1. No category

Mikko
till riksdagen!
Stefan Wallin
Kaj och Jim
Björni
Jonathan
Åstrand
Carl Haglund
Elli Flén
Benita
Kavander
Ole Norrback
Stefan Väglund
Dermoshop
Anna Häggblom
Stina och Ylva
Ekblad
Anna Bertills
André Smulter
mikko oLLikAiNeN
M i k k o e d u s k u n t a a n ! Suomeksi s. 20-24!
F ö l j M i k k o s vä g t i l l r i k s d a g e n på w w w. m i k k o . n u
Valet är ditt!
Jag kan inte förklara men det råder en märklig känsla
inom mig just nu. Spänning, förväntan men ändå en
känsla av att jag verkligen vill börja - NU!
D
et är samtidigt vår i luften. Klarblå
himmel, solen värmer och ljuset har
tagit över efter att mörkret dominerat
dygnets timmar under det senaste halvåret.
Vi blir alla positivare och mera energiska. Vi
ser alla fram emot sommaren och en ljusare
framtid.
Jag har haft den känslan redan en längre
tid, att blicka framåt. Jag har en stor iver att
jobba för mitt Österbotten. Mitt hjärta finns i
Österbotten. Där är mitt hem, min barndom
och min framtid. Jag tror du som läser det
här känner samma sak.
Under de knappt två år som jag jobbat i
Helsingfors och skapat ett kontaktnät som
behövs på den politiska arenan har jag märkt
att jag vill arbeta helhjärtat för Österbotten.
Men ensam är du inte stark. För att göra sig
hörd i riksdagen krävs enighet och ett gemensamt starkt mål dvs. ett välmående Österbotten också i framtiden.
Jag är övertygad om att partiets alla kandidater i riksdagsvalet är beredda att jobba
hårt för vårt Österbotten. Var och en på sitt
sätt. För mig är det i första hand att vi har
god sysselsättning, mår bra och får möjlig-
2
Mikko till riksdagen!
het till en jämlik och kvalitativ utbildning.
Det sägs att vi österbottningar är ett envist släkte. Klart vi är - inte skulle det ju ske
någon utveckling annars. Förresten, inte är
det väl något fel på att vara envis, bara man
inte är dumdristig.
Jag är säker på att den österbottniska envisheten är en av orsakerna till att vi lyckats
så bra i vår region. Vi tror på det vi gör.
Då vi kombinerar det med levande tvåspråkighet mynnar det ut i lyckade företagskoncept som skapat tusentals arbetstillfällen. Det får personer från övriga Finland att
avundas - de som känner till hur vi har det.
Vi måste nämligen bli bättre på att berätta
om hur framgångsrika vi är på den nationella
och internationella spelarenan. Det försöker
jag göra - så ofta som tillfälle ges i mitt nuvarande jobb!
Under den här valkampanjen har vi kandidater redan träffat massor av väljare - många
nya ansikten runt om i hela gamla Vasa län.
De flesta är glada och en del mindre glada.
Det hör till i en demokrati att vi har olika
åsikter.
Som social person trivs jag med att träffa
folk och diskutera. Varje individ bär en historia, vissa behöver mera hjälp än andra. Det
är bland annat dem som har det sämst ställt
som jag vill hjälpa.
Lusten att hjälpa och få saker att utvecklas
i sin närhet är det som får mig att jobba med
samhällsfrågor. Då du märker att du lyckas
väcks en enorm entusiasm - en passion. Passionen får dig att övervinna olusten då du tillfälligt kör på grund.
Om jag bestämt mig för att satsa på något så gör jag det ordentligt. Jag försöker
leva upp till den devisen. Det här gällde också
då jag tillsammans med fotografen skulle ta
bilden ovan i Kopparbyn i Malax. Jag kan intyga att det var en utmaning att skriva ett ord
baklänges i luften med en ficklampa under en
halvminut och samtidigt gå fem meter framåt!
Men skall det göras så skall det!
Vackert? Ja, det kan ni själva bedöma!
Du kommer alltid långt med “Allt vad du
vill att människorna skall göra
för dig, det skall du också
göra för dem!”. Jag har lusten och ivern att jobba för
allas bästa i Österbotten.
Valet är nu ditt!
I ett vägskäl
S
venska folkpartiet går till riksdagsval med devisen för ett rikare Finland. Rikedom handlar om partiets traditionellt liberala och inkluderande förhållningssätt till omgivningen.
Detta syns både i valprogrammet inför valet, men framförallt i arbetet mellan valen. Rikedom är att arbeta för mångfald, tvåspråkighet, mångkultur, respekt, men självfallet också
den tillväxt vi alla behöver för att kunna finansierna välfärden med.
Jag har alltid ogillat begreppet “ödesval”. Begreppet brukar dyka upp speciellt i medier då det ska haussas upp till en dramatisk kamp inför just det val som stundar. I
verkligheten är varje val som ett ödesval. Mellanval eller mindre viktiga val finns helt
enkelt inte.
En sak är ändå solklar. I det här valet står Finland i många avseenden vid ett vägskäl. Det här beror på den globala utvecklingen, de ekonomiska realiteterna, vår egen
samhällsutveckling och vissa speciella trender. Som uttryck för dessa kan vi nu se hur
det rör på sig på det annars så statiska partifältet.
I en situation där världen utanför köksfönstret aldrig varit lika komplicerad och globalekonomin allt tydligare påverkar politikens villkor och möjligheter, håller det
på att skapas en nästan osannolik politisk marknadsnisch: nischen för enkla
svar på svåra frågor.
Skulle det nu plötsligt ha dykt upp en kungsnyckel, som med enbart retorikens hjälp öppnar upp allt från hållbarhetsunderskottet i den offentliga
ekonomin och förlängda arbetskarriärer till klimatförändringen eller trafikpolitiken i glesbygden? Nej, någon sådan kungsnyckel finns inte.
Därför är alternativen i riksdagsvalet 2011 väldigt tydliga – som vid alla
vägskäl. Det är endera ett öppet eller ett slutet samhälle. Vill vi verkligen bygga barriärer, bryta relationer, isolera oss eller byta euron till ekorrskinn? Nej, det tror jag inte.
Vi i SFP vill ha ett öppet, inkluderande och respekterande Finland, som
fungerar som en aktiv del av den nordiska och europeiska familjen och
som bär sitt internationella ansvar för att lösa kriser och återställa humanitära missförhållanden. Vi vill ha ett öppet Finland, där människor från
andra länder, minoriteter och människor med annorlunda bakgrund kan
andas fritt.
En av SFP-ordförandes viktigaste uppgifter är att jobba för återväxten i det politiska arbetet på ansvarsfulla poster. Jag har i halvannat år
haft förmånen att ha Mikko Ollikainen som min högra hand, alltså som
ministermedarbetare. Han ansvarar för idrotts- och ungdomsfrågorna,
som berör många människor i Österbotten och i hela landet. Han har
visat sig vara en utmärkt strateg och dessutom duktig intressebevakare för sin region. När man i ministeriets korridorer hör Mikko tala
malaxdialekt i telefon vet man att det dras hemåt. Så skall det vara.
Österbotten behöver folk i riksdagen som jobbar för sina väljare.
Vi i SFP ger fyra års garanti för att våra kandidater jobbar för ett aktivare och öppnare Finland - i ordets alla bemärkelser ett rikare Finland.
Det är ett Finland där mångfald och olika kulturer värdesätts och där vi tack
vare tillväxt och hög sysselsättning garanterar välfärd åt alla. Till rikedomen hör
också en renare natur och en levande två- och flerspråkighet som garanteras av
ett brett, allmänbildande utbildnings- och högskoleväsende.
För att vi skall kunna trygga allt detta krävs av alla kommande riksdagsledamöter och ministrar tuffa beslut redan från och med denna vår. Vi i SFP är beredda att
bära ansvar och förtroendet på alla plan. Vi vill fortsätta jobba - för ett livskraftigt
Österbotten och ett rikare, öppet Finland.
Mikko till riksdagen!
MIKKO OLLIKAINEN
Stefan Wallin
Skribenten är Svenska folkpartiets ordförande
Mikko.nu
3
Mikko till riksdagen!
MIKKO OLLIKAINEN
Mikko har fötterna
på jorden trots sin
kometkarriär inom politiken
Mikko Ollikainen är fotbollsspelaren, läraren, journalisten, kommunfullmäktiges ordförande och ministerspecialmedarbetaren som nu satsar på att bli riksdagsmannen Mikko. Han är den som ger allt när han
har bestämt sig för något, men som samtidigt står med fötterna stadigt på den österbottniska jorden.
Text: Madeleine Nygrund
T
rots att 33-årige Mikko Ollikainen har
gjort något av en politisk kometkarriär har hans samhällsintresse funnits
ända sedan tonåren. Som 15-åring funderade han på hur han skulle gå till väga för att
få nya nät till fotbollsmålen i Pixne idrottshall i hemkommunen Malax. Sedan dess har
intresset för samhället och interaktionen
mellan människor bara växt. Mikko har länge
varit aktiv inom föreningslivet. Han har en
bakgrund som spelare, tränare och domare
i fotboll, ishockey och rinkbandy. Han jobbade länge ideellt för den lokala tv-kanalen
Malax-tv, både framför och bakom kameran
och på senare år har han hjälpt till med marknadsföringen kring Malax ungdomsförenings
revyer.
– Jag har inte hunnit delta som skådespelare i revyerna men som kommunpolitiker
har karaktären Mikko ändå funnits med, säger Mikko.
Kommunikation har gått som en röd tråd
genom allt Mikko har företagit sig. Från tiden
på lokal-tv, via tränarperioden och till jobben
som lärare och journalist.
– Jag är väldigt social till min natur och
tycker om att ha att göra med människor. Politik handlar ju också om kommunikation. Jag
reflekterar mycket över vad jag säger, jag är
källkritisk och vill ha belägg för det jag pratar om, säger Mikko.
Röstmagnet i kommunalvalet
Mikkos första politiska uppdrag var som chef
för Håkan Nordmans valkampanj inför riksdagsvalet 2007. Det blev en lyckad kampanj
och efter valet jobbade han ett tag som riksdagsassistent åt Nordman.
– Tidigare hade jag bevakat politiska val
som redaktör för Vasabladet och Yle. Som
4
Mikko till riksdagen!
journalist plockar man fram vissa frågor som
man försöker åskådliggöra för folket. Som
kampanjledare har man däremot hand om
helhetsperspektivet, säger Mikko.
Mikko agerade också kampanjchef för
Anna Bertills i europaparlamentsvalet 2009
och då hade han redan ett eget lyckat val i
bagaget. Han blev röstmagnet i Malax i kommunalvalet 2008 och som en följd även fullmäktiges ordförande.
– Jag var litet av ett oprövat kort som ordförande men det har fungerat bra. Jag har
satsat hundratals timmar för att läsa in mig
på lokalpolitik.
Att han över huvud taget ställde upp i valet
beror mycket på att det hade bildats en stödtrupp som jobbade på att övertala honom.
– Det fanns ett gäng som ville få in en
yngre förmåga i kommunpolitiken och på
längre sikt även i rikspolitiken. Jag kom ju
också utifrån, jag hade ingen bakgrund i partipolitiken. Jag tror det är viktigt att få in nya
människor och nya funderingar. Det ska vara
en kombination av nytt och gammalt, säger
Mikko.
Efter en tid som klasslärare i Övermalax
skola och som koordinator på forskningsinstitutionen Mediacity vid Åbo Akademi,
pendlar Mikko sedan 2009 mellan Malax och
Helsingfors där han arbetar som specialmedarbetare för kultur- och idrottsminister Stefan
Wallin. Rent praktiskt fungerar det så att han
är tisdag till fredag eftermiddag i Helsingfors
och resten av tiden i Malax.
– Jobbet i Helsingfors är väldigt mångsidigt, en praktisk statskunskapsskola. Jag har
skapat ett stort kontaktnät där och jag har
lärt mig rutinerna och beslutsgången, säger
Mikko.
Han ser inget problem i att kombinera
kommunpolitiken med ett arbete i riksdagen.
– Jag ser det snarare som en fördel, om
inte en förutsättning, att riksdagsledamöter
har en lokal förankring så att man ser hur
besluten verkställs i praktiken. Redan nu har
jag stor nytta av rikspolitiken i lokalpolitiken.
Jag vet till exempel varifrån det lönar sig att
söka pengar till bland annat ungdomssektorns verksamhet.
Hjärtat i Österbotten
Mikko drivs av en vilja att hjälpa människor
och att göra något gott för stället han bor på.
