Del 1 + Del 2 - BSPA Höga Kusten
-Remissversion- Samverkansplan för BSPA Höga Kusten FRAMSIDA –1– Titel: Samverkansplan för BSPA Höga Kusten Huvudförfattare: Charlotta Nygård, Pia Renström, Bernt Persson, Andreas Gylling, Babette Marklund, Irene Hedlund Projektledare: Charlotta Nygård Utgiven av: Länsstyrelsen Västernorrland Hemsida: www.bspahogakusten.se Beställningsadress: Länsstyrelsen Västernorrland, 871 86 Härnösand Upplaga: 60 ex (remissupplaga) Personer som har bidragit med texter: Om vi har missat någon så ber vi om ursäkt, inte alls vår mening. Meddela oss gärna om någon saknas. För total deltagarlista i samverkansarbete, se bilaga 1. Mats Henriksson, Håkan Söderberg, Oskar Norrgrann, Hans Kautsky, Karin Jönsson, Håkan Jansson, Henrik Bjerneld, Anna Otmalm, Thomas Birkö, Kurt Holmqvist, Ivar Sundvisson, Bjästa Fiskevårdsområde, nedre Nätraälven (Ove Jansson, Roger Nordin, Åke Nordin, Bo Wallmark), Annika Carlsson, Jonas Salmonsson, Johan Lundgren, Dan Tjell, Bo Edman Per Sander Följande kartor används i denna publikation: Lantmäteriets Fastighetskartan, Terrängkartan, Översiktskartan och Sverigekartan. Även kartmaterial från SMHI och SGU används. Copyright: Länsstyrelsen Västernorrlands län © Bakgrundskartor Lantmäteriet, dnr 106-2004/188 Länsstyrelsen Västernorrlands län © SMHI Länsstyrelsen Västernorrlands län © Sveriges geologiska undersökning –2– VISION: Höga Kusten -Friskt hav med levande skärgård –3– Förord Skrivs efter remissen –4– Innehållsförteckning Förord .............................................................................................4 Innehållsförteckning .....................................................................5 Sammanfattning ............................................................................8 1. Inledning ................................................................................9 1.1. Bakgrund...................................................................................................9 1.2. Syfte och mål ..........................................................................................10 1.3. Lagmässig förutsättning Samverkansplan..........................................11 1.4. Internationella och nationella åtaganden ............................................14 1.5. Projektets genomförande ......................................................................17 1.5.1 Nationell organisation.................................................................................17 1.5.2 Regional organisation.................................................................................18 1.5.3 Temagrupper ...............................................................................................19 1.6. Processbeskrivning ...............................................................................21 1.6.1 Metodik.........................................................................................................21 1.6.2 Koppling till andra aktiviteter i Västernorrland.........................................25 1.6.3 Informationsspridning ................................................................................27 1.6.4 Fortsatt arbete .............................................................................................27 2. Del 1: Områdesbeskrivning................................................29 2.1 Områdets avgränsning ..........................................................................29 2.2 Områdets egenskaper............................................................................30 2.2.1 Landhöjningen.............................................................................................31 2.2.2 Fysiologi ......................................................................................................32 2.2.3 Avrinningsområde.......................................................................................36 2.2.4 Vattenförekomster enligt vattendirektivet.................................................37 2.3 Områden av Riksintresse ......................................................................38 2.4 Skyddade områden enl. Miljöbalken Kap.7 .........................................42 2.4.1 Nationalpark................................................................................................42 2.4.2 Naturreservat ..............................................................................................42 2.4.3 Biotopskyddsområden ..............................................................................44 2.4.4 Naturvårdsavtal ...........................................................................................45 2.4.5 Natura 2000 .................................................................................................46 2.4.6 Fågelskyddsområden .................................................................................48 2.4.7 Kulturreservat..............................................................................................48 2.4.8 Strandskydd.................................................................................................48 2.4.9 Vattenskyddsområden ................................................................................49 2.4.10 Naturvårdsområde ....................................................................................50 2.5 Världsarvet Höga Kusten........................................................................52 2.6.1. Naturvårdsobjekt........................................................................................53 2.6.2 Nyckelbiotoper ............................................................................................53 2.6.3 Hotade arter .................................................................................................54 2.6.4 Marina ekosystemet ....................................................................................56 2.6.5 Värdefulla marina områden ........................................................................72 2.6.6 Känsliga marina områden...........................................................................84 2.7. Nuvarande övervakning/uppföljning....................................................86 2.7.1 Miljöövervakning av havsmiljön ................................................................86 –5– 2.7.2 Samordnad recipientkontroll......................................................................91 2.7.3 Uppföljning av skyddade områden............................................................91 2.7.4 Åtgärdsprogram Vattendirektivet ..............................................................91 2.7.5 Miljömål ........................................................................................................92 2.7.6 ÅGP-arter .....................................................................................................93 2.8 Kulturmiljö................................................................................................93 2.8.1 Kulturhistoria...............................................................................................93 2.8.2 Fornlämningar .............................................................................................94 2.8.3 Byggnadsminnen ........................................................................................95 2.8.4 Kyrkliga kulturminnen ................................................................................96 2.8.5 Kulturmiljöer under vattnet ........................................................................96 2.8.6 Områden med stor betydelse för kulturmiljön..........................................97 2.9 Infrastruktur .............................................................................................99 2.9.1 Kommunikation ...........................................................................................99 2.9.2 Energiproduktion/distribution..................................................................100 2.9.3. Vatten och avlopp ....................................................................................100 2.9.4. Avfall och avfallshantering......................................................................100 2.9.5 Bebyggelse ................................................................................................101 2.10 Friluftsliv och rekreation i området ...................................................104 2.10.1 Vandringsleder ........................................................................................104 2.10.2 Sportfiske.................................................................................................104 2.10.3 Båtliv ........................................................................................................105 2.10.4 Bad ...........................................................................................................108 2.10.5 Dykning ....................................................................................................110 2.10.6 Fågelskådning .........................................................................................111 2.10.7 Områden som har stor betydelse för friluftslivet .................................112 2.11 Näringsliv i området............................................................................113 2.11.1 Turism ......................................................................................................113 2.11.2 Jordbruk...................................................................................................120 2.11.3 Skogsbruk................................................................................................121 2.11.4 Yrkesfisket ...............................................................................................122 2.11.5 Vattenbruk................................................................................................123 2.11.6 Industri .....................................................................................................124 2.11.7 Yrkessjöfart..............................................................................................124 3. Del 2: Förvaltning (Åtgärdsprogram) ..............................126 3.1. Vision för området................................................................................126 3.2. Naturvärden i området .........................................................................126 3.2.1 Djupa ekosystem (>6m) ............................................................................127 3.2.2 Grunda ekosystem (<6m) .........................................................................130 3.2.3 Stränder .....................................................................................................140 3.2.4 Fåglar med havsanknytning.............................................................145 3.2.5 Sötvattensekosystem ...............................................................................146 3.2.6 Terrestra ekosystem (innanför stranden)................................................149 3.3. Påverkansfaktorer på områdets naturvärden ...................................150 3.3.1 Främmande arter och gener .....................................................................152 3.3.2 Strandnära exploatering ...........................................................................160 3.3.3 Skadliga ämnen (inklusive miljögifter och mediciner) ...........................169 3.3.4 Materialtransport (igenslamning & grumling).........................................179 3.3.5 Utsläpp av kväve och fosfor (Övergödning) ...........................................181 3.3.6 Muddring ....................................................................................................205 3.3.7 Oljeutsläpp.................................................................................................206 3.3.8 Transport av farligt gods ..........................................................................207 3.3.9 Vandringshinder........................................................................................209 3.3.10 Ej hållbart fiske........................................................................................212 3.3.11 Försurning ...............................................................................................213 –6– 3.3.12 Störning av fåglar....................................................................................215 3.3.13 Slutad hävd av strandängar ...................................................................216 3.3.14 Strandnära skogsavverkning (avlägsnande av biotopen) ...................217 3.3.15 Onaturliga vattenflöden ..........................................................................217 3.3.16 Vindkraft...................................................................................................217 3.3.17 Utfyllnad av stränder...............................................................................218 3.3.18 Spridning av fisksjukdomar ...................................................................218 3.3.19 Nedskräpning ..........................................................................................219 3.3.20 Samlad hotbildsanalys............................................................................219 3.3.21 Övriga påverkansfaktorer som har framkommit i projektet.................222 3.4 Indikatorer och mål för naturvärden ...................................................224 3.4.1 GRUNDA MARINA EKOSYSTEM (<6m) ...................................................224 3.4.2 DJUPA MARINA EKOSYSTEM (>6m).......................................................227 3.4.3 SÖTVATTENSEKOSYSTEM......................................................................237 3.4.4 FÅGLAR MED HAVSANKNYTNING..........................................................247 3.5 Strategier för en hållbar utveckling.....................................................260 3.5.1 Minskad spridning av främmande arter & gener ....................................262 3.5.2 Hållbar utveckling av stränder .................................................................265 3.5.3 Ökad medvetenhet om naturvärden hos laguner och grunda vikar .....273 3.5.4 Minskad frigöring av skadliga ämnen från förorenade områden ..........277 3.5.5 Minskat utsläpp av skadliga ämnen från pågående verksamheter.......280 3.5.6 Ökad medvetenhet om hantering av kemikalier och läkemedel i hemmet282 3.5.7 Minimal miljöpåverkan från fiskodlingar .................................................284 3.5.8 Ökad reningsgrad näringsämnen kommunala reningsverk ..................289 3.5.9 Ökad reningsgrad näringsämnen enskilda avlopp ................................291 3.5.10 Skapa skyddszoner mot vatten..............................................................294 3.5.11 Upprätta fria vandringsvägar .................................................................297 3.5.12 Utveckla ett hållbart båtliv i Höga Kusten .............................................301 3.5.13 Minskad påverkan av friluftsliv på fåglar ..............................................305 3.8.14 Öppna strandängar .................................................................................306 3.5.15 Övrigt........................................................................................................310 3.6 Förvaltningsorganisation .....................................................................310 3.7 Förutsättningar för förvaltning ............................................................310 3.8 Uppföljning och utvärdering av planen ..............................................311 3.9 Tidplan för genomförande....................................................................311 3.10 Finansiering .........................................................................................311 3.11 Konsekvensanalys ..............................................................................312 3.12 Existerande kunskapsbrist ................................................................312 3.13 Frågor att lyfta på nationell nivå........................................................314 3. Förteckning bilagor...........................................................316 4. Referenser och källdata....................................................317 –7– Sammanfattning Både engelsk och svensk sammanfattning Skrivs under remisstiden –8– 1. Inledning 1.1. Bakgrund Sverige har åtaganden inom HELCOM där samtliga länder kring Östersjön har enats om att skydda ett representativt nätverk av marina livsmiljöer, så kallade Baltic Sea Protected Areas (BSPA). Samtliga BSPA ska ha en plan för hållbart nyttjande och bevarande till år 2010. Majoriteten av de svenska BSPA-områdena är skyddade som naturreservat och/eller Natura 2000. För dessa områden anses skötselplan för naturreservat och bevarandeplan för Natura 2000 uppfylla HELCOM:s krav på förvaltningsplan. Därutöver finns ett antal större BSPAområden som inte uppfyller kravet och för dessa ska samverkansplaner för marin förvaltning tas fram. För ett urval av dessa områden har Naturvårdsverket initierat ett treårigt pilotprojekt kallat ”Samverkansplaner för värdefulla kust- och havsområden”. De fem pilotprojekten är Höga Kusten (Västernorrlands län), Stora Nassa-Svenska högarna (Stockholms län), S:t Anna-Missjö (Östergötlands län), Biosfärskandidatområdet Blekinge arkipelag (Blekinge län) samt ett område i norra Bohuslän (Västra Götalands län). Pilotprojekten har pågått parallellt med olika fokus och inriktningar. En grundtanke har varit att det ska ske ett kontinuerligt samarbete och kunskapsutbyte mellan projekten. Det nationella projektet drivs av Naturvårdsverket med regionalt huvudmannaskap genom de deltagande länsstyrelserna. Projekt BSPA Höga Kusten resulterar i en samverkansplan för marin förvaltning av BSPAområdet Höga Kusten. Planen as fram genom dialog, diskussion och gemensamt beslutsfattande mellan länsstyrelsen, kommuner och berörda aktörer. Planen innebär en sammanvägning av bevarande- och nyttjandeintressen för Höga Kustens marina område och ska uppfylla HELCOM:s krav på förvaltningsplan. Länsstyrelsen ansvarar för framtagandet av samverkansplanen genom samråd med berörda kommuner och aktörer. Samverkansplanen bör följa Naturvårdsverkets vägledning för skydd av marina områden med höga naturvärden. Projektet har även sett till pågående utveckling av arbetsformer så som kustzonsplanering och vattenförvaltning och har baserats på samverkan och utnyttjande av befintliga regleringar och juridiska instrument. Deltagarprocessen har utgjort en viktig del i projektet med dialog och kunskapsutbyte mellan målgrupper på olika nivåer och med olika infallsvinklar. Projektet har betonat vikten av att anpassa dagens förvaltningsstruktur för att hantera människan, samhället och ekosystemet integrerat. Resultatet från projekt BSPA Höga Kusten kommer tillsammans med de andra 4 pilotprojekten i Sverige att ingå i en nationell rapport som en vägledning för fortsatt arbete med BSPA i Sverige. Höga Kusten är utsett till BSPA-område därför att: Många olika marina livsmiljöer Stor artrikedom Ett av få områden utan industrier Med landhöjningen följer även en intressant utveckling av marina livsmiljöer (t.ex. havsvikar som grundas upp och blir till avsnörda sjöar) –9– I Helcoms databas finns följande kriterier angivna: Because of biological values (regional importance) Because of geological values Because of marine values Because of terrestrial values Important breeding area for species Keystone species 1.2. Syfte och mål Samverkansplanen för marin förvaltning av BSPA Höga Kusten tar hänsyn till samtliga intressen för havsområdet, såväl nyttjande- som bevarandeintressen. En välgrundad samverkansplan bör underlätta för att ett värdefullt marint område ges ett långsiktigt skydd för bevarande av dess värden, utan att området ges ett strikt områdesskydd. En samverkansplan för marin förvaltning som är accepterad i alla led har troligen en stor betydelse för områdets utveckling och bevarande. Samverkansplanen, och allt material som tas fram som underlag utgör ett värdefullt stöd för kommuner och andra aktörer. Syftet med samverkansplanen är att: - det finns behov av att ta fram en samlad, strukturerad, väl förankrad och med övrigt samhällsarbete integrerad samverkansplan för skydd, förvaltning och nyttjande av ett värdefullt marint område. - det finns behov av att finna alternativa och utvecklade former för säkerställande och vård av skyddsvärda marina områden. - det finns behov att utveckla ekosystemansatsen för marina miljöer (Sveriges åtagande vid FN toppmötet i Johannesburg 2002) Syftet med det valda arbetssättet inom BSPA-projektet är att utifrån en kunskapsbaserad förvaltning öka insikten hos samtliga berörda sektorer, intressenter och aktörer i området kring hur bevarande och utveckling kan gå hand i hand. Därför har projektet bedrivits i nära samverkan med myndigheter som Vattenmyndigheten, Fiskeriverket och Riksantikvarieämbetet samt aktörer inom de övriga BSPA-projekten i Sverige. Boende och markägare inom BSPA-området har deltagit i projektet genom ett stort antal temagruppsmöten, stormöten samt mixade temagruppsmöten. Arbetssättet har baserats på dialog och diskussion mellan länsstyrelse, kommuner och berörda aktörer. Arbetssättet kommer att kunna tillämpas i den fortsatta förvaltningen av BSPA Höga kusten, och i arbetet med andra områden. BSPA-projektets uppdrag har varit att till slutet av år 2010 ta fram en samverkansplan för marin förvaltning av BSPA-området Höga Kusten. Projektet har åtgatit sig att ta fram planen genom ett tvärsektoriellt arbete mellan länsstyrelse, kommuner och berörda aktörer, där samtliga intressen för det marina området vägs av. Samverkansplanen ska så långt som möjligt baseras på tillämpningen av ekosystemansatsen i marin miljö. – 10 – Projektets mål har varit att: - i dialog och samarbete med kommuner och aktörer utarbeta en samverkansplan för långsiktig och hållbar marin förvaltning som säkerställer områdets värden samtidigt som förutsättningarna för områdets nyttjande läggs fast och där erfarenheter från tidigare arbeten tas tillvara. - erhålla ett tvärsektoriellt kunskapsunderlag om området - samverkansplanen ska utgöra en vägledning för beslutsfattare på samtliga nivåer Målet med samverkansplanen för förvaltning av BSPA-området Höga kusten med bakomliggande dataunderlag och sammanställningar, är att utgöra ett omfattande och starkt förankrat kunskapsunderlag om området som grund för kommunernas arbete med översiktsplaner. Höga Kustens marina område kan därigenom ges ett gott skydd genom god förvaltning av området istället för ett strikt områdesskydd. 1.3. Lagmässig förutsättning Samverkansplan Sverige har ställt sig bakom (ratificerat) Helsingforskonventionen och antagit Helsingfors kommissionens (HELCOM) begäran att de utpekade BSPA-områdenas marina värden ska säkerställas och att de ska ha godkända förvaltningsplaner. Detta innebär att Sverige som nation tagit på sig ett ansvar för BSPA-området Höga Kustens framtid. Samverkansplanen har en beskrivande del och en plandel om framtida föravltnignen. Plandelen behandlar både den juridiska kopplingen till svensk lasgstiftning, främst Miljöbalken (MB) och Plan- och bygglagen (PBL), och att vidta åtgärder för att förbättra områdets marina status genom samverkan med olika intresseorganisationer och myndigheter (denna del av samverkansplanen beskrivs under 3.11). Att ett område utses till ett BSPA-område innebär i sig inga juridiska konsekvenser vad gäller utnyttjandet av mark och vatten. Helsingforskonventionen omnämns inte i svensk lagstiftning. Den marina samverkansplanen för Höga Kusten kan förankras i det svenska lagsystemet och ges en juridisk betydelse för efterkommande ärendeprövningar genom att hantera de marina värdena inom BSPA-området som en del av riksintressena för Höga Kusten, både kap3 och 4 MB. Genom PBL kan den marina samverkansplanen kopplas till de instrument som finns för hantering av mark- och vattenanvändning, främst kommunernas översiktsplaner och länsstyrelsens granskningsyttrande över översiktsplaner. BSPA-områdena är utpekade som värdefulla marina områden för hela Östersjön och dessa marina värden är också en del av riksintressena enligt MB. Även om detta är att betrakta som en självklarhet kan det vara bra att från ansvariga myndigheter bekräfta detta. I de grundläggande bestämmelserna för hushållningen med mark- och vattenområden enligt MB och PBL skall ”.. Mark- och vattenområden .. användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde skall ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning”. De områden som har betydelse från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada – 11 – naturmiljön. Områden som är av riksintresse skall skyddas mot sådana åtgärder, vilket gäller både kap 3 och 4. Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får, i kap 4-områden, komma till stånd endast om det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdets naturoch kulturvärden. För kap 4 områdena finns inte några särskilda värdebeskrivningar utöver de som gjordes när lagstiftningen om riksintressen tillkom på 70-talet. Det som gäller enligt MB är att de områden som nämns i lagtexten ”…är, med hänsyn till de natur- och kulturvärden som finns i områdena, i sin helhet av riksintresse”. För Höga Kusten-området skall dessutom ”…turismens och friluftslivets, främst det rörliga friluftslivets, intressen särskilt beaktas vid bedömningen av tillåtligheten av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljö”. Viktiga delar av ”helhetsvärdena” enligt kap 4 finns beskrivna för de riksintresseområden enligt kap 3 MB som finns inom 4 kap-områdets gräns. De mest värdefulla delarna av dessa natur- och kulturvärden bör rimligen anses vara en del av ”helheten” enligt kap 4. Eftersom det i denna fråga inte är helt klarlagt hur lagstiftningen skall tolkas kan det behövas ett förtydligande från ansvarig myndighet. När kommunerna upprättar översiktsplaner enligt kraven i PBL ska där redovisas s.k. allmänna intressen som bör beaktas vid beslut om användningen av mark- och vattenområden. Vid redovisningen ska riksintressen enligt kap 3 och 4 i miljöbalken anges särskilt och kommunen skall redovisa hur man avser att tillgodose riksintressena i förhållande till andra allmänna intressen. Översiktsplanen skall när den är antagen vara vägledande för beslut om användningen av mark- och vattenområden men är inte bindande. Under samrådet om en översiktsplan ska länsstyrelsen särskilt 1. ta till vara och samordna statens intressen, 2. tillhandahålla underlag för kommunens bedömningar och ge råd i fråga om allmänna intressen, 3. verka för att riksintressen enligt miljöbalken tillgodoses Under utställningen av en översiktsplan ska Länsstyrelsen avge ett granskningsyttrande över planförslaget. Av yttrandet ska det enligt PBL bl.a. framgå om förslaget tillgodoser eller inte tillgodoser riksintressen enligt både kap 3 och 4 MB. Om kommunen och Länsstyrelsen är överens om hur riksintressena skall tillgodoses och de är väl beskrivna skall översiktsplanen vara vägledande för efterkommande beslut, ex detaljplaner och olika tillståndsbeslut enligt MB och PBL. PBL ställer krav på att översiktsplanen skall aktualitetsprövas under varje mandatperiod. Länsstyrelsen skall då lämna en sammanfattande redogörelse och redovisa synpunkter i fråga om sådana statliga intressen som kan vara av betydelse för kommunens beslut samt ange hur synpunkterna enligt Länsstyrelsens mening förhåller sig till översiktsplanen. Vid detta tillfälle är det naturligt att ev ny kunskap om riksintresset och BSPA-området arbetas in i Länsstyrelsens ställningstagande och besked till kommunen. – 12 – BSPA-området Höga Kusten har samma avgränsning som världsarvet Höga Kusten och ingår helt i riksintresset Höga Kusten enligt 4 kap MB. Hela BSPA-området ingår också i riksintresset för naturvård i Höga Kusten enligt kap 3 MB. De marina värdena är en väsentlig del av riksintresset. Detta framgår av både beskrivningen och områdesavgränsningen. Kap 3-området omfattar hela kap 4-området och går också ut till Ulvödjupet. I värdebeskrivningen lyfts, utöver Ulvödjupet, även de marina miljöerna i många av fjärdarna inom kap 4-området fram. Under arbetet med samverkansplanen har kunskaper som tagits fram under de senaste årens marina inventeringar sammanställts, analyserats och värderats. Denna nya kunskap bör så snart det är möjligt officiellt införas i de värdebeskrivningar som finns för riksintressena enligt kap 3. Den nya kunskapen bör också leda till att områdesavgränsningen av naturvårdsintresset enligt kap 3 bör ses över, vilket kan ske i samband med att samverkansplanen inarbetas i kommunernas översiktsplaner. Samverkansplanen utgör även en fördjupad beskrivning av hur riksintressets marina värden påverkas eller riskerar att påverkas av olika verksamheter i området. Genom att samverkansplanen antas av länsstyrelsen (efter remiss och samråd med bl.a. berörda kommuner och statliga myndigheter) skall den ses som ett fördjupat och analyserat kunskapsoch planeringsunderlag för den marina delen av riksintresset Höga Kusten. Samverkansplanen är ett samordnat statligt besked till kommunerna hur man kan/skall hantera de marina värdena i riksintresset och BSPAområdet. Den marina samverkansplanen kommer att bli ett väl underbyggt planeringsunderlag för kommunernas översiktsplaner och bör inarbetas i dessa. Med den ovan beskrivna processen och dess stöd enligt svensk lagstiftning blir samverkansplanen inte ”färdig” förrän de berörda kommunerna antagit översiktsplaner där samverkansplanen arbetats in eftersom det enligt svensk lagstiftning är genom kommunernas s.k. planmonopol som användningen av mark- och vattenområden regleras. – 13 – Skydd av de marina naturvärdena ska ske genom befintligt lagrum, dvs. med de lagar och regler som gäller. För att bedriva olika verksamheter krävs tillstånd enligt miljöbalken. Detta gäller industrier, fiskodlingar, reningsverk, såväl som muddring. Strandskyddet ska skydda mot åtgärder som försvårar livsvillkoren för växt- och djurliv. Fiskerilagstiftningen styr fisket. 1.4. Internationella och nationella åtaganden Havsfrågor står högt på den politiska dagordningen, både nationellt och internationellt. Det utarbetas visioner, strategier och aktionsplaner, och det är inte alltid så lätt att se hur allt hänger ihop. Nedan ges en överblick över de mest aktuella processerna som berör havet i Höga Kusten. Det Marina direktivet (2008/56/EG) trädde i kraft i juli 2008 genom EU:s beslut om en gemensam strategi för att förbättra tillståndet i EU:s samtliga marina ekosystem (Östersjön, Medelhavet, Svarta havet, del av Norra Ishavet, delar av nordöstra Atlanten). Direktivet säger att EU´s marina vatten ska ha uppnått så kallad ’god ekologisk status’ till år 2020. Alla medlemsländerna är juridiskt bundna att uppnå strategins mål i enlighet med direktivets tidsplan. Detta innebär alltså att medlemsländerna är skyldiga att vidta åtgärder för att nå god miljöstatus i sina marina vatten till 2020. I regelverket finns 11 deskriptorer som beskriver vad god ekologisk status kan innebära. De handlar överlag om ekosystemets struktur, funktion och processer. Arbetet koordineras för vår del av HELCOM. Samtliga länder kring Östersjön har gått samman i HELCOM (Helsingfors kommisionen) för att gemensamt försöka göra någonting åt Östersjöns allt sämre miljö. Gemensamt har man tagit fram en aktionsplan för Östersjön (Baltic Sea Action Plan, BSAP), vilket samtliga länder skrev under hösten 2007. Aktionsplanens mål att Östersjön ska ha god ekologisk status år 2021, ska nås genom nationella åtgärdsprogram inom fyra prioriterade områden: Övergödning Farliga ämnen Biologisk mångfald Sjöfartens miljöproblem Det är under punkten ’Biologisk mångfald’ som länderna har enats om att bevara ett nätverk av värdefulla marina områden i Östersjön, så kallade BSPA-områden (Baltic Sea Protected Areas). Den grundläggande konventionen för BSPA-projektet är Helsingforskonventionen, vilken ursprungligen undertecknades 1974 men reviderades 1992 i ett syfte att skydda Östersjöns marina miljö genom ett att minska föroreningar och bevara mångfalden av arter. HELCOM är den regeringsorganisation som svarar för att konventionen verkställs. Konventionen undertecknades 1992 av de länder som omger Östersjön samt av den Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEC). Åtaganden som ligger till grund för BSPA-projektet är bland andra FN:s konvention om Biologisk Mångfald (CBD) från 1992 där ekosystemansatsen förespråkas för att hantera den biologiska mångfalden ur ett landskapsperspektiv (UNEP, 2009a). Bevarandepolitiken som ingår i konventionen bygger på Fågeldirektivet (79/409/EEG) samt Art- och Habitatdirektivet (92/43/EEG). – 14 – EU:s vattendirektiv: Genom sitt EU-medlemskap år 2000 tog Sverige sig an vattendirektivet, ramdirektivet för vatten (2000/60/EG). Samtidigt beslutade Sveriges regering om en nationell lagstiftning och upprättandet av en vattenförvaltningsförordning (SFS 2004:660). Vattendrirektivet omfattar grundvatten, sjöar, rinnande vatten och kustvatten. Vattendirektivet ålägger alla EU-länder att klassificera sina vatten på en femgradig skala och att utarbeta övervaknings- och åtgärdsprogram för förbättring av vattnets ekologiska tillstånd. Målet med vattendirektivet är att god ekologisk och vattenkemisk status ska vara uppnått i allt inland-, kust- och grundvatten år 2015. Vissa vattenförekomster har fått tidsfrist till 2021. Nationella miljökvalitetsmål: (anpassas under 2011 till de nationella beslut som fattas) Sverige har satt upp ett antal nationella miljökvalitetsmål. Miljökvalitetsmålen beskriver det tillstånd i den svenska miljön som miljöarbetet ska leda till. Målen ska nås inom en generation, d v s till 2020 (2050 då det gäller klimatmålet). Det nationella miljömålssystemet revideras under 2010 och 2011 vilket måste beaktas i det regionala målarbetet. Övergripande för alla miljökvalitetsmål finns ett antaget generationsmål: Det övergripande målet för miljöpolitiken är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser. Generationsmålet anger inriktningen för den samhällsomställning som behöver ske inom en generation. Med den utgångspunkten är generationsmålet vägledande för miljöarbetet på alla nivåer i samhället. BSPA Höga Kusten berörs av ett flertal av miljökvalitetsmålen, men 6 av dem bedöms vara högt prioriterade för samverkansplanens avgränsning: Hav i balans samt levande kust och skärgård Giftfri miljö Ingen övergödning Levande sjöar och vattendrag Bara naturlig försurning Ett rikt växt- och djurliv Samtliga miljökvalitetsmål utgörs av ett antal delmål, vilka är antagna av riksdagen. Dessa redovisas inte här, men nedan följer en kort presentation av respektive miljökvalitetsmål. Hav i balans samt levande kust och skärgård: Västerhavet och Östersjön ska ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden ska bevaras. Kust och skärgård ska ha en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Den biologiska mångfalden i kustoch havsområden störs av övergödning, miljögifter och överfiske. Därigenom påverkas också den marina miljöns produktionsförmåga, det vill säga arter och individer av växter och djur i havet kan minska i antal. Giftfri miljö: Förekomsten av ämnen i miljön som har skapats i eller utvunnits av samhället ska inte hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Vi saknar fortfarande mycket kunskap om vad det är för egenskaper hos kemikalier och föroreningar som påverkar människors hälsa och miljön. Därför är riskerna svåra att begränsa. – 15 – Ingen övergödning: Halterna av gödande ämnen i mark och vatten ska inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningar för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten. Övergödning orsakas av för höga halter av kväve och fosfor i marken eller vattnet. Dessa näringsämnen hamnar i miljön till exempel genom nedfall från luften av kväveoxider från trafik och kraftverk. Levande sjöar och vattendrag: Sjöar och vattendrag ska vara ekologiskt hållbara och deras variationsrika livsmiljöer ska bevaras. Sjöar och vattendrag är viktiga för olika växt- och djurarter – den biologiska mångfalden. Även vi människor har nytta och nöje av dem; vi fiskar, åker båt, badar, och vi utvinner dricksvatten och vattenkraft. Bara naturlig försurning: De försurande effekterna av nedfall och markanvändning ska underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Ett rikt växt- och djurliv: Den biologiska mångfalden ska bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt, för nuvarande och framtida generationer. Arternas livsmiljöer och ekosystemen samt deras funktioner och processer ska värnas. Synen på biologisk mångfald och dess betydelse har ändrats sedan begreppet myntades på 1980-talet. Biologisk mångfald är gener, arter och deras samverkan samt vad de gör till nytta för ekosystemen som att rena vatten och luft. Regionala miljökvalitetsmål: Även regionalt finns ett antal miljökvalitetsmål antagna. Dessa har många gånger stora likheter med de nationella miljökvalitetsmålen, men är många gånger lokalt anpassade till regionens miljöproblem och förutsättningar. Utöver detta finns även ett antal lokala miljökvalitetsmål. På det nationella planet har Naturvårdsverket ansvaret för BSPA-projekten och arbetet med projekten styrs av riktlinjer från HELCOM (HELCOM, 2010). Dessa riktlinjer anger hur BSPA-områden upprättas och hur förvaltningsarbetet ska genomföras. I syfte att leda det nationella arbetet med BSPA har Naturvårdsverket format vägledningar i användningen av ekosystemansatsen och adaptiv förvaltning samt också gett ut en vägledning i skydd av marina miljöer med höga naturvärden (Naturvårdsverket, 2007a). Naturvårdsverket har även föreslagit hur samverkansprojektet bör kopplas till de nationella miljökvalitetsmålen (Naturvårdsverket, 2009b). En förenklad bild av hierarkin i BSPA-projektet ges i följande figur: – 16 – Vattendirektivet Ekosystemansatsen Konventionen om biologisk mångfald Marina direktivet I samverkansplanen för BSPA Höga Kusten har så långt som möjligt ovanstående direktiv och strategier inarbetats. Mål från marina direktivet, aktionsplanen för Östersjön, vattendirektivet samt miljömål har lyfts in. Såväl oavnnämnda direktiv som miljökvalitetsmål syftar till en ekosystembaserad och hållbar förvaltning av den marina miljön, vilket även är grundpelaren för samverkansplanen BSPA Höga Kusten. 1.5. Projektets genomförande Sedan projektets inledningsskede under hösten 2008 har projektet behandlats på en nationell och en regional nivå. 1.5.1 Nationell organisation På nationell nivå har en styrgrupp, en projektgrupp samt en referensgrupp bildats. Dessa har utgjorts av representanter från landets fem pilotområden. Den nationella styrgruppen består av en representerande chef från vardera länsstyrelse inom projektet och chefer från nationella myndigheter. Den nationella styrgruppen är den högsta beslutande instansen inom projektet. En projektgrupp har bildats och med representanter från berörda länsstyrelser, projektledarna samt representanter från berörda myndigheter. De berörda kommunerna för varje pilotområde representeras i en referensgrupp. I referensgruppen finns även ett stort antal nationella myndigheter, organisationer m.fl. representerade. Grupperna på nationell nivå träffas regelbundet för att diskutera utvecklingen av projektet och de problem eller möjligheter som uppstått. Den nationella organisationen förtydligas i följande figur: – 17 – Styrgrupp Projektgrupp Referensgrupp BSPA 1.5.2 Regional organisation Inom det regionala ansvarsområdet för BSPA-område Höga Kusten finns en styrgrupp med landshövdingen som ordförande. I styrgruppen finns två politiker från Örnsköldsviks respektive Kramfors kommuner, samt tjänstemän från Örnsköldsvik, Kramfors och länsstyrelsen. Projektgruppen innefattar projektledaren för BSPA-området samt representanter från länsstyrelsen, Kramfors kommun samt Örnsköldsviks kommun. Deltagarna i referensgruppen avgörs av det kunskaps- och intressebehov som projektgruppen anser är nödvändigt att beakta. Utifrån detta kallas personer och organisationer in i referensgruppen för att bistå med experthjälp. Det finns också en samverkansgrupp, där samtliga intressegrupper inom BSPA-området ska representeras, så som föreningar, lokala näringar, myndigheter och boende. På den regionala nivån har drygt 200 personer på olika sätt deltagit i BSPA-projektet. Den regionala organisationen förtydligas i följande figur: Styrgrupp Projektgrupp Referensgrupp BSPA Samverkansgrupp Temagrupper – 18 – 1.5.3 Temagrupper För att mer fördjupat diskutera områdets värden, problem, hot och åtgärder bildades 4 st tematiska arbetsgrupper med följande inriktningar: Naturvård Turism, Friluftsliv & Kultur Näringsliv Mark- och vattenanvändning Projektet valde att bryta ut turismen från övriga näringar då intresset för att diskutera frågor knutna till turism visade sig vara stort. Detta framkom vid det första stormötet då samtliga närvarande ombads skriva ner de frågor som de brinner för och önskar ska tas upp i projektet. Inbjudan att delta i de olika temagrupperna gick ut brett via brev, mail, affischer, länsstyrelsens hemsida, Naturum Höga Kustens hemsida, projektets egen hemsida (www.bspahogakusten.se) samt annonser i områdets två lokaltidningar (Tidningen Ångermanland samt Örnsköldsviks Allehanda). Intresset att vara med i temagrupperna visade sig vara stort, varje temagrupp utgjordes av 50-60 personer. Deltagarna har utgjorts av en blandning av personer från länsstyrelse, kommuner, organisationer, företag, boende m.fl. Temagruppernas arbete inleddes under hösten 2009 och pågick därefter under drygt ett års tid med ett stort antal möten. Den 15 juni 2010 hölls ett stormöte för samtliga temagrupper då resultatet så långt i de olika temagrupperna presenterades. Halva stormötet ägnades åt diskussioner kring ett antal större frågor som spänner över flera temagrupper och flera ämnesområden. De frågor som diskuterades speciellt vid stormötet var hur turism och friluftsliv i området kan utvecklas på ett hållbart sätt, båtlivet i området samt strandnära exploatering. Upplägget av arbetet i temagrupperna har grovt varit att definiera nuläget, definiera vilka värden som finns i området ur olika intresseaspekter samt var dessa är geografiskt lokaliserade (framtagande av kartor), hur framtiden kan ska se ut, förslag på hur utvecklingen kan ske på ett hållbart sätt utan att naturvärdena äventyras samt avvägningar mellan olika intressen. Successivt har temagruppsdiskussionerna fördjupats till en allt mer detaljerad nivå, likt en filterprocess där de mest intressanta frågorna diskuteras i samförstånd med alla berörda parter inom temagruppen. Nedan följer en kort presentation av respektive temagrupp samt hur arbetet lagts upp i respektive grupp. De strategier, mål och åtgärder som presenteras i samverkansplanen är i allt väsentligt ett resultat av temagruppernas arbete samt diskussioner i mixade möten samt med referensgruppen. Temagrupp Naturvård: Gruppen började med att definiera vilka naturvärden som finns inom Höga Kusten. Till gruppens hjälp bjöds experter från olika ämnesområden in till de första mötena, vilka höll korta presentationer av olika naturvärden samt deltog i efterföljande diskussioner. – 19 – Temagruppen definierade följande naturvärden inom området: Grunda marina ekosystem (<6m) Djupa marina ekosystem (>6m) Sötvatten Stränder Fåglar med havsanknytning Självklart finns det även naturvärden i inlandet, men dessa har inte tagits med eftersom fokus i BSPA Höga Kusten är havet samt det som påverkar havet. Såväl sötvatten som stränder är starkt knutna till havet och påverkar varandra i hög grad och har därför tagits med i arbetet. Temagruppen diskuterade de olika naturvärdena samt definierade hur läget för var och en av dem är idag. För varje naturvärde togs ett antal indikatorer fram som bör övervakas och följas upp regelbundet för att följa hur respektive naturvärde utvecklas med tiden. För varje indikator sattes ett framtida mål upp. Gruppen gick därefter vidare med att definiera vilka påverkansfaktorer som respektive naturvärde har samt vilka de bakomliggande orsakerna (bidragande faktorerna) till dessa är. Därefter togs förslag på åtgärder och aktiviteter fram. Temagrupp Turism, Friluftsliv & Kultur: Temagruppen diskuterade områdets värden för turism, friluftsliv och kultur, samt vad det är som påverkar dessa värden. Därefter diskuterades hur man önskar att framtiden ska se ut. Gruppen har diskuterat bl a båtliv, fritidsfiske, turism, bad och dykning. Temagruppen har tagit fram områden som gruppen tycker är viktiga för turism, friluftsliv och kultur, men även önskemål och behov i framtiden. Diskussionerna avslutades med funderingar kring hur gruppens intressen kan påverka de andra temagrupperna. Temagrupp Näringsliv: Temagrupp Näringsliv har diskuterat bl.a. vilka behov det finns att utveckla näringslivet i området och vilka intressen det finns. Gruppen har bland annat tittat på vilka geografiska områden som kan vara viktiga för näringslivet för att se om de sammanfaller med t.ex. de extra skyddsvärda områdena ur ett naturvärdesperspektiv. En av diskussionsfrågorna har varit hur näringslivet kan utvecklas utan att den marina miljön påverkas negativt. En av de viktiga utgångspunkterna inom projektet är att jobba för en hållbar utveckling utan att det inverkar negativt på områdets marina naturvärden. Temagrupp Mark- och vattenanvändning: I temagruppen mark- och vattenanvändning har frågor som rör till exempel strandskydd, bebyggelse, avlopp och infrastruktur diskuterats. Syftet har varit att ta fram ett underlag för hur det ser ut idag, men även vilka behov som kan uppstå i framtiden vad gäller mark- och vattenanvändning i BSPA-området Höga Kusten. Vid temagruppens möten har bland annat kriterier diskuterats för lämpliga respektive olämpliga områden för bebyggelse. Ett gemensamt möte har hållits med temagrupp näringsliv med fokus på infrastrukturen i Höga Kusten där frågor lyftes som till exempel viktiga vägar, farleder och hamnar. Mixade Temagruppsmöten: Under hösten 2010 har det hållits två möten med Mixade Temagrupper, dvs. möten där samtliga temagrupper har bjudits in för att diskutera frågor över ämnesgränserna och ur olika aspekter. Inför dessa möten har projektgruppen försökt väva samman resultat från de olika temagrupperna, referensgrupp samt resultat från stormöten. Vid de mixade temagruppsmötena – 20 – har det sammanvägda resultet presenterats i form av resultatkedjor. Förslag på hållbar utveckling av området samtidigt som naturvärdena bevaras har diskuterats. Vid dessa möten har även förslag på åtgärder och mål presenterats. Kompromisser och avvägningar mellan olika intressen har gjorts vid dessa möten. Resultatet har även presenterats för referensgruppen vid två möten under november-december 2010. 1.6. Processbeskrivning 1.6.1 Metodik En grundtanke i genomförandet av projektet är att berörda målgrupper gemensamt diskuterar och kommer överens om planer för nyttjande och bevarande av BSPA-området Höga Kusten. I samband med att BSPA-projektet hanteras med ekosystemansatsen tillämpas en adaptiv förvaltningsmetod. Naturvårdsverket har därför erbjudit de Länsstyrelser som ingår i projektområdena att använda sig av en särskild metod, Open Standard, för att genomföra den adaptiva förvaltningen (Naturvårdsverket, 2009b). Open Standard är särskilt framtaget för att underlätta samverkansbaserat miljövårdsarbete genom att erbjuda verktyg för målsättning, åtgärdsstrategier och uppföljningsindikatorer (Conservation Measures Partnership & Benetech, 2008). Denna modell används internationellt av ett stort antal myndigheter och organisationer för att analysera ett större områdes värden, påverkansfaktorer, bakomliggande drivkrafter till hoten (så kallade bidragande faktorer) och orsakssamband. Man kan säga att Open standard är en hjälp för att skapa en modell över området som visar hur allt hänger samman. På så sätt kan åtgärder lättare prioriteras utifrån önskad effekt och utvecklingen kan följas med tiden. Uppföljning och revidering är en viktig del i en adaptiv förvaltning. De första stegen i denna arbetsmodell är att bestämma områdets avgränsning samt ta fram en övergripande vision för området. Därefter definieras områdets naturvärden. Naturvärdena har tagits fram genom diskussioner i temagrupp Naturvård (se presentation längre fram). I analysen ingår att beskriva naturvärdenas status och tillstånd utifrån känd kunskap samt att sätta upp långsiktiga mål för värdena. För att veta om målen uppfylls tas ett antal uppföljningsbara indikatorer fram för framtida övervakning. Därefter kartläggs vilka påverkansfaktorer som finns mot de olika naturvärdena. En hotbildsanalys görs utifrån nedanstående bedömning av de olika påverkansfaktorerna: - hur mycket av naturvärdet som påverkas där hotet drabbar, hur allvarligt påverkas då naturvärdet? går det att reparera skadan om hotet undanröjs? Utifrån ovanstående klassificeras påverkansfaktorn antingen som Väldigt högt, Högt, Medium eller Lågt, dvs. det framgår vilka faktorer som utgör störst hot mot områdets naturvärden. För ytterligare beskrivning av bedömningen se bilaga 3. I efterföljande steg kartläggs vad de bidragande faktorerna till respektive påverkansfaktor är. Genom att på så vis gå igenom värde för värde, påverkansfaktor för påverkansfaktor och sätta in de bakomliggande orsakerna i sitt sammanhang, så byggs en modell över området upp. – 21 – När denna analys är färdig tas ett antal strategier fram med en eller flera åtgärder/aktiviteter för att motverka de bidragande faktorerna och därmed undanröja de negativa påverkansfaktorerna. För att kunna prioritera vilka strategier som ger bäst effekt och är praktiskt genomförbara så görs nedanstående bedömning: - Vilken inverkan tror vi att strategin kommer att få? Dvs. om det föreslagna genomförs, kommer det då att leda till de önskade effekterna? Hur genomförbart är det? Kan det genomföras inom rimlig tid, är det ekonomiskt möjligt, finns det personer/organisationer/myndigheter som kan göra det, är det etiskt genomförbart? Utifrån ovanstående klassificeras strategin som antingen Väldigt effektiv, Effektiv, Mindre effektiv eller Inte effektiv. Med andra ord, det framgår vilka strategier som är värt att satsa på. För ytterligare beskrivning av bedömningen se bilaga 4. Utifrån hur effektiv strategin bedöms vara prioriteras de strategier som är mest effektiva för fortsatt arbete. För varje vald strategi upprättas en så kallad resultatkedja, där strategin med dess åtgärder kopplas till ett antal delmål på vägen för att hoten ska upphöra eller minska. Det tredje steget i processen innebär att resultaten av det samlade åtgärdsarbetet följs upp och utvärderas i förhållande till de uppsatta målen i samverkansplanen. Samverkansplanen ska därför ses som ett högst levande dokument som utvärderas och följs upp regelbundet och revideras utifrån det. Utöver ovanstående har även hållbar utveckling av olika näringar och mark- och vattenanvändning diskuterats i de 3 temagrupperna: Turism, Friluftsliv & Kultur, Näringsliv, Mark- och vattenanvändning. Samverkansplanen utgörs av en balans mellan nyttjande och bevarande för att nå en hållbar utveckling av området för såväl människan som naturvärden. 1.6.1.1 Ekosystemansatsen Begreppet ekosystembaserad förvaltning, eller ekosystemansatsen, finns i dag i många politiska dokument och är något som ligger på politiska agendor världen över. Ekosystemperspektivet utgår från att natur och samhälle hänger ihop. Människan är en naturlig del av ekosystemet. Det finns naturgivna gränser för samhällets nyttjande av ekosystemets tjänster och vi behöver lära oss mer om hur ekosystemet dels fungerar själv, men också hur det fungerar ihop med samhället, för att skapa en hållbar förvaltning av området. Ekosystem som skyddas kan även brukas, men på ett långsiktigt hållbart sätt. Ekosystemansatsen kan sammanfattas i följande tre utgångspunkter: Integration: Dagens miljöproblem fodrar i allt större utsträckning ett samarbete över gränser – mellan vatten och land, över vetenskapliga gränser samt mellan vetenskap och vardagskunskap, över förvaltningsnivåer och sektorer, mellan privata och offentliga aktörer, mellan olika typer av nyttjande m.m. Adaptivitet: Vi har idag inte kunskap om allt vad gäller hur naturen fungerar och måste därför vara anpassningsbara utifall att vi inte når det förväntade resultatet. Förvaltningen behöver – 22 – anpassa sig snabbt i förhållande till natur och samhälleom åtgärderna leder till förändring i fel riktning. Försiktighetsprincipen bör tillämpas och stora, oåterkalleliga förändringar undvikas. Deltagande: Deltagande hos dem som berörs är viktigt. Deltagande är en demokratisk rättighet och resurstillgångarna ska vara rättvist fördelade. Värdefull kunskap om området finns hos användarna av området. Det är dessutom lättare att genomföra beslut om de berörda har fått delta i processen. Detta gäller under förvaltningscykelns alla faser, från problemanalys till genomförande och utvärdering. I regeringens skrivelse En samlad naturvårdspolitik (2001/02:173) uttrycktes behovet av en ekosystemansats i den svenska naturvårdspolitiken. Ekosystemansatsen är en förvaltningsmodell med grund i konventionen om biologisk mångfald 1992 (UNEP, 2009a) där ett behov av en integrerad förvaltning av ekosystem för ett hållbart nyttjande av biologisk mångfald framgår. Sverige åtog sig vid FN:s toppmöte i Johannesburg 2002 att verka för en tillämpning av ekosystemansatsen senast 2010 (Naturvårdsverket, 2007b). Med ekosystemansatsen menas att den biologiska mångfalden ses i ett landskapsperspektiv som innebär att beakta ekonomiska och sociala faktorer. En viktig del i åtagandet är att Sverige ska verka för en integrerad, flerdiciplinär och flersektoriell förvaltning av kustområden på nationell nivå. Förvaltningen bör ske ur ett landskapsperspektiv där ekologiska, sociala, kulturella och ekonomiska faktorer uppmärksammas redan i planeringsstadiet av naturvårdsprojektet. Därmed tillgodoses människans och samhällets behov av naturresurser samtidigt som tillståndet för ekosystemen säkras. I samband med BSPA-projektet tillämpas nu ekosystemansatsen för första gången inom svensk vattenförvaltning. Enligt konventionen bör ekosystemansatsen tillämpas utifrån tolv grundprinciper, vilka har sammanfattats av Naturvårdsverket (2007b) i följande punkter; Gemensamma mål och delaktighet - Betydelsen av delaktighet vid målformulering och förvaltning Naturens kapacitet att producera varor och tjänster sätter gränser – Vikten av att bibehålla ekosystemens förmåga att producera ekosystemtjänster Kunskap är en källa till framgång – Alla typer av kunskap bör tas till vara i förvaltningsprocessen Att göra eller inte göra – men det kostar – Förståelsen av ekosystemens värden ur ett ekonomiskt perspektiv Avgränsningar i tid och rum – Betydelsen av att avgränsa förvaltningsarbetet på ett rimligt sätt Flexibilitet i förvaltningen – Belyser faktumet att förvaltningen är adaptiv I ekosystemansatsen inkluderas även försiktighetsprincipen som ett led i förvaltningsarbetet, vilken rekommenderar en återhållsamhet i de aktiviteter som kan förväntas försämra miljöns tillstånd (UNEP, 2009b). I BSPA-projektet Höga Kusten-området har ekosystemansatsen tagit praktisk form i de samråd mellan BSPA-projektets arbetsgrupper, kommuner samt berörda aktörer inom BSPA-området som tagit plats sedan projektets inledningsfas och därefter genomgående under projektperioden. I detta hänseende fyller de temagrupper som bildats i projektet en viktig funktion. Marin förvaltning är en viktig del av den landskapsstrategi som används för att säkra värdefulla naturresurser. Svensk vattenförvaltning har tidigare varit bundet till administrativa gränser i kommuner och län där avrinningsområden ingick i ett flertal zoner. Det marina förvaltningsarbetet har därför varit fördelat i olika ansvarsroller med en ofullständig – 23 – kommunikation mellan berörda aktörer. Ekosystemansatsen skiljer sig mot tidigare förvaltningsmetoder i det att den utgår från den ekologiska helheten. Interaktionerna i ekosystemen mellan organismer, inklusive människan, och dess fysiska omgivning ligger till grund för förvaltningen snarare än sektoriella förvaltningsmetoder. 1.6.1.2 Adaptiv förvaltning Adaptiv förvaltning innebär att man sätter mål för skydd och förvaltning, beslutar om åtgärder för att uppnå dessa mål, kontinuerligt övervakar utvecklingen av målen och justerar åtgärderna om målen inte uppnås, i en process som ständigt upprepas (se fig 1). Den adaptiva förvaltningsmodellen är en struktur som på ett systematiskt sätt gör det möjligt att testa antaganden, erhålla ny kunskap och kunna anpassa och förändra åtgärder och mål utifrån de resultat som erhålls i en kontinuerligt lärande process. Modellen bygger också på att man involverar de intressenter som berörs av mål och åtgärder i beslutsfattandet. Fördelarna med det är att både vetenskaplig och mer erfarenhetsbaserad kunskap kommer till nytta. Det lokala deltagandet och möjligheten att påverka ökar också acceptansen hos de berörda intressenterna så att åtgärder och regler verkligen efterlevs (Carlsson & Danell, 2006). Det finns två typer av adaptiv förvaltning, aktiv och passiv (McCarthy, et. al. 2007). Den aktiva förvaltningen är en mer experimentell adaptiv förvaltning som tillåter att man ändrar förvaltningsstrategier för att testa helt nya hypoteser för att kunna utvärdera vilken som är den bästa strategin. I den passiva adaptiva förvaltningen utnyttjar man den rumsliga och tidsmässiga variation som finns naturligt och målet är att förbättra existerande åtgärder och förvaltningsstrategier. Den svenska fiskelagen och fiskeriförvaltningen är anpassad till en adaptiv förvaltning och exempel på en passiv adaptiv förvaltning, där ändring i föreskrifterna kan ske ganska omgående mot bakgrund av resultat i uppföljning och ändrade behov av skydd och förvaltning. Adaptiv förvaltning brukar illustreras med en cirkel med en rad aktiviteter som följer på varandra: 1. Skapa sig en bild av området, sammanställning av befintlig kunskap 2. Planera åtgärder/aktiviteter och övervakning, sätt upp mätbara mål 3. Genomförandefasen. Åtgäder/aktiviteter genomförs 4. Utvärderingsfasen. Utvärdera mål och åtgärder och om behov finns modifiera mål och åtgärder 5. Dokumentera och delge den nya kunskapen Därefter är cirkeln sluten och aktiviteterna börjar om på 1 igen, dvs. det är en ständigt pågående process där en ständigt växande kunskap tas tillvara i förvaltningen. – 24 – Fig. 1. Schematisk skiss över adaptiv förvaltning. CMP Open Standards är den adaptiva förvaltningsmetod so mhar använts i arbetet med att ta fram samverkansplanen för BSPA Höga Kusten. Källa: https://miradi.org/openstandards 1.6.2 Koppling till andra aktiviteter i Västernorrland Alltsedan införandet av ekosystemansatsen i Sverige har regeringen förordat att modellen bör tillämpas på flera områden inom naturvården, inte minst inom det nationella miljökvalitetsarbetet. BSPA-projektet Höga Kusten kan och bör kopplas samman med relaterade projekt inom Länsstyrelsens miljöarbete och inom projektområdet Höga Kusten. Följande avslutade och pågående aktiviteter kan kopplas med BSPA-projektet i det att de kretsar kring kommunikation och samverkan: Regionalt och lokalt arbete för att uppfylla miljökvalitetsmålen NEST-projektet (Northern Environment for Sustainable Tourism) Världsarvet Höga Kusten Världsarv i samverkan (VIS) Entréprojektet Skuleskogens Nationalpark Översiktsplaner (ÖP) i projektområdets kommuner Projekt: ”Kustbebyggelse i Bohuslän, Blekinge och Västernorrland” Arena Miljölänet Västernorrland Lokal kustplanering Höga Kustenutredningen 1974 Projektet har till viss del starka kopplingar till den Höga Kustenutredning som gjordes 1974. Denna hade dock mer inriktning mot friluftslivet i området, men behandlade även andra intressen eftersom man redan då såg dem starkt kopplade till varandra. Målsättningen med Höga Kustenutredningen var att i nära samverkan med berörda kommuner föreslå åtgärder för att främja rekreationslivet i Höga Kusten. Utredningen formulerade bland annat att ´Mot bakgrund av det beroende som föreligger mellan rekreationsfrågorna och samhällsutvecklingen i stort och med tanke på utredningsarbetets målsättning har kommitténs här redovisade arbete närmast karaktären av ett totalprogram för områdets utveckling. Således behandlas även relativt ingående naturvården, fritidsbebyggelsen, näringslivet, kulturlivet och bevarandefrågorna.’ Höga Kustenutredningen har på så sätt starka likheter med det arbete som nu har bedrivits med BSPA Höga Kusten. En stor skillnad är dock att betydelsen av havet och – 25 – dess värden har lyfts fram. Kunskapen har också ökat sedan 1974, inte minst vad gäller de biologiska värdena i havet. Samverkansprocessen har även haft en mer framträdande roll i arbetet med att ta fram samverkansplanen för BSPA Höga Kusten där även boende i området, sommargäster m.fl. bjudits in att delta tillsammans med länsstyrelse, kommuner, företag, organisationer m.fl. Förankringen har på så sätt varit bredare och djupare. Den svenska tillämpningen av ekosystemansatsen är tydlig i samband med de 16 nationella miljökvalitetsmålen där delmålen framarbetats i samverkan mellan aktörer på en myndighetsnivå, regional nivå och lokal nivå (Miljömålsrådet, 2010). Exempelvis kräver arbetet för en begränsad klimatpåverkan och en giftfri miljö samarbete över administrativa gränser och insatser på samhällets alla plan för att bli framgångsrikt eftersom källorna till problemen ofta är diffusa och har sina källor i flera länder. Kommunerna inom BSPA-området har involverats i projektet genom lokala insatser kopplat till den fysiska planeringen med grund i översiktsplaner. Ett gott exempel på ett lokalt projekt med anknytning till BSPA är den kustplan som Sundsvalls kommun arbetat fram under 2009-2010 (Sundsvalls kommun, 2009). I planen beaktas de regionala och lokala miljökvalitetsmålen med koppling till kustzonen i området och de stora mängder intresseområden som finns i kustlandskapet. De värden som identifieras i området integreras därefter i kommunens översiktsplan. Fler projekt inom Länsstyrelsen behandlar likt BSPA naturvård genom kommunikation, fast genom samråd och inte samverkan fullt ut. NEST-projektet pågick 2007/2008 och var ett internationellt projekt för turism i skyddad natur. Fyra regioner i Sverige, Storbritannien, Island och Finland deltog i projektet och samverkade för att utveckla turismen inom skyddade naturområden genom nätverk, affärsutveckling i skyddad natur, eko- och kvalitetsmärkning av turism samt naturskolor. Ett annat exempel är Skuleskogen som sedan 1984 varit nationalpark och sedan 2008 ingår i Naturvårdsverkets nationella entréprojekt (www.skuleskogen.se). Syftet är att att öka tillgängligheten för besökarna samt att stärka nationalparksidentiteten. Tre nya entréer, nya informationstavlor, ny nationalparksfolder samt en egen webb-plats är några av de fysiska resultaten av projektet. År 2000 utsågs Höga Kusten av UNESCO till ett världsarv tack vare sina unika geologiska värden (http://www.highcoast.net/sve.html). År 2006 utökades världsarvsområdet med det finska skärgårdsområdet Kvarken. I samband med det har projektet Världsarv i samverkan 63 grader nord genomförts i ett försök att förstärka samarbetet mellan Höga Kusten och Kvarkens skärgård och på så vis skapa möjligheter för erfarenhetsutbyte och gemensamma målsättningar (http://www.kvarken.fi). Arena Miljölänet Västernorrland är ett projekt utformat i syfte att stärka det regionala arbetet för hållbar utveckling och knyta samman aktörer i miljöarbetet genom att ”kraftsamla, ena, stimulera, samordna, sprida erfarenheter och lyfta fram goda exempel inom miljö- och energiområdet” (www.miljolanet.se). – 26 – 1.6.3 Informationsspridning Kommunikation och samverkan mellan berörda parter på alla nivåer i samhället har varit nyckelfaktorer i BSPA-projektet. För att fortlöpande kunna delge involverade aktörer information om projektets utveckling har resurser satsats på att sprida informationen om projektet. En utställning om BSPA-Höga Kusten har tagits fram och visas på Naturum Höga Kusten från och med juni 2010 till och med april 2011. Utställningen syftar till att sprida information om BSPA Höga Kusten, om projektet samt om områdets värden ur olika aspekter. Förutom utställningsplanscher finns här även ett akvarium med djur och växter från området, mikroskop, havsljud, undervattensfilm, interaktiva uppgifter så som att markera ditt smultronställe i Höga Kusten med en nål på en stor karta och att skriva på baksidan av en fisk vad havet i Höga Kusten betyder för just dig och sedan hänga upp den i det stora fisknätet. Projektet har i stor omfattning använt e-post och brevutskick för att regelbundet hålla intressenter uppdaterade om möten och projektets utveckling. Informationsblad och affischer angående möten har förmedlats till allmänheten genom att finnas synliga på allmänna platser samt på internet. BSPA Höga Kusten har skapat en egen hemsida (www.bspahogakusten.se), där information regelbundet läggs ut. Hemsidan innehåller också en nyhetssida och ett diskussionsforum. Informationen på hemsidan kan återanvändas i ett kommande förvaltningsläge, bland annat finns information om: Projektplan Kontaktadresser till projektgruppen Inbjudan till kommande möten Kunskapsunderlag Kontinuerlig information om arbetet i projektet Mötesanteckningar Remissversion av samverkansplanen Information omprojektet samt inbjudan till möten har också lagts ut på länsstyrelsens hemsida. BSPA-projektet har fått medial uppmärksamhet då Sveriges Radio och lokala tidningar har övervakat temagruppsmöten, stormöten och tillika projektets framväxt i stort. 1.6.4 Fortsatt arbete När BSPA-projektet avslutas finns en samverkansplan, som inte i alla delar är fullständig men som kan utgöra ett underlag för fortsatt arbete. De erfarenheter projektet gjort kan arbetas in i en kommande förvaltning. För att uppnå effekt av samverkansplanen måste den hållas levande vilket förutsätter en kontinuerlig samverkansprocess. Samverkansplanen ger ramarna, identifierar de viktigaste problemen och pekar på nödvändiga och/eller möjliga vägar att nå fram till målet. Nästa steg i processen är genomförandet av samverkansplanens åtgärder. Detta ställer krav på medverkan från många aktörer och på flera olika nivåer i samhället. För att kunna genomföra åtgärderna – 27 – krävs också resurser, såväl ekonomiska som personella. Det tredje steget i processen innebär att resultaten av det samlade åtgärdsarbetet följs upp och utvärderas i förhållande till de uppsatta målen här i samverkansplanen. Samverkansplanen ska därför ses som ett levande dokument som utvärderas och följs upp regelbundet och revideras utifrån detta. Den antagna samverkansplanen bör inarbetas i kommunernas översiktsplaner. Dessa skall enligt PBL aktualitetsprövas en gång per mandatperiod av kommunfullmäktige. Länsstyrelsen skall en gång per mandatperiod redovisa sina synpunkter i fråga om sådana statliga och mellankommunala intressen som kan ha betydelse för översiktsplanens aktualitet. Det arbetssätt som använts av projektet, med bred representation från områdets intressenter, har gett stora mervärden i framtagandet av samverkansplanen. För att fullfölja uppdraget om adaptiv förvaltning via ekosystemansatsen bör erfarenheterna från projektet tas tillvara i en framtida förvaltning. Genom att ta fram samverkansplanen tillsammans är det en gemensam plan och alla har ett ansvar för den tillsammans. Projektets önskan är att temagrupperna får leva vidare även i samverkansplanens genomförande, uppföljning och revidering. En erfarenhet från projektet är behovet av en organisation för att kunna arbeta i komplexa processer. En förvaltningsorganisation för BSPA Höga kusten bör samordnas med andra näraliggande frågor, såsom världsarvet Höga kusten. Destinationsutveckling och regionalt utvecklingsarbete är andra exempel där det finns kopplingar till samverkan kring ett hållbart nyttjande av BSPA Höga kusten. BSPA-projektet har inneburit att särskilda reusrer tillförts samverkansarbetet. Då projektet avslutas behövs nödvändiga resurser för att genomföra föreslagna åtgärder och aktiviteter. Det är projektets erfarenhet att samverkansprocessen kräver medel varför en framtida organisation behöver finansieras. Projektgruppen förutsätter dock att resurser, såväl personella som ekonomiska kommer att tillskjutas i tillräcklig omfattning från nationell nivå så att de uppsatta målen kan nås. Höga Kusten är ett högt värderat skyddsobjekt och utpekat som såväl världsarv som BSPA-område. Att Höga Kusten är utpekat som BSPA-område och i sin helhet även klassat som riksintresse bör väga tungt i sammanhanget. Förutsatt detta bör de uppsatta målen kunna nås inom given tid och BSPA Höga Kusten kunna ges ett gott skydd genom en god förvaltning. – 28 – 2. Del 1: Områdesbeskrivning 2.1 Områdets avgränsning Områdesavgränsningen av BSPA Höga Kusten framgår av kartan nedan (Fig.2). Området delas av kommunerna Örnsköldsvik i norr och Kramfors i söder. Markägande är stat, kommun, kyrka, privat enskilda personer och aktiebolag. BSPA-området har samma avgränsning som världsarvet Höga Kusten. Gränsen för världsarvet utgår från områdets avgränsning enligt kap 4 MB (Nätra fjällskog som främst är motiverat som rikintresse för friluftlivet är ej med). Alla de geologiska värdena som är kopplade till landhöjningsprocessen, enligt nomineringshandlingarna för världsarvet, ingår i kap 4 området enligt MB. Vattnet/havet inkluderas genom att det är kommande land genom landhöjningsprocessen. För sina höga marina värdens skull är området utsett till BSPA-område. Kriterier för att Höga kusten utpekades som BSPA-område är att området har många olika marina livsmiljöer, stor artrikedom och att det är ett av få områden utan stora industrier. Gränsen för BSPA-området är samma som världsarvsgränsen dels av praktiska skäl och dels för att de marina värdena i området har stark koppling till landhöjningen och Höga Kustens speciella topografi. Med landhöjningen följer en intressant utveckling av marina livsmiljöer (t.ex. havsvikar som grundas upp och blir till avsnörda sjöar) och med det en intressant utveckling av arter, från rena marina till sötvattensarter. I BSPA-området finns ett flertal sådana områden med havsvik-sötvattensjö i olika utvecklingsstadier. Samverkansplanen för BSPA Höga Kusten omfattar områdets vatten, stränder, öar, havsbotten samt mänsklig aktivitet som påverkar den marina miljön. – 29 – Fig. 2. I kartan ovan syns BSPA- och tillika världsarvsområdets gräns i rött. Området är världsarv för sina formationer och värden som är kopplade till landhöjningsprocessen. Området är BSPA-område för sina höga marina värden. Området karaktäriseras av branta stränder och stora djup. Öarna ligger glest och skärgården är relativt öppen. 