Kursbeskrivning för CH06ÄL (religion)
Kursbeskrivning för CH06ÄL (religion) Kursen består av ett sammanhållet moment, varav vfu är 12 hp och har en två gradig betygskala. De återstående 3 hp ligger till grund för differentieringen på kursens sjugradiga betygsskala. De förväntade studieresultaten för de båda underlagen framgår av kursplanen. De förväntade studiemålen för vfu-delen framgår även av vfu-rapporten. Värt att notera är att detta är den sista mer omfattande vfu-perioden i utbildningen. Vfu-rapporten finns att hämta på kurshemsidan – dela ut till handledaren snarast! Informera vfu-handledaren om målen för kursen. Vfu-delen Den verksamhetsförlagda delen av kursen är förlagd vecka 15-22. Denna del följs upp av en vfu-rapport som skall lämnas till kursläraren i slutet av kursen (eg. sista kursdatum). Rapporten utgör underlag för kursläraren när han/hon (jag) skall godkänna studentens vfu. För godkänd vfu krävs dels fullgjord vfu (vfu-rapporten) och att ett treparts samtal genomförts. Inför vfu-delen skall studenten skriva en individuell utvecklingsplan (iup) som skall utgöra en utgångspunkt i planeringssamtalen med handledaren (vfu-läraren). Den individuella utvecklingsplanen skall formuleras med stöd i de förväntade studieresultaten och professionsutvecklingsmatrisen. Som vanligt för vfu gäller att grundskolan kräver ett aktuellt utdrag ut brottsregistret. Mer detaljerad information om VFU hittar du på denna länk: http://www.su.se/lararutbildningar/lararstudent/verksamhetsforlagd-utbildningvfu Under vfu-delen skall ett trepartssamtal genomföras. För att kunna schemalägga det måste studenten snarast sända ett mejl med ett antal förslag på tider till kursläraren. På detta förslag skall framgå skolans namn och adress, tid för undervisning som skall besökas före samtalet fördelade över perioden plats för undervisningen, handledarens namn samt telefonnummer till student (och helst även till vfu-handledare) om något akut skulle inträffa. Treparts samtalet skall ha som en utgångspunkt den självvärdering som studenten skriver med stöd i sin iup och som skall sändas till kursläraren i tid för samtalet. I samband med trepartssamtalet skall också vfu-handledaren lämna sitt omdöme om den förväntade utgången av vfu-perioden. Kursansvarig lärare är Björn Falkevall. E-post [email protected], telefon 08-1207 6272. Under vfu-perioden är jag svår att nå på telefon. 1 Kurslitteratur – valbar inom religonsämnet Som framgår av kursplanen är en del litteratur obligatorisk. En del är relaterad till det ämne som läses före kursen. När det gäller religionskunskap är detta den relevanta litteraturen att välja ur: Almén, Edgar (m.fl.) (2000): Livstolkning och värdegrund. Linköping: Skapande vetande. (s. 102-251). Andersen, Peter B., Dahlgren, Curt, Johannesson, Steffen & Otterbeck, Jonas (red.) (2006). Religion, skole og kulturel integration i Danmark og Sverige. København: Museum Tusculanums Forlag/Københavns universitet (urval ca 100 s,) Härenstam, Kjell (2000): Kan du höra vindhästen? Religionsdidaktik – om konsten att välja kunskap. Lund: Studentlitteratur. (s. 109-165) (endast bibliotek) Löfstedt, Malin (red.) (2011). Religionsdidaktik: mångfald, livsfrågor och etik i skolan. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur (valda delar) Afdal, Geir, Haakedal, Elisabet & Leganger-Krogstad, Heid (1997). Tro, livstolkning og tradisjon: innføring i kontekstuell religionsdidaktikk. Oslo: Tano Aschehoug Sødal, Helje Kringlebotn (red.) (2003). Religions -og livssynsdidaktikk: en inn føring.. Kristiansand: Høyskoleforl. (eller senare uplagor) Andreassen, Bengt-Ove (2012). Religionsdidaktikk: en innføring. Oslo: Universitetsforl. Andra användbara texter är: Jämterud, Ulf (2010). Digital kompetens i undervisningen: [handbok för lärare i samhällsvetenskapliga ämnen]. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur www.lektion.nu Examinationsuppgift för kursen För att kunna examineras på kursen förutsätts godkänd vfu med genomfört trepartssamtal. Uppgifter att besvara skriftligt (omfång max 3000 ord). Det är meningen att skolans röst (vfu-lärare och ev. elever) skall synas och sättas in i det större sammanhang som kurslitteratur och egna erfarenheter skall utgöra. Redogör (kortfattat) för, och motivera, en planerad undervisningsaktivitet. Identifiera problem och hinder som inträffat i samband med genomförandet och reflektera över varför just dessa problem och hinder uppstått. 2 Betygskriterier för examinationsuppgiften Betygskriterierna tar sin utgångspunkt i det som kallas solotaxonomin. A Utmärkt Texten anknyts till en sammanhållen explicit uttryckt ram för reflektion som dessutom kritiskt problematiseras B Mycket bra Texten anknyts till en sammanhållen explicit uttryckt ram för reflektion C Bra I texten finns en tydligt uttalad reflektion (den är explicit) D Tillfredsställande Texten sätter in de relaterade uppgifterna i en antydan till reflektion som dock främst är implicit E Tillräckligt I texten relateras relevanta och centrala uppgifter ur kurslitteraturen och från vfu:n F (x) Otillräckligt I texten relateras inte enbart relevanta uppgifter utan och också irrelevanta uppgifter. Det otillräckliga kan också bestå i att för svaren på frågorna relevanta uppgifter saknas. F Helt otillräckligt I texten finns ingen fokusering på för frågorna relevanta uppgifter. 3 Något om didaktik utifrån tre bilder Undervisning sker i en kontext Vilka konsekvenser får detta sätt att se på undervisning och de problem som påverkar den (dvs. att göra en didaktisk analys) Och om lärares kunskap - Lee Shulman En annan som också försökt beskriva vad lärare kan genom en syntes av teoretisk och praktisk kunskap är Lee Shulman. Han (och hans forskningsgrupp) använder följande två bilder: 4 Ett sätt att se på lärares kunskap: Kunskap om ämne Pedagogisk innehållskunskap Kunskap om andra innehåll/ämnen Kunskap om curriculum Kunskap om elever Kunskap om utbildningens mål Allmän pedagogisk kunskap Ytterligare ett sätt att se på lärares kunskap som Shulman et al framhåller: Förståelse: - av ämnet/innehållet, idéer strukturer etc Transformation: -kritisk tolkning av t.ex. läroböcker -representation ("bilder", analogier etc) -adaptation (till elever i allmänhet) -skräddarsy (finjustering till klass "x", elev "y") Undervisning: den aktiva fasen, det synliga... gruppering, organisering/management, takt, coordinering av inlärningsaktiviteter, förklaringar, frågor, diskussioner etc Utvärdering: sker både under och efter undervisningen Reflektion: Ny förståelse: Men undervisning sker i grupp – det ger två fokus för lärarens arbete 5 De två uppgifterna i klassrummet INLÄRNING < > ORDNING (management) individ-perspektiv grupp-perspektiv "sociala system" undervisning "täcka" delar av kursplan befrämja inlärning av delar av kursen /"mastery"/ befrämja önskade attityder gentemot innehållet så att eleverna behåller motivationen att lära sig organisation, regler och procedurer reaktioner på "strul" övervakning takt/tempo övergångar (Doyle 1986) Ett försök till en bild om ämnessyn - Religion som livstolkning En tredje infallsvinkel är att definiera religion som det som fyller vissa funktioner. Utgångspunkten för studiet av religionerna blir då den funktion de fyller för de troende. En konsekvens av en sådan utgångspunkt är att även livsåskådningar och politiska ideologier kan fylla funktionen av religion (ja även ytterligare övertygelser som just fyller dessa funktioner). Det förhållandet kan kanske skapa förståelse för religionens betydelse – vad det bl.a. innebär att vara religiös, att tillhöra en tradition – även bland dem som själva inte tillhör någon av de stora världsreligionerna. En – för i varje fall vissa besvärande konsekvens av denna utgångspunkt – blir att även ateism