1. No category

MAMMUT
Utställningsfakta
1
Tre kilometer - på höjden! Så tjock var den, inlandsisen som låg som ett tungt vintertäcke över norra
Europa för tiotusentals år sedan. Nu är den tillbaka.
Istiden har kommit till Universeum!
I utställningen på vår takterrass får du möta istidens
giganter; mammut, sabeltandad tiger, ullhårig noshörning, grottbjörn och jättehjort. De är alla i naturlig
storlek, rör sig och låter. Hur stor känner du dig framför en fullvuxen mammut, nästan fem meter hög?
Vågar du klappa den? Och hur känns det att stå öga
mot öga med ett kattdjur vars tänder är vassa som
knivar?
I MAMMUTARNAS RIKE
Mammutarna härstammar från elefanter som
för ungefär tre miljoner år sedan vandrade
norrut från Afrika. De som levde i norra
Europa utvecklade med tiden päls som
gjorde att de klarade det stränga klimatet.
Den här varianten kallas ullhårig mammut,
och det är ofta den man först tänker på när
någon pratar om mammutar.
De äldsta kända fossila fynden av mammut är
ungefär 1,8 miljoner år gamla. De sista levde
förmodligen på Wrangel-öarna i Sibirien för
ungefär 4 000 år sedan. Och det var också
här de dog ut.
Med tanke på att mammutarna levde under
istiden är det kanske lätt att tro att de dog
ut genom att helt enkelt frysa ihjäl. Men det
är faktiskt precis tvärtom. Mammutarna dog
ut när klimatet blev varmare. Det vatten som
länge legat fruset vid Nordpolen tinade upp
och blev till hav och nederbörd. Kraftiga regn
blötte upp den torra stäppen, och när vintern
väl kom gick tjälen djupt i marken, eftersom
den var fuktig. Den hann inte längre tina upp
om våren och mammutarnas gröna betesmarker försvann.
ISTIDENS GIGANTER
Den ullhåriga mammuten har varit utdöd i
närmare 4 000 år. Nu finns den, och många
andra djurarter från samma epok, att beskåda
på Universeum.
ULLHÅRIG MAMMUT
Den ullhåriga mammuten (Mammuthus primigenius) var en riktig istidsbjässe som kunde
väga upp till sex ton. Det är lika mycket som
fem bilar! Denna mammutart var ungefär lika
stor som sin släkting asiatisk elefant – 2,7-3,4
meter i mankhöjd. Den hade lång päls, långa
böjda betar som den använde för att skyffla
undan snö med och små öron. Smart, för det
var lätt att bli kall om öronen.
2
Ullhårig mammut levde samtidigt som både
neanderthalmänniskan och den moderna
människan. De använde mammutens ben och
betar till konstföremål, verktyg och bostäder.
Dessutom jagade människorna mammutar
för köttets skull. Mammutar blev helt enkelt
någons middag för många tiotusentals år
sedan.
Den ullhåriga mammuten dog ut för 10 000
år sedan, i slutet av det vi brukar kalla för
istiden. I Sverige har man hittat ett tiotal fynd
av mammutskelett. Det äldsta är 32 000 år
gammalt.
SABELTANDAD TIGER
Sabeltandade tigrar var inte alls tigrar. De
är inte ens närmare släkt med något nu
levande kattdjur! Den sabeltandade tigern
hör till släktet Smilodon, ett släkte utdöda
sabeltandade katter som levde i Nord- och
Sydamerika.
Här i Europa fanns föregångare till Smilodon;
släktet Machairodus. Den största arten var
liksom Smilodon stor som ett lejon, men
tänderna var kortare. Idag finns det inga
kattdjur vars tänder är ens i närheten lika
långa som Machairodus eller Smilodons!
Smilodon var ett kraftigt kattdjur som kunde
väga 400 kilo. Dess långa hälben tyder på
att den var duktig på att hoppa. Men den var
nog inte särskilt smart. Hjärnan var mindre än
hos dagens kattdjur.
Den sabeltandade tigern var specialiserad på
stora byten som bisonoxar, jättesengångare,
mastodonter och hästar. Det var just deras
favoritmat som blev deras fall. När de stora
istidsdjuren dog ut fanns det ju heller ingen
lunch kvar till Smilodon att jaga.
Klimatförändringar och konkurrens med
människor kan också ha bidragit till att de,
liksom många andra av istidens giganter, dog
ut för omkring 10 000 år sedan.
GROTTBJÖRN
Grottbjörnen (Ursus spelaeus) levde för 1,4
miljoner till 27 800 år sedan. Den dog alltså
ut innan istidens slut. När klimatet ändrades
blev också växterna annorlunda. Det klarade
inte grottbjörnen, som var specialiserad på
en viss sorts växter. Den kunde helt enkelt
inte äta vad som helst. Dessutom ville både
neanderthalmänniskan och den moderna
människan bo i samma grottor som grottbjörnen sov i på vintern. Grottbjörnarna blev
bostadslösa.
Grottbjörnen fick sitt namn för att de flesta
fossil har hittats i grottor. I Drakgrottan i
Österrike har man funnit rester av minst 30
3
000 grottbjörnar! (Fast först trodde man att
det var drakskelett som låg där. Därför fick
den heta Drakgrottan.)
En grottbjörn är 30 procent större än vår
brunbjörn och ungeför lika stor som de
största björnarter som finns idag. Det betyder
att en hona kunde väga 225 kilo och hanar
hela 500 kilo.
