Företagande och mänskliga rättigheter – vems ansvar? Regeringen förväntar sig att svenska företag agerar föredömligt på olika marknader och inte bidrar till kränkningar av mänskliga rättigheter, sa Kristin Pålsson från UD på ett seminarium om företagande och mänskliga rättigheter som arrangerades av Forum Syd, Naturskyddsföreningen och ActionAid. Seminariet diskuterade utmaningar och risker som företag möter när de investerar i naturresurser i fattiga länder. Kopplingar gjordes till den nationella handlingsplan om företagande och mänskliga rättigheter som regeringen håller på att ta fram. Seminariet, som lockade över hundra deltagare från myndigheter, näringsliv och civilsamhälle, diskuterade statens respektive företagens ansvar. Kristin Pålsson pekade även på problemet med att det idag inte finns någon konkret mekanism för människor att få sin sak prövad ifall ett företag har bidragit till en kränkning. Det lämnas upp till företagen att hantera. Jörgen Eriksson från Sida tog upp problematiken med att det finns en mängd olika frivilliga riktlinjer och att företagen sätter upp sina egna regler, som ofta är för svaga och otillräckliga. Regeringens utkast till handlingsplan ger inte företagen någon konkret vägledning här, eftersom det saknas information om lagstiftningar och bindande regelverk. Internationellt finns det inte heller något bindande regelverk. FN:s principer för företag och mänskliga rättigheter är endast frivilliga. Många anser att detta är för svagt och att det på något sätt borde till ett bindande regelverk. Forum Syd | Katarinavägen 20 | Box 15407 | SE-104 65 Stockholm | Sweden | tel: +46(0)8 506 370 00 | fax: +46(0)8 506 370 99 | www.forumsyd.org En annan fråga som seminariet tog upp var hur långt företagens ansvar för sina leverantörer och kunder ska sträcka sig. Många företag har ofta en lång kedja av leverantörer och underleverantörer. Vilka krav bör Sida ställa på de företag som de samarbetar med i relation till leverantörer och kunder, frågade sig Jörgen Eriksson. Ska det finnas någon tydlig gränslinje för företag som Sida inte kan arbeta med? Lars-Olle Larsson från Swedfund ställde sig tveksam till om det är möjligt att hålla företag ansvariga för hela leverantörskedjan och kundledet. Särskilda krav på mer djupgående riskanalyser och uppföljningar kan dock behöva ställas i postkonfliktländer eller icke-demokratier. Lars-Olle lyfte även upp behovet av en visselblåsefunktion på företagen och underströk att civilsamhället har en viktig roll som watchdog. Frida Arounsavath från Swedwatch tryckte på behovet av att Sverige gör en ordentlig kartläggning av hur väl existerande lagstiftning stämmer överens med FN:s principer för företag och mänskliga rättigheter. Regleringar och krav för svenska företag behöver stärkas så att personer som drabbas av kränkningar av sina rättigheter i andra länder faktiskt kan ställa företagen till svars. Frida uppmanade också företagen att använda sig av civilsamhällesorganisationer, fackföreningar och andra lokala grupper som finns på plats i de länder där bolagen har verksamhet för att få information som kan vägleda dem inför investeringarna liksom vid uppföljning och utvärdering. Kenneth Hermele från Forum Syd påpekade att regeringens utkast till handlingsplan är svagt på ett antal områden, bland annat är det otydligt vad gäller staters och företagens ansvar och möjligheter att ställa bolagen till svars för kränkningar av mänskliga rättigheter. Planen har i nuläget ett svenskt perspektiv och det innehåller inga konkreta åtgärder för företags agerande utomlands. Offentlig upphandling bör användas som ett instrument för att säkerställa respekt för de mänskliga rättigheterna, men detta nämns inte i utkastet. Svensk offentlig upphandling uppgår till ca 600 miljarder kr per år. Planen är också svag vad gäller ursprungsfolks rättigheter. Norman Jiwan från organisationen TuK Indonesia ville se bindande regelverk för att få företagen att respektera mänskliga rättigheter. Nationella handlingsplaner som olika länder håller på att ta fram måste innehålla regler för att åtgärda de kränkningar av mänskliga rättigheter som pågår inom naturresurs-sektorn i fattiga länder, till exempel inom oljepalmsproduktion i Indonesien. Människor drivs från sin mark och förlorar sina försörjningsmöjligheter när skog och jordbruksmark omvandlas till oljepalmsplantager. Våld och konflikter ökar i områdena och korruptionen är utbredd. Olika företag och branschorganisationer kan ha bra regler på pappret men varför ser vi fortfarande allvarliga övergrepp mot lokalbefolkningars rättigheter, frågade sig Norman. För mer information och frågor, kontakta Karin Gregow, [email protected], tel: 08-50637162 2 (2)