med denna utgångspunkt blir något som fyller en religions funktion. Är man dock medveten om i vilken vid betydelse ordet används i detta studium, så kanske detta är acceptabelt för de flesta. Religionens fem funktioner och att dessa fem funktioner hänger ihop kan visas med en cirkel delad i fem "tårtbitar" (se figur). Religionernas funktioner har alltså en yttre sida – en synlig sida, åskådliggjord med en yttre ring – som alla beror av varandra. Dessa yttre sidor – synliga sidor – hänger ihop ge6 nom de tankar etc. som de synliggör. Kanske kan man förklarar detta genom att säga att i cirkelns mitt finns en kärna, ett budskap etc. (den inre ringen) som – i varje fall för en utomstående – endast är åtkomligt via de yttre sidorna – religionernas synliga funktioner. Religionens funktion är alltså att tolka världen - att "skapa" mening i tillvaron – detta kallas ibland idag för att religionen har en livstolkande funktion. När ordet religion används på detta sätt kan man med fog säga att alla människor har en religion – även om det inte behöver vara en religion som är någon av de mer traditionella religioner vi studerar i denna kurs. Religionens funktioner De olika funktionerna brukar anges till: Myter: Myter betyder i religionens värld berättelser som ger kunskap, dvs. myt i religionskunskapens användning av ordet är inte något motsatsord till fakta – till skillnad mot hur ordet ofta används i dagligt tal. Det är viktigt att känna till denna skillnad i betydelse för att förstå att berättelserna ger kunskap. Myterna kan vara bevarade såväl muntligt som skriftligt – nu för tiden är dock det vanligaste att myterna är nedskrivna och samlade i heliga skrifter (en avgränsning av sådana godkända skrifter kallas ofta "kanoniska") även om de länge bevarats muntligt. Myterna ger – när de fungerar som i en religion – kunskap om världens uppkomst (kosmologier), människan (antropologier), världens undergång ("den yttersta tiden" – eskatologier) och hur man skall leva för att "bli frälst" (soteriologier). Kult: Religionerna har en social sida, dvs. man utför religiösa handlingar tillsammans. Ofta sker detta i speciella lokaler avsedda för just detta ändamål (men märk – detta betyder inte att religiösa handlingar endast sker i speciella lokaler på särskilda tider. Ordet kult brukar oftast användas bara om gemensamma handlingar av dyrkande karaktär). Kulthandlingar brukar ibland delas in i tre kategorier. Kalendarisk kult, t.ex. religiösa högtider som den kristna påsken etc. Biografisk kult, ceremonier som knyts till den enskilde troendes livsstadier. Denna sorts handlingar kallas ibland för övergångsriter eftersom de markerar att den troende passerar från en livsform till en annan. Geografisk kult, slutligen,. är knuten till en speciell plats till vilken de troende reser i akt och mening att utföra den för just denna plats speciella kult (vallfärder, pilgrimsresor etc). Kultens utformning bestäms av myten - som den vill levandegöra - och den tid och plats religionen gestaltades i. Lite mer märkvärdigt uttryckt kan man säga att religionens uttrycksmedel är kontextuellt formade (jämför den inre och den yttre cirkeln i bilden). Etik: Religionen legitimerar etiska uppfattningar och handlingar. Detta skall inte förstås som att religionerna har särskilda etiska traditioner. I mycket stor omfattning kan det hävdas att den etik som religionen legitimerar är gemensam för hela mänskligheten – i varje fall på en abstrakt nivå och i centrala frågor som följt mänskligheten under lång tid, t.ex. "du skall icke döda". Detta blir kanske tydligare ju mer grundläggande de etiska problemen blir. Ett tämligen tydligt exempel är alla religionernas avståndstagande gentemot mord. Det som däremot är unikt för de respektive relig7 ionerna är hur de motiverar, legitimerar, denna uppfattning. Det finns alltså en kristen motivering till att inte mörda, på samma