Ellen Ruge - Ljuskultur
L ju s k ult ur L ju s k ult ur Med något att säga P å Ellen Ruges bord ligger partituret till Puccinis sista verk Turandot uppslaget. Efter 30 år som ljusdesigner inom scenkonst har hon lärt sig läsa noter, i alla fall hjälpligt utifrån sina behov. – Jag läser partituret och lyssnar till operan igen och igen, lär mig musiken genom att fullkomligt dränka mig i den, förklarar hon ett av de första stegen i sin arbetsprocess. Just denna ska resultera i en uppsättning på Dalhalla i augusti med bland andra världssopranen Nina Stemme. Ytterligare en uppgift på skrivbordet är La traviata av Verdi på Folkoperan i Stockholm. Och en gammal dröm – att få jobba på operahuset La Scala i Milano, kanske ett av de mest mytomspunna. Hösten 2016 medverkar hon i uppsättningen The Turn of the Screw av Benjamin Britten. Ellen Ruge är ljusdesignern med hela världen som arbetsplats och ett hundratal uppsättningar bakom sig. Med en förkärlek till opera arbetar hon även med teater, dans, musikaler och utställningar och bakom det konstnärliga och tekniska resultatet på scenen ligger många år av yrkesmässig fördjupning. Fotografiet öppnade ögonen för ljuset Ellen Ruge, född i Oslo, gled in på ljusets bana när hon som utbildad fotograf i början av 1980-talet fick jobb som tekniker på Turteatern i Kärrtorp. – Det var definitivt fotografiet som öppnade mina ögon för ljuset och dess fantastiska förmåga att skilja kropp från rum, få skuggor att vandra, skapa stämning, tredimensionella effekter och dynamik. Trots sina styrkor är ljuset samtidigt så skört, det är ju ingenting egentligen – bara reflektioner. Så lite ska till för att ljusbilden ska bli förstörd, i värsta fall hela föreställningen, säger hon och ger som exempel att det enda som lyste i fjärde och sista akten av operan Lady Macbeth von Mzensk på Deutsche Oper i Berlin i vintras var en lampa på 12 000 watt – ”helt galet, tänk om den skulle gå sönder under föreställningen…” På tal om Berlin reser hon mycket i sin frilansande roll som ljusdesigner. Senaste tiden mellan bland annat det nya operahuset i Oslo, Tianjin Grand Theatre i Kina, Göteborgs stadsteater, Dramaten, Operan, Stockholms Stadsteater och Historiska museet. Hon arbetar återkommande med namnkunniga regissörer som Alexander Mörk-Eidem, Ole Anders Tandberg, Tobias Theorell, Eirik Stubö och Emma Bucht. – Med regissörerna försöker jag behålla ett samtal över tid. Det är svårt att tala om ljus och vi känner varandras preferenser och har utvecklat en dialog som sträcker sig över många produktioner, inte bara den aktuella uppsättningen, berättar hon som under en säsong hinner med tre till fyra produktioner vilket tyder både på att hon är flitigt efterfrågad och har en god simultanförmåga. Scen ur Peer Gynt som sattes upp på Nationaltheatret Oslo 2014. Foto: Gisle Bjørneby T e x t : Susanne Helgeson Måste ha något att säga Själv tycker Ellen Ruge att framgångarna kommit först de senaste tio åren och att det har tagit lång tid ”att skaffa sig en penna att måla med – ett språk”. – Det handlar om att ha något att säga, och att vilja säga det. Det är viktigt att förmedla till dagens ljus designstudenter, att utöver det fria konstnärskapet är 027 detta också ett hantverksyrke där det måste till mer fördjupning. Om vi inom ljuskonsten ska bli tagna på lika stort allvar som regissörer och scenografer, måste vi ha något att säga. Vi måste ha en åsikt, en konstsyn, vilja något och vara rustade med allt från konstnärliga till historiska referenser, menar hon och tillägger att det är ett stort språng att ta sig från de små till de stora scenerna och att de stora projekten kräver lika mycket idékvalitet som kunskap om administration, personalhantering, tidsramar och budget. Och det du säger, hur kan detta ditt språk karaktäriseras? – Det är svårt att förklara men jag är bra på att stödja med ljus, till exempel göra en text tydlig, lyfta fram ett rum eller en skådespelare i ett rum, inte lika bra på effekter och ljusshower. Jag jobbar inte så mycket med färg, betydligt mer med riktning och ett enkelt monokromt, vitt ljus. Kanske är riktning och dynamik fullt tillräckligt för mig, kanske handlar utmaningen om att skapa ett universum – att få ihop allt till ett helhetligt uttryck och knyta ihop säcken på slutet, berättar hon och beskriver hur hon försöker bygga upp en ljusrigg med ”tonerna” det vill säga lamporna hon behöver. Som ett stort, välstämt piano som hon sedan spelar på tillsammans med en bra ljusbordsoperatör. Och vad är syftet med metoden, att underlätta