år 2012, nr.3 - Birka samfällighetsförening
Bulletinen Riksförbundet Enskilda Vägars medlemstidning Nr 3• 2012 Presentation av medlemsenkäten: Vad tycker medlemmarna om REV och dess verksamhet? Förbundsstämma 2013 – REV:s kongress i Borås, 9-10 mars Artikelserie i 4 delar (Del II): Enskild väghållning i svensk historia 1200-2010 1 Bulletinen Nr 3 • 2012 Nöjda medlemmar och satsningar på landets infrastruktur I detta nummer presenteras resultatet av den stora enkätundersökningen bland medlemmarna som gjordes under våren. Som framgår av artikeln på sidorna 20–22 var det väldigt många medlemmar som tog sig tid att besvara frågorna. Sammanfattningsvis var svaren överlag mycket positiva och betyget för förbundets verksamhet gott. Bland fritextsvaren var det påfallande många medlemmar som tycker att förbundets arbete med uppmärksamma makthavarna på behovet av förenklingar och förbättringar av regelverket för enskilda väghållare är viktigt och skall prioriteras. Flera framhåller den angelägna reformen att föreningarna själva borde få besluta om andelstalen för de deltagande fastigheterna. Svaren stärker oss i det arbete som redan har inletts med att propagera för finlandsmodellens införande; vi tar med oss enkätsvaren till kommande möten med ansvariga inom regering och riksdag! I de flesta fall är fritextsvaren oerhört glädjande läsning; många positiva kommentarer om verksamheten inom förbundet och konstruktiva förslag har lämnats. Till de medlemmar som har varit mindre nöjda och också gett uttryck för kritiska åsikter vill jag rikta ett särskilt tack, eftersom ingen verksamhet är så bra att den inte kan göras bättre, vilket några kritiska röster bland alla rosande svar är en viktig påminnelse om. Både förbundets förtroendevalda och anställd personal kommer att ta till sig enkätsvaren i sitt fortsatta arbete. Tack alla som tagit sig tid att svara på enkäten! I dagarna kommer regeringen att lägga fram sin infrastrukturproposition. Under sommaren har det ryktats om att den kommer innehålla några rejäla nysatsningar och därtill höjda anslag för angelägna underhållsåtgärder. Blir det så, är det bara att instämma i det kloka att under rådande ekonomiska läge göra sådana satsningar. Jag utgår ifrån att det finmaskiga vägnätet, infrastrukturens kapillära system av enskilda vägar finns med. Både ni och jag vet att det finns många angelägna områden att satsa på, t.ex. bärighetsfrämjande åtgärder till gagn för såväl boende som för det lokala näringslivets förutsättningar att växa. REV följer saken noggrant. REV Bulletinen utges av Riksförbundet Enskilda Vägar Adress: Riddargatan 35-37 114 57 STOCKHOLM Telefon: 08-20 27 50 Fax: 08-20 74 78 E-post: [email protected] www.revriks.se Postgiro: 35 77 63-2 Bankgiro: 5528-1109 REV Bulletinen utkommer med 4 nr per år. Citera gärna Bulletinen - men ange källan. Ansvarig utgivare: Uno Jakobsson Produktion: Elanders Sverige AB Form och original: Anni Sundquist/Elanders Sverige AB Annonser: Kansliet 08-20 27 50 REV tar inget ansvar för annonsörernas utlovade förpliktelser m m. Kansliet har telefontid: Måndagar-onsdagar, fredagar Tisdagar Torsdagar Lunchstängt 09.00 - 15.00 09.30 - 15.00 09.00 - 12.00 12.00 - 13.00 På kansliet f i nns Maria Sundström, kanslichef Leif Kronkvist, vägingenjör Solweig Hultén, administratör Nils Blohm, lantmätare Birgit Westlund, kassaförvaltare, torsdagar Carina Pörn, administratör, ti-on, to 08-440 24 61 08-20 27 62 08-20 27 50 08-20 27 64 08-20 27 50 08-20 27 50 Valda funktionärer Ordinarie: Uno Jakobsson, ordförande Jan Johansson, vice ordförande Kristina Åberg, sekreterare Christer Ångström Sture Källgården Mikael Näslund Margareta Vikgren Suppleanter: Jan Ellström Malin Ohlsson Lars Olin Anders Lundell Revisorer: Berndt Wiklander Ulf Crona Revisorssuppleanter: Anders Gejke Claes Henkel Valberedning: Curt Carleteg, sammankallande Inger Strömberg Bengt Larsson Regionansvariga: Jan Johansson, vice ordf. och regionansvarig Väst Christer Ångström, regionansvarig Öst Michael Näslund, regionansvarig Norr Lars Olin, regionansvarig Syd Omslagsfoto: Bengt Allfors Foto där inget annat anges: Kansliets personal Uno Jakobsson Ordförande 2 Riksförbundet Enskilda Vägar grundades 1968 och har som uppgift att företräda de enskilda väghållarnas intressen. Förbundet bistår medlemsorganisationerna med råd och anvisningar i juridiska, ekonomiska, väg- och lantmäteritekniska frågor, bedriver opinionsbildning och arrangerar utbildningar. Verksamheten finansieras i huvudsak med medlemsavgifter. I medlemsavgiften ingår ett för väghållare heltäckande försäkringspaket. Bulletinen Nr 3 • 2012 4 Innehåll Del II: Om förvaltning av gemensamma resurser och allmänningens dilemma TEMA HISTORIA 4 Enskild väghållning i svensk historia 1200-2010 DEL 2: II Om förvaltning av gemensamma resurser och allmänningens dilemma. Längre lastbil ger 20% lägre utsläpp LANTMÄTERI 10 Slitageersättning vid skogsavverkning VÄGTEKNIK 11 ETT-projektet 12 Grusvägar skötseltips TEMA FÖRBUNDSSTÄMMAN 2013 14 REVs kongress i Borås R EV-NYTT 11 Förbundsstämma i Borås – mars 2013 14 16 Examensarbete: Svenska vägsamhälligheter i ett internationellt perspektiv 19 Höstens kurser 20 Nöjd-kund-mätning: Vad tycker medlemmarna om REV? FÖRVALTNING 24 Tips om hur man får en lyckad stämma. Vad tycker medlemmarna om REV? 20 HISTORIA Om förvaltning av gemensamma resurser och allmänningens dilemma: A R T I K E L S E R I E • 4 Foto: Från Wikimedia, fotograf Karl Lärka D E L A R TEMA 4 Enskild väghållning i svensk historia 1200-2010 Detta är den andra delen av REV Bulletinens dilemma i svensk historia 1200-2010. De artikelserie baserad på Pär Blomkvists bok fyra artiklarna skildrar den enskilda vägens Om förvaltning av gemensamma resurser: historia från medeltid fram till idag: Enskild väghållning och allmänningens 1. I begynnelsen var vägen enskild En genomgång av äldre väghistoria fram till 1800-tal med fokus på hur den enskilda väghållningen växer fram ur det medeltida byalagets hantering av gemensamma resurser (allmänningar). 2. Industrialisering, urbanisering och den enskilda vägen Byalaget bryts upp av skiftesreformer, industrialisering och urbanisering. Den enskilda vägen blir en restpost i den reformerade lagstiftningen om de allmänna vägarna (1891). Tågsystemet som en utmanare för den enskilda väghållningen. Lagen om enskilda vägar 1907 och 1926. 3. Massbilism, folkhem och enskild väghållning En historisk översikt från mellankrigstiden och framåt över hur folkhemmets explosion av massbilism och svenskarnas lust till fritidsaktiviteter och sommarstugor påverkar den enskilda väghållningen. Lagstiftningen runt enskilda vägar (1939, 1974) samt, inte minst motiven bakom bildandet av REV. 4. Enskild väg på agendan Det politiska arbetet med att sätta den enskilda väghållningen på den politiska agendan i nutid, REV:s strategier och metoder samt en diskussion om BREV-utredningen och dagens debatt om gränserna för vägansvar. Bulletinen Nr 3 • 2012 HISTORIA TEMA Industrialisering, urbanisering och den enskilda vägen Vägen som rum eller transportsträcka? att fordonet fick anpassa sig till vägens kvalitet. Från och med Det fornnordiska ordet för gata var Gate (från Gait – gång början 1900-talet började man anse att vägen skulle byggas art), vilket hör ihop med rörelse och vi har samma ursprung efter fordonens behov. Vägingenjörer, stadsplanerare och i Sanskrit för vår väg som i engelskan: ”Way” (väg) kommer transportekonomer fick allt mer att säga till om. De tidigare från begreppet rörelse (sanskrit ”vah”) och återkommer i Veväghållarna, bönderna, marginaliserades. hicle och Wagon. I svenskan kommer alltså både gata och väg från begrepp som har med rörelse och förflyttning att göra. En väg är i själva verket ett sorts rum att vistas i och sam1891 års lag om allmänna vägar på landet tidigt en korridor ämnad för transport och rörelse. Man kan Vid varje riksdag under hela 1800-talet togs vägfrågan nog säga att vägens historia består av tusentals år då vägen upp utan resultat. År 1876 tillsattes en kommitté för att utreda frågan men en proposition kom både var ett rum där folk och fä kunde vistas och t o: W i k i c a r s o först elva år senare. Den föll i första F samtidigt en speciell kanal för resande, kammaren. Efter tjugo motioner transport och rörelse. Men de se mellan åren 1890 och 1891 kom naste två hundra åren har vägen så till slut ett förslag på ny allt mer reserverats för rörelväglag som godkändes av sen. Den moderna bilvägen riksdagen. Lagen började gälla 1895. eller stadsgatan har som Det fanns i huvudsak främsta uppgift att vara fyra orsaker till den nya en led för snabb moväglagstiftningen. För toriserad förflyttning. det första blev jordKampen om gatan har bruket mera inriktat vunnits av fordonen på på marknaden och bebekostnad av vägrumhovet av transporter met för promenad och utanför det absoluta annan samvaro. närområdet ökade. För Från och med mitten det andra växte en induav 1800-talet kom vägen stri upp som krävde vägar och gatans betydelse att för sina råvaror och färdiga slutgiltigt förändras från att produkter. De väghållningsindikera något platsbundet till skyldiga jordbrukarna kom att se att betyda ”kanal” ämnad för fordon vägtungan som orättvis eftersom de i rörelse. ”Artär” var det ord som kom till nytillkomna industrierna inte behövde betala användning. Många forskare menar att dessa för vägarna de använde. För det tredje betydde järnvägens förändringar i uppfattningen