L ju s k ult ur
L ju s k ult ur
Med något
att säga
P
å Ellen Ruges bord ligger partituret till Puccinis
sista verk Turandot uppslaget. Efter 30 år som
ljusdesigner inom scenkonst har hon lärt sig läsa
noter, i alla fall hjälpligt utifrån sina behov.
– Jag läser partituret och lyssnar till operan igen och
igen, lär mig musiken genom att fullkomligt dränka
mig i den, förklarar hon ett av de första stegen i sin arbetsprocess. Just denna ska resultera i en uppsättning
på Dalhalla i augusti med bland andra världssopranen
Nina Stemme. Ytterligare en uppgift på skrivbordet är
La traviata av Verdi på Folkoperan i Stockholm. Och en
gammal dröm – att få jobba på operahuset La Scala i Milano, kanske ett av de mest mytomspunna. Hösten 2016
medverkar hon i uppsättningen The Turn of the Screw av
Benjamin Britten.
Ellen Ruge är ljusdesignern med hela världen som arbetsplats och ett hundratal
uppsättningar bakom sig. Med en förkärlek till opera arbetar hon även med
teater, dans, musikaler och utställningar och bakom det konstnärliga och
tekniska resultatet på scenen ligger många år av yrkesmässig fördjupning.
Fotografiet öppnade ögonen för ljuset
Ellen Ruge, född i Oslo, gled in på ljusets bana när hon
som utbildad fotograf i början av 1980-talet fick jobb som
tekniker på Turteatern i Kärrtorp.
– Det var definitivt fotografiet som öppnade mina ögon
för ljuset och dess fantastiska förmåga att skilja kropp
från rum, få skuggor att vandra, skapa stämning, tredimensionella effekter och dynamik. Trots sina styrkor
är ljuset samtidigt så skört, det är ju ingenting egentligen – bara reflektioner. Så lite ska till för att ljusbilden
ska bli förstörd, i värsta fall hela föreställningen, säger
hon och ger som exempel att det enda som lyste i fjärde
och sista akten av operan Lady Macbeth von Mzensk på
Deutsche Oper i Berlin i vintras var en lampa på 12 000
watt – ”helt galet, tänk om den skulle gå sönder under
föreställningen…”
På tal om Berlin reser hon mycket i sin frilansande
roll som ljusdesigner. Senaste tiden mellan bland annat
det nya operahuset i Oslo, Tianjin Grand Theatre i Kina,
Göteborgs stadsteater, Dramaten, Operan, Stockholms
Stadsteater och Historiska museet. Hon arbetar återkommande med namnkunniga regissörer som Alexander Mörk-Eidem, Ole Anders Tandberg, Tobias Theorell,
Eirik Stubö och Emma Bucht.
– Med regissörerna försöker jag behålla ett samtal över
tid. Det är svårt att tala om ljus och vi känner varandras
preferenser och har utvecklat en dialog som sträcker sig
över många produktioner, inte bara den aktuella uppsättningen, berättar hon som under en säsong hinner
med tre till fyra produktioner vilket tyder både på att hon
är flitigt efterfrågad och har en god simultanförmåga.
Scen ur Peer Gynt som sattes upp
på Nationaltheatret Oslo 2014.
Foto: Gisle Bjørneby
T e x t : Susanne Helgeson
Måste ha något att säga
Själv tycker Ellen Ruge att framgångarna kommit först de
senaste tio åren och att det har tagit lång tid ”att skaffa sig
en penna att måla med – ett språk”.
– Det handlar om att ha något att säga, och att vilja
säga det. Det är viktigt att förmedla till dagens ljus
designstudenter, att utöver det fria konstnärskapet är
027
detta också ett hantverksyrke där det måste till mer fördjupning. Om vi inom ljuskonsten ska bli tagna på lika
stort allvar som regissörer och scenografer, måste vi ha
något att säga. Vi måste ha en åsikt, en konstsyn, vilja
något och vara rustade med allt från konstnärliga till
historiska referenser, menar hon och tillägger att det är
ett stort språng att ta sig från de små till de stora scenerna
och att de stora projekten kräver lika mycket idékvalitet
som kunskap om administration, personalhantering,
tidsramar och budget.
Och det du säger, hur kan detta ditt språk
karaktäriseras?
– Det är svårt att förklara men jag är bra på att stödja med
ljus, till exempel göra en text tydlig, lyfta fram ett rum
eller en skådespelare i ett rum, inte lika bra på effekter
och ljusshower. Jag jobbar inte så mycket med färg, betydligt mer med riktning och ett enkelt monokromt, vitt
ljus. Kanske är riktning och dynamik fullt tillräckligt
för mig, kanske handlar utmaningen om att skapa ett
universum – att få ihop allt till ett helhetligt uttryck och
knyta ihop säcken på slutet, berättar hon och beskriver
hur hon försöker bygga upp en ljusrigg med ”tonerna” det
vill säga lamporna hon behöver. Som ett stort, välstämt
piano som hon sedan spelar på tillsammans med en bra
ljusbordsoperatör.
Och vad är syftet med metoden, att underlätta för
budskapet att nå fram?