för budskapet att nå fram? – Jag citerar Virginia Woolf som 1924 skrev i sin dagbok: ”Metoden att låta berättelsen flyta lätt och ledigt kan inte vara den rätta. Saker och ting utspelas inte i ens inre på det viset. Vi upplever hela tiden bilder och tankar som skjuter in i varandra, och den moderna romanen borde Foto: Per Maning 026 Ellen Ru ge Yrke Ljusdesigner Född 1960 i Oslo Utbildning stillbilds fotograf vid Foto skolan i Stockholm, videofotograf vid Videoakademin i Göteborg och ger åter kommande gästfö reläsningar på STDH, Konsthögskolan m fl. Bor I Oslo och Stockholm Kuriosa Jobbar så ofta hon kan på sitt arboretum på Got land och kan utföra en kamraträddning i kajak om det skulle behövas. ”För mig handlar ljus kortfattat om att öka koncentrationen.” kunna förmedla vår själsliga förvirring i stället för att snyggt och prydligt ordna upp den. Det är läsaren som ska reda ut alltihop.” Jag översätter den moderna romanen till konsten, ljuset, teatern och läsaren till publiken, förklarar hon och fortsätter: – För mig handlar ljus kortfattat om att öka koncentrationen. Och det gör jag genom att föra in rörelse och dynamik som inte betyder något för handlingen utan mer fungerar som en andning, något pågående, avslutar Ellen Ruge. 028 L ju s k ult ur L ju s k ult ur 3 verk Prisad mystik F Foto: Marcus Lieberenz i urval av Ellen ör sin insats i Rosmerholm i regi av Eirik Stubö fick Ellen Ruge Det Norske Teaterpriset Hedda 2008 för bästa ljusdesign. Hon beskriver själv ljussättningen som känslig och mystisk och juryns motivering löd: "I snart tio år har årets vinnare satt sin speciella prägel på ett antal mycket olika, men alltid meningsfyllda produktioner. Inte bara för att hon nyktert, men samtidigt fantasieggande använder sitt medium för att skapa rum och landskap, men också för att hon finstämt och intuitivt diktar med, och till, texten hon ska belysa. Paradoxalt nog behärskar hon också mörkret, bristen på ljus, till fullo. Hennes talang är så skiftande och originell att hennes insats i före ställningen blir ett självständigt konstverk, samtidigt som hon utvecklar och väl preciserar regissörens och scenografens intentioner. Då allt klaffade Foto: Erik Berg Foto: Marcus Lieberenz I januari 2015 hade Lady Macbeth von Mzensk premiär på Deutsche Oper i Berlin. ”Fantastiskt roligt, dels en ohyggligt bra opera, dels så kul att känna att absolut allt klaffade – regi, scenografi, kostym, koreografi och ljus. Allt blir en fantastisk helhet och publiken älskar det. Uppsättningen var bland det häftigaste jag yrkesmässigt varit med om. Kraften i den 85-hövdade kören var oerhörd och den musikaliska kvaliteten fantastisk. Den svårflörtade berlinerpublikens applåder ville aldrig ta slut och recensionerna var de bästa Deutsche Oper fått på många år. Det finaste jag upplevde i detta vackra operahus var dock svaret jag fick när jag bad om något. ’If it is necessary, we will do it!’ Konsten fick kosta – det var viktig.” 029 ”Paradoxalt nog behärskar hon också mörkret, bristen på ljus, till fullo.” 030 in t er vju Ljusdagen 2015 L ju s k ult ur Operornas opera M ed koreografen Mats Ek och hans uppsättningar har Ellen Ruge rest mycket och fått jobba i många av Europas operahus. Ett av de min nesvärda är enligt henne ”operornas opera”, L ´Opera Garnier i Paris där Eks Une Sort de… sattes upp 2008. En blandning mellan resa och dröm, en abstrakt balett om komplexi teten i mänskliga kärleksrelationer. ”I ett operahus med trappor som lyste som guld i de nedre våningarna och blev mer och mer slitna ju högre upp i huset man kom. Vatten under scenen där fantomen bodde, Chagallmålningar i salongen och en stark, närvaran de själ.” Första gången hon gjorde en balett med Mats Ek var 1995 – Hon var svart med Cullbergbaletten. Denna sätts i höst upp på Semper Oper i Dresden – ett 20 år gammalt verk. ”Hans verk är unika, håller över lång tid – inte en färskvara som så mycket annat inom scenkonsten. Att få jobba utomlands är väldigt utvecklande både teknisk och konst närligt, framför allt blir vi medvetna om vår egen konstnärliga ljuskraft som vi har skaf fat oss här i Sverige.” Social design – Techno poetry Huvudtalare: Daan Roosegarde, konstnär och innovatör Foto: Bettina Stöf • Ljus som läker • Ljuskvalitet – hur kommunicerar vi det? • Vinnare av Svenska ljuspriset koras! • Festmiddag! 8 september kl. 14.00 på Berns Salonger, Stockholm Läs hela programmet och anmäl dig på: ljusdagen.se Ljusdagen anordnas av Belysningsbranchen. Tel:08-566 367 00, [email protected]
© Copyright 2024