JÄTTEHJORT
Jättehjorten (Megaloceros giganteus) var
större än en nutida älg men med kropp
som en hjort. Den blev upp till 2,1 meter
i mankhöjd. Men det mest imponerande
var deras hornkrona som kunde bli 3,65
meter bred! Jättehjorten levde i halvöppna
landskap. Det kan man ju förstå, eftersom det
skulle vara lite besvärligt att ta sig fram i tät
skog med en så bred krona på huvudet.
På grottmålningar har jättehjorten en puckel
på ryggen. Puckeln kan ha varit en fettdepå
- som ett matförråd för svårare tider. Sådana
här pucklar hade den ullhåriga mammuten
och den ullhåriga noshörningen också.
Det yngsta fyndet av jättehjort är 7 700
år gammalt. Det betyder att jättehjorten
överlevde istidens slut med 3 000 år! Att
den dog ut kan ha berott på hornkronan. När
växtligheten förändrades fick inte jättehjorten
i sig tillräckligt mycket mineraler längre. Det
gjorde skelettet svagare, eftersom hornen
krävde massor av mineraler för att kunna
växa.
Dessutom började skogarna växa sig
stora. Och jättestora hornkronor fungerar
dåligt i tät vegetation. Det blev besvärligt att vara jättehjort. Samtidigt började
älgstammen breda ut sig när klimatet blev
varmare. Skogens konung och andra arter
kan ha konkurrerat ut jättehjorten. Idag
är dovhjorten den närmsta släktingen till
jättehjorten.
ULLHÅRIG NOSHÖRNING
Ullhårig noshörning (Coelodonta antiquitatis)
var anpassad för ett kyligt liv. Den hade lång
tjock päls, små ögon och öron och korta,
tjocka ben. Hornet använde den till snöskyffling, som försvar och för att attrahera andra
ullhåriga noshörningar. Många tror nog att
hornet är en del av skelettet, men så är det
inte. Det består av keratin – samma material
som våra hårstrån och naglar består av.
Dessa noshörningar levde för fyra miljoner
till 10 000 år sedan. Den ullhåriga noshörningen är släkt med den nu levande pälsklädda Sumatranoshörningen, som är starkt
utrotningshotad.
4
KALLA FAKTA
●● En istid innebär att delar av jordklotet täcks av inlandsisar.
●● Det har funnits minst fyra större istider i jordklotets historia.
●● Efter den första kända istiden för 2,4 till 2,1 miljarder år sedan
blev det riktigt varmt i perioder. Ibland var klimatet tropiskt ända
ute vid polerna.
●● Under den andra istiden som började för 850 miljoner år sedan
kan hela jordklotet ha varit täckt av is - som en stor snöboll!
●● Vi lever i en interglacial period i den fjärde istiden. Just nu är det
alltså en varmare period, samtidigt som det finns inlandsisar på
Grönland och Antarktis.
5
EN ISKALL HISTORIA
I vardagligt tal så brukar vi prata om istider
som de kalla perioder när det ligger tjocka
istäcken över delar av Nordamerika och
Europa. Om vi tänker så, så tog den senaste
istiden slut för omkring 10 000 år sedan.
När en glaciolog, alltså en person som forskar
om is och glaciärer, säger istid så menar hen
en period med inlandsisar på de norra och
södra halvkloten. Det betyder att vi lever i
en istid just nu! Den började för 40 miljoner
år sedan. Beviset för att vi fortfarande lever
under en istid är att det finns inlandsisar på
Grönland och Antarktis.
Under en istid sänks temperaturen på jordklotet under lång tid. Det är det som gör
att inlandsisar, polarisar och glaciärer kan
växa. Isarna är inte lika stora eller tjocka
under istiderna. Isens storlek och utbredning
går i cykler som är 40 000 till 100 000 år
långa. Perioderna när det är kallt och isen
växer kallas för glacialer. De varma och korta
perioderna mellan glacialerna kallas för
interglacialer.
KAN DET BLI KALLARE
FÖR ATT DET BLIR
VARMARE?
I 12 000 år har vi levt i en en sådan kortare
och varmare interglacial period i den fjärde
istiden. 12 000 år låter inte särskilt kort, men
om du tänker att jorden är 4,54 miljarder år
gammal, så förstår du kanske att 12 000 år
är nästan ingenting. Nu tror många forskare
att vi är på väg in i en ny glacial, men när kan
ingen säga – eller ens om.
Vissa forskare tror att den ökande växthuseffekt som vi människor orsakar kommer att
hindra nedisningen. Med andra ord: Om vi
slutar släppa ut växthusgaser i atmosfären,
så blir det kanske jättekallt jättesnart – om
sisådär några tusen år bara.
Andra forskare menar att växthuseffekten
kan påskynda den kommande glacialen. Så
istället för att komma om några tusen år,
så börjar isarna kanske växa om bara några
hundra år! Det beror på att allt vatten som
smälter från glaciärerna spär ut det salta
ytvattnet i haven. Då slutar ytvattnet att driva
Grönlandspumpen, och den behövs för att
Golfströmmen ska ta sig mot Grönland och
värma upp klimatet i Norden. Utan Golfströmmen så sjunker temperaturen (utanför
norska kusten skulle den bli ungefär 15 grader
lägre) och vi får ett nytt Sibirien i Norden. Då
hinner inte vinterisen smälta under sommaren
och isarna växer. Och växer.
Men hur det blir vet vi inte. Och inte forskarna
heller. De är inte ens överens om vad den
globala uppvärmningen kommer att få för
konsekvenser.
6