30
November 2015
NYBYGGAR
NYBYGGAR
Under ytan finns ett 1 800 meter
långt kulvertsystem för fjärrvärme,
el, fiberoptik, vatten och avlopp.
November 2015
31
VALLASTADEN – Linköpings nya stolta flaggskepp – har börjat
ta fysisk form. 2017 ska den första etappen av stadsdelen vara
klar för att visas på stadens bo- och samhällsbyggnadsexpo.
LAND
TEXT: EVA BERGSTEDT
FOTO: STAFFAN GUSTAVSSON/REDAKTA
LAND
32
November 2015
Arkitektstudio Witte bygger i egen
regi i Vallastaden tillsammans
med fastighetsutvecklaren Miland
group. Projektet om 14 lägenheter
använder trähusteknik och ska klara
energikrav på passivhusnivå, två
krav från kommunen.
V
I MÅSTE SLÄPPA DET krampaktiga taget om
modernismen.
Rickard Stark, grundare av Okidoki som för
några år sedan vann arkitekttävlingen om utformandet av Vallastaden, står i skuggan under
ett olivträd i Grekland och gör sitt bästa för att
mobilkontakten ska hålla så pass jämn kvalitet så att han kan utveckla sitt resonemang om
modernismen.
Det gör den inte.
Det är fortfarande sommar och området där
Vallastaden ska byggas ser för en ytlig förbipasserande betraktare ut mest som ett visset
gärde med några stålbalkar på. Men skenet bedrar. Under gärdet har ett 1 800 meter långt
kulvertsystem anlagts för fjärrvärme, el, fiberoptik, vatten och avlopp. Och tittar man närmare och vågar sig in en bit på byggområdet
så finns där nyanlagda broar, trädäck och fina
planteringar kring Smedstadbäcken som rinner genom området.
En ny stadsdel har börjat ta form.
NYTT FÖRSÖK MED Rickard Stark några veckor
senare, Greklandssemestern är över.
– Dagens stadsplanering är fångad i modernismens principer. Samhällen byggs upp mer på
mätbara, praktiska förutsättningar än på livsmiljöer. Systemet blir viktigare än människan.
Fortfarande får bilen större plats än den borde,
allt är glest och grönt, vi bygger enformigt. En
”Vi vill släppa in kraften
i småföretag. Innovation
kommer underifrån,
även i stadsplaneringen.”
RICKARD STARK, ARKITEKT PÅ OKIDOKI
samhällsgrupp på ett ställe, ingen strukturell
blandning.
Rickard Stark gillar alltså inte modernismen
och det är den han och hans arkitektkollegor så
långt det är möjligt tagit avstånd ifrån i skapandet av Linköpings nya stadsområde.
Med sitt vinnande förslag Tegar, en tät och
småskalig stadsdel, uppbyggd kring kvarter
med höga, smala fastigheter, byggs nu Vallastaden utifrån en lång rad kriterier som delvis är
nya i svenskt stadsbyggande. Spelplanen sattes
FOTO: STAFFAN GUSTAVSSON/REDAKTA
November 2015
33
VALLASTADEN
En ny stadsdel som
ligger granne med
Linköpings universitet, tre kilometer
från Linköpings
centrum. I sin helhet
kommer stadsdelen
att innehålla ungefär
1 000 bostäder, där
den första etappen
invigs i samband med
ett bo- och samhällsbyggnadsexpo 2017.
Linköpings universitet har varit delaktigt
i planeringen av
Vallastaden och forskare därifrån följer
projektet.
PARK
FÖRSKOLA
KUNSKAPSLÄNKEN
TORG
SMESTA
DBÄCKE
N
FÖRSKOLA
KYRKA
SKOLA
ÄLDREVÅRD
Vallastaden byggs utifrån en
lång rad kriterier som delvis är
nya i svenskt stadsbyggande.
Detaljplanen upprättades innan
byggherrarna kom med i bilden.
0
till exempel tidigt. Detaljplanen upprättades
utifrån kommunens önskemål i samarbete med
vinnande Okidoki, innan byggherrarna kom
med i bilden. På så vis skulle de värden som
Vallastaden bygger på bibehållas, var tanken.
