1. No category

Vildsvin
Hur stora kostnader orsakar vildsvin
inom jordbruket?
Foto: Stock.xchng
• Totalkostnaden för vildsvinsskador i Södermanlands län uppskattas till
17 300 000 kr för år 2009.
• Mjölkgårdar i Södermanlands län hade under år 2009 högre andel
vildsvinsskador och vildsvinskostnader än växtodlingsgårdar. Små gårdar
har högre skördeförlust och totalkostnad jämfört med stora gårdar.
• Arrendatorer får i högre utsträckning skador och ekonomiska
konsekvenser av vildsvin än markägare.
Rapport 2010:26
Vildsvin
Hur stora kostnader orsakar vildsvin inom jordbruket?
Att vildsvinsstammen ökar i Sverige får konsekvenser för jordbrukarna då
vildsvinens aptit för jordbruksgrödor är stor. Vildsvin kan orsaka skador
på såväl mark som gröda vilket medför stora kostnader för den enskilde
jordbrukaren.
I dag är de ekonomiska konsekvenserna av vildsvinsstammen dåligt
belysta, inte minst inom jordbruket. För att få en uppfattning om hur stora
kostnader vildsvin orsakar inom jordbruket så uppskattas i denna rapport
kostnaderna för mjölk- och växtodlingsgårdar i Södermanlands län.
Kostnaderna beräknas för små och stora gårdar.
Beräkningarna i rapporten baseras på telefonintervjuer med jordbrukare.
Beräkningarna fokuserar på skördeförlust, arbetskostnad, maskinkostnad,
inköp av frö samt totalkostnad.
En beskrivande fallstudie görs även för ekologisk grisproduktion som kan
få konsekvenser av en växande vildsvinsstam vad gäller tjuvbetäckta
suggor och skördebortfall.
Utredningsenheten
0ve00ka
Författare
Anna Wretling Clarin
Joel Karlsson
Sammanfattning
Vildsvinsstammen i Sverige har ökat snabbt och okontrollerat de senaste tjugo åren.
Vildsvin finns i dag allmänt söder om Dalälven med viss koncentration till de östra
landsdelarna. Det uppskattas att antalet vildsvin uppgår till cirka 150 000 i dagsläget.
Antalet vildsvin kan ha påverkats av den stränga kylan i vintras, men det finns inga
tecken på att nedgången är ett trendbrott.
Jordbruksgrödor erbjuder vildsvin stora mängder energirikt foder, dessutom finns det
ofta lättillgängligt. En växande vildsvinsstam får därför konsekvenser för landets
jordbrukare då vildsvinens aptit för jordbruksgrödor är stor. För den enskilde
jordbrukaren kan en uppbökad vall eller förlorad skörd innebära stora kostnader.
I dag är de ekonomiska konsekvenserna av vildsvinsstammen dåligt belysta, inte minst
inom jordbruket. Utifrån telefonintervjuer med jordbrukare i Södermanlands län har
därför de ekonomiska konsekvenserna av vildsvinsskador beräknats för små och stora
gårdar inom olika produktionsinriktningar. Beräkningarna har fokuserat på
skördeförlust, arbetskostnad, maskinkostnad, inköp av frö och totalkostnad.
I genomsnitt beräknas jordbruk i Södermanlands län under 2009 ha en totalkostnad för
vildsvinsskador på cirka 135 kr per hektar. Totalkostnaden för hela Södermanlands län
uppskattas till 17 300 000 kr. Cirka 50 procent av mjölk- och växtodlingsgårdarna i
länet hade vildsvinsskador under 2009 och cirka 40 procent fick ekonomiska
konsekvenser av skadorna. För de gårdar med vildsvinsskador uppgick den
genomsnittliga hektarkostnaden till cirka 279 kr.
Mjölkgårdar har en högre andel vildsvinsskador och kostnader än växtodlingsgårdar.
Mjölkproducentens beroende av ensilage med hög kvalitet medför extra arbete för att
säkerställa vallen innan skörd. Små gårdar som drabbats av vildsvinsskador har en
högre skördeförlust och totalkostnad jämfört med stora gårdar.
Ekologiska grisproducenter har på flera sätt unika problem med vildsvin. Förutom att
vildsvin ökar foderkostnaden om de äter spannmålsgrödor som avses för gårdens egna
djur så kan vildsvinsgaltar även tjuvbetäcka suggor som vistas ute.
Resultaten från intervjuundersökningen indikerar att arrendatorer i högre grad än
markägare drabbas av vildsvinsskador samt får högre ekonomiska konsekvenser av
dessa. Cirka 80 procent av arrendatorerna i Södermanlands län fick skador på sina
grödor under 2009, men endast 25 procent av de som äger marken fick skador.
Samverkan anses vara den viktigaste förebyggande åtgärden för att minska
vildsvinsskador. En förutsättning för lyckad samverkan är nära kontakt mellan
markägare, arrendatorer och jägare.
Samtidigt som vildsvin ger positiva värden såsom goda jakttillfällen, naturupplevelser,
inkomster i form av vildsvinskött och arrende så är det en djurart som i hög grad
påverkar sin miljö och ger upphov till skador. De negativa värdena med vildsvin för
samhället i stort är skador inom såväl jordbruk som trafik och tätbebyggelse.
Innehåll
1
2
3
Inledning ..................................................................................................................1
1.1
Bakgrund och syfte............................................................................................1
1.2
Metod ................................................................................................................2
1.2.1
Enkätundersökning....................................................................................2
1.2.2
Erfarenheter och tankar om framtida studier.............................................4
1.3
Omfattning och avgränsning .............................................................................5
1.4
Tack ...................................................................................................................6
Vildsvinens utbredning ...........................................................................................7
2.1
Hur stort är antalet vildsvin i Sverige?..............................................................7
2.2
I vilka delar av landet finns vildsvin? ...............................................................8
Vilka skador orsakar vildsvin inom jordbruket?...............................................10
3.1
4
Skador på mark och gröda...............................................................................11
Beräkning av kostnader och förluster inom jordbruket ...................................14
4.1
Hur ser det ut i Södermanlands län?................................................................14
4.2
Hur beräknas kostnader och förluster?............................................................16
4.2.1
Kostnader som ingår i beräkningarna......................................................17
4.2.2
Kostnader som inte ingår i beräkningarna...............................................18
4.2.3
Tidigare studier........................................................................................19
4.3
Mjölkproduktion och växtodling.....................................................................20
4.4
Växtodling .......................................................................................................22
4.4.1
Skördeförlust ...........................................................................................22
4.4.2
Maskinkostnad ........................................................................................23
4.4.3
Arbetskostnad..........................................................................................23
4.4.4
Totalkostnad ............................................................................................24
4.5
4.5.1
Mjölkproduktion..............................................................................................25
Skördeförlust ...........................................................................................25
4.5.2
Maskinkostnad ........................................................................................26
4.5.3
Arbetskostnad..........................................................................................26
4.5.4
Totalkostnad ............................................................................................27
4.6
Potatis- och grönsaksodling ............................................................................28
4.6.1
Skördeförlust ...........................................................................................28
4.6.2
Arbetskostnad och materialkostnad för stängsel .....................................29
4.7
Ekologisk grisproduktion ................................................................................30
4.7.1
5
6
Vildsvinsjakt och jordbruk ..................................................................................36
5.1
Hur många vildsvin skjuts per hektar? ............................................................36
5.2
Vilka jordbrukare drabbas av vildsvinsskador? ..............................................37
5.3
Hur stora inkomster kan vildsvin ge?..............................................................38
Förebyggande åtgärder för att motverka vildsvinsskador................................40
6.1
7
Kostnader och ekonomiska konsekvenser...............................................31
Så här försöker jordbrukare motverka vildsvinsskador...................................40
Vildsvin har både positiva och negativa värden.................................................43
7.1
Positiva värden ................................................................................................43
7.2
Negativa värden...............................................................................................44
7.3
Kan de positiva värdena vägas mot de negativa?............................................45
8
Slutsats....................................................................................................................48
9
Källförteckning......................................................................................................52
10
11
2
Enkät för intervjuundersökning ......................................................................54
10.1.1
Inledande företagspresentation................................................................54
10.1.2
Skador orsakade av vildsvin....................................................................54
10.1.3
Konsekvenser och kostnader ...................................................................55
10.1.4
Åtgärder för att motverka skadorna.........................................................56
10.1.5
Egna observationer ..................................................................................56
Urval: mjölkproduktion, växtodling samt potatis- och grönsaksodling ......57
12
11.1.1
Målpopulation .........................................................................................57
11.1.2
Urvalsram ................................................................................................57
11.1.3
Urval........................................................................................................57
11.1.4
Svarsfrekvens och bortfall.......................................................................58
Schablonkostnader ............................................................................................59
12.1.1
Maskin- och arbetskostnad......................................................................59
12.1.2
Hektarskörd och avräkningspris..............................................................60
12.1.3
Inköp av frö och stängsel.........................................................................61
1
Inledning
1.1
Bakgrund och syfte
Vildsvin är ett nygammalt vilt i den svenska faunan. Sedan frilevande vildsvin under
lång tid varit utrotade återetablerades de under 1970- och 80-talen och sedan dess har
vildsvin funnits i de svenska skogarna. I april 1988 beslutade riksdagen att vildsvin,
under kontrollerade former, ska vara ett naturligt inslag i den svenska faunan.1
Under drygt tjugo år har vildsvinen ökat snabbt och okontrollerat både till antal och
geografisk utbredning. Hur många vildsvin som rör sig i de svenska skogarna finns det
endast uppskattningar av. Svenska Jägareförbundet bedömer att det i dagsläget troligen
finns cirka 150 000 vildsvin2 och både populationsstorleken och den rumsliga
expansionen väntas fortsätta att öka även under de närmaste åren.
Samtidigt som vildsvin ger goda jakttillfällen så är det en djurart som i hög grad
påverkar sin miljö och orsakar skador, framförallt inom jordbruket och i trafiken.
Skador på jordbruksgrödor uppstår främst när vildsvin bökar efter mask och kvickrot på
vallar eller äter av spannmålsgrödor och utsäde. Vildsvin kan förstöra grödor för stora
belopp och det kan vara svårt för den enskilde lantbrukaren att hantera konsekvenserna
av en för stor vildsvinsstam. Vildsvinens levnadssätt, den höga förökningstakten och
dess aptit för jordbruksprodukter innebär särskilda utmaningar framöver.
Följderna och konsekvenserna inom jordbruket av en växande vildsvinsstam är
emellertid dåligt belysta. Det finns för närvarande inte tillräckligt med information eller
underlag för att kunna sammanställa de ekonomiska konsekvenserna av de skador
vildsvin orsakar inom jordbruket. Det är inte heller känt hur eller om skadefrekvensen
förändrats över tiden. Den undersökning som gjorts nu ska ses som ett pilotarbete
främst för att undersöka om den tillämpade metoden är framgångsrik. Undersökningen
har därför koncentrerats geografiskt till ett län.
Jordbruksverket har mot bakgrund av ovanstående faktorer bedömt det vara lämpligt att
analysera de skador vildsvin orsakar inom jordbruket, samt att beräkna och uppskatta
omfattningen av dessa. Rapportens syfte är således att:
-
redogöra för de skador vildsvin orsakar inom jordbruket i Sverige och för
konsekvenserna av dessa skador.
-
beräkna och uppskatta omfattningen av skadorna för jordbrukare i
Södermanlands län samt på länsnivå.
-
resonera kring vildsvinens positiva och negativa värden för samhället.
Förhoppningen är att rapporten ska ge kunskap och kunna tjäna som underlag för
fortsatta studier om vilka skador vildsvin orsakar inom jordbruket och hur stora
kostnaderna blir.
1
2
Naturvårdsverket, Nationell förvaltningsplan för vildsvin
LRF m.fl.,Vildsvinsförvaltning i samverkan (uppgift för år 2009)
1
1.2
Metod
De senaste åren har intresset för vildsvin ökat i Sverige, och inte minst deras påverkan
inom jordbruket. Rapporten inleds med en beskrivning av vildsvinens utbredning i
Sverige samt vilka skador de kan ge upphov till inom jordbruket. Aktörer såsom
Länsstyrelser, Naturvårdsverket, Hushållningssällskapet, Viltskadecenter Grimsö SLU
liksom intresseorganisationer som LRF, Svenska Jägareförbundet med flera har varit
betydelsefulla källor för denna del av rapporten. Trots flera källor så genomsyras
området av brist på tillförlitlig statistik, vilket resulterar i att en del uppskattningar
redovisas i rapporten. Uppskattningarna gäller framförallt antal vildsvin i Sverige,
avskjutningar med mera.
I den andra delen av rapporten beräknas de kostnader som vildsvin ger upphov till inom
jordbruket i Södermanlands län. Beräkningarna baseras på intervjuer med enskilda
jordbrukare inom olika produktionsinriktningar, se avsnitt 1.2.1. Utifrån beräkningarna
för de enskilda jordbrukarna i undersökningen uppskattas den genomsnittliga kostnaden
per hektar för alla gårdar i Södermanland samt för gårdar med vildsvinsskador. Där
resultaten beräknas med hänsyn till urvalsmetoden. Metoden gör det möjligt att
presentera resultat per hektar generellt för gårdar i Södermanlands län samt att
undersöka om det finns statistiskt säkra skillnader mellan gårdar av olika storlek och
produktionsinriktning, se avsnitt 4.2. På liknande sätt beräknas även resultat vad gäller
vildsvinsjakt, se avsnitt 5.
Resultaten som presenteras i avsnitt 4.3-4.5 och 5 är uppskattade genomsnitt för alla
gårdar samt endast för gårdar med vildsvinsskador i Södermanlands län. Då resultaten
bygger på en intervjuundersökning finns det osäkerhet kring genomsnitt som
presenteras. Osäkerheten i resultaten kvantifieras i tabellerna av standardfel3 och
presenteras i tabellerna bredvid de uppskattade genomsnitten inom parantes. Utifrån
uppskattat genomsnitt och standardfel kan man skapa intervall (konfidensintervall) som
med viss säkerhet (konfidensnivå) innehåller det verkliga värdet. Rapporten använder
en 90 procent konfidensnivå. Det är också på denna säkerhetsnivå som det testas om det
verkliga värdet skiljer sig mellan till exempel produktionsinriktningar.
På olika ställen i rapporten redovisas även allmänna resonemang som kom fram under
intervjuerna. Ett sådant avsnitt handlar till exempel om vilka förebyggande åtgärder
som kan användas för att minimera vildsvinsskador. Hur jordbrukarna ställer sig till en
växande vildsvinsstam och vad det finns för farhågor är viktigt att belysa. Även de
positiva sidorna som en vildsvinsstam kan medföra inkluderas.
1.2.1 Enkätundersökning
I syfte att få en bild av vilka skador och intäkter vildsvin ger inom jordbruket har en
kvantitativ analys gjorts i form av en intervjuundersökning. Vidare har syftet med
intervjuerna varit att genom samtal med jordbrukare få en fördjupad bild av vilka
skadorna är på mark och gröda samt vilka ekonomiska konsekvenser dessa skador ger
upphov till. Målsättningen har varit att utifrån svaren beräkna kostnader i samband med
3
Standardfel är standardavvikelsen för fördelningen av urvalsmedelvärdet. Storleken på standardfelet
påverkas av standardavvikelsen och urvalets storlek. En större standardavvikelse ger ett större standardfel
och en större urvalsstorlek reducerar standardfelet.
2
vildsvinsskador men även beskriva intäkter från vildsvin för jordbrukare i
Södermanlands län.
Intervjuundersökningen har inriktats på jordbrukare i Södermanlands län, se avsnitt 1.3.
Undersökningen har medvetet gjorts vid för att omfatta flera produktionsinriktningar.
Sammanlagt har 114 jordbrukare intervjuats inom följande produktionsinriktningar;
-
67 inom växtodling med inriktning spannmål, ärter och annan växtodling
-
10 inom växtodling med tyngdpunkt potatis- och grönsaksodling
-
33 inom mjölkproduktion
-
4 inom ekologisk grisproduktion
För att få en uppfattning om vilka skador och konsekvenser en växande vildvinsstam
kan få för ekologiska grisproducenter med utegrisar så har fyra grisproducenter
intervjuats. I brist på ekologiska grisproducenter i Södermanlands län så har även
producenter i Skåne län intervjuats (en i Södermanlands och tre i Skåne län).
Undersökningen genomfördes under maj månad i form av telefonintervjuer.
Intervjuerna har framförallt skett på dagtid och tagit ungefär tio minuter i anspråk. Alla
svar har hanterats med anonymitet. I avsnitt 10 återges de frågor som ställdes i samband
med intervjun. För att säkerställa kvaliteten på undersökningen har intervjuerna
genomförts av två personer på Jordbruksverkets utredningsenhet.
1.2.1.1 Hur har urvalet gjorts?
Enkätundersökningen har inriktats på jordbrukare i Södermanlands län, se avsnitt 1.3.
Totalt genomfördes 114 telefonintervjuer varav 100 intervjuer till mjölk- och
växtodlingsföretag, 10 intervjuer till trädgårdsföretag och fyra till ekologiska
grisproducenter. Svarsfrekvensen för mjölk- och växtodlingsgårdarna samt
trädgårdsföretagen var 90 procent. Bortfallet avser de jordbrukare som inte gick att få
tag på trots flera försök. Bortfallet är utspritt över produktionsinriktningar, storlek
(areal) och geografiskt. Svarsfrekvensen får anses vara hög och bortfallet sådant att
djupare bortfallsanalys inte är nödvändig.
Ekologiska grisproducenter har på flera sätt unika problem med vildsvin, se avsnitt 4.7,
och för att belysa dessa problem görs en beskrivande studie med beräkningsexempel på
skador. De ekologiska grisproducenterna valdes ut efter diskussion med rådgivare på
Jordbruksverket och Hushållssällskapet och resulterade i en grisproducent i
Södermanlands län och tre i Skåne. Svarsfrekvensen för grisproducenterna var
100 procent.
Urvalsmetoden för mjölk- och växtodlingsföretag samt trädgårdsföretag beskrivs här
övergripande, se avsnitt 11 för en mer ingående presentation av metoden. Urvalet har
gjorts från alla jordbruk registrerade i SAMregistret 2009. Urvalet begränsas till
jordbruk i Södermanland som redovisat mark i samma län. Dessutom uppfattas företag
med samma adress eller ägare alternativt samma telefonnummer som ett jordbruk, vilket
hädanefter också kommer att benämnas som gård alternativt företag. Vidare begränsas
urvalet till gårdar med totalt mer än två hektar (exklusive träda) jordbruksmark. Dessa
begränsningar avgränsar antalet företag till 2 027 gårdar med mjölk- alternativt
3
växtproduktion. På samma sätt som för mjölk- och växtproduktion begränsas antalet
företag med grönsaksodling till 30 företag.
Målet med den statistiska undersökningen är främst att ange mått på relevanta
egenskaper för alla jordbruksföretag (mjölkproduktion, växtodling samt potatis- och
grönsaksodling) i Södermanlands län, men det finns också intresse av att ge mått för
vissa kategorier av jordbruksföretag samt att jämföra de olika kategorierna av
jordbruksföretag. Kategorier av intresse inkluderar mjölkproducenter, jordbruk med
ärter och jordbruk med spannmål. Det är också av intresse att undersöka eventuella
skillnader mellan företag med olika stor areal jordbruksmark. Urvalet stratifieras i totalt
sex grupper (stratum), tre produktionsinriktningar efter två storleksgrupperingar, se
avsnitt 11. Från varje stratum dras urvalet slumpmässigt. Urvalet i varje stratum
allokeras proportionellt, dock är urvalet i ett stratum minst tio. Stratum med mindre än
tio skulle göra det svårt att undersöka och jämföra skillnader mellan gårdskategorier.
Separat dras ett obundet slumpmässigt urval för företag med grönsaksodling.
1.2.1.2 Vad finns det för problem med metoden?
Att som jordbrukare veta om det är just vildsvin som har ätit av skörden eller om det är
annat vilt kan vara svårt. I Södermanland till exempel förekommer även skador på
jordbruksmark och gröda orsakade av gäss och annat klövvilt, till exempel kron- och
dovhjort. Ett sätt att konstatera att det är vildsvin som orsakar skadan är bland annat
genom synobeservation av viltet, spillning, klövspår och skadans karaktär.
De tillfrågade jordbrukarna har generellt inte uttryckt några problem att identifiera
vildsvinsskador. Dock har de intervjuade jordbrukarna som drabbats av vildsvinsskador
utryckt viss osäkerhet om skadornas omfattning samt ekonomiska konsekvenser. Detta
har gjort att resultaten från undersökningen fokuserar på de uppgifter som jordbrukaren
med stor säkerhet kan härleda till vildsvin och vildsvinsskador. Försiktigheten bland de
tillfrågade jordbrukarna har generellt varit så stor att det har funnits behov att fråga om
andra möjliga ekonomiska konsekvenser, som till exempel extra arbetstid. Därför är det
troligt att rapporten underskattar omfattningen av vildsvinsskador och speciellt de
ekonomiska konsekvenserna.
Specifika frågor i intervjun har inte ställts om exakt vilken maskin som jordbrukaren har
använt för maskinarbete eller till exempel vilken timlön de uppskattar sitt arbete till. I
beräkningarna används schablonkostnader, se avsnitt 4.2. Ett problem med metoden
som valts är att det inte går att beräkna exakta kostnader per gård.