2.2 Områdets egenskaper Här ges en beskrivning av områdets egenskaper som utmärker Höga Kusten och som ger området dess säregna karaktärer. Området domineras av hav (53 %) och inrymmer även ett stort antal vattendrag, se tabell 1 nedan. Tabell 1. Fördelning av land, hav och sötvatten inom BSPA Höga Kusten. Land Hav Sötvatten Total areal Areal (ha) Andel % 69562 45,7 80093 52,7 2379 1,6 152034 100 – 30 – Den storslagna branta skärgården i norra delen av Höga Kusten mellan Skagsudde och Nordingrå saknar motsvarighet i landet. Karaktäristiskt är den dramatiska topografin med djupt inskurna fjärdar, höga bergsområden, örik skärgård och stora havsdjup. Barrskog dominerar landskapet även på de yttre öarna, men öppet jordbrukslandskap ger omväxling, särskilt i de inre delarna av havsvikarna. Det största sammanhängande skogsområdet bildas av Skuleskogens nationalpark med omgivningar. De högsta bergen når 350 m ö h och i området ligger också Sveriges högsta skärgårdsö, Mjältön, 236 m hög. Både på land och i vattnet genomkorsas kuststräckan av förkastningslinjer, markanta sprickzoner, djupa dalgångar och höga avslipade bergsryggar. Inlandsisen och landhöjningen, som är den största i landet, har i senare geologisk tid tydligt format landskapet och här finns fina exempel på kalottberg, klapperstensfält med strandvallar, grottor, kalspolat berg och svallsandavlagringar. Havet karaktäriseras av branta stränder och stora djup. Öarna ligger glest och skärgården är relativt öppen. Fågellivet är rikt och området utgör nordgräns för sammanhängande förekomst av klibbal, blåstång, havstulpan och blåmussla. I botaniskt hänseende bildar kuststräckan nordgräns för ett stort antal sydliga lund- och skogsväxter samt ädla lövträd som lind och lönn. Arterna är här främst bundna till de klimatiskt gynnsamma sydväxtbergen. 2.2.1 Landhöjningen Ingen annan del av Sveriges kust har varit så mycket nedpressad av landisen som Höga Kusten. Isen var här hela 3 km tjock, så det är inte svårt att förstå vilket enormt tryck det måste ha varit på marken, vilken pressades ner hela 800 m under den ursprungliga nivån. När isen började smälta och trycket minskade, började landet att stiga. Efter att isen smält bort för ca 10 000 år sedan hade landet redan stigit 500 m på väg tillbaka till sitt ursprugliga läge. De öar som då fanns över vattenlinjen representerar idag världens högsta kustlinje, som idag är 286 m över havet. Den allra högst belägna kustlinjen går att hitta på Skuleberget. Landet har alltså höjt sig 286 meter efter det att isen smält bort. Även i dag pågår landhöjningen (8 mm/år). Landhöjningen kommer att leda till en fast landförbindelse över Kvarken inom ett par tusen år. De säregna geologiska fenomenen fortsätter ut i Bottenhavet. Strandområden grundas upp, nya öar föds och andra öar ombildas till halvöar när de förenas med fastlandet. Vattenområdet är därmed en viktig del av Höga Kustens helhet och en väsentlig komponent för förståelsen av historiska och pågående geologiska processer. Havsområdets ca 70 öar bidrar dessutom till hela landskapets skönhetsvärden och särprägel. – 31 – Fig. 3. Kartan visar den högsta kustlinjen, dvs. så högt som vattnet någonsin stått. Så gott som hela området var täckt av vatten. Inlandsisen hade tidigare sitt centrum strax öster om området och var cirka 3 kilometer tjock. Fig. 4. Ovan visas dagens landskap, ett landskap i ständig förändring. Fig. 5. Vågsfjärden i förgrunden ligger knappt 2 m högre än havsytan. Som namnet skvallrar om var det en gång en havsvik som snördes av från havsviken i bakgrunden. Denna havsvik håller i sin tur på att snöras av vid den smala passagen Trångsundet. Bebyggelsen hör till byn Häggvik, Nordingrå. (Foto: Metria) I Skandinavien har det förekommit tre kända nedisningar (Elster, Saale och Weichsel) med varmare mellanistider då landet smälte fram. Landskapet i hela Skandinavien är starkt präglat av nedisningarna och havets omlagring och förflyttning av jordarterna i samband med den landhöjning som pågått sedan den senaste inlandsisen smälte bort. Fördelningen av vegetationstyper och förutsättningarna för människors bosättning och uppodling på olika nivåer i landskapet har i mycket hög grad avgjorts av dessa förhållanden. 2.2.2 Fysiologi Berggrund och jordarter: Kustområdet genomkorsas av ett stort antal förkastningar och sprickor som uppkommit genom att rinnande vatten och inlandsis transporterat bort det mer sönderspruckna berget och som framträder som djupt inskurna raka dalgångar i landskapet. Kusten kantas av en smal bård av stora öar vilket ger ett obetydligt skydd åt innanförliggande stränder. I området som sträcker sig från Skeppsmalen i norr till Ångermanälven i söder så dominerar berg med 34 % därefter följer morän och omväxlande berg och jord, se diagram 1. – 32 – Berggrunden består i norr av granit, diabas och lite gråvacka. Från Köpmanholmen ner till Omnefjärden dominerar nordingrågraniten och mindre avsnitt med diabas. Söderut blir det varierande områden med gabbro, anortosit, diabas, små partier sandsten, gråvacka, granit och nordingrågranit ner till Ångermanälven. Härnögranit förekommer på några ställen exempelvis vid Hornöberget. Pegmatit, som är mycket grovkorniga formationer av kvarts, fältspat och glimmer, uppträder ofta i anslutning till Härnögraniten. Diagram 1. Cirkeldiagrammet visar jordartsfördelningen inom BSPA Höga kusten. Berg dominerar, följt av morän. Förtydling av de minsta värdena; 0,1 % och två 1%. Topografi & Vattendjup: Höga kusten kännetecknas av stora topografiska variationer både på land och i havet och bär spår efter den senaste inlandsisen. De högsta bergen mäter mer än 300 m ö h och det största havsdjupet ligger på mer än 200 m. Höga kusten är därmed den del av kusten i länet där de största topografiska skillnaderna finns. Havssträndernas utseende varierar från höglänta klippavsnitt, blockiga, svårforcerade partier och sandvikar till grunda sedimentrika ofta vassbevuxna kuststräckor. Klimat: Klimatet i Östersjöregionen varierar mycket från år till år, inte minst från vinter till vinter. Detta beror i hög grad på att regionen är belägen mittemellan två luftmassor. I väster finns den fuktiga och milda atlantluften medan det i öster finns en torr, kylig luftmassa över Ryssland. För Sveriges del innebär det att södra halvan oftast styrs av atlantluft samtidigt som den norra halvan får dras med kyligare luft från öster. Gränsen mellan dessa två luftmassor förflyttas hela tiden, varför relativt snabba förändringar i temperatur inte är något ovanligt för området. – 33 – Den branta kustzonen i Höga Kusten sätter sina spår i klimatet. Delar av området är den enda kuststräcka i Sverige där medeltemperaturen i juli inte riktigt når upp till 15°C ens i lågt liggande områden, troligtvis beroende på att havet utanför är ovanligt djupt. Vintertid förhåller sig medeltemperaturen i januari runt -6°C. Nederbördsmässigt är nationalparken Skuleskogen, som ingår i BSPA-området, tillsammans med höjdområdet sydväst om Hudiksvall de två nederbördsrikaste områdena i hela östra Sverige. Där den högst uppmätta årsnederbörden är 800 mm. Den näst största månadsnederbörden uppmättes i december 1966, i Ullånger då 324 mm kom, vilket med råge är den största mängd som uppmätts i hela östra Sverige under en vintermånad. Isläggning: Att havet innehåller salt gör att is bildas först när vattentemperaturen är något under noll grader. Isens karaktär varierar med vattnets salthalt. I insjöar och längs kusten bildas hård och glasklar så kallad kärnis. Is förhållandena kartläggs dagligen under vinterperioden, vanligen från slutet av november till slutet av maj månad. I och med det kalla klimatet var isläggningen vintertid länge ett gissel för sjöfarten. Isbrytare, som kunde hålla farlederna isfria, introducerades i större skala först efter ett riksdagsbeslut 1972. Inte förrän då kunde hamnarna längs den norrländska kusten hållas öppna även vintertid. I de minst utsatta vattenförekomsterna är isarna i dagsläget frusna i ca 125 dagar om året och i Höga kustens yttre kustvatten cirka 120 dagar. Isen för med sig att vi får en speciell vegetation med anledning av att isen påverkar strandvegetation och förändrar grunda bottnar. Salthalt: Ute i Atlanten ligger salthalten på i medeltal 35 promille, men inne i Östersjön är salthalten betydligt lägre. Vid inloppet till Östersjön sjunker salthalten dramatiskt till ca 8 promille. Här uppe i Höga Kusten är salthalten så låg som 4-5 promille. Allra längst norrut i Bottenviken är det så gott som rent sötvatten. Salthalten är något som tydligt påverkar vilka arter som vi hittar i havet. Alla arter som lever i Östersjön kommer antingen från söta eller salta förhållanden från början. De har sedan fått lära sig att leva i Östersjön. De tycker att livet i Östersjön är lite jobbigt på grund av den låga salthalten. Därför är det väldigt få arter som klarar av att leva här och de som finns blir ofta betydligt mindre i storlek än sina släktingar på t.ex. Västkusten. Detta gäller inte minst blåmusslan och blåstången. Den låga salthalten gör också att Östersjöns arter är mycket känsliga för störningar. – 34 – Fig 6. Kartan i bilden ovan visar uppmätta salthalter i havsvattnet. Salthalten pendlar från som högst 4,7 ‰ ner till 3,4 ‰ vid dessa mätningar. Skillnad i salthalt mellan yttre och inre delar av skärgården förekommer, då det finns rikligt med sötvattensutflöde. Ångermanälven som mynnar i området är en av Sveriges vattenrikaste älvar, med en medelvattenföring på 485 m3/s vid mynningen. Sötvattensutflöden i kombination med långsamt vattenutbyte och avsnörda vikar med trösklar bidrar till en låg salthalt. Vattenomsättning: Östersjön har ett väldigt begränsat vattenutbyte med det utanförliggande Västerhavet. Allt vatten som ska in eller ut ur Östersjön måste passera genom de smala sunden vid Danmark och Skåne. Detta gör att vattnet i Östersjön byts ut väldigt långsamt. Det kan ta upp till 30 år innan allt Östersjöns vatten är utbytt. Det betyder att allt vi släpper ut stannar kvar mycket länge –gifter, olja, näringsämnen m.m. På lokal nivå kan vattenomsättningen mellan olika fjärdar och havsbassänger variera. Vattenomsättningen för bottenvattnet i Höga kustens fjärdar varierar från 10-39 dagar, men kan även vara över 40 dagar i de inre vattnen, samtidigt är vattenomsättningen 0-9 dagar i de yttre områdena. – 35 – Strömmar: Kunskapen om hur havsvattnet rör sig är väldigt dåligt känt för området. Här skulle en ordentlig kartläggning behöva göras. Rent generellt kan sägas att det går en nordlig ström längs den finska sidan och en sydlig ström längs den svenska kusten. 2.2.3 Avrinningsområde Det vatten som rinner av från land och påverkar havet i BSPA-området har sitt ursprung långt in i Norges fjällvärld, se figur 7. µ BSPA gräns Avrinningsområden 0 15 30 60 Kilometer Länsstyrelsen Västernorrland. © Bakgrundskartor Lantmäteriet, dnr 106-2004/188 Fig 7. I kartan ovan visas hela avrinningsområdet för BSPA Höga kusten. Naturens olika höjdskillnader avgör vattnets väg. På sin färd genom avrinningsområdet löser vattnet upp näring både från jorden och berggrunden och ur fåran, som vattnet holkar ur, för det med sig jordpartiklar. Avrinningsområdets berggrund och jordmån samt markanvändningen inverkar på hur vattendragens vattenkvalitet. Avrinningen från en växande skog är relativt ren och näringsfattig. Efter avverkning rinner både närsalter och försurande humusämnen ut i vattendrag och sjöar. Också från åkrarna rinner närsalter ut. Närsalter göder inte bara marken utan också vattensystemet. Från vägar och parkeringsplatser avrinner salt, oljor och andra föroreningar. – 36 – Fig 8. Kartan ovan visar de mindre avrinningsområdena för havsområdet. 2.2.4 Vattenförekomster enligt vattendirektivet Indelningen av vatten i olika vattenförekomster grundar sig på att varje vattenförekomst ska vara likartad i alla områden som man studerar. Det innebär att hela vattenförekomsten ska tillhöra samma typ (sjö, å, kustvatten etc.), ha samma vattenkvalitet och bedömas utsättas för samma typ och nivå av miljöpåverkan. Inom Höga kusten finns det 18 kustvattenförekomster enligt Vattendirektivet, dessa är: Del av Bottenhavets utsjövatten, Norra Bottenhavets kustvatten (mindre del), Havsfjärden (halva), Gullviksfjärden, Nätrafjärden, Näskefjärden, Mjältöfjärden, Norrfjärden, Dockstafjärden, Ullångersfjärden, Omnefjärden, Edsätterfjärden, Gaviksfjärden, Grönviksfjärden, Norafjärden, Storfjärden och Ramöfjärden., se karta i bilaga 8 för de olika vattenförekomsternas gränser. – 37 – 2.3 Områden av Riksintresse Ett riksintresse är ett mark- eller vattenområde, som är av nationell betydelse när det gäller bevarande eller utveckling. Det kan vara områden med värdefulla natur- och kulturmiljöer eller av stor vikt för yrkesfisket, industrin eller våra kommunikationer. Ett område som är utpekat som riksintresse ska så långt det är möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada dess värde. Det innebär att områdets värden är så stora att de ska ges företräde vid beslut som rör användning av mark och vatten i området. Bestämmelser om områden av riksintresse finns i miljöbalkens 4:e kapitel. Bestämmelserna omfattar ett antal geografiskt avgränsade områden, som i sin helhet utgör riksintresse på grund av dess natur- och kulturvärden. Dessa områden beslutas av Riksdagen och anges direkt i lagtexten. Syftet är att skydda områdenas natur- och kulturvärden. För Höga Kusten uttalas i miljöbalken särskilt områdets stora värden för turism och friluftsliv, vilket gäller främst det rörliga friluftslivet. Riksintresseområden finns även enligt miljöbalkens 3:e kapitel och utses av centrala myndigheter inom sina respektive ansvarsområden i samråd med länsstyrelserna. Några exempel är Naturvårdsverket (naturmiljöer, friluftsliv), Riksantikvarieämbetet (kulturmiljöer) och Trafikverket (vägar, farleder, hamnar med mera). Fiskeriverket utser riksintressen för yrkesfisket. I miljöbalkens 3:e kapitel finns också riksintressen för totalförsvaret, vilket består av såväl det militära som civila försvaret. Riksintressen för totalförsvarets militära del kan i vissa fall redovisas öppet och i andra fall inte. Dels finns områden i form av övnings- och skjutfält och flygflottiljer som redovisas öppet, dels områden som av sekretesskäl inte kan redovisas öppet. De senare har oftast koppling till spanings-, kommunikations- och underrättelsesystem. Huvuddelen av Sveriges kommuner är i olika omfattning berörda av riksintresset. – 38 – Fig 9. Ovan visas området av riksintresse enligt kapitel 4 Miljöbalken. BSPA Höga Kusten har nästan samma avgränsning som riksintresset enligt kapitel 4 Miljöbalken. – 39 – Fig. 10. Kartan ovan visar riksintresse Naturvård enligt kap 3 Miljöbalken, vilket omfattar hela kap 4-området men även Ulvödjupet. Ulvödjupet är Bottenhavets största djup, 293 m, och är beläget ca 15 nautiska mil sydost om Ulvöarna. – 40 – Tabell 2 visar uttdrag ur värdebeskrivningen för riksintresset Höga Kusten enligt kap 3 Miljöbalken. Den nya kunskap som tas fram i projekt BSPA Höga Kusten om de marina värdena bör läggas in i riksintressebeskrivningen, dvs. beskrivningen nedan bör ändras efter att samverkansplanen är antagen. Tabell 2.”Riksvärde Skärgårdslandslandskap Kustlandskap Havslandskap Berggrundsmorfologi, sed. berggrundsstratigrafi, sprickdal, kalottberg, klapperfält, strandvallar Barrskog Lövskog Naturskog Naturbetesmark Äng Topogent kärr Strand Sjö Kusthav Strandnära djupområde Djuphav Öar och skär Fauna Fauna Fauna Fauna Flora Värdeomdöme: ’’Höga kusten är ett världsunikt referensområde för framtida studier av geologiska processer i samband med landhöjning, marin ekologi, sjöfågelpopulationers variationer, klimat- och bergartsrelaterad växtekologi, kulturmarkens historia och vegetationsförändringar. Ett storslaget landskap med en mångfald landbiotoper och havsmiljöer, vackra kulturhistoriska miljöer och låg exploateringsgrad gör också området utomordentligt intressant för friluftsliv och turism.” ”Ringkalleberget-Sörleviken är ett mycket viktigt referensområde för geologisk - botanisk marinbiologisk forskning och undervisning. Område med speciell berggrundsstratigrafi (diabas, sandsten, anortosit), sällsynta nordliga och sydliga växter i möte och avsnörningshavsvik i landhöjningsområde. Inom detta begränsade område finns Höga Kustens samtliga strandtyper och landbiotoper. Vågsfjärden är en sjö som avsnörts från havet under i sen tid (1800-talet). Nyckelområde för förståelsen av landhöjningens biologiska successionsförlopp i Höga Kusten och visar särskilt väl landskapets utveckling samt geologiska processer. Den är stor, djup, lågproduktiv klarvattenssjö i kustregionen med orört utlopp och hyser istidsrelikter (bl a Pontoporeia affinis).” ”Norafjärden är en stor skyddad havsvik med trång grund mynning med rik marin flora och fauna. Gaviksfjärden är en stor skyddad havsvik med trång djup mynning med rik marin flora och fauna. Omnefjärden är stor skyddad havsvik med bred djup mynning med rik marin flora och fauna. Samtliga fjärdar är representativa områden för Höga Kusten och – 41 – referensområden för marin miljöövervakning. Ulvödjupet är ett representativt nyckelområde för den marinbiologiska forskningen med kemisk, fysikalisk och biologisk övervakning i öppna havets miljö. Bottniska vikens djupaste del.” 2.4 Skyddade områden enl. Miljöbalken Kap.7 2.4.1 Nationalpark Nationalparker ska enligt Naturvårdsverket uppfylla följande kriterier: Representera utbredda och unika svenska landskapstyper i ett system över landet Omfatta hela landskapsavsnitt på normalt minst 1 000 hektar Till sin kärna och huvuddel vara natur med ursprunglig karaktär Vara storslagna eller särpräglade i sitt slag och vara intressanta som sevärdheter Ha höga naturvärden Kunna skyddas effektivt och samtidigt utnyttjas för forskning, friluftsliv och turism utan att naturvärden skadas Sverige blev det första landet i Europa att inrätta nationalparker, när riksdagen 1909 avsatte mark till nio parker. Det finns idag 29 nationalparker i Sverige, med sammanlagt ca 7 000 km² landareal. Skuleskogen som inrättades 1984 och utökades 2009 är 3062 hektar stort och har storslagna utsikter över skog och hav, vackra insjöar, frodiga granskogsdalar och spännande geologiska fenomen. Syftet är "...att ett starkt kuperat, kustanknutet skogs-, hällmarks- och sprickdalslandskap skall bevaras i orört skick, där växtlighet ochdjurliv får utvecklas fritt.” Även en mindre del hav (282 ha) ingår i Skuleskogens nationalpark. 2.4.2 Naturreservat Det finns mer än 100 000 skyddade områden i världen som täcker cirka 11,5 procent av jordens landyta och 0,5 procent av haven. I Sverige finns idag cirka 3500 naturreservat. 75 procent av deras areal finns i fjällvärlden och utgörs till största delen av fjällhed, fjällbjörkskog och barrskog. Bildande av naturreservat är ett av flera medel för att uppnå de av riksdagen fastställda miljökvalitetsmålen. Enligt miljöbalken finns fem giltiga skäl att bilda naturreservat: bevara den biologiska mångfalden vårda och bevara värdefulla naturmiljöer sörja för människans behov av friluftsliv skydda, återställa eller nyskapa värdefulla naturmiljöer skydda, återställa eller nyskapa livsmiljöer för skyddsvärda arter Inom området finns 19 st naturreservat: Balesudden, Gnäggen, Halsviksravinen, Herrestaberget, Hummelvik, Högbonden, Norrfällsviken, Omneberget, Skuleskogen, Skuleberget, Storsand, Högklinten, Södra Ulvön, Trysunda, Villmyran, Ögeltjärn, Mjältön, Storön och Rotsidan. – 42 – Varje naturreservat är unikt och har därför egna föreskrifter för att bevara naturvärdena, de har en skötselplan som är specifikt utformad för det enskilda reservatet. I naturreservatets beslut med tillhörande skötselplan beskrivs syfte och mål med reservatet samt hur området ska förvaltas för att värdena ska bestå. Exempel på skötselåtgärder i naturreservat är slåtter, bete, selektiv avverkning av träd och naturvårdsbränning. Naturreservaten inom Höga Kusten inklusive nationalparken, Skuleskogen, utgör totalt cirka 7069 ha, varav 1 % är strandområden och 22 % utgörs av hav. I dagsläget finns inget marint naturreservat i området. Med det menas att inget befintligt naturreservat har i syfte att skydda de marina värdena. Däremot så ingår hav i flera av naturreservaten, dvs. hav har tagits med som ligger i direkt anslutning till befintliga landreservat (därav siffran i diagram 2 nedan). Vid en framtida revidering av dessa beslut kan det således vara aktuellt att införliva även de marina värdena. Fördelning av områden 22% 1% Marint Strand Övrigt 77% Diagram 2. Diagrammet ovan visar andelen skyddad natur i naturreservaten inklusive Skuleskogens nationalpark inom Höga kusten. Den marina delen utgör 1557 HA och strand 83 HA. Total area på de skyddade områdena är 7069 HA – 43 – Fördelning av de marina habitaten 6% Marint vatten Skär och små öar i Östersjön Akvatisk del 94% Diagram 3. Diagrammet ovan visar fördelningen av olika marina habitat inom naturreservaten inklusive Skuleskogens nationalpark inom BSPA-området. Fördelning av strand habitaten 2% 14% Perenn vegetation på sten och grusvallar Vegetationsklädda havsklippor 7% 45% Skär och små öar i Östersjön Terrester del Sandstränder med perenn vegetation i Östersjön Ickenatura-stränder - Sandstränder 32% Diagram 4. Diagrammet ovan visar fördelningen av olika strandhabitat inom naturreservaten inklusive Skuleskogens nationalpark inom BSPA-området. 2.4.3 Biotopskyddsområden Biotopskyddsområde används för små mark- eller vattenområden som är värdefulla livsmiljöer för hotade djur eller växterarter eller särskilt skyddsvärda. Skogsstyrelsen och kommunen får besluta om biotopskyddsområden som överensstämmer med någon av de biotoper som finns förtecknade i bilaga 2 och länsstyrelsen och kommunen får och besluta om biotopskyddsområden som överensstämmer med någon av de biotoper som finns i bilaga 3 i förordningen (1998:1252)om områdesskydd (FOM). Det finns även biotoper som är generellt – 44 – skyddade som biotopskyddsområden i hela landet enligt 5 § FOM. Dessa är förtecknade i bilaga 1 till förordningen, exempel på en sådan är ”Småvatten och våtmark i jorbruksmark”. 2.4.4 Naturvårdsavtal Naturvårdsavtal är ett komplement till andra skyddsformer och kan t.ex. användas för att skydda mindre områden. Avtalet är civilrättsligt och tecknas mellan staten eller en kommun och en markägare i syfte att bevara och utveckla ett områdes naturvårde. Naturvårdsavtal tecknas för en viss tid, maximalt upp till 50 år. Avtalet reglerar vad markägaren får i ersättning för vad denna förbinder sig att tillåta eller tåla. Fig. 11. I kartan syns områden med biotopskydd samt naturvårdsavtal. Arealen biotopskyddade områden är 54 ha fördelade på 15 områden. Det finns ett naturvårdsavtal, som är ett naturskogsartat barrskogsområde på 3,5 ha. – 45 – 2.4.5 Natura 2000 Natura 2000 är benämningen på det europeiska ekologiska nätverk som håller på att byggas upp inom EU. Nätverket innehåller idag flera tusen naturområden varav 120 stycken finns i Västernorrlands län. I dessa naturområden ska särskilda arter och naturtyper bevaras för framtiden. Skapandet av nätverket Natura 2000 är EU:s viktigaste strategi för bevarandet av biologisk mångfald och samtliga stater inom EU är tvungna att avsätta mark till nätverket. Natura 2000-arbetet styrs av två EU-direktiv, fågeldirektivet från 1979 och habitatdirektivet från 1992. Ingrepp som på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett Natura 2000-område kräver tillstånd från länsstyrelsen. De flesta av Natura 2000-områdena i Västernorrlands län är redan skyddade eller planeras att skyddas som nationalpark, naturreservat, biotopskydd eller liknande. Ett naturreservat kan med andra ord också vara ett Natura 2000-område. Det finns få Natura 2000 med syfte att skydda det marina livet i området. Inom området finns det 13 st Natura 2000-områden: pSCI 0710054 Skuleskogen pSCI 0710142 Villmyran pSCI 0710048 Omneberget pSCI 0710143 Gnäggen pSCI 0710046 Halsviksravinen pSCI 0710057 Balesudden pSCI 0710056 Trysunda pSCI 0710042 Högbonden pSCI 0710216 Lidängen pSCI 0710181 Djupviksberget pSCI 0710182 Stormyran på Ulvön pSCI 0710204 Ravin på Ronön pSCI 0710191 Hummelvik. De habitat enligt Natura 2000-klassificeringen som finns inom BSPA-området visas i bilaga 7. De angivna naturtyperna är skyddade enligt Art- och habitatdirektivet i Natura 2000. Syftet med bestämmelserna i art- och habitatdirektivet (rådets direktiv 92/43/EEG) är att säkra den biologiska mångfalden genom bevarandet av naturligt förekommande livsmiljöer samt den vilda floran och faunan inom EU:s medlemsländer. En stor del av havet inom Höga Kusten står endast angivet som kod 1000, dvs. marint vatten. En översyn av detta skulle behöva göras för att t ex skilja ut förekomst av marina habitat enligt Natura 2000-klassificieringen. En del av området bör kunna klassas som rev (kod 1170). Den enda klassade marina naturtypen inom de skyddade områdena i Höga Kusten idag är Skär och små öar i Östersjön (kod 1622). I området förekommer följande arter enligt art- och habitatdirektivet: Däggdjur: Björn, Lodjur, Gråsäl, Vikare, Utter, Brandts fladdermus, Fransfladdermus, Långörad fladdermus, Nordisk fladdermus, Vattenfladdermus Groddjur: Större vattensalamander, Åkergroda Övriga djur: Flodpärlmussla – 46 – Inom Höga Kusten förekommer följande arter enligt fågeldirektivet: Fåglar i området Berguv Bubo bubo Järpe Bonasa bonasia Smålom Gavia stellata Bivråk Pernis apivorus Kornknarr Crex crex Sparvuggla Glaucidium passerinum Brun kärrhök Circus aeruginosus Kungsörn Aquila chrysaetos Spillkråka Dryocopus martius Fiskgjuse Pandion haliaetus Mindre flugsnappare Ficedula parva Storlom Gavia arctica Fisktärna Sterna hirundo Orre Tetrao tetrix tetrix Svarthakedopping Podiceps auritus Gråspett Picus canus Ortolansparv Emberiza hortulana Sångsvan Cygnus cygnus Grönbena Tringa glareola Pärluggla Aegolius funereus Tjäder Tetrao urogallus Havsörn Haliaeetus albicilla Silvertärna Sterna paradisaea Trana Grus grus Jorduggla Asio flammeus Skräntärna Sterna caspia Tretåig hackspett Picoides tridactylus Arter som flyttar genom området: Blå kärrhök Circus cyaneus Ljungpipare Pluvialis apricaria Salskrake Mergus albellus Brushane Philomachus pugnax Mindre sångsvan Cygnus columbianus bewickii Stenfalk Falco columbarius Dvärgmås Larus minutus Myrspov Limosa lapponica Vitkindad gås Branta leucopsis Fjällgås Anser erythropus Pilgrimsfalk Falco peregrinus Källa: Artdatabanken – 47 – 2.4.6 Fågelskyddsområden Syftet med ett fågelskyddsområde är att skydda fåglarnas häckning mot störningar. Inom BSPA området gäller under häckningstiden 15 april – 15 augusti landstigningsförbud och förbud att uppehålla sig intill respektive ö eller skär på sätt som stör fågellivet. Följande fågelskyddsområden finns: Grönviksflasen Långskärsklubben Skopan och Gåsen Flasan Gråbuten Ratan Värnslingsklubbarna Västerskär-Mellanskär Gnäggen (landstigningsförbud 15 april – 1 september samt förbud att vistas närmare än 200 meter) 2.4.7 Kulturreservat Kulturreservat är en anpassbar skyddsform på så sätt att skyddet och bevarandearbetet kan anpassas till olika kulturmiljöers olika förutsättningar och värden samt tillåtas variera både mellan och inom kulturreservaten. Kulturreservat infördes med miljöbalken 1999 med avsikten är att möjliggöra vård och bevarande av värdefulla kulturpräglade landskap. Sandvikens fiskeläge är det enda kulturreservat som finns i området. Syftet med kulturreservatet är att skydda, bevara och informera om en kulturhistoriskt präglad miljö med kontinuitet från 1700talets fiskemiljö fram till vår tids semesteranläggning som startades i MoDo:s regi på 1940-talet. Ett vidare syfte är att bevara fiskelägets nuvarande funktion som rekreationsplats för allmänheten. 2.4.8 Strandskydd Syftet med strandskyddet att långsiktigt trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten. Strandskyddet är ett generellt skydd och gäller vid alla kuster, sjöar och vattendrag oavsett storlek. Det skyddade området är normalt 100 meter från strandkanten såväl på land som i vattenområdet och omfattar även undervattensmiljön. Området kan utvidgas högst till 300 meter om det behövs för att tillgodose något av strandskyddets syften. I delar av Höga Kusten är strandskyddet utvidgat till 200 meter. Om det finns särskilda skäl och åtgärden inte strider mot strandskyddets syften får dispens ges från strandskyddet, vilket söks hos Kramfors kommun eller Örnsköldsviks kommun. De särskilda skälen finns preciserade i miljöbalken. Länsstyrelsen prövar strandskyddsdispenser inom skyddade områden som finns i kapitel 7 miljöbalken, vilket även inkluderar Nordingrå naturreservat (§ 19 naturvårdslagen). Från februari 2010 finns möjlighet att som särskilda skäl för upphävande eller dispens från strandskyddet beakta om ett strandnära läge för en byggnad, verksamhet, anläggning eller – 48 – åtgärd bidrar till utvecklingen av landsbygden, så kallade LIS-områden. Enligt miljöbalken kapitel sju får inte bestämmelserna om LIS-områden tillämpas i kust- eller skärgårdsområdet från Veda vid Storfjärden till Skataudden vid Näskefjärden. Fig. 12. Ovan visar kartan strandskyddsområde 100m och 200m. Områden med 100m strandskydd har tunnare linje. De gröna linjerna visar gränsen för var LIS kan utpekas. LIS kan endast pekas ut norr om Skataudden. 2.4.9 Vattenskyddsområden I BSPA Höga Kusten finns flera vattenskyddsområden, vilka inrättas med stöd av miljöbalken. Anledningen till att de inrättas är för att skydda grund- eller en ytvattentillgång, som används eller kan antas komma användas som vattentäkt. Det är länsstyrelsen eller – 49 – kommunen som får besluta om ett område ska skyddas, som ett vattenskyddsområde. För ett vattenskyddsområde finns det föreskrifter för att säkerhetsställa skyddet av dricksvattnet. Fig. 13. Områden med vattentäkter inom och i närheten av BSPA-området. 2.4.10 Naturvårdsområde Innan miljöbalken trädde i kraft 1999 kunde länsstyrelsen eller kommunen avsätta naturvårdsområden med stöd av naturvårdslagen. Skyddsformen infördes i naturvårdslagen 1974 med syfte att värna landskapsbilden. Andra skäl kunde vara att upprätthålla skötseln av slåtterängar och betesmarker eller för att skydda populära områden för friluftsliv. I samband med införande av miljöbalken kom vissa områden att betraktas som naturreservat. Det gällde så kallade naturvårdsområden enligt nya 19 § naturvårdslagen (NVL). I BSPA Höga Kusten finns ett sådant område, Nordingrå naturvårdsområde. Skyddet innebär att det utan länsstyrelsens tillstånd är förbjudet att uppföra helt ny byggnad, vidta tillbyggnad, ändra eller omfärga befintlig byggnad som påverkar byggnadens förhållande till landskapsbilden. – 50 – Forts Tabell 17. Åtgärder/aktiviteter för hållbar utveckling av stränder. Tabell 3. Siffrorna i tabellen visar förekomsten av naturreservat, Natura 2000, nationalpark, biotopskydd och fågelskydd i BSPA Höga Kusten. Flera av områdena har flera skydd, t ex såväl Natura 2000 som naturreservat. Ha Fågelskydd Naturreservat Natura 2000 Nationalpark Biotopskydd Summa skyddad natur. Obs! Några områden ingår i flera skydd. – 51 – 52,5 4140,8 5799,3 3062 53,8 Andel av BSPA-området i % 0,03 2,7 3,8 2,0 0,04 7411 4,9 2.5 Världsarvet Höga Kusten Höga Kusten är ett världsunikt område på grund av den stora landhöjningen, vilket är en process som påbörjades under den senaste istiden. Landhöjningen pågår än idag och är så unik att FN-organet UNESCO utsåg Höga Kusten till ett världsnaturarv år 2000. Ett världsarv är en unik kultur- eller naturhistorisk miljö som vittnar om människans eller jordens historia. Världsarvskommittén antog Höga Kusten som världsarv med motiveringen: The site is one of the places in the world that is experiencing isostatic uplift as a result of deglaciation. Isostatic rebound is well-illustrated and the distinctiveness of the site is the extent of the total isostatic uplift which, at 294m, exceeds others. The site is the "type area" for research on isostacy, the phenomenon having been first recognised and studied there Världsarvet består till 56 % av vatten. I nominerings- och prövningsprocessen för världsarvet behandlades frågan om den marina delen av området. En av frågorna från Unescos världsarvskommitté var varför så stor marin del tagits med inom området. Förklaringen/motiveringen var att den utgjorde en viktig del av förståelsen av landhöjningen och till en del var ”framtida uppstigande land”. De marina värdena beskrevs i en särskild delrapport, ”Det marina livet”, och är främst den biologiska förändringsprocess som sker när marina områden genom landhöjningen avsnörs från havet och förändras från saltvatten till sötvatten. Sverige hade även nominerat Höga Kusten för dessa biologiska värden. Världsarvskommittén godkände inte att de biologiska värdena utgjorde ett eget kriterium men godkände avgränsningen av den marina delen. De biologiska värdena kan därför sägas utgöra en del av de geologiska landhöjningsvärdena men inte i sig utgöra ett eget världsarvsvärde. UNESCOs världsarvskommitté har startat ett särskilt initiativ, ”The World Heritage Marine Programme”, för de marina världsarven, där Höga Kusten är ett av dessa. Avsikten med programmet är att etablera ett effektivt bevarande och en effektiv skötsel av befintliga och potentiella marina världsarvsområden. Med hänsyn till de marina värdena i BSPA-området Höga Kusten kan det vara av stort värde att i framtiden utveckla kontakterna med detta UNESCO-initiativ och HELCOM. Liksom för BSPA-områdena finns det ingen särskild lag för ett världsarv utan de ska enligt världsarvskonventionen skyddas med nationell lagstiftning, som i Sverige sker främst genom miljöbalken samt plan- och bygglagen. Världsarvets värden utgör en del av riksintresset Höga Kusten enligt kap 3 och 4 MB och skall beaktas vid översiktsplanering, detaljplanering och tillståndsgivning. Världsarvet Höga kusten utökades 2006 med Kvarkens skärgård i Österbotten (Finland) och heter sedan dess Höga kusten/Kvarkens skärgård. – 52 – Övriga skyddade områden: Förutom ovanstående områden som är skyddade enligt kap.7 Miljöbalken, så finns det även andra typer av skyddade områden. 2.6.1. Naturvårdsobjekt Länsstyrelsens så kallade naturvårdsobjekt är områden med kända höga naturvärden av olika slag. Naturvårdsobjekten är klassificerade i en 3-gradig skala där 1 är ”högsta naturvärde”. Klassificeringen av naturvårdsobjekten ska ses som ett underlag och värdena kan ha förändrats sedan bedömningen gjordes. Fig. 15. Naturvårdsobjekt inom BSPA Höga Kusten. 2.6.2 Nyckelbiotoper Nyckelbiotoper är skogsområden med mycket höga naturvärden. Nyckelbiotop är ett kvalitetsbegrepp som avser skogsområden där man finner eller kan förväntas finna rödlistade arter. Dessa skogar har egenskaper som gör att de har en nyckelroll för missgynnade och – 53 – hotade djur och växter i skogen. Begreppet nyckelbiotop har ingen juridisk innebörd. Det finns inget direkt lagligt skydd för nyckelbiotoper. Däremot kan staten, genom Skogsstyrelsen, utbetala ersättning till markägaren. Då inrättas ett så kallat biotopskydd som fungerar i det närmaste som ett litet naturreservat. Fig. 16. Kartan ovan visar var nyckelbiotoper finns inom och i närheten av BSPA Höga Kusten. 2.6.3 Hotade arter I bilaga 5 presenteras vilka hotade arter som förekommer inom BSPA-området (kärlväxter, fiskar, fåglar och däggdjur). I samma bilaga presenteras även växter som är lite speciella som förekommer inom området, med vilket menas att de t ex har sin nordgräns i område, är endemisk för området etc. Inom BSPA Höga Kusten förekommer såväl rödlistade arter som fridlysta arter och även så kallade ÅGP-arter. Vad ÅGP innebär presenteras nedan. ÅGP-arter: ÅGP (Åtgärdsprogram för hotade arter) är en satsning för att nå miljömålen och specifikt en satsning på ett rikt växt- och djurliv. Nationellt har ca 500 hotade arter har valts ut som ÅGP- – 54 – arter och av dessa berör ca 70 arter Västernorrlands län, fördelat på ca 50 åtgärdsprogram. Västernorrland har 9 åtgärdsprogram som vi är nationellt ansvariga för, vilket omfattar framtagande och uppföljning. Urvalet av arter har gjorts utifrån olika kriterier, men ett huvudkriterium har varit att arten ska kunna gynnas genom någon slags åtgärd, vanligtvis för att efterlikna en naturlig störning eller genom att restaurera en missgynnad naturtyp. Även många hävdberoende arter ingår. Det som är helt unikt med Höga kusten förutom det kuperade landskapet och landhöjningseffekter, är de glesa hälltallmarkskogarna som erbjuder ett mycket varmt klimat som bara återfinns betydligt längre söderut i landet eller till och med längre söderut i Europa. En ÅGP-art som är knuten till just den miljön är jättepraktbaggen. Jättepraktbaggen kräver död ved för sin långa larvutvecklingstid på 3-6 år och det krävs att veden är solbelyst under större delen av dagen. Det räcker med endast en mindre beskuggning under en del av dagen för att platsen ska betraktas som olämplig. Sådana miljöer existerar knappast i det övriga skogslandskapet och klart är också att havets utjämnande effekt på temperaturen har stor betydelse. Inom ÅGP finns i dagsläget ett femtontal åtgärdsprogram som berör BSPA-området. Fig. 17. I kartan visas fynd av vissa åtgärdsprogramsarter (ÅGP arter) av växter, svampar, vattensalamander och insekter. Även flodpärlmussla är en ÅGP-art, men den visas i egen figur. – 55 – 2.6.4 Marina ekosystemet Det var i havet som livet en gång började. Hav täcker idag över 70 % av jordens yta, så det är med all rätt som jorden kallas för ’den blå planeten’. Trots det utgörs havet av stora outforskade områden som vi vet mindre om än om månen! Här finns förmodligen ett stort antal arter som ingen känner till. Havet är samtidigt en miljö som utnyttjas hårt, just på grund av att vi inte ser vad som händer under ytan. Höga Kusten utgör med sin speciella geologi och med sin brutna kust ett synnerligen diverst marint ekosystem. Salthalten är tillräckligt hög för att de flesta arterna man finner längre söderut i Östersjön fortfarande kan förekomma. Flora och fauna utgörs av en blandning av sötvattens- och marina arter. Inom området finns såväl mjukbotten som hårdbotten. Med mjukbotten menas att botten utgörs av ett mjukt material, så som sand, lera och dy. På sådana bottnar är vattnet mer stilla. Här sitter växterna fast med rötter och en del djur lever nedgrävda i botten. Med hårdbotten menas att botten utgörs av ett hårt material, så som klippor, block och sten. På sådana bottnar är vattnet ofta i rörelse och de som lever här måste kunna hålla sig kvar på något sätt. Algerna har inga rötter utan sitter fast på klippor och stenar med en sorts häftplattor. Blåmusslor har istället trådar som de sitter fast med. Rent generellt kan man säga att ytterskärgårdsområdena domineras av hårdbotten, medan innerskärgårdsområdena domineras av mjukbotten, speciellt i de vågskyddade vikarna. För organismerna i havet innebär detta två helt olika världar med helt olika förutsättningar. Många arter har specialiserat sig till ett liv antingen på de mjuka bottnarna eller på de hårda bottnarna. Sedan finns det fiskar som rör sig mellan dessa miljöer. Vågexponeringen i området varierar från exponerat till väldigt skyddat (ultraskyddat). Nedan följer en allmän presentation av den marina miljön i BSPA-området, för mer ingående beskrivningar se kapitel 3.2 och 3.6. Fig. 18. Inom området förekommer såväl smalbålig som bredbålig blåstång. Den smalbåliga har under senare år klassats som en egen art, smaltång (Fucus radicans). (Foto: Hans Kautsky) – 56 – Fig. 19. Brunalgen snärjtång, även kallad sudare (Chorda filum). (Foto: Hans Kautsky) Havet i Höga Kusten domineras av stora vattendjup nära inpå land. Branta klippor stupar ner i havet och dessa fortsätter många gånger ner under vattnet. Många fjärdar domineras av klippor och sten de första metrarna för att sedan plana ut i sandbotten. De ekologiskt viktiga grunda vikarna förekommer mycket sparsamt i BSPA-området. Diagram. 5. Sammanställning över djupfördelningen av havet i BSPA Höga Kusten (blå stapel). De röda staplarna visar djupfördelningen av de idag områdesskyddade områdena. De djupare bottnarna saknar idag helt områdesskydd. (december 2010) – 57 – Diagram 6. Sammanställning över havsområdets exponerningsgrad för vågor och vind (blå stapel). De röda staplarna visar exponeringsgraden av de idag områdesskyddade områdena. De exponerade bottnarna saknar idag helt områdesskydd. (december 2010) Fig. 20. Foto: Lotta Nygård – 58 – Fisk Kunskapen om fisk i havet är tyvärr bristfällig i dagsläget. Nedan visas en karta med sammanställning av lekområden för ett antal arter. För mer information se kapitel 3.2. Fig. 21. Kartan visar lekområden för olika fiskarter. Källa: Intervjustudie Fiskeriverket samt GIS-studie och fältinventering (sikyngel) Länsstyrelsen Undervattensvegetation I de grunda vågskyddade vikarna där botten utgörs av sand eller mjukbotten, breder ofta mäktiga ängar av kransalger eller kärlväxter ut sig. I dessa miljöer trivs många fiskar och även andra smådjur. Dessa miljöer lockar även till sig många fåglar på jakt efter mat eller vila. På de mer exponerade lokalerna med hårdbotten domineras växtligheten istället av olika typer av alger. I kustekosystem är stora alger viktiga för den lokala biodiversiteten, detta eftersom de ger en livsmiljö för många fastsittande växter och djur samt ger skydd åt kräftdjur och fiskar som annars inte kan överleva i området. För mer information se kapitel 3.2. – 59 – Fig. 22. Kartan ovan visar var blåstång (Fucus sp.) finns respektive saknas inom BSPAområdet. Resultat utifrån dykinventeringar t.o.m. år 2010. Blåstången kräver hårt bottensubstrat att fästa vid och saknas således på mjukare bottnar. Blåstången kräver även en salthalt som ej understiger ca 4 promille och saknas således i närheten av sötvattensutflöden. – 60 – Fig. 23. Kartan ovan visar förekomst av kransalger i BSPA-området. De kransalger som växer i området är: borststräfse (Chara aspera), grönsträfse (Chara baltica) och havsrufse (Tolypella nidifica). Resultat utifrån dykinventeringar av undervattensvegetation. – 61 – Marina naturtyper och habitat Inom området finns ett stort antal olika marina naturtyper och habitat (livsmiljöer), vilket utgör livsrum för ett stort antal arter. Nedan presenteras sannolikheten för att olika arter förekommer. Observera att kartorna inte visar exakt var olika arter förekommer, utan sannolikheten för att du ska hitta de olika arterna. Kartorna är bra för att få en översiktlig bild av området, men ska ej användas på detaljnivå. De kan dock ge en översiktlig bild över var olika naturtyper finns, sedan måste fältbesök göras för att bekräfta kartans bild. Det syns t ex tydligt att kärlväxter och kransalger förekommer i de grunda vågskyddade vikarna, medan områdena längre ut domineras av olika typer av alger. Kartorna bygger på en omfattande inventering med så kallad drop-video under år 2009. På ett stort antal punkter i området vet vi således vad det är för naturtyp samt vilka växter och fastsittande dur som förekommer, mellan dessa punkter har det sedan med hjälp av dator gjorts en uppskattning av vilka arter som finns. Detta har gjorts utifrån en rad antal parametrar så som bottentyp, exponeringsgrad och salthalt. Kartorna nedan är endast ett urval av resultatet från det omfattande arbetet. För mer information och resultat se separat kommande rapport (Länsstyrelsen Västernorrland, 2011). Fig. 24. Kartan ovan visar sannolikheten för förekomst av blåstång (Fucus vesiculosus). Observera att kartan således inte visar var blåstång faktiskt växer, utan endast sannolikheten för att den finns. Förekomsten av blåstång styrs framförallt av, i ordning efter inverkan, djup, Mifo = Punktäthetsanalys för samtliga MIFO objekt, Helcom = Cost distance analys av Helcom industry coastal (de värsta utsläppsindustrierna enligt HELCOM) och Swm_vd = – 62 – vågexponering nedräknad till botten. Ovanstående modellering är gjord av AquaBiota på uppdrag av Länsstyrelsen Västernorrland år 2010. Fig. 25. Kartan ovan visar sannolikheten för förekomst av sträfsen (Chara sp.). Observera att kartan således inte visar var sträfsen faktiskt växer, utan endast sannolikheten för att de finns. Sträfsen går även under namnet kransalger. Förekomsten av sträfsen styrs framförallt av, i ordning efter inverkan, djup och vågexponering. Om vi haft tillgång till ett mer detaljerat substratlager hade vi fått en annorlunda prediktion av Chara. Nu blev prediktionen ganska generell på grunda lagom exponerade bottnar. Ovanstående modellering är gjord av AquaBiota på uppdrag av Länsstyrelsen Västernorrland år 2010. På grunda skyddade bottnar i området förekommer olika arter av sträfsen, dvs. kransalger (Chara sp.). De saknar liksom andra alger rötter, utan har istället rotliknande rhizoider som de förankrar sig i den mjuka botten med. Kransalger förekommer således inte på hårdbotten eftersom de där inte har någon möjlighet att förankra sig. I flera av de grunda skyddade vikarna i Höga Kusten förekommer mattor av kransalger. Dessa håller oftast en högt ekologiskt värde, inte minst för att många fiskar är knutna till dessa miljöer för sin lek och uppväxt. Släktnamnet Chara betyder prydnad och glädje. – 63 – Kransalger som finns inom BSPA Höga Kusten (vad vi vet idag) är: Chara aspera (Borststräfse) Chara tomentosa (Rödsträfse) Tolypella nidifica (Havsrufse) Fig. 26. Kartan ovan visar sannolikheten för förekomst av sudare (Chorda filum), även kallad snärjtång. Observera att kartan således inte visar var sudare faktiskt växer, utan endast sannolikheten för att den finns. Förekomsten av sudare styrs framförallt av, i ordning efter inverkan, djup, Substrat = SGU:s substrat och Helcom = Cost distance analys av Helcom industry coastal (de värsta utsläppsindustrierna enligt HELCOM). Ovanstående modellering är gjord av AquaBiota på uppdrag av Länsstyrelsen Västernorrland år 2010. – 64 – Fig. 27. Kartan ovan visar sannolikheten för förekomst av skäggalg och krulltrassel (Dictyosiphon, stictyosiphon). Observera att kartan således inte visar var skäggalg och krulltrassel faktiskt växer, utan endast sannolikheten för att de finns. Förekomsten av skäggalg och krulltrassel styrs framförallt av , i ordning efter inverkan, djup, Mifo = Punktäthetsanalys för samtliga MIFO objekt, bottensalinitet och djup. Ovanstående modellering är gjord av AquaBiota på uppdrag av Länsstyrelsen Västernorrland år 2010. – 65 – Fig. 28. Kartan ovan visar sannolikheten för förekomst av blåmussla (Mytilus edulis). Observera att kartan således inte visar var blåmussla faktiskt finns, utan endast sannolikheten för att den finns. Förekomsten av blåmussla styrs framförallt av, i ordning efter inverkan, vågexponering, Helcom = Cost distance analys av Helcom industry coastal (de värsta utsläppsindustrierna enligt HELCOM) och djup. Ovanstående modellering är gjord av AquaBiota på uppdrag av Länsstyrelsen Västernorrland år 2010. – 66 – Fig. 29. Kartan ovan visar sannolikheten för förekomst av borstnate (Potamogeton pectinatus). Observera att kartan således inte visar var borstnate faktiskt växer, utan endast sannolikheten för att den finns. Förekomsten av borstnate styrs framförallt av, i ordning efter inverkan, djup, Helcom = Cost distance analys av Helcom industry coastal (de värsta utsläppsindustrierna enligt HELCOM). Swm_vd = vågexponering nedräknad till botten. Ovanstående modellering är gjord av A quaBiota på uppdrag av Länsstyrelsen Västernorrland år 2010. – 67 – Fig. 30. Kartan ovan visar sannolikheten för förekomst av ålnate (Potamogeton perfoliatus). Observera att kartan således inte visar var ålnate faktiskt växer, utan endast sannolikheten för att den finns. Förekomsten av ålnate styrs framförallt av, i ordning efter inverkan, djup och vågexponering nedräknad till botten. Ovanstående modellering är gjord av AquaBiota på uppdrag av Länsstyrelsen Västernorrland år 2010. – 68 – Fig. 31. Kartan ovan visar sannolikheten för förekomst av fjäderslick (Polysiphonia fucoides). Observera att kartan således inte visar var fjäderslick faktiskt växer, utan endast sannolikheten för att den finns. Förekomsten av fjäderslick styrs framförallt av , i ordning efter inverkan, Substrat = SGU:s substrat, djup, Swm = Vågexponering och Helcom = Cost distance analys av Helcom industry coastal (de värsta utsläppsindustrierna enligt HELCOM). Ovanstående modellering är gjord av AquaBiota på uppdrag av Länsstyrelsen Västernorrland år 2010. – 69 – Fig. 32. Kartan ovan visar sannolikheten för förekomst av rödslick (Polysiphonia spp) och rödris (Rhodomela). Observera att kartan således inte visar var rödslick och rödris faktiskt växer, utan endast sannolikheten för att den finns. Förekomsten av rödslick och rödris styrs framförallt av, i ordning efter inverkan, substrat = SGU:s substrat, djup, Swm = Vågexponering och Helcom = Cost distance analys av Helcom industry coastal (de värsta utsläppsindustrierna enligt HELCOM). Ovanstående modellering är gjord av AquaBiota på uppdrag av Länsstyrelsen Västernorrland år 2010. – 70 – Fig. 33. Kartan ovan visar sannolikheten för förekomst av tarmalg (Ulva intestinalis). Observera att kartan således inte visar var tarmalg faktiskt växer, utan endast sannolikheten för att den finns. Ovanstående modellering är gjord av AquaBiota på uppdrag av Länsstyrelsen Västernorrland år 2010. – 71 – 2.6.5 Värdefulla marina områden Samtliga nedan presenterade områden har ett högt naturvärde tillsammans och var för sig. Denna sammanställning har ej funnits tidigare, utan är helt nytt material utifrån det stora antal inventeringar som har gjorts de senaste åren. Bedömningar har gjorts utifrån den kunskap vi har idag (dec 2010). Områdena kan komma att modifieras efter att ytterligare inventeringar görs. Följande naturvärden har legat till grund för bedömningen av marint naturvärde: Dykinventeringar av fastsittande vegetation och djur (ett stort antal lokaler är undersökta på detta sätt) Inventeringar med hjälp av undervattensvideo (ett flertal områden karterade på detta sätt, många gånger med efterföljande dykinventeringar) Inventeringar med hjälp av så kallad drop-video, då en kamera sänks ner till botten från båt (en omfattande inventering utfördes år 2009) Fågelinventeringar Provfisken i sötvatten GIS-analyser av lekområden för fisk Intervjustudie kring lekområden för fisk (utförd av Fiskeriverket) Kustinventeringen (undervattensvegetation i strandzonen, till ca 1 m djup) Utöver detta har även experter inom de olika områdena bidragit med sin kunskap om de olika områdena. Det gäller inte minst fiskevårdsområden och ornitologiska föreningen som har varit till stor hjälp. Utav nedanstående har en del områden bedömts ha extra höga marina värden och dessa benämns som hotspots. Artrikedomen är bedömd utifrån länets förutsättningar. Att området är utpekat som värdefullt marint område beror så gott som uteslutande på områdets ekologiska betydelse (t ex lekområde för fisk, häckningsområde för fågel), och mer sällan förekomst av enstaka arter. De värdefulla marina områdena i BSPA-området visas på kartan på nästa sida. – 72 – Gaviksfjärden: Hela området bedöms vara ett så kallat hotspot med extra höga marina naturvärden. Vi har idag god kunskap om områdets marina miljö. Även Bråtan inom området har klassats som hotspots. Representativitet: Mycket representativ för området (skolexempel!). Biotoprikedom: Högsta, dvs. stort antal olika bottentyper samt olika exponeringsgrad. Artrikedom: Stor Förekomst av grunda vikar: 4st, varav den största är Fällsvikshamn Förekomst av laguner: 1 st (Fällsvikshamn) Miljöövervakning: Bottenfauna Vattnets fysikaliska och kemiska sammansättning Plankton Makrovegetation Fisk Referensområde såväl nationellt som regionalt Viktiga områden för fisk: Lekområden för strömming (enligt intervjustudie FiV) Lekområden för abborre & gädda (enligt GIS-analys över potentiellt viktiga områden) 5 st vattendrag med uppvandrande fisk: (enligt lokala fiskare och Fiskevårdsområden, via Temagrupperna): Sundströmmen –Abborre Rydbäcken –Havsöring Sörlebäcken –uppvandrande fiskart? Skiringsbäcken - uppvandrande fiskart? Norrsjöbäcken - uppvandrande fiskart? Viktiga områden för fågel med havsanknytning: (enligt ÅOF) Öarna i Gaviksfjärden: vigg, ejder, örn, roskarl Södra spetsen av Gaviksskatan: Tärnkoloni, troligen mest silvertärna, på lilla skäret Storbergsholmen Tärnor och måsar på södra delen av ön Inloppet till Sörleviken samt vassområdet på västra sidan av Sörleviken Vid inloppet -skrattmås och tärnor, vigg samt andra sjöfåglar Vid vassområdet håller rastande änder och vadare till vid lämpligt vattenstånd Fällsvikshamn: Svarthakedopping rastlokal, strandängar-bete, vegetationsrikt – 73 – Mädan: vigg, ejder, örn, roskarl Ramsta: Vadare Strandängar Rotsidan-Högbonden-Klubben Området utgörs av exponerad öppen kust, hårda bottnar, rika algsamhällen, stor djuputbredning av alger, artrikedom hög för exponerad kust i området. Vi har idag god kunskap om områdets marina miljö. Representativitet: Mycket representativ för området (skolexempel!). Biotoprikedom: Hög Artrikedom: Stor Förekomst av grunda vikar: Endast 1 liten (östra sidan av mynningen till Berghamn) Förekomst av laguner: Inga Området finns stor djuputbredning av alger, vilket indikerar god vattenkvalitet. En lokal vid Berghamn har den djupast förekommande blåstången i länet. Miljöövervakning: Bottenfauna (ingen inom området, men strax öster om) Makrovegetation Referensområde såväl nationellt som regionalt Viktiga områden för fisk: Framförallt lekområden för strömming (enligt intervjustudie FiV), men även lekområden för sik (enligt intervjustudie FiV). 2 st vattendrag med uppvandrande fisk: (enligt lokala fiskare och Fiv-områden, via Temagrupperna): Krangeltjärnsbäcken -uppvandrande fiskart? Östersjöbäcken - uppvandrande fiskart? Viktiga områden för fågel med havsanknytning: (enligt ÅOF) Öarna vid Gaviksfjärdens mynning Se över skydd. Bibehåll Långskärsklubb! Högbondens sydspets Silvertärnekolloni Det behövs beträdnadsförbud Befintliga skyddade områden: Rotsidan (endast land ingår) (NR) Högbonden (hav ingår) (NR+N2000) Långskärsklubb (fågelskyddsområde) – 74 – Hela området har höga marina värden, men följande hotspots är utpekade: Bråtan Rotsidan samt öarna vid Gaviksfjärdens mynning Högbonden Storön Området utgörs av exponerad till mycket exponerad öppen kust som har sötvattenspåverkan från Ångermanälven, framförallt i de sydvästra delarna. Området karaktäristeras av branta klippor även under havsytan. På norra Storön finns fina algsamhällen med speciell artsammansättning. Området är vetenskapligt intressant. Biotopriekdom: Mycket hög Artrikedom: Stor Förekomst av grunda vikar: Inga Förekomst av laguner: Inga Miljöövervakning: Ingen Viktiga områden för fisk: Lekområden för strömming på utsidan av Storön samt runt Grönviksflasen (enligt intervjustudie FiV). Lekområden för sik kring Lillholmen, Kulholmen, östra sidan av Hamnholmen (enligt intervjustudie FiV). 0 st vattendrag med uppvandrande fisk: (enligt lokala fiskare och Fiv-områden, via Temagrupperna) Viktiga områden för fågel med havsanknytning: (enligt ÅOF) Grönviksflasen Ejder m.m. Bibehåll fågelskydd Befintliga skyddade områden: Storön (endast land ingår) (NR) Grönviksflasen (Fågelskyddsområde) Norafjärden Norafjärden är tydligt sötvattenspåverkad av Ågermanälven med låg salthalt. Fjärden är trösklad, dvs. har en grundare klack vid mynningen. Området domineras av mjuka bottnar och kärlväxtsamhållen samt kransalgsängar. Det är relativt ovanligt med hårdbotten i området. Fjärden erbjuder en skyddad miljö från vågor och vind. Representativitet: Mycket representativ för området (skolexempel!). Biotoprikedom: Hög Artrikedom: Stor(sötvattensarter) Förekomst av grunda vikar: 16 st Förekomst av laguner: 2 st (Mörtviken, Bölestaviken) – 75 – Miljöövervakning: Bottenfauna (vart 5:e år) Vattnets fysikaliska och kemiska sammansättning (1 ggr/år) (SRK Nedre Ångermanälven - Programmet håller på att revideras) Viktiga områden för fisk: Hela fjärden utgör lekområde för siklöja (enligt intervjustudie FiV) Lekområden för abborre/gädda vid ett flertal vikar (enligt GIS-studie) 4 st vattendrag med uppvandrande fisk: (enligt lokala fiskare och Fiv-områden, via Temagrupperna) Noraån –Uppvandrande fiskart? Skullerstabäcken –Uppvandrande fiskart? Bölestjärnsbäcken –Uppvandrande fiskart? Yttertjärnsbäcken –Uppvandrande fiskart? Viktiga områden för fågel med havsanknytning: (enligt ÅOF) Öar vid Svartnorabron Middagsholmarna Befintliga skyddade områden: Inga Örarna Örarna utgörs av 5 st små öar, belägna mitt i Omnefjärden. Undervattensvegetationen är dåligt känd i området. Området har stor betydelse för fåglar. Förmodligen växer kärlväxtsamhällen mellan öarna och algsamhällen på de mer vågexponerade lägena. Området har även betydelse för fisk. Förekomst av grunda vikar: 1 st (grunt sund mellan Lillören och Storören) Förekomst av laguner: 0 st Miljöövervakning: Ingen Strax i närheten sker miljöövervakning av bottenfauna, växtplankton och vattnets kemiskaoch fysikaliska sammansättning. Viktiga områden för fisk: Lekområde för strömming (enligt intervjustudie FiV) Lekområde för sik (enligt intervjustudie FiV) Lekområden för abborre/gädda vid 2 vikar på Storören(enligt GIS-studie) 0 st vattendrag med uppvandrande fisk: (enligt lokala fiskare och Fiv-områden, via Temagrupperna) – 76 – Viktiga områden för fågel med havsanknytning: (enligt ÅOF) Hela området viktigt för fågel Befintliga skyddade områden: De 2 små öarna Skorporna Läskären-Norrfällsviken Området utgörs av en gradient av miljöer från vågexponerad till skyddad kust. Algsamhällen förekommer ner till stora djup, vilket indikerar god vattenkvalitet. Längre in mot kusten ökar inslaget av mjukbottnar med tillhörande växt- och djursamhällen. Artrikdeom: Stor Förekomst av grunda vikar: 2 st små (Hägget, vilken ligger i havet utanför NR Norrfällsviken, samt innersta delen av Storsand, vilket ligger i havet utanför NR Storsand) Förekomst av laguner: Inga Miljöövervakning: Ingen Viktiga områden för fisk: Lekområden för strömming längs hela kuststräckan inom området (enligt intervjustudie FiV) Ett litet antal sikyngel påtfäffades vid den inventering som gjordes 2010 (Lst) Lekområden för abborre/gädda finns längst in i Norrfällsviken samt i Trollarviken (enligt intervjustudie FiV), detta ligger dock utanför det markerade området. 0 st vattendrag med uppvandrande fisk: (enligt lokala fiskare och Fiv-områden, via Temagrupperna). Längst in i Norrfällsviken (utanför detta område) finns dock ett viktigt vattendrag: Hamnslåttern -Havsöring Viktiga områden för fågel med havsanknytning: (enligt ÅOF) Inga Befintliga skyddade områden: Norrfällsviken (inget hav ingår) (NR) Storsand (inget hav ingår) (NR) Gnäggen Gnäggen är ett utsjöområde som är kraftigt exponerat för vågor och vind. Området har mycket stort värde för sjöfågel och är i dag såväl Natura 2000 som naturreservat. Undervattensvegetationen utgörs av en typisk artsammansättning för utsjöområde. Mycket gråsäl förekommer. Artrikedom: Stor Förekomst av grunda vikar: Inga Förekomst av laguner: Inga Miljöövervakning: Ingen – 77 – Viktiga områden för fisk: Inga kända lekområden 0 st vattendrag med uppvandrande fisk: (enligt lokala fiskare och Fiv-områden, via Temagrupperna) Viktiga områden för fågel med havsanknytning: (enligt ÅOF) Hela området har stort värde för fågel. Här häckar tordmule, sillgrissla m.fl. Gnäggen föreslås ingå i inventeringsrutten för indikatorn kustfågel inom BSPA Höga Kusten. Befintliga skyddade områden: Hela området är idag skyddat som Natura 2000 och naturreservat. I bägge ingår havsområdet. Mjältön Mjältön är belägen i ett inner-mellanskärgårdsområde.På Mjältöns utsida ligger lagunen Baggviken, vilken har potentiella värden som lek-/uppväxtområde för fisk, speciellt abborre och gädda. Laguner är ananrs väldigt ovanliga i Höga Kusten. Området påminner om Skuleskogen i artsammansättning, men ligger delvis mer vågexponerat. Biotoprikedom: Hög Artrikedom: Stor Förekomst av grunda vikar: 3 st Förekomst av laguner: 1 st (Baggviken) Miljöövervakning: Ingen Viktiga områden för fisk: Lekområden för abborre/gädda i de grunda vikarna Baggviken samt Södra Valmsundet (enligt GIS-studie) 0 st vattendrag med uppvandrande fisk: (enligt lokala fiskare och Fiv-områden, via Temagrupperna) Viktiga områden för fågel med havsanknytning: (enligt ÅOF) Norrskäret Sörskäret Sörskäret samt Harkgrundet föreslås ingå i inventeringsrutten för indikatorn kustfågel inom BSPA Höga Kusten. Befintliga skyddade områden: Delar av Mjältön (inget hav ingår) (NR) Ulvön Ö kust Ulvöns östra kust är ett ytterskärgårdsområde som ligger extremt vågexponerat. Området domineras nästan uteslutande av hårdbotten och exponerad kust, men även andra biotoper finns inom detta område. Speciellt lagunen Rensviken bör nämnas i detta hänseende. Lagunen – 78 – har en rik växtlighet, fantastisk undervattensmiljö samt potentiellt höga värden för fisk som lek- och uppväxtområde. Inom området finns 2 st så kallade hotspots utpekade, dvs. där de marina värdena är extra höga. Dessa områden är sydöstra delen av Södra Ulvön samt Värnsingarna. Här finns en fantastiskt vacker undervattensmiljö med rika och kraftiga tångskogar. Artsammansättningen är typisk med framförallt algsamhällen som går djupt ner, vilket indikerar klart vatten. Representativitet: Mycket representativ för området (skolexempel!). Biotoprikedom: Högsta, dvs. stort antal olika bottentyper samt olika exponeringsgrad. Artrikdeom: Stor Förekomst av grunda vikar: 4 st (Flaseviken, Svartbergsviken, Rensviken, Sandviken) Förekomst av laguner: 1 st (Rensviken) Miljöövervakning: I områdets norra del, på gränsen till det intilliggande värdfulla marina området Trysunda sker miljöövervakning av följande: Vattnets kemikaliska och fysiska sammansättning (3 ggr/år) Växtplankton (3 ggr/år) Bottenfauna Viktiga områden för fisk: Lekområden för abborre/gädda finns endast i områdets lagun, Rensviken (enligt GISstudie) Stora lekområden för strömming (enligt intervjustudie FiV) 1 st vattendrag med uppvandrande fisk: (enligt lokala fiskare och Fiv-områden, via Temagrupperna) Bysjöbäcken –uppvandrande fiskart? Viktiga områden för fågel med havsanknytning: (enligt ÅOF) Värnsingsklubbarna (fågelskyddsområde) Bibehåll skydd Södra delen av Väster Värnsingarna Silvertärna, labb Fågelrikt Gråskärsbådan, Kvarngrönnan, Gråbuten, Flasan Tordmule, trut, tärna m.m. Bör införas fågelskydd för samtliga öarna Av dessa är idag Gråbuten och Flasan fågelskyddsområden. Värnsingsklubbarna, Kvarngrönnan, Gråbuten, Flasan samt Långskäret föreslås ingå i inventeringsrutten för indikatorn kustfågel inom BSPA Höga Kusten. Befintliga skyddade områden: Södra Ulvön (inget hav ingår) (NR) Stormyran på N Ulvön (inget hav ingår) (NR, N2000 –samma gräns) – 79 – Värnsingsklubbarna (fågelskyddsområde) Gråbuten och Flasan (fågelskyddsområden) Trysunda-Vågön Området är starkt vågexponerat på östra sidan (ytterskärgårdskaraktär) och mer skyddat på insidan (mellanskärgårdskaraktär). Hårbotten dominerar, men olika biotoper förekommer, så som t ex vikar med sandbotten. I norra delen (Råskärsön) finns antydan till påverkan från industrier, Ö-viks fjärden. Därför har ej Råskärsön tagits med annat än en liten vik på södra udden. Representativitet: Mycket representativ för området (skolexempel!). Artrikedom: Stor Förekomst av grunda vikar: 4 st (Björnviken på Trysunda, sund mellan Vågön och Vågholmen, sund mellan Grisslan och Grisselön, samt en vik på södra Råskärsön) Förekomst av laguner: Inga Miljöövervakning: Se kommentar ovan under Ulvöns Ö kust Viktiga områden för fisk: Lekområde för sik i den stora viken på västra sidan av Vågön (enligt intervjustudie FiV). Några mindre lekområden för abborre/gädda i sundet mellan Vågön och Vågholmen samt i sundet mellan Grisslan och Grisselön (enligt GIS-studie) Stora lekområden för strömming på utsidan av öarna samt inne i Trysunda viken (enligt intervjustudie FiV) 0 st vattendrag med uppvandrande fisk Viktiga områden för fågel med havsanknytning: (enligt ÅOF) Vågöholmen 1a i toppen på 1999-års fågelinventering Beträdnadsförbud behövs Sörklubben föreslås ingå i inventeringsrutten för indikatorn kustfågel inom BSPA Höga Kusten. Befintliga skyddade områden: Trysunda (hav ingår) (NR + N2000, samma avgränsning) Skuleskogen Havet utanför Skuleskogen utgörs av ett inre mellanskärgårdsområde med oftast markerad strandbrink ner till 3-4 m med hårda bottnar med algsamhällen och därefter flacka sandytor med kärlväxter. Förekomst av grunda vikar: 5 st (längst in i Kälaviken, kring Tärnättholmarna, Salsviken, västra viken på Röholmen) Förekomst av laguner: 1 st (Salsviken) Miljöövervakning: Ingen – 80 – Viktiga områden för fisk: Små lekområden för abborre/gädda finns kring Tärnättholmarna, Salsviken, västra viken på Röholmen (enligt GIS-studie) Lekområden för sik finns i Kälaviken (enligt intervjustudie FiV) I Kälaviken har sikinventering av yngel utförts under 2010 (29 st sikyngel) 1 st vattendrag med uppvandrande fisk: (enligt lokala fiskare och Fiv-områden, via Temagrupperna) Skravelbäcken –uppvandrande fiskart? Viksbäcken -Havsöring, Flodnejonöga Viktiga områden för fågel med havsanknytning: (enligt ÅOF) Inga Befintliga skyddade områden: Skuleskogen (litet havsområde ingår) (Nationalpark + N2000) Öarna utanför Skuleskogens nationalpark Detta är ett väldigt vackert mellanskärgårdsområde med hög art- och biotoprikedom. Området utgörs av ett flertal mindre öar, omgivna av grunt vatten runt öarna och annars stora vattendjup mellan öarna. Inom området finns 1 st så kallat hotspots utpekat, dvs. där de marina värdena är extra höga Detta område utgörs av de små öarna norr om Ronön (se karta). Detta område är av stor vikt för såväl undervattensvegetation, fisk som fågel. Representativitet: Mycket representativ för området (skolexempel!). Biotoprikedom: Högsta, dvs. stort antal olika bottentyper samt olika exponeringsgrad. Artrikedom: Stor Förekomst av grunda vikar: 0 st Förekomst av laguner: 0 st Miljöövervakning: Ingen Viktiga områden för fisk: Lekområden för strömming kring Högholmen och Ronögrunden (enligt intervjustudie FiV) Endast litet lekområden för sik vid Skatauddens spets (enligt intervjustudie FiV) 0 st vattendrag med uppvandrande fisk Viktiga områden för fågel med havsanknytning: (enligt ÅOF) Ryssgrundet Ronögrundet Buskgrundet Höggrundet – 81 – Ottängsgrunden Hälsinggrunden Ronögrundet samt Ottängsgrunden föreslås ingå i inventeringsrutten för indikatorn kustfågel inom BSPA Höga Kusten. Befintliga skyddade områden: Inga Balesudden Balesudden är ett mellanskärgårdsområde som ligger mellanexponerat till skyddat från vågor och vind. Området är artfattigt men typiskt för mellanskärgård. Förekomst av grunda vikar: 0 st Förekomst av laguner: 0 st Miljöövervakning: Ingen Viktiga områden för fisk: Lekområden för strömming på södra sidan av Balesudden (enligt intervjustudie FiV) 1 st vattendrag med uppvandrande fisk: (enligt lokala fiskare och Fiv-områden, via Temagrupperna) Balestjärnbäcken –uppvandrande fiskart? Viktiga områden för fågel med havsanknytning: (enligt ÅOF) Inga Befintliga skyddade områden: Balesudden (hav ingår) (NR + N2000, samma avgränsning) Åvikfjärden + mynningsområde Åvikfjärden ligger precis utanför gränsen till BSPA-området, med mynningen precis på gränsen. Området är av sådant högt marint värde att det ändock har tagits med i beskrivningen av de mest värdefulla marina områdena. Det är en relativt grund vik med en mycket grund och smal mynning ut till havet. Viken är som djupast i mitten med ca 11 meters djup. Åvikfjärden har en unik miljö för området, detta då fjärden utgörs av mjukbotten, något som annars är väldigt ovanligt i Höga Kusten. Viken är enastående ur ekologisk synpunkt och har en för Höga Kusten unik artsammansättning. Här finns ett löst levande bottensamhälle av växter, vilket är någonting mycket ovanligt och kan endast uppstå i trösklade vikar. I Åvikfjärden finns heltäckande bestånd av dalkarlsmossa (Fontinalis dalecarlia) och stjärnandmat (Lemna). Området utgör lekområde för sik och abborre/gädda. Hela Åvikfjärden är ett så kallat hotspot, dvs. där de marina värdena är extra höga. Representativitet: Mycket representativ för området (skolexempel!). Artrikedom: Stor – 82 – Förekomst av grunda vikar: 3 st (mynningen till Åvikfjärden samt småvikar strax öster och väster om mynningen) Förekomst av laguner: 1 st (hela Åvikfjärden) Miljöövervakning: Ingen Viktiga områden för fisk: Hela området utgör lekområde för sik vid (enligt intervjustudie FiV). I den inventering av sikyngel som länsstyrelsen lät göra år 2010 återfanns lokalen med flest sikyngel inom detta område (viken strax söder om mynningen, vid Högsand). Åvikfjärden utgör lekområde för abborre/gädda (enligt GIS-studie) 0 st vattendrag med uppvandrande fisk Viktiga områden för fågel med havsanknytning: (enligt ÅOF) Inloppet till Åvikfjärden (se karta) Vadare, änder Födolokal, rastlokal, strandängar (Södra udden av Normanön –ligger precis utanför området, inkludera?) Grågås, silvertärna m.m. Befintliga skyddade områden: Inga Skagsudde Området är ett brutet ytterskärgårdsområde som domineras av vågexponerade hårdbottnar. Vi har idag bristande kunskap om området och ytterligare inventeringar behöver göras. Området har förmodligen en stor artrikedom. De skyddade vikarna är kraftigt exploaterade, så därför har dessa exkluderats från det utritade området. Förekomst av grunda vikar: 3 st (södra sidan av Lill-Flasen samt Stor-Flasen, Taviken samt viken söder därom, Sörbroviken) Förekomst av laguner: 1 st (viken innanför Storhällorna, även inre delen av Sör-Broviken?) Miljöövervakning: Ingen Viktiga områden för fisk: Lekområden för abborre/gädda på norra sidan av Otterskäret (enligt GIS-studie) Lekområden för strömming vid Skagsudde (enligt intervjustudie FiV) 0 st vattendrag med uppvandrande fisk Viktiga områden för fågel med havsanknytning: (enligt ÅOF) Skagsflasor Skräntärna Beträdnadsförbud behövs Västerskär, Mellanskär, Österskär Otterskären Västerskär-Mellanskär föreslås ingå i inventeringsrutten för indikatorn kustfågel inom BSPA Höga Kusten. – 83 – Befintliga skyddade områden: Västerskär-Mellanskär (Fågelskyddsområde) (inget hav ingår) Halsviksravinen (N Räfsöviken) Halsviksravinen är en kraftigt vågskyddad vik, med för området sådan typisk artrikedom. Viktigt område för sjöfågel. Förekomst av grunda vikar: Inga Förekomst av laguner: Inga Miljöövervakning: Ingen Viktiga områden för fisk: Lekområden för abborre/gädda (längst in i Halsviken samt viken söder om) (enligt GIS-studie) 1 st vattendrag med uppvandrande fisk: (enligt lokala fiskare och Fiv-områden, via Temagrupperna) Rävsjötjärnsbäcken -Gädda Abborre Viktiga områden för fågel med havsanknytning: (enligt ÅOF) Hela området (N Räfsöviken) Rastlokal för sjöfågel Undvik ny fritidsbebyggelse Befintliga skyddade områden: Halsviksravinen (liten del av viken ingår) (NR + N2000) 2.6.6 Känsliga marina områden Rent generellt kan man säga att de värdefulla marina områdena också är de känsliga marina områdena. Ett område kan dock vara olika mycket känsligt och dessutom känsligt för olika sorters påverkan. Nedan följer en beskrivning av några olika typer av känsliga områden. Det kan ibland också vara så att ett redan påverkat område kan anses som känsligt för ytterligare påverkan, detta genom att naturmiljön i ett sådant område kan riskera att raseras helt om påverkan skulle öka ytterligare. Sådana områden har dock ej tagits med i nedanstående sammanställningar. Kartan är en första sammanställning och kommer att behöva utvecklas allteftersom vi får ökad kunskap om området. Grunda vikar & laguner är känsliga för strandexploatering, muddring, avloppsutsläpp En av de allra värdefullaste, men samtidigt också allra känsligaste miljöerna i havet är grunda vikar med ett begränsat vattenutbyte med det utanförliggande havet, så som t ex laguner. Utsläpp som görs inne i viken blir kvar länge. Ju mer instängt ett vattenområde är, desto mer känsligt är det för tillförsel av näringsämnen, partiklar och skadliga ämnen. Detta beror på att i ett område med ett begränsat vattenutbyte, – 84 – så som t ex en grund vik eller lagun, så blir de ämnen som tillsätts vattnet kvar länge i vattenmiljön, vilket ger en tydlig lokal påverkan. Grunda ekosystem, och speciellt de grunda vågskyddade vikarna fyller en mycket hög ekologisk funktion i havet och hör till Östersjöns allra mest produktiva områden. Många fiskar (t ex abbore och gädda) söker sig hit för att leka och ynglen växer sedan upp i den lugna skyddade viken. Vikarna är även viktiga för många fåglar på jakt efter föda. Om den grunda viken dessutom har ett eller flera mynnande sötvatten, så är viken av extra högt ekologiskt värde. Många fiskar är beroende av att kunna röra sig mellan hav och sötvatten för sin lek och uppväxt. Det faktum att vi i Höga Kusten har ytterst få grunda skyddade vikar gör att de få som finns fyller en mycket viktig biologisk funktion för hela området. Det gör att vi bör vara extra måna om de få grunda skyddade vikar som finns i området. För grunda havsvikar som har ett begränsat vattenutbyte med det utanförliggande havet, så som t.ex. trösklade havsvikar, sker troligen den största påverkan via tillrinningsområdet. Förändrad markanvändning i sådana vikars närmiljöer kan få stora konsekvenser för den akvatiska miljön genom bl.a. ökad tillrinning av humusämnen. Även ett stort tillskott av näringsämnen till dessa vikar kan få ödesdigra effekter på områdets biologi. Sikens lekområden är känsliga för igenslamning och muddring: Övriga områden känsliga för muddring är t ex lekområden för sik. Siken behöver relativt rena kala sandbottnar för sin lek. Det gör dessa bottnar känsliga för verksamheter som orsakar igenslamning eller eller avlägsnande av bottensubstratet. Detta gäller naturligtvis även andra fiskarter som är beroende av rena sandbottnar. Stränder med höga naturvärden är känsliga för strandexploatering: Många gånger sammanfaller stränder med höga naturvärden med områden som har höga marina värden. Kopplingen mellan land och hav kan inte nog betonas och det är av största vikt att vi ser strand och hav som en enhet, vilka styr och påverkar varandra i hög grad. Verksamheter på stranden påverkar många gånger även havet, det är därför viktigt att ta de marina värdena i beaktande vid planering av verksamheter på stranden. Detta gäller inte minst strandnära explotering. Även om inte själva byggnaden i sig påverkar havsmiljön, så kan verksamheter förknippade med byggnaden göra det, inte minst om det sker i grunda vågskyddade vikar (se beskrivning ovan). Exploateringen kan dock direkt påverka strandens naturvärden genom att olika biotoper och arter avlägsnas. Känsliga växter och fåglar försvinner. Havsörn och fiskgjuse är beroende av grova gamla tallar för sina bon, om dessa tas bort eller exploatering med hus sker i närheten av dessa kan havsörnen och fiskgjusen försvinna från området. Även strandängar bedöms vara känsliga för strandexploatering, framförallt vadare är starkt knutna till strandängar under häckningsperioden. I den omfattande kustinventering (framförallt av vegetation) som har gjorts i området, så har områden med naturvärdesklass 1-2 bedömts som extra känsliga för strandexploatering. Områden som utgör referensområden för miljöövervakningen är känsliga för all form av påverkan som ändrar vattnets kemi och biologiska förutsättningar: Gaviksfjärden är utsett till ett nationellt referensområde för miljöövervakningen av flera olika mätparametrar i havet, så som t ex vattenkemi, bottenfauna och undervattensvegetation. Området fungerar som referensområde för såväl nationell nivå som för regional nivå. Med referensområde i det här fallet åsyftas ett område som bedöms vara relativt opåverkat. Om – 85 – förutsättningarna ändras allt för mycket kan området ej längre anses vara opåverkat och därmed inte heller referensområde. Detta är speciellt olyckligt om det finns långa mätserier, något som vi annars har stor brist på i Bottenhavet. Områden känsliga för fiskodling: Presenteras under kapitel 3.3.5. Diskussion utifrån att hela området är klassat som riksintresse: Höga Kusten är i sin helhet utsedd till område av riksintresse enligt kapitel 4 i Miljöbalken (Särskilda bestämmelser för hushållning med mark och vatten för vissa områden i landet). Där står att: 4.1 § De områden som anges i 2-8 §§ är, med hänsyn till de natur- och kulturvärden som finns i områdena, i sin helhet av riksintresse. Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd endast om -det inte möter något hinder enligt 2-8 §§ och -det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden. Detta bör således beaktas i hela BSPA-området. Inom områden som utpekats som särskilt känsliga rekommenderas extra försiktighet med åtgärder som kan skada den marina miljön. Dessa områden har sådana kvaliteer att det i framtiden skulle kunna bli aktuellt att införa områdesskydd för delar av dem. 2.7. Nuvarande övervakning/uppföljning 2.7.1 Miljöövervakning av havsmiljön Miljöövervakning är återkommande undersökningar i syfte att upptäcka förändringar i miljötillståndet. Det som avgör vad som skall undersökas är kända miljöproblem, miljömål, lagar samt internationella direktiv och konventioner. Flertalet aktörer utför miljöövervakning som myndigheter, universitet, konsultbolag osv Den statligt finansierade miljöövervakningen är uppdelad på en nationell och en regional nivå. Naturvårdsverket ansvarar för den nationella och har ett övergripande samordningsansvar. Länsstyrelsen har ansvar över den regionala miljöövervakningen. Miljöövervakning av kust och hav används för att följa trender, upptäcka nya hot och miljöproblem. Olika former av påverkan som övergödning, syrgasstagnation, samt biologisk mångfald övervakas genom provtagning. Trendövervakningen ger svar på om det sker några storskaliga förändringar i kemiska och biologiska bakgrundsparametrar och fungerar bra som referensvärden. Den mesta övervakningen inom programområdet Kust och hav, är trendövervakning i Gaviksfjärden samt Edsätterfjärden. Dessa vattenförekomster representerar relativt opåverkade havsmiljöer och verkar som regionala och nationella referensvatten och båda ligger inom BSPA-området. – 86 – Fria vattenmassan Delprogrammet avser att påvisa kemiska förändringar mellan åren som främst orsakat av övergödning. Provtagningen sker i Gaviksfjärden, som utgör en av flera stationer inom det gemensamma delprogrammet. Fig. 34. Kartan visar var löpande recipientkontroll och miljöövervakning sker av fysikaliska / kemiska parametrar i havsvattnet. Källa: Länsstyrelsen, 2010 – 87 – Fig. 35. Kartan visar var löpande recipientkontroll och miljöövervakning sker av växtplankton i havet. Källa: Länsstyrelsen, 2010 Makrofauna mjukbotten Provtagningen ska upptäcka långsiktiga förändringar i makrofaunasamhället på mjukbotten, i sedimentet samt i syrehalten i bottenvatten. Undersökningarna skall ge underlag till att se övergödning, syrgasstagnation och förändringar i biologisk mångfald. Programmets verksamhet sker i Gaviksfjärden samt Edsätterfjärden, som utgör två av flera stationer inom det gemensamma delprogrammet som är samordnat med Naturvårdsverket och länsstyrelserna efter Bottniska viken. – 88 – Fig. 36. Kartan visar var löpande recipientkontroll och miljöövervakning sker av bottenfauna i havet. Källa: Länsstyrelsen, 2010 Vegetationsklädda bottnar Sedan år 2007 utförs nationell miljöövervakning av makroalger (dvs. alger du kan se för blotta ögat) i och kring Gaviksfjärden. Resultaten används för att följa övergödningssituationen och den biologiska mångfalden. Dykinventering sker en gång per år och då dokumenteras djuputbredning samt täckningsgrad av olika växter. Djuputbredningen styrs av ljusförhållandena, vilket i sin tur påverkas av partikelmängden i vattnet, vilken delvis avspeglar närsaltsförhållandena. – 89 – Fig. 37. Kartan visar var nationell miljöövervakning sker av makrovegetation i havet, dvs. vegation som du kan se för blotta ögat. Källa: Länsstyrelsen, 2010 Kustfågelövervakning i Bottniska viken Motiven för övervakning av kustfåglar berör såväl förändringar av miljön i häckningsområden som i rast- och övervintringsområden. Orsaker till rubbningar av fågelfaunan kan bero på förändringar i näringstillgång, siktdjup, miljögifter, fysisk störning, mellanartsinteraktioner såsom boplatskonkurrens och predation. Syften med delprogrammet är att övervaka beståndsutveckling av häckande kust- och skärgårdsfågel i Bottniska viken. Men även att beskriva fågelfaunans beståndsstorlek, förekomst och täthet. Havsörn Havsörnen är en av toppredatorerna i det marina ekosystemet och befinner sig högst upp i näringsväven. Detta medför att den blir starkt exponerad för bioackumulerande och biomagnifierande kemiska föroreningar som släppts ut i havsmiljön. Att övervaka havsörnpopulationens utveckling i länet ger underlag för uppföljning av miljömålen Hav i balans och levande kust och skärgård, Giftfri miljö och Ett rikt växt- och djurliv. Syftet är att följa havsörnspopulation i länet för att utröna om några förändringar sker. Då häckande havsörnar i huvudsak är stationära under året ger studier av antal utkläckta ungar samt analyser av döda ägg en uppfattning om den regionala miljöbelastningen. Med kunskap om länets havsörnsbestånd ger detta även ökade möjligheter att skydda boplatser mot hot som är kopplade till mänskliga aktiviteter. – 90 – Miljögifter i fisk I Gaviksfjärden sker miljöövervakning i samband beståndsövervakning av fisk. Syftet är att uppskatta nivåer och normal variation av olika tungmetaller och organiska miljögifter, opåverkade av lokala källor. Med kunskap om dessa variationer i utsjö- och kustlokaler kan miljögiftsbelastningen uppskattas och representativa referensvärden för regionala och lokala miljögiftsstudier erhållas. 2.7.2 Samordnad recipientkontroll Syftet med undersökningar inom den så kallade samordnade recipientkontrollen är att verksamhetsutövaren skall följa och beskriva utvecklingen av det kemiska och biologiska tillståndet inom de vattenområden som verksamheten skulle kunna påverka. I Västernorrlands län finns 3 st bildade Samordnade recipientkontroller. Det som främst berör BSPA Höga Kusten är Nedre Ångermanälvens samordnade recipientkontroll (SRK). Där pågår det under 2010 utvärdering och revidering av recipientkontrollprogrammet. Det har under senare år pågått en process för att bilda en SRK för hela Bottenhavets Norra del. Ett förslag är att kalla den för SRK-Höga Kusten och den skulle inkludera området mellan Omnefjärden/Ullånger och Nordmalingsfjärden/Nordmaling och dvs. delar av Kramfors, Örnsköldsvik och Nordmalings kommun. Var recipientkontroll sker inom BSPA-området visas i ovanstående kartor tillsammans med miljöövervakning. 2.7.3 Uppföljning av skyddade områden För skyddade områden enligt kapitel 7 i miljöbalken finns alltid antagna skötselplaner (naturreservat och nationalpark) respektivt bevarandeplaner (Natura 2000). I dessa finns angivet vad som ska övervakas i respektive skyddat område. För uppgifter om detta hänvisas till respektive skötselplan/bevarandeplan. Från och med 2011 tar länsstyrelsen fram både långsiktiga och årliga uppföljningsplaner för de skyddade områdena. Då inget område är skyddat för sina marina värden, sker heller ingen uppföljning av den marina miljön i dessa områden. 2.7.4 Åtgärdsprogram Vattendirektivet Miljöövervakning enligt Vattendirektivet kommer att ske i form av kontrollerande övervakning, operativ övervakning samt undersökande övervakning. Kontrollerande övervakning Kontrollerande övervakning syftar till att ge en sammanfattande och representativ bild av miljötillståndet i olika typer av yt- och grundvatten. Inom den kontrollerande miljöövervakningen mäts: Biologiska parametrar: alger, bottendjur, fisk m.m. Fysikalisk-kemiska parametrar: temperatur, salthalt, syreförhållanden, halter av näringsämnen, samt halter och belastning av föroreningar. Hydromorfologiska mätningar: vattenflöden, strömningsmönster, vågexponering m.m. – 91 – Operativ övervakning Operativ övervakning syftar till att beskriva statusen i de vatten som inte uppnår målen för god vattenkvalitet, eller där det finns risk för att målen inte uppnås. Denna typ av övervakning ska även utföras i vatten där det förekommer utsläpp av något/några av vattendirektivets 33 prioriterade ämnen eller ämnesgrupper. I jämförelse med den bredare kontrollerande miljöövervakningen är den operativa miljöövervakningen mer målstyrd utifrån ett specifikt problem. I den operativa övervakningen mäts den eller de biologiska kvalitetsfaktorer som är mest känsliga för den påverkan som vattnet utsätts för. Mätningar ska även innefatta förorenande ämnen och hydromorfologiska parametrar som bedöms vara viktigast när det gäller påverkan på vattnets kvalitet. När samtliga undersökta kvalitetsfaktorer indikerar en god vattenstatus kan den operativa miljöövervakningen avslutas och istället övergå till kontrollerande övervakning. Undersökande övervakning Undersökande övervakning är av utredande karaktär och utförs till exempel vid olyckor eller där man saknar kunskap om varför god status inte uppnås. Beroende på problemställning mäts en rad biologiska, hydromorfologiska och fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer 2.7.5 Miljömål På den nationella Miljömålsportalen presenteras idag ett 80-tal indikatorer. Indikatorerna som presenteras på Miljömålsportalen visar förändringar för faktorer som är viktiga för uppföljningen av miljökvalitetsmålen och dess delmål. Indikatorerna ska följa upp resultatet av miljömålsarbetet, visa om miljöarbetet går i rätt riktning och i rätt takt, visa hur tillståndet är i miljön och ge underlag för åtgärder och beslut. För mer beskrivning av de olika miljömålen se kapitel 1.4. BSPA Höga Kusten berörs av ett flertal av miljökvalitetsmålen, men framförallt dessa har vi bedömt vara högt prioriterade för samverkansplanens avgränsning: Hav i balans samt levande kust och skärgård Giftfri miljö Ingen övergödning Levande sjöar och vattendrag Bara naturlig försurning Ett rikt växt- och djurliv Övervakning och uppföljning av de olika miljömålen sker årligen. För aktuella mål och uppföljnigar under respektive miljömål hänvisas till Miljömålsportalen (www.miljomalsportalen.se). Så långt som möjligt har aktuella miljömål inarbetats i denna samverkansplan för BSPA Höga Kusten. Det är dock viktigt att poängtera att revideringar bör göras regelbundet så att samverkansplan och miljömål synkroniseras. – 92 – 2.7.6 ÅGP-arter Inom området finns ett flertal ÅGP-arter (se kapitlet om hotade arter för mer information). Regelbunden övervakning i BSPA-området sker av följande arter: Skräntärna Havsörn Jättepraktbagge -kommer att följas upp med anledning av utplacering av substrat samt om ytterligare åtgärder blir utförda. Flodpärlmussla. Inventering av andra arter sker dock så snart tillfälle till att söka medel ges från nationellt håll. Natura2000-systemet kräver uppföljning av alla arter som är listade inom art-och habitatdirektivet. Detta kommer att ske på lite olika vis. 2.8 Kulturmiljö 2.8.1 Kulturhistoria Inom BSPA Höga Kusten har generationer av människor har lämnat spår efter sig i form av boplatser, gravar, färdvägar, hamnar, fångst- och jakt samt fiskeanläggningar och religiösa platser. Arvet efter människor och kulturer är rikt och varierat. Människan har sedan stenåldern hela tiden koloniserat det nya land som stigit upp ur havet. Landhöjningen har därför medfört att lämningar från olika tidsepoker idag ligger på skilda höjdnivåer i landskapet. Den högsta kustlinjen ligger bara 2-3 km från dagens strandlinje bidrar till att välbehållna strandbundna lämningar från kontinuerlig mänsklig verksamhet under 7000 år finns representerade inom ett begränsat område. Inom området finns en fornlämningstäthet som är påfallande hög. De första människorna försörjde sig på säljakt och fiske. Fisket har varit en viktig del av den lokala försörjningen. Från 1600-talet fram till 1950 utgjorde fisket en av Höga kustens viktigaste näringar. Säljakten pågick ända framtill 1800-talet. Sälprodukter såsom tran, skinn och päls samt fisk var eftertraktade varor redan under järnåldern, men dess betydelse ökade med handelns kraftiga uppsving under medeltiden. De byggnader som uppfördes för fisket var enkla fiskebodar i skyddade vikar. När kronan under 1450-talet hävdade rätten till allt havsfiske, utarrenderades dessa delvis till fiskare från syd- och mellanSverige. Många av dessa fiskare hade borgerskap i Gävle. De har därför allmänt gått under benämningen ”gävlefiskarna”. Alla större fiskelägen i området är ”gävlebohamnar”: Skeppsmalen, Skagshamn, Grisslan, Trysunda, Sandviken, Ulvöhamn, Marviksgrunnan, Fällsvikshamn, Barsta, Bönhamn, Höglosmen (inte kvar idag, finns rester av husgrunder och gistvallar), Rävsön, Norrfällsviken, Berghamn och Storön (inte kvar idag, finns husgrunder kvar idag). Hamnarna beboddes endast under sommarhalvåret, men ändå har eller har de flesta haft kapell. Där fick inte bara fiskaren närvara vid gudstjänster, utan där förvarades också hans fiskeredskap under vinterhalvåret. Äldst är kapellet i Ulvöhamn från 1622. Det finns två typer av fiskebebyggelse i området, dels bönders och fiskares sjöbodar och dels fiskelägena. De första nämnda ligger ofta i små grupper i den inre skärgården. Där finns inga – 93 – bostadshus. I fiskelägena däremot finns både bostadshus, sjöbodar, uthus och kapell. Dessa ligger på öar i den yttre skärgården eller i det yttersta kustbandet. Redan innan gävlefiskarnas fiskefärder till Höga Kusten upphörde under 1910-talet hade man börjat få en fast bosättning i fiskelägena. De enkla små bostadshusen och sjöbodarna blev tillbyggda eller ersatta. Sandvikens fiskeläge på norra Ulvön fick på grund av den oskyddade hamnen aldrig någon fast bosättning och har troligtvis därför bevarat sin ålderdomliga prägel. Under andra halvan av 1800-talet påbörjades industrialiseringen av Höga Kusten genom att ett antal sågverk etablerades, t.ex. Strängön, Måviken, Nyadal och Salsåker. Några av dessa miljöer finns kvar än idag. Höga Kusten utgjorde länge en sydgräns för den samiska kulturen. Kuststräckans bergiga landskap med mycket renlav gav ett gott vinterbete. Vinterbetet längs Höga Kusten fortsatte i Nordingrå in på 1930-talet. De flyttande samerna bodde i kåtor eller i timmerhus, men i trakten fanns också en hel del bofasta samer. Kustsamerna for runt i fiskelägena och sålde hantverk. Samer som hade slutat med renskötsel kunde också arbeta som getare, drängar och pigor. Det har beskrivits ovan att Höga Kusten är rikt på välbevarade fasta fornlämningar. Det unika för Höga Kusten är framförallt avtrycken av olika kulturyttringar inom ett begränsat område. Här har kulturer mötts på sin syd- respektive nordgräns. I olika tider har Höga Kusten utgjort ett gränsområde mellan olika kulturer eller näringar, där dessa kulturer och näringar interagerat och smält ihop. Det är inte varje kultur för sig utan den väv av olika kulturmönster på en och samma plats och under samma tid som är unik. 2.8.2 Fornlämningar En fornlämning är ett spår efter mänsklig verksamhet, som skett under forna tider och som inte längre används. Detta kan till exempel vara stenåldersboplatser, hällristningar, gravhögar, fornborgar och gruvor. Fornlämningar med närområde på land och under vatten är skyddade enligt lagen om kulturminnen (1988:950). I BSPA Höga Kusten finns cirka 1300 fornlämningar. – 94 – Fig 38. Fornlämningar och vrak i området. Vrak som är fornlämning visas i kartan som fornlämning. Övriga vrak visas som vrak. 2.8.3 Byggnadsminnen Syftet med ett byggnadsminne är att bevara en kulturhistoriskt värdefull byggnad, kulturmiljö eller anläggning. Det finns två typer byggnadsminnen, statliga och enskilda. Statliga byggnadsminnen beslutas av regeringen efter förslag från Riksantikvarieämbetet. Enskilda byggnadsminnen beslutas av länsstyrelsen, vilket kan ske dels på eget initiativ eller efter förslag från allmänheten. Ett byggnadsminne är skyddat enligt lagen om kulturminnen (1988:950) och skyddsföreskrifter tas fram tillsammans med ägaren. Skyddsföreskrifterna ska så långt som möjligt säkerhetsställa byggnadens kulturhistoriska värden samtidigt som ägaren har en rimlig möjlighet att använda byggnadsminnet. I BSPA Höga Kusten finns 4 enskilda byggnadsminnen: Ulvö kapell Korsbyggnaden i Skoved Korsbyggnaden i Salum Före detta missionskyrkan i Hornö – 95 – Fig. 39. Kartan ovan visar förekomst av byggnadsminnen i området. 2.8.4 Kyrkliga kulturminnen Kyrkliga kulturminnen, d v s kulturhistoriska värden i kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkliga inventarier och begravningsplatser, är skyddade enligt lagen om kulturminnen (1988:950). Kyrkobyggnader och kyrkotomter före 1940 får inte på något väsentligt sätt ändras utan tillstånd av länsstyrelsen. Inom BSPA finns ett antal kyrkliga kulturminnen. 2.8.5 Kulturmiljöer under vattnet Inom BSPA-området finns kulturlämningar inte bara ovan utan även under vatten. Allmänt sett kan man beteckna de större hamninloppen, t ex Ulvöhamn samt hela området kring Skagsudde som särskilt intressanta vad beträffar marina kulturlämningar. Förutsättningarna för kulturmiljöer under vatten är i vissa avseenden olika dem på land. Salthalten i vattnet påverkar nedbrytningshastigheten. En låg salthalt gör att vissa nedbrytande organismer inte trivs. Skeppsmasken som borrar gångar i sjunket trä klarar inte av Östersjöns – 96 – låga salthalt, vilket gör att vraken i Östersjön bevaras mycket bättre än i Atlanten. Men även om vraken är välbevarade, är de också mycket sköra och kan skadas. Skeppsvrak som kan antas vara minst hundra år räknas som fornlämning och är skyddade enligt lagen om kulturminnen (1988:950). Se 2.8.3 Fornlämningar. Många kulturhistoriskt intressanta vrak är yngre än hundra år och saknar ett formellt skydd. Inom BSPA-området finns ett flertal vrak, exempelvis "Maja", ett ångfartyg som förliste 1936 och som nu vilar välbevarat mellan öarna Klösan och Trysunda. 2.8.6 Områden med stor betydelse för kulturmiljön Inom BSPA Höga kusten finns många värdefulla kulturmiljöer. Kramfors kommun och Örnsköldsviks kommunen har pekat ut värdefulla kulturmiljöer för respektive kommun i ”Kulturmiljövårdsprogram för Kramfors kommun, 1990” respektive ”Kulturmiljöprogram, Örnsköldsviks kommun, 2005”. Tillsammans rör det sig om 66 objekt. Viktiga områden för kulturmiljön som framkommit i temagrupp turism, friluftsliv och kultur finns även med i områdena som kommunerna anses är viktiga i kulturmiljöprogrammen. Områdena som framkommit är: Skagshamn Skagsudde/Skeppsmalen Grisslan Trysunda Ulvön Barsta Bönhamn Högbonden Nordingrå Häggvik Norrfällsviken Nora-Rossvik Gallsätter Slåttdalsberget Strängöarna – 97 – Fig. 40. Områden som har stor betydelse för kulturmiljön. Kulturmiljöer i Kramfors kommuns kulturmiljövårdsprogram och Örnsköldsviks kommuns kulturmiljöprogram. Viktiga kulturmiljöer framtagna i temagruppen turism, friluftsliv och kultur (dessa är också med i kulturmiljöprogrammen). – 98 – Tabell 4. Områden som har stor betydelse för kulturmiljön. 2.9 Infrastruktur 2.9.1 Kommunikation E4 som slingrar sig med sina 5,2 mil genom Höga kusten är till större delen en 2+1 väg idag. Övriga trafikerade vägar i området är ungefär 87 mil med varierade standard. För att ta sig längre ut i skärgården finns det sommartid flera turbåtar som trafikerar skärgårdens öar. Från Köpmanholmen går båttrafik året runt till Trysunda, Strängön och Ulvön. I Höga kusten finns flera allmänna farleder, till exempel Ångermanälven. Det gods som transporteras till sjöss i Örnsköldsviks kommun går via lastageplatserna i Örnsköldsvik och Husum. Örnsköldsvik hamn består av fyra hamnlägen: Domsjö hamn, Oljehamnen, Framnäskajen och Stadskajen. I Kramfors kommun finns djuphamn i Väja, Bollstabruk och Lugnvik. Ingen av dessa hamnar ligger inom BSPA Höga kusten men godset passerar genom området. Dock så ligger det flera gästhamnar för fritidsbåtar inom BSPA Höga kusten. Ådalsbanan passerar strax söder om området och ansluter i norr till Botniabanan och i söder till Ostkustbanan. Resecentrum finns i Härnösand, Kramfors och Örnsköldsvik. Från Höga kusten nås järnvägen med kollektivtrafik eller bil. Ett mindre resecentrum med tillhörande – 99 – pendlarparkering finns i Ullånger och fungerar som en nod för bussar i såväl nord-sydlig riktning men även som knutpunkt för resande till och från Nordingråområdet. Närmaste flygplatser är Kramfors/Sollefteå flygplats, Midlanda och Örnsköldsviks flygplats. Vid Kramfors/Sollefteå flygplats byggs en station, vilken kommer att vara klar när tågen börjar trafikera Ådals- och Botniabanan år 2011. I BSPA Höga Kusten har cirka 95 % hushållen (år 2010) tillgång till bredband i någon form. Under 2010 drogs en fiberkabel från Ullånger, via Nordingrå och Norrfällsviken ut till Ulvön. Täckningen för mobiltelefoni är generellt sett god men det kan vara problematiskt i vissa delar av Höga kusten. I Höga kusten beror detta på topografin, som orsakar områden med radioskugga. 2.9.2 Energiproduktion/distribution I Höga kusten bedrivs småskalig energiproduktion genom ett fåtal vindkraftverk samt ett vattenkraftverk i Salteå. Distribution av el sker via luft- och markledningar men det finns även undervattenkablar till vissa öar, till exempel Ulvön. 2.9.3. Vatten och avlopp I såväl Kramfors som Örnsköldsviks kommun finns det fastställda verksamhetsområden för vatten och avlopp (VA). Inom dessa verksamhetsområden har hushåll, industrier och övriga verksamheter möjlighet att ansluta sig till det kommunala VA-nätet. All VA-verksamhet inom verksamhetsområdena är taxefinansierad. Detta innebär att det är brukarna och konsumenterna som betalar för produktion, drift och underhåll av systemen genom avgifter. I de områden som inte ligger inom fastställda verksamhetsområden för V/A sker detta genom enskilda eller gemensamma anläggningar där brukarna står för kostnader för anläggning och drift. 2.9.4. Avfall och avfallshantering Hanteringen av avfall inom Sveriges gränser regleras i kapitel 15 miljöbalken och i avfallsförordningen (2001:1063). Enligt reglerna i kapitel 15 miljöbalken har kommunen ansvar för insamling och omhändertagande av hushållsavfall, med undantag för sådant avfall för vilket producentansvar gäller. De lokala reglerna för avfallshanteringen beslutas av kommunen genom den kommunala renhållningsordningen, som består av föreskrifter om avfallshanteringen och en avfallsplan. Kramfors kommuns avfallsplan antogs av kommunfullmäktige under 2008 och planen gäller till och med 2012. Avfallsplanen i Örnsköldsviks kommun antogs av kommunfullmäktige under 2010 och gäller till 2013. – 100 – Fig 41. Kartan visar områdets infrastruktur, bland annat turbåtstrafik, farleder och vägar. 2.9.5 Bebyggelse Antalet fastigheter som har delårs- eller helårsboende är i området 2556 och de som är klassade som fritidshus uppgår till 2367 stycken. Den bofasta befolkningen är 5377 varav 732 personer bor inom strandskyddsområdet. De två största församlingarna (befolkningsmässigt) är Ullånger och Nordingrå. (Uppgifter från 2009 Scb, samt Kramfors och Örnsköldsviks kommun). – 101 – Fig 42. I kartan visas hur den bofasta befolkningen är fördelad över området. – 102 – Fig. 43 Kartan ovan visar var fritidshusen i området är belägna. Många gamla gårdar har övergått till att vara fritidshus, vilket medför att ladugårdar och förrådsbyggnader står obrukade. Modern fritidsbebyggelse, s.k. stugområden har växt fram men som i många fall blivit permanentboenden under 1980-90 talen. Traditionella byggnader i Höga kusten är en långsmal byggnad med symmetriskt tak med nocken på mitten och med fönstren oftast stående med spröjs. Trä är det fasadmaterial som använts mest i kustlandskapet. Utförandet med stående locklistpanel är en i traditionen. Falu Rödfärg eller järnvitriol ger det obehandlade timrets och panelens grånande nyanser. Det karaktäristiska för Höga Kusten är att bebyggelsen till sin placering och utformning i mycket hög grad bär vittne om områdets historiska traditioner. Huvuddelen av bebyggelsen är lokaliserad till ett stort antal orter eller större bebyggelsegrupper som tidigare utgjort antingen jordbruksbyar eller fiskelägen. Många av byggnaderna har hög ålder och även i övrigt är följsamheten till områdets traditioner i fråga om placering, utformning o dyl överlag mycket god. – 103 – Höga Kusten är det enda stor kuperade området runt Östersjön. Öarna och den kustnära delen har vild karaktär och är näst intill obebyggda. Även de inre delarna saknar bebyggelse utom i en del dalgångar som har varit möjliga att använda för jordbruk. Områdets estetiska värden är välkända och lockar många besökare nationellt och internationellt. De enastående geologiska fenomenen bidrar till områdets attraktionskraft. 2.10 Friluftsliv och rekreation i området Inom BSPA Höga Kusten ger vår natur en mångfald av möjligheter till olika friluftsaktiviteter. Här finns utbud för alla åldrar under årets alla månader, t ex segling, fiske, kanoting, bergsklättring, promenader och vandring längs leder och stigar. De goda möjligheterna till ett rikt friluftsliv betyder mycket för invånarnas livskvalitet och för kommunernas attraktivitet. Vatten och havet viktigt för friluftslivet i området. Många fritidsintressen sker vid eller ute till sjös, t ex dykning, bad, långfärdsskridskor, paddling och fågelskådning. 2.10.1 Vandringsleder Två stora vandringsleder går igenom BSPA-området: Högakusten leden och Världsarvsleden. Andra leder och stigar som kan nämnas är Lotsstigen, stigar/leder på Ulvön och Kyrkstigen Ullånger. Högakustenleden är cirka 13 mil lång och uppdelad på 13 etapper. Den sträcker sig från Högakustenbron i söder till Varvsberget i norr. Samtliga etappmål är tillgängliga med bil och vid inom varje etapp finns minst en övernattningsmöjlighet under tak. Världsarvsleden är cirka 10,5 mil lång och ansluter till Högakustenleden men även till några kortare lokala leder. Världsarvsleden är framtagen genom ett lokalt utvecklingsprojekt med syfte att främja turismnäringen i Nordingrå. 2.10.2 Sportfiske Längs BSPA-områdets kustremsa finns fina möjligheter för fiske efter bland annat havsöring. Det är dels platser kring de flesta utstickande uddarna, men under tidig vår och sen höst även de grunda vikarna, som är intressanta fiskeplatser. Sikfisket i området sker mest som pimpelfiske från isen. Framför allt fiskar man på relativt grunt vatten, 20-150 cm, i vikarna. Under detta fiske händer det även att man ibland får både havsöring och harr. I de inre delarna av fjärdarna och vikarna bedrivs ett utbrett sportfiske efter både abborre och gädda. På vissa platser är pimpelfisket efter abborre väldigt bra, framför allt under senvintern. Övriga fiskarter som är vanligt förekommande i området, men som det inte på samma vis riktas fiske efter, är t ex id, mört, lake, braxen och siklöja. En art som ibland fångas i området är regnbåge. Dessa kommer i regel från rymningar från någon fiskodling och kan strax därefter uppträda i stora mängder i området. – 104 – Inom BSPA-områdets gränser ligger även 9 olika fiskevårdsområden som förvaltar fisket i sina vatten. I några av dessa finns kustmynnande vattendrag som är viktiga leklokaler för både migrerande och stationär fisk. Information om regler för fisket samt fiskemöjligheter i fiskevårdsområdena hittar man på www.fiske.vasternorrland.se Fiskevårdsområden i BSPA-området: Skulesjöns fvo Dockstaåns fvo Vamsjöns fvo Sätra fvo Ullångers fvo Binböletjärns fvo Mädands fvo Storsjöns fvo Skiringens fvo Det finns många fiskeplatser längs hela kuststräckan, t ex Skagsudde, Mjältön, Genesön, Värnsudden, Storsand i Norrfällsviken samt Värnsingarna. 2.10.3 Båtliv Båtlivet är en viktig fritidssysselsättning inom Höga kusten. Inom området finns det 14 gästhamnar med varierande grad av service. Några exempel är Ulvöhamn, Trysunda, Norrfällsviken, Häggvik, Docksta och Bönhamn. Förutom gästhamnarna finns en mängd naturhamnar. – 105 – Fig 44. Hamnar i området som ingår i” Bottenhavskusten…i Gävlefiskarnas kölvatten, Kustguide Öregrund-Höga Kusten”, 2007. – 106 – 1 2 3 4 12 7 26 27 13 16 14 9 8 11 15 17 10 18 19 20 21 22 25 28 29 31 30 5 6 23 24 32 35 33 34 36 37 42 49 50 51 39 38 40 48 41 47 43 46 44 45 8. Stor-Haraskär 9. Skagshamn 10. Skeppsmaln 11. Tennviken 13. Sandviken, Malmön 14. Malmön Petviken 15. Skommarskaten 16. Gullviks havsbad 17. Norra Udden: Råskärsön 18. Lillkroken: Råskärsön 19. Storkroken 20. Grisslan 21. Vågön Storviken 23. Östra Genesöviken 24. Järvön 25. Västra Genesöviken 28. Bodviken 29. Norra Balesviken 30. Södra Balesviken 32. Trysunda Bockviken 32 b. Trysunda Björnviken 33. Trysunda hamn 34. Strängöarna 35. Näskebåthamn 36. Tärnettholmarna 37. Värnsingarna 38. Ulvöhamn 39. Ankarberget, Norra Ulvön 40. Skataviken, Norra Ulvön 41. Rödharn, Norra Ulvön 42. Sandviken, Norra Ulvön 43. Rensviken, Södra Ulvön 44. Långviken, Södra Ulvön 45. Flaseviken, Södra Ulvön 46. Marviksgrunnan, Södra Ulvön 47. Fäbodviken, Södra Ulvön 48. Badplatsen mitt emot Ulvöhamn 49. Norra Aspviken, Mjältön 50. Baggviken, Mjältön 51. Önnskäret norra udden Fig 45. Hamnar som ingår i ”Naturhamnar och övriga hamnar, inventerade hamnar 2008” av Örnsköldsviks kommun, kultur- och fritidsförvaltningen. De hamnar som ligger inom BSPA-området är namngivna i listorna – 107 – Fig. 46. Dessa hamnar tyckte temagrupp Mark- och vattenanvändning var de mest frekvent använda/besökta småbåtshamnarna Inom BSPA Höga kusten finns ett antal båtisättningsramper ägda av båtklubbar, t ex Köpmanholmen, Näske, Docksta, Utvik och Bönhamn. De flesta av dessa ramper kan bara nyttjas av båtklubbens medlemmar eller mot avgift. Förutom de ramper som ägs av båtklubbar finns ett antal naturramper och privata ramper. Endast ett tankställe för båtar finns inom BSPA Höga kusten: Ulvöhamn Idag finns det en tömningsstation för båttoa vid Örnsköldsviks gästhamn, vilken ligger utanför BSPA-området. Sopor lämnas i de gästhamnar som finns längs kusten, t ex Trysunda och Ulvön. I dagsläget finns ingen båtbottentvätt inom området. 2.10.4 Bad I Sverige finns det omkring 3000 badplatser där det någon gång tagits prover för att identifiera badvattnets kvalitet. Storleken på badplatserna varierar kraftigt. De stora – 108 – badplatserna omfattas av EU-direktiv för badvatten, (2006/7/EG). Enligt direktivet ska stora badplatser provtas minst tre-fyra gånger per badsäsong, antalet beror på var i Sverige badplatsen ligger. Inom BSPA-området finns 7 badplatser som provtas med avseende på badvattenkvalitet: Gullviks havsbad Veåsand Gallstasjön Storsand Omnebadet Bönhamn Hörsångs havsbad Förutom dessa badplatser finns även andra populära badstränder som är viktiga för friluftslivet, t ex Sandviken på Norra Ulvön och Stråsundsviken. Fig. 47. Badplatser som provtas med avseede på badvattenkvalitet i BSPA-området. – 109 – 2.10.5 Dykning Höga Kusten erbjuder dykaren såväl vrakdyk som spännande naturdyk. Dessutom finns här intressanta bottenformationer. Vi känner idag bara till en bråkdel av de marina lämningar som finns i havet. Det är också just detta som bidrar till att området är så lockande att dyka i. Här kan du upptäcka helt nya intressanta dykplatser. Stora delar av området är intressanta för dykning, men det finns naturligtvis vissa områden som är mer intressanta än andra, se kartan nedan. Det är viktigt att poängtera att mycket återstår att kartlägga. Dykklubbar i området ombeds komma in med ytterligare områden. Dykarklubbar som finns i området är: Örnsköldsviks sportdykarklubb, Kramfors sportdykarklubb samt Dykarklubben Botten. Kartan nedan visar ett antal intressanta dykplatser i området, men är inte fullständig. Fig 48. Kartan visar exempel på populära platser för dykning, vissa platser är även lämpade för snorkling. Områdets vrak är välbehållna och erbjuder fin dykning. – 110 – 2.10.6 Fågelskådning Nedan presenteras viktiga lokaler för fågelskådning (från söder mot norr). Uppgifter från Ångermanlands Ornitologiska Förening. Ramstafjärden (från vägkorsning mot Berghamn) (när det är isfritt) Sur- och Norasundet (från affären vid kyrkan och åkermarker västerut mot Skullersta och österut vid Salomsholmen och Grötom. Spaning från transformator över strandängarna på västra sidan av Sundet) (Främst mars till november) Fällsvikshamn (hela året om det inte är is) Norrfällsvikenområdet (Främst Storsand, golfbanan, Hägget och Ytternäsan) (Hela året men främst när det är isfritt) Skagshamn och Skagsudde (så länge det är isfritt) Fig. 49. De rosa områdena är viktiga lokaler för fågelskådning. Andra lokaler för fågelskådning (men av lägre intresse) Hörsång (främst oktober till maj) Berghamn (från Norrklippen efter stig förbi kapellet) huvudsakligen sträcktider Utviksfjärden i Norafjärden från Svartnorabron till viken väster om Utvik Sörleviken och öarna som ses från Ådals kaj (april-november) – 111 – Barsta med Rotsidans norra del (så länge det är isfritt) Tollsätersjön med Edsättertjärnen (främst maj-juli – nattsångartider) Rävsötjärn med Halsviksravinens naturreservat (främst maj-juli) Ulvviken Omne (när det är isfritt) Inviksåns utlopp i Ullånger (när det är isfritt) Dockstafjärdens innersta del till ön vid Viken (när det är isfritt) Veåsand och Käxed samt Norrfjärdens västra sida vid Stor- och Lillvalmen (när det är isfritt) Norra ingången-Salsviken- Tärnättholmarna med Skravelbäcken Svedjefjärden med fågeltorn (april-november) Köpmanholmens saneringsområde (ruderatmarker mest höst, vinter och vår) Sandlågan i yttre Bäckfjärden (så länge det är isfritt) Ottelandet och Krokalviken (så länge det är isfritt) 2.10.7 Områden som har stor betydelse för friluftslivet Inom BSPA Höga kusten finns många värdefulla friluftsområden. Örnsköldsviks kommun har pekat ut ”områden av särskilt intresse för friluftslivet” i kommunens översiktsplan. Kramfors kommun, har framfört att förutom nationalparken, naturreservaten är ett antal andra områden värdefulla för friluftslivet, bl.a. Valkallen Docksta Utvik Bönhamn HörsångTorrom Träsk Det finns även många fiskeplatser längs kusten, bl.a. Skagsudde, Värnsingarna och Träsk Viktiga områden för friluftslivet som framkommit i temagrupp turism, friluftsliv och kultur sammanfaller till stor del med områdena som kommunerna anser är viktiga. Områdena som framkommit är: Skagsudde/Skeppsmalen Gullvik Trysunda Balesudden Ulvön Rotsidan Bönhamn Högbonden Sörleberget i Sörle Norrfällsviken Storsand Hörsång Storön Häggvik Mjältön – 112 – Skuleskogens nationalpark Nordvik 2.11 Näringsliv i området Förekomsten av ett livaktigt näringsliv är en grundförutsättning för områdets utveckling. Naturvärdena ligger till grund för områdets attraktion för turism och friluftsliv, men kan också utgöra resurser för näringslivet, så som t ex yrkesfiske. 2.11.1 Turism Turismen anses vara världens snabbast växande näring. Sedan 1960-talet har turismen haft en hög tillväxt både i Sverige och internationellt. Turismnäringen är en komplex näringsgren bestående av många branscher med såväl privata, offentliga som ideella aktörer. Höga Kusten är ett av länets främsta besöksmål och ett inarbetat varumärke. Efter att Högakustenbron invigdes och Höga kusten blev ett världsarv har intresset för området ökat. I södra Höga kusten finns en turistväg, vilken är skyltad med den brunvita turistvägsskylten. Turistvägen knyter på ett ändamålsenligt sätt samman landskapet och de många besöksmålen i området. I den norra delen av Höga kusten beräknas turistvägen bli klar under 2011. – 113 – Fig. 50. Ovan i kartan visas turistvägar i svart. Dessa är markerade med symbolen för ’sevärd vägsträcka’. Områden som har stor betydelse för turismnäringen 1. Skagshamn I Skagshamn finns ett kapell från 1600-talet och en av Sveriges största surströmmingsfabriker, Röda Ulven. I Skagshamn finns en gästhamn med 15 gästplatser. 2. Skagsudde/Skeppsmalen Området är världsarvets nordligaste besöksmål med ”fyrstigen” och ”landhöjningsstigen”. På Skags udde står Skags fyr, som byggdes 1957 och fortfarande är bemannad. Skeppsmalen är ett gammalt fiskeläge med kapell. I Skeppsmalen finns Fiskevistet med surströmmingsmuseum och restaurang. – 114 – 3. Gullvik I nära anslutning till havsbadet finns bland annat camping, semesterby, restaurang, pool, havsbad, grillplatser och lekutrustning. Närheten till Örnsköldsvik (14 km) gör området mycket attraktivt och välbesökt. 4. Grisslan Grisslan är ett gammalt fiskeläge med kapell. Här finns även ett utsiktsberg. 5. Trysunda Ön är naturreservat och ett mycket attraktivt besöksmål. Från hamnen leder stigar till flera badvikar, utsiktsplatser med mera. Fiskeläget, som grundades på 1500-talet av Gävlefiskarna, är ett av de bäst bevarade längs Ångermanlandskusten. Det ligger väl skyddat i en djup vik och är ett mycket populärt utflyktsmål bland båtfolket. Fiskarkapellet är från 1600-talet. I en av sjöbodarna ligger fiskemuseet. Trysunda hamn har gästhamn med god service, vandrarhem och butik. Gästhamnen i Trysunda har 20 gästplatser. Naturhamnar finns i Bockviken, Rödskataviken och Björnviken. 6. Köpmanholmen Köpmanholmen är en viktig plats för dem som vill komma ut till skärgården. Här går skärgårdsbåt året runt till Trysunda, Strängön och Ulvön. Köpmanholmen är ett etappmål för Högakustenleden där det finns vandrarhem, restaurang och affär. I närhet till Köpmanholmen och BSPA-området finns en gästhamn med 8 gästplatser. 7. Näske Näske är infart till Skuleskogens nationalpark entré norr och ett etappmål för Högakustenleden. Här finns båthamnar samt en gästhamn där gästplatser finns i mån av plats. 8. Ulvön Ulvön består av två öar där den norra är bebodd året runt. Ulvöhamn som ligger på den norra ön är sommartid ett populärt besöksmål. Ulvöhamn är gammalt fiskeläge och är känt för sin surströmmingstillverkning. Här finns flera gästhamnar med totalt cirka 100 gästplatser med närhet till boende, matställen, affär och tankställe. 9. Skuleskogens nationalpark Skuleskogens nationalpark ligger centralt i världsarvet Höga kusten. Nationalparken är ett populärt besöksmål där flera fenomen går att studera som har att göra med landhöjningen i Höga kusten. Tre entréer leder in i nationalparken, entré Nord, entré Syd och entré Väst. Entré Väst och stigen till utkiksplatsen är anpassad för personer med rörelsehinder. Högakustenleden passerar genom nationalparken och en av de mer kända sevärdheterna är Slåttdalsskrevan. 10. Docksta och Skuleberget Tätorten Docksta ligger i anslutning till E4:an och Dockstafjärden. I Docksta finns en gästhamn med 15 båtplatser och under sommarsäsongen går det turbåt till Ulvön. Norr om Docksta ligger naturreservatet Skuleberget med världens högsta kustlinje 286 meter över nuvarande havsnivå. Skuleberget är ett sydväxtberg och vid dess fot ligger Naturum Höga kusten, vilket invigdes 2007. På berget finns en toppstuga, som nås via en vandringsled i anslutning till Naturum Höga kusten eller med sittlift från slalombacken. Från toppstugan finns det stigar och utkiksplatser, vilka är anpassade för personer med rörelsehinder. – 115 – Vid Skuleberget finns det ett brett aktivitetsutbud med bland annat scen för olika typer av evenemang, klättringsleder, äventyrsbana samt Rövarbyn med labyrinten. I området finns även camping och uthyrning av stugor. Skuleberget är ett etappmål för Högakustenleden. Fig 51.Vy från Skuleberget. (Foto: Pia Renström) 11. Mjältön Mjältön är Sveriges högsta ö och från dess topp 236 meter över havet är utsikten över Höga kusten storslagen. På ön finns det en större grotta, Mjältögrottan och i Baggviken en naturhamn med 25-30 platser. En del av Mjältön är naturreservat. 12. Ullånger Tätorten Ullånger ligger i anslutning till E4:an och Ullångerfjärden. Genom samhället flyter Inviksån i vilken det går att fiska bland annat havsöring. I Ullånger invigdes 2007 ett mindre resecentrum med tillhörande pendlarparkering och dagligen finns det ett 50-tal avgångar med buss. Bussarna går inte bara i nord-sydlig riktning utan resecentrumet fungerar även som knutpunkt för resande till och från Nordingråområdet. Turbåt till Ulvön finns från Ullånger under sommarsäsongen och gästhamn finns Utvik, som har två gästplatser samt anvisade båtplatser. Ullånger är ett etappmålen längs med Högakustenleden. Från Ullånger utgår det såväl en cykelled samt en vandringsled, vilka är framtagna på lokalt initiativ. 13. Salsåker, Hyndtjärn Salsåker är ett gammalt sågverkssamhälle och än idag finns bland annat bostäderna kvar för såväl arbetare som tjänstemän. Bruksherrgården ligger på en ö i Ullångerfjärden och herrgården erbjuder övernattnings- och konferensmöjligheter. I Hyndtjärn ligger Villa Fraxinus, som är en visningsträdgård med tillhörande restaurang. – 116 – 14. Norrfällsviken Norrfällsviken med sitt gamla fiskeläge har över 50 000 gästnätter årligen och är ett av de stora besöksmålen i Höga kusten. Gästhamnen ligger i skyddat läge och har femtio gästplatser samt välutvecklad service. I Norrfällsviken finns camping, stugby, konferensanläggning, restauranger med mera. Inte långt från fiskeläget ligger en 18-håls golfbanan och i närområdet finns även naturreservaten Norrfällsviken, Storsand och Villmyran. Naturreservaten bidrar till att skapa mervärden där till exempel Storsand kan nämnas med sitt havsbad där en del av stranden är naturistbad. 15. Mjällom, Mjällomlandet och Måviken Mjällom är kanske mest känt för sin industriella bakgrund med till exempel sko- handsk- och kartongfabriker. I en av de gamla skofabrikerna finns numera Kulturfabriken som skildrar den lokala näringslivsutvecklingen, erbjuder konferensmöjligheter men även utställning såväl som försäljning av konst och hantverk. I Mjällom finns försäljning av livsmedel såväl som drivmedel. Norr om Mjällom ligger byn Mjällomslandet som har båtförbindelse under sommaren till Ulvön men även till Docksta och Ullånger. Söder om Mjällom ligger byn Måviken med bland annat camping och stugor. Från campingen går en naturstig på cirka 1 km, som till stor del består av träramp, vilket ökar tillgängligheten. Naturstigen slutar vid en havsscen med grilloch sittplatser. I Måviken finns en gästbrygga med 6 gästplatser. Väster om Mjällom ligger naturreservatet Högklinten och nära bergets topp ligger vad som anses vara världens högst belägna klapperstensfält, 260 meter över havet. På den norra delen av Högklinten finns även flera urbergsgrottor. 16. Nordingrå/Omne I tätorten Nordingrå (Nordingråvallen) finns en stor del av serviceutbudet för Nordingrå socken samt bussförbindelser med bland med resecentrumet i Ullånger. I Nordingråvallen finns bland annat Kusthallen, som är ett allaktivitetshus med till exempel bowling, ishall, gym, bastu och café. Nordingråvallen ligger alldeles i anslutning till Vågsfjärden, vilken under sommarsäsongen trafikeras av en ångbåt. Båten angör bland annat Lappudden, som erbjuder bland annat boende samt är ett etappmål för Högakustenleden. Vid Lappudden passerar även Världsarvsleden. I Häggvik ligger Mannaminne som är populärt besöksmål och vid Kråksnäsfjärden finns det gästhamn, som nås via Gaviksfjärden och Trångsundet. Vyn från Stortorget mot Trångsundet är en av många klassiska vyer från Höga kusten. Gästhamnen vid Kråksnäsfjärden har 22 gästplatser. Cirka en kilometer från byn Omne ligger Omneberget, som är ett naturreservat. Omneberget är ett av Norrlands mest intressanta sydväxtberg med en rik och sydligt präglad flora. Även fågellivet är artrikt med till exempel olika sångare och andra småfåglar. Vid Omnebergets fot ligger Omnebadet. I Själand ligger gårdsbutiken i anslutning till såväl Världsarvleden som turistvägen. – 117 – 17. Östra Nordingrå Barsta och Bönhamn är gamla fiskelägen, vilka årligen lockar många besökare. Båda fiskelägena har kapell från 1600-talet samt gästhamn. I Barsta finns även en mindre camping samt tillgång till rum och restaurang. Gästhamnen i Bönhamn har 40 gästplatser och Barsta har 25 gästplatser. Från såväl Barsta som Bönhamn finns båtförbindelse med Högbonden, främst under sommarsäsongen. På Högbonden finns en av Sveriges högst belägna fyrar och fyrvaktarbostaden är numera vandrarhem. Rotsidan är ett naturreservat, vilket är ett populärt utflyktsmål för såväl boende som besökare i Höga kusten. Området består av en låglänt kuststräcka mellan Barsta och Fällsvik. Från parkeringen går det att nå Rotsidan med såväl rullstol som barnvagn. Inte långt från byn Fällsvik ligger fiskeläget Fällsvikshamn. Fällsviks kapell byggdes 1978 och är en kopia av det kapell som uppfördes under 1600-talet. I Fällsvik finns det även övernattningsmöjligheter. Sörleviken har ett stort pedagogiskt värde när det gäller att beskriva landhöjningseffekter i en havsnära miljö. Berget Ringkallen är intressant ut geologisk synpunkt genom bland annat genom branten mot Sörleviken. Idag är Sörleviken en havsvik men den kommer att snöras av från havet på grund av landhöjningen. Strax norr om Sörleviken finns Kåstaviken, en liten tjärn som tidigare snörts av från viken. 18. Storsjön och Träsk Vid Storsjön ligger Storsjöbadet där det finns kiosk och lekplats för barnen. I närhet till Storsjöbadet ligger en camping. I Träsk finns en fiskecamp med bland annat put and takefiske och restaurang. 19. Östbygden och Lövvik Högakustenleden passerar genom området där både Lövvik och Fjärdbotten är etappmål. Från Högakustenleden finns en avstickare till Valkallen, som är ett populärt utflyktsmål. I Fjärdbotten finns en gästhamn med 15 gästplatser samt flera fäbodar, vilka bland annat fungerar som raststugor för vandrare på Högakustenleden. I Hörsång finns camping samt havsbad men även en gästhamn med 12 gästplatser. Gästhamnen i Lövvik har 15 gästplatser. Berghamn är ett fiskeläge med sjöbodar, kokhus och serviceanläggning. I fiskeläget finns ett kapell från 1750 samt en gästhamn med 10 gästplatser. Storön är ett naturreservat och ligger längst söderut i världsarvet. Landhöjningen har tydligt präglat ön men även dess historia, vilket visas genom det fiskeläge som fick överges på grund av landhöjningen. Det finns möjlighet att angöra båten vid Storön samt det under senaste somrarna har gått en turbåt från Hörsång. 20. Torrom och Nordvik Torrom fungerar som servicenod för den södra delen av världsarvet Höga kusten med livsmedelaffär och försäljning av drivmedel. I Nordvik ligger ett naturbruksgymnasium med en av Norrlands största visningsträdgårdar. I Nordvik finns även gårdsbutik samt övernattningsmöjligheter. – 118 – 21. Hornöberget och Nyadal Ett klart dominerande inslag i landskapsbilden är Högakustenbron. På E4:ans västra sida ligger samhället Nyadal beläget i en dalgång mellan Hornöberget och Majberget. Området utgör den södra portalen till världsarvet Höga kusten och tyngdpunkten i näringslivet ligger inom hotell- och restaurangnäringen med två hotell samt inom transportsektorn. I Nyadal finns en gästhamn (Hornö brygga) med 10 gästplatser samt anvisade båtplatser. På Hornöberget finns den södra portalen för världsarvet Höga kusten men även startpunkten för Högakustenleden i norrgående riktning. 22. Klockestrand Tätorten Klockestrand ligger alldeles i anslutning till Ångermanälven. I Klockestrand finns en gästhamn med 3 gästplatser samt anvisade platser. Inte långt från gästhamnen finns det övernattningsmöjligheter, livsmedelsaffär med mera. Länsstyrelsen har tagit fram 12 besöksmål i världsarvet Höga kusten, vilka är: Skagsudde, Trysunda, Skuleskogens nationalpark, Skuleberget, Norra Ulvön, Norrfällsviken, Högklinten, Häggvik, Stortorget, Rödklitten, Högbonden, Sörleviken, Storön Besöksmålen är valda utifrån vetenskapliga värden, tillgänglighet samt att de ska spegla hela Höga kusten såväl geografiskt som geologiskt. En besöksplats i världsarvet är en plats i landskapet där viktiga spår eller bevis för landhöjningen finns att studera och uppleva. Världsarvets typiska och unika värden upplevs på olika sätt, antingen kan det upplevas på avstånd som exempelvis en vy över en avsnörd havsvik eller så kan det vara en plats där besökaren guidas mellan klapperfält och grottor. På flera av platserna är det dessutom en blandning mellan det som kan betraktas på avstånd och det som kan ses på nära håll. Besöksplatserna som föreslås i denna plan är ofta redan i dag välbesökta och välbekanta, merparten är också skyddade enligt miljöbalken. – 119 – Fig. 52. Kartan visar de 12 besöksmålen som Länsstyrelsen har pekat ut i Höga Kusten. Besöksmålen är valda utifrån vetenskapliga värden, tillgänglighet samt att de ska spegla hela Höga Kusten såväl geografiskt som geologiskt. Turistvägen 2.11.2 Jordbruk Jordbruket har stor betydelse för flera av de värden som vi förknippar med det öppna odlingslandskapet samtidigt som det ger oss livsmedel och bidrar till en levande landsbygd. Cirka 4 % av den totala arealen för BSPA-området utgörs av jordbruksmark. Det finns flera områden där jordbruket är påtagligt som näring. Brukandet av jorden har också bidragit till att skapa flera av de värdefulla kulturmiljöer, som finns i området. Jordbruket har även betydelse för såväl djur- som växtliv. Jordbruket är en näring med långa anor i området, men utvecklingen från 1970-talet har dock inte varit gynnsam. Tendensen är färre och större enheter. Arealen åkermark, antalet jordbruksföretag och antalet nötkreatur har minskat stort, både i länet och inom BSPAområdet de senaste 80 åren. Under senare år har antalet köttdjur ökat medan mjölkkoantalet minskat. – 120 – De flesta jordbruksföretagen kombinerar jordbruket med andra inkomster som till exempel skogsbruk, entreprenader och turism. Jordbruket är i huvudsak inriktat på vallodling och animalieproduktion, av både mjölk- och kött. Brukningsenheterna är i regel små och det har p.g.a. den branta terrängen varit svåra att rationalisera därför har Höga kusten, till vis del, en småskalig prägel på lantbruket. De största sammanhängande ytorna med jordbruksareal finns i södra delen av området kring Norafjärden där även de största jordbruksföretagen finns. Jordbruk bedrivs i området men på tämligen begränsade ytor. Inslagen av jordbruksmark är värdefulla för upplevelsen av landskapet liksom för natur- och kulturhistoriska värden. Den fortgående minskningen av jordbruksmarken bedöms därför ha negativa konsekvenser i dessa avseenden. Till skillnad mot många andra verksamheter som hotar olika bevarandevärden handlar det här om att fortsätta med nuvarande verksamhet för att använda och bevara landsbygdens och odlingslandskapets naturresurser, värden och miljö på ett hållbart sätt. Miljöproblem förknippade med jordbruksverksamhet är framförallt utsläpp av växtnäringsämnen till vatten och luft samt spridning av växtskyddsmedel till omgivningen. Då jordbruksmarken ligger nära recipienten är det viktigt att gödsel och växtskyddsmedel hanteras så att förlusterna minimeras. Användningen av växtskyddsmedel har liten omfattning i länet och BSPA-området. Många av jordbrukets byggnader, främst mangårdsbyggnaderna men i en del fall även ekonomibyggnaderna, har också stora värden från kulturmiljösynpunkt och för landskapsbilden. Jordbruken är viktiga för att hålla kulturlandskapet öppet och ett allvarligt hot mot världsarvets estetiska värden är nedläggning av jordbruk. 2.11.3 Skogsbruk Skogsråvaran har alltid varit den stora basen för sysselsättning inom Kramfors och Örnsköldsviks kommun. Under senare år har denna bas minskat i volym samtidigt som konkurrensen om skogsråvaran hårdnat. Anledningen är de rationaliseringar som genomförts inom såväl cellullosaindustrin, sågverken som inom skogsbruket. Skogsbruket har en stor betydelse för området där ett flertal större industrier är beroende av skogen som råvara för sin produktion. Skogsmarken är även av intresse för naturvården och friluftslivet. Storskogsbruk sker huvudsakligen i inlandet och vid kusten är det familjeskogsbruket, som är dominerande. Omkring 80 % av Höga Kustens landareal är privatägd av enskilda personer. Det är troligt att ca 25 % av hela områdets landareal är impediment eller improduktiv mark som inte brukas aktivt. Summering av SGU: s jordartskarta för jordarterna berg, klapper och talusbranter (av frostsprängning ansamlade block) visar att denna areal är 34,6 % av totala arealen. Det finns dock fog att anta att denna procentsats inte helt motsvarar definitionen på skogsmarksimpediment utan viss del av bergområdet håller troligen fickor av produktiv skogsmark. – 121 – Produktiv skogsmark Jordbruksmark (åker- och betesmark) Ha 44286 6493 Andel av hela BSPA-området i % 29,1 4,3 Tabell 5. Källa: Metria, Corinne 2006-07-05 2.11.4 Yrkesfisket Rent generellt så finns få yrkesfiskare i Västernorrland jämfört med andra delar av Sverige. Antalet yrkesfiskare i Höga Kusten har varit relativt stabilt sedan 1990 och legat kring 11-17 st. Idag finns 13 st verksamma inom BSPA Höga kusten eller i dess närhet (Husum) (se Diagram 7). Fyra st licenser har tillkommit i området under 2000-2010 och två st har avslutats inom samma tidsperiod. Medelåldern på yrkesfiskarna i området är idag 57 år, varav den yngsta är 41 år och den äldsta 71 år (uppgifter från yrkesfiskarregistret, Länsstyrelsen nov 2010). År 1995 var medelåldern 51 år. Att vara licensierad fiskare innebär till exempel att man är berättigad att söka EU-stöd för sin verksamhet och kan få ersättning för skada orsakad av säl. Det mesta fisket i området sker efter strömming, lax och sik. På senare tid har intresset för fiske efter abborre och gädda ökat. Skötfiske efter strömming är mest förekommande under våren och då för inläggning av surströmming. Denna fiskesäsong är dessvärre relativt kort på grund av att salterierna måste lägga in strömmingen så att den blir färdig till surströmmingspremiären. Lax och sik fiskas till största del med fasta redskap, så kallade PushUp-fällor. Yrkesfisket i länet landar ca 2 ton havsöring per år. Antal yrkesfiskarlicenser (st) 25 20 15 10 5 0 1990 1992 1998 1999 2006 2007 2008 2009 2010 År Diagram 7. Antalet yrkesfiskarlicenser inom Höga Kusten (medräknat Husum). Obeserva under år 1998 inkluderar siffran även så kallade avvecklingslicenser. Källa: Länsstyrelsen – 122 – Att siffran för antalet yrkesfiskarlicenser var så pass hög år 1998 beror på att så kallade avvecklingslicenser fanns (se beskrivning nedan). Avvecklingslicenser: Vid införandet av det nya licenssystemet fanns det personer som inte uppfyllde kraven för yrkesfiskelicens men som hade investerat betydande belopp i sådan utrustning som är förbehållen yrkesmässigt fiske. För att fiskaren skulle få en skälig tid att avveckla sitt fiske och redskapsinnehav kunde man ansöka om en s.k. avvecklingslicens (typ 4) som ev beviljades för 1-5 år. Möjligheten att erhålla avvecklingslicens upphörde den 1 juli 1995. Det fanns dock inget hinder för en fiskare med avvecklingslicens att ansöka om ordinär yrkesfiskelicens. Orsaken till att fisket minskar beror på predation av främst säl och i viss mån skarv samt att bestånden lax och öring minskar av andra orsaker. Fisket på lax sker både på vild och kompensationsodlad lax. Det har visat sig att den odlade laxen har en sämre återfångst. I Norafjärden sker ett siklöjefiske. Siklöjan varierar mycket mellan åren vilket gör att fisket av siklöja också varierar kraftigt. Detta kan göra beståndet känsligt om det inte förvaltas rätt. 2.11.5 Vattenbruk För att bedriva odling krävs två olika tillstånd, dels ett tillstånd för odling enligt fiskelagstiftningen och dels ett enligt miljöbalken. Fiskodlingar är mycket omdebatterat i Höga Kusten. I BSPA-området finns 5 st fiskodlingar (år 2010): Omnefjärden Mjältösundet Öberget (Mjältön) Köpmanholmen (Köpmanön, Nätrafjärden. Örnsköldsviks kommun) (startades 1988) Näske (Örnsköldsviks kommun) (startades 1986) Samtliga fiskodlingar i Höga Kusten odlar regnbåge. Den årliga tillståndsgivna produktionen i området är 2 400 ton regnbåge. Odlingen i Näskefjärden är privatägd, övriga ägs av Ålands Fiskförädling AB. Finländska (inkl Åländska) företag har på senare år övertagit en stor del av den regnbågsodling som sker i Sverige. Detta beror dels på att de finlänska företagen blivit mer framgångsrika än svenska genom att bygga upp en stabil hemmamarknad för färsk fisk och därigenom tryggat en stadig avsättning (SOU 2009:26). Ett annat skäl är att skärpta miljökrav på Åland medfört ett intresse för etablering i Sverige (SOU 2009:26). – 123 – Tabell 6. Mängderna fisk som respektive fiskodling i Höga Kusten har tillstånd för att odla, samt de faktiska mängderna som odlades år 2009. Samtliga odlar regnbåge. Tillstånd (ton/år) Odlat 2009 (ton) Omnefjärden 450 inga uppgifter Mjältösundet 600 593 Vid Mjältön 600 527 (Öberget?) Köpmanholmen 600 596 Näske 150 36 Totalt: 2 400 xxx Odlingar som kräver mer än 40 ton foder per år är tillståndspliktiga. De tillståndspliktiga odlingarna lämnar årligen in så kallade emissionsrapporter. Det är kommunerna idag som har tillsynen på samtliga fiskodlingar i Höga Kusten. Vid ett tillsynsbesök besöker representant/er från den berörda kommunen odlingen. De nyare fiskodlingarna har alla tidsbegränsade tillstånd. 2.11.6 Industri Under andra halvan 1800-talet påbörjades en mer storskalig industrialisering av Höga kusten. Det är framförallt inom träindustrin som expansionen sker bland annat genom att flera ångsågar etableras. Nästa steg i utvecklingen var att förädla skogen till massa och papper. Mellan 1900-1930 etablerades flera massaindustrier i närheten till det område som idag är världsarvet Höga kusten. I Höga kusten fanns det flera salterier men det var först i slutet av 1800-talet som surströmmingen börjades förpackas i plåtburk. En annan del av den tidiga livsmedelsindustrin var tunnbrödsbagerierna med bland Mjälloms tunnbröd, som är Sveriges äldsta tunnbrödsbageri. Kännetecknade för industrialiseringen av Höga kusten var även läder- och skoindustrin. Livsmedels-, tillverknings-, verkstads- och träindustrin är idag de dominerade branscherna i BSPA Höga kusten. Det flesta företagen är småföretag men det finns även några större som till exempel Gerdins, Polarbröd, Skidstahus och Dockstavarvet. I närområdet till BSPA Höga kusten finns det några större industrier som producerar massa och kemiska produkter. 2.11.7 Yrkessjöfart Det gods som transporteras i Höga kustens farvatten är utgörs till största delen fortfarande av massa-, pappers - och skogsbruksprodukter. I BSPA Höga kusten finns inga djuphamnar för gods men i närområdet ligger flera betydelsefulla hamnar för industrin. Godset från dessa hamnar passerar genom området för BSPA Höga kusten. En stor del av råvarutillförseln till och utskeppningen av produkter från industrierna i Örnsköldsviks kommun transporteras sjövägen via lastageplatserna i Örnsköldsvik och – 124 – Husum. M-real i Husum har egen hamnverksamhet och Domsjö industrier i Alfredshem och Holmen Skog samt Svenska Shell i Hörnett har egna lastageplatser i Örnsköldsviks hamn. Den kommunala hamnverksamheten i Inre hamnen har flyttats till ett nytt läge vid före detta Domsjö såg. Örnsköldsvik hamn består därmed av fyra hamnlägen: Domsjö hamn, Oljehamnen, Framnäskajen och Stadskajen. Hamnen i Köpmanholmen är en av de viktigaste hamnarna i Norrland för lossning av komponenter till vindkraftverk. Även i Kramfors kommun ligger det flera djuphamnar. Det gods som lastas och lossas sker huvudsakligen vid de kajer som Mondi Dynäs AB och SCA Timber har längs med Ångermanälven. Det finns också en djuphamn i Lunde men den används inte lika frekvent, som övriga hamnar. Den passagerartrafik som bedrivs inom BSPA Höga kusten sker huvudsakligen under sommaren. Båtförbindelse finns då med Ulvön från Docksta, Ullånger och Mjällomslandet, från Bönhamn och Barsta till Högbonden samt från Hörsång till Storön. På Vågsfjärden går ångslupen Stjärn, vilken angör Nordingråvallen, Körning, Lappudden och Häggvik. Fig. 53. Färjan glider in i Ulvöhamn. (Foto: Lotta Nygård) Ådalen III trafikerar Ångermanälven varje sommar. Båten utgår från Härnösand respektive Sandslån mot bland annat Högakustenbron och Norafjärden. Från Köpmanholmen går båttrafik året runt till Trysunda, Strängön, Fjären och Ulvön. Båten stannar även ibland vid Sandviken under sommaren. Från sommaren 2010 finns även möjlighet att åka båt till Ulvön, Fjären och Trysunda från Gullvik. – 125 – 3. Del 2: Förvaltning (Åtgärdsprogram) 3.1. Vision för området Visionen för BSPA Höga Kusten lyder: Höga Kusten -Friskt hav med levande skärgård Visionen har beslutats av styrgruppen för BSPA Höga Kusten. Ett friskt hav är starkt förknippat med livskraftiga bestånd av växter och djur samt välmående ekosystem i balans. En levande skärgård innebär en levande miljö för oss människor med boende, turism, infrastruktur m.m. 3.2. Naturvärden i området Höga Kusten har stora naturvärden, såväl över som under ytan. Den stora landhöjningen i området bidrar till en mångfald av biotoper och arter. Här finns havsvikar som håller på att grundas upp och snöras av från det utanförliggande havet, nybildade sjöar av forna havsvikar och nya vikar som bildas allteftersom. Till dessa olika stadier finns en rad olika arter kopplade. Östersjön har gått igenom dramatiska förändringar efter den senaste nedisningen med övergångar från marina system till sötvatten och brackvatten. Under de senaste 7000 åren har dock ekosystemen varit mer stabila. De inrättade systemen är sammansatta av en mycket speciell och vetenskapligt intressant blandning av marina-, sötvatten-, och brackvattenarter. Flera av Östersjöns arter är marina relikter från tidigare perioder när havet varit förenat med Atlanten. En del av dessa relikter finns även i sjöar som på grund av landhöjningen isolerats från havet. Landhöjningens effekter avspeglas således även i det marina livet och sjösystemen i Höga Kusten. Den speciella topografin innebär att det inom ett avgränsat område finns flera olika naturtyper, allt från grunda havsvikar till öppna fjärdar och stora vattendjup. Vattnet är dessutom förhållandevis rent. Den förening av naturgeografiska drag som kännetecknar Östersjön och Höga Kusten innebär globalt sett unika förutsättningar för det marina livet. Det är viktigt att poängtera att det många gånger finns en stark koppling mellan olika naturtyper. Det finns fiskar som är beroende av såväl sötvatten som hav, t.ex. havsöring och flodnejonöga. Det finns även en stark koppling mellan havet och stranden, dvs. områden med höga naturvärden på stranden har också många gånger höga naturvärden i havet, och tvärtom. Dessa miljöer bör således ses som en enhet, vilka styr och påverkar varandra i hög grad. Många olika fåglar lever i området, såväl kustnära som ute på de yttre skären. – 126 – I aktionsplanen för Östersjön som samtliga länder kring Östersjön skrivit under är följande mål satta för biodiversiteten i Östersjön: Naturliga marina samt kustlandskap Välmående och balanserade växt- och djursamhällen Livskraftiga (viable –hur översätta?) populationer av arter Samtliga mål skall vara uppnådda till år 2021. För att lyckas med detta är det viktigt att samtliga länder bidrar. Nedan följer en prensetation av läget för olika naturvärden i BSPA Höga Kusten. För att underlätta beskrivningen så har vi delat in naturvärdena enligt nedan. Definitionen har gjorts tillsammans med temagrupp naturvård samt i samråd med expertis i området. De naturvärden som har definierats inom området är: Djupa marina ekosystem (>6m) Grunda marina ekosystem (≤6m) Stränder Fåglar med havsanknytning Sötvattensekosystem Terrestra ekosystem (innanför stranden) Terrestra ekosystem beskrivs endast översiktligt och tas ej upp under indikatorer, mål och åtgärder. Detta eftersom fokus för denna plan är havet samt det som påverkar havet. 