1. No category

DYKDALBEN
Nr 1
2015
HEJ KAMRATER!
Det är nu nio år sedan
jag, Tom, Roger, Stig
och Conny tog beslutet
att starta lokalföreningen
Karlstad – Värmland.
Tyvärr blir detta mina sista rader som ordförande. Jag kommer att
avgå i samband med kommande årsmöte. Skälet är en sviktande hälsa för
både mig och min familj.
Jag ser fram emot att lämna
över ordförandeklubban och därmed få
in en del nya ”friska” impulser i styrelsen.
UR INNEHÅLLET
Nyheter från styrelsen
Styrelsens verksamhetsberätt.
Rysk mina vid Gotland
sid 2
sid 3
sid 3
Organ för FLOTTANS MÄN, KARLSTAD - VÄRMLAND,
avdelning av Riksföreningen Flottans Män.
Ansvarig utgivare: Ulf Sjödén
Årgång 9
Nu väntar vi in årsmötet, där jag hoppas
på bra anslutning.
Trevligt om Du kommer!
Göte
PRESS STOPP 1 !!!
Hej alla Glada sjömän!!
Givetvis har Du reserverat den 19/3
för årsmötet. Nu kan Du hitta handlingar inför detta på vår hemsida www.flottansman.se/karlstad
Glöm ej heller bort vår PUB - afton
den 27/2 kl 18.00 - om den kan Du
även läsa på vår hemsida.
Mvh
Sekreteraren
Besök på Sprängtekn. museet sid 3
Marinens Musikkår räddad
sid 3
En MTB-chef minns
sid 4
Rapport från julfesten
sid 10
PRESS STOPP 2 !!!
Magnus Heikenberg har i ett pressmeddelande till redaktionen meddelat att
han under våren kommer att arrangera
en träff i G:a Hamnkaptensbostaden för
att belysa, berätta och hedra minnet av
’Italien-jagarna 75 år’. Se artikel i nr 1
och 2/2014 av denna tidning!
Magnus kommer att berätta om
färden från Göteborg. Påmönstringen
av Svenska Lloyds M/S Patricia och
färden till Italien mm mm.
Inget datum är fastställt men
kolla hemsidan då och då!
Vi tackar våra sponsorer sid 12
NYHETER OCH BULLETINER
2
från styrelse och redaktion
VINTERHÄLSNING
FRÅN RED!
VI GRATULERAR!!
Allan Eriksson, som fyller 92
år den 18 mars
Hurra!!
Det börjar komma in små
anekdoter, spännande händelser, sanna berättelser ur
sjömanslivet (vad annars!) MODELLBÅTSBYGGARNA
och lite udda bilder som rör det örlogsma- SJÖSÄTTER SIG!
rina livet. Även just Du kanske går och ruvar Nu drar Modellbyggarna igång! Vi
på något? Hör av Dig! Gör det i tid! En dag träffas varje måndag efter
kan det vara för sent!
MÅNDAGSFIKAT kl 12.15
Hälsningar Ulf Sjödén, Din red i G:a Hamnkaptensbostaden.
Vill Du veta mer, ring Magnus
Heikenberg på tel 054-87 21 25 eller
076-263 31 85.
Flottans Män
Karlstad - Värmland
kallar härmed till
ÅRSMÖTE
19.3 2015 kl 18.00
Plats: Gamla Hamnkaptensbostaden, Yttre hamnen, Karlstad
PROGRAM
”Ett år på HMS Sundsvall”
Martin Löfberg, Stridsledningsoperatör
Gemensam måltid kommer som vanligt att serveras med alla dess
tillbehör till en kostnad av 150: Din anmälan om deltagande vill vi ha senast 15/3 2015
Anmälan om deltagande i måltiden gör Du till Göran Olsson per
e-post: [email protected] eller tel: 070-415 02 76
Verksamhetsberättelse återfinns på annan plats i tidningen. Övriga
handlingar kommer att finnas på hemsidan så fort alla är klara för
publicering samt vid årsmötet..
Motioner till årsmötet skall skriftligen vara styrelsen tillhanda
senast den 1 mars 2015.
Styrelsen
NYTT I TIDNINGSSTÄLLET
SKEPP O’HOJ nr 2-4/2014 och
1/2015
HLR-KURS
SJÖMÄN
FÖR
Uppropet i förra numret har dessvärre inte
resulterat i någon anmälan från intresserade sjuksköterskor, som
är pigga på att lära ut mun-mot-munmetoden mm i hjärt-lung-räddning.
Däremot har vi fått ett par tips! Vi arbetar vidare med dessa och hoppas kunna
presentera ett konkret förslag i nästa
nummer.
KAMRATER
Det har visat sig att det blir allt svårare
att kunna utverka bidrag/sponsring till
vår förening. Detta medför att vår kassa påverkas negativt. Vi är beroende av
sponsringen för att kunna behålla den
låga årsavgiften, kostnaden för lokalen,
för tidningen samt hålla kostnaden nere
för mat vid våra fester.
Vi ber Er att hjälpa till! Vi har
ju alla någon tidigare och eller nuvarande arbetsgivare, eget företag eller
annan koppling, som kanske kan kontaktas. Vi brukar begära min 500:-men
tar gärna större belopp. Många bäckar
små....
Vi erbjuder: annons i vår tidning Dykdalben, vi presenterar alla
fjolårets sponsorer i nya årets första
nummer samt en tavla i vårt klubbrum.
Jag behöver en logga i digitalform samt
fakturaadress.
Kontakta mig per e-post:
[email protected]
eller 070-3769090, så tar jag vid och
ser till att allt blir rätt.
Gå in på vår hemsida
Lars Tunér
www.flottansman.se/karlstad
så får Du se hur trevligt det kan vara kan hända vid våra måndagsmöten
på måndagsfikat.
mellan kl. 10.00 – 12.00 på måndagar.
Kom Du också man vet inte vad som
Bert
DYKDALBEN
Organ för FLOTTANS MÄN, KARLSTAD - VÄRMLAND
Ansvarig utgivare: Ulf Sjödén
Årgång 9
FOTO: Bill Ivarsson
✝
IN MEMORIAM
Vår medlem
Stig Johansson, född 7.1 1935
har seglat i hamn den 20 oktober 2014
För insänt, ej beställt material, ansvaras ej. För signerade artiklar
svarar artikelförfattaren. För osignerade artiklar svarar redaktören.
OMSLAGSBILDENS FOTO: Bill Ivarsson: Lucia Erik Rhöse, stjärngossar Kurt Gustafsson och Göran Olsson
MARINENS MUSIKKÅR
ÄR RÄDDAD!
Marinens Musikkår och Marinens Musikkårs Vänner vill rikta ett stort tack
till alla som hjälpt oss i kampen för att
bevara Marinens Musikkår.
I regeringsbeslut daterat den
19 december 2014 skriver försvarsministern följande i regleringbrevet för
Försvarsmakten:
Försvarsmakten ska bedriva för
svarsmusikverksamhet med i allt väsentligt samma inriktning och omfattning
som idag.
Vi är givetvis mycket glada
och stolta över allt stöd vi fått av alla
som skrivit på bevarammk.se. Stödet har varit en av de viktigaste pusselbitarna i vår opinionsbildning och
när protestlistan igår stängdes hade vi
kommit upp i 41699 namnunderskrifter.
Följ oss gärna vidare på www.
marinensmusikkar.se och gilla oss på
Facebook www.facebook.com/marinensmusikkar.
Det går också bra att stödja
Marinens Musikkår genom att bli
medlem i musikkårens vänförening.
Läs mer på www.marinensmusikkar.
se/mmv.shtml.
Återigen stort tack för ditt stöd!
Vi fortsätter att mötas i konserthus och på gator och torg.
