Hakoniten 1952 nr 08-09 Dokument - ICA
Nummer 8—9 Aug.-Sept. 1952 UR INNEHÅLLET Sid. Huvudkontorets arbetsuppgifter, forts Vi bygger vidare på Hakonsgiven Pressgrannar Befordran och förflyttning Vem ökade m e s t ? Kontaktmän i kulturbygd Tällbergsbilden Ludvika tog priset Månadens ICA-bok Eskilstuna tog mästerskapet i varpa, Västerås i orientering Jaså, Du vill byta jobb Runt Hakonshorisonten Karneval i Ecuador Gott i den gamla goda tiden A t t arbeta sig frisk Vi gratulera Dikten och vardagen Pristävlingar N ä s t a nummer av Hakoniten beräknas utkomma omkring den 20 okt. sista manuskriptdag 10 okt. 2 5 8 9 10 12 14 16 16 17 19 20 24 25 26 27 28 29 FÖR Nummer HAKONSKONCERNENS O-y Ansvarig utgivare: CARL-HAKON SWENSON Redaktör: GUNNAR COLLIN Redaktionskommitté: Martin Andersson . Ruth Rylander . Lars Lcwén . Carl Gustav Wallin . Nils-Erik Wirsäll Platsredaktörer: Arvika A.-M. Rhönnstad Bollnäs Harry Erikson Borlänge Sven Nvström Helge Bergkvist Eskilstuna Göthe Andersson Falköping Gösta Nilsson Gävle Bertil Swenson Hudiksvall Walter Wennerstén Karlstad Eskil Stefansson Katrineh. Bror Jansson Kristineh. Alvar Eden Köping Sven Göransson Lidköping Elin Larsson Ludvika Erik Andersson Malung Erik Skottheim Mora Curt Widerholm Nora Axel Lundvall Norrtälje Lars Andersson Nyköping Margot Broén Skövde Hans Abelson Sundsvall Holger Schiitz Söderhamn Eivind Sved Södertälje Harry Hedlund Torsbv Tore Bergstam Upsala Anders Wijk Västerås Georg Falk John H. Oderfors Åmål Sigurd Erixon Örebro Boyan Olsson Bokf.-centr L. Hammargren Sjömans Sven Rydfalk Omslagsbild: Linder trivsamma former och i trivsam miljö hölls kontaktkonferensen i september. — Se vidare sid. 2 - 1 5 . v: V e a t m . L ä n s Tidnings AB tryckeri, Västerå: •ås J Arg. ANSTÄLLDA 7 Aug.-Sept. 1952 STUDIESÄSONGEN ÄR INNE Visst är vi olika funtade, vi människor. Somliga - - fåtalet sitter förnöjda på sin plats i förvärvslivet utan någon större önskan vare sig till avancemang eller högre lön. Andra — flertalet — vill ha högre lön utan a t t göra ens det ringaste försök a t t kvalificera sig för en sådan. Åter andra — eliten — vill avancera i alla avseenden och ä r beredda a t t förkovra sig för nya och större uppgifter. — Det ä r naturligtvis endast den sistnämnda kategorien — eliten — som verkligen har några förutsättningar a t t gå vidare. Stillastående är här liksom på alla områden detsamma som tillbakagång, och avancemang utan motsvarande prestationer tillhör en förgången tid. Nu n ä r höstmörkret t ä t n a r och kvällarna blir längre ä r det dags a t t tända studielampan. E n av de trivsammaste formerna för fritidsstudier ä r Studiecirkeln, som förutom ökade kunskaper också ger rika möjligheter till mänsklig kontakt. Bland de kurser, som speciellt kan anses väl lämpade för studiecirklar i Hakons-regi ä r följande: Modern Kontorsorganisation (15 brev), ABC för kontorselever (4 brev), Nationalekonomi (6 brev), Företagsdemokrati (4 brev), Förenings- och mötesteknik (8 brev), Sammanträdesteknik (4 brev), Allmän psykologi (10 brev). E t t exemplar av Hermods " P r o g r a m för studiecirklar" har i dagarna översänts till personalföreningarna vid respektive kontor. Tag en t i t t i det! Säkert kan det ge flera goda uppslag. Nu heter det visserligen a t t ensam är stark, men för a t t bilda en studiecirkel fordras det ju flera. H a r du därför något uppslag, så försök a t t stimulera dina a r b e t s k a m r a t e r för saken. Kom ihåg, a t t Hakonspersonalens Stipendiefond finns till för a t t ekonomiskt stödja alla hakoniters a n s t r ä n g n i n g a r till förkovran i företagets tjänst. Gunnar Collin. Huvudkontorets arbetsuppgifter (VI), forts. Låt oss prata lite med varandra om vårt företag! Den allmänna avdelningen ledes av vår personalchef. P å organisationsplanen i personalhandboken finns en tredje huvudavdelning — den allmänna avdelningen. Livsnerven och k ä r n a n i hela v å r t företag utgöres av de anställda. Vi ser det som en viktig uppgift a t t få riktig och passande personal på alla poster. Men vi ä r också angelägna om a t t ge personalen den r ä t t a omvårdnaden och utbildningen, och a t t de skall få de riktiga lönerna. Alla dessa väsentliga uppgifter ligger pä den allmänna avdelningen, som ledes av vår personalchef. Som ni känner till har utvecklingen g å t t därhän, a t t de flesta löneuppgörelserna sker centralt vid förhandlingar mellan arbetsmarknadens s t o r a organisationer. Företagsledningens representant vid dessa förhandlingar ä r personalchefen. Denna är också ordförande i överstyrelsen för våra personalföreningar Hakoniterna. Likaså handlägger denna avdelning personalförflyttningar mellan olika kontor och dotterbolag. Personalchefen är också den sammanhållande och inspirerande kraften, när det gäller v å r a företagsnämnder. Byggnadsfrägan och t r a n s p o r t a p p a r a t e n omhänderhas av den allmänna avdelningen. Den snabba tillväxt, som v å r t företag f å t t v a r a med om, h a r medfört ökade krav pä ändamålsenliga lokaler. Den tekniska utvecklingen 2 h a r också ytterligare u n d e r s t r u k i t d e t t a behov. Hela byggnadsfrågan omhänderhas av den allmänna avdelningen, som h a r k o n t a k t med arkitekter, byggnadsingenjörer, byggnadsfirmor, som skall utföra v å r a olika byggnader och samarbetet med vår egen organisationsavdelning ej a t t förglömma. Inte minst betydelsefullt ä r a t t vi får de r ä t t a tomterna och det r ä t t a läget på våra olika lagerhus. Det ä r ett betydande arbete, som nedlägges härpå. T a n k a r n a framåt - - p å nya byggnadsprojekt — utesluter inte en viktig insats med avseende på vården av våra byggnader. Det sker i intimt samarbete med kontorens ledning. En sak, som imponerar mycket på den utomstående iakttagaren, är den utomordentliga transportapparat, vi har, och som regelbundet t r a n s p o r t e r a r de olika v a r o r n a till v å r a medlemm a r s butiker. Ansvaret för vården av denna bilpark och anskaffandet av de erforderliga fordonen åvilar i första hand ledaren för den allm ä n n a avdelningen, som vid sin sida h a r en motoringenjör för denna uppgift. Slutligen h a r vi organisationsavdelningen. Egentligen är det kanske väl pretentiöst att kalla den avdelning, eftersom organisationschefen ä r den enda person, som i dag är fast knuten till avdelningen. Denne a r b e t a r nämligen huvudsakligen med utomstående experter, som för viss tid arbetar för oss på särskilt uppdrag. Man fastnar inte så lätt i gamla hjulspår då. Den utomstående bindes inte av gamla traditioner och tänkesätt. A t t på det s ä t t e t med nya friska ögon alltid se på organisatoriska problemen ä r mycket viktigt på en sådan skapande avdelning. Organisationsavdelningen ser i första hand till, a t t vår kontors- och lagerorganisation funger a r så bra som möjligt. Den gör erforderliga utredningar för andra avdelningar, s v a r a r för utbildningen av vår personal och gör arbetsstudier. Vi gör varje år en förhandsberäkning av resultatet ( = budget). E n annan viktig sak, som ligger under organisationsavdelningen, är uppgörandet av den budget, som vi numera gör varje år. Det ä r ganska intressant, varför j a g skall stanna några ögonblick inför den. A t t göra upp en budget är detsamma som a t t s ä t t a upp e t t mål, som vi skall försöka a t t nå inom en viss tidrymd. Vi gör upp vår budget i början av varje år. Det går så till, a t t i samråd med resp. kontors chefer försöker vi göra en beräkning av omsättningsutvecklingen för det kommande året. Vi söker också beräkna det bruttoöverskott, som vi med hänsyn till erfarenheterna från föregående å r och med de förutsättningar, som i dag föreligger t r o r oss erhålla. Om vi känner dessa siffror, kan vi ganska lätt r ä k n a fram det överskott, som rörelsen bör lämn a för det kommande året. Detta överskott skall Här ser vi en perspektivskiss räcka till a t t betala alla löner, h y r o r och andra affärsomkostnader, vår årsbonus, aktieutdelningen och ändå dessutom ge överskott för skapande av framtida reserver. Vi måste därför beräkna storleken av dessa kostnader, som vi går igenom punkt för punkt. Det är ett omfattande arbete, som kräver tid och noggrannhet. N ä r vi väl h a r kommit igenom allt detta, som bl. a. innebär en grundlig diskussion av arbetsorganisationen, möjligheterna till förenklingar etc. kan vi ungefärligen beräkna det nettoöverskott, som våra samlade prestationer (insatser) bör lämna. P å så s ä t t erhåller vi en ganska god bild av, h u r vi t r o r det kommande året skall gestalta sig. Vi kan göra jämförelser mellan olika kontor och avdelningar. Det ä r en god grund vid diskussionen om deras effektivitet och slagkraft, och hur den skall kunna höjas än mer. Det ä r mycket viktigt speciellt under nuvarande förhållanden med de stora kostnadsökningar, som tid1 efter annan drabbar företagsamheten. Företagsledningen h a r då l ä t t a r e a t t dra upp riktlinjerna på ett sådant sätt, a t t den ekonomiska rygg, varom vi talade i föregående nummer, kan bibehållas, ja, kanske rent av s t ä r k a s ytterligare. Huvudkontorets arbetsuppgifter är mångskiftande. J a g har nu sökt a t t ge E r en så klar bild som av det blivande Hudiksvalls-kontoret. några år sedan. Som bekant brann det gamla ned för 3 möjligt av, hur vårt huvudkontor arbetar. Det är klart, att allt har inte kunnat komma med. Vi har t. ex. många besökare, som kommer till oss. Vi har våra styrelsesammanträden och konferenser, som skall hållas och förberedas. Planering och sammanhållning av våra förtroenderåd är en annan viktig uppgift. Allt sådant tarvar mycken tid. Och då vi talar om tidskrävande uppgifter, får vi inte heller glömma de resor, som flera av våra HK-kamrater tid efter annan får göra till våra dotterbolag. Jag hoppas emellertid, att min artikel givit Er en någorlunda klar bild av, hur mångskiftande huvudkontorets arbetsuppgifter är. Jag tror också, att Ni fått klart för Er, hur krävande de är, och att det behövs både vaksamhet, klarsynthet och energi för att klara dem. Vi har nu kommit så långt, att vi kan göra en sammanställning av huvudkontorets personal: Verkst. och vice verkst. jämte sekreterare direktör Ekonomiavdelningen Den egentliga avdelningen Konsulenter jämte sekreterare Revision 3 Trycksaker och försäkringar Hålkortsavdelningen Dotterbolagens redovisning och kontroll Affärsavdelningen Inköpare Sekreterare Katalogavdelningen Reklamavdelningen Den allmänna avdelningen Organisationsavdelningen Fakturering och priskontroll Telefonväxel o. dyl Post, insortering, vaktmästare 1 1 2 10 4 3 5 3 1 4 3 4 64 Men företaget kan naturligtvis inte klaras enbart med hjälp av huvudkontoret. Det är också betydelsefullt, att vi har starka förankringspunkter ute på de olika platserna inom verksamhetsområdet, där vi har kontor. Jag skall därför nästa gång fortsätta med att tala om, hur arbetet på ett avdelningskontor går till och ge en bild av den intressanta verksamhet, som där dagligen pågår. 9 3 2 / somras gästades HK av Dr. Josef Kaufmann. organisationschef i den stora schweiziska inköpscentralen Usego. Fr. r. Carl-Hake»} Swenson, Dr. Kaufmann. Mats Valländer. Eric Springfeldt. 