bra. Jag kan inte säga att detta har gjort mig
mer orolig inför att flyga. Det verkar inte heller
som att någon annan i klubben har tänkt lägga av
efter det som hände. Men det är helt klart något
som alltid finns och kommer att finnas med oss:
vi pratar ofta om det och det berör oss alla på
olika sätt.
8
9
Text: Ingrid Wall Illustration: Arén Arkitekter AB
De som hjälper vår lokala station att överleva och
rädda liv är följande sponsorer:
Uthyrning av lägenheter och lokaler
www.nilpat.se 0410 458 56
Foto: Thomas Malmborn, privat
När hamnen flyttar ut
kan staden flytta in
Garantin för rätt hjälp
Hansagatan 7, Trelleborg Marknadstorget 8, Svedala
Tel. 0410-109 53
Tel. 040-40 45 09
Jour dygnet runt
www.larssons-begravningsbyra.se
Värmepumpar för dig som vill
spara både pengar och miljö
V
arje dag, dygnet runt, årets alla dagar är
verksamheten i full gång i Trelleborgs
hamn. Hamnen sover aldrig, med totalt 36
stycken fartygsrörelser, anlöp och avgångar, varje
dygn är alltid något fartyg på gång in eller ut ur
hamnbassängen. När de första riktiga kajerna
byggdes i slutet på 1800-talet blev hamnen snart
motorn i Trelleborgs utveckling. Sedan urminnes
tider har båtar lagt till vid bryggor i Trelleborg,
kusten med sitt seglingsbara djup alldeles utanför
har lockat till sig sjöfarare sedan Hedenhös.
Idag kan Trelleborgs hamn rada upp en rad epitet
– Östersjöns största järnvägshamn, Skandinaviens
största roll-on/roll-off hamn, Sveriges största
färjehamn och Sveriges andra hamn vad gäller
anlöp och godsvolym. Till detta kommer att
Trelleborg har Östersjöns näst största ro/ro-hamn
och den sjunde största i Europa. Världens två största
färjor, svenska Skåne och tyska Mecklenburg.
Vorpommern trafikerar Trelleborgs hamn.
Idag arbetar cirka 120 personer direkt i
Trelleborgs hamn, 75 av dessa i produktionen.
Totalt sysselsätter hamnen med kringverksamheter
som transporter, spedition och annat cirka 850
personer. Tretton färjor från tre rederier ser till
att exporten och importen till och från Sverige
fungerar. Som ett litet land i utkanten av Europa
är Sverige extremt beroende av utrikeshandeln
som till största del går över havet. Skulle hamnen
i Trelleborg av någon anledning stänga, dröjer det
inte längre innan detta märks både på fabriksgolv
och på affärshyllor. Närmare tjugo procent av den
svenska utrikeshandeln passerar hamnen i Sveriges
sydligaste stad.
Färjetrafiken dominerar
Färjetrafiken dominerar i Trelleborg och har så gjort
sedan 1909 när Kungsleden till Sassnitz invigdes.
Dock anlöpte förra året 124 konventionella fartyg
hamnen i Trelleborg. Lasten utgörs ofta av styren
till Ineos Nova och spannmål från Söderslätts åkrar.
Den svenska pappersindustrin är också väl företrädd
i Trelleborgs hamn. I det stora logisitikcentrat
finns 17 000 kvadratmeter varmlager och
10 000 kvadratmeter kallager. Här förvaras papper
till i första hand tidningstryckerier ute i Europa som
ropar av allt eftersom behovet uppstår, lastas på
färjor och skeppas ut.
Idag är de längsta fartygen i hamnen 199,9 meter
långa. Hamnens nuvarande tillstånd gäller för fartyg
upp till 200 meter. Framtiden kräver dock större
fartyg, upp emot 240 meter.
I första hand har rederierna uttryckt önskemål om
att kunna trafikera Trelleborg med 220 meter långa
Ystad
0411-159 40
MYSELDA
FÖR CIRKA
15 ÖRE I
TIMMEN
Första etappen
Den första etappen av den förestående
utbyggnaden av Trelleborgs hamn fick sitt officiella
startskott i midsommarveckan 2011. Då fanns
infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd
på plats i hamnen för att släppa ner den första
av en ofantlig mängd sten som ska utgöra de nya
vågbrytarna.