Förutom ordförande i kommunfullmäktige i
Malax sitter Mikko även med i fullmäktige för
Vasa sjukvårdsdistrikt, Österbottens förbund
och K5. Han är också ordförande för Malax
idrottsförening. Hans hjärta ligger i Österbotten och han vill vara regionens intressebevakare även på riksnivå.
– Andra viktiga frågor jag vill lyfta fram
är arbete, utbildning och välmående. Vi behöver ett skattesystem som uppmuntrar till
arbete och en högklassig utbildning som står
sig i internationell konkurrens och som uppmuntrar till fler språk, inte färre. Vi behöver
också satsa på välmående. Kultur och idrott
gör att vi orkar och trivs bättre, både fysiskt
och psykiskt.
Mikko vågar satsa högt och går det som
han hoppas så blir han den yngste SFP:aren
från Österbotten som kommer in i riksdagen.
– Om jag bestämmer mig för något så går
jag in för det till 100 procent. Men jag kommer alltid att ha fötterna på jorden och vara
samma Mikko ändå.
Redan nu har jag stor nytta av rikspolitiken
i lokalpolitiken. Jag vet till exempel
varifrån det lönar sig att söka pengar till
bland annat ungdomssektorns verksamhet.
– Mikko
Mikko.nu
5
Tre generationer Björni i
Kristinestad: Kaj och Jim
med sönerna Morris, åtta
år och Milton, fem år.
K
aj Björni är nybliven pensionär
efter 40 år inom kommunal förvaltning. Jim är redaktör på YLE, eller
”Strömsösnickaren” i mångas ögon. Han
pendlar till jobbet i Vasa.
– Ifall man ser sitt jobb som en transportsträcka till veckoslut och semestrar tror jag
att 200 kilometer per dag kan kännas långt.
Då jag ser mitt arbete så pass intressant som
jag gör blir pendlingen ett mindre bekymmer, men rent allmänt sett tycker jag att bra
vägar och goda kommunikationer är en förutsättning för ett liv på avstånd från centralorterna.
Kampen om
resurserna är stenhård
Tre generationer Björni förevigade på bild utanför nya simhallen i
Kristinestad. Samtalet runt cafébordet en stund senare kretsar kring
politik och det kommande riksdagsvalet. Kaj Björni och Jim Björni
vill ha ett levande Finland också utanför så kallade metropolområden och de stora städerna. Allt stort är inte vackert, decentralisering
kan ibland vara klokare än centralisering.
Text och foto: Lisbeth Bäck/ Kustmedia Ab
6
Mikko till riksdagen!
Särskilda behov och problem
De ger Kristinestad pluspoäng som bostadsort.
– Bra basservice, gott om möjligheter till
fritidssysselsättning, stämning och miljö
som passar de mest kräsna finsmakare.
De inser ändå bräckligheten vad gäller
kvalitet och kvantitet, hotbilder i servicen
och ovissheten kring framtidens kommunoch andra förvaltningsstrukturer.
– Kampen om resurserna är stenhård. Det
behövs helt klart stora städer och tillväxtcentra och deras problem/behov ska vi inte
blunda för. Men utan en aktiv regionpolitik
och en klok socialpolitik får vi allt för ojämn
utveckling, ökad utslagning och större motsättningar i samhället. Det vinner ingen på.
– Illavarslande signaler är exempelvis
minskade anslag för vägar och annan infrastruktur i glesbygden. Det blir lätt en ond cirkel då tillväxt betyder tilldelning av resurser,
tillbakagång mindre anslag.
– En del av utvecklingen bestäms av andra
än riksdagen och många beslut fattas inte
ens på nationell nivå. Likväl fattas många beslut i riksdagen som rör vårt dagliga liv: skatter, pensionsålder, barnbidrag, studiestöd,
hälso- och sjukvård, energipolitik med mera.
Därför är det viktigt vem som företräder oss i
riksdagen, hur vår ledamot röstar och agerar.
Påverka och kommunicera
Far och son Björni räknar upp vilka egenskaper de tycker att en bra riksdagsledamot ska
ha: teoretisk grund, språkkunskaper, samarbetsvilja och förmåga att skapa nätverk.
– Framtidens politik beror i hög grad på
hur politikerna klarar dialogen med medborgarna. Det gäller att kunna påverka och kommunicera, balansera förväntningar, ha rätt
tidsperspektiv men också inse sina begränsningar.
Mikko till riksdagen!
MIKKO OLLIKAINEN
Mikko om...
A
Adoptionsrätt åt homopar – Varje barn har
rätt att få växa upp i en trygg omgivning där
det omges av människor som älskar en. Den
sexuella läggningen avgör inte hur bra man
är som förälder. Så ja till adoptionsrätt.
Jonathan Åstrand
Hårdare och medvetnare träning. Och en naturlig talang, förstås.
Det är hemligheten bakom Jonathan Åstrands framgångar i vinter.
Närpeskillen har flugit fram på löparbanorna och har nu siktet inställt på VM i Sydkorea.
Text: Christoffer Thomasfolk Foto: Jyrki Tervo
D
en riktiga tävlingssäsongen har inte
ens börjat. Men det har inte hindrat
Jonathan Åstrand att skörda framgångar på inomhusbanorna i vinter. Närpeslöparen har putsat rekord efter rekord och
besegrat bland annat svenske Johan Wissman på 200 meter två gånger i följd.
– Det har gått riktigt bra i vinter och jag
är nöjd med vad jag har presterat. Det enda
som stör mig nu är en skada i knäet, säger
Jonathan Åstrand, som representerar IF Kraft.
Det är första gången på länge som Åstrand
dras med en skada, som faktiskt hämmar träningen en aning.
– Det handlar om ett senfäste i knä som
krånglar och nu har jag inte kunna träna
ordentligt på några veckor. Det är bara att
vänta ut skadan och jag tror inte att det ska
bli några problem i sommar.
Tränar på Teneriffa
25-åringens elitsatsning som kortdistanslöpare tog fart för flera år sedan. På somrarna
tränar han hemma i Närpes medan han på
vintern spenderar flera månader på Teneriffa.
– Jag och de andra landslagslöparna hyr
en lägenhet på Teneriffa och i år har jag varit
över fyra månader där och tränat.
Under vinterhalvåret tränar han också i
Botniahallen, men det är vistelsen utomlands
som möjliggör satsningen på elitidrott.
– Förutsättningarna finns här på somrarna, men på vintern är det Teneriffa som
gäller. Det är den enda lösningen och jag är
ändå nöjd med förutsättningarna här i Österbotten. Jag vet inte riktigt hur man skulle
göra för att göra det bättre.
Åstrand varken studerar eller arbetar, utan
satsar enbart på löpningen i dagsläget. Han
får bland annat ekonomiskt understöd av Undervisnings- och kulturministeriet samt mindre stipendier av Närpes stad.
– Jag klarar mig på understöden och behöver inte heller betala hyra när jag tränar
utomlands. Jag blir inte rik, men klarar mig.
När man som idrottare har kommit över en
viss gräns och gör bra ifrån sig börjar stödmekanismerna fungera av sig själv, förklarar
han.
Vill klara kvalgränsen till VM
Säsongens stora mål är tvåhundra meter i VM
i Sydkorea. För att kvalificera sig dit måste
han putsa utomhusrekordet och klara gränsen på 20,70.
– Det ska vara helt möjligt för mig att komma ned på en sådan tid. Om jag tar mig dit
siktar jag på en kvartsfinalplats och målet är
att få löpa två lopp i Sydkorea. Men vi får se
hur det blir och allt hänger på om jag lyckas
hålla mig skadefri.
Det är troligt att Åstrand kan komma ner
på snabbare tider redan i år. Det innebär att
Tommi Hartonens finländska utomhusrekord
på 200 meter – 20,47 – kan vara i fara i sommar.
– Förra året sa jag i en intervju att jag ska
slå hans rekord inom två år. Nu har jag på ett
år tagit inomhusrekordet av honom, vilket
var första steget. Det är inte en omöjlighet
att jag kan slå hans utomhusrekord redan i
sommar, säger Åstrand och skrattar.
Alkoholbeskattning – Alkoholkulturen i
vårt land är fortfarande inte sund. Den har
lett till att både utslagning och missbruk inte
är så ovanligt som det borde vara. En hårdare
beskattning av alkohol kan styra en viss del
av konsumtionen men är ingen helhetslösning. Att förhindra utslagning redan i tidig ålder och att inleda systematisk uppföljning av
unga vilsna i form av uppsökande ungdomsarbete är en bättre fungerande lösning.
Arbetslöshet – måste minskas ytterligare
även om vi i Österbotten har en bra statistik
att visa upp. Min utgångspunkt är att ingen
vill vara arbetslös. Varje individ måste få möjligheter att komma in i arbetslivet. Det krävs
resurser och i vissa fall ändringar i lagstiftningen för att göra det här lättare.
Arbetskarriärernas längd – För att klara
av vår välfärd måste våra arbetskarriärer bli
längre. Det är ett sätt att trygga högklassig
skola och omsorg. Arbetskarriären förlängs
genom att vi kommer tidigare ut i arbetslivet
och trivs bättre på jobbet.
B
Bilbeskattning – Vår bilpark är hopplöst föråldrad och vi borde definitivt lätta på beskattningen för nya bilar, däribland miljövänligare
alternativ.
Byråkrati – finns det bevisligen för mycket
av och den måste minskas, bland annat inom
jordbruket. Det skall inte krävas att man fyller
i 16 blanketter för att få försäljningstillstånd
till en danskväll. Det tar död på företagsamhet och medborgaraktivitet.
E
Energisparande – kan vi alla bidraga till.
Redan genom att släcka lamporna oftare och
använda till exempel LED-lampor sparar vi
mycket energi. I Vasa finns Nordens största
energiteknologikunnande, det borde vi marknadsföra oftare.
Europeiska unionen – en fortsatt garant för
fred och säkerhet samt ekonomisk stabilitet.
Påverkar vår vardag allt mera.
(forts.)
Mikko.nu
7
F ö l j M i k k o s vä g t i l l r i k s d a g e n på w w w. m i k k o . n u
En röst på SFP är en röst
för ett framåtinriktat
Finland!
R
iksdagsvalet nu i april blir ett EU-val – ett val där finländarna tar ställning till vilken Europapolitik som skall föras under de kommande fyra åren. I skrivande stund tyder mycket på att
den politiska kartan i vårt land kommer att ritas om en del, ifall Sannfinländarna går framåt
så mycket som opinionsmätningarna tyder på. Partiet går till val med ett EU-kritiskt budskap. Att
vara kritisk till EU måste i sig anses vara legitimt. Själv är jag som europaparlamentariker också kritisk till flera saker inom EU – även om jag i grund och botten är en Europavän. I Sannfinländarnas
EU-kritik har dock helhetsanalys och kunskap ersatts med okunskap och förenklade sanningar. Ett
gott exempel på det, är partiets idé om att spara 200 miljoner på medlemsavgiften till EU. Poängen
är att inget land de facto erlägger en medlemsavgift till unionen. Den del av medlemsavgiften som
kommer från medlemslandets budget är bunden till landets bruttonationalprodukt. Det enda sättet
att uppnå sannfinländarnas mål är således en sänkt finländsk bruttonationalprodukt, något som
knappast vore önskvärt för vårt samhälle. Sannfinländarna är inte de enda som uppvisat populistiska tag i EU-debatten. Socialdemokraterna, som i tiden förde in oss i eurosamarbetet, har valt
att i riksdagen motsätta sig nödlånen till Grekland och Irland. Och visst är lånen politiskt
motbjudande, men i sista hand är lånen också i vårt eget intresse. Ett kollapsat EU-land
skulle resultera i en enorm negativ dominoeffekt för hela ekonomin i Europa, och skulle i
förlängningen ha blivit otroligt dyrt för den finländska skattebetalaren.
Finland har en stor nytta av sitt medlemskap i den Europeiska unionen. Framför allt
handlar nyttan om den gemensamma inre marknaden som innebär att vår exportdrivna
ekonomi fritt kan sälja sina produkter och tjänster på en marknad med 500 miljoner
konsumenter. Vår hemmamarknad är nu hundra (!) gånger större än vad den var
före EU medlemskapet. På längre sikt håller dock Europa nu på att halka efter i
dagens hårdnande globala konkurrens där växande ekonomier, framför allt i
Asien, kör om oss på många områden. Nokia är här ett bra exempel. Vi bör
svara på de här utmaningarna och då är det rätta svaret inte ekonomisk
protektionism i Europa, utan det motsatta. Vi behöver mer samarbete
inom EU, större satsningar på innovation och forskning och ett stabilt
finanssystem, om vi ska klara oss i framtiden.