1 Vi bygger vidare på Hakonsgiven Av Nils-Erik Wirsäll Hösten 1951 tillsatte verkst. direktören en kommitté, som hade till uppgift a t t göra en allmän översyn över Hakonsgiven och de arbetslinjer, vilka finns uppdragna inom ramen för denna. Det gällde också för kommitterade a t t undersöka, vilka förbättringar och förenklingar, som kunde göras för a t t ytterligare höja effekten och slagkraften i vår verksamhet. I kommittén deltog från början 5 personer, men dessa knöt vid det sista s a m m a n t r ä d e t till sig ytterligare 5 "sakkunniga", vilka inom sig rymde både tjänstemän och medlemmar. Kommittén antog namnet NOVEA, som bildas genom första bokstaven i förnamnen på de fem ledamöter, som verkst. direktören först utsåg, nämligen Nils-Erik Wirsäll, Oscar Kihlgren, Valdemar Eriksson, Eric Gotborn, Arne Lundgren. De sakkunniga var Sven Dahlén, Martin Jarlstedt, L a r s Lewén, Olle Lindberg (köpman, Strömsholm) och Knut Sundelöf. NOVEA gjorde vissa undersökningar av ganska omfattande n a t u r som underlag för sina bedömningar. Vi h ä m t a r några sifferuppgifter från dessa undersökningar. Av våra 4.016 medlemsbutiker köpte 3.705 st. for mer än 10.000: — kr. Dessa medlemmars sammanlagda inköp å r 1951 uppgick till kronor 167.816.000: — eller i medeltal för varje medlem 45.300 kronor. Försäljningen till icke medlemmar uppgick till 18 milj. kr. E n n ä r m a r e granskning av statistiken gav vidare vid handen, a t t vi alltfort h a r kvar en del småkunder. Visserligen har deras antal reducerats, sedan Hakonsgiven slog igenom 1949, men ännu å t e r s t å r en del, innan vi n å t t så långt, a t t vi helt kan koncentrera oss till våra medlem- m a r och till sådana icke medlemmar, vars inköp ä r fullt ekonomiska. F ö r a t t få en uppfattning om h u r medlemmarna själva ser pä Hakonsgiven, ställdes några frågor till varje förtroenderådsledamot. Förtroenderåden svarade mycket villigt på frågorna. Sålunda erhöll vi 128 ganska fylliga svar på följande 6 frågor: 1. Skulle Du vilja säga oss Din uppfattning och erfarenhet av kontaktmännens arbete? a) Hittills? b) Framtidsmässigt ? 2. F å r vi också be Dig säga Din syn på telefonkontaktmännens arbetsuppgifter ? a) Är Du belåten med den kontakt, de ger Dig med inköpscentralen? b) Skulle Du vilja ha den annorlunda? 3. Är Du belåten med det sätt, varpå Du får del av nyheter och informationer? 4. Vi skulle också sätta värde på, om Du under denna punkt ville ge oss Dina övriga synpunkter på Hakonsgiven och inköpscentralens arbetssätt. a) Är det något, som inte fungerar som Du vill ? b) Hur vill Du ha det? 5. Inom kommittén har vi diskuterat ett par synpunkter på kontakten medlemmar—inköpscentral. Vi vill gärna höra Din åsikt härom. a) De nuvarande kontaktmannabesöken i butikerna skulle bortfalla eller inskränkas till de fall, då en medlem önskar besök. I stället skulle regelbundna träffar ordnas med våra medlemmar inom visst område (på en ort, i en socken e t c ) . Medlemmarna skulle med andra ord bilda ett slags Erfa-grupper om 10—15 köpmän, som träffades en gång per månad med undantag för juli och december. En ordförande och sekreterare inom gruppen skulle svara för sammanhållningen. I gruppmötena deltar kontaktmännen, som blir ordförandens 5 hjälpreda vid organiserandet av träffarna. Deras huvuduppgift skulle vara att göra vårt samarbete slagkraftigare. Avkastningsfrågor, konkurrensförhållanden, priskampanjer, nyheter i varuväg etc. är några av de problem, som kan tas upp. b) Meddelande till medlemmarna om nyheter aren annan kontaktfräga, som vi studerat. Ett förslag, som framkastats, är, att varje chaufför utrustas med en s. k. nyhetsväska. Denna överlämnar chauffören omedelbart efter ankomsten till köpmannen, som studerar väskans innehåll, medan chauffören lastar av. Vad tycks? Svaren blev mycket intressanta. Sammanställningen på n ä s t a sidan visar k o r t f a t t a t hur förtroenderåden ser på Hakonsgiven. Som ett komplement till denna statistiska sammanfattning lämnar vi några axplock ur förtroenderådens kommentarer till svaren. - Vi vill gärna ha goda och snabba tips och säljande nyheter samt i god tid erhålla upplysningar om ev. prisändringar samt varuknappheter, vilka är övriga grossisters förnämsta försäljningsargument. — Om det gäller en nyhet vill jag ha kännedom om den i god tid, så att jag kan tänka över mitt behov av varan och inte köpa på en slump, som det gärna blir vid telefonkontakt. — Hur skulle det vara med en varje vecka återkommande information i stället för den, som vi nu får månadsvis. Förutom möjlighet till snabbare information tror jag, att det är fördelaktigt med fördelning på mindre kvantum per gång. — Gruppverksamheten är ett utmärkt förslag, som kan bli till den största nytta för oss köpmän inom Hakonbolaget, men kontaktmännens besök bör bibehållas 1 eller 2 gånger per år för att ge medlemmarna informationer om och för den egna rörelsen. — Medlemmarna måste inpräntas, att märkesvarorna ger dubbel förtjänst (såväl parti- som detaljmarginalen stannar inom medlemmarnas kapitaluppbyggnad). H u r vi nu bygger vidare. Medlemmarnas uppskattning av Hakonsgiven var mycket entydig och klar. Men t r o t s den uppskattning, som Hakonsgiven med den skriftliga beordringen röner hos huvudparten av v å r a medlemmar framfördes dock en hel del berättigade kritiska synpunkter. Sålunda ansågs vi inte riktigt ha klarat nyhetsinformationerna. Av det skälet h a r vår ledning beslutat, a t t telefonkontaktmännen vid sina samtal med medlemmarna skall lämna medlemmarna upplysning om nya artiklar, som kommit i marknaden eller om gamla artiklar, som varit ute ur marknaden en tid men kommit tillbaka. Dessa artiklar får noteras på den skriftliga ordern, så a t t orderpremie utgår. Dessa artiklar behöver dock ej förekomma varje vecka, och de får ingå i telefonkontaktmännens program endast efter sanktion av vår affärschef på huvudkontoret. Vi ser det som en angelägen uppgift för telefonkontaktmännen a t t sköta denna viktiga detalj, så a t t våra medlemmar blir nöjda men också så, a t t vi klart håller Hakonsgivens huvudlinje. Förslaget om nyhetsväska med våra chaufförer genomföres ej med hänsyn till resultatet av rundfrågan och på grund av vissa svagheter som är förknippade med densamma genom t. ex. fördröjandet av lossningen hos medlemmarna. Hakonsinformation var.je vecka. Som ett komplement till denna nyhetsinformation kommer Hakonsinformation a t t utges på en bestämd veckodag varje vecka. Tre gånger i månaden utkommer den 2-sidig medan ett nummer i månaden blir 4-sidigt. e* frjto /}sr* Gruppverksamhet är en viktig pelare i det fortsatta byggnadsarbetet på Hakonsgivens grund. Resultat från N O V E A : s r u n d f r å g a till f ö r t r o e n d e r å d e n 2 2 februari 1952 Sammanställningen utskriven 26 mars. 128 svar inkomna (svar begärt från 146 förtroenderåd). Är Du nöjd med kontaktmannens arbete hittills? Skallkontaktmannasysslan vara kvar i framtiden ? Hur har telefonkontaktmännen skött sin syssla? Skall tel kont.-m arbeta annorlunda i framtiden ? Är Du belåten med nyhetsform, och information? Skall vi gå in för små regelbundna medlemsträffar? Skall \ åra chaufförer ha en nyhetsväska med sig? ja nej ja nej bra dåligt ja nej ja nej ja nej ja nej 67 37 70 29 89 20 31 56 84 31 97 16 51 68 Ingen bestämd uppfattning Vet inte Ingen bestämd uppfattning Vet inte Ingen bestämd uppfattning Vet inte Ingen bestämd uppfattning 24 29 19 41 13 15 9 ')III kommer ofta något för sent» Utbildning och information av vår orderpersonal. Det ä r önskvärt, a t t vi alla blir väl insatta i dessa nya arbetslinjer, och a t t vi får de kunskaper, som ä r erforderliga för a t t vi på r ä t t sätt skall kunna stå till våra medlemmars tjänst. Under hösten kommer därför a t t förutom kontaktmännen samtliga telefonkontaktmän, orderchefer och kontorschefer a t t under några dagar samm a n d r a g a s för diskussion av hithörande angelägenheter. En broschyr ges ut och blir signalen till genomförandet av de förbättrade arbetsformerna. E n broschyr, i vilken alla dessa nya livgivande reformer omtalas, kommer a t t föreligga klar i slutet av oktober. Broschyren får titeln "Vi bygger vidare på Hakonsgiven". Avsikten är, a t t denna skall vara själva den utlösande faktorn, varigenom v å r a medlemmar får veta, vad som h a r skett, och vad som kommer a t t ske. Vår avsikt ä r sålunda a t t dröja med igångsättandet av nyhetsförmedlingen enligt den nya typen, utgivandet av Hakonsinformation veckovis etc. till någon gång i slutet av oktober. Då ä r också alla konferenserna över, och vi ä r alla införståd- »en gäng i kvartalet el. dyl. — varje månad går ej - allmänt önskemål» da med vårt arbetssätt och bättre beredda, än om vi successivt skulle börja med de nya arbetsformerna. Vi skall alla gemensamt slå ett slag på nytt för v å r t företag och för inköpscentralens framgång. Hakonsgiven h a r s a t t djupa spår efter sig och ingett respekt inte bara inom handeln utan också bland de statliga myndigheterna. Vi vill gärna, a t t detta faktum skall än s t a r k a r e u n d e r s t r y k a s genom de åtgärder, som nu kommer att vidtagas. Fortlöpande medlemsträffar. Inom våra olika områden kommer Hakonsgrupper om 10 å 15 medlemmar a t t bildas. Dessa Hakonsgrupper kommer a t t hålla 3 s a m m a n t r ä d e n per år, varav ett ä r avsett a t t hållas på respektive kontor. Detta kontorssammanträde kommer a t t förenas med lagergenomgång och studium av vår arbetsorganisation överhuvudtaget. Dessa Hakonsgruppers verksamhet kommer a t t ledas av våra kontaktmän, som under 2 veckor i höst erhållit specialutbildning för denna uppgift. Kontaktmännen kommer också a t t personligen besöka v å r a medlemmar minst 1 gång per är för personlig rådgivning. 7 t l —-~, AXEL BOHMAN När budet om Axel Bohmans bortgång nådde oss, hade han visserligen i egentlig mening redan lämnat kamratkretsen. Han avgick med pension för två år sedan, men han hade ändå så gott som daglig kontakt med kontoret, då han fortfarande hjälpte till med något extra-arbete, när så behövdes. Dödsfallet kom mycket överraskande, då han verkade vara på bättringsvägen efter en genomgången operation. Vi är inte så många kvar på Borlängekontoret av Axel Bohmans "årgång", men vi som varit med under en del av hans 30-åriga anställningstid i firman, lärde oss i Axel Bohman känna en reell arbetskamrat och en bra människa med sinne för humor. Vi uppskattade hans rättframhet. Skvaller och förtal låg inte för Axel Bohman. Vi hade unnat honom att ännu i många år få njuta av sin ledighet, så vital och spänstig som han var. Trots sina 67 år försummade han sällan eller aldrig en skidsöndag i Tjärnaberget. Som den friluftsmänniska han var, får man kanske vara tacksam för, att han inte behövde ligga bunden vid sjuksängen under någon längre tid. Det var också en ovanligt vacker augustidag Axel Bohman vigdes till vila på Stora Tuna kyrkogård. Naturen själv ägnade honom sin hyllning, syntes det. 8 PRESSGRANNAR Vi talar ofta om ambition. Därmed förstår vi hederskänsla, ärelystnad, självkänsla, utmärkelselusta. Vi har väl alla innerst inne en stark längtan till erkännande och uppskattning. En sund inställning. Vi strävar mot vissa mål, till stor del drivna av denna vår ambition. Bakom våra olika mål — kunskaper, förtroende och framgång — ligger lusten att vinna uppskattning. Om de mänskor som vi särskilt håller av eller respekterar litar på oss och spontant visar förtroende och uppskattning, ökas både förmågan och tillfredsställelsen. En diktare har sagt att det är livets små och olustiga förhållanden som gör människorna små och olyckliga. Bristen på rätt värdering och tillbörlig uppskattning gör ofta att vyerna trängs ihop och tillförsikten krymper. Så är det. Det inser vi. Men tar vi också följderna av denna vår insikt ? Är vi nog aktiva när det gäller att visa vänlig uppmärksamhet och uppskattning ? Uppmuntrar vi dem som gör goda insatser i vardagens kanske enformiga och obemärkta gärning ? För egen del önskar vi välvillig uppskattning. Gott. Det är kanske ännu viktigare att vi genom vänlig uppskattning ger plats för de stimulerande och befriande krafterna hos vår egen