Med vänliga hälsningar
Marinens Musikkår och Marinens Musikkår Vänner
RYSK MINA FUNNEN DRIVANDE VID GOTLANDSKUSTEN!!
En rysk mina har påträffats och fiskats
upp vid Gotlands ostkust! Den har omhändertagits. Läs mer på sidan 11!
VI BESÖKER SPRÄNGTEKNISKA MUSEET I
ZACKRISDAL 15 APRIL!!
Lars Tunér meddelar att det blir ett
studiebesök på museet den 15 april kl
14.00. För väginformation, se DYKDALBEN nr 2/2014! Vill Du ha närmare information, e-posta till Lars Tunér eller tala med honom på vårt möte
den 19 mars.
STYRELSENS VERKSAMHETSBERÄTTELSE 2014
Styrelsen för Flottans Män Karlstad –
Värmland avger härmed följande verksamhetsberättelse för år 2014.
Styrelsen har under året utgjorts av
Göte Rahm Ordf.
Ulf Sjödén v. Ordf. tillika redaktör för
Dykdalben samt Kaplan
Bert Ågren Sekreterare
Roger Sundberg Kassör
Lars Tunér Ledamot
Bill Ivarsson Ledamot
Erik Rhöse Suppleant.
Kurt Gustavsson Suppleant.
Stig Friberg Revisor
Valberedning:
Bruno Olsson Sammankallande
Kenneth Magnusson
Jan-Erik Johansson
Bert Ågren Webbredaktör
Bert Ågren Hamnvärd
Föreningen hade vid årets början 89
medlemmar och vid dess slut 88 medlemmar.
Styrelsen har under året haft
sju protokollförda möten.
Fyra allmänna möten inklusive årsmöte har genomförts.
Föreningen har även detta år
sökt föreningsbidrag från kommunen
men i likhet med tidigare år har vi ej
erhållit något bidrag.
Vår medlemstidning Dykdalben har under året utkommit med tre
nummer varav ett dubbelnummer.
Under året har utdelats hederstecken till följande:
• Flottas Mäns Ankarmedalj i Silver
tilldelades föreningens sekreterare
Bert Ågren för värdefulla insatser i styrelsen under många år.
Föreningen deltog ej i årets
Riksårsmötet i likhet med föregående
år med anledning av den höga kostnaden för resor i samband med detta.
Regionmöten har genomförts
vår och höst med LoF Varberg som
värd på våren och LoF Göteborg som
värd på hösten, mötena genomfördes i
Marinstugan i Göteborg. Från vår förening deltog endast sekreteraren Bert
Ågren vid båda mötena.
Vid Nationaldagsfirandet i
Högsboda deltog Flottans Män Karl-
3
stad-Värmland enligt tradition. Närvaron detta år hade ökat med 100 % i och
med att Ordf. Göte Rahm och ledamoten i styrelsen Lars Tunér deltog. Sedan
ett antal år tillbaka har Ulf Sjödén och
Mats Notini deltagit och ansvarat för
flagghissningen, så även detta år.
För medlemmarna genomfördes torsdag den 26 juni den sedvanliga Landstigningsövningen med TpbS
276, Filip Gille var givetvis skeppare
på sin egen båt. Ett femtontal medlemmar deltog.
Vi deltog i år på Sjöfartsdagen
i Sunne den 5 juli, vilken arrangeras av
Sunne Båtklubb, för att informera om
Flottans Män. Vi ansåg det värdefullt
med ett deltagande eftersom vi ju representerar hela länet. Informatörer på
denna dag var Ulf Sjödén, Mats Notini
och Bert Ågren.
Sedvanligt julbord intogs den
2014-12-04. Ca 30 medlemmar infann
sig till denna middag. Vår tillförordnade Kaplan Ulf Sjödén höll årets julbetraktelse.
Trivselgruppen för Gamla
Hamnkaptensbostaden (bestående av
Flottans Män Karlstad – Värmland,
Värmlands Sjöfartsgille samt Ångbåtssällskapet Polstjärnan) har under året
haft fyra möten där vi varit representerade.
Sjöfartsdagen inställdes detta
år. Anledningen var att Länsstyrelsen
arrangerade Vänerns Dag 2014-06-07 i
Yttre hamnen. Dagen var likartad med
sjöfartsdagen, dock något större. 2 500
besökare räknades in ungefär. Flottans
Män bidrog med P-vakter. Ulf Sjödén
och Bert Ågren var våra informatörer.
Det ekonomiska utfallet blev lika med
noll.
Föreningen representerades av
sekreteraren vid LoF Lysekils 75-årsjubileum. Föreningen uppvaktade med
boken Nordens Längsta Vattendrag.
Göte Rahm
Bert Ågren
OrdförandeSekreterare
Roger Sundberg
Kassör
Ulf Sjödén
Lars Tunér
Ledamot Ledamot
Bill Ivarsson
Ledamot
4
EN MTB-CHEF MINNS
1392 tjänstgöringsdagar i MTB-vapnet
av Bengt Forssbeck
1952:T 39
T 39 byggdes på Kockums och var en
av totalt nio. Linjerna var snygga - gav
intryck av fart, bryggan var strömlinjeformad. Men det första intrycket blev
ändå lite blandat - ögat hade ju vant sig
vid en ljust målad mtb, men här möttes
man av en smutsgrå blästrad skapelse.
Båten var alltså omålad för att spara
vikt, den sträva ytan gjorde det också
svårt att hålla henne snygg.
Efter bara några dagar efter
befälstecknets hissande skedde sjösättningen med kran utan större cermonier
och efter en vecka gjordes den första
verkstadsprovturen. Datum var den 14
februari så det gällde att vara ordentligt påpälsad. Visserligen hade jag fått
avlämnat att ett egendomligt fenomen
skulle uppträda vid ungefär 1600 varv
men ändå kändes det märkligt att känna
hur hon då började kränga över åt styrbord. En del ”ändringsåtgärder” var då
redan vidtagna i botten vid steget på
hennes äldre systrar - men problemet
fanns där - hon lutade och så skulle det
tyvärr vara i fortsättningen också med
de efterföljande båtarna. (Se nedan under avsnitt med T 36).
Krängningen var väl egentligen den enda nackdelen med båtens
egenskaper. Det stora utfallet i förskeppet gav en god lyftning vid gång i sjö
och T 39 gick väsentligt mycket mjukare än 20m-båtarna. Hennes deplacement hade ju dessutom ökat från 27 till
40 ton men hon måste hanteras som en
stegbåt med varsamhet både med roder
och trottlar. Curre Borgenstams yttrade
”den som inte har kört stegbåt har inte
kört mtb” var i hög grad också gällande för 23 meters stegbåtarna.
Efter sedvanliga provturer i
Öresund och med fartprov norr om Ven
(gott och väl över 45 knop) kom så marinförvaltningens besiktningsman, marindirektören Bruno Erwin, för att ta
emot båten för marinens räkning. Nu
hör det till historien att T 39 var Erwins
första bekantskap med i varje fall denna mtb-typ. Kontrollingenjören Backman, viskade vid besiktningens början
i mitt öra att vi säger ingenting om att
den förevisade specifikationen med rit-
ning faktiskt bara angav två huvudmotorer (23 m konceptet hade utgått från
detta). När vi så kom ombord så fann
ju Erwin naturligtvis tre motorer varvid han spände ögonen i Backman och
med stor förtrytelse utbrast:
”Det är ju tre motorer ! - VET MARINFÖRVALTNINGEN OM DETTA ???”
Dagen (27/2) slutade dock lyckligt
med en god leveransmiddag på Kramers.
Nu återstod att gå till Karlskrona för att där göra alla vapenprov
med artilleriskjutningar (40mm apjäs
m/36 och tre dubbla kulsprutor), torpedskjutningar, minfällning och teleprov med främst Decca-radarn.