Totalt ska tre kilometer nya vågbrytare byggas ut
i havet, en kilometer från stranden strax öster om
Ineos, gamla Polystyrenfabriken, och två kilometer
ut från Östra skolan på östra sidan rännan. Företaget
Jonab Anläggnings AB som fått uppdraget ska
transportera 600 000 ton sten från ett stenbrott i
Halland till Trelleborg. 25 000 lastbilstransporter
forslar stenen från brottet till hamnen i Halmstad.
Därifrån kommer två fartyg att göra sammanlagt
drygt 1 700 resor till Trelleborg. Varje tur tar runt
ett dygn.
Totalt ska runt 600 000 kubikmeter muddermassor tas upp ur havet. Dessa kommer att
användas för att skapa nytt land innanför de
nya vågbrytarna. I en kommande etapp ska
området här bli uppställningsområde och
omlastningsterminal mellan lastbilar och järnväg.
Inseglingsrännan till Trelleborgs hamn kommer
att breddas från dagens 110 meter till 150 meter.
Det nya djupet kommer att bli 9.1 meter. Den inre
bassängen där fartygen vänder kommer att få en
ökad radie så att också större fartyg kan manövrera.
– Arbetena syftar till att effektivisera hanteringen
i hamnen och minska liggetiden vid kaj. Att kunna
lossa och lasta snabbt är ett krav. Med de nya lägena
kan man få ner tiden i hamnen, säger Jim Leveau.
Lägena har anslutning av el från land och system för
att ta emot vatten, avlopp och sopor.
Nuvarande läge 9 kommer att efter hand få
sällskap av ytterligare fyra lägen. Läge 10 och 11
byggs parallellt med nian, medan läge 12 kommer
att byggas något snett i förhållande till de andra. I
en sista etapp byggs läge 13. Då kan hela nuvarande
hamnområdet frigöras och användas för andra
ändamål. Sjöstaden i den västra delen omfattar runt
500 000 kvadratmeter. Förverkligandet ligger minst
tio år fram i tiden och kan liknas vid Norra hamnen
i Helsingborg och Västra hamnen i Malmö.
Den första etappen med vågbrytare och muddring
beräknas vara klara 2012/2013. q
Illustration: Arén Arkitekter AB
GRÖNT
RENT
SÄKERT
Värme på sekunden
Tryck på knappen och känn värmen på sekunden. Våra elektriska öppna
spisar och braskaminer brinner naturtroget genom en patenterad lösning
som ger en verklig illusion av eld. Värme och stämning i samma möbel.
Ring oss eller besök vår hemsida för mer information
Tfn 040-22 07 33 alt. 0708-41 42 94 | www.kassahuset.se
Varmt välkommen till vår utställning – Bronsyxegatan 9B, Ingång K, Fosie i Malmö
Specialister på bearbetning och
svetsning av rostfria material.
En legotillverkare i världsklass
med fokus på kvalitet och ƪexibilitet.
En maskinpark för att möta kundernas
krav och önskemål med nytillskott som:
Hermle B300 5-axlig fräs
Herber 2100S Rörbock
Oribitalsvets Orbimat 300CA
Hexagon Omega mätarm 2025
Tre-Mek i Trelleborg AB | Ö:a Förstadsgatan 66, 231 32 Trelleborg | Tfn: 0410-598 90 | Fax: 0410-402 53 | www.tremek.se
Trelleborg
Beddingestrand
0410-72 51 71
Skånska Energi Värme & Kyla AB
www.skanska-energi.se
fartyg. Detta kan bli möjligt genom att nuvarande
tonnage förlängs. Att dela ett fartyg midskepps
och infoga en prefabricerad ny del görs på en dryg
månad.
El - Tele - Data
Installationer - Service
DITT IVT-CENTER FÖR BÅDE VILLOR OCH FASTIGHETER
Södra Sandby Trelleborg
046-507 00 0410-168 00
www.villaforum.se
600 000 ton sten + 25 000 lastbilstransporter + 170 dygnslånga båttransporter = 3 000 meter vågbrytare.
THOZZZ.prenad.se
ÖPPET
05.00-01.00
alla dagar!