omgivning. Inte minst när det gäller livskamraten, som sköter hemmets sysslor. Och sen åt alla andra medvandrare och medarbetare. Det är roligt att få uppmuntran. Egendomligt var det, att just under den stilla andaktsstunden vid graven, man kunde iakttaga hur en flock vildgäss passerade på sin flykt mot ljusare nejder. Det vet vi. Men det är ännu roligare att ge. När vi med varmt hjärta ger vänliga tankar, ord och handlingar, när vi lockar fram ambition hos vår omgivning, ökas summan av glädje och lycka i världen. V. J. ''Collijnaren". Allt kan vara tillåtet i konsten, blott det leder till målet - - ett gott konstverk. Perspektiviska förskjutningar, överdrifter kan betona och förstärka uttrycket (expressionismen), ett naivistiskt uttryckssätt låter bilden tala till oss på sitt sätt osv. Men all god konst måste vara framfödd ur ett rikt inre liv. Skaparen av god konst måste ha en djup förståelse för allt mänskligt och för vad som sker i världen omkring honom. Och konsten måste vara levande. Levande konst speglar sin samtid, vårt liv, våra problem, den är ett dokument om samtiden, nuet som vi lever i. Konsten är vidare ett uttryck för människoandens skapardrift, och den skall tillfredsställa vår skönhetslängtan, vara en njutning för vårt form- och färgsinne. Men om konsten skall kunna fylla sin stora och sköna uppgift, måste vi också lära oss att ta emot, uppleva och njuta av konstverket med förståelse för vad det vill säga oss. Vi måste skola vårt öga, göra oss till goda mottagare. Hur vi upplever konsten blir naturligtvis alltid individuellt, beroende av vårt innersta väsen, vårt intellekt. Konsten är lång, men livet är kort, heter det, och man kan kanske också säga, att vägen till konstförstående är lång. Men det lönar sig att gå den. "Vi och spritcentralen". Vi gifta yrkeskvinnor får ofta i arbetet en känsla av att man liksom inte "räknar" med oss och att vår betydelse i produktionsapparaten är ganska ringa. Vad kommer då denna uppfattning ifrån ? Ack ja, det är en lång historia, men en punkt vet jag, där vi själva till stor del bär skulden. Alla vet hur betungande det är med hem och yrke och hur stark självdisciplinen måste vara för att man skall kunna koppla av hemmet under arbetstiden. Och hur svårt är det inte att under fritiden få tid till vila och rekreation, så att man är fullt arbetsför på dagarna ? Ja, handen på hjärtat, nog är det frestande att känna sig en smula krasslig när det börjar dra ihop till städdag eller när de tusentals små ärenden och spring som hör ett hem till dag för dag blir uppskjutna, därför att tiden inte vill räcka till. Vi vet alla, att det ibland dyker upp saker, som ovillkorligen kräver några lediga timmar. Har man dessutom barn uppkommer alltid situationer, som man inte räknat med och som kanske gör, att man måste stanna hemma. Det är alltså inte den ledighet som yttre omständigheter tvingar oss till som jag reagerar mot, problemet gäller när det mer eller mindre är utlämnat åt oss själva att avgöra, om ledigheten är nödvändig. Frågan är om vi alltid har i tankarna att man är skyldig att "ge kejsaren vad kejsaren tillhör" och om vårt samvete är vaket och reagerar mot frestelsen att falla för alla tillfällen, som kan ursäkta oss själva när vi stannar hemma. Det är inte lätt ibland, men har man väl bekämpat frestelsen några gånger så går det liksom lättare och belöningen kommer när man känner tillfredsställelsen att ha övervunnit besvären utan hjälp. Finge jag önska mig någon favör för den gifta yrkeskvinnan vore det någon större frihet när det gäller tjänstledighet utan lön, när arbetet så medgiver. Då skulle mycket stökas undan som annars frestar till "skolkning", och man skulle inte behöva utsätta sig för risken av .ett sjukt samvete. Att känna sig ha rätt att stanna hemma och därvid inte ockra på vare sig företag eller arbetskamrater vore ganska angenämt. Nu skall det bekännas att det inte är främst på företaget jag tänker härvidlag, det är på oss själva. Skall vi upprätthålla och stärka vårt anseende och hävda oss, där tillfälle gives till konkurrens med männen, så måste vi yrkeskvinnor klara av det svåra provet att kunna dela på oss och veta, vad både yrke och hem kräver och har rätt att fordra. Vi har dessutom många arbetskamrater, som inte har giftermål och barn att skylla på, och de får kanske många gånger arbeta in det vi genom vår frånvaro inte hinner med. Det kan lätt bli berättigad avundsjuka. Av oss gifta yrkeskvinnor måste man kunna fordra att våra moralbegrepp är så klara, att vi kan och vill skilja på vad som är nödvändigt eller icke när det gäller ledighet. oth förflylfning ^^W -^ 1*5 i Orderchefen i Karlstad Stiij Jonsson har befordrats till kontaktman i Karlstad. Maj-Britt Nordström, i "Vi Aseater". — Med den svåra konkurrens som nu råder, så gäller det att följa med och ha ett vaket öga för alla nyheter, uppfinningar och förbättringar, som kommer utifrån, och som kan underlätta vårt arbete. Man kan ju inte alltid träffa rätt. Ibland så visar det sig att en del nya saker inte är så bra som man trodde, men ei: flygande fågel hittar alltid något, medan den som sitter stilla inte finner något alls. Det gäller att följa med, och det är nödvändigt att ha en positiv inställning. "Mölnlycke Personaltidning". Backfisch till annan backfisch: — Jag begriper inte hur du kan kalla det riktig kärlek om din familj gillar honom ? Orderchefen i Torsby Tore Bergstam har befordrats till kontaktman i Södertälje. Eskil Åström, Gävle, har befordrats till kontaktman i Västerås. ( > Vår omsättning jan.-juni 1952 Total Ökning i % omsättn. i kr. Arvika Malung Skövde Torsby Sundsvall Bollnäs Eskilstuna Karlstad Lidköping Hudiksvall Gävle Mora Söderhamn Nora Upsala Falköping Borlänge Nyköping Köping Ludvika Södertälje Kristinehamn Åmål Örebro Katrineholm Norrtälje Västerås 31,0 30,3 26,5 24,8 24,2 24,1 23,0 22,4 22,3 21,9 21,5 21,2 20,2 20,1 20,1 18,0 17,8 16,8 16,4 16,1 15,5 15,4 15,3 14,6 13,5 12,7 12,7 2.560.000 1.256.000 4.654.000 1.405.000 7.500.000 2.528.000 4.370.000 4.900.000 6.551.000 2.481.000 7.380.000 1.448.000 1.648.000 2.824.000 8.381.000 2.683.000 4.950.000 2.272.000 2.472.000 3.240.000 4.161.000 2.605.000 2.539.000 8.593.000 1.437.000 2.341.000 8.531.000 Hela företaget 19,4 105.710.000 Kontoren i storleksordn. 16 27 9 26 4 18 10 8 6 19 5 24 23 13 3 14 7 22 20 12 11 15 17 1 25 21 2 ( = kr. 17.181.000) VEM Ö K A D E M E S T ? Jan.-Juni 1952 vid jämförelse med m o t s v a r a n d e m å n a d e r 1951 10 Vår omsättning jan.-jnli 1952 Total Ökning i % omsättn. i kr. Arvika Malung Torsby Skövde Mora Sundsvall Lidköping Bollnäs Eskilstuna Karlstad Hudiksvall Gävle Upsala Söderhamn Borlänge Åmål Nora Ludvika Falköping Kristinehamn Köping Södertälje Norrtälje Örebro Nyköping Västerås Katrineholm 43,3 32,6 30,7 26,5 25,5 24,8 24,0 22,8 22,5 22,2 22,1 22,0 21,9 21,1 20,7 20,5 19,6 19,3 18,0 17,6 16,6 16,6 15,5 14,8 14,7 14,7 14,3 3.331.000 1.516.000 1.764.000 5.478.000 1.817.000 8.952.000 7.868.000 2.977.000 5.130.000 5.777.000 2.981.000 8.794.000 10.049.000 1.962.000 6.002.000 3.130.000 3.393.000 3.903.000 3.109.000 3.087.000 2.907.000 5.066.000 3.099.000 10.119.000 2.765.000 10.137.000 1.744.000 Hela företaget 20,8 126.857.000 Kontoren i storleksordn. ( = kr. 21.883.000) VEM Ö K A D E MEST? Jan.-Juli 1952 vid jämförelse med m o t s v a r a n d e m å n a d e r 1951 14 27 25 9 24 4 6 20 10 8 19 5 3 23 7 15 13 12 16 18 21 11 17 2 22 1 26 Hotell Dalecarlia i Tallberg Kontaktmannakonferens i kulturbygd Den kontaktmanskonferens so7n refereras i denna artikel är den första av de utbildningskonferenser som kominer att hållas med syftet att bli den gemensamma grund, på vilken VI SKALL BYGGA VIDARE . . . (se sid. 5). Slag i slag samlas i höst telefonkontaktmännen, ordercheferna, kontorscheferna och kamrerarna. I inspirerande miljö Trakten kring Siljan har ju betecknats som ett "svenskt hembygdsmuseum av storartade mått", och för den, som vill se något av den gamla bondekultur, som här bevarats bättre än på något annat håll i vårt land, är Tallberg ett utomordentligt utgångsläge. Om man får döma av kursdeltagarnas entusiasm för platsen som sådan, torde även kulturintresset vara väl tillgodosett hos våra kontaktmän. Härom vittnar också den allmänna tillfredsställelsen över utflykten till Zornmuseet och Zorngården i Mora, som kursledningen ordnat på söndagen. Dalecarlia turisthotell var också (enligt allas åsikt) ett idealiskt ställe att hålla till på. Efter att 12 från början ha varit den kände matematikprofessorn Mittag Lefflers sommarställe, omskapades anläggningen efter hans död till hotell, och i dag kan Dalecarlia tillfredsställa högt ställda krav på gedigen och hemtrevlig miljö. Men det var inte bara det att miljön var trivsam; maten var också utomordentligt bra, något som tydligt kunde utläsas ur alla de belåtna kontaktmannaansikten, som med illa dold förtjusning avspeglade alla de läckerheter1, som dagligen fyllde åtminstone lunchbordet. — I sanningens namn måste emellertid erkännas, att längre fram omtalade skvallerspegel gav klart utslag om, att majoriteten av kursdeltagarna gärna nöjt sig med betydligt enklare mathållning. För fritiden — när någon sådan förekom — fanns möjligheter till förströelse i form av härliga promenader, biljardspel och bordtennis. Under inspirerande former När vi tre värmlänningar sammanstrålade i Karlstad, söndagen den 24 aug. för att bila upp till Tallberg i Dalarna på kontaktmannakonferens var det med blandade känslor i bävan över vad vi nu skulle gå till mötes. Men när vi framemot kvällningen svängde upp till Turisthotellet Dalecarlia i Tallberg och mottogs med öppna famnen av Carl-Hakon Swenson och NilsErik Wirsäll så flög all ängslan sin kos och vi kände oss lugnare. Måndag morgon öppnades konferensen av verkställande Direktören Harald Mörck, som hoppades att vi skulle få innehållsrika och givande dagar tillsammans i det vackra Dalarna. Därefter föreläste professor Ulf af Trolle om varudistributionsfrågor där han bl. a. nämnde att distributionen alltid varit utsatt för kritik från det allmännas sida. Han betonade också, att det är nödvändigt att Inköpscentralerna och .enskild handel fortsätter i sina rationaliseringssträvanden. LO:s sekreterare civilekonom Arne Henriksson, Stockholm, var nästa föreläsare och framförde fackföreningsrörelsens syn på enskild handöl och varudistributionen. Chefredaktör Nils Thedin, Vi, kom därefter med ett mycket intressant anförande om Konsumentkooperationen. Red. Thedin framhöll att kooperationens stora problem i dag är kostnadsfrågan, kapitalfrågan och medlemsfrågan. Han berörde också att medlemsaktiviteten har minskat och svårigheterna att stimulera medlemsintresset. Dagen avslutades av direktör Eskil Klingén, Östersund, som orienterade om enskild handel och vårt företag i det stora sammanhanget. Tisdagen ägnades åt beskrivningen av den enskilda handelns intressen i nya bostadsområden och vid affärsöverlåtelser. Det var ekonomidirektör Stig Svensson, som på ett förtjänstfullt sätt behandlade dejsa problem. Efter lunchen var konsulenterna Nils Karlhede och Jarl Jemunger i elden och redogjorde för kontaktmännens allmänna ekonomiska rådgivning till medlemmarna samt deras insatser vid ombyggnader och vid nyetableringar. På onsdag hade vi nöjet att deltaga i sammanträde med Borlängegruppens båda förtroenderåd. Vi fick bl. a. höra .en synnerligen intressant diskussion i frågan: "Vilken personlig insats kan förtroenderåden göra inom Hakonsgrupperna ?" Dir. Erik Matz, Rättvik, framhöll här, a t t vi måste göra mera än att vara "konsultativa statsråd". Det första kravet på en förtroenderådsledamot är att han vill något! På kvällen