På vägen till Karlskrona blev
det ett verkligt överhandsväder i södra
Östersjön och nu gavs verkligen ett
tillfälle att se hur 39:an bar sig åt i svår
motsjö. Sjön växte mycket snabbt i
sydostlig kuling till storm - sjön gick
grön där vi baxade oss fram med max
1000 varv, alltså omkring 20 knop.
När uppbördsmaskinisten i höjd med
Ystad anmälde att de höll på att länsa
stövlarna även nere i maskinrummet
och att sjön bara växte beslöt jag att
gå in till Ystad. Giren till kurs nord
var riskabel men utfördes skickligt
av uppbördsstyrman och i sidsjö gick
T 39 med huvudmotorerna in genom
vågbrytarna nästan fram till pirnocken.
I Ystad blev vi så liggande i över två
dygn tillsammans med en massa andra
flytetyg som också bidade att stormen
skulle avta. Fram till Karlskrona kom
vi helbrägda - ett i och för sig gott betyg åt den nya mtb-typen.
T 39 överlämnades så till kustflottan (FC löjtnant Hans Tynnerström)
och det var dags att ta emot nästa båt
vid Kockums, T 40.
1952:T 40
Nu visste jag lite bättre hur psalmerna
gick så med T 40 inträffade inga större
sensationer. Några erfarenheter började dock ta form. Bl.a. påtalade jag
det ganska komplicerade roderarrangemanget med från ratten inne i skrovet
löpande länkstänger med kardanknutar till de båda roderstockarna belägna
Del II
inne i akterskarpen. Akterspegeln var
alltså helt ren och dessutom vackert
böjd. Men hela roderarrangemanget
var onödigt krångligt och dessutom
svåråtkomligt för reparation. Nödstyrning var vidare ej det lättaste att arrangera. Alltså föreslog jag att till nästa typ av mtb skulle man gå tillbaka till
den enklare roderöverföringen i likhet
med 20 metersbåtarna - dvs från ratten en wire liggande bordvarts uppe på
däck och till rodren placerade utanpå
en plan akterspegel (se vidare under T
41). Ytterliggare ett förhållande tog vi
upp med ingenjörsexpertisen -besättningen ville ha båtarna målade - ett tjat
som småningom gav resultat.
Leveransmiddagen avåts den
3 april varvid besiktningsmannen (Erwin) i sitt tal med pompa anförde att
han meddelat att marinen nu tagit över
HMS T 40. Varvid den glade Kockums-direktören John (Jocke) Ljunggren glatt utropade att: ”då får vi betalt
för den här middagen också!”
T 40 avrustades efter vapenproven på varvet i Karlskrona varefter
kosan styrdes mot Stockholmsvarvet.
T 35 började rustas för provturer i början av maj.
1952: T 35
Av T 32-serien byggdes nämligen fyra
båtar T 34-37 av marinverkstäderna
i Stockholm men fortfarande med
Kockums som huvudansvarig. Provturen med T 35 pågick längre tid än med
de två tidigare båtarna av den anledningen att inspektören för sjöartilleriet
och marinförvaltningen ville utföra
prov med en 40 mm luftvärnskanon
m/48.
Ett annat expriment var att T
35 skulle bli målad och på försök med
ett slags plastfärg. Båten blev snygg
och fin men plastfärgen visade sig vara
besvärlig att hantera, så till slut blev
det vanlig färg. Eftersom även botten
målades så blev den slätare och glattare än den underliggande blästringsytan
- det sålunda minskade vattenmotståndet kompenserade viktsökningen på
grund av färgen.
Men åter till den nya kanonen.
Den innebar en rejäl viktsökning och
ogynnsam förskjutning uppåt av båtens
tyngdpunkt. Själva pjäsen vägde mer
än dubbelt så mycket mot den tidigare
40 mm pjäsen m/36. Men inte nog med
detta - på maskinkappen placerades ett
riktstativ om ett halvt ton och vidare
tillkom en nätcentral, förstärkare och
omformare. Totalt ökade vikten - ammunition inräknad med 3,2 ton! T 35
också djupt akter - ca 30 cm djupare än
normalt. Hur skulle hon då bära sig åt
under gång med hög fart? Ja, i princip
gick hon till artilleristernas oförställda
glädje som ett pansarskepp! D.v.s. hon
krängde utåt vid gir!! Dessutom hade
hon uppenbara svårigheter att gå upp
på steget. Det sistnämnda kom kanske
av att jag inte tog upp henne till mer än
1200-1400 varv - sedan överenskoms
med Curre Borgenstam att det här är
mer farligt än roligt, så nu går vi hem!
Efter ett halvt dussin provtursdagar övertygade vi högre artilleribefäl om att en mtb uppträdde annorlunda än ett skepp och att pjäsen var helt
olämplig ombord, trots dess ovedersägligt högre prestanda. Pjäsen byttes
mot en ”vanlig” m/36 och sedan gick
T 35 som hon skulle. Det var f.ö. under
denna provtursperiod som Catalinaincidenten inträffade f.o.m. nu fanns alltid stridsammunition uppe under gång!
En annan följd av experimentet med m/48 var tillkomsten av den
aktra skärmen pä bryggan. Alla tidigare mtb hade ju en öppen brygga bakåt.
På T 35 blev det nu en avsevärd trängsel på däck - stor kanon med riktstativ
mm, jämte en massa folk från varv och
förvaltning. För att få något sånär arbetsro och att i alla fall slippa trängas
så begärde jag att få en skärm uppsatt.
Skärmen är alltså nog det mest positiva som kom ut av proven med m/48.
I början av juli tog Emil Charpentier över T 35 när hon införlivades
med kustflottan.
1952: T 36
Efter sommarsemestern var det så dags
att fortsätta med nästa båt i ordningen,
T 36 även hon byggd på marinverkstä-
derna. Med både T 35 och T 36 gjordes
provturerna sommartid vilket ju onekligen gjorde tillvaron lite drägligare.
När T 35 rustades var båten liksom de återstående båtarna T 37 och
T 41 ännu omålade - först efter leveransen fick de den karakteristiska ljusa
mtb-färgen.
Om T 36 är väl egentligen
bara att konstatera att verkstadsprovturer, vapenprov och leverans skedde
utan större sensationer. Dock prövades
en nyhet på T 36. För att komma ifrån
problemet med typens krängningsfenomen fick T 36 en extra rörlig bottenfena, som manövrerades med en särskild ratt framför FC på bryggan. När
båten kom upp i fart över 1400 varv
var tanken att FC genom att vrida på
fenan härigenom skulle försöka kompensera slagsidan. Och det lyckades
- åtminstone till en del - det kändes
ungefär som att balansera uppe på toppen av en grushög - och rätt som det
var tippade hon över åt andra sidan.
Dessutom hade man ju som FC annat
att tänka på också - men den extra ratten var ju en rolig leksak. Nåväl experimentet var ju inte särskilt lyckat och
det kom ej heller att bli mer än ett sådant.
Ytterliggare en liten episod
från T 36. Vi gick fartbana på Askrikefjärden med 1875 varv (omkring 45
knop) då ett svanpar på styrbords bog
helt plötsligt lättar och sätter kurs direkt mot den framrusande T 36. Innan
jag hann reagera såg jag båda svanarna
försvinna in under styrbords bog och
tänkte att nu har vi väl avlivat dem!
Men till vår förvåning och glädje så
dök två svanar upp om styrbord precis
under bryggan -helbrägda men troligen skräckslagna efter att ha passerat
under en mtb!
Med T 36 satte jag f.ö. mitt
personliga fartrekord - 51,2 knop men då med en ”lätt” båt utan bl.a. torpeder.