Priset på marken är fast, därmed får de små byggarna en chans att vara med. En lång rad kriterier har ställt krav på byggherrarna utifrån ett
poängssystem, alltifrån grönt tänk till sociala
innovationer och samarbete med Linköpings
universitet som ligger vägg i vägg med området.
Markanvisning med kvalitetskriterier gäller
alltså, istället för priskriterier.
– Vi vill släppa in kraften i småföretag. Innovation kommer underifrån, även i stadsplanering, säger Rickard Stark.
Hälften av bostäderna i området ska vara hyresrätter. Samma arkitekt får inte rita två fastigheter bredvid varandra och ingen byggherre
får fler än tre fastighetstilldelningar per kvarter. På så vis garanteras att utseendet på husen
kommer variera stort. Gemensamma felleshus
ska finnas i varje kvarter, byggherrarna i kvarteret har ekonomiskt ansvar för dem. Hyreshusen har minst 3,2 meter i takhöjd på bottenplan
för att möjliggöra lokaler för kommersiell eller
annan verksamhet. 
VALLASTADEN VÄCKER uppmärksamhet i Sveriges samhällsplanerar- och arkitektkretsar och
bostadsminister Mehmet Kaplan lyfter på hat-
50
UNDER
UTREDNING
100 meter
ten för projektet. Är det verkligen så speciellt?
Jo, det finns förutsättningar för Vallastaden
som gör projektet riktigt intressant och nytänkande, menar Staffan Schartner, arkitekt vid
Omniplan och ledamot av styrelsen för Byggande Arkitekter.
– Det här är ett stort steg framåt i svenskt
stadsbyggande. Här har man fört in internationella utvecklingstrender längre än vad som
gjorts tidigare, tagit steget fullt ut och lämnat
gamla förhållningssätt. Andra projekt följer nu
efter, som Rosendal i Uppsala och Väsjö i Sollentuna, säger Staffan Schartner.
Han bygger ett hyreshus i Vallastaden, något han inte ekonomiskt skulle ha klarat om
inte tilldelningen av tomter varit reglerad på
ett annorlunda sätt. Huset, som blir ultraflexibelt och har ombyggbara fasader, kommer att
ägas av 10–20 personer som kan välja att bo där
eller inte.
– Tack vare att markanvisningen grundats på
kvalitetskriterier så har vi fått möjlighet att bygga. Dessutom är fastigheterna ovanligt små,
detaljplanen klar och kostnaderna i början av
processen överkomliga så att inte bara stora
bolag med pengar på hög ska kunna vara med.
Småskaligheten och mångfalden av byggherrar och arkitektur har varit en hörnsten i
projektet. Makten skulle bort från de stora
byggdrakarna. Ändå gjorde Linköpings kommunpolitiker för ett år sedan en eftergift för att
få fart på byggintresset – till just de stora byggföretagen – när detaljplanen klubbades. De små
fastighetsindelningarna utökades i två kvarter vilket ledde till att principen om att samma
byggherrar och arkitekter inte fick bygga för
många hus intill varandra gick till spillo. Det
politikerbeslutet har väckt frågetecken och kritik mot projektet.
MUHARREM DEMIROK, C, numera kommunalråd i opposition, sitter med en hälsodryck på
ett fik i centrala Linköping. Han är en av visionärerna bakom Vallastaden och suckar när
frågan kommer upp.
– Vi lever i samförståndets förlovade land.
Projektet hängde löst ett tag, alltför många av
politikerna ville tillbaks till det trygga hörnet
med traditionellt byggande och tilldelning,
därför gjordes mindre justeringar.
Själv, säger han, ser han hellre att ett projekt
blir av med 95 procent kvar av ursprungsidéerna än att ha ett hundraprocentigt teoretiskt
exempel enbart på pappret.
Rickard Stark på Okidoki tycker att eftergiften till byggherrarna skadat projektet, men
helheten blir ändå bra, är hans uppfattning.