– Jag citerar Virginia Woolf som 1924 skrev i sin dagbok:
”Metoden att låta berättelsen flyta lätt och ledigt kan inte
vara den rätta. Saker och ting utspelas inte i ens inre på
det viset. Vi upplever hela tiden bilder och tankar som
skjuter in i varandra, och den moderna romanen borde
Foto: Per Maning
026
Ellen Ru ge
Yrke Ljusdesigner
Född 1960 i Oslo
Utbildning stillbilds
fotograf vid Foto
skolan i Stockholm,
videofotograf vid
Videoakademin i
Göteborg och ger åter
kommande gästfö
reläsningar på STDH,
Konsthögskolan m fl.
Bor I Oslo och
Stockholm
Kuriosa Jobbar så
ofta hon kan på sitt
arboretum på Got
land och kan utföra
en kamraträddning
i kajak om det skulle
behövas.
”För mig handlar ljus
kortfattat om att öka
koncentrationen.”
kunna förmedla vår själsliga förvirring i stället för att
snyggt och prydligt ordna upp den. Det är läsaren som
ska reda ut alltihop.” Jag översätter den moderna romanen till konsten, ljuset, teatern och läsaren till publiken,
förklarar hon och fortsätter:
– För mig handlar ljus kortfattat om att öka koncentrationen. Och det gör jag genom att föra in rörelse och
dynamik som inte betyder något för handlingen utan
mer fungerar som en andning, något pågående, avslutar
Ellen Ruge. 
028
L ju s k ult ur
L ju s k ult ur
3 verk
Prisad mystik
F
Foto: Marcus Lieberenz
i urval av Ellen
ör sin insats i Rosmerholm i regi av Eirik Stubö
fick Ellen Ruge Det Norske Teaterpriset Hedda
2008 för bästa ljusdesign. Hon beskriver själv
ljussättningen som känslig och mystisk och
juryns motivering löd: "I snart tio år har årets vinnare
satt sin speciella prägel på ett antal mycket olika, men
alltid meningsfyllda produktioner. Inte bara för att hon
nyktert, men samtidigt fantasieggande använder sitt
medium för att skapa rum och landskap, men också
för att hon finstämt och intuitivt diktar med, och till,
texten hon ska belysa. Paradoxalt nog behärskar hon
också mörkret, bristen på ljus, till fullo. Hennes talang
är så skiftande och originell att hennes insats i före
ställningen blir ett självständigt konstverk, samtidigt
som hon utvecklar och väl preciserar regissörens och
scenografens intentioner.
Då allt klaffade
Foto: Erik Berg
Foto: Marcus Lieberenz
I
januari 2015 hade Lady Macbeth von Mzensk
premiär på Deutsche Oper i Berlin. ”Fantastiskt
roligt, dels en ohyggligt bra opera, dels så kul att
känna att absolut allt klaffade – regi, scenografi,
kostym, koreografi och ljus. Allt blir en fantastisk
helhet och publiken älskar det. Uppsättningen var
bland det häftigaste jag yrkesmässigt varit med om.
Kraften i den 85-hövdade kören var oerhörd och den
musikaliska kvaliteten fantastisk. Den svårflörtade
berlinerpublikens applåder ville aldrig ta slut och
recensionerna var de bästa Deutsche Oper fått på
många år. Det finaste jag upplevde i detta vackra
operahus var dock svaret jag fick när jag bad om
något. ’If it is necessary, we will do it!’ Konsten fick
kosta – det var viktig.”
029
”Paradoxalt nog
behärskar hon också
mörkret, bristen på
ljus, till fullo.”
030
in t er vju
Ljusdagen 2015
L ju s k ult ur
Operornas opera
M
ed koreografen Mats Ek och hans
uppsättningar har Ellen Ruge rest
mycket och fått jobba i många av
Europas operahus. Ett av de min
nesvärda är enligt henne ”operornas opera”,
L ´Opera Garnier i Paris där Eks Une Sort de…
sattes upp 2008. En blandning mellan resa
och dröm, en abstrakt balett om komplexi
teten i mänskliga kärleksrelationer. ”I ett
operahus med trappor som lyste som guld i
de nedre våningarna och blev mer och mer
slitna ju högre upp i huset man kom. Vatten
under scenen där fantomen bodde, Chagallmålningar i salongen och en stark, närvaran
de själ.” Första gången hon gjorde en balett
med Mats Ek var 1995 – Hon var svart med
Cullbergbaletten. Denna sätts i höst upp på
Semper Oper i Dresden – ett 20 år gammalt
verk. ”Hans verk är unika, håller över lång
tid – inte en färskvara som så mycket annat
inom scenkonsten. Att få jobba utomlands är
väldigt utvecklande både teknisk och konst
närligt, framför allt blir vi medvetna om vår
egen konstnärliga ljuskraft som vi har skaf
fat oss här i Sverige.”
Social design – Techno poetry
Huvudtalare: Daan Roosegarde, konstnär och innovatör
Foto: Bettina Stöf
• Ljus som läker • Ljuskvalitet – hur kommunicerar vi det?
• Vinnare av Svenska ljuspriset koras!
• Festmiddag!
8 september kl. 14.00 på Berns Salonger, Stockholm
Läs hela programmet och anmäl dig på: ljusdagen.se
Ljusdagen anordnas av Belysningsbranchen. Tel:08-566 367 00, [email protected]