Efter T 36 skulle här kronologiskt följa T 41, som rustades för provtur den 15 september 1952. T 41 är
emellertid ett kapitel för sig så därför
avslutas lämpligen avsnitten
5
om 23-meters stegbåtarna med
T 37 som rustades kring årsskiftet
1952-53.
1953:T 37
Från provturerna mitt i vintern med
T 37 är som unikum att notera att jag
lyckades utverka tillstånd av hamnmyndigheten att göra ett par verkstadsprovturer med huvudmotorerna
på Stockholms ström. Tillställningen,
som ägde rum omkring trettonhelgen
1953, finns förevigad på bild med T
37 i snöglopp passerande Djurgårdsfärjan och med det snöklädda söder i
bakgrunden! På grund av is avrustades
T 37 för att åter rustas och levereras i
april månad.
Därmed var hela serien T 32 T 40 vederbörligen utprovade och levererade till flottan.
1952-53: T 41
Ett helt nytt kapitel hade som sagts
påbörjats i och med de mycket omfattande proven med T 41. T 41 rustades
den 15 september 1952 och provturerna kom att - med avbrott som nämnts
för T 37 - pågå fram till midsommar
1953 - totalt c:a 280 dagar.
Däcksarrangemanget
var
identiskt lika med stegbåtarna bryggan hade alltså t.ex. samma ”strömlinjeform”. Ett viktigt undantag var att
roderledningen (wire) nu var dragen
bordvarts på däck i likhet med den
tidigare T 21 -typen. Roderstockarna
var också placerade utanpå den plana
akterspegeln med rorkultarna uppe på
däck.
Även ovan vattenlinjen syntes
att skrovet var annorlunda utformat förskeppets spant ovan slaglinjen var
raka i motsats till stegbåtarnas kraftigt
utfallande bogar - flare. Vidare gick
huvudmotorernas avgaser ut direkt i
sidan genom tre väl tilltagna avgasrör
det mäktiga braket från tidigare mtbår var tillbaka - om för alltid visste vi
ännu intet!
Men under vattenlinjen dolde
sig ett V-bottenskrov - det första i flottan sedan T 3 och T 4. Förväntningarna
var stora speciellt hur T 41 skulle bära
sig åt i sjögång. Ett långt och digert utprovningsprogram låg framför oss.
Den första provturen från
Kockums upp i Öresund var inte direkt
lovande - motorerna orkade bara
upp i c:a 1000 varv trots det imponerande dånet. Fart ca 18-20 knop!!
Snabb återgång till varvet och torrsättning för att ta fram något mindre propellrar. Dessa var identiska med stegbåtens och det klarlades att V-båten
måste ha mindre propellerdiameter.
Nytt försök som gick bättre,
1600 varv och c:a 36 knop. Men T 41
vägrade att lyda roder och gick i stort
sett rakt fram oavsett roderläge! En
intresserad skara inkluderande Curre
Borgenstam och den kunnige Kockumsingenjören Sven Rahmberg kunde
tillsammans med FC konstatera att
rodren i princip inte vistades i vatten
utan i luft bakom propellrarna. Problemet löstes genom att akterstäven nedtill försågs med en platta för att hålla
vattnet på plats.
Tredje provturen skulle innebära nästa innovation. Det visade sig
nämligen ganska snart att bogvågen
följde den raka fartygssidan uppåt för
att därefter slå ner på bryggan. Borgenstams beslut: ”Sätt dit en stänklist i
slaglinjen!”
Parallellt med att dessa skrovdetaljer ritades och togs fram pågick
provturerna i stort sett normalt och T
41 kunde genomföra sin leveransprovtur under hösten. Men mycket skulle
återstå!
Svarade V-bottentypen upp
mot förväntningarna? Att T 41 gick
mjukare i sjön och var
c:a 5 knop långsammare än stegbåtarna var ju lätt att konstatera. Men för ett
beslut om den kommande T 42-klassen skulle vara V-bottenbåt eller stegbåt erfordrades mer underlag och erfarenheter vilket ledde till att ett särskilt
provtursförband bildades under hösten
1952. Avsikten var att göra jämförande
prov mellan tre mtb-typer.
Förbandet leddes av den
”gamle” provturschefen kapten Rolf
Julin på T 35. Förutom T 35 och T 41
hade som jämförelse objekt anskaffats
en utrangerad amerikansk PT-boat, T l,
med fänriken ”Kalle Kofot” Karlsson
som FC.
Alla tre FC bytte regelmässigt båt för att kunna göra jämförelser.
Speciellt intressant var det givetvis att
köra T l - en träbåt med V-botten och
med tre Packardmotorer med backstag.
6
Proven utfördes i november en månad som ju normalt inte är särskilt mtb-vänlig vädermässigt. Men
det var ju också meningen att pröva
båtarna i hårdast tänkbara miljö. Det
stod också ganska snart klart att båda
V-bottenbåtarna gick bättre i sjön än T
35.I smul sjö gick T 35 givetvis fortast men så fort det blåste upp blev det
tvärtom. T l gick sämre i sjön än T 41
beroende på att T 41 hade en avsevärt
djupare V-form. T l slog ganska kraftigt i sjöarna.
Kulmen nåddes sista provdagen till sjöss vid Storskär utanför Utö.
17 m/sek, SO-vind, sjön hade stått på
ett par dygn. Efter passage av Järnholmsund kom T 35 inte mycket längre än till Nässkären - sjön var för grov.
T l gick av på mitten!! Borgenstam har
berättat hur han och provtursingenjören Åke Hambert såg hur plankorna
i bordläggningen började spricka och
skruvarna gå av. T 41 kunde braka på
med 1600 varv jag körde henne faktiskt så hårt som det var möjligt - med
ett ordentligt luftsprång som följd nedkomsten skedde på propellrarna
med en smäll som också gjorde att
några propellerblad vek sig i ytterkanten, något som dock inte upptäcktes
förrän vid kontroll på Gålö.
V-bottenbåten visade sig klart
överlägsen stegbåtarna. Den lägre
toppfarten övervägdes mer än väl av
den förbättrade sjödugligheten. Beslutet att den kommande T 42 serien
skulle ha T 41 skrovform blev lätt att
fatta.
Efter avslutade prov på Gålö
- där f.ö. även T 3 låg för gasturbinprov (hon hade skorsten) med Berndt
”Kerstin” Hagberg som FC - avrustades T 35 och T l medan T 41 återgick
till Kockums.
Under första halvåret 1953
fortsatte provverksamheten med T 41.
Nu gällde det att i första hand klara ut
hur det gick att på en V-bottenbåt arrangera undervattensavlopp. Vidare
togs frågan upp om bryggarrangemanget på T 42.
I mtb-kretsar diskuterades
krigserfarenheter bl.a. från ”slagsmålen” under VKII mellan brittiska MTB/
MGB och tyska E-boote. En brittisk
erfarenhet var härvid att bryggpersonalen borde ha någon form av splintskydd. Under det brittiska besöket på
Gålö 1950 framkom samma tongångar. För att bättre kunna studera detta
tog jag fram en skiss till en brygga
utförd i 10 mm stålplåt. Av viktsskäl
måste bryggan då göras så liten som
möjligt - endast tre man fick plats.Under början av 1953 byggdes bryggan
upp i fullskala i en trämodell där alla
instrument mm utplacerades.
På samma sätt byggdes en
fullskalemodell av stridsledningshytten under bryggan med utplacering av
bl.a plottingbord och en kommande
torpedeldledning (RATSI). Från ingenjörshåll (läs: Curre Borgenstam)
var entusiasmen över den den skyddade bryggan ytterligt dämpad. Viktsberäkningar gjorde också att projektet
begravdes i stillhet - trots sin litenhet
blev den för tung. T 42 fick en brygga
i lättmetall men de raka och kantiga
linjerna blev kvar, som en reminiscens
av stålbryggan. Däremot blev modellbygget av stridsledningshytten en
framgång och kom i princip till utförande på T 42-typen.