sätt som det finns en buddhistisk och en ekosofistisk. Erfarenheter: Den enskilde troende har vissa erfarenheter som tolkas med hjälp av religionens kunskapsramar. Ett ljussken kan t.ex. tolkas som ett fysiskt fenomen (t.ex. av en scientist) som ett UFO eller som en vision av Gud. Inom olika traditioner betonar man antingen enskilda eller kollektiva erfarenheter. De kollektiva kan t.ex. vara upplevelser under kulten. De olika traditionerna kan också antingen starkt markera denna sorts erfarenheter, så sker t.ex. i karismatisk väckelse – eller mindre starkt markera dem. Kanske man kan säga att alla religioner ytterst går tillbaka på avgörande personers upplevelser. I varje fall har många religioner profeter vars erfarenheter – inom religionerna ofta kallade uppenbarelser – har bevarats och fortfarande är inflytelserika. Dogmer: En religion utvecklar ofta sammanfattningar av sig själv som är ett klargörande av religionens innebörd, t.ex. trosbekännelser. Dessa dogmer utarbetas ofta av specialister, t.ex. präster, och har en intellektualiserande karaktär. De utnyttjar ofta samtidens filosofi och övrigt kunnande. Det är dessa framställningar av religionerna som vi i stor utsträckning använder i denna kurs – dvs. det är dessa sammanfattningar av religionerna som ger "bilden" av religionen. Det betyder inte att alla enskilda anhängare inom en religion nödvändigtvis känner till dessa dogmer – eller till fulla instämmer i dem. I viss utsträckning finns det inom alla religioner skillnader mellan olika riktningar – dessa skillnader beror ibland på att man kommit att fastna för olika formuleringar, olika sätt att i dogmer uttrycka religionens kärna. Det inre – och det yttre Slutligen bör kanske tilläggas att varje religion i sitt sätt att yttra sig, den synliga sidan, är beroende av sin uppkomsttids och historias samhälle, kunskap och t.ex. geografi. Det blir t.ex. obegripligt varför en jude visar vördnad genom att skyla sitt huvud t.ex. i det heliga rummet – och en kristen gör tvärtom – om man inte känner till religionens historia, tradition. Många religioner talar t.ex. om vatten som en livsfaktor (och öken som en livshotande plats). Symboliken i detta blir tydligare om man vet att dessa religioner uppstått på platser där vatten varit en bristvara och öken ett hot (på ett sätt som det börjar bli i världen mer allmänt idag). Jämför ovan under kult! Omvänt kan ibland en historisk utveckling i ett samhälle försvåra förståelsen av en ursprunglig religiös symbolik. För en modern sekulariserad kan Freuds psykoanalys av förhållandet mellan fader och barn innebära en annorlunda tolkning av det religiösa uttrycket om människan som Guds barn och Gud som allas fader än vad som var avsett. Det kräver alltså stora kunskaper av läsaren för att förstå de religiösa uttrycken så att de inte förvanskas. I religionerna har därför ofta noga reglerats vem/vilka som kunnat göra normativa läsningar av myterna. 8 Att de religiösa experterna (präster eller vad de kallas i de olika religionerna) sedan inte nödvändigtvis är ense i alla frågor är en aspekt som har mer med religionens tradition att göra (jfr. ovan under dogmer). Inom alla religioner finns mer "konservativa" riktningar (ibland kallade traditionalister) och mer "liberala" riktningar (ibland kallade modernister). Tyvärr förekommer ibland att den ena gruppen presenteras som att de tar sin religion mer på allvar än den andra (ofta brukar detta ske om ortodoxa kontra liberala). Detta är naturligtvis ett oprolematiserat sätt att acceptera den ena tolkningen som riktigare än den andra. Naturligtvis uppfattar den ena sidan detta som ett missförstånd av deras uppfattning. Såväl modernister som traditionalister anser sig naturligtvis ta sin riktning inom religionen på allvar, de är dock oense i om vad som är viktigt att poängtera (kanske skulle båda grupperna säga "bevara"?). 9
© Copyright 2024