Kursbeskrivning för CH06ÄL (religion)
Kursen består av ett sammanhållet moment, varav vfu är 12 hp och har en två gradig betygskala. De återstående 3 hp ligger till grund för differentieringen på kursens
sjugradiga betygsskala. De förväntade studieresultaten för de båda underlagen
framgår av kursplanen. De förväntade studiemålen för vfu-delen framgår även av
vfu-rapporten. Värt att notera är att detta är den sista mer omfattande vfu-perioden
i utbildningen. Vfu-rapporten finns att hämta på kurshemsidan – dela ut till handledaren snarast! Informera vfu-handledaren om målen för kursen.
Vfu-delen
Den verksamhetsförlagda delen av kursen är förlagd vecka 15-22. Denna del följs
upp av en vfu-rapport som skall lämnas till kursläraren i slutet av kursen (eg. sista
kursdatum). Rapporten utgör underlag för kursläraren när han/hon (jag) skall godkänna studentens vfu. För godkänd vfu krävs dels fullgjord vfu (vfu-rapporten) och
att ett treparts samtal genomförts. Inför vfu-delen skall studenten skriva en individuell utvecklingsplan (iup) som skall utgöra en utgångspunkt i planeringssamtalen
med handledaren (vfu-läraren). Den individuella utvecklingsplanen skall formuleras
med stöd i de förväntade studieresultaten och professionsutvecklingsmatrisen. Som
vanligt för vfu gäller att grundskolan kräver ett aktuellt utdrag ut brottsregistret.
Mer detaljerad information om VFU hittar du på denna länk:
http://www.su.se/lararutbildningar/lararstudent/verksamhetsforlagd-utbildningvfu
Under vfu-delen skall ett trepartssamtal genomföras. För att kunna schemalägga
det måste studenten snarast sända ett mejl med ett antal förslag på tider till kursläraren. På detta förslag skall framgå





skolans namn och adress,
tid för undervisning som skall besökas före samtalet fördelade över perioden
plats för undervisningen,
handledarens namn
samt telefonnummer till student (och helst även till vfu-handledare) om något akut skulle inträffa.
Treparts samtalet skall ha som en utgångspunkt den självvärdering som studenten
skriver med stöd i sin iup och som skall sändas till kursläraren i tid för samtalet. I
samband med trepartssamtalet skall också vfu-handledaren lämna sitt omdöme om
den förväntade utgången av vfu-perioden.
Kursansvarig lärare är Björn Falkevall. E-post [email protected], telefon
08-1207 6272. Under vfu-perioden är jag svår att nå på telefon.
1
Kurslitteratur – valbar inom religonsämnet
Som framgår av kursplanen är en del litteratur obligatorisk. En del är relaterad till
det ämne som läses före kursen. När det gäller religionskunskap är detta den relevanta litteraturen att välja ur:
Almén, Edgar (m.fl.) (2000): Livstolkning och värdegrund. Linköping: Skapande
vetande. (s. 102-251).
Andersen, Peter B., Dahlgren, Curt, Johannesson, Steffen & Otterbeck, Jonas (red.)
(2006). Religion, skole og kulturel integration i Danmark og Sverige. København: Museum Tusculanums Forlag/Københavns universitet (urval ca 100 s,)
Härenstam, Kjell (2000): Kan du höra vindhästen? Religionsdidaktik – om konsten
att välja kunskap. Lund: Studentlitteratur. (s. 109-165) (endast bibliotek)
Löfstedt, Malin (red.) (2011). Religionsdidaktik: mångfald, livsfrågor och etik i skolan. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur (valda delar)
Afdal, Geir, Haakedal, Elisabet & Leganger-Krogstad, Heid (1997). Tro, livstolkning og tradisjon: innføring i kontekstuell religionsdidaktikk. Oslo: Tano
Aschehoug
Sødal, Helje Kringlebotn (red.) (2003). Religions -og livssynsdidaktikk: en inn
føring.. Kristiansand: Høyskoleforl. (eller senare uplagor)
Andreassen, Bengt-Ove (2012). Religionsdidaktikk: en innføring. Oslo: Universitetsforl.