hade inbjudits ett 25-tal biträden från Hakonsanslutna affärer i Leksand och Tallberg. Direktör Harald Mörck talade först om Hakonbolagets uppbyggnad, utveckling och arbetssätt, vdket åhördes med stort intresse. Därefter delades de närvarande upp i fyra grupper, vilka var och en fick gripa sig an med att besvara tre frågor i anslutning till dir. Mörcks föredrag. Som avslutning på träffen drack vi kaffe, Josef Lindqvist och Martin Jarlstedt var bl. a. examensvittnen. sjöng allsång och tog en svängom med söta dalkullor. Kamrer Mats Valländer, Västerås, ägnade hela torsdagen åt bokföringsfrågor, hur man bedömer ett bokslut och finansieringsteknik. Det var en dag fylld av gruppaktivitet, dolda reserver, "tumregler" och in- och utgående balanskonton. Fredagsförmiddag behandlades kontaktmännens uppgifter i deras kommande arbete ute på fältet, och på eftermiddagen föreläste rektor Sven F. Lunner, Fornby folkhögskola, medryckande om människokännedom. På lördag hade vi rektor Sven Björklund från Stockholms högskola ibland oss och han behand- lade ämnet "Hur man leder träffar och konferenser." Han satte fart på oss med en gång och vi fick även aktivt deltaga. Efter lunchen fortsatte föreläsningen ute i det fria i ett underbart brittsommarväder. Rektor Björklund demonstrerade här flanellografen och skvallerspegeln. Skvallerspegeln var den verkliga succén och det var spännande att höra deltagarnas svar på rektor Björklunds frågor. Varje kväll efter föreläsningarnas slut förekom "stryktips". Det innebar att var och en av oss fick 10 frågor med olika svar, som berörde dagens ämnen. Segrare blev Stig Adolfsson, som erövrade sex skjortor. Så var den första delen av kursen slut och efter en härlig söndag då vi fick tillfälle besöka Mora-kontoret och Zornmuséet var dagen D inne, dä vi skulle ut och visa vad vi lärt oss. Måndag, tisdag och onsdag kväll hölls medlemsträffar med observationer frän HK och Borlängekontoret. Vi var nog alla litet bekymrade när vi skulle ut och möta kärva dalkarlar, som vi var helt främmande för, men när träffarna var ö\ er så kände vi alla, att vi mött goda vänner, som mottog oss med förståelse och värme. Kritiken som kom efter varje träff frän observatörerna var hård men rättvis. Torsdagen den 4 sept. avslutades konferensen tillsammans med direktionen och samtliga disponenter. Så var då tiden inne då vi tog farväl av nyvunna vänner och vi är fullt övertygade om att detta grupparbete är den rätta vägen i vårt fortsatta arbete. Vi vill till sist framföra ett varmt tack till ledningen för att denna kurs anordnats, samt till kursledningen Direktör Carl-Hakon Swenson och kamrer NilsErik Wirsäll för det strålande sätt på vilket kursen letts. Thebe 13 Ovan några gruppbildt Bohman och Elis Gö Ovan en hjärtlig handtryckning mellan Borlänges Sven Backlund och ATS-direktören Knut Le Grand. Lidköpings Folke Sonnerfelt i bakgrunden. T. h. samtliga kontaktmän och "examensvittnen" på avslutningsdagen. Vid Silj skön Elis Göthberg, Eric Gotbom och, Herman Green njuter siesta efter middagen t. h. Under ser vi fyra representanter för NS, vars kontaktmän Ralf Sjömark, Sten Meijer och Sven Glantz också deltog i kursen. En intressant inblick i kursens mål och goda bevis för kursdeltagarnas enorma intresse och arbetsflit fick bl.a. direktör Josef Lindqvist och VD t.h. i bakgrunden på bilden ovan. Biljarden var gamla durkdr Lars Lewén, 1 Leivén. Eli ppbrottet: muntert t. v. Emil samspråk. Ovan konsulenterna Jarl Jernunger och Nils Karlhede. Nedan talar NS Ralf Sjömark om för Falköpings Nils Ahlberg hur en björn ser ut i själva verket. s t ränd er Ovan ser vi den samlade kursen med kursledarna Carl-Hakon Swenson och Nils-Erik Wirsäll längst t. h. %nde avkoppling för såväl debuterande spelare. Fr. v. Vreen, Arne Lundgren, Eric rg och Sigurd Hagman. Månadens IC A-bok »BEVAKAD OMBORD» av George Harmon Gösta Ekholm och Alex Larson ler i kapp över prispokalen. LUDVIKA TOG PRISET ICA-kurirens upplaga skulle bli 3-dubblad om alla kontor kunde uppvisa samma spridning Vi vann, vi vann, vi varm! Så ungefär lät det hela torsdagen när det blivit bekant att Ludvikakontoret segrade i sin grupp om största antalet prenumeranter på ICA-kuriren. Gissa om vi var glada? Fantasin hade många gånger fört oss på bussresa till Furuvik, Mora, Karlstad eller Stockholm, men riktigt trott på det hade vi inte. Men beviset anlände. Klockan var 10.00 på torsdagen när vi välkomnade Dir. Ekholm från ICA-förlag.et och i sitt hälsningsanförande överlämnade Disp. Larson ordet till dagens man. Dir. Ekholm sade sig vara glad att få komma till Ludvika och överlämna kannan personligen samt att den för andra året i rad hamnat där. Han uttryckte också sin tillfredsställelse med resulta- 16 tet, vilket skulle innebära en upplaga på c:a 1400 000 ex. om alla kontor kunde uppvisa samma spridning. Det är att hoppas att vi kommer dit. Skall vi säga nästa år? Givetvis under förutsättning att köpmännen hjälper till ty det är ju dock de som dragit lasset. Köpman Olle Eriksson uttryckte sin glädje över att kannan hamnade i Ludvika och skulle vad på honom ankom se till, att den blev kvar även nästa år. Så överlämnades kannan och en liten "lapp" på vilket det stod 300: — kronor och det hurrades och dracks kaffe och alla tyckte att gräddtårtan var enastående god. Det var ett angenämt samkväm i skuggan av hetsen, vilket välkomnades av alla. Erske. Coxe George Harmon Coxe har genom en rad detektivromaner — detta är hans tjugofemte — vunnit stor popularitet i USA, där inte bara publik och kritik tävlar i superlativa omdömen. Hans kollega Erle Stanley Gardner sägsr om honom: "George Harmon Coxe är en stjärna av första storleksordningen på detektivromanens område. Hans böcker är utan undantag underhållande, fängslande och spännande. Han är en av de få författare, som kan konsten att redan från början anslå ett medryckande tempo och hålla det uppe från kapitel till kapitel och från bok till bok." Det stora intresse, som den svenska publiken visat för de två tidigare böckerna av Coxe i ICAförlagets serie, tyder på att han också här i landet funnit en tacksam läsekrets. "Bevakad ombord" ansluter sig värdigt till de förra böckerna, ja, den är kanske ändå ett strå vassare. Allt ifrån det ögonblicket, då Knox Randall svarar på en annons om att föra en båt från Miami till Newyork utvecklas romanens handling i ett rasande tempo. Hans sju passagerare tj'cks alla ha en sak gemensam, hur olika de för övrigt än är: ett intressant förflutet, och den lugna semesterkryssningen blir ett kusligt spännande äventyr. Läsaren följer andlöst händelseförloppet allt eftersom resan går vidare mot Newyork och upplösningen, som sätter både nerver och skarpsinnighet på prov. Eskilstuna tog mästerskapet i varpa — Västerås i orientering Solen Orientering Söndag m o r g o n den 31 a u g u s t i kl. 5.00 började det r i n g a i v ä c k a r k l o c k o r n a litet v a r s t a n s i hakonit e r n a s h e m r u n t o m i staden. Mäst e r s k a p s d a g s i orientering. F u n k tionärerna, kontrollanterna gnugg a r sömnen u r ögonen och försök e r k o m m a underfund med varför k l o c k a n hade ringt. Kl. 6.00 s a m l i n g och avfärd för folket u t e p å kontrollerna. Signat u r e n n o t e r a r för disponent Bohm a n kl. 6.03. Till disponentens förs v a r a n t e c k n a d e s dock en omedelb a r u r s ä k t för den sena a n k o m sten. Kl. 7.00 s a m l a d e s övriga funkt i o n ä r e r och t ä v l a n d e . Tjugo min u t e r s e n a r e t r ä n g d e sig B e r g kvist från Special som sista m a n innanför d ö r r e n till den heltäckt a lastbilen. Och så började den tjusiga gissningen om v a r t å t bilen skulle s v ä n g a . E f t e r d r y g a t v å mil h i t t a d e vi en röd s k ä r m och då v a r vi en bit b o r t o m Ulfshytte station på v ä g e n m o t R ä m s h y t t a n . Den t ä t a d i m m a , som p å morgonen l a g t sin t u n g a slöja över l a n d s k a p e t , hade solen inte n å g o t s t ö r r e b e s v ä r med a t t b r y t a igenom, v a r f ö r vi n ä r första m a n g a v sig iväg m o t o k ä n d a öden, hade s t r å l a n d e sol. N u m m e r ett, B i r g e r E r i k s s o n från V ä s t e r å s , s k i c k a d e s p r o g r a m e n l i g t iväg kl. 8.31 och 25 m i n u t e r s e n a r e h a d e den lilla s k a r a n a v o r i e n t e r a r e börjat tävlingen. Målplatsen vid Skräckasjön, h ä r l i g t inbäddad i l u m m i g g r ö n ska, l å g d ä r länge stilla u t a n a t t n å g o n a v de t ä v l a n d e s t ö r d e friden för f u n k t i o n ä r e r n a och de både hel- och h a l v s o v a n d e å s k å d a r n a . Kl. 10.53 b r ö t s stillheten. lyste på HM i Borlänge Titelförsvararen Edvin Persson från M o r a k o m med s p r i n t e r f a r t m o t m å l d u k e n , o m s p r i n g a n d e Lisa B a c k s t r ö m , B o r l ä n g e k o n t o r e t . Det visade sig g a n s k a s n a r t a t t dessa b å d a hade vunnit sina klasser. Striden om l a g p r i s e t uteblev alldeles, då e n d a s t V ä s t e r ä s k o n t o r e t k o m in med helt lag, j a till och med t v å . B r a gjort, V ä s t e r å s . Evert Backström, Domnarvets GoIF, hade ställt sitt o r i e n t e r i n g s kunnande till förfogande och hade på ett mästerligt sätt lagt banorna, en slinga p å 7,9 k m för seniorer och en p å 5 k m för da- mer. Kontrollerna, fyra till a n t a let, v a r a v t r e v a r g e m e n s a m m a för båda b a n o r n a , v a r helt enkelt r e n a idyllerna och m a n n a r n a u t e pä k o n t r o l l e r n a stortrivdes. Den första kontrollen och den a n d r a g e m e n s a m m a , s t ö t t e dock p å vissa s v å r i g h e t e r för de tävlande. F e m h e r r a r och en d a m letade förgäves efter dessa. F ö r a t t und e r l ä t t a det hela, påstod dispon e n t B o h m a n , som s a t t p ä a n d r a kontrollen, a t t han r o p a d e u t å t s k o g e n : H ä r ä r kontrollen. T ä v lingsledningen h a r icke n ä r m a r e u n d e r s ö k t fallet. ikonsmästerskapen Prislista vid Hakonsmästerskapen ntering i orientering söndagen den. 31 aug. 1952 I Damer: 1) Lisa B a c k s t r ö m , Borlänge . 2) Birgit Liven, H u d i k s v a l l . . . 11 Kontrolltider i n IV 0. mål Sluttid 1400 m 1500 m 1100 m 1000 m 23 33 21 21 24 30 Seniorer: isoo m 3000 m m 1100 1100 m 2S00 m 3000 m 1) 26 27 12 1) E. Persson, Borlänge (Mora) 34 14 21 H a r a l d Svensson, V ä s t e r å s . . 31 30 29 3) Georg Hult, Lidköping 26 32 33 4) Olle Helmersson, S u n d s v a l l . . 24 32 5) H a n s Eriksson, V ä s t e r å s . . 31 23 6) H a r r y Hallberg, V ä s t e r å s . . 36 38 17 7) Bengt H a m m a r s t r ö m , Bollnäs is 32 45 18 42 8) S t u r e Wendel, V ä s t e r å s . . . . 35 17 52 9) A l v a r Nilsson, E s k i l s t u n a . . 33 15 27 10) Sven Nilsson, V ä s t e r å s . . . . 36 40 11) Linus Svensson, Sundsvall . . 39 40 28 37 12) B i r g e r Eriksson, V ä s t e r å s . . 41 45 13) Bertil L a r s s o n , Lidköping . . 35 44 1.01 12.50 17.20 1.20.50 1.41.20 1000 m 1000 m 7.33 9.03 10.50 7.51 11.13 10.37 10.20 12.14 10.04 10.32 14.34 13.22 8.15 1.12.33 1.28.03 1.35.50 1.36.51 1.37.13 1.41.37 1.45.20 1.46.14 1.50.04 1.53.32 2.01.34 2.22.22 2.28.15 Lag: 1) V ä s t e r å s ( H a r a l d Svensson, H a n s E r iiksson, ksson, H a r r y H Haallllbbeerrgg 1! 