Förra gången finländarna gick till valurnorna handlade det om valet
till Europaparlamentet. Svenska folkpartiet var då utmanare i ett val
där många olyckskorpar tippade att vi skulle mista vårt mandat
i parlamentet. Våra väljare visade dock att de ville ha SFP med
på den europeiska politiska arenan och vi knep ett mandat.
Ett mandat som jag är stolt att förvalta. I riksdagsvalet är
ambitionen att välja in fyra stycken ledamöter från Svenska
folkpartiets lista i Österbotten. Det här kommer att lyckas om både partiet och väljarna uppvisar samma aktivitet som i Europaparlamentsvalet sommaren 2009.
Kandidatutbudet i Österbotten är sällsynt bra med
så väl unga som äldre utmanare, kombinerat med
tre sittande ledamöter som ställer upp för omval
samt ett ledigt mandat efter Håkan Nordman. Det
betyder tuff konkurrens om mandaten.
Med tanke på de strömningar som finns i vårt samhälle är jag mera övertygad än någonsin om att ett parti
som SFP behövs i regeringen. Bland andra frågor som berör tolerans, det svenska språkets ställning och EU kommer
att bli knäckfrågor då det nya regeringsprogrammet skall
förhandlas fram. Här behövs våra värderingar och
idéer. En röst på Svenska folkpartiet är en
röst för ett framåtinriktat Finland!
Carl Haglund
Skribenten är SFP:s europaparlamentariker
8
Mikko till riksdagen!
Mikko till riksdagen!
MIKKO OLLIKAINEN
Mikko om...
F
Fackföreningsrörelsen – viktig men står
inte riktigt för fullständig jämlikhet. Fortfarande är det vissa sektorer, fackförbund och
intressebevakare, som är mycket starkare än
övriga. De kvinnodominerande yrkena företräds oftast av fackförbund som inte har samma påverkningsmöjligheter.
Fertilitetsvård – blir allt vanligare och borde
ersättas ekonomiskt i högre grad än nuvarande system.
Hemkomstångest
D
et värsta med att jobba inom internationell krishantering är inte att bo i plåtbaracker,
ständiga magplågor på grund av bristande hygien eller ökensand innanför kalsongerna.
Det värsta är inte ens det konstanta hotet från en varierande skara knäppgökar som
vill ta livet av alla som försöker få till stånd lag och ordning, (så knäppgökarna ska få syssla
med till exempel sin heroinsmuggling i fred). Nej, konstigt nog är det värsta med uppdragen i
oroshärdar utomlands det att komma hem.
Kulturchocken är alltid värst då man kommer hem. Det fick jag höra redan första gången
då jag skulle ut, hösten 2004 då jag skulle som fredsbevarare till Kosovo. Jag trodde förståss
inte på det här och glömde hela saken. Tills jag kom hem. Det började redan på flygfältet. Mitt
i vimlet blir jag plötsligt varse om att min pistol är borta och får panik. Av gammal vana har
jag i en folksamling fört handen på sidan av låret för att säkerställa att ingen liten tiggarunge
knycker pikadollan. ”Lugn. Du ska inte mera bära vapen. Den är inte borta, du har lämnat in
den. Den är inte din mera. Så ja. Andas.”
Nästa prövning infaller då jag får tag på ett Vasablad. ”Svenskfinland är i kris” säger ledaren.
Artiklarna handlar om livsfarliga gungor i en lekpark och gropar på en grusväg i Kvevlax. I
insändarspalten är det också kris. Radio Vegas musikval förorsakar starka känslosvall och ångest bland läsarna. Jag känner blodet rusa till och kinderna blossa. Barnen har i alla fall gungor
och det finns inga gamla flygbomber i lekparken så vad klagar ni för?! Skulle ni ha sett vägarna
i Kosovo efter ett regn, skulle ni inte ens märka groparna i er grusväg! Och om Svenskfinland
är i KRIS, vad ska man då kalla läget där folk bränner hus för att man talar fel språk? ”Sätt bort
Vasabladet. Så ja. Nej, läs absolut inte insändarsidan. Andas.”
Så småningom har jag lärt mig att hantera hemkomsten. Men fortfarande är det ofta ren och
skär raseri jag känner. Raseri över att folk klagar fast de egentligen har det så bra. Samtidigt
har jag börjat förstå att mängden problem en människa har tycks vara konstant. Föreligger
inte fara för liv, blir det största problemet bristen på mat. Har jag ett varmt hem, blir mitt
största problem att snöplogarna väcker mig på morgonnatten. Det finns sjukdom, olyckor,
fattigdom och elände i Österbotten också. Bara för att barnen i Afghanistan trängs i tältskolor
ska inte våra barn gå i mögelskadade skolor. Andra vägen: barnen i Afghanistan slutar inte
svälta, om skolbarnen i Malax får dålig mat. Vi har det bra för att någon jobbat för det och för
att någon fortsätter att jobba för vår gemensamma välfärd. Välfärd varken tillkommer eller
upprätthålls av sig själv. Men ibland önskar jag på riktigt att vi skulle komma ihåg att vara
tacksamma någon gång också. Och kanske vara mer beredda att hjälpa de som ännu inte kan
hjälpa sig själva.
En dag flera veckor efter hemkomsten från Kosovo blev jag rörd till tårar för att jag såg
en brandbil. Vad vi har det bra! Om en olycka är framme finns det nödnummer att ringa, det
finns yrkeskunnigt folk som kan släcka, rädda och ta mig till sjukhus. Jag behöver inte muta
räddningspersonalen och de hjälper mig fast jag talar svenska. Allt det här kan en stor del av
världens befolkning bara drömma om. Då jag kom hem från Afghanistan några år senare såg
jag potentiella självmordsbombare och vägrensbomber lite här och var. Mardrömmar ser jag
fortfarande. Och Vasabladet skriver att Svenskfinland är i kris. Men jag har lärt mig att vänta
några veckor med att läsa tidningarna. Ungefär samtidigt som jag börjar läsa igen, brukar jag
börja reta mig på dålig musik på radion.
Elli Flén
Kommunikationskonsult och vårdledig världsförbättrare
Förbud mot sexköp – Trots att ett förbud
inte eliminerar problemet så är det oerhört
viktigt att man visar att samhället inte godkänner det att man köper någon annans
kropp.
Företagande – är otroligt viktigt för Österbotten. Vi har duktiga företagare och därför
är också vår arbetslöshetsgrad låg. Vi borde
aktivare föra in element av företagsfostran i
grundskolan och låta småföretagens verksamhet komma till tals i ett tidigt skede. Problemet är att det idag inte finns någon övergripande fostran i just hur vi kan skapa ett
eget arbete.
G
Gratissvenskan – kan också kallas nyttosvenskan. Två nationalspråk berikar och
språkfrågan har tyvärr gjorts till slagträ i debatten. Jag vill här citera min tidigare kollega
sportjournalisten Kaj Kunnas i en debatt om
just svenska språket; ”Vad är problemet”?
H
Höjning av pensionsåldern – Den verkliga pensionsåldern är idag knappt 60 år. Den
borde vi höja med några år. Hur vårt samhälle
funkar och ska funka om 10 år är beroende av
hur snabbt vi får ut unga i arbetslivet och hur
vi kan hålla dem som närmar sig pensionen
lite längre arbetsföra och motiverade. Kolla
också under temat arbetskarriärernas längd!
I
Invandring – ser jag positivt på. Vi behöver
invandring både som arbetskraft och som en
förnyelse av samhället. Samhället växer om
man får nya impulser. Ett slutet samhälle bådar inte gott för framtiden.
(forts.)
Mikko.nu
9
Mikko till riksdagen!
MIKKO OLLIKAINEN
Med iver att lära såväl
barn som studerande
Större förväntningar och fler uppgifter för läraren. Från förberedande till mera vetenskaplig utbildning. Sämre läsförmåga bland eleverna men bättre tekniska förutsättningar - lärarutbildningens grand
old lady Benita Kavander har hunnit se läraryrket förändras mycket
under sina snart 43 år som lärare.
Text: Jonna Granqvist Foto: Linus Lindholm
S
edan 1974 när lärarutbildningen blev en akademisk utbildning och flyttades från Ekenäs
Seminarium till Vasa har Benita Kavander jobbat vid Vasa Övningsskola som klasslärare och
som koordinator för praktikutbildningen inom klasslärarutbildningen vid Åbo Akademi.
– Lärarutbildningen har gått från att vara en konkret förberedande utbildning för läraryrket till
att bli vetenskapligt inriktad. Att pedagogiken har en så framträdande roll i lärarutbildningen är
naturligt och viktigt. Samtidigt kan jag tycka att det är synd att det inte fokuseras ännu mer på
lärarrollens många olika dimensioner när man utbildar lärare. Idag består endast ca 7 % av stu-
10
Mikko till riksdagen!
dierna på 300 studiepoäng av praktik, vilket
jag är verkligt bekymrad över, säger Benita
Kavander.
Kavander ser klasstorlekar som en av de
viktigaste faktorerna som påverkar grundutbildningen idag.
– 15-20 elever per klass ser jag som optimalt. En klass fungerar inte med för få eller för många elever. Byskolor fyller en viktig
funktion, men inte till vilket pris som helst.
Jag tycker att man noga måste fundera på
för- och nackdelar innan man beslutar om att
dra in byskolor. De behövs på landsbygden
och erbjuder ofta en bra lärandemiljö. Därmed inte sagt att man ska hålla kvar skolor
till vilket pris som helst om det inte finns
elevunderlag.
Kavander ser gärna att grundskolans timplaner byggde på fler timmar.
– Barn är på dagis hela dagarna från att
de är små. Varför ska då de yngsta eleverna
skickas hem från skolan redan 12.30? Längre
skoldagar behöver inte betyda fler timmar
matte per dag. Man kunde utöka timantalet i
ämnen som gymnastik, musik och teckning.
Med mer sådan verksamhet kunde elevernas
trivsel och välmående i skolmiljön öka, och
eleverna skulle ha tillgång till strukturerad
verksamhet.
Läroplanen säger att lärare ska undervisa
och fostra, och läraren får ofta agera mamma,
pappa, farmor och barnskötare på samma
gång som de ska sköta lärarrollen. Samtidigt
ska allt som sker i samhället snabbt integreras på ett eller annat sätt i utbildningen.
– Föräldrar har i alla tider brytt sig om sina
barn, men idag finns förväntningar hemifrån
på att läraren ska ta hänsyn till alla elevers
individuella situation, vare sig det gäller semesterresor eller problem i hemmet. Att ta
individuell hänsyn till alla elever och dessutom till allt som sker i samhället är en utmaning för läraren, det går inte att komma ifrån,
säger Kavander.
Under sina år som lärare har hon märkt en
försämring i elevers läsförmåga.
– Försämringen gäller inte bara att kunna
läsa. Även förmågan att förstå vad man läser och intresset för att läsa har minskat. Att
kunna läsa är nästan det viktigaste man lär
sig i skolan. Kan man läsa lär man sig nog
skriva med tiden.
– Orsaken är delvis den tvåspråkighet vi
eftersträvar idag. Att kunna både svenska
och finska är mycket viktigt. Därför är detta
en utveckling vi får lov att ta, dock på bekostnad av svenskan, säger Kavander.
Hon anser att teknikens möjligheter är en
av de stora fördelarna med den moderna skolan. Informationen är lättillgänglig och det är
enkelt att skriva och ändra text, jämfört med
tidigare när man använde skrivmaskin. Och
att visa en filmsnutt på en lektion kräver inte
en timmes förberedelser längre.
– Tekniken har berikat undervisningen och
också gett möjligheter till en ledigare kontakt mellan skolan och föräldrarna. Det är
enklare att få ut information till föräldrarna
jämfört med när man skickar hem lappar
med barnen. Man får en mer vuxenkontakt,
säger Kavander.
Mikko om...
J
Jordbruksstöden – är ett måste i den värld
vi lever i. Vi behöver mera närproducerat
och ekologiska alternativ och med tanke på
det ogynnsamma läge Finland har med långa
kalla vintrar behövs stöd för att kunna bedriva jordbruk.
Jämställdhet – Trots att vi kommit en bit på
vägen är det ännu en bit kvar till ett jämställt
samhälle. Kvoter är inte någon helhetslösning i någon riktning. Attitydförändring sker
inte heller förrän var och en tar sitt ansvar i
debatten och i vardagen.
K
Kommunfusioner – På finlandssvenskt
håll bör vi vara ett steg före och hitta egna
lösningar! En del är oundvikliga pga ny samhällsstruktur och nya krav. I Österbotten har
en del hänt redan och det är gott att det görs
på eget initiativ. Den kommunala självbestämmanderätten skall respekteras.