Dock kan kostnaden för jordbrukaren uppskattas utifrån intervjuundersökningen med
hjälp av statistisk metod. Metoden gör det möjligt att utifrån urvalet uppskatta en
genomsnittskostnad för jordbrukare i Södermanland samt beräkna intervall som med
sannolikhet innehåller den verkliga genomsnittskostnaden för länet som helhet.
1.2.2
Erfarenheter och tankar om framtida studier
Det har funnits ett stort intresse för den här rapporten och framförallt för beräkningarna.
Nästan utan undantag har alla tillfrågade jordbrukare i Södermanlands län varit mycket
positiva till att delta i undersökningen oavsett om man haft skador orsakade av vildsvin
eller inte. Därför har svarsfrekvensen varit hög och urvalet har gett tillräcklig
information för att kunna basera beräkningar därpå. Utifrån urvalet och resultaten i den
4
här rapporten är det möjligt att utforma en bättre framtida analys för länet samt en
undersökning för hela landet.
Telefonintervjuer ger möjlighet att få en bra kommunikation med de intervjuade. Att
skicka ut en enkät som vederbörande förväntas svara på och skicka tillbaka ansågs inte
vara en effektiv metod i detta fall då studien även bygger på att fånga upp
problematiken kring för- och nackdelar med vildsvin. Utifrån de erfarenheter som
införskaffats under telefonintervjuerna kan det vara möjligt att utföra en utvidgad
nationell undersökning med hjälp av enkäter som skickas ut.
För att säkerställa kvaliteten på telefonintervjuerna så bör inte denna typ av
undersökning genomföras av för många personer. Anledningen därtill är att
undersökningen har präglats av en djupare diskussion om för- och nackdelar med
vildsvin. För att säkerställa kvaliteten på undersökningen bör det därför finnas en
kommunikation mellan intervjuvarna.
Beräkningarna som gjorts i rapporten utifrån intervjuundersökningen har gett mer
information om hur ett framtida urval och en framtida enkät bör utformas. I de fall där
det finns osäkerhet i beräkningarna bör framtida studier utvidga urvalet så att
osäkerheten minskas.
En framtida studie bör lägga ytterligare mer fokus på för- och nackdelar med vildsvin.
Fokus för denna studie har i första hand varit de kostnader vildsvin orsakar inom
jordbruket. I och med att det finns olika intressen med vildsvin så är det viktigt att alla
perspektiv lyfts fram och analyseras.
1.3
Omfattning och avgränsning
Enkätundersökningen begränsas till jordbrukare i Södermanlands län. Att
undersökningen begränsas till Södermanland beror bland annat på att länet har en stor
vildsvinsförekomst. Det var härifrån som vildsvin rymde ur hägn i slutet av
1970-talet och det är således det län där den första vildsvinspopulationen fanns. Länet
består även av skiftande natur, blandbygd (såväl skogsbygd som slättbygd), och olika
typer av jordbruk, stora och små gårdar.
Att enkätundersökningen begränsas till enbart ett län beror på bristfällig information om
vildsvin. Det finns inte tillräckligt med underlag, varken på enskild företagsnivå,
länsnivå eller riksnivå, för att kunna sammanställa de kostnader vildsvin orsakar inom
jordbruket. Viltskadecenter Grimsö SLU4 fick under 2010 i uppdrag av
Naturvårdsverket att inom Örebro, Södermanland, Kronoberg och Skåne län att driva ett
pilotprojekt som inventerar och värderar skador orsakade av vildsvin under
odlingssäsongen 2010. Syftet med projektet är att få en samlad bild av hur stora
kostnader vildsvin orsakar enskilda lantbruksföretag. Viltskadecenters arbete pågår
under 2010. Därutöver finns några få mindre rapporter och artiklar som beräknar
kostnaderna på gårdsnivå eller per produktionsinriktning, se avsnitt 4.2.3. Att göra en
heltäckande enkätundersökning i Södermanlands län kräver därför stora insatser då inga
beräkningar gjorts tidigare och metoden blir ”outforskad mark”. En riksomfattande
analys skulle i detta skede inte vara lämplig. Studien kan på grund av detta ses som en
4
www.viltskadecenter.com
5
pilotundersökning. Som pilotundersökning bidrar rapporten inte endast med
uppskattningar av kostnader av vildsvinsskador utan också med nödvändig information
för mer detaljerade framtida studier.
Enkätundersökningen begränsas till fyra olika produktionsgrenar. För växtodling har
intervjuerna koncentrerats till gårdar med spannmål- och ärtodling. Mjölkgårdar är av
särskilt intresse därför att vildsvinens bökande i vall kan leda till stora kostnader och
konsekvenser. Även för kostnadsintensiva grödor som potatis och grönsaker kan skador
orsakade av vildsvin medföra höga kostnader. I urvalet av grönsaksodlare var det få
gårdar som haft skador och beräkningar skulle därför bli osäkra. Avsnittet är därför av
mer beskrivande karaktär. De problem som ekologiska grisproducenter kan få till följd
av en frilevande vildsvinsstam är unika, till exempel tjuvbetäckta tamsuggor. I
rapporten görs en beskrivande studie för att belysa de problem och kostnader som
vildsvin kan medföra för denna grupp producenter.
1.4
Tack
Vi vill framföra ett stor tack till alla de jordbrukare som tagit sig tid att svara på våra
frågor om vildsvin och därmed deltagit i vår intervjuundersökning. Utan ert deltagande
hade denna rapport inte varit möjlig. Vi har upplevt att undersökningen har tagits emot
positivt oavsett om man har haft skador av vildsvin eller inte. Tack även till de
rådgivare som varit behjälpliga med information, förmedla kontakter med mera.
6
2
Vildsvinens utbredning
2.1
Hur stort är antalet vildsvin i Sverige?
Efter att vildsvin varit utrotade i Sverige återinfördes de på 1940-talet till hägn.
Rymningar från hägn i slutet av 1970-talet har sedan lett till att stammen förökat sig och
spridits till olika delar av landet. I början av 1980-talet fanns det färre än 100 frilevande
vildsvin i landet och tio år senare bestod stammen av cirka 500 djur. Sedan dess har
spridningstakten varit snabb och idag uppskattas antalet vildsvin till cirka
150 000 stycken. Att det endast finns uppskattningar beror bland annat på att vildsvin är
skygga och nattaktiva och därför är det totala antalet svårt att uppskatta. Det finns inte
heller någon skyldighet för jägare att rapportera antalet skjutna vildsvin.5 Det leder till
att ingen i dag säkert kan bedöma, vilken nivå som populationen maximalt kan uppgå
till inom landet.
Med hjälp av avskjutningsstatistik från Svenska Jägareförbundet, statistik om
trafikolyckor och forskning på dödlighet samt reproduktion kan man dock beräkna en
rimlig utveckling av vildsvinspopulationen. Vildsvinsprojektet Grimsö SLU har gjort en
sådan uppskattning som framgår av tabell 1. Trots att vildsvin varit inblandade i många
trafikolyckor de senaste åren så är jakten den främsta dödsorsaken. Om det antas att
avskjutningsstatistiken motsvarar den verkliga populationsutvecklingen, så kan den
årliga tillväxttakten beräknas. I antagandet förutsätts dock att jakttrycket inte har
förändrats under perioden. Nettotillväxten för vildsvinsstammen i medeltal blir
1,31 mellan år 2000 till 2009, vilket innebär att populationen i genomsnitt ökar cirka
30 procent årligen. En tillväxttakt i denna storlek medför att stammen kan fördubblas på
tre år. Denna tillväxttakt skulle kunna innebära att antalet vildsvin om tre år ökat till
300 000 djur och om fem år till cirka 400-500 000. Vildsvinen har en hög
tillväxtkapacitet eftersom de blir könsmogna tidigt och föder stora kullar om tre till åtta
kultingar.6
5
6
LRF mil., Vildsvinsförvaltning i samverkan
Svensk Naturförvaltning, Vildsvin, jakt och förvaltning
7
Tabell 1. Årlig tillväxttakt för vildsvin
År
Avskjutning*
Nettoförändring
Tillväxttakt
2000
5 500
-
-
2001
10 500
5 000 (10 500 – 5 500)
1,91
2002
10 700
200 (10 700 – 10 500)
1,02
2003
17 400
6 700 (17 400 – 10 700)
1,63
2004
19 000
1 600 (19 000 – 17 400)
1,09
2005
23 000
4 000 (23 000 – 19 000)
1,21
2006
24 000
1 000 (24 000 – 23 000)
1,04
2007
23 500
- 500 (23 500 – 24 000)
0,98
2008
32 700
9 200 (32 700 – 23 500)
1,39
2009
49 000
16 300 (49 000 – 32 700)
1,50
-
-
1,31
Medel
*Svenska Jägareförbundets avskjutningsstatistik
Källa: Svensk Jakt, Hur många vildsvin finns det? (egen bearbetning)
2.2
I vilka delar av landet finns vildsvin?
Storleken på vildsvinens hemområden varierar mycket. I medeltal använder ett vuxet
vildsvin nattetid ett område på ungefär 100 hektar. Grupper av suggor med kultingar
använder upp till ett par tusen hektar stora hemområden. Områdets storlek som
vildsvinen rör sig inom kan dock variera om djuren utfodras. I länder där utfodring inte
sker kan vildsvin utnyttja mycket större hemområden, upp till tio tusen hektar. Studier
visar att vildsvinens hemområdesarealer tenderar att vara något större i Södermanland
än i Skåne. Avvikelsen skulle kunna bero på en mer splittrad habitatsstruktur och högre
populationstäthet i Skåne. Jämförs storleken på hemområden för svenska vildsvin med
länder där den geografiska expansionen har avstannat verkar hemområdesarealen
minska med ökad vildsvinstäthet.7 Svenska Jägareförbundet bedömer att de tätaste
populationerna i Sverige består som mest av cirka tio djur per
1 000 hektar på marker där ingen utfodring sker.8 Variationerna är dock mycket stora.
I slutet av 1970-talet fanns vildsvin främst i ett område söder om Stockholm, men de
har sedan dess spridit sig till stora delar av mellersta Sverige och hela södra Sverige.
Vildsvin finns nu allmänt söder om Dalälven med viss koncentration till de östra
landsdelarna. Det pågår dock en nordlig spridning av vildsvin, men för närvarande finns
det endast enstaka rapporter om vildsvinsförekomst norr om Dalälven. Det kan vara
klimatet, som sätter en nordgräns eftersom vildsvinen har svårt att finna naturlig föda i
djup snö och vid långvarig, djup tjäle.9 Figur 1 visar vildsvinens geografiska utbredning
i Sverige år 1985 till 2007.
7
Svensk Naturförvaltning, Vildsvin, jakt och förvaltning och Svenska Jägarförbundet, skrift vildsvin
Svenska Jägareförbundet, skrift vildsvin
9
Jordbruksverket, Redovisning av regeringens uppdrag om åtgärder med anledning av
vildsvinsförekomst
8
8
Sporadisk förekomst
Etableringar
God Förekomst
Figur 1. Vildsvinens geografiska utbredning i Sverige 1985-2007
Källa: Svensk Naturförvaltning, vildsvin, jakt och förvaltning (egen bearbetning)
9
3
Vilka skador orsakar vildsvin inom
jordbruket?
Vad vildsvin väljer att äta beror till stor del på vad som finns tillgängligt. Vildsvin kan
tillgodogöra sig i stort sett alla typer av födoämnen både ovan och under jord.
Tillgången på föda är en viktig faktor för var och när vildsvin spenderar sin tid. Finns
det gott om föda begränsas inte bara vildsvinens arealbehov utan också den aktiva tid
som de använder till att leta efter mat.
Vildsvin är allätare. Vegetabilier är huvudfödan och utgör cirka 90 procent av allt de
äter. Vildsvin kan också äta kadaver, möss och sork, larver, mask och insekter. Stor del
av födan finner de genom att böka i mark. Under vintern letar de främst efter rötter och
växtdelar och under sommaren efter gröna blad, fallfrukt, bok- och ekollon samt
hasselnötter.10
Att jordbruksgrödor är attraktiva för vildsvin ligger i sakens natur. Genom att
reproduktionen till stor del sker under vinter och vårvinter och eftersom de inte kan
bryta ned annan cellulosa än enklare typer, måste de lägga på sig stora mängder
kroppsfett innan vintern kommer. Jordbruksgrödor erbjuder stora mängder energirikt
foder på förhållandevis begränsade ytor.11 De grödor som vildsvin gärna äter är vete,
havre, ärter och potatis. Det är främst från juli månad och framåt hösten som vildsvin
äter mycket frön och frukter och det är också då de kan ge sig på odlade grödor. 12 De
flesta skador rapporteras under augusti och beror då på att spannmålen är mogen.
Skador på betes- och slåttervallar inträffar både under vår/försommaren och
sensommaren/höst.13 Figur 2 visar några grödor när de under året är utsatta för störst
vildsvinsskador.
10
Svenska Jägareförbundet, skrift Vildsvin
Naturvårdsverket, Nationell förvaltningsplan för vildsvin
12
Svenska Jägareförbundet, skrift vildsvin, Svensk Naturförvaltning, Vildsvin, jakt och förvaltning
13
Svensk Naturförvaltning, Vildsvin, jakt och förvaltning
11
10
Figur 2. Månad under året då betes- och slåttervall samt havre och höstvete företrädesvis utsätts
för vildsvinsskador, %
Källa: Svensk Naturförvaltning, Vildsvin, jakt och förvaltning (egen bearbetning)
För att få en uppfattning om hur mycket vildsvin äter så har Svenska Jägareförbundet
beräknat att ett vuxet vildsvin av den storlek som finns i Sverige konsumerar cirka fyra
kg föda om dygnet sommartid. En kulting klarar sig på ungefär hälften, men behöver
mer mat under vintern. Om tillgången på föda är god äter djuren desto mer.14 I de flesta
områden är den föda som naturen erbjuder tillräcklig för vildsvinens överlevnad, men
lättillgänglig och attraktiv föda har stark dragningskraft på djuren.
3.1
Skador på mark och gröda
Vildsvin lever i matriarkat som leds av en äldre sugga. Eftersom vildsvin lever i grupper
kan skador på åkrar bli betydande även vid enstaka besök. Vildsvin äter
spannmålsgrödor, men mycket av skadan orsakas inte av ätandet i sig utan av bökandet
och nedtrampningen av spannmål. Bökskador uppstår när vildsvin bökar upp jord och
sten för att leta efter till exempel mask, kvickrotsrötter eller skörderester.
Trampskadorna uppstår när vildsvinen går runt och betar i odlingarna och liggskador
när de bygger bo i odlingarna. Vildsvin favoriserar vissa grödor framför andra och gör
därför mer eller mindre skador på gröda och mark beroende på vad som odlas.
14
Svenska Jägareförbundet, skrift vildsvin
11
I den höstsådda spannmålen äter vildsvin utsäde samt bökar efter mask, skörderester
och kvickrotsrötter. Skador uppträder främst under sensommaren. Det förekommer även
att de bygger bon i fälten.15 Skador på korn och råg är mest vanliga vid sådd, annars
undviker vildsvin borstförsedda grödslag.
Under vår och sommar betar vildsvin klöver i vall, då är det främst de yngre och mer
högavkastande vallarna som drar till sig vildsvin eftersom de innehåller mycket klöver.
I äldre vallar är det kvickrot som vildsvin bökar efter och under vinterhalvåret kan
vildsvin böka upp stora arealer. Det förekommer att de uppbökade områdena blir så
stora att de måste sås om.16
Att odla majs blir vanligare i Sverige och majs är en gröda som vildsvin gärna äter.
Majsen är högväxt och ger vildsvin effektivt skydd i kombination med ett smakligt och
energirikt foder under flera månader mellan sådd och skörd. Mogna majskolvar är ett
omtyckt byte och i augusti när majsen är högväxt kan vildsvin vistas ostört inne i fälten,
äta och bygga bon.17
Ärter, och även åkerböna, är omtyckta grödor, speciellt strax efter sådd. I ärtodlingen
kan vildsvin äta hela säsongen och därför kan det vara svårt att odla ärter i vildsvinstäta
områden och på fält där de kan äta ostört. Likaså har vildsvin stor aptit på potatis och
de flesta skador yttrar sig i form av bökskador.18
Oljeväxter är däremot inte en av vildsvinens favoritgrödor och därför gör de inte heller
så stora skador på oljeväxtodlingar. Om skador uppstår uppträder de i ett tidigt stadium
då oljeväxten fortfarande är grön. Det är mer vanligt att vildsvin bygger bon i odlingen
när grödan växer upp än att de äter av den. De stora sortskillnaderna bland oljeväxter
medför dock att vissa sorter är mer smakliga än andra.19
För de jordbrukare i Södermanlands län som deltog i intervjuundersökningen var
bökskador i vall den mest framträdande skadan. Speciellt stora var skadorna bland
mjölkproducenterna som naturligt har stora vallarealer för att få ensilage till
mjölkkorna. Skadorna kunde likaväl uppstå på våren som på hösten. För
spannmålsodlarna var det främst fält med vårvete, höstvete, havre och ärter som
drabbats av vildsvinsskador. Betesskador är lika vanliga som ligg- och trampskador. I
något fall hade även vildsvin byggt bo bland havren och uppehöll sig där flera dagar.
För potatisodlarna var bök- och betesskador de vanligaste skadorna. Förutom att
vildsvin kan orsaka direkta skador på mark och gröda så kan de ge upphov till indirekta
skador. Vilka de indirekta skadorna är diskuteras i avsnitt 4.2.2.
Förutom tillgång till föda är skydd en viktig faktor för vildsvinens överlevnad. Fält som
är kringgärdade av skog eller annan högvuxen vegetation ger vildsvin trygghet när de
letar föda. Sådana åkrar löper större risk att utsättas för vildsvinsskador än åkrar som är
omgärdade av betesmarker eller andra öppna ytor. I intervjun framkom att några
jordbrukare varit tvungna att flytta till exempel ärtodlingar från utkanten av gården till
fält närmast gårdsbyggnaderna. Anledningen därtill var att på detta sätt kunna ha bättre
15
SLU, Vildsvinsskador inom jordbruket
SLU, Vildsvinsskador inom jordbruket, LRF, Vildsvin- skador och skadetyper
17
SLU, Vildsvinsskador inom jordbruket
18
SLU, Vildsvinsskador inom jordbruket
19
SLU, Vildsvinsskador inom jordbruket
16
12
uppsikt över fälten. Det förekom även att arealer med vall, ärter och potatis stängslats in
för att hindra vildsvin från att böka och beta, men åtgärden var mer undantag än regel.
Det kan också vara på så vis att en jordbrukare vissa år drabbas av vildsvinsskador och
är befriad andra år. Detta mönster kan troligtvis förklaras dels av växtföljd och dels av
de enskilda skiftens storlek och belägenhet.20
20
Svensk Naturförvaltning, Vildsvin, jakt och förvaltning
13
4
Beräkning av kostnader och
förluster inom jordbruket
De skador vildsvin orsakar inom jordbruket varierar beroende på hur hög
vildsvinsförekomsten är inom ett visst område, till exempel inom ett län. Sannolikt är
skadorna större i de län där vildsvinstätheten är hög. Detta kan dock variera beroende på
hur länge vildsvin har funnits i området och vilka rutiner som finns för att förebygga
skador. Vissa typer av skador kan vara ett lokalt bekymmer medan andra kan drabba
jordbruket oavsett om gården ligger i Skåne, Södermanland eller i Örebro län.
4.1
Hur ser det ut i Södermanlands län?
Resultaten av intervjuundersökningen i Södermanlands län visar att vildsvinsskadorna
inte är spridda över hela länet. Flertalet av jordbrukarna i intervjun menade dock att
vildsvinstätheten är hög eller till och med mycket hög. Skadefrekvensen är således hög
och djuren uppfattas som ett stort problem. Det fanns också de jordbrukare som inte haft
några skador av vildsvin alls. I vissa områden hade endast något enstaka djur
observerats då det passerat, men det fanns inga djur som permanent uppehöll sig i
området. Enligt Svenska Jägareförbundet ökar inte antalet vildsvin i Södermanland så
mycket, däremot sprids de jämnare över länet, då vildsvin länge funnits där. I
Södermanlands län skjuts det dock mest vildsvin per ytenhet jämfört med andra län21.
Figur 3 visar andel av intervjuade gårdar som har vildsvinsskador i olika kommuner i
Södermanlands län. Mörk färg indikerar intervjuade med hög andel vildsvinsskador och
ljus färg indikerar intervjuade med låg andel skador. I Vingåker kommun hade alla
intervjuade gårdar vildsvinsskador under år 2009. En hög andel av de intervjuade i
Katrineholms och Nyköpings kommun hade vildsvinsskador. Låg andel intervjuade
gårdar med skador återfinns i Flens och Trosas kommun och i Gnestas kommun hade
ingen av de intervjuade några vildsvinsskador.
21
Svenska Jägareförbundet
14
Figur 3. Andel (%) av intervjuade gårdar med vildsvinsskador i olika kommuner i Södermanlands
län
Källa: Intervjuundersökning med mjölk- och växtodlingsproducenter
Den generella uppfattningen bland de intervjuade lantbrukarna är dock att vildsvinen
ökat i antal under 2009 jämfört med tidigare år, se figur 4. Till exempel anser
88 procent att antalet vildsvin har blivit fler, medan nio procent menar att vildsvinen
minskat. Tre procent anser att antalet vildsvin 2009 är oförändrat jämfört med tidigare
år. Av de gårdar som hade vildsvinsskador under 2009 anser 69 procent att skadorna har
blivit fler jämfört med tidigare år. 21 procent anser att skadorna är oförändrade och tio
procent att skadorna har blivit färre.
