HFD 2015 ref 16

HFD 2015 ref 16
Ett beslut om villkor om alkolås har undanröjts till följd av att körkortshavaren intagit
narkotikaklassat läkemedel i enlighet med läkares ordination.
Lagrum:
5 kap. 19 § 2 och 23 § körkortslagen (1998:488)
Sedan A.J. gjort sig skyldig till rattfylleri 2008 och 2011 beslutade
Transportstyrelsen den 19 april 2012, efter ansökan från A.J., att förena
hans körkortsinnehav med villkor om alkolås. Under villkorstiden fick
han ett höftimplantat inopererat. I samband med detta intog han under en
veckas tid och i enlighet med läkares ordination smärtlindrande
läkemedel. Läkemedlet var narkotikaklassat. Transportstyrelsen fick
kännedom om medicineringen och undanröjde i beslut den 12 juni 2013
beslutet om villkor om alkolås med hänvisning till att A.J. brukat
narkotika. Transportstyrelsen beslutade vidare att återkalla hans körkort
och bestämde en spärrtid.
A.J. överklagade Transportstyrelsens beslut hos förvaltningsrätten och
yrkade att beslutet skulle undanröjas. Han anförde bl.a. följande.
Medicineringen hade stått utom hans kontroll och hade skett inom ramen
för en medicinsk behandling. Han ifrågasatte det rimliga i hur man vid
nedsövning i narkos i samband med operation förväntas ha kontroll över
vilka preparat som tillförs kroppen. Vidare kan det knappast vara
försvarbart ur etisk eller medicinsk aspekt att medvetet inte ordinera
smärtlindring som avhjälper svår akut smärta. Om han haft kunskap om
reglerna hade han självfallet upplyst ortopedkirurgen och annan
narkospersonal om förutsättningarna. Med hänsyn till hans
arbetssituation och resor vid kundbesök var det högst angeläget för
honom att ha tillgång till bil.
Transportstyrelsen ansåg att överklagandet skulle avslås och anförde
bl.a. följande. Transportstyrelsen har undanröjt A.J:s villkor om alkolås
och återkallat hans körkort på grund av att han brukat narkotika och
därmed inte längre uppfyller kraven på lämplighet för körkortsinnehav
med villkor om alkolås. Under villkorstiden gäller att körkortshavaren
ska avhålla sig från att bruka narkotika som avses i 8 §
narkotikastrafflagen (1968:64), vilket även omfattar läkemedel enligt
läkares ordination som är klassificerade som narkotika. Av förarbetena
till körkortslagen framgår att ett villkorsbeslut ska undanröjas om
körkortshavaren under villkorstiden inte avhåller sig från att bruka
narkotika. Det framgår även att det i dessa fall inte görs någon särskild
lämplighetsprövning. Eftersom någon lämplighetsprövning inte görs
finner Transportstyrelsen att det inte finns utrymme för att göra åtskillnad
mellan sådana situationer där körkortshavaren medvetet har brukat
narkotikaklassade läkemedel, och situationer där körkortshavaren givits
narkotikaklassade läkemedel utan egen vetskap. Transportstyrelsen
upplyser om den viljeförklaring som A.J. skrivit under. Genom den visar
2
den enskilde att denne är villig att uppfylla kraven som gäller för
körkortsinnehav med villkor om alkolås. Ett av de krav som framgår av
viljeförklaringen är att man inte får använda narkotikaklassade läkemedel
eller annan narkotika.
Efter Transportstyrelsens yttrande kontaktade A.J. anestesikliniken
i Örebro och fick följande information om smärtlindring; ”under
operationen och efterbehandlingen vid höftimplantatoperationer är det en
absolut nödvändighet att ge narkotiska medel (opiater) för att uppnå den
mest adekvata och optimala smärtlindringen”. Han har aldrig befattat sig
med narkotiska medel och fann det märkligt att Transportstyrelsen
ifrågasätter rätten till en adekvat smärtlindrande behandling.