10
11
TEXT & FOTO: SJÖRÄDDNINGSSÄLLSKAPET
Skräckexempel
på sjöräddning
Sverige för att sprida budskapet och få till stånd
en förändring.
Svenska staten visade ett ljumt intresse för
Albert Isakssons vision om en effektiv nationell
sjöräddning. Istället samlade han privata
företrädare för svensk sjöfart till ett möte i
Stockholm den 1 juni 1907. När det avslutats
hade en organisation bildats – Svenska Sällskapet
för Räddning af Skeppsbrutne.
Hundra år i sjöräddningens tjänst
I hundra år har Sjöräddningssällskapet burits
upp av ett djupt socialt engagemang från
färgstarka personer inom rederinäringen och
1940-1949;
»Fler liv räddas med
motorkraft«
»33 man omkommer
på Ulven«
...om det inte hade varit för båten de framförde. R.W. Garberg var nämligen en av Sjöräddningssällskapets tre första motorlivbåtar.
Fram till 1912 hade man fått förlita sig på muskelkraften hos frivilliga roddare.
Befälhavaren ombord var Sten Isberg. Han
hade fått i uppdrag att ta den nya motorbåten
från varvet i Göteborg till räddningsstationen
Fågelsundet i norra Uppland. Med på resan
var också motorskötaren Börje Isberg och
skeppshunden Gumman, som beskrivs som en
”tax med vaket förstånd”. Dessutom medföljer
en journalist – Sjöräddningssällskapet insåg
tidigt värdet av publicitet och goda relationer
med pressen.
De övriga två motorbåtarna som levereras
under 1912 är Louis de Geer d.ä. och Drottning
Victoria, som får sin hemmahamn vid Grönhögen
på södra Öland, Sjöräddningssällskapets äldsta
station som ännu är i drift. Den är ny för året,
och redan från start får manskapet i Grönhögen
visa varför det krävs sjöräddning i Kalmarsund.
Den 12 april räddas besättningen på skonaren
Ida, som strandat norr om Borgholm. Nio dagar
senare är det dags igen, då ångaren Daisy går
på grund vid Ölands södra udde. Alla ombord
överlever. Med motorbåtarna kunde betydligt
fler liv än tidigare räddas. q
»Dramatiska dagar
på Käringön«
I december 1929 upplever
Käringöns invånare några av
årtiondets mest dramatiska dagar.
Historien får inte sin avslutning förrän 85-åriga
Ingrid Humphrey åter får se sin fars grav. ”Nu är
det slut på oss”, utbrister en besättningsman när
livbåten Justus A. Weller hugger i botten. Svaret
från befälhavare Bernhard Österberg, bevarat i
loggboken av honom själv, är orubbligt tryggt:
”Nej, svarade jag, inte ännu, ty jag kände vår
präktiga båt bättre”
Replikskiftet utspelar sig en stormig
decembermorgon 1929 när sjöräddare från
Käringön är i färd med att borda den brittiska
fyrmastade skonerten Macalla som gått på grund
vid Yttre Koppholmen. Österberg och hans
besättning får tillslut loss livbåten och efter flera
vändor är hela besättningen på Macalla räddad –
två kvinnor, sju män, en katt och en 13-årig flicka.
Den sistnämnda, Ingrid Dewley, är dotter till
fartygets kapten, Robert Dewley. Ingrid har vuxit
upp på faderns olika fartyg. Senare i livet ska hon
bli dansös och den 2 september 2001 ska hon
komma tillbaka till Käringön. Efter räddningen
drabbas hennes pappa av hög feber och ligger
nedbäddad i Bernhard Österbergs hus i flera
dagar. Den 13 december 1929, 58 år gammal dör
Robert Dewley. När Ingrid Humphrey, 72 år efter
Macallas förlisning, lägger en krans på faderns
grav säger hon till tidningen Bohuslänningen.
”Jag hoppas att han ser oss nu.” q
Svaret från befälhavare Bernhard Österberg, bevarat i loggboken av
honom själv, är orubbligt tryggt: ”Nej, svarade jag, inte ännu, ty jag
kände vår präktiga båt bättre”
1930-1939;
»Sjöräddarliv enligt Taube«
Taube är ute på patrullerande uppdrag med
besättningen på Dan Broström, hemmahörande
på den för året nya stationen i Örskär i Roslagen.