15
Figur 4. Hur antalet vildsvin och vildsvinsskador har förändrats 2009 jämfört med tidigare år, %
Källa: Intervjuundersökning med mjölk- och växtodlingsproducenter
4.2
Hur beräknas kostnader och förluster?
Av de 114 jordbrukare som deltog i intervjuundersökningen har inte alla haft
vildsvinsskador. Sammanlagt har cirka 50 procent av mjölk- och växtodlingsgårdarna i
Södermanlands län haft vildsvinsskador och 40 procent av dessa fick ekonomiska
konsekvenser av skadorna, se tabell 2. Det innebär att cirka tio procent av gårdarna har
haft skador men inte fått några konsekvenser av dessa. Det finns flera exempel på hur
vissa jordbrukare undgått att få några direkta kostnader och konsekvenser av de skador
som vildsvin orsakat. Till exempel så har djur istället för att beta på den vall som var
planerad fått beta på vall som blivit uppbökad. På så vis har man undvikit kostnader
såsom vända tuvor och extra harvning. Ett annat exempel där skador på vall inte gett
upphov till några större kostnader är när vallen ändå skulle brytas upp under våren.
Skadorna som kommit till under sen höst och vinter har därmed inte haft så stor
betydelse.
I intervjuundersökningen ingick både ekologiska och konventionella gårdar i
Södermanland. Det framkom inga skillnader i vildsvinsskador mellan de två
produktionssätten. Andelen ekologiska gårdar var liten jämfört med de konventionella.
Därför har endast konventionella priser använts i kostnadsberäkningen av skördeförlust,
se avsnitt 12 (med undantag av grönsaksodling och ekologisk grisproduktion).
Avräkningspriset för ekologiskt odlade grödor är betydligt högre än för konventionellt
odlade grödor, ibland kan priset vara dubbelt så högt. För att inte överskatta
skördeförlusten används endast konventionella avräkningspriser. Prissättningen innebär
emellertid att skördeförlusten är underskattad för företag med ekologisk produktion.
16
4.2.1
Kostnader som ingår i beräkningarna
Resultaten presenteras generellt per hektar för alla gårdar i intervjuundersökningen samt
per hektar för gårdar med vildsvinsskador. I tabellerna är dessa resultat åtskilda.
Resultaten för alla gårdar innebär att alla uppskattade kostnader eller intäkter är
utspridda per hektar för alla gårdar i Södermanlands län oberoende om gården faktiskt
hade vildsvinsskador eller inte. Detta kan ses som den uppskattade kostnaden eller
intäkten per hektar om alla gårdar fördelade alla kostnader och intäkter lika. Resultaten
för alla gårdar kan användas för att uppskatta den totala kostnaden av vildsvinsskador i
Södermanlands län, se avsnitt 1.2.
Resultaten för gårdar med vildsvinsskador innebär att alla uppskattade kostnader och
intäkter endast är utspridda per hektar för gårdar i Södermanlands län som verkligen
hade vildsvinsskador under 2009. Detta kan ses som den förväntade uppskattade
kostnaden per hektar om man drabbats av vildsvinsskador. Självklart kan den verkliga
kostnaden vara högre eller lägre, men resultaten för gårdar med vildsvinsskador ger en
indikation om kostnaden per hektar för en gård med vildsvinsskador.
För att förenkla jämförelser mellan produktionsinriktningarna definierar rapporten små
gårdar som jordbruk med en total areal under eller lika med 50 hektar (exklusive träda)
och stora gårdar som jordbruk med en total areal över 50 hektar.
Skördeförlust beräknas som avräkningspris multiplicerat med förlorad skörd där
förlorad skörd uppskattas från det angivna skördebortfallet i intervjuerna.
Skördebortfallet anges i intervjuerna generellt i procent alternativt hektar med
totalskada. Avräkningspriserna kan variera mycket från år till år och avräkningspriserna
som används i beräkningarna avser skörd 2008. De avräkningspriser och schabloner
som används för att beräkna förlorad skörd kommer från Jordbruksstatistisk årsbok
(2009), Statistiska meddelanden (JO 49 SM 1005) samt Lantmännen och presenteras i
avsnitt 12.
Utifrån det angivna antal timmar för extra maskinbearbetning i intervjuundersökningen
till följd av vildsvinsskador uppskattas en maskinkostnad. Den uppskattade kostnaden
avser arbetstimmar inklusive förare och diesel. Den totala timkostnaden som använts
kommer från Maskinringen och presenteras för små och stora gårdar, se avsnitt 12.
Maskinstorleken beror på gårdens arealstorlek. Den vanligaste maskinen som använts är
vält följt av harv med eller utan sladdplanka. Samma typ av maskiner har använts på
både växtodlings- och mjölkgårdar.
Arbetskostnad avser kostnaden av allt extra arbete på grund av vildsvin som inte är
maskinbearbetning och tid direkt relaterad till vildsvinsjakt. Exempel på extra arbetstid
är skrämsel, vänt tuvor för hand i till exempel vall, röjt längs skogskanter, extra
övervakning, underhåll av stängsel samt maskinreperationer.
Den enda typ av inköp som ingår i kostnadsberäkningen är inköp av frö, till exempel
när vall måste fyllas i på grund av bökskador. Inköp av frö avser inte inköp på grund av
normal växtföljd. Schabloner för inköpskostnad kommer från Agriwise, se avsnitt 12.
Totalkostnad avser skördeförlust plus övriga kostnader där övriga kostnader är
summan av maskinkostnad, arbetskostnad och inköp av frö.
17
4.2.2 Kostnader som inte ingår i beräkningarna
De kostnader som inte ingår i beräkningarna är sådana som inte generellt drabbat de
gårdar som haft vildsvinsskador. Dessutom kan det avse investeringar med långa
avskrivningstider. Detta gör att det inte heller går att slå ut kostnaderna på de gårdar
som haft skador.
Allt extra arbete som kan ses som en investering ingår inte i beräkningarna. Exempel
på denna typ av arbete är att sätta upp nytt stängsel och samverkan. Det förekommer att
jordbrukare stängslar in grödor för att skydda dem mot vildsvin och denna
förebyggande åtgärd innebär kostnader. Hushållningssällskapet har beräknat kostnader
för stängsling, se avsnitt 12. I avsnitten om potatis- och grönsaksodling samt ekologisk
grisproduktion beräknas kostnaden för inköp av stängsel och stängslingsarbete för att
visa på vad dessa kostnader kan uppgå till.
Samverkan innebär ofta extra arbetstid. Samverkan kan röra den tid som jaktlaget
diskuterar hur många vildsvin som ska skjutas av eller var åtelplatser ska anläggas med
mera. I denna post inkluderas även tid som enskilda jordbrukare lägger på samtal eller
samarbete med jägare eller markägare. I intervjuerna framkom att det var vanligt med
samverkan. Däremot hade jordbrukarna svårt att uppskatta antalet timmar, vilket medför
att denna extra arbetstid inte inkluderas i beräkningarna.
Tid och kostnader direkt relaterade till vildsvinsjakt, till exempel jakttid samt inköp
av jaktvapen och ammunition ingår inte i beräkningarna.
Kostnader för inköp av till exempel maskiner, stängsel, maskindelar, skrämseldetaljer
ingår inte i beräkningarna.
Maskiner kan gå sönder av uppbökade jordhögar eller stenar. Skador i markskiktet vid
exempelvis vallodling är svåra att bedöma. Eftersom många maskiner är konstruerade
för att köra med hög hastighet på en slät yta, innebär det en betydande risk för
maskinskador som kan uppgå till stora belopp. Maskinreparationer och inköp av
maskindelar tas inte med i kostnadsberäkningarna. Dels är kostnaderna svåra att
uppskatta och dels är det inte alla jordbrukare som får dessa extra kostnader. Endast
några få jordbrukare i intervjuundersökningen hade drabbats av maskinskador. De
vanligaste maskinskadorna är skador på skördetröskor och slåtterkrossar. Skadorna
uppstår genom att stenar slår sönder knivblad och drivanordningar. Knivblad måste
därmed bytas ut, slipas till och drivanordningar lagas. I något fall hade även en press
gått sönder. Enligt de jordbrukare som drabbats av maskinskador har skador och inköp
av maskindelar uppgått till en kostnad av 10 000 kr – 30 000 kr.
Odlingsbegränsningar såsom ändrad växtföljd eller flytt av odlingar med mera ingår
inte i beräkningarna. I några fall har jordbrukare behövt flytta till exempel ärtodlingar
från fält i utkanten av gården till fält som kan övervakas oftare. Vildsvinens förekomst
kan även ha begränsat odlingsmöjligheterna på så sätt att man som producent väljer att
odla mindre ärter än man kanske skulle vilja eller att man ersätter ärterna med andra
grödor. Dessa kostnader är svåra att uppskatta och ingår inte i beräkningarna. Det är få
jordbrukare i undersökningen som drabbats av denna typ av odlingsbegränsningar.
Förlorad miljöersättning för betesmark med särskilda värden. De särskilda värdena
kan bestå i höga natur- eller kulturvärden som behöver särskild skötsel, till exempel en
18
unik flora. Ersättningen för betesmark med särskilda värden som kan ge gårdsstöd
uppgår till 2 650 kr per hektar och till 3 850 kr per hektar för betesmark med särskilda
värden som inte kan ge gårdsstöd.22 För en jordbrukare i undersökningen hade
ersättningen gått förlorad på grund av att vildsvin bökat i betesmarken.
De beräkningar som görs tar inte hänsyn till om det finns några eventuella inbesparade
kostnader i samband med skörd för den areal där vildsvinsskador uppkommit.
Inbesparade kostnader kan till exempel vara kostnader för utebliven skörd och pressning
av slåttervall liksom lägre lagrings- och torkningskostnader.
4.2.3
Tidigare studier
En mindre studie gjord på SLU23 är ett av få försök att kvantifiera förluster inom
jordbruket på grund av vildsvin. Studien undersöker förluster vid fem fallgårdar med en
fallgård i vardera fem län; Skåne, Blekinge, Småland, Södermanland och Uppland.
Gårdarna har relativt skilda driftinriktningar, från ren spannmålsodling till
förhållandevis specialiserad mjölkproduktion. Utifrån intervjuer med lantbrukare på de
fem gårdarna genomförs produktionsekonomiska analyser i form av driftplaner
(Agriwise). Från driftplanerna beräknas tre täckningsbidrag (intäkter – särkostnader av
insatsmedel). Studien jämför dagens situation med aktuell grödfördelning givet
befintliga vildsvinsskador (A), mot två andra situationer. En situation visar dagens drift
utan vildsvinsskador (B) med samma grödfördelning som i A. Den tredje visar hur
driften skulle se ut om lantbrukaren inte hade vildsvinsskador och således inte behöver
anpassa sin grödofördelning till vildsvinen (C).
Vid jämförelse mellan dagens drift med vildsvinsskador och dagens drift utan
vildsvinsskador (A-B) så får fyra av fem fallgårdar en förlust mellan 809 – 962 kr per
hektar. På en av gårdarna bedrivs kommersiell jakt vilket ger en total vinst
(A-B + jaktintäkter) på cirka 90 kr per hektar. Vid en jämförelse med en hypotetisk
optimal grödofördelning utan vildsvin så går dock alla fem gårdarna med förlust.
Förlusten (A-C) för gårdarna ligger mellan 609 – 1 830 kr per hektar.
En studie av LRF24 gör ett försök att uppskatta kostnader för vildsvinsskador inom
spannmålsodling och vall. Skador i spannmålsodling leder till lägre skörd och ger
därmed lägre intäkt. Studien bedömer att ett skördebortfall på 30-60 procent inte är
ovanligt i vildsvinstäta områden. Förutom minskade skördeintäkter kan skadorna
medföra ökad arbetsinsats på grund av extra vältning efter bökskador. Intäktsbortfallet
beräknas uppgå till 5 600 kr för fyra ton spannmål med ett pris på
1,40 kr/kg.
Vildsvin kan orsaka olika nivåer av skada på vall och beroende på skadas art så varierar
kostnaderna. Studien beräknar att om skadenivån är låg, då det räcker med en
tilljämning av markytan, uppgår kostnaden till 1 377 kr för en hektar vall. Om
skadenivån är något högre, det vill säga om det behövs en tilljämning av markytan samt
att vallfrö måste sås i luckorna, uppskattas kostnaden till 2 041 kr. Om skadenivån är
hög blir däremot skördeminskningen stor. I det fallet behövs skiftet plöjas och sås om.
22
www.jordbruksverket.se
SLU, Vildsvinsskador inom jordbruket
24
LRF, Vildsvin – skador och skadetyper
23
19
Om dessutom dessa direkta kostnader kompletteras av att uppbökad jord blandas med
fodret på grund av att maskinen går sönder ökar kostnaderna. Om fodret sedan används
till mjölkkorna så kan höga halter av sporer i mjölken ge en kvalitetsförsämring till
följd. I detta fall beräknas kostnaden uppgå till 7 175 kr.
4.3
Mjölkproduktion och växtodling
Sammanlagt intervjuades 100 gårdar inom växtodling och mjölkproduktion,
67 växtodlingsgårdar samt 33 mjölkgårdar. Enligt undersökningen hade cirka
50 procent av gårdarna i Södermanlands län vildsvinsskador under 2009 och cirka
40 procent av gårdarna fick ekonomiska konsekvenser av skadorna. Växtodlingsgårdar i
rapporten avser gårdar som inte har mjölkproduktion men kan ha annan typ av
djurproduktion, exempelvis dikor.
Resultaten nedan är uppdelade på små och stora gårdar, se avsnitt 4.2.1. Jämfört med
små gårdar så har stora gårdar en högre andel vildsvinsskador och vildsvinskostnader.
Detta är troligtvis på grund av att fler hektar jordbruksmark ökar sannolikheten för
förekomst och skada av vildsvin. Mjölkgårdar har högre andel vildsvinsskador och
vildsvinskostnader jämfört med växtodlingsgårdar, se tabell 2. En möjlig förklaring är
att mjölkgårdar i högre grad ligger nära eller i skogsbygd där förekomsten av vildsvin är
högre.
Tabell 2. Andel företag (%) med vildsvinsskador och kostnader fördelat på produktionsinriktning
och storlek
Vildsvinsskador
Vildsvinskostnader
Totalt
48 (0,07)*
39 (0,06)
Små företag
34 (0,09)
23 (0,08)
Stora företag
71 (0,09)
65 (0,10)
Mjölkgårdar
69 (0,09)
66 (0,09)
Växtodlingsgårdar
46 (0,07)
36 (0,07)
* Standardfel för den uppskattade andelen presenteras inom parantes.
Källa: Intervjuundersökning med mjölk- och växtodlingsproducenter
Tabell 3 och 4 visar totalkostnad, skördeförlust och övriga kostnader (maskinarbete,
arbetskostnad och inköp av frö) i genomsnitt för alla gårdar i Södermanlands län samt
för gårdar med vildsvinsskador. I genomsnitt har jordbruk i Södermanlands län en
totalkostnad på 135 kr per hektar varav 109 kr utgörs av skördeförlust och 26 kr av
övriga kostnader som vildsvin orsakar inom jordbruket. Den totala åkerarealen i
Södermanlands län år 2009 var 128 053 hektar25. Det ger en totalkostnad för
vildsvinsskador inom jordbruket i Södermanlands län som kan uppskattas till cirka
17 300 000 kr per år. Det ska påpekas att storleken på undersökningen och variationen
i urvalet ger ett konfidensintervall mellan (9 800 000 kr - 24 800 000 kr) på 90 procent
konfidensnivå. Där konfidensintervall på 90 procent konfidensnivå är det intervall som
med 90 procent säkerhet kommer att innehålla det verkliga värdet.
25
Jordbruksverket, JO 10 SM 1001
20
Stora företag har en total genomsnittskostnad på 171 kr per hektar och små företag en
total genomsnittskostnad på 112 kr per hektar. Notera att totalkostnad, skördeförlust och
övriga kostnader inte skiljer sig statistiskt mellan större och mindre gårdar, se tabell 3.
Mjölkgårdar har en total genomsnittkostnad på 321 kr per hektar varav 209 kr är
skördeförlust och 112 kr är övriga kostnader. Totalkostnad, skördeförlust och övriga
kostnader är lägre i växtodlingsgårdar jämfört med mjölkgårdar. I genomsnitt har
växtodlingsgårdar en totalkostnad på 115 kr per hektar varav 98 kr är skördeförlust och
17 kr är övriga kostnader, se tabell 3.
Tabell 3. Totalkostnad, skördeförlust och övriga kostnader per hektar i Södermanlands län, totalt
samt efter produktionsinriktning och storlek
Totalkostnad, kr/ha
Skördeförlust, kg/ha
Övriga kostnader, kr/ha
Totalt
135 (35)*
109 (33)
26 (11)
Små företag
112 (48)
85 (44)
27 (17)
Stora företag
171 (51)
146 (50)
25 (5)
Mjölkgårdar
321 (105)
209 (61)
112 (49)
Växtodlingsgårdar
115 (37)
98 (36)
17 (11)
* Standardfel för det uppskattade medelvärdet presenteras inom parantes.
Källa: Intervjuundersökning med mjölk- och växtodlingsproducenter
I genomsnitt har företag i Södermanlands län med vildsvinsskador en totalkostnad på
279 kr per hektar. Små företag har en genomsnittlig kostnad på 328 kr per hektar och
stora företag har en genomsnittlig kostnad på 242 kr per hektar. För små gårdar är både
skördeförlust och övriga kostnader per hektar högre jämfört med stora gårdar vilket ger
en högre totalkostnad för små gårdar. Mjölkgårdar har en totalkostnad på 467 kr per
hektar och för växtodlingsgårdar uppgår kostnaden till 249 kr per hektar. Notera att
skillnaden mellan mjölkgårdar och växtodlingsgårdar i tabell 4 endast är statistiskt säker
för övriga kostnader.
Tabell 4. Totalkostnad, skördeförlust och övriga kostnader (per hektar) för gårdar med
vildsvinsskador i Södermanlands län, fördelat på produktionsinriktning och storlek
Totalkostnad, kr/ha
Skördeförlust, kg/ha
Övriga kostnader, kr/ha
Totalt
279 (66)*
225 (64)
54 (21)
Små företag
328 (124)
250 (121)
78 (47)
Stora företag
242 (65)
206 (66)
36 (7)
Mjölkgårdar
467 (129)**
305 (73)
163 (64)
Växtodlingsgårdar
249 (73)**
212 (74)
36 (22)
* Standardfel för det uppskattade medelvärdet presenteras inom parantes.
** Avrundningen av decimaler gör att totalkostnaden inte summerar skördeförlust och övriga kostnader.
Källa: Intervjuundersökning med mjölk- och växtodlingsproducenter
21
4.4 Växtodling
Intervjuerna för växtodling inriktades på 67 gårdar med inriktning ärter, spannmål eller
annan växtodling, där annan växtodling främst är fokuserad på vall. Resultaten för
växtodling presenteras för alla gårdar med växtodling samt för växtodlingsgårdar med
ärter respektive spannmål. Notera att gårdar som odlar ärter också kan odla spannmål,
resultaten för spannmål och ärter (och annan växtodling) summerar därför inte direkt
med resultaten för växtodling totalt. Uppdelningen mellan spannmål och ärter är i första
hand till för att belysa skillnader mellan olika typer av växtodlingsföretag.
4.4.1
Skördeförlust
Enligt undersökningen var det främst höstvete, vårvete och havre som varit föremål för
den största skördeförlusten för spannmålsodlarna. Även vallen står för en betydande del
av den förlorade skörden då företag med till exempel dikor och köttdjur ingår i denna
grupp. För ärtproducenter utgörs den största skördeförlusten av att just ärtfält besökts av
vildsvin.
Tabell 5 visar den genomsnittliga skördeförlusten för växtodlingsföretag i
Södermanlands län samt skördeförlusten för gårdar med respektive spannmålsodling
och ärtodling. Den genomsnittliga skördeförlusten för ett växtodlingsföretag är 98 kr
per hektar. För små företag är den genomsnittliga skördeförlusten 79 kr och i stora
företag är denna 134 kr per hektar.
Tabell 5. Skördeförelust i kr per hektar i växtodlingsföretag, totalt, produktion och efter storlek
Växtodling
Varav spannmål
Varav ärter
Totalt
98 (36)*
140 (51)
131 (69)
Små företag
79 (46)
123 (71)
146 (120)
Stora företag
134 (61)
165 (73)
113 (50)
* Standardfel för det uppskattade medelvärdet presenteras inom parantes.
Källa: Intervjuundersökning med mjölk- och växtodlingsproducenter
För växtodlingsgårdar med skador är i genomsnitt skördeförlusten 212 kr per hektar, se
tabell 6. På spannmålsgårdar ligger skördeförlusten i snitt på 269 kr per hektar och för
ärtgårdar är denna 201 kr per hektar. Små ärtgårdar med vildsvinsskador har statistiskt
en högre skördeförlust jämfört med stora ärtgårdar, små gårdar har en genomsnittlig
skördeförlust på 435 kr per hektar och för större gårdar uppgår den till 113 kr per
hektar. Att gårdar som odlar ärter har en högre skadefrekvens än spannmålsgårdar beror
sannolikt på att ärter är en mer begärlig gröda för vildsvin är till exempel havre, korn
och råg. Däremot är det svårare att förklara varför små ärtgårdar i högre utsträckning
drabbas av vildsvinsskador än större ärtgårdar. Begränsningen av areal kan vara en
förklaring, där större gårdar i högre utsträckning kan flytta ärtodlingarna till arealer som
inte besöks lika ofta av vildsvin. Denna möjlighet kanske inte finns på mindre gårdar.