Förvaltningsrätten i Karlstad (2013-09-04, ordförande Forsberg)
yttrade: Av 5 kap. 23 § körkortslagen (1998:488) framgår att ett beslut
om villkor om alkolås ska undanröjas om körkortshavaren under
villkorstiden inte uppfyller de krav på lämplighet som anges i 19 § 2
och 3. Om beslutet undanröjs, ska körkortet återkallas. En spärrtid ska då
bestämmas som motsvarar den återstående villkorstiden. – Lämplighet
för villkor om alkolås förutsätter, enligt 5 kap. 19 § 2 körkortslagen att
sökanden inte brukar narkotika som avses i 8 § narkotikastrafflagen. –
Föreligger synnerliga skäl får, enligt 5 kap. 10 § körkortslagen, med
avvikelse från denna lag återkallelse underlåtas eller spärrtid sättas ned
om det kan ske utan fara för trafiksäkerheten. Underlåtes återkallelse får
varning meddelas i stället. – I förarbetena till bestämmelserna om körkort
med villkor om alkolås uttalas bl.a. följande. För att anses lämplig att
inneha körkort med villkor om alkolås gäller ett absolut krav på att
körkortshavaren avstår från att bruka ämnen som är klassade som
narkotika (prop. 2010/11:26 s. 68). Ett beslut om körkortsinnehav med
villkor om alkolås ska undanröjas om körkortshavaren bryter mot de
särskilda krav som gäller för att få ett sådant villkor och han eller hon
samtidigt bedöms vara olämplig för ett körkortsinnehav med villkor.
Beslutet ska även undanröjas om körkortshavaren brukar narkotika. Om
beslutet undanröjs ska körkortet återkallas (a. prop. s. 44–46). –
Förvaltningsrättens bedömning – A.J. har i samband med sin ansökan om
körkort med villkor om alkolås skrivit under en viljeförklaring. I och med
det har A.J. skrivit under på att han under villkorstiden inte ska använda
narkotikaklassade läkemedel eller annan narkotika. Det framgår också av
beslutet i vilket A.J. beviljades körkort med villkor om alkolås att han
inte får ta narkotikaklassade läkemedel under villkorstiden. Av detta
beslut framgår också att om villkoren inte följs kan körkortet komma att
återkallas slutligt. – A.J. har uppgivit att den läkarordinerade
medicinering med Oxycontin, som skett under en vecka och i samband
med hans höftoperation, har stått utom hans kontroll att påverka och får
anses falla inom ramen för en akut och tillfällig medicinsk behandling. –
Med anledning av att läkemedlet var ordinerat av läkare får
medicineringen anses som berättigad att intas i samband med en
operation samt att den skett under en mycket begränsad tid finner
förvaltningsrätten att underlåtelse att återkalla körkortet kan ske utan fara
för trafiksäkerheten. Synnerliga skäl får därför anses föreligga och mot
denna bakgrund finner förvaltningsrätten att Transportstyrelsens beslut
3
ska upphävas. Överklagandet ska därför bifallas. – Förvaltningsrätten
bifaller överklagandet och upphäver Transportstyrelsens beslut. Av detta
följer att A.J:s körkort åter är förenat med villkor om alkolås. (Målet
överlämnades till Transportstyrelsen för vidare handläggning.)
Transportstyrelsen överklagade förvaltningsrättens dom och yrkade att
kammarrätten skulle upphäva domen och fastställa styrelsens beslut den
12 juni 2013 samt anförde följande. A.J. har under villkorstiden intagit
narkotikaklassat läkemedel. I avsaknad av vägledande förarbeten och
praxis har Transportstyrelsen tolkat begreppet ”avstår från att bruka” på
så sätt att det omfattar allt intag av narkotika under villkorstiden, oavsett
om det skett enligt läkares ordination och under en mycket kort period.
Det finns inte förutsättningar för att med stöd av 5 kap. 10 §
körkortslagen underlåta att undanröja beslutet om villkor om alkolås
eftersom bestämmelsen avser återkallelse av körkort och nedsättning av
spärrtid, inte beslut om villkor om alkolås.
A.J. ansåg att överklagandet skulle avslås och anförde följande.
Transportstyrelsens beslut var felaktigt eftersom han var helt ovetande
och saknade möjlighet att påverka intaget av det narkotiska
smärtstillande medel som han ordinerades i samband med sin
höftprotesoperation. Det finns inga konkreta bevis på att han intagit något
narkotiskt medel. Beslutet strider mot mänskliga rättigheter.