Andra användbara texter är:
Jämterud, Ulf (2010). Digital kompetens i undervisningen: [handbok för lärare i
samhällsvetenskapliga ämnen]. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur
www.lektion.nu
Examinationsuppgift för kursen
För att kunna examineras på kursen förutsätts godkänd vfu med genomfört trepartssamtal.
Uppgifter att besvara skriftligt (omfång max 3000 ord). Det är meningen att skolans
röst (vfu-lärare och ev. elever) skall synas och sättas in i det större sammanhang
som kurslitteratur och egna erfarenheter skall utgöra.
Redogör (kortfattat) för, och motivera, en planerad undervisningsaktivitet.
Identifiera problem och hinder som inträffat i samband med genomförandet
och reflektera över varför just dessa problem och hinder uppstått.
2
Betygskriterier för examinationsuppgiften
Betygskriterierna tar sin utgångspunkt i det som kallas solotaxonomin.
A
Utmärkt
Texten anknyts till en sammanhållen explicit uttryckt ram
för reflektion som dessutom kritiskt problematiseras
B
Mycket bra
Texten anknyts till en sammanhållen explicit uttryckt ram
för reflektion
C
Bra
I texten finns en tydligt uttalad reflektion (den är explicit)
D
Tillfredsställande Texten sätter in de relaterade uppgifterna i en antydan till
reflektion som dock främst är implicit
E
Tillräckligt
I texten relateras relevanta och centrala uppgifter ur kurslitteraturen och från vfu:n
F
(x)
Otillräckligt
I texten relateras inte enbart relevanta uppgifter utan och
också irrelevanta uppgifter. Det otillräckliga kan också bestå i att för svaren på frågorna relevanta uppgifter saknas.
F
Helt otillräckligt
I texten finns ingen fokusering på för frågorna relevanta
uppgifter.
3
Något om didaktik utifrån tre bilder
Undervisning sker i en kontext
Vilka konsekvenser får detta sätt att se på undervisning och de problem som påverkar den (dvs. att göra en didaktisk analys)
Och om lärares kunskap - Lee Shulman
En annan som också försökt beskriva vad lärare kan genom en syntes av teoretisk
och praktisk kunskap är Lee Shulman. Han (och hans forskningsgrupp) använder
följande två bilder:
4
Ett sätt att se på lärares kunskap:
Kunskap om ämne
Pedagogisk innehållskunskap
Kunskap om andra innehåll/ämnen
Kunskap om curriculum
Kunskap om elever
Kunskap om utbildningens mål
Allmän pedagogisk kunskap
Ytterligare ett sätt att se på lärares kunskap som Shulman et al framhåller:
Förståelse:
- av ämnet/innehållet, idéer strukturer etc
Transformation:
-kritisk tolkning av t.ex. läroböcker
-representation ("bilder", analogier etc)
-adaptation (till elever i allmänhet)
-skräddarsy (finjustering till klass "x", elev "y")
Undervisning:
den aktiva fasen, det synliga...
gruppering, organisering/management, takt, coordinering av inlärningsaktiviteter, förklaringar, frågor,
diskussioner etc
Utvärdering:
sker både under och efter undervisningen
Reflektion:
Ny förståelse:
Men undervisning sker i grupp – det ger två fokus för lärarens arbete
5
De två uppgifterna
i
klassrummet
INLÄRNING
<
>
ORDNING
(management)
individ-perspektiv
grupp-perspektiv
"sociala system"
undervisning
"täcka" delar av kursplan
befrämja inlärning av delar av kursen
/"mastery"/
befrämja önskade attityder gentemot
innehållet så att eleverna behåller motivationen att lära sig
organisation,
regler och procedurer
reaktioner på "strul"
övervakning
takt/tempo
övergångar
(Doyle 1986)
Ett försök till en bild om ämnessyn - Religion som livstolkning
En tredje infallsvinkel är att definiera religion som det som fyller vissa funktioner.