4.47.53 17 •v • Begåvad banläggarc — Backström, T arpa Varpan hade samlat endast fem deltagare i damklassen, medan herrklassen var välrepresenterad med 52 man anmälda. Tävlingen gick av stapeln på en äng, ett par km från stadens centrum. Borlänge Under nära tre och en halv timmes tid seglade varporna i luften innan årets hakonsmästare kunde piesenteras, i damklassen Maj-Lis Olsson, Eskilstuna, och i herrklassen Allan Engström från Karlstad. Allan fick dock kämpa hårt i finalen med en annan solstadsson, Åke Larsson, innan han kunde stoppa ner segervarpan i kappsäcken. Arne Andersson från Ludvika försökte så gott han kunde placera Axel Andeisson från Bollnäs på fjärde platsen, men det gick inte. Lagstriden avgjordes redan efter första ronden enligt tävlingsreglerna, och här visade sig Eskilstuna vara de säkraste. Andra plats lade vännerna från Ludvika beslag på. Västerås försökte väl kila emellan Ludvika och Karlstad, men hade alltför hög "omsättning". Ärtan. » Kontrollkort och angivelser om banan utdelas vid starten ovan; t. h. de båda segrarna Lisa Backström och Edvin Persson. Hakonsmästerskap i varpa år 1952 Jaså, Du vill byta jobb}? Resultat: Damer: 1) Maj-Lis Olsson, Eskilstuna 2) Mary Grunding, Eskilstuna 3) Inga Lund, Gävle 4) Ingrid Berghäll, Sundsvall 5) Barbro Kropp, Västerås Herrar: 1) Allan Engström, Karlstad 2) Ake Larsson, Karlstad 3) Axel Andersson, Bollnäs 4) Arne Andersson, Ludvika 5) Sven Andersson, Västerås 6) Alvar Nilsson, Eskiltuna 7) Bengt Kårström, Sundsvall 8) Sven Olsson, Hudiksvall 91 Lennart Svensson, Ludvika 10) Gustav Enocksson, Eskilstuna 111 Harry Byström, Västerås 12) Hans Cederlund, Eskilstuna 13) Arne Svensson, Karlstad 14) Hans Karsson, Ludvika 15) Helge Lundberg, Västerås 16) Sven Axelsson, Eskilstuna Lag: 1) Eskilstuna 16.28 2) Ludvika 16.74 3) Karlstad 18.14 Hört i verkstan Säj, ingenjör'n, är det egentligen riktigt att använda skiftnyckel när man jobbar på dagtid ? Ur SVVS (så väva vi samman ) Almedahl — Dalsjöfors AB:s personaltidning har vi saxat följande tänkvärda artikel som vi rekommenderar speciellt ungdomen till genomläsning. De flesta människor har en liten orosande inom sig. De längtar efter något nytt, längtar att komma bort från vardagen runt omkring. I våra dagar, då det är så gott om arbete, har somliga funnit att just detta att byta arbete ger dem omväxling och spänning. Och så byter de jobb. Gäng efter gång. Utan att tänka på det ansvar för sin egen framtid de har och de förluster, som samhället gör på de täta bytena. Experter på socialt arbete har satt upp följande åtta frågor, som var och en bör ställa sig innan hon eller han byter jobb. 1. Intresserar det nya jobbet mig"? Många anser, att detta är en av de viktigaste frågorna, när man skall avgöra om man skall byta jobb eller inte. För alltför många är arbetet bara ett nödvändigt ont, som man liksom måste igenom. Ett arbete, som intresserar, sliter emellertid mindre. Mången har kanske inte tänkt på att hans arbete får ett helt annat intresse, när det ses som ett led i hela produktionskedjan. 2. Fyller jag de fordringar det nya jobbet ställer på mig ? Det säkraste sättet att mista ett jobb är att välja ett arbete som man saknar förutsättningar för. Det ger också en känsla av otillfredsställelse och vantrivsel att inte kunna klara ett jobb. / besittning av Eder ärade flaska av den 27 ds . . . 3. Är löneökningen värd risken ? En ny chef och en okänd miljö — det är en viss risk man tar, när man väljer ett nytt jobb. Det är fel att tro, att löneökningen i och för sig är skäl nog att ta ett nytt arbete. 4. Glömmer jag bort de indirekta löneförmånerna.' Med indirekta löneförmåner menas sådana som möjligheterna att till lågt pris köpa företagets produkter, pensionsförmåner, billiga måltider i trevliga matsalar, ordentliga arbetslokaler och omklädningsrum, bostäder osv. Det är inte säkert, att alla dessa förmåner finns på det nya jobbet med den högre lönen. 5. Har jag verkligen blivit förbigången ? Mången som slutar ett arbete anser sig ha blivit förbigången, då det gäller befordran av ett eller annat slag. En ärlig självrannsakan brukar emellertid avslöja det rätta förhållandet. Ofta beror det på en själv, om man blir förbigången. Har Du gjort något extra för att förkovra Dig i Ditt nya jobb? 6. Hur säkert är det nya jobbet f Innan man tar en ny anställning bör man ställa sig själv frågan: Är jag säkrare på att få stanna kvar på det nya jobbet än på det gamla, om det skulle bli dåliga tider? Tryggheten i arbete är ett värde som nutidens ungdom ofta bortser ifrån. 7. Är företaget statt i utveckling f Att ett företag är femtio år gammalt är inte någon garanti för att det är statt i utveckling. Ett nystartat företag kan också vara på tillbakagång. Det lönar sig aldrig att hoppa i galen tunna. Undersök saken! 8. Hurudan är trivseln på den nya arbetsplatsen ? Försök på ett eller annat sätt komma i kontakt med någon av de anställda och hör Dig för om trivseln på den nya arbetsplatsen. Tänk på att de flesta gärna skryter om sitt arbete. Var därför kritisk gentemot de uppgifter Du får och väg dem noga mot vad Du vet om trivseln i det företag, där Du arbetar. 19 c o RUNT HAKQNS ÖREBRO Klubbmästerskap i golf. En ljum och vacker sommarkväll — med undantag av några små, ensamma skyar, som "grät" en liten skvätt då och då — samlades hakoniter, hakonitfruar och ett hakonitbarn ute vid Fågelsång även populärt kallat Pippikvitter - - för att utkämpa klubbmästerskapet i golf. Vi delades upp i lag och försåg oss med var sin klubba och boll. Bland bollarna kunde man välja mellan svarta och vita. De flesta valde av någon okänd anledning vit boll, vilket emellertid under spelets gång skulle visa sig ödesdigert. Åtminstone för de skickligare spelarna. Vi andra som verkligen tycker om att spela golf och inte har något emot att slå våra 8 rättmätiga slag per bana gjorde det inte så mycket, men jag skall väl inte gå händelserna i förväg. Vi satte alltså igång att spela. Det hela gick mycket friktionsfritt utan att något lag behövde stå och vänta på ett annat. Stämningen var god, det skrattades och skojades, kommenterades och diskuterades. Vi slog våra bollar genom bilringar och små hus, kors och tvärs och hit och dit, i stora hål och små hål och när det hände att bollen behagade rulla i på ett slag, ja då må ni tro att man var glad. I alla fall så kom även "vårt" lag till den där "ödesdigra" banan. Den var så konstruerad, att man skulle slå upp bollen på en rätt smal, uppatriktad platta och slaget skulle vara så avpassat, att när bollen nådde krönet på "backen" så skulle den bollen alltså — väga upp plattan i horisontellt läge, vilket med- 20 förde, att bollen åkte ned i ett hål och rullade ut på banan nedanför. Nu bar det sig inte bättre än att de där vita bollarna var för lätta och hur skickliga spelare det än var och hur många slag man än slog, så var det absolut omöjligt att utföra den där manövern, vilket gick betydligt lättare med de svarta bollarna, som var tyngre. I "vårt" lag hade vi både svarta och vita Golfmästarna Herty öhrn och Lennart Hallberg. bollar, så vi hade ju lite tur men det var svårt ändå att klara den banan. Det fanns emellertid ett lag, som hade enbart vita bollar och det blev utan återvändo 8 slag per man och kvinna på den banan för dem. De blev ju inte så glada, när de fick reda på orsaken därtill men tog ändå "missödet" med fattat lugn. När det var slutspelat samlades vi uppe i caféet, där ett långbord hade dukats på verandan. Det behöver väl knappast omtalas att kaffetåren antingen det nu var Luxus eller ej I saken diskuterades men ingen vågade med säkerhet uttala sig) smakade härligt och bröd- och tårtfaten länsades utan något krusande. Och sä var vi framme vid prisutdelningen, som förrättades av vår utomordentlige arrangör av det hela — Folke Öhrn. Nedanstående lyckliga vinnare fick var sitt pris och applåderades hjärtligt av de övriga kamraterna: Herrar: Lennart Hallberg Hans Wiktorsson Einar Stubbe 40 p. 41 p. 41 p. Damer: Herty Öhrn Greta Johansson Birgit Bjerneus 54 p. 65 p. 66 p. Även det segrande laget förärades med ett pris — en stor chokladask, som de hade godheten att låta oss alla avsmaka. När prisutdelningen var över hade det redan börjat mörkna och det återstod inte mycket annat än att tacka för en mycket trevlig kväll, ta sin "hoj" och trampa in till sta'n igen. Alla var dock eniga om att vi borde samlas oftare till sådana här "träffar" och om intresset håller i sig så blir nog så även fallet. Buster. NYKÖPING Sparad julfest Nyköpingskontoret hade söndagen den 31/8 en utflykt, den sparade julfesten. Vi åkte med båt på morgonen ut på en holme i vår vackra skärgård. Vädrets makteivar gunstiga då solen sken och det faktiskt var varmt i luften. Väl framkomna till holmen vi skulle ligga på åt vi vår medhavda frukost och kokade kaffe och mådde gott samt hade en del tävlingar. På hemvägen gjorde vi en runda utåt havet och gick sedan hem. Vi var så hemma och bytte om. Sedan intog vi en härlig middag på en restaurant. En HORISWXE . ^ alltigenom lyckad dag och alla var nöjda och belåtna. Nedanstående verser hade en av kamraterna diktat, vilka vi sjöng gemensamt under stort jubel. VISA Melodi: "Om man inte har för stora pretentioner" Text: P. Urjo. Vill Du hjälpa till en stund? Bara öppna på Din inund Och försöka klämma fram med några toner Du får sjunga som Du kan Jag tror säkert det går an Vi ha inte några stora pretentioner. Som en trogen Hakonit Bör Du visa samma flit När Du sjunger, som när Du för firman jobbar Den som inte släpper loss Han får ej va' kvar hos oss Han får sluta nu i kväll! Vi honom nobbar! Säj hur skulle det väl bli Om nån annan än just vi skulle sälja sill och träskor och •meloner Fanns ej Du och jag min vän Fick nog Hakons slå igen För se dom har väldigt stora pretentioner. På vårt lager har dom bra Ja' där skulle man allt i'«' De har inget jäkt och inga telefoner Och det har då aldrig hänt Att de nån order fått för sent Men dom har ju inga stora pretentioner. Varje dag de säjer till Att om kunden gärna vill Tar de gärna mot en order sent på kvällen Må Våra bilar ha ej brått För de hinner ändå gott Å de tycker "varje kund det är en snäll en". Ja, våra kunder de är bra hjärtligt tack det ska dom ha Både Andersson och Pettersson och Lundström. Men jag minns allt en som sa "N e j , jag skriver ej en ra' Du har alldeles för stora pretentioner''. Tänk på Hako)is nya giv Den är fin min Iw och kniv 'Så nu köper jag för flera millioner Orderpremien ger dom oss Ja — vi hoppas det förståss Å det är väl ej för stora pretentioner. Varje handlare sig lärt Skicka order i kuvert Och att köpa hel kartong och hela dussin Men det kan dom inte få Lagret räcker inte då Och det finns väl fler än vi som säljer russin. Varför ska dom nästan slåss För att handla få hos oss Om de köpte hälften kunde det väl räcka Men de säjer: "Kära Du det är ingen brådska nu, Jag är tacksam om jag får det )iästa vecka". Från var kund vi höra får: "Tänk så rysligt bra det går" Allt är trivsamt, det är bara ovationer Och vi har det aldrig knalt För vi liar så bra betalt Om man inte har för stora pretentioner. Hyllning Nyköping bockar sig för sin chaufför, Ragnar Krilsell, som blivit uttagen som en av de 25 som på ett gott sätt löst brevkursen "Lastvagnsskolan". Det blev ett två dagar långt besök på Volvos anläggningar i Göteborg samt dessutom ett mycket gediget program för övrigt. Resan, som gick den 22—23 augusti var givande ur många synpunkter och man kunde inte ta miste på Ragnars glädje över den. Vi gratulerar Ragnar för det glädjande beviset på hans kompetens som lastbilschaufför och hoppas att han under resan ytterligare kompletterat sitt goda förråd av vetande om bilar i allmänhet och Volvo i synnerhet. P. G. SÖDERTÄLJE Barnens Dag Då landshövding Danielsson, fredagen den 22 aug., invigningstalade för Barnens Dag i Södertälje, yttrade han bland annat: "När det gäller att göra något för barnen, det må vara egna eller andras ungar, så blir vi, på ett särskilt sätt, frikostiga och tjänstvilliga. Och tack och lov för det. För i vårt, för övrigt, så välordnade samhälle finns det fortfarande oanade möjligheter att utöva denna, i alla dess former, glädjespridande verksamhet som heter Barnens Dag och sommarkolonier". Portsättningen av barnensdagsfirandet, som pågick så gott som en hel vecka, gick i det vackra vädrets och den stora publiktillströmningens tecken. Variationerna på nöjen kunde ingen klaga på, ty den sträckte sig från Noaks ark och fram till Snoddas. 