Bortåt tusen bostäder byggs i första etappen
av Vallastaden och närmare 30 byggherrar är
med och bygger dem, vilket är mycket, betonar
han. Många av byggarna är små, bredden stor.
– Det blev en mindre kris, kändes jättetrist
34
November 2015
FOTO: EVA BERGSTEDT
FOTO: EVA BERGSTEDT
FOTO: STAFFAN GUSTAVSSON/REDAKTA
Arkitekt Mohammad Al
Zoghbi med sin ritning
på de fyra radhus som
blir en byggemenskap.
och väldigt onödigt när kommunen gjorde den
där eftergiften. Vi ville inte kompromissa med
fastighetsindelningen. Men det rör ändå bara
en liten del av området, övrigt är intakt. Vi behåller småskaligheten, de mindre fastigheterna
ger en annan stadsbild och vi får den nya dynamik vi är ute efter, säger Rickard Stark.
Okidoki har fått ett stort mandat av Linköpings kommun att driva projektet.
– Vi har flera starka politiker som bryr sig.
Men det har varit jättesvårt att få med sig förvaltningarna i Linköping, det är som att vända
en stor kryssare. Hälften av tjänstemännen är
med på våra tankegångar, de andra lever kvar
i gamla egna värderingar. Då får vi problem
hela tiden.
MEN NU FLYTER ÄNDÅ projektet på som det var
tänkt, det är politiker, involverade arkitekter
och byggare överens om. Linköpingsbon Maria Grahn, vars son ritat hennes nya hem, blir
den första invånaren i Vallastaden. Huset har
börjat byggas och hon flyttar in sent i höst, om
allt går som det ska.
– Jag tyckte det var ett gyllene läge att välja
mitt nya boende här med allt som Vallastaden
står för med en stor mix av hus och invånare.
Sammanhanget lockar, det är en blinkning till
gamla byar och om man kan få till en bygemenskap i kvarteren så är det kul, vi får väl se, säger
Maria Grahn.
FOTO: EVA BERGSTEDT
Stadsodlingar och Smedstadbäcken blir en del av
Vallastadens utemiljö.
”Jag är rädd för att man
inte ska förstå vad detta
samhällsbyggnadsexpo är.”
MUHARREM DEMIROK, KOMMUNPOLITIKER (C)
Mohammad Al Zoghbi tillhör också pionjärerna i projektet. Han är arkitekt på Tengbom i
Linköping och har tillsammans med tre andra
privatpersoner bildat en byggemenskap där de
tillsammans bygger fyra radhus som han ritat.
Kostnaderna delar de på och inflyttning beräknas ske sommaren 2016. Inspirationen kommer
bland annat från hans ursprungsland Libanon
”där ser man aldrig ett hus likna ett annat, varje
familj eller individ har sin egen identitet”, och
från den katalanske arkitekten Antoni Gaudi.
Husen har en terrass på taken och tre av dem
har en inglasad del med möjlighet till odling, på
varje tomt planteras minst ett fruktträd.
– Det är krav från kommunen, de har massor av krav, konstaterar Mohammad Al Zoghbi
utan att verka ha något emot det.
Utöver att för första gången kunna rita ett
hus till sig själv där han ”känner varje hörn,
varje linje” så ser Mohammad Al Zoghbi den
professionella fördelen med att vara med på
expot 2017.
– Här byggs inga skokartonger, det kostar lite
extra men husen kommer se olika ut, det blir
en mosaik att visa upp. Expot kommer att pågå
en månad, många kommer hit, kanske blir jag
känd, säger han och skrattar.
Men det finns också en del farhågor kring hela
Vallastadsprojektet. En rent praktisk fråga rör
logistiken. I höst startar byggandet med full
styrka där alla små och stora byggherrar ska
in samtidigt, här krävs det extrainsatser och
noggrann planering, det handlar till exempel
om rena arbetsmiljöfrågor.
Och lämnar man de rent praktiska orosmomenten så kvarstår mer övergripande farhågor.