En annan förklaring skulle kunna härledas till gårdens geografiska placering. Att
vildsvinsskador är större på mindre gårdar kanske beror på att gårdarna i större
utsträckning ligger i områden med mycket vildsvin.
22
Tabell 6. Skördeförelust i kr per hektar för växtodlingsgårdar med vildsvinsskador fördelat på
produktion och efter storlek
Växtodling
Varav spannmål
Varav ärter
Totalt
212 (74)*
269 (89)
201 (86)
Små företag
230 (124)
347 (172)
435 (51)
Stora företag
195 (82)
215 (88)
113 (50)
* Standardfel för det uppskattade medelvärdet presenteras inom parantes.
Källa: Intervjuundersökning med mjölk- och växtodlingsproducenter
4.4.2 Maskinkostnad
I avsnitt 12 framgår vilka maskiner och maskinkostnader som beräkningarna baseras på,
för små och stora gårdar. Växtodlingsgårdar i allmänhet har en genomsnittlig
maskinkostnad på cirka 4,50 kr per hektar. Om gården främst odlar spannmål uppgår
den genomsnittliga kostnaden till 5,40 kr per hektar och om det är ärter som odlas är
kostnaden högre och uppgår till 7,30 kr per hektar. Att ärtgårdar har en högre
maskinkostnad per hektar kan förklaras av att ärtgårdarna i större utsträckning än
spannmålsgårdarna haft vildsvinsskador och därmed behövt maskinbearbeta marken
mer.
Växtodlingsgårdar med vildsvinsskador har i snitt en maskinkostnad på cirka 9,80 kr per
hektar. Maskinkostnaden för spannmålsgårdar uppgår i snitt till 10,30 kr per hektar och
på ärtgårdar till 11,30 kr per hektar.
Tabell 7. Maskinkostnader per hektar i växtodlingsföretag, totalt och produktion, alla gårdar samt
gårdar med vildsvinsskador
Alla gårdar
Med vildsvinsskador
Växtodling
4,52 (1,69)*
9,79 (3,57)
Varav spannmål
5,36 (2,26)
10,28 (4,17)
Varav ärter
7,30 (3,46)
11,26 (5,40)
*Standardfel för det uppskattade medelvärdet presenteras inom parantes.
Källa: Intervjuundersökning med mjölk- och växtodlingsproducenter
4.4.3 Arbetskostnad
Arbetskostnad avser kostnaden för allt extra arbete som tillkommit på grund av vildsvin,
se avsnitt 4.2.1. Kostnaden för maskinarbete ingår i maskinkostnaden och inkluderas
inte här. Arbetskostnaden för växtodlingsgårdar uppkommer främst på gårdar som odlar
vall. Därför är arbetskostnaden för växtodlingsgårdar högre än om man odlar spannmål
och ärter. Växtodlingsgårdar i Södermanlands län har en genomsnittlig arbetskostnad på
12,30 kr per hektar. Kostnaden är däremot låg för gårdar som odlar spannmål och/eller
ärter. Spannmålsgårdar har en genomsnittlig kostnad på 0,15 kr per hektar och för
ärtgårdar är denna cirka 0,70 kr per hektar.
På växtodlingsgårdar med vildsvinsskador är den genomsnittliga arbetskostnaden
26,64 kr per hektar. Spannmålsgårdarna har en arbetskostnad som i snitt ligger på
0,28 kr per hektar och för ärtgårdar uppgår denna till 1,15 kr per hektar. Den högre
23
arbetskostnaden för ärtgårdar förklaras av att de i högre utsträckning haft
vildsvinsskador. Extra arbetstid har därmed lagts åt att till exempel övervaka fälten och
vända tuvor i vall.
Tabell 8. Arbetskostnader per hektar i växtodlingsföretag, totalt och produktion, alla gårdar samt
gårdar med vildsvinsskador
Alla gårdar
Med vildsvinsskador
12,29 (10,43*)
26,64 (21,66)
Varav spannmål
0,15 (0,09)
0,28 (0,18)
Varav ärter
0,74 (0,51)
1,15 (0,79)
Växtodling
*Standardfel för det uppskattade medelvärdet presenteras inom parantes.
Källa: Intervjuundersökning med mjölk- och växtodlingsproducenter
4.4.4 Totalkostnad
Totalkostnaden (skördeförlust, maskin- och arbetskostnad samt inköp av frö) per hektar
för växtodlingsgårdar i Södermanland är i snitt 115 kr per hektar. För spannmålsgårdar
uppgår denna till 146 kr per hektar och för ärtgårdar till 139 kr per hektar. Små
spannmålsgårdar har en genomsnittlig totalkostnad på 123 kr per hektar och stora har en
genomsnittlig totalkostnad på 179 kr per hektar. Små och stora ärtgårdar har respektive
en genomsnittlig totalkostnad på 146 kr per hektar och 130 kr per hektar.
Tabell 9. Totalkostnad per hektar i växtodlingsföretag, totalt, produktion och efter storlek, alla
gårdar
Växtodling
Varav spannmål
Varav ärter
115 (37)*
146 (51)
139 (69)
Små företag
97 (48)
123 (71)
146 (120)
Stora företag
148 (61)
179 (72)
130 (56)
Totalt
* Standardfel för det uppskattade medelvärdet presenteras inom parantes.
Källa: Intervjuundersökning med mjölk- och växtodlingsproducenter
Tabell 10 visar totalkostnaden för växtodlingsgårdar med vildsvinsskador.
Totalkostnaden för växtodlingsgårdar med skador är generellt 249 kr per hektar och för
små och stora gårdar är totalkostnaden i snitt 285 kr respektive 215 kr per hektar.
Spannmålsgårdar har en genomsnittlig totalkostnad på 279 kr per hektar. De större
spannmålsgårdarna har en högre totalkostnad (347 kr per hektar) jämfört med de mindre
(233 kr per hektar). Att spannmålsgårdarna har en högre totalkostnad än ärtgårdar kan
förklaras av att skördeförlusten är större för spannmålsgårdar. Små ärtgårdar har en
genomsnittlig totalkostnad på 435 kr per hektar vilket är statistisk större än den
genomsnittliga totalkostnaden för stora ärtgårdar (130 kr per hektar).
Den enda statistiskt säkra skillnaden mellan produktion och storlek för
växtodlingsgårdar med vildsvinsskador är mellan stora och små ärtgårdar där
skördeförlust och totalkostnad för små gårdar är statistiskt högre än för stora gårdar.
Små gårdar med ärter har en högre skördeförlust vilket leder till en högre totalkostnad.
24
Tabell 10. Totalkostnad per hektar i växtodlingsföretag, totalt, produktion och efter storlek, gårdar
med vildsvinsskador
Växtodling
Varav spannmål
Varav ärter
Totalt
249 (73)*
279 (88)
214 (86)
Små företag
285 (122)
347 (172)
435 (51)
Stora företag
215 (81)
233 (87)
130 (56)
* Standardfel för det uppskattade medelvärdet presenteras inom parantes.
Källa: Intervjuundersökning med mjölk- och växtodlingsproducenter
4.5 Mjölkproduktion
Sammanlagt 33 mjölkgårdar, stora och små intervjuades i undersökningen. Av
mjölkgårdarna i Södermanlands län hade 69 procent vildsvinsskador och 66 procent
hade haft ekonomiska konsekvenser av dessa skador, se tabell 2.
4.5.1
Skördeförlust
Enligt intervjuundersökningen drabbas mjölkproducenter av skördeförlust främst vad
gäller vall. Skadorna i markskiktet vid vallodling kan ha olika karaktär och omfattning
beroende på vallens ålder och inslaget av ogräs i vallväxterna. Att reparera markbrott
kan i vissa fall vara möjligt, i andra inte. Vallen ska, för bästa ekonomi ligga obruten i
två till tre år och i vissa fall längre tid. Detta gör att skadorna i ung vall kan påverka
både ekonomin och växtföljden för jordbrukare i flera år. Kostnaderna är därför svåra
att bedöma. De indirekta skadorna vid djupa markbrott i åker eller vall består av
försvårad slåtter och bärgning av grödan. Maskinskador med reparationskostnader kan
bli en följd om stenar kommer in i drivningsanordningar och slår sönder knivar. Om
vilsvinens bökande i vallar medför att jord och sten blandas med ensilaget, kan
dessutom kvaliteten och lagringsdugligheten på fodret försämras märkbart och göra
fodret oanvändbart. Dessutom kan bökandet få konsekvenser för mjölkkvaliteten.
Mjölkkor är känsliga för bakterier och sporer som kan komma in i ensilagebalar i och
med uppbökade jordpartiklar. Sporer och bakterier kan leda till att mjölkkorna får
sjukdomar vilket försämrar mjölkkvaliteten. Sporhalten i mjölken kan bli för hög och
det går till exempel inte att göra ost av mjölk med mycket sporer i. 26
Den beräkning som gjorts visar att mjölkgårdar i Södermanland i allmänhet har en
skördeförlust i snitt på 209 kr per hektar. Små och stora mjölkgårdar har en
genomsnittlig skördeförlust på 255 kr respektive 195 kr per hektar, se tabell 11.
Skördeförlusten per hektar för mjölkgårdar med vildsvinsskador uppgår i snitt till
305 kr. För små mjölkgårdar hamnar förlusten på 785 kr per hektar och är statistiskt
högre än för stora gårdar som har en förlust på 244 kr i genomsnitt.
26
LRF, Vildsvin – skador och skadetyper
25
Tabell 11. Skördeförelust per hektar i mjölkföretag, totalt och efter storlek, alla gårdar samt
gårdar med vildsvinsskador
Alla gårdar
Med vildsvinsskador
Totalt
209 (61)*
305 (73)
Små företag
255 (189)
785 (164)
Stora företag
195 (54)
244 (61)
*Standardfel för det uppskattade medelvärdet presenteras inom parantes.
Källa: Intervjuundersökning med mjölk- och växtodlingsproducenter
4.5.2 Maskinkostnad
I avsnitt 12 framgår vilka maskiner och maskinkostnader till följd av vildsvinsskador
som beräkningarna baseras på, för små och stora gårdar. Maskinkostnaden per hektar
för mjölkföretag i Södermanlands län är i genomsnitt 75 kr. Små mjölkgårdar har en
högre genomsnittlig maskinkostnad än stora gårdar, 122 kr jämfört med 60 kr per
hektar.
För mjölkgårdar med vildsvinsskador är i genomsnitt maskinkostnaden 109 kr per
hektar. Små mjölkgårdar har en maskinkostnad i snitt på 375 kr per hektar vilket är
statistiskt högre än för stora mjölkgårdar som har en genomsnittlig maskinkostnad på
75 kr per hektar.
Tabell 12. Maskinkostnader per hektar i mjölkföretag, totalt och efter storlek, alla gårdar samt
gårdar med vildsvinsskador
Alla gårdar
Med vildsvinsskador
Totalt
75 (25)*
109 (31)
Små företag
122 (95)
375 (100)
Stora företag
60 (13)
75 (14)
* Standardfel för det uppskattade medelvärdet presenteras inom parantes.
Källa: Intervjuundersökning med mjölk- och växtodlingsproducenter
4.5.3 Arbetskostnad
Arbetskostnad avser kostnaden för allt extra arbete som tillkommit på grund av vildsvin,
se avsnitt 4.2.1. Kostnaden för maskinarbete ingår i maskinkostnaden och inkluderas
inte här. Arbetskostnaden för vildsvinsskador på mjölkgårdarna uppgår i genomsnitt till
37 kr per hektar, se tabell 13. Små mjölkgårdar och stora mjölkgårdar har en
arbetskostnad på 109 kr respektive 15 kr per hektar.
Mjölkgårdar med vildsvinsskador har i snitt en arbetskostnad på 54 kr per hektar. Små
mjölkgårdar har i snitt en arbetskostnad på 335 kr per hektar, som är betydligt högre än
för stora mjölkgårdar som har en arbetskostnad på 19 kr per hektar. Små gårdar lägger
betydligt mer extra arbetstid åt att till exempel övervaka fälten, vända tuvor för hand,
skrämselmetoder och underhåll av stängsel med mera.
26
Tabell 13. Arbetskostnader i kr per hektar i mjölkföretag, totalt och efter storlek, alla gårdar samt
gårdar med vildsvinsskador
Alla gårdar
Med vildsvinsskador
Totalt
37 (24)*
54 (33)
Små företag
109 (95)
335 (133)
Stora företag
15 (6)
19 (7)
* Standardfel för det uppskattade medelvärdet presenteras inom parantes.
Källa: Intervjuundersökning med mjölk- och växtodlingsproducenter
4.5.4 Totalkostnad
Totalkostnaden (skördeförlust, maskin- och arbetskostnad samt inköp av frö) per hektar
för mjölkgårdarna i Södermanlands län uppgår i genomsnitt till 321 kr per hektar.
Totalkostnad för små mjölkgårdar och stora mjölkgårdar är i snitt respektive 485 kr och
271 kr per hektar, se tabell 14.
För mjölkgårdar med vildsvinsskador är totalkostnaden i genomsnitt 467 kr per hektar.
Här har små mjölkgårdar en betydligt högre kostnad än stora, 1 495 kr per hektar
jämfört med 339 kr per hektar. Små mjölkgårdar har statistiskt en högre skördeförlust,
maskinkostnad, och arbetskostnad jämfört med stora mjölkgårdar. Detta leder till en
högre totalkostnad för små mjölkgårdar jämfört med stora.
Tabell 14. Total kostnad i kr per hektar i mjölkföretag, totalt och efter storlek, alla gårdar samt
gårdar med vildsvinsskador
Alla gårdar
Med vildsvinsskador
Totalt
321 (105)*
467 (129)
Små företag
485 (378)
1 495 (396)
Stora företag
271 (69)
339 (75)
* Standardfel för det uppskattade medelvärdet presenteras inom parantes.
Källa: Intervjuundersökning med mjölk- och växtodlingsproducenter
En möjlig förklaring till att små mjölkgårdar har en högre totalkostnad än stora gårdar
kan vara att mindre gårdar i större grad ligger i blandbygd där närheten till skog och
skydd för vildsvin ökar risken för vildsvinsskador och därmed kostnaden. En annan
möjlig förklaring skulle kunna vara att man på mindre gårdar är mer uppmärksam på
skador, även små skador. En liten skada ger större ekonomiska konsekvenser på en liten
gård jämfört med en större gård. Dessutom har stora gårdar möjlighet att flytta odlingar
mellan olika arealer i högre utsträckning. Fälten närmast till exempel skogskanter
behöver inte odlas med den mest attraktiva grödan och vall behöver inte heller ligga på
en utsatt areal.
Jämfört med växtodling har mjölkgårdar statistiskt högre övriga kostnader. Sannolikt
medför mjölkbondens beroende av hög kvalitet på ensilage att denne är noggrannare
samt lägger mer tid (både maskinarbete och annan arbetstid) på att säkerställa vallen
innan skörd. För mjölkproducenter kan det som nämnts innebära stora ekonomiska
konsekvenser om ensilaget får dålig kvalitet.
27
4.6
Potatis- och grönsaksodling
Trädgårdssektorn skiljer sig från jordbrukssektorn bland annat sett till det höga
produktionsvärdet per hektar samt att det ofta är mindre arealer som odlas. En förstörd
salladsodling kan till exempel innebära mycket stora förluster för producenten. Tio
intervjuer genomfördes med grönsaksodlare i Södermanlands län, varav ett bortfall.
Fem odlare hade inte haft några skador, fyra hade haft vildsvinsskador, varav två fått
ekonomiska konsekvenser av skadorna. Eftersom få gårdar haft skador blir beräkningar
osäkra. I detta avsnitt görs därför endast en beskrivning av de två gårdar som fick
ekonomiska konsekvenser av skadorna.
För de potatis- och grönsaksodlare som fått ekonomiska konsekvenser av
vildsvinsskadorna var det potatisarealen som drabbats av skador. Potatis var den
dominerade grödan på gårdarna och vildsvin hade bökat och ätit potatisen. Däremot
fanns det inga skador på morotsodlingar eller andra arealer som det odlades grönsaker
på. Förmodligen är detta en konsekvens av att dessa arealer i högre grad hägnas in med
permanenta viltstängsel. Dessutom hade fält av vårvete, havre och vall blivit besökta av
vildsvin, men fått sporadiska skador. I de fall där skador uppkommit, men där
konsekvenserna inte var ekonomiskt kännbara så var det framförallt vallareal som
drabbats. Skadorna uppfattades som få och sporadiska.
De gårdar som haft vildsvinsskador och fått ekonomiska konsekvenser av dessa
arrenderade delar av marken som brukades. I det ena fallet arrenderades 20 procent av
marken och i det andra fallet 50 procent. Både små och stora gårdar ingick i intervjun.
Det var inte de små gårdarna som drabbats av skador, snarare större gårdar.
4.6.1
Skördeförlust
Av de två potatisodlarna som fått ekonomiska konsekvenser av vildsvin odlade en
ekologisk potatis. Ekologisk potatis är ur växtskyddssynpunkt en svår gröda att odla.
Eftersom ekologisk potatis odlas utan bekämpningsmedel så innebär odlingen ett stort
risktagande eftersom bladmögelsangrepp och brunröta i värsta fall kan innebära att
skörden uteblir. Det är överhuvudtaget svårt att odla ekologiska grönsaker och frukt, på
grund av sjukdomar och skadedjur, och vissa år kan skörden utebli eller gå förlorad.27
Odlarpriset för ekologiskt odlade grönsaker är ofta dubbelt så högt som för
konventionellt odlade grönsaker. Detsamma gäller potatis. Den genomsnittliga
prisnivån för ekologisk potatis år 2009 uppgick till cirka 3 kr/kg och till 1,80 kr/kg för
konventionellt odlad potatis. I beräkningsexemplet antas att de två gårdarna hade en
skördeförlust på en hektar matpotatis vardera. Tabell 15 visar hur stor skördeförlusten i
kronor blir för ett hektar potatis, vilket är en stor skördeförlust.
27
Jordbruksverket, Rapport 2010:1
28
Tabell 15. Skördeförlust av en hektar konventionell respektive ekologisk matpotatis, kr
Förlorad skörd, ha
Kg/ha*
Avräkningspris,
kr/kg**
Förlust, kr
Konv. potatis
1
45 000
1,80
81 000 kr (1,80 kr/kg x 45 000 kg)
Eko. potatis
1
20 000
3,00
60 000 kr (3,00 kr/kg x 20 000 kg)
* Skördarna i den ekologiska odlingen är betydligt lägre än i den konventionella. Medelskörden uppskattas till 20 000 kg/hektar i
ekologisk odling och 45 000 kg/hektar i konventionell odling.
** Avräkningspriset för konventionell och ekologisk potatis är ett ungerfärligt genomsnittligt årspris 2009.
Källa: Jordbruksverket, Jordbruksstatistisk årsbok 2009
Skördeförlusten för den konventionella potatisodlaren uppgår i detta exempel till
81 000 kr och för den ekologiska potatisodlaren till 60 000 kr. Eftersom den ekologiska
odlaren har en betydligt lägre hektarskörd så har priset en avgörande betydelse för
lönsamheten.
4.6.2
Arbetskostnad och materialkostnad för stängsel
En av potatisodlarna fick inte bara mindre potatisskörd utan lade också fler
arbetstimmar är normalt på att övervaka odlingen. För att slippa dessa extra
arbetstimmar framöver valde odlaren att sätta upp ett stängsel under 2010. Förutom
arbetet med att sätta upp stängsel så lades också fler timmar på att övervaka odlingarna
och stängslet. I exemplet antas att åtta hektar potatis stängslades in, resterande åkerareal
förblir oinstängslad. Tabell 16 visar vad kostnaden för stängsel samt den extra
arbetstiden kan tänkas uppgå till.
Tabell 16. Kostnad för stängsling* av åtta hektar matpotatis samt extra arbetstimmar, kr
Kostnad per ha
Stängsel (material och arbete)
475
Underhåll
300
Vändteg (arealåtgång %)
360 (9 %)
Kostnad för 8 ha
9 080 kr (1 135 per ha x 8 ha)
Extra arbetstimmar i 15 tim***
(övervakning)
2 700 kr (15 tim x 180 kr)
Totalt
11 780 kr (2 700 kr + 9 080 kr)
* Notera att kostnaden för stängsling avser beräkningar som Hushållningssällskapet genomfört för gårdar i Kronobergs län, Källa:
Hushållningssällskapets Medlemsmagasin 2/2010, se tabell i avsnitt 12. I län med andra förutsättningar så kan kostnaderna bli
annorlunda. Raka åkerkanter som stängslas in medför sannolikt lägre kostnader än om arealen är mer oregelbunden. Även kostnaden
för stängsel, underhåll och vändteg varierar beroende på skiftesstorlek. Kostnaderna avser främst stängsling av spannmål, men har i
detta fall applicerats på potatis.
** I detta fall uppgick övervakningstimmarna till 15 timmar. Arbetskostnaden uppgår till 180 kr/tim enligt Jordbruksverkets
schablonkostnad, se avsnitt 12.