21 Hakonbolaget syntes överallt i bilden, kanske mest påtagligt genom det stora kafferepet i festtåget, där dekorationsfirman Appel frän Norrköping, genom konstnären Appelqvist, lyckats åstadkomma en verklig fullträff, då det gäller Luxus-propaganda. Men vad man mest fäste sig vid var nog, att var man skulle lösa en biljett, passera en spärr, eller för övrigt ha kontakt med alla de som frivilligt och utan tanke på ersättning drog sitt strå till stacken, så stötte man på folk från firman. Där var Erik Hedling, Harry Hedlund och Carl-Magnus Bohm som säkra biljettförsäljare på em. och då vi trötta och örnfotade drog oss hemåt, med vår outtröttlige 5-åring, så hade de avlösts av Stig Egebring och Jarl Persson. Bror Björkman, gammal och van barnensdagsdelegat, och Montelius såg vi sälja biljetter då Snoddas sjöng i Mariehällskolans jättehall. Mårtensson, Claeson, Arne Johansson, Wallin, Ivar Eriksson och Larsson i källar'n skymtade vi i var sin biljettlucka i "Tältet". Och var skulle man gå för att träffa våra flickor, om inte till dansbanan. Där var Erna Hellgren, Siv Staaf, Mona Selander och fru Almgren, som prydde upp den avdelningen. Kanske var det ändå flera, som vi inte såg, men vi gladdes åt den offervilja och hjälpsamhet som vårt folk visar då det gäller en god sak. Sådana handlingar stärker vår rörelse mer än vi anar och vi bygger ännu en bit på den goodwillväg som vi vill ha så farbar som det är möjligt. Cebe. Hakonbolaget syntes i bilden. 22 överallt LUDVIKA Naturen och skiftningarna Sommaren var i år på en torsdag säger alla man möter, för hur det är så dryftas väder och vind och sol och måne, bad, brunhet och semester. Vi kan vara överens om, att sommaren varit ringa, men det är så ofantligt skiftande människor emellan hur de tagit tillvara sommaren och semestern. Min lilla pratstund med flyktiga offer på firman gav små detaljer. Jag frågade försiktigt: hur har det varit, hur var vädret och hur känns det att börja arbeta? Sven Ericson: Det har varit fint så gott som hela tiden och jag och Lola har cyklat till Lindesberg och Hörken. Vi har varit i Grängesberg och haft det skönt. Man känner sig i form och kommer man bara igång så går det som smort igen sade Sven och fortsatte att lasta ut bröd till Norman. Stig Holmberg: Vilken kalassemester vi har haft. Vi låg i en stuga i Grängesberg och bara hade oss och bruna blev vi som negrer. På slutet av semestern blev det det dock för hård blåst för att kunna sitta ute, men vad gjorde det, när det hade varit såna solskensdagar. Och han såg verkligen ut att vara i form när han kom tillbaks. Han var värd det. Hugo Almkvist: I Närke och Skäne, två landskap med liknande karaktär, var Hugo och han kombinerade semestern med att vara uppköpare. Jag har väl kontrakt på en 11 ton Mällösa vid det här laget och jag har snackat med dem om potatis också, så nog har vi något att hämta. Men semestern då? Den har varit gudomlig och jag har kopplat av så det är rent otroligt. Visst är det ovant att sätta sig till igen, men börjar telefonen pingla och anropen skälla så kommer takten fram. Med mig själv är det förträffligt. Åsa-Britta Dajgård: Gud vad skönt att ha semester. Att det finns nåt som är så ljuvligt, att få koppla av, glömma och bara ägna sig åt Kurt och Nisse och Bosse. Och vad man kopplar av. Vi sov till nio om rnornarna och gick och lunka' på dagarna och bara åt. Vi njöt, är rätta ordet. Birger Janson: En upplevelse i härligt väder. Vi lämnade regnet i Husqvarna och hade det ljuvligt i Köpenhamn. Nyhavn såg vi bara på kortet vi skickade. Resan i bil var som en dröm och åtskilligt stärkta kom vi tillbaks. Så nog har vi haft det dejeligt sade han när telefonisten sa': 3 perioder, nu bryter jag! Disp. Larson: Det har varit fint hela tiden och det har varit en förnämlig semester. Rosorna i Visby är en attraktion och bland det vackraste man kan få se. Se bara på den här väggen! Det är synd att det inte är färgfotografi, för det är så man faller i beundran. Det gjorde nu jag ändå för det var ett vackert kort och själv tyckte jag att vår disp. såg energisk och framåt ut. Och var har vi nu kommit till för resultat? Jo, helt enkelt det, att sommaren varit grann, alla har njutit av semestern och fått sina önskningar uppfyllda och emotser hösten med största tillförsikt. Det gör även jag, ty min semester börjar den 1 sept. och då brukar luften vara hög, fisken nappa bra och bären i skogen mognar så vackert fram. Då är det Brittsommar, en ljuvlig tid. Även surströmmingens fast jag inte gillar den - - surströmmingen. Ett lyckat initiativ En personalfest brukar vara festlig värre och föra mycket gott med sig, och den här trevliga familjefesten var också något som etsade sig in och gav en god och klar bild över vårt företags inställning till den anställde och hans anhöriga. Mycket aibete hade nedlagts och som initiativtagare stod Disp. Larson. Vi samlades kl. 14.00 en söndag och det var verkligt stor anslutning. Efter sedvanlig hälsning delades alla upp i små grupper, varefter lagret genomgicks från källaren till vinden. Det väckte stort intresse att se den mångfald av varor ligga i oklanderlig ordning och mångas ögon njöt av att se delikatesserna ligga sida vid sida och se inbjudande ut. Efter strövandet bjöds till bords i utlastningshallen där Disp. Larson tog till orda och uttyckte sin stora glädje över att få visa företaget och se hur vi arbetar. Han hoppades också att företaget skulle ge en bild över hur det arbetar — en viktig detalj i folkförsörjningens tjänst. Därefter vidtog kaffedriekning och saftkalas för barnen. Sannolikt var det mången barnunge som jämrade sig över kakoch bullätningen. Så slöt festen i bästa samförstånd och alla tyckte att det varit trevligt och intressant. Sommarresume Semestrarna till trots så har inte det idrottsliga legat nere. Största orsaken ligger väl förmodligen i att så mycket avgörs i höst. Vi har skjutningen t. ex. Där har tävlingar varit igång för att kora skyttarna till mästerskapet i örebro och från vår horisont kan nämnas, att Lennart Svenson skjutit överdådigt bra. Håller nu nerverna i Örebro, så är han given på plats. I varpa har täta träningar bidragit till att få ut ett starkt lag och de 8 å 10 som kastat på kvällarna är värda en salut för sin träningsflit. Som säker man har Lennart Svenson visat sig med sina c:a 4 å 4,5 m. på 20 kast. Vidare har både Arne, Hans, Sven, Aldor och Erik visat god klass. Som det stundar tävlingar snart i Borlänge håller vi en slant. För övrigt gick våra pojkar och klarade hem en seger i Eskilstuna, vilket inte var väntat, men desto mer välkommet. Mycket folk var samlat runt borden vid den trevliga fam il je festen. Barnen var förtjusta och tryckte ned bullar och kakor i rask takt. PERSONALTIDNING HOS NS Nordsvenska Köpmanna AB har nu också skaffat sig en personaltidning, vilken dock ännu är odöpt. Vi har här saxat verkställande direktören Eskil Klingéns ledare i tidningens första nummer: Samarbete — laganda. Arbete i någon form är nödvändigt för den som vill räknas som produktiv samhällsmedlem. En och annan kanske i arbetet ser något nödvändigt ont men för de allra flesta — och till den gruppen bekänner vi oss väl lite var — är det inte bara fråga om nödig penninginkomst för täckandet av livets nödtorft. Inkomsten av vårt arbete behöver vi väl alla men därutöver arbetar vi för att uppgiften fångar vårt intresse. Där så är Det artar sig i högsta grad. Det var det mesta i den vägen och det är bara att tillägga, att träningen håller i sig och likaså fliten. Det stärker kamratandan och ger råg i ryggen. Erske. fallet, har man anledning tala om effektiv arbetsinsats. Av oss inom ICA kräves ett odelat effektivt arbete vare sig vi ha att utföra vår dagliga gärning på lagret, vid skrivbordet, bakom bilratten eller på annat sätt. Låt oss samtidigt konstatera att det är ett intressant arbete, värt våra ansträngningar och att ICA-idén är värd att av oss föras vidare. ICA-idén manar till sammanhållning mellan detaljhandlarna. Därpå bygger Inköpscentralens möjligheter att för de anslutna köpmännen bli vad den vill och kan bli. För oss som arbetar i Inköpscentralens tjänst är sammanhållningen också av största vikt. Var och en av oss måste på bästa sätt lösa den arbetsuppgift, som hon eller han fått sig förelagd. Men det räcker inte, det fordras också ett gott lagarbete. Endast då blir resultatet av våra samfällda ansträngningar det rätta och det bästa. Vi måste känna samhörighet med varandra. Vårt arbetsområde är stort, det är åtskilliga mil mellan Gällivare i norr och Sveg i 23 KARNEVAL I ECUADOR Ii Ida orgier i smutsvatten, mjöl o. konfetti Karnevalen i Ecuador — de tre dagarnas sorglösa men icke alldeles riskfria upptåg — har mer eller mindre lyckligt avverkats. För nykomlingarna i svenskkolonin i djungelstaden Esmeraldas bjöd tillställningen på många både oväntade och mindre behagliga överraskningar. Det började redan på fredagskvällen. Visserligen skulle det stora vansinnet släppas löst först på lördagen, men de yngre årgångarna, av speciellt svartingarna, kunde tydligen inte styra sin otålighet, utan tog ut förlustelserna i förskott. Vi hade föreställt oss en tropisk karneval som en munter tillställning med blommor och sprakande färgdekorationer, sång och spel och vackra flickebarn. Men icke så i landet Ecuador. Här bjöds på andra och vildare sensationer. Fredagens inledande övningar gav besked om den saken med all önskvärd tydlighet. bekymrade dem inte alls, och för att ytterligare förhöja effekten avslutades akten med inmjölning efter konstens alla regler. Efter den proceduren satte gänget igång spaningarna efter nästa offer. Det var som sagt början. Lördagen ingick med ett oroväckande lugn. Det verkade livlöst på gator och öppna platser. Och fönsterluckor och dörrar (i de fall då bostaden var utrustad med sådana finesser) var omsorgsfullt tillbommade. Det dröjde heller inte länge förrän vi förstod att dessa försiktighetsåtgärder var mer än befogade. Utan förvarning började större och mindre gä.ng av både vuxna och minderåriga att dyka upp här och var. De bäst organiserade "enheterna" hade lastbil till förfogande som operationsbas. Plåtburkar med smutsvatten och påsar med mjöl och annat pulver ingick i utrustningen för samtliga "underhållningspatruller". Det Vi hade just slagit oss ner vid middagsbordet då vildmarksfriden bröts av ett hjärtskärande skrik. Vi rusade upp och fick just syn på ett halvdussin niggerknattar, som med både hör- och synbarlig förtjusning duschade över en liten flicka med smutsvatten. Att tösens kläder spolierades fullständigt dröjde inte lång stund förrän ammunitionen kom till användning. Den som av nyfikenhet eller annan anledning vågat sig ut på gatan behandlades och preparerades på ett sätt, som måste ha varit föga angenämt. Husinnevånarna besvarade emellertid "elden" efter bästa förmåga genom att hiva ut spannar med smutsvatten över dem som blev alltför närgångna. Alla tycktes ha ohejdat roligt trots den många gånger betydande materiella förstörelsen. Vi innevånare i "Villa Sverige" tog dock inga risker utan försökte efter bästa förmåga finna oss tillrätta i den påtvungna isoleringen. En och annan vattenbomb hittade emellertid in i huset trots alla försiktighetsåtgärder. På söndagen var vi inviterade till karnevalsparty hos columbianske konsuln, och eftersom vi accepterat så återstod inget annat än att plocka på sej blåstället och söder. Vi träffas inte så ofta eller kanske i en del fall inte alls. Ändock är vi medlemmar av samma familj, ändock är vi så beroende av varandra. Låt oss erkänna detta förhållande och låt oss göra vad vi kan för att svetsa laget samman. Kan detta lilla ännu odöpta personalblad medverka till att stärka samhörigheten mellan arbetskamraterna inom Nordsvenska, då blir det i all sin enkelhet av största värde. Jag hoppas a t t så skall bli fallet. Eder Eskil Klingén. 