Konkurrensutsättning av offentliga
servicen – Det är individen som skall sättas
i centrum, inte traditioner. Även den offentliga servicen kan må bra av en viss konkurrensutsättning inom t.ex. vården. Dock krävs
en tydlig övervakning från myndighets håll.
befogad. Slutdeponeringen av kärnavfallet
måste vara i skick till de lov som beviljades
i somras.
Kultur – finns det många olika former av
och vi borde bli bättre på att konsumera
kultur. Den ger människan välbehag och avkoppling, vilket gör att vi orkar bättre med
vardagen, såväl hemma som i jobbet. Jag förespråkar användningen av kultursedlar.
L
Kvarkentrafiken – måste stödas av både
den finska och svenska staten. Kvarkentrafiken har tyvärr underprioriterats de senaste
åren. Nytt fartyg är önskvärt. En fungerande
båttrafik gör att vägarna öppnas i båda riktningarna. För transporter är det en nödvändighet. För att inte tala om våra kulturella
band.
Kärnkraft – Vi behöver olika typer av energiformer i framtiden. Min åsikt är att vi i
Finland ska vara självförsörjande i vår energikonsumtion. För att klara av den här målsättningen krävs att vi också har kärnkraft,
vilket vi har redan nu. Innan jag tar ställning
till den eventuella tredje reaktorn i Lovisa vill
jag se tydliga uträkningar på att Lovisa 3 är
Legalisering av cannabis – En legalisering
ger fel signal. Vi har redan nu problem med
olika former av missbruk och rätta vägen att
lösa de frågorna är inte att försöka få en ny
drog legaliserad.
Läkarbrist – ett stort bekymmer i hela vårt
land. Läkarutbildningen bör, åtminstone den
svenskspråkiga, utvecklas för att bättre motsvara behoven.
M
Militärtjänstgöring – För att försvaret
skall vara trovärdigt ska nuvarande system
bibehållas. Jag ser gärna att fler kvinnor aktiverar sig i försvaret.
(forts.)
3) Du har blivit känd för att du fixade
Replotbron, vilket Du inte har hymlat med.
Varför är vi österbottningar ofta alltför
försiktiga med att “dra hemåt?
– Jag gjorde nog viktigare saker. Bron blev
symbol och det får den vara. Vi är snarare
dåliga på att marknadsföra oss. Lite i onödan piskar vi oss själva. Sund självkänsla är
viktig och att man tror på sig själv. Man ska
ha en bra balans mellan självkritik och självkänsla. Då har man en realistisk bild av sig
själv och lättare att få andra med sig.
4) Varför är det viktigt att SFP är med i nästa
regering?
– Ett parti som vill ha inflytande ska sitta i
regeringen. Där fattas besluten. Opposition ska
va en övergångsperiod. Det är inte ett självändamål att vara i regeringen men i princip viktigt.
5) Hur arbetade Du under Din första valkampanj
och hur kändes invalet?
Sex frågor till
Ole Norrback
1) Varför är det viktigt att ha egna
intressebevakare från regionen i riksdagen?
– Det är inte mantalsskrivningsorten som
är viktig utan det viktiga är att du kan din
hemregion. Samtidigt måste intressebevakare ha en bredare repertoar och allmänna
politiska värderingar. Det är bara på det sättet som man kan få inflytande och sen efter
det dra hemåt.
2) Vad kan en intressebevakare konkret göra?
– Lyfta fram de rätta frågorna, I synnerhet
är Österbotten beroende av internationell
politik eftersom exporten är så viktig i vår
region. Som österbottnisk måste du ha goda
internationella utblickar. Ibland är världshandelsorganisationen och EU viktigare än Finland.
– De är så länge sen så jag kommer inte
ihåg. Målet var klart och jag var nöjd. Metoderna att göra val har förändrats. Det har
alltid varit svårt, men med annorlunda metoder. Nu kan man nå folk på så många nya
sätt, till exempel via nätet. Politiken uppfattades som viktigare på 70-talet vilket är fel,
det är alltid lika viktigt.
6) Vad är Ditt råd till Mikko under pågående
riksdagsvalkampanj?
– Jag ger samma råd som jag ger till alla
kandidater. De ska vara sig själva och tydliga
och klara i sitt budskap.
Mikko.nu
11
Därför att det
spelar roll!
Stefan Väglund mår bra när
han får delta i skapande
processer tillsammans med
trevligt folk.
– En röst på SFP är en röst
till partiet som hjälper
ens egen, eller en annan
kandidat, att bli vald.
Han sitter i soffan
– för soffliggare faller
honom inte i smaken...
– Kom inte och säg att det inte spelar roll, börjar Stefan Väglund
i Malax. Det spelar roll att vi engagerar oss, att vi röstar och bryr
oss i samhällsutvecklingen. Det spelar roll att vi kan vända oss till
en riksdagsledamot med lokalkännedom och att vägen till riksdagen
blir så kort som möjligt.
Text och foto: Lisbeth Bäck/ Kustmedia Ab
E
n enda person kan påverka, kan bidra
till förändringar, och det börjar med
att man framför sin åsikt, säger Stefan
Väglund. Politik är en lagsport. I riksdagen
ska man kunna se helheter och ingen politiker kan uträtta mirakel för alla. Men om du
ger sitt stöd till den du tycker har dina egna
värderingar kan du åtminstone lita på att det
jobbas åt rätt håll.
- Vi ska se till att tröskeln är låg den dag vi
själva vill ta kontakt eller behöver hjälp. Och
vi ska höja på hatten för dem som ställer sig
till förfogande.
Värdegrunder
Väglund är en man i sina bästa år, 41. Han
är byggmästare/arbetsledare vid jordbyggnadsföretaget Bröderna Hemming Ab. För
närvarande leder han utbyggnaden av en
bredbandsmotorväg från Ryssland till Åbo.
Han är gift med Susanna och pappa till Valter,
10 år och Oskar, 8 år. Han är Malaxbo och han
bryr sig.
Han tycker att det finns mycket som fungerar bra och sådant som kunde fungera bättre.
– Vi ska stöda barnfamiljer. Levnadskost-
12
Mikko till riksdagen!
naderna får inte vara avgörande vid valet av
att bilda, eller utöka, sin familj. Barnen är vår
eftervärld och de ska bygga framtidens Finland.
– Vi ska stöda föreningsverksamhet i olika
former. ”Ti arbet ilaag” kryddar livet på många
sätt och fostrar goda ledare.
– Jag tillåter mig att tvivla på att stort är
lika med bra och tycker det är en självklarhet
att arbeta för svenska språket. Jag anser att
pensionsåldern inte ska höjas, utan att studietiden istället kan förkortas då min åsikt
är att man ska arbeta när man är ung. Och
så står jag för ganska många andra åsikter
också, säger han och ler.
En förmåga och resurs
– Mikko Ollikainen är en förmåga, en verklig resurs. Han är oblyg, kan nätverka och förhandla. Har framtiden för sig inom politiken
och har redan gedigen erfarenhet. Det går att
diskutera med honom och han känner vår
Österbottniska verklighet.
– Det är mycket bättre att ha en person
från nejden i riksdagen än att inte ha det.
Därför jobbar jag för Mikko Ollikainen.
Mikko om...
Motion – ger i likhet med kultur individen välbehag. Den får oss att orka bättre och ger oss också
bättre självförtroende. Det kostar landet 400 miljoner varje år pga att vi rör på oss för lite. Vardagsmotionen är ytterst viktig. Ta hellre trapporna än
hissen!
N
Nato – en viktig försvarsallians där Finland redan
finns med i kulisserna. Vi har ingen brådska att bli
medlem i Nato, som har en viktig roll i krishanteringen. Natos roll har ändrat märkbart sedan kalla
kriget. Ser just nu mer fördelar än nackdelar med
ett medlemskap, speciellt om Sverige blir medlem
bör vi fundera på det. En rådgivande folkomröstning skall avgöra ett eventuellt medlemskap.
P
Politiska utnämningar – en naturlig del men de
bör göras transparenta. I frågan om statliga tjänster måste urvalskraven gälla samtliga sökande och
full transparens måste råda.
Psykiatrisk vård – bör göras bättre i förebyggande syfte. I dag lämnas många att hänga utanför
systemet och får aldrig den uppföljning de behöver.
Hälsovårdscentralerna, som ofta är den första instansen, borde reagera i tidigt skede.
Pälsdjursuppfödning – viktig och laglig näring
som fått utstå mycket orättvisa. Djurens välbefinnande är viktigt och ska givetvis övervakas
noga,vilket redan görs. Pälsdjursuppfödarna behöver nu arbetsro.
R
Rasism – kan bara motarbetas om vi alla, speciellt
de folkvalda, förstår vad det handlar om och inte
håller tyst. Att utesluta någon ur samhället för att
språket, religionen eller hudfärgen vittnar om annan
landstillhörighet är förödande för hela mänskligheten. Och det finländska samhället skulle stagnera.
S
Skarvar – Skarvarna är ingen naturlig del av vår fauna och därför bör stammen minskas! Jakten kunde
inriktas mera på att vi ser skarven som en resurs.
Skärgården – Vi bör skydda naturen och vår skärgård med de medel som behövs. Detta får inte ske
på bekostnad av lokalbefolkningen. Naturen och
skärgården tillhör invånarna, inte myndigheterna.
För en stor del av oss österbottningar är skärgården en helig plats där vi finner ro och där vi laddar
batterierna.
(forts.)
Mikko.nu
13
Från vänster Jessica Reinilä, Joakim Vest och Carola Bengs-Lattunen.
Familjär arbetsstämning
på Dermoshop
Berättelsen om företaget Dermoshop i Korsnäs är litet av en framgångssaga. Företaget som specialiserat
sig på försäljning av hudvårdsprodukter och kosmetika på nätet har vuxit enormt de senaste fem åren, tilldelats många utmärkelser och erövrat nya marknader utomlands. Men trots alla framgångar ligger företagets hjärta alltjämt i Korsnäs.
Text och foto: Madeleine Nygrund
D
ermoshop valdes till årets företag
i Finland år 2006 och till Österbottens starkaste företag år 2007. Förra
året utsågs det egna varumärket Dermosil
till det högst värderade varumärket inom
sin bransch i Finland, enligt en undersökning gjord av Taloustutkimus och tidningen
Markkinointi&Mainonta.
Till koncernen hör numera även tre dotterbolag i Sverige, Estland och Ryssland. Totalt omsatte koncernen omkring 25 miljoner
euro förra året. Men trots expansionen är
det på huvudkontoret på Västanlid i Korsnäs
som kärnverksamheten sker. Här, omgivna
av skog på ena sidan och havet på den andra, jobbar 47 personer med att utveckla
nya produkter, ta emot beställningar samt
packa och skicka iväg leveranserna.
Dermoshops grundare och vd, Henry
Backlund, menar att det inte är någon nackdel att företaget ligger på landsbygden.
– Vi tänker inte i de banorna. Vi var ett av
de första företagen som började med webbhandel och det visade sig vara väldigt lyckat.
En detaljhandel kan vara svårare att driva på
landsbygden, men en webbshop är möjlig.
14
Mikko till riksdagen!
Dermoshop sysselsätter ovanligt många
kvinnor. Av de 47 som jobbar för företaget
i Korsnäs är bara sex av dem män. Två av
kvinnorna är Carola Bengs-Lattunen som
jobbar med kundbetjäning och Jessica Reinilä som jobbar i lagret med att packa beställningar och att lära upp nya anställda. De ser
inget problem med den starka representationen av kvinnor.
– På kvinnodominerade arbetsplatser kan
det vara mycket tissel och tassel, men det
finns inte här, säger Jessica Reinilä.
– Det är väldigt familjärt här, alla känner
sig viktiga, säger Carola Bengs-Lattunen.
Jessica och Carola försäkrar att de enstaka
männen som jobbar på Dermoshop blir väl
omhändertagna av ”mammorna på Västanlid”. En av dem är Joakim Vest som jobbar
som IT- och logistikchef. Tillsammans funderar de på vad som är viktigt för att man ska
trivas med sitt jobb och orka med allt längre
arbetskarriärer.
– Arbetsmiljön är viktig och att arbetsplatsen är ergonomisk, säger Joakim Vest
– Utmaningar så att jobbet inte blir till
slentrian. Och att man trivs, för trivs man
inte så orkar man inte ens en vecka, allra
minst till 65, säger Jessica Reinilä.
– Eller till 67, fyller Carola Bengs-Lattunen
i. Man ska också sköta om sig själv och inte
ta med sig jobbet hem.