Kammarrätten i Göteborg (2013-12-16, Ocklind, Ståhl, referent, Mundt)
yttrade: A.J. har i samband med en operation ordinerats och intagit
smärtstillande läkemedel som är narkotikaklassat. Den första frågan som
kammarrätten ska ta ställning till är om det innebär att hans villkor om
alkolås ska undanröjas. – Ett beslut om villkor om alkolås ska enligt 5
kap. 23 § körkortslagen undanröjas om körkortshavaren under
villkorstiden inte uppfyller de krav på lämplighet som anges i 19 § 2.
Enligt den bestämmelsen anses den som brukar narkotika som avses i 8 §
narkotikastrafflagen inte lämplig. – Kravet på att avstå från att bruka
ämnen som är klassade som narkotika är absolut (prop. 2010/11:26 s.
68). Det gäller således även narkotikaklassade läkemedel som ordinerats
av läkare. – Eftersom bruk av narkotika automatiskt medför att kraven på
lämplighet inte är uppfyllda, ska i sådana fall ingen lämplighetsprövning
göras innan villkoret om alkolås undanröjs (a prop. s. 70). – De
undantagsbestämmelser som finns i 5 kap. 9 och 10 §§ körkortslagen ger
endast möjlighet att underlåta återkallelse eller sätta ned spärrtid. Det är
därför inte möjligt att underlåta att undanröja villkor om alkolås med stöd
av dessa bestämmelser. – Regleringen innebär således att A.J:s villkor
om alkolås ska undanröjas om hans intag av det narkotikaklassade
smärtstillande läkemedlet är att anse som ett bruk. – I förarbetena till
körkortslagen diskuteras inte vad som avses med ett bruk. Med bruk
enligt narkotikastrafflagen avses tillförsel av narkotika till
människokroppen som faktisk handling (prop. 1987/88:71 s. 30).
Kammarrätten anser inte att det finns skäl att ge begreppet en annan
innebörd när det gäller bestämmelserna om alkolås. – Enligt intyg av
läkare den 3 maj 2013 har A.J. använt läkemedlet postoperativt i en
4
vecka under februari 2013. Därmed måste han enligt kammarrättens
mening anses ha brukat läkemedlet. Villkoret om alkolås ska därför
undanröjas. – När ett beslut om villkor om alkolås undanröjs enligt 5 kap.
23 § körkortslagen ska enligt förarbetena ”körkortet i stället ovillkorligen
återkallas” (prop. 2010/11:26 s. 70). Av 5 kap. 9 och 10 §§ körkortslagen
följer dock enligt kammarrättens mening att det även i en sådan situation
finns utrymme att göra undantag. Vid alkoholkoncentrationer under 0,5
promille i blodet eller 0,25 mg/liter i utandningsluften kan således
varning meddelas i stället för återkallelse, om varning av särskilda skäl
kan anses vara en tillräcklig åtgärd. Vidare kan återkallelse underlåtas
eller spärrtiden sättas ned om det finns synnerliga skäl och det kan ske
utan fara för trafiksäkerheten. Vid prövningen av möjligheten att medge
undantag ska – på motsvarande sätt som vid återkallelse utan föregående
villkor om alkolås – en helhetsbedömning göras av bl.a.
omständigheterna kring rattfylleriet och körkortshavarens personliga
förhållanden. Vid bedömningen av körkortshavarens personliga
förhållanden bör hänsyn tas till hur körkorthavaren skött sig under
villkorstiden. – Här aktuellt mål gäller ett rattfylleri med
alkoholkoncentrationen minst 0,10 mg/liter i utandningsluften den 12
mars 2011. A.J. har dessutom den 2 oktober 2008 gjort sig skyldig till ett
rattfylleri med minst 0,16 mg/liter i utandningsluften. I övrigt saknas
uppgifter om förhållandena vid körningarna. Under augusti och
september 2012 har tre utandningsprov i alkolåset blivit underkända pga.
för hög alkoholkoncentration. Enligt ovannämnda läkarintyg har A.J. inte
vid någon tidpunkt uppfyllt kriterierna för missbruk eller beroende. –
Eftersom A.J. har gjort sig skyldig till rattfylleri vid två tillfällen inom
loppet av två och ett halvt år kan varning enligt kammarrättens
bedömning inte anses vara en tillräcklig åtgärd. Det har inte heller
framkommit några synnerliga skäl för att sätta ned spärrtiden. –
Sammanfattningsvis finner kammarrätten att Transportstyrelsen har haft
fog för sitt beslut att undanröja villkoret om alkolås och återkalla
körkortet. Överklagandet ska därför bifallas. – Kammarrätten upphäver
förvaltningsrättens dom och fastställer Transportstyrelsens beslut den 12
juni 2013.