3.2.1 Djupa ekosystem (>6m) Av områdets totala havsyta är hela 94 % djupare än 6m. Avgränsningen för djupa ekosystem har vi här satt till djupare än 6 m, vilket omfattar såväl den djupa botten som den fria vattenmassan ovanför. Djupa ekosystemens flora Hur djupt växter i havet kan förekomma avgörs av hur ljusförhållandena i vattnet är, detta eftersom växterna är beroende av ljus för sin fotosyntes. Om vattnet är grumligt så kan mindre solljus tränga ner genom vattnet och växterna tvingas växa närmare ytan. Ett klart vatten där solljuset kan nå ner långt får också en stor djuputbredning av alger. Algerna i sin tur lockar till sig allehanda djur. När stora långlivade algarter som tång ersätts av kortlivade, fintrådiga alger eller när växtdjupet kryper närmare ytan, kan man anta att vattenkvaliteten i området har försämrats. Detta är allvarligt om det uppstår eftersom dessa miljöer har stort ekologiskt värde som uppväxtplats och skafferi för många djurarter, t.ex. fiskar. I Höga Kusten är vattnet förhållandevis klart, speciellt i de yttre delarna. Här växer alger ner till stora djup. I de yttre delarna förekommer t ex blåstång ner till över 14 meters djup, vilket i jämförelse med övriga Östersjön, är mycket djupt. Detta indikerar mycket goda vattenförhållanden. – 127 – Fig. 54. Olika arter av rödalger är vanliga på de djupare bottnarna. (Foto: Henrik Bjerneld) Ju närmare kusten man kommer desto mer partiklar innehåller vattnet. Detta kommer från avrinning från land och styrs delvis av markanvändning. Ett så stort vattendrag som Ångermanälven för med sig enorma mängder material från långt in i landet ut i havet. Djupa ekosystemens fauna På bottnarna som utgörs av mjukt substrat, så som sand, lera, gyttja och dy hittar man de grävande bottendjuren, vilka är mycket viktiga för syresättningen av bottnen. Fig. 55. Skorv är ett relativt vanligt förekommande djur på havsbottnarna i BSPAområdet. Det är ett rovdjur som bland annat äter vitmärlor och östersjömusslor. Skorven kan dessutom vara kanibal och äta individer av sin egen art. (Foto: Hans Kautsky) – 128 – På hårda bottnar lever många djur i miljöerna kring blåstång och andra fleråriga alger så som t ex gaffeltång. Algerna har många gånger en påväxt av mossdjuret tångbark (se bild nedan). I dessa miljöer lever även mycket fisk. Fig. 56. Undervattensmiljön kan bjuda på en färgsprakande upplevelse. Här ses mossdjuret tångbark växandes på en sten på ca 8m djup. Detta lilla djur lever i kollonier, vilket bygger upp det nätlika utseendet där varje ’ruta’ är ett djur. På bilden syns även betandes snäckor av arten schackmönstrade snäcka. Stenen är vackert röd av algen stenhinna (Hildenbrandia rubra). (Foto: Henrik Bjerneld) Bottenfaunan i BSPA-området är relativt artfattig, men däremot kan ett stort antal individer av varje art förekomma. Bottenfaunan utögrs främst av Östersjömussla (Macoma baltica), vitmärla (Monoporeia affinis) och ishavsgråsugga (Saduria entomon). Under 2000-talet har förekomsten av den amerikanska havsborstmasken Marenzelleria spp. ökat kraftigt och de senaste åren har den helt dominerat på de flesta stationerna. Detta är ingen naturligt förekommande art för området (se även under kapitel om Främmande arter & gener). Kring år 2000 minskade förekomsten av vitmärla i området radikalt. Orsaken till den kraftiga nedgången är fortfarande oklar och återhämtningen bedöms ta lång tid. På de djupa bottnarna lever även mycket fisk, t ex skrubbskädda och strömming är vanliga och beroende av en god vattenkvalitet. – 129 – 3.2.2 Grunda ekosystem (<6m) Av områdets totala havsyta är endast 6 % grundare än 6m. Vi har således väldigt lite grunda marina miljöer i Höga Kusten. Inom Höga Kusten är det istället vanligt med stora vattendjup nära land. Grunda ekosystem, och speciellt de grunda vågskyddade vikarna fyller en mycket hög ekologisk funktion i havet. Skyddade vikar hör till Östersjöns allra mest produktiva områden. Det faktum att vi i Höga Kusten har så väldigt lite grunda marina miljöer gör att de få som finns fyller en mycket viktig biologisk funktion för hela området. Det gör att vi bör vara extra måna om de få grunda skyddade vikar som finns i området. Fig. 57. Kartan ovan visar förekomst av grunda vikar och sund i BSPA-området. (Källa: SAKU, år 2009) En stor mängd växter och djur är knutna till de grunda vågskyddade vikarna. Vikarna är normalt näringsrika, vilket bidrar till en rik undervattensvegetation, något som i sin tur gynnar många arter som finner livsrum här. De grunda skyddade vikarna har ofta ett begränsat vattenutbyte med det utanförliggande havet och värms därför snabbt upp på våren. Det varma vattnet tillsammans med den rika undervattensvegetationen gör vikarna till optimala – 130 – barnkammare för fisk. Många fiskar söker sig hit för att leka och ynglen växer sedan upp i den lugna skyddade viken. Vikarna är även viktiga för många fåglar på jakt efter föda. Skulle det vara så att ett sötvatten mynnar i den grunda viken så är vikens ekologiska betydelse ännu högre. Många arter är beroende av att kunna röra sig mellan hav och sötvatten för sin lek och uppväxt. De grunda skyddade vikarna fyller således en stor ekologisk funktion i havet, men samtidigt utgör de en av de allra känsliga miljöerna i havet, så även inom Höga Kusten. Anledningen till att de grunda skyddade vikarna är så pass ekologiskt värdefulla, men samtidigt så pass känsliga, är det begränsade vattenutbytet med det utanförliggande havet. Utsläpp som görs inne i viken blir kvar länge. För grunda havsvikar som har ett begränsat vattenutbyte med det utanförliggande havet, så som t.ex. trösklade havsvikar, sker troligen den största påverkan via tillrinningsområdet. Förändrad markanvändning i sådana vikars närmiljöer kan få stora konsekvenser för den akvatiska miljön genom bl.a. ökad tillrinning av humusämnen. Även ett stort tillskott av näringsämnen till dessa vikar kan få ödesdigra effekter på områdets biologi. En speciell typ av grund skyddad vik är så kallade laguner. För att klassas som lagun ska viken ha en smal mynning som är trösklad (ha en grundare klack). Laguner förlorar så småningom kontakten med havet i och med den pågående landhöjningen. Lagunerna blir till sötvatten och istället bildas nya grunda vikar och laguner utanför den gamla lagunen. Med detta följer även en intressant utveckling av olika livsmiljöer samt de växter och djur som är knutna till dessa miljöer. På detta sätt har vi i Höga Kusten en väldigt stark koppling mellan landhöjning och biologiska värden. Laguner har ofta väldigt höga biologiska värden då de får en rik flora, utgör lek- och uppväxtområden för fisk samt födosökslokaler för fågel. I Höga Kusten finns väldigt få laguner, se fig 58 nedan. – 131 – Fig. 58. Kartan ovan visar förekomst av laguner inom BSPA-området. (Källa: SAKU, år 2009) Definition av lagun (1150): Helt eller delvis nyligen avsnörda havsvikar, skilda från havet genom sandbankar, hällar eller liknande. Lagunerna kan ha varierande salthalt och vattenvolym, beroende på avdunstning samt tillfälliga översvämmningar av havsvatten. Till laguner räknas i Östersjön flador och småvatten i låglänta områden som p.g.a. landhöjningen helt eller delvis avsnörts från havet. Vid betade förhållanden dominerar bl.a lånkeväxter och kransalger. Särskilt värdefull är förekomst av höstlånke. I övrigt kan bl a stora vassbälten förekomma. Karaktärsarter: Lånkeväxter, kransalger, bandtång (ålgräs) (finns ej i BSPAområdet), borstnate, vitstjälksmöja, hårnating, korsandmat, havsnajas, vass, nateväxter, vattenaloe (finns ej i BSPA-området) och kaveldunsväxter. Källa: Art- och naturtypsvisa vägledningar, Naturvårdsverket 2003-02-20 – 132 – Fig 59. Flygfoto över Baggviken på östra sidan av Mjältön. Baggviken är en lagun med en smal öppning mot havet. Strax innanför Baggviken ligger en före detta havsvik som nu snörts av och förlorat kontakten med havet och övergått till att vara en sötvattenssjö. Laguner har ofta väldigt höga biologiska värden då de får en rik flora, utgör lek- och uppväxtområden för fisk samt födosökslokaler för fågel. (Foto: Lars Edman) Grunda ekosystemens flora: De grunda ekosystemen har ofta en rik flora. På grunda bottnar med sand/finsediment finns vattenväxter som indikerar höga naturvärden exempelvis sommarlånke, vekt braxengräs, hornsärv, hårmöja, fyrling, sylört, ävjebrodd, tretalig- och korsslamkrypa, pilblad/trubbpilbladshybrid och svalting samt alger som havsrufse och borststräfse om den inte uppträder i massförekomst. ÅGP-arterna, band-, udd- och styvnate, eventuellt rödlistad slidnate, samt späd- och gropnate är arter som visar på höga naturvärden, men kunskapen om deras existens och utbredning i området är delvis mycket bristfällig. En viktig miljö för många fiskar och fåglar är kransalgsängar. Kransalgsängar är mycket produktiva och ger en skyddad miljö för många fiskyngel, något som i sin tur gör att många fåglar lockas till dessa miljöer. Kransalgsängar förekommer främst i grunda och skyddade miljöer med litet vattenutbyte, något som gör dessa miljöer känsliga för mänsklig påverkan då återhämtningen ofta är långsam. Generellt brukar man säga att kransalger kräver god vattenkvalitet och påverkas därmed negativt av övergödning och igenväxning (Naturvårdsverket 2009). Kransalgerna klarar sig inte bra i konkurrensen med andra arter. Deras miljö är ofta av intresse för exploatering, muddring och båttrafik. – 133 – Även kärlväxtängar står för en stor del av produktionen i den grunda kustmiljön. Kärlväxtängar är en viktig biotop i Bottenhavet och Bottenviken eftersom dessa områden saknar ålgräs, vilket annars bildar undervattensängar i övriga områden runt Sveriges kust. Växtligheten förändrar hur vattnet rör sig i området samt binder sedimentet och motverkar erosion. Vegetationen lockar till sig många arter av fiskar, fåglar och ryggradslösa djur för skydd mot predatorer, lek, födosök och som boplats. En annan mycket viktig biotop är tångbälten, vilka här hos oss utgörs av blåstång (Fucus vesiculosus) samt smaltång (Fucus radicans). Karaktäristiskt för tångbälten är att de skapar en tydlig tredimensionell struktur, ungefär som ett bostadshus. Den ger goda möjligheter att söka föda, men även att söka skydd från predatorer. Tångbälten finns i relativt skyddade till relativt exponerade miljöer med hårdbotten (stenar, berg och likanande). I Höga Kusten förekommer blåstång/smaltång från ytan ner till drygt 14 meters djup. Fig. 60. Ett böljande landskap av vacker blåstång gungar sakta i takt med vågorna. Blåstången fyller en viktig ekologisk funktion i havet. Många andra arter är beroende av blåstången för sin egen överlevnad. T ex många kommersiellt viktiga fiskar använder blåstången som sin barnkammare och söker sin föda här. – 134 – Grunda ekosystemens fauna: Faunan i de grunda områdena i BSPA-området är relativt dåligt känd. Den kunskap vi har idag kommer främst från dykinventeringar, vid vilka fastsittande växter och djur inventeras. Vid dessa inventeringar är blåmussla (Mytilus edulis) det vanligast förekommande djuret på hårdbottnar. Även kräftdjuret havstulpan förekommer med sina tydliga vita kalkskal. Svampdjuret tångbark (Electra) kan ses som ett nät på t ex blåstång och andra ytor. Av de nässeldjur (hydrozoer) som förekommer är brackvattenshydroiden Cordylophora den vanligaste, vilken är en sentida invandrare. Denna kan ses fästad på alger, stenar eller andra fasta ytor. På mjukare bottnar är östersjömusslan (Macoma baltica) vanligt förekommande. Ett flertal sötvattensnäckor förekommer också (t ex Theodoxus, gamla Lymnaea -numera Radix). Flest individer av dessa finns i närheten av sötvattensutflöden. Kräftdjuret skorv (Sadurea) är iögonfallande och vanlig, liksom märlkräftor och pungräkor. Sötvattensvampen Ephydatia är att särskilt omnämna då den kan förekomma frekvent. Den är vattenfiltrerare och har ibland motsvarande roll som blåmusslan i egentliga Östersjön. Ett intressant faktum är att den oftast lever i symbios med alger och blir grönaktig (ursprungligen blekt gulaktig) och är då förmodligen helt självförsörjande, ett litet ekosystem för sig. Ephydatia är vanligare i Bottenhavet än i egentliga Östersjön. Bland de fiskar som förekommer finns ett flertal som ofta är förbisedda, t ex kantnålar, smörbultar etc. Fig. 61. Kusttobis (Ammodytes tobianus) simmar gärna i stora stim längs kusten och söker föda i blåstången. Den lever på finsandiga och rena bottnar och gräver snabbt ner sig om den känner sig hotad. (Foto: Henrik Bjerneld) – 135 – Viktiga reproduktionsområden för fisk: Kunskapen om fisk i BSPA-området är tyvärr ej fullständig. Det finns i dagsläget ytterst få inventeringar av fisk i området, vilket gäller såväl vuxen fisk som inventeringar av yngel. Flera arter nyttjar olika områden för sitt vuxna liv som för lek- och uppväxtområden. Det är därför av stor vikt att kartlägga olika områdens betydelse för fiskars olika livsstadier. Den kunskap vi har om områdets betydelse för fisk i dag bygger dels på intervjustudier utförda av fiskeriverket, dels på GIS-analyser samt resultat från temagrupperna. Utöver detta gjordes under 2010 den första inventeringen av sikyngel i området. Detta för att kartlägga viktiga områden för sik. Det finns planer på att under 2011 fortsätta denna studie samt att även bygga på med inventering av yngel av abborre och gädda. Nedan följer en presentation av befintlig kunskap gällande fisk i havet i BSPA-området. Se även under beskrivning av sötvatten för arter som rör sig mellan hav och sötvatten. Exempel på sådana arter är lax och havsöring med lekområden i rinnande vattendrag. Fig. 62. Kartan ovan visar resultat av en intervjustudie där fiskars lekområden efterfrågades. Intervjustudie utförd av Fiskeriverket. – 136 – Sik Sik (Coregonus sp.) är en laxfisk som leker längs med hela östersjökusten. Leken sker mellan oktober till november på sand-, grus- och stenbotten. Uppväxtområdet utgörs främst av grunda sandbottnar. Det finns bestånd som leker kustnära och bestånd som vandrar upp i åar och älvar för att leka, vilket troligtvis styrs av de förutsättningar som finns längs med kusten. Sik i Sverige brukar delas upp i 6 arter plus 2 arter siklöjor. De är mycket lika varandra till utseende och skiljs åt av antalet gälräfständer. Som ung äter siken djurplankton. De former som har mindre antal gälräfständer övergår till att äta bottenlevande djur vid vuxen ålder, t ex dagsländelarver, vattenloppor, snäckor och musslor. De sikvarianter som har fler gälräfständer äter i huvudsak plankton under hela sin livstid. Viktiga lokaler för sikens lek är rena sandbottnar utan vegetation. Det betyder att viktiga områden för sik sammanfaller ej med områden med höga naturvärden utifrån växtlighet. Stränderna där sik leker ska inte ha mycket sedimentation. Siken är på så sätt känslig för övergödning och igenväxning. Den påverkas även negativt av muddring, vilket orsakar grumling och ökad sedimentation. En inventering av sikyngel har gjorts i Höga Kusten (2010). De lokaler där flest yngel påträffades var långgrunda och inte helt exponerade för havet, vilket även gör dessa lokaler mer känsliga för övergödning och igenväxning (Fig. 64). Fig. 63. Sik är Ångermanlands landskapsfisk. (Teckning: Lars-Ola Norén) – 137 – Fig. 64. Kartan ovan visar lokaler områden som inventerades på sikyngel under 2010. Siffran vid de inventerade lokalerna i kartan, anger antalet fångade sikyngel vid inventeringen år 2010. Siklöja Siklöja (Coregonus albula) leker endast från Västernorrland och norrut. Det råder en viss osäkerhet kring lekhabitat eftersom arten fångas innan den leker på grund av rommens högre kvalitet. Troligtvis leker den på sand, grus och hård lera på 0-5 meters djup, men den kan även leka i djupare miljöer. I BSPA-området sker leken endast i södra delen av området, främst i Norafjärden (se Fig. 62). Abborre och gädda Gädda (Esox lucius) och abborre (Perca fluviatilis) förekommer längs med kusten från Bottniska viken till och med Östersjön. De har minskat kraftigt i förekomst de senaste åren, främst i Östersjön. Minskningen beror dels på ett högt fisketryck från fritidsfiskare och dels på habitatförsämringar med dålig yngelöverlevnad som följd (Karås 1999). Gädda och abborre leker i områden med vegetation för att undvika att rommen hamnar i syrefattigt vatten i anslutning till bottensediment. Gäddan leker mars-maj och abborren apriljuni (Fiskeriverket 2010). Eftersom dessa arter är varmvattenarter är de beroende av grunda, – 138 – skyddade områden som värms upp snabbt på våren. Arterna stannar i samma områden också under uppväxtperioden, vilket gör att dessa områden bedöms som lika sårbara året runt. Mynningar av vattendrag är viktiga som rekryteringsområden, men även grunda skyddade vikar. Fig. 65. Kartan ovan visar potentionella lekområden för sik, abborre och gädda. (Källa: GIS-analyser utförda av Länsstyrelsen i Västerbotten samt AquaBiota) Fig. 66. De grunda skyddade vikarna utgör lek- och uppväxtområden för t ex abborre och gädda. (Foto: Nigel Tooke) – 139 – 3.2.3 Stränder Strandens flora: Strandvegetationen varierar mycket mellan de karga, branta klippavsnitten och de rikare, grunda vikarna däremellan. På grund av den branta kusten är strandbältena ofta mycket smala och starkt påverkade av sötvattensutflöden. Detta och bristen på strandängar gör att vissa arter förekommer sparsamt inom området, dessutom är området ett växtgeografiskt gränsland, där många arter har sin nordgräns och tvärtom. De artrikaste och ovanligaste biotoperna är: Havsstrandängar Sumpskogar (inklusive klibbalskogar) Vattendragsmynningar (vattendrag som är vattenförande året om) Grunda bottnar De rikaste skogarna utgörs ofta av skogsraviner, äldre granskogar och små lövsumpskogar. I samband med kustinventeringarna (strandinventering av främst växter) har cirka 500 kärlväxtarter noterats i BSPA-området, en del underarter samt varieteter, samt ett tiotal makroalger. De inventeringar som är medräknade utfördes under fältsäsongerna 2002, 2003, 2005, 2006, 2007, 2008 och 2009. (Se olika kustinveteringar utförda på uppdrag av länsstyrelsen och Kramfors kommun). Kartläggningen har omfattat strandskyddat område, maximalt 200 m upp på land, samt i vattnet ut till cirka 1 m djup. Förutom det har Höga Kusten leden inventerats åren 2006 och 2007 (Samordnat kommunalt naturvårdsprojekt Örnsköldsvik och Kramfors.) Drygt 200 arter av kärlväxter har kallats för speciella, vilket innebär att de är lokalangivna i Jan Mascher´s Ångermanlands flora. De speciella arterna är i regel ovanliga, men det kan också röra sig om arter där det råder brist på kunskap, arter som minskar eller ökar betydligt, arter som ändrar utbredningsområde, arter som genetiskt håller på att glida isär till nya arter, eller tvärtom, eller annat skäl till att det är viktigt att känna till artens utbredning och existens. 41 kärlväxtarter som tidigare bara var kända på ett mindre antal lokaler, har observerats på en eller flera lokaler under kustinventeringarna i området. Dessa arter är: vejde, baltisk marviol, sibirisk lärk, hassel, strandpilört, strand-, spjut- och brådmålla, svalört, hjulmöja, hornsärv, nejlikrot, trollsmultron, småsileshår, strandlysing, lind, jättebalsamin, amerikansk dunört, axslinga, videkornell, strandloka, strandkvanne, uppländsk vallört, klolånke, strandgroblad, hässleklocka, grönskära, strandgråbo, klappermolke, parksallat, vattenpest, späd-, bäck- och slidnate, skaftsärv, krollilja, veke- och grodtåg, nickskära, strandmyskgräs och dvärgsäv. Kärlväxtarter som bedöms ha minskat i området är exempelvis låsbräkenarter, samt fält- och ängsgentiana på grund av att hävden minskar och att de betade strandängarna blir allt färre. Däremot har exempelvis följande kärlväxtarter troligen ökat i området de senaste årtiondena: vresros, jättebalsamin, amerikansk dunört, jordreva, besksöta, parksallat, vattenpest, svärdslilja, strandråg och vass. Två av skälen till ökningen är den ökande kvävebelastningen i landskapet och den globala uppvärmningen som gör att gränser för växtzoner flyttas. Arter med sin huvudsakliga nordgräns här är exempelvis ryltåg, strandmyskgräs, dvärgsäv, stubbtåg, pilblad, strandloka och gökblomster. Nordliga eller västliga växter som går ner i området är exempelvis slidnate, grönbräken, hårmöja, björnbrodd, fjällkåpa, fjällnejlika, klynnetåg, tagg- och kambräken. Den enda endemiska arten (dvs. en art/underart/varietet etc., – 140 – som är begränsad till något visst definierat område t ex Europa eller Bottniska viken) är strandtrav, som finns i en vanlig kal form och en ovanligare hårig form. Några arter har utbredningslucka, eller är ovanliga inom området, till exempel gulkämpar, strandaster, havtorn, strandkvanne, havssälting, sandvide och ormtunga. Sammanfattning flora Följande förhållanden utgör den viktigaste bakgrunden till BSPA-regionens status som ett område med enastående mångfald i miljöer och flora på stranden. 1. Bergigt kustlandskap med en för Östersjön och Bottenhavets kuster unik topografi. 2. Näringsfattigt urberg och rik vulkanisk berggrund, huvudsakligen diabaser. 3. Den i höjdled ansenligaste landhöjningszonen i världen. 4. Unik mosaik av varierande miljötyper i en endast 8-18 km bred kustzon. 5. Branta landhöjningsstränder vid brackvattenhav utan inverkan av tidvatten. 6. Landhöjningsberoende vegetationszonering på rika sediment och skalgrus. 7. Milt klimat (Golfströmmen) med lång vegetationsperiod. Lokalt oceaniskt klimat med hög luftfuktighet, unikt förhållande kring Östersjön och Bottenhavet Strandbiotoper: Med strandbiotoper avses i detta sammanhang de olika biotoper som kan förekomma inom strandskyddat område i regel i direkt anslutning till havet, men i vissa fall en bit in på land exempelvis skogsbiotoper. Beskrivning nedan avser främst kärlväxternas anpassning och utbredning. Klippstränder Den öppna exponerade kusten domineras av klippstränder och är mycket artfattig på kärlväxter. I de brantaste partierna och på de blanka hällorna får få växter fäste, men några bland de arter som klarar det är vanligt saltgräs och en del andra kan leva här med fäste i klippspringorna exempelvis flockfibbla, fackelblomster, gul fetknopp, kärleksört, fårsvingel, fjällnejlika och krypnarv. Ormbunkar som hällebräken, svartbräken och gaffelbräken kan också växa i skyddade skrevor och springor. Block-, sten- och grusstränder Dessa typer av stränder bildar oftast en mosaik där de olika materialen avlöser och går in i varandra på ett oregelbundet sätt. I vikar är det oftast en gradient med det finare materialet längst in. På blockmarker är vegetationen fattig, men ökar då inslaget av sten och grus ökar och kan bli mer riklig där det finns finare sediment uppblandat. Här kan man hitta arter som krypven, strandärt, strandråg, gultåtel eller hybrid gultåtel/ tuvtåtel, rödsvingel, östersjötåg, rörflen, strätta, strand- och flädervänderot, strandkrypa, gåsört, vattenmåra, slåtterblomma, pors, åkermolke, ormtunga, klapperögontröst, strandloka och kråkvicker. I albården finner man exempelvis frossört, åkerfräken, kärrviol, älgört och åkerbär. Sandstränder/dyner Sandstränder förekommer i skyddade vikar och består ofta av mycket finkornig sand. Här finns få växter, men några lyckas etablera sig, speciellt om det finns tångvallar. Karaktärsväxter är strandärt, saltarv, strandråg, strandglim, vresros, gåsört, backtimjan och ibland även brunskära, vanlig pilört och strandpilört – 141 – Finsedimentstränder Längst in i skyddade vikar förekommer ofta finsediment. Många av dessa är nästan helt igenvuxna med vass och vassen konkurrerar ut de flesta andra växter, däremot kan den vara till nytta för en del fågelarter. Där vassen inte fått fotfäste finns ganska rik flora av exempelvis blåsäv, nål- och dvärgsäv, norrlands- , vass- och flaskstarr, kråkklöver, älgört, salttåg, källört, madrör, knapp- och agnsäv, topplösa, ängsull, toppdån, grönskära, vattenmåra, strandmyskgräs, åkerbär, fläder- och strandvänderot och hönsbär. Klapperfält I sänkor och svaga sluttningar ligger ofta klapperfält, där stenarna har nötts mer eller mindre runda mot varandra av havets bränningar i tidigare skeden av landhöjningen. Den finkornigare moränen har samtidigt spolats bort och kvar blir en mycket artfattig miljö. På begränsade områden, där en del humus och förna ansamlats kan ett fåtal arter slå rot exempelvis gran, nordkråkbär, mjölon, kruståtel och ängskovall. Branter och sydväxtberg Många av områdets berg har större eller mindre partier avsatta i lodräta branter, där olika lokala skillnader beträffande berggrund, vattentillgång, insolation (instrålning) etc. möjliggör en växlande och ofta rik flora, exempelvis tjärblomster, backtimjan, stinknäva, liljekonvalj, smultron, olvon, getrams, bergsslok, vispstarr och ormbunkarna stenbräken, stensöta, gaffelbräken och svartbräken. Hällmarkstallskog Största delen av området utgörs av skogbevuxna hällmarker och domineras av tall, som på vissa områden är vindpinade martallar. En del granar kan förekomma, ofta med en mattliknande grentillväxt vid basen. Området är till stor del torrt och övrig vegetation består av ren- och bägarlavar, mjölon, lingon, ljung, ekorrbär, ängskovall, skogsstjärna, kruståtel etc. Blandskog Barrskog och lövskog, med björk, oftast vårtbjörk, gråal, rönn, sälg, asp. Vegetationen är ofta frisk och ekbräken- risartad, med arter som, hus-, vägg- och kvastmossa, lingon, blåbär, gullris, skogsstjärna, skogs- och ängskovall, ekorrbär, harsyra, norrlands- och skogsviol, skogsfräken, vårfryle, linnea och björkpyrola. Granskog Ett mindre antal skogar i området domineras av gran. Lövträd som vårtbjörk, rönn, gråal, sälg förekommer, liksom tall. Vattentillgången är ofta god och blåbärsris, husmossa och örter är vanligast förekommande. Vegetationen är ofta frodig med arter som, midsommarblomster, borsttistel, älgört, bergsslok, hässlebrodd samt ormbunkar som hult-, ek-, skogs-, nord- och majbräken. På några ställen finns mycket rika granskogar, speciellt på basisk berggrund eller där det finns skalgrusbankar. Här kan finnas arter som blåsippa, trolldruva, tibast, skogstry, skogsnattviol, skuggviol, myskmadra, ormbär, liljekonvalj och ormbunkar som träjon och strutbräken. Myrar Myrarna når ofta inte ut till stranden, men förekommer ibland och är då mest att betrakta som kärr. Det är oftast fattigkärr (näringsfattiga kärr), men några medelrikkärr har påträffats där det finns basisk berggrund eller i anslutning till skalgrus. Vegetationen består av tuv- och ullsäv, ängsull, blåtåtel, rundsileshår, nål-, tagg-, norrlands-, flask-, hund- och trådstarr, blåtåtel, dybläddra, pors och jungfru-marie nycklar. – 142 – Lite ovanligare arter är, storsileshår, vit-, och knagglestarr, vitag, gräs- och kärrull, skogsnycklar och myggblomster. Torrängar Torrängar uppträder på soliga sluttningar på sand eller grus. Jordtäcket är tunt och ofta ser man berg i dagen på flera ställen. De är vanligtvis små och fragmenterade och i regel är det den övre delen av sluttningen som har egentlig torrängsvegetation. De är starkt kulturgynnade och växer igen om de får stå ohävdade. Karaktärsarter är exempelvis bockrot, slåtterfibbla, röllika, blåklocka, fem- och vårfingerört, tjärblomster, vispstarr, sanddraba, skogsklöver och backnejlika. Havsstrandängar Beroende av områdets topografi är strandängar vid havet sällsynta, men på några ställen är stranden så pass långgrund att små strandängar kunnat utbildas. De är lågvuxna och hyser arter som madrör, gåsört, agn- och knappsäv, ävjebrodd, tiggarranunkel, bitterpilört och ävjepilört på starkt utsötade stränder. Det är ovanligt med hävd, men på några ställen förekommer strandbete, med mestadels nötkreatur och ibland hästar. Sumpskogar inklusive klibbalskogar Dessa oftast små områden har höga naturvärden därför att de är oexploaterade med olikåldriga träd , ofta även död ved och hyser ett speciellt växt- och djurliv. Floran kan bestå av arter som till exempel ormbunkarna maj-, nord-, skogs-, ek- och hultbräken, gren- och brunrör, dvärghäxört, borsttistel, kärrfibbla, skogs- och jungfru marie nycklar, skogs- och kärrfräken, älgört, humleblomster, ögon- och klotpyrola, ormbär, blodrot, hägg, moss- och kärrviol. Raviner, vattendragsmynningar och estuarier Längs bäckar och en del åar, beroende på topografin så har raviner bildats på vissa ställen som kan vara mycket artrika. Exempel på arter är trolldruva, blå- och vitsippa, maj-, nord-, skogsoch strutbräken, grenrör, borsttistel, kärrfibbla, tibast, älgört, midsommarblomster, revsmörblomma, humleblomster, knärot, skogsfibbla, skogssallat, hässlebrodd, harsyra, ormbär, lund- och kärrgröe, blodrot, måbär, skogsstjärna, blåbär, moss-, kärr-, norrlands-, under- och skogsviol. Vid vattendragsmynningar har estuarier utvecklats ibland, som kan hysa både brackvattenarter och sötvattenarter som till exempel blåsäv, vass, sjöfräken, ål-, gädd-, rost- och gräsnate, gul- och nordnäckros, vatten- och dvärgbläddra, hårslinga, agn- och knappsäv. Med estuarier menas mynningsområden, med bräckt vatten. Sött vatten från vattendraget blandas med det saltare havsvattnet. Minskad strömhastighet bidrar till en ansamling av finare sediment som ofta formas till ett delta. Grunda vikar och bottnar Denna biotop är mycket artrik speciellt de grunda vikarna som ligger i ett skyddat läge för våg och vindexponering. De värms snabbt upp under soliga dagar. Längst in i vikarna finns ofta finsediment och sand vilket är en förutsättning för en rik flora. Ofta mynnar också en bäck i den grunda viken, vilket även det gynnar vegetationen. Landstrandväxterna är till exempel strandranunkel, topplösa, frossört, kabbleka, grå-, hund-, flask-, norrlands- och vasstarr, gråoch klibbal, strätta, vårtbjörk, gren- och madrör, kråkklöver, mjölkört, älgört, vattenmåra, strandärt, höstfibbla, baldersbrå, rödblära, vattenklöver, slåtterblomma, kärrspira, kärrsilja, sprängört, hästskräppa, svartvide, jolster, flädervänderot, kråkvicker, norrlands- och kärrviol. Grunda vikar och bottnar är även mycket viktiga biotoper för fiskar och fåglar. Här är näringsomsättningen stor, vilket ger goda möjligheter till födosök för både fåglar och fiskar. – 143 – Avsnörda havsvikar Avsnörda havsvikar är ett relativt begrepp, beroende på vilket tidsperspektiv man lägger in. Alla sjöar i området har avsnörts från havet sen den senaste istiden. De undersökta objekten har i stort sett samma karaktärsarter som insjöar, till exempel vass, blå- och nålsäv, strandranunkel, revsmörblomma, topplösa, norrlands-, flask- och vasstarr, gråal, strätta, vårtbjörk, gren- och madrör, kråkklöver, hönsbär, tuvtåtel, mjölkört, sjöfräken, älgört, vattenmåra, höstfibbla, rödblära, vattenklöver, gul- och nordnäckros, blåtåtel, pors, slåtterblomma, kärrspira, kärrsilja, sprängört, gåsört, åkerbär, hallon, hästskräppa, svart- och grönvide, jolster, flädervänderot, kråkvicker och kärrviol. Tjärnar, hällkar, gölar etc. I en del mindre vattensamlingar finns en artfattig vegetation. Exempel på växter är ängsull, liten ärt-, hund- och gråstarr, vass, sjöfräken, gul- och nordnäckros, gäddnate, kråkklöver, blåtåtel, dybläddra, ullsäv och kabbleka. Annan påverkad mark Dikeskanter, vägrenar, vändplaner, badplatser etc. i direkt anknytning till utvalda biotoper har en del intressant flora, exempelvis gatkamomill, röd- och vitklöver, vit sötväppling, luddhavre, rev-, maj- och vanlig smörblomma, brunört, tätört, trampört, kvickrot och timotej. Strandens fauna: Kunskapen om strandens fauna är bristfällig och skulle behöva kompletteras med inventeringar. Fågellivet är dock välkänt tack vare Ångermanlands ornitologiska förening och redovisas i annan del av planen. Bäver och mink finns allt vanligare vid Höga kustens stränder och gråsäl syns tämligen ofta, ibland kan även vikaresäl förekomma. Insektsfaunan visar liksom floran på många utposter från skilda håll. På de artrikt blommande torrängarna vid kusten finns nordliga utposter av sydliga fjärilar som guldljusmott, gördelljusmott och ljusgrå lövmätare. En rödlistad skalbagge, lundbroklöparen, är känd nordligast på Rävsön i Nordingrå. Barrpraktbaggen kan finnas på tallhällmarker i höglänt terräng nära havet. T.ex strandängar är mycket viktiga miljöer för ett stort antal organismgrupper bland annat, groddjur, insekter och fågelarter. De används som rastlokaler av flyttande fåglar på väg både till och från sommarvisten, men också som häcknings- och födosökslokaler. Strandängar är mycket känsliga för föroreningar då de med svårighet återhämtar sig. Fåglar beskrivs mer under rubriken Fåglar med havsanknytning. Strandskalbaggar I kustinventeringen (strandinventering) har även inventering av strandskalbaggar (Coleoptera) ingått. Under tre år har 43 lokaler i länet inventerats på strandskalbaggar. Inventeringen omfattar i stort sett alla opåverkade sandstränder längs hela länets kust och ett antal mer eller mindre påverkade stränder. Av dessa lokaler är 33 sandstränder, som är det mest lämpliga materialet att gräva ner fällor på. I övrigt handlar det om grus-, strandängs- eller skogslokaler. Totalt har 232 arter hittats i länet. 8 arter finns på 10 lokaler eller fler och kan sägas var de vanligast förekommande. Lagria hirta är länets vanligaste art av strandskalbagge enligt inventeringen och har återfunnits på 25 lokaler, följt av Dolichosoma lineare (22 lokaler) och – 144 – Bruchus loti (17 lokaler). Att säga något om spridningen över länet för olika arter är svårt när arterna inte förekommer frekvent på fler lokaler. Tittar man på de vanligaste skalbaggarna så förekommer arterna spritt över hela länet förutom Phalacrus carisis som i huvudsak förekommer i midälvakusten med 9 av 12 förekomster, samt Negastrius pulchellus som helt saknas i höga kusten området. 3.2.4 Fåglar med havsanknytning De viktigaste och mest skyddsvärda fågelöarna i området är dels de redan fågelskyddade öarna: Väste- och Mellanskär, Värnsingsklubbarna, Flasan, Gråbuten, Ratan, Gnäggen, Skorpan och Gåsen, Långskärsklubb och Grönviksflasen. Öar som inte har skyddstatus men kanske borde ha det är: Kvarngrönnan, Vågöholmen, Ronögrundet, Otterkäret, Öster- och Västervärnsingarna och Ronögrundet. Fågellivet längs Västernorrlandskusten har dokumenterats dels genom tre övergripande kustfågelinventeringar 1973, 1987 och 1999. Dessutom har riktade inventeringar gjorts vad gäller förekomsten av storskarv samt alkor har under 2000 talet (för alkorna är det främst på Gnäggen). Trenderna under perioden 1973-1999 är generellt att samtliga fiskätande sjöfåglar har ökat samt att även att stora vegetationsätande arter som t.ex. knölsvan, kanadagås och grågås har ökat. Täthet och individantal Högsta artantalet av sjöfåglar hittar man vid Grundsundakusten med i snitt 9,4 arter per ö och näst bäst är den yttre brantkusten med 8,9 arter per ö. Högsta individantalet sjöfåglar finns i yttre brankusten med 125,5 ex per ö. Gäss och änder Speciellt tydliga uppåtgående trender visar arterna kanadagås från 1 par 1973 till 246 par 1999 och knölsvan från 2 par till 49 par. Även grågåsen har ökat liksom att en ny art, vitkindad gås har börjat häcka här och torde ha ett bestånd på kanske 20-30 par nu från Grundsunda ner till Gaviksfjärden. Ökning av dessa arter kan bero på en ökad eutrofiering med mer föda, vegetation, för dessa arter. Sjöfåglar och vitfåglar Arter med stark populationsökning är ejder från 233 till 1690 par, fiskmås 1070 till 2186, fisk/silvertärna 530 till 1463 par och storskarv från 0 till 615 par. Under 2000 talet har storskarven ökat till 1113 par 2008 men det har även varit en minskning av beståndet vid räkningar 2005 och 2006. Arten har också bekämpats (äggprickats och skjutits) både lagligt men framförallt olagligt. Skräntärna och kustlabb har ökat under perioden där skräntärna är en art som det finns utformat ett åtgärdsprogram för eftersom skräntärnan är en av våra mest hotade arter i landet. Arter med vikande population är bl.a. skrattmås som ökade från 800 till 2443 par mellan 1973-1987 men sedan minskade kraftig till 617 par 1999 samt silltrut från 500 till 384 par. Silltruten har idag sitt starkaste fäste i Grundsundakusten. Alkor Alla tre arterna (tordmule, tobisgrissla och sillgrissla) har haft tydliga uppgångar populationsmässigt. Tordmule har ökat från 75 till 1000 par åren 1973 till 1999 och fortsatt att öka sedan dess. Bara på Gnäggen visade inventeringen 2008 på 1050 par. Tordmulen har börjat häcka på fler öar under den senaste 35 årsperioden. För tobisgrissla är ökningen från – 145 – 160 par 1973 till 584 par 1999 och för sillgrisslan märks den procentuellt sett största ökningen från 2 par 1973 till 17 par 1999. Nu beräknas beståndet på Gnäggen vara ca 200 par. Sillgrisslan verkar gynnas av storskarvens ökning eftersom de väljer att häcka mitt i skarvkolonin på Gnäggen. Sillgrissla är för övrigt en art som det pågår ett monitoringprogram vad avser miljögifter på i Östersjön. Alkornas ökning beror säkert på ökningen av skarpsill och andra till storleken mindre fiskarter i Östersjön. Vadare Av vadarna så har mindre strandpipare och strandskata ökat något medan roskarl och rödbena sedan 1987 visar en vikande population fram till 1999. Rovfåglar och ugglor Under perioden 1973 till idag (2010) har berguv kommit tillbaka i skärgården genom bl.a. utplantering av berguvar genom projekt Berguv Nord. Havsörnen har etablerats sig som häckfågel i Höga Kusten sedan 2004 och fem kända revir med bon finns men det kan finnas det dubbla. Fortfarande saknas dock pilgrimsfalken i Höga Kustens brantberg men den torde etablera sig kanske redan men ett eller flera par inom den närmaste femårsperioden. 3.2.5 Sötvattensekosystem Skyddsvärda sötvattensmiljöer, sjöar och vattendrag definieras som: 1. Naturliga miljöer. Sjöar och vattendrag lite påverkade av människan är alltid värdefulla. 2. Hotade arter. Sverige har ett ansvar att bevara den biologiska mångfalden, så hotade arter kommer alltid att vara viktiga i bevarandearbetet. Exempel på hotade arter som förekommer i BSPA-området och som finns i sötvatten är: utter, flodkräfta, flodnejonöga, större vattensalamander och flodpärlmussla. Fungerande flodpärlmusselbestånd är även en indikator på naturliga miljöer. 3. Biologisk funktion. Områden som är viktiga för olika typer av arter, vilket kan vara såväl vanliga som ovanliga arter. Exempel på viktiga områden är lekområden, fisklösa sjöar, vandringsvägar och rastplatser. Även lekområden för vanliga arter så som abborre är enormt viktiga. Områden som uppfyller flera av dessa kriterier är extra värdefulla. Dessa kriterier gäller inte bara i BSPA området utan är generella. Sötvattnets fauna: Ett bra exempel på en art som indikerar skyddsvärda sötvattenmiljöer är flodpärlmusslan (Margaritifera margaritifera). Flodpärlmussla (Margaritifera margaritifera) Sötvattenmusslor minskar över hela världen och familjen flodpärlmusslor är generellt hotade inom hela sitt utbredningsområde. I mellaneuropa har populationerna av flodpärlmusslor minskat med 95 %, och listas av internationella naturvårdsunionen (IUCN) som ”starkt hotad” (endangered) globalt. Artens tillbakagång i Sverige har medfört att den även i den svenska rödlistan är upptagen som starkt hotad. En genomgång av artens förekomst i Sverige visar att den finns i mer 550 vattendrag, från Norrbotten till Skåne. Saknas gör den bara på Gotland, Öland, i fjällkedjan, centrala Götaland och nordöstra Svealand. Skandinaviska halvön utgör idag artens starkaste fäste i Europa. Västernorrland har flest vattendrag i Sverige med – 146 – förekomst av musslan, vilket innebär att vi har ett internationellt ansvar för artens fortlevnad. Genomgången visade även att rekryteringen av nya musslor endast fungerar i ca 50 % av landets vattendrag och att situationen för arten försämrats de senaste tio åren. Orsaken till varför flodpärlmusslan är så hotad hänger samman med dess livscykel. I början av sommaren sprutar hanmusslan ut spermier i vattnet vilka förs nedströms av vattenströmmen och når via honmusslans inströmningsöppning ägganlagen i honans gäle som då kan befruktas. I slutet på sommaren efter 4-6 veckor har de utvecklats till glochidielarver. Honan sprutar ut larverna vilka i sin tur måste hamna på antingen en lax- eller öringgäle för att livscykeln skall kunna fortgå. I början av nästa sommar, efter ca 10 månader, har larven ombildats till en färdig mussla och dess frilevande stadium på botten av ett rinnande vatten kan börja. Efter ca 15-20 år blir musslan könsmogen och deltar sedan i reproduktionen tills den dör. Den äldsta musslan som åldersbestämts i Sverige var hela 280 år! Framförallt de första 5-8 levnadsåren, då musslan ligger nedgrävd i bottensubstratet, är kritiska men även vattenkvalitet och tillgången på fungerande värdfisk är viktiga faktorer för att flodpärlmusslan skall finnas i livskraftiga populationer. Flodpärlmusslans livscykel medför att den är mycket känslig för störningar, och att dess hotbild kan sägas vara komplex. Därför anses den vara en mycket god indikator på naturliga förhållanden. Om livscykeln fungerar så innebär det att många andra arter kan finnas och kan därför även anses vara en paraplyart i vattenlandskapet. Flodpärlmusslan äter organiskt material som den filtrerar ur det rinnande vattnet, och gör därigenom vattnet klarare. Dess förekomst på vattendragets botten ökar dess yta och ökar därmed produktionen av bottendjur. Det är två exempel som visar att arten även kan sägas vara en nyckelart i vattendragen. I naturvårdssammanhang har den en självklar roll som flaggskeppsart trots att det är ett ryggradslöst djur som lever under vattenytan. Länet är koordinator för Sveriges åtgärdsprogram för flodpärlmusslan. Fisk i sötvatten I sötvattenområdena inom BSPA finns bland annat abborre, gädda, mört, löja, braxen, öring, lax (under sina första levnadsår samt senare under sin lekvandring) harr, lake, simpa, gös, gers, röding, id, ål, stäm, nejonöga och flodkräfta. Det finns flera arter av fisk rör sig mellan hav och sötvatten. Exempel på sådana arter är lax och havsöring. Vattensalamander Vattensalamandern är ett av våra mest anonyma groddjur. Bland gemene man är det få som har sett den. Den lever ett undanskymt liv under stenar och murkna trädstammar i fuktig och lövrikmiljö. I Sverige har vi två arter av vattensalamander, större och mindre vattensalamander. Salamandrar tillhör gruppen svansgroddjuren (familj Salmandridae). Större vattensalamander finns utpekad inom EU:s nätverk Natura 2000. Utbredningen sträcker sig längs kusten från södra Sverige upp till Västernorrlands län. Trots namnet är den ett landdjur och i vattnet går den ner för att fortplanta sig. Varsamt lägger den större vattensalamanderhonan varje ägg i skydd av ett blad som viks runt ägget. Upp till 300 ägg kan läggas av en hona, men p.g.a. ett kromosomfel hos arten så utvecklas inte mer än 50% av äggen. Den större vattensalamandern blir upp till 18 cm lång och har ganska stora krav vid val av lekplats. Det är endast i fisktomma sjöar som den väljer att reproducera sig i, med undantag för ruda, som inte tycks utgöra något större hot. Vattenförekomsten måste även vara permanent, så att den inte torrläggs delar av året. Vattnet får inte vara försurat (pH<5,0) och biotoper med höga kvävehalter väljs också bort av den större vattensalamandern. Vattnet bör – 147 – ha god vattenkvalitet och vara omgiven av fuktig, lövdominerad skog, gärna med stor andel död ved. Den mindre vattensalamandern är mindre till storlek och mer frekvent förekommande längs länets kust. Den anses ha lägre preferenser vid val av habitat än den större arten och kan ofta ses i mindre vattenförekomster som t.ex. hällkar. Den finns dessutom nästan alltid i samma vattenförekomster som den större arten. Hotet mot salamandrar, framförallt mot större vattensalamandrar, är som redan nämnts problem vid reproduktion. Ett annat problem i samband med reproduktionen är att en population oftast består av delpopulationer som är spridda över ett område med flera småvatten. De mosaiker av småvatten som krävs för att uppnå en stark population blir idag mer och mer sällsynta. Skogsbruket har effektiviserats och en kalavverkning mellan småvatten innebär problem för salamandrarna. Barriäreffekten blir påtaglig, hydrologin ändras och även om inte våtmarker dikas ut så ökar solinstrålning, med risk för uttorkning som följd. Även vattenkvalité påverkas av en avverkning. Vattensalamandrar har också frekvent förekommit i jordbrukslandskapet med alla dammar som användes där, men många dammar används inte längre eller så används de som fisk eller kräftvatten. Dessa är starka predatorer på salamandrars ägg och yngel. En göl eller damm, med konstaterad förekomst av större vattensalamander har därför starkt indikatorvärde på god vattenkvalité, fisktomhet och signalerar att här kan det finnas många andra predatorkänsliga arter. En stark population indikerar även att det finns en mosaik av flera lämpliga vatten inom en mindre radie. Det är inte särskilt väl undersökt, men litteraturen uppger från ca 400 m till ca 1 km som minsta avstånd mellan småvatten för att uppfylla särskilt den större vattensalamanderns krav på spridningsmöjlighet och reproduktion. I BSPA-området är förekomsten av större vattensalamander ovanlig och saknas helt norr om Norrfällsviken. Den mindre vattensalamandern är inte så ovanlig och förekommer även längre norrut i inlandet. Höga kustens kuperade landskap och låga förekomst av små vatten utgör naturliga barriärer för spridningen av vattensalamandrar. Sötvattnets flora: Genom området rinner ett flertal åar, bäckar och diken. Mindre sjöar, tjärnar och små vattensamlingar är vanliga. Artrikedomen av växter är inte särskilt stor och artsammansättningen är inte särdeles ovanlig. I de större åarna är vattenfloran rikast i laguner och andra lugnflytande partier. Här finner man ofta nordnäckros, gul näckros, gädd-, gräs- och ålnate, plattbladig igelknopp och andra svårbestämda, ofta sterila igelknopp-former, svalting, trubbpilblad x pilblad, löktåg, sköldmöja, hårslinga, hästsvans och vattenbläddra. Till de mindre bäckarnas och de vattenförande dikenas vattenväxter hör bland annat vek- och skogssäv, hästsvans, rostnate, dvärg-, stor- och vanlig igelknopp. I näringsrika långsamtflytande bäckar kan andmat, hästsvans och på vissa ställen missne dominera växtligheten. Karaktärsväxter i de näringsrika sjöarna är exempelvis sjöfräken, bladvass, gul näckros, ål-, gädd- och gräsnate, hästsvans, vattenklöver, andmat, flotagräs och plattbladig igelknopp. Strax utanför området är både vattenpest och levermossan vattenstjärna påträffad som båda anses invasiva Vissa nya arter som, avsiktligt eller oavsiktligt, förs in i landet kan ha negativ påverkan på den biologiska mångfalden, människors hälsa eller orsakar samhällsekonomiska kostnader, kallas invasiva främmande arter. Vissa nya arter som, – 148 – avsiktligt eller oavsiktligt, förs in i landet kan ha negativ påverkan på den biologiska mångfalden, människors hälsa eller orsakar samhällsekonomiska kostnader, kallas invasiva främmande arter. På stranden där vattenståndet varierar och bladvassen inte brett ut sig kan nålsäv, strandranunkel, sylört, fyrling, smålånke trivas, sällsynt även strandpryl. I näringsfattiga sjöar växer ofta notblomster, hårslinga, nordnäckros, dvärg- och dybläddra, i ovanligare fall även sump- och blekbläddra. 3.2.6 Terrestra ekosystem (innanför stranden) Terrestra ekosystem beskrivs här endast översiktligt och tas ej upp under indikatorer, mål och åtgärder. Detta eftersom fokus för planen är havet samt det som påverkar havet. BSPA-området Höga kusten kännetecknas av ett kraftigt kuperat landskap med bland annat höglänta öar och havsvikar med mycket branta, ofta trädfattiga sidor med blandskog. Höga och kalspolade berg är vanliga, liksom djupa dalgångar ofta med odlingsmark, avsnörda sjöar eller havsvikar i dalbottnarna. Skogarna domineras oftast av gran, vilka förekommer på drygt hälften av regionens areal. Floran är oftast trivial med arter som kruståtel, vårfryle, lingon, blåbär, nordkråkbär, revlummer, ekbräken och ekorrbär. På områden med diabas eller annan basisk berggrund eller på skalgrusbankar förekommer kalkbarrskogar. Dessa är artrikare och kan hysa arter som örnbräken, hässlebrodd, skogsnattviol, knärot, ormbär, olvon, tibast, skogstry, trolldruva, skogsvicker och blåsippa. På knappt hälften av områdets areal växer olika typer av blandskogar, tallskogar och i mindre omfattning lövskogar. Tallskogar är i regel artfattiga, speciellt om de ligger på hällmarker. Floran domineras av ljung, lingon, fårsvingel, kruståtel, nordkråkbär, gullris och mjölon. Blandskogarnas flora är också ganska fattig, med arter som skogs- och ängskovall, teveronika, skogsstjärna, slid- och vispstarr, björkpyrola och bergsslok. I sydväxtbergens rasbranter finns värme-, närings- och fuktförhållanden som gör det möjligt för krävande, sydliga arter att kunna existera här. Exempel på sådana arter är vårlök, hassel, smånunneört, tandrot, måbär, vårärt, underviol, skuggviol och stinksyska. De vanligaste arterna är exempelvis vårtbjörk, asp, gråal, sälg, rönn, lundgröe, liljekonvalj, harsyra, liten blåklocka och björkpyrola. I fuktiga raviner, eller på strandbrinkar med finsediment utmed vattendragen är vegetationen ofta riklig. Vanlig vegetation i dessa miljöer är gråal, svart- och grönvide som oftast bildar blandformer med varandra, lappvide, älgört, kråkklöver, klotpyrola, jolster, hägg, lundgröe, gren- och brunrör, tuvtåtel, hundstarr, kabbleka, strätta, vattenmåra, flädervänderot och kärrviol, som många gånger hybridiserar med mossviol. På rikare marker kan dessutom förekomma ögonpyrola, lönn, strut-, skogs- och hultbräken, träjon, ormbär, dvärghäxört, skogsnarv, skogsstjärnblomma och kärrfibbla. Skogarna är tämligen unga eftersom den största arealen har avverkats speciellt under det förra århundradet. Endast lite mer än fem % är äldre än 120 år, medan drygt 40 % är under 40 år. – 149 – BSPA-gränsen i väster är dragen som mest upp till två mil in i landet. Eftersom terrängen är starkt kuperad innebär detta att regionen på vissa platser når upp till höjder närmare 400 meter över havet. Större delen av regionen ligger ändå under högsta kustlinjen som här når cirka 285 meter över havet. Detta är den högsta nivån för högsta kustlinjen i Sverige och i Mittnorden. Myrandelen är mycket låg och de flesta myrarna kan betraktas som fattigkärr, med arter som blåtåtel, kallgräs, ängsull, vitag, tuv- och ullsäv, stjärn-, sump-, dy-, tråd- och flaskstarr, hjortron, blodrot, rundsileshår, kärrdunört, tranbär, dvärgigelknopp, vattenklöver och rosling. På myrområden som är kalkpåverkade kan medelrikkärr utvecklas. Dessa har en rikare vegetation, med fattigkärrens arter och dessutom arter som bladvass, gräsull, tagelsäv, klubb-, hår-, trind- och knagglestarr, ängsnycklar, tvåblad, myggblomster och brakved. Inga extremrikkärr finns inom området. Andelen bergimpediment är hög och floran är fattig med arter som tall, får- och rödsvingel, grå- och hundstarr, bergsyra, grässtjärnblomma, mjölon, lingon, ljung, mjölkört, en, gullris, ärenpris, kattfot, flockfibbla och moss- och lavfloran är mest utmärkande. 3.3. Påverkansfaktorer på områdets naturvärden HELCOM har gjort en analys av Östersjöns hälsa, vilket är den första studien någonsin som ser till Östersjöns samtliga bassänger samtidigt. Resulatet ger en tydlig signal att ingen av havsbassängerna uppvisar en god ekologisk status. Samtliga havsbassänger är tydligt påverkade av oss människor, vilket visar sig främst som övergödning, höga halter av skadliga ämnen och att en hotad biologisk mångfald (HELCOM, 2010). Samtliga länder kring Östersjön konstaterar att det är brådskande att vi gör någonting åt situationen. Det gäller framförallt att minska påverkan från jordbruk, fiske, industrier och från den maritima sektorn. Men även påverkan från privatpersoner –det är trots allt vår livsstil som är grundorsaken till all påverkan på den marina miljön. De största negativa påverkansfaktorerna mot Östersjön är (HELCOM, 2010): Näringstillskott Skadliga ämnen Ohållbart fiske Oljeutsläpp HELCOM poängterar att det är av största vikt att reducera alla typer av antropogen påverkan (av människan orsakad) på havet. Största ansträngning skall läggas vid att minska näringstillförseln till Östersjön, minskad negativ påverkan av fiske, minskade utsläpp av skadliga ämnen samt oljeutsläpp (HELCOM, 2010). Inom projekt BSPA Höga Kusten har vi tillsammans med lokalbefolkning, länsstyrelse, kommuner, organisationer, företag och forskare definierat vad som påverkar den marina miljön här i Höga Kusten. Vi har koncentrerat oss på påverkan från oss människor, dvs. antropogen påverkan. Vi har analyserat vad som ligger bakom och orsakar att de olika påverkansfaktorerna finns, så kallade bidragande faktorer. Vidare har vi gjort en hotbildsanalys för att definiera vilka påverkansfaktorer som har störst negativ inverkan på områdets naturvärden. – 150 – Av de av HELCOM utpekade största negativa påverkansfaktorerna på Östersjön i sin helhet har ett flertal fallit ut som de största faktorerna även här på lokal nivå i Höga Kusten. Detta gäller främst näringsutsläpp samt skadliga ämnen. Oljeutsläpp är ett potentiellt hot mot området då det passerar många större fartyg genom området på väg in till Örnsköldsvik, till Husum eller upp i älven. Däremot vad gäller negativ påverkan från fiske så är det i dagsläget inget problem för havsområdet i Höga Kusten. Vi har ett lågt antal yrkesfiskare i området. Nedan presenteras resultat från de analyser som har gjorts över påverkan på naturvärdena i Höga Kusten genom projekt BSPA Höga Kusten. De beskrivna påverkansfaktorerna samt bidragande faktorerna har framkommit i projektet och diskuterats i temagrupper, mixade temagrupper, referensgrupp samt projektgrupp. En stor del av påverkansfaktorerna hanteras i gällande lagstiftning. – 151 – 3.3.1 Främmande arter och gener Främmande art definieras i Konventionen om biologisk mångfalds riktlinjer, av Internationella naturvårdsunionen och i Bernkonventionen europeiska strategi för invasiva främmande arter som ”art, underart eller lägre taxonomisk enhet som introducerats utanför sin historiska eller nutida naturliga utbredning. Definitionen inkluderar alla delar, gameter, frön, ägg, eller andra propaguler som kan överleva och ge upphov till nya individer”. Definitionen kommer att tillämpas inom uppbyggnaden av ett EU-ramverk för främmande arter (Naturvårdsverket, 2008b). Dagens samhällsutveckling med ökad global handel och fler och snabbare transporter leder till en ökad spridning av främmande arter. Den omfattande introduktionen av främmande arter riskerar att utarma världens biologiska mångfald på så sätt att de blir alltmer lika varandra och att den genetiska variationen inom arter minskar (Berg & Nilsson, 1997). Att en främmande art är invasiv innebär att den kan orsaka tillbakagång eller utslagning av arter, eller genetiska förändringar av inhemska arter. Även arter som orsakar socioekonomiska skador och skador på människors och djurs hälsa omfattas. Invasiva främmande arter anses idag vara ett av de största hoten globalt mot biologisk mångfald (McNeely m fl., 2001) och i sjöar det största hotet (Lodge, 2001). I Sverige har ca 2000 främmande arter registrerats. Bedömningen av vilka av dessa främmande arter som kan betraktas som invasiva pågår. De invasiva, främmande arterna uppträder oftast i kulturpåverkade miljöer, ruderatmarker men också i ökande grad i naturliga miljöer. Denna införsel av främmande arvsmassa kan även ske på gennivå och blir därmed komplicerad och svår att kunna kontrollera. Klimatförändring och övergödning verkar vara viktiga faktorer i detta sammanhang, samt människans direkta och indirekta verksamhet med arter och miljöer. Problemet med invasiva, främmande arter har blivit uppmärksammat på senare tid och det finns en ökad förståelse om att invasiva arter inte är enstaka, isolerade händelser, utan mera allmänna företeelser ute i samhället i olika miljöer och med varierande omfattning. När väl främmande arter och gener kommit till ett område är det oftast mycket svårt att få bort dem igen, utan det handlar i huvudsak om att förebygga och förhindra att de kommer till området. Främmande arter kan sprida sjukdomar och bära på parasiter. De kan också konkurrera med inhemska arter om föda, lekplatser m.m. I värsta fall kan de främmande arterna även utnyttja de inhemska arterna som föda. Främmande arter och gener har bedömts påverka Höga Kustens stränder, sötvattens ekosystem, fåglar med havsanknytning samt grunda och djupa marina ekosystem. Nedan beskrivs påverkan av främmande arter på dessa naturvärden mer ingående. Påverkan av främmande arter på strandens naturvärden: Främmande arter och gener har definierats som en mindre påverkan på strandens naturvärden. Ett antal främmande, invasiva växter förekommer dock på stränderna inom området. Dessa arter skadar inte människan direkt, men de konkurrerar ut många andra naturliga arter och skapar en obalans i ekosystemen. De gynnas många gånger av en ökad näringstillförsel och ett för dessa arter gynnsammare klimat. De indikerar följaktligen att förutsättningarna i – 152 – naturen förändras. I vissa fall får det direkta konsekvenser som människan snabbt ser, exempelvis etableringen av vattenpest i ett vattendrag. För sportfiskare innebär det att vattenytan täcks av växten och att det inte går att kasta med drag och fluga som tidigare. Växtligheten tilltar och på hösten när växten förmultnar och syrehalten minskar i vattnet, kan det leda till att fiskar kvävs av syrebrist. Invasiva växter förökar sig mycket lätt och snabbt både med frön och/eller vegetativt med rotskott, jordstammar, revor eller växtdelar och kan på kort tid finnas över stora ytor och i överflöd. Att bekämpa redan etablerade invasiva främmande arter är ofta mycket svårt och handlar ofta om stora ekonomiska kostnader. Främmande växter som förekommer inom området är bl.a.: Mossan vattenstjärna är påträffad i augusti 2010 i Norasundet. Detta är nära nordgränsen i landet och spridningen verkar komma sakta från söder. Amerikansk dunört, blomsterlupin, druvfläder, hesperis, jättebalsamin, kirskål, knölklocka, svärdslilja, uppländsk vallört samt vresros förekommer i större eller mindre omfattning i området. Den sistnämnda (vresros) är en främmande art som har blivit relativt vanlig i området (t ex relativt vanligt förekommande på stränder av öarna i Höga Kusten). Vresrosens utbredning gör att andra naturliga arter kan komma att konkurreras ut och det blir obalans i ekosystemet. För människan kan det innebära problem genom att sandstränder där man tidigare badat eller bedrivit andra friluftsaktiviteter växer igen. Påverkan av främmande arter på grunda och djupa marina ekosystem: Det största problemet med främmande arter och gener i den marina miljön är i dagsläget förekomsten av havsbortsmasken Marenzellaria. Utbredningen av denna presenteras med karta nedan. En art som har kommit till länet under de senaste åren är den amerikanska havsborstmasken (Marenzellaria spp.). Ungefär samtidigt har populationen av vitmärla minskat, men det är i dagsläget osäkert om det finns något samband mellan detta. Resultat från 2008 års recipientkontroller och miljöövervakning av bottenfauna i Höga Kusten visar att Marenzelleria förekommer på samtliga provtagna lokaler. De provtagna lokalerna ligger i Ångermanälven, Gaviksfjärden, Edsätterfjärden, Barstaviken, Omnefjärden, Ullångersfjärden och Nätrafjärden. Endast en av de provtagna lokalerna har ett vattendjup som är grundare än 6 meter, men även där har havsborstmasken påträffats. Den lokalen ligger längst in i Gaviksfjärden. Det betyder att havsborstmasken troligen finns på såväl djupa som grunda bottnar i Höga Kusten. Vid flera lokaler har en kraftig ökning skett mellan 2007 och 2008. När havsborstmasken väl har kommit till ett område tenderar den att helt ta över bottenfaunan. Inom en kvadrat meter kan flera tusen exemplar finnas. Havsborstmask bedöms därför vara ett stort problem och hot mot de marina ekosystemen i Höga Kusten. Spridning av havsborstmask sker troligen genom barlastvatten. – 153 – Fig. 68. Kartan visar förekomst av den amerikanska havsborstmasken (Marenzellaria spp.) i BSPA-området (röd punkt). Förekomsten är mest känd vad gäller områdets djupa bottnar (dvs >6m djup). Arten tycks även förekomma på grunda bottnar (<6m djup), men tyvärr finns i dagsläget endast en sådan mätpunkt, vilket är i innersta delen av Gaviksfjärden (där arten påträffats). Den kinesiska ullhandskrabban (Eriocheir sinensis) har vid ett antal tillfällen påträffats i marin miljö inom området. Troligen kommer den till området via barlastvatten från Asien, och då troligen då som larver. Det är dock högst osäkert om den klarar att fortplanta sig i den låga salthalten som havet har här. Ullhandskrabban lever sitt vuxna liv i söt- och brackvatten, men behöver en salthalt på ca 25-32 ‰ för att fortplanta sig. Vid högre vattentemperaturen kan larverna utvecklas i lägre salthalt. Det räcker med 15 ‰ salthalt om temperaturen är 18 grader. I Tyskland och England har ullhandskrabban blivit mycket vanlig där den förekommer med miljontals exemplar och har starkt påverkat den inhemska faunan (Herborg et al. 2003, 2005). I dessa länder förstör ullhandskrabban även redskap för lokala fiskare och underminerar strandkanter och dammar. Den är en allätare som ger sig på såväl växter som diverse ryggradslösa smådjur, fiskrom och ibland även fiskar som fastnat i nät. Krabban kan även utgöra värddjur för larvstadier av en parasitmask som kan infektera människor. I Höga Kusten har vi idag inget problem med ullhandskrabbor eftersom endast enstaka exemplar har påträffats. Det är dock viktigt att undvika att arten kommer hit via barlastvatten. – 154 – Vad gäller främmande arter av fisk så finns idag inga kända problem i havet. Kunskapen är dock dålig. Rymda exemplar av regnbåge från fiskodlingar förekommer, men det är osäkert om och hur de påverkar de marina ekosystemen. För beskrivning av regnbåge se ’Främmande arterts påverkan på sötvattensekosystem’. Vid diskussion i temagrupperna har framkommit att det eventuellt kan vara problem med spridning av främmande arter och gener från dammar och akvarium i området. Efter att ha undersökt saken närmare och tagit fram fakta på om några sådana arter förekommer i BSPAområdet, så konstateras att vi idag inte har något problem med sådana arter. Självklart bör försiktighet vidtas så att inga sådana arter kommer hit. En sådan art som från början spridits via akvarium på andra håll i Sverige är växten vattenpest. Vattenpest förekommer idag inte inom området, men finns strax söder om området och verkar vara på spridning norrut. Mink förekommer i områdets marina miljö, se presentation av mink under ’Påverkan av främmande arter på fåglar med havsanknytning’. Påverkan av främmande arter på sötvattensekosystem: Främmande arter och gener uppfattas idag inte generellt som ett stort problem i sötvatten inom BSPA-området. Lokalt och temporärt finns dock exempel på problem, t ex stor uppvandring av regnbåge i Nätraån från fiskodlingar. Förflyttning av fisk mellan olika fiskevatten: Vi har i alla tider haft problem med spridning av främmande arter och gener. Enklast kan problemet med olaglig flyttning av fisk beskrivas om man känner till att det förr i världen var vanligt att man introducerade gädda i sjöar där de tidigare ej funnits. Skälet till detta var att fisk betydde mycket för hushållen på landet vid oår och avkastningen i kg av gäddintroduktioner var mycket bättre än öring och abborre och mört. Likaså har många rödingsjöar fördärvats av introduktion av sik som konkurrerat ut rödingbestånden. Introduktion av främmnade arter har också skett med myndigheternas goda minne såsom signalkräfta, amerikansk bäckröding, indianlax och kanadaröding. Av dessa har signalkräftan bidragit till spridning av kräftpest som slår ut flodkräftan. Bäckrödingen har utrotat många öringbestånd i små bäckar. Vad gäller kanadaröding har den endast bildat bestånd i några Jämtländska stora djupa sjöar och utgör knappast något hot mot andra vatten. Indianlaxen har endast lyckats bilda bestånd i en liten sjö i Jämtland där den lever isolerat. Regnbåge är en nordamerikansk art som har visat sig inte kunna reproducera sig och därför kan vara lämplig för utplantering i isolerade "Put and take" vatten. En utsatt regnbåge är i regel att betraka som en död regnbåge och det kan ibland vara bättre att plantera ut regnbåge än att plantera ut främmande öringstammar eftersom man inte riskerar inblandning av främmande genetiskt material. Transport av båtar och redskap mellan olika vatten: En risk som man ofta bortser ifrån är att helt legitima fisktransporter kan fungera som spridare av oönskade fiskarter. Fisktransportörerna fyller ofta sina tankar med råvatten, ibland i ett naturvatten men ibland även direkt ur den säljande odlingens bassänger. I båda fallen handlar det om icke filtrerat varren där yngel av t ex mört, gädda, abborre eller andra vanliga fiskar sugs med. Detta innebär ofrivillig utplantering av fisk som inte är tillståndsgivna för flyttning till andra vatten. Båtar och redskap är mer riskabla ur smittspridningssynpunkt än som transportörer av fisk. – 155 – Regnbåge (Oncorhynchus mykiss): Uppgifter från Ivar Sundvisson, Nedre Nätraälvens fiskevårdsområde, vetenskapliga artiklar samt text från Strategi för ekologisk status sjöar och vattendrag: Odlade laxfiskar kan rymma från en odling av olika anledningar, så som kraftiga stormar, transport av fisk till och från odlingen, nätsabotage av djur eller mänskligt sabotage (Bridger et al., 2001). Det har dock visat sig att rymda regnbågar (Oncorhynchus mykiss) har svårt att reproducera sig i svenska vatten (Lindberg et al, 2008). Fram till 2008 så fanns endast kännedom om 27 fall där regnbåge framgångsrikt lyckats producera yngel (AquAliens slutrapport, 2008). I länet finns två dokumenterade fall från Örnsköldsvik kommun. Ett fall, Mosjöbäcken, var resultat av en rotenonbehandling och den efterföljande utplanteringen, vilket resulterade i några års yngelproduktion. Då gäddan återetablerade sig konkurrerade den ut regnbågen. Det andra fallet är resultat av rymlingar från Näske fiskodling som resulterar i yngelproduktion i Näskeån.). Regnbågen gynnas av varmare vatten vintertid, högt pH-värde och avsaknad av konkurrens från andra fiskarter. Alla fiskindivider har en unik genuppsättning. Det innebär att ju fler individer som sprids i naturen desto större blir risken att individer, med anlag som klarar de begränsande faktorerna bättre, får chansen att leka. Risken med rymda fiskar från odlingar anses vara större om rymningen sker nära i tiden med lekperioden. Risken är också större om rymningen sker i närheten av ett vattendrag med öring. Ju fler rinnande vattendrag som finns i närheten av odlingen desto större är risken för påverkan på de naturliga öringarna (Lindberg et al, 2008). Största risk för etablering torde vara i våra kustmynnande vattendrag som kontinuerligt förses med rymlingar i kombination med varmare vatten och bättre pH. Ett varmare klimat och ett minskande surt nedfall gynnar regnbågen. Trots att den rymda laxfisken har svårt att föröka sig i området så kan den ändå utföra lekbeteendet, vilket i sig kan påverka den inhemska öringen negativt genom ökad dödlighet av rommen (Lindberg et al, 2008). Detta är något som det t ex uppges som troligt att det sker i Nätraälven, vilket skulle kunna vara bidragande förklaring till den störning som skett där på laxens och öringens lek (källa: Nedre Nätraälvens fiskevårdsområdesförening, nov 2010). Enligt boende i området samt lokala fiskevårdsområden så har det sedan fiskodlingen anlades vid Köpmanholmen förekommit rymda regnbågslaxar i Köpmanholmsfjärden (dvs. Nätrafjärden) och i Åfjärden (källa: Nedre Nätraälvens fiskevårdsområdesförening, nov 2010). Vid en stor rymning så rymde så många som 35 000 fiskar. Detta är naturligtvis inget som fiskodlaren själv önskar, men ibland kan olyckan vara framme. Då fiskar rymmer finns krav på att detta ska rapporteras till tillsynsmyndigheten. En invasiv art som det pratas mycket om är signalkräfta, men denna förekommer inte inom BSPA-området i dagsläget. Signalkräftan är ingen invasiv art på våra breddgrader eftersom den har svårt att klara vårt klimat (nya rön från Finland). Däremot är den spridare av kräftpest om den flyttas hit eller om redskap mm flyttas från kräftpestsmittade områden till flodkräftområden inom BSPA-området. Kräftpest (vilket är en svamp) finns i södra delen av länet, men inte inom BSPA-området vad vi vet idag. Däremot är det viktigt att undvika att pesten sprids hit. Kräftpest kan spridas med kräftor, utsättning av fisk, redskap och båtar. Kräftpest konstaterades 2007 i Indalsälven i Jämtland nära gränsen till Västernorrland. Indalsälven med biflöden förklarades för kräftpestsmittad och ett antal restriktioner för hantering av utrustning som nedsänkts i vattnen – 156 – inom området infördes. Kräftpestsmittoförklaringen har varit giltig t o m 2010-09-25, men nu har pestsmittestämpeln avlägsnats varför inga restriktioner nu gäller. Amerikansk bäckröding (Salvelinus fontinalis) infördes till Sverige i slutet av 1800-talet. I Västernorrlands län har amerikansk bäckröding (Salvelinus fontinalis) etablerat sig, är vanligt förekommande och stadd i spridning. Bäckrödingen och öring är ekologiskt mycket lika. Av AquAliens