Det omfattande utvecklingsarbetet fortsatte med T 41. Skulle det
vara möjligt att ha undervattensavlopp
på en V-båt? En mycket lång provserie utfördes under hela första halvåret
1953.
I princip gick proven ut på
att mäta vattentrycket på båtens botten. Detta gjordes successivt på en
mängd ställen där det skulle vara tänkbart att dra ut undervattensavloppen.
Rent praktiskt innebar det att T 41
upprepade gånger lyftes upp på kajen, tryckmätare installerades och så i
sjön igen för provtur. Proven gav positiva resultat med påföljd att undervattensavlopp kunde inmonteras framåt
vårkanten. Och så provturer igen och
efter godkänt resultat kunde den långa
provtursperioden avslutas. T 41 överlämnades i Stig August Strömbäcks
händer och ingick i kustflottan f.o.m.
midsommar 1953.
Därmed var alla båtarna i T
32-serien levererade varjämte underlag nu fanns för beslut om de femton
båtarna typ T 42. Stegbåtarna ingick i
4.mtbdiv t.o.m. år 1956, därefter ersattes de successivt av T 42-klassen. T
32 - T 40 blev alltså ganska kortlivade
i aktiv tjänst och utrangerades under
första hälften av 70-talet.
1953: T 201
Sommaren 1953 skulle ägnas åt ytterliggare en provtursbåt - T 201.
T 201 - eller Lillebrak som
hon snabbt döptes till, hon brakade
nästan mer än de andra med sitt enda
övervattensavlopp - byggdes i trä under vintern och våren på Fisksätra
varv under uppsikt av ingenjören
Olle Kärnhagen. Tanken med den lilla
16-metersbåten var att ha en prototyp
färdigutvecklad för att i en krissituation snabbt kunna bygga ett antal mtb
på våra trävarv litet varstans. Det var
alltså en enkel konstruktion, båtarna
skulle kunna byggas med kort byggnadstid och utrustas med befintliga
motorer och vapen. Hon var en V-bottenbåt och fartkraven var relativt måttliga 35-36 knop med en Isottamotor.
När hon rustades vid midsommartid var T 201 bestyckad med två
45 cm torpedtuber, tagna från 18,7 m
båtarna (T 15), kulsprutor och Deccaradar, driven av marschmotorn. Det
låg ju i konceptet just att utnyttja förrådsställd materiel, i detta fall alltså 45
cm torpeder. Senare under sommaren
vidgades proven till att också omfatta
53 cm torpeder med tuberna tagna från
20 metersbåtarna (T 21).
T 201 var utan tvekan en trevlig liten bekantskap, toppfarten blev
faktiskt 42 knop och med hänsyn till
sin storlek gick hon ganska hyggligt
i måttlig sjögång. Manöver med den
enda marschmotorn var dock mer
vanskligt, hennes ganska stora vindfång gjorde att hon drev iväg som en
plastanka. En bestyckning med 45
cm torpeder passade väl in på en så
liten båt - hon vägde bara ca 16 ton.
Skjutning med både enkelskott och
salva med båda tuberna gick utmärkt
både under gång med marschmotorn
och huvudmotorn. Däremot blev det
ej så lyckat med de större och framförallt tyngre 53 cm torpederna. Vid
enkelskott rekylerade båten åt ena sidan, varför torpeden satte av ett antal
grader fel, och vid dubbelskott nästan
tvärstannade båten. Det var ju ändå 3
ton torpeder d.v.s. ungefär 20% av båtens vikt, som med knyck satte av ut ur
tuberna.
T 201 synades vederbörligen
av marinförvaltningens högsta chefer
men det vore väl kanske en överdrift
att påstå att entusiasmen hos dem var
alltför påtaglig. Men det är klart dessa
män från pansarskeppens dagar tyckte
nog mest att T 201 var en leksak mer
än ett stridsfartyg.
Hon var trevlig att köra - hennes storlek, eller snarare brist på sådan,
gjorde att vi sålunda kunde ”angöra”
svärfars brygga utanför Oxelösund
varefter besättningen fick en hygglig
utelunch tillagad av svärmor.
T 201 avrustades i oktober
1953, men vi skulle återses nästa sommar på 4.mtbdiv.
Härmed avslutades provturschefsskapet, under vintern 1953-54
blev det skolbänken i form av sjökrigshögskolans allmänna kurs. Men
våren 1954 var det dags igen!!
1954:T 38
4.mtbdiv årgång 1954 uppvisade en
division med inte mindre än fyra olika
fartygstyper. DC-fartyg var T 101 Perseus, då kallad mtb större, mtb s, med
DC kapten Sigurd Håkanson och kapten Jon Gunnar ”Jonte” Jardal som FC
Perseus. I DC-gruppen ingick vidare T
41 med löjtnant Carl Algernon som FC
samt T 201 med FC löjtnant Per Insulander.
T 41 hade ett tag 40/48 mm
pjäsen vilket inte heller nu var så lyckat. T 201 skulle jämföras med de andra
båtarna - en jämförelse som definitivt
inte låg i T 201- konceptet när det togs
fram. ”Lillebrak” hade också mycket
riktigt påtagliga svårigheter att följa
23-metersbåtarna och höll nästan på
att dela ödet med T l - att gå av på mitten.
Divisionens andra grupp var
homogen med tre snabba stegbåtar ”the fast wing” bestående av min egen
båt T 38 samt T 35 med Anders Farnell
och T 33 med Petter Sandgren. Eftersom jag förutom att vara FC dessutom
var divisionsadjutant med diverse pappersarbete och ÄIO så blev det så att
Pelle Insulander disponerade T 38 för
att genomföra MtbOK olika moment
bl.a. torpedskjutningarna.
Eftersom tjänsten vid mtb-divisionen torde vara ganska välkänd för
många läsare så skall jag fortsättninsvis bara ge några glimtar om vad som
hände lite grand utanför den vanliga
rutinen.
T 38 hade som första försöksbåt utrustats med det nya radartorped-
siktet RATSI. Till denna
7
nyhet fästes stora förhoppningar
vad avsåg torpedeldledning och taktik,
så stora, att själve marinstabschefen
konteramiralen Berthelsson en dag
dök upp på Gålö och kallade på FC T
38. Helt oförberedd gick jag igenom
mitt syndaregister inför mötet med den
mäktige som började ”Forssbeck, vet
Du varför jag har kommit hit?” Denna
inledning lät ju inte allt för hoppingivande men sanningsenligt besvarades
frågan nekande. ”Jag vill se ditt RATSI”. Svar: ”Amiral det går bra att se
det på Philips, de tog iland det igår för
omkonstruktion av någon detalj”. Därefter förberedde jag mig att snabbt ta
skydd när jag såg hur amiralens ögon
blev till springor - ett välkänt illavarslande tecken. Allt reddes dock upp och
amiralen fick en god lunch som tack
för visat intresse.
Även denna sommar prövades
att ha trådförbindelse med jagare under gång, en mtb på varje sida. Detta
var dock något av ett misslyckande
- visserligen kunde mtb gå radartysta
men någon vidare taktisk information
från jagarna fick vi inte. Vår jagare girade och situationen blev snabbt farlig
med kollisionsrisk. För att det skulle
bli litet lugnare beordrade jagaren att
”farten skall vara 18 knop” - en fart
som en mtb ju inte kan hålla!
I samband med en större övning frampå höstkanten ingick att
göra en snabb ombasering nattetid
från Gålö till norra Gotland. ”The fast
wing” avgick vid midnatt från basen.