A.J. överklagade kammarrättens avgörande hos Högsta
förvaltningsdomstolen och yrkade att domen skulle upphävas och
förvaltningsrättens dom fastställas. Han anförde bl.a. följande. Han har
fått en absolut nödvändig och adekvat smärtstillande behandling i
samband med operationen. Han var bunden vid sjukbädden och utgjorde
inte någon fara för trafiksäkerheten. Han har aldrig brukat eller över
huvud taget befattat sig med narkotiska preparat. Det förefaller som att
hans fall är unikt och att lagstiftaren har förbisett situationen med
behandling med narkotikaklassade läkemedel vid svåra operationer.
Transportstyrelsen bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a.
följande. Vad A.J. har anfört kan allmänt sett inge tveksamheter om
ingripandet är mer långtgående än vad som kan anses motiverat av de
intressen som ligger bakom bestämmelserna om villkor om alkolås.
Lagstiftningen medger dock inte någon skönsmässig bedömning.
5
Slutsatsen är därför att proportionalitetsprincipen inte ändrar riktigheten
av det slut som kammarrätten har kommit till.
Under målets handläggning i Högsta förvaltningsdomstolen har
Transportstyrelsen till regeringen lämnat förslag till ändringar i
körkortslagen som innebär att det undantagsvis ska gå att förena ett
tillfälligt läkarordinerat bruk av narkotikaklassat läkemedel med villkor
om alkolås.
Högsta förvaltningsdomstolen (2015-03-27, Jermsten, Almgren, Saldén
Enérus, Nymansson) yttrade:
Skälen för avgörandet
Vad målet gäller
Frågan i målet är om en körkortshavare som intagit narkotikaklassat
läkemedel i enlighet med läkares ordination ska anses ha brukat
narkotika och om ett beslut om villkor om alkolås därmed ska
undanröjas.
Den rättsliga regleringen m.m.
År 1999 inleddes en försöksverksamhet med alkolås som reglerades i den
numera upphävda lagen (1998:489) om försöksverksamhet med villkorlig
körkortsåterkallelse. Körkortshavaren skulle under villkorstiden iaktta
föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. För det fall denne bröt mot
föreskrifterna skulle den villkorliga återkallelsen undanröjas och frågan
om körkortsingripande tas upp till förnyad prövning.
Vägverket meddelade föreskrifter till lagen. Genom en 2005 beslutad
ändring av föreskrifterna (VVFS 2005:44) infördes regler om att bruk av
andra psykoaktiva droger än alkohol, koffein och nikotin utgjorde hinder
för deltagande i försöksverksamheten. Användande av narkotikaklassade
läkemedel som fanns uppförda på vissa av Läkemedelsverkets
förteckningar utgjorde inte hinder för deltagande. Det förutsatte dock att
läkemedlen användes tillfälligt enligt läkares ordination och att
användandet hade föranmälts till läkare som länsstyrelsen anvisat.
En särskild utredare lämnade 2008 förslag om att försökslagstiftningen
skulle permanentas (SOU 2008:84). Så skedde genom att bestämmelser
om alkolås togs in i körkortslagen.
Av 5 kap. 3 § 1 körkortslagen framgår bl.a. att ett körkort ska återkallas
om körkortshavaren har gjort sig skyldig till rattfylleri enligt 4 § lagen
(1951:649) om straff för vissa trafikbrott. Föreligger synnerliga skäl får
enligt 5 kap. 10 § andra stycket körkortslagen återkallelse underlåtas om
det kan ske utan fara för trafiksäkerheten. Underlåts återkallelse får
varning meddelas i stället.