På Dermoshop får de anställda en motionspeng som de får använda till valfri fysisk
aktivitet. Det ordnas också friluftsdagar och
vissa brukar samla ihop lag till löptävlingen
Nice Run. De anställda är även delaktiga i
Dermoshops produktutveckling i och med
att alla testar alla nya produkter.
– Utifrån våra bedömningar kan de byta
doft, förbättra eller lägga ner en produkt.
Det är också bra så att vi vet vad vi säljer,
säger Carola Bengs-Lattunen.
Även kunder kan komma med förslag på
nya produkter.
– Kundkontakten är en viktig del av vårt
koncept, säger Joakim Vest.
– När en kund ringer är det en person
som svarar och inte en telefonsvarare som
ber en trycka 1 eller 2, säger Carola BengsLattunen.
I Dermoshops sortiment finns nu över
200 produkter och försäljningen sker främst
via den egna webbshopen.
Mikko om...
Studiestöd – orättvis fördelning i samhället. Studeranden lever på ett minimalt stöd.
Stödet borde absolut indexbindas. För att
piskor skall ha någon effekt borde också
morötter ges. En studerande skall inte bestraffas för att hon/han är aktiv och arbetar
på sidan om studierna. Det viktigaste är att
studierna sköts i normal ordning.
Stöd åt toppidrotten – Som hängiven
idrottsvän vill jag naturligtvis att Finland
skall klara sig bra i idrott. Toppidrotten är
hyllad i Finland, men ändå ger satsningarna
inte den utdelning man kunde önska. Jag
tror att den satsning som inletts med anledning av toppidrottsstrategin, som publicerades för ett år sedan, kommer att på sikt
bära frukt. Toppidrottssatsningarna måste
bli mera konkreta och tydliga. Byråkratiseringen inom idrotten måste minska.
Subjektiv rätt till barndagvård – absolut!
Barnet skall ha rätt till dagvårdsplats oberoende av föräldrarnas ställning eller situation.
Sänkning av rösträttsåldern – absolut en
möjlig åtgärd. Kunde till exempel provas vid
nästa kommunalval. Många unga använder
sig av kommunala tjänster. Vi borde öka intresset för politik och samhälle i tidig ålder.
Här har skolan en viktig roll.Låt eleverna i
grundskolan få veta hur systemet fungerar
och hur man kan påverka.
T
Terminsavgifter – nej tack! Skapar ojämlikhet mellan studerande!
TV-avgift – För att trygga Yles utbud måste
finansieringen klarna. Jag är för en tv-avgift,
eller rättare sagt en medieavgift, som gäller
samtliga hushåll.
U
Uppsökande ungdomsverksamhet –
Otroligt fina resultat har åstadkommits på
kort tid. Ett bra initiativ för att förebygga
ungdomsarbetslöshet och marginalisering.
Nu kan handledare slussa de som har problem till exempelvis jobb, vård eller utbildning. Var femte ung finländare mår dåligt. Vi
måste hjälpa dessa på ett mångsidigt sätt.
Utvidgning av EU – fullt möjlig om nya länder uppfyller villkoren som EU ställer på sina
medlemmar.
V
Vindkraft – energiform som jag understöder. Not in my backyard-filosofin hjälper inte
samhället framåt. Vindkraften är en alternativ energikälla som är ren och som skall användas i ökad utsträckning. En förutsättning
är att den planeras på markområden som
har goda förutsättningar samt att den inte
stör varken övrig bebyggelse eller djurliv.
Principerna för ersättningar åt markägarna
bör få en lösning.
Vårdköer – vårdgarantin är bra men funkar
inte fullt ut. Huvudprincipen är att det skall
råda full jämlikhet mellan kommunerna.
Oberoende av var du bor bör du ha samma
rättigheter inom vården.
Å
Åldersrasism – kan gå åt båda hållen; antingen är man för ung eller för gammal! Genom att bygga broar mellan generationerna,
se till att alla åldersgrupper är representerade på alla plan, kan man skapa ett jämlikt
samhälle.
Åldringsvården – Idealet är att de äldre
skall få bo hemma så länge som möjligt och
få leva ett gott liv! Vi måste fråga oss hur vi
vill att åldringsvården ser ut den dag vi själva
behöver den – hur vill vi leva och bli behandlade? Jag tror på individuella lösningar och på
nya grepp inom åldringsvården. Friskvård, rehabilitering och rörelseglädje bör lyftas fram
även inom äldreomsorgen.
Mikko.nu
15
Det är viktigt att våga!
Anna Häggblom är VD för företaget Aveo, mamma till två små barn, bosatt 67 kilometer
från sitt jobb, hjälper vid behov till i familjejordbruket och driver Lanttjänst Haapa tillsammans med sambon Mikael Löfgren. Och hon fixar det!
Text och foto: Lisbeth Bäck/ Kustmedia Ab
E
konom Anna Häggblom är uppvuxen
i Lotlax, Vörå. Vägen till Komossa i Oravais gick via Ilmajoki, Grekland, Norge
och Vasa. Hon är en social person, en inspiratör
som varken skyr arbete eller nya utmaningar.
Aveo, som grundades för fem år sedan, har
idag ett tjugotal anställda och kunder landet över.
– Aveo har inrednings- och byggtjänster. Vi
skapar utrymmen som ger välmående för människor, företag och offentliga sektorn. Att alla
sinnen beaktas är viktigt för oss. Gäller både
nyproduktion och befintliga fastigheter, sammanfattar hon.
Införde nytt koncept
Hon berättar hur det började.
– Jag jobbade inom bankvärlden i Oslo och
upptäckte Norges konceptlösningar för boendeformer och kontorsutrymmen. Var hemma
på besök då elva stora höghusprojekt pågick
i Vasa. Men alla såg likadana ut! Jag återvände
till Oslo, ”skypade” med min kompis Andreas
och vi beslöt oss för att våga satsa på att skapa
utrymmen utgående från personligheter och
livsstil. Jag sade upp mig från mitt jobb och
flyttade hem.
Då var Anna 25 år.
Nu följer hon Aveos verksamhet till stor del
från köksbordet i Komossa. Det fungerar bra,
speciellt då kompanjonen Andreas Bergvik är
hennes ställföreträdande VD officiellt.
16
Mikko till riksdagen!
– Att driva företag med Vasa som hemort har
fördelar som även gynnar marknadsföringen.
Vi omger oss med Österbottniska hantverkare
och de har ett speciellt gott rykte. Yrkeskunskapen är stor och arbetsmoralen är hög.
Lanttjänst Haapa sysslar med jordbruk och
skogsbruk: virkesuppköp, skogsgallring, avverkning och drivning samt avbytarverksamhet.
Flexibel arbetstid
Att få ihop livet kräver sin kvinna men Anna
prioriterar och nu är det barnen och jobbet.
Oväsentligheter lämnar hon åt sitt öde. En
gång i veckan har hon hushållshjälp och hon
berömmer både sina föräldrar och svärföräldrar, som bistår hjälp då det behövs.
– Jag trivs bra här. Flyttar man till glesbygden är Komossa ett bra val, säger hon. Här
finns kreativa människor med framtidstro.
Anna är affärskvinna ut i fingerspetsarna.
– Jag vill bygga upp och bygga på. Som barn
tyckte jag om att bygga kojor i träd. Först en
våning och sedan en till och en till, skrattar
hon.
Av den orsaken är hon inte alls färdig och
nöjd. Familjen har just köpt ett radhus i byn
som ska renoveras och Aveo öppnar snart
kontor i Helsingfors men hon ler istället för att
sucka.
– Jag ångrar ingenting, säger hon.
Anna är mammaledig med
Signe, tre månader och
Hannes, två år.
– Ett hemmakontor färdigställs
som bäst i garaget, vilket
kommer att utöka min
arbetsflexibilitet, säger hon.
Mikko till riksdagen!
MIKKO OLLIKAINEN
Stina Ekblad och
Ylva Ekblad är
huvudrollsinnehavare i
Idlaflickorna i Stockholm.
Pjäsen har fått fina
recensioner som rosat
scenkonstnärerna.
Systrar på samma scen
Systrarna Stina Ekblad och Ylva Ekblad valde samma yrke, skådespelare, och nu möts de för
första gången på samma scen genom Idlaflickorna på Dramaten i Stockholm.
Text: Lisbeth Bäck Foto: Mikko Ollikainen
S
tina Ekblad flyttade hemifrån som sjuttonårig då hon for till Danmark för att
studera teater. Ett tiotal år senare bosatte hon sig i Sverige.
– Som barn längtade jag efter att få uttrycka mig, drömde om att bli författare eller
dansös, börjar Stina. Och efter att jag förstod
innebörden att vara skådespelare fanns ingen tvekan om mitt framtida yrke, ler hon.
– Jag var tio år när Stina flyttade till Danmark, fortsätter Ylva. En stor sak i min värld.
Stort var det också när hon kom hem och berättade, något som gjorde intryck på mig och
inspirerade mig till mitt yrkesval. Min väg till
utexaminerad skådespelare var däremot inte
lika spikrak. Jag prövade mig fram med annat några år tills jag som tjugoåring sökte till
Teaterhögskolan.
Yrkenas yrke
Åren har passerat och personliga rolltolkningar har avlöst varandra, både på teaterscener och på film. Barnen har bidragit till
naturliga pauser. De har lärt sig rytmen i
form av annorlunda arbetstider och kändisskap. Den positiva känslan för jobbet, lusten att leka, skapa och förmedla stämningar
finns alltjämt kvar.
– Jag tycker att skådespelaryrket är yrke-
nas yrke, säger Stina. Människor har i alla
tider behövt andra gestalter att spegla sig i.
Bär på samma ”livsryggsäck”
Stina har varit anställd vid Dramaten i Stockholm sedan 1988. Ylva och Johan Fagerudd
inbjöds att gästspela vid teatern och efter
det ville Dramatens ledning se systrarna jobba ihop. Det var upptakten till Idlaflickorna,
som är skriven av Kristina Lugn och i regi av
danska Vibeke Bjelke.
– Man sökte alltså en pjäs som skulle passa oss. Idlaflickorna är en melankolisk och
komisk berättelse om två mogna kvinnor.
En stark och poetisk text där det är bra med
egna livserfarenheter, tycker de.
De tycker om att arbeta tillsammans och
deras gemensamma ”livsryggsäck” har varit,
och är, en tillgång.
Idlaflickorna framförs hela våren och sommaren vid Dramaten. Så småningom hoppas
de kunna turnera med pjäsen och ett besök i
Vasa finns med i planerna.
– Alla bitar ska först falla på plats, säger
Stina. Ylva ses på Wasa Teater i höst och jag
börjar repetera en ny pjäs. Men hoppas vi ses
här, säger de.
Österbottnisk identitet
Stina och Ylva är födda och uppvuxna i Solf.
De bär på sin österbottniska identitet och
Stina besöker gärna hembygden.
– Jovisst, även om jag tycker att varje besök på sitt sätt ”kostar på” i form av sentimentalitet, kärlek och irritation.
Förresten, Stina är finsk medborgare och
besöker ambassaden i Stockholm när det
drar ihop sig till val.
Ylva och hennes familj köpte hus i Solf efter många år i förskingringen.
– Nu känns det bra. Cirkeln är sluten, ler
hon.
F ö l j M i k k o s vä g t i l l r i k s d a g e n på w w w. m i k k o . n u
Mikko.nu
17
Anna Bertills
Handen på hjärtat
Ja, jag erkänner. Jag är en av dem som stolt och rak i ryggen och högt i alla sammanhang meddelar att jag
är Österbottning. Och nej: alla gör inte riktigt på samma sätt. Hemorten framkallar inte i alla lägen och i alla
åldrar de mest positiva känslorna. Eller ett behov av att få sätta stämpel i egen panna. Under mina år som
riktigt aktiv inom det politiska livet i framför allt Svenskfinland blev en av de större utmaningarna för partifolket att hitta en postlåda åt mig; jag tyckte själv att jag var Österbottning. Men som någon sådan ansågs
jag inte i Österbotten eftersom jag studerade i Åbo flera år, jobbade en tid i Åboland och sedan flyttade till
Helsingfors. Roat, och jodå – även frustrerad, följde jag många gånger med gängets diskussion om var jag
hörde hemma. Det gick inte att bestämma var min postlåda fanns.
Så varför detta behov av stämpel i pannan? Kanske har det att göra med att jag varit borta en tid men
under många år suktat hem. Kanske har det att göra med att jag drillades till att bli extra patriotisk under året
som ordförande för Österbottniska nationen vid Åbo Akademi. Eller kanske är det så att Österbotten bara är
extra bra?
I valtider lyfter man oftast upp de problem som finns i regioner – problem man vill åtgärda och saker man
vill förbättra. Och visst finns det alldeles tillräckligt att göra; att förändra och att skapa början till framtid.