slutrapport (2008) framgår dock att bäckrödingen kan ha konkurrensfördelar gentemot öringen. ”Bäckrödingen nyttjar fler typer av livsmiljöer i strömmande vatten. Den är mer flexibel i val av föda och nyttjar födoresurser som öringen inte nyttjar, samt spenderar mer tid till födosök. Den är mindre territoriell och trivs därför bättre i högre tätheter. Bäckrödingen har en snabbare tillväxt och kortare generationstid, vilket innebär högre fekunditet i jämförelse med öring. Dessa skillnader i beteende och livshistoria utgör viktiga förklaringar till bäckrödingens etablering”. I Ångermanland har långsiktig påverkan från införandet av bäckröding resulterat i en 10-faldig ökning av utrotningshastigheten bland inhemsk öring (Spens 2008). Amerikansk bäckröding finns bland annat i Skravelbäcken, Skuleskogens nationalpark och i Dockstaån inom BSPA-området. Utplantering av bäckröding är nu stoppad. Fig 68. Kartan visar kända förekomster av bäckröding. Den finns i dagsläget inom nationalparken och i Dockstaån. – 157 – Arten Kanadaröding, vilket är en främmande art som förekommer på andra platser i Sverige, finns inte inom Höga Kusten. Det har förekommit många olika korsningar mellan amerikanska arter såsom bäckröding, kanadaröding, samt inhemska rödingraser. Kännetecknet för hybriderna är att de är snabbväxande och stridbara sportfiskar. Problemet är att korsningarna är starka konkurrenter till våra inhemska laxartade fiskar. Alla dessa korsningar har visat sig vara infertila utom splake som i några enstaka vatten förmått reproducera sig. Splake är en korsning mellan kanadaröding (lake trout) och amerikansk bäckröding (speckled trout), och utgör en stark konkurrent till våra inhemska laxartade fiskar i vatten där den satts ut. Splaken skulle teoretiskt kunna utrota t ex ett lokalt öringbestånd. Splake får numera ej utplanteras och finns förmodligen inte inom BSPA-området. Bisamråtta finns troligtvis inom BSPA-området (än så länge obekräftade uppgifter). Den är på väg in norrifrån och sägs ha kommit till Docksta. Bisam är ett problem inom sötvatten eftersom den kan äta flodpärlmusslor samt gräva gångar som orsakar igenslamning av vattnet. Bisam har visat sig vara en effektiv predator på alla sötvattenslevande stormusslor och lokalt kan predationen troligen ha stor påverkan på musslorna (Henriksson & Proschwitz, 2006). Bisam är en nordamerikansk gnagare som infördes till Europa som pälsdjur för 100 år sedan. Arten inplanterades i Finland och har sedan spridit sig därifrån. Förutom att den äter musslor så kan den även gå hårt åt vegetationen då den äter starr, vass, säv, fräken, flytbladsväxter m.m. Detta i sin tur innebär att den kan göra skada på lekbottnar för t ex gädda (Henriksson & Proschwitz, 2006). Mink bedöms som ett problem i sötvatten då den äter flodkräfta, vilket är en hotad art. För beskrivning av mink, se ’Påverkan av främmande arter på fåglar med havsanknytning’. Anledningen till att Främmande arter och gener har klassats som ett stort hot mot sötvatten är därför att det är väldigt svårt att göra någonting åt problemet när de främmande arterna väl finns på plats. Det största problemet med främmande arter och gener i sötvattensmiljön är i dagsläget regnbåge som rymmer från fiskodlingar, amerikansk bäckröding, bisamråtta (uppgifter bekräftas först). Även mink bedöms som ett problem då den äter flodkräfta. Påverkan av främmande arter på fåglar med havsanknytning: Det största problemet med främmande arter och gener för områdets fåglar med havsanknytning är mink. Mink: Minken har sin naturliga utbredning i Nordamerika. Under början av 1900-talet infördes minken till Europa genom rymlingar från pälsfarmer och utplanteringar. Minken lyckades etablera bestånd och finns idag i starka stammar i norra Europa. Födan består främst av smågnagare, fisk, grodor, kräftor och fågel. Lokalt kan minkbestånd påverka markhäckande fågelbestånd negativt, främst i skärgården på öar. Särskilt utsatta är arter som häckar i markhåligheter på mindre öar så som tobisgrissla och tordmule. Det är viktigt att vid bekämpande av mink tänka på att även jägaren kan påverka djurlivet negativt. När minkfällor används måste godkända typer användas, detta för att minimera risken för felfångst (fångst av andra arter). Det är även viktigt att iakta stor försiktighet när man jagar under känsliga fåglars häckningstid, störning under känsliga perioder kan leda till misslyckade häckningar. – 158 – Fig 69. Av 18 undersökta lokaler påträffades mink/spår av mink på 11 platser Dessa lokaler visas med gul prick i kartan. . Inventeringen gjordes 2002-2003. Mårdhund: Mårdhund har endast påträffats en enda gång i området (och i länet), vilket var i under vintern 2010, då en individ sköts i Mjällom. Denna tros ha vandrat över isen från Finland, detta då den var väldigt mager och hade slitna tassar. Mårdhund är i dagsläget inget problem i området (och här därför ej tagits med i den sammanfattande modellen), men vi bör vara observanta så att den inte kommer hit. Sammanfattning av bidragande faktorer till Främmande arter & gener: Rymningar från fiskodlingar Mink Förflyttning av fisk mellan fiskevatten Transport av båtar & redskap mellan olika vatten Spridning via barlastvatten Bisamråtta – 159 – 3.3.2 Strandnära exploatering Som strandnära i nedanstående analyser menas inom strandskyddat område, vilket i Höga Kusten är 100 m på en del strandsträckor och 200 m på andra ställen. Samtliga analyser nedan har gjorts inom det aktuella strandskyddsområdet 2010. Kustens stränder är av stor betydelse för den biologiska mångfalden och är även viktiga för friluftslivets och turismens behov av oexploaterade strandmiljöer. Bebyggelse längs stränder innebär inskränkningar i det allmänna friluftslivet, minskade upplevelsevärden samt negativa konsekvenser för naturmiljön och djur- och växtlivet i såväl vattnet som på land. Ofta medför bebyggelse även att annan typ av påverkan ökar, till exempel byggande av bryggor, båttrafik, muddring, strandmodifieringar och mänsklig aktivitet. Strandnära exploatering kan utgöra en stark negativ påverkan på naturvärden då det sker i känsliga naturmiljöer. Exempel på exploatering är byggande av nya hus, bryggor, båtramper och vägar. Fig. 70. Kartan ovan visar exploateringsgraden av bryggor längs havsstränderna år 2009. (Källa: Metria) – 160 – Av BSPA-områdets kuststräcka är 79 % oexploaterad mark och 2 % har den högsta exploateringsgraden. Nedan visas två exempel på områden som expanderas. (Exploateringsgrad 2=14%, 3=4%, 4=1%). Nedan visas några kartor som exempel på den analys som har gjorts. Att just dessa visas beror på att exploateringen längs kusten är låg och det är svårt att hitta områden som faller ut som ’röda’ (dvs. med största exploateringstryck). Fig. 71. Kartan ovan visar exploateringsgraden år 2006 i Ulvöhamn. Fig. 72. Kartan ovan visar exploateringsgraden år 2010 i samma område. Skala för båda kartorna är 1:16000 – 161 – Fig. 73 Kartan ovan visar exploateringsgraden i Norrfällsviken och Trollarviken år 2006. Fig. 74. Kartan ovan visar exploateringsgraden i Norrfällsviken och Trollarviken år 2010. Analys för hela området finns att tillgå i form av GIS-fil. – 162 – Nedanstående har framkommit som bidragande faktorer till påverkan från strandnära exploatering på BSPA-områdets naturvärden: Låg medvenhet om exploateringens påverkan på naturvärden Otillräcklig tillsyn Ingen kustzonsplan Exploatering längs stränderna sker främst genom: Bebyggelse Bryggor, pirar Strandnära vägar ’Svarta båtlänningar’ Strandexploatering behandlas i följande lagstiftning: I Miljöbalken kapitel 7 står följande att läsa om strandskydd (version 2010-01-01): 7.13 § Strandskydd gäller vid havet och vid insjöar och vattendrag. Strandskyddet syftar till att långsiktigt 1. trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden, och 2. bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten (Lag 2009:532) Strandskyddat område i Höga Kusten varierar mellan 100-200 m. De områden som har getts 200 m strandskydd är t ex öar. Strandexploatering har bedömts påverka Höga Kustens stränder, sötvattens ekosystem, fåglar med havsanknytning samt grunda marina ekosystem. Nedan beskrivs påverkan på dessa naturvärden mer ingående. Påverkan av strandnära exploatering på strandens naturvärden: Det största hotet mot strandens naturvärden är strandnära exploatering. Detta utgörs av vägar, byggnader, bryggor, pirar och andra fysiska påverkansfaktorer som människan utför längs stränderna. Detta gäller såväl stränder vid hav som vid sötvatten, strandexploateringen är dock betydligt högre vid havsstränder än vid insjöar. Strandexploatering leder till att befintliga strandbiotoper minskar i areal och därmed också de arter som naturligt växer där. Med "Svart båtlänning" menas en process som startar med att någon förtöjer sin båt på en plats och att man sen på olika sätt gör denna plats mer anpassad för att kunna fortsättningsvis förtöja båten, exempelvis röjer bort buskar och träd, slår gräs och växtlighet, gräver bort jordmassor, flyttar bort stenar, kanske till och med spränger bort block och klippor, gjuter pirliknande anordningar etc. Strandexploatering kan orsaka stor skada om det sker i områden med höga naturvärden och i känsliga miljöer. En känslig strandmiljö kan vara av två typer, dels då det sker i biotoper som det råder brist på och där stor hänsyn måste tas så att inte biotoptypen försvinner och därmed även de arter som är bundna till den. Dels när det sker i biotoper eller lokala områden som redan är starkt påverkade och inte tål ytterligare ingrepp och påverkan. – 163 – Påverkan på grunda marina ekosystem: Den största påverkan från strandexploatering för grunda marina ekosystem är då exploatering sker i känsliga naturmiljöer. Följande bidrar till problemet för de grunda marina ekosystemen: Strandnära bebyggelse i känsliga miljöer Bryggor, pirar Strandnära vägar ’Svarta båtlänningar’ Ovanstående faktorer gör att biotopen i det grunda marina ekosystemet minskar eller försvinner, vilket gör att arter som är beroende av den påverkas negativt. För samtliga ovanstående punkter gäller att störst negativ påverkan på de grunda marina ekosystemen fås då exploateringen sker i känsliga naturmiljöer. Strandexploatering kan t ex ha negativ inverkan på ett områdes betydelse för fiskars lek och uppväxt, för fåglar eller för områdets vegetation. Det kan gälla växter som växer i grunda områden som är beroende av just denna miljö för att fortleva. Det kan gälla att de tidvis är beroende av att vattenståndet är högt och tvärtom ibland lågt. Det kan bero på att de behöver ett visst ljus och inte kan leva på djupare vatten. Det kan vara fiskyngel som är beroende av de miljöer som exploateras, t ex yngel som kräver en viss vattentemperatur och närvaron av annan vegetation etc. Det kan gälla fåglar som är beroende av grunda områden för att livnära sig, så som exempelvis olika vadare. Strandnära exploatering i känsliga miljöer: Strandnära exploatering utgör framförallt ett hot för grunda marina ekosystem då detta sker i känsliga naturmiljöer (se kapitel 2.6.6 Känsliga marina områden). Ofta sammanfaller områdena med känsliga naturmiljöerna med de miljöer där människan önskar bosätta sig eller utföra annan typ av exploatering. Många gånger handlar det om grunda skyddade vikar. I dessa miljöer finns en artrik flora och fauna. Många fiskar är beroende av dessa miljöer för sin lek och uppväxt. Även många fåglar söker sig till dessa miljöer för att söka föda. Även människan dras till dessa miljöer eftersom de erbjuder skydd från väder och vind, utgör bra badplatser samt allmänt utgör en lockande bomiljö. I Höga Kusten har vi väldigt få grunda skyddade vikar, och en stor andel av dessa är redan i dag exploaterade (se karta nedan). Detta gör att vi måste vara väldigt måna om de få grunda vikar vi har då dessa har en stor ekologisk funktion för området. De grunda vikarna har ett extra högt naturvärde om där även finns mynnande vattendrag. Dessa miljöer är viktiga för många arter som rör sig mellan havet och sötvatten. De grunda vikarna fungerar som en viktig länk mellan ett liv i sött och saltvatten. Grunda vikar i BSPA-området: Antalet grunda vikar/sund som är oexploaterade i området: 34 st Antalet grunda vikar/sund med mynnande sötvatten: 44 st Antalet vikar med mynnande sötvatten som är oexploaterade: 8 st Av dessa 8 ligger 3 vikar inom skyddat område (Naturreservat, nationalpark, Natura2000) – 164 – Ibland kan även kraftigt påverkade vikar klassas som känsliga miljöer, detta då ett sådant kraftigt påverkat område kan kollapsa helt om påverkan blir ändå större. Nedan har vi dock koncentrerat oss på känsliga miljöer i form av grunda skyddade vikar och laguner. Fig. 75. Kartan ovan visar laguner, grunda vikar och sund i området. En stor del av den strandnära exploateringen sker just i dessa biologiskt viktiga och känsliga områden. Vikarna/undens exponeringsgrad (skyddade lägen) visas närmare i efterföljande karta, fig 76. Källa. SAKU. – 165 – Fig. 77. Kartan ovan visar områden där sötvatten mynnar i grunda vikar samt vilka av dessa vikar som inte är exploaterade idag. Vikarna/sundens exponeringsgrad (skyddade lägen) visas närmare i efterföljande karta, fig 78. Som exploatering i analysen ovan ingår: - Byggnader inom strandskyddat område (100 m eller 200 m, beroende på befintligt strandskydd) - Bryggor inom strandskyddat område - Vägar inom strandskyddat område – 166 – Pverkan av strandnära exploatering på sötvattensekosystem: Största hotet med strandnära exploatering för sötvatten är risken för att vandringshinder uppstår och att materialtransport från land till vattnet ökar. Störst exploatering sker vid mynningsområden där sötvatten och hav möts, dvs. grunda havsvikar där sötvatten mynnar. Ofta påverkas strandmiljön genom att skog avlägsnas, dämningar görs etc. Då vandringshinder och förändrad strandmiljö uppstår i nedre delarna så minskar hela vattensystemets biologiska funktion. På samma sätt kan hela det nedanförliggande vattendraget påverkas negativt om störningar sker högt upp i vattendraget. Strandnära exploatering kan påverka fisklek, fiskvandring, fiskproduktion samt ge generellt minskad produktion i vattendraget och att störningskänsliga djur försvinner. Speciellt viktigt att beakta är värdet av att det finns en zon i form av växtbeklädd mark längs vattendragen. Mest optimalt är om den består av en blandning av träd, buskar och lägre växter. Rötterna binder ihop marken vilket ger ett effektivt erosionsskydd. Men en skyddszon medför även flera andra positiva effekter. Död ved i vattendrag är en bristvara och en trädbeväxt strand skapar död ved. De mindre vattendragen får sitt nödvändiga tillskott av löv och annat dött organiskt material. Beskuggningen av vattendragen minskar temperaturen vilket är viktigt för framför allt laxartad fisk. Ljusinstrålningen minskar vilket förhindrar oönskad algtillväxt. Träd och andra växter över vattnet skapar skydd och ståndplatser samt bidrar med föda till fisk då de landlevande djuren ramlar av. Då skyddszonen är lite bredare kan luftfuktighet bibehållas vilket gynnar strandlevande växter och djur. Zonen ger skydd åt djuren när de förflyttar sig längs stranden. En intakt strandzon fungerar också som utjämningsbassäng vid översvämningar. En skyddszon minskar även tillförseln av växtnäringsämnet fosfor i varierande mängd beroende på zonens bredd. En åtta meter bred skyddszon av gräs kan ta bort 65 % av fosforn och en 16 meter bred ända upp mot 95 %. Störst negativ inverkan på sötvattnets naturvärde har strandexploatering när det sker i känsliga områden. Även strandnära vägar är ett problem för sötvattnets naturvärden. Strandnära bebyggelse i känsliga sötvattensområden: Den största påverkan från strandexploatering för sötvattensmiljön är då exploatering sker i känsliga områden. Känsliga områden för sötvatten är t ex en sjö där störningskänsliga arter finns, dvs. ingen eller ringa tidigare bebyggelse. De känsligaste sötvattensmiljöerna är vattendrag med anodroma arter, dvs. arter som vandrar upp från havet och leker i sötvatten. Dessa miljöer fungerar som en viktig länk för arterna som lever såväl i havet som i sötvatten. Se kartan nedan för information om var dessa miljöer finns i BSPA-Höga Kusten. Följdeffekter av strandexploatering blir att vägar dras, vandringshinder uppstår m.m. Även om det är havsnära läge som lockar mest i BSPA-området, så är även sjöar populära ställen att bo vid, se karta nedan. – 167 – Fig. 78. Kartan ovan visar var de fast boende inom strandskydd, kring sjöar, bor samt var fritidshusen är belägna. Inom strandskydd finns 142 personer fast boende i 59 fastigheter, alla befinner sig i Kramfors kommun. Antalet fritidshus kring sjöarna är 82 och antalet uppförda byggnader ca 380. Källa: Kramfors och Örnsköldsviks kommun 2009, Metria. Påverkan av strandnära exploatering på fåglar med havsanknytning: Störst negativ inverkan på fåglar med havsanknytning är när det sker i känsliga områden. Även strandnära vägar är ett problem för sötvattnets naturvärden. Följande bidrar till problemet för fåglarna: Strandnära bebyggelse i känsliga miljöer Bryggor, pirar Strandnära vägar ’Svarta båtlänningar’ De fåglar som hotas i samtliga angivna fall är i första hand de som utnyttjar stränderna för sin boplats. Det kan då främst vara knölsvan, olika änder, doppingar och några vadararter som får – 168 – försämrad tillgång till lämpliga boplatser eller som blir störda under sin häckning av återkommande störningar. Sammanfattningsvis kan sägas att största orsaken till att strandnära exploatering klassas som en negativ påverkansfaktor på områdets naturvärden är då exploatering sker i känsliga naturmiljöer, se kapitel 2.6.6 (Känsliga marina områden). Till de känsliga områdena bör även oexploaterade sjöar adderas. 3.3.3 Skadliga ämnen (inklusive miljögifter och mediciner) Skadliga ämnen utgör ett av de största miljöproblemen för havsmiljön i Höga Kusten. Här har höga halter mätts upp av ett flertal ämnen. Den omfattande analys som har gjorts av HELCOM (2010) visar att skadliga ämnen är ett tydligt problem i samtliga havsbassänger i Östersjön. Detta påverkar såväl levande organismer som bottensediment. Fokus i HELCOM ligger nu på följande ämnen: PCB, tungmetaller, TBT, dioxiner, DDT/DDE, PAH:er och alkylfenoler (HELCOM, 2010). Det som pekas ut av HELCOM som stora miljöproblemen i Östersjön är: antropogent (orsakat av människan) tillskott av kväve, fosfor, organiskt material och skadliga ämnen (HELCOM; 2010). I aktionsplanen för Östersjön som samtliga länder kring Östersjön skrivit under är följande mål satta för minskade halter av skadliga ämnen i Östersjön: Koncentrationer av skadliga ämnen nära naturliga nivåer All fisk är säker att äta Välmående växt- och djurliv Radioaktivitet i nivåer nära före Tjernobyl Samtliga mål skall vara uppnådda till år 2021. För att lyckas med detta är det viktigt att samtliga länder bidrar. Nedan presenteras halterna av skadliga ämnen i Höga Kusten samt vilka påverkanskällor som finns. Förslag på åtgärder presenteras i nästa kapitel. Kustområden är framförallt påverkade av punktutsläpp samt från förorenade bottnar. Förorenade sediment kan läcka skadliga ämnen om de utsätts för störningar av botten, så som t ex vid konstruktioner som förankras i botten, muddring eller dumpning av muddrat material. Havsområdet längre ut från kusten utsätts inte för samma påverkan från punktutsläpp, men dock för den totala mängden skadliga ämnen i havet, frisättandet från havsbottnar samt luftburna föroreningar. Alla punktutsläpp bidrar naturligtvis till den totala halten av olika ämnen i havet. Norrlandskusten har en lång historia inom skogsindustrin. Förr i tiden låg sågverksindustrierna tätt längs kusten, så även inom Höga Kusten. I dag har många lagts ner, men gifter finns ännu kvar i mark, grundvatten och sediment. Höga Kusten är en av få kuststräckor längs den svenska kusten som har få industrier idag. Detta är också ett av de bakomliggande kriterierna till att Höga Kusten är utsett till BSPAområde, förutom områdets höga biologiska värden. – 169 – I BSPA-områdets närhet finns dock ett antal stora industrier. Norr om området finns industrier inne i Örnsköldsvik och i Husum. Söder om Höga Kusten mynnar Ångermanälven, där ett flertal industrier är belägna uppströms (se Fig. 80). Förutom industrier i områdets närhet finns det ett stort antal förorenade områden inom BSPA Höga Kusten. En del av dessa områden är undersökta idag och konstaterade ha höga halter av skadliga ämnen. Andra potentiellt förorenade områden är inte inventerade eller undersökta. Även bland dessa kan skadliga ämnen förekomma (se karta 82 och 83). Dioxinhalten i sediment har undersökts i flera olika studier. Dioxin har påvisats i sedimenten i Nätrafjärden, Dockstafjärden, Ullångersfjärden, Gaviksfjärden, Höga Kustens kustvatten, Storfjärden, Ramöfjärden och Havsfjärden. Det finns även mycket höga halter dioxin i Ö-viksfjärdarna och längre uppströms i Ångermanfjärden. I Nätrafjärden har sedimenten undersökts i samband med inventering av förorenade områden. Förutom dioxin innehåller sedimenten i Nätrafjärden även halter av hexaklobensen (HCB) vid industrihamnen. I Köpmanholmen, på gränsen till BSPA-området, ligger en ansamling av fibrer (fiberbank) från massafabriken som funnits där. Mängden kvicksilver i själva fiberbanken uppskattas till ca 700 kg. Den totala mängden kvicksilver i Nätrafjärdens sediment, inklusive industrihamnen, uppskattas till 1200 kg. En spridning till biota (bottenfauna och fisk) har påvisats. Vissa punkter i Nätrafjärden har även visat på förhöjda halter av Pb, Cr, Cu och Zn. Dioxiner tillhör de allra giftigaste ämnena som vi känner till och kan orsaka cancer, försämra immunförsvaret och ge upphov till fortplantnings- och utvecklingsstörningar (Havet, 2010). Halterna av dioxin bedöms ligga på oroande höga halter i fet konsumtionsfisk, där de ofta överskrider EU:s gränsvärden (Havet, 2010). Livsmedelsverkets kostrekommendationer att kvinnor i fertil ålder inte bör äta fet Östersjöfisk mer än tre gånger per år beror främst på höga dioxinhalter. Det finns också ett gränsvärde för export av fisk inom EU. Det överskrids i många strömmingsfångster norr om Ålands hav, något som kan få allvarliga konsekvenser för fisket. De dioxiner som finns i miljön har uppstått oavsiktligt i olika processer, så som t ex doppning av virke, sopförbränning vid för låg temperatur. Det gör att dioxin är svårare än många andra ämnen att hantera. Ämnet är listat av Helcom som ett prioriterat ämne, vilket innebär att ingående länder aktivt arbetar för att förhindra utsläpp av dioxiner, med slutmålet att nå halter nära noll. Halterna av dioxin mäts bland annat i strömming (i muskeln). Halterna i strömming har inte minskat med åren. De högsta halterna är uppmätta i Bottenhavet (Havet, 2010). – 170 – Fig. 79. Kartan visar platser där dioxinprover tagits i botten sediment samt dioxinhalt i provet. Resultaten visar att förhöjda halter av PCDD / F finns i både kust-och havsområden, de stora hotspots är nära till stranden, och det finns stora variationer i profiler, vilket visar att lokala utsläpp är (eller har varit ) de främsta orsakerna till förorening. Enhet: summa2,3,7,8-PCDD/F (pg/g torrsubstans) Skadliga ämnen (inklusive miljögifter och mediciner) påverkar Höga Kustens grunda och djupa marina ekosystem, stränder, sötvattens ekosystem samt fåglar med havsanknytning. Indirekt påverkar det även oss människor genom den föda vi äter. Nedanstående har definierats som bidragande faktorer till påverkan från skadliga ämnen (inkl miljögifter och läkemedel) på de definierade naturvärdena i Höga Kusten: Utsläpp av skadliga ämnen från befintliga industrier (till vatten) Läckage av skadliga ämnen från förorenad mark & sediment (’gamla synder’) Utsläpp av skadliga ämnen via reningsverk Utsläpp av skadliga ämnen via enskilda avlopp Utsläpp/läckage av kemikalier från fritidsbåtar – 171 – Även luftburna föroreningar som faller ner i havet, så som t ex förbränning av sopor och doppat virke sprider bl a dioxin. Doppning av virke sker inte idag. Förr var det dock vanligt att elda med restvirke från sågarna. Nedan följer en beskrivning av respektive bidragande faktor till att vi har problem med skadliga ämnen i området. Därefter följer beskrivning av hur respektive påverkansfaktor påverkar de olika naturvärdena i området. Utsläpp av skadliga ämnen från befintliga industrier (till vatten) Det finns tre stora fabriksområden med verksamhet i närheten av BSPA-området idag. Sulfatfabriken i Husum är den största industrin i närheten av BSPA-området. Det industriområdet ligger i det yttersta havsbandet cirka en mil norr om BSPA-områdets nordligaste gräns. I utkanten av Örnsköldsviks stad ligger Domsjö industriområde. Idag är Domsjö Fabriker AB, Akzo Nobel Functional Chemicals AB, SEKAB BioFuels and Chemicals samt Övik Energi AB verksamma inom Domsjö industriområde. Vid Ångermanlandälven i Väja ligger Mondi Dynäs. De industrier som måste rapportera in sina utsläpp är de som utövar en verksamhet med stor påverkan på miljön genom utsläpp av farliga ämnen till luft och vatten. Oftast rör det sig om stora verksamheter. Fig. 80. Kartan ovan visar var stora industrier i BSPA-områdets närhet är belägna. I norr finns M-real i Husum, inne i Örnsköldsvik finns Domsjö fabriker och uppströms Ångermanälven i Väja ligger Mondi Dynäs. – 172 – Läckage av skadliga ämnen från förorenad mark & sediment Västernorrlands län är ett stor kuperat landskap med tätt liggande och mjukt rundade berghöjder, branta älvdalar och med en brant kustzon. Landhöjningen har på vissa ställen orsakat att vattendraget eroderat ned i älv- och svämsedimenten med ras och ravinbildning som följd. Den extremt stora landhöjningen har haft stor inverkan på landskapet genom svallning och omfördelning av de lösa jordlagren. Sedimentlagren i lägre liggande terräng och vid kusten har genom den kraftiga omfördelningen av jordlagren ofta blivit mäktiga, vilket där lett till större skredkänslighet. Länets industrihistoriska utveckling har formats genom tillgången på skog, vattenkraft och hamnar. Etablering av samhällen och industrier har i regel skett i älvdalarna eller i mynningsområdena utmed kusten. I takt med den industriella expansionen har det uppstått ett stort behov av att utvidga den branta terrängen genom utfyllnad. Under 1900-talet har också äldre byggnadsbestånd vid industrierna rivits i samband med nedläggning och ombyggnationer. Rivningsmassorna nyttjades då oftast på plats som fyllnadsmaterial. Med industriepoken kom också vad vi idag betraktar som miljöfarliga ämnen. Stora mängder processavfall och kemikalier kom att släppas ut i närliggande vattenområden eller hamnade på industritippar eller till och med som utfyllnader av strandområden. Särskild miljöhänsyn kom inte att tas förrän i början av 1970-talet i och med att miljöskyddslagen trädde ikraft 1969. Trettio år senare infördes stängare krav i och med miljöbalkens ikraftträdande1999. Klorfenolpreparat som innehöll dioxin användes tidigare vid vissa sågverk för att förhindra sågat virke att drabbades av blånad. Vid sågverk som impregnerade virket användes metallsalter (koppar, krom, arsenik) och kreosot. Förhöjda halter av metaller, PAH och dioxin påträffas därför vid dessa anläggningar. Under träindustriepoken utvecklades metoder för förädlingen av skog till pappersmassa. Två vanligt använda processer för massaframställning är sulfitprocessen (t ex Svanö) och sulfatprocessen (t ex Huusm och Väja). Där sulfitfabriker har funnits har ofta stora områden förorenats av kisaska som är en restprodukt vilket uppkommer vid förbränning av svavelkis. Kisaska innehåller höga halter av tungmetaller och arsenik. Kisaskan påträffas i upplag eller som utfyllnadsmaterial i anslutning till fabrikerna. Ofta spolades även kisaskan ut via industriutloppet tillsammans med fiber och bildade fiberbankar i vattenområdet utanför industrin. Fig. 81 Bilden visar sanering av kisaska på Svanö. – 173 – För att inte pappersmassan som framställdes mekaniskt vid sliperierna skulle angripas av mögel tillsattes kvicksilver. Detta medförde att stora mängder kvicksilver följde med fiber ut i industriavloppet och i fiberbankarna samlades även kvicksilvret. Exempelvis utanför Hallstanäs uppströms Ångermanälven finns en fiberbank som bildades under sliperiets driftstid. Undersökningar har genomförts och uppskattningsvis är innehållet av kvicksilver 3-5 ton. Spridning av miljöfarliga ämnen från förorenade områden styrs av spridningsförutsättningar och föroreningarnas respektive egenskaper. Denna transport kan ske via vatten, från sediment, genom damning, avgång till luft och vid upptag i växter. Många av de förorenade områdena i Västernorrland är belägna i länets älvdalar och älvmynningar. Ångermanälven som flyter i BSPA områdets södra ände är en av Sveriges vattenrikaste älvar, med en medelvattenföring på 485 m3/s vid mynningen. I nedre delen av Ångermanälven där bland annat Kramfors sulfitfabrik låg är området geotekniskt instabilt och risken för ras är stor. Även regn och vågerosion bidrar till spridning av tungmetaller från området. Olika åtgärder genomfördes mellan åren 2000 - 2003 för att bland annat minska infiltration, erosion och vattengenomströmning i området. Erosion bedöms vara den största enskilda faktorn för spridning av föroreningar från förorenade områden i Västernorrlands län enligt Länsstyrelsens regionala program för arbete med förorenade områden i Västernorrland 2009. Inom BSPA-området finns eller har funnits verksamheter så som sågverk, varv, verkstäder, bensinstationer, bilskrotar, skofabriker och garverier, kommunala avfallsdeponier mm. I länsstyrelsens inventering av förorenade områden (MIFO) har 186 objekt identifierats inom BSPA området, se figur x. Det betyder att på dessa objekt har det bedrivits verksamhet som skulle kunna ge/gett upphov till förorening. Föroreningar som har sitt ursprung från verksamheter i direkt anslutning till BSPA-området och längs Ångermanälven kan även påverka miljön inom området framförallt genom spridning med ytvatten. Längs Ångermanälvens strand har flera massaindustrier bedrivits och en rad sågverk samt andra verksamheter som genom tiderna kan ha gett upphov till förorening. Inom Domsjö industriområde beläget i utkanten av Örnsköldsviks har det från och med slutet av 1800-talet bedrivits olika typer av industriell verksamhet, i form av bl.a. sågverk, treetexfabrik, husfabrik, sulfit-, kloralkali- och kloratfabriker samt kemiska fabriker. Den historiska verksamheten har i vissa fall inneburit att delar av området blivit förorenade. Utav flertalet papper och massafabriker är det endast den i Köpmanholmen som angränsar till BSPA området. I områdets omedelbara närhet ligger Hallstanäs och Svanö. – 174 – Fig. 82. Kartan ovan visar riskklassade förorenade objekt efter inventering enligt MIFO fas 1. Vid riskklassning används en skala med fyra klasser: • Klass 1 – Mycket stor risk • Klass 2 – Stor risk • Klass 3 – Måttlig risk • Klass 4 – Liten risk Detta är bedömningsgrunder för att översiktligt uppskatta risken för människors hälsa och miljö vid förorenade områden. – 175 – Fig. 83. Kartan ovan visar branschklassade objekt (förorenade omrdåden). Många av inventeringsobjekten är mycket komplexa, ytmässigt stora och många olika verksamheter har bedrivits på platsen, varför inventeringsarbetet blir tidskrävande. I Naturvårdsverkets branschlista har varje bransch en branschklass. Den ger en fingervisning om hur pass farligt ett objekt i den branschen kan tänkas vara. När man sedan inventerat ett objekt tilldelas det en riskklass. En branschklass är en generell klass för en hel bransch • Klass 1 – Mycket stor risk • Klass 2 – Stor risk • Klass 3 – Måttlig risk • Klass 4 – Liten risk Föroreningar från industrier, kommunala avloppsverk och transporter försämrar bland annat vattenkvaliteten. Risken för framtida läckage till ytvatten från redan förorenade områden bedöms öka i länet. Detta beror främst på hög risk för erosion, skred eller resuspension av sediment. Båttrafiken i området påverkar. Hamnen i Husum är Sveriges 11:e i storlek med 8900 båtar per år. – 176 – Utsläpp av skadliga ämnen via reningsverk Olika kemiska substanser som finns i samhället hamnar till slut i avloppsvattnet och i reningsverken. Av dessa övervakas utsläppen av tungmetaller regelbundet i egenkontrollen, enligt kraven i Naturvårdsverkets föreskrift 1990:14. Den stora kvantiteten organiska föroreningar analyseras emellertid inte regelbundet, eftersom det både är svårt och kostsamt. Dessutom tillkommer hela tiden nya kemiska substanser. Enligt miljöemmisionsdata kontrolleras utsläpp av bland annat BOD7, COD-Cr, NH4-N, Ntot, P-tot samt tungmetaller i avloppsvattnet från närliggande reningsverk. I avloppsslam analyseras bland annat halter av CD, Cr, CU, HG, Ni, Pb, Zn, Nonylfenol, PAH och Toluen. Under projekt har även framkommit att det kan vara problem med läkemedelsrester som sprids via avloppen (såväl reningsverk som enskilda avlopp). Kunskapen om detta är i dag tyvärr bristfällig i området. Inga inventeringar finns gjorda i dagsläget, så behov att utföra detta finns. Fig. 84. Kartan visar de utsläppspunkter från avloppsreningsverk som mynnar till sötvatten inom BSPA-området. Det är fyra platser: Nordingrå, Herrskog, Nora och Hol. Utsläpp av skadliga ämnen via enskilda avlopp Utsläpp från små avlopp kan också ge upphov till negativa miljö- och hälsoeffekter. Organiska ämnen kan ge syrebrist i de vatten som de släpps ut i. Giftiga metaller och svårnedbrytbara organiska ämnen kan ansamlas i bottensediment och påverka växter och djur. Läkemedelsrester och ansamling av hormoner kan orsaka reproduktionsstörningar på fisk i närheten av utsläppt avloppsvatten. Bakterier, virus och parasiter kan ge upphov till sjukdomar genom att utsläpp kan hamna i brunnar eller på badplatser. Kväve- och fosforutsläppen bidrar till övergödning i hav, sjöar och vattendrag. – 177 – Utsläpp (läckage) av kemikalier från fritidsbåtar: Det handlar framförallt om användning av giftiga båtbottenfärger, vilka orsakar spridning av skadliga ämnen i havsmiljön. Men även spill från oljedunkar etc. då båten ska tankas, fyllas på olja etc. En orsak till det senare anses vara att det finns allt för få båtmackar i området, vilket gör egna dunkar används då båten ska tankas. Detta upplevs dock som ett mindre problem än användningen av giftiga båtbottenfärger. För att undvika påväxt på båten så blandas giftiga ämnen i färgen, t.ex. koppar och Irgarol. Dessa läcker långsamt ut i vattnet och skapar en ogynnsam miljö och förhindrar på så sätt att t.ex. havstulpaner kan fästa. Läckaget av gifter har tyvärr också negativa effekter på vattenmiljön. Koppar är i mycket små mängder nödvändigt för levande organismer, men redan i obetydligt högre halter är det ett kraftigt gift jämförbart med kadmium och kvicksilver. Nationella såväl som internationella studier har visat på negativa effekter av giftig båtbottenfärg på t.ex. musslor, tillväxt av mikroalger, sedimentlevande organsimer och fortplantning hos blåstång. Redan en liten ökning av vad som är naturligt förekommande kan få allvarliga konsekvenser på det marina livet. Giftiga båtbottenfärger för fritidsbåtar är förbjudna i inlandsvatten och Bottniska Viken. Från och med 1 januari 2001 är det också förbjudet att sälja giftiga färger för användning till fritidsbåtar i Östersjön. Trots detta används giftiga båtbottenfärger fortfarande, vilket har visats i mätningar från flera håll i Östersjön. Dessvärre saknar vi mätningar av detta i Höga Kusten, något som således skulle behöva göras för att med säkerhet kunna avgöra om det utgör ett problem i området. Det har dock framkommit att giftiga färger fortfarande används idag och har därför definierats som en påverkansfaktor på den marina miljön. Påverkan av skadliga ämnen på områdets naturvärden: Höga halter av skadliga ämnen är en av de största negativa påverkansfaktorerna på havsmiljön i BSPA-området. Detta är starkt kopplat till länets långa historia med industrier, vilka förr i tiden låg som ett pärlband längs kusten. Idag kommer skadliga ämnen till havet från såväl befintliga industrier som från förorenade områden, där verksamheten kan ha lagts ner men miljögifter finns kvar i mark och sediment som läcker till havet. Det finns en viss påverkan av skadliga ämnen även på sötvatten i området, men det handlar då endast om lokal påverkan. Det uppskattas inte som ett generellt stort problem för områdets sötvattens ekosystem. Exempel på lokal påverkan kan vara t ex läckage från bensinmackar (jmf Docksta). Skadliga ämnen kan även påverka områdets stränder, men kunskapen om detta är dålig idag. Det upplevs dock som ett potentiellt problem och studier bör göras. – 178 – Fig. 85. Klassning av miljöproblemet miljögifter i BSPA-området och dess närhet. En stor del av havsområdet är således påverkat av miljögifter och har bedömts vara en av de största negativa påverkansfaktorerna på havsmiljön i BSPA-området. Källa: VISS (dec 2010) 3.3.4 Materialtransport (igenslamning & grumling) Under det senaste århundradet har sedimenttransporten i norra Europas floder ökat 100 gånger (Ripl & Wolter, 2005). Främsta orsaken till det är att arealen skogsklädd mark minskat från ursprungliga 90 % till nuvarande 30 % (Huntley & Birks 1983, Perlin 1989, Mikunsinski & Angelstam 2004). Men det är inte bara skogsbruket som orsakar materialtransport, i stort sett all markanvändning riskerar att ge en oönskad tillförsel av både oorganiska och organiska partiklar om inte speciell hänsyn tas. I vattendragen finns naturlig transport av partiklar. Oorganiska partiklar har ett geologiskt ursprung och är ett resultat av berggrundens erosion. Organiska partiklar består av döda växter och djur i olika nedbrytningsstadier. Förekomst av organiska partiklar i vattnet är helt nödvändig som energitillskott för vattenekosystemet. De mindre och därmed mer beskuggade vattendragen får sitt tillskott i form av löv och andra döda växtdelar från omgivande mark. Tillskott av organiskt material kan även ha ett lite mer udda ursprung. Fiskars och bottendjurs avföring, av musslor filtrerat, bearbetat och ratat organiskt material, svamphyfer som bildar proteinskum, i vattnet löst kol som fälls ut och klumpat ihop sig etc. Till dessa naturliga processer som skapar både oorganiskt och organisk materialtransport är våra sjöar och vattendrag anpassade sedan lång tid. I vattendragen dominerar de oorganiska partiklarna medan det är vanligare med organiskt material i sjöarna. – 179 – En större mängd sediment transporteras vid en mindre partikelstorlek, större flöde och lutning. I ett vattendrag sker huvudsakliga transporten av oorganiskt material i samband med flödestoppar såsom vårfloden. Den viktigaste negativa konsekvensen av ökad materialtransport är störningen av bottensubstratets funktion och dess följdverkningar. Den ökade depositionen som grumlingen orsakar har en stor påverkan på bottnarnas ekologiska funktion. Vattendragens bottnar har en grund ytlig zon med ofta god vattengenomströmning, där yt- och grundvatten möts. Det är här laxfiskar lägger sin rom, här finns en rik bottenfauna och här nere lever flodpärlmusslans sina första 5-8 år. Det krävs en god genomströmning av väl syresatt vatten för att denna zon ska ha ett rikt djurliv. Om genomströmningen minskar kommer även de vattenkemiska förhållandena i botten att ändras. Ett försämrat utbyte mellan det syrerika vattnet ovanför botten och vattnet nere i bottensubstratet leder till brist på syre. Syrebristen drabbar naturligtvis djuren direkt men orsakar även reducerande förhållanden, alltså en helt annan vattenkemisk miljö. Störst problem orsakar partiklar som är mindre än 1 mm. De täpper igen mellanrummet mellan sand och grus i botten och följden blir en försämrad genomströmning. Om vattendragen dessutom får ett ökat tillskott av organiskt material adderas de negativa förhållandena eftersom det åtgår syre då det organiska materialet ska brytas ned. Denna händelsekedja kallas populärt för igenslamning och orsakar stor skada på det biologiska livet. Igenslamning är troligen det viktigaste enskilda problemet att åtgärda om flodpärlmusslor skall kunna finnas kvar i våra vatten. Andra effekter av materialtransport på vattenekosystemet är problem med organismernas födointag, en ökad tillförsel av näring samt ett minskat siktdjup i vattnet med åtföljande minskad växtproduktion. Många vattenlevande organismer får sin föda genom att filtrera ut organiska partiklar från det rinnande vattnet. Ju mer oönskade partiklar desto mer energi åtgår för dessa djur att sortera bort dessa i sin filtrerapparat eller fångstanordning. Minsta maskvidden i sitt fångstnät har nattsländan gulhuvade pincetthuggaren (Philopotamus montanus). Minsta avståndet mellan nättrådarna är endast 1µm (Edington & Hildrew 1981), dvs. en hundradel av en millimeter. I grumliga vatten har den så mycket bestyr med att rensa sitt nät att den inte kan leva där alls. Den är följaktligen en god indikator på vilka av våra vatten som är rena. Födosöket för fiskar och andra djur som är mer eller mindre beroende av synen försvåras också av grumlingar. Det är även vanligt i många vatten att det oorganiska materialet bildar en beläggning på stenar och block vilket försvårar för betande bottendjur att äta alger. Beläggningen kan även bilda en fysisk barriär som förhindrar bottendjuren från att gömma sig under stenar för att undkomma att bli uppätna. Beläggningen kan i havet dessutom hindra alger, så som blåstång, från att fästa vid underlaget. Igenslamning och grumling bedöms vara det största hotet mot områdets sötvatten. Igenslamning och grumling orsakat av muddring kan vara ett problem även i havet. T.ex siken är beroende av rena sandbottnar för sin lek och kan påverkas negativt av igenslamning. Påverkan av materialtransport (igenslamning & grumling) på sötvattens ekosystem: Största orsaken till igenslamning och grumling i sötvatten är markanvändning som orsakar materialtransport till vattnet. Materialtransporten i området kommer från: Materialtransport från strandnära jordbruk Materialtransport från strandnära skogsbruk Materialtransport från övrig markavvattning, t ex dagvatten från vägar Materialtransport från övrig markanvändning, t ex grustäkt och vägarbeten – 180 – Största källan till materialtransport som orsakar igenslamning och grumling av sötvatten är jordbruk och skogsbruk. Skogsbruk är arealmässigt störst i BSPA-området, men jordbruket ger vanligtvis mer materialtransport per ytenhet. Höga grumlighetsvärden har uppmätts i BSPA-området, i t ex Skullerstabäcken, där flodpärlmusslorna håller på att dö ut, uppmättes ett mycket högt värde trots lågt vattenstånd (dubbelt så högt värde (9.8 FNU) som det näst högsta värdet) vid 2010 års mätning. Länets miljömål för grumlighet är satt till 1,0 FNU. Lagstiftning idag: Skogsvårdslagen –hänsyn ska tas vid skogsbruk vid vatten Miljöbalken –vattenverksamhet Påverkan på grunda marina ekosystem: Även havet, och då främst de grunda marina ekosystemen kan påverkas negativt av igenslamning och grumling. Detta kan påveka t ex siken, vilken är beroende av rena sandbottnar för sin lek. Även växtligheten kan påverkas negativt av en ökad partikelhalt i vattnet och en ökad sedimentation på bottnarna. Vegetationen får då svårare att utföra sin fotosyntes eftersom den är helt beroende av att solljus når ner till vegetationen. Om partikelhalten i vattnet ökar så tvingas därför växterna upp närmare ytan för att få tillräcklig mängd solljus för sin fotosyntes. Problemet med igenslamning och grumling uppstår främst i grunda skyddade vikar där vattenomsättningen är sämre än ute på de mer öppna och vindexponerade lokalerna. Orsakerna till ökad materialtransport till havet kan vara markanvändning i strandområdet eller i avrinningsområdet. Muddring kan vara en orsak, men detta presenteras under separat kapitel. 3.3.5 Utsläpp av kväve och fosfor (Övergödning) Det som pekas ut av HELCOM som stora miljöproblem i Östersjön är antropogent (orsakat av människan) tillskott av kväve, fosfor, organiskt material och skadliga ämnen (HELCOM, 2010). Den omfattande analys som har gjorts av HELCOM (2010) visar att övergödning är ett tydligt problem i så gott som samtliga havsbassänger i Östersjön. I Egentliga Östersjön har övergödningen gått så långt att den hotar den ekonomiska utvecklingen (Nordiska Ministerrådet, 2010). Övergödningen av havet är således inte bara ett ekologiskt utan också ett ekonomiskt problem. Vid övergödning minskar fångsterna av många kommersiella fiskarter, kräftdjur och musslor, och turister flyt badorter där vattnen är grumliga och sandbottnarna täcks av stinkande slam och fintrådiga alger (Nordiska Ministerrådet, 2010). I aktionsplanen för Östersjön som samtliga länder kring Östersjön skrev under hösten 2007 är följande mål satta för minskad övergödning: Näringsämnen förekommer nära naturliga halter Klart vatten Naturliga nivåer av algblomning Naturlig utbredning och förekomst av växter och djur – 181 – Naturliga syrehalter Samtliga mål skall vara uppnådda till år 2021. För att lyckas med detta är det viktigt att samtliga länder bidrar. För Sveriges del är övergödning det största miljöproblemet i många av våra havsområden. Belastningen av kväve och fosfor från svenska källor till havet har minskat på senare år, men den är fortfarande alltför hög och ytterligare reduktioner krävs därför (Naturvårdsverket, 2010, rapport 6345). Nedan presenteras näringssituationen i Höga Kusten samt vilka påverkanskällor som finns. Förslag på åtgärder presenteras i nästa kapitel. Vi har delat upp påverkan på området enligt följande: Utsläpp/läckage av näringsämnen inom BSPA-området Utsläpp från industier i BSPA-områdets närhet Utsläpp/läckage från hela BSPA-områdets avrinningsområde, vilket sträcker sig långt upp i fjällvärlden, in i Norge. Inom området förekommer lokala övergödningsproblem, framförallt i fjärdar och vikar med ett begränsat vattenutbyte med det utanförliggande havet. Övergödning orsakas av utsläpp av näringsämnen (framför allt kväve och fosfor) till vatten, läckage från land samt nedfall av kväve från luften. Det är bland annat industrier, skogsbruk, jordbruk, fiskodlingar, avloppsreningsverk och enskilda avlopp som står för näringsbelastningen. Bottenhavet anses generellt vara fosforbegränsat, dvs. fosfor är en bristvara i havsmiljön i förhållande till mängden kväve. Detta utifrån att växter behöver en viss balans mellan kväve och fosfor. Det gör att släpps mer fosfor ut i vattnet så blir det en väldig tillväxt av t ex växtplankton, vilka annars har hållits tillbaks på grund av bristen på fosfor. Det är därför av stor vikt att begränsa framförallt utsläppen av fosfor till havet, då detta skulle kunna få ödesdigra effekter för miljön med övergödning. Ju längre norrut vi kommer i Bottniska viken, desto mer fosforbegränsad blir miljön och tvärtom söderut. Egentliga Östersjön är istället kvävebegränsad. Här hos oss är kväve och fosfor i ganska bra balans, även om en övervikt åt fosforbegränsning finns. Ju mer sötvatten som mynnar i området och ju lägre salthalten är, desto mer fosforbegränsad är havsmiljön. Utsläpp/läckage av näringsämnen inom BSPA-området: Den största källan till näringsläckage av fosfor till BSPA-området är de havsbaserade fiskodlingarna. Detta följs av näringsläckage av fosfor från skog samt jordbruk i BSPAområdets omedelbara avrinningsområde (Diagram 8). Tillskottet av fosfor från dessa odlingar var år 2009 totalt 11 880 kg, medan avrinningen från skogen var ca 7 800 kg och från jordbruket ca 5 000 kg (källa:SMED, PLC5). Utsläpp av näringsämnen från såväl kommunala avlopp samt enskilda avlopp var betydligt mindre än utsläppen från fiskodlingar. Den största källan till näringsläckage av kväve till BSPA-området är näringsläckage av kväve från skog, följt av fiskodlingar (Diagram 9). – 182 – Diagram 8. Näringsläckage från olika källor i BSPA-områdets närmaste avrinningsområde. (källa: SMED, PLC5). Fiskodlingar i BSPA-området släppte år 2009 ut totalt 11 880 kg fosfor (uppgifter från odlarna). Odlingarna har totalt tillstånd för att släppa ut 13 800 kg fosfor/år. Diagram 9. Näringsläckage från olika källor i BSPA-områdets närmaste avrinningsområde. (källa: SMED, PLC5). Fiskodlingar i BSPA-området släppte år 2009 ut totalt 92 808 kg kväve (uppgifter enligt odlarna). Flera av odlingarna har idag inga begränsningar av tillåtet kväveutsläpp. – 183 – Fig. 86. Tillförsel av fosfor från land till havet i BSPA-området. Kartan visar här BSPAområdets närmsta avrinningsområde. Data från SMED, 2010. – 184 – Fig. 87. Tillförsel av kväve från land till havet i BSPA-området. Kartan visar här BSPAområdets närmsta avrinningsområde. Data från SMED, 2010. Utsläpp av näringsämnen från industrier i BSPA-områdets närhet: Utanför BSPA-området ligger ett flertal större industrier med utsläpp av näringsämnen till havet. Dessa är belägna norr om området i Husum och Örnsköldsvik, samt söder om området upp längs Ångermanälven. Industrierna släpper tillsammans ut markanta mängder näringsämnen (se Fig. 89). Det är i dagsläget osäkert att säga vilka mängder som hamnar i BSPA-området från dessa industrier, men med utgångspunkt från att havströmmarna i Östersjön går upp norrut längs den finska sidan för att sedan vända och gå söderut längs den svenska sidan, så är det troligt att åtminstone utsläppen från Husum och Örnsköldsvik påverkar området. Med tanke på att Ångermanälven mynnar i områdets södra del och att här har påvisats sötvattenspåverkan upp till ungefär höjd med Storön, så är det troligt att det området även påverkas av näringsämnen från industrier uppströms älven. Detta är dock en gammal teori och i dag brukar man mer säga att de ytnära havsströmmarna styrs mer av de – 185 – förhärskande vindarna. Kunskapen om hur havsströmmarna går i området är dåligt känt och det behovet av strömmätningar i och kring BSPA-området är stort. Kartorna nedan visar utsläpp av fosfor respektive kväve från fiskodlingar (inom området), reningsverk (inom området) samt industrier (utanför området, men i dess närhet). Fig. 88. Utsläpp av fosfor från fiskodlingar (vit) samt reningsverk (svart) inom BSPAområdet, samt industrier (röd) utanför BSPA-området (Husum, Örnsköldsvik samt Väja.) (källa: SMP samt Kramfors och Örnsköldsviks kommun) – 186 – Fig. 89. Utsläpp av kväve från fiskodlingar (vit) samt reningsverk (svart) inom BSPAområdet, samt industrier (röd) utanför BSPA-området (Husum, Örnsköldsvik samt Väja.) (källa: SMP samt Kramfors och Örnsköldsviks kommun) – 187 – Fig. 90. Kartan ovan visar var utsläppspunkter för kväve och fosfor från fiskodlingar, reningsverk samt industrier är belägna inom BSPA-området samt i dess omedelbara närhet. Staplarnas höjd förhåller sig till utsläppsmängd. I mindre reningsverk mäts inte kväve utan endast fosfor. De allra minsta reningsverken saknas i kartan. – 188 – Utsläpp/läckage från hela BSPA-områdets avrinningsområde, vilket sträcker sig långt upp i fjällvärlden, in i Norge: Ser man till hela avrinningsområdet, vilket sträcker sig långt upp i fjällvärlden in i Norge, så står avrinning från skog för det största näringstillkottet, både vad gäller kväve och fosfor (se Fig. 91 samt diagram Tabell 7 och 8). Detta betonar vikten av att skyddszoner mot vatten ska användas för att minska läckaget av näringsämnen till sjöar, vattendrag och hav. Vi har i dagsläget ingen sammanställning över näringsutsläpp från det totala antalet fiskodlingar i detta stora avrinningsområde, därav finns inga sådana uppgifter med i nedanstående karta. Det är dock något som bör kompletteras med längre fram. En viss del av näringsläckaget från land sker via så kallat naturligt läckage, dvs. läckage från marken som sker utan mänsklig inverkan, något som skulle ske även om inte vi människor fanns. Hur stor det naturliga läckaget från skogsbruk är i förhållande till det antropogena saknar vi i dagsläget uppgifter på. Det som vi avgränsar oss till i samverkansplanen för BSPA Höga Kusten är det antropogena tillskottet av näringsämnen till området, dvs. det som vi kan göra någonting åt. – 189 – Fig. 91. Tillförsel av fosfor från land till havet i BSPA-området. Kartan visar här BSPAområdets totala avrinningsområde. Data från SMED, 2010. – 190 – Tabell 7 och 8. Näringsläckage av fosfor och kväve från olika källor i BSPA-området hela avrinningsområde, vilket sträcker sig långt uppi fjällvärlden, in i Norge. (källa: SMED, PLC5). – 191 – Fig. 92. Tillförsel av kväve från land till havet i BSPA-området. Kartan visar här BSPAområdets totala avrinningsområde. Data från SMED, 2010. – 192 – Hur ser övergödning ut? Att ett område börjar få problem med övergödning är inte helt lätt att se alla gånger. Nedan presenteras några karaktärer att hålla utkik efter. Då en vik får ökade näringshalter så syns detta många gånger genom att vattnet ser grumligare ut under en längre tid på året eller hela året om. Även en ökad utbredning av vass brukar märkas. Ökad förekomst av fintrådiga alger kan också vara ett tecken på övergödning, speciellt då dessa dessa alger blir kraftigare, mörkare och längre än normalt (se Fig 93). Här bör poängteras att bara för att fintrådiga alger finns så betyder det inte att området är övergött. Fintrådiga alger är en naturlig del av ekosystemet och har t ex ekologisk betydelse för flera arter som söker skydd och föda i dessa miljöer. Vad det handlar om är istället då dessa fintrådiga alger börjar förekomma i stora mängder och plantorna blir kraftigare än förut. A) B) Fig. 93 På fotot till vänster (A) syns kraftig, mörkfärgad påväxt av fintrådiga alger, vilket är ett tecken på övergödning (ca ett år gammal fiskodling, Omnefjärden, år 2007). På fotot till höger (B) visas ett rent område med normal, tämligen ljus påväxt av fintrådiga alger (inre del av Gaviksfjärden, år 2007). Som dykare kan du se att botten saknar syre genom att det förekommer så kallade svavelbakterier (Beggiathoa sp.). Dessa ser ut som en vit väv som breder ut sig som ett snötäcke över botten. Dessa bakterier lever på syrefria bottnar och utnyttjar sulfatjoner i ytsedimentet och bottenvattnet. Denna process ger upphov till fritt svavel som binder till sig andra ämen, främst metaller, och bildar sulfider. Denna process sker även på land i syrefria miljöer och ger då upphov till en starkt illaluktande doft som liknar ruttna ägg, orsakad av svavelväte. I syrgasfria miljöer kan endast bakterier och andra enklare livsformer klara sig, övriga växter och djur försvinner. Svavelvätet som bildas är mycket giftigt. Ett annat problem med dessa syrefria miljöer är att fosfor som tidigare varit bundet i bottensedimentet frigörs till vattenmassan och på så sätt ökar övergödningen ytterligare. – 193 – + Fig. 94. På en syrefri botten breder svavelbakterier (Beggiathoa) ut sig som ett vitt ludd. Dessa utnyttjar sulfatjoner istället för syre. Foto: Hans Kautsky Övergödning leder till försämrat siktdjup i vattnet, kraftiga algblomningar och försämrad syrgassituation i bottenvattnet. Bidragande faktorer till Övergödning: Näringsutsläpp från havsbaserade fiskodlingar Näringsläckage från skogsbruk i avrinningsområdet Näringsläckage från jordbruk i avrinningsområdet Näringsutsläpp från reningsverk Näringsutslöpp från enskilda avlopp Atmosfärisk belastning Latrin från fritidsbåtar Nedan följer en presentation av de olika bidragande faktorerna. Näringsläckage från jordbruk i avrinningsområdet Miljöproblem förknippade med jordbruksverksamhet i BSPA-området är framförallt utsläpp av växtnäringsämnen till vatten och luft. Då jordbruksmarken ligger nära recipienten är det viktigt att gödsel och även växtskyddsmedel hanteras så att förlusterna minimeras. Användningen av växtskyddsmedel har liten omfattning i länet och BSPA-området, så fokus här ligger på läckage av näringsämnen. Utlakningen från jordbruksmark i länet uppgår i genomsnitt till ca 6 kg N/ha och år men variationen kan vara mycket stor beroende på bland annat jordart, nederbörd, gödsling – 194 – (tidpunkt och mängd) och jordbearbetning. För fosfor är variationen inte lika stor och utlakningen uppgår till ca 0,3 kg P/ha och år. (Texten ovan enligt miljömålsuppföljningen 2010.) De områden som har högst djurtäthet återfinns i trakterna kring Nora och Nordingrå. Dessa avrinningsområden mynnar ut i Norafjärden, i Ulvviken i Omnefjärden och i Gaviksfjärden. Uppströms Nätraån och Moälven finns stora arealer med djur men djurtätheten är inte så hög, Nätraån mynnar ut i Nätrafjärden vid Köpmanholmen och Moälven mynnar ut i Öviksfjärden. För såväl jordbruk som skogsbruk sker näringsläckage i samband med markanvändning. För jordbruk är detta näringsläckage större eftersom marken dessutom gödslas. Inom skogsbruket sker numera knappt någon gödsling. Från skogsbruket är det framförallt fosfor som läcker. Från jordbruket läcker såväl fosfor som kväve, där kvävet kommer från gödsel. Näringsläckage från skogsbruk i avrinningsområdet Det råder stor kunskapsbrist om hur olika skogsbruksåtgärder påverkar utlakningen av kväve och fosfor från skogsmarken och även vilken effekt olika motåtgärder har för att minska dessa förluster. Den forskning som gjorts tyder på att föryngringsavverkning är den skogsbruksåtgärd som ger upphov till störst förluster, främst av kväve, till ytvatten. Det är också som beräknade näringsförluster från hyggen som skogsbrukets totala bidrag till belastningen på haven rapporteras idag (PLC5). I sammanhanget är det viktigt att nämna att våra skogar till stor del fungerar som kvävefälla och därmed spelar en positiv roll genom att minska kvävebelastningen på haven. Näringsutsläpp från enskilda avlopp De flesta av tätorterna inom BSPA-området är anslutna till kommunalt vatten och avlopp. För fastigheter utanför kommunala verksamhetsområden för vatten och avlopp anläggs i regel enskilda men ibland även gemensamma avloppsanläggningar. Enligt miljöbalken krävs längre gående rening än slamavskiljning. Som rekommendation av tillämpningar av lagar och regler om enskilda avlopp har Naturvårdsverket kommit med allmänna råd för enskilda avlopp (2006:7). I de allmänna råden ligger betoningen på anläggningarnas funktion istället för deras konstruktion. Enligt dessa råd är det upp till tillsynsmyndigheten i respektive kommun att bedöma i vilka områden i kommunen som det bör ställas strängare reningskrav, dvs. hög skyddsnivå. I övriga områden är utgångspunkten att normalkrav ska ställas, dvs. normal skyddsnivå. Reningskraven för enskilda avlopp kan alltså skilja sig åt inom olika områden beroende på omgivningens känslighet för påverkan på miljö och hälsa. Riktlinjerna anger bland annat hur reningen av avloppsvatten ska fungera samt rekommendationer över typområden där kraven på rening bör vara strängare. Inom Kramfors kommun har gjorts fyra olika inventeringar av enskilda avlopp gjorts under de senaste åren, där man kunde se att endast 40% av de befintliga avloppsanläggningarna uppfyller dagens krav. Oftast beror det på att anläggningarna är gamla och därför inte utförda enligt dagens krav, varför i regel en helt ny anläggning behöver utföras. Detta är inte unikt för BSPA-området, utan inventeringar gjorda runt om i Sveriges kommuner visar på liknande siffror. – 195 – Örnsköldsviks kommun är med i tillsynskampanjen Små avlopp – ingen skitsak. Där målet är att förbättra reningen av avloppsvatten från små avlopp, snabbare än vad som sker idag. Syftet är att minska övergödningen, samtidigt som man minskar risken för spridning av smittämnen och andra föroreningar till dricksvatten. Näringsutsläpp från reningsverk I Bottenhavet ställs inga krav på rening av kväve i reningsverken. Detta bottnar i att havet här anses vara fosforbegränsat och att det därmed bör prioriteras att begränsa fosforutsläppen. Problem med bräddning varierar beroende på lokala faktorer, så som andelen kombinerat system, anläggningens kapacitet, nederbördsförhållande, geohydrologi, utsläppspunkternas läge och recipientförhållanden mm. Bräddning via bräddavlopp innebär att mer eller mindre utspätt avloppsvatten från ett överbelastat ledningsnät, avleds direkt till närmaste recipient. I takt med utbyggnad och driftoptimering av reningsverken har bräddning från ledningsnätet relativt sett fått ökad betydelse. Bräddning har en större betydelse för fosforutsläppen än för kväve, eftersom reningsgraden i verken är högre för fosfor. Eftersom det av olika anledningar förekommer bräddningar av avloppsvatten kan utsläppen från ett enskilt verk variera mellan olika år, vilket kan ge betydande konsekvenser åtminstone lokalt. Bräddningar sker främst vid förhöjda flöden orsakade av tillskott av dränerings- och dagvatten exempelvis i samband med kraftiga regn. Dessutom förekommer inläckage från hav, sjöar och vattendrag i samband med höga vattenstånd, samt inläckage genom sprickor och otäta fogar i dåligt underhållna ledningsnät. Näringsutsläpp från industrier Utsläppen från industrier med egen avloppsvattenrening regleras genom villkor i tillståndsbeslut enligt miljöbalken. Inom EU ställer IPPC-direktivet krav på en samlad tillståndsprövning av påverkan genom utsläpp till luft och vatten från vissa större verksamheter inom industri, avfallshantering och jordbruk. rkansanalyFörltningsplan 2009-2015 för Bottenhavets vattendistrikt Sidan 95 (210) Näringsutsläpp från havsbaserade fiskodlingar Näringsutsläpp från fiskodlingar står för den största antropogena (av människan orsakad) näringstillskottet till havet i BSPA-området. Detta gäller framförallt fosfor, där halterna ligger långt över de halter som kommer från områdets reningsverk. Även kväve läcker ut i vattenmassan i stora mängder, endast läckaget från skogen står för ett större tillskott. Att minska näringsutsläppen från fiskodlingar bör således vara av hög prioritet för området. På 1960-talet började fisk odlas i flytande nätkassar i Sverige. Dessa placerades i sjöar, vattendrag eller skyddade kustvatten. År 2007 odlades totalt i Sverige knappt 5000 ton fisk per år. Den fisk som odlas i Sverige i dag är främst regnbåge, varav knappt 1/3 odlas i Östersjön och resterade i inlandsvatten. I Höga Kusten odlas idag 1800 ton regnbåge (uppgifter från fiskodlingarnas tillstånd i Höga Kusten, 2009). Höga Kusten står således för nästan all den fisk som odlas i svenska delen av Östersjön. Under de senaste 10-15 åren har det skett en expansion och förflyttning av produktion i fiskodlingar till sötvatten och till norra ostkusten, medan odling har miskat på södra ostkusten, syd och västkusten. Denna utveckling är sannolikt en följd av svårigheter att erhålla tillräckligt stora odlingstillstånd i de havsområden som har störst belastning (SOU 2009:26). För att få maximal tillväxt av regnbåge bör allt för kalla vatten undvikas. ’Att – 196 – odling förekommer även i Norrland är sannolikt mer ett utslag av att där finns miljömässigt utrymme mer än att där finns andra naturgivna fördelar´ (SOU 2009:26). Den stora skillnaden mellan fiske av naturliga fiskbestånd och odling är att i en odling måste man tillsätta föda utifrån, detta vanligen i form av pellets. Det foder som inte äts upp samt extrementer från fisken läcker ut i havet. Läckage av näringsämnen står i direkt proportion till fiskodlingens storlek. Näringsläckaget från havsbaserade fiskodlingar i Sverige har minskat över åren genom förbättrad utfodringsteknik samt ändrad sammansättning av fodrets innehåll (Bernes & Lundgren, 2009). Foderspill är en stor ekonomisk kostnad så det ligger i odlarens intresse att försöka minimera detta. Trots detta bidrar fiskodlingarna i Höga Kusten med stora mängder näringsämnen till havet. I Västernorrlands län sker fiskodling i havet nästan uteslutande i Höga Kusten. Endast en odling ligger utanför BSPA Höga Kusten, vilket är Hemsöns fiskodling som ligger strax utanför den södra gränsen till BSPA-området (Fig. 95). Odlingarna är koncentrerade till Höga Kusten eftersom Höga Kusten anses ha god vattenomsättning enligt teoretisk datamodell (SMHI). Odlingarna placeras på platser med god vattenomsättning för att undvika lokal påverkan av näringsämnen. Förutom läckage av näringsämnen sker även läckage av organiskt material (foderspill, avföring, död fisk etc.), vilket bidrar till syrefria bottnar. – 197 – Fig. 95. Kartan visar fiskodlingar i drift i BSPA-området samt i dess omedelbara närhet. Tabell 9. Mängderna fisk som respektive fiskodling i Höga Kusten har tillstånd för att producera, samt de faktiska mängderna som odlades år 2009. Samtliga odlar regnbåge. Omnefjärden Mjältösundet Öberget (Mjältön) Köpmanholmen Näske Totalt: Odlat 2009 (ton) 394 593 527 596 36 2 146 Tillstånd (ton/år) 400 600 600 600 150 2 350 – 198 – Tabell 10. Nedan presenteras mängden kväve som respektive fiskodling har tillstånd för att släppa ut samt de faktiska utsläppen år 2009 (uppgifter från odlarna). Odlingarna vid Omnefjärden, Köpmanholmen samt Näske har inga tillståndsbegränsningar satta för utsläpp av kväve. Utsläpp av kväve: Tillstånd (kg/år) Utsläpp 2009 (kg) Omnefjärden 16 602 Mjältösundet 30 000 25 315 Öberget (Mjältön) 30 000 25 313 Köpmanholmen 23 249 Näske 2 329* Totalt: 60 000 92 808 * Beräknat värde utifrån schablon (Svenska Miljö Emmisions Data (SMED), nov 2010) Tabell 11. Nedan presenteras mängden fosfor som respektive fiskodling har tillstånd för att släppa ut samt de faktiska utsläppen år 2009 (uppgifter från odlarna). Utsläpp av fosfor: Tillstånd (kg/år) Utsläpp 2009 (kg) Omnefjärden 2 200 2 125 Mjältösundet 3 300 3 248 Öberget (Mjältön) 3 300 3 248 Köpmanholmen 5 000 2 960 Näske inga uppgifter 299+ Totalt: 13 800 11 880 + Beräknat värde utifrån schablon (Svenska Miljö Emmisions Data (SMED), nov 2010) Av ovanstående fiskodlingar är endast tre stycken så pass stora att de måste rapportera in utsläpp, dvs. göra en så kallad emmisionsrapport. Dessa tre är: Öberget kassodling, Mjältösundet samt Köpmanholmen. Rapportering sker till kommunerna, vilka är de som har tillsynen på odlingarna. Det finns nationella siffror på hur mycket utsläpp det blir av kväve och fosfor per ton odlad fisk (Svenska Miljö Emmisions Data (SMED), nov 2010): Kväve: 64,7 kg /ton fisk Fosfor: 8,3 kg /ton fisk Fiskodlingarna inom BSPA-området odlade år 2009 totalt 2 146 ton, vilket utifrån ovanstående siffror ger ett beräknat årligt utsläpp av: Kväve: 138 846 kg/år Fosfor: 17 812 kg/år De rapporterade värdena på utsläpp ligger således under de uppskattade värdena enligt den nationella schablonen (Svenska Miljö Emmisions Data (SMED), nov 2010). Fiskodlingarna inom BSPA-området har tillstånd för att odla totalt 2 350 ton fisk per år, vilket utifrån ovanstående siffror ger ett beräknat årligt utsläpp av: Kväve: 152 045 kg Fosfor: 19 505 kg – 199 – Strax söder om BSPA-området ligger Hemsön fiskodling. Även vid Hemsön odlas regnbåge. Tabell 12. Strax söder om gränsen för BSPA Höga Kusten ligger Hemsöns fiskodling, vilken har tillstånd för att producera 80 ton fisk per år. Nedan presenteras mängden fosfor samt kväve som Hemsöns fiskodling har tillstånd för att släppa ut samt de faktiska utsläppen år 2009 (uppgifter från odlarna). Tillstånd (kg/år) Utsläpp 2009 (kg) Kväve 1 245 Fosfor 161 Enligt uppgift från Vattenresurs AB sedimenterar organiskt bundet fosfor i fekalier och foderrester ner till botten där det bryts ner och efterhand frigörs som fosfat (SMHI, 2005). Kväve läcker ut i form av ammonium och frigörs i huvudsak direkt från kassarna till ytvatten (SMHI, 2005). Kassodlingarna i Höga Kusten har ingen rening, utan allt från odlingen går ut i havet. Gjorda inventeringar: Ett antal inventeringar har gjorts av undervattensmiljön under samt kring odlingarna i Höga Kusten. Nedan presenteras resultat från dessa. Under åren 2005, 2006 och 2007 gjordes en dykinventering kring kassodlingen i Omnefjärden. Vid den undersökningen togs även kvantitativa prover, dvs. alger samlades in så att mängde alger kunde vägas. Resultat från dessa inventeringar visar att arters djuputbredning och täckningsgrad förändrades över åren och att lokalen närmast odlingen förändrades mest. Gynnade arter är de som kan tillgodogöra sig ökade närsalter och organiskt material, d.v.s. opportunistiska, fintrådiga alger samt en del vattenfilterare och detritivorer. Dessa grupper är det fler av i anslutning till kassodlingen. Några betare har minskat närmast kassarna. De fintrådiga algernas sammansättning varierar en del men detta återspeglar fr.a. årstiden och mellanårsvarirationen. På lokalen närmast fiskkassarna har blåstången minskat sin täckningsgrad och djuputbredning med ca 1 m. Blåstång har dock förekommit relativt låg mängd hela tiden. År 2007 gjordes en videoinventering kring odlingen i Omnefjärden (Kautsky & Wallin, 2009). Resultatet från denna visade att bottnarna väster om kassarna var relativt lite påverkade, medan bottnarna öster om kassarna hade delvis mäktiga lager av syrefria sediment och svavelvätebakterier (Beggiathoa) ut till minst 200 m från kassarna. Dessvärre kunde inte bottnarna norr om kassarna undersökas vid detta tillfälle, detta på grund av för kort kabel till undervattenskameran. Här finns ett stort behov av inventeringar. Bottnen lutar åt norr, så det finns anledning att misstänka att bottnarna kan vara påverkade av odlingen. Resultaten från denna inventering tyder på att kassodlingen i Omnefjärden har påverkat dess närmiljö negativt redan efter något års drift och att det blir än mer tydligt efter några år. År 2008 gjordes dykinventeringar i Nätrafjärden, kring Köpmanholmens fiskodling (Sperens et al., 2009). Resulatet visade att botten väster om odlingen (station F i kartan nedan) var tydligt påverkad med förekomst av svavelvätebakterier (Beggiathoa) och andra bakterier. Här noterades även en stor förekomst av de fintrådiga algerna grönslick (Cladophora) och tarmtång (Enteromorpha/Ulva). ’Botten längs den yttre halvan av profilen på station F var till – 200 – minst hälften täckt av svavelvätebakterien Beggiatoa och andra bakterier. Detta tyder på en belastning av näringsämnen och organiskt material.’ Botten där samt botten norr om odlingen (staion D) var de lokaler med lägst antal taxa, 6 stycken. Fig. 96. De undersökta lokalerna vid dykinventering 2008 i Nätrafjärden (Spenser et al., 2009). Förutom ovanstående inventeringar har boende i området där fiskodlingarna finns upplevt en miljöpåverkan i området från odlingarna, detta i form av ökad mängd fintrådiga alger och att grunda havsvikar med sand- och lerbottnar växer igen med stor hastighet, t ex norra och östra Skataviken i Omnefjärden (källa: Nedre Nätraälvens fiskevårdsområdesförening, nov 2010). Det har framkommit att kraftiga sedimentlager finns på platsen där fiskodlingen i Ulövsundet tidigare låg. Detta bör undersökas vidare. Vad säger kommunernas översiktsplaner om fiskodlingar? I Örnsköldsviks översiktsplan från 2007 anges inga områden lämpliga för fiskodling. I Kramfors översiktsplan från 1990 anges följande områden med tänkbara lägen för kassodling: Mjältösundet Ullångersfjärden Omnefjärden Edsätterfjärden Gaviksfjärden I de 3 översta finns kassodlingar idag. I Kramfors remissversion av översiktsplan 2010 anges inga områden lämpliga för fiskodling. – 201 – Övrig miljöpåverkan från fiskodlingar: Läckage av näringsämnen anses vara den största påverkan från fiskodlingar, men dessa påverkar även miljön på andra sätt. Nedan görs en sammanfattning av miljöpåverkan från fiskodlingar: Näringsutsläpp Fiskar rymmer Sjukdomsspridning Hindrar fisk från att vandra upp i sötvatten om odlingarna ligger nära sötvattensutflöde Spridning av antibiotika Foder producerat av fisk Problemet med att fiskar rymmer från odlingarna presenteras i kapitel 3.3.1 (Främmande arter). Spridning av fisksjukdomar från fiskodlingar hanteras i kapitel 3.3.19. Kassarna kan även attrahera fisk som uppehåller sig där dels för strukturen (många arter uppsöker mörka ställen, t.ex. under bryggor, etc.), men även för att ta del av foderspill och annat ätbart som ramlar ur kassarna. Detta gör att sjukdomar kan spridas lättare. Då odlingar placeras i närheten av sötvattensutflöde så kan detta utgöra ett vandringshinder för uppvandrande fiskar. Detta då fisken i odlingen kan avge stresshormoner, vilket hindrar annan fisk från att passera upp i vattendraget. Mer om detta under rubriken ’Vandringshinder’. Numera har man övergått mer till att vaccinera fiskarna i odlingarna, så användningen av antibiotika har minskat. Därmed har spridningen av antibiotika i naturen minskat. Det foder som används i fiskodlingar i Sverige idag utgörs till stor del av fiskmjöl. För att producera 1 kg odlad regnbåge åtgår 2-3 kg vildfångad fisk (Bernes & Lundgren, 2009). I tvprogrammet Úppdrag granskning´har nyligen presenterats fakta på hur vi i Europa fiskar ut arter i andra delar av världen för att använda till bl a foder i våra fiskodlingar. Andra arter av fiskar riskerar att bli utrotade på grund av oss. Ekologiskt känsliga områden för fiskodling: Inom BSPA Höga Kusten har följande områden identifierats som extra känsliga för fiskodlingar: Grunda, skyddade vikar I närheten av mynnande vattendrag Fjärdar med dålig vattenomsättning I närheten av värdefulla marina områden I områden som utgör referensområden för den regionala eller nationella miljöövervakningen I närheten av skyddade områden (nationalpark, naturreservat, Natura2000, fågelskyddsområden) Se karta nästa sida som visar ekologiskt känsliga områden för fiskodling. Kartan är gjord utifrån befintlig kunskap idag och kan således behöva revideras efter att nya inventeringar görs och ny kunskap erhålls. – 202 – Övriga områden där fiskodling är olämpligt: Det kan ur mänsklig synpunkt vara olämpligt att lokalisera odlingar till områden med försämrad vattenkvalitet, så som t ex i närheten av avloppsvattenutsläpp. Om en fiskodling nyttjar vatten som förorenats av orenat avloppsvatten finns det risk att fisken kan bli bärare av ämnen som smittar människa (Naturvårdsverket, 1993). Det är också olämpligt att odla fisk i vatten med förhöjda halter av tungmetaller och klorerade kolväten (Naturvårdsverket, 1993). Även värden för sjötrafik och friluftsliv ska beaktas. För mer fakta och kriterier, se t ex Naturvårdsverkets rapport 1993. I Örnsköldsviks kommuns översiktsplan från 2007 pekas följande områden ut som olämpliga för fiskodling: Bäckfjärden Risöfjärden Åvikefjärden Samtliga är exempel på fjärdar som är olämpliga för vattenbruk p.g.a. dålig vattenomsättning och stor andel ackumulationsbottnar. Detta är något som projekt BSPA Höga Kusten instämmer i. Åvikfjärden tillhör ett av områdena med allra högsta marina värde, så kallade hotspots i området (se kapitel 2.6.5). I Kramfors kommuns översiktsplan från 1990 pekas inga områden ut som olämpliga för fiskodling. Inte heller i den remissversionen (2010) för ny översiktsplan finns några olämpliga områden redovisade. Fiskodlingar hanteras i följande lagstiftning: Den svenska lagstiftningen kräver att den som bedriver vattenbruksverksamhet har tillstånd för verksamheten. Ovsett odlingsvolym ska tillstånd enligt fiskerilagstiftningen sökas. Ansökan enligt fiskerilagstiftningen prövas av länsstyrelsen. I fiskerlagstiftningen finns bestämmelser om odling av fisk i förordning (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen. Fiskodlingar med en foderkonsumtion över 1,5 ton per år ska även söka tillstånd enligt miljölagstiftningen. Ansökan enligt miljölagstiftningen prövas av länsstyrelsen eller kommunen. Bestämmelser som rör tillstånd för fiskodling finns i miljöbalken, förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd samt i förordning (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Miljöprövningsdelegationen (MPD) vid länsstyrelsen ansvarar för beredning av ansökningar som prövas enligt miljöbalken. Miljöprövningsdelegationen fattar beslut i ärendet. Prövningen avser om området är lämpligt för vattenbruk, den mängd fisk som får odlas samt övriga villkort för tillståndet. Samtidigt tas beslut om MKB:n uppfyller kraven enligt 6 kap. miljöbalken. Odlingar där mindre än 1,5 ton foder förbrukas per år kräver inte anmälan eller tillstånd, men omfattas ändå av miljölagstiftningen och kan inspekteras av tillsynsmyndigheten och förbjudas om den ger oacceptabla miljöstörningar. Vid nyetablering av matfiskodling ska ansökan även göras enligt djurskyddsförordningen. I Jordbruksverkets föreskrifter om obligatorisk hälsoövervakning av odlad fisk (SJVFS 1994:94) anges villkor för registrering och obligatorisk hälsoövervakning i anläggning med odlad fisk. – 203 – Ramdirektivet för vatten är ett regelverk som styr i princip all vattenplanering och vattenvård inom EU. Direktivet har genomförts i svensk rätt genom (i huvudsak) 5 kap. miljöbalken, förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön samt myndighetsföreskrifter. Ansvarig för vattendirektivets genomförande är Vattenmyndigheterna. Före direktivets införande var vattenplanering en helt kommunal angelägenhet. Plan- och bygglagen (PBL) (1987:10) behandlar planläggningen av såväl land som vatten och sträcker sig till och med territorialhavet. Om de planerade odlingarna ligger inom strandskyddat område så är måste även strandskyddslagen, 7 kap miljöbalken beaktas. Riksintresse enligt kap 3 och kap 4 miljöbalken: se kapitel 1.3 (Lagmässig förutsättning samverkansplan). Latrin från fritidsbåtar I dag finns ingen tömningsstation för latrin från fritidsbåtar i BSPA-området. Latrin från fritidsbåtar upplevs inte som ett stort problem idag, men däremot om vi får ett ökat antal fritidsbåtar i området så kan problem uppstå. För att arbeta förebyggande bör etablering av tömningsstationer diskuteras redan nu (se under strategi för hållbart båtliv). Även färjetrafiken i området bör nyttja latrintömningsstationer. Atmosfärisk belastning av näringsämnen Närsaltsbelastningen på våra havsområden har inte förändrats särskilt mycket under de senaste decennierna, trots betydande insatser. Detta beror delvis på att belastningen styrs av faktorer som vi inte har full kontroll över och därigenom inte kan påverka i någon högre grad, åtminstone inte på kort sikt. En annan viktig faktor är den fördröjningseffekt som finns mellan insatta åtgärder och tidpunkten då man kan se resultaten ute i våra vatten. En annan viktig belastningskälla är det kväve som kommer från atmosfären. Detta har till stor del sitt ursprung långt ifrån våra havsområden (trafiken står för en stor del) och är därigenom svårare att påverka. Diagram 10. Stapeldiagrammet visar den årliga kvävebelastningen på Bottenhavet . Den har inte förändrats nämnvärt sedan 1995 och styrs till mycket stor del av vattenföringen (röd linje). Årsmedelvattenföringen uppvisar generellt sett en stor mellanårsvariation. Ofta är de beräknade utsläppsmängderna underskattade, vilket beror på att naturlig produktion av kväveoxider och ammoniak från processer i marken eller från åska inte finns med. – 204 – 3.3.6 Muddring Den stora landhöjningen inom BSPA Höga kusten gör att kustvattenområden relativt snabbt blir allt grundare och grundare för att till slut bli land. Områden som tidigare har varit tillgängliga med båt är inte det längre. Detta gäller t ex bryggor och hamnar som ligger inom långgrunda kustvatten, men även fjärdar som håller på att avsnöras från havet pga. att sundet blir allt grundare. Genom muddring kan områden nås för en tid, men till slut är inte detta möjligt. Fig. 98. Kartan visar områden som inom 100 år kommer att ha förlorat kontakten med havet. Muddring förstör inte bara havsbotten där det muddras, utan leder även till ändrade vattenförhållanden, grumling, näringsläckage, sedimentation m m utanför mudderområdet. De ändrade vattenrörelserna kan leda till strand- och bottenerosion eller sedimentation. Materialet som grumlas upp förbrukar syre, samtidigt som grumlingen hindrar ljuset att nå ner i vattnet. Detta i sin tur försämrar för växt- och djurlivet och leder även till mindre syreproduktion. Sedimentation av det uppslammade materialet och av material från ersoion pga ändrade vattenrörelser kan förstöra viktiga områden för bottenfauna och fisk. En art som sik som är – 205 – beroende av rena, kala sandbottnar för sin lek, påverkas negativt vid den ökade grumling som uppstår vid muddring. Grunda områden är nödvändiga för fiskars, fåglars och andra djurs reproduktion, uppväxt, födosök och skydd. Muddring i grunda områden förstör dessa viktiga biotoper. Orsaken till att muddring utgör en negativ påverkansfaktor på naturvärdena är då muddringen sker i känsliga naturområden och i förorenade områden. Bidragande faktorer till att Muddring sker: Behov av att hålla hamnar öppna (djupmässigt) Behov av att hålla farleder öppna (djupmässigt) Båttillgänglighet sjöbodar 3.3.7 Oljeutsläpp Oljeolyckor förekommer relativt sällan i området. Skadan kan dock bli stor om det skulle inträffa en olycka, därav har detta tagits med som en påverkansfaktor mot området. Stora volymer olja förvaras i fartygens bunkertankar. Om en olycka skulle ske riskerar detta att läcka ut i havet, vilket skulle kunna få stora konsekvenser för växt och djurliv. Fåglar tillhör de arter som riskerar att drabbas hårt vid oljespill. De drabbas både primärt, genom olja i fjäderdräkt och sekundärt genom förstörda habitat. Havslevande fågel söker sig ofta till oljefläckar i öppet hav eftersom de utgör ett skenbart lugnare hav. De skador som fåglarna drar på sig genom att landa i olja är allvarliga och nedkylning och död blir ofta följden. Vuxen pelagiskt levande fisk antas undvika förorenade områden och bedöms vara mindre sårbara jämfört med rom, yngel och bottenlevande fiskarter. Rom och yngel är känsligare för påverkan från oljeutsläpp, dels för att de har ett lägre skydd, men också för att de är mer stationära. Det gäller särskilt de arter som lägger äggen i eller på bottensubstratet, så som sill och gös. Bottenlevande fiskar kan få i sig olja med födan och blir därmed känsliga för den direkt toxiska effekten av oljeutsläppet, en effekt som kan finnas kvar i flera år. Bidragande faktorer till Oljeutsläpp: Användning av enkelskrov Tanktömning Dålig omhändertagande av spillolja – 206 – Karta 99. Gröna områden i kartan visar olika BSPA områden. Gul markering i kartan är det område där risken är störst för kollisioner mellan fartyg. Cirklarna visar var illegala utsläpp ägt rum, där färgen representerar storleken på utsläppet. (Källa: Observationer under övervakning från luften, flygningar utförda av HELCOM avtalsslutande parter under 1998-2009) 3.3.8 Transport av farligt gods Farligt gods är ämnen eller föremål som kan skada människor, miljö med mera om de inte hanteras rätt under transport. Detta innefattar lastning, lossning men även förvaring och annan hantering som utgör ett led i förflyttningen. Rekommenderade primära vägar för farligt gods i BSPA Höga kusten är E4:an, 332, 334, 833, 825, 848 från E4:an till Mjällom. För uppställning av transport med farligt gods finns det en rekommenderad parkeringsplats, vilken ligger längs med E4:an mellan Docksta och Ullånger. Farligt gods till sjöss transporteras genom den norra delen av BSPA-området. Det farliga godset går i såväl nordlig som sydlig riktning samt till och från Örnsköldsvik. På den östra sidan av Örnsköldsviksfjärden ligger Oljehamnen där verksamhet bedrivs med etanol, bränd kalk och diverse kemikalier, som till exempel svavelsyra. Hantering av farligt gods sker även vid Domsjö industrier i Alfredshem samt i Hörnett där Svenska Shell har en lastageplats. När Ådals- och Botniabanan under 2011 tas i drift kommer farligt gods att transporteras via järnvägen i närhet till BSPA Högakusten. Transport av farligt gods på järnväg är generellt sett säkrare än transport via väg. – 207 – Transport av farligt gods hanteras i följande lagstiftning: Farligt gods är definierat i lagen (2003:263) respektive förordningen (2006:311) om transport av farligt gods där det även klassificeras efter olika riskkategorier. Transporter av farligt gods är flera parters ansvar som till exempel Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Transportstyrelsen, länsstyrelserna och kommunerna. Fig 100. I kartan visas intensiteten i båttrafiken som transporterar farligt avfall under sommarmånaderna. Transport sker främst till Örnsköldsvik och Husum. Ju rödare, desto högre intenstitet av fartygstrafiken. Källa: AIS (data från 2009) – 208 – Fig 101. Kartan ovan visar i rött, rekommenderade vägar för transport av farligt gods samt rekommenderad parkeringsplats i Höga kusten -det är E 4 samt två mindre vägar ut till Nordingrå och Mjällom. I bilden visas även intensiteten och fartygsrutt på trafiken som transporterar farligt gods i Höga kustens farvatten under hösten 2009 (ju rödare desto högre intensitet). Källa: AIS data från 2009 3.3.9 Vandringshinder Vandringshinder är problem för arter som vandrar mellan hav och sötvatten. Men också arter som lever stationärt i vattendraget behöver röra sig fritt i samband med näringssök, lek och övervintring. Största orsaken till att vi har antropogena vandringshinder är vägövergångar och regleringsdammar. De flesta vandringshinder finns i samband med vägövergångar. Inom BSPA Höga Kusten finns det totalt 11 st vandringshinder, alla ligger längs samma vattendrag i södra delen av området, i närheten av Skullersta. Det är gamla dammrester, en trumma men även naturliga hinder. En fors har en fallhöjd på 25,5 m och har nog alltid varit svår. – 209 – Underlaget för att utföra en korrekt bedömning av påverkansfaktorn vandringshinder är idag begränsat. 11 vattendrag har tagits med i den analys som gjorts och hänsyn har tagits till om det finns vandringshinder i vattendraget, hur långt upp i vattendraget det är beläget och om det utgör ett allvarligt problem ur framförallt öringens möjlighet att vandra upp och reproducera sig. Ca 20 % av de 11 vattendrag som är karterade inom eller i anslutning till BSPA-området är i princip stängda för vandring från havet. De vattendrag som karteras är några av våra finaste och/eller mest låglänta vattendrag och därför görs bedömningen att i övriga vattendrag längst kustområdet inom BSPA så utgör vandringshindren ett ännu större problem och andelen vandringshinder är antagligen högre. Första vandringshindret ligger ofta nära första strömsträckan i ett vattendrag, eftersom det sällan blir vandringshinder på lungflytande sträckor. Första vandringshindret kan därmed antas stänga ute framförallt öring som är beroende av strömsträckor för sin reproduktion och yngelöverlevnad. Även om första vandringshindret ligger rätt högt upp i ett vattensystem kan det utgöra ett allvarligt problem för fiskarter som kräver strömsträckor för sin lek och uppväxt. Ett vandringshinder som undanröjs och öppnar upp en längre vattendragssträcka ger möjlighet för t.ex. öring att återhämta sig eller återetablera sig inom 6-20 år. Bidragande faktorer till Vandringshinder: Vägövergångar Dammkonstruktioner Stresshormoner från kassodlingar vid vattendragsmynningar Nedan följer en presentation av de olika bidragande faktorerna. Vägövergångar: Problemet med vägövergångar är att vägtrummor som är anlagda på fel sätt kan utgöra vandringshinder. Om man lägger en cylindrisk trumma vid en vägövergång är det stor risk att den kan bli ett vandringshinder. Om trummans lutning är för stor leder det till för hög vattenhastighet. Ju längre trumma desto mindre lutning kan tillåtas. Vattendjupet i trumman måste vara tillräcklig. Underkanten på trummans utlopp måste ligga i nivå med bäckbotten om alla vattenlevande organismer ska kunna röra sig fritt. Det skiljer även mellan olika fiskarter vilken kapacitet de har att klara hindren. Enklast är att använda sig av halvtrummor eller broar, då bäckbotten förblir orörd. Vi har idag dålig kunskap om var det finns vägtrummor som utgör vandringshinder inom BSPA-området, här finns således ett stort behov av kompletterande inventeringar i fält. Det vi vet idag är att det finns ett vandringshinder i form av vägtrumma nedströms Rävsjötjärn. Vid lågvatten hindrar detta abborre och gädda att gå upp från havet och leka i tjärnen, vilket vi har kunskap om att de gjorde förr. Vid högvatten kan detta eventuellt fortfarande vara möjligt, men vid lågvatten utgör trumman ett vandringshinder som skulle behöva åtgärdas. Förmodligen finns fler sådana exempel i området. – 210 – Fig. 102. Vandringshinder i BSPA-området samt dess omedelbara närhet. Vandringshinder hindrar fisk från att röra sig fritt och kan dessutom påverka spridning av andra organismer, såsom t ex flodpärlmussla. Dammkonstruktioner: Inom BSPA-området finns 10 st dammar. Inom avrinningsområdet finns dock betydligt fler än så, se karta ovan. – 211 – Bäverdammar: Under diskussioner i Temagrupp Naturvård kom bäverdammar upp som en bidragande orsak till problemet med vandringshinder i området. Gruppen var dock oense om det verkligen kan anses som en bidragande faktor till problemet. Efter diskussioner med sötvattensbiologer i området görs följande ställningstagande för BSPA Höga Kusten. En bäverdamm kan utgöra ett vandringshinder, men det är inget av människan orsakat långvarigt vandringshinder. En bäverdamm kan dock utgöra ett vandringshinder för fisk under ett antal år. Denna form av tillfälligt vandringshinder, orsakat av den naturliga faunan i området, bedöms därför inte utgöra en bidragande faktor till problemet med vandringshinder i området. Jämfört med andra typer av vandringshinder bedöms detta därför vara av mindre betydelse i området. Stresshormoner från kassodlingar vid vattendragsmynningar: Stresshormoner från fisk i kassar utanför älvmynningar kan hindra vildfisk från att gå upp till lekplatser i vattendraget. Torrfåror: Inom BSPA-området finns inga torrfåror, däremot strax utanför området förekommer torrfåror. Problemet med torrfåror inom själva BSPA-området bedöms således som litet. De torrfåror som finns i BSPA-områdets närhet är: ett mindre kraftverk vid Sörflärke i Södra Anundsjöån, där det under låga flöden är en torrfåra som tillsammans med kraftverket utgör ett vandringshinder. I Nätraån finns fem kraftverk som ägs av Statkraft. Det nedersta kraftverket vid Fors är ett definitivt vandringshinder med kraftverksdamm och torrfåra. 3.3.10 Ej hållbart fiske Nedanstående faktorer har framkommit som bidragande till påverkansfaktorn ej hållbart fiske i Höga Kusten. Bidragande faktorer till Ej hållbart fiske: Nät, mjärdar och fasta redskap på ofördelaktiga ställen Organiserad fisketurism, t.ex. utfiskning av gädda Bristande regler på fiskekort Bifångst av fågel (framförallt i södra Östersjön) Överfiske i zonen utanför Sverige Överfiske av strömming i Bottenhavet Ett hårt fiske kan minska eller utrota naturliga stammar av fiskar. Ett ej hållbart fiske har bedömts påverka områdets sötvatten, grunda marina ekosystem samt fåglar med havsanknytning. Hårt fiske kan i förlängningen leda till minskad tillgång på föda för fågel, vilket i sin tur kan leda till minskad reproduktion för fåglarna. Nät, mjärdar och fast redskap på ofördelaktiga ställen: Ett fiske med nät, mjärdar och fasta redskap placerade på ofördelaktiga ställen, så som vid mynningsområden till sötvatten, kan innebära problem för vandrande fisk, så som t ex lax. – 212 – Likaså kan ett fiske efter gädda och abborre på lekplatser eller i anslutning till lekområden utgöra en negativ påverkan för dessa arter. Vi har i dagsläget dålig kunskap om detta och det bör göras inventeringar av abborre och gädda samt undersökas konsekvenser av fiske. Även fiske i trånga sund där fisk trängs ihop och lätt kan fångas kan ha negativa konsekvenser på beståndet. Detta är i dag förbjudet enligt fiskelagstiftningen, kallas fiskådra. I t ex Västerbotten pågår ett arbete med att se över möjligheten att lösa in fiskerätter i viktiga fiskområden. Detta skulle kunna vara aktuellt även i BSPA-området, men inget sådant arbete pågår idag. Fisketurism, t ex utfiskning av gädda: Problemet utgörs av att det idag inte finns några restriktioner för hur mycket fisk som får tas omhand. Under senare år har tillströmningen av sportfiskare ökat, inte minst av utländska besökare. Det har i vissa områden inneburit ett alltför stort uttag av framför allt gädda. Det är viktigt med krav på catch and release eller fångstbegränsning. Bristande regler på fiskekort: Alla regler som gäller ska stå på kortet eller att regler bifogas när man köper kortet. Uppdatering av kort ska ske om regler ändras. Sammanfattningsvis för denna påverkansfaktor kan sägas att, för vår del handlar det mestadels om ej hållbart fiske utanför BSPA-området, så som ett hårt fiske av strömming i Bottenhavet, överfiske av arter utanför Sveriges gräns eller bifångst av fågel framförallt i södra Östersjön. Detta är svårt att åtgärda på ett lokalt plan inom Höga Kusten. På lokal nivå kan fiske i lekområden utgöra ett problem. Kunskapen om lekområden, fiskbestånd och fisk i kustmynnande vattendrag i BSPA-området är dock ej är fullständig i dagsläget. Därför är en viktig åtgärd inom detta område en omfattande inventering av fisk. Utöver det bör även en sammanställning av landad fångst av olika arter inom området tas fram. Därefter kan ställningstagande till de olika bidragande faktorerna på lokal nivå diskuteras och bedömningar göras samt eventuella åtgärder vidtas. 3.3.11 Försurning De främsta orsakerna till försurning är surt nedfall samt skogsbruk. Surt nedfall Den främsta orsaken till försurning är nedfall av svavel. Svavel släpps ut till atmosfären främst i samband med förbränning av kol och olja. I atmosfären kan föroreningarna transporteras flera hundratals mil och huvuddelen av svavelnedfallet över Sverige härrör från utsläpp utanför Sverige. Skogsbruk Skogsavverkning bidrar till ytterligare försurning av mark och vatten. När skogen växer tar rötterna upp basiska växtnäringsämnen och frigör vätejoner. Efter avverkning förs de basiska ämnena bort, vilket leder till att marken försuras. Tillväxtgynnande åtgärder och nyttjande av hela träd, inklusive grenar, toppar och stubbar, medför att försurningen ökar. Försurningen leder till att antalet växt- och djurarter minskar. Arter som mört, lax och flodpärlmussla är mycket känsliga för surt vatten. Det som påverkas först är reproduktionen. Den främsta orsaken till skadorna tycks vara att försurningen medför ökade halter av – 213 – aluminium i en form som är giftig för många arter. Detta aluminium tenderar att fastna på fiskarnas gälar och leder till att fiskarna får svårt att andas. Andra arter, rovdjur såsom fiskgjuse och gädda, drabbas indirekt av försurningen när födotillgången förändras. I BSPA-området så ökar försurningsgraden från söder till norr, se kartan nedan. Detta beror på att i norra delarna av BSPA-området dominerar näringsfattiga skogsmarker som är känsliga för försurning, medan södra delen till största delen består av mer motståndskraftiga jordbruksmarker. Följden av det är att försurningsproblemet inom BSPA-området nästan uteslutande finns i den norra delen. Bidragande faktorer till Försurning: Surt nedfall Skogsbruk Fig 103. Kartan visar försurningsgraden av sjöar och vattendrag i området. Det syns tydligt att sötvattnet blir mer och mer påverkat längre norrut. – 214 – 3.3.12 Störning av fåglar Människan kan störa fåglar antingen medvetet eller på grund av okunskap. En av de största riskerna för änder och gäss är att främst båttrafik och i viss utsträckning vattenskotrar skingrar ändernas ungkullar särskilt medan ungarna är små. Det ger då stora möjligheter för framförallt olika trutar att komma åt ungarna, vilket medför att ungöverlevnaden blir mycket låg. Vid ankring eller ilandstigning på vissa öar med stor förekomst av särskilt tärnor och måsfåglar men även vissa änder störs häckningar ibland under långa perioder vilket kan medföra att häckningar spolieras. En del vadare störs i anslutning till bad eller grillplatser särskilt i samband med tidiga och varma vårar och försommrar. Hundar kan störa ruvande fåglar genom att stöta upp änder och vadare från sina bon på öar och längs stränder. Skrattmåskolonier har med största sannolikhet spolierats av människor på flera lokaler under de senaste 30 åren. Det ser främst ut att ha varit kolonier som funnits på öar med stugor eller med stugor på närliggande öar eller nära fastlandsbebyggelse. Anledningen har troligen varit den höga ljudnivån från närbelägna stora kolonier eller för att de attackerar förbipasserande människor och båtar. Om minskningen av skrattmås sedan kustinventeringen 1973 kan tillskrivas detta är dock osäkert men på några lokaler högst sannolikt (uppgifter från Ångermanlands Ornitologiska Förening, dec 2010). Störningar från friluftsliv är således en stark påverkansfaktor på områdets fåglar med havsanknytning. Fåglar kan även störas genom jakt eller förföljelse. Bidragande faktorer till Störning av fåglar: Folk släpper hundar Folk går iland under häckningstid Förankring av fiskfällor vid känsliga öar Vattenskoter i grunda områden Kajak och kanot i grunda områden Jakt och förföljelse – 215 – 3.3.13 Slutad hävd av strandängar Förr i tiden så hölls strandängar öppna tack vare bete, men i dag blir detta allt mer ovanligt förekommande. Att strandängar växer igen påverkar t ex flera fågelarter negativt. Det finns flera fåglar som är beroende av dessa miljöer och hotas om strandängarna försvinner, så som vadarfåglar och tättingar, exempelvis gluttsnäppa, grönbena, storspov och gulärla. Dessa arter är exempel på arter som häckar på strandängarna. Exempel på arter som använder strandängarna som rastlokal är brushane, ljungpipare och videsparv. Även exploatering av marken är en bidragande orsak till att de betade strandängarna försvinner. Strandnära exploatering tas upp under eget kapitel. Fig. 104. Myrspoven är en sällsynt gäst på den hävdade strandängen. Foto: Gunvor Norrgrann Fig. 105. Strandäng i Fällsvik. Foto: Jonas Salmonsson. – 216 – Bidragande faktorer till Slutad hävd av strandängar: Ej längre bete Slåtterängar sköts ej längre 3.3.14 Strandnära skogsavverkning (avlägsnande av biotopen) Den allvarligaste konsekvensen vid strandnära skogsavverkningar är att värdefulla biotoper som exempelvis sumpskogar och gamla gran- och tallskogar försvinner. Flera arter kan vara knutna till dessa miljöer. Detta gäller t.ex. havsörn som är beroende av gamla grova träd, helst tallar, för sina tunga bon. 3.3.15 Onaturliga vattenflöden Onaturliga vatttenflöden kan uppstå genom vattenreglering, kalhuggning, dikning och bevattning under torrperiod. Onaturliga vattenflöden kan utgöra hinder för djur att leva och röra sig fritt i vattendraget. Bidragande faktorer till Onaturliga vattenflöden: Vattenreglering Kalhuggning och dikning Bevattning under torrperiod 3.3.16 Vindkraft Vindkraftverk kan utgöra ett hot mot fåglar som flyger in i rotorbladen och omkommer. Inom BSPA Höga Kusten finns dock endast 1 vindkraftverk, vilket är beläget på Hornöberget vid Höga Kustenbron, så påverkan från vindkraftverk inom BSPA-området anses som ringa. – 217 – Fig. 106. Kartan visar vindkraftsverk i BSPA-områdets närhet. De svartmarkerade är vindkraftverk i drift. Inom BSPA-området finns ett vindkraftverk (dec 2010). (Källa: Länsstyrelsen) 3.3.17 Utfyllnad av stränder För att åstadkomma badplatser med sandstränder och för att kunna anlägga gräsmattor mot vattnet händer det att människor gör utfyllnader som ödelägger de ursprungliga biotoperna och förstör möjligheterna för många arter att kunna existera. 3.3.18 Spridning av fisksjukdomar Ett problem med fiskodlingar har varit att smittsamma sjukdomar lätt får fäste i odlingarna, vilket sedan riskerar att spridas till de inhemska arterna (Bernes & Lundgren, 2009). Sådana sjukdomar kan vara t ex yersinios, ’röda-mun-sjukan’. Statens Veterinärmedicinska Anstalt – 218 – har gett Nedre Nätraälvens fiskevårdsområdesförening i uppdrag att provta fiskar för att undersöka detta vidare. Bidragande faktorer till hotet Spridning av fisksjukdomar: Sjuka fiskar rymmer från fiskodlingar 3.3.19 Nedskräpning En del nedskräpning förekommer inom området, framför allt i och kring områden med förtätad fritidsbebyggelse och populära utflyktsmål för närboende och turister. Det förekommer också att diverse skräp dumpas till havs, flyter iland och blir liggande på stränderna. Nedskräpning upplevs dock inte som ett stort problem i området i dagsläget. 3.3.20 Samlad hotbildsanalys För att få en uppfattning om vilka påverkansfaktorer som är de största mot områdets naturvärden har en hotbildsanalys gjorts. Hotbildsanalysen har gjorts i 3 steg med bedömningar på en 4-gradig skala, enligt följande: 1. Hur mycket av naturvärdet påverkas av hotet? 2. Där hotet drabbar, hur allvarligt påverkas då naturvärdet? 3. Går det att reparera skadan om hotet undanröjs? Utifrån ovanstående klassificeras hotet som antingen väldigt högt (rött), högt (gult), medium (ljusgrönt) eller lågt (mörkgrönt), dvs. det framgår vilka hot som är de största mot områdets naturvärden. Klassificeringen görs genom en datamodell (Miradi), vilken viktar bedömningen i de 3 stegen för att få en sammanlagd bedömning av hotet mot just det naturvärdet. För en mer detaljerad beskrivning av hur bedömningen går till se Bilaga 3. I Tabell 13 visas en samlad bedömning av de direkta hot som kommit fram i de diskussioner som förts i detta projekt. Här kan man utläsa vilka naturvärden som påverkas starkast och av vilka hot. Åt andra hållet kan man för ett givet hot se vilka värden det påverkar och i vilken grad. Denna analys har varit en utgångspunkt för val av strategier för åtgärder och aktiviteter (kapitel 3.5). Den totala hotbilden av varje påverkansfaktor är en sammanvägning av hur många av de utpekade naturvärdena som påverkas samt graden av påverkan på dessa. – 219 – Främmande arter och gener Strandnära exploatering Skadliga ämnen (inkl miljögifter och läkemedel) Igenslamning & Grumling Utsläpp av kväve & fosfor (Övergödning) Störning på fåglar Vandringshinder Muddring Transport av farligt gods Oljeutsläpp Försurning Ej hållbart fiske Slutad hävd av strandängar Strandnära skogsavverkning (avlägsnande av biotopen) Onaturliga vattenflöden Utfyllnad av stränder Spridning av fisksjukdomar Vindkraft Nedskräpning Djupa X Grunda X Strand x Fågel X Sötv x Total hotbild HIGH - X X X x HIGH X X x X x HIGH - x - - X HIGH X X X - X HIGH - - - X - MEDIUM - - - - X MEDIUM - X - x x MEDIUM x x x x x MEDIUM x x - X - MEDIUM - - - - X MEDIUM - x - X x LOW - - - X - LOW - - X x - LOW LOW - - - - X - x x - - LOW - - - - x LOW - - - x - LOW - - x x - LOW HIGH HIGH MEDIUM VERY HIGH VERY HIGH VERY HIGH HIGH MEDIUM LOW Tabell 13. Tabellen visar den samlade bedömningen av påverkansfaktorer mot områdets naturvärden. Här kan man utläsa vilka hot som totalt sett är de största mot områdets naturvärden. Dessutom framkommer här vilka naturvärden som påverkas starkast och av vilka hot. Åt andra hållet kan man för ett givet hot se vilka värden det påverkar och i vilken grad. Rött=väldigt stort hot, gult=stort hot, ljusgrönt=mediumstort hot, mörkgrönt=litet hot Bedömningar gjorda av temagrupp Naturvård. Viktning gjord enligt datamodell Miradi. X=Påverkansfaktorn har bedömts som stark, x=Påverkansfaktorn finns, men ej lika stark Av tabellen kan utläsas att de påverkansfaktorer som totalt sett har störst negativ påverkan på områdets naturvärden är: Främmande arter och gener, strandnära exploatering, skadliga ämnen, igenslamning och grumling och övergödning. Även störning på fåglar, vandringshinder, muddring, oljeutsläpp och försurning är starka negativa påverkansfaktorer på några av områdets definierade naturvärden. I tabellen framgår också att de mest hotade naturvärdena är sötvattensekosystem och fåglar med havsanknytning. Även de marina ekosystemen har en stark hotbild riktad mot sig. Strandekosystemen har bedömts ha en något svagare hotbild än de andra naturvärdena, men än dock en tydlig hotbild. För mer ingående information om hur respektive hot påverkar de olika naturvärdena se tabellerna nedan (Fig. Y). Viktigt att poängtera är att nedanstående resultat är det som ligger till grund för den sammanlagda bedömningen ovan (Tabell 13). – 220 – A) Hotbildsanalys för områdets djupa marina ekosystem: HOT Hur mycket? Hur allvarligt? Reparerbart? Sammanlagd bedöming Främmande arter & gener HIGH HIGH VERY HIGH VERY HIGH Skadliga ämnen (inkl miljögifter & mediciner) VERY HIGH HIGH HIGH HIGH Transport av farligt gods MEDIUM HIGH HIGH MEDIUM Oljeutsläpp MEDIUM MEDIUM HIGH MEDIUM Övergödning LOW LOW MEDIUM LOW B) Hotbildsanalys för områdets grunda marina ekosystem: HOT Strandnära exploatering Skadliga ämnen (inkl miljögifter & mediciner) Övergödning Muddring Främmande arter & gener Utfyllnad av stränder Transport av farligt gods Oljeutsläpp Igenslamning & grumling Ej hållbart fiske Hur mycket? Hur allvarligt? Reparerbart? Sammanlagd bedöming HIGH HIGH MEDIUM HIGH VERY HIGH HIGH HIGH HIGH HIGH HIGH MEDIUM HIGH HIGH HIGH HIGH HIGH LOW HIGH VERY HIGH MEDIUM MEDIUM HIGH HIGH MEDIUM MEDIUM HIGH HIGH MEDIUM MEDIUM HIGH MEDIUM MEDIUM MEDIUM MEDIUM MEDIUM MEDIUM LOW VERY HIGH HIGH LOW C) Hotbildsanalys för områdets stränder: HOT Hur mycket? Hur allvarligt? Reparerbart? Sammanlagd bedöming Strandnära exploatering MEDIUM HIGH HIGH MEDIUM Övergödning MEDIUM MEDIUM MEDIUM MEDIUM Strandnära skogsavverkningar LOW MEDIUM HIGH LOW Främmande arter och gener LOW LOW MEDIUM LOW Utfyllnad av stränder LOW HIGH MEDIUM LOW Skadliga ämnen (inkl miljögifter och mediciner) LOW LOW MEDIUM LOW Transport av farligt gods LOW HIGH MEDIUM LOW Nedskräpning LOW LOW LOW LOW D) Hotbildsanalys för områdets fåglar med havsanknytning: HOT Hur mycket? Hur allvarligt? Strandnära exploatering VERY HIGH HIGH Störning på fåglar VERY HIGH HIGH Oljeutsläpp MEDIUM HIGH Ej hållbart fiske (minskad tillgång på föda för fågel) MEDIUM MEDIUM Skadliga ämnen (inkl miljögifter och mediciner) LOW VERY HIGH Strandnära skogsavverkningar (avlägsnande av grövre tallar) LOW VERY HIGH Främmande arter & gener MEDIUM VERY HIGH Transport av farligt gods MEDIUM MEDIUM Slutad hävd av strandängar LOW MEDIUM Vindkraft LOW HIGH Muddring LOW MEDIUM Nedskräpning MEDIUM LOW – 221 – Reparerbart? Sammanlagd bedöming VERY HIGH VERY HIGH HIGH HIGH HIGH MEDIUM HIGH MEDIUM VERY HIGH MEDIUM VERY HIGH MEDIUM HIGH MEDIUM HIGH MEDIUM MEDIUM LOW HIGH LOW MEDIUM LOW LOW LOW E) Hotbildsanalys för områdets sötvattensekosystem: HOT Hur mycket? Hur allvarligt? Igenslamning & Grumling HIGH HIGH Vandringshinder HIGH VERY HIGH Försurning HIGH VERY HIGH Övergödning MEDIUM MEDIUM Främmande arter & gener MEDIUM MEDIUM Spridning av fisksjukdomar LOW VERY HIGH Transport av farligt gods LOW VERY HIGH Strandnära exploatering MEDIUM MEDIUM Ej hållbart fiske MEDIUM VERY HIGH Onaturliga vattenflöden (Vattenreglering) LOW HIGH Muddring LOW HIGH Skadliga ämnen (inkl miljögifter & mediciner LOW MEDIUM Reparerbart? Sammanlagd bedöming VERY HIGH VERY HIGH MEDIUM HIGH MEDIUM HIGH VERY HIGH HIGH VERY HIGH HIGH VERY HIGH MEDIUM VERY HIGH MEDIUM MEDIUM MEDIUM LOW LOW HIGH LOW HIGH LOW HIGH LOW Figur Y. Hotbildsanalys för Höga Kustens: A) djupa marina ekosystem, B) grunda marina ekosystem, C) stränder, D) fåglar med havsanknytning, E) sötvattensekosystem. Rött=väldigt stort hot, gult=stort hot, ljusgrönt=mediumstort hot, mörkgrönt=litet hot Bedömningar gjorda av temagrupp Naturvård. Viktning gjord enligt datamodell Miradi. 3.3.21 Övriga påverkansfaktorer som har framkommit i projektet (Påverkansfaktorer mot människans intressen) Några av de hetaste frågorna i projektet och som alltid väcker intensiva diskussioner är säl och skarv. För bägge dessa arter finns två klara sidor i åsikterna. Bägge dessa arter bedöms mer vara ett hot mot människan och mänskliga intressen i området, och inte hot mot områdets naturvärden. Skarv Skarven tillhör de arter som väcker mest diskussion och starka känslor i området. Skarven är inte bara ett hett ämne i Höga Kusten, utan generellt för hela länet (troligen hela Sverige). Vid diskussioner i projektet med temagrupper och referensgrupp har diskussionen landat i att skarven kan vara ett problem för fisket i området, men är inte något hot mot områdets biologiska naturvärden. Det vill säga skarven utgör inget direkt hot mot områdets definierade naturvärden, men däremot upplevs arten som ett problem för fisket. Det finns skilda uppfattningar om huruvida mellanskarven ska ses som en främmande art eller en art med hemortsrätt som expanderat kraftigt på grund av minskad förföljelse. Projektet strategier är inte tänkt att omfatta kokurrens från andra organismer mot människans nyttjande av naturresurserna. Av den anledningen behandlas inte skarven som en påverkansfaktor i paraitet med t ex övergödning och skadliga ämnen. Det övergripande förhållningssättet till skarv bör i första hand behandlas på nationell nivå. Vi i Höga Kusten kan således inte ha egen förvaltning av skarv inom området. Därför lyfts skarv helt och hållet ut ur BSPA projektet. Säl Även sälen tillhör de arter som väcker diskussion och starka känslor. Av många fiskare uppfattas sälen som ett stort problem då den förstör fiskeredskap och kan skrämma bort fisken – 222 – från redskapen. Åsikten finns även att sälen äter upp fisken för fiskarna, att det är en stor konkurrent om fisket. De arter av säl som uppehåller sig inom Höga kusten är framförallt gråsäl (Halichoerus grypus) men även enstaka vikare (Pusa hispida). Texten nedan avser därför enbart gråsäl. I Östersjön har gråsälen varit en viktig resurs vid kolonisationen av kusttrakterna. Arkeologiska fynd visar på att sälar och fisk var de vanligaste förekommande bytena i kusttrakterna under den äldre stenåldern. De första skriftliga lämningarna som dokumenterat den ekonomiska betydelsen av säl är från 1300-talet. Här beskrivs i och med kristnandet att Kökarborna på Åland skulle erlägga sitt tionde i sälspäck eller tran. Liknande skrifter från 1400-talet finns även om att tionden i form av späck och tran från bosättningar i Bottniska viken. Säljaktsområden och tran var viktiga skatteintäkter för Sverige under lång tid och det väldokumenterade beskattningssystemet ger mycket detaljerade uppgifter om handelns omfattning. Det ekonomiska värdet för sältran minskade dock under 1800-talets mitt i och med att billigare tran blev tillgängligt från Arktiska trakter. Från den mycket detaljerade skottpenningstatistiken har sälbeståndens utveckling under huvuddelen av 1900-talet i Östersjön kunnat beräknas (Hårding & Härkönen, 1999). Det beräknade antalet gråsälar under de första åren av 1900-talet var minst 88 000-100 000 individer. Därefter påbörjades en intensiv jakt under fyra decennier och 1940 fanns ca 18 00021 000 sälar kvar i Östersjön. I och med andra världskriget och industrialiseringen kring Östersjön ökade mängden använda kemiska ämnen avsevärt samtidigt som en rening av avfall och utsläpp saknades mer eller mindre fullständigt. Under 1960- och 1970-talen började höga halter av miljögifter att observeras i naturmiljön och negativa effekter blev tydliga. Höga halter av miljögifter, t ex PCB och DDT, medförde ökad dödlighet, reproduktionsstörningar och allvarliga sjukdomskomplex hos sälarna. År 1975 hade beståndet sin lägsta nivå med totalt 3 600 sälar i Östersjön, varav många sterila och sjuka. Jakt förbjöds på gråsäl och fridlystes 1974 men populationen var nära utrotning under hela 1970-1980-talen. I och med att problemen uppmärksammades började olika miljögifter förbjudas under 1970-talet och framåt och gråsälspopulationen har därefter successivt återhämtat sig och idag finns det ca 25 000-30 000 individer i Östersjön. Det finns i dagsläget inga siffror på hur många sälar som finns inom BSPA-området. Att sälen har återhämtat sig från den kraftiga nedgång som orsakades av hård jakt, följt av miljögifter, kan ses som ett tecken på att Östersjöns miljö har blivit bättre. Gråsälen uppvisar dock fortfarande vissa miljöstörningar så som hög andel grovtarmsår och ökande andel leverparasiter. Även minskande späcklager, som är livsnödvändigt för vinteröverlevnaden och för kutningen, har konstaterats de senaste tio åren. Orsakerna till dessa symtom är idag oklart och undersökningar behöver göras för att klarlägga orsakerna. Vid diskussioner i projekt BSPA Höga Kusten med temagrupper och referensgrupp har diskussionen landat i att sälen är ett problem för fisket i området, men utgör inte något hot mot områdets biologiska naturvärden. Det vill säga sälen utgör inget direkt hot mot områdets definierade naturvärden, men däremot upplevs arten som ett problem för fisket. I och med att säl är en konkurrent till människan har konflikten mellan fiskare och säl troligen funnits lika länge som människan fiskat med passiva redskap så som nät, ryssjor eller långrev. Det kustnära yrkesfisket kan därför lokalt påverkas hårt av sälskador beroende på vilken fiskmetod som används. Med anledning av detta betalar staten ut ersättning till framförallt yrkesfiskare som blivit utsatta för sälskador samt att utveckling av sälsäkra fiskeredskap – 223 – bedrivs. Sedan 2001 har även Naturvårdsverket tillåtit skyddsjakt efter gråsäl. I beslut om skyddsjakt efter gråsäl 2010 får högst 230 gråsälar fällas, vara 30 stycken i Västernorrland, under perioden 16 april till 31 december eller den tidigare tidpunkt när länets kvot är fylld. Tågtrafik: Då det inte går några tåg genom området har denna påverkansfaktor tagits bort. Påpekas bör dock att detta kan vara något som påverkar områdets fåglar under flytt eller jakt utanför Höga Kusten. 3.4 Indikatorer och mål för naturvärden För att kunna bedöma naturvärdenas status samt sätta upp framtida uppföljningsbara mål, har ett antal indikatorer för respektive naturvärde tagits fram. Vad är en indikator? En indikator är en mätbar företeelse som visar eller indikerar tillståndet i ett större system. Genom att följa indikatorns utveckling får man en uppfattning om i vilken riktning det större systemet utvecklas. Med hjälp av indikatorer kan man skapa tidsserier för att följa en utveckling av något slag. Syftet kan vara att förutsäga förändringar i utvecklingen, etablera en ”baslinje” mot vilken förändringar kan mätas samt visa på behov av och identifiera möjligheter till åtgärder. En indikator kan baseras på både kvantitativa och kvalitativa data. En del indikatorer kan användas för att direkt följa upp mål medan andra indikatorer kan utnyttjas för att ge en ökad förståelse om orsakssamband och det som driver utvecklingen. En indikator ska uppfylla följande kriterier: relevans, enkelhet, giltighet, upprepbarhet, tillförlitlighet och känslighet för förändringar. En bra indikator får inte vara sällsynt eller svår att identifiera. Även indikatorns förmåga att skapa intresse hos till exempel politiker och allmänhet och att engagera till åtgärder kan tas med i bedömningen. De indikatorer och mål för dessa som presenteras nedan har tagits fram av temagrupp Naturvård under våren 2010. Så långt som möjligt har befintliga miljömål samt mål inom vattenförvaltningen inkluderats. Vid framtida revideringar av planen är det därför viktigt att ha denna aspekt i åtanke. Nedan presenteras de valda indikatorerna för respektive naturvärde. 3.4.1 GRUNDA MARINA EKOSYSTEM (<6m) Indikatorer för områdets grunda bottnar: Blåstång (förekomst eller inte) Blåstång (förekomst eller inte): Blåstången är den största fleråriga brunalgen i Östersjön. Den bildar skogar i havet som fungerar som barnkammare och ger skydd åt t.ex. snäckor, musslor, kräftdjur och mossdjur. Många fiskar hittar skydd och föda där. Blåstången är vald som indikator då den är en bra indikator för vattenkvalitet, övergödning och fungerande ekosystem. Blåstången utgör ett av – 224 – områdets värdefulla ekosystem med ett stort antal arter knutna till sig. Många arter använder blåstången som barnkammare, födosökslokal och skydd. Fig. 107 Frodigt blåstångsbälte i området. (Foto: Hans Kautsky) Bedömning görs utifrån där blåstång kan förväntas att finnas (dvs. där lämplig bottentyp och salthalt finns). När man studerar blåstångens förekomst är det viktigt att komma ihåg att det är beroende av vad det är för typ av botten. Blåstången förekommer där det finns så kallad hårdbotten, dvs. där det förekommer något hårt underlag att fästa vid, så som klippor, block eller sten. Blåstången kan inte växa fast på ställen där bottenmaterialet rör sig. Även mycket sedimentation kan hindra blåstången att fästa vid underlaget. Vid utvärdering av blåstångens förekomst är det därför viktigt att man har kännedom om vilken bottentyp det är. En annan viktig faktor som styr blåstångens förekomst är vattnets salthalt. Blåstången finns inte i området som har allt för stor påverkan av sötvatten. Man brukar säga att den inte klarar av att leva i salthalter under 4 promille (psu). Blåstång förekommer i både en bredbålig och en smalbålig form i området. Den smalbåliga har nyligen klassats som en egen art, kallad smaltång (Fucus radicans) (Bergström et al., 2005). Bedömningarna nedan gör ingen skillnad mellan smaltång och blåstång (Fucus vesiculosus), utan omfattar båda. Indikatorn utgörs av förekomst eller inte av blåstång. Siffrorna presenterar andel undersökta grunda bottnar med blåstång, detta räknat utifrån de lokaler där den kan förväntas att finnas (dvs lämplig bottentyp, ej för låg salthalt, exponeringsgrad etc.). Följande gränser har valts för indikatorn Blåstång (förekomst): Klassgränser: Andel grunda bottnar med blåstång Poor Fair Good Very Good 0-24 % 25-59 % 60-89 % 90-100 % Idag: 76 % (GOOD) Framtida mål: 100 % (VERY GOOD) – 225 – Målformulering: År 2020 växer blåstång på alla grunda bottnar där den kan förväntas att finnas inom BSPA Höga Kusten (rätt bottentyp och salthalt). I dagsläget (nov 2010) finns 99 undersökta dyktransekter inom Höga Kusten. Utifrån dessa inventeringar finns blåstång (Fucus sp.) på 76 % av de grunda (<6m) lokalerna. Analyser måste göras för att se varför blåstång saknas på vissa lokaler. Det kan vara naturliga förklaringar, så som olämpligt bottensubstrat eller allt för låg salthalt. Fig 108. Kartan visar platser där dykinventeringar av fastsittande alger har gjorts inom området. På lokaler med röd prick har blåstång påträffats, medan lokaler med svart stjärna saknar blåstång. Avsaknad av blåstång kan bero på t ex olämplig botten för blåstång, för låg salthalt etc. Avsaknaden kan dock även bero på miljöpåverkan från oss människor. Därför har en analys gjorts av orsaken till att blåstången inte finns på vissa lokaler. Indikerar: Fungerande ekosystem, ingen övergödning, rent friskt vatten Data finns från området: Ja. Relativt god kunskap om blåstång i området. Data finns här: Länsstyrelsen samt SMHI (nationell datavärd). Rapporter finns på länsstyrelsens hemsida att ladda ner (www.lansstyrelsen.se/vasternorrland). – 226 – Inventeringar görs regelbundet inom området: Ja. Nationell miljöövervakning av makrovegetation görs i området i och kring Gaviksfjärden. Utöver detta har Länsstyrelsen under de senaste åren låtit göra dykinventeringar av ej tidigare kända områden. Det finns i dag en relativt god kännedom om blåstångens djuputbredning i området. Ytterligare behov av inventeringar: Behov av inventeringar av ej tidigare kända områden samt uppföljning av tidigare inventerade områden. Regelbunden inventering sker idag endast i och kring Gaviksfjärden. Ansvarig för inventeringar: Naturvårdsverket: Nationella miljöövervakningen i och kring Gaviksfjärden Länsstyrelsen: Söker medel och utför inventeringar så snart tillfälle till detta ges från Naturvårdsverket. De senaste åren har dykinventeringar utförts varje år. Kramfors kommun: Utför inventeringar då tillfälle ges Örnsköldsviks kommun: Utför inventeringar då tillfälle ges Ansvarig för uppföljning av indikatorn: Länsstyrelsen 3.4.2 DJUPA MARINA EKOSYSTEM (>6m) Indikatorer för områdets djupa bottnar: Blåstångens djuputbredning (Regionalt Miljömål) Siktdjup (Vattendirektivet) Bottenfauna (Vattendirektivet) Makrovegetation (Vattendirektivet) Blåstång (djuputbredning): Blåstång är en marin art som ute i Atlanten kan bli över 1 m hög. I Östersjön, där salthalten är mycket lägre, blir den betydligt mycket mindre (endast ett par dm). Här uppe hos oss saknar den även de parvisa flytblåsor som givit arten dess namn. Blåstången klassas som den ekologiskt mest viktiga algen i Östersjön, och man brukar säga att den är en nyckelart i ekosystemet. Blåstången är bland annat viktig för fiskar, för vilka den fungerar som en barnkammare. Under 1980-talet kom alarmerande rapporter om att blåstången höll på att minska i Östersjön, orsaken troddes vara övergödning. Förekomst av blåstång samt även hur djupt tången växer är en bra indikator på hur vattenmiljön mår. I Höga Kusten har ett flertal inventeringar av blåstång och andra alger gjorts. Indikatorn utgörs av andelen av de undersökta lokalerna som har fastsittande blåstång djupare än 6m. Bedömning görs utifrån där blåstång kan förväntas att finnas (dvs. där lämplig bottentyp och salthalt finns). Indikatorn är även ett miljömål för Västernorrlands län. En djup utbredning av blåstång indikerar ett rent och friskt vatten. Blåstångens djuputbredning är starkt kopplat till mängden solljus som når ner till tången. Om vattnet är grumligt så når inte ljuset ner lika långt som när vattnet är klart. Ett grumligt vatten får därmed en grundare förekomst av blåstång än ett klart vatten. När man studerar blåstångens djuputbredning är det viktigt att komma ihåg att förekomsten även är beroende av vad det är för typ av botten. Blåstången förekommer där det finns så kallad hårdbotten, dvs. där det förekommer något hårt underlag att fästa vid, så som klippor, block eller sten. Blåstången kan inte växa fast på ställen där bottenmaterialet rör sig. Även mycket sedimentation kan hindra blåstången att fästa vid underlaget. Vid utvärdering av blåstångens djuputbredning är det därför viktigt att – 227 – man har kännedom om vilken bottentyp det är. En annan viktig faktor som styr blåstångens förekomst är vattnets salthalt. Blåstången finns inte i området som har allt för stor påverkan av sötvatten. Man brukar säga att den inte klarar av att leva i salthalter under 4 promille (psu). Bedömningarna nedan gör ingen skillnad mellan smaltång (Fucus radicans) och blåstång (Fucus vesiculosus), utan omfattar båda. Följande gränser har valts för indikatorn Blåstång (djuputbredning): Klassgränser: Andel bottnar med blåstång djupare än 6 meter Poor Fair Good Very Good 0-24 % 25-59 % 60-89 % 90-100 % Idag: 36 % (FAIR) (Obs! Analys av varje lokal måste göras för en rättvisande bedömning) Framtida mål: 100 % (VERY GOOD) Målformulering: År 2020 växer blåstång djupare än 6m på alla lokaler där den kan förväntas att finnas (lämplig bottentyp och salthalt). I dagsläget (nov 2010) finns 99 undersökta dyktransekter inom Höga Kusten. Utifrån dessa inventeringar finns blåstång (Fucus sp.) på 36 % av de djupa (>6m) lokalerna. Analyser måste göras för att se varför blåstång saknas på vissa lokaler. Det kan vara naturliga förklaringar, så som olämpligt bottensubstrat eller allt för låg salthalt. – 228 – Fig 109. Kartan visar platser där dykinventeringar av fastsittande alger har gjorts inom området. På lokaler med röd prick har blåstång påträffats på 6 m djup eller ännu djupare. Lokaler med svart stjärna saknar djupväxande (>6m) blåstång eller så saknar lokalen blåstång helt. Blåstångens djuputbredning är en bra indikator för hur klart vattnet är, dvs om det är påverkat av övergödning eller har ett stort partikelinnehåll. Blåstången, liksom andra växter i havet är beroende av att solljuset kan nå ner till dem. Data finns här: Länsstyrelsen samt SMHI (nationell datavärd). Rapporter finns på länsstyrelsens hemsida att ladda ner (www.lansstyrelsen.se/vasternorrland). Inventeringar görs regelbundet inom området: Ja. Nationell miljöövervakning av makrovegetation görs i området i och kring Gaviksfjärden. Utöver detta har Länsstyrelsen under de senaste åren låtit göra dykinventeringar av ej tidigare kända områden. Det finns i dag en relativt god kännedom om blåstångens djuputbredning i området. Ytterligare behov av inventeringar: Behov av inventeringar av ej tidigare kända områden samt uppföljning av tidigare inventerade områden. Regelbunden inventering sker idag endast i och kring Gaviksfjärden. Ansvarig för inventeringar: Naturvårdsverket ansvarar för den nationella miljöövervakningen i och kring Gaviksfjärden – 229 – Länsstyrelsen genomför inventeringar av makroalger då medel är tillgängliga. Under de senare åren (2005-2010) har länsstyrelsen gjort årliga dykinventeringar. Kramfors kommun: Utför inventeringar då tillfälle ges Örnsköldsviks kommun: Utför inventeringar då tillfälle ges Ansvarig för uppföljning av indikatorn: Länsstyrelsen (i samband med miljömålsuppföljning) Siktdjup: Indikatorn utgörs av vattnets siktdjup i området (Statusklassning enligt Vattendirektivet). Vattnets siktdjup ger en indikation på hur klart vattnet är, dvs. hur mycket partiklar som finns i vattnet och hindrar ljuset från att tränga ner genom vattnet. Siktdjupet kan indikera t ex övergödning och materialtransport från land. Siktdjupet styr hur långt ner i vattnet som vegetation kan förekomma, detta eftersom vegetationen är beroende av solljus för sin fotosyntes. Fig 110. Siktdjup inom området (Statusklassning enligt Vattendirektivet). De vita samt ljusblå områdena är inte klassade i dagsläget. Källa: VISS (okt 2010) – 230 – Fig. 112. Kartan visar statusklassning av siktdjup vid olika mätpunkter. Källa: VISS samt dykinventeringar genomförda av Länsstyrelsens upphandlade parter mellan åren 1986 till 2009. Följande gränser har valts för indikatorn Siktdjup: Klassgränser: Siktdjup Poor Fair Good Very Good Någon vattenförekomst har sämre än måttlig status (enligt WFD) Samtliga vattenförekomster har minst måttlig status (enligt WFD) Minst 75% av vattenförekomsterna har god status (enligt WFD) Samtliga vattenförekomster har minst god status (enligt WFD) Idag: I statusklassningen av siktdjup som har gjorts inom vattendirektivet har samtliga vattenförekomster minst god status i dag. (VERY GOOD) Indikationer på otillfredställande siktdjup har mätts i Sörleviken. Viken tillhör dock vattenförekomsten Gaviksfjärden. Gaviksfjärden har av okänd anledning ej statusklassats inom vattendirektivsarbetet. Framtida mål: Samtliga vattenförekomster har minst God status. (VERY GOOD) – 231 – Målformulering: År 2020 skall siktdjupet i samtliga vattenförekomster inom BSPA Höga Kusten uppnå minst god status (enligt vattendirektivet). Ingen vattenförekomst får ha försämrats (jmf. med år 2010). Indikerar: Klart vatten, övergödning, så långt ner som vegetation kan förekomma i vattnet Data finns här: Länsstyrelsen (MarTrans, Övervakning av Vattenkemi) Regelbundna inventeringar: I den nationella miljöövervakningen av vegetation mäts siktdjup. Siktdjup mäts även i samband med provtagningar av vattenkemi. Ytterligare behov av inventeringar: Siktdjup är så pass enkelt att mäta att det alltid bör göras i samband med andra inventeringar i havsmiljön. Ansvarig för inventeringar: Naturvårdsverket: Nationella miljöövervakningen av undervattensvegetation i och kring Gaviksfjärden Länsstyrelsen: Vid inventeringar i havet bör krav ställas på siktdjupsmätningar, så som t ex vid dykinventeringar. Kramfors kommun: Vid inventeringar i havet bör krav ställas på siktdjupsmätningar, så som t ex vid dykinventeringar. Örnsköldsviks kommun: Vid inventeringar i havet bör krav ställas på siktdjupsmätningar, så som t ex vid dykinventeringar. Ansvarig för uppföljning av indikatorn: Länsstyrelsen (i samband med uppföljning av statusklassning inom vattendirektivet) Bottenfauna: Indikatorn utgörs av bottenfaunans artsammansättning på mjuka bottnar i området (Statusklassning enligt Vattendirektivet). Indikatorn används inom vattendirektivet och den statusklassning som görs av vatten där. Miljötillståndet bedöms med hjälp av Benthic Quality Index (BQI). Den grundläggande idén för bedömningen är att en ostörd miljö förväntas ha en fauna med hög diversitet, medan en störd miljö förväntas ha låg diversitet. Bedömningen baseras på proportionen mellan känsliga och tåliga individer, totalt antal taxa och totalt antal individer. Syftet med övervakningen är att upptäcka eventuella förändringar i bottenmiljön orsakade av i första hand övergödning och syrebrist, samt att följa förändringar i den biologiska mångfalden. I dag har följande vattenförekomster i området dålig status: Norrfjärden Följande vattenförekomster i området har otillfredställande status: Ramöfjärden, Gullviksfjärden samt Havsfjärden. – 232 – Fig. 113. Ovan visas statusklassningen (enligt Vattendirektivet) av bottenfaunan i området. Källa: VISS (okt 2010) Följande gränser har valts för indikatorn Bottenfauna: Klassgränser: Bottenfauna Poor Fair Good Very Good Någon vattenförekomst har sämre än måttlig status (enligt WFD) Samtliga vattenförekomster har minst måttlig status (enligt WFD) Minst 75% av vattenförekomsterna har god status (enligt WFD) Samtliga vattenförekomster har minst god status (enligt WFD) Idag: POOR I dag har följande vattenförekomst dålig status: Norrfjärden I dag har följande vattenförekomster tillfredställande status: Ramöfjärden, Gullviksfjärden, Havsfjärden I dag har följande vattenförekomster måttlig status: Gaviksfjärden, Edsätterfjärden Framtida mål: Samtliga vattenförekomster har minst God status. (VERY GOOD) Målformulering: År 2020 skall bottenfaunan i samtliga vattenförekomster inom BSPA Höga Kusten ha minst god ekologisk status (enligt vattendirektivet). Ingen vattenförekomst får ha försämrats (jmf. med 2010). Indikerar: Bottenförhållanden Data finns här: Länsstyrelsen (BEDA) samt SMHI (Nationell datavärd) – 233 – Inventeringar görs regelbundet inom området: Ja. Inventerningar görs genom nationell miljöövervakning (Gaviksfjärden samt utsjön) och regional recipientkontroll. Fig. 114. Kartan visar var bottenfaunan inom BSPA Höga Kusten inventeras regelbundet. Inventeringarna utgörs av recipientkontroll samt miljöövarvakning. Recipientkontrollprogram utförs av verksamhetsutvövare i området. Miljöövervakning utförs antingen nationellt eller på regionalnivå av länsstyrelsen. Ytterligare behov av inventeringar: Ja. Det finns ett flertal områden där inga inventeringar av bottenfauna har gjorts och kunskap således saknas om dessa områden. För dessa föreligger ett stort behov av inventeringar. För följande områden saknas idag uppgifter och ingen statusklassning är gjord enligt vattendirektivet: Norafjärden, Grönviksfjärden, Dockstafjärden, Mjältöfjärden, Näskefjärden, Nätrafjärden samt Norra Bottenhavets kustvatten. Ansvarig för inventeringar: Naturvårdsverket: Nationell miljöövervakning Länsstyrelsen: Regional miljöövervakning Kramfors kommun: Görs vid tillfälle? Örnsköldsviks kommun: Görs vid tillfälle? Verksamhetsutövare: recipientkontrollprogram Ansvarig för uppföljning av indikatorn: Länsstyrelsen (i samband med uppföljning av statusklassning inom vattendirektivet) Kommentar: De befintliga bedömningsgrunderna har sina brister och arbete pågår med att se över dessa. Bedömningsgrunderna kan komma att ändras framöver. – 234 – Makrovegetation: Indikatorn utgörs av makrovegetationens artsammansättning och djuputbredning i området (Statusklassning enligt Vattendirektivet). Med makrovegetation menas den vegetation som är synlig för blotta ögat. Växtligheten i havet ger oss viktig information om närsaltbelastning och artrikedom i området. Djuputbredningen av fleråriga makroalger styrs av ljusförhållandena som i sin tur påverkas av mängden partiklar i vattenmassan, vilken delvis avspeglar närsaltförhållandena. Följande gränser har valts för indikatorn Makrovegetation: Klassgränser: Makrovegetation Poor Fair Good Very Good Någon vattenförekomst har sämre än måttlig status (enligt WFD) Samtliga vattenförekomster har minst måttlig status (enligt WFD) Minst 75% av vattenförekomsterna har god status (enligt WFD) Samtliga vattenförekomster har minst god status (enligt WFD) Idag: Samtliga klassade vattenförekomster har minst god status VERY GOOD OBS! Viktigt att poängtera är att i dagsläget är inte alla vattenförekomster klassade. Detta beror antingen på att antalet dyktransekter i dessa vattenförekomster är för få eller saknas helt. För dessa vattenförekomster finns ett stort behov av dykinventeringar. Framtida mål: Samtliga vattenförekomster har minst God status. (VERY GOOD) Målformulering: År 2020 skall makrovegationen i samtliga vattenförekomster inom BSPA Höga Kusten ha minst god ekologisk status (enligt vattendirektivet). Ingen vattenförekomst får ha försämrats (jmf. med 2010). Indikerar: vattenkvalitet, övergödning, sedimentation etc. Data finns här: Länsstyrelsen samt hos den nationella datavärden (SMHI) – 235 – Fig. 115. Statusklassning (enligt vattendirektivet) av makrovegetation i området. Källa: VISS (okt 2010) Inventeringar görs regelbundet inom området: Ja. Nationell miljöövervakning sker årligen (strartades år 2007) i och kring Gaviksfjärden. Utöver detta gör länsstyrelsen inventeringar så snart tillfälle ges. Under de senaste 5 åren har inventeringar skett årligen och kunskapen har ökat markant. Det finns även ett antal lokaler för regional miljöövervakning, men ingen regelbunden inventering sker av dessa i dagsläget. Ytterligare behov av inventeringar: Ja. Det finns fortfarande områden som vi har bristfällig kunskap om idag. Det finns även ett behov av återbesök av de lokaler som inventerats under tidigare år för att upptäcka eventuella förändringar. Ansvarig för inventeringar: Naturvårdsverket: Nationella miljöövervakningen av undervattensvegetation i och kring Gaviksfjärden (har gjorts sedan 2007, görs 1ggr/år) Länsstyrelsen: Regional miljöövarvakning samt inventeringar så snart tillfälle ges med medel från Naturvårdsverket. Kramfors kommun: vid tillfälle Örnsköldsviks kommun: vid tillfälle – 236 – Ansvarig för uppföljning av indikatorn: Länsstyrelsen (i samband med uppföljning av statusklassning inom vattendirektivet) Kommentar: De befintliga bedömningsgrunderna för makrovegetation har sina brister och arbete pågår med att se över dessa. Bedömningsgrunderna kan således komma att ändras framöver. 3.4.3 SÖTVATTENSEKOSYSTEM Indikatorer för områdets sötvattensekosystem: Flodpärlmussla (Miljömål, ÅGP-art, Miljöövervakning) Syrehalt botten (redoxpotential) Grumlighet (Miljömål) Lax & Öring Utter (ÅGP-art) pH 1. Flodpärlmussla: Indikatorn utgörs av föryngringen av flodpärlmussla i BSPA-området och dess närhet. Bedömning görs utifrån statusklassning av populationerna. Det som bedöms är det totala medelvärdet av samtliga populationer i och i närheten av BSPA-området (14 st). Fig. 116. Filterande flodpärlmusslor. (Foto: Oskar Norrgrann) Flodpärlmusslans status har undersökts i 14 olika vattendrag som antingen ligger inom själva BSPA området eller mindre än 3 mil därifrån och mynnar i området. Det vill säga, förekomster som kan sägas avspegla den ekologiska statusen på det sötvatten som når BSPA området. Populationernas status har bedömts med utgångspunkt av hur tillskottet av unga musslor är. Under 1990-talet saknades små musslor i 8 av de 14 undersökta lokalerna medan det under 2000-talet saknades små musslor i 11. Det ekologiska tillståndet i sötvattnet har alltså försämrats under 10-års perioden. Endast i Stor-Åkersjöbäcken kunde en förbättrad livskraft noteras. I ett vattendrag, Stavarsjöbäcken, påträffades inga levande musslor alls vid återbesöket. – 237 – Tabell 14. Statusbedömning av livskraft i flodpärlmusselbestånd, indelad i sex klasser, utgående från andelen flodpärlmusslor med en skallängd mindre än 50 mm respektive 20 mm (Söderberg 2006). Klass Status 1 > 20 % < 50 mm och > 0 % < 20 mm (> 500 ind.), livskraftigt. 2 > 20 % < 50 mm eller > 10 % < 50 mm och > 0 % < 20 mm (> 500 ind.), livskraftigt? 3 < 20 % < 50 mm eller > 20 % < 50 mm och < 500 ind., ej livskraftigt. 4 Alla > 50 mm, riklig förekomst (> 500 ind.), utdöende. 5 Alla > 50 mm, fåtalig förekomst (< 500 ind.), snart försvunna. 6 Tidigare dokumenterad förekomst som försvunnit. Följande gränser har valts för indikatorn Flodpärlmussla: Klassgränser: Flodpärlmussla Poor Fair Good Very Good KLASS 4-6 KLASS 3 KLASS 2 KLASS 1 (Medelvärde 4-6) (Medelvärde 3) (Medelvärde 2) (Medelvärde 1) Idag: Medelvärde 4,43 (POOR) Framtida mål: Minskat medelvärde och inga fler försvunna populationer (>FAIR) Målformulering: År 2020 skall statusen hos flodpärlmussla vara förbättrad, dvs. medelvärdet (enligt enkel statusklassning) skall minska och dessutom skall inga ytterligare populationer ha försvunnit från området (jmf 2010). Indikerar: Flodpärlmusslan indikerar strömmande vatten med bra vattenkvalitet, stabila bottnar med lämpligt bottensubstrat, god vattenomsättning i bottensubstratet och god tillgång på värdfisk. Följande riktlinjer är föreslagna för skandinaviska vatten; pH Inorgansikt aluminium Totalfosfor Nitrat Turbiditet Färgtal Vattentemperatur Finkornigt (< 1mm) substrat Redoxpotential Antal laxfiskungar ≥6,2 >30 µg/l <10 µg/l <125 µg/l <1 FNU <80 mg/l <25 ºC <25 % >300 mV ≥5 per 1002 minvärde minvärde medelvärde medianvärde medelvärde, vårflod medelvärde, vårflod maxvärde andel av partiklar, maxvärde temperaturkorrigerat värde Minvärde, sommar Data finns från området: Ja Data finns här: Länsstyrelsen Inventeringar görs regelbundet inom området: Vart 12:e år Ytterligare behov av inventeringar: Ja, framför allt inom Natura 2000 området Moälven Ansvarig för inventeringar: Länsstyrelsen Ansvarig för uppföljning av indikatorn: Länsstyrelsen – 238 – Fig. 117. Visar statusbedömningen av livskraft i flodpärlmusselbestånd samt var bestånden finns. 