Havet låg slätt och fint varför överfarten gick med 45 knop. Tursamt hittade
vi norra gattet in till Fårösund, passerade Fårösund i hög fart och anlöpte
till vår beordrade tillfälliga bas Valleviken vid 2-tiden. Väl inne i hamnbassängen anropades vi i mörkret av
en skärrad armeofficer som hojtade:
”lägg inte till, läget är förtvivlat, vi är
omringade!” Tillfrågad om han ville
ha eldunderstöd från tre 40:or och 18
kulsprutor svarade vederbörande hänfört jakande. En sådan eldkraft hade
han nog bara läst om under sin tid på
Karlberg. Efter en kraftigt markerad
eldinsats avdömde en stridsdomare situationen till de svenskes fördel och vi
kunde förtöja. Mtb-vapnet visade sin
mångsidighet - denna natt var det kustbeskjutning!!
T 38 hade bl.a. Köping och
Eskilstuna som veckoslutshamnar men priset därvidlag togs när hela
divisionen - utom ”Lillebrak” - gästade Åbo i Finland, det första örlogsbesöket efter kriget så gästfriheten visste
inga gränser. Alla besättningarna bjöds
t.ex. på besök till Aurabryggeriet med
åtföljande lunch inkluderande såväl
fast som flytande förtäring -den sistnämnda i alla de former. Åbo stad gav
bal och bergsrådet Hans von Rettig en
magnifik middag för samtliga officerare. Fram på nattkröken åkte vi subalterner bricka nedför bergsrådets trappa
till dennes oförställda förtjusning,
medan DC förtvivlat vred sina händer.
Kvällen - eller morgonen - avslutades
med allsång i Perseus gunrum med
deltagande av finska mtb-veteraner
från kriget. I morgonväkten församlades några Åbobor på kajen som sade
sig njuta av den vackra och högljudda
sången!!
På vägen till Åbo möttes vi av
en aldrig tidigare skådad syn på havet - den sovjetiska kryssaren Admiral
Usjakov med fyra Skory-jagare på väg
till Stockholm. Chans till praktisk bedömning av målfaktorer!
Historierna ”om fotbollen”
och om ”brännvinet” (se boken MOTORTORPEDBÅT sid 178 och 179)
äger sin fulla riktighet - bara i flottan
torde dylikt kunna inträffa! I alla fall
var fotbollsdagen nog inte någon av de
lyckligaste i divisions chefens tillvaro
-fotbollsofficeren tog det själv betydligt lättare.
Även denna sommar blev det
ett jouruppdrag, tyvärr med tragisk
bakgrund. En av torpedskjutningsstationen Ottos torpedbärgningsbåtar
blev rammad och sänkt ute i lotsleden
på Norra Mysingen av ett handelsfartyg. FC Otto (Nils Gynning) tog direktkontakt med Gålö och T 38 stack
iväg direkt med 1600 varv utan att
värma motorerna först. En man hade
dessvärre följt båten i djupet, en var
skadad. Denne togs ombord på T 38
som sedan med högsta möjliga fart
gick in till Vitså brygga, där ambulans
väntade. Detta var enda gången under min mtb-tid som jag beordrade att
plomberna skulle brytas på Isottorna.
Återfärden gick med maximala 2000
varv.
På höstkanten deltog 4.mtbdiv
8
i en krigsövning i Stockholms norra
skärgård. Under denna tillstötte T 102
Plejad kommen direkt från leveransprovturen. Vi på mtbm upplevde att vi
såg början av en ny epok: mtbs med
sina smäckra jagarliknande skrov. På
Gålö skulle det f.o.m. hösten 1954 finnas en ny division ll.tbdiv.
1960. 4.mtbdiv.
Vi är nu framme vid slutkapitlet i
dessa mtb-minnen. Våren 1960 tog jag
emot som divisionschef för 4. mtbdiv
efter att under mellantiden ha genomgått sjökrigshögskolan (allmän kurs
och stabskurs) och haft tjänstgöring på
marin och försvarsstaberna.
Återseendet av Gålö skedde
med - det skall erkännas något blandade känslor. Det var något av stordrift,
som hade hållit sitt intåg i idyllen.
Den vackra utsikten från officersvillan
skymdes av de nya anläggningarna för
11 .tbdiv, mässen var utbyggd och DC
4 var inte längre äldste man i mässen.
Men nere på slipplan med omgivningar var -tack och lov - allt sig likt.
Det var spännande att göra bekantskap med T 42 typen och se hur
den fungerade efter alla tidigare utförda tester och prov. Divisionen bestod,
i taktisk nummerordning, av T 49,
DC-fartyg med Jan Åkerhielm som
FC, T 52 med Erik Cronvall, T 47 med
Anders Forsberg och T 51 med Gunnar Bo Ericson som chefer. Dessutom
ingick Hägern (f.d. Torpedbärgaren)
i divisionen. Gålöbasen var nu inte
längre underställd DC 4, baschefen
(Thor Widell) ingick nu i Hårsfjärdens
örlogsdepå (ÖH) men givetvis med
uppgift att ge service åt de båda divisionerna på Gålö.
Det var numera ganska trångt
på mtb-bryggorna. Förutom FC fanns
ombord nu också en förste officer
(fänrik) samt kadett. Tillsammans med
divisionsstaben uppgick därför ”officersstyrkan” till imponerande 15-16
man. Stabsarbetet åvilade i första hand
DA Thomas Lagerman, som svarade
för ett perfekt stabsarbete och som
också tog fram nya taktiska föreskrifter. DI var Allan Blomdahl = Sir Allan
Flowerdale och intendent (DP) fänriken Christer Hammarberg. Den sistnämnde alltför tidigt bortgången, var
en sällsynt skicklig yrkesman och fin
kamrat, som med sin glada uppslagsri-
kedom kom att betyda mycket för hela
divisionen - både i och utom tjänsten.
Till det mera nöjsamma hörde
”Gålö Glimtar”, organ för Gålö officersmäss med närmaste farvatten.
Christer var självpåtagen ansvarig utgivare och redaktör. Några av sommarens
händelser skall få återspeglas av utdrag
ur dess Gålö Glimtar. Veckoslutshamnarna var Eskilstuna och Visby, den senare med sedvanlig basrekognosering
runt Gotland. Även Norrtälje utsattes
för ett besök varom Gålö Glimtar har
att berätta:
SKRÄCKSI.AGNA LUFTVÄRNARE
BEVITTTNADE MARIN LÄNSPUMPNING AV BAR !
Mässfall på Lv 3
Torsdagskvällen hade i sitt sköte vad
som förhandsrykten rubricerade såsom
utbrytning större, st 1. Nåväl, rykten
kan ju alltid uppkomma. Det var i alla
fall med dessa förutsättningar för ögonen (och inte några som helst nykterhetens skygglappar) som en tapper ”liten”
skara på 14 man vandrade den långa
vägen till Lv 3 officersmäss i går kväll.
Till skaran sällade sig så småningom
även vår marine broder Furenius (KA)
och även hr flygkaptenen Torstensson.