24 ge sig ut bland vatten- och pulvermarodörerna. Vi klarade oss dock tämligen torrskodda till gästabudsplatsen, och det var först av värdinnan som vi bestods med en omsorgsfull preparering med mjöl, puder, konfetti och annat rart. Alla gäster fick samma behandling, och så småningom såg det ut som om samtliga gjort störtdykningar i en mjölbinge. Inmjölningen förde emellertid med sig att stämningen blev hur sydländsk som helst redan från allra första början. De ecuadorianska danserna — med mambo i högsätet — exekverades timma efter timma med en frenesi som påminde om vildaste Afrika. Allt emellanåt såg värdinnan till att gästerna fick en ny mjöl-dusch. Det våldsamma motionerandet gick förklarligt nog tämligen illa åt krigsmälningen. Först när husets och grannarnas mjölförråd var slut och damernas puderaskar tömda avtog karnevalsyran. Men då hade redan Esmeraldas' alla tuppar för länge sedan satt igång sin morgonkonsert. Arne Bergenhag. * Godsägaren hade alla kommunalpamparna på middag. Nämndeman Persson blev placerad bredvid värdinnans mor, nedrest över sommaren från Stockholm och obekant med allt på orten. Följande samtal utspann sig: — Är nämndeman gift? — Jaa. Hur många å r har nämndeman varit gift ? - Tolv år. - Hur många barn har nämndeman ? — Elva, för si jag har vatt sjuk ett år. "Kampen för tillvaron" borde i vår tid kunna ersättas med "samarbete för tillvaron". Viktor Rydberg Gott i den »gamla goda tiden» Titt och tätt har man i våra dagar tillfälle att konstatera, hur illa nutidsmänniskan reagerar, när man talar om "den gamla goda tiden." Till och med den lilla "Gallup"-undersökning, som vi i våras satte i gång med för att pejla fram läsekretsens önskemål med avseende på innehållet i "Hakoniten", gav klart besked om en sådan reaktion: "den gamla goda tiden" ville man inte höra talas om. Vad är det då, som har gjort att "den gamla goda tiden" blivit detta röda skynke för så många? Närmast beror det naturligtvis på de sociala missförhållanden, som även här i landet var förhärskande ända till långt in på 1900-talet. Skrankorna mellan "överklassen" och de övriga samhällsskikten föreföll då oöverstigliga, och visst drog den härskande klassen nytta av sin ställning, på de övrigas bekostnad. Sett med våra ögon, tog detta "överklassens" förtryck väl kraftiga former, men att utnyttja sin ställning är ju mänskligt, även om det är långt ifrån tilltalande, och att utdöma ett gånget tids- skedes betydelse för en enda samhällsgrupps missgrepp i detta hänseende, måste ju vara orimligt. Nu, när tiden dessutom rivit ned det mesta av skrankorna mellan de olika samhällsskikten, borde vi väl också kunna prestera en mera objektiv bedömning av detta gångna skede och verkligen erkänna, att det trots allt fanns en hel del gott i "den gamla goda tiden". Till och med den gamla "överklassen" hade nog sina goda sidor. Visst brast det i social känsla och i respekt för den enskildes integritet, och nog tilldelades den goda smaken en i våra ögon alltför framträdande roll på bekostnad av andra andliga värden, men pliktkänslan, äran, ordhålligheten och troheten sattes högt, och där har vi nutidsmänniskor faktiskt en hel del av värde att taga efter. I dag kan vi nog också vara tacksamma för den framträdande roll, som den goda smaken spelade. Tänk på alla dessa vackra och ståtliga minnesmärken från en förgången tid, som vittnar om våra förfäders höga kultur! Huru fattiga skulle vi inte vara dem förutan! En annan orsak till den sura reaktionen mot "den gamla goda tiden" är att nutidsmänniskan helt enkelt har aversion mot det historiskt formade. Att den historiska forskningen i vår tid står högre än någonsin förr, och att människans horisont i tiden och rummet vidgats undan för undan, lär väl ingen bestrida. Här är det emellertid inte fråga om ett teoretiskt vetande, utan om en känsla av samhörighet med och vördnad för det förflutna. Det är denna känsla för tradition, som man ofta saknar hos oss nutidsmänniskor. Vi vill leva i ögonblicket och hyser enligt nobelpristagaren Bertrand Russel "ett förakt för det förflutna, som det icke förtjänar, och en vördnad för det närvarande, som det ännu mindre förtjänar". I vårt land spårade redan Viktor Rydberg en tilltagande historielöshet hos nutidsmänniskan och såg däri ett tecken till vårt släktes undsrgäng. "För gångna släkten, — säger han, — voro förfäderna heliga och arvsägnerna om deras gärningar den dyrbaraste av alla skatter. I våra dagar skulle man vara en industriidkare av sällspord art, om man icke brände deras ben till, låt mig säga blanksmörja och samtliga intygen om deras gärningar till aska, om man vore i tillfälle därtill och därmed förtjänte litet guld. . ." Sedan detta skrevs — för mer än ett halvsekel sedan — har upproret mot det förflutna tagit formen av en sadistisk lust att "avslöja" allt, som tidigare ansetts stort och vördnadsvärt, såsom skoj och humbug. Sedan urminnes tider i mänsklighetens historia har den s. k. forntiden stått i ett förklarat ljus — varit den gamla goda tiden — under det att samtiden betraktats som en förfallsperiod. Det var först under 1700- och 1800-talen, som "hypotesen om det ständiga framåtskridandet" dök upp för första gången. Denna hypotes har vi nutidsmänniskor anammat med hull och hår. Och ändå innebär den utan tvivel ett felslut. Av ett företräde följer visst inte ett annat, och om än den närvarande tiden står över den gamla i uppfinningar och vetenskaper, står den — kanske just därför — tillbaka i så oändligt mycket annat. Endast genom sambandet med 25 ATT ARBETA SIG FRISK Träningsterapi för En svensk läkare kom någon gång i början av 30-talet till Wien för att studera kirurgi. Han gick där bl. a. hos en av världens främsta olycksfallsexperter, prof. Böhler. Denne hade ett sjukhus, som inte tog emot annat än olycksfall, dag ut och dag in. Ganska snart frapperades den svenske läkaren av att det inte fanns några massörer på avdelningarna. Han såg aldrig till några sjukgymnaster, som knådade armar och ben. Tillfrågad om vad som låg bakom denna ovanliga avvikelse från den traditionella behandlingsmetoden svarade professorn: "Min herre, sådan lyx har vi inte råd med i vårt fattiga Österrike, och för övrigt skulle vi inte använda oss av det sättet ändå, ty det finns ingen en lång historisk tradition är någon högre kultur tänkbar. — Det är ingen tillfällighet, att alla de nio muserna hos de gamla grekerna var döttrar till Mnemosyne ( = Minnet). - - Att vilja radikalt kasta ifrån sig "kulturens börda" vore helt enkelt att avyttra sig allt det, som gör människan till människa. Vore det nu inte på tiden, att vi verkligen gick in för att göra en omvärdering av det, som vi kallar för "den gamla goda tiden" och som vi på så länge inte har velat höra talas om. Vi kan i alla fall gå så långt, att vi i rättvisans namn erkänner de värden, som verkligen och bevisligen fanns, värden som bär upp vår kultur och som än i dag kan och vill vara oss till hjälp och styrka. Så långt kan och bör vi gå, även om vi alla ännu inte är vuxna att förstå och instämma i Pär Lagerkvists "vår framtid ligger nu som alltid i det förgångna". N. G. 26 bättre olycksfallsvård massage i världen som är så bra för en skadad lem som den rörelse, den mänskliga individen kan ge sig själv". Detta var något nytt inom medicinen på den tiden. Den svenske läkaren återvände så småningom till sitt land med dessa idéer. Hans namn är Sven Langert, och han har som industriläkare vid SKF i Göteborg kunnat omsätta idéerna i praktisk läkargärning. —r Ni vet ju, säger dr Langert, att chaufförerna, när de förr drog i startveven, ofta fick strålbenet brutet strax ovanför handleden. Om man i ett sådant fall hade gipsförband på och lät patienten gå med armen i band, tog det sedan 6—8 veckor för att få upp törligheten i handleden. Med nuvarande metoder lägger man en tunn skena av något slags plast på armen och låter vederbörande gå i arbete direkt. Han kan röra sin arm och sina fingrar, och då läker denna skada på 2—3 veckor. När bandaget tages bort, är handen lika rörlig som förut. — Likadant, fortsätter dr Langert, förhåller det sig med ett skärsår, t. ex. på utsidan av handen. Förr syddes sådana sår ihop, man lade den skadade armen i en mitella och vederbörande fick gå med denna i åtta dagar. Det är ganska naturligt, att handen därefter oftast var stel, och så måste man börja med massage och rörelser. Detta tog vanligtvis ett par veckor. Alla sådana med skador på utsidan av handen får numera gå i arbete omedelbart. Det är bara vått arbete och arbete med olja, som de inte kan utföra. , Målet — bättre olycksfallsvård Som redan antytts genom dessa vardagsexempel på det som kallas träningsterapi, läks skadan snab- bare med denna naturliga behandlingsmetod än med mer eller mindre konstlade medel. Smärtorna går också fortare över. Som ett led i strävandena efter förbättrad olycksfallsvård har därför träningsterapin vunnit alltmer terräng. I bl. a. England och USA finns särskilda s. k. rehabilitation centres, där skadade människor kan återställas och till glädje för sig själva och för samhället snabbt återvända till sitt ordinarie arbete efter ett olycksfall. I England med dess många krigsskadade har självfallet samhället engagerat sig i mycket hög grad. I Sverige saknas ingalunda intresse från myndigheternas sida för träningsterapin och dess möjligheter. Men, som exemplet ovan visat, har industrin själv i inte ringa utsträckning brutit mark för den nya behandlingsformen. När Valdemar Atterdags krigare fick lårbensbrott Om träningsterapin (terapi = sjukdomsbehandling) och dess utveckling har en annan specialist på området, med. dr Gunnar Ahlborg i Göteborg, ytterligare en del principiella och praktiska synpunkter. — Vår äldsta behandlingsform för skador, som uppkommit genom olycksfall eller på annat sätt, är vilan eller stillaläget, säger dr Ahlborg. För det första verkar vilan ofta smärtstillande. Vidare läks den skadade kroppsdelen lätt under stillaliggande därigenom att vävnadsdelarna får möjlighet att ostört växa samman. Av i samband med utgrävningar på Gotland gjorda fynd kan man påvisa, att Valdemar Atterdags krigare förstod stillalägets läkningsmöjligheter. De tycks på detta sätt ha fått t. o. m. lårbensbrott hjälpligt läkta. Slutligen har vilan den fördelen, att den förhindrar spridning av infektioner. Vilans olägenheter Vilan har emellertid långt ifrån enbart fördelar, understryker dr Ahlborg. Långvarig vila inverkar Gösta Brissman, Örebro, förlovad med Gunvor Haglind. Bengt Nerelius, Örebro, stolt fader till duktig flicka. Gustaf Hansson, Örebro, 50 år den 21 aug. Henning Solfeldt, Örebro, 60 år den 31 juli. Ellis Enqvist, Hudiksvallskontoret, gift med Björn Blomberg. Ruth Söhm, Hudiksvallskontoret, förlovad med Henrik Myrberg. Nore Carlsson 50 år den 20 aug. Lennart Hedling lycklig pappa till duktig son. Eva Mörck, Lidköping, 50 år den 18/9. menligt på cirkulationen, som i sin tur underlättar uppkomsten av blodpropp, försämrar