För Taube är det viktigt med nerven, känslan,
närvaron. Det drar emellanåt, med poetens fulla
Fredagen den 16 april 1943 har ubåten Ulven
deltagit i övningar vid Stora Pölsan utanför Rörö.
Övningarna är avblåsta men Ulven saknas och
med henne den 33 man starka besättningen. Det
är något som inte stämmer. Ganska snart hittas
lösa telefonbojar och allt pekar på att en olycka
skett. Men än lever hoppet. Än kan ubåten
påträffas. Än kan besättningen vara vid liv.
Det blir en kamp mot tiden under drygt två
veckor. Sverige pratar knappt om något annat.
I sökandet deltar två livräddningsbåtar. Justus A.
Waller och Wilhelm R. Lundgren söker vattnen
runt Stora Pölsan med detektorer, utlånade från
1950-1959;
1920-1929;
Den brittiska fyrmastade skonerten Macalla gick på
grund utanför Käringön i december 1929.
en självuppoffrande kustbefolkning. Och idag
spelar vi en avgörande roll inom in den svenska
sjöräddningen.
2007 var ett stort och spännande år för oss.
Hundra år inspirerar inte bara till en nostalgisk
blick i backspegeln, utan fungerar också som en
språngbräda in i framtiden. q
Vissa händelser har bränt sig fast
i kustbefolkningens medvetande.
Ulven är ett namn som lyser
särskilt starkt 64 år senare.
R.W. Garberg. En av Sjöräddningssällskapets första
motorlivbåtar.
frihet, åt sjömansromantik. Och nationalskalden,
född på Vinga år 1890, vill själv känna på hur det
är att framföra räddningskryssaren.
”Jag går till rors. Det ligger en hemsk tjusning
i att hålla en sådan elementens trotsare som
Vid sjönöd ska ingen tveka över att kontakta
Sjöräddningssällskapet. Men för sällskapets
ordförande stod stoltheten vägen.
1965 skulle rederiet Broström fira
100-årsjubileum i Göteborg.
1910-1919;
Tre män och en tax genom Göta
Kanal ser kanske inte ut som en
omvälvande nyhet...
»Ordförande Patriksson
fick motorhaveri«
»Stormig höst för
Broström«
I början av 1900-talet fanns många skäl till att bilda ett privat,
nationellt sjöräddningssällskap i Sverige.
1903 härjades svenska kuster av svåra stormar
som krävde många människoliv till sjöss. Samma
år hölls en världskongress om sjöräddning i
Tyskland. Där dömdes Sveriges förmåga att rädda
skeppsbrutna ut som efterblivet. På kongressen
deltog Albert Isakson, skeppsbyggnadsingenjör
vid engelska Lloyd. Beslutsamt åkte han hem till
1980-1989;
1960-1969;
»Brev i Pravda lättar
järnridån«
Räddningssamarbete runt Östersjön var en
komplicerad historia under kalla kriget. Ett
uppriktigt svenskt brev, publicerat i Pravda 1954,
lättade på järnridån. Genom Kustradion hade
Sverige 1947 för första gången fått en samordnad
sjöräddning. Nu, under 50-talets första hälft,
handlar nästa steg om att bygga vidare med
internationellt samarbete. Det går bra med de
flesta länder runt Östersjön, förutom med DDR
och Sovjetunionen.
Sjöräddningssällskapets VD Hans Hansson
är dock inte den som ger sig i första taget. Som
en sann motståndare till statlig inblandning och
byråkrati har han vid flera tillfällen lyckats reta
upp potentater inom svenska myndigheter med
sin oförståelse för diplomatiska krumbukter.
En hel del, faktiskt. I Ann-Idas testamente får
Sjöräddningssällskapet 250.000 kronor till en
minnesfond för havets arbetare. Dessutom ger
jubilaren Broströms en present till gratulanten
Sjöräddningssällskapet, i form av en ny
räddningskryssare. Två år senare står den färdig
och döps till Dan Broström.
Den är än idag stationerad på Käringön,
som ett i allra högsta grad aktivt minne över en
stormig höst för många år sedan. q
Folke Patriksson började 1981.
Folke Patriksson började i Sjöräddningssällskapets
styrelse 1981 och är idag föreningens ordförande.