Källa: Jordbruksverket och Hushållningssällskapets Medlemsmagasin 2/2010
För att stängsla in åtta hektar potatis tillkommer en kostnad på cirka 11 800 kr. I denna
kostnad inkluderas även extra övervakningstimmar. I exemplet var det endast åtta hektar
som stängslades in, kostnaden blir betydligt högre om det rör sig om större arealer. En
29
producent som väljer att inte stängsla in potatisen där vildsvinstätheten är hög och
skador vanligt förekommande får sannolikt fler övervakningstimmar eller högre
skördeförlust. Elstängsel anses vara en effektiv metod för att hålla vildsvin borta från
åkrarna. Enligt Hushållningssällskapets beräkningar för stängsling så är det elstängsel
med två trådar som avses.28 Det förekommer dock att vildsvin, trots elstängsel, springer
igenom eller hoppar över stängslet. Enligt några jordbrukare i intervjuundersökningen
ansågs stängsel som egentligen avses för hjort att vara ett bra alternativ.
Notera att beräkningarna i detta exempel endast ger en fingervisning om vilka kostnader
som kan uppstå om vildsvin äter potatis eller om man väljer att stängsla in arealen.
Potatis är en begärlig gröda bland vildsvin. För den ekologiska producenten kan
kostnaderna bli höga i kombination med att potatis redan från början är svår att odla
ekologiskt. Vildsvin blir ytterligare ett problem att hantera förutom brunröta och mögel.
I annan grönsaksodling såsom sallad och kål kan kostnaderna sannolikt bli ännu högre.
4.7
Ekologisk grisproduktion
Tillgången på ekologiskt griskött har de senaste åren varit lägre än konsumenternas
efterfrågan och som ett svar på utvecklingen så certifieras fler grisar inom
miljöersättningen för ekologisk produktion. År 2008 var nästan alla slaktsvin inom
miljöersättningen certifierade.29 Det finns indikationer på att den EU-ekologiska
grisproduktionen ökar, medan den KRAV-certifierade produktionen minskar. Den
ekologiska grisproduktionen påverkas redan i dag av vildsvin och om den ökar
framöver kan den ställas inför fler utmaningar av en växande vildsvinsstam. Fortfarande
utgör dock den ekologiska grisuppfödningen en liten del av den totala grisproduktionen
i landet.
Ekologisk produktion regleras i EUs rådsförordning (834/2007). Ett av kraven är att
fodret inom ekologisk djurhållning ska vara ekologiskt. Från och med den 1 januari
2010 finns det krav på att 95 procent av fodret ska vara ekologiskt odlat och från och
med den 1 januari 2012 gäller 100 procent ekologiskt odlat.30 Det innebär att fem
procent av fodret under 2010 och 2012 får vara konventionellt, denna del utgörs oftast
av högvärdigt proteinfoder. Det kan också vara svårt att få tag på ekologiskt foder, de
flesta odlar foder till sina egna djur. En skördeförlust orsakad av vildsvin kan därmed
innebära stora kostnader.
Regelverket ställer också krav på utevistelse för grisar. Ekologiska grisar ska under hela
året ha tillgång till utevistelse på rastgård eller annan lämplig mark, till exempel
betesvall. Vanligast förekommande är en rastgård på hårdgjord yta inom den EUekologiska grisproduktionen.31 Om grisproduktionen istället är KRAV-certifierad så är
inte rastgård på hårdgjord yta tillåtet utan utevistelsen sker på åkermark kringgärdad av
elstängsel. Det har förekommit att vildsvin orsakar skador på stängsel och inhägnader i
försök att ta sig in till utegrisar. Problemen med vildsvin drabbar främst de system som
28
Hushållningssällskapets Medlemsmagasin 2/2010
Jordbruksverket, rapport 2010:1. Hur stor ökningen har varit är svårt att uppskatta eftersom statistiken
för slaktsvin inom miljöersättningen för år 2007 endast redovisar antalet djur mellan perioden januari till
juli.
30
www.jordbruksverket.se
31
www.jordbruksverket.se
29
30
tillämpar utevistelse på åkermark, det vill säga KRAV-gårdar. Dessutom finns det risk
att vildsvin tjuvbetäcker gyltor och suggor som vistas ute.
En växande vildsvinsstam kan komma att öka risken för sjukdomar bland vildsvin,
speciellt om populationerna blir för täta. Detta kan medföra risker för smittskyddet
bland tamgrisbesättningar. Vildsvin kan drabbas av samma sjukdomar som tamsvin.
Vildsvinens betydelse för sjukdomar hos tamsvin beror till stor del på möjligheterna till
direkt eller indirekt kontakt mellan tamsvin och vildsvin samt mellan vildsvin och andra
vilda arter. Möjligheter för kontakt mellan vildsvin och tamgrisar som vistas ute samt
utfodringsplatser är därför viktiga. Baserat på fallviltundersökningen från 2008 har
Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) konstaterat att svenska vildsvin inte bär på
någon av de allvarliga smittsamma sjukdomar som finns bland vildsvin i andra länder,
till exempel klassisk svinpest. I nuläget bedöms därför hälsoläget hos vildsvin i regel
som gott.32
4.7.1 Kostnader och ekonomiska konsekvenser
För att få en uppfattning om vilka skador och konsekvenser en växande vildvinsstam
kan få för ekologiska grisproducenter med tamgrisar som vistas ute så har fyra
ekologiska grisproducenter intervjuats, en i Södermanlands län och tre i Skåne. Av
dessa fyra hade två fått skador orsakade av vildsvin, en hade fått tamsuggor betäckta
och en hade fått grödor förstörda. De två gårdar som fått vildsvinsskador var gårdar i
Skåne. För att få en uppskattning av kostnaderna av de fall där den ekologiska
grisproduktionen påverkats negativt av vildsvin görs i detta avsnitt en resonerande och
beskrivande ekonomisk fallstudie33. Ett exempel där tamsuggor betäcks av vildsvinsgalt
och ett exempel där vildsvin orsakat skördebortfall.
4.7.1.1 Skördeförlust
I ett exempel hade vildsvin orsakat skördeförlust då de betat, bökat och trampat runt i
skiften med foderkorn och ärter. Som en konsekvens av skördeförlusten har andra
kostnader tillkommit såsom inköp av stängsel och extra arbetstid, till exempel
övervakning av fält och stängslingsarbete.
I detta fall antas att den ekologiska producenten har sammanlagt cirka 60 hektar mark,
på 45 hektar odlas spannmål och på cirka 15 hektar vistas grisarna (utegårdar med
vallodling). Under 2009 hade vildsvin orsakat skördeförlust av två hektar ärtor och två
hektar foderkorn. I detta fall antas att producenten hade sammanlagt 16 hektar
foderkorn, 16 hektar ärter och havre på den resterande arealen. I tabell 17 beräknas
skördebortfallet för foderkorn och ärter.
32
SVA, Sjukdomsläget hos vilt i Sverige 2008
Inget fall som beskrivs i rapporten är identiskt med de två gårdar som deltog i intervjuundersökningen.
Fallen har liknande skador och förluster, men har arbetats om något. Fallet där tamsuggor blir
tjuvbetäckta är mycket ovanligt.
33
31
Tabell 17. Beräkning av skördeförlust av två hektar foderkorn och två hektar ärter, kr
Förlorad
skörd, ha
Kg/ha*
Förlorad skörd, kg
KRAV,
avräkningspris,
kr/kg**
Förlust, kr
Foderkorn
2
3 000
6 000 kg (3 000 kg x 2 ha)
1,75
10 500 (1,75 kr/kg x
6 000 kg)
Ärter
2
2 000
4 000 kg (2 000 kg x 2 ha)
2,39
9 560 (2,39 kr/kg x
4 000 kg)
Totalt
20 060
* Siffrorna på cirka hektarskörd för ekologisk odling i Götaland år 2008. Jordbruksstatistisk årsbok 2009.
** Avräkningspriserna för foderkorn och ärter är Lantmännens slutpriser Pool 1 skörd 2009, KRAV.
Källa: Jordbruksstatistisk årsbok 2009, Lantmännen
Skördebortfallet blir sammanlagt 20 060 kr för fyra hektar korn och ärter. Om
producenten behöver all den spannmål och ärter som produceras till grisfoder kan
foderkostnaderna komma att öka ytterligare. Ekologiskt proteinfoder är till exempel en
bristvara så det kan vara svårt att få tag på denna råvara.
En skördeförlust slår hårt mot ekonomin. Därför väljer producenten att stängsla in
arealen ärter och korn under 2010 för att hålla borta vildsvin. Detta har bidragit till en
extra kostnad för inköp av stängsel samt arbetstid med att sätta upp stängslet och
underhåll. Dessutom har extra arbetstimmar lagts på att övervaka fälten. I exemplet
antas att 16 hektar foderkorn och 16 hektar ärter har stängslats in, resterande åkerareal
förblir oinstängslad, se tabell 18.
Tabell 18. Kostnad för stängsling*, 32 hektar (16 ha korn och 16 ha ärter) samt extra
arbetstimmar, kr
Kostnad per ha
Stängsel (material och arbete)
300
Underhåll
200
Vändteg (arealåtgång %)
240 (6 %)
Kostnad för stängsling 32 ha
23 680 kr (740 kr x 32 ha)
Extra arbetstimmar i 15 tim**(övervakning)
5 400 kr (30 tim x 180 kr)
Totalt
29 080 kr (23 680 kr + 5 400 kr)
* Notera att kostnaden för stängsling avser beräkningar som Hushållningssällskapet genomfört för gårdar i Kronobergs län. Källa:
Hushållningssällskapets Medlemsmagasin 2/2010, se tabell i avsnitt 12. I län med andra förutsättningar så kan kostnaderna bli
annorlunda. Raka åkerkanter som stängslas in får en lägre kostnad än om arealen är mer oregelbunden. Kostnaden för stängsel,
underhåll och skjutgata på vändteg varierar beroende på skiftesstorlek. Kostnaderna avser stängsling avseende spannmål och majs,
men har i detta fall applicerats även på ärter, därför kan kostnaden endast ses som ett exempel. Det är inte säkert att skjutgata är
relevant i detta fall, om inte så räknas den kostnaden bort.
** I detta fall uppgick övervakningstimmarna till 30 timmar. Arbetskostnaden uppgår till 180 kr/tim enligt Jordbruksverkets
schablonkostnad, se avsnitt 12.
Källa: Jordbruksverket och Hushållningssällskapets medlemsmagasin 2/2010
För grisproducenten uppgår den extra kostnaden för stängsling och övervakning till
cirka 29 100 kr. Om producenten inte hade valt att stängsla in kornet och ärterna kunde
övervakningstimmarna ha ökat betydligt eller skördeförlusten blivit markant högre.
32
Vildsvinsskador kan återkomma varje år. När man väl investerat i ett stängsel så är inte
kostnaden för stängslet lika hög varje år. Övervakningstimmarna förblir förmodligen
desamma då det är viktigt att stängslet är helt och fungerar.
4.7.1.2 Betäckta suggor
Bestämmelserna för ekologisk produktion regleras i EUs rådsförordning gemensamt för
alla medlemsländer och möjligheter till undantag och dispenser från reglerna är
begränsade. Något undantag som tillåter att grisar till exempel hålls inomhus under hela
året är exempelvis inte möjligt. Undantaget är sådana perioder då utevistelsen inte är
möjlig med hänsyn till grisarna välbefinnande och markens tillstånd, till exempel om
marken är för blöt.34 Därför är det svårt att ge en ekologisk grisproducent undantag från
dessa regler även om grisbesättningarna kan påverkas av vildsvin.
Samtliga intervjuade grisproducenter fann att elstängsel var en effektiv metod för att
hålla vildsvin borta från suggor som går ute. Elstängsel medför i de flesta fall ingen
extra kostnad eftersom man ändå måste hägna in den mark tamgrisarna går ute på. I det
fall där vildsvin kommit i kontakt med tamsuggor hade inga skador på elstängslet
uppmärksammats utan vildsvinen hade antagligen hoppat över stängslet. Däremot lades
en del extra arbetstimmar på att övervaka stängslet för att lättare kunna upptäcka
eventuella skador.
I detta exempel hade en grisproducent fått brunstiga suggor som vistats ute tjuvbetäckta
av vildsvinsgaltar. Producenten är KRAV-ansluten och har integrerad produktion där
uppfödningen av grisarna sker utomhus i ett hyddsystem. Under 2009 var det tolv
suggor som blivit betäckta vilket resulterat i cirka 100 korsningar 35. En sugga inom
ekologisk produktion får cirka 9-10 avvanda smågrisar per kull och cirka två kullar om
året. Motsvarande för en konventionell sugga är 2,2-2,4 kullar per år. Skillnaden beror
på att de ekologiska smågrisarna har längre avvänjningsperiod än konventionellt
uppfödda smågrisar.
60 korsningar levererades till ett vanligt slakteri, resterande 40 såldes direkt till
viltslakteri eller privat. Det antas i detta exempel att de 40 korsningar som såldes till
viltslakteri eller privat gav full ersättning. För att visa på hur mycket producenten i detta
fall kan förlora i ersättning från slakteriet då suggor tjuvbetäcks så görs här ett
beräkningsexempel, se tabell 19. I exemplet antas att producenten i normala fall
levererar slaktsvin till KLS Ugglarps slakteri och att slaktsvinen håller en köttprocent på
58. Slakteriets grundnotering är 12,65 kr/kg och eftersom besättningen är KRAVansluten så tillkommer ett KRAV-tillägg på 10 kr/kg. För korsningar utgår inget
KRAV-tillägg. Dessutom har korsningar lägre köttprocent eftersom de blir fetare än
tamgrisar på samma foderstat. Uppskattningsvis uppgår köttprocenten till 46-47 procent
för korsningar och noteringen minskar med 0,5 kr/kg. Tabell 19 visar att slakteriets
34
www.jordbruksverket.se
Om en sugga blir betäckt av ett vildsvin under brunsttiden så behöver inte alla smågrisar i kullen bli
korsningar. Detta beror på att suggans brunst varar i cirka två dygn och om suggan också betäcks av en
tamgalt så kan äggen hinna bli befruktade av sperma från både vildsvinet och tamgrisen. Det är dock mer
regel än undantag att alla smågrisar i kullen blir korsningar.
35
33
notering för korsningarna uppgår till 12,15 kr/kg, vilket innebär en minskad ersättning
med 46 procent mot normala 22,65 kr/kg.
Tabell 19. KLS Ugglarps grundnotering vecka 25 år 2010, kr/kg
Notering
Kr/kg
Avräkningsnotering, kr/kg
Grundnotering för 58 kött % och 70-96,9 kg
12,65
22,65 (12,65 kr/kg + 10 kr/kg)
Tillägg KRAV
+10
Grundnotering för 53-45 kött %
- 0,50
12,15 (12,65 kr/kg-0,5 kr/kg)
Källa: KLS Ugglarp, notering vecka 25 2010
Om alla grisar som producenten i normala fall levererar till slakteriet, med en
köttprocent på 58, väger cirka 86 kg i slaktad vikt så skulle ersättning utgå med 1 948 kr
per gris (22,65 kr/kg x 86 kg). För korsningarna minskar ersättningen till 1 045 kr per
gris (12,15 kr/kg x 86 kg). Producenten får en förlorad ersättning från slakteriet med
54 180 kr (116 880 kr (1 948 kr x 60 grisar) – 62 700 kr (1 045 kr x 60 grisar)).
Korsningarna växer långsammare än tamgrisar, uppskattningsvis tar det dubbelt så lång
tid för korsningar att växa till rekommenderad slaktvikt. Detta innebär att korsningarna
stannar längre i stallarna och ger grisproducenten en högre foderkostnad. Omgångstiden
för ekologiska slaktsvin är 20 veckor och under denna fas växer de från cirka 30 kg till
110 kg. De äter allra mest foder under denna tillväxtperiod. Om det antas att det tar
cirka dubbelt så lång tid för korsningar att nå optimal slaktvikt som tamgrisar så innebär
det förenklat en omgångstid på cirka 40 veckor. Enligt bidragskalkyler för ekologisk
grisproduktion som Länsstyrelsen i Västra Götaland har tagit fram så är foderkostnaden
för ett ekologiskt slaktsvin 905 kr per gris och omgång för uppfödning med torrfoder, se
tabell 20. Det innebär att foderkostnaden för en korsning blir dubbelt så hög, 1 810 kr,
eftersom omgångstiden är dubbelt så lång.
Tabell 20. Foderkostnad för eko slaktgris, omgångstid 20 v, torrfoder (KRAV)
Slaktsvinsfoder (torrfoder KRAV)
Kostnad, kr/kg Kostnad per producerad gris
Foderspannmål eko (190 kg)*
1,79
340
Foderärt/böna (50/50) (57 kg)*
2,59
148
Koncentrat (54 kg)**
7,08
382
Grovfoder (25 kg ts)***
1,40
35
Summa foderkostnader
905 kr per gris och omgång
Foderkostnad för vildsvinskorsningar
1 810 kr per gris och omgång (905 kr
x 2 (dubbel uppfödningstid))
* Pris för inköpt ekologiskt foderspannmål och foderärt/bönor inkl frakt (lös vara i större poster). I blandningen ingår 60 % rågvete,
20 % korn, 20 % havre. Priset baseras på växtodlingskalkyler + 0,25 kr/kg (handelsmarginal och fraktkostnader).
** Pris mars 2010, vid leverans av 6 000 kg per gång, bulk inkl frakt.
*** Priset på grovfoder är satt så att slåtter- och betesvall på åker ska ge ungefär samma täckningsbidrag som spannmål.
Källa: Länsstyrelsen Västra Götalands län
34
Foderkostnaden för de 100 korsningarna blir dubbelt så hög som för tamgrisar, det vill
säga 90 500 kr (181 000 kr (1 810 kr x 100 grisar) – 90 500 kr (905 kr – 100 grisar)).
Notera att beräkningen endast avser foderkostnad under slaktsvinsperioden. Kostnaden
för foder blir även högre för korsningar än tamgrisar under spädgris- och smågrisfasen.
Ytterligare en följd av att korsningarna växer långsammare blir planeringsfrågor som
kräver extra arbetstid. Normalt töms stallarna i omgångar och nya kullar sätts in
bestämda datum. Då korsningar hålls i stallarna längre tid så ställer det högre krav på
planering. Kostnaden för den extra planeringen är svår att uppskatta, men det leder
sannolikt till fler arbetstimmar än normalt. Om man dessutom som i exemplet väljer att
sälja korsningar till viltslakteri eller privat innebär det också extra arbetstimmar. Att
man som producent väljer att ha kvar korsningarna har en etisk aspekt. Korsningar ger
producenten förlorade intäkter och högre kostnader, men samtidigt är det friska djur.
Suggorna kan dessutom få juverinflamation om man tar bort smågrisarna och om
konsekvensen blir att suggan måste avlivas så innebär det en stor ekonomisk förlust. För
att försöka undvika att suggor blir tjuvbetäckta så finns möjlighet att hålla suggorna
inomhus under brunstperioden istället för att låta dem vistas ute. Detta moment kräver
utrymme samt extra arbetskostnad för att ta in och ut suggor.
I exemplet så har grisproducenten som en följd av betäckta tamsuggor fått mindre
ersättning från slakteri med 54 180 kr och en högre foderkostnad med 90 500 kr.
Korsningarna har medfört en sammanlagt kostnad på cirka 144 680 kr. Utöver dessa
kostnader så tillkommer extra arbetstid för planering av olika slag. Om scenariot skulle
vara sådant att producenten förutom att få suggor betäckta även får en förlorad skörd av
vildsvin skulle kostnaden bli betydligt högre.
35
5
Vildsvinsjakt och jordbruk
I intervjuundersökningen ställdes en del frågor om jakt, till exempel hur många vildsvin
som skjutits på respektive mark och om man upplevt att antalet vildsvin ökat det senaste
året. Syftet med frågorna var att kunna koppla vildsvinsskador till jakt i Södermanlands
län samt att få en överblick hur dessa två faktorer, jordbruk och jakt, hänger samman.
Resultaten som redovisas i detta kapitel bygger på de intervjuer som gjorts med
växtodlings- och mjölkgårdarna.
Den generella uppfattningen bland de intervjuade jordbrukarna är att vildsvinen har
blivit fler under 2009 jämfört med tidigare år. Knappt tio procent anser att antalet
vildsvin har blivit mindre och någon enstaka procent har inte märkt någon skillnad alls
jämfört med tidigare år. Flera jordbrukare påpekar dock att vintern 2009/2010 har varit
särskilt sträng och som en följd därav har de sett en minskning av vildsvin under våren
2010.
5.1
Hur många vildsvin skjuts per hektar?