På mässen möttes sällskapet av en förkrossande manstark gråklädd mur på
ca 10 personer (med vidhängande fruntimmer). En viss förvåning var klart
märkbar i de grå leden över denna fåtaliga marina anslutning. I mycket vänliga tal, varav ingen av gästerna begrep
så mycket, lotsades damer och gäster
till bardisken, där en tidigare väl beskänkt dagofficer blandade drycker till
folket. Redan efter ca 20 minuter var
emellertid de starkare sakerna ”på upphällningen”. Hr divisionsadjunkt Lagerblad ingrep i absolut rätt ögonblick
med sin sedvanliga marina femkampstävling, i vilken han utmanade hugade
arme - m.fl. representanter att ställa
upp. I första grenen -pilsner i knävecket - segrade efter hård kamp Lv 3:s löjtnant någonting över DP. Ställningen
var således 1-0 till utmanaren. Marinen
kvitterade genom löjtnant Cronvall
och kadett Edström, som i gren nr 2
handstående ölgång, hemförde en bejublad dubbelseger över en civilklädd
Lv-kapten. Stoltricken nr 3 och 4, med
och utan tändsticksask, resulterade i
delad pott. 2-2 och avgörande ljusblås-
ning. Genom ett diskutabelt inbyggt
riktmunstycke (ej tillåtet) lyckades
kaptenen Järpe, Lv 3 besegra marinens
representanter FC Spiggen och l.0 T
51, som ännu två timmar senare sågs
liggande på durken, blåsande för full
hals. I en extra omgång visade sig DC
4 kapten Järpe jämnbördig. Armésegern föranledde grågossarna till allmän
självförhävelse, vilket hade till följd att
stämningen blev något ansträngd. Alltmedan hr Hall och Törnvall utförde
nykterhetsprov på dansgolvet. Efter
allmän avtackning och demonstration
av regementets bataljmålningar avtågade den marina skaran mot resp pensionat i lycklig visshet att tillhöra VAPENSLAGET.
SKÄRPT LÄGE PÅ SIMFRONTFN. DC 4 VÄGRAR DELTAGA I
SIMSHOW
Kapten Järpes framställning om marint
bistånd vid arrangemanget av simshow
med 12 välväxta amerikanska badflickor har kallblodigt avslagits av divisionschefen. Kapten Järpes önskemål
omfattade trenne torpedbåtar bildande
en effektfull ram kring en simbassäng,
vari nämnda baddamer (ordet bör avdelas rätt) skulle plaska runt till Norrtäljebornas förtjusning. Icke nog med detta.
Kapten Järpe krävde även att torpeder
skulle ställas till förfogande för baddamerna, så att dessa skulle kunna utföra
sina konststycken med marin materiel,
så till vida att de skulle rida på torpederna såsom uppå trädstockar, rulla sig
runt dem, dyka under dem o.s.v.
Vidare skulle sex av divisionens officerare med DC i spetsen
blanda sig i vattenleken och tillsammans med baddamerna utföra parsimning till musik. Dessa orimliga krav
har som sagts avvisats. För att ej helt
omöjliggöra vidare samarbete har som
skäl anförts dels tekniska svårigheter beträffande uppankring, och dels
språksvårigheter vis á vis de badande
amerikanska damerna. Någonting om
fånigheten som sådan i kapten Järpes
förslag har diplomatiskt nog ej nämnts,
enligt vad GG utsände reporter erfarit.
MEDDELANDE
Namnändring
Med anledning av tunga flottans besök
i Norrtälje har flygplanskonditoriet DC
3 ändrat namn till DC 4. Kapten Forss-
9
STYRELSE och FUNKTIONÄRER
Flottans Män Karlstad - Värmland
Pg-konto
113 79 95-5
Organisationsnummer
95 50 3200-56
Hemsida: //www.flottansman.se/karlstad
Styrelse och funktionärer:
ordförande Göte Rahm, Stinsgatan 2, 652 26 Karlstad,
tel 054-155205, 0703-79 72 01
e-post: [email protected]
sekreterare Bert Ågren, Nylandsg. 9 A, 654 65 Karlstad
tel 054-83 48 50, 0702-27 40 65
e-post: [email protected]
kassör
Roger Sundberg, Hockeyg. 6A, 667 32 Forshaga
tel: 054-18 18 99, 0704-55 02 84
e-post: [email protected]
ledamot Lars Tunér, Sverres väg 8, 663 41 Hammarö
tel: 054-52 54 10, 0703-76 90 90
e-post: [email protected]
ledamot
Bill Ivarsson, Hantverkaregatan 7, 654 60 Karlstad
tel: 070-685 10 89
e-post: [email protected]
v. ordf/redaktör Ulf Sjödén, Lerboda Framnäs, 665 93 Kil
tel: 0554-201 08, 076-266 05 16
e-post: [email protected]
suppleant Erik Rhöse, Laxdalen, 663 92 Hammarö
tel: 054-52 53 65, 0768-71 71 68
e-post: [email protected]
suppleant Kurt Gustafsson, Kroppkärrsbågen 16, 652 30 Karlstad, tel: 070-540 54 66
e-post: [email protected]
klubbmästare Göran Olsson, Nordsjötorp Backarna, 669 92
Deje, tel: 0552-210 08, 070-415 02 76
e-post: [email protected]
föreningskaplan Ulf Sjödén
hamnvärd Bert Ågren
stugfogdar
Erik Rhöse och Kurt Gustafsson
beck torde känna sig hedrad.
I slutet av augusti besöktes Borgholm
varvid HKH Kronprinsen kom ombord
för en utfärd till sjöss, varvid Kronprinsen bl.a. stod till rors på T 49. Enligt
Gålö Glimtar erhölls följande tack:
KUNGLIGT TELEGRAM
Från Solliden, Borgholm anlände i lördags följande telegram till DC:
”Jag uttrycker mitt djupt kända tack
till kapten för en världslajbans sjöresa
med torpedbåtsdivisionen. Kompisarna var lite skrajsna men tyckte det var
vråltoppen efteråt. Hälsa Berthelson.
CARL-GUSTAF”
Tillsammans med kustflottan
gjordes även ett besök i Köpenhamn
med kajplatser längs Langelinje. Under
infarten möttes vi av danska mtb och
medan de större fartygen ägnade sig åt
övlig salutskjutning så genomförde vi
en yster ringdans tillsammans med de
uppvaktande danskarna.
Men huvuddelen av tiden ägnades åt
mera allvarliga uppgifter. MtbOK genomfördes även för förste officerarnas vidkommande. Hela expeditionen
präglades av hårda övningar. Haverifrekvensen på motorer och skrov låg
avsevärt lägre än tidigare och vi slapp
helt och hållet några olyckstillbud och
grundkänningar. Bra båtar med effektiv
materiel - men framförallt - bra chefer
och besättningar!
I september förättade CKF,
amiralen Berthelsson, sin stridsinspektion under gång med skjutningar och
minfällning. Vid den avslutande uppställningen på slipplanen med samtlig
personal gav han 4.mtbdiv betyget
(forts sid 11)
10
KVARTALMÖTET MED JULFESTEN 2014
Foto: Bill Ivarsson, Texter: Ulf Sjödén
Samling vid brasan. Glöggen värmer.
Bert Å redogör för taktiken vid det
kommande angreppet på julbordet
Ordförande Göte med vice ordföranden Ulfs gåva, en reklamposter för
EDIP, Torpedbåtsveteranerna
Lennart Nordgren, Göran Olsson, Bertil
Andersson och Wolfgang Wirth förser sig
Jan-Erik ’Kilen’ Johansson överräcker
sin bok ’Från oskuld till frånskild’ till
föreningen
’Än en gång däran, Bröder, än en gång
däran...’ Watz och Rhöse tar ton
Så kommer hon då äntligen, Lucian, å tomten,
som delar ut godis till Willy Nordström .............. och till Stig Friberg, Karl-Erik Borg, Orvar Olsson och Göte Rahm
BIO - The Bar Is Open. Vad får det lov
att vara??
Tomten Magnus Heikenberg i baren.
Har han inte lite väl röd näsa? Redan?
Lucians uttåg. Willy Nordström, Rolf
Sander och Peter Stoor kastar lystna
blickar på lucian!
Kurt Gustafsson tv och Mats Notini:
- ”Vad säger Du Kurt, såna luciabrudar faller man gärna
under bord ... jag menar under vattenytan med”
- ”Jovisst men det är ingenting man skyltar med!”
Mats Notini, Lars-Åke Lundqvist, Tom
Thörn och Wolfgang Wirth analyserar
luciatågets fysiska företräden och dess
genomslagsförmåga på flottistveteraner
”bästa förband i kustflottan”. Det var
utan tvekan stolta besättningar som
åhörde detta. Samma kväll - den 19 september - gick det berömda statsbesöket
vid Örlogsrepubliken Gålö av stapeln.