Han är känd för sitt lättsamma sätt. Men en
augustidag på 80-talet betedde han sig sällsynt
tjurigt. En tjurighet han gärna driver med i
efterhand.
Folke är ute med familj och vänner i skärgården
utanför Tjörn. De styr mot Käringön för lunch.
Folke ringer räddningsstationen och frågar om
han kan lägga sig på utsidan av räddningskryssare
Dan Broström som ligger förtöjd i hamnen.
”Inga problem Folke. Idag kommer inget att
hända. Vi behöver inte gå ut. Det är fint väder
och eftersäsong och bara erfarna båtmänniskor
på sjön.”
Men på hemvägen händer det otänkbara. Folke
får motorstopp. Gunbritt, Folkes fru, vet vad som
krävs. ”Vi ringer sjöräddningen.” ”Aldrig, där går
gränsen”, blir Folkes snabba svar. Så där ligger de
och guppar. Till sist upptäcker en bryggkompis
från Skärhamn den gamla fina träbåten.
Styrelsemedlemmen i Sjöräddningssällskapet får
snällt finna sig i att bli bogserad i land. Men han
slapp i alla fall nesan att behöva dras på släp av
Dan Broström. Hade så varit fallet hade han nog
inte tagit så lätt på den redan nesliga historien. q
1970-1979;
Idag finns bland annat de självrätande, 12metersbåtarna i Victoria-klassen som gör
över 30 knop och har en aktionsradie på tio
timmar. Om de båtarna funnits 1994, hade
de kunnat vara ute vid Estonia på cirka tre
timmar.
»Överfulla
Chalmers Tekniska Högskola. Den sistnämnda
båtens befälhavare har en son ombord på Ulven.
Sökandet, som görs tillsammans med marinens
bärgningsfartyg Belos och femton fiskebåtar,
är nervöst och riskfyllt. Minor flyter upp och
desarmeras. På eftermiddagen den 5 maj får
fiskebåten Norny från Hälsö en känning i trålen.
Något ger inte med sig. Norny signalerar till
Belos. En dykare går ned. Efter en stund kommer
ett tydligt meddelande från dykaren:
”Jag står på Ulvens däck. De värsta farhågorna
är besannade. Fartyget har sprängts av en mina.
33 besättningsmän har fått sätta livet till.” q
Det bevisas inte minst av det brev han fått
publicerat i kommunistpartiets egen tidning
Pravda, den 2 maj 1954. Där skriver han: ”Det är
inte förenligt med gott grannskap mellan länder
om man inte vill bidraga till en gemensam insats,
då människors liv står på spel.”
Om brevets uppriktiga ärlighet skakade Moskva
är väl inte helt klart. Men sommaren 1954
kommer ett genombrott. Stalin är död, och en
delegation svenskar, bland dem Hans Hansson,
blir inbjudna till Moskva för att förhandla om ett
sjöräddningssamarbete.
Förhandlingarna går bra. När det hettar till i
samtalen är det inom den svenska gruppen, främst
mellan Hans Hansson och Utrikesdepartementets
rättschef Sture Petrén, som har olika åsikter om
diplomatins ädla konst.
För Hans Hansson var rättframhet den naturliga
vägen att gå. För det blev han mycket respekterad
och uppskattad runt hela Östersjön. q
Publicerat i kommunistpartiets egen tidning Pravda, den 2 maj
1954. ”Det är inte förenligt med gott grannskap mellan länder om
man inte vill bidraga till en gemensam insats, då människors liv står
på spel.”
livkryssaren Dan Broström i sin hand, där hon
dyker i havssvalget vid Örskärs udde! Sjön
skickar glatta lag över backen och gångborden,
det sprutar grönvitt kring bogarna, det stänker,
det smattrar, rullar, sätter, fräser, dånar, yr.”
Visst dramatiserar Taube. Visst framställer
han gärna sig själv som hjälte. Men han
lyfter också fram de enskilda sjömännen, alla
namngivna i reportaget. Det gjorde inte ens
Sjöräddningssällskapets egna årsböcker i början
av 1930-talet. ”I ljusfläcken från nakterhuset
ser jag skeppare Karlssons ungdomliga, särdeles
sjöbrynta ansikte, en vikings ansikte, beprytt
av det särskilda och förtroliga leende som är
rospiggens eget – en min av trygghet och välvilja
som har en viss odefinierbar air. Förresten ser jag
genast att han är av lotssläkt.” q
Men pressen fokuserade bara på VD Dan-Axel
Broströms stormiga äktenskap med sin andra
fru Annabelle. De båda ingick bekantskap då
Broström fortfarande var gift med sin första fru.
