1. No category

1.BEAT-MUSIK
Vid ingången till 60-talet var populärmusikbranschen i kris. Under flera år hände inte
mycket av intresse. De små skivbolagen som fungerat som banbrytare för allt nytt,
fanns inte längre kvar.
Hatet mot rockmusiken hos det etablerade samhället växte sig allt större. De stora
bolagen ville tillfredsställa alla smakriktningar, utan att stöta sig med någon. De gick
den gyllene medelvägen och spelade bara in säkra kort. Rocken blev alltmer uttunnad
och intetsägande.
Ungdomars intresse svalnade och skivförsäljningen sjönk. Skivbolagen sökte förtvivlat
efter nya förmågor, som kunde ersätta de gamla och få utvecklingen att ta ny fart.
De nya idolerna
Brända av all uppståndelse som följt bland andra Elvis och Jerry Lee Lewis, satsade man
på artister som inte retade folk. Den ene vattenkammade och prydlige artisten efter
den andre lanserades. Man brydde sig mer om hur han passade in i
familjeunderhållningen på TV, än vad han hade att komma med rent musikaliskt.
Rockmusikens friska, fräna udd skalades bort. För de nya sångarna, som var mycket
unga, skrevs söta, sentimentala låtar.
Sångtexterna anpassades också till den nya linjen. 50-talsrocken beskrev
ungdomsvärlden på ett sätt som kändes realistiskt och äkta. Den var levnadsglad och
självsäker. Nu blev texterna sentimentala och trånande. Man skrev om omöjlig och
olycklig, svärmisk tonårskärlek.
Tre saker är karaktäristiska för den tidiga 60-tals musiken:
-
Det var nästan bara solosångare som hamnade på hitlistorna
Nästan alla var vita
De allra flesta hade en mycket kort populäritetsperiod
Dessa artister går ofta under benämningen One-hit-wonders.
The Twist
En bit in på 60-talet började det ändå hända en del uppiggande saker. 1961 lanserade
en svart sångare och dansare vid namn Chubby Checker en ny dans – The Twist. Nu
skulle man inte längre hålla i varandra, när man dansade, som man gjort innan. Istället
skulle man stå mitt emot varandra och vrida kroppen rytmiskt till musiken.
Vetlanda – här växer människor och företag
England tar över
Rockmusiken uppstod i Amerika, men en bit in på 60-talet blev det allt tydligare, att
den amerikanska rocken började få konkurrens. Utvecklingens tyngdpunkt förflyttades
till ett land i Europa – England.
Med radions och grammofonens hjälp spreds den amerikanska musiken snabbt över
gränserna. Elvis var den stora idolen och europeiska Elviskopior dök upp lite här och
var.
Lonnie Donegan var en 50-tals musiker från London. Han intresserade sig för all
amerikansk musik, förutom jazz även country & western, bluegrass, blues och den nya
rockabillystilen.
I Amerika fanns en folklig tradition att spela på vad man hade till hands – kam,
tvättbräda, hemmagjord bas tillverkad av en trälåda mm. Denna musikstil kallades
skiffle.
Lonnie Donegan började spela skifflemusik och gjorde stor succé i England i mitten av
50-talet.
Skiffle blev omåttligt populär. Att skaffa instrument var dyrt och helt omöjligt för
många ungdomar, men en tvättbräda kunde man ordna fram. Med lite händighet
kunde man till och med bygga sig en lådbas.
Mängder av skiffleklubbar växte fram i London och runt om i Europa. Där träffades
man, lyssnade på andra skifflegrupper och spelade själva. Hela denna gräsrotsrörelse,
som utvecklades i Liverpool och slog ut i sin fulla blom i och med The Beatles, fick
namnet The Mersey Beat.
The Beatles
The Beatles är, sägs det, det största som hänt inom popmusiken på 60-talet. Bestämt
kan sägas, att de har haft en enorm betydelse och ett stort inflytande på popmusiken
och dess utveckling, inte minst genom skapandet av en helt ny image.
Föräldrar till popfrälsta ungdomar såg uppskattande på utvecklingen. I motsats till
tidigare artister var The Beatles mycket välklädda och uppträdde korrekt. Deras musik
var melodisk och variationsrik.
Framgångarna sporrade andra popmusiker att ta efter. Man försökte kopiera The
Beatles musik, deras frisyrer och deras sätt att uppträda. Följden blev att man snart
hade skapat ett nytt sound – The Mersey Beat.
The Beatles omsatte på 60-talet en bra bit över 100 miljoner kronor på skivor och
konserter. Idag når gruppen ännu högre summor, trots att gruppen sedan länge
upphört att existera.
I USA finns radiostationer som dygnet runt spelar Beatles-låtar. Sammanlagt skrev och
spelade de fyra medlemmarna i The Beatles in 184 låtar.
Som sjuttonåring i Liverpool gick John Lennon ofta på klubb och lyssnade på skiffle.
Medan han fortfarande gick i skolan bildade han gruppen The Querry Men som
spelade uteslutande skiffle-musik. Ganska snart kom Paul McCartney med i gruppen
och efter stor påverkan av Rock´n Roll, som vällde in över England, bytte gruppen
namn till Johnny & The Moondogs. Efter att, under en kort period, ha kallat sig The
Silver Beatles byter gruppen slutligen namn till The Beatles.