om vägen/gatan bokstavligen framväxt att behovet av vägar ökade eftersom gods och pasberedde vägen för automobilen. Det var också massbilismens sagerare måste färdas till och från stationerna. För det fjärde genombrott som vände upp och ner på den gamla principen Bulletinen Nr 3 • 2012 5 HISTORIA TEMA innebar järnvägens dragning att befolkning och näringsliv koncentrerades i anslutning till järnvägsnätets noder. I lagen från 1891 fanns två kategorier av allmänna vägar: landsväg och bygdeväg, som skulle vara sex respektive 3,6 meter breda. Landsväg var den viktigaste och av tydligast allmänt intresse. Bygdevägen var en sammansmältning av de tidigare kategorierna socken- respektive häradsväg och till den räknades numera också väg till kyrka. I lagen togs den tidigare kategorin kvarnväg bort från de allmänna vägarna. Vägen till kvarn skulle hädanefter räknas till klassen enskilda vägar. Alla övriga vägar, vägarna mellan ägorna i byn, fävägar och så vidare, definierades nu slutgiltigt som enskilda. Frågan är om de egentligen någonsin på allvar betraktats som allmänna? Om 1891 års väglag brukar det sägas att den överförde väghållningen till det allmänna. Det nya i denna Sveriges första egentliga väglag var att ansvaret för väghållningen övergick från jordbruksfastigheten till en ny juridisk enhet, de så kallade vägdistrikten. Vägdistrikten, eller vägkommunerna som de också kallades, baserades på häradet eller del av härad och antalet blev 379 stycken. En väg... styrelse tillsattes att leda varje vägdistrikt/ vägkommun. Den tidigare flexibiliteten som låg i att länsstyrelsen kunde peka ut väghållare tvärs över sockengränserna upphörde härmed. Vidare infördes en vägskatt att betalas i pengar för de grupper som tidigare stått utanför väghållningen. Nu kunde industrin fås att bekosta vägarna. Vägstyrelsen förvaltade genom sin vägkassa de skatter som betalades in samt det nytillkomna statsbidraget för vägunderhåll (10 % av beräknad kostnad). nytta av vägarna, respektive den industriella och regionala/ nationella med vägskatt, där även andra näringars nytta av vägarna erkändes. Många av de gamla problemen inom vägväsendet togs med in i 1900-talet. Bland annat fanns de komplicerade vägdelningarna kvar. Att underhållet delades upp i skilda lotter kom att uppfattas som ett stort problem i slutet av 1800-talet och ännu mer under 1900-talets första decennier genom både bilismens framväxt och industrins ökande krav på en uniform vägstandard. Delningen i väglotter medförde att olika vägavsnitt underhölls olika noggrant och vid olika tillfällen. Det var inte förrän under 1920-talet och definitivt 1934 då vägkassan gavs rättighet att helt överta underhållet som problemen försvann. Då kunde också intäkterna från bilskatten direkt föras till väghållningen och ge ett standardiserat resultat. 1907 års lag om enskilda vägar på landet Skiftesreformerna, men också de fyra skäl som angetts ovan för uppkomsten av 1891 års väglag för de allmänna Foto: Scanpix det nya i denna Sveriges första egentliga väglag var att ansvaret för väghållningen övergick från jordbruket till en ny juridisk enhet, de så kallade vägdistrikten. Men trots att vägdistriktet nu var huvudman för väghållningen avskaffades inte naturaunderhållet. Jordbrukarna fick inte möjlighet att betala vägskatten kontant utan skulle även i fortsättningen underhålla vägarna enligt det gamla sättet. Det är slående hur lagen försökte balansera två skilda logiker – den agrara, lokala med naturaunderhåll och intresseprincip, tolkad som att jordbruket fortfarande hade störst 6 Bulletinen Nr 3 • 2012 HISTORIA vägarna låg också bakom 1907 års lag om enskilda vägar. De enskilda vägarna påverkades av samma samhällsekonomiska, demografiska och politiska förändringar. För det första, och med en repetition av det redan anförda, blev jordbruket, mera inriktat på marknaden och behovet av transporter utanför det absoluta närområdet ökade. Skiftesreformerna påverkade de hävdvunna metoderna att hantera enskilda vägar. Det var tre stora skiftesreformer som genomfördes under hundra år med start i mitten av 1700-talet – storskifte 1749, enskifte 1803 och laga skifte 1827. Reformerna hade sitt ursprung i ett missnöje med det gamla tegskiftet. I 1734 års lag var detta fortfarande den dominerande formen att dela jordbruksmark, men väldigt snart bestämde man sig för att ägostrukturen måste åtgärdas för att förhindra ägosplittring och göra jordbruket mera ratio nellt och effektivt. När det inte fanns några tegskiftade byar var det svårt att upprätthålla en fördelning av vägbördorna som inte alls passade ihop med nya bebyggelseformer. Den gamla principen att de som närmast berördes av vägen också Foto: Wikimedia Bulletinen Nr 3 • 2012 TEMA skulle sköta den, hade blivit svår att tolka. Dessutom, och kanske viktigast hade byalagets självskrivna roll som byns verkställande styrelse försvagats kraftigt. För det andra växte en industri upp som krävde vägar för sina råvaror och färdiga produkter. Det var inte längre rimligt att bara de jordbrukande skulle sköta de enskilda vägarna och deras underhåll. För det tredje betydde järnvägens framväxt att behovet av vägar ökade eftersom gods och passagerare måste färdas till och från stationerna. För det fjärde innebar järnvägens dragning att befolkning och näringsliv koncentrerades i anslutning till järnvägsnätets noder. Järnvägsutbyggnaden förde också med sig krav på en stramare organisation runt de enskilda vägarna ur ett annat, mera jordnära perspektiv. Där järnvägen drogs fram uppstod korsningar mellan enskild väg och järnväg. Problemet var, enkelt utryckt, vem som skulle ansvara för denna korsning. Var det SJ eller den enskilda väghållaren? Staten och SJ behövde en klart definierad motpart i dessa förhandlingar. Frågan om en speciell lag för de enskilda vägarna hade sedan 1867 hade varit uppe vid varje riksdag. Det återkommande argumentet var dels att stor oklarhet rådde om vilka vägar som skulle anses vara enskilda och dels vilka som skulle anses vara väghållare. Många motionärer föreslog också att man borde skilja på byvägar som ledde in till och ut från byn, och de byvägar som bara brukades av några fastigheter inom byn. Tillfartsvägarna skulle kommunen ansvara för och vägarna inom byn skulle alla byns fastighetsägare förvalta. Men motionärerna fick varje gång avslag. Oftast berodde avslaget på att man inte ville gå in med lagstiftning på ett område som betraktades som privaträttsligt. Respekten för det fria kontraktet mellan privatpersoner och tron på byalaget hindrade att frågan löstes. Flera lagförslag utarbetades innan lagen från 1907 antogs. De finns bevarade på riksarkivet i de så kallade konseljakterna. Ett förslag förtjänar att lyftas fram. I lagförslaget stadgades att de väghållningsskyldiga skulle, om någon medlem i samfälligheten/gruppen av väghållare så önskade, utse en vägfogde med uppgift att hålla uppsikt över väghållningen. Denne skulle utses för en period om tre år i sänder genom omröstning, och vid lika röstetal, genom lottning. Vägfogden skulle på uppdrag av de väghållningsskyldiga, eller om han själv så önskade, kunna kalla till sammanträde och skulle också utöva uppsyn över vägunderhållet. Att jag redogör för de sakkunnigas resonemang är för visa på att lagstiftaren funderade över i vilken form de enskilda vägarna skulle hållas i laggillt skick. Man insåg uppenbarligen att även om vägdelning gjordes, och var och en fick sin 7 HISTORIA TEMA väglott att underhålla in natura, så krävdes någon form av samordning. Man ville inte gå så långt som att bestämma att en styrelse skulle bildas, men i förslaget från 1904 försökte man skapa ett sorts mellanting mellan en formellt bildad vägförening med styrelse och den helt individualiserade som kunde bli följden av vägdelningen – individualiserat vägunderhåll var, som nämnts, den modell som användes för de allmänna vägarna enligt 1891 års lag. Vad gällde de enskilda vägarna insåg man antagligen att det skulle behövas en viss grad av gemensamhetssystem. Men man ville inte gå för långt i lagens krav. Alla detaljer om gemensam organisation utelämnades därför i den slutgiltiga lagen från 1907. Där stadgades enbart att väghållarna endera kunde sköta vägen individuellt efter vägdelning eller att de kunde göra det gemensamt. I den antagna lagen från 1907, som alltså inte gällde enskilda vägar i städerna, infördes två nyheter. Dels rätten för en privat fastighetsägare att i vissa fall få dra enskild väg över annans mark och dels en lagstadgad rätt att tvångsvis få till stånd en vägsamfällighet för att bygga och underhålla vägen. Kravet var att vägen skulle vara av ”stadigvarande nytta” för en eller flera fastigheter. Men att beskriva 1907 års lag som något nytt är en sanning med modifikation. Kanske är det mera rätt att säga att lagen för första gången tydligt och klart uttalade vad som hade legat till grund för urgammal sed inom hanteringen av enskilda vägar. Men, nyhet eller ej, den nya lagen gav ett starkare stöd för en fastighetsägare som kunde visa på nyttan med vägen. I 1907 års lag om enskilda vägar gällde följande: ”Enligt 1907 års lag om enskilda vägar å landet… äger fastighet bygga väg, som för fastighetens ändamålsenliga brukande är av synnerlig vikt, över annan fastighets område ävensom begagna redan anlagd dylik väg mot ersättning.” När nu den enskilda väghållningen för första gången fick en egen lagstiftning så framkommer en intressant skillnad gentemot de