Annabelle var betydligt yngre än Broström och
hade dessutom jobbat som nattklubbsvärdinna
i London. En skandal som tidningarna frossade
i. Äktenskapet med Annabelle varade inte länge
och de skiljde sig bara en månad före 100årsjubileet.
Men olyckorna var inte slut i och med det. På
kvällen den 25 november, ett halvt dygn innan
festkvällen, dör Dan-Axels mamma och änkan
efter Dan Broström – Ann-Ida Broström. Jubileet
genomförs ändå.
Vad har då detta med Sjöräddningssällskapet
att göra?
räddningsbåt
nära att
kapsejsa«
1990-1999;
»Estonia blev en
väckarklocka«
När passagerarfartyget Winston
Churchill går på
grund vid Vinga
1979 räddas 666
personer.
Men en av räddningsbåtarna var på god väg att
kapsejsa. Winston Churchill står stabilt strandad
och det finns ingen risk för att färjan ska kantra.
Nu handlar det om att undsätta passagerarna
som alla står på färjans babordssida. Många
människor rusar hastigt ner i räddningsbåten
Elsa Golje, och det blir snabbt trångt. Mycket
trångt. När räddningsbåten åter går ut i den
hårda nordanvinden finns femtio personer
Estonia är den värsta sjöolyckan i
närheten av Sverige i fredstid.
ombord, betydligt fler än vad båten är byggd för.
Räddningsskeppare Erik Westerström inser att
risken för kantring är akut, men Erik Westerström
lyckas föra båten i lä och de räddade passagerna
till säker mark.
Vid de fortsatta räddningsaktionerna begränsas
antalet personer i Elsa Golje till 20 åt gången.
Denna dag, den 26 augusti 1979, tar Elsa Golje i
land 150 personer. q
2000-2009;
»Helikopterövning slutade i tragedi«
Sjöräddaren Christer Karlsson styrde räddningsbåten rakt genom
flygbränsle för att rädda 19-årige ytbärgaren Jacob de Vries.
I mörkret den 23 november 2003 övar besättningen på Sjöräddningssällskapets Rescue
Märtha Collin från RS Rörö tillsammans med
besättningen på försvarets helikopter HKP 10
av typen Super Puma. Plötsligt försvinner ljuset
från helikoptern. I nästa sekund hörs en kraftig
smäll. Det första Christer Karlsson och Mikael
Johansson ser när de når nedslagsplatsen är vrakdelar samt en grön ytbärgardräkt.
”Över olycksplatsen luktade det flygbränsle.
För Sjöräddningssällskapet blev det ett
uppvaknande som drev på utvecklingen
av dagens moderna båtar. När VD Rolf
Westerström den 29 september 1994 kliver in
på Sjöräddningssällskapets kontor får han veta
att en färja i Östersjön befinner sig i sjönöd.”Är
vi utkallade? Frågar han ” Svaret är nej. Färjan
befinner sig på finskt vatten.
När allt är över är 900 personer döda. Och
även om Sjöräddningssällskapet blivit utkallade,
hade det inte hjälpt – det fanns ändå inga båtar
som klarade snabba räddningsinsatser långt ute
till havs. Det blev en insikt om att det behövdes
en ny typ av räddningsflotta. q
Men i det läget var det bara att köra rakt in, trots
riskerna. Senare berättade en läkare att Jacob
inte hade klarat sig i många sekunder till. Vi
handlade instinktivt och fick upp Jacob i båten
med hjälp av en båtshake. Vi placerade honom
på en bår i styrhytten medan vi körde runt och
försökte hitta fler överlevande.”
Men förgäves. De omkomna lever ändå vidare.
Med hjälp av donationer i Oskar Anderssons,
Michael Waernemanns, Ove Perssons, Ola
Hidefälts, Tomas Lagerströms och Anders
Lindquists namn kunde Sjöräddningssällskapet
bygga sex stycken Rescuerunners, det modernaste
tillskottet i flottan. q
Över olycksplatsen luktade det flygbränsle. Men i det läget var det
bara att köra rakt in, trots riskerna. Senare berättade en läkare att
Jacob inte hade klarat sig i många sekunder till.