Att hålla ett högt jakttryck ansågs bland de intervjuade jordbrukarna vara den mest
effektiva metoden för att hålla vildsvin borta från mark och gröda. Vanligtvis är det
markägaren som innehar jakträtten, men denna kan också arrenderas ut. I flera fall
förekom det att markägaren inte själv jagade vildsvin utan att jakten sköttes av någon
släkting, granne eller inhyrd jägare. Att inte markägaren eller arrendatorn själv jagar kan
ge en svarsosäkerhet när frågan ställs om hur många vildsvin som skjutits på
vederbörandes mark under 2009. Utifrån de svar undersökningen gav så sköts under
2009 i genomsnitt 0,044 vildsvin per hektar åkermark i Södermanlands län.36 Då det
finns 128 053 hektar37 åkermark i länet och standardfelet i beräkningen är 0,018, så är
ett grovt mått på hur många vildsvin som skjutits i länet cirka 5 620 stycken och med
90 procents säkerhet sköts mellan 1 765 och 9 473 vildsvin under år 2009 (90 procent
konfidensintervall). Uppskattningen är ungefär densamma som den som Svenska
Jägareförbundet gör, enligt deras avskjutningsstatistik så uppskattas avskjutningen i
Södermanlands län 2008/2009 till 4 500-6 000 vildsvin.38
Företag som har ekonomiska konsekvenser av vildsvin skjuter statistiskt fler vildsvin
per hektar jämfört med företag som inte har några ekonomiska konsekvenser. Gårdar
med och utan ekonomiska konsekvenser skjuter respektive 0,129 djur per hektar och
0,003 djur per hektar, se tabell 21. Det kan tyckas förefalla naturligt att de gårdar som
drabbas av flest skador och ekonomiska konsekvenser av vildsvin också har ett tätare
bestånd vildsvin i trakten. Därav behovet att hålla efter vildsvinen och skjuta fler.
36
Beräkningarna baseras endast på intervjuundersökningarna för mjölk- och växtodlingsgårdar.
Jordbruksverket, JO 10 SM 1001
38
Det ska dock påpekas att avskjutningen är en beräknad avskjutning då det inte finns något lagkrav på
att man ska rapportera skjutna vildsvin. Källa: Svenska Jägareförbundet
37
36
Tabell 21. Antal vildsvin som skjutits per hektar om företaget har vildsvinskostnader eller inte
Vildsvinskostnader
Antal
Nej
0,0033 (0,0023)*
Ja
0,1287 (0,0454)
* Standardfel för det uppskattade medelvärdet presenteras inom parantes.
Källa: Intervjuundersökning med mjölk- och växtodlingsproducenter
5.2
Vilka jordbrukare drabbas av vildsvinsskador?
Det är intressant i sammanhanget att se om skador, kostnader och jakt hänger samman
och i så fall hur dessa faktorer påverkar varandra. De beräkningar som gjorts utifrån
intervjuundersökningen visar att de jordbrukare som har vildsvinsskador samt jagat
vildsvin under 2009 har en genomsnittlig totalkostnad på 293 kr per hektar och en
genomsnittlig skördeförlust på 235 kr per hektar, se tabell 22. Jämförelsevis har
jordbrukare som inte skjutit vildsvin under 2009 i snitt en totalkostnad på 153 kr per
hektar och en genomsnittlig skördeförlust på 121 kr per hektar. Skillnaden är dock inte
statistiskt säkerställd. Även om skillnaden inte är statistiskt säkerställd indikerar
resultatet att dagens jakttryck inte kan förhindra skador utan kan som mest minska
omfattningen av skadorna. Att skillnaden inte är statistiskt säkerställd beror troligen på
urvalets storlek samt utformning. Vidare studier behövs för att med säkerhet klargöra
relationen mellan jakt och vildsvinsskador.
Tabell 22. Totalkostnad och skördeförlust i kr per hektar fördelat på gårdar med vildsvinsskador
för jordbrukare som har skjutit alternativt inte skjutit vildsvin
Jakt
Totalkostnad, kr/ha
Skördeförlust, kr/ha
Nej
153 (114)*
121 (93)
293 (71)
235 (70)
Ja
* Standardfel för det uppskattade medelvärdet presenteras inom parantes.
Källa: Intervjuundersökning med mjölk- och växtodlingsproducenter
Normalt är det så att det är ägaren av en fastighet (markägaren) som har jakträtten på
den mark som hör till fastigheten. Markägaren kan dock välja att arrendera ut jakträtten.
En jordbruksarrendator har, om inte annat avtalats, jakträtten på den arrenderade
marken. Har markägaren förbehållit sig jakträtten är denne skyldig att ersätta
jordbruksarrendatorn för förluster på grund av vildsvinsskador på arrendemarken. Detta
gäller dock inte om markägaren visar att skadan inte hade kunnat förhindras trots
rimliga ansträngningar från dennas sida. Vildsvin är inte fredat vilt som till exempel
björn, lodjur, varg, utter och örn. Detta innebär att det inte finns några möjligheter att få
bidrag eller ersättning av statsmedel för skador som vildsvin orsakar, detsamma gäller
för till exempel älg och hjort.39
Med arrendator avses i rapporten en jordbrukare som antingen äger och arrenderar mark
eller enbart arrenderar mark. Storleken på arrendet kan variera. Med markägare avses en
39
Länsstyrelsen Södermanland
37
jordbrukare som endast bedriver jordbruk på egen mark. I intervjuundersökningen är
47 procent arrendatorer. Intervjuundersökningen indikerar att de jordbrukare som
arrenderar mark har högre sannolikhet att drabbas av vildsvinsskador samt att få
ekonomiska konsekvenser av dessa skador. Vildsvinsskadorna för markägarna
respektive arrendatorerna är till exempel 25 procent jämfört med 77 procent, se tabell
23. Notera att andelen markägare och arrendatorer skiljer sig mellan
produktionsinriktningar. Störst andel markägare finns bland spannmålsgårdar som har
lägre totalkostnader av vildsvinsskador än jämförelsevis mjölkgårdar som har en mindre
andel markägare och en högre totalkostnad. Att arrendatorer i högre utsträckning får
vildsvinsskador på mark och gröda tyder dock på att det finns brister i samarbetet eller i
samverkan mellan markägare och arrendator.
Tabell 23. Andel (%) ägare och arrendatorer med vildsvinsskador alternativt vildsvinskostnader
Vildsvinsskador
Vildsvinskostnader
Ägare
25 (0,08)*
17 (0,07)
Arrendator
77 (0,08)
66 (0,07)
* Standardfel för det uppskattade andelen presenteras inom parantes.
Källa: Intervjuundersökning med mjölk- och växtodlingsproducenter
Både totalkostnad och skördeförlust är statistiskt högre för arrendatorer jämfört med
markägare, se tabell 24. Information från intervjuerna pekar på att arrendatorerna sällan
arrenderar jakträtten. En förklaring till skillnaderna mellan markägare och arrendatorer
kan vara att arrendatorer har sämre kontakt med de personer som innehar jakträtten samt
begränsas av att själva inte inneha jakträtten. Det framgår inte av intervjuerna till vilken
grad arrendatorerna ersätts för dessa högre vildsvinskostnader.
Tabell 24. Totalkostnad och skördeförlust, ägare och arrendator, kr per hektar
Totalkostnad, kr/ha
Skördeförlust, kr/ha
Ägare
66 (22)*
42 (20)
Arrendator
362 (83)
293 (83)
* Standardfel för det uppskattade medelvärdet presenteras inom parantes.
Källa: Intervjuundersökning med mjölk- och växtodlingsproducenter
5.3
Hur stora inkomster kan vildsvin ge?
I intervjun ställdes också frågan om man har några inkomster av vildsvin, såsom
tillgång till vildsvinskött, köttförsäljning, jaktarrende, uthyrning av jaktkojor med mera.
Alla gårdar som har inkomster av vildsvin har också vildsvinsskador. Total har
55 procent av gårdarna som haft vildsvinsskador någon form av inkomst från vildsvin.
Den vanligaste inkomsten är tillgången till vildsvinskött och hela 47 procent av
gårdarna med vildsvinsskador har tillgång till vildsvinskött. Cirka tio procent av
gårdarna har haft andra inkomster av jakt, som nämndes ovan. Resultaten från
intervjuerna visar att andelen med inkomster av vildsvinkött eller andra inkomster inte
varierar med gårdsstorlek (areal) eller produktionsinriktning.
38
Tabell 25. Andel (%) av gårdar med eget vildsvinkött eller andra inkomster, gårdar med
vildsvinsskador
Eget vildsvinkött
Andra inkomster
Totalt
47 (0,09)*
13 (0,06)
55 (0,09)
* Standardfel för den uppskattade andelen presenteras inom parantes.
Källa: Intervjuundersökning med mjölk- och växtodlingsproducenter
Hur stora intäkterna av vildsvinsjakten är eller kan bli för enskilda jordbrukare är svårt
att beräkna. Det är till exempel svårt att prissätta tillgången på eget vildsvinskött. Flera
jordbrukare i intervjun svarade att de äter vildsvinskött för att de inte har något val, de
måste skjuta vildsvin för att begränsa antalet. Det är också vanligt att de ger bort köttet
eller slänger det. I dessa fall har inte köttet något större värde och går inte att prissätta.
Det finns också de som mer än gärna äter vildsvinskött och då har köttet ett betydligt
högre värde. Enligt ett viltslakteri i Malmbäck40 var priset till jägare för vildsvinskött i
början av 2010 cirka 16 kr/kg för helt vildsvin upp till 35 kg för slaktad vikt. Prisbilden
har ändrats. För några år sedan när tillgången på vildsvinskött i matvarubutiker och
slakterier var låg var priset högre. Nu när antalet vildsvin i Sverige har ökat mycket så
har också priserna sjunkit. Under 2009 sköts till exempel fler vildsvin än vad
marknaden efterfrågade.41 Även i Skåne har priset för vildsvinsskött minskat då
uppköpare sänkt priset från 25 till 20 kronor per kilo på grund av hög avskjutning. 42
Priset mot konsument är högre. Enligt viltslakteriet i Malmbäck säljs till exempel, under
2010, ett kg vildsvinssadel för cirka 75 kr/kg. Även priset till konsument har dalat. För
två år sedan betalade konsumenten istället cirka 110-120 kr per kg vildsvinssadel. 43
Att arrendera ut jakträtten kan även ge intäkter. Några markägare i intervjun svarade att
de arrenderade ut jakträtten till ingen kostnad alls endast för att slippa jakten. Andra
angav att jakträtten arrenderades ut till olika jaktlag. Inkomsten av jakträtten uppgick i
dessa fall till cirka 140-150 000 kr per år. Enligt Naturvårdsverket förekommer det att
jaktarrenden i till exempel Skåne och Södermanland uppgår till 400 kr per hektar44. Det
förekommer också att jaktkojor hyrs ut till en kostnad av cirka 25 000 kr per år. Utöver
ovan nämnda intäkter så kan även uthyrning av jaktstugor och hyra av utrustning med
mera ge ytterligare intäkter.
40
AB Smålandsvilt
AB Smålandsvilt
42
Jakt & Jägare, Priset för vildsvinskött faller i Skåne
43
AB Smålandsvilt
44
Naturvårdsverket, Nationell förvaltningsplan för vildsvin
41
39
6
Förebyggande åtgärder för att
motverka vildsvinsskador
Att begränsa vildsvinsbeståndets storlek med jakt i tillräcklig omfattning är ett sätt att
begränsa storleken på vildsvinsskadorna. Det är dock inte alltid det lyckas eller är
lämpligt och därför är förebyggande åtgärder också ett viktigt inslag i
vildsvinsförvaltningen.45
Olika studier presenterar en rad åtgärder som kan motverka vildsvinsskador.46 Vilka
åtgärder som är lämpliga varierar mellan olika marker och olika typer av samarbeten.
Några av de åtgärder som kan minska skadorna på jordbruksmark och grödor är:
-
Att hägna in attraktiva grödor med stängsel, det gäller särskilt elstängsel.
-
Val av jordbruksgröda. I ett område med hög vildsvinstäthet kan i viss mån
skador begränsas som man väljer grödor som är mindre attraktiva.
-
Att inte låta vallar ligga längre än cirka tre år kan motverka förekomsten av
kvickrot och därmed minimera vildsvinsskador.
-
Viltåkrar och foderplatser, på störnings- och jaktfria platser, kan hålla vildsvinen
borta från grödor.
-
Att bevaka, skrämma eller störa vildsvinen med hjälp av till exempel
fågelskrämmor, gasolkanoner, transistorapparater och skrämsel med hjälp av
hundar är andra åtgärder som kan utnyttjas.
Trots förebyggande åtgärder kan det lokalt uppstå stora skador om vildsvinen är för
många eller om de lär sig att kringgå skyddsåtgärderna. För att åtgärderna ska uppfylla
sitt syfte krävs ett samarbete mellan markägare, arrendatorer och jägare.
6.1
Så här försöker jordbrukare motverka
vildsvinsskador
I intervjuundersökningen ställdes frågan Har du (eller jägare) vidtagit åtgärder för att
motverka vildsvinsskador? Syftet med frågan var att få en uppfattning om vad
jordbrukare faktiskt gör för att försöka minimera vildsvinsskador.
Om samverkan mellan markägare, arrendator och jägare fungerar så anses det vara ett
utmärkt sätt att undvika vildsvinsskador. Ett samarbete parterna emellan kan till
exempel hålla vildsvin borta från begärliga grödor genom bland annat ett högt jakttryck
redan när skadorna börjar dyka upp. Att planera placeringen av åtel- och
utfodringsplatser är också en viktig del av samarbetet. Det är dock inte alltid så enkelt.
45
LRF m.fl., Vildsvinsförvaltning i samverkan, Länsstyrelsen Södermanland
LRF m.fl.,Vildsvinsförvaltning i samverkan, Naturvårdsverket, Nationell förvaltningsplan för vildsvin
och SLU, Vildsvinsskador inom jordbruket
46
40
Som avsnitt 5.2 visar så är det trots allt arrendatorer som i högre utsträckning drabbas
av vildsvinsskador samt får ekonomiska konsekvenser av dessa. Detta visar på att
samarbetet de berörda parterna emellan inte alltid fungerar så väl. Att få till stånd ett
sådant samarbete kan vara svårt beroende på särskilda intressen. Jägare i allmänhet,
särskilt om man arrenderar jaktmark till höga kostnader, vill ha god tillgång till vilt,
medan många jordbrukare inte vill ha några vildsvin alls. Alla jägare är dock inte
intresserade av vildsvinsjakt eftersom den är tidskrävande och kräver stort engagemang
och investeringar i åtelplatser. Markägare och arrendatorer kan också ha olika åsikter
om hur stora skador som kan accepteras och vem som bär ansvaret för
skadeförebyggande åtgärder. Om vildsvinsstammen och skadorna ökar kan det bli allt
viktigare att skadefrågor avtalas mellan markägare och arrendator. Det kan till exempel
gälla eventuell ersättning för skador, avskjutning eller förebyggande åtgärder från
markägarens och arrendatorns sida.
Att hålla ett högt jakttryck anses vara en effektiv metod för att hålla vildsvin borta från
mark och gröda. Om arrendatorn inte innehar jakträtten är det oftast markägaren som
sköter vildsvinsjakten. Det förekommer även att markägare hyr ut jakträtten. Oftast hyrs
den i så fall ut till jägare genom fleråriga avtal, men det förekommer också att jakten
hyrs ut till olika jaktlag under kortare perioder. Ibland är det också någon granne eller
släkting som jagar på marken utan några avtal. Flera av de arrendatorer som inte
arrenderar jakträtten är inte heller intresserade av jakt, men ser givetvis gärna att
vildsvin hålls borta av markägare och jägare. Åteljakt som ger möjlighet till vakjakt var
vanligt förekommande.
Anlagda foderplatser där vildsvin utfodras med till exempel spannmål och ärter för att
begränsa skador på gröda är vanligt förekommande. Genom att erbjuda vildsvin ett
attraktivt foder en bit från åkermarken, där vildsvinen kan känna sig trygga, kan hålla
djuren borta från den odlade grödan. Det finns dock en problematik och konflikt kring
anlagda foderplatser. Det finns olika syften med att fodra vildsvin. Ett syfte är som
nämnts att hålla vildsvin borta från odlad gröda medan ett annat kan vara att öka
vildsvinsstammen. Enligt intervjun framkom det att jägare ofta utfodrar vildsvin för att
de ska bli fler, medan jordbrukare utfodrar för att hålla vildsvin borta på sina marker.
Det förekommer också att dessa två intressen går ihop, även vissa jordbrukare ville ha
mer vildsvin då de även får en inkomst av dessa.
Elstängsel anses vara en effektiv metod för att hålla vildsvin borta från grödor. Det var
dock få av de intervjuade jordbrukarna som hade stängsel i detta syfte. Att de
ekologiska grisproducenterna har stängsel kring utegrisar är en självklarhet för
produktionsformen. En grisproducent i Skåne som odlade ärter och foderkorn hade dock
valt att stängsla in fälten efter upprepade besök av vildsvin, liksom en grönsaksodlare
valt att stängsla in potatisen, se avsnitt 4.6 och 4.7. Det förekom fall där grödor
stängslats in, men det var då inte som en konsekvens av vildsvin utan på grund av hjort.
En åtgärd som inte är önskvärd för att förebygga skador av vildsvin är flytt av odlingar.
Några jordbrukare i intervjuundersökningen hade efter upprepade besök av vildsvin på
fält nära skogskanter valt att flytta odlingen närmre gården. Åtgärden var vanligast hos
dem som odlade ärter och i några fall vårvete. Att istället välja att odla begärliga grödor
nära gården är ett sätt att utöka möjligheten att bevaka fälten. Att grödor som vårvete
och framförallt ärter ofta besöks av vildsvin har även inneburit odlingsbegränsningar för
en del jordbrukare. Istället för att öka arealen ärter som önskat så väljer man att behålla
samma areal eller minska denna.
41
Även skrämselmetoder av olika slag är vanligt, men anses inte vara den mest effektiva
metoden. Exempel på de skämselåtgärder som används är utplacering av
fågelskrämmor, sprida parfym längs med fält och skrämma iväg vildsvin med
ficklampor på kvällar och nätter.
Både de jordbrukare som redan nu har skador av vildsvin på mark och gröda och de
som ännu inte har det uttrycker en oro inför framtiden. Vad händer om
vildsvinsstammen ökar? Kommer det att ställas högre krav på förebyggande åtgärder,
fler jakttimmar, samverkan, val av gröda, merarbete och extra kostnader? I allmänhet
betraktades inte vildsvin som en omöjlighet i dag, flertalet skador gick att åtgärda utan
några ekonomiska konsekvenser. Däremot fanns det ingen vilja bland de intervjuade
jordbrukarna att se en stam som ökar ytterligare.
42
7
Vildsvin har både positiva och
negativa värden
Vildsvin är en djurart som i hög grad kan påverka sin miljö och ger upphov till skador
inom jordbruket såväl som i trafik och tätbebyggelse som till exempel golfbanor och
privata trädgårdar. De negativa sidorna med en ökad vildsvinsstam måste dock vägas
mot bevarandet och skyddandet av en ursprunglig art. Dessutom ger vildsvin på många
sätt inkomster. Konsekvenserna av att det finns en frilevande vildsvinsstam i Sverige är
komplexa och direkt relaterade till antal djur och geografisk utbredning. Att ge en
heltäckande bild av vilka negativa och positiva värden vildsvin har och att rangordna
dessa är svårt. I detta avsnitt förs dock ett resonemang om de negativa samt positiva
värden vildsvin kan ha.
7.1
Positiva värden
Intresset för vildsvinsjakt ökar, vildsvin ger fler jakttillfällen och är därför av stort
jaktligt värde. Jakttiden är dessutom generös, vildsvinet får jagas från den 16 april till
den 15 februari (årsunge får jagas året runt) 47. Avskjutningen av vildsvin under 2009
uppskattades till 49 000 djur och det finns gott om vildsvin att jaga för de svenska
jägarna.
Olika former av jaktturism blir vanligare och i sådana sammanhang är vildsvinsjakt en
viktig del. Vildsvin kan också vara ett intresse för andra än jägare som ett
upplevelsevärde för naturintresserade och kan utgöra ett underlag för naturturism.48
Dessutom har vildsvin ett egenvärde i sig som djurart och riksdagen beslutade år 1988
att vildsvin ska vara ett naturligt inslag i den svenska faunan.
Som avsnitt 5.3 visar kan vildsvin på många sätt ge inkomster. Det kan till exempel röra
sig om försäljning och distribution av vildsvinskött, inkomster i form av jakt,
övernattningar, uthyrning av jaktkojor och arrenden. Exempelvis så uppges värdet av
vildsvinskött till 16 kr per kg för upp till 35 kg slaktad vikt. En Sifoundersökning49 visar
att konsumenternas intresse för viltkött ökar och cirka 60 procent av oss svenskar vill
enligt undersökningen gärna äta mer viltkött. Enligt Svenska Jägareförbundet är
vildsvinsköttets fördelar många, köttet är till exempel en förnyelsebar resurs, precis som
svamp och bär, samt innehåller nyttiga omega-3 fetter och höga halter av mineraler samt
att det är ekologiskt.50 Regeringens satsning på visionen om Sverige som det nya
matlandet i Europa och Livsmedelsstrategin lyfter fram den svenska maten. En del av
matlandsvisionen innebär att mat och turism ska utvecklas i symbios eftersom
matupplevelser utgör en viktig del av turistens upplevelser och bild av Sverige. Syftet
med livsmedelsstrategin är att stärka livsmedelsbranschens konkurrenskraft och en av
sammanlagt tre satsningar inriktas bland annat på ”mat med mervärde”, till exempel
47
Svenska Jägareförbundet, skrift Vildsvin
Naturvårdsverket, Nationell förvaltningsplan för vildsvin
49
Svenska Jägareförbundet, Klimatvänlig gris på julbordet!
50
www.svenskajagareforbundet.se
48
43
ekologiskt, närproducerat eller småskaligt producerad mat.51 Vildsvinsskött kan därmed
kopplas samman med både visionen och strategin. Det finns en stor utvecklingspotential
i förädling och försäljning av vildsvinskött.