6
Enligt 5 kap. 17 § första stycket körkortslagen får det, i stället för
körkortsåterkallelse, beslutas att körkortsinnehavet under viss tid
(villkorstid) ska vara förenat med villkor om alkolås. Ett sådant beslut
meddelas efter ansökan.
Av 5 kap. 23 § första stycket körkortslagen framgår att ett beslut om
villkor om alkolås ska undanröjas om körkortshavaren under
villkorstiden inte uppfyller de krav på lämplighet som anges i 19 § 2.
Enligt sistnämnda bestämmelse förutsätter sådan lämplighet att sökanden
inte brukar narkotika som avses i 8 § narkotikastrafflagen. Om beslutet
undanröjs, ska körkortet enligt 5 kap. 23 § andra stycket körkortslagen
återkallas.
I förarbetena anförde regeringen bl.a. följande. Förare som begår
trafiknykterhetsbrott på grund av annat drogbruk än alkohol kan inte
medges rätt att fortsättningsvis köra fordon med alkolås eftersom ett
sådant inte kan avläsa bruk av andra droger än alkohol. Det gäller ett
absolut krav på att körkortshavaren avstår från att bruka ämnen som
klassats som narkotika. Vad gäller andra psykoaktiva substanser än
alkohol och narkotika liksom läkemedel som inte är av psykoaktivt slag
men som ändå bedöms kunna påverka förmågan att köra motordrivna
fordon, finns inget krav på absolut avhållsamhet. Ett villkorsbeslut ska
undanröjas om körkortshavaren under villkorstiden inte avhåller sig från
att bruka narkotika. Om beslutet undanröjs ska körkortet ovillkorligen
återkallas (prop. 2010/11:26 s. 32 f.).
Högsta förvaltningsdomstolens bedömning
Av utredningen i målet framgår att A.J. efter en höftoperation tillfälligt
intagit ett narkotikaklassat läkemedel. Detta skedde i enlighet med
läkares ordination och under tid då hans körkortsinnehav var förenat med
villkor om alkolås.
Av 5 kap. 19 § 2 och 23 § första stycket körkortslagen följer att ett beslut
om villkor om alkolås ska undanröjas om körkortshavaren under
villkorstiden brukar narkotika som avses i 8 § narkotikastrafflagen.
A.J. har intagit ett sådant läkemedel som avses i 8 § narkotikastrafflagen.
Frågan är då om han kan anses ha brukat narkotika i den mening som
avses i 5 kap. 19 § 2 körkortslagen.
Enligt det utredningsförslag som låg till grund för regleringen i
körkortslagen skulle körkortsinnehav villkorat av alkolås undanröjas om
det föreligger annat drogmissbruk än alkohol. Regeringen ansåg dock att
det måste tydliggöras i lagtexten att det ska vara fråga om droger och
preparat som klassificerats som narkotika, dvs. läkemedel eller
hälsofarliga varor som av regeringen förklarats vara narkotika enligt 8 §
narkotikastrafflagen (prop. 2010/11:26 s. 32). Någon förklaring till varför
begreppet bruk av narkotika togs in i lagtexten och vilken innebörd
begreppet var avsett att ha gavs dock inte.
7
Vägledning för tolkning av begreppet bruk av narkotika finns i annan
lagstiftning. Enligt 1 § första stycket 6 narkotikastrafflagen är innehav,
bruk eller annan befattning med narkotika straffbart om det skett
olovligen. Med bruk avses enligt förarbetena tillförsel av narkotika till
människokroppen som faktisk handling (prop. 1987/88:71 s. 30).
Om en reglering inte ska omfatta konsumtion av narkotikaklassade
läkemedel i enlighet med läkares ordination kan undantag för detta
föreskrivas. Enligt 4 § andra stycket lagen om straff för vissa trafikbrott
döms den för rattfylleri som för ett motordrivet fordon efter att ha intagit
narkotika som avses i 8 § narkotikastrafflagen i så stor mängd att det
under eller efter färden finns något narkotiskt ämne kvar i blodet. Detta
gäller dock inte om narkotikan intagits i enlighet med läkares eller annan
behörig receptutfärdares ordination. Något motsvarande undantag har
som framgått inte tagits in i den aktuella regleringen i körkortslagen.