Utgångspunkten för studiet av religionerna blir då den funktion de fyller för de troende. En konsekvens av en sådan utgångspunkt är att även livsåskådningar och politiska ideologier kan fylla funktionen av religion (ja även ytterligare övertygelser
som just fyller dessa funktioner). Det förhållandet kan kanske skapa förståelse för
religionens betydelse – vad det bl.a. innebär att vara religiös, att tillhöra en tradition
– även bland dem som själva inte tillhör någon av de stora världsreligionerna. En –
för i varje fall vissa besvärande konsekvens av denna utgångspunkt – blir att även
ateism med denna utgångspunkt blir något som fyller en religions funktion. Är man
dock medveten om i vilken vid
betydelse ordet används i detta
studium, så kanske detta är acceptabelt för de flesta.
Religionens fem funktioner och
att dessa fem funktioner hänger
ihop kan visas med en cirkel delad i fem "tårtbitar" (se figur).
Religionernas funktioner har
alltså en yttre sida – en synlig
sida, åskådliggjord med en yttre
ring – som alla beror av
varandra. Dessa yttre sidor –
synliga sidor – hänger ihop ge6
nom de tankar etc. som de synliggör. Kanske kan man förklarar detta genom att
säga att i cirkelns mitt finns en kärna, ett budskap etc. (den inre ringen) som – i
varje fall för en utomstående – endast är åtkomligt via de yttre sidorna – religionernas synliga funktioner. Religionens funktion är alltså att tolka världen - att "skapa"
mening i tillvaron – detta kallas ibland idag för att religionen har en livstolkande
funktion. När ordet religion används på detta sätt kan man med fog säga att alla
människor har en religion – även om det inte behöver vara en religion som är någon av de mer traditionella religioner vi studerar i denna kurs.
Religionens funktioner
De olika funktionerna brukar anges till:
Myter: Myter betyder i religionens värld berättelser som ger kunskap, dvs. myt i religionskunskapens användning av ordet är inte något motsatsord till fakta – till skillnad mot hur ordet ofta används i dagligt tal. Det är viktigt att känna till denna skillnad i betydelse för att förstå att berättelserna ger kunskap. Myterna kan vara bevarade såväl muntligt som skriftligt – nu för tiden är dock det vanligaste att myterna
är nedskrivna och samlade i heliga skrifter (en avgränsning av sådana godkända
skrifter kallas ofta "kanoniska") även om de länge bevarats muntligt.
Myterna ger – när de fungerar som i en religion – kunskap om världens uppkomst
(kosmologier), människan (antropologier), världens undergång ("den yttersta tiden"
– eskatologier) och hur man skall leva för att "bli frälst" (soteriologier).
Kult: Religionerna har en social sida, dvs. man utför religiösa handlingar tillsammans.
Ofta sker detta i speciella lokaler avsedda för just detta ändamål (men märk – detta
betyder inte att religiösa handlingar endast sker i speciella lokaler på särskilda tider.
Ordet kult brukar oftast användas bara om gemensamma handlingar av dyrkande
karaktär). Kulthandlingar brukar ibland delas in i tre kategorier. Kalendarisk kult,
t.ex. religiösa högtider som den kristna påsken etc. Biografisk kult, ceremonier som
knyts till den enskilde troendes livsstadier. Denna sorts handlingar kallas ibland för
övergångsriter eftersom de markerar att den troende passerar från en livsform till
en annan. Geografisk kult, slutligen,. är knuten till en speciell plats till vilken de troende reser i akt och mening att utföra den för just denna plats speciella kult (vallfärder, pilgrimsresor etc). Kultens utformning bestäms av myten - som den vill levandegöra - och den tid och plats religionen gestaltades i. Lite mer märkvärdigt uttryckt kan man säga att religionens uttrycksmedel är kontextuellt formade (jämför
den inre och den yttre cirkeln i bilden).
Etik: Religionen legitimerar etiska uppfattningar och handlingar. Detta skall inte förstås
som att religionerna har särskilda etiska traditioner. I mycket stor omfattning kan
det hävdas att den etik som religionen legitimerar är gemensam för hela mänskligheten – i varje fall på en abstrakt nivå och i centrala frågor som följt mänskligheten
under lång tid, t.ex. "du skall icke döda". Detta blir kanske tydligare ju mer grundläggande de etiska problemen blir. Ett tämligen tydligt exempel är alla religionernas
avståndstagande gentemot mord. Det som däremot är unikt för de respektive relig7
ionerna är hur de motiverar, legitimerar, denna uppfattning. Det finns alltså en kristen motivering till att inte mörda, på samma sätt som det finns en buddhistisk och en
ekosofistisk.