2. Syrehalt botten (redoxpotential): Indikatorn utgörs av syrehalt (redoxpotential) i botten. Mätningar görs med hjälp av redoxmätare. Studier har visat att syrehalten i botten (redoxpotentialen) har stark koppling till rekrytering av flodpärlmussla (Geist & Kühn, 2009). Goda syreförhållanden i botten är självklart viktigt även för andra organismer som lever nere i bottensubstratet. Studier har visat att redoxpotentialen är som lägst under sommaren (Geist & Auerswald, 2007), mätningar bör således ske under sommaren. Redoxpotentialen mäts som spänningsskillnaden mellan platina och en lösning av Ag/AgCl2. Den uppmätta redoxpotentialen kan korrigeras för temperatur. En sådan uppmätt korrigerad redoxpotential i bottensubstratet under 300 mV indikerar syrebrist i botten och värden över 300 mV indikerar tillgång på syre (Schlesinger, 1991). Därför har gränsen för indikatorn satts just vid 300 mV, se nästa sida. – 239 – Följande gränser gäller för bedömning av redoxpotential (turbiditet): Bedömning: redoxpotential Poor Fair Good <300 mV >300 mV Very Good Följande gränser har valts för indikatorn syrehalt botten (redoxpotential): Klassgränser: Syrehalt botten (redoxpotential) Poor Fair Good Very Good <60% av vattendragen har redoxpot >300 mV 60-89% av vattendragen har redoxpot >300 mV 90-99% av vattendragen har redoxpot >300 mV 100% av vattendragen har redoxpot >300 mV Idag: Ingen kunskap, inga mätningar gjorda i området Framtida mål: Minst 300 mV i alla vattendrag (VERY GOOD) Målformulering: År 2020 skall vattendrag (ett urval görs) i sina strömmande partier ha minst 300 mV på ett djup av 5 cm ner i bottensubstratet, dvs. tillfredsställande syreförhållanden. Indikerar: Bra bottenförhållanden Data finns från området: Nej Data finns här: Finns inga data idag. Inventeringar görs regelbundet inom området: Nej Ytterligare behov av inventeringar: Finns ett stort behov av inventeringar av redoxpotentialen. Det är dock enkelt att mäta och säger mycket om bottenförhållandena, således en bra indikator. Ansvarig för inventeringar: Länsstyrelsen Ansvarig för uppföljning av indikatorn: Länsstyrelsen Kommentar: Klassgränserna kan behöva ses över och utvecklas när mätningar har gjorts. Tills vidare har endast gränsen mellan fair och good satts. Klassgränserna har uppskattats och bygger ej på mätningar. Urvalet av vattendrag görs i samband med uppföljning av målet. Urvalet bör minst omfatta de vattendrag där flodpärlmusslans status och öringens reproduktion följs upp. – 240 – 3. Grumlighet Indikatorn utgörs av vattnets partikelhalt, grumlighet (turbititet) Grumligheten varierar med storlek, form, sammansättning och brytningsindex hos partiklarna i vattnet. Dessa kan utgöras av slam, lera, växt och djurplankton, mikrober, organsikt material och små olösliga partiklar av varierande ursprung. I rinnande vatten dominerar de oorganiska partiklarna medan organiska partiklar dominerar i sjöar. Grumlighet, även kallat turbiditet, definieras som ett uttryck för den optiska egenskap som gör att ljus sprids och absorberas istället för att passera i raka linjer genom vattnet. Grumlighet mäts i enheten FNU (Formazine Nephelometric Units) (Bydén et al., 1992). En grumlighet motsvarande 1.0 FNU har angetts som gräns för vatten med god reproduktion av flodpärlmussla (Söderberg et al., 2008). Följande gränser gäller för bedömning av grumlighet (turbiditet): Bedömning: Mätning av turbiditet (FNU) Poor Fair Good Very Good >2,5 FNU 1,0-2,5 FNU 0,5-1,0 FNU <0,5 FNU Följande gränser har valts för indikatorn Grumlighet (turbiditet): Klassgränser: Vattnets grumlighet Poor Fair Good Very Good <60% av vattendragen har FNU <1.0 60-79% av vattendragen har FNU <1.0 80-89% av vattendragen har FNU <1.0 90-100% av vattendragen har FNU <1.0 Idag: Ingen kunskap (bör analyseras…) Framtida mål: 90-100% av vattendragen har FNU<1.0 Målformulering: År 2020 skall grumligheten vara <1.0 FNU i minst 90% av de undersökta vattendragen. År 2020 skall statusen inte ha försämrats i något vattendrag (med första mättillfället som utgångspunkt). Indikerar: Goda vattenförhållanden, vattnets partikelhalt Data finns från området: Ja Data finns här: RMK-Y (Regional Miljö Kontroll, databas på Länsstyrelsen) Inventeringar görs regelbundet inom området: Nej, men behov finns Ytterligare behov av inventeringar: Ja Ansvarig för inventeringar: Länsstyrelsen Ansvarig för uppföljning av indikatorn: Länsstyrelsen Kommentar: Om vattendraget antas ha naturlig grumling överskridande 1.0 FNU under basflöde skall vattendraget ej tas med i bedömningen. Klassgränserna har uppskattats och bygger ej på mätningar. Klassgränserna kan därför behöva ses över och utvecklas när mätningar har gjorts. Urvalet av vattendrag görs i samband med uppföljning av målet. Urvalet bör minst omfatta de vattendrag där flodpärlmusslans status och öringens reproduktion följs upp. – 241 – 4. Lax och öring Indikatorn utgörs av: Tätheter av lax- och havsöringungar på deras uppväxtområden i rinnande vatten, vilket ger en bra uppskattning av beståndens status. Lax och havsöring vandrar från havet på sommaren till sin hemälv och leker på hösten i strömmande vatten. Honan gräver ner den befuktade rommen i bottensubstratet där den kläcks följande vår. Efter kläckningen är ynglet helt beroende av den näring som finns i gulesäcken. Därefter börjar ungarna att aktivt söka föda i forssträckor där de håller revir. Efter vanligtvis 2-3 år sker en fysiologisk och morfologisk förändring till smolt som vandrar ut till havet på senvåren. De flesta laxarna vandrar till Östersjön, medan havsöringen vandrar mer lokalt, ofta nära kusten. De stannar i havet i 1-4 år innan de startar sin lekvandring till sin hemälv där de kläckts och växt upp. Den lax och havsöring som förekommer inom BSPA-området härstammar dels från vattendrag inom BSPA-området, men även från vattendrag utanför BSPA-området. Det är viktigt att följa beståndsutvecklingen i samtliga vattendrag som bidrar med lax och havsöring till BSPA-området. Inom området finns även strömstationär öring som inte vandrar ut i havet. Lax- och öringbeståndens status mäts genom kvantitativt elfiske på uppväxtområden enligt metod beskriven i Naturvårdsverkets handbok för miljöövervakning (SE-EN 14011). Tätheter av ungar mäts som antal individer/100 m2. Elfiske ska ske vid samma lokaler och vid samma tidpunkt årligen. Resultaten ska vara redovisade i Svenskt elfiskeregister. Följande gränser har valts för bedömning av lax- och havsöringbestånd. Bedömning: Lax och havsöring (individer / 100 m2) Poor Fair Good Very Good <5 5-10 10-20 >20 Följande gränser har valts för indikatorn lax och havsöring. Klassgränser: Lax och havsöring Poor Fair Good Very Good < 50% av vattendragen har tätheter på 10 ind. /100 m2 50-75% av vattendragen har tätheter på 10 ind. /100 m2 75-90% av vattendragen har tätheter på 10 ind. /100 m2 > 90% av vattendragen har tätheter på 10 ind. /100 m2 Idag: Biologisk återställning av störda lax- och havsöringbestånd pågår. Tätheten av laxfiskungar i naturliga bestånd varierar mellan år och lokal. Tätheter under gränsen för naturlig variation (Good) förekommer. Framtida mål: Självreproducerande stabila bestånd av lax och havsöring. Målformulering: År 2020 ska 90% av alla vattendrag ha tätheter av laxfiskungar på minst 10 individer/100m2. Indikerar: Beståndsstatus Data finns från området: Ja – 242 – Data finns här: Svenskt elfiskeregister Inventeringar görs regelbundet inom området: Ja Ytterligare behov av inventeringar: Fler vattendrag bör undersökas med elfiske. Ansvarig för inventeringar: Länsstyrelsen Ansvarig för uppföljning av indikatorn: Länsstyrelsen Kommentar: Förutsättningarna för lax och havsöring varierar mellan olika vattendrag då t.ex. vattenföring och näringstillgång varierar. Det bästa vore att bedöma varje vattendrag för sig. Målet kan då formuleras som att tätheterna inte ska minska i de vattendrag som redan har goda tätheter. I vattendrag med tätheter under 10 ind./100 m2 bör åtgärder vidtas för att öka tätheterna. 5. Utter Indikatorn utgörs av: Andel inventerade lokaler med utter inom området. Uttern är ett djur som många av oss förknippar med spåren efter deras kanor. Kanske har vi själva sett en utterkana eller så har någon berättat att man förr kunde se kanor. Under första hälften av 1900-talet var uttern en vanlig syn i länet och man kunde hitta den vid alla typer av vatten, allt ifrån kusten till inlandets sjöar och vattendrag. Under senare hälften av 1900-talet minskade uttern snabbt och den försvann från stora delar av södra Sverige och Västernorrlands län. Den huvudsakliga orsaken till tillbakagången anses vara miljögifter och utarmning av utterns livsmiljöer. Fig. 118. En spanande utter. (Foto: Mia Bisther) Utterns föda består till allra största delen av fisk, främst karpfiskar, abborre, gädda, lake, simpa men även annat som grodor, kräftor, smågnagare, insekter och fågel kan slinka ner. Födovalet varierar under året beroende på tillgänglighet. Större delen av året lever handjuren ensamma, honor och hanar rör sig endast tillsammans under parningssäsongen. Vanligtvis sker parningen under vårvintern och ungarna (normalt 2-4 st) föds under försommaren. Ungarna följer sedan honorna till nästa vårvinter. En hanutters revir kan vara 20 km i diameter i södra Sverige och troligen betydligt större i norra delarna av landet. En hanutters revir kan innefatta flera honor. – 243 – I Västernorrland har uttern uppmärksammats i naturvårdsarbetet och lyfts fram som en ansvarsart i länets miljöstategi och miljömålsarbete. Arbete med att skydda och restaurera uttervatten har skett i länet sedan 1980-talet. Bl.a. har ett utterreservat (Hemlingsån) bildats, försurade vatten i utterområden kalkats och i samarbete med Vägverket har trafikens miljöpåverkan uppmärksammats. Inventeringar av uttern i länet visade att uttern var hårt tillbakaträngd under början av 1990talet. Kusttrakterna saknade helt utter och även många vattensystem i inlandet var uttertomma. I de områden uttern fanns kvar var tätheterna av djur dessutom låga. Inventeringar genomförda mellan 1989-2003 visar att uttern ökat i länet. Idag finns uttern åter i stora delar av länet. Utter kan förhoppningsvis få fortsätta att öka och utterkanor kan återigen bli en vanlig syn längs våra vatten. Följande gränser har valts för indikatorn Utter: Klassgränser: Andel inventerade lokaler med utter inom BSPA Höga Kusten Poor Fair Good Very Good 0% 1-20% 21-35% 36-% Idag: Troligen har antalet lokaler med utter ökat ytterligare sedan inventeringen 2003. Idag bedöms läget som FAIR. Framtida mål: Fortsatt ökning av utterförekomsten i länet och inom BSPA-området. Målformulering: År 2020 skall det finnas utter på minst 33% av de inventerade lokalerna inom BSPA-området, dvs. en tredubbling av förekomsten jmf med år 2010. (GOOD) Indikerar: Goda livsmiljöer för utter och låga miljögiftshalter Data finns från området: Ja Data finns här: Länsstyrelsen Inventeringar görs regelbundet inom området: En inventering planeras 2014. Ytterligare behov av inventeringar: Ja. Senaste inventeringen gjordes 2003. Ansvarig för inventeringar: Länsstyrelsen Ansvarig för uppföljning av indikatorn: Länsstyrelsen Finansiering: via miljöövervakning och ÅGP. – 244 – Fig 118. Förekomst av utter inom och i närheten av BSPA-området. Heltäckande utterinventeringar har genomförts i länet 1989-90 och 2002-03. Ljusgrå prickar är inventeringen 1989-90, mörkgrå prickar är inventeringen 2002-03. Prickarna har gjorts stora för att symbolisera utterns revir. Då inventeringen utfördes 1989-1990 fanns ingen förekomst av utter i BSPA-området. När inventeringen gjordes på nytt under åren 2002-2003 så förekom utter vid 11 % av de inventerade lokalerna inom Höga Kusten. Resultaten från inventeringarna finns presenterade i en rapport på länsstyrelsens hemsida (www.lansstyrelsen.se/vasternorrland) under ”Publikationer & kungörelser”. – 245 – 6. pH Indikatorn utgörs av: Andel försurade vatten inom området Indikatorn pH omfattar ett vattenkemiskt försurningsindex baseras på två delar; dels en enklare modell för att bedöma påverkan av försurning och dels på faktiska pH-värden i vatten som hyser känsliga arter. Modellen baseras på halten CaMg och SO42- och är den modell som använts inom vattenförvaltningen för att peka ut vilka vattenförekomster som bör undersökas vidare beträffande försurning. Modellen överskattar försurningssituationen något eftersom den antar att i princip allt SO42- som faller ned med nederbörden kommer ut i ytvattnet medan det i själva verket är en något mindre del. Det har gjorts en modellkörning för alla vatten i Bottenhavets vattendistrikt och de data som berör BSPA-området har använts för att beskriva det aktuella tillståndet. Modellen har tre klasser 1. Obetydlig påverkan. 2. Liten påverkan. och 3. Betydlig påverkan. Klasserna 1 och 2 innebär i praktiken att det inte är försurat medan vattenförekomster som hamnar i klass 3 med stor sannolikhet kan vara försurningspåverkade och bör verifieras med ytterligare provtagning. Resultat från modellering av försurningspåverkan i BSPA-området: Påverkansklass Obetydlig påverkan Liten påverkan Betydande påverkan Antal sjöar 29 16 6 Antal vattendrag 10 16 10 Den andra delen av målformuleringen handlar om de vatten som hyser skyddsvärda arter. Målsättningen vid kalkning är att vatten med skyddsvärda arter skall uppnå ett visst pH-värde där vattnets surhet inte är skadlig för arten. Målet för lax är pH 6,3 vilket skiljer sig från det nationella målet som numer är sänkt till 6,0. I Norge är målet för lax pH 6,4 och vi bedömer att det tidigare målet på 6,3 bör gälla för att inte riskera laxens förekomst. Målet för vatten med flodpärlmussla är satt till pH 6,2 och för flodkräfta och mört pH 6,0 i enlighet med det nationella målet. Följande gränser har valts för indikatorn pH: Klassgränser: Andel försurade vatten inom BSPA Höga Kusten Poor Fair Good Very Good <60% har liten eller obetydlig påverkan och >60% av vatten med känsliga arter uppnår respektive gränsvärde för pH 60-89% har liten eller obetydlig påverkan och >80% av vatten med känsliga arter uppnår respektive gränsvärde för pH 90-98% har liten eller obetydlig påverkan och alla vatten med känsliga arter uppnår respektive gränsvärde för pH >98% har liten eller obetydlig påverkan och alla vatten med känsliga arter uppnår respektive gränsvärde för pH Idag: Ingen sammanställning gjord, saknas mätningar från många vatten Framtida mål: Bara naturlig försurning Målformulering: År 2020 skall bara naturlig försurning finnas inom BSPA Höga Kusten. Innan år 2020 skall alla vatten vara försurningsverifierade och åtgärdade. Indikerar: Försurning Data finns från området: Ja, men nästan uteslutande enbart för de vatten som kalkas. Data finns här: Länsstyrelsen (RMK-databasen) – 246 – Inventeringar görs regelbundet inom området: Ja, men enbart de vatten som kalkas. I övrigt görs inga regelbundna mätningar. Ytterligare behov av inventeringar: Ja Ansvarig för inventeringar: Länsstyrelsen Ansvarig för uppföljning av indikatorn: Länsstyrelsen 3.4.4 FÅGLAR MED HAVSANKNYTNING Indikatorer för områdets fåglar med havsanknytning: Havsörn Fiskgjuse Kustfågel Andelen hävdad strandäng (vilket är viktigt för vadare) För att kunna följa utvecklingen av fåglar med havsanknytning inom området har vi valt ut några få arter att följa extra noga som indikatorer. Det är självklart viktigt att följa utvecklingen av samtliga arter i området. Att vi valt att peka ut just dessa beror på att de antingen är speciella för området eller att de är toppredatorer och därmed indikerar den totala statusen i ekosystemet. 1. Havsörn (Haliaeetus albicilla) Fig. 119. Havsörn (Foto: Hans Wiklund) Indikatorn utgörs av: Antalet häckande par av havsörnar inom området Havsörnen har varit mycket nära utrotning i Sverige. Den har nu glädjande nog börjat återhämta sig och man uppskattade att det år 2006 fanns 1500 individer i Sverige. Havörnens bo är mycket stort och tungt (ca 500 kg) och används av samma par år efter år. Det placeras ofta i grova gamla träd men kan också byggas på en klippavsats. Det krävs lämpliga träd i häckningsområdet, grova tallar som är minst 100 år gamla. Skogsavverkning kan därför vara ett hot mot havsörnens häckning. Den lägger oftast 2 ägg och ruvar sedan i 35-45 dygn. Havsörnar kan bli upp till 40 år gamla men blir oftast inte äldre än 15 år i frihet. Havsörnen har etablerat sig som häckfågel i Höga Kusten sedan 2004 och fem kända revir med bon finns – 247 – men det kan finnas det dubbla. Havsörn förekommer och häckar alltså inom BSPA-området, vi har dock inte uppgifter på var detta sker eftersom det är sekretessbelagt. Följande gränser har valts för indikatorn Havsörn: Klassgränser: Antal häckande par av Havsörn Poor Fair Good Very Good 0-2 3-6 7-10 11- Idag: 3-6 par (FAIR) Framtida mål: Minst 11 par (VERY GOOD) Målformulering: År 2020 skall det finnas minst 11 häckande par av havsörn inom området. Indikerar: Miljögifter. Lugn & ro Data finns från området: Ja Data finns här: Länsstyrelsen samt Ångermanlands Ornitologiska förening. (Sekretessbelagt) Inventeringar görs regelbundet inom området: Ja Ytterligare behov av inventeringar: Ja Ansvarig för inventeringar: Ångermanlands Ornitologiska Förening och Länsstyrelsen Ansvarig för uppföljning av indikatorn: Ångermanlands Ornitologiska Förening och Länsstyrelsen 2. Fiskgjuse (Pandion haliaetus) Indikatorn utgörs av: Antalet häckande par av fiskgjuse inom området. Fig. 120. Fiskgjusebo (Foto: Oskar Norrgrann) Fiskgjusen lever så gott som uteslutande av fisk och häckar vid kusten samt vid sötvattenssjöar i breda trädkronor, framförallt tallar. Efter parbildning håller paret oftast ihop – 248 – så länge båda är vid liv. Honan lägger 3-4 ägg i slutet av april och ruvar därefter i ca 5 veckor. Ungarna blir flygfärdiga inom 8 veckor. Fiskgjusen kan bli 20-25 år gammal. Vintern tillbringas i Afrika. Kunskapen om fiskgjusens situation i Höga Kusten är långt från komplett och det finns ett stort behov av ytterligare inventeringar. Detta är inte minst av vikt för att kunna följa fiskgjusestammens utveckling i området och tydliggöra dess hotbild. Potentiella problem för fiskgjusen är störning, miljögifter och tillgång på boträd. Följande gränser har valts för indikatorn Fiskgjuse: Klassgränser: Antal häckande par av Fiskgjuse Poor Fair Good Very Good 0-5 6-10 11-15 16- Idag: 8 st par (FAIR) Framtida mål: Minst 11 par (GOOD) Målformulering: År 2020 skall det finnas minst 11 häckande par av fiskgjuse inom BSPAområdet. Indikerar: Miljögifter. Lugn och ro Data finns från området: Ja Data finns här: Länsstyrelsen samt Ångermanlands Ornitologiska förening. Inventeringar görs regelbundet inom området: Nej Ytterligare behov av inventeringar: Ja. Befintligt data är inte heltäckande och det finns behov av inventeringsinsatser för att följa artens utveckling. Efter en sådan inventeringsinsats bör även de satta målen ses över och revideras vid behov. Ansvarig för inventeringar: Ångermanlands Ornitologiska Förening Ansvarig för uppföljning av indikatorn: Ångermanlands Ornitologiska Förening 3. Kustfågel Indikatorn utgörs av: Antalet kustfåglar inom området. För att följa kustfåglarna har 4 arter valts ut för övervakning: tordmule, silltrut, roskarl och silvertärna. Tordmulen (Alca torda) lägger sina ägg direkt på klipporna. De föredrar breda klippöverhäng med sprickor och hålor. På Gnäggen häckar de under sommaren och lägger då 1 ägg per par. Antalet häckande par av tordmule på Gnäggen har inventerats så långt tillbaks som 1936. Antalet par har varierat över åren, med mycket låga siffror under 1940-50talet. Sedan 1999 ligger antalet häckande par på 750-1050 st. Majoriteten av häckningen i länet sker ute på Gnäggen, vilket gör ön mycket värdefull för områdets population av tordmule. Fig. 121. Tordmule (Foto: Oskar Norrgrann) – 249 – Sillgrisslan (Uria aalge) söker endast land för att häcka, annars lever den mestadels ute till havs. Den är därför känslig för oljeutsläpp. Den äter småfisk och kräftdjur. På Gnäggen häckar de under sommaren och lägger då 1 ägg per par. Under 1970- och 1980-talet sågs här endast enstaka par av sillgrissla. I dagsläget häckar ett par hundra sillgrisslor på Gnäggen. Fig. 122. Sillgrissla. (Foto: Oskar Norrgrann) Roskarl (Arenaria interpres) är en vadare som är vanligt förekommande i länets norra del. Mellan åren 1987 till 1999 skedde en stor minskning (-38 %) av antalet roskarlar i länet (Kustfågelinventering, 1999). Arten häckar mest längs klippig och stenig kust och i ytterskärgårdar. Roskarlen har en varierad föda och använder näbben till att vända på stenar för att komma åt byten. Boet byggs på marken. Silvertärna (Sterna paradisaea) häckar i kollonier eller enstaka par vid kuster, i ytterskärgårdar. Mellan åren 1987 till 1999 ökade antalet fisk/silvertärnor i länet med 34 % (Kustfågelinventering, 1999). Silvertärnan lever mestadels av småfisk. Silvertärnan övervintrar i södra Afrika eller Antarktis och flyttar därmed troligen längst av alla fåglar. Fig. 123. Silvertärna. (Foto: Gunvor Norrgrann) – 250 – Följande gränser har valts för indikatorn Kustfågel: Klassgränser: Antal kustfåglar i BSPA-området Poor Fair Good Very Good Tordmule -300 Silltrut -50 Roskarl -10 Silvertärna -99 Tordmule 301-600 Silltrut 51-70 Roskarl 11-20 Silvertärna 100-199 Tordmule 601-1000 Silltrut 71-85 Roskarl 21-30 Silvertärna 200-300 Tordmule 1001Silltrut 86Roskarl 31Silvertärna 301- Idag: Tordmule: VERY GOOD Silltrut: GOOD Roskarl: FAIR Silvertärna: GOOD Framtida mål: Samtliga arter ska ha minst god status Målformulering: År 2020 skall det finnas goda populationer av kustfågel inom BSPAområdet. Arterna tordmule, silltrut, roskarl samt silvertärna skall alla uppnå minst god status. Indikerar: God hälsa och bestånd av kustfågel Data finns från området: Ja Data finns här: Länsstyrelsen samt Ångermanlands Ornitologiska förening. Svalan Inventeringar görs regelbundet inom området: Ja Ytterligare behov av inventeringar: En rutt som täcker 15 öar har tagits fram. Ansvarig för inventeringar: Ångermanlands Ornitologiska Förening, Länsstyrelsen Ansvarig för uppföljning av indikatorn: Ångermanlands Ornitologiska Förening Ny inventeringsrutt! För övervakning av indikatorarterna har en ny inventeringsrutt tagits fram av Temagrupp Naturvård. Inventering kommer att ske vid 15 definierade öar (se karta nedan). Ansvariga för inventeringen är Ångermanlands Ornitologiska Förening samt länsstyrelsen. – 251 – Fig. 124. De svartmarkerade områdena utgör den nya inventeringsrutten som har tagits fram i projektet. Inventering kommer att starta år 2011. – 252 – 4. Vadare Indikatorn utgörs av: Andelen hävdad strandäng i området (anges i meter) Strandängar bedöms vara viktiga för fågel både som rastplats och häckningsområde. Framförallt vadare är starkt knutna till strandängar under häckningsperioden. Fig 125. Betande djur håller strandängar öppna. Foto: Jonas Salmonsson Fig. 126. Kartan ovan visar hävdade och ohävdade strandängar i området. – 253 – Följande gränser har valts för indikatorn vadare: Klassgränser: Andelen hävdad strandäng i området (i meter) Poor Fair Good Very Good -3000 3000-3999 4000-6000 6001- Idag: 3 600 m (FAIR) Framtida mål: Minst en fördubbling till år 2020, dvs. 7 200 m (VERY GOOD) Målformulering: År 2020 skall det finnas minst 7 200 m hävdad strandäng inom området, dvs. en fördubbling från år 2010. Indikerar: God hälsa och bestånd av vadare Data finns från området: Ja Data finns här: Länsstyrelsen samt Ångermanlands Ornitologiska förening. Inventeringar görs regelbundet inom området: Nej Ytterligare behov av inventeringar: Ja Ansvarig för inventeringar: Länsstyrelsen, Ångermanlands Ornitologiska Förening Ansvarig för uppföljning av indikatorn: Länsstyrelsen (Foto: Bernt Persson) – 254 – 3.4.5 STRÄNDER Uppsatta indikatorer för områdets stränder: Naturvärdesklassning (Miljömål) Jättepraktbagge (ÅGP-art) Mindre hackspett 1. Naturvärdesklassning Indikatorn utgörs av: Naturvärdesklassning enligt kustinventeringen, dvs. strandinventering av vegetation. Indikatorgränserna är satta utifrån hur mycket det finns av respektive naturvärdesklass inom BSPA-området. Fig. 127. Fackelblomster längs stranden på en ö i Höga Kusten. (Foto: Bernt Persson) Under åren 2002-2009 har länets stränder inventerats och naturvärdesklassats. Havsstränderna är därmed väldigt väl kända inom området och troligen en av de bäst kända biotoptyperna i området. Inventeringsmetodiken bygger på att en större region, som ett län, inventeras och bedöms utifrån samma kriterier så att man får en uppfattning om vad som är normala populationsstorlekar eller inte och naturvärdesbedömningar kan göras. Ungefär 200 områden är undersökta och naturvärdesklassade under de inventeringar som pågått mellan åren 2002-2009. Av dessa har cirka 10 % naturvärde 1, upp emot 25 % har naturvärde 2 och 65 % har bedömts uppnå naturvärde 3 av de områden som har minst höga naturvärden. Naturvärde 1 = Högsta naturvärde. ” 2 = Mycket högt naturvärde. ” 3 = Högt naturvärde. Följande gränser har valts för indikatorn Naturvärdesklassning av stränderna: – 255 – Klassgränser: Naturvärdesklassning av stränderna Poor Fair Good Very Good < 10% av stränderna har natur värde 1 eller 2 och/eller < 60% har naturvärde 3 10-29% av stränderna har naturvärde 1 eller 2 och/eller 60-100% har naturvärde 3 30-60% av stränderna har naturvärde 1 eller 2 >60% av stränderna har naturvärde 1 eller 2 Idag: 39,2 % har naturvärde 1 eller 2 (GOOD) Framtida mål: minst 60 % har naturvärde 1 eller 2 (VERY GOOD) Målformulering: År 2020 skall minst 60 % av havsstränderna inom BSPA Höga Kusten ha naturvärde 1 eller 2. Fig. 128. Under åren 2002-2009 har länets stränder inventerats och naturvärdesklassats. Havsstränderna är därmed väldigt väl kända inom området och troligen en av de bäst kända biotoptyperna i området. Kartan ovan visar stränder med olika höga naturvärden. Indikerar: Hur mycket strand med höga naturvärden det finns i området – 256 – Data finns från området: Ja. Relativt god kunskap om vegetation längs stränderna i området. Data finns här: Länsstyrelsen samt Artportalen Inventeringar görs regelbundet inom området: Under de senaste åren har länsstyrelsen varje sommar låtit göra strandinventeringar av ej tidigare kända strandavsnitt inom området. Så snart tillfälle ges söker lst medel för fortsatta inventeringar. Det görs dock inga regelbundna inventeringar av samma stränder. Ytterligare behov av inventeringar: Uppföljning av kustinventeringen som gjordes 2002-2004, dvs. återbesök av de lokaler som inventerades då. Behövs även inventeringar av hittills okända stränder. Ansvarig för inventeringar: Länsstyrelsen, samt kommunerna Ansvarig för uppföljning av indikatorn: Länsstyrelsen (Foto: Anders Eriksson) – 257 – 2. Jättepraktbagge Indikatorn utgörs av: Antal vuxna jättepraktbaggar inom området Jättepraktbaggen (Chalcophora mariana) kräver varma öppna hällmarkstallskogar i anslutning till havet. Det krävs mer information om arten eftersom den är dåligt inventerad och det är svårt att säga vad som är en naturligt stor population. Vad bör mätas: Inventering av färska och gamla kläckhål av jättepraktbagge, möjligen också tillgång på död ved som ett mått på förutsättningarna för arten och dess följearter. Indikerar: Kontinuitet (långvarig tillgång) på död ved i solexponerade varma lägen, indikerar att en stor andel andra värmegynnade arter kan finnas i området. Miljön i sig är en biotop som försvunnit från landskapet där rationellt skogsbruk idag bedrivs. Därmed kan det utgöra en sista utpost för arter som tidigare naturligt funnits i inlandets brandhärjade tallskogar. Data finns från området: Detaljerad kartläggning av gamla och färska kläckhål från ett begränsat område i Höga kusten. Inventeringar görs regelbundet inom området: Sedan 2007 då arten först påträffades har det årligen gjorts inventeringsinsatser om än i mindre omfattning. 2010 kommer det att göras en ytterligare sökning efter arten längre söderut och möjligen på några större öar i Höga kusten. Under år 2010 eftersöktes jättepraktbagge på Mjällomslandet och i södra delen av BSPA-området, gamla kläckhål återfanns på bl a på mjällomslandet. Ytterligare behov av inventeringar: Vi vet ganska bra var jättepraktbagge förekommer inom BSPA-området, men öarna skulle behöva kompletteras med riktade sök. Arten är rödlistad samt en ÅGP-art, så artens förekomst bör kartläggas inom området. Således finns ett stort behov av ytterligare inventeringar. Mål: Idag uppskattas populationen utgöras av ca 40 nyckläckta baggar per år inom jättepraktbaggens idag kända förekomstområde. Målet på sikt (20 år) är enligt blivande åtgärdsprogram närmare 500 individer per år, vilket får ses som ett ganska tufft mål om inget drastiskt med avseende på åtgärder görs i större skala, som t.ex. ökad naturvårdsbränning i området, anpassad skogsskötsel i anslutning till hälltallmarker. Fig. 129. Lämplig miljö för Jättepraktbagge. (Foto: Andreas Karlberg) – 258 – Följande gränser har valts för indikatorn jättepraktbagge: Klassgränser: Antal jättepraktbaggar Poor Fair Good Very Good 0-30 st 31-120 st 121-400 st >401 st Idag: Uppskattas till ca 40 imagos (FAIR) inom Höga Kusten (enligt hittills gjorda inventeringar). Framtida mål: 500 imagos inom BSPA Höga Kusten (VERY GOOD) Målformulering: År 2030 skall minst 500 imagos sv jättepraktbagge finnas inom BSPA Höga Kusten. (detta i enlighet med mål satta inom ÅGP) Data finns här: Länsstyrelsen, Artportalen (dold, kräver särskild behörighet) Ansvarig för inventeringar: Länsstyrelsen, samt kommunerna? Andra intressenter? SNF? Ansvarig för uppföljning av indikatorn: Länsstyrelsen 3. Mindre hackspett Indikatorn utgörs av: Förekomst av mindre hackspett inom området. Den mindre hackspetten kräver gamla, grova lövträd för sin häckning. Alskogar av denna typ växer i sumpartade partier vid havet, men biotopen är lite ovanlig. Det är därför viktigt att värna om dessa biotoper. Följande gränser har valts för indikatorn Mindre hackspett: Klassgränser: Mindre hackspett Poor Fair Good Very Good <5 par 5-10 par 10-15 par >15 par Idag: Uppskattas till 10-20 par Framtida mål: 20 par inom BSPA Höga Kusten Målformulering: År 2020 skall det finnas minst 20 par av mindre hackspett i BSPA Höga Kusten. Indikerar: Förekomst av gamla träd Data finns från området: Endast uppskattningar Data finns här: Finns inga data Inventeringar görs regelbundet inom området: Nej Ytterligare behov av inventeringar: Ja Ansvarig för inventeringar: Ångermanlands Ornitologiska Förening Ansvarig för uppföljning av indikatorn: Ångermanlands Ornitologiska Förening – 259 – 3.5 Strategier för en hållbar utveckling För att uppnå visionen och en balans mellan nyttjande och bevarande, har vi arbetat fram ett antal strategier som ska verka för ett levande hav och en levande skärgård i Höga Kusten. Strategierna ger grunden för en hållbar utveckling av området. Syftet med strategierna är att säkerställa de definierade bevarandevärdena, samtidigt som en utveckling av området ska stimuleras. Strategierna är framtagna av personer med olika kompetens och bakgrund (se bilaga 1 för fullständig deltagarförteckning) för att få ett brett och heltäckande perspektiv över området och olika intressen. Under respektive strategi finns förslag på konkreta åtgärder/aktiviteter och delmål till varje strategi. Åtgärderna/aktiviteterna har definierats för att nå målet om ett hållbart nyttjande och bevarande av BSPA-områdets värden och resurser. Åtgärdsförslagen är ett urval av alla de förslag som har varit uppe till diskussion i arbetsgrupperna. Urvalet har gjorts genom en prioritering utifrån genomförbarhet och trolig inverkan (se bilaga 3). Ansvaret för miljön är ett ansvar som är fördelat över alla sektorer i samhället. När det gäller genomförandet av åtgärder/aktiviteter krävs således medverkan av många aktörer utöver länsstyrelse och kommuner. Ansvaret för strategiernas genomförande ligger på flera aktörer och en samverkan mellan dessa är nödvändig för att uppnå uppsatta mål.I åtgärdstabellerna framgår förslag på ansvarsfördelning samt genomförande år. I tabellerna ska även finansiering (befintlig eller möjligheter) framgå. I remissversionen av planen saknas detta för många av de föreslagna åtgärderna/aktiviteterna. Vi vill därför be dig som läser planen att komplettera med förslag på ansvariga, finansieringsmöjligheter samt uppskattad kostnad för de föreslagna åtgärderna/aktiviteterna. Kostnaden för respektive åtgärd kan uppskattas grovt och bör ses över årligen. Ambitionen har varit att i största möjliga mån hitta aktiviteter som ryms inom befintliga budgetar, men flera aktiviteter kräver extern finansiering. Det är viktigt att poängtera nyttan av att se området till sin helhet. Med detta menar vi t ex att kartlägga var påverkan kommer från (vilket kan vara långt upp på land) samt hur olika ekosystem är sammanlänkade och därmed påverkar varandra. Det kan t ex vara så att restaureringen av sötvattenshabitat, vattenkvalitet och vattendragens hydromorfologi kan bidra till att reducera tillskottet av näringsämnen och skadliga ämnen till havet. Detta skulle då t ex samtidigt förbättra lek- och uppväxtområden för uppvandrande fisk från havet. Eftersom fokus för samverkansplanen har varit de marina värdena samt det som har koppling till havet på ett eller annat sätt, så utger sig inte planen för att vara komplett på alla områden. Däremot kan den utgöra en bra grund att bygga vidare på och koppla in andra verksamheter till. – 260 – Resultatkedjor med åtgärder/aktiviteter, mål och delmål: Under möten i de olika tematiska arbetsgrupperna, med referensgruppen samt under stormöten har vi kommit fram till en stor mängd resultat och åtgärder som vi inom Höga Kusten gemensamt vill genomföra för en framtida hållbar utveckling. Totalt har vi arbetat med 14 olika strategier som innehåller flera önskvärda resultat som vi hoppas uppnå genom diverse aktiviteter och åtgärder. För att kunna utvärdera samverkansplanens framgång, har vi till huvudmålen satt upp ett antal delmål på vägen mot slutmålet, vilka bör följas upp efter hand. Nedan presenteras strategier, mål och åtgärder i form av resultatkedjor. I resultatkedjorna vävs resultat från de olika temagrupperna ihop för en hållbar utveckling och bevarande av områdets naturvärden. Figur 130. I detta kapitel illustreras åtgärderna med hjälp av så kallade resultatkedjor enligt denna modell. Strategierna ska göra det tydligt hur visionen för BSPA Höga Kusten kan nås och underlätta för intresse och engagemang för arbetet med en hållbar utveckling. Efter varje strategi (som är tryckta på A3) följer tabeller med mål och åtgärder/aktiviteter uppställda i kronologisk ordning. En bedömning har gjorts av varje strategi enligt följande: 1. Vilken inverkan tror vi att det kommer att få? Dvs. om det föreslagna genomförs, kommer det då att leda till de önskade effekterna? 2. Hur praktiskt genomförbart är det? Kan det genomföras inom rimlig tid, är det ekonomiskt möjligt, finns det personer/myndigheter/organisationer som kan göra det, är det etiskt genomförbart? För mer information om bedömningskriterier se Bilaga 4. Utifrån ovanstående 2 steg erhålls en total bedömning av hur effektiv strategin är att genomföra (effective, less-effective, noneffective). Bedömningarna redovisas nedan under respektive strategi. – 261 – 3.5.1 Minskad spridning av främmande arter & gener Strategin är bedömd som: Potentiell påverkan: Very high Genomförbarhet: High Total bedömning: EFFECTIVE Åtgärder för minskad spridning av främmande arter & gener: Nedan presenteras de föreslagna åtgärderna. Se även tabell 15 samt resultatkedja för mer information och samband. Utred om och hur transport av fiskodlingskassar & fisk inverkar på spridning av främmande arter & gener inom BSPA-området Transport av fiskodlingskassar kan utgöra en källa till spridning av främmande arter och genre, detta genom att fisk riskerar att rymma vid transporten. I dagsläget saknas dock data på detta, så däeför föreslås en utredning/kartläggning om detta är ett problem i området. Utbildning och information till allmänhet via FVO (Fiskevårdsområden) Utbildning riktad till Fiskevårdsområden kring risk för spridning av främmande arter och gener. Informationen inkluderar risk för spridning vid transport av båtar och utrustning mellan olika vatten, transport av fisk mellan olika vatten samt information om den ekologiska påverkan som kan orsakas av främmande arter och gener. Ökad tillsyn (kontroll & uppföljning) av förflyttning av fisk mellan olika vatten Kan t ex innebära kontroll av transportvattnets biologiska innehåll, ex oönskade fiskar kan följa med om de transporteras i naturvatten. Inför skottpengar på mink Mink finns redan i BSPA-området. Mink får sedan år 2001 jagas året om, under förutsättning att du har jakträtt. Åtgärden föreslår att skottpengar på mink införs för att uppmuntra jakten. Mink kan jagas med fälla, t ex slagfälla, vilket inte kräver jaktlicens. Diskutera med Jägarförbundet om kampanj med skottpengar på mink, alternativt utlys en tävling med pris för flest skjutna minkar etc. Information JVO (Jaktvårsorganisationer) Information riktad till Jaktvårdsorganisationer kring förekomst av mink och dess ekologiska påverkan på naturvärden i området. Jakt samt skottpengar på mink. Inrätta tömningsstationer för omhändertagande av barlastvatten (NATIONELLT) Praktiskt svårt att åstadkomma på lokal nivå i Höga Kusten. Från stora fartyg rör det sig om enorma mängder barlastvatten, finns överhuvudtaget teknik för att ta emot så stora mängder? Kunskapen om frågan är begränsad. ''Tagga'' tankar för förhindring av olovlig tömning av barlastvatten (INTERNATIONELLT) Med att ’tagga’ en tank menas att märka innehållet i tanken så att det vid ett eventuellt utsläpp går att spåra innehållet. Åtgärden är inte genomförbar på lokal nivå i Höga Kusten, utan bör lyftas till nationell och internationell nivå. – 262 – För att arbeta förebyggande med att minska risken för att främmande arter och gener sprids till området, så föreslås dessutom att: Information till allmänheten om risk för spridning av främmande arter, delas ut i djuraffärer etc. Personalen i t ex djuraffärer bör ges kunskap om risken med spridning av främmande arter och gener i naturen, så som t ex akvarieväxter. Om personalen har god kunskap kan de förmedla den vidare till kunder. En folder med detta innehåll bör även finnas tillgänglig i butiken. Mål för strategin ´Minskad spridning av främmande arter & gener´: Mål/delmål Främart 1 År 2018 har inga ytterligare främmande arter kommit till BSPA-området jmf med år 2010 – 263 – Tabell 15. Åtgärder/aktiviteter för minskad spridning av främmande arter och gener. Åtgärd/Aktivitet Myndighets ansvar Genomförande ansvar Medaktörer Genomförande tid Ökad tillsyn (kontroll & uppföljning) av förflyttning av fisk mellan olika vatten Lst Fiskevårdsorganis ationer, Lst (fisksektionen) sporfiskare, yrkesfiskare Utred om och hur transport av fiskodlingskassar & fisk inverkar på spridning av främmande arter & gener inom BSPA-området Lst Lst + kommuner, Fiskeriverket? Utbildning och information till allmänhet via FVO om risk för spridning av främmande arter & gener Lst Fiskevårdsorganis ationer, Lst (fisksektionen) sporfiskare, yrkesfiskare 2014 Inför skottpengar på mink Lst Jägarförbundet, Lst (sektionen för Jägare, kommuner viltvård) 2012 Information JVO Lst Lst (sektionen för viltvård) Jägare, kommuner 2012 Information till allmänheten om risk för spridning av främmande arter, delas ut i djuraffärer etc. Lst Lst Kommuner 2012 Inrätta tömningsstationer för omhändertagande av barlastvatten (NATIONELLT) ''Tagga'' tankar för förhindring av olovlig tömning av barlastvatten (INTERNATIONELLT) Fiskeriverket, fiskodlare, kommuner Regeringen Regeringen – 264 – Uppskattad kostnad Finansiering Kommentar Jägarförbundet? Naturvårdsverket? Diskutera med Jägarförbundet fr.o.m 2011 2012-2013 3.5.2 Hållbar utveckling av stränder Strategin är bedömd som: Potentiell påverkan: High Genomförbarhet: High Total bedömning: EFFECTIVE En viktig utvecklingsfaktor för Västernorrlands län är att kunna erbjuda attraktiva boendemiljöer. Exloatering ska dock ej ske i områden med höga naturvärden eller i områden med natur känslig för exploatering. Genom en hållbar samhällsplanering kan stranden vara en resurs för biologisk mångfald, rörligt friluftsliv och inom begränsade områden för attraktivt boende. Högsta restriktivitet mot ny exploatering i känsliga naturområden bör gälla. Samtidigt bör en ökad exploatering utanför känsliga naturområden tillåtas. Lockande boendemiljöre kan skapas i strandnära läge, även om det inte innebär direkt på stranden. T ex lägen på höjder erbjuder havsutsikt utan att ligga direkt på stranden. Nedanstående kriterier för var och hur explotering i BSPA-området kan ske på ett hållbart sätt är framtagna av Temagrupp Mark- och vattenanvändning: sluttningar ovan väg längs turistanläggningar (strand) förtäta befintlig bebyggelse redan påverkade områden där tillgång till infrastruktur finns (vägar, mobilnät, bredband) möjlighet till båtplats finns, eftersträva gemensamma båtplatser närhet till viss offentlig service (skolor, mataffärer etc) spara lucktomter för passage ner till havet Känsliga marina områden där exploatering bör undvikas presenteras i kapitel 3.8.2 (Känsliga marina områden). Generellt är nedanstående naturområden känsliga för strandexplaotering: grunda skyddade vikar laguner områden med höga naturvärden på stranden lekområden för fisk stränder av betydelse för fågel, t ex strandängar samt gamla grova tallar Åtgärder för hållbar utveckling av stränder: Nedan presenteras de föreslagna åtgärderna. Se även tabell 17 samt resultatkedja för mer information och samband. Söka pengar för att öka kunskapen om områdets stränder Kunskapen om naturvärden på områdets stränder är relativt god, det finns dock områden där kunskap saknas och inventeringar behöver göras. Det är även viktigt med god kunskap om naturvärden i havet, så som t ex värde för fisk, fågel och växtlighet. Kunskapen om naturvärden i vattnet har ökat under senare år, men är fortfarande betydligt sämre än kunskapen om naturvärden på land, så här föreligger ett stort behov av kompletterande studier. Åtgärden inkluderar även ökad kunskap om andra värden på stränderna, så som t ex kulturvärden, geologi, friluftsliv etc. – 265 – Identifiera & kartlägg geografiska områden viktiga: för turism för friluftsliv med höga geologiska värden med höga kulturvärden med höga naturvärden med känslig natur Då ekonomiska medel har erhållits (se föregående åtgärd), genomförs studier av ovanstående punkter. Förslagsvis gör kommunerna en gemensam kustplan med utgångspunkt från samverkansplanen för BSPA Höga Kusten Ett förslag som har kommit fram under projektets gång är att kommunerna inom BSPA Höga Kusten gör en gemensam kustplan. Detta på motsvarande sätt som t ex de 5 nordliga kommunerna i Västra Götaland har gjort. En sådan gemensam kustplan bör tas fram med utgångspunkt från befintlig samverkansplan för BSPA Höga Kusten. Detta är ett förslag till de berörda kommunerna, dvs. Kramfors och Örnsköldsvik, att diskutera vidare. En gemensam kustplan kan innehålla t ex platser för gemensamma bryggor, hamnar, båtmackar etc. Enkätundersökning om friluftsvanor i Höga Kusten Att få fram siffror och sätta upp mätbara mål för friluftslivet i området är inte det lättaste. Ett förslag som har kommit fram och som har bedömts som genomförbart är att ta fram en enkät med frågor kring hur mycket invånarna i Höga Kusten utövar friluftsliv. Enkäten bör genomföras vid 2 tillfällen för att möjliggöra utvärdering. Enkäten kan lämnas ut via t ex Svenska Turistföreningen (lokalsektionerna), Friluftsfrämjandet (lokalsektionerna), gästhamnar och Naturum Höga Kusten. Sprid information & reklam om Höga Kusten En förutsättning till en ökad turism och att locka fler till Höga Kusten är en effektiv information och reklam om Höga Kusten. Redan idag bedrivs ett aktivt sådant arbete på flera håll. Säkerställ att strandexploatering alltid skall föregås av naturinventeringar Som riktlinje bör aldrig exploatering tillåtas innan naturinventeringar av området har gjorts. Se över checklistor för tillståndsgivare att bocka av inför beslut Finns redan idag hos kommunerna och används? Ett förslag på åtgärd som tagits fram av projektet är att en checklista för tillståndsgivare att bocka av inför beslut tas fram. Efter diskussion med komunerna har framkommit att en sådan checklista redan finns idag och används inom såväl Kramfors som Örnsköldsviks kommuner. Därför har förslaget på åtgärd tagits bort från samverkansplanen. Ansöka om gemensamt projekt Lst & kommun för riktad tillsyn För att möjliggöra en ökad satsning på riktad tillsyn av strandexploatering föreslås att ett gemensamt projekt mellan kommunerna och länsstyrelsen görs i området. Länsstyrelsen ansvarar för tillsyn av vattenärenden medan kommunerna har ansvar för tillsynen av strandskydd. – 266 – Information & uppföljning av 'Svarta båtlänningar' För beskrivning av ’svarta båtlänningar’ se kapitel 3.3.2 strandnära exploatering. Åtgärden ligger inom ramen för tillsyn. Uppföljning kan göras t ex med hjälp av flygbildsinventering. Information (seminarium) om naturvärden och konsekvenser av strandexploatering (riktad till tjänstemän på myndigheter) Åtgärden görs i samband med strategin ’Kampanj för ökad medvetenhet om naturvärden hos laguner och grunda vikar’. Skapa medvetenhet (seminarium samt info på internet) om naturvärden och konsekvenser av strandexploatering (riktad till allmänheten) Information är som alltid viktigt för att skapa medvetenhet hos såväl allmänhet som myndigheter. Åtgärden riktad till allmänheten har dock bedömts som mindre effektiv. Åtgärden kan dock vara väl värd att utföras i samband med seminarium kring ekologiska betydelsen av grunda vikar samt konsekvenser av muddring (se strategin ’Kampanj för ökad medvetenhet: naturvärden hos laguner & grunda vikar). Kartläggning och zonering (utifrån skyddsvärde) av stränder görs i samverkansplanen eller under det efterföljande revideringsarbetet Samverkansplanen ska vara ett levande dokument. Om zonering ej hinns med i samverkansplanen så bör det göras efteråt. Andra diskuterade åtgärder Under projektet har diskuterats hur man skulle kunna utnyttja möjligheten till ökad inkomst från turism utanför högsäsong. Som det är idag så stängs många affärer, restauranger och utbud av aktiviteter ner efter sommaren. Besökare samt invånare i Höga Kusten har därmed ett starkt begränsat utbud under en stor del av året. Det är som en ond cirkel svår att ta sig ur, för ett ökat antal restauranger etc behövs ett ökat antal besökare, och för ett ökat antal turister behövs ett större utbud. Just nu pågår en satsning på Ulvön med att förlänga säsongen, vilket ser ut att falla ut väl. Att folk åker till fjällen är vida känt, skulle det inte gå att få det lika naturligt att säga vi åker till Höga Kusten? Behövs fler samfälligheter i Höga Kusten? Under projektet har framkommit att fanns det fler samfälligheter så skulle trycket på stränderna minska. Ofta är det en väldigt kostsam lösning, men bör ändå beaktas så snart tillfälle ges. Mål för strategin ´ Hållbar utveckling av stränder ´: På nästa sida presenteras de föreslagna målen för en hållbar utveckling av stränder (se tabell 16). – 267 – Tabell 16. I tabellen presenteras de uppsatta målen för strategin Hållbar utveckling av stränder. Numreringen av målen är desamma som i resultatkedjan. Mål/delmål Strand 1 År 2012 är viktiga områden för turism och friluftsliv utpekade Strand 2 År 2012 är områden med värdefulla geologiska formationer utpekade Strand 3 År 2012 ska karta över känsliga naturområden vara framtagen Strand 4 År 2012 är viktiga områden för kulturmiljö utpekade Strand 5 Fr.om år 2012 sker ingen ny bebyggelse i de utpekade känsliga naturområdena Strand 6 År 2012 sker ingen anläggning av nya bryggor, pirar eller vägar i de utpekade känsliga naturområdena Strand 7 År 2016 har Kramfors & Örnsköldsviks kommuner en gemensam kustplan, vilken bygger vidare på samverkansplanen. (Detta om kommunerna finner det lämpligt att göra en gemensam kustplan, annars tas målet bort). Strand 8 År 2012 (dec) har antalet dagsbesök i Höga Kusten ökat med minst 20 % jmf med 2009 (målet förnyas efter utvärdering 2012) Strand 9 År 2012 (dec) har antalet gästnätter i Höga Kusten ökat med minst 10 % jmf med 2009 (målet förnyas efter utvärdering 2012) Strand 10 År 2012 (dec) har antalet turistföretag i Höga Kusten ökat med minst x % (målet förnyas efter utvärdering 2012) Strand 11 År 2018 har livskvaliteten för Höga Kustens invånare ökat ytterligare genom ökat friluftsliv och föreningsliv (enkätresultat från 2 tillfällen) Strand 12 År 2018 har antal permanent boende i Höga Kusten ökat med minst 2 % Strand 13 År 2018 har antal fritidshus i Höga Kusten ökat med minst 2 % År 2018 sker exploatering i huvudsak enligt följande kriterier: • sluttningar ovan väg • längs turistanläggningar (strand) • förtäta befintlig bebyggelse Strand 14 • redan påverkade områden • där tillgång till infrastruktur finns (vägar, mobilnät, bredband) • möjlighet till båtplats finns, eftersträva gemensamma båtplatser • närhet till viss offentlig service (skolor, mataffärer etc) • spara lucktomter för passage ner till havet Strand 15 Etapp 1: År 2012 (dec) har områdets skatteintäkter ökat med minst 10 % jmf med år 2009 (målet förnyas efter utvärdering 2012). Etapp 2: År 2018 (dec) har områdets skatteintäkter ökat med minst x % jmf med år 2012 Kommentarer kring några av målen: Målen satta för områdets utveckling är synkroniserade med Destinationsprojektet för turismutveckling i Höga Kusten samt länets regionala utvecklingsplan (RUP) (november 2010). Samverkansplanen utgör sig dock inte för att vara komplett på dessa områden och en avstämning med andra pågående projekt för utveckling av området bör göras regelbundet. Eftersom RUP:en kommer att antas efter att samverkansplanen för BSPA Höga Kusten har varit ute på remiss är det viktigt att en avstämning görs efter att RUP:en är antagen, dvs. om ändringar görs i RUP:en bör dessa även inarbetas i samverkansplanen. Under slutet av år 2012 när flera av målen ska utvärderas och förnyas är det viktigt att det görs i samråd med Destinationsprojektet, t ex bör då mål 8, 9, 10 och 15 revideras. – 268 – Strand 1: År 2012 är viktiga områden för turism och friluftsliv utpekade. Detta görs i dialog mellan kommuner och länsstyrelse samt berörda projekt. Strand 4: År 2012 är viktiga områden för kulturmiljö utpekade. Det kan i samband med detta finnas behov av att kommunerna ser över sina kulturmiljöprogram. Strand 8: År 2012 (dec) har antalet dagsbesök i Höga Kusten ökat med minst 20 % jmf med år 2009. Antal dagsbesök i Höga Kusten år 2009: 958 000 st Målet urvärderas under december 2012 av Destinationsprojektet (om det finns, annars får ansvarsfördelning ses över) och ett nytt mål sätts upp vid det tillfället. Strand 9: År 2012 (dec) har antalet gästnätter i Höga Kusten ökat med minst 10 % jmf med 2009 (målet förnyas efter utvärdering 2012) Antal gästnätter i Höga Kusten år 2009: 359 000 gästnätter Målet urvärderas under december 2012 av Destinationsprojektet (om det finns, annars får ansvarsfördelning ses över) och ett nytt mål sätts upp vid det tillfället. Strand 10: År 2012 (dec) har antalet turistföretag i Höga Kusten ökat med minst x % (målet förnyas efter utvärdering 2012) Antal turistföretag i Höga Kusten år 2009: xxx st turistföretag Målet urvärderas under december 2012 av Destinationsprojektet (om det finns, annars får ansvarsfördelning ses över) och ett nytt mål sätts upp vid det tillfället. Strand 12: År 2018 har antal permanent boende i Höga Kusten ökat med minst 2 %. Enligt länets regionala utvecklingsplan (RUP) ska antalet premanentboende i länet öka med 2,9 % till år 2020. Det är en mycket stor ökning i jämförelse med hur det har sett ut hittills i länet, vilket kräver många olika åtgärder om det ska vara genomförbart. Strand 15: Etapp 1: År 2012 (dec) har områdets skatteintäkter ökat med minst 10 % jmf med år 2009 (målet förnyas efter utvärdering 2012). Etapp 2: År 2018 (dec) har områdets skatteintäkter ökat med minst x % jmf med år 2012 Skatteintäkter i Höga Kusten år 2009: 108 000 000 kr Målet urvärderas under december 2012 av Destinationsprojektet (om det finns, annars får ansvarsfördelning ses över) och ett nytt mål sätts upp vid det tillfället. – 269 – Tabell 17. Åtgärder/aktiviteter för hållbar utveckling av stränder. Åtgärd/Aktivitet Söka pengar för att öka kunskapen om områdets stränder Myndighets ansvar Genomförande ansvar Lst + Kommuner Lst + Kommuner Identifiera & kartlägga geografiska områden viktiga för turism, för friluftsliv, med höga Lst + Kommuner geologiska värden, med höga kulturvärden, med höga naturvärden, och med känslig natur Lst + Kommuner Genomförande tid Medaktörer 2011- ÅOF, Skogsstyrlesen, Fiskare, dykarklubb, Temagrupper, Referensgrupp 2011-2012 Förslagsvis gör kommunerna en gemensam kustplan med utgångspunkt från samverkansplanen för BSPA Höga Kusten Kommuner Kommuner Lst, boende mfl. 2011-2016 Enkätundersökning om friluftsvanor i Höga Kusten Kommuner Kommuner Friluftsfrämjandet, STF, gästhamnar, boende mfl. 2011+2018 Sprid information & reklam om Höga Kusten Kommuner + Lst Säkerställ att strandexploatering alltid skall föregås av naturinventeringar Kommuner Destinationsnavsp rojektet (2011Boende, STF mfl 2012), Naturum Kommuner Lst Finansiering Kommentar Bör göras kontinuerligt, så snart tillfälle ges. NaturvärdeNaturvårdsverket, Turism-??, Delar av detta är Friluftslivredan gjort genom Naturvårdsverket, BSPA-projektet. GeologiKompletteringar Världsarvet, Kulturbehövs. Riksantikvarieämb etet Kommunerna bör diskutera förslaget och enas om det är bra eller inte. Om det kommer fram till att det inte ska göras så tas denna åtgärd bort från samverkansplanen. löpande 2011- – 270 – Uppskattad kostnad Löpande Forts. Tabell 17. Åtgärder/aktiviteter för hållbar utveckling av stränder. Åtgärd/Aktivitet Se över checklistor för tillståndsgivare att bocka av inför beslut Myndighets ansvar Genomförande ansvar Medaktörer Genomförande tid Lst Lst Kommuner 2011 Ansöka om gemensamt projekt Lst & kommun för riktad tillsyn Lst + Kommuner Lst + Kommuner Information & uppföljning av 'Svarta båtlänningar' Kommuner Kommuner Lst Lst + Kommuner ÅOF, FiV, Skogsstyrelsen, Trafikverket, SNF Skapa medvetenhet (seminarium samt info på internet) om naturvärden och konsekvenser av strandexploatering (riktad till allmänheten). Detta görs i samband med strategin 'Kampanj för ökad medvetenhet: naturvärden hos laguner & gunda vikar' Information (seminarium) om naturvärden och konsekvenser av strandexploatering (riktad till tjänstemän på myndigheter). Detta görs i samband med strategin 'Kampanj för ökad medvetenhet: naturvärden hos laguner & gunda vikar' Lst + Kommuner Lst + Kommuner Lst + Kommuner ÅOF, FiV, Skogsstyrelsen, Trafikverket, SNF – 271 – Uppskattad kostnad Finansiering Kommentar Behov av kompletteringar? Marina värden? Kommunen tillsyn strandskydd, Lst tillsyn vattenärenden 2011-2012 Naturvårdsverket? Boverket? 2013-2014 Kan tex göras Naturvårdsverket? genom:Flygbildsinv Boverket? entering 2013 2013 Naturvårdsverket? Boverket? Kan samköras med seminarium om naturvärden och muddring. Naturvårdsverket? Boverket? Bjuda in externa föreläsare? Experter i olika frågor? Kan samköras med seminarium om naturvärden och muddring. Forts. Tabell 17. Åtgärder/aktiviteter för hållbar utveckling av stränder. Åtgärd/Aktivitet Antagande av samverkansplanen i kommunfullmäktige och länsledning Kartläggning och zonering (utifrån skyddsvärde) av stränder görs i samverkansplanen eller under det efterföljande revideringsarbetet Myndighets ansvar Genomförande ansvar Lst + Kommuner Lst + Kommuner, Projektgruppen BSPA Lst + Kommuner Lst + Kommuner, Projektgruppen BSPA Medaktörer Genomförande tid våren 2011 Temagrupper, Referensgrupp – 272 – 2011-2012 Uppskattad kostnad Finansiering Kommentar april 2011 /Byt ut ordet antagande Samverkansplanen ska vara ett levande dokument. Om zonering ej hinns Naturvårdsverket med i samverkansplanen så bör det göras efteråt. 3.5.3 Ökad medvetenhet om naturvärden hos laguner och grunda vikar Strategin är bedömd som: Potentiell påverkan: High Genomförbarhet: High Total bedömning: EFFECTIVE Nedan presenteras de föreslagna åtgärderna. Se även tabell 19 samt resultatkedja för mer information och samband. Åtgärder för strategin ´ ökad medvetenhet om naturvärden hos laguner och grunda vikar´: Sammanställning av befintlig kunskap om känsliga områden för muddring. Identifiera områden som vi har dålig kunskap om I samverkansplanen presenteras en karta med känsliga områden för muddring. Denna är gjord utifrån befintlig kännedom om naturvärden. Eftersom vi i dag inte har kunskap om alla grunda vikar (och andra områden där muddring kan vara av intresse), så finns det områden där kompletterande inventeringar behöver göras. Kompletterande fältinventeringar för att fylla kunskapsluckor Utifrån ovanstående utförs kompletterande fältinventeringar. Fältinventeringar 'före och efter' Vi har i dagsläget brist på studier från området som visar vad som händer i den marina miljön i och med en muddring, dvs. om och och hur påverkar det den marina miljön? Anordna ett seminarium för myndigheter om biologiskt känsliga områden (platser och ekologisk betydelse) samt vilken påverkan muddring kan ge Information är som alltid viktigt för att skapa medvetenhet hos såväl allmänhet som myndigheter. Åtgärden kan med fördelad utföras i samband med seminarium kring naturvärden och konsekvenser av strandexploatering (se strategin Skapa medvetenhet (seminarium samt info på internet) om naturvärden och konsekvenser av strandexploatering). Arrangera ett seminarium för allmänheten om ekologiska betydelsen av grunda vikar samt konsekvenser av muddring Samma innehåll som ovanstående fast riktat till allmänheten. Ta kontakt med Kustbevakningen och hör om de har möjlighet att hjälpa till med att hålla koll på var det muddras inom BSPA. Ge dem karta över området med värdefulla marina områden + strand, samt känsliga miljöer för muddring Kustbevakningen rör sig mycket i området. Diskussioner bör föras med Kustbevakningen om hjälp med att övervaka var muddring sker i området. Det är i så fall viktigt att de förses med information och karta över känsliga marina områden samt muddringstillstånd. Även kommunerna bör naturligtvis delta vid denna diskussion. – 273 – Fjärranalys (flygfoto, satelitbilder m.m.) Genom fjärranalys kan förändringar i vattendjup etc upptäckas (syns ofta tydligt som mörka stråk på foton tagna från luften). Detta handlar om upptäckt av olagliga muddringar när de väl skett. Det kan dock vara mycket svårt att utreda ansvar i efterhand. Mål för strategin ´ ökad medvetenhet om naturvärden hos laguner och grunda vikar´: Nedan presenteras de föreslagna målen för en en ökad medvetenhet om naturvärden hos laguner och grunda vikar (se tabell 18). Tabell 18. I tabellen presenteras de uppsatta målen för strategin ökad medvetenhet om naturvärden hos laguner och grunda vikar. Numreringen av målen är desamma som i resultatkedjan. Mål/delmål Mud 1 År 2011 är områden med potentiell muddringsrisk identifierade Mud 2 År 2012 är känsliga områden för muddring identifierade och kartlagda (tex laguner, grunda vikar). Mud 3 Vid utgången av 2012 har samtliga berörda myndigheter fått tillgång till de sammanställda rapporter som görs kring påverkan av muddring på naturvärden i området. Mud 4 År 2015 har övervakningen ökat över vem som muddrar var och hur (jmf med år 2010). Mud 5 År 2015 har antalet muddringar i känsliga områden minskat med 80% jmf med 2010. Mäts genom antalet beviljade tillstånd. Mud 6 År 2015 sker ingen illegal muddring. Mäts genom fjärranalys, kustbevakning etc. – 274 – Tabell 19. Åtgärder/aktiviteter för ökad medvetenhet om naturvärden hos laguner och grunda vikar. Åtgärd/Aktivitet Sammanställning av befintlig kunskap om känsliga områden för muddring. Identifiera områden som vi har dålig kunskap om. Komplementerande fältinventeringar för att fylla kunskapsluckor Fältinventeringar 'före och efter' Anordna ett seminarium för myndigheter om biologiskt känsliga områden (platser och ekologisk betydelse) samt vilken påverkan muddring kan ge Arrangera ett seminarium för allmänheten om ekologiska betydelsen av grunda vikar samt konsekvenser av muddring Myndighets ansvar Genomförande ansvar Medaktörer Genomförande tid Lst Lst, Projektgruppen BSPA Kommuner, Temagrupper, Referensgrupp Lst + Kommuner Lst + Kommuner Lst + Kommuner Lst + Kommuner Lst + Kommuner Lst + Kommuner Lst + Kommuner Naturum + Lst + Kommuner Finansiering Kommentar 2010-2011 Naturvårdsverket Arbetet har påbörjats av BSPA-projektet. 2011-2012 Så fort möjlighet ges Naturvårdsverket, till att söka medel för Nya inventeringar av havsmyndigheten dessa miljöer bör det göras. 2012 ÅOF, FiV, Skogsstyrelsen, Trafikverket, SNF, Sjöfartverket ÅOF, FiV, Skogsstyrelsen, Trafikverket, SNF – 275 – Uppskattad kostnad Naturvårdsverket, Nya havsmyndigheten Kan samköras med aktiviteten ovan? Återbesök av muddrade lokaler. 2013 Bör samköras med seminarium om naturvärden och strandexploatering. 2013 Naturum arrangerar seminariet. Lst och kommuner står för informationen. Bör samköras med seminarium om naturvärden och strandexploatering. Forts Tabell 19. Åtgärder/aktiviteter för ökad medvetenhet om naturvärden hos laguner och grunda vikar. Myndighets ansvar Genomförande ansvar Medaktörer Genomförande tid Främja överenskommelse kring var muddring ej ska ske Lst Lst + Kommuner Fiskeriverket, lokala fiskare, ÅOF 2013 Ta kontakt med Kustbevakningen och hör om de har möjlighet att hjälpa till med att hålla koll på var det muddras inom BSPA. Ge dem karta över området med värdefulla marina områden + strand, samt känsliga miljöer för muddring. Lst Lst Kommuner, Kustbevakning 2013 För ökad tillsyn över vem som muddrar var och hur Kustbevakningen hjälper till med att ha tillsyn på var Kustbevakningen muddring sker i Höga Kusten. Kustbevakningen Lst + kommuner 2013 För ökad tillsyn över vem som muddrar var och hur Fjärranalys (flygfoto, satelitbilder m.m.) Lst + Kommuner Konsulter 2014 För ökad tillsyn över vem som muddrar var och hur Åtgärd/Aktivitet Lst + Kommuner – 276 – Uppskattad kostnad Finansiering Kommentar 3.5.4 Minskad frigöring av skadliga ämnen från förorenade områden Strategin är bedömd som: Potentiell påverkan: Very high Genomförbarhet: High Total bedömning: EFFECTIVE Åtgärder för strategin ´minskad frigöring av skadliga ämnen från förorenade områden´: Nedan presenteras de föreslagna åtgärderna. Se även tabell samt 21 resultatkedja för mer information och samband. Inventering av pågående och nedlagd verksamhet Vi vet i dagsläget inte vilka områden som är förorenade i BSPA-området, så det finns ett stort behov av inventeringar. Undersökningsfasen med inventering och klargörande av ansvarig är en process på ett par år. Områden med störst påverkan på marina miljön i BSPA-området prioriteras för sanering Prioriteringen av vilka områden som ska saneras kan göras först efter att inventeringarna är gjorda. Söka finansieringsstöd för skadliga ämnen från Naturvårdsverket Då inventering är gjord och det är klarlagt vilka förorenade områden som där sanering kan bekostas med statliga medel kan ansökan om medel skickas in till Naturvårdsverket. Tillsynsmyndigheten ställer krav mot verksamhetsutövaren att undersöka och åtgärda/sanera Sanering av ett förorenat område kan ske på två sätt; antingen via det så kallade tillsynsspåret eller så via bidragsspåret. Den dåvarande verksamhetsutövaren är ansvarig för saneringen om den faktiska driften av verksamheten har skett efter den 1 juli 1969. Ta fram restriktioner för markanvändning, båttrafik, ankring i förorenade områden För områden med höga halter av skadliga ämnen kan restriktioner behöva tas fram för att förhindra/minska risken för spridning av skadliga ämnen. Kan göras först sedan inventeringen är gjord. Information om de nya restriktionerna till kustbevakningen Det är viktigt att kustbevakningen förses med de nya restriktionerna. Kan göras först sedan inventeringen är gjord. Förse Trafikverket med information om de nya restriktionerna, så att de läggs in på sjökort (papperskartor och GIS) De nya restriktionerna måste in på sjökort för att båtfolk ska kunna känna till om ankringsförbud. Kan göras först sedan inventeringen är gjord. – 277 – Lägg in informationen om de nya restriktionerna (ankring mm) i båtlivbroschyren Ett kompletterande sätt att nå ut med information om de nya restriktionerna är att även lägga in dem i den båtlivsbroschyr som finns för området (behöver i så fall revideras). Kan göras först sedan inventeringen är gjord. Mål för strategin ´ minskad frigöring av skadliga ämnen från förorenade områden´: Nedan presenteras de föreslagna målen för en minskad frigöring av skadliga ämnen från förorenade områden (se tabell 20). Tabell 20. I tabellen presenteras de uppsatta målen för strategin en minskad frigöring av skadliga ämnen från förorenade områden. Numreringen av målen är desamma som i resultatkedjan. Mål/delmål Skad ämnen 1 År 2014 ska x förorenade områden vara utredda Skad ämnen 2 År 2019 ska x st av de utredda förorenade områdena vara sanerade Skad ämnen 3 År 2015 ska restriktionerna finnas för x antal områden Skad ämnen 4 År 2015 finns informationen tillgänglig i båtbroschyr, GPS och sjökort Skad ämnen 5 År 2015 ska utsläpp av skadliga ämnen från reningsverk minskat med 25 % jämfört med 2010. Skad ämnen 6 År 2020 ska halterna av mediciner i fisk minskat sedan 2011 Skad ämnen 7 År 2020 ska halterna av dioxiner i fisk minskat sedan 2011 – 278 – Tabell 21. Åtgärder/aktiviteter för en minskad frigöring av skadliga förorenade områden. Åtgärd/Aktivitet Inventering av pågående verksamhet Inventering av nedlagd verksamhet Områden med störst påverkan på marina miljön i BSPA-området prioriteras för sanering Myndighets ansvar Genomförande ansvar Medaktörer Genomförande tid Uppskattad kostnad Lst + kommuner Lst + kommuner Verksamhetsutövare 2011- snarast möjligt Lst Lst Kommuner 2011- snarast möjligt Lst + kommuner Lst + kommuner Kommuner 2015? Kan göras efter inventering 2015 Innan detta kan göras måste vi ha kunskap om vilka områden som är förorenade och kan bekostas med statliga medel Finansiering Kommentar Söka finansieringsstöd för skadliga ämnen från Naturvårdsverket för objekt utan privat ansvar Lst Lst Tillsynsmyndigheter ställer krav på verksamhetsutövare att undersöka och åtgärda/sanera Lst + kommuner Verksamhetsutöva ren 2011-2020 Ta fram restriktioner för markanvändning, båttrafik, ankring i förorenade områden Lst + kommuner Tillsynsmyndighet 2015? Kan göras efter inventering Kustbevakningen 2015? Kan göras efter inventering Information om de nya restriktionerna till kustbevakningen Förse Trafikverket med information om de nya restriktionerna, så att de läggs in på sjökort (papperskartor och GIS) Lägg in informationen om de nya restriktionerna (ankring mm) i båtlivsbroschyren Lst + kommuner Kommuner Verksamhetsutövar en Lst Lst Trafikverket 2015? Kan göras efter inventering Kommuner Kommuner Lst, Båtklubbar 2015? Kan göras efter inventering – 279 – 3.5.5 Minskat utsläpp av skadliga ämnen från pågående verksamheter Strategin är bedömd som: Potentiell påverkan: Very high Genomförbarhet: High Total bedömning: EFFECTIVE Åtgärder för strategin ´minskat utsläpp av skadliga ämnen från pågående verksamheter´: Nedan presenteras de föreslagna åtgärderna. Se även tabell 22 samt resultatkedja för mer information och samband. Prövning/omprövning av verksamheter Genom prövning och omprövning av pågående verksamheter kan utsläppen av skadliga ämnen regleras. Mål för strategin ´minskat utsläpp av skadliga ämnen från pågående verksamheter´: Inga mål satta. – 280 – Tabell 22. Åtgärder/aktiviteter för ett minskat utsläpp av skadliga ämnen från pågående verksamheter. Åtgärd/Aktivitet Prövning/omprövning av verksamheter Myndighets ansvar Lst Genomförande ansvar Lst Medaktörer Genomförande tid Kommuner Löpande när verksamheter söker tillstånd eller förändring i sin verksamhet – 281 – Uppskattad kostnad Finansiering Kommentar 3.5.6 Ökad medvetenhet om hantering av kemikalier och läkemedel i hemmet Strategin är bedömd som: Potentiell påverkan: Medium Genomförbarhet: Very High Total bedömning: LESS EFFECTIVE Nedan presenteras de föreslagna åtgärderna. Se även tabell23 samt resultatkedja för mer information och samband. Åtgärder för strategin ´ ökad medvetenhet om hantering av kemikalier och läkemedel i hemmet´: Information via skolor till barn (hur naturen påverkas av skadliga ämnen) Att förklara för barn om hur naturen påverkas av oss människor är många gånger ett bra sätt att nå ut med information i samhället. Barnen är vår framtid och de har stor påverkan på sina föräldrar. TV-reklam om handhavandet avläkemedel & kemikalier i hemmet Kanske ett av de effektivaste sätten att nå ut med information till så många som möjligt. Ta fram information om hur läkemedel påverkar miljön, ska finnas tillgänglig vid försäljningsställen Med kunskap om att naturen kan påverkas av de läkemedel som vi spolar ner i avloppet kan nog få många av oss att tänka till en gång extra och gå tillbaka med överblivna läkemedel till försäljningsstället. Däremot läkemedel som vi själva har konsumerat är det svårare att göra någonting åt. Dessa går ut via avloppet och där handlar det mer om kapaciteten hos reningsverken att rena vattnet från läkemedel, något som det i dag inte finns bra metoder för. Ta fram infofolder om hantering av läkemedel och kemikalier i hemmet, riktad till husägare i BSPA HK En sådan folder skulle kunna distribueras till samtliga hushåll i Höga Kusten. Mål för strategin ´ ökad medvetenhet om hantering av kemikalier och läkemedel i hemmet´: Se mål 5 i tabell 20. – 282 – Tabell 23. Åtgärder/aktiviteter för ökad medvetenhet om hantering av hantering av kemikalier och läkemedel i hemmet. Åtgärd/Aktivitet Myndighets ansvar Genomförande ansvar Medaktörer Genomförande tid Information via skolor till barn (hur naturen påverkas av skadliga ämnen) Lst, Kommuner 2013 TV-reklam om handhavandet avläkemedel & kemikalier i hemmet NV, Lst, Kommuner 2013 Ta fram information om hur läkemedel påverkar miljön, ska finnas tillgänglig vid försäljningsställen NV, Lst, Kommuner Ta fram infofolder om hantering av läkemedel och kemikalier i hemmet, riktad till husägare i BSPA HK NV, Lst, Kommuner Försäljningsställen av läkemedel – 283 – Uppskattad kostnad Finansiering Kommentar 2013 Kan t ex göras via kommunernas miljöalmanacka 2013 Kan t ex göras via kommunernas miljöalmanacka 3.5.7 Minimal miljöpåverkan från fiskodlingar Strategin är bedömd som: Potentiell påverkan: High Genomförbarhet: High Total bedömning: EFFECTIVE Åtgärder för minimal miljöpåverkan från fiskodlingar: Nedan presenteras de föreslagna åtgärderna. Se även tabell 24 samt resultatkedja för mer information och samband. Ökad tillsyn Ökad tillsyn innebär t ex ökat antal fältbesök vid odlingarna samt vad som ses över vid ett tillsynsbesök. Det finns idag inget krav på ett visst antal besök per år. Det bör ställas krav på minst ett visst antal tillsynsbeök per år, förslagsvis minst 2 per år. För att möjliggöra en sammanställd 3-års rapport över samtliga fiskodlingar i området så behövs ett standardiserat tillsynsprotokoll som tillgodoser att samma saker noteras vid respektive odling. Där bör följande uppgifter finnas med: odlad mängd fisk, arter, fodersort, förbrukad fodermängd, antal rymlingar, antal döda fiskar, antal uttag av fisk, förekomst av sjukdomar och parasiter, behandling av kassar. För att få in en ökad rapportering från allmänheten om t ex rymda fiskar, förekomst av en ökad mängd fintrådiga alger eller försämrad vattenkvalitet, så behöver allmänheten få information om till vem de ska rapportera. En ökad tillsyn av fiskodlingarna i området ger en ökad insyn och en ökad tilltro till resultatet, vilket i längden ger en ökad acceptans för fiskodlingar. Ökad kunskap Det finns ett stort behov av ytterligare kunskap kring fiskodlingar, dels ökad kunskap om hur de påverkar miljön i Höga Kusten och dels ökad kunskap om så kallade kompensationsåtgärder, så som t ex slamsugning. Inventeringar vid respektive odling skulle behöva göras för att kartlägga påverkansområdet samt eventuella effekter. Ett första steg i det arbetet är att göra en videoinventering av bottnarna. Ett viktigt led i detta är även att utföra strömmätningar. Därefter bör dykinventeringar och bottenfauna studier utföras. Utöver detta finns behov av att göra så kallade ’Före och Efter’–inventeringar (s.k. BACIundersökning), dvs inventeringar innan en fiskodling