Överförmyndarnämnder och överförmyndare
2015/16:JO1 Överförmyndarnämnder och överförmyndare Kritik mot Överförmyndarnämnden i Lunds kommun för bristande motivering av ett beslut om entledigande av en god man och för ett svårbegripligt föreläggande till den gode mannen (Dnr 4561-2014) Beslutet i korthet: Överförmyndarnämnden får kritik för 1. att ett beslut om att entlediga en god man inte var motiverat på det sätt som lagen föreskriver, och 2. att ett föreläggande till den gode mannen var svårbegripligt. Bakgrund Den 19 juni 2013 förordnades Lena N. som god man för sin far, A.O.N. Den 10 december 2013 fattade Överförmyndarnämnden i Lunds kommun (överförmyndarnämnden) ett beslut där det stod bl.a. följande: Sammanfattning Lena N. har inkommit med en förteckning där hon tagit upp fastigheten [X] som en av huvudmannens tillgångar. Av förteckningen framgick att huvudmannen ägde hälften av fastigheten vid förordnandedagen. Lena N. har också skickat in en bouppteckning med förrättningsdag den 13 juni 2013, som registrerades hos Skatteverket i augusti 2013. Av denna bouppteckning framgick att huvudmannen var ensam dödsbodelägare i dödsboet efter hustrun I.N. och att han därför stod att ärva den andra hälften av ovan nämnda fastighet. Lena N. har efter Överförmyndarnämndens begäran inkommit med nya uppgifter avseende ägarförhållandena kring fastigheten [X] där det framgår att Lena N. och hennes syster sedan den 2 september 2013 äger ¼ del vardera av fastigheten. Hon har också skickat in gåvobrev där det framgår att A.O.N. har skänkt sin del av fastigheten till Lena N. och hennes syster och att han helt har avstått ifrån tillgångarna efter I.N:s dödsbo, till förmån för döttrarna. Av läkarintyget som låg till grund för tingsrättens bedömning och som utfärdades den 19 april 2013 framgick att A.O.N. har tilltagande minnesnedsättning initialt av närminne men också senare av fjärrminne. Han saknar helt uppfattning om sin egen ekonomi och har behövt omfattande stöd av närstående för att kunna klara sig i vardagen de senaste åren. Av läkarintyget framgår också att han inte förstår innebörden av godmanskap. Det är därför oklart om A.O.N. förstår innebörden av dessa rättshandlingar. Att Lena N. som god man tar emot en gåva ifrån A.O.N. som är hennes huvudman innebär också en jävssituation. Gode mannen har fått möjlighet att yttra sig och inkommit med ett skriftligt yttrande. Hon uppger att det var hennes fars och mors vilja att överlåta fastigheten till Lena N. och hennes syster K.N. Modern insjuknade i slutet på mars och avled kort därefter. Inga dokument hann skrivas innan dess. A.O.N. ska ha uttryckt att han inte vill att fastigheten ska säljas. Lena N. uppger att hon och hennes syster gjorde en överenskommelse med A.O.N. i samband med att hans hustru avled. Överenskommelsen innebar att de skulle stå för ¼-del av ägandet vardera och han äga halva fastigheten. Detta 596 ÖVERFÖRMYNDARNÄMNDER OCH ÖVERFÖRMYNDARE 2015/16:JO1 för att kunna fullfölja reparationer som var nödvändiga och tidigare avtalade med ett byggföretag. Lena N. har själv sålt sin bostadsrätt och flyttat in i fastigheten. Hon skriver också att hon anser att hon är den som bäst kan ta tillvara på A.O.N:s intressen och om hon entledigas från uppdraget så begär hon att godmanskapet ska upphöra. Överförmyndarnämndens beslut att entlediga Lena N. ifrån uppdraget som god man för A.O.N., så snart en ny kan utses. Lena N. överklagade beslutet och den 28 mars 2014 upphävde Lunds tingsrätt överförmyndarnämndens beslut. Anmälan Lena N:s anmälan kom in till JO den 12 augusti 2014. I anmälan framförde Lena N. klagomål mot överförmyndarnämnden och anförde bl.a. att överförmyndarnämnden i samband med entledigandet försökte ”måla upp” en bild som inte stämde överens med verkligheten. Vidare gjorde hon gällande att överförmyndarnämnden hade skickat henne en begäran om yttrande som bara innehöll lagtext och som hon därmed inte förstod. Utredning Inledningsvis inhämtades och granskades handlingar. Vid granskningen framkom att överförmyndarnämnden den 27 mars 2014 hade skickat en begäran om yttrande till Lena N. med bl.a. följande innehåll: Saken; Anmärkning mot förvaltning enligt föräldrabalken 16 kap 5 På grund av överlåtelse av fastighet samt avstående från arv. Lagtext Om överförmyndaren vid granskningen eller annars finner anledning att rikta anmärkning mot förvaltningen, skall ställföreträdaren, enligt föräldrabalken 16 kap 5 §, ges tillfälle att yttra sig inom den tid som överförmyndaren bestämmer. Om ett yttrande inte lämnas inom förelagd tid eller om överförmyndaren anser att yttrandet inte är tillfredställande skall anteckning om anmärkningen göras på den granskade handlingen. Överförmyndaren skall även genast pröva om beslut enligt någon bestämmelse i 13 eller 14 kap. behöver meddelas eller om ställföreträdaren bör entledigas eller någon annan åtgärd vidtas. Ställföreträdaren skall underrättas om en sådan anteckning och om vidtagen åtgärd. Innan överförmyndaren tar ställning till om anmärkning skall riktas mot Er förvaltning får Ni tillfälle att yttra Er i saken. Yttrandet skall vara skriftlig och skall ha kommit in till överförmyndaren senast 2014-04-14. Om Ni väljer att inte yttra Er kommer överförmyndaren ändå att fatta beslut i frågan. Överförmyndaren får också upplysningsvis erinra om att en anmärkning kommer att delges den som efter avslutat godmanskap är behörig att ta emot Era