allmänna vägarna. Det är den skillnad i beräkning av vägnytta som redan antytts. För de enskilda vägarna beräknades andelstalet, det vill säga den del av vägbesväret som varje fastighet skulle stå för, utifrån den faktiska nytta fastighetsägaren kunde beräknas ha av att vägen byggdes och hur mycket varje fastighetsägare kunde tänkas använda vägen. Det var alltså inte fråga om ett andelstal schablonmässigt baserat på fastighetens bärighet/storlek – dagens taxeringsvärde – vilket var normen för de allmänna vägarna. Dessutom stadgades att den fastighetsägare som krävde att vägen byggdes inte kunde tillskrivas större andelstal/väglott än som svarade mot den faktiska nytta som han eller hon 8 hade av att använda vägen. Man kunde inte tvingas att betala mera, bara för att man initierade väganläggningen. I lagen fanns som nämnts en valmöjlighet. Endera bildade väghållarna en speciell gemensamhetsorganisation som skötte förvaltningen eller också genomfördes en vägdelning som gav var och en, en egen väglott att ansvara för individuellt. Några speciella regler för hur denna samfällighet skulle fungera angavs inte. Man kan tolka fåordigheten runt samfällighetsorganisationen i 1907 lag som ett tecken på att lagstiftaren fortfarande tog för givet att bönderna/väghållarna själva hade kunskap och forum för att sköta gemensamma resurser som de enskilda vägarna – att byalagen i någon mening trots allt ännu levde kvar, i alla fall i lagstiftarens föreställningsvärld. 1926 års lag om enskilda vägar Nästa lag inom enskild väghållning kom 1926 och den kompletterade lagen från 1907. Den viktigaste nyheten var att lagen nu även gällde enskilda vägar i städerna. Under medeltiden var staden ur ett fastighetsrättsligt perspektiv att jämställa med by. Detta innebar att vägförord ningar i Magnus Erikssons landslag i tillämpliga delar även gällde inom staden. Väghållningen utgick från tomten i staden och beräknades på samma sätt som efter lansbygdshemmanets andel i byn (byamålet). Det vill säga (på ett ungefär) det vi idag kallar taxeringsvärdet. En speciell omständighet är att den tidens stadstomter inte bara innefattade den Bulletinen Nr 3 • 2012 HISTORIA plats där det faktiska boningshuset låg inom staden. Till tomten räknades också den jordbruksmark som hörde till många stadsfastigheter och som låg utanför själva stadsbebyggelsen. Även denna mark räknades in i ”taxeringsvärdet. Detta gjorde att ägaren till en fastighet i staden dels hade ansvar för väghållning i anslutning till själva tomten och dels för vägar, broar och färjor utanför stadskärnan för att betjäna jordbruksmarken. I en ny tid av ökande urbanisering skildes stad från landsbygd alltmera och den enskilda väghållningen i tätorter behövde reformeras. I förarbetena till lagen 1926 (SOU 1923:13) försökte man definiera vad som skulle utgöra grund till indelning i all män respektive enskild väg. Man utgick från den gällande lagen om allmänna vägar från 1891och konstaterade snabbt att vägklassningen enbart var ett administrativt beslut, som i många fall inte hade något att göra med hur nyttig eller onyttig vägen var för det allmänna: ”… väg kan vara för den allmänna samfärdseln nyttig och nödig [vara] utan att vara allmän, men också, att vägen kan vara allmän utan att vara för den allmänna samfärdseln nyttig och nödig.” I den nya lagen om enskilda vägar upprepades i stort sett föreskrifterna från 1907, som sagt med tillägget att lagen också gällde för städerna. I lagen från 1926 förstärktes också lagtextens formulering angående bildandet av ett speciellt organ för gemensamhetsförvaltningen av de enskilda vägarna (§ 11). Men fortfarande var ett alternativ att den enskilda vägen sköttes enligt samma princip som de allmänna. Det vill säga individuellt av respektive fastighetsägare efter vägdelning. Men väglotten/ andelstalet blev i detta fall, som sagts, beräknat på fastighetens faktiska nytta av vägen. Om man valde ett gemensamhetssystem för förvaltningen stipulerade lagen att väghållarna skulle utse en styrelse och anta stadgar som gällde för både vägbyggandet och underhållet. Beslut skulle fattas på sammanträden där alla väghållningsskyldiga fick närvara och där var och en hade rösträtt utifrån sitt andelstal. En viktig skillnad mot 1907 var att den nya lagen inte tog för givet att vägdelning baserad på markinnehav och uppdelning i individuella väglotter skulle vara obligatoriskt och det enda alternativet, om väghållarna inte kom överens om gemensamt underhåll. Istället gavs nu möjligheten att utföra underhållet och utdebitera för vägunderhållet utifrån var och ens andelstal. Man var också noga med att poängtera att väghållningsansvaret baserat på TEMA vägdelning eller andelstal skulle gälla ”vägen i dess helhet.” Lagen från 1926 tillförde alltså inget radikalt vad gällde hur vägarnas skötsel skulle organiseras, men den visade upp ytterligare en tyngdpunktsförskjutning mot samförvaltning. Det var i lagen från 1939 som de verkliga nyheterna kom – eller kanske man hellre skulle säga att det var då förvaltningen av de enskilda vägarna hittade tillbaka till sina gamla former (mer om denna lag i nästa artikel). Enskilda vägar som gemensam resurs Från mitten av 1800-talet förvandlades det svenska samhället snabbt. Industrialisering, urbanisering och järnvägens byggande tvingade fram reformer både vad gäller de allmänna som de enskilda vägarna. Den allmänna väghållningen gick alltmera mot att styras av nationsnyttan och samhället tog successivt över ansvaret. För de enskilda vägarna var processen en annan. Staten ville i det längsta undvika förändringar i den hävdvunna väghållningen. Det var effektivt med principen om närhetsnytta och man resonerade ungefär som att ”om det inte är trasigt, är det ingen idé att fixa”. Men till slut insåg lagstiftaren att den förändrade förutsättningarna för jordbruket måste få genomslag i organiseringen av de enskilda vägarna. I efterhand kan man se att denna situation innebar en möjlighet att helt förändra den enskilda väghållningen. Man kunde ha avskaffat kategorin enskild väg och överfört resursen endera till staten/kommunen eller till de privata markägarna. Men istället valde man att försöka återskapa det historiskt etablerade sättet att hantera enskild väg. Man valde, intressant nog, den förvaltningsform som Elinor Ostrom förespråkar: Gemensamhetsförvaltning av en resurs baserad på brukarnas egna intressen där alla är med och betalar i förhållande till det egna användandet och där vägsamfälligheten har stort inflytande över skötseln och själva kan övervaka att reglerna följs. Det är fascinerande att se att lagstiftningen från 1907 och 1926 bygger på samma principer som byalagets skötsel av byns gemensamma åtaganden. I nästa avsnitt av artikel serien kommer jag att behandla den viktiga lagen om enskilda vägar från 1939 och dessutom den tid då den enskilda väghållningen ställdes inför sin största utmaning: folkhemmets explosion av massbilism i efterkrigstiden. Beslut skulle fattas på sammanträden där alla väghållningsskyldiga fick närvara och där var och en hade rösträtt utifrån sitt andelstal. Bulletinen Nr 3 • 2012 9 LANTMÄTERI Slitageersättning vid skogsavverkning Bakgrund: I tidigare artikel om slitageersätt- öppna i kommande nummer av Bulletinen. ning (nr 4 2011) tog jag upp slutavverkning som Eftersom lagstiftningen är relativt ny har ingen ett exempel på när slitageersättning kan utgå. klar praxis utvecklat. Mig veterligt har inget fall Det har kommit många reaktioner på artikeln, prövats i våra domstolar som rör skogsavverk- både från skogsägare och från föreningar. ning. Det är därför viktigt att berörda parter Några större skogsbolag vill bemöta artikeln. belyser problemet ur olika aspekter. De har välkomnats att göra detta, håll ögonen Slitageersättning är populärbenämningen när en förening tar ut en ersättning för transporter som inte är inräknad i fastighets andelstal. Detta regleras i 48a§ anläggningslagen och tillkom 1 jan 1998 (prop 1996/97:92 sid 64-65, 99-100). Lydelse 48a § första stycket ”Om en fastighet som deltar i en gemensamhetsanläggning som avser väg tillfälligt använder anläggningen i väsentligt större omfattning än som får anses svara mot fastighetens andelstal för driftkostnaderna, är fastighetens ägare skyldig att till samfälligheten utge skälig ersättning för de kostnader som uppkommer till följd av den ändrade användningen.” I förarbetena till lagen nämns som exempel då lagen är tillämplig ”större skogsavverkning”. Vidare nämns att ”En större skogsavverkning kan tillfälligt belasta vägarna i avsevärt större omfattning än normalt”. Längre fram i propositionen står ”Regeringen anser ändå att det i vissa fall, såsom t.ex. i ovan nämnda situationer, är rimligt att ersättning skall kunna utgå utöver det fastställda andelstalet.” Angående storleken på ersättningen sägs: ”Ersättningsskyldigheten är således begränsad till merkostnaden och den bör bestämmas efter en skälighetsbedömning i varje enskilt fall” Hur bör lagtexten tolkas Ovanstående citat ur propositionen talar entydigt för att lagstiftarens avsikt var att slitageersättning kunde tas ut vid större skogsavverkning. Vad som menas med större skogsavverkning är inte preciserat utan måste tolkas med förnuft. I skogsfastigheters andelstal är virkestransporter normalt redan inräknade. Vad som kan tas ut som slitageersättning är då begränsat till större skogsavverkning 10 när stora transportmängder körs inom en begränsad tid och som