Under några år i början av 60-talet spelade gruppen som husband på klubbar i
Liverpool och Hamburg. Detta blev en nyttig och lärorik period för The Beatles,
eftersom man då fick möjlighet att utveckla sina förmågor i instrumentspel, bli
samspelta och skaffa sig rutin.
När managern Brian Epstein och producenten George Martin tog hand om The
Beatles gick de från att ha varit totalt okända till att bli världens mest kända ansikten
under åren 1962 – 1966.
Nu följde en hektisk period för gruppen och man ägnade sig åt att turnera runt
världen, skriva en mängd hitlåtar, släppa ett stort antal skivor samt spela in filmer. The
Beatles fick även ta emot den prestigefyllda Imperieorden av Drottning Elisabeth för
deras positiva påverkan på den engelska ekonomin.
Det händer ofta att artister snabbt hamnar i rampljuset och lika snabbt försvinner,
eftersom de inte förmår förnya sig. The Beatles lyckades hålla sig kvar. De utvecklades.
Varje ny skiva innehöll något nytt och annorlunda och ansågs vara bättre än den förra.
The Beatles nöjde sig inte med att göra musik som folk redan tyckte om. De var
nyfikna och fantasifulla och lät sig påverkas från alla håll.
Sångtexterna, som från början varit glada och enkla, blev alltmer meningsfulla och
välgjorda. De använde sig gärna av annorlunda instrument, alltifrån klassiska
instrument till indiska. Man experimenterade ohämmat med alla de tekniska
möjligheter som fanns att tillgå i en inspelningsstudio. Man sprängde helt enkelt
popmusikens ramar.
Allt detta experimenterande och den avancerade inspelningstekniken gjorde att
musiken inte längre gick att utföra live. Tillsammans med att gruppen tröttnat på ett
kringflackande liv fick detta till följd att The Beatles 1966 slutade med sina
scenframträdanden och började koncentrera sig helt och hållet på att göra skivor.
1967 dog Brian Epstein, vilket blev en vändpunkt i gruppens karriär. De bestämde sig
för att inte skaffa någon ny manager, utan klara sig själva. Det blev stora problem.
Gruppen var trots allt musiker, inte affärsmän.
De startade ett kulturbolag, Apple, där de ville investera sina pengar till
musikutveckling. Apple skulle ställa upp med ekonomisk hjälp till nytänkande artister
av alla slag. Kulturbolaget omfattade både en boutique, ett skivförlag och ett
filmbolag.
Slitningar i gruppen började märkas. The Beatles hade utvecklats åt olika håll och
började tröttna på varandra. Alla fyra ville vara fria och göra saker på egen hand.
Affärerna gick allt sämre och Apple gick i konkurs.
1970 meddelar bandmedlemmarna att The Beatles ska upplösas.
Andra stora Beat-artister
The Beatles främsta inspirationskälla hade varit de vita rocksångarna på 50-talet med
Elvis i spetsen. Andra brittiska artister föredrog den rena bluesmusiken och påverkades
av de svarta rockartisterna.
Ett av dessa brittiska band, som kom att dominera rockscenen under 60-talet, var The
Rolling Stones. De lanserades som The Beatles raka motsats. Beatles var prydliga men
busiga, de drev friskt med reportrar och publik, men gav ett trevligt och snällt intryck.
The Rolling Stones var tvärt emot. Hög ljudvolym, vilt trumspel och scenklädseln
bestod av tighta jeans, uppknäppta skjortor och slarviga frisyrer. Sångaren Mick Jagger
sprang runt på scenen i ett hetsigt tempo och sjöng brett, rått och oskolat med en
utmanande scenstil som visade tydliga anspelningar på sex.
Den äldre publiken upplevde Rolling Stones som frånstötande och ouppfostrade, men
den yngre publiken var förtjust och såg gruppen som rebeller vilka många kunde
identifiera sig med. Vid slutet av 60-talet var hysterin lika stor kring The Rolling Stones
som kring The Beatles.
Även The Rolling Stones slutade ge konserter efter några år. Liksom många andra band
vid den här tiden experimenterade de med droger och musik. Från 1967 och framåt
var gruppen starkt påverkade av Flower Power-rörelsen och många av texterna har
dessutom ett ockult innehåll, något som blev riktigt vanligt tio år senare när Heavy
Metal-stilen blev populär.
The Kinks anses kanske vara det mest brittiska av beatmusikens grupper. Man
experimenterade mycket med olika ljudeffekter på gitarren, som senare kom att bli
grunden till Heavy Metal. Bandets genombrottslåt är ”You really got me”.
Ytterligare ett känt brittiskt beatband är The Animals med genombrottslåten ”House of
the rising sun”.
The Who tog 60-talspopen till en högre intensitetsnivå och även de experimenterade
med nya spännande ljud, framför allt på elgitarr. Låten ”My generation” väckte
uppmärksamhet eftersom sångaren stammar för att få fram ett annorlunda ljud.
Hit-låtar
The Beatles
Love me do, 1962
Please, please me, 1963
I want to hold your hand, 1963
She love you, 1963
A hard day´s night, 1964
Help, 1965
Yesterday, 1965
Sgt. Pepper´s lonely hearts club band, 1967
Strawberry fields forever, 1967
A day in the life, 1967
Let it be, 1970
The Rolling Stones
Not fade away, 1964
Satisfaction, 1965
Sympathy for the devil, 1968
Honky Tonk woman, 1969
The Kinks
You really got me, 1964
The Animals
House of the rising sun, 1964
The Who
My generation, 1965