anläggs samt inventeringar efter att den varit igång ett tag. Detta bör göras så snart tillfälle ges, men före eventuell påverkan startar, vilket kan vara t ex innan flytt av en odling. BACI–undersökningar är det enda sättet att säkert påvisa eventuell påverkan på miljön, då alla eventuella förändringar endast kan ha orsakats av verksamheten. Det förutsätter dock att undersökningarna före och efter görs under samma årstid. – 284 – Det finns även behov av en sammanställd kunskap kring områdets fiskodlingar. Vi föreslår därför att det tas fram en rapport över samtliga fiskodlingar vart 3:e år. I dag görs miljörapporter från respektive odling (iaf de större odlingarna), men ingen sammanställning över hela området. För att samla in uppgifter från allmänheten föreslås en enkät tas fram med frågor kring förekomst av rymlingar i området och eventuell miljöpåverkan från odlingarna, så som en ökad mängd fintrådiga alger eller försämrad vattenkvalitet. I dagsläget rapporteras sällan fiskrymningar eller liknande av allmänheten. Enkäten bör gå till lokala fiskare m.fl. som har stor kännedom om området och vistas i närheten av odlingarna. Förslagsvis skickas enkäten till temagrupperna för vidare distribution ut i byarna. Enkäten kan även lämnas till personer som köper fiskekort om antalet regnbågar de fått. Behovet av ökad kunskap kring fiskodlingar och alternativa lösningar är så pass stort att det vore önskvärt att ett forskningsprojekt startas kring det. Ett sådant forskningsprojekt bör täcka in hela spannet från odlingens miljöpåverkan till alternativa lösningar och kompensationsåtgärder. Behovet av ökad kunskap är stor. För detta ändamål bör frågan diskuteras med universitet. Se över befintliga odlingar De befintliga odlingarnas villkor bör ses över vad gäller lokalisering och utsläppstillstånd. Detta kan göras i dessa två sammanhang: 1) i samband med prövning och tillsyn 2) i samband med tidsbegränsade omprövningar Vid behov ska skärpta utsläppskrav ställas. Speciellt höga krav ska ställas i områden med känslig natur. Nollösning verkställs om det finns bevis för stor skada på den marina miljön. Enligt fiskerlagstiftningen kan ett tillstånd att bedriva fiskodling återkallas om de villkor som gäller för tillståndet inte uppfylls. Länsstyrelsen får även ändra eller upphäva villkor eller andra bestämmelser, eller meddela nya bestämmelser i ett tillstånd att bedriva fiskodling. Höga restriktioner i känsliga områden Höga restriktioner i känsliga områden bör införas. Hela BSPA-området är utsett som riksintresse i sin helhet enligt kapitel 4 miljöbalken samt för friluftsliv och naturvård enligt kap 3 miljöbalken. Inom området av riksintresse bör stor restriktivitet gälla för fiskodlingar. Inom BSPA Höga Kusten har följande områden identifierats som extra känsliga för fiskodlingar: Grunda, skyddade vikar (med ett begränsat vattenutbyte med det utanförliggande havet) Laguner I närheten av mynnande vattendrag med uppvandrande fisk I naturliga lekområden för fisk i havet Fjärdar med dålig vattenomsättning I närheten av värdefulla marina områden I områden som utgör referensområden för den regionala eller nationella miljöövervakningen I närheten av skyddade områden (nationalpark, naturreservat, Natura2000, fågelskyddsområden) Inga nya odlingar bör ges tillstånd i de utpekade känsliga naturområdena. – 285 – Goda exempel: Ekologisk hänsyn är en förutsättning för ett hållbart vattenbruk. Ekologi och ekonomi måste gå hand i hand för att en långsiktig och hållbar positiv utveckling ska kunna ske. En viktig utvecklingsväg för att göra vattenbruket mer miljöanpassat är en fortsatt vidareutveckling av landbaserad odlingsteknik. För genomströmmande vatten i landbaserade anläggningar har olika filtersystem utvecklats för att rena förorenat vatten från fosfor och även kväve innan det återgår till recipienten. Kväve är dock generellt svårare och dyrare att rena. En annan teknik är att utveckla kombinerade system där avfallet utnyttjas till produktion av olika grödor (Fiskeriverket). I BSPA-omårdets närhet finns exempel på att det är möjligt i praktiken. I Kattastrand utanför Härnsösand finns en kretsloppsanläggning som bygger på en intressant idé om att i ett slutet system kombinera fiskodling med produktion av grönsaker. Kväve och fosfor från fiskodlingsdelen får här passera genom odlingsbäddar där näringen tas upp av växterna. Mål för strategin Minimal miljöpåverkan från fiskodlingar: Nedan presenteras de föreslagna målen för minimal miljöpåverkan från fiskodlingar (se tabell 23). Tabell 23. I tabellen presenteras de uppsatta målen för strategin Minimal miljöpåverkan från fiskodlingar. Numreringen av målen är desamma som i resultatkedjan. Mål/delmål Fiodl 1 År 2011 är samverkansplanen för BSPA Höga Kusten antagen (annat ord?) av länsledning samt kommunfullmäktige. Här pekas värdefulla marina områden ut samt områden känsliga för fiskodling. Fiodl 2 Från och med år 2011 ges inga nya tillstånd för fiskodlingar i känsliga naturområden Fiodl 3 År 2011 (och vart 3:e år därefter) finns en sammanställd rapport över samtliga odlingar i området (odlade mängder, utsläpp, annat som hänt) Fiodl 4 År 2012 använder samtliga fiskodlingar i BSPA-området standardiserade rapporteringsprotokoll som möjliggör 3års rapporten Fiodl 5 År 2011 sker en ökad tillsyn av fiskodlingar inom BSPA-området (jmf med år 2010) Fiodl 6 År 2011 har tillståndsgivare och tillsynsmyndigheter aktuellt underlagsmaterial kring fiskodlingar och marina miljön Fiodl 7 År 2018 mår havsbotten kring samtliga odlingar bra. Detta mäts genom: dykinventeringar av vegetation, mätningar av syrehalt botten, provtagning bottenfauna – 286 – Tabell 24. Åtgärder/aktiviteter för minimal miljöpåverkan från fiskodlingar. Myndighets ansvar Genomförande ansvar Medaktörer Genomförande tid Lst Projektgruppen Temagrupper, referensgrupp 2010 - feb 2011 Producera en sammanställd rapport över samtliga odlingar i BSPA-området vart 3:e år. Detta för att få en enhetlig bild av fiskodlingarna i BSPAområdet. Lst + kommuner Projektgruppen(1:a gången), därefter förvaltningsorganisati onen Temagrupper, referensgrupp 2010-2020 (vart 3:e år) Detta görs första gången i samverkansplanen för BSPA-Höga Kusten Kommuner och Lst diskuterar ökad tillsyn av fiskodlingar (kontroll&uppföljning) Lst + kommuner Kommuner Fiskodlare 2011 Fler fältbesök vid odlingarna Lst Lst Kommuner, odlaren fr.om. 2011 Åtgärd/Aktivitet Peka ut värdefulla marina områden i samverkansplanen, samt även känsliga områden för fiskodling Sök medel för inventeringar kring fiskodlingar Inventeringar 'Före' och 'Efter' vid en odling (t ex vid omlokalisering) Lst Kommuner Odlaren, Konsulter 2011-2020 Se över befintliga fiskodlingars villkor i samband med tidsbegränsade omprövningar Lst Miljöprövningsdelega tionen Kommuner kontinuerligt Tillsynsmyndighet Tillsynsmyndighet Se över befintliga fiskodlingars villkor i samband med prövning och tillsyn kontinuerligt – 287 – Uppskattad kostnad Finansiering Kommentar BSPA-projektet Odlaren Detta ska alltid göras vid omlokalisering av befintliga odlingar samt vid nylokalieringar. Forts Tabell 24. Åtgärder/aktiviteter för minimal miljöpåverkan från fiskodlingar. Åtgärd/Aktivitet Diskutera behovet av forskningsprojekt kring fiskodlingar med universitet (miljöpåverkan, kompensationsåtgärder ) Myndighets ansvar Genomförande ansvar Medaktörer Genomförande tid Lst Lst Universitet, forskare 2011 2012 Naturum ansvarig för arrangerandet av Söka från nya seminariet, Lst och havsmyndigheten? kommuner förser med information Söka från nya havsmyndigheten? Arrangera seminarium om fiskodlingar (riktad till såväl allmänhet som myndigheter) Lst + kommuner Naturum Fiskodlare, Temagrupper, Referensgrupp, allmänhet, myndigheter Ta fram och skicka ut enkät riktad till fiskare (yrkes- och sportfiskare) med frågor om förekomst av rymlingar Lst Lst + kommuner Temagrupper 2012 Säkerställ att tillståndsgivare och tillsynsmyndigheter har aktuellt underlagsmaterial kring fiskodlingar och marina miljön Lst + kommuner Lst + kommuner Fiskodlare 2011 Sprid information till allmänheten om till vem de ska rapportera eventuella rymlingar, ökad mängd fintrådiga alger, försämrad vattenkvalitet Lst + Kommuner Lst + kommuner Temagrupper – 288 – 2012 Uppskattad kostnad Finansiering Kommentar Kan göras i samband med seminarium 2012, samt via hemsidor och utskick av enkät 3.5.8 Ökad reningsgrad näringsämnen kommunala reningsverk Strategin är bedömd som: Potentiell påverkan: High Genomförbarhet: High Total bedömning: EFFECTIVE Åtgärderna är i första hand inriktade mot att ytterligare minska mängden fosfor. Växterna i havet behöver en balans mellan näringsämnena kväve och fosfor och här hos oss förekommer kväve i överskott jämtemot fosfor, vilket betyder att det är mängden fosfor som håller tillbaks många växter och växtplankton. Om det tillsätts mer fosfor till havet så sätter produktionen av växtplankton igång med full fart med risk för ökad algblomning. Av den anledningen inriktas åtgärderna i samverkansplanen mot i första hand fosfor. Av samma anledning har reningsverk i Bottenhavet idag krav på rening av fosfor, men ej av kväve. Åtgärder för ökad reningsgrad näringsämnen kommunala reningsverk: Nedan presenteras de föreslagna åtgärderna. Se även tabell 26 samt resultatkedja för mer information och samband. Sammanställning & uppföljning av kommunala reningsverk (reningsgrad, utsläpp...) Kommunen sammanställer och följer kontinuerligt upp de kommunala reningsverkens verksamhet och resultat. Kommunen antar VA-plan samt budget VA=vatten och avloppsplan Efter inventeringar och sammanställning av de kommunala reningsverkens verksamhet och funktion kan kommunen upprätta en VA-plan. Numera ska även enskilda avlopp finnas med i VA-planen. Genomförande av framtagen VA-plan Kommunen genomför efter eget beslut den framtagna VA-planen. Ökad tillsyn av reningsverk (kontroll & uppföljning) och vid behov åtgärdsprogram Kommunen genomför den kontroll och uppföljning av de kommunala reningsverken som är nödvändig och upprättar vid behov särskilda åtgärdsprogram för att uppnå önskat resultat. Mål för ökad reningsgrad näringsämnen kommunala reningsverk: Nedan presenteras de föreslagna målen för en ökad reningsgrad av näringsämnen hos kommunala reningsverk (se tabell 25). – 289 – Tabell 25. I tabellen presenteras de uppsatta målen för strategin en ökad reningsgrad av näringsämnen hos kommunala reningsverk. Numreringen av målen är desamma som i resultatkedjan. Mål/delmål Avl 1 Vid utgången av 2011 ska en sammanställning finnas över kommunala reningsverk i Höga Kusten (utsläpp, reningsgrad etc) Avl 2 År 2012 (lämpligt år?) pågår ett arbete med att ta fram en VA-plan inkl. budget för hela kust- och skärgårdsområdet Avl 3 År 2018 har antalet bräddningar i kommunala reningsverk minskat med 75% (lämpligt mål?) jmf med år 2010 Avl 4 År 2018 har reningsgraden i de kommunala reningsverken ökat med 10% (lämpligt mål?) jmf med år 2010. Tabell 26. Åtgärder/aktiviteter för ökad reningsgrad av näringsämnen kommunala reningsverk. Myndighets ansvar Genomförande ansvar Sammanställning & uppföljning av kommunala reningsverk (reningsgrad, utsläpp...) kommuner kommuner Kommunen antar VA-plan samt budget kommuner kommuner Genomförande av framtagen VA-plan kommuner kommuner Ökad tillsyn av reningsverk (kontroll&uppföljning) och vid behov åtgärdsprogram kommuner kommuner Åtgärd/Aktivitet Medaktörer – 290 – Genomförande tid Uppskattad kostnad Finansiering Kommentar 3.5.9 Ökad reningsgrad näringsämnen enskilda avlopp Strategin är bedömd som: Potentiell påverkan: High Genomförbarhet: High Total bedömning: EFFECTIVE Åtgärder för ökad reningsgrad näringsämnen enskilda avlopp: Nedan presenteras de föreslagna åtgärderna. Se även tabell 28 samt resultatkedja för mer information och samband. Information om möjligheten till bättre rening, samt varför det ska renas-hur mycket påverkan det har i området (riktad till husägare) Pågår i Örnsköldsviks kommun. Nationellt projekt 2011-2012 (inga medel beviljade än). Kramfors kommun deltar ej i det nationella projektet. Inventering av enskilda avlopp i kustområdet (ålder, reningsgrad…) En heltäckande inventering av hela kommunerna beräknas ta väldigt lång tid. Om däremot kustområdet inom BSPA-området prioriteras så beräknas det ta ca 10 år. Arbete med att inventera enskilda avlopp pågår idag inom bägge kommunerna. Sammanställning över var vi har övergödningskänsliga havsvikar. Identifiera områden som vi har dålig kunskap om. Vattenmyndigheten och länsstyrelsen sammanställer en karta över var vi har övergödningskänsliga havsvikar och identifierar områden som vi i dagsläget saknar information om. Sprid information om övergödningskänsliga naturområden till kommuner och inom länsstyrelsen Vattenmyndigheten och länsstyrelsen sprider information om de övergödningskänsliga naturområdena. Ta fram restriktioner för övergödningskänsliga områden Kommunen tar efter inventering och sammanställning övergödningskänsliga områden fram restriktioner för Kommunen pekar ut omvandlingsområden Kommunen ansvarig för att peka ut omvandlingsområden på uppdrag av länsstyrelsen. Med omvandlingsområden menas sammanhängande fritidshusområden om minst 10 fastigheter där omvandling mot permanentboende pågår. Omvandlingsområden uppfyller ofta inte dagens vatten- och avloppsstandard och kräver därför åtgärder i någon form. Ökad tillsyn av enskilda avlopp (kontroll & uppföljning), fokus på övergödningskänsliga områden Kommunen ökar vid behov och prioritering tillsyn av enskilda avlopp, med fokus på övergödningskänsliga områden. – 291 – "Morötter" (ekonomisk kompensation) för förbättrat befintligt enskilt avlopp Att förbättra sitt enskilda avlopp kan många gånger handla om stora ekonomiska kostnader. För att underlätta för privatpersoner bör ekonomiskt stöd erbjudas i form av t ex ROT-avdrag. Möjligheterna till att söka LOVA-bidrag bör undersökas. Mål för ökad reningsgrad näringsämnen enskilda avlopp: Nedan presenteras de föreslagna målen för en ökad reningsgrad av näringsämnen hos enskilda avlopp (se tabell 27). Tabell 27. I tabellen presenteras de uppsatta målen för strategin en ökad reningsgrad av näringsämnen hos enskilda avlopp. Numreringen av målen är desamma som i resultatkedjan. Mål/delmål Avl 5 År 2011, vet handläggarna på de två kommunerna avloppsutsläppens påverkan på känsliga områden och vill göra något år det Avl 6 Vid utgången av 2012 ska karta över övergödningskänsliga havsvikar & mynningsområden vara framtagen Avl 7 Vid utgången av 2013 är 25% av de övergödningskänsliga havsvikarna inventerade på enskilda avlopp Avl 8 År 2013 ska högre restriktioner gälla för avlopp i övergödningskänsliga områden Avl 9 Vid slutet av 2012 har kommunerna identifierat områden där avloppssystemen kommer att ändras – 292 – Tabell 28. Åtgärder/aktiviteter för ökad reningsgrad av näringsämnen hos enskilda avlopp. Myndighets ansvar Genomförande ansvar Information om möjligheten till bättre rening, samt varför det ska renas-hur mycket påverkan det har i området (riktad till husägare) kommuner kommuner Inventering av enskilda avlopp i kustområdet (ålder, reningsgrad…) kommuner kommuner Sammanställning över var vi har övergödningskänsliga havsvikar. Identifiera områden som vi har dålig kunskap om Vattenmyndigheten, Lst Vattenmyndigheten, Lst Sprid information om övergödningskänsliga naturområden till kommuner och inom Lst Vattenmyndigheten, Lst Vattenmyndigheten, Lst Ta fram restriktioner för övergödningskänsliga områden kommuner kommuner Kommunen pekar ut omvandlingsområden kommuner kommuner Ökad tillsyn av enskilda avlopp (kontroll & uppföljning), fokus på övergödningskänsliga områden kommuner kommuner "Morötter" (ekonomisk kompensation) för förbättrat befintligt enskilt avlopp kommuner kommuner Åtgärd/Aktivitet Medaktörer Genomförande tid Uppskattad kostnad Finansiering 2011-2012 Naturvårdsverket 2012-2021 Naturvårdsverket Kommentar Naturvårdsverket ROT-avdrag, LOVA – 293 – "distribueras" via kommuner 3.5.10 Skapa skyddszoner mot vatten Strategin är bedömd som: Potentiell påverkan: High Genomförbarhet: High Total bedömning: EFFECTIVE Skyddszoner förhindrar/minskar så väl materialtransport som näringsläckage från land till vatten, detta genom att skyddszonen fungerar som ett filter för fina jordpartiklar, näringsämnen och partikelbundna växtskyddsmedel. Främst bidrar skyddszonen till att minska läckaget av partikelbundet fosfor. Att skyddszonen har mindre betydelse för läckaget av kväve beror på att fosforn är bunden till partiklar medan kvävet följer med själva vattnet. Åtgärder för att minska kväve handlar istället mer om att minimera mängden nitratkväve i marken under tider när avrinningen färväntas vara stor (Jordbruksverket et al., 2010). Man brukar skilja mellan ’vanlig skyddszon’ och anpassad skyddszon. En anpassad skyddszon är belägen mitt i en åker/fält kring t ex ytvattenbrunnar. En ’vanlig skyddszon’ definieras i jordbruket som en 6-20 m bred zon som ligger på åkermark som gränsar mot vatten (t ex vattendrag, sjö, hav eller damm). Zonen ligger i åkerns kant men fortfarande på åkermarken. Den ska vara vegetationsbevuxen (ofta med vall), inga gödselmedel eller kemiska växtskyddsmedel får användas inom zonen och ingen jordbearbetning får ske (Jordbruksverket et al., 2010). Jordbruk, skogsbruk och annan markanvändning utan skyddszoner orsakar ökade materialoch näringstransporter till vattnet. Fosfor följer med markpartiklar vid skogsavverkningar och dikning samt jordbruk. Åtgärder för att skapa skyddszoner mot vatten: Nedan presenteras de föreslagna åtgärderna för att minska material- och näringsläckage. Se även tabell 30 samt resultatkedja för mer information och samband. Informera jordbrukare (ev via LRF) om negativa konsekvaneser av materialtransport och näringsläckage samt ekologiska nyttan av skyddszoner och ekonomisk vinning Det är viktigt att gödsling sker vid rätt tidpunkt, att rätt mängd gödsel används samt att gödsling sker med skyddszon mot vatten. För att uppnå detta informeras jordbrukare (ev via LRF) om nyttan av skyddszoner för att förhindra materialtransport och näringsläckage från jordbruksmark. Förslagsvis inleds informationen med ett stormöte, föjt av individuell rådgivning med besök hos respektive lantbrukare för diskussion kring näringscirkulationen på gården och vad som kan göras för att minska näringsläckaget. Viktigt att betona att minskat näringsläckage är en ekonomisk vinning för lantbrukaren. Genomför information & rådgivning (liknande 'Greppa näringen') Vid detta tillfälle infomeras om skyddszoner och dammar för fosfor uppsamling m.m. Bidragsregler för ekonomiskt jordbruksstöd ändras så att skyddszoner mot vatten upprättas Detta behövs för att åstadkomma en tydlig ekonomisk motivation för att använda produktiv mark som skyddszon mot vatten. I dagsläget kan inget ekonomiskt stöd ges till upprättandet av skyddszoner i Norrland, detta eftersom inga medel avsätts nationellt för detta. Åtgärden – 294 – genomförs genom att länsstyrelsen påverkar jorbruksverket samt LRF om behovet av skyddszoner även hos oss. Informera skogsägare om negativa konsekvenser av materialtransport och näringsläckage samt ekologiska nyttan av skyddszoner mot vatten Skyddszoner för att förhindra materialtransport och näringsläckage från skogsbruksmark. Gödsling måste ske på ett genomtänkt sätt. Skogsstyrelsen har tagit fram en manual för detta, det handlar om bättre efterlevnad av den strategin. T.ex kan en folder tas fram som förklarar ekologiska konsekvenserna av materialtransport, näringsläckage samt nyttan av skyddszoner mot vatten. Mål för strategin Skapa skyddszoner mot vatten: Nedan presenteras de föreslagna målen för att skapa skyddszoner mot vatten för att minska material- och näringsläckage (se tabell 29). Tabell 29. I tabellen presenteras de uppsatta målen för strategin Skapa skyddszoner mot vatten för att minska material- och näringsläckage. Numreringen av målen är desamma som i resultatkedjan. Mål/delmål skyddzon 1 År 2013 (är det realistiskt år?) har Skogsstyrelsen följt upp råd och riktlinjer för att trygga bättre skyddszoner mot vatten samt skonsamma avverkningsmetoder (t ex undvik körskador) skyddzon 2 År 2016 sker gödsling inom jordbruket på ett ekologiskt bra sätt. Detta utifrån kartläggningen som görs vid 2 tillfällen av gödslingen inom jordbruket i Höga Kusten skyddzon 3 År 2016 sker ingen plöjning/harvning inom jordbruket utan skyddszon mot vatten skyddzon 4 År 2016 sker inget skogsbruk utan skyddszon mot vatten – 295 – Tabell 30. Åtgärder/aktiviteter för att skapa skyddszoner mot vatten för att minska material- och näringsläckage Myndighets ansvar Genomförande ansvar Medaktörer Genomförande tid Informera jordbrukare (ev via LRF) om negativa kosekvaneser av materialtransport och näringsläckage samt ekologiska nyttan av skyddszoner och ekonomisk vinning Lst Lst (Lantbruksenheten) Jordbrukare, kommuner 2012 befintliga medel? Genomför information & rådgivning (linande 'Greppa näringen') Lst Lst (Lantbruksenheten) Jordbrukare, kommuner 2013 Lst (Rådgivningsprojektet) Bidragsregler för ekonomiskt jordbrukarstöd ändras så att skyddszoner mot vatten upprättas Jordbruksverket Jordbruksverket Lst, kommuner 2013 Informera skogsägare ekologiska konsekvenser av materialtransport, näringsläckage samt ekologiska nyttan av skyddszoner mot vatten Lst Lst (Lantbruksenheten) Privata skogsägare, kommuner 2012 Åtgärd/Aktivitet – 296 – Uppskattad kostnad Finansiering Kommentar 3.5.11 Upprätta fria vandringsvägar Strategin är bedömd som: Potentiell påverkan: Very high Genomförbarhet: High Total bedömning: EFFECTIVE Åtgärder för att upprätta fria vandringsvägar Nedan presenteras de föreslagna åtgärderna. Se även tabell 32 samt resultatkedja för mer information och samband. Information om vandringshinder och deras ekologiska konsekvenser, riktat till Trafikverket, kommuner, Lst samt till de som gör MKB Ett viktigt led i arbetet mot målet om minskat antal vandringshinder i området är informationsspridning. Informationen om vandringshinder och deras ekologiska betydelse behöver spridas till såväl Tafikverket, kommuner, länsstyrelse, till de som gör MKB:er samt till ansvariga för brorenoveringar. Sammanställ ekologiska konsekvenser av vandringshinder samt kostnader återställning, lämna till nationell nivå Med nationell nivå åsyftas Naturvårdsveket eller den nya Havsmyndigheten. för Ta fram åtgärdsplan för felaktiga vägövergångar För de felaktiga vägövergångarna tas åtgärdsplaner fram med tillhörande kostadsuppskattningar och budget. Detta kan sedan ligga till gund för ansökan om extra medel från Naturvårdsverket eller den nya Havsmyndigheten. Motivera större anslag från NV för åtgärdande av vandringshinder Det finns ett stort behov av att åtgärda vandringshinder i området, men för att klara av detta behövs ökade medel från nationellt håll. Miljödomstolen ställer villkor för nyetablering att det ska göras faunapassager Det bör först undersökas hur situationen är idag och därefter vid behov skärpa kraven. Ta reda på hur många vattendomar som finns i området idag samt hur de är formulerade Gör en kartläggning av hur det ser ut i området med vattendomar och hur de lyder. Det kan finnas behov av att få dem omprövade. Ansökan om utrivning av damm Ansökan (enligt 11:19) kan göras av dammägare till miljödomstolen om att riva ut en dammanläggning. Dammägaren blir då av med skötselansvaret vilket är positivt då det hanldar om t ex gamla förfalllna dammar. Begär omprövning av vattendomar Begär omprövning av vattendomar vid behov. Görs till Kammarkollegiet. Även länsstyrelse och Naturvårdsverkerket kan kan driva omprövningar. – 297 – Inrätta faunapassager vid regleringsdammar (praktiskt fältarbete) Vid regleringsdammar kan det många gånger handla om att upprätta passager förbi dammen för vandrande fisk etc. Mål för strategin upprätta fria vandringsvägar Nedan presenteras de föreslagna målen för att upprätta fria vandringsvägar (se tabell 31). Tabell 31. I tabellen presenteras de uppsatta målen för strategin Upprätta fria vandringsvägar. Numreringen av målen är desamma som i resultatkedjan. Mål/delmål Vanhind 1 År 2013 är en åtgärdsplan för befintliga felaktiga vägövergångar framtagen Vanhind 2 År 2014 finns mer medel tillgängliga för åtgärdande av befintliga felaktiga vägövergångar (jmf med 2010) Vanhind 3 år 2016 är 50% av de gamla vattendomarna i området omprövade (jmf med 2010) Vanhind 4 År 2018 är alla vägövergångar som utgör vandringshinder samt dammar där vattendom ej gäller i området åtgärdade – 298 – Tabell X. Åtgärder/aktiviteter för att upprätta fria vandringsvägar. Tabell 32. Åtgärder/aktiviteter för att upprätta fria vandringsvägar. Åtgärd/Aktivitet Myndighets ansvar Genomförande ansvar Medaktörer Genomförande Uppskattad tid kostnad 2012 Finansiering Information om vandringshinder och deras ekologiska konsekvenser, riktat till Trafikverket, kommuner, Lst samt till de som gör MKB Lst Lst Trafikverket, upprättare av MKB:er, Vattenmyndigheten Information om vandringshinder och deras ekologiska konsekvenser, riktat till ansvariga för brorenoveringar Lst Kommuner Ansvariga för brorenoveringar 2012 Sammanställ ekologiska konsekvenser av vandringshinder samt kostnader för återställning, lämna till nationell nivå Lst Lst+kommuner Naturvårdsverket 2012 befintliga medel Ta fram åtgärdsplan för felaktiga vägövergångar Lst Lst + kommuner Trafikverket, Vattenmyndigheten 2013 Naturvårdsverket Motivera större anslag från NV för åtgärdande av vandringshinder Lst Lst Kommuner 2013 befintliga medel Miljödomstolen Miljödomstolen Lst, kommuner 2013 Miljödomstolen ställer villkor för nyetablering att det ska göras faunapassager – 299 – Kommentar Forts Tabell 32. Åtgärder/aktiviteter för att upprätta fria vandringsvägar Myndighets ansvar Genomförande ansvar Medaktörer Ta reda på hur många vattendomar som finns i området idag samt hur de är formulerade Lst Lst + kommuner Vattenmyndigheten 2011 Ansökan om utrivning av damm Miljödomstolen Dammägaren Lst, kommuner kontinuerligt Lst Lst Kommuner löpande befintliga medel Lst + kommuner Lst + kommuner Vattenmyndigheten löpande Naturvårdsverket Åtgärd/Aktivitet Begär omprövning av vattendomar Inrätta faunapassager vid regleringsdammar (praktiskt fältarbete) – 300 – Genomförande Uppskattad tid kostnad Finansiering Kommentar Behövs utökade medel 3.5.12 Utveckla ett hållbart båtliv i Höga Kusten Strategin är bedömd som: Potentiell påverkan: High Genomförbarhet: High Total bedömning: EFFECTIVE En ökad båtturism kan vara fördelaktig för hela turismnäringen och näringslivet eftersom kundunderlaget ökar. Detta kan i sin tur ge bättre möjligheter för mångsyssleri så att fler människor kan bo och verka i området. Samtidigt är det viktigt att den ökande fritidsbåtstrafiken inte förstör de natur- och upplevelsevärden som finns, utan snarare stärker dem. Det bör finnas en förberedelse för det slitage som kan tänkas uppstå kring populära naturhamnar. Ett ökat antal båtar ger ett ökat behov av båtmackar, tömningsstationer för båttoa samt båtbottentvättar Åtgärder för att utveckla ett hållbart båtliv Nedan presenteras de föreslagna åtgärderna. Se även tabell 34 samt resultatkedja för mer information och samband. Kartläggning av var det finns landtoa för båtlivet idag Det behöver kartläggas var landtoaletterna för båtliv finns idag och vilka som sköter dem. Karlägg var det behövs fler landtoa i naturhamnar Utifrån kartlägggningen var landtoaletterna finns idag behöver man ta reda på var det behövs fler landtoaletterna för båtliv i naturhamnar. Här bör även skötselaspekten tas med. Anlägga fler toaletter i naturhamnar Om det behövs fler toaletter i naturhamnar, så är det bra att anlägga dessa utifrån karläggningen. Kartlägg var det behövs fler gemensamma hamnar Det behöver tas reda på var det behövs fler gemensamma hamnar. Skapa välplanerade gemensamma hamnanläggningar på naturligt djupa platser Gemensamma hamnanläggningar bör planeras väl och förläggas på naturligt djupa platser för att undvika omedelbart behov av muddring. Information & lobbying om behovet av fler latrintömningsstationer (riktad till båtklubbar, gästhamnar, kommuner m.fl) Latrintömningsstationerna gör det möjligt för att tömma toaletter på ett miljövänligt sätt, stället för ut i havet. Information & lobbying om behovet av att anlägga båtbottentvättar (riktad till båtklubbar, gästhamnar, kommuner m.fl) Idag finns det ingen båtvattentvätt i området, därför vore det bra att sprida information och diskutera om behovet av att anlägga sådan. – 301 – Information & lobbying om behovet av fler båtmackar i området (riktad till båtklubbar, gästhamnar m.fl.) Bra att sprida information om behovet av båtmackar. Ta fram en informationsfolder om serviceanordningar för båtlivet. (Även på webben) Viktigt att sprida information om serviceanordningar för båtlivet. Detta görs via informationsfolder och på internet. Spridning av information om vart det finns tömningsstationer samt varför de ska nyttjas (till båtägare) Informationsspridning så att man vet vikten (ekologiska konsekvenser för havsmiljön) av att tömma toaletterna vid tömningsstationer, men även så att man vet var stationerna finns. Spridning av information om var det finns landtoa samt varför de ska nyttjas. Informationsspridning så att man vet vikten av att använda landtoaletterna, men även så att man vet var toaletterna finns. Information om var båtbottentvättar finns och varför de ska användas (info till båtägare) Informationsspridning så att man vet vikten av att använda båtbottentvättar (ekologiska konsekvenser av giftiga båtbottenfärger etc), men även så att man vet var tvättarna finns. Information om farliga båtbottenfärgers påverkan på miljön till båtägare Genom att ge båtägare information om farliga båtbottenfärgers påverkan på miljö, så förstår fler varför de inte ska använda dessa färger. Undersök möjligheten att införa gratis tillgång till hamnen vid användning av tömningsstationerna Gratis tillgång till hamnen vid användning av tömningsstationerna är ett sett att locka fler att använda stationerna. Möjligheterna till detta bör diskuteras med gästhamnar etc. Informera & premiera (BSPA HK märke på båten som ger båtägaren vissa fördelar) BSPA Höga Kusten-märke på båten som ger båtägare vissa fördelar är ett sätt att premiera de som tänker miljövänligt. Hur detta kan gå till återstår att diskutera. Mål för strategin Utveckla ett hållbart båtliv i BSPA Höga Kusten Nedan presenteras de föreslagna målen för att utveckla ett hållbart båtliv i BSPA Höga Kusten (se tabell 33). Tabell 33. I tabellen presenteras de uppsatta målen för strategin Utveckla ett hållbart båtliv i BSPA Höga Kusten. Numreringen av målen är desamma som i resultatkedjan. Mål/delmål Båt 1 År 2015 finns det åtminstone 2 båtmackar i BSPA Höga Kusten. Båt 2 År 2015 finns det minst 1 båtbottentvätt i BSPA Höga Kusten. Båt 3 År 2015 finns minst 5 tömningsstationer för båttoa i BSPA Höga Kusten. Båt 4 År 2018 förekommer inga onaturliga halter av koppar i ettåriga alger. – 302 – Tabell 34. Åtgärder/aktiviteter för utveckling av ett hållbart båtliv i BSPA Höga Kusten. Myndighets ansvar Genomförande ansvar Medaktörer Genomförande tid Kartläggning av var det finns landtoa för båtlivet idag Kommuner, Lst Kommuner, Lst Båtklubbar 2011 Sammanställning görs av kommunerna? Karlägg var det behövs fler landtoa i naturhamnar Kommuner, Lst Kommuner, Lst Båtklubbar 2011 Sammanställning görs av kommunerna? Anlägga fler toaletter i naturhamnar Kommuner, Lst Kommuner, Lst Båtklubbar 2013 Kommuner, Lst Båtklubbar, boende, temagrupper, turismnäring 2011 Kommuner + Lst Båtklubbar, boende, temagrupper, turismnäring 2012-2015 Åtgärd/Aktivitet Kartlägg var det behövs fler gemensamma hamnar Skapa välplanerade gemensamma hamnanläggningar på naturligt djupa platser Information & lobbying om behovet av fler latrintömningsstationer (riktad till båtklubbar, gästhamnar, kommuner m.fl) Information & lobbying om behovet av att anlägga båtbottentvättar (riktad till båtklubbar, gästhamnar, kommuner m.fl) Kommuner, Lst Kommuner Lst Lst Lst + Kommuner Lst + Kommuner Båtklubbar, boende, temagrupper, turismnäring Båtklubbar, boende, temagrupper, turismnäring – 303 – Uppskattad kostnad Finansiering Kommentar De nya hamnarna ska vara på naturligt djupa platser. 2012 Möjlilghet att söka LOVA-bidrag. Kan sökas av kommuner, båtklubbar mfl. 50% ekonomiskt stöd. 2012 Möjlilghet att söka LOVA-bidrag. Kan sökas av kommuner, båtklubbar mfl. 50% ekonomiskt stöd. Forts. Tabell 34. Åtgärder/aktiviteter för utveckling av ett hållbart båtliv i BSPA Höga Kusten. Åtgärd/Aktivitet Information & lobbying om behovet av fler båtmackar i området (riktad till båtklubbar, gästhamnar m.fl.) Ta fram en informationsfolder om serviceanordningar för båtlivet. (Även på webben) Spridning av information om vart det finns tömningsstationer samt varför de ska nyttjas (till båtägare) Myndighets ansvar Kommuner Genomförande ansvar Medaktörer Genomförande tid Kommuner Båtklubbar, boende, temagrupper, turismnäring, Lst 2012 Kommuner, Lst Kommuner, Lst 2015 Kan troligen inkluderas i informationsfoldern ovan… 2015 Information om var båtbottentvättar finns och varför de ska användas (info till båtägare) Kommuner, Lst 2015 Information om farliga båtbottenfärgers påverkan på miljön till båtägare Lst Lst + Kommuner Båtklubbar, marinor 2013 Kommuner Marinor Båtklubbar 2014 Andra kustlän 2012 Båtklubbar, Förvaltningsorgani marinor, boende, Lst + Kommuner sation BSPA? / temagrupper, Kommuner turismnäring – 304 – Kommentar 2015 Kommuner, Lst Kommuner, Lst politiker Finansiering Båtmackar, tömningsstationer, båtbottentvättar, landbaserade toaletter… Spridning av information om var det finns landtoa samt varför de ska nyttjas. Undersök möjligheten att införa gratis tillgång till hamnen vid användning av tömningsstationerna Lobba för ändrad lagstiftning -förbud mot giftiga båtbottenfärger (internationellt) Informera & premiera (BSPA HK märke på båten som ger båtägaren vissa fördelar) Uppskattad kostnad 2016 Kan troligen inkluderas i informationsfoldern ovan… Kan troligen inkluderas i informationsfoldern ovan… Nya havsmyndigheten? Håll Sverige rent? Hur sprida informationen? T ex gratis tillgång till hamnen i 1 timme vid tömning ger rabatt på tex båtbottentvätt, tömningsstationer 3.5.13 Minskad påverkan av friluftsliv på fåglar Strategin är bedömd som: Potentiell påverkan: High Genomförbarhet: High Total bedömning: EFFECTIVE Åtgärder för minskad påverkan av friluftsliv på fåglar Nedan presenteras de föreslagna åtgärderna. Se även tabell 36 samt resultatkedja för mer information och samband. Information om fåglar med havsanknytning, viktiga områden för dessa samt känsliga perioder på året, riktad till båtfolk, allmänhet, hundägare, turismnäring Människan kan ibland störa fåglar oavsiktligt på grund av okunskap om känsliga fågelområden och känsliga perioder på året för fåglarna. Där av är det viktigt att nå ut med information om detta till personer som vistas ute i naturen. Informationen kan t ex finnas tillgänglig hos båtklubbar, gästhamnar, på hemsidor, på turistbyråer och andra ställen där många människor passerar. Information om fåglar med havsanknytning, viktiga områden för dessa samt känsliga perioder på året, riktad till kommuner & Lst Det är av stor vikt att myndigheter förses med information om känsliga fågelområden samt känsliga perioder på året för fåglarna. Detta för att kunna reglera tillträdet till dessa områden under de mest känsliga perioderna. Inrätta fågelskydd för de mest värdefulla, känsliga fågelområdena Öar som inte är skyddade idag, men som kanske borde vara det är: Kvarngrönnan, Vågöholmen, Ronögrundet, Otterkäret, Öster- och Västervärnsingarna samt Ronögrundet. I dagsläget saknas skydd av flera viktiga långgrunda områden för fåglar med havsanknytning, t ex Sandlågan, Idbyfjärden (reservatet behöver utökas), Sannafjärden, Åvikefjärdens mynning m.fl. Begränsa vattenskoter & båtar i känsliga fågelområden Båtar och vattenskotrar kan störa fåglar om det sker i känsliga fågelområden, främst under känsliga perioder på året. Hur begränsningarna skulle kunna utföras är i dagsläget oklart. Uppföljning av hur reglerna efterlevs vad gäller landstigning på fågelöar, släppa hundar etc. Kan Kustbevakningen få en större roll i dessa frågor? I så fall är det viktigt att de förses med information. Heltäckande inventering av fåglar med havsanknytning Mycket har hänt sedan den senaste heltäckande fågelinventeringen gjordes och det behövs en ny inventering av fågelfaunan i området. Det behövs också, efter att en sådan inventering gjorts, en översyn av vilka öar, eller andra områden, som är mest betydelsefulla för fåglarna och som kan behöva ökat eller nytt skydd. Speciella ansvarsarter att värna om är dels de som finns åtgärdsprogram för t.ex. skräntärna och havsörn, men också för alla alkarterna, berguv, tärnkolonierna samt häckningsplatser för silltrut, svärta, roskarl, mindre strandpipare och – 305 – skärpiplärka. Även viktiga rastlokaler och födosökslokaler för t.ex. vadare och änder behöver identifieras. En sådan här heltäckande inventering av fåglar med havsanknytning bör göras regelbundet, förslagsvis vart 10:e år. Resultatet från inventeringarna presenteras i form av skriftlig rapport. Mål för strategin Minskad påverkan av friluftsliv på fåglar Nedan presenteras de föreslagna målen för att minska påverkan av friluftsliv på fåglar (se tabell 35). Tabell 35. I tabellen presenteras de uppsatta målen för strategin Minskad påverkan av friluftsliv på fåglar. Numreringen av målen är desamma som i resultatkedjan. Mål/delmål Fåglar 1 År 2014 har minst 2 nya fågelskyddsområden inrättats Fåglar 2 År 2015 finns restriktioner framtagna för känsliga fågelområden utan skydd Fåglar 3 År 2018 går inte människor iland på fågelöar under häckningstid Fåglar 4 År 2018 förekommer minskat antal kajaker & kanoter i känsliga fågelområden Fåglar 5 År 2018 förekommer inga vattenskotrar i känsliga fågelområden 3.8.14 Öppna strandängar Strategin är bedömd som: Potentiell påverkan: High Genomförbarhet: High Total bedömning: EFFECTIVE Då människan slutar med att bedriva bete och slåtter på strandängarna så växer dessa snabbt igen. Åtgärderna här inriktar sig såldes till att fortsätta med att använda strandängarna så att de hålls öppna och landsbygdens och odlingslandskapets naturresurser, värden och miljö bevaras på ett hållbart sätt. Många arter av fåglar är beroende av de öppna strandängarna. Även flera växter försvinner/minskar då strandängar försvinner. Att strandängar växer igen har framkommit som en påverkansfaktor på områdets naturvärden, men har bedömts som ett mindre problem. Nedan presenteras förslag på några åtgärder. Åtgärder för att hålla strandängar öppna Nedan presenteras de föreslagna åtgärderna för att hålla strandängar i området öppna. Se även tabell 36 samt resultatkedja för mer information och samband. För att motivera djurägare/markägare att hålla strandängar öppna kan det underlätta med ekonomiskt stöd till att uppmuntra bete i dessa områden. Åtgärderna har därför inriktats mot ekonomiskt stöd. – 306 – Sök medel för skötsel av betesmarker (strandbete) och slåtterängar Ersättning för skötsel av betesmarker och slåtterängar kan erhållas från Jordbruksverket, här ingår även strandbeten och strandängar som hävdas med slåtter. Syftet med ersättningen är att bevara och förstärka betesmarkernas och slåtterängarnas natur- och kulturmiljövärden. Sök medel för restaurering av betesmarker och slåtterängar Det finns också ersättningar man kan få för att restaurera strandbeten eller strandängar som är tänkta att hävdas med slåtter. Medel för detta finns inom landsbygdsprogrammet och kan sökas av såväl jordbrukare som föreningar, kommuner och privatpersoner. Ta kontakt med Länsstyrelsen om du vill söka stöden. Övriga förslag på åtgärder samt riktlinjer för att hålla strandängar öppna: Röj bort träd, buskar och sly. Röj under sommaren då skott och blad innehåller mest näring. Är det många större träd som ska bort eller om marken är känslig kan man med fördel röja/avverka under vintern då marken är tjälad. Träd som skjuter rot eller stubbskott (asp, al, delvis björk) kan man ringbarka och låta stå några år innan de fälls. Ta bort röjningsavfallet för att undvika gödslingseffekt. För att gynna markhäckande fåglar bör man ta bort träd och buskar som kan vara utkiksplatser för kråkor och rovfåglar. Förvuxna strandbeten med kraftiga tuvor bör putsas. Bete: Släpp på djuren något senare än normalt för att inte störa häckande fåglar. Svag hävd är dock ofta ett större hot. Slåtter: Bör ske ganska sent. Fåglarna bör ha fått ut sina ungar ur bona. Mål för att hålla strandängar öppna Inga mål är satta idag. Kom gärna in med förslag på mål. – 307 – Tabell 36. Åtgärder/aktiviteter för att hålla strandängar öppna. Åtgärd/Aktivitet Sök medel för restaurering av betesmarker (strandbete) Sök medel för skötsel av betesmarker (strandbete) Sök medel för restaurering av slåtterängar Sök medel för skötsel av slåtterängar Myndighets ansvar Genomförande ansvar Lst Jordbrukare, Föreningar, Kommuner, privatpersoner Lst Jordbrukare, Föreningar, privatpersoner Lst Jordbrukare, Föreningar, privatpersoner Lst Jordbrukare, Föreningar, privatpersoner Medaktörer Genomförande Uppskattad Finansiering tid kostnad Kommentar Lst (Landsbygdsprogrammet) Söks hos Lst löpande – 308 – löpande Medel erhålls från Jordbruksverket, sökes hos Lst löpande Medel erhålls från Jordbruksverket, sökes hos Lst löpande Medel erhålls från Jordbruksverket, sökes hos Lst Strategi för öppna strandängar: Strategi: Öppna strandängar – 309 – Då människan slutar med att bedriva bete för sina djur på strandängarna så växer dessa snabbt igen. Strandängarna är viktiga för många fåglar samt för vissa växter. För att motivera djurägare/markägare att hålla strandängar öppna kan det underlätta med ekonomiskt stöd för att uppmuntra bete i dessa områden. 3.5.15 Övrigt Förutom ovanstående har behov och önskemål om ett marint informationscentrum i Höga Kusten framkommit samt önskemål om fast utställning på Naturum Höga Kusten. Marint informationscentrum i Höga Kusten På någon plats inom Höga Kusten bör besökaren kunna ta del av information om områdets marina miljö och vad BSPA är etc. Förslagsvis görs detta med informationstavlor samt eventuellt tillgång till informationsfoldrar. Var dessa informationstavlor ska sättas upp är inte bestämt. Några förslag som kommit fram är: Inrätta en marinentre´till Skuleskogens Nationalpark och sätt upp tavlorna på den platsen. Andra ställen skulle kunna vara t ex på Ulvön, vilket är en plats med ett stort antal besökare. Eller kanske Högbonden? Utöver detta bör även information finnas på Naturum Höga Kusten. Här skulle det förutom informationstavlor även kunna finnas foldrar om BSPA Höga Kusten och den marina miljön. Som ansvarig för aktiviteten föreslås länsstyrelsen. Fast utställning om Höga Kustens marina miljö och BSPA på Naturum Höga Kusten Under projektet har vi tagit fram en utställning som visar vilka marina värden som finns i området samt vad BSPA Höga Kusten är för något. Utställningen har varit mycket välbesökt och uppskattad. Dessvärre är detta en tillfällig utställning som visas under perioden juni 2010till och med april 2011. Vi föreslår att en fast utsällning om de marina värdena i Höga Kusten samt vad BSPA Höga Kusten är, tas fram. Till detta kan delar av befintlig utställning användas, men en del nytt kan behöva tas fram. De höga marina värdena är grunden till att området är utsett till BSPA och havet utgör dessutom en stor del av världsarvet Höga Kusten. Som ansvarig för aktiviteten föreslås länsstyrelsen. 3.6 Förvaltningsorganisation Länsstyrelsen samt Kramfors och Örnsköldsviks kommuner kommer under remisstiden att adressera regeringen frågan hur en förvaltningsorganisation ska kunna skapas och finansieras och vilket uppdrag länsstyrelsen har i det. Utgångspunkt är behovet av helhet och långsiktighet i arbetet med att utveckla och bevara Höga Kusten, ett unikt område i Sverige och världen, både som BSPA-område, världsarv och riksintresseområde. 3.7 Förutsättningar för förvaltning Samverkansplanens koppling till svensk lagstiftning och dess roll som planeringsunderlag för kommunernas översiktsplanering beskrivs under kapitel 1.3. I det här avsnittet behandlas frågan om hur BSPA-området Höga Kusten ska förvaltas i framtiden och hur samverkansplanens förslag till åtgärder skall kunna genomföras. Samverkansplanen är framtagen i samverkan med berörda kommuner, intresseorganisationer och personer som bor i området. – 310 – Samverkansplanen innehåller många förslag till åtgärder som inte direkt är kopplade till tillståndsgivning och beslut i ärenden. I samverkansplanen finns en beskrivning och en analys/prioritering av vilka de viktigaste förbättringsåtgärderna för områdets marina miljö är, vem som är ansvarig och hur åtgärderna ska genomföras. Många av åtgärderna kräver gemensamt agerande från flera parter. För att kunna genomföra de åtgärder som krävs för att förbättra områdets marina värden krävs det finansiering utanför de berörda organisationernas/myndigheternas ekonomiska ramar. Den part som är utpekad som ansvarig för en åtgärd skall därför agera för att söka finasiering från de ställen som kan stöda åtgärden. Åtgärdernas genomförande bör samordnas med andra insatser i området, ex världsarvet, vattenmyndigheten, olika skyddade områden mm. 3.8 Uppföljning och utvärdering av planen Förvaltningsorganisationen för Höga Kusten bör årligen göra en utvärdering av det gångna året och de åtgärder och aktiviteter som genomförts. På så sätt kan samverkansplanen göras till ett levande dokument. Resultat bör regelbundet förmedlas via hemsida, mail etc. Projekt BSPA Höga Kusten har tagit fram en hemsida (www.bspahogaksuten.se), vilken bör leva vidare och utvecklas. Uppdatering av hemsidan bör därför bli en obligatorisk del i förvaltningsorganisationens arbete. Ambitionen är att den totala samverkansplanen ska uppdateras vart tredje eller vart femte år. I samband med det kan ett seminarium hållas där utvecklingen presenteras. Seminariet bör riktas till såväl myndigheter som allmänheten och andra som deltar/deltagit i arbetet. 3.9 Tidplan för genomförande Samverkansplanen är långsiktig, minst 10 år och inom strategierna har vi föreslagit tidsatta åtgärder, aktiviteter, kortsiktiga delmål och långsiktiga bevarandemål. Samverkansplanen bör uppdateras med jämna mellanrum (förslagsvis vart tredje eller vart femte år) för att den ska vara relevant och användbar i ett framtida samhälle. 3.10 Finansiering Det är i dagsläget ej klart med finansiering för den framtida förvaltningsorgansiationen för Höga Kusten. Ett brev med klarläggande av behov kring detta har skickats till Miljödepartementet (dec 2010). Möjligheter till att söka medel från EU-program, landsbygdsprogram etc bör undersökas. Vård av skärgården och underhåll av servicefunktioner sker bland annat genom kommunernas olika förvaltningsorgan. Åtgärder och aktiviteter ska i första hand integreras i kommunernas, länsstyrelsens och andra aktörers verksamhetsplan och dagliga rutiner. – 311 – 3.11 Konsekvensanalys Fördelar/nackdelar, nytta av genomförandet av samverkansplanen för BSPA Höga Kusten. Utmaningar: Syftet är att förvaltningsplanen skall vara ett levande redskap som följer ett dynamiskt arbete, vilket ställer stora krav på att förvaltningsorganisation finns som har det övergripande ansvaret för arbetet. Ekonomin är en förutsättning för att arbetet ska kunna fullföljas, om vi inte tilldelas tillräckliga medel är det svårt att få arbetet att få tillräcklig effekt. Detta är inte minst viktigt för att ta fram och driva en förvaltningsorganisation för området. Samverkansplanen är ej juridiskt bindande, vilket kan ge problem med legitimiteten. En stor utmaning är att förvalta det stora förtroende som byggts upp i samhället för planen Fördelar & möjligheter Helhetssyn på havet (hållbart nyttjande & bevarande) Ökad kunskap om området Starkt förankrat i samhället Genom att planen har tagits fram genom en bred samverkan och med representanter från en rad olika områden och intressen, får vi ett ansvarskännande och ansvarstagande hos de som deltagit för att förvalta området på ett långsiktigt och hållbart sätt Ökad förståelse för olika intressen i området Öka samverkan/samordning mellan landskapsstrategierna och vattenförvalningen/utnyttja vattenförvaltningen som verktyg Värdefulla marina områden kan ges ett gott skydd genom god förvaltning av området istället för ett strikt områdesskydd. Samverkansplanen utgör ett gemensamt, välarbetat och väl förankrat kunskapsunderlag för fysisk planering. Detsamma gäller även det stora antalet kartor som har tagits fram genom projektet. Arbetsformer och arbetsgrupper för fortsatt förvaltning av området har tagits fram. 3.12 Existerande kunskapsbrist Nedan presenteras identifierade kunskapsluckor för BSPA Höga Kusten. Det är kunskapsluckor som med relevans för samverkansplanen som har framkommit under projektets gång. Tyvärr har vi väldigt dålig kunskap om fisk i området, speciellt i havet. Det finns således ett stort behov av att kartlägga viktiga lek- och uppväxtområden för olika arter. Länssstyrelsen bedriver ett projekt (2010-2012) för att öka kunskapen om värdefulla områden för några arter, i första hand abborre, gädda och sik, men även till viss del havsöring och harr. Projektet behandlar hela länet, men ett begränsat urval av lokaler. Resultatet kommer inte på något sätt att kunna ge en heltäckande bild av fisk i havet, men utgör en bra början. Det finns således ett fortsatt stort behov av kartläggning av fisk i havet och viktiga lek- och uppväxtområden. Det finns även behov av kartläggning av lekområden och fiskebestånd för fisk som rör sig mellan hav och sötvatten. För dessa arter behöver kartläggningar göras av fiskbeståndsstorlek, – 312 – vandringsvägar och fångststatistik. Detta är ett omfattande arbete som måste ske under flera år. Förslag på metoder som kan användas är t ex enkätundersökning (fritidsfisket), provfiske, elfiske, telemetri (sändare placeras framför allt på havsöring och lax). Ovanstående studie gäller främst yngel, men det finns även behov av beståndsuppskattningar av vuxen fisk av olika arter i området. Generell sett har vi en dålig kunskap om fauna i området. Fågel vet vi mer om tack vare Ångermanlands Ornitologiska Förening. Strömmätningar borde göras för området och karta tas fram (saknas helt i dagsläget). Speciellt viktigt med tanke på att vi har mycket förorenade områden m.m. Dålig kunskap om fiskodlingars miljöpåverkan, behövs ytterligare forskning och mätningar. Även i detta sammanhang är det viktigt att ha tillgång till strömmätningar. Det råder stor kunskapsbrist om hur olika skogsbruksåtgärder påverkar utlakningen av kväve och fosfor från skogsmarken och även vilken effekt olika motåtgärder har för att minska dessa förluster. Kartläggning av vandringshinder inom området (finns uppgifter om dammar, men inte övrigt). Det skulle t ex behöba göras en inventeringar av alla ställen där väg skär ett vattendrag. Kan finnas vandringshinder i form av vägtrummor etc. Behov av dykinventeringar för klassning av makrovegetation enligt vattendirektivet. I dagsläget är inte alla vattenförekomster inom Höga Kusten klassade. Detta beror antingen på att antalet dyktransekter i dessa vattenförekomster är för få eller saknas helt. För dessa vattenförekomster finns ett stort behov av dykinventeringar. Behov av inventeringar av bottenfauna i området. Det finns ett flertal områden där inga inventeringar av bottenfauna har gjorts och kunskap således saknas om dessa områden. För dessa föreligger ett stort behov av inventeringar. För följande områden saknas idag uppgifter och ingen statusklassning är gjord enligt vattendirektivet: Norafjärden, Grönviksfjärden, Dockstafjärden, Mjältöfjärden, Näskefjärden, Nätrafjärden samt Norra Bottenhavets kustvatten. Utöver detta råder generell brist på kunskap om bottenfauna i utsjön. De mätningar som finns är oftast kustnära. Grumlighet (FNU) i områdets vattendrag. Detta är en uppsatt indikator för områdets sötvatten, men tyvärr saknas i dagsläget uppgifter på detta och ett stort behov av mätningar finns. Det finns idag ingen kunskap om förekomst av giftiga båtbottenfärger i sediment och biota i närheten av marinor, båtuppläggningsplatser etc. Sådana studier bör göras. Kolla var hamnar finns och var båtar ligger under vintern (och där båtarna behandlas, rengörs m.m.). Det finns ingen heltäckande miljögiftsprovtagning längs kusten vilket gör att det saknas information från många områden. Vi har i dagsläget ingen sammanställning över näringsutsläpp från det totala antalet fiskodlingar i det totala avrinningsområdet som sträcker sig upp i den norska fjällvärlden, – 313 – därav finns inga sådana uppgifter med i den sammanställning som gjorts i samverkansplanen. Det är dock något som bör kompletteras med längre fram. 3.13 Frågor att lyfta på nationell nivå En del miljöproblem är svårt, eller rent av praktiskt omöjligt åtgärda på en lokal nivå. Det som behöver lyftas till nationell nivå presenteras nedan. Det är bland annat frågor som kräver lagändring eller andra nationella insatser, så som t.ex. förebyggande arbete av storskaliga miljöproblem. Ändrade politiska beslut och internationella överenskommelser vad gäller försurning Försurning av våra sötvatten är ett stort problem som det dessvärre är svårt att förebygga på lokal nivå. Det vi kan göra är att mildra effekterna genom kalkning. För förebyggandets skull behövs ändrade politiska beslut och internationella överenskommelser. EU konventioner (fiskekvoter) För att minska problemet med överfiske utanför Sverige så behövs EU konventioner (fiskekvoter). Ekonomiskt stöd till framtagande av fågelsäkra redskap Nationella insatser för att stödja framtagande av fågelsäkra fiskeredskap för att minska bifångsten av fågel. Ändrade bidragsregler för jordbruk vid vatten För att minska problemet med igenslamning & grumling av våra sötvatten behövs ändrade bidragsregler för jordbruk vid vatten. Detta t ex så att det blir möjligt med bidrag för åtgärder liknande ’Greppa näringen’ även i Bottenhavet. Krav på dubbelskrov och taggning För att förebygga oljeutsläpp i området behövs insatser på nationell nivå, vilka omfattar krav på dubbelskrov och taggning av tankar för att undvika olaglig tanktömning. Samordning av skogsvårdslagen och strandskyddslagen Lagarna tillvaratar olika intressen i samhället. Bör lyftas på nationell nivå. Miljöskatt Alla industrier och reningsverk måste betala för att rena utsläppen från näringsämnen. Höga krav på rening ställs även på enskilda avlopp. Fiskodling är idag helt befriade från reningskrav och avgift för sina utsläpp. Även fiskodling bör ta ansvar för sina utsläpp av näringsämnen och en tänkbar lösning kan vara att det införs en miljöskatt motsvarande vad det skulle kosta ett reningsverk att rena den mängd kväve och fosfor som släpps ut från odlingen. Naturvårdsverket har tidigare haft i uppdrag att utveckla ett förslag till avgiftssystem för kväve och fosfor (Naturvårdsverket, 2008). Målsättningen med detta avgiftssystem är att minska övergödningen av Östersjön och Västerhavet på ett kostnadseffektivt sätt. I avgiftssystemet regleras vissa verksamheter genom bindande utsläppstak. För utsläpp som överskrider utsläppstaket kan verksamheten välja mellan att genomföra egna åtgärder för att minska utsläppen eller betala en avgift. Avgifterna tas in av en reglerande myndighet som – 314 – använder dessa för inköp av kompensatoriska åtgärder från verksamheter som inte regleras med utsläppstak. Vad gäller fiskodlingar säjs följande i rapport från Natuvårdsverket 2010: ’’Idag saknas utsläppskontroll för fiskodlingar. Slutsatsen är att fiskodling på kort sikt inte bör ingå i avgiftsmarknaden, men att den bör kunna ingå på längre sikt. För att detta ska vara möjligt skulle det behövas ett krav på detaljerad uppföljning av utfodring, foderkvalitet och andra parametrar som behövs för att beräkna utsläppen samt rapporteringskrav för de beräknade utsläppen.’’ (Naturvårdsverket, 2010, rapport 6345). Detta överrensstämmer med flera av samverkansplanens övriga åtgärdeförslag ovan. Inrätta tömningsstationer för omhändertagande av barlastvatten Praktiskt svårt att åstadkomma på lokal nivå i Höga Kusten. Från stora fartyg rör det sig om enorma mängder barlastvatten, finns överhuvudtaget teknik för att ta emot så stora mängder? Kunskapen om frågan är begränsad. ''Tagga'' tankar för förhindring av olovlig tömning av barlastvatten (internationellt) Åtgärden är inte genomförbar på lokal nivå i Höga Kusten, utan bör lyftas till nationell och internationell nivå. Lobba för ändrad lagstiftning -förbud mot giftiga båtbottenfärger (internationellt) Bra med ett förbud mot giftiga båtbottenfärger internationellt, eftersom båtar kommer inte bar från närområdet. – 315 – 3. Förteckning bilagor Bilaga 1 Deltagarförteckning Bilaga 2 Värdefulla marina områden (tabell) Bilaga 3 Bedömningsgrunder hotbildsanalys Bilaga 4 Bedömningsgrunder strategier Bilaga 5 Hotade och andra speciella arter inom BSPA-området Bilaga 6 Stora punktkällor Bilaga 7 Natura 2000-habitat inom BSPA Höga Kusten Bilaga 8 Vattenförekomster (hav) inom BSPA-området – 316 – 4. Referenser och källdata Aronsson, A. Karlberg, A och Persson, B. 2005. Översiktlig kustinventering 2002-2004. Inventering och bedömning av stränder i Västernorrlands län. ISSN 1403-624X. AquAliens, 2008. Slutrapport från forskningsprogrammet AquAliens. Slutrapport 2008-01-31. Naturvårdsverket Berg, L., Nilsson, T. 1997. Introduktion av främmande arter i svensk landmiljö. Omfattning och konsekvenser. Rapport 4658. Naturvårdsverket. Bergström Jonas, Kanth Malin, Statistiska centralbyrån. Utsläpp till vatten och slamproduktion 2008. <Elektronisk> Tillgänglig http://www.scb.se/Pages/PublishingCalendarViewInfo____259923.aspx?PublObjId=13517 Bergström, L., Tatarenkov, A., Johansson, K., Jönsson, R.B., Kautsky, L. 2005. Genetic and morphological identification of Fucus radicans sp. Nov. (Fucales, Phaeophyceae) in the brackish Baltic Sea. J. Phycol. 41:1025-1038. Bernes, C., Lundgren, L.J. 2009. Bruk och missbruk av naturens resurser. En svensk miljöhistoria. Monitor 21. Naturvårdsverket. ISBN 978—1-620-1274-8 Bridger, C.J., Booth, R.K., McKinley, R.S., Scruton, D.A. 2001. Site fidelity and dispersal patterns of domestic triploid steelhead trout (Oncorhynhus mykiss Walbaum) released to the wild. ICES Journal of Marine Sciences 58: 510-516. Bydén, S., Larsson, A-M., Olsson, M. 1992. Mäta vatten. Undersökningar av sött och salt vatten. ISBN 91-88376-00-1. Conservation Measures Partnership & Benetech, 2008. Miradi – Adaptive Management Software for Conservation Projects. <Elektronisk> Tillgänglig: https://miradi.org/ (2010-0202). Degerman, E., Alexanderson, S., Bergengren, J., Henrikson, L., Johansson, B-E., Larsen, B.M., Söderberg, H. 2009. Restaurering av flodpärlmusselvatten. Världsnaturfonden WWF, Solna. Edington, J. M., Hildrew, A. G., 1981. A key to the caseless caddis larvae of the Brittish Isles. With notes on their ecology. Freshwater Biological Association, Scientific publication No 43. EG-direktiv 92/43/EEG, Art- och Habitatdirektivet. EG-direktiv 2000/60/EG, Ramdirektivet för vatten EG-direktiv 2008/56/EG, Marina direktivet. – 317 – Eriksson Marianne, SCB, Olshammar Mikael, IVL,Utsläpp av fosfor från enskilda avlopp. Svenska MiljöEmissionsData, <Elektronisk> Tillgänglig http://www.smed.se/frames/subframes/vatten/rapporter/pdf/SMED_Rapport_2006_4.pdf Eskeröd, A. 1946. Gävlebornas strömmingsfiske. I: Humbla, P (ed), Ur Gävle stads Historia, Gävle. FAO, 2003. Biodiversity and the Ecosystem Approach in Agriculture, Forestry and Fisheries, <Elektronisk> Tillgänglig: http://www.fao.org/DOCREP/005/Y4586E/Y4586E00.HTM (201001-27) Fiskeriverket, 2010. Fiskbestånd och miljö i hav och sötvatten – Resursöversikt2010. Geist, J., Auerswald, K. 2007. Physiochemical stream bed characteristics and recruitment of the freshwater pearl mussel (Margaritifera margaritifera). Fresh water biology 52: 2299-2316. Geist, J., Kühn, R, 2009. Genetic diversity and differentiation of freshwater pearl mussels (Margaritifera margaritifera) in district Västernorrland, Sweden. Rapport vid Länsstyrelsen Västernorrland. Hansson Martin, Håkansson Bertil, Indelning av Svenska Övergångs- & Kustvatten i typer, enligt Ramdirektivet för Vatten 2004-09-30 Dnr: 2002/1796/1933 SMHI HELCOM, 2010. Baltic Marine Environment Protection Commission, <Elektronisk> Tillgänglig: http://www.helcom.fi (2010-02-02). Herborg, M.L., Rushton, P.S., Clare, A.S. & Bentley, G.M. 2003. Spread of the Chinese mitten crab (Eriocheir sinensis H. Milne Edwards) in Continental Europe: analysis of a historical data set. – Hydrobiologia 503: 21–28. Herborg, M.L., Rushton, P.S., Clare, A.S. & Bentley, G.M. 2005. The invasion of the Chinese mitten crab (Eriocheir sinensis) in the United Kingdom and its comparison to continental Europe. – Biological Invasions 7: 959–968. Huntley, B., Birks, H. J. B. 1983. An atlas of past and present of pollen maps for Europe. 013000 years ago. Cambridge University Press. Hårding, K., Härkönen, T. 1999. Development in the Baltic grey seal (Halichoerus grypus) and ringed seal (Phoca hispida) population during the 20th centry. Ambio 28:619-627. Höga Kusten kommitén 1974. Höga Kusten utredningen, huvudrapport 1974. Ingemansson, A., Lindahl, S., Nordblom, O. 2005. Siumlering av fosfor- och kväveläckage från fiskodlingar i Nätrafjärden, Mjältösundet och Ullångersfjärden. Rapport från SMHI nr 2005-50. Jöborn, A., Gipperth, L., Westberg, L., 2007. IVL Rapport B1741 Dialog om framtida vattenförvaltning, IVL Svenska Miljöinstitutet, Göteborg. Karås, P. 1999. Rekryteringsmiljöer för kustbestånd av abborre, gädda och gös. Fiskeriverket rapport 1999:6. – 318 – Kautsky H. Miljöövervakning av de vegetationsklädda bottnarna kring Sveriges kuster, Institutionen för Systemekologi, Stockholms Universitet <Elektronisk> Tillgänglig http://www.naturvardsverket.se/upload/02_tillstandet_i_miljon/Miljoovervakning/undersokn_t yp/hav/fytalmetod.pdf (2010-02-10) Kautsky, H., Wallin, A. 2009. Fiskodling i kassar, påverkan på vegetationsklädda bottnar i Omnefjärden, Västernorrlands län. Stockholms Universitet, Systemekologiska institutionen. Kramfors kommun, 1990. Kulturmiljövårdsprogram Kramfors kommun, 1990. Översiktsplan Kramfors kommun, 2010. Översiktsplan "Samrådsversion" Kristianstads kommun. 2010. Biosfärområde Kristianstads Vattenrike. <Elektronisk> Tillgänglig: http://www.vattenriket.kristianstad.se/ (2010-02-03). Lindberg, M., Rivinoja, P., Eriksson, L-O, Alanärä, A. 2008. Post-release and prespawning behaviour of simulated escaped adult rainbow trout Oncorhynhus mykiss Walbaum in Lake Övre Frykern, Sweden. Journal of Fish Biology Lodge, D.M. 2001. Lakes. In:Chapin, F.S., Sala, O.E. & Huber-Sannwald, E. (red). Global biodiversity in a changing environment: Scenarios for the 21st century. Springer-Verlag, New York. Lundin, K., Aneer, G., Berggren, M., Drotz, M., Filipsson, O., Lundberg, S., von Proschwitz, T. & Svensson, J.-E., 2007. Ullhandskrabba – en art på frammarsch i Sverige. Fauna och Flora 102(3): 10–19. McNeely, J.A., Mooney, H.A., Neville, L.E., Schei, P., Waage, J.K. (red). 2001. A Global Strategy on Invasive Alien Species. IUCN Gland, Switzerland and Cambridge. Mikusinski, G., Angelstam, P. 2004. Occurence of mammals and birds with different ecological characteristics in relation to forest cover in Europe – do macroecological data make sense? In: Angelstam, p., Dönz-Breuss, M., Roberge, J-M. (eds), Ecological Bullentines 51, 265-275. Miljöbalken och dess övergångsbestämmelser m.m. 2010. Lagtexten. Regler för en hållbar utveckling. Updaterad t.o.m. 2010-01-01 Mullarney, K., Svensson, L., Zetterström, D., Grant. P.J. 1998. Fågelguiden. Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält. Albert Bonniers förlag. Naturvårdsverket, 1993. Fiskodling. Planering, tillstånd, tillsyn. Allmänna råd 93:10 Naturvårdsverket 2005. En bok om svensk vattenförvaltning. Rapport 5489. Naturvårdsverket. 2007a. Skydd av marina miljöer med högt naturvärde – Vägledning, Rapport 5739. – 319 – Naturvårdsverket, 2007b. Ekosystemansatsen - en väg mot bevarande och hållbart nyttjande av naturresurser. Rapport 5782. Naturvårdsverket. 2008. Landskapsstrategier i sju pilotlän 2006–2007 - En utvärdering av pilotprojektens organisation och arbetssätt. Rapport 5906. Naturvårdsverket, 2008. Förslag till avgiftssystem för kväve och fosfor, Rapport 5913, ISBN 978-91-620-5913-2, ISSN 0282-7298 Naturvårdsverket, 2010. Vidareutveckling av förslag till avgiftssystem för kväve och fosfor. Rapport 6345 Naturvårdsverket, 2008b. Nationell strategi och handlingsplan för främmande arter och genotyper. Rapport 5910, ISBN 91-620-5910-1 Naturvårdsverket, 2009a. Sveriges åtagande i Baltic Sea Action Plan. Rapport 5985. Naturvårdsverket, Havsmiljöinstitutet. 2010. Havet 2010. ISSN 1654-6741 Nordiska Ministerrådet, 2010. Friskare nordiska hav. ISBN 978-92-893-2072-6 Nygård, C. 2005. Ecophysiological responses of Baltic and Atlantic Fucus vesiculosus to environmental factors. Mid Sweden University, Doctoral Thesis 6. Perlin, J., 1989. A forest journey. The role of wood in the development of civilisation. Harvard University Press. Persson, B. 2005. Kompletterande kustinventering i Kramfors kommun. ISBN 978-91-6319804-5 Persson, B. Kärlväxtinventering i Salen 2007. Länsstyrelsen i Västernorrland, miljö Persson, B. 2008. Strandinventering av tre havsområden. Hälsingegränsen-S Galtström, Sunnanskäret-Skogsskäret i Åvikebukten, samt öar utanför Skuleskogen. Länsstyrelsen i Västernorrland, miljö. Länsstyrelsens rapportserie 2009:15 Persson, B. 2009. Strandinventering av tre havsområden. Björköfjärden med inlopp, öar vid Ulvön och Trysunda, Ultråfjärden och Sannafjärden. Länsstyrelsen i Västernorrland, 2010. Persson, B., Olofsson, F. 2010. En kunskapssammanställning av främmande invasiva växter i Västernorrlands län. Rapport 2010:16, Länsstyrelsen i Västernorrland. Pettersson, J. 1999. Kustfågelinventering 1999. Länsstyrelsen i Västernorrland, Samhällsbyggnadsenheten. Länsstyrelsens rapportserie 1999:6. Provfiske och inventering av sikyngel vid Västernorrlands kust 2010. Länsstyrelsen i Västernorrland. Länsstyrelsens rapportserie 2010:XX Regeringens skrivelse (2001/02:73), En samlad naturvårdspolitik. <Elektronisk>. Tillgänglig: http://regeringen.se/download/e96aa060.pdf?major=1&minor=2892&cn=attachmentPublDuplic ator_0_attachment (2010-02-18). – 320 – Ripl, W., Wolter K-D. 2005. The assault on the quality and value of lakes. Sid 25-61. Ur: The lakes handbook. Lake restoration and rehabilitation. Eds. P.E. O´Sullivan & C.S. Reynolds. Blackwell Publishing, 560 s. Scb, Folkmängden per församling 2009-12-31 enligt indelningen 2010-01-01 <elektronisk> Tillgänglig http://www.scb.se/Statistik/BE/BE0101/2009A01/be0101tab5forsaml09.xls Schlesinger, W.H. 1991. Biogeochemistry, Academic Press. San Diego, CA. SFS 2004:660. Vattenförvaltningsförordningen Sjöfartsverket, Infrastruktur & sjötrafik <Elektronisk> Tillgänglig http://www.sjofartsverket.se/templates/SFVXSubStart____124.aspx (2010-0302) Sjögren Ronny. En skärgård i världsklass Nyhetsbrev 1/2010, Örnsköldsviks kommun. <elektronisk> Tillgänglig http://www.ornskoldsvik.se/download/18.48c8a62c126b1dfbd1780003012/nyhetsbrev1.pdf Skogsvårdsstyrelsen, Vad är en nyckelbiotop? <Elektronisk> Tillgänglig http://www.skogsstyrelsen.se/episerver4/templates/SNormalPage.aspx?id=8356 SMHI, Is till havs <Elektronisk> Tillgänglig http://www.smhi.se/kunskapsbanken/oceanografi/is-till-havs-1.4105 SOU 2009. Det växande vattenbrukslandet. Statens offentliga utredningar, SOU 2009:26 Spens, J., 2008. Using GIS to Predict Landscape-scale Establishment and Extinctions of Lacustrine Salmonids. Impact from Keystone Species, Exotics, Chemical & Physical Factors. Doctoral thesis, Swedish University of Agricultural Scienses. Umeå 2008. ISBN 978-9186195-04-5 Sperens, U., Johnson, T., Uppman, M., Stigsdotter, A. 2009. Vegetationsundersökning i Nätrafjärden 2008. Pelagia Miljökonsult. Sundsvalls kommun (2009), Kustplan Sundsvall. http://www.sundsvall.se/download/18.6d38552b125a9d68f518000580/Kustplan+och+bilaga_l %C3%A5g+09.pdf (2010-02-18) Sundqvist KL, Tysklind M, Cato I, Bignert A, Wiberg K. 2009. Levels and homologue profiles of PCDD/Fs in sediments along the Swedish coast of the Baltic Sea. Environmental Science and Pollution Research 16(4):396-409) Söderberg, H., Norrgrann O., Törnblom, J., Andersson, K., Henriksson, L., Degerman, E. 2008. Vilka faktorer ger svaga bestånd av flodpärlmussla? En studie av 111 vattendrag i Västernorrland. Länsstyrelsen Västernorrland, Kultur och Naturavdelningen, Länsstyrelsens rapportserie 2008:8. UNEP (2009a), Convention on Biological Diversity – Ecosystem approach, <Elektronisk> Tillgänglig: http://www.cbd.int/ecosystem/ (2010-01-27) – 321 – UNEP (2009b), Rio Declaration on Environment and Development, <Elektronisk> Tillgänglig: http://www.unep.org/Documents.Multilingual/Default.asp?DocumentID=78&ArticleID=1163& l=en (2010-01-27). UNESCO (2000), Solving the Puzzle – The Ecosystem Approach and Biosphere Reserves, <Elektronisk> Tillgänglig: http://unesdoc.unesco.org/images/0011/001197/119790eb.pdf (2010-01-27). Westerdahl, C. 1986a. Samer Nolaskogs. Örnsköldsviks kommuns skriftserie nr 8, s 326. Örnsköldsvik. Westerdahl, C. 1989. En kulturgräns Nolaskogs. Örnsköldsviks museums småskriftserie nr 20, Örnsköldsvik. Öberg Sven-Erik, Karlström Tomas, Nya hus i Höga kusten, Kramfors kommun, < elektronisk> Tillgänglig NYA HUS I HÖGA KUSTEN ÖRNSKÖLDSVIKS KOMMUNS KULTURHISTORIA – EN ÖVERSIKT <elektronisk> Tillgänglig http://www.ovik.se/download/18.1169fb2fff4f12f8a800026085/%C3%96RNSK%C3%96LDS VIKS_KULTURhistoriac.pdf Örnsköldsviks kommun, 2005. Kulturmiljöprogram Örnsköldsviks kommun, 2007. Översiktsplan Foto baksidan: Högbonden, (Foto: Lotta Nygård) – 322 – – 323 –
© Copyright 2024