Så här kan du hjälpa oss att hjälpa
Vi behöver din hjälpa att hjälpa och det finns mycket som du eller ditt företag kan göra
Som privatperson kan du:
•
•
•
•
Ge ett bidrag i våra sparbössor
Bli medlem i Sjöräddningssällskapet
Ge en gåva, donation eller genom att tänka på oss i testamenten
I stället för blommor…
•
•
Arbeta som frivillig besättningsman eller i stödgruppen
Informera bekanta och arbetskamrater om Sjöräddningssällskapet
Som företag och förening kan du:
• Vara stödmedlem som företag
Inget år till spillo
Många ord har skrivits om Sjöräddningssällskapet.
Men ingen har gjort det så poetiskt som Evert Taube.
Den 12 december 1930 publicerar Göteborgs Handels
och Sjöfartstidning ett målande reportage under
rubriken ”Stormpatrull”.
Båtägare kan bidra med medlemskap och därigenom få tryggheten
att veta att vi kommer till hjälp även om det inte är sjönöd.
Alla pengar oberoende varifrån de kommer går direkt till sjöräddning,
Telefon: 077-579 00 90
•
•
•
Sponsring eller ekonomiskt bidrag till utrustning och arbete
In natura-stöd: Material, utrustning och arbete
Information och vi kommer gärna och berättar om vår verksamhet
inte en krona går till spillo. Sjöräddningssällskapet är dessutom
befriad från gåvo- och arvsskatt. Dessutom är Sjöräddningssällskapet
befriad att betala moms på utrustning och drivmedel.
För att stödja oss lokalt märker du talongen ”RS Trelleborg”
Hur kontaktar man och bidrar till Sjöräddningssällskapet?
Bankgiro: 900-5000
Plusgiro: 900 500-0
E-post: [email protected]
www.sjoraddning.se
För god
synvård
Algatan 2, Trelleborg
Tel 0410-71 14 85
www.forsbergsoptik.se
NY
T!
HE
GRILLFROSSA 169 KR
SERVERAS HELA SOMMAREN
TOR-LÖR MELLAN 18-21.
BOKA GÄRNA BORD PÅ
070-984 88 98.
ÖPPETTIDER JUNI:
MÅN 9-20 TIS 9-20
ONS 8-20 TOR 9-23
FRE 9-23 LÖR 8-23
SÖN 11-20
ÖPPETTIDER JULI & AUG:
Some call it a safe harbor.
We call it Trelleborg.
MÅN 9-22 TIS 9-23
ONS 8-23 TOR 9-23
FRE 9-23 LÖR 8-23
SÖN 11-20
Säker från för till akter. Säkerhet är avgörande när naturgas,
VATTENTORNET CAFÉ & BISTRO
lösningar för angöring och förtöjning, som specialutvecklade fendrar
och GPS- och laserdockningssystem. Innovationer skapade för
att skydda människor, konstruktioner och vår miljö.
STORTORGET 2 TRBG, 070-984 88 98
Trelleborg är en global
industrikoncern som
utvecklar högpresterande
lösningar för att täta, dämpa
och skydda i krävande miljöer
över hela världen.
Läs mer om Trelleborg på
www.trelleborg.com.
Solutions Securing Values™
THE GREEN GATEWAY BETWEEN SCANDINAVIA AND EUROPE
s The Port of Trelleborg is one of the largest RoRo and ferry ports in Scandinavia with 36 arrivals
and departures every day.
s The chartered depth varies from 7,40 to 8,19 meters depending of berth.
s The port can service ships up to 200 meters of length.
s The Port of Trelleborg provides 10 ferry berths - two with railway connection - and there is also
a quay for unloading goods such as grain, styrene and oil.
s Starting in 2013 we will have capacity to berth ships up to 240 meters.
www.trelleborgshamn.se
Redigering & Layout: Villaforum Media, Dalaslingan 1, Trelleborg
VÄLKOMNA!
olja och andra material ska överföras mellan fartyg, från offshoreterminaler eller i hamnar. Trelleborg utvecklar smarta, integrerade