Inbjudan till Jubileumsmiddag med underhållning när vår klubb firar 80 år torsdag 5:e november, 18.00, Stora Djulö Herrgård Meny Toast Skagen med löjrom och citron Timjanstekt kalvytterfilé med krämig potatisgratäng, portvinssås samt säsongens grönsaker samt kaffe/te med chokladbit inkl lättdryck, vinpaket kan köpas till 385 kr/person osa till [email protected] senast 29 oktober Lasse Hoffman, president 2015/16 80 ÅRS JUBILEUM En kort berättelse om vår klubbs historia Carl-Edvard Sturkell Vår klubb grundades år 1935; alltså tog det endast 30 år för rotaryidén att hinna från Chicago till Katrineholm. Fadderklubb var Eskilstuna Rotaryklubb, som bildats i mars 1930. Initiativtagare var först och främst tre personer, Ingenjör Oscar Grönkwist, kamrer Gösta Sjöqvist och lasarettsläkaren Carl Ellwyn. Chartermedlemmar, dvs de som var med från början, var 23 st. Katrineholm var på 1930-talet, liksom hela Sverige för övrigt, ett helt annat samhälle än i dag. Det var alltjämt ett tydligt klassamhälle och grundarna av Rotaryklubben tillhörde stadens absolut ledande skikt, såväl ekonomiskt som kulturellt. Klubbens grundande firades under mycket högtidliga former vid en Charterfest den 13 juni 1936. Festen bestod av en högtidssammankomst i Stora Malms kyrka följd av en middag på stadshotellet samt en utflykt till Julita skans påföljande dag. Klädsel första dagen var frack och lång klänning. De viktigaste gästerna var landshövding Bo Hammarskjöld, Sverigeguvernören, fil dr Gustaf Munthe och presidenten i Eskilstuna Rotaryklubb, Borgmästaren Edgar Rosander. Tal hölls och Musiksällskapets stråkorkester spelade Hyllningsmarsch av Grieg och Ouvertyren till Egmont av Beethoven. Vid middagen deltog ett 90-tal personer och det upplästes telegram från kronprinsen, sedermera Gustaf VI Adolf. Landshövding Hammarskjöld höll tacktalet och slutade med att Rotarys mål är att få fram personligheter, och det är personligheter som tiden och landet allra bäst behöver. Munthe framhöll: Det är en fara i att låta Rotarys syften bli vackra och tomma ord. Den respekt Rotary kan vinna, grundar sig inte på själva förkunnelsen utan på det föredöme som kan ges av enskilda medlemmar. Ingen blir rotarian genom medlemskapet utan genom det sätt på vilket han utför sin dagliga gärning. Vad middagen på Stadshotellet kostade vet jag inte, men år 1937 höjdes lunchpriset till 1:75, 2:- eller 2:25 beroende på hur mycket man ville äta. För det högsta priset fick man: smörgåsbord (smör, ost, sill), varmrätt, efterrätt med tillägg för pilsner , kaffe och serveringsavgift. (Klubben har alltid haft sitt hemvist på stadshotellet.) Sammanträdesdag var tisdagar och det första lunchsammanträdet hölls den 8 oktober 1935. Föredraget hölls av Julius Lindström, som talade om Stadens förvärv av Stora Djulö och vad staden borde göra med sitt förvärv. Han föreslog att man skulle använda huvudbyggnaden till Muséum, representationsvåning och pensionat. Efter lunchen besågs byggnaden från golv till tak och nästa veckomöte anslogs åt en diskussion om Djulös framtid. Därvid var man överens om att byggnaden borde användas som representationsvåning och servering men att tanken på ett hembygdsmuséum borde lösas på annat sätt. Så har det ju också blivit. Man höll ibland kvällssammanträden, men det visade sig snart att sådana lämpade sig endast för viktigare överläggningar i större frågor. Vid det första kvällssammanträdet den 28 december 1935 diskuterade man under tre timmar »Värdenas rangordning enligt professor Runestam«, senare biskop. Den första inlånade föredragshållaren var forskningsresanden greve Eric von Rosen på Rockelstad. Föredraget var offentligt och inträdet, 3 kr, gick oavkortat till den då pågående insamlingen för Estlandssvenskarna. Klubbens fem första år kan ha rubriken »Från charterfest till världsbrand«. Kriget kom allt närmare. Den 29 mars 1938 meddelade presidenten, att rotaryklubbarna i Österrike p g a Österrikes uppgående i Tyska Riket från och med den 18 mars upphört att existera. Under krigstiden dominerades verksamheten och veckobreven av krigshändelserna. Klubben samlade in pengar till Finlandshjälpen, Finlands barn och till inköp av två luftvärnskanoner för att försvara Katrineholm. De kostade 160 000 kr och en sattes upp i ett luftvärnstorn på Åsen, där radioamatörerna i dag har sin verksamhet. Den andra sattes upp på Kullagers tak. Lunchföredragen leder över tankarna till veckobreven. Veckobreven utgör en ovärderlig källa till kunskap om klubbens historia; men inte bara till klubbens historia utan de är också en källa till kunskap om den tid under vilken de kommit till. Under klubbens 80-åriga levnad uppgår veckobreven till omkring 4.000 och de