I en enkätundersökning52 som Vildsvinsprojektet Grimsö SLU genomförde under 2009
framkom att vildsvin i skogsmark kan ha positiva effekter. De positiva effekterna visade
sig främst genom att vildsvinens bökande kan fungera som markberedning, vilket ökar
näringsomsättningen och därmed gynnar frösådd. Bökandet kan även vara bra för
störningsgynnande men konkurrenssvaga växter, som på sikt kan resultera i en ökad
mångfald i skogen. Detta förhållande har också påvisats i flera vetenskapliga studier. I
undersökningen fanns olika uppfattningar om vad vildsvinens förkärlek för ollon kan
innebära. En del ansåg att vildsvin genom att äta ollon också bör gynna spridningen av
ek och bok, medan andra istället menande att vildsvinen äter så mycket att trädens
reproduktion begränsas.
För flora och fauna kan vildsvin ha positiva effekter genom att bökandet bland annat
kan gynna mångfalden genom att skapa förutsättningar för olika växter i landskapet.
Uppbökad jord och sand är också viktiga mikrohabitat för insekter, till exempel steklar
och fjärilar.53
7.2
Negativa värden
Vildsvin kan orsaka skador inom jordbruket. Vissa grödor är mer begärliga än andra
och viss mark är mer bökvänlig än annan, se avsnitt 3. De ekonomiska konsekvenserna
för jordbrukare av att vildsvin betar, bökar och trampar runt beror på hur omfattande
skadorna är och när de äger rum. Skadorna på mark och gröda kan även få mer
långtgående konsekvenser, till exempel maskinskador, reparationskostnader, försämrad
mjölkkvalitet med mera. Ännu är inte detta ett problem, men en växande vildsvinsstam
kan på sikt komma att utgöra ett hot mot den ökande ekologiska grisproduktionen i
landet vad gäller försämrat smittskydd, till exempel svinpest. Det förekommer även att
vildsvingaltar tjuvbetäcker suggor som vistas ute, se avsnitt 4.7.
Allt fler vildsvin involveras i olyckor med fordon. Trafikolyckor ökar i takt med
vildsvinsstammen och skadorna i trafiken är fem gånger fler i dag än för fem år sedan.
De ekonomiska skadorna för trafikanterna blir stora, i form av fordon- och
personskador. De flesta vildsvinsolyckorna sker mellan Skåne och Dalarna, med några
få undantag norrut i landet. Viltolyckor medför en stor samhällskostnad och det
anmäldes cirka 3 000 olyckor med vildsvin till polisen under 2009. Samma år var
antalet trafikolyckor med vildsvin inblandade i Södermanlands län 300 stycken.54
Viktiga natur- och kulturmiljöer kan påverkas negativt av vildsvin. Vildsvinens
bökande kan till exempel skada ömtålig vegetation och bereda mark för andra växtarter,
vilket kan förändra florans sammansättning inom ett visst område. Naturområden som
skyddats med avseende på ömtåliga växter kan på så sätt förlora delar av sitt
51
Regeringskansliet, En livsmedelsstrategi för hela Sverige
Vildsvinsprojektet Grimsö, SLU, Vildsvinen och skogsbruket. Undersökningen genomfördes bland
intressenter och företrädare för skogsbruket och viltförvaltningen.
53
Naturvårdsverket, Nationell förvaltningsplan för vildsvin
54
Älgskadefondsföreningen, Viltolycksstatistik 2009
52
44
skyddsvärde. Hög vildsvinstäthet kan även påverka faunan negativt lokalt då de kan
finna föda i markhäckande fåglar eller ungar av småvilt. Även kulturlämningar i skogen
eller kulturlandskapet riskerar att skadas av vildsvinens bökande.55
Vildsvin anpassar sig lätt till olika typer av miljöer, även till stadsmiljöer. Vildsvin kan
därför även orsaka skada inom mer tätbefolkade områden, till exempel golfbanor,
idrottsplatser, kyrkogårdar och privata trädgårdar.56
En enkätundersökning57 som Vildsvinsprojektet Grimsö SLU genomförde under 2009
visade att vildsvin ännu inte medför några större skogsskador. De direkta skadorna i
skog avser oftast unga granplanteringar där vildsvin bökar med skador på rötter till
följd. De hittills mest påtagliga problemen utgörs snarare av skador på vägar och
diken.58 Vildsvin kan böka på vägar och då framförallt på små skogsvägar. Små
grusvägar, vägar utan hårt och tjockt gruslager, men med gräsbevuxen mittremsa är de
som drabbas i störst utsträckning av vildsvinens bökande. Att vildsvin gyttjebadar i
diken kan också åstadkomma översvämningar om vägtrummor sätts igen.
Om vildsvin upplevs som skrämmande kan ett rörligt friluftsliv och allmänhetens
vistelse i skog och mark påverkas. Samtidigt har vildsvin ett tydligt upplevelsevärde för
naturintresserade.59 Konkurrensen om naturens resurser, svamp och bär, kan hårdna
framöver om vildsvinsstammen ökar.
7.3
Kan de positiva värdena vägas mot de negativa?
Att väga vildsvinens positiva värden gentemot de negativa är svårt, främst för att de
positiva värdena är svåra att kvantifiera. Exempel på positiva värden är vildsvinsjakt,
jaktturism, jaktinkomster, markberedning och biologisk mångfald. Det enda positiva
värdet som är någorlunda lätt att beräkna är jaktinkomsten. Som nämnts värderas dock
inkomsten olika mellan olika individer. Till exempel om du väljer eller har möjlighet att
arrendera ut jakträtten till hög ersättning eller om du arrenderar ut jakten utan ersättning
endast för att slippa jaga själv. Hur man värderar vildsvinsjakt och jaktturism är
subjektivt, medan vissa jagar för att minska kostnader så jagar andra för att få inkomst
och nöje.
På samma sätt är vildsvinens positiva påverkan på markberedning och mångfald svårt
att sätta ett värde på. I vissa miljöer kan lagom mycket vildsvin bidra till en positiv
utveckling av den biologiska mångfalden, men andra miljöer kan vara känsliga även för
liten påverkan av vildsvin. Vildsvinen egenvärde i sig som djurart är också svårt att
sätta ett värde på.
De negativa värdena är skador inom jordbruk och trafik samt vildsvinens påverkan
inom natur- och kulturmiljöer samt tätbefolkade områden. De negativa värdena är till
stor del lättare att kvantifiera. Trafikolyckor med vildsvin involverade är fem gånger
55
Naturvårdsverket, Nationell förvaltningsplan för vildsvin
Naturvårdsverket, Nationell förvaltningsplan för vildsvin
57
Vildsvinsprojektet Grimsö SLU, Vildsvinen och skogsbruket. Undersökningen genomfördes bland
intressenter och företrädare för skogsbruket och viltförvaltningen.
58
Vildsvinsprojektet Grimsö SLU, Vildsvinen och skogsbruket
59
Naturvårdsverket, Nationell förvaltningsplan för vildsvin
56
45
fler i dag än för fem år sedan. Olyckorna leder till både person- och fordonskador, år
2009 orsakade vildsvin cirka 3 000 trafikolyckor i Sverige. En genomsnittlig
reparationskostnad för en trafikolycka med vildsvin uppgår till 37 000 kr60.
Vildsvinsolyckor ger därför en uppskattad total reparationskostnad inom Sverige på
111 miljoner kr. Därtill uppkommer andra direkta och indirekta kostnader såsom
sjukvård, räddningstjänst, produktionsbortfall med mera. Reparationskostnaden står för
en mindre del av samhällets totala kostnader vid viltolyckor.61
Vildsvin kan påverka natur- och kulturmiljöer både negativt och positivt liksom den
biologiska mångfalden. Vildsvinens bökande kan till exempel skada ömtålig vegetation
samtidigt som bökandet kan bereda mark för andra växtarter. Vildsvin kan påverka det
rörliga friluftslivet samtidigt som vildsvin kan ge en ökad naturupplevelse. Dessa
värden är i allra högsta grad subjektiva. Vildsvin kan likaså få konsekvenser för
tätbefolkade områden. Det finns flera exempel av vildsvinsskador på privata trädgårdar,
kyrkogårdar osv. Även om vildsvin kan medföra positiva effekter för markberedning i
skogen så kan djuren samtidigt skada vägar och diken. I intervjuundersökningen
framkom exempel där vildsvinens bökande gett upphov till skador på vägar och diken.
Intervjuundersökningen gav inga positiva värden av vildsvin direkt kopplade till
jordbruket. Dock förekom det att jordbrukarna jagade vildsvin och somliga fick en
inkomst av detta. Utifrån de svar intervjun gav kan man inte direkt väga de negativa
värdena mot de positiva inom jordbruket, det vill säga skador på mark och gröda mot
intäkter av till exempel jakt.
De direkta kostnader som vildsvin orsakar inom jordbruket är bland annat
skördeförluster, extra arbetstid och maskinkostnader. Enligt den beräkning som görs i
rapporten uppgår totalkostnaden för vildsvinens skador till cirka 135 kr per hektar för
gårdar i Södermanlands län. Kostnaderna skiljer sig beroende på produktionsinriktning,
till exempel är kostnaden högre inom mjölkproduktion jämfört med växtodling. För att
vildsvin ska ses som positivt för samhället måste värdet av de positiva effekterna vara
större än kostnaderna för jordbruk, trafikolyckor och vildsvinens påverkan inom naturoch kulturmiljöer samt tätbefolkade områden. Att vildsvin kan ha en positiv eller
negativ effekt för samhället i helhet innebär inte att den har samma effekt för enskilda
individer. Till exempel så har vildsvin olika värden för en jägare och en jordbrukare.
För att få en uppfattning om hur stora de positiva värdena måste vara för att balansera
de negativa värdena görs här ett enkelt beräkningsexempel på hur stora kostnader
vildsvin kan ha inom jordbruket.
Tabell 26 presenterar uppskattad totalkostnad för vildsvinsskador per
produktionsinriktning i Södermanlands län för gårdar av ett antal hypotetiska
arealstorlekar. Tabellen bygger på uträkning utifrån de resultat som presenteras i avsnitt
4.3 – 4.5. Till exempel ett jordbruk på tio hektar med växtodling har en
genomsnittskostnad på 2 800 kr och en lika stor mjölkgård har i snitt en totalkostnad på
15 000 kr. Vidare en gård med växtodling på 300 hektar har en totalkostnad i snitt på
64 400 kr och en mjölkgård av samma storlek har en genomsnittskostnad på 101 700 kr.
60
61
Älgskadefondsföreningen, Viltolyckshandboken
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap
46
Tabell 26. Totalkostnad för vildsvinsskador per produktionsinriktning för gårdar av olika storlek
10 hektar
25 hektar
50 hektar
100 hektar
200 hektar
300 hektar
Växtodling
Spannmål
2 800
7 000
14 200
21 500
43 000
64 400
3 500
8 700
17 400
23 300
46 600
69 900
Ärter
4 400
10 900
21 800
13 000
26 000
39 000
Mjölk
15 000
37 400
74 800
33 900
67 800
101 700
Källa: Intervjuundersökning med mjölk- och växtodlingsproducenter
I avsnitt 4.3 gjordes en uppskattning av totalkostnaden för vildsvinsskador inom
jordbruket i Södermanlands län till 17 300 000 kr. Den uppskattade totalkostnaden
inkluderar dock inte alla skador vildsvin kan orsaka inom jordbruket. Till exempel så
ingår inte kostnaden för maskinreparationer, inköp av diverse maskindelar,
odlingsbegränsningar, stängselkostnader samt viss arbetstid, se avsnitt 4.2.2.
Statistik över trafikolyckor med vildsvin år 2009 visar att 300 vildsvin var involverade i
trafikolyckor i Södermanlands län av totalt 3 000 vildsvinsolyckor i landet. En
genomsnittlig reparationskostnad för en trafikolycka med vildsvin uppgår till 37 000 kr.
Det ger en total reparationskostnad för vildsvinsolyckor i Södermanlands län på
11 100 000 kr. Reparationskostnaden avser dock endast reparation av fordon och inte
andra kostnader som till exempel sjukvård och räddningstjänst.
Baserat på resultat ifrån intervjuundersökningen så sköts cirka 5 600 vildsvin i
Södermanlands län år 2009 (konfidensintervallet är 1 765 och 9 473 vildsvin på
90 procent konfidensnivå). Totalt i landet sköts 49 000 vildsvin enligt Svenska
Jägareförbundet. Av den totala avskjutningen så sköts därmed ungefär tio procent av
vildsvinen i Södermanland. Enligt Svenska Jägareförbundet så har avskjutningen av
vildsvin i Södermanlands län även tidigare år utgjort ungefär tio procent av landets
vildsvinsavskjutning. Detsamma gäller trafikolyckorna, tio procent av olyckorna med
vildsvin ägde rum i Södermanland. Detta kan innebära att drygt 90 procent av landets
vildsvin finns i andra län. De kostnader som vildsvin orsakar i Södermanlands län står
därför för en mindre del av den totala kostnaden som vildsvin medför samhället i helhet.
Som resonemanget ovan visar är det svårt att rangordna och ställa positiva och negativa
värden mot varandra. Ibland kan de positiva och de negativa värdena stå i
motsatsförhållande till varandra, det gäller bland annat den biologiska mångfalden,
naturmiljöer och naturupplevelser.
47
8
Slutsats
De senaste tjugo åren har vildsvinsstammen i Sverige ökat snabbt och okontrollerat
både till antal och geografisk utbredning. I dag är vildsvinen etablerade i stora delar av
södra Sverige. Det uppskattas att antalet vildsvin uppgår till cirka 150 000 i dagsläget.
Antalet vildsvin kan ha påverkats av den stränga kylan i vintras, men det finns inga
tecken på att nedgången är ett trendbrott.
En växande vildsvinstam får konsekvenser för landets jordbrukare då vildsvinens aptit
för jordbruksgrödor är stor. För den enskilde jordbrukaren kan en uppbökad vall eller
skördeförlust innebära stora kostnader. I dag är de ekonomiska konsekvenserna av den
ökade vildsvinsstammen dåligt belysta, inte minst inom jordbrukssektorn. Rapportens
syfte har varit att redogöra för de skador vildsvin orsakar inom jordbruket och för
konsekvenserna av dessa skador. Vidare har syftet varit att uppskatta de ekonomiska
konsekvenserna av vildsvinsskadorna inom jordbruket. Slutligen har syftet varit att
resonera kring vildsvinens positiva och negativa värden för samhället. Stor del av det
underlag som presenteras i rapporten bygger på telefonintervjuer med jordbrukare i
Södermanlands län. Telefonintervjuerna har gett möjlighet till en bra kommunikation
med de intervjuade. Då denna typ av studie inte gjorts tidigare i Sverige så kan
rapporten i många avseenden ses som en pilotstudie. Förhoppningen är att rapporten ska
upplysa om de ekonomiska konsekvenserna av vildsvin samt att tjäna som underlag för
framtida studier.
Vegetabilier utgör 90 procent av vildsvinens föda. Jordbruksgrödor erbjuder vildsvin
stora mängder energirikt foder som dessutom ofta är lättillgängliga. Vildsvin äter bland
annat gärna vete, havre, ärter och potatis. Det är framförallt från juli månad och framåt
hösten som spannmål drabbas av vildsvinsskador. Även klöver och kvickrot är
begärliga för vildsvin vilket kan medföra att vallar bökas upp. Uppbökade vallar
förekommer främst under vår och höst. Förutom bök- och betesskador så förekommer
även tramp- och liggskador då vildsvin bygger bo bland högväxta grödor.
Utifrån telefonintervjuerna i Södermanlands län beräknas ekonomiska konsekvenser av
vildsvinsskador. Beräkningarna fokuserar på skördeförlust, arbetskostnad,
maskinkostnad, inköp och totalkostnad där totalkostnaden avser summan av kostnaden
för förlorad skörd, extra arbete- samt maskinbearbetning på grund av vildsvinsskador. I
kostnaderna ingår inte maskinreparationer till följd av till exempel uppbökade stenar.
Dessa åtgärder innebär ofta stora kostnader För att förenkla jämförelser presenteras
resultaten a) generellt per hektar för alla gårdar i Södermanlands län samt b) per hektar
för gårdar med vildsvinsskador. Dessutom visas resultaten för små och stora gårdar med
olika produktionsinriktningar. Små gårdar definieras som jordbruk med en total areal
under eller lika med 50 hektar och stora gårdar med en total areal över 50 hektar.
Cirka 50 procent av mjölk- och växtodlingsgårdarna i Södermanlands län hade
vildsvinsskador under 2009 och cirka 40 procent fick ekonomiska konsekvenser av
skadorna. Det är en högre andel av de större gårdarna som hade vildsvinsskador och
kostnader av vildsvin. Det är troligen på grund av att fler hektar jordbruksmark ökar
sannolikheten för förekomst och skada av vildsvin.
I genomsnitt hade jordbruk i Södermanlands län en totalkostnad för vildsvinsskador på
135 kr per hektar. Totalkostnaden för hela Södermanlands län kan därför uppskattas till
48
17 300 000 kr per år (konfidensintervallet är 9 800 000 kr - 24 800 000 kr på 90 procent
konfidensnivå). Stora gårdar har en total genomsnittskostnad på cirka 171 kr per hektar
och för små gårdar uppgår denna till cirka 112 kr per hektar.
Om totalkostnaden beräknas endast för de gårdar som haft vildsvinsskador uppgår
kostnaden till cirka 279 kr per hektar. Små gårdar med skador hade en genomsnittlig
kostnad på cirka 328 kr per hektar och stora gårdar hade en kostnad på cirka 242 kr per
hektar. Både skördeförlust och övriga kostnader är högre för små gårdar jämfört med
stora gårdar. Mjölkgårdar har högre andel vildsvinsskador och vildsvinskostnader
jämfört med växtodlingsgårdar. Totalkostnaden per hektar för mjölkgårdar i
Södermanland med vildsvinsskador uppgår i genomsnitt till 467 kr per hektar. Små
mjölkgårdar visar en statistiskt säkerställd högre skördeförlust, maskinkostnad och
arbetskostnad jämfört med stora mjölkgårdar. Detta leder till en högre totalkostnad för
små mjölkgårdar jämfört med stora mjölkgårdar. För växtodlingsgårdar uppgår
totalkostnaden för gårdar med vildsvinsskador till 249 kr per hektar. Små gårdar med
växtodling har liksom mjölkgårdar en högre skördeförlust och totalkostnad jämfört med
stora gårdar med växtodling.
Potatis- och grönsaksodling karakteriseras av kostnadsintensiva grödor på mindre
arealer. Detta innebär att även mindre skador kan ge stora ekonomiska konsekvenser.
Till exempel ett hektar totalförstörd ekologisk potatis skulle kunna medföra en förlust
på cirka 60 000 kr och för konventionellt odlad potatis med 81 000 kr.
Ekologiska grisproducenter har på flera sätt unika problem med vildsvin. Förutom att
vildsvin ökar foderkostnaden då de äter ekologiska spannmålsgrödor som avses för
gårdens egna djur så kan vildsvinsgaltar även betäcka suggor som vistas ute. Detta kan
leda till stora kostnader för den ekologiska grisproducenten. Dessutom ökar
vildsvinsskadorna osäkerheten kring verksamheten. Korsningar mellan vildsvin och
tamsvin leder både till högre foderkostnader då de växer långsammare och till förlorad
ersättning från slakteri, både vad gäller grundnotering och KRAV-tillägg.
Tidigare studier har främst fokuserat på fallstudier där kostnaden av vildsvin har
beräknats för enskilda gårdar eller typgårdar. Jämfört med tidigare studier är resultaten i
denna rapport för totalkostnaden per hektar något lägre. Detta på grund av att denna
rapport beräknar kostnaden per hektar i genomsnitt för alla gårdar och för gårdar med
vildsvinsskador för ett län. Vidare inkluderar resultaten inte ett antal kostnader för
jordbruket som uppskattas i en del tidigare studier, till exempel kostnader för
odlingsbegränsningar, investeringar och maskinskador.
Förutom de vildsvinskostnader som beräknas i rapporten så finns det andra kostnader
som vildsvin orsakar inom jordbruket. Odlingsbegränsningar såsom ändrad växtföljd
eller flytt av odlingar är ett exempel. Vildsvinens förekomst kan hindra en producent att
utöka odlingen eller till och med att få denna att välja andra grödor än de man
egentligen vill odla. Ytterligare en konsekvens av vildsvinens bökande är
maskinskador. Uppbökade jordhögar och stenar kan förstöra knivar och drivanordningar
för stora belopp. Enligt intervjuundersökningen kan dessa kostnader uppgå till cirka
10 000 kr -30 000 kr. Om ensilaget blandas med jord och sten så kan detta även leda till
konsekvenser för mjölkproduktionen. Till exempel kan hög sporhalt i mjölk försämra
kvaliteten.
49
En annan effekt av att vildsvinen ökar i antal kan bli ett försämrat smittskydd bland
tamgrisar. Hög vildsvinstäthet ökar risken för sjukdomar som sedan kan spridas vidare
vid kontakt med tamgrisar.
De skador som vildsvin orsakar inom jordbruket beror givetvis på flera lokala faktorer.