Samtidigt kunde man också fundera på de goda sakerna i livet. Vad som gör att man vill arbeta för hembygden och för regionen.
Mikko tar upp frågor i sin kampanj som är viktiga för mig och som jag kan skriva under. Att arbetslösheten är låg i Österbotten är inget som hänt över en natt. Företagen i Vasaregionen blomstrar tack vare långsiktiga strategier, en levande tvåspråkighet, duktiga nationella påverkare och flitiga händer som arbetat
sig fram. Utbildningsmöjligheterna har sakta men säkert byggts upp och Vasa kan stoltsera med ett brett
universitetsval. En del kommunfusioner har redan skett i regionen på egna initiativ. Man har sakta men
ändå säkert börjat få igång den allmänna debatten om hur vi vill att vår region ser ut 2020. Att utmaningar, som t.ex. organiseringen och den fortsatta uppbyggnaden av äldreomsorgen, finns har sjunkit
in på allvar och att sticka huvudet i sanden och låtsas att allt är som på den gamla goda tiden, fungerar
inte längre. VI har en otroligt levande idrottskultur i Österbotten och framgångarna nationellt och
internationellt har inte låtit vänta på sig de senaste åren.
Allt går allt för lätt att rasera. Ställer vi de båda nationalspråken mot varandra som t.ex. Sannfinländarna konsekvent gör, har vi all anledning att tro att det ger följdverkningar på många
andra områden, bl.a. inom företagslivet och inom utbildningen. Att våga diskutera och
stå för sin sak är A och O. Att inte huka sig, att inte problem av positiva saker, att
unna varandra gott i livet. Att tro på Österbottens möjligheter utan onödiga mindervärdighetskomplex.
Som Mikko säger:
”Mitt hjärta finns i Österbotten. Där har jag mitt hem, min barndom och
min framtid.” Österbotten har på många sätt en lysande framtid och är som
region redan nu framgångsrik, vilket är värt att påpeka. Vi lever länge,
vi umgås mycket med varandra, vi har ett riktigt gott företagsliv och
en god sysselsättning.
Men vi kan bli ännu bättre. Och med den attityden vinner man
mycket!
När jag kör hemåt, dvs. mot mitt barndomshem i Vörå, och
närmar mig centrum så öppnar sig åkrarna framför mig. En vacker syn
oberoende årstid.
Så nej; ni kan säkert gissa att jag inte delar Paul Young`s filosofi ”where
ever I lay my hat – that´s my home”.
18
Mikko till riksdagen!
F ö l j M i k k o s vä g t i l l r i k s d a g e n på w w w. m i k k o . n u
Från Malax till Milton
Keynes
Ishockey har alltid varit mitt stora intresse i livet och jag har hittills också kunnat leva på den. Mitt stora
intresse har fört mig ut i världen och att bo i andra länder ger perspektiv på tillvaron hemmavid. Här
några reflektioner kring att bo och verka på annat ställe än där man föddes och växte upp.
Text: André Smulter, Malax
F
örsta gången när jag lämnade Finland
åkte jag i väg till var kära granne i väst,
Sverige. Jag hade ju tidigare varit på resor där och trodde nog att livet skulle vara
typ det samma i Finland. Men jag märkte
snabbt att vi har ganska olika kulturer och
det har bekräftats mer och mer eftersom
jag har gjort fyra olika vändor i Sverige
(Kalmar, Hudiksvall, Gislaved och Ljungby).
Det som i mitt tycke skiljer mest är att alla
frågar hur man mår och verkar vara väldigt
måna om en. Ja, trevliga helt enkelt och det
är lätt att få vänner men kanske svårare att
få “riktiga vänner”. Samtidigt ska man aldrig genelarisera men lite den känslan har jag
fått. I Finland kanske vi är lite mer försiktiga
men när man väl börjar känna någon är det
oftast början på en lång vänskap. Sen rent
hockeymässigt skiljer sig det svenska ledarskapet ganska mycket från det finska. Man
tillämpar en mer “demokratisk” ledarstil där
spelarna oftast har ganska mycket att säga
till om. Sedan ska det också sägas att jag har
blivit mycket väl mottagen och bra behandlad på alla ställen jag spelat.
Jag har också bott längre västerut dvs. i
Norge. Jag spenderade två år där plus en
del somrar och började känna landet ganska
väl. Det mest chockerande där var kanske
att skolbarn inte får någon mat serverad under skoldagen! Tänker tillbaka på min skoltid
i Malax när vi till och med fick mellanmål i
tillägg till lunch. Och skolmaten var fantastisk från lågstadiet fram till gymnasiet. När
man nämner Norge tänker de flesta: ”Dyrt!”,
vilket är helt sant. Restaurangbesök, service och nöjen överlag är dyra. Skatterna är
höga men så är lönerna på en annan nivå än
hemma också. Så det jämnar väl ut sig. Men
Norge är ett välfärdsland där folk i allmänhet
har det bra. Plus att naturen är fantastisk!
Mitt hockeyspelande har även tagit mig till
spagettins och vinets Mecka, dvs. Italien. Jag
bodde i norra delen av landet i en by som heter Renon eller Ritten för det är faktiskt tvåspråkigt (italienska och tyska) eftersom det
ligger i Sydtyrolen. Lite intressant är att jag
lärde mig fem ord italienska men kunde uppgradera min dåliga skoltyska något eftersom
nästan alla pratade det. Folk var ganska avslappnade där och att passa tider var inget
som var särskilt viktigt. Folk tyckte om att ta
det lugnt. Många hade tre timmars luncher
och drack gärna några glas proseco under
den tiden och sen tillbaka på jobb! Bl.a. banker och affärer tillämpade tre timmars luncher från klockan 12 till15. Det var dock en
fantastisk upplevelse att bo på 1100 meters
höjd och vädret var helt underbart hela vintern. Massor med sol och lite snö - perfekt!
Jag har också gjort ett äventyr i Asien ett år
då jag spelade i den asiatiska hockey- ligan
med lag från Kina, Japan och Syd-Korea. Vi
reste mycket mellan länderna och fick se en
hel del. Mesta av tiden spenderade jag dock i
Kina. Självklart var kultur- chockarna många
och språket ett problem men där lärde man
sig verkligen att ta seden dit man kommer.
Byråkrati är bara förnamnet och korruption
är vardagsmat. Det jag insåg när jag var där
var hur litet kineserna visste om vad som
sker utanför landets gränser. Många trodde
att alla i hela världen pratade mandarin! Och
ingen ville diskutera det politiska klimatet,
inte ett ord. Men det var en mycket lärorik
period som jag gärna hade upplevt en gång
till.
Nu sitter jag i England utanför London, i Milton Keynes. Där har jag varit tre år och det
är kanske mitt favoritland av alla dessa jag
har gästat. Engelsmännen påminner ganska
mycket om oss finländare, tycker jag i alla
fall. Vi är lika bleka! :) Det är ett bra land att
bo i bara du har litet pengar och ett jobb. Något jag märkt som vi inte har hemma är att
klass-samhället lever kvar här i allra högsta
grad. Det är väldigt stora skillnader på fattig
och rik. Ekonomin är också väldigt pressad
just nu och det pratas om nedskärningar i
de flesta sektorer. Jag har verkligen fått lära
mig att fotboll är religion här och att gå på
fotboll i England kan rekommenderas även
för någon som inte är intresserad. Det är en
upplevelse!
Så tack vare hockeyn har jag haft turen att
få uppleva många olika miljöer och äventyr men jag har alltid försökt spendera så
mycket tid hemma i Malax som möjligt för
det finns inget som slår den finska sommarn
med bastu, korv och ljumma sommarkvällar
i goda vänners lag! Och Österbotten är en
fantastisk plats och hemma är alltid hemma.
Tror det är viktigt att komma i håg varifrån
man är och att platsen där man växt upp har
ju format den man är. Därför följer jag med
och bryr mig om vad som händer på hemmafronten. För att behålla och utveckla det
goda land Finland och framförallt Österbotten är behövs engagerade politiker - sådana
som Mikko!
Mikko.nu
19
Mikko eduskuntaan!
MIKKO OLLIKAINEN
Mikolla on jalat maassa
nopeasta politiikan
urakehityksestä
huolimatta
Mikko Ollikainen on jalkapalloilija, opettaja, toimittaja, kunnanvaltuuston puheenjohtaja ja ministerin erityisavustaja, joka tällä hetkellä panostaa täysillä tullakseen
kansanedustaja-Mikoksi. Hän tekee kaikkensa asioissa, jotka hän on ottanut hoitaakseen, mutta pitää silti jalat tukevasti Pohjanmaan maaperällä.
Teksti: Madeleine Nygrund
V
aikka 33-vuotiaan Mikko Ollikaisen
viimeaikainen poliittinen ura on edennyt komeetan lailla, on hänen kiinnostuksensa yhteiskunnallisiin asioihin ollut
olemassa jo nuoruusiästä lähtien. Jo 15-vuotiaana hän mietti, miten voisi vaikuttaa kotikuntansa Maalahden Pixnessä sijaitsevan
urheiluhallin jalkapallomaalien verkkojen
hankintaan. Siitä lähtien kiinnostus yhteiskunnallisiin asioihin ja ihmisten välisiin kanssakäymisiin on vain kasvanut. Mikko on ollut
aktiivisesti mukana seuratoiminnassa jo nuoruusvuosista lähtien. Hän on toiminut pelaajana, valmentajana ja tuomarina jalkapallo-,
jääkiekko- ja salibandypeleissä. Paikallisella
tv-kanavalla Malax-Tv:ssä Mikko työskenteli
itkään vapaaehtoisena sekä kuvaajana että
juontajana. Viime vuosina Mikko on avustanut Maalahden nuorisoseuran revyyesitysten
markkinoinnissa.
– Itse en ole ehtinyt osallistua näyttelijänä
revyissä, mutta kunnallispoliitikko-Mikko on
ollut mukana sketseissä, sanoo Mikko.
Kommunikaatio on ollut punaisena lankana kaikessa mihin Mikko on ryhtynyt, alkaen
paikallisesta tv-toiminnasta, jatkuen valmentaja-, opettaja- ja toimittajatyöskentelyyn.
– Olen erittäin sosiaalinen luonteeltani ja
olen mielelläni tekemisissä ihmisten kanssa.
Politiikassa on kyse kommunikaatiosta. Pohdin tarkkaan mitä sanon, tarkistan tietolähteet ja esittämieni asioitten todenperäisyyden, sanoo Mikko.
On tärkeää uskaltaa
A
nna Häggblom on toimitusjohtaja Aveo-nimisessä yrityksessä, joka tuottaa sisustus- ja rakennuspalveluita kahdenkymmenen työntekijän voimin. Asiakaspiiri käsittää koko maan. Hän
asuu Komossassa Oravaisissa ja hoitaa toimintaansa keittiöpöydän äärestä. Pitkä tie on kulkenut
Vöyrin, jossa hän on kasvanut, Ilmajoen, Kreikan, Norjan ja Vaasan kautta Komossaan. Anna on
kahden pienen lapsen äiti, joka osallistuu myös perheviljelmän hoitoon. Lisäksi hän vetää Lanttjänst Haapa- nimistä yritystä avopuolisonsa Mikael Löfgrenin kanssa. Lanttjänst Haapan toiminta
käsittää puunostoa, harvennushakkuita, metsänhakkuita sekä maatalouslomittajatoimintaa. Kaiken tämän Anna tekee halusta uskaltaa.
Siksi, että sillä on merkitystä
J
os pidämme tärkeänä yhteiskuntamme kehittämistä ja siihen vaikuttamista, meidän tulee äänestää vaaleissa, sanoo maalahtelainen Stefan Väglund. Stefan on rakennusmestari/työnjohtaja
Veljekset Hemming Oy:n maanrakennusyrityksessä ja johtaa tällä hetkellä Venäjältä Turkuun kulkevan laajakaistaisen moottoritien laajennusrakentamista. Hänellä on vaimo ja kaksi lasta ja sen
vuoksi kysymykset lasten hyvinvoinnista ja tulevaisuudesta kiinnostavat. Mikko Ollikaisen hän
näkee todellisena kykynä tulevaisuudelle. Mikko on pelkäämätön, osaa luoda henkilökontakteja
sekä neuvotella.Jo nykyisin hänellä on laaja kokemus politiikasta. On tärkeää, että eduskunnassa
on alueellinen vaikuttaja, sellainen, jonka kanssa voi keskustella ja joka tuntee pohjalaisen todellisuuden.
20
Mikko till riksdagen!