Johanna Wiklander, ny på posten som stadsarkitekt sedan ett drygt år, funderar på kopplingen till övriga staden, en rejäl bit bort från
Vallastadsområdet.
– Kommer människor som inte bor i Vallastaden att känna sig välkomna att slå sig ner
35
vid Smedstadbäcken? Det är så viktigt att offentliga miljöer känns välkomnande för alla
och att de är sammanbundna av ett generellt
gatusystem så att de lätt blir tillgängliga, säger
Johanna Wiklander.
Här finns en hel del att jobba med, tycker hon.
Samtidigt som hon gläds åt den förhöjda ambition hon tycker sig se i hela Vallastadsprojektet
så inser hon även att det ligger en utmaning i
att behålla entusiasmen i nästa utbyggnadsfas,
efter utställningen. När etapp ett är klar 2017
följer en fortsättning.
– Vi får inte tappa – utan upprätthålla – energin kring projektet när det går vidare och verkligen se till att förvalta det kunskapskapital och
de resurser som läggs ner på det, säger Johanna
Wiklander.
PÅ FIKET SITTER kommunalrådet Demirok över
sin hälsodryck och konstaterar att det främst
är en sak som oroar honom. Den rör själva expot 2017.
– Jag är rädd för att man inte ska förstå vad
detta samhällsbyggnadsexpo är, att folk ska
betrakta det som en bomässa med olika hus i
några bostadskvarter. Att allt reduceras till yta.
När det vi gör istället handlar om att verkligen
gå på djupet med strukturerna.
Efter Bo01 hände inget i svenskt samhällsbyggande, tycker han.
– Bostadsproduktionen fortsätter vara fri-
ILLUSTRATION: FÖRSTBERG LING ARKITEKTUR & FORMGIVNING
Linköpingsbon Maria Grahn blir den
första att flytta in i Vallastaden. Hennes son, arkitekt Björn Förstberg,
har ritat huset ”House for mother”.
FOTO: STAFFAN GUSTAVSSON/REDAKTA
FOTO: STAFFAN GUSTAVSSON/REDAKTA
November 2015
”Kommer människor
som inte bor i Vallastaden att känna sig
välkomna att slå sig ner
vid Smedstadbäcken?”
JOHANNA WIKLANDER, STADSARKITEKT
kopplad från samhällsplaneringen vilket är
idioti. Samma tråkiga kåkar byggs överallt.
Med Vallastaden har vi nu flyttat fram positionerna rejält för svensk samhällsplanering.
Det är det vi vill visa.
Sedan finns det förstås en massa andra frågetecken kring projektet, konstaterar han. Vad
finns bortom de slitna, obligatoriska paradorden om ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet, till exempel? Ekonomisk och ekolo-
gisk hållbarhet är enklare att handskas med,
det finns verktyg och metoder för att åtminstone komma en bit på väg mot de målen, tycker
kommunalrådet. Men social hållbarhet – vad är
egentligen det? Det räcker inte med en nästan
fifty-fifty-fördelning av hyres- och äganderätter, eller försök att hålla nere hyrorna så gott
det går i nyproduktion. Det är först om 15 år det
går att få facit på om Vallastaden lyckats uppnå
någon slags social hållbarhet, konstaterar han.
Muharrem Demirok funderar en stund.
– Till exempel detta med friktion.
Han tänker högt.
– Jag tror att man genom friktion mellan
människor kan få staden att utvecklas och gå
framåt. Mötet mellan olika människor får nya
idéer att växa fram.
Han blickar åter mot Malmö, Bo01 och Västra Hamnen.
– Där har de lyckats bra. Ta bara badstranden
utanför de dyraste husen i Västra hamnen. Dit
kommer folk från Rosengård och badar. Det
innebär inte att människor från olika samhällsklasser pratar med varandra, men de ser
åtminstone varandra.
Farhågan för Rickard Stark på Okidoki är risken för kompromisser, att den nya samhällsbyggarmodellen inte ska kunna testas fullt ut.
Samtidigt tror han på kraften i projektet. Och
uppgörelsen med modernismen.
– Nu är det uppväxling som gäller.