andningsorganens arbete samt minskar läkningsförmågan hos muskler och ben. Vidare kan stillaläget befrämja uppkomsten av rörlighetsförsämringar i lederna (fixationer) och medverka till att obrukade muskler helt enkelt försvinner (atrofier). Till bilden av vilans olägenheter hör också de psykiska skador (neurastenier), som har en tämligen bördig jordmån i vila och overksamhet. Det ena få, men det andra inte mista . . . Nackdelarna med vilan har visat, att man med vissa nödvändiga undantag (t. ex. skador, som förorsakar stor blodförlust) bör vara på sin vakt mot denna behandlingsmetod. Läkarvetenskapen har därför inriktat sig på att med olika medel försöka ersätta vilobehandlingens fördelar och på så sätt kunna undvara densam- ma och därmed gå fri från dess olägenheter. Detta mål har i stor utsträckning redan vunnits. En arsenal av smärtstillande medel står numera till läkarnas förfogande. Genom att använda gips på frakturer etc. behöver man inte längre ordinera stillaläge för att underlätta läkningen av vävnaderna, och åtskilliga s. k. kemoterapeutika (penicillin o. dyl.) ersätter fullt ut vilan som infektionsförhindrare. Massagebehandlingen på avskrivning - Det är dessa läkarvetenskapens vinningar, framhåller dr Ahlborg, som jämnat marken för rörelsebehandlingen i dess moderna gestalt. Inom denna behandlingsform har framför allt den aktiva rörelsebehandlingen — varvid patienten utan hjälp utför ordinarie rörelse — kommit att dominera över den passiva och massagebehandlingen, vilken senare får anses vara på avskrivning. De apparater, och träningsredskap, som konstruerades i den aktiva rörelsebehandlingens barndom, hade alltför ringa anknytning till människornas normala liv och handlingsschema för att de skulle intressera och undgå att trötta patienten. Numera har emellertid ändamålsenliga och stimulerande redskap för rörelseterapin skapats. Man har i anslutning härtill infört rörelser, som resulterat i att skadan snabbare och med bättre slutresultat läkt samtidigt med att hans produktiva insatser kunnat ge ekonomiskt utbyte under behandlingsperioden. I och med detta framsteg har rörelseterapin blivit träningsterapi. Från 39 till 1,5 förlorade arbetsdagar Från sin vistelse vid Vauxhall Motors Ltd i Luton har dr Ahlborg praktiska exempel på hur ett industriföretag tillämpat arbetsterapin och vilka resultat man lyckats uppnå. Företaget, som sysselsätter ca 12 000 anställda, har inrättat en träningsterapiavdelning. Denna avdelning står helt för tillverkningen av bilbromsar. Arbetsstyrkan omfattar 60 man, vilka nästan undantagslöst är olycksfallsskadade. En specialutbildad ingenjör leder arbetet och har i samarbete med läkaren konstruerat maskinernas manöverorgan. Handtag, spakar och trampor har gjorts i en mångfald utföranden. De är utbytbara eller omställbara, så att varje maskin kan användas för träning av olycksfallsskadade med de mest varierande krämpor. Apparaturen och manöverorganen gör, att den olycksfallsskadade arbetaren tvingas utföra de för behandlingen nödvändiga rörelserna på ett ändamålsenligt och förnuftigt sätt. Snabbare läkning, bättre läkning och tidigare smärtfrihet är resultatet. Före införandet av träningsterapi har man vid företaget i fråga fått räkna med i genomsnitt 39 förlorade arbetsdagar per underarmsfraktur. Efter att ha infört träningsterapi lyckades man nedbringa antalet förlorade arbetsdagar till först 2,7 och slutligen till 1,5! Träningsterapin har en mission . . . Med. dr Erik Moberg, Göteborg, är en annan läkare, som ägnat sig åt träningsterapins betydelse ur allmänt samhällelig och ekonomisk synvinkel. — Under tiden en olycksfallsskadad arbetare vår- Mycket bra. Men har ni inga referenser utom er mammas? 27 Dikten och vardagen — Hur ser ni på diktens uppgift ? Frågan ställdes nyligen till en känd diktare. Svaret blev: Uppgiften är väl närmast den, att hjälpa människorna att komma tillrätta med livet. Dikten bör kunna vidga horisonten och göra tillvaron ljusare och bättre. Ja, så torde den goda litteraturens uppgift och betydelse kunna formuleras. Det är en allmän erfarenhet, att vi med böckenias hjälp kan komma bort från det instängda och vardagliga. Dikten kan bidra till att berika vår tillvaro. I en krets av föreningskvinnor kom samtalet vid kaffebordet att glida in på behovet av avkoppling och förnyelse. Någon nämnde därvid, att den enda avkoppling som hon kunde tänka sig, var en liten stund vid tidningen och någon gång kanske även en titt in i böckernas värld. En annan deltagare, en mycket arbetstyngd hustru, utbrast då: — Ja, jag har det knogigt så det förslår. Det är att ligga i allt vad man orkar från tidigt till sent, och man får vara glad om man hinner med sysslorna något så när. Men en liten stund för sig själv måste man ha någon gång. Jag har kommit över en mycket bra bok som innehåller dikter av flera olika författare, och den boken har jag haft mycken glädje av. Den har många gånger lyst opp min slitsamma vardag. Detta uttalande tolkar en ganska vanlig .erfarenhet. Vi behöver en stund för oss själva. Vi behöver nya tankar och intryck — allt detta som just för oss ger dagen en ljus ton och tillvaron dess melodi. Vi kan söka detta på olika vägar. För de flesta av oss kan säkerligen den stora dikten vara en av dessa vägar. I den ståtliga dikten "En bondestudent" har Sten Selander snuddat vid en av diktens uppgifter, när han talar om "makten att hålla förtvivlan tillbaka". Den makten behöver vi, och det särskilt under hårda tider. Under de mörka krigsåren hade litteraturen en väldig betydelse. När våldet triumferade och allt syntes nästan hopplöst, tog vi kanske fram Tegnérs "Det eviga": Väl formar den starke med svärdet sin värld, väl flyga som örnar hans rykten; m.en någon gång bryts det vandrande svärd, och örnarna fällas i flykten. Vad våldet må skapa är vanskligt och kort, det dör som en stormvind i öknen bort. Denna dikt skrevs 1808, under intrycket av den tidens händelser, das på sjukhus inträder i regel en successiv förbättring i hans tillstånd, framhåller dr Moberg. Patientens invaliditetsgrad sjunker undan för undan för att vid utskrivningen, som numera på grund av sjukhusens överbeläggning måste ske på ett ganska tidigt stadium, vara nere i låt oss säga ca 15 %. Han är då följaktligen inte fullt arbetsduglig och ställes inför en tids vila i hemmet. Konvalescensen i hemmet kan emellertid ha stora risker. Overksamhetens psykiska vådor kan inte nog understrykas och ogynnsamma muskelförändringar uppstår. Visserligen kan patienten i många fall under sista skedet av sjukhusvistelsen ha kommit i åtnjutande av rörelseterapeutisk behandling, men då han skall fortsätta på egen hand i hemmet, ställes han inför stora disciplinära krav. övningarna är ofta intetsägande och ger kanske heller inte något produktivt resultat. Träningsterapin har här uppenbart en mission att fylla. Den kan vara oumbärlig för att återge den 28 men vi känner att innehållet är allmängiltigt och tidlöst. Så har vi av denna för läng.e sedan bortgångne diktare fått makten att hålla förtvivlan tillbaka, makten att trots allt bevara förtröstan och tillförsikt. — Under kriget fick Tegnér vid flera tillfällen tala till oss — genom radion — i just denna dikt. Ett gott val av dagens dikt, det är säkert. Fröding har skrivit några dikter med bibliska motiv. I en av dessa, Saul och David, skildrar han hur David sjunger tröstens ord för den sjuke Saul och hur förbannelsen viker från honom. Fröding säger: Ty det var sorgebot fördold i sången, och det var balsam gömd i harposlagen, och det var läkedom i Davids röst. Sorgebot, balsam och läkedom, det är något av vad sången och dikten kan ge. Är det inte detta, som vi människor så väl behöver? Är vi en smula känsliga, undgår vi inte leda, olust och ångest. Vi måste dock se till att komma andligen helskinnade från de mörka makternas gastkramningar. Vi människor är olika funtade, och vi väljer våra glädjeämnen allt efter vår personliga smak. Det är dessbättre mycket här i livet, som kan ge tillvaron värde och innehåll. Dit hör vår dagliga gärning, om vi ser på den med de skadade hälsa och arbetsförhet och den är nödvändig för att återföra honom i ett arbete, där han själv känner sitt fulla värde både genom den arbetsinsats han gör och den tryggare tillvaro hans förtjänst tillförsäkrar honom. Såväl staten som kommunerna saknar till stor del resurser för att klara detta vitala problem. Det är därför angeläget att industrierna själva tar initiativet till frågans lösning. Vinsten skulle i lika mån bli de anställdas som företagets. r ä t t a ögonen. U m g ä n g e t med männ i s k o r n a — och inte m i n s t med barnen — verkar uppfriskande och b e r i k a n d e . . . U m g ä n g e t m e d natur.en likaså. B ö c k e r n a s värld g e r oss också r i k a möjligheter, och d e m b ö r vi inte g å förbi. Vilka böcker vi s e d a n skall välja, d e t ä r e t t s ä r s k i l t kapitel, s o m vi h ä r m å s t e g å förbi. -y i PRISi A v- c LING /é s t T to 9i t n • •" , U30 " 1 M" • il 99 2V | as Dikten k a n b i d r a till a t t ge v a r d a g e n m e r a g l a n s och v ä r d e . Om den sedan skall bli oss till n y t t a och glädje, beror i första hand p å oss själva. V. J. "Collijnaren". Il Vi I H ä-f il 3é 13 3? • 5? • ?-> • Btc 3? • n Örebros S i g u r d E r i x o n vann fotopristävlingen P r i s e r : k r . 15:—, K n a p p t e t t tjugotal d e l t a g a r e v a r det i fotopristävlingen i å r . Kr. W:—, k r . 5 : - W r 3 Pristagare: 1) Sigurd Erixon, Örebro; 2) E r i k Andersson, Ludvika; 3) H a n s Eriksson, V ä s t e r å s ; 4) E v e r t h Samuelsson, K a r l s t a d . Vågräta ord. 1. E n avdelning, s o m n ö d g a s slå igen, t a c k och lov. 12. Elev. 13. Lågland. Hedersomnämnande: Alex L a r son, Ludvika, sign. "V. L — n " , 14. Ibland a v guld. 15. Ovilligt. V ä s t e r å s , Ebbe Holmquist, Boll16. Modernt kök, h a r s å d a n spis. näs, Mats-Olof Winbladh, Örebro. 17. Bör finnas i duchatel. P r i s e r n a k o m m e r så s m å n i n g 19. F i n n s i h a g e n . om p e r post. 20. Initialer. 21. K a n v a r a en r e s t a u r a n g v a k t 1 :a pris till L i d k ö p i n g mästare. 24. N y h e t s o r g a n . S o m m a r e n s pristävling hade loc25. F ä r g . k a t e t t 50-tal. 26. Husdjur. Resultat: 1) G u n n a r Lindström, 28. F ö r l ä r j u n g a r . Lidköping; 2) M a r g a r e t a Pihl29. F r i a från v ä t a . blad, Södertälje; 3) P e h r - A r n e 30. I topp. Wallberg, S j ö m a n s , V ä s t e r å s . 31. K a r l E r i k Andersson 33. Fisk. Priserna kommer så småning35. H u s d j u r p å Island. om med posten. 41. Rovdjur. 43. V a t t e n s a m l i n g . 44. ö. 45, B e t y g . 46. K r a f t i g vind. 49. H a l s k o t a . 51. Tälja. 52. Vidunder — Odjur. 53. H o p p a s vi p å h ä r l i g a Lodräta ord. 1. G å r i höjden eller o s t m ä r k e . 2. F r ä l s e . 3. R i k t n i n g . 1 1" 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 18. 19. 21. 22. 23. 24. 27. 31. 32. 34. 36. 37. 38. 39. 40. 42. 45. 47. 48. 50. Lans. Dålig belöning. B a k ström. Flitiga. Mörk h e r r e . Småfisk. Vulkan. H a r D a l a r n a en vacker. Stilla oceanen. Bindeord. Lyckoland eller verklighetsf r ä m m a n d e föreställning o m något. Fint tyg. K a n lövskog v a r a . En av par. Glosa-Fras. K a n h j ä s s a vara. Flicka. I bygglådan. H a r m a n a n v ä n d n i n g för i trädgårdstäppa. B ö r g o t t arbete. Ledning. H o l m e i Mälaren, m y c k e t u p p skattad av badande västeråsare. F ö r blommor. Svinaktigt. F å r h u s m o r stundom göra. Stav. Majgosse. L a k e eller reglemente. Lösningarna nen tillhanda skall vara redaktioföre den 15 oktober. 29
© Copyright 2024