S E U RAA M i k O N M at k A a ED U S K U n ta a n w w w. m i k k o . n u
Kunnallisvaalien ääniharava
Mikon ensimmäinen poliittinen tehtävä oli
toimia Håkan Nordmanin vaalikampanjapäällikkönä vuoden 2007 eduskuntavaaleissa.
Onnistuneen vaalikampanjan jälkeen hän
toimi jonkin aikaa Nordmanin eduskuntaavustajana.
– Aikaisemmin olen seurannut poliittisia
valintoja Vasabladetin ja YLE:n toimittajana.
Toimittajan työssä nostetaan esille tiettyjä
asioita, joita pyritään havainnollistamaan
ihmisille. Kampanjapäällikön tehtävänä sen
sijaan on luoda laajempia kokonaiskäsityksiä
asioista, Mikko mainitsee.
Mikko toimi kampanjapäällikkönä myös
Anna Bertillsin europarlamenttivaaleissa
vuonna 2009, jolloin hänellä oli jo omat onnistuneet vaalit takanaan. Hänestä tuli vuoden 2008 Maalahden kunnallisvaalien ääniharava, jonka seurauksena hänet valittiin
valtuuston puheenjohtajaksi.
– Olin hieman kokematon puheenjohtajan
tehtävässä, mutta kaikki on sujunut hyvin.
Olen käyttänyt satoja tunteja paikallispolitiikkaan perehtymiseen.
Syynä siihen, että Mikko yli päätään asettui ehdolle kunnallisvaaleissa oli se, että oli
muodostettu tukiryhmä, joka sai hänet ylipuhutuksi.
– Joukko ihmisiä halusi nuorempia kykyjä
kunnallispolitiikkaan ja pidemmällä tähtäyksellä myös valtakunnanpolitiikkaan. Tulin
mukaan hieman ulkopuolisena, sillä minulla
ei ollut aiempaa kokemusta puoluepolitiikasta. Mielestäni on tärkeää saada mukaan uusia
ihmisiä ja uusia näkökantoja. Näin saadaan
aikaan yhdistelmä uudesta ja vanhasta, sanoo Mikko
Toimittuaan luokanopettajana Övermalaxin koululla ja koordinaattorina Åbo Akademin tutkimuslaitos Mediacityssä, Mikko on
matkustanut kesästä 2009 lähtien Maalahden ja Helsingin väliä. Helsingissä hän on
toiminut kulttuuri- ja urheiluministeri Stefan
Wallinin erityisavustajana . Käytännössä se
tarkoittaa sitä, että hän työskentelee tiistaista perjantai-iltapäivään Helsingissä ja muun
ajan Maalahdessa.
– Työ Helsingissä on erittäin monipuolista,
eräänlainen käytännön ” valtiotieteen korkeakoulu”. Olen luonut laajan kontaktiverkoston
ja oppinut valtakunnantason työskentely- ja
päätöksentekotavat, sanoo Mikko.
Hän ei näe mitään syytä mikä estäisi kunnallispoliittisen ja eduskuntatyön yhdistämisen.
– Näen sen paremminkin etuna, ellei jopa
edellytyksenä, että kansanedustajalla on
paikallista näkemystä siitä, miten tehdyt
päätökset vaikuttavat käytännössä. Jo nyt
minulla on suuri hyöty kunnallispolitiikassa
siitä, että tunnen valtakunnanpolitiikkaa. Tiedän esimerkiksi mistä kannattaa anoa rahaa
muun muassa nuorisotoimintaan.
Sydän Pohjanmaalla
Mikko huokuu intoa auttaa ihmisiä ja työskennellä kotiseutunsa parhaaksi. Maalahden
kunnanvaltuuston puheenjohtajuuden lisäksi Mikko kuuluu Vaasan sairaanhoitopiirin
valtuustoon, Pohjanmaan liittoon ja K5-ryhmään. Hän on myös Maalahden urheiluseuran puheenjohtaja. Hänen sydämensä sykkii
Pohjanmaalle ja hän haluaa olla alueen edunvalvoja myös valtakuntatasolla.
– Muut tärkeät kysymykset, jotka haluan
tuoda esille, ovat työllisyys, koulutus ja hy-
vinvointi. Tarvitsemme verotusjärjestelmän,
joka kannustaa työntekoon.Tarvitsemme
myös korkeatasoisen koulutusjärjestelmän,
joka vastaa kansainvälisen kilpailun haasteisiin ja kannustaa opiskelemaan useampia
kieliä. Meidän täytyy myös panostaa yleiseen
hyvinvointiin. Kulttuuri ja liikunta auttavat
meitä jaksamaan ja voimaan paremmin sekä
fyysisesti että psyykkisesti.
Mikko uskaltaa pyrkiä pitkälle ja jos hänen
toiveensa toteutuu hänestä tulee sodanjälkeisen Suomen nuorin RKP:n kansanedustaja
Pohjanmaalta.
– Jos minä päätän jotain, teen sen sataprosenttisesti. Tulen kuitenkin aina pitämään
jalat tukevasti maassa ja olemaan se sama
tavallinen Mikko.
Kilpailu resursseista on ankaraa
K
aj on nykyään eläkeläinen 40- vuotisen kunnanhallinnollisen työrupeaman jälkeen. Jim on toimittajana YLE:llä,
monien tuntemana “Strömsönikkarina”. Hän matkustaa Kristiinankaupungista Vaasaan töihin, eikä näe matkustamisessa
isompia ongelmia, koska hänen tekemänsä työ on erittäin
mielenkiintoista. Hän on sitä mieltä, että hyvät tiet ja liikenneyhteydet ovat edellytyksenä asumiselle keskuspaikkojen
ulkopuolella. Sekä Kaj että Jim kehuvat Kristiinankaupunkia asuinpaikkana. Peruspalvelut ovat hyvät ja on runsaasti
mahdollisuuksia vapaa-ajan harrastuksiin. Kilpailu resursseista on kuitenkin ankaraa ja sen vuoksi on tärkeää kuka
istuu eduskunnassa päättämässä asioista, joita kohtaamme
päivittäin; verotus, eläkeikä, lapsilisät, opintotuki, terveyden- ja sairaanhoito, energiapolitiikka ja niin edelleen. Mikko
on hyvä ehdokas, jolla on kokemusta kunnallispolitiikasta ja
työskentelystä opetusministeriössä- kokemukset, jotka antavat hyvän pohjan vaikuttamiselle.
Innokas opettamaan sekä
lapsia että opiskelijoita
V
uodesta 1974, kun opettajakoulutus muutettiin yliopistopohjaiseksi ja Tammisaaren seminaari muutti Vaasaan, on Benita Kavander työskennellyt Vasa Övningsskolanissa luokanopettajana ja Åbo Akademin koordinaattorina luokanopettajaopiskelijoitten harjoitusjaksoina. Tänä aikana
Benita Kavander on ehtinyt nähdä miten opettajakoulutus ja opettajan ammatti ovat muuttuneet.
Opettajien tehtäväkenttä on laajentunut ja odotukset opettajien työhön nähden ovat suuremmat kuin aikaisemmin. Opettajakoulutus on mennyt ammatillisesta koulutuksesta enemmän tietopohjaisen koulutuksen suuntaan, jossa kasvatusopilla on luonnollinen ja tärkeä asema. Oppilaitten lukutaito on huonontunut, vaikka teknilliset edellytykset tänään ovat paremmat.
Mikko.nu
21
Mikon mielestä...
A
Alkoholiverotus – Alkoholikulttuuri ei ole
maassamme edelleenkään järkevää. Yhteiskunnasta syrjäytyminen ja alkoholin väärinkäyttö on edelleen liian yleistä. Kireämpi alkoholipolitiikka voi osittain ohjata alkoholin
kulutuksen vähenemiseen. Se ei ole kuitenkaan kokonaisratkaisu. Voidaksemme estää
nuorten syrjäytymistä varhaisessa iässä,
aloitetaan systemaattinen seuranta epävarmoille etsivän nuorisotyön muodossa.Se on
parempi toimiva ratkaisu.
Ammattiliittojärjestöt – tärkeitä mutta
eivät ole täysin tasa-arvoisia. Edelleen on
muutamia alueita, ammattiliittoja ja edunvalvojia, jotka ovat paljon vahvempia kuin
toiset. Naisvaltaisia aloja edustaa usein ammattiliitto, jolla ei ole samoja vaikutusmahdollisuuksia.
Asepalvelu – Uskottavan puolustuksen turvaamiseksi tulisi nykyinen järjestelmä säilyttää. Näen mielelläni, että useammat naiset
osallistuisivat asepalvelukseen.
Autoverotus – Autokantamme on toivottoman vanhentunutta ja meidän pitäisi lopullisesti keventää uusien autojen verotusta
muun muassa ympäristöystävällisiin vaihtoehtoihin.
B
Byrokratia – Sitä on todistetusti liian paljon
ja sitä pitäisi vähentää muun muassa maataloudessa. Jos vaaditaan 16:sta lomakkeen
täyttämistä myyntiluvan saamiseksi tanssiiltoina , se tappaa yritteliäisyyden ja kansalaisaktiivisuuden.
E
Etsivä nuorisotyö – Uskomattoman hienoja tuloksia on saatu aikaan lyhyessä ajassa.
Se on hyvä ensiaskel nuorisotyöttömyyden
ja syrjäytymisen ennaltaehkäisyssä. Nyt voivat ohjaajat viedä eteenpäin niitä, joilla on
vaikeuksia esim. työn, hoidon tai koulutuksen suhteen. Joka viides nuori voi huonosti.
Meidän täytyy auttaa heitä moninaisin keinoin.
EU:n laajentuminen – on täysin mahdollista jos uudet maat täyttävät EU:n jäsenmailleen asettamat ehdot.
Euroopan unioni – on takuu turvallisuudelle ja taloudelliselle vakaudelle. Vaikuttaa
elämäämme yhä enemmän.
K
Kannabiksen laillistaminen – Laillistaminen antaa väärän signaalin. Meillä on jo nyt
monenmuotoisia ongelmia aineiden väärinkäyttöjen vuoksi, joten oikea ratkaisu ongelmiin ei ole uuden huumeen laillistaminen.
H
Hedelmällisyyshoito – tulee yhä yleisemmäksi ja pitäisi korvata nykyistä paremmin.
Homoparien adoptio-oikeus – Jokaisella
lapsella on oikeus kasvaa turvallisessa ympäristössä, jossa on ihmisiä, jotka rakastavat
häntä. Vanhempien seksuaalisella suuntauksella ei ole merkitystä siihen, kuinka hyviä
he ovat vanhempina. Siis kyllä adoptio-oikeudelle.
Kuntaliitokset – Suomenruotsalaisella alueella meidän täytyy olla askel edellä ja löytää
omia ratkaisuja! Osa näistä on väistämättömiä, johtuen uusista yhteiskuntarakenteista
ja uusista vaatimuksista. Pohjanmaalla osa
tästä on jo toteutunut ja on hyvä, että se on
tapahtunut oma-aloitteisesti.
Huippu-urheilun tukeminen – Innokkaana urheilun ystävänä haluan luonnollisesti, että Suomi menestyy urheiluareenoilla.
Huippu-urheilu nauttii kunnioitusta Suomessa, mutta kuitenkaan panostukset eivät ole
tuottaneet toivottuja tuloksia. Uskon, että
strategia huippu-urheilun puolesta, joka julkaistiin vuosi sitten, tuottaa tulosta pitkällä
tähtäyksellä. Huippu-urheilupanostusten tulee olla enemmän konkreettisia ja selkeitä.
Byrokratiaa urheilun piirissä pitää vähentää.
Kuntoilu – luo kulttuurin kanssa yleistä
hyvinvointia. Jaksamme paremmin, joka
parantaa myös itsetuntoa. Maallemme maksaa 400 miljoonaa euroa joka vuosi, koska
emme liiku tarpeeksi. Päivittäinen liikunta
on erittäin tärkeää. Käytä mieluummin portaita kuin hissiä!
I
Energian säästäminen – Voimme tehdä
sen jokainen omalla tavallamme, kuten sammuttamalla lamput useammin ja käyttämällä esim. LED-lamppuja säästämme runsaasti
energiaa. Vaasassa on Pohjoismaiden paras
energiateknologinen osaaminen, jota meidän pitäisi markkinoida tehokkaammin.
Ilmaisruotsi – jota voidaan myös kutsua
hyötyruotsiksi. Kaksi kansalliskieltä on rikkaus, mutta kielikysymystä on valitettavasti
käytetty myös lyömäaseena keskusteluissa.
Haluan siteerata aiempaa kolleegaani urheilutoimittaja Kaj Kunnasta eräässä keskustelussa ruotsin kielestä; ”Mikä on ongelmana”?