Mot denna bakgrund måste det av lagstiftaren valda begreppet bruk av
narkotika i 5 kap. 19 § 2 körkortslagen anses innefatta all konsumtion av
narkotika, således även tillfälligt intag av ett narkotikaklassat läkemedel i
enlighet med läkares ordination.
A.J. har således brukat narkotika.
Såsom regelverket kring alkolås har utformats finns enligt Högsta
förvaltningsdomstolens mening inget utrymme för att i en situation som
den förevarande underlåta att undanröja ett beslut om villkor om alkolås
för körkortsinnehav. Om ett sådant beslut undanröjs ska körkortet
återkallas. Frågan om återkallelse kan således inte tas upp till förnyad
prövning efter ett undanröjande. Överklagandet ska därför avslås.
Högsta förvaltningsdomstolens avgörande
Högsta förvaltningsdomstolen avslår överklagandet.
Justitierådet Bull var av skiljaktig mening och ansåg att domen
borde ha följande lydelse efter det stycke där det konstateras att
A.J. brukat narkotika:
Enligt de regler som gällde före den 1 januari 2012 fanns, under
vissa förutsättningar, utrymme för att i ett fall som det förevarande
underlåta att undanröja beslutet om villkor om alkolås. Som
framgått medger 5 kap. 10 § körkortslagen, med avvikelse från
lagens bestämmelser, att återkallelse underlåts eller spärrtid sätts
ned om det finns synnerliga skäl och det kan ske utan fara för
trafiksäkerheten. En motsvarande bestämmelse när det gäller
undanröjande av villkor om alkolås saknas, trots att villkor om
alkolås också är ett körkortsingripande enligt 1 §. – Såsom
regelverket har utformats ska alltså villkor om alkolås undanröjas
vid allt bruk av narkotika. Det synes gälla även i en situation som
den här aktuella. Frågan är dock om ett sådant ingrepp är förenligt
med proportionalitetsprincipen. – Proportionalitetsprincipen är en
8
allmän rättsprincip inom svensk rätt. Den kommer till uttryck i ett
stort antal bestämmelser i lagstiftningen och i praxis från de högsta
domstolarna. Enligt principen ställs krav på att en rimlig relation
råder mellan mål och medel när det allmänna vidtar åtgärder mot
enskilda. Kravet gäller även om det inte skulle vara uttryckligt
lagstadgat (se SOU 2010:29 s. 172 ff. med angivna hänvisningar).
– En prövning av ett ingrepps proportionalitet sker vanligen utifrån
en bedömning om åtgärden är ägnad att tillgodose det avsedda
ändamålet, om det finns mindre ingripande alternativ och om den
fördel som det allmänna vinner står i rimlig proportion till den
skada som ingreppet förorsakar den enskilde (se RÅ 1999 ref. 76).
– Proportionalitetsprövningar är främst aktuella i fall där
myndigheter har ett visst skönsmässigt handlingsutrymme enligt
den författning som tillämpas. En fråga är då om en sådan prövning
också kan göras i fall där reglernas utformning medför att
utrymmet för bedömningar i enskilda fall är mer inskränkt. Att så
är fallet när det gäller tillämpning av proportionalitetsprincipen i
enlighet med EU-rätten och Europakonventionen står klart (se t.ex.