Till exempel varierar skadorna inom jordbruket beroende på hur hög
vildsvinsförekomsten är inom ett visst område. Blandbygder och skogsbygder drabbas i
högre grad av vildsvinsskador än slättbygd då skog och annan högväxt vegetation ger
vildsvin trygghet när de letar föda. Skadorna kan också variera beroende på vilka rutiner
som finns för att förebygga skador, till exempel genom samverkan.
Enligt intervjuundersökningen uppskattas avskjutningen av vildsvin i Södermanlands
län under 2009 till cirka 5 600 stycken. Företag som har ekonomiska konsekvenser av
vildsvin skjuter statistiskt fler vildsvin per hektar jämfört med företag som inte har
några ekonomiska konsekvenser. Totalkostnaden för de gårdar som har haft
vildsvinsskador och bedriver jakt skiljer sig dock inte från de gårdar som inte jagar. Att
skillnaden inte är statistiskt säkerställd beror troligen på urvalets utformning. Resultaten
indikerar dock att de gårdar som bedriver jakt har en högre totalkostnad.
Vildsvin kan ge inkomster i form av tillgång till vildsvinskött, köttförsäljning,
jaktarrende och uthyrning av jaktkojor med mera. Mer än hälften av gårdarna som har
haft vildsvinsskador har någon form av inkomst från vildsvin. Den vanligaste inkomsten
är vildsvinskött.
Som jordbrukare kan man både äga samt arrendera marken som brukas.
Intervjuundersökningen indikerar att arrendatorerna sällan också arrenderar jakträtten.
Resultaten av undersökningen visar att arrendatorer i högre grad drabbas av
vildsvinsskador samt får högre ekonomiska konsekvenser av dessa. Cirka 80 procent av
arrendatorerna i Södermanlands län drabbades av skador under 2009, medan samma
siffra för markägarna var 25 procent.
Förebyggande åtgärder för att minska vildsvinsskador på mark och gröda kan vara
samverkan, stängsel, högt jakttryck, foderplatser, skrämselåtgärder av olika typer.
Samverkan anses vara den viktigaste förebyggande åtgärden enligt
intervjuundersökningen. En förutsättning för lyckad samverkan är nära kontakt mellan
markägare, arrendator och jägare. Det verkar som om samarbetet i många fall inte
fungerar så väl, det visas bland annat av att arrendatorer i högre grad har
vildsvinsskador och ekonomiska konsekvenser av dessa.
Samtidigt som vildsvin har positiva värden såsom goda jakttillfällen, naturupplevelser,
ger inkomster i form av kött och arrende samt kan fungera som markberedare så är det
en djurart som i hög grad påverkar sin miljö och orsakar skador. De negativa värdena är
främst skador inom jordbruket och i trafiken, i natur- och kulturmiljöer och i
tätbefolkade områden. Det är svårt att ställa de negativa och positiva värdena mot
varandra då flera av värdena är subjektiva och därför värderas olika av olika individer.
För att vildsvinens positiva värden i samhället ska överstiga de negativa effekterna så
måste de positiva värdena i alla fall överstiga de kostnader som vildsvin orsakar inom
jordbruket och trafiken. Som nämnts tidigare uppskattas totalkostnaden av
vildsvinsskador inom jordbruket för hela Södermanlands län till 17 300 000 kr. Baserat
på intervjuundersökningen så sköts ungefär tio procent av vildsvinen i Södermanlands
50
län år 2009. Det kan innebära att drygt 90 procent av landets vildsvin finns i andra län.
För trafikolyckor med vildsvin uppgår reparationskostnaderna för fordon till
11 100 000 kr per år i Södermanlands län. Reparationskostnaden står dock för en
mindre del av samhällets totala kostnader vid viltolyckor, därtill kommer andra direkta
och indirekta kostnader. Även tio procent av trafikolyckorna med vildsvin ägde rum i
Södermanland under 2009. De kostnader som vildsvin orsakar i Södermanlands län står
därför för en mindre del av den totala kostnaden som vildsvin medför samhället i helhet.
Dessutom ska de positiva värdena överstiga kostnaden för skador inom natur- och
kulturmiljöer, tätbefolkade områden samt skador på diken och vägar med mera.
Vildsvinens levnadssätt, den höga förökningstakten och dess aptit för
jordbruksprodukter innebär särskilda utmaningar framöver inom jordbruket. Dessutom
kommer det att finnas utmaningar för samhället i sin helhet, dels vad gäller
trafikolyckor och skador inom tätbebyggda områden. Denna rapport fokuserar på skador
och kostnader inom jordbruket i ett län. Det kommer att krävas fördjupade och breda
studier inom detta område samt av effekterna av vildsvin för samhället i stort för att
kunna möta de utmaningar som finns i dag och som vildsvin kommer att medföra
framöver.
51
9
Källförteckning
Hushållningssällskapets Medlemsmagasin, 2010, Svindyrt med svinstängsel, Nr 2/2010
Jordbruksverket, 2010, Hur styr miljöersättningen för ekologisk produktion? – effekter
på marknad och miljö. Rapport 2010:1
Jordbruksverket, 2010, Jordbruksstatistisk årsbok 2009 - med data om livsmedel.
Jordbruksverket, 2009, Jordbruksmarkens användning 2009, Statistiska Meddelanden
JO 10 SM 1001
Jordbruksverket, 2010, Prisindex och priser på livsmedelsområdet, Statistiska
Meddelanden JO 49 SM 1005
Jordbruksverket, Redovisning av regeringens uppdrag om åtgärder med anledning av
vildsvinsförekomst, 2009-06-24, Dnr 39-14151/08
LRF, Rikspolisstyrelsen, Svenska Jägareförbundet, Svenska Kennelklubben, Sveriges
Jordägareförbund och Svenska Yrkesjägareförening, 2009, Vildsvinsförvaltning i
samverkan
Maskinringen, 2009, Maskinkostnader 2009: underlag och kalkylexempel.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap 2010, Samhällets kostnader för
vägtrafikolyckor: resultat, MSB 0047-09, 2010
Naturvårdsverket, 2010, Nationell förvaltningsplan för vildsvin (Sus scrofa) vägledning för regionala och lokala förvaltningsplaner. Denna plan kommer att
formges och ingå i Naturvårdsverket rapportserie, 2010-09-14.
Regeringskansliet, 2009, En livsmedelsstrategi för hela Sverige
SLU, 2009, Patrik Persson, Vildsvinsskador inom jordbruket – hur stora är förlusterna?
Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), 2009, Sjukdomsläget hos vilt i Sverige 2008
– årsrapport från viltsjukdomsövervakningsprogrammet vid Statens
veterinärmedicinska anstalt, Rapportserie 9 ISSN 1654-7098
Svensk Naturförvaltning, 2008, Vildsvin, jakt och förvaltning –
kunskapssammanställning för LRF, Rapport 04
Svensk Jakt, 2010, Hur många vildsvin finns det? Artikel i nr 4 2010 (Gunnar Jansson
och Johan Månsson)
Vildsvinsprojektet Grimsö SLU, 2009, Vildsvinen och skogsbruket, Fakta Skog – Rön
från Sveriges Lantbruksuniversitet, Nr 1, 2009 (Gunnar Jansson och Johan Månsson)
Älgskadefondsföreningen, 2010, Viltolycksstatistik 2009
Älgskadefondsföreningen, 2010, Viltolyckshandboken
52
Kontakter
AB Smålandsvilt, telefonsamtal med Jan Widegren, 2010-03-29
Hushållningssällskapet i Kristianstad, telefonsamtal med Ingela Löfqvist, 2010-05-19
Lantmännen Lantbruk, Lantmännens slutpriser Pool 1 skörd 2009 kr/ton. Uppgift
lämnad av Anneke Svantesson, 2010-06-24
Svenska Jägareförbundet, uppgift lämnad av Jonas Bergman, jaktvårdskonsulent,
2010-09-20.
Viltskadecenter och Vildsvinsprojektet Grimsö SLU, samtal och diskussioner med
Johan Månsson, Inga Ängsteg och Gunnar Jansson, 2010-03-25.
Internet
Agriwise, www.agriwise.org, Bidragskalkyler, 2010-09-02
Jakt & Jägare, www.jaktojagare.se, artikel: Priset för vildsvinskött faller i Skåne,
publicerad 2010-02-22, 2010-03-34
Jordbruksverket, www.jordbruksverket.se
KLS Ugglarps, www.ugglarps.com, notering vecka 25 2010, 2010-06-24
LRF, www.lrf.se, skrift Vildsvin – skador och skadetyper, 2010-09-02
Länsstyrelsen Södermanlands län, www.lst.se/sodermanland. Information om vildsvin,
2010-03-03
Länsstyrelsen Västra Götalands län, www.lst.se/vastragotaland. Bidragskalkyler för
ekologisk grisproduktion, 2010-09-02
Svenska Jägareförbundet, www.jagareforbundet.se, Klimatvänlig gris på julbordet!,
2010-03-24
Svenska Jägareförbundet, www.jagareforbundet,se, skrift Vildsvin, 2010-03-17
Viltskadecenter Grimsö SLU, www.viltskadecenter.com, 2010-09-15
53
10
Enkät för intervjuundersökning
Jordbrukare i Södermanlands län odlingssäsongen 2009
10.1.1 Inledande företagspresentation
1. Namn, adress………………….
2. Produktionsinriktning………………….
3. Ekologiskt eller konventionellt (fördelning)?
4. Markägare eller arrendator?
5. Har du jakträtt på marken, är du jägare?
6. Har du upptäckt några skador orsakade av vildsvin på din areal?
7. Storlek på företaget samt djurhållning;
Total areal, hektar
Djurproduktion, antal djur
Mjölkkor………….
Am- och dikor….
Köttdjur…..
Får och lamm……
Ekologisk grisproduktion
Slaktsvin……….
Suggor………
Smågrisar…………
Utevistelse för grisar
Rastgård………..
Annan lämplig mark (betesvall)….
- Om jordbrukaren inte haft vildsvinsskador så fortsätter intervjun på fråga nr 12.
10.1.2 Skador orsakade av vildsvin
8. Typ av skada och storlek på skadorna;
Antal hektar och typ av skada
Skada på mark och gröda
(hektar el i % av total areal)
Ange vilken månad
Ange typ av skada:
- Betesskada
- Tramp- och liggskada
- Bökskada
Ekologisk grisproduktion
54
Ärter…………Majs……………….
Spannmål…………………
havre…………..korn…………..
vårvete………höstvete…….rågvete………..
Oljeväxter……….
Vall…………..
Potatis………Morötter
Annan grönsaksodling………
Skada på stängsel….….
Tjyvbetäckning……..
9. Hur kom du fram till att skadorna orsakades av vildsvin?
Spillning………….Synobservation………Annat……………..
10.1.3 Konsekvenser och kostnader
10. Vad har vildsvinens skador fått för konsekvenser och ökade kostnader;
Kostnad och/eller konsekvens
Skördeförlust……………….. ……..(hektar eller %)
Mindre ensilage (vall)………………(hektar eller %)
Sämre kvalitet på ensilage
Försämrad mjölkkvalitet
Ändrad växtföljd
Vad odlas istället?
Markbearbetningsarbete…………..(tim)
Maskinskador……………………….(typ av skada)
Maskinreperation…………………… (kr)
Extra arbetstid………………………(tim)
anlagt viltåkrar…………
satt upp stängsel……
annat……………..
Inköp
Stängsel………………………………(antal hektar och kr)
Frö……………………………………(kr)
Andra inköp………………………….(kr)
Veterinärkostnader……………………(kr)
Vad avser veterinärkostnaden?
Förlorat stöd för betesmarker med särskilda värden………(kr)
Skada på byggnader och vägar…………………….
Annat……………
Ekologisk grisproduktion
Tjuvbetäckning………….………………….(antal djur)
Försämrat smittskydd bland tamgrisar……………..
55
10.1.4 Åtgärder för att motverka skadorna
11. Har du (eller jägare) vidtagit åtgärder för att motverka skador;
Typ av åtgärd
Jakt…………..
Anlagt viltåkrar, störningsplatser eller foderplatser…………
Elstängsel………………..
Skrämselåtgärder……….
Annat…………
10.1.5 Egna observationer
12. Har skadorna på din mark/gröda ökat eller minskat jämfört med tidigare år?
13. Har vildsvinen blivit fler?
14. Hur många vildsvin sköts inom ditt område senaste jaktåret 2008/2009?
15. Hur många vildsvin har du skjutit på din mark och antal extra timmar?…
16. Har du någon inkomst av vildsvin;
Inkomst (kr)
56
Köttförsäljning………..
Slakt……………………
Boende………………..
Jaktarrende……….
Jaktkojor………………
Annat……………….
11
Urval: mjölkproduktion, växtodling
samt potatis- och grönsaksodling
11.1.1 Målpopulation
Målpopulationen är alla jordbrukare i Södermanlands län med mjölkproduktion,
växtodling samt potatis- och grönsaksodling. Det är för dessa jordbrukare den statistiska
undersökningen avser ge sammanfattande mått på de relevanta egenskaperna.
Egenskaper avser det underlag som behövs för att beräkna och uppskatta den
ekonomiska påverkan av vildsvin för den enskilda jordbrukaren.
11.1.2 Urvalsram
Rampopulation avser den population från vilken urvalet görs från och kan skilja sig
något från målpopulationen. En rampopulation upprättas från SAM 2009 och innehåller
alla jordbruk i Södermanland som redovisat mark i samma län 2009. Rampopulationen
kompletteras vidare med information (MILKregister) om företag med mjölkkvoter i
Södermanlands län. Vidare begränsas urvalsram till företag med totalt mer än två hektar
jordbruksmark. Dessutom uppfattas företag med samma adress eller ägare alternativt
samma telefonnummer som ett jordbruk. Den totala rampopulationen innehåller
2 057 jordbruksföretag i Södermanlands län med mjölkproduktion, växtodling samt
potatis- och grönsaksodling
Kvalitén på de register som är underlag till rampopulation kan anses hög men det
utesluter inte vissa skillnader mellan mål- och rampopulation. Till exempel så speglar
SAM 2009 populationen vid SAM ansökan och kan skilja sig något från
målpopulationen år 2009.
11.1.3 Urval
Målet med den statistiska undersökningen är främst att ge mått på relevanta egenskaper
för målpopulationen men det finns också intresse av att ge mått för delpopulation samt
att jämföra mått mellan delpopulationer.
Populationer av intresse inkluderar mjölkproducenter, jordbruk med ärtor, övriga
företag med växtodling samt potatis- och grönsaksodling. Det är troligt att storleken på
företagen kan påverka måtten i undersökningen, urvalet stratifieras i totalt åtta grupper,
fyra produktionsinriktningar efter två storleksgrupperingar. Från varje stratum dras
urvalet slumpmässigt.
För att få stora och små företag inom varje produktionsinriktning sätts
storleksgrupperingarna så att en grupp innehåller jordbruk större än medianvärdet och
en grupp är mindre eller lika med medianvärdet, där medianvärdet är jordbruket med
median storlek (areal) för produktionsinriktning för växt- och grönsaksodling. För
mjölkgårdar är medianvärdet gården med median mjölkkvot.
Urvalet begränsas på grund av tid och ekonomiska begränsningar till
110 telefonintervjuer. Då den tidigare kunskapen är bristande om vildsvinens
ekonomiska påverkan för jordbrukare begränsas möjligheterna att optimera det
57
stratifierade urvalet. Urvalet allokeras därför proportionellt. Dock sätts det minsta
urvalet i en delpopulation till tio då det finns intresse av delpopulationer och att jämföra
dessa. Urvalet av gårdar med potatis- och grönsaksodling begränsas till totalt tio, detta
på grund av nämnda tid och ekonomiska begränsningar. Det är försvarbart då den totala
rampopulation för produktionsinriktningen är 30 stycken företag.
11.1.4 Svarsfrekvens och bortfall
Totalt utfördes 110 telefonintervjuer under maj 2010 med en svarsfrekvens av
90 procent. Bortfallet är utspritt över produktionsinriktningar, företagsstorlek (areal)
och geografiskt. Bortfallet inkluderar tre mjölkproducenter (en liten och två stora), tre
växtodlingsföretag med ärter (två små och en stor), fyra övriga växtodlingsföretag (två
små och två stora) och ett företag med grönsaksodling. Svarsfrekvensen får anses vara
hög och bortfallet sådant att djupare bortfallsanalys inte är nödvändig.
Under telefonintervjuerna framkom att tre företag var felaktig klassificerade i
urvalsramen som övriga växtodlingsföretag trots att företagen har mjölkproduktion. I
den kvantitativa analysen tas hänsyn till den felaktiga klassificeringen med korrigerade
urvalsannolikheter och stratumpopulationer.
58
12
Schablonkostnader
12.1.1 Maskin- och arbetskostnad
Tabell 27. Timkostnad för maskiner, kr/h
Gårdstorlek/Maskin
Kr/h
Små gårdar 2-50 ha
Traktor 80 kw inkl. förare och bränsle
440
vält 6m
226
Harv, buren 5m
162
Harv 5m (planka)
217
Stora gårdar 50-250 ha
Traktor 140 kw inkl. förare och bränsle
589
vält 9m
359
harv 9m, bogserad
423
harv 9m (planka)
522
Buren såmaskin 4m
228
Långfingerharv 12m (gräsharv)
199
Källa: Kostnader enligt Maskrinringens maskintaxa 2009 (maskinkalkyleringsgruppen), väl utnyttjade maskiner. I maskinkostnaden
för traktor inkluderas förare och diesel.
Tabell 28. Timkostnad för eget arbete, kr/h
Arbetskostnad
Kr/h
Eget arbete
180
Källa: Jordbruksverket
59
12.1.2 Hektarskörd och avräkningspris
Tabell 29. Hektarskörd (kg/hektar) och avräkningspris* (kr/100 kg) år 2008
Gröda
Kg/ha
Kr/100 kg
Havre
3 650
76,4
Korn
4 120
90,6
Höstvete
6 160
113,6
Vårvete
3 900
138,0
Ärter
2 360
133,0
Åkerböna**
2 190
133,0
Raps
249,9
Höstraps
2 710
Vårraps
1 870
Matpotatis*** 31 000
180
Vall****
385 (per bal)
20
* Avräkningspriserna för 2008 beräknas som sammanvägda månadspriser med avseende på levererade kvalitet (skörd med 14,0 %
vattenhalt)
** Uppskattad siffra för hela Sverige år 2008 (Jordbruksstatistisk årsbok 2009)
*** Siffran för skördeavkastning för matpotatis avser Västra Götalands län på grund av avsaknad av statistik för Södermanlands län.
Priset för potatis är ett genomsnittligt pris för år 2008. Källa: Rapport 2010:1
*** *Skörd för vall avser 20-25 balar (per hektar/tre skördar) och avräkningspris avser pris per bal.
Källa: Jordbruksstatistisk årsbok 2009, Statistiska meddelanden JO 49 SM 1005, Rapport 2010:1 och Lantmännen.
Tabell 30. Hektarskörd (kg/hektar) och avräkningspris (kr/100 kg) för ekologisk spannmål år 2008
Gröda
Kg/ha*
Kr/100 kg**
Höstvete
177
Fodervete
177
Vårvete
Ca 3 000
Råg
Foderkorn
208
155
Ca 3 000
175
Foderhavre
123
Gyrnhavre (kerstin)
132
Foderärt
Ca 2 000
239
Oljeväxt
558
Åkerböna
233
Potatis***
350
* Hektarskörden avser Götaland år 2009.
** Avräkningspriserna är Lantmännens slutpriser Pool 1 skörd 2009.
*** Priset för ekologisk potatis är ett genomsnittligt pris för år 2008. Källa: Rapport 2010:1
Källa: Lantmännen och Rapport 2010:1
60
12.1.3 Inköp av frö och stängsel
Tabell 31. Kostnad för inköp av utsäde, kr/kg och kr/ha
Inköp av utsäde
Kr/kg
Kr/ha
Slåttervallfröblandning
41,11
288
Källa: Agriwise 2010
Hushållningssällskapet har genom gårdsexempel visat hur mycket kostnaden för
stängsling ökar produktionskostnaderna för spannmål och majs och vad kostnaderna
kan tänkas uppgå till. För en mjölkproducent på gården Skarmansmåla beräknas
stängslingskostnaden till cirka 1 700 kr per hektar för material, arbete och röjning. På
Engaholms gård utanför Alvesta (i Kronobergs län) beräknas kostnaderna uppgå till
1 135 kr per hektar. Tabell 32 visar hur kostnaderna för stängsling varierar beroende på
skiftesstorlek. Materialkostnaderna är fördelade på fyra år, förlorad skörd av
foderspannmål på vändteg/skjutgata uppskattas till fem ton per hektar till ett värde av
1 kr/kg. Kostnaden beräknas i kr per hektar.
Tabell 32. Kostnad för stängsling beroende på skiftesstorlek, kr per hektar
Orsak
2 ha
4 ha
8 ha
16 ha
Stängsel (material och arbete)
1 100
700
475
300
Underhåll
560
400
300
200
Skjutgata på vändteg (arealåtgång %) 680 (17 %)
480 (12 %)
360 (9 %)
240 (6 %)
Totalt
1 580
1 135
740
2 340
Källa: Hushållningssällskapets Medlemsmagasin 2/2010
61
Rapporten kan beställas från
Jordbruksverket • 551 82 Jönköping • Tfn 036-15 50 00 (vx) • Fax 036-34 04 14
E-post: [email protected]
www.jordbruksverket.se
ISSN 1102-3007 • ISRN SJV-R-10/26-SE • RA10:26