Erfarenheter: Den enskilde troende har vissa erfarenheter som tolkas med hjälp av
religionens kunskapsramar. Ett ljussken kan t.ex. tolkas som ett fysiskt fenomen
(t.ex. av en scientist) som ett UFO eller som en vision av Gud. Inom olika traditioner betonar man antingen enskilda eller kollektiva erfarenheter. De kollektiva kan
t.ex. vara upplevelser under kulten. De olika traditionerna kan också antingen starkt
markera denna sorts erfarenheter, så sker t.ex. i karismatisk väckelse – eller mindre
starkt markera dem.
Kanske man kan säga att alla religioner ytterst går tillbaka på avgörande personers
upplevelser. I varje fall har många religioner profeter vars erfarenheter – inom religionerna ofta kallade uppenbarelser – har bevarats och fortfarande är inflytelserika.
Dogmer: En religion utvecklar ofta sammanfattningar av sig själv som är ett klargörande av religionens innebörd, t.ex. trosbekännelser. Dessa dogmer utarbetas
ofta av specialister, t.ex. präster, och har en intellektualiserande karaktär. De utnyttjar ofta samtidens filosofi och övrigt kunnande. Det är dessa framställningar av religionerna som vi i stor utsträckning använder i denna kurs – dvs. det är dessa
sammanfattningar av religionerna som ger "bilden" av religionen. Det betyder inte
att alla enskilda anhängare inom en religion nödvändigtvis känner till dessa dogmer
– eller till fulla instämmer i dem. I viss utsträckning finns det inom alla religioner
skillnader mellan olika riktningar – dessa skillnader beror ibland på att man kommit
att fastna för olika formuleringar, olika sätt att i dogmer uttrycka religionens kärna.
Det inre – och det yttre
Slutligen bör kanske tilläggas att varje religion i sitt sätt att yttra sig, den synliga sidan, är beroende av sin uppkomsttids och historias samhälle, kunskap och t.ex.
geografi. Det blir t.ex. obegripligt varför en jude visar vördnad genom att skyla sitt
huvud t.ex. i det heliga rummet – och en kristen gör tvärtom – om man inte känner
till religionens historia, tradition. Många religioner talar t.ex. om vatten som en livsfaktor (och öken som en livshotande plats). Symboliken i detta blir tydligare om
man vet att dessa religioner uppstått på platser där vatten varit en bristvara och
öken ett hot (på ett sätt som det börjar bli i världen mer allmänt idag). Jämför ovan
under kult!
Omvänt kan ibland en historisk utveckling i ett samhälle försvåra förståelsen av en
ursprunglig religiös symbolik. För en modern sekulariserad kan Freuds psykoanalys
av förhållandet mellan fader och barn innebära en annorlunda tolkning av det religiösa uttrycket om människan som Guds barn och Gud som allas fader än vad som
var avsett. Det kräver alltså stora kunskaper av läsaren för att förstå de religiösa uttrycken så att de inte förvanskas. I religionerna har därför ofta noga reglerats
vem/vilka som kunnat göra normativa läsningar av myterna.
8
Att de religiösa experterna (präster eller vad de kallas i de olika religionerna) sedan
inte nödvändigtvis är ense i alla frågor är en aspekt som har mer med religionens
tradition att göra (jfr. ovan under dogmer). Inom alla religioner finns mer "konservativa" riktningar (ibland kallade traditionalister) och mer "liberala" riktningar
(ibland kallade modernister). Tyvärr förekommer ibland att den ena gruppen presenteras som att de tar sin religion mer på allvar än den andra (ofta brukar detta ske
om ortodoxa kontra liberala). Detta är naturligtvis ett oprolematiserat sätt att acceptera den ena tolkningen som riktigare än den andra. Naturligtvis uppfattar den ena
sidan detta som ett missförstånd av deras uppfattning. Såväl modernister som traditionalister anser sig naturligtvis ta sin riktning inom religionen på allvar, de är dock
oense i om vad som är viktigt att poängtera (kanske skulle båda grupperna säga
"bevara"?).
9