RÅ 2009 ref. 83 och HFD 2013 ref. 42). Det finns inte anledning
att anse att den förvaltningsrättsliga proportionalitetsprincipen har
ett väsentligt annorlunda tillämpningsområde, även om den saknar
den externa karaktär som i viss mån kännetecknar EU-rätten och
konventionsrätten. Det ligger nämligen i en rättsprincips roll i en
rättsordning att dess tillämpning inte alltid kan vara beroende av
hur lagstiftningen på ett visst område utformats. Och även om
lagstiftningens utformning skulle kunna begränsa de situationer där
principen kan tillämpas så måste den i varje fall kunna beaktas när
det gäller regler där det inte klart framgår att lagstiftaren avsett att
en sådan bedömning ska vara utesluten. Av betydelse är också att
även när lagstiftning är utformad så att den ger ett visst utrymme
för bedömningar av denna karaktär så kan detta utrymme vara
begränsat genom andra författningar. En författnings utformning
kan således inte ensamt vara avgörande för om och hur
proportionalitetsprincipen beaktas. Hänsyn måste också tas till
lagstiftningens systematik. – Genom reglerna i 5 kap. 23, 19 och
10 §§ körkortslagen har bestämmelserna om undanröjande av
villkor om alkolås vid bruk av narkotika kommit att utformas så att
de synes sakna utrymme för bedömningar i enskilda fall av bruk av
narkotika, även när det gäller ordinerade läkemedel. Detta skiljer
sig som framgått ovan från vad som gällde före det att
bestämmelserna om alkolås permanenterades 2012. Reglernas
utformning avviker också från det förslag om en särskild lag som
föregick de nu gällande reglerna, där utredaren föreslog att annat
drogmissbruk än alkohol skulle medföra att en förare inte ansågs
som lämplig att inneha körkort med villkor om alkolås (se SOU
2008:84 s. 90). Vidare är det så att trots att villkor om alkolås utgör
ett körkortsingripande enligt 1 § har sanktionen inte tagits med i
10 § som enligt sin rubrik ska behandla underlåtande av
körkortsingripande m.m. Av förarbetena framgår inte varför
bestämmelserna fått den utformning de har i dessa avseenden. Mot
denna bakgrund får anses att en proportionalitetsbedömning kan
9
göras av ett undanröjande av villkor om alkolås, även om de
tillämpliga författningarna inte ger uttryckligt utrymme för en
sådan bedömning. – Denna slutsats gäller även med beaktande av
att villkor om alkolås kan anses som en förmån för den enskilde,
eftersom åtgärder från det allmännas sida som innebär att förmåner
upphör eller dras in utgör ett ingripande och därmed aktualiserar
proportionalitetsprincipens krav. En annan sak är att en indragen
förmån inte är en lika ingripande åtgärd som en mer renodlad
tvångsåtgärd från det allmännas sida. – Av praxis framgår att ett
underkännande av ett myndighetsingripande med stöd av
proportionalitetsprincipen knappast kan komma ifråga i andra fall
än där det råder ett klart missförhållande mellan det allmänna
intresset av åtgärden och den belastning som åtgärden innebär för
den enskilde (HFD 2012 ref. 12). – Bakom reglerna om
körkortsingripande i 5 kap. körkortslagen står hänsyn till
trafiksäkerhet och skyddet av människors liv och hälsa (se t.ex.
prop. 1997/98:124 s. 39 ff. och prop. 1975/76:155 s. 69 f.).
Återkallelse av körkort är att betrakta som huvudregel vid
körkortsingripanden och reglerna om villkor om alkolås utgör ett
undantag från denna huvudregel i fall där ingreppet mot den
enskilde och dennes livsföring ansetts kunna begränsas utan att
trafiksäkerheten hotas. Den enskilde underkastar sig tämligen
långtgående villkor och kostnader mot att kunna behålla sitt
körkort. Det huvudsakliga syftet med regelverket är att ge den
enskilde incitament till ett nyktert levnadssätt och att därigenom
bidra till trafiksäkerhet och minskade kostnader för samhället
(prop. 2010/11:26 s. 20 och prop. 1997/98:124 s. 55). – Högsta
förvaltningsdomstolen konstaterar att Transportstyrelsen i sin
framställan till regeringen gjort bedömningen att trafiksäkerheten i
fall som det här aktuella inte vinner på att villkor om alkolås
undanröjs. Det finns ingen anledning för Högsta
förvaltningsdomstolen att göra någon annan bedömning. Ingreppet
ifråga kan således inte antas leda till det som är syftet med reglerna;
att bidra till trafiksäkerheten. Samtidigt står det klart att A.J:s
intresse av att kunna fortsätta inneha körkort med villkor om
alkolås – särskilt med beaktande av den tid och de kostnader som
investerats i detta – är tämligen starkt och att ett undanröjande leder
till påtagliga negativa effekter för honom. Ett undanröjande av
villkor om alkolås kan därmed inte anses vara förenligt med
proportionalitetsprincipen. Överklagandet ska därför bifallas och
förvaltningsrättens domslut fastställas.
Mål nr 226-14, föredragande Maria Norrman