finns alla samlade i stadens arkiv. Där har klubben deponerat sitt arkiv. Tyvärr är breven inte skrivna på arkivvärdigt papper och det gör att en del av de äldre breven redan börjat bli svårlästa. När kriget var slut började uppbyggnaden av välfärdssamhället. Bl a fick vi ett eget gymnasium här i stan. De första studenterna utexaminerades våren 1949. Då gjorde klubbens medlemmar en insamling av bestående värde. Klubbens medlemmar samlade in pengar till en stipendiefond. Den 10 maj 1949 hade man samlat in 8.500 kr och det första stipendieet delades ut. Det uppgick till 400 kr (ungefär en månadslön för en tingsnotarie) och tillföll Ulf Hagström. Sedan inträffade den så kallade »Engångsinflationen« i samband med Koreakriget. Stipendiefondens värde sjönk då så påtagligt att klubben bestämde sig för att göra en ny insamling. År 1956 uppgick stipendiefonden därmed till 18.453 kr 53 öre. Tack vare att grundarna bestämde att fondens medel skulle vara placerade i aktier och genom tur och viss försiktighet vid förvaltningen, har fonden i dag tillgångar på i runda tal 8.000.000 kr och klubben kunde i år dela ut 8 resestipendier på vardera 22.000 kr (knappt en notaries månadslön). Hittills har klubben delat ut sammanlagt närmare 180 stipendier. Klubben har firat jubileum vid 10 år, 20 år, 50 år, 60 år och 75 år. De första jubileerna, 10 och 20 år, firades med samma pompa som charterfesten. Minnesstund i kyrkan och middag på stadshotellet. 50-årsjubileet firades på Stora Djulö. 60-årsjubileet i Musikens hus, 75-årsjubileet i Floda kyrka med efterföljande middag i sockenstugan. Ellwyn avslöjade vid 20-årsjubiléet, att han, som en av de första grundarna, var skeptisk till tanken att grunda en Rotaryklubb här, eftersom han undrade om det i den här lilla staden skulle finnas tillräckligt med folk för att med framgång kunna få en idéell sammanslutning av sådant slag att i längden leva. Det har också varit en återkommande fråga inom klubben: Vad är klubbens syfte? Skall det vara en välgörenhetsförening eller en sällskapsförening. Hur skall vi leva upp till grundarens syften och idéal? 18/10 1955 var guvernören Olle Norman på besök och förklarade att begreppet »Service obove self« borde översättas »Hänsyn till andra« och inte göras till något idéal jämlikt med Bibeln gyllene regel, vilket vore alltför utmanande. Med detta nedbantade ideal ökade intresset och under år 1970 diskuterades livligt frågan om bildandet av en ny rotaryklubb i Katrineholm. Det blev Katrineholm-Backa och den startade officiellt sin verksamhet år 1971 med Jan Hagström som förste president. Kvinnor i Rotary. Sedan 1987 har det varit tillåtet att ta in kvinnor i Rotary. Det bestämde USA:s högsta domstol. Några kvinnor hade stämt Rotary och HD beslutade att Rotary var tvunget att ta in kvinnor om de skulle få fortsätta. I vårt land kom första kvinnan in år 1989 och i vår klubb togs Ingrid Rosén-Flink in som den första kvinnan är 1992. Rådmannen Ingrid Andersson blev år 2003 vår första kvinnliga president och därefter har vi strävat efter att ha varannan damernas på presidentposten. Under senare år har klubben gjort ett par insatser värda att särskilt nämnas. Dels när klubben år 1988 deltog i Polioplusinsamlingen (75.000 kr) och dels år 1994 när klubben tillsammans med våra närmaste grannklubbar gjorde en insamling för barncancerfonden (212.000 kr). Vi har också medverkat vid ytterligare en polioplusinsamling och sedan ett antal år tillbaka har vi tillsammans med Rotary-Backa anordnat en konsert i samarbete med musikklasserna i Katrineholm. Där har varje år deltagit en professionell artist som kan locka publik men som framförallt ger de medverkande eleverna känslan av hur det är att arbeta professionellt. Konserten hålls på vårarna och vinsten går till hjälpinsatser för ungdomar i Katrineholm. När vi nu har kommit till nutid får vi vända blad och se framåt. Vad blir nästa riktmärke? Jo, kanske vårt 100-årsjubiléum år 2035. Det verkar långt dit men då tänker jag på att jag själv hade varit med i klubben i 10 år när vi firade vårt 50-årsjubiléum för 25 år sedan. De senaste fem åren har klubben utvecklats framgångsrikt tack vare insatser av initiativrika presidenter och medlemmar. Jag förmodar att Aktiebolaget Sverige skall bestå och att vi får fortsätta att vara en del av en världs-rörelse som vill främja vänskap, fred, mänskliga rättigheter och förståelse mellan männsikor och länder. Inom ramen för detta skall vi sträva efter att genom kamratskapen i vår egen klubb verka dessa värden. Jag upprepar guvernören Munthes ord från Charterfesten 1936 »Ingen blir rotarian genom medlemskapet utan genom det sätt på vilket han utför sin dagliga gärning.« Tack för mig.