Idén till detta tror jag kom under en
kvällsfundering tillsammans med DP
om livets allvar och glädjeämnen. Festligheterna planerades och regisserades
av Hammarberg. Det behövdes mycket
folk så alla officerare och kadetter på
4.mtbdiv och l .tbdiv togs i anspråk.
Här måste den intresserade bli
hänvisad att lyssna på den Hammarbergska skiv- och bandinspelningen.
Det officiella programmet bör också
sparas till eftervärlden och bifogas därför till denna krönika.
Statsbesöket blev en klar succé
- efteråt ångrade jag mig för att inte ha
bjudit CKF personligen som gäst - med
min kännedom om amiral Berthelsson
tror jag att han hade uppskattat jippot.
På sedvanligt sätt avslutades
expeditionen med att 4.mtbdiv ombaserades till sydkusten och där deltog i
marinkommandots höstliga krigsövning. Gålö Glimtar rapporterar:
Listerlandet hotas av stor fientlig invasion. Fientlig transportflotta med stark
eskort är upptäckt vid Bornholm. Telefonlinjerna glöder. I den trevna timrade
stugan i Hällevik gnuggar Jack händerna framför brasan och tömmer en öl i
djupa klunkar. Vid stridsledningsplottet
halvsover löjtnant Tomasine med tjugosex halvskrivna signaler framför sig.
Divisionschefen lallar om ”Herr Larsson” framför kartan på väggen. Den
sitter upp och ned, men det har ingen
tänkt på. Allt andas högspänning. Febril verksamhet på alla händer. Andlös
förväntan inför det kommande anfallet.
Fänri…nej, löjtnant numera H vrider
händerna. Att då ingen dj-l kan begripa att fliko:n saboterar redovisningen!
Vad gör väl det om beväringen får vara
utan krubb ett par dar, huvudsaken är
att lagerkorten stämmer - men det kan
de dumhuvudena inte få in i skallen.
”Herr Larsson...” ”Tyst DC!”
Då händer det. En ilsken telefonsignal
skär genom tystnaden. Aderton villiga
händer sträcks mot luren. Divisionschefen är snabbast. ”Vem då? Jaså,
Kötte! Gamle galosch! Skulle jag?”
Alla lystrar, nu har DC äntligen gjort
bort sig, det hörs på tonfallet. Han ser
sig ängsligt omkring och stannar blick-
en som vanligt på Tomasino – predestinerad syndabock. ”När skickades den
ordern? Klockan 1230. Ja! Klockan
är nu.. ..vad är klockan DA?” - ”Den
är 2015 DC” - ”Den är 2015, och jag
har ännu inte fått någon signal. Jaså,
klockan 2100 skall jag gå runt ön. Men
den går jag ju runt på en kvart...” Man
ser oförstående på varandra. ”Jaså,
inte den ön utan den andra ön! Larv!
två varv? Jaså, tre. Jaha”. Samtalet
bryts. Inkommande till DP från Intendenturförvaltningen (”Varför i h-e får
vi inte hit några uttagsverifikationer?”)
”Mina herrar” säger DC allvarligt,
”vi skall gå runt Bornholm tre varv.”
Tomas låter passaren leka över kortet.
”Sju timmars gång och dessutom blir
vi sönderslagna...” - ”Mina herrar,”
säger DC igen ”jag avser gå blott hälften, alltså 1,5 varv.” Man ser på varandra igen.
”Tillåt mig DC att föreslå antingen ett
eller två varv,” inflikar den förståndige
Tomasino. ”Kan ej bifallas på grund
av avslag” svarar DC. ”Det jag har
sagt, det har jag förbanne mig sagt,”
han är arg nu,”. ..och sen får Kötte och
CMKS och vem 17 som helst säga vad
han vill!” skriker DC. Han är nu till sig
av upphetsning. ”Tala inte illa om farsgubben”, ber Tomasino.
”Stör mig inte, jag hör på radio,” utbrister Jack förtörnat från spiselvrån.
Lugnet lägrar sig åter över
11
valplatsen...!
Anm ”Farsgubben” =Amiral Lagerman, CMKS
”Kötte” =Kapten Lennart Eriksson
MKS stab.
”Fliko” =Flaggintendenturkonstapel (Flottan hade fina yrkesbenämningar på den tiden)!
Den 20 oktober 1960 tog mtbtjänsten slut för mitt vidkommande i
och med att 4.mtbdiv avrustades. Häftigt och roligt har det varit !
Enligt tjänstgöringsrullan omfattade min tid vid mtb-vapnet 1392
dagar på totalt 14 båtar. Efter detta kom
ett decennium på försvarsstaben avbrutet av ett sista sjöår 1964/65 som chef
för 1. fregattdivisionen (jagaren Uppland och fregatten Karlskrona) tillika
FC Uppland.
Men det är en annan historia…..
Sollentuna i nådens år 1995
Bengt Forssbeck
TACK BENGT! Jag har läst Dina torpedbåtsminnen, om och om igen. Inte
för att jag glömmer dem, fastmer för
att jag roas av den glättighet, som präglar en MTB-chap! Läsandet har fått
mig på gott humör!
Tack även för den fina gåvan
till föreningen, akvarellen över HMS
Ulf, red
KARLSTAD. Så här ser den ryska minan ut - tillsammans med tre tyska dito. Fotot är från
Veckojournalen - den svenska familjejournalen, nr 7/1916 sid 114! Bilden har
publicerats i utbildningssyfte, så att envar FM-medlem hädanefter kan identifiera
och skilja på egna och andras miner. Nu ska ingen värmländsk sjöman behöva gå
på en mina! Drar ni på mun åt det här, då beror det på minspelet!
12
Vid definitiv eftersändning
återsänds försändelsen till:
sekr Bert Ågren
Nylandsgatan 9A
654 65 KARLSTAD
HMS Gladan
HMS Falken
Vi tackar våra sponsorer 2014
Monséns mattor
Äkta mattor AB
AHLMARK LINES AB
Rederi
Monséns
mattor
Anna Boman,
Ekonomipartner
Äkta
mattor
AB
Revisor
AHLMARK
Riksbyggen LINES AB
Rederi
Fastighetsförvaltning och
Anna Boman, Ekonomipartner
Revisor
Sensus
Bildningsverksamhet
Sensus
Runby fastigheter AB
Bildningsverksamhet
Fastighetsbolag
nyproduktion av bostadsrätter
Riksbyggen
Fastighetsförvaltning
och
Karlstadshus AB
nyproduktion
av bostadsrätter
Fastighetsbolag
Runby fastigheter AB
Svenska Skyltar AB
Fastighetsbolag
Reklamskyltar
Karlstadshus
AB
Konsum Värmland
Fastighetsbolag
Försäljning av livsmedel, kläder,
kosmetik, skor och hemelektronik
Konsum Värmland
TBK, Tunérav
Byggkonsult
HB
Försäljning
livsmedel, kläder,
Projekt och
byggleding
kosmetik,
skor
och hemelektronik
Anonym Skyltar
givare AB
Svenska
Byggnadsntreprenör
Reklamskyltar
Cumasjö
ABByggkonsult HB
TBK,
Tunér
Blästring
och
rostskyddsmålning
Projekt
och
byggleding
UTAB Karlstad
Anonym
givare
Mark och fundament
Byggnadsntreprenör
Byggstål Peter
Cumasjö
AB Södergren AB
Byggnadssmide och montage
Blästring och rostskyddsmålning
KEWAB
UTAB
Karlstad
Transporter
Mark och fundament
Byggstål Peter Södergren AB
Byggnadssmide och montage