Mikko till riksdagen!
Julkisen sektorin kilpailuttaminen – Yksityishenkilön on oltava keskipisteenä, ei
perinteitten. Myös julkiselle sektorille voi
olla hyödyllistä palveluiden kilpailuttaminen
esim. terveydenhoitoalalla. Tarvitaan kuitenkin selkeät ehdot ja niiden valvonta viranomaisten taholta.
Kulttuuri – Kulttuuri on monialainen käsite
ja meidän pitäisi tulla paremmiksi kulttuurin
käyttäjiksi. Se tuo iloa ja virkistystä, joka
auttaa meitä jaksamaan paremmin arkielämässä, niin kotona kuin työssä. Suosittelen
kulttuuriseteleitten käyttöä.
Eläkeiän korotus – Todellinen eläkeikä on
nykyisin vajaat 60 vuotta. Tätä ikää tulisi korottaa parilla vuodella. Kuinka yhteiskuntamme toimii 10 vuoden kuluttua riippuu siitä,
kuinka nopeasti saamme nuoret työelämään
ja kuinka voimme pitää eläkeikää lähestyvät
ihmiset työkykyisinä ja – haluisena. Katso
myös kohdasta ”Työurien pituus”!
22
J
Ikärasismi – voi kulkea molempiin suuntiin; ollaan joko liian nuoria tai liian vanhoja! Rakentamalla siltoja ikäluokkien välillä ja
huolehtimalla siitä, että kaikki ikäluokat ovat
edustettuina kaikilla aloilla voimme luoda
tasa-arvoisen yhteiskunnan.
L
Lukukausimaksu – ei kiitos! Se luo epätasa-arvoa opiskelijoitten välillä.
Lääkäripula – on suuri murhe koko maassa.
Lääkärikoulutusta pitäisi, ainakin ruotsinkielisellä puolella, kehittää tarvetta vastaavaksi.
M
Maahanmuutto – Näen sen positiivisena
asiana! Me tarvitsemme maahanmuuttoa sekä
työvoiman että yhteiskunnallisen uudistumisen vuoksi. Yhteiskunta kasvaa jos saamme
uusia vaikutteita. Suljetulla yhteiskunnalla ei
ole valoisat tulevaisuudennäkymät.
Maataloustuki – on tarpeellinen maailmassa jossa elämme. Tarvitsemme enemmän
Mikko eduskuntaan!
MIKKO OLLIKAINEN
lähi- ja luomutuotettuja vaihtoehtoja. Ajatellen Suomessa vallitsevia epäsuotuisia olosuhteita pitkän ja kylmän talven muodossa,
tarvitaan tukia, jotta maataloutta voidaan
harjoittaa.
jätetään monet järjestelmän ulkopuolelle ja
he eivät saa seurantaa jota he tarvitsevat.
Terveyskeskusten, jotka ovat usein ensimmäisiä instansseja, pitäisi puuttua tilanteeseen varhaisessa vaiheessa.
Merenkurkun liikenne – Pitäisi tukea sekä
Suomen että Ruotsin valtioitten taholta. Merenkurkun liikennettä on valitettavasti alipriorisoitu viime vuosina. Uusi autolautta on
toivottu. Toimiva lauttaliikenne avaa teitä
molempiin suuntiin. Rahtiliikenteelle tämä
on välttämätöntä.
R
Merimetsot – eivät kuulu luontaiseen linnustoomme ja tämän vuoksi pitäisi kantaa
pienentää. Merimetson pyynti pitäisi nähdä
saalisresurssina.
N
Nato – tärkeä puolustusliittouma, jossa Suomi on mukana yhteistyökumppanina. Meillä
ei ole mitään kiirettä liittyä jäseneksi Natoon,
jolla on tärkeä rooli kriisinhallinnassa. Naton
rooli on muuttunut merkittävästi kylmän sodan jälkeen. Näen juuri nyt enemmän etuja kuin haittoja jäsenyydestä, erityisesti jos
Ruotsi liittyy mukaan, pitäisi meidän myös
harkita sitä. Neuvoa- antava kansanäänestys
voisi ratkaista mahdollisen liittymisen.
O
Opintotuki – epäoikeudenmukainen jako
yhteiskunnassa. Opiskelijat elävät minimaalisella tuella. Opintotuki pitäisi olla ehdottomasti indeksisidonnainen. Jotta kepeillä olisi
jotain tehoa, pitäisi myös tarjota porkkanaa.
Opiskelijaa ei saisi rangaista siitä, että hän
on aktiivinen ja työskentelee opintojensa
ohella. Tärkeintä on, että opiskelu suoritetaan normaalissa järjestyksessä.
P
Poliittiset nimitykset – luonnollinen osa
mutta niiden pitäisi olla päivänvalonkestäviä. Valtiollisten virkojen ollessa kyseessä,
valintaperusteissa pitää kaikkien hakijoiden
kesken vallita täydellinen päivänvalonkestävyys.
Potilasjonot – Hoitotakuu on hyvä mutta ei
toimi täydellisesti. Pääperiaatteena on, että
tasa-arvo pitäisi vallita kuntien välillä. Asuinpaikasta riippumatta pitää sinulla olla samat
oikeudet saada hoitoa.
Psykiatrinen hoito – pitäisi tehdä paremmin ennaltaehkäisevässä mielessä. Nykyisin
Rasismi – voidaan vastustaa vain mikäli me
kaikki, erityisesti kansanedustajat, ymmärrämme mistä on kysymys emmekä vaikene siitä. Yhteiskunnasta sulkeminen kielen,
ihonvärin tai uskonnon vuoksi on haitallista
ja suomalaista yhteiskuntaa jarruttavaa.
S
Saaristo – Meidän tulee suojella saaristoamme kaikilla tarvittavilla keinoilla. Tämä ei
saa tapahtua paikallisen väestön kustannuksella. Luonto ja saaristo kuuluvat väestölle,
eivät viranomaisille. Suurelle osalle pohjalaisista saaristo on pyhä paikka, josta me löydämme rauhan ja lataamme akkujamme.
Seksinoston kielto – Vaikka kielto ei poistaisi ongelmaa on erittäin tärkeää, että yhteiskunta osoittaa ettei se hyväksy toisen
ihmisen ostamista.
Subjektiivinen oikeus lasten päivähoitoon – ilman muuta! Lapsilla on oikeus päivähoitopaikkaan riippumatta vanhempien
asemasta tai elämäntilanteesta.
T
Tasa-arvo – Asiassa on edetty mutta vielä on matkaa tasa-arvoiseen yhteiskuntaan.
Sukupuolikiintiöt eivät ole kokonaisratkaisu.
Asennemuutos ei tapahdu ennen kuin jokainen ottaa vastuun arkipäivän keskusteluissa.
Turkistarhaus – tärkeä laillinen elinkeino,
joka on saanut sietää paljon epäoikeudenmukaisuutta. Eläinten hyvinvointi on tärkeää ja luonnollisesti sitä tulee valvoa tarkasti.
Turkistarhaajat tarvitsevat nyt työrauhan.
Tuulivoima – energiamuoto jota kannatan.
Not in my backyard-filosofia ei auta yhteiskuntaa eteenpäin. Tuulivoima on vaihtoehtoinen energiamuoto, joka on puhdas ja sitä
voitaisiin käyttää laajemmin. Edellytyksenä
on, että ne suunnitellaan maa-alueille, joissa on hyvät edellytykset eivätkä ne häiritse
asutusta eikä luonnoneläimiä. Maanomistajien kanssa pitäisi päästä selkeisiin periaateratkaisuihin koskien korvauksia.
tarjonnan pitää rahoitus selvittää. Kannatan
TV-maksua, tai oikeammin mediamaksua,
joka käsittää kaikki taloudet.
Työttömyys – Pitäisi vähentää vieläkin,
vaikka tilastot näyttävät hyviltä Pohjanmaalla. Näkökantani on, että kukaan ei halua olla
työtön. Jokaisen yksilön tulisi saada mahdollisuus osallistua työelämään. Tarvitaan
resursseja ja joitakin lakimuutoksia tilanteen
parantamiseksi.
Työurien pidentäminen – Turvataksemme hyvinvointimme meidän täytyy pidentää
työssäoloaikaamme. Näin voimme turvata
korkeatasoisen koulutuksen ja peruspalvelut. Työuria pidennetään astumalla työelämään nuorempana ja viihtymällä paremmin
työelämässä.
Y
Ydinvoima – Tarvitsemme useita energiamuotoja tulevaisuudessa. Näkemykseni on,
että meidän tulee olla omavaraisia energiankäytössä. Selviytyäksemme tästä tavoitteesta se edellyttää, että meillä on myös
ydinenergiaa, jota meillä jo nyt on. Ennen
kuin otan kantaa mahdolliseen kolmanteen
reaktoriin Loviisassa, tahdon nähdä tarkat
laskelmat onko sen rakentaminen tarpeellista. Ydinjätteen loppusijoituspaikka pitää olla
järjestetty viime kesänä myönnetyille periaatepäätöksille.
Yrittäjyys – uskomattoman tärkeä Pohjanmaalle. Meillä on taitavia yrittäjiä, jonka vuoksi työttömyysasteemme on matala.
Meidän pitäisi aktiivisemmin tuoda esiin
yrittämisestä peruskouluopetuksessa ja ottaa pienyritystoiminta esille jo varhaisessa
vaiheessa. Ongelmana on, että meillä ei ole
koulutusta siihen, kuinka me voimme luoda
omat työpaikkamme.
Ä
Äänestysikärajan alentaminen – mahdollinen toimenpide, jota voitaisiin kokeilla
seuraavissa kunnallisvaaleissa. Monet nuoret käyttävät kunnallisia palveluja. Meidän
pitäisi kohottaa kiinnostusta politiikkaan ja
yhteiskuntaan varhaisessa iässä. Koulu on
tärkeässä roolissa. Antakaa peruskoulun oppilaille tietoa siitä miten järjestelmä toimii ja
miten voidaan vaikuttaa.
TV-lupamaksu – Varmistaaksemme Ylen
Mikko.nu
23
Mikko eduskuntaan!
MIKKO OLLIKAINEN
Kotoinen työtunnelma
Dermoshopissa
K
orsnäsin kunnassa toimiva Dermoshop on yritys, joka on erikoistunut myymään ihonhoitotuotteita ja kosmetiikkaa netissä. Se on kasvanut valtavasti viimeisen viiden vuoden aikana. Heille on jaettu useita kunniamerkkejä ja he ovat valloittaneet uusia markkinoita ulkomailta.
Menestyksestä huolimatta yrityksen sydän sykkii Korsnäsille. Dermoshopin perustaja ja johtaja
Henry Backlund ajattelee, ettei ole mitään haittaa siitä että yritys sijaitsee maaseudulla. Vähittäismyynti voi olla vaikeampaa maaseudulla, mutta verkkokauppa on mahdollista, sanoo Backlund.
Sisarukset samalla näyttämöllä
S
isarukset Stina ja Ylva Ekblad ovat näyttelijöitä ja nyt he molemmat ovat samanaikaisesti ensimmäistä kertaa Tukholman Dramaten-teatterin näyttämöllä. Näytelmän nimi on Idlaflickorna.
Se on surumielinen ja samalla koominen kertomus kahdesta kypsästä naisesta. Se on näytelmä,
jonka Stina ja Ylva kertovat sopivan heille hyvin.
Se, että heillä on samankaltaiset elämänkokemukset, on eduksi kun he työskentelevät yhdessä.
Stina ja Ylva ovat kasvaneet Sulvassa. He tuntevat kuuluvansa Pohjanmaalle ja Stina, joka asuu
Tukholmassa, vierailee mielellään kotiseudullaan. Ylva perheineen on ostanut talon Sulvasta.
Jonathan Åstrand
S
uomen tämän hetken parhaan pikamatkojen juoksijan Jonathan Åstrandin katse on suunnattu
Etelä-Koreassa kesällä pidettäviin MM-kisoihin. Ainoa haittatekijä valmistautumisessa on polvivamma.
– Otan nyt rauhallisemmin, mutta luulen, että vamma ei ole pitkäaikainen, sanoo Åstrand.
– Suuri tavoitteeni ensi kaudelle on kaksisataa metriä MM-kisoissa Etelä-Koreassa. Tullakseni
valituksi sinne, minun täytyy parantaa ulkoratojen ennätystäni ja selvittää raja, joka on 20,70. Se
on mahdollista, hän jatkaa.
S E U RAA M i k O N M at k a a ED U S K U n ta a n w w w. m i k k o . n u
Tidningen betalas av Enat Österbotten r.f. – Lehden kustantaa Enat Österbotten r.f.