således ger ett större slitage på vägen än vad som andelstalet är beräknat för. Slitageersättningen för ”medlem” ska således beräknas som skillnaden i slitage när virket körs ut koncentrerat från en större avverkning under några få dagar och när virket körs ut mer kontinuerligt under åren med mindre slutavverkningar och hyggen. Slitageersättningen för ”medlem” är således väsentligt lägre än om det varit fråga om en ”icke medlem” som använt vägen. Om körningen helt sker på tjälad väg är slitageersättningsdelen sannolikt försumbar. Storleken på ersättningen måste bestämmas efter en skälighetsbedömning i varje enskilt fall som lagstiftaren anger i propositionen. Utöver slitageersättningen ska givetvis skador som uppkommit pga. virkeskörningen ersättas fullt ut. ”Merkostnaden” i lagtexten är således ett begrepp som dels täcker direkta skador på vägen, dels det extra slitage på vägkroppen som inte direkt kan okulärbesiktigas men som en intensiv användning ger upphov till. Arbetsgång Det är samfällighetsföreningens styrelse som beslutar om slitageersättning enligt 48a § anläggningslagen. Beslutet bör föregås av en kontakt med fastighetsägaren och gärna en överenskommelse om ersättningen. En mall för överenskommelse finns på REV:s hemsida. Betalar inte fastighetsägaren ersättningen, kan föreningen väcka talan mot fastighetsägaren till Mark och Miljödomstolen. Domstolen avgör då om slitageersättning ska utgå och om det yrkade beloppet ska fastställas eller jämkas. Förlorande part får normalt betala motpartens advokatkostnader. Bulletinen Nr 3 • 2012 TEKNIK Längre lastbil ger 20% lägre utsläpp REV har tidigare uppmärksammat Ett-projektet i ett nummer av Bulletinen. Här följer en sammanfattning. Skogsbrukets forskningsinstitut, Skogforsk, tog 2006 initiativ till ett projekt som syftade till att genom utveckling av transportteknik och ökande bruttovikter minska det totala antalet virkestransporter i Sverige och därmed dieselförbrukning, koldioxidutsläpp, och andra emissioner. Projektet döptes till ETT (en trav till) Grundidén var att förlänga ett virkesfordon så att det skulle kunna ta fyratravar i stället för de vanliga tre. Det färdiga ETT-fordonet blev då 30 meter långt och fick en bruttovikt på 90 ton. Detta vara sålunda utgångspunkten för projektet. FAKTA om ETT-BILEN ETT-fordonet är ca 30 meter långt med bruttovikt på 90 ton och transporterar 65 ton virke. Eftersom vikten fördelas på 11 axlar är axeltrycket endast 8-9 ton. Slitaget på vägarna kommer sannolikt att minska, eftersom de nya fordonskombinationerna har fler axlar och därmed fördelar lasten bättre än traditionella fordon. Den högre bruttovikten lär inte påverka bromssträcka och manöverbarheten. Däremot blir naturligtvis omkörningssträckorna längre. Både testkörningar och datorsimuleringar visar att körbarheten är lika bra som ett vanligt skogsfordon i rondeller och vid normala kurvor på grusvägar. Ett konventionellt virkesfordon lastar 42 ton virke och är 24 meter långt. Visst går det att minska koldioxidutsläppen från virkestransporter visar nyligen det genomförda projekt. Flera positiva saker bör nämnas, bland annat att Längre lastbil ger 20 procent lägre utsläpp. Riksförbundet Enskilda Vägar har deltagit i projektet där vår uppgift var att tillsammans med dåvarande Vägverket bevaka hur det ökade lasterna eventuellt kunde komma att påverkade vägarna. Skogsindustrierna har mycket ambitiösa mål för vårt kliBulletinen Nr 3 • 2012 matarbete. Att med en enda åtgärd minska utsläppen med 20 % anses unikt. Som första bransch i landet lanserade skogsindustrin 2008 gemensamma mål för att minska utsläppen från sina transporter. För att miljöeffektivisera virkestransporterna, bedriver branschen forskning och utveckling kring specialfordon genom ”ETT-projektet” Modulsystem för skogstransporter”. ETT-fordonet är både längre och kan ta mer last än vanliga fordon. Två ETT-fordon kan ersätta tre konventionella virkesbilar, vilket ger färre lastbilar på våra vägar och därmed minskade utsläpp och ökad trafiksäkerhet. Text: Leif Kronkvist, Fotograf: Erik Viklund, Skogforsk (Text från Skogsindustriernas pressmeddelande) Ett-projektet är ett samarbete mellan många intressenter, deltagit har: skogforsk, Trafikverket, Volvo lastvagnar, Skogsindustrierna, Sveriges Åkeriföretag, Parator, Holmen, SCA, Stora Enso, Sveaskog, Södra Skogsägarna och Riksförbundet enskilda Vägar. Projektet drivs av Skogsforsk. De praktiska testerna med ETT-fordonet påbörjades i januari 2009. ETT-fordonet har hittills kört 525 000 kilometer och transporterat drygt 100 000 ton virke mellan Överkalix och Piteå. Nästa steg är att bygga och demonstrera fler fordon för att få ytterligare erfarenheter av nya logistiklösningar för virkestransporter från skog till industri. 11 TEKNIK Flera av REVs medlemmar har hört av sig till Kansliet med frågor angående grusvägsunderhåll Här följer lite tips och råd till er hur sommarunderhållet bör gå till, samt tips för att... ...bibehålla och återställa vägens egenskaper Lite historia HYVLA/GRUSA Att grusvägen som väg betraktat är gammal finns det be lägg för så långt tillbaka som till bronsåldern. Att påföra grus som underlättar för den som ska ta sig fram på vägen var förmodligen den första underhållsåtgärden någonsin. Grusvägen är således gammal och det kommer troligen att finnas grusvägar under överskådlig framtid. Den är i många fall mest ekonomisk och enklast att underhålla och, sett ur mångas synvinkel, också den vackraste vägen i den svenska landskapsbilden. Det är inte så länge sedan många allmänna vägar hade slitlager av grus. I takt med att bilismen utvecklades, och fler och fler fick möjlighet att köpa sig en bil, ökade också kravet på framkomlighet. Gamla grusvägar byggdes om, förstärktes och försågs med någon typ av asfaltbeläggning. Det finmaskiga vägnätet (de enskilda vägarna) är idag fortfarande vägar som i stor utsträckning har grus som slitlager. Det gäller skogsbilvägar, men även många enskilda vägar som dagligen trafikeras av både boende och transporter för näringslivet. Det är många ingående parametrar att tänka på när vi skall planera för underhållet. Vi skall hyvla, dammbinda, röja, grusa, dikesrensa, kantskära, flicka, trumunderhåll och sist men icke minst packa. Börja med en hyling av körbanan tidigt på våren då vägen fortfarande är fuktig. Här är det viktigt att vägen djuphyvlas ner till botten på eventuella gropar samt att därefter tillforma vägen så att ett godtagbart tvärfall erhålls. Sträva efter ett tvärfall av minst 3 %. Detta är av yttersta vikt så att vatten inte blir stående kvar på körbanan. Vid behov komplettering grusas vägen vid detta tillfälle så att slitlagret blir ca 5 cm tjockt. Slitlagrets viktigaste uppgifter är att avleda vatten frånkörbanan ut till dikena samt att skapa en god komfort för alla trafikanter. 12 DAMMBINDNING Dammande vägar skapar alltid problem. Både ekonomiska och miljömässiga. Vägen dammar för att de allra finaste partiklarna i slitlagret förlorar sin sammanhållande förmåga att binda ihop. De allra flesta grusvägar bör dammbindas. Kanske inte den väg som har få fordon per dygn men i vart fall finns det nytta med dammbindningen när dammet börjar bli en olägenhet och vid randbebyggelse. Vatten är det billigaste dammbindningsmedlet som står till buds. Men tyvärr är dess varaktighet alltför kort för att vara användbart som permanent dammbindningsmedel. I princip är det två dammbindningsmedel som används Bulletinen Nr 3 • 2012 TEKNIK mest på den svenska marknaden – kalciumklorid och magnesiumklorid. Båda dessa medel är hygroskopiska, vilket innebär att de tar åt sig och binder stora mängder fukt från omgivningen. Förutom dessa två salter används bitumenemulsion och lignosulfonater (lignin). Salternas goda förmåga att binda fukt gör att dessa är lämpliga att använda. Bitumenemulsionen och lignin fungerar i princip som ett lim som binder ihop finmaterialet i slitlagret. På grund av skyddsföreskrifter och andra lagringsproblem är det i de flesta fall mest ekonomiskt att köpa dammbindningsmedlet ”utspritt på väg” av en lokal åkare på orten. Här är det viktigt att samordna hyvlingsåtgärder med dammbindningsåtgärder så att detta kan ske i en enda löpande följd. DIKA/KANTSKÄRA Väl fungerande diken är en förutsättning för att vår väg skall fungera på ett tillfredställande skick. Med tiden slammar diken genom att grus sand och jord spolas loss från vägkanten. Dikesrensning innebär att både kantskärning och rensning av sker regelbundet. Sträva efter ett dikesdjup av minst 60 cm. FLICKNING Innebär att potthål på en grusväg lagas för hand. Hålen fylls igen med hjälp av en skyffel och lämpligt material som blandas med dammbindningsmedel. Metoden används när en grusväg har enstaka hål och det är långt kvar till nästa åtgärd med väghy veln. RÖJNING Vegetation behöver regelbundet tas bort i sid och höjdled för att förbättra sikt och framkomlighet. Röjning av lövträdsrik vegetation sker helst på försommaren eftersom detta förhindrar uppkomsten av stubbskott. Röj inom det så kallade vägområdet till mist 4.6 meter ovanför körbanan och till en bredd av 2-3 meter utanför körbanekant. (kolla i ert anläggningsbeslut vad som gäller för ert vägområde och eventuell ytterligare röjningsrätt). Bulletinen Nr 3 • 2012 PACKNING Efter avslutad hyvling/grusning/dammbindning finns det skäl att försöka packa den tillformade vägytan. I och med att materialets täthet ökar så blir ytan motståndskraftig mot slitage. I brist på vält kan man försöka utnyttja hyvel och lastbil som växelvis får köra över hela ytan. Text: Leif Kronkvist 13 TEMA förbundsstämman 2013 REV:s kongress i Borås Varmt välkomna till vårens tilldragelse inom enskild väghållning; REV:s kongress med förbundsstämma i den vackra staden Borås! Till följd av stadgeändringen på senaste förbundsstämman i Örebro, så avslutar förbundet räkenskapsåret vid årsskiftet 2012-2013. Det blir därmed dags för stämma redan i vår, närmare bestämt lördagen den 9 mars. First Hotel Grand Borås tar emot alla stämmodeltagare, programmet startar sedvanligt på lördagsförmiddagen och på eftermiddagen äger själva förbundsstämman rum. När lördagens förhandlingar är klara så lockar en god middag med underhållning! Arbetet pågår med detaljerna för kongresshelgens program, men vi kan redan nu avslöja att det blir stort fokus på seminarier. Vi arbetar hårt för att kunna presentera ett seminarieprogram, som både tilltalar väghållaren som förvaltar en grusväg på landsbygden och väghållaren i ett mer tätbebyggt område. Förutom seminarier som är koncentre- 14 rade till vägteknik, lantmäteri samt juridik och förvaltning planerar vi för att både kunna belysa några av de projekt som förbundet arbetar med under detta innevarande verksamhetsår och aktuella försäkringsfrågor för REV-försäkringen, som ingår i medlemskapet. På allmän begäran kommer det att vara seminarier både under lördagen och under söndagen denna gång, ett fullspäckat program utlovas! First Hotel Grand ligger centralt i Borås, bara några minuters promenad från stationen. Mer information om hotellet och Borås stad finner ni på deras hemsidor www.firsthotelgrand.se samt www.boras.se För er som planerar att komma med bil är hotellet lättåtkomligt och p-plats skall finnas i garage intill hotellet. Konferenscentret på hotellet är verkligen välplanerat, med plats både för utställare och förhoppningsvis fruktbart mingel/ nätverkande med både gamla och nya bekantskaper inom den enskilda väghållningen. Samtliga seminarierum är belägna på samma våningsplan som utställningshallen och blir vi så många deltagare på kongressen som vi hoppas, kommer hotellets konferensavdelning att sjuda av både vägfrågor, väghållare och utställare! Bulletinen Nr 3 • 2012 förbundsstämman 2013 TEMA den 9-10 mars När det gäller utställare, så indikerar utvärderingen från förra kongressen i Örebro att de både kan bli fler och bjuda ett bättre, mer varierat innehåll. På kansliet jobbas det därför stenhårt med att locka fler intressanta utställare till Borås, men den bästa draghjälpen är faktiskt ni kära medlemmar; ju fler stämmodeltagare, desto fler företag är villiga att vara med och bidra till en riktigt givande kongresshelg! Ett detaljerat program och anmälningsinstruktioner kommer i nästa nummer av REV-Bulletinen, nummer 4 för 2012 samt under REVs hemsida www.revriks.se under fliken förbundsstämma. Detaljerat program och anmälningsinstruktioner i nästa nr av REV-Bulletinen (nr 4_2012) samt på REVs hemsida: www.revriks.se / förbundsstämma. Bulletinen Nr 3 • 2012 15 REV NYTT Examensarbete: ”Svenska väg i ett internat Thyra Larsson, som var den första kullen som examinerades från Lantmätarprogrammet vid Högskolan i Gävle, valde att som examensarbete studera skillnader i lagstiftningen främst mellan Sverige och Finland när det gäller gemensamhetsanläggningar. Examensarbetet behandlar särskilt hur ändrade förhållanden hanteras. Bl.a. har en enkät gått ut till REV:s medlemmar i Gävleborgs län med frågor hur föreningen hanterar andelstalen vid ändrade förhållanden. Hela examensarbetet finns på REV:s hemsida under nyheter. Här kommer sammanfattningen av examensarbetet samt kapitlet slutsatser och därefter några reflektioner. Sammanfattning Enskilda vägar förvaltas av annan än stat eller kommun, oftast utgör vägen en gemensamhetsanläggning där en samfällighetsförening har ansvaret. Enligt tidigare lagstiftning grundades vägsamfälligheter, dessa är idag likställda med samfällighetsföreningarna men många vägsamfälligheter använder fortfarande gamla andelstal. I vissa fall är dessa högst oskäliga, vilket lett till att vägsamfälligheten beslutat om nya andelstal utan Lantmäteriets medverkan. Detta kan leda till att uppgifter inte förs in i fastighetsregistret. Syftet med examensarbetet är att beskriva och analysera det svenska systemet rörande enskilda vägar och vägsamfälligheter ur ett internationellt perspektiv samt att undersöka vad medlemmar i dessa föreningar har för åsikter om både nuvarande och en eventuell förändring. Målet är att lämna förslag på förändringar. De metoder som använts är en litteraturstudie, intervjuer och en enkätundersökning. Litteraturstudien baserades främst på lagstiftning men kompletterades med intervjuer, förarbeten, vetenskapliga artiklar och böcker, för att få en heltäckande bakgrund samt att reda ut termer och begrepp. Enkäten skickades till medlemmar i samfällighetsföreningar 16 inom Gävleborg Län. Litteraturen och intervjuerna visar att det svenska systemet i grunden liknar det finska men stora skillnader finns. Bland annat kan de finska väglagen besluta i många frågor utan inblandning av offentliga organ. Vidare att det svenska systemet bygger på gemensamt ägande vilket är ovanligt ur ett internationellt perspektiv. Från enkätundersökningen syns att en förändring är önskvärd. Det finns i dagsläget samfällighetsföreningar som själva ändrar sina andelstal eller som inte rapporterar in ändringar till fastighetsregistret. Detta beroende på kostnaderna och svårigheten i att involvera Lantmäteriet. Lantmäteriet brister i information till många samfällighetsföreningar, som då inte inser vikten av korrekta uppgifter i fastighetsregistret. Dock behövs en förändring, de svenska vägsamfälligheterna saknar den flexibilitet de finska vägla gen har, vilket kan leda till en oskälig kostnadsfördelning. Ett förslag på förändring vore att medlemmar beslutar om nya andelstal som måste godkännas av Lantmäteriet. Ge nom att minska förrättningslantmätarens arbetstid minskas även kostnaderna för samfällighetsföreningen. Därför vore ett alternativ att använda datorer och Internet. Bulletinen Nr 3 • 2012 REV NYTT samfälligheter ionellt perspektiv” Slutsats Att helt frångå ett system på en dag är i praktiken en omöjlig uppgift. Men kanske är det något sådant som behövs, då den gradvisa övergång med omprövningsförrättningar som efterfrågades vid upphävandet av EVL fortfarande inte är genomförd. Att hålla ett så omfattande register som fastighetsregistret uppdaterat när så många yttre faktorer påverkar är en svår uppgift då information och yttre omständigheter genomgår ständig förändring. En prioritering bör göras om vilka uppgifter som anses nödvändiga att ha kännedom om och sedan lägga fokus på att hålla dessa delar uppdaterade. I enkäten framkom att 45 personer, eller 67 % tycker att andelstalen bör finnas med i registret. Från kommentarer och egen observation beror detta på att om tvist uppstår är det en trygghet att Lantmäteriet har korrekta uppgifter. Anmärkningsvärt är att lägst gensvar med 35, respektive 37 personer inte ansåg det nödvändigt med kontaktuppgifter till styrelse eller medlemmar, vilket tyder på en brist i kunskapen om hur dessa adresser används och vikten av att de är korrekta. Från enkäten dras slutsatsen att anledningen till bristen på uppdatering av uppgifter beror på kostnaderna att göra det och brist i vetskap om hur det ska ske. Ute i samfällighetsföreningar finns en klar önskan om förändring. Genom att förbättra informationen, dels om nyttan med korrekta kontaktuppgifter, dels om att det är utan kostnad att rapportera in, skulle säkerligen de flesta vägsamfälligheter lägga större vikt vid att se till att uppgifter är korrekta. Förslag på förändringar angående andelstal Ett flexibelt system bidrar till att andelstal och därmed kostnader för respektive delägare hela tiden kan anpassas Bulletinen Nr 3 • 2012 till rådande förutsättningar. Fokus från Lantmäteriets håll bör, om systemet inte ändras, läggas på att aktivt jobba för att sänka kostnaderna eller att öka kunskapen om nyttan med korrekta uppgifter i registret. Ska föreningarna själva få besluta om andelstal bör vetskapen om hur detta ska genomföras för att åstadkomma en skälig andelsfördelning prioriteras. En utredning om möjligheten och nyttan av att införa vägdisponenter även i Sverige skulle vara intressant i ett sådant sammanhang. Förslag 1, Vägsamfälligheten ges befogenhet Ett förslag skulle kunna vara att vägsamfälligheter tillåts själva samla in all information och genom stämma besluta om nya andelstal samt att samla in nödvändiga underskrifter för att sedan överlämna allt till lantmäteriet för godkännande. Lantmäteriet kan då se över så uppgifterna är rimliga och ligger inom lagens gränser och samtidigt föra in önskade uppgifter i registret. På detta sätt finns inget behov av att förrättningslantmätaren ska ut på plats vilket minskar tidsåtgången, som bidrar till en lägre kostnad för vägsamfälligheten. Detta är liknande det som sägs i AL 43 §, dock skulle paragrafen kunna tänjas till att inkorporera alla samfälligheter och inte enbart de som getts tillstånd. Då frågan om nyttan för Lantmäteriet att ha tillgång till andelstal ställts, vore en möjlighet att anamma det finska systemet och tillåta vägsamfälligheterna att egenhändigt besluta, genomföra och hålla register över andelstalen. Detta öppnar möjligheten för utomstående konsultverksamhet om Lantmäteriet står som första instans vid överklagan. Alternativt för Lantmäteriet att agera konsult om domstolen är första instans. Släpps konsultverksamheten fri, skulle 17 REV NYTT marknadspriser uppstå. Om marknadspriset är högre eller lägre än Lantmäteriets taxor är omöjligt att säga, dock skulle marknadspris innebära att kostnaden är det pris vägsamfälligheterna är villiga att betala. Förslag 2, Internet och datorisering Är det vitalt att få in uppgifterna bör möjligheten att uppföra en databas med inloggning undersökas för att på så sätt ge samfällighetsföreningarna möjlighet att föra in uppgifter egenhändigt. Möjligheterna att programmera ett system som känner av orimliga ändringar kanske kan skapas. Ett liknande förslag kan vara att Lantmäteriet utvecklar ett program som alla vägsamfälligheter får tillgång till. I Finland finns en liknande programvara där väglaget kan föra in vissa uppgifter, exempelvis längd och antal delägare och programmet räknar ut vägenheter (A. Wilkholm, intervju, 120428). Tillgång till programmet kan ske via Lantmäteriet, enkla uppgifter fylls i och en dator generar andelstal utifrån dessa. På så sätt fås inte bara skäliga andelstal, utan uppgifterna kan auto matiskt lagras hos Lantmäteriet. Förslag på fortsatt forskning Det svenska fastighetsregistret innehåller all mark i landet, och är därmed komplett, men då förhållanden ändras är det inte alltid nya uppgifter förs in i fastighetsregistret, speciellt vad gäller samfällighetsföreningar (Rajabifard et. al., 2007; Lantmäteriet, 2012a). Därför vore en djupgående undersökning om fastighetsregistret intressant för att utreda vilka uppgifter som är nödvändiga och nyttiga att ha registrerade, även om de inte rör just samfälligheter. Vidare skulle en landsomfattande enkätundersökning liknande den som genomförts i detta arbete kunna inhämta fler åsikter och även visa på om det förekommer regionala skillnader. Intressant vore även att få en djupgående inblick i hur de samfällighetsföreningar som redan genomfört egna ändringar gått till väga. ...fastighetsregistret innehåller all mark i landet, och är därmed komplett, men då förhållanden ändras är det inte alltid nya uppgifter förs in... Förslag 3, Intervalluppdatering Ett annat alternativ vore att låta vägsamfälligheterna besluta om andelstal samtidigt som en obligatorisk uppdatering och inrapportering införs. På detta sätt kan vägsamfälligheterna besluta om andelstal som de anser skäliga och efter ett visst antal år ska nya andelstal rapporteras in. Vägsamfälligheten kan ges ett visst svängrum, exempelvis att mindre ändringar få ske vid behov men inrapportering trots det enbart sker vid viss tidpunkt eller efter omfattande ändringar. Detta kan ses som en variant av de finska väglagens plikt på att minst var fjärde år se över vägenheterna. För att detta system ska fungera krävs att sättet för inrapportering ses över, då det enligt enkäten upplevs som komplicerat. En metod vore att per post bifoga frankerade svarskuvert så exempelvis en styrelsemedlem enbart returnerar det nya beslutet. Alternativt genom internet eller per mejl till en kontaktperson på Lantmäteriet. Sammanfattning Sammanfattningsvis kan sägas att det är min åsikt att systemet kan förenklas, både vad gäller flexibilitet och användarvänlighet. Det behöver även effektiviseras, så både kostnader och handläggningstid minskar. Systemet känns i dagsläget förlegat, förändringar skulle med fördel kunna ske genom teknologiska lösningar. 18 Några reflektioner från REV:s horisont En slutsats är att det finländska systemet fungerar bra när föreningarna själva beslutar om sina andelstal och ansvarar för andelstalsförteckningen. • En paradox är att svenska föreningar anser att föreningarna själva bör kunna besluta om andelstalen samtidigt som många av föreningarna vill att andelstalen ska redovisas i fastighetsregistret. • I Finland ansåg föreningarna att andelstalen var föreningens ensak och ifrågasatte nyttan av att andelstalen skulle registreras i fastighetsregistret. • Förtroendet för Lantmäteriet är högt i Sverige, merparten av föreningarna föredrog att Lantmäteriet, och inte domstol, skulle pröva rimligheten av enskilt andelstal om någon fastighetsägare var missnöjd med detta. • Det är angeläget att en förändring av anläggningslagen omgående görs så att andelstalen kan anpassas till respektive fastighets användning av vägen på ett enkelt och kostnadseffektivt sätt. • Om andelstalen inte redovisades i fastighetsregistret kunde en kraftsamling i stället ske på att registrera alla gamla gemensamhetsanläggningar i fastighetsregistret som nu inte finns där. Kompletteringen av registret borde även omfatta att uppdatera så att delägarfastigheter framgår. • REV kommer att gå ut med en enkät till alla medlemmar (med e-post) för att få en samlad bild av hur föreningarna ser på dessa frågor. Text: Nils Blohm Bulletinen Nr 3 • 2012 REV NYTT Kurs för styrelseledamöter i vägorganisationer Dags att dra igång höstens kurser runt om i Sverige!. Nedan presenteras både kurs del I och del II. Kurs del I håller REV tillsammans med Lantmäteriet och Trafikverket. Kurs del II är en fördjupningskurs som endast REV håller i. Kurs I ”Utbildning för styrelseledamöter i Kurs II ”Fördjupningskurs för vägorganisationer” styrelseledamöter i vägorganisationer” Utbildning tillsammans med Lantmäteriet och Trafikverket. Kursens mål är att deltagarna efter denna genomgång skall ha god kännedom om formella grunder avseende förvaltningsfrågor, väg- och trafiktekniska frågor, statsbidragsfrågor, lagar och förordningar. Enklare förtäring och kursdokumentation ingår. Kursen är på kvällstid mellan kl 18:00 – ca 22:00. Kursen innhåller bl a en fyllig del av förvaltningsfrågor, aktuella rättsfall berörande enskild väg samt mycket matnyttiga råd och anvisningar gällande barmark- samt vinterunderhåll. Med kursmaterialet följer flera exempel och mallar som kommer väl till användning för den enskilda väghållarens vägskötsel och föreningsadministration. Enklare förtäring och kursdokumentation ingår. Kursen är på kvällstid mellan kl 18:00 – ca 22:00. Kursavgift 720:-/deltagare inkl moms. Kursavgiften är 1200:-/deltagare inkl moms. KURS I Datum Kursort Ystad 9 okt Herrestads Gästis Linköping 10 okt Quality Hotell Ekoxen Helsingborg 10 okt Elite Hotel Mollberg Vellinge 25 okt Kommunhuset Östersund 31 okt Scandic Östersund City Halmstad 11 okt Scandic Hallandia Borås 17 okt First Hotel Grand Lidköping 23 okt Stadt Hotell & Konferens Hagfors 23 okt Uddeholms Hotell Västerås 24 okt Elite Stadshotell Norrköping 25 okt Pronova norrköping Skellefteå 30 okt Skellefteå Stadshotell Örnsköldsvik 31 okt Scandic Örnsköldsvik Bollnäs 1 nov Scandic Bollnäs Västervik 6 nov Västervik Stadshotell Norrtälje 7 nov Roslagens Sparbank Nynäshamn 8 nov Skärgårdshotellet KURS II Boka in er på vår hemsida, www.revriks.se, under fliken ”Kurser” alternativt mejla in till [email protected] (Obs! bindande anmälan). Ange Föreningens namn (alt medlemsnr om ni är medlemmar i REV), fullständig fakturaadress, namn på deltagare/na samt mejladress dit bekräftelse kan skickas. Skynda att boka er då det finns begränsat antal platser på respektive ort! Varmt välkomna! Bulletinen Nr 3 • 2012 19 rev-nytt TEMA Nya verktyg ger fler möjligheter! Vad tycker medlemmarna om REV och dess verksamhet? REV:s styrelse och kanslipersonal arbetar hela tiden för att få nöjdare medlemmar och ett brett medlemskap. Vi enades om att vi har många fantastiska medlemmar med kloka åsikter, synpunkter och massor av idéer. Därför valde vi att använda oss av en enkät för att samla in era tankar och era omdömen om verksamheten. Som några medlemmar uppmärksammat oss på kunde några frågeställningar varit bättre formulerade. Vi tar till oss denna kritik inför arbetet med nästa enkät. Svarsfrekvensen har dock varit mycket god, vi har fått in 1091 enskilda svar! Vi tackar er för att ni har tagit er tiden att fylla i enkäten och lovar att förvalta resultatet på bästa sätt. Syftet med vår nöjd-kund-undersökning är att få bättre kunskap om hur medlemmarna uppfattar sitt medlemskap och servicen, men även att få reda på om vi är på rätt väg i vårt arbete och förhoppningsvis ta emot innovativa idéer. Detta känner vi att ni levererat. Nedan har vi sammanställt era svar på ett övergripande sätt för att visa vad vi fått in. 2. Hur kontaktar du REV, via… 1.Vilka är största fördelarna med ditt medlemskap i REV? 3.Hur upplever du mail- och telefonkontakterna med kansliet? Information/ Utbildning 200 50% Telefon 0 100 200 300 400 300 400 500 600 700 47%47% Ej aktuellt Ej aktuellt 25%25% Aldrig Aldrig 500 600 700 800 Det är glädjande att se i fråga 1 att så många medlemmar har varit i kontakt med oss och även använt sig av mer än en av de tjänster vi erbjuder. 20 56% Mejl Sällan Sällan 56% 100 2% Brev Svarar oftast Svarar oftast 71% Försäkringen 0 0% Fax Svarar alltidalltid Svarar 41% Rådgivning 20% Aldrig gjort 2% 2% Sällan Sällan Svarar oftast Svarar oftast Aldrig Aldrig 1% 1% Ej aktuellt Ej aktuellt 0 Svarar Svarar alltidalltid 25%25% 0 100 100200 200300 300400 400500 500600 600 Bulletinen Nr 3 • 2012 REV-nytt 4. Hur upplever du bemötande från kansliet? 20% Perfekt TEMA 6.Inom vilka av följande av REV´s verksamhetsområde har du varit i kontakt med REV om? 54% Bra 18% Förvaltning 1% Mindre bra 27% Lantmäteri 0% Inte bra 48% Juridik 25% Ej aktuellt 19% Vägteknik 0 100 200 300 400 500 600 Det är många intressanta och trevliga medlemskontakter varje dag och en utmaning att svara så fort som möjligt och korrekt. Vi har flest förfrågningar/samtal under höst och vår men i januari installerades en ny växel som fördelar samtalen effektivare och därmed minskar kötiden väsentligt. Det är med stolthet vi ser att av de som kontaktat kansliet så upplever 99 % att dem fått ett perfekt eller bra bemötande. 95 % av samma målgrupp upplever att man på kansliet alltid eller oftast svarar. Man arbetar hårt för att hålla en hög servicenivå och detta känns som en bekräftelse på det arbetet. Skulle det dock vara något ni inte är nöjda med så kontakta gärna Maria Sundström, kanslichefen, på 08-440 24 61. 5.Får du den information du söker när du använder hemsidan? 26% 32% Ja, enkelt Efter letande 2% Nej 40% Ej använt 29% Ej aktuellt 0 100 200 300 400 500 600 Många medlemmar nyttjar våra tjänster och vi känner att det finns ett alltmer växande behov att fylla. 7.Rådgivning 14% 10% 38% Ej aktuellt Ej nöjd Ja, nöjd med svaret 37% 1% Ja, rimlig svarstid Ja, nöjd på alla sätt Rådgivningsdelen används flitigt och av de som använt tjänsten upplever 98 % att man fått den hjälp man frågat efter. Vi siktar högt och vill att alla ska vara nöjda med servicen, även ha möjlighet att förstå innehållet i ett svar och bakgrunden till detta. Tyvärr är inte alla frågeställningar av den typen att det finns ett enkelt svar och tydligt svar. När ni stöter på att ni inte till fullo förstått eller är nöjda med så var vänliga och ge oss den feedbacken, ingen är så bra att man inte kan bli bättre. 8.Försäkringen Det finns flera sätt att få svar på sina frågor där hemsidan är ett av dem. Hemsidan är också en viktig informationskanal av aktuell information. Det har inkommit en del önskemål angående sökfunktionen på hemsidan och detta ska vi se om det är möjligt att optimera under vintern. Dock måste man vara inloggad för att kunna söka i medlemsmaterialet. ...en ny växel som fördelar samtalen effektivare och därmed minskar kötiden... Bulletinen Nr 3 • 2012 16% 4% 9% Ej nöjd 0% Ja, nöjd med svaret Ja, rimlig svarstid 71% Ja, nöjd på alla sätt Ej aktuellt Försäkringen har lyckligtvis inte behövt användas av alla, för det betyder ju att olyckan varit framme. Av de 319 föreningar som haft oturen att drabbas av ett bekymmer inom ramen för försäkringen är 99,7% nöjda. Vi har idag ett bra samarbete med IF Skadeförsäkring och känner att försäkringen fungerar bra, vilket bekräftas i undersökningen. 21 rev-nytt TEMA 9.Skulle ni om det var möjligt vilja att försäkringen täcker vid återuppbyggnad av en skadad väg pga. naturkatastrof? 12.Vad tycker du om medlemstidningen Bulletinen? 3% 1% 9% 48% 48% 52% Bra 87% 52% Nej Mindre bra Nej Inte bra Ja, även om detJa, innebär även en om det innebär en avgiftshöjning avgiftshöjning Vi kommer tillsammans med försäkringsbolaget titta på möjligheten att öka försäkringens omfattning vad det gäller skadad väg vid naturkatastrofer. Vi får be att återkomma i frågan. 10.Vad tycker du om REV´s organisationsförändring med indelning av landet i regioner lokalt regionala företrädare/kontaktpersoner? 6% 6% 1% Perfekt Bra 87% Mindre bra Vi har olika reportage i varje nummer av Bulletinen t.ex. i nr2 2011 står det en del om kommunala bidrag och vad som gäller för hanteringen av personuppgifter enligt PuL. I nr 2 2012 finns det en artikel om hur man hoppas kunna hantera andelstal och förrättningar på ett enkelt och föredömligt sätt i framtiden. I samma nummer hittar ni också en del information om hur man ska hantera momsfrågan. Det står mycket nyttigt och lärorikt i REV-Bulletinen. Låt tidningen cirkulera i styrelsen för läsning och spara dom för att senare vid behov kunna gå tillbaka till en artikel. För fler prenumerationer – kontakta kansliet. 13. Vad tycker du om REV´s månadsbrev? Inte bra 7% 1% 11.Har du använt dig av den som är regionansvarig för din region? Perfekt 8% Perfekt Bra 84% Mindre bra Inte bra 35% 5% Ja 60% Nej Visste ej att det fanns Vi hade i Bulletinen nr1 2012 en presentation av våra region ansvariga. Syftet med indelningen är att tillgodose medlemmarnas och REVs behov av en förbättrad regional och lokal förankring. Kontakt med din regionsanvarige får du genom att kontakta kansliet. Det står mycket nyttigt och lärorikt i REV-Bulletinen Låt tidningen cirkulera... 22 Vi gör vårt yttersta för att informera så mycket som möjligt, om ni inte får månadsbrevet var vänlig och kontakta kansliet, eller titta under medlemssidorna, i menyn till vänster. 14. Vilka angelägna ärenden och sakfrågor vill du att REV skall arbeta med för er förenings bästa? Under fritextdelen kom väldigt många bra och kloka synpunkter. Många efterfrågar liknande saker och ger tips om vad REV borde arbeta mer med. Här nedan sammanställs några av de mest förekommande önskemålen och de snabba svar som kan ges: • Förenklade regler gällande förrättningar . Ett projekt som går under arbetsnamnet ”Finlandsmodellen” pågår just nu. Mer finns att läsa om detta på hemsidan under publikationer. • Hjälpa till att ta fram rutiner för kronofogdekontakter. På hemsidan under medlemssidorna finns det i menyn en rubrik ”Kronofogden - indrivning av vägavgifter”. Under denna finns en handledning. • Ökade bidrag både kommunala och statliga. Kommunerna Bulletinen Nr 3 • 2012 REV-nytt bestämmer själva och gör väldigt olika – allt från inget bidrag alls till full kostnadstäckning. Det statliga bidraget arbetar REV aktivt med att påverka till det bättre. • Mer info om vägteknik. Det finns i handboken EVA REV som kan köpas via hemsidan eller kansliet. Bulletinen och informationen på hemsidan kan också vara till en god hjälp i dessa frågor. Medlemmarna är alltid välkomna att kontakta vår kompetenta personal på kansliet. • Skatt – orättvisan i att boende vid enskild väg betalar skatt och därtill vägavgift. Förbundsstämman gav styrelsen ett uppdrag i denna frågeställning. Det finns en projektgrupp som tittar närmre på hur REV ska arbeta med frågan. 15.Om du deltog på Kongressen 2011, hur upplevde du denna? 3% Intressant Saknade något, fyller i fritextfält 1% 94% Deltog ej 0 200 400 600 800 1000 1200 16. Varför deltog du inte på kongressen 2011? 0% Fel program 27% Fel ort Inte intresse/ möjlighet 65% 12% Dyrt 3% Jag deltog 0 stora möjligheter till erfarenhetsutbyte medlemmar emellan och bland utställarna fann man flera intressanta tjänster och program. Bland deltagarna på kongressen var det idel positiv feedback. En kommentar i mängden: ”att det fanns så mycket mer att veta, jag har ändå suttit i styrelsen 25 år”…”ren utbildning – känns som gratis kurs”. 18. H ar du någon idé om förbättringar av REV´s verksamhet? 2% Bra organiserad Bland deltagarna på kongressen var idel positiv feedback ... ren utbildning – känns som gratis kurs. 100 200 300 400 500 600 700 800 17.Vad skulle göra det attraktivt för Er att delta på nästa stämma? I hopp om att få fler deltagare till kongresserna framöver så är vi ständigt nyfikna på vad som skulle kunna öka deltagarantalet. Två faktorer spelade absolut störst roll enligt inkomna svar: • Nära hemorten, pendlingsavstånd. • Lägre pris Vi försöker att lägga kongresserna i olika delar av landet för att alla någon gång ska ha nära. Arbetet med att minska kostnaderna pågår ständigt. 2011 års kongress bjöd bl.a. på fördjupningskursen för enskilda väghållare och möjligheten att ställa frågor till välkvalificerad personal samt få svar på plats. Det fanns även Bulletinen Nr 3 • 2012 Även under denna fråga var det en massa goda förslag och idéer, många av dem liknade det som kom in under fråga 14. Här nedan sammanställs några av de mest förekommande önskemålen: ➢ Tips på underhållsplaner ➢ Mallar ➢Hjälpa till att få föreningar att nätverka, skulle man kanske kunna ha ett forum på hemsidan eller någon annan typ? ➢ En frågor-och-svar-sida. En sån finns under medlemssidorna på revriks.se ➢Att ge ut samlad information t.ex. i pärmform. Det finns en del publikationer att köpa av REV. Dessa kan man köpa genom att kontakta kansliet. Läs mer om vad som finns på http://www.revriks.se/publikationer/ ➢Smidigare förrättningar. Detta är ett kärt ämne. REV:s och Lantmäteriets gemensamma PM finns på hemsidan under informationshäften. Även information om projektet ”Finlandsmodellen” kan du hitta där, under publikationer ”Förenklade regler för omprövning 900 1000 1100av andelstal” eller på adressen enligt nedan: http://content.foreningshuset.se/KundMappar/5339/forenklade_finlandsmod_120315.pdf För att komma åt ovanstående information krävs att man är inloggad på medlemssidorna. Det har varit ett mycket inspirerande arbete att läsa alla svar och mycket arbete kvarstår för att använda all information på rätt sätt. Än en gång TACK! Upplevelsen är att enkäter är en bra form att samla in information. Plötsligt har vi kommit alla våra medlemmar ett steg närmre. Text: Malin Ohlsson, suppleant i styrelsen 23 TEMA FÖRVALTNING På väg mot en lyc kad s t ä m m a ! Nu är snart hösten här och de flesta av landets samfällighetsföreningar har redan haft årets ordinarie stämma. Men det kanske finns några denne får utöva rösträtten i gemenskap med de som han/ hon äger fastighet tillsammans med i respektive fastighet. Varje fastighet ses som en egen enhet, även om en person kan vara delägare i flera medlemsfastigheter. föreningar kvar som har föreningsstämman på höstkanten, eller som kanske redan nu funderar på upplägget inför nästa föreningsstämma. Här tänkte jag ge er några, förhoppningsvis handfasta råd, på vägen mot en lyckad stämma! Förberedelse Först och främst är det viktigt att kallelsen kommer ut i rätt tid. Läs stadgarna i mycket god tid före stämman så att ni hinner färdigställa och skicka ut kallelsen i korrekt tid till föreningsstämman. Kom håg att det kan stå att vissa handlingar också ska finnas tillgängliga för granskning,. Dessa måste vara färdigställda när kallelsen går ut, exempelvis revisionsberättelsen. Här gäller det alltså att ha en god framförhållning och kommunikation med revisorer m.m. Det är också viktigt att ni är tydliga i informationen. Alla frågor som ni avser att behandla på stämman måste finnas med i dagordningen, eftersom stämman faktiskt inte får fatta beslut om något som inte har angetts i dagordningen. I kallelsen ska datum, plats och tid för stämman tydligt anges. Det är även lämpligt att det framgår vem eller vilka i styrelsen som kan kontaktas om någon medlem har frågor inför stämman och att motionsförfarandet är tydligt förklarat. Under stämman Ja, då var det dags för stämma och jag vill ge er ett par tips under stämman. Det är en god idé att ordföranden under stämman nämner att debiteringslängden finns framlagd och att detta konstaterande även tas till protokollet. Om föreningen behöver gå till kronofogden för att få betalt för årsavgiften underlättar detta förfarandet. Vad gäller omröstningsregler så ska ni vara uppmärksamma på huvudregeln: en fastighet – en röst. Alltså om det är flera fastighetsägare så måste samtliga ägare vara ense om hur de ska rösta, annars får de lägga ner sin röst. Dessutom är det så att även den som äger fler än en fastighet inte har fler röster. Om en person är delägare i flera fastigheter tillsammans med andra gäller att 24 Bulletinen Nr 3 • 2012 FÖRVALTNING en annan fastighet utöver sin egen. Det är alltså bara möjligt att rösta för två fastigheter totalt. En fastighetsägare som inte har möjlighet att närvara kan alltså kontakta en granne och be honom/henne agera ombud på stämman. Det är givetvis även möjligt att en utomstående med fullmakt företräder en fastighet. Ett utomstående ombud kan alltså bara företräda en fastighet eftersom han/hon inte är medlem i föreningen och då inte kan företräda även egen fastighet. Efter stämman När stämman väl är genomförd kvarstår att upprätta stämmoprotokollet. Det ska finnas tillgängligt senast två veckor efter stämman. Det är viktigt att det kommer ut i tid efter som det löper en frist för medlemmar som eventuellt vill klandra beslut tagna på stämman. Jag föreslår också att ni skriver en kommentar på debiteringslängden, om att den har varit framlagd på årsstämman visst datum, vilket förslagsvis kan skrivas av ordföranden. Jag hoppas att ni har fått några råd på vägen och att den kommande stämman blir både konstruktiv och givande! Text: Louise Bark Huvudregeln är alltså att räkna rösterna efter huvudtalet (huvudtalsmetoden); det förslag som får flest röster gäller som stämmans beslut. I vissa fall, exempelvis stadgeändring, ska fattas genom kvalificerad majoritet. Era stadgar kan även ange att val ska ske med slutna sedlar om någon begär det. Röstning kan även ske enligt andelstalsmetoden. Denna metod ska endast tillämpas om någon begär det och metoden ska endast tillämpas i frågor av ekonomisk betydelse, med detta avses exempelvis uttaxeringen, fondering, ansvarsfrihet för styrelsen. Andelstalsmetoden innebär att man istället för att räkna antalet fastigheter, ser till fastighetens andelstal. Men för att ingen ska få för stort inflytande finns en begränsningsregel, delägares röstetal får ej överstiga en femtedel av det sammanlagda röstetalet för samtliga närvarande röstberättigade delägare. Det kan finnas flera andelstalsserier, vanligast är utförande och drift. I detta fall ska ni utgå från den andelstalsserie som närmast motsvarar syftet med frågan ni fattar beslut om. För att kunna räkna röster korrekt så gäller att ni vet hur ni ska hantera fullmakter. Om en fastighet ägs av flera personer men bara en kommer på stämman så måste han/hon ha med sig fullmakt från de övriga fastighetsägarna för att få rösta på stämman. Därutöver så är det inte tillåtet att företräda fler än Bulletinen Nr 3 • 2012 25 EVA-REV-handboken – alla enskilda väghållares bibel Arbetar du med enskild väghållning? Är du engagerad i en förening för enskild väghållning? Då är Riksförbundet Enskilda Vägars handbok Enskild Väghållning Anvisningar (EVA-REV) oumbärlig. Boken tar upp lagregler och bestämmelser, förvaltning, ekonomi, teknisk väghållning, trafikfrågor, miljö och mycket mer. Det finns även en rad mallar som gör livet som väghållare enklare. I nyuppdaterade EVA-REV är ekonomiavsnittet kompletterat, frågan om farthinder utförligare behandlat, liksom avtal och ersättningar vid läggande och bibehållande av ledning i väg m m. EVA-REV kostar för medlemmar 550 kr och för övriga 850 kr, moms och porto tillkommer. Välkommen med beställning till REVs kansli via e-post [email protected] eller tel 08-20 27 50. Allt ni behöver veta om lagar & förordningar, förvaltning & vägteknik Många nya i styrelsen? Dags att uppdatera kunskaperna för föreningens trotjänare? Vill ni arbeta tillsammans eller läsa in er var och en för sig? REVs kursbok ”Förvaltning av samfälligheter” är framtagen för att passa lika bra till en studiecirkel Det går att beställa extra kursböcker och då betalar man som medlem 235:-/st inkl moms och som icke medlem 470:-/st inkl moms. På samtliga priser tillkommer porto. Välkommen med er beställning till REVs kansli via e -p o st k a n s l i e t @ r e v r i k s . s e el ler v ia telefon: 08-20 27 50. som för självstudier. Kursmaterialet är upplagt så att styrelsen själv kan starta en studiecirkelkurs. I boken tas lagar och förordningar, förvaltning och vägteknik upp. Teori varvas med exempel tagna ur verkligheten. För er som vill arbeta i en studiecirkel kommer handledarmanualen och USB-minnet med Powerpointbilder, som båda ingår i kurspaketet, väl till pass. I cirkelkursen ingår 3 stycken böcker och material på ett USB minne. 795:- inkl moms för medlemmar 1595:- inkl moms för icke medlemmar 26 Bulletinen Nr 3 • 2012 Kostnadsfri rådgivning i vägjuridik till REVs medlemmar Bulletinen Utgivningsplan 2012 Särskild inriktning mot: fastighetsrätt, Nr 4 - 2012 Sista bokningsdag....................... 5 nov Annonsoriginal........................... 12 nov Utgivning................................... 12 dec vägjuridik, miljöskador, boutredningar och arvsrätt. Nr 1 - 2013 Sista bokningsdag................. prel 7 jan Annonsoriginal..................... prel 14 jan Utgivning............................. prel 14 feb Bengt Nydahl Karin Hammarlund Nr 2 - 2013 Sista bokningsdag............. prel 22 april Annonsoriginal...................... prel 3 maj Utgivning.............................. prel 4 juni Riddargatan 35-37 114 57 Stockholm Tel 08-723 15 00 [email protected] www.lindhes.se i samarbete med REV sedan 1968 Förhindrar imbildning Hydro-klean-tekniken förhindrar imbildning vid temperaturer över 0 grader. Vid regn och dagg kommer du att ha en skarp bild. Vid temperaturer under 0 grader kommer Hydro-spegeln att ge en mycket bättre bild jämfört med traditionella speglar. För vägen Underhållsfri Hydro-klean-tekniken förhindrar ansamling av smuts på spegelytan. Efter varje regn är spegeln rengjord. Vilket garanterar en klar bild under lång tid. Bulletinen Prenumerera Riksförbunde t Enskilda Vägars medlemstidn ing Nr 1• 2011 Konventionell spegel på REV Bulletinen för bara 80:-/år Diffus reflektion orsakad av vattendroppar TEMA: Ordning & reda Grattis alla grusvägshållare ! – nu har vi en dammbindning s-doktor! Vattendroppar Spegelyta PRESSTOPP! Extra vinterpe ngar! 1 Är det fler i vägföreningen som vill ha Bulletinen direkt i brev- lådan? I REV-medlemskapet ingår ett exemplar av Bulletinen. Ytterligare exemplar kostar 80 kr/år för medlemmar och 110 kr/ år för övriga. Beställ din prenumeration via [email protected] Bulletinen Nr 1 • 2011 HYDRO spegel Normal reflektion tack vare Super-hydrophillicskiktet Vattenfilm Jämn vattenfilm Super-hydrophillic Spegelyta För ett komplett sortiment för väg och skyltning besök vår hemsida Tel: 054-51 21 30 | Fax: 054-51 21 39 | E-post: [email protected] Webshop: www.provia.net Telefon 0413-682 00 www.lastbilcentralen.com [email protected] Vi erbjuder skötsel för er grusväg: Hyvling, vattning, spridning av nytt slitlager, dammbindning, kantskärning, kantklippning Eller varför inte låta oss sköta er väg till ett fast pris Bulletinen Nr 3 • 2012 27 POSTTIDNING Returadress: REV, Riksförbundet Enskilda Vägar Riddargatan 35-37, 114 57 Stockholm B 1 1 1 0 1 3 4 0 0 Kansliet efterlyser epostadresser till medlemmarna! Har ni anmält en fungerande e-postadress än? gång inom den enskilda väghållningen. Dessutom Om inte, gör det så snart som möjligt, så får ni del av kommer kallelse till förbundsstämman i första hand REV:s månadsbrev, som innehåller relevant informa- ske via epost 2013, så ju fler som anmäler epost- tion om förbundets verksamhet samt vad som är på adress, desto lägre kostnader för förbundet. Kör den enkla vägen Det mest användarvänliga programmet för administration av din vägsamfällighet och vägförening. Medlemsuppgifter från Lantmäteriet ingår. Fjärrprint och e-post av fakturor och egna dokument Abonnera på medlemsuppdateringar från Lantmäteriet. Webbaserat & prisvänligt! Tel: 0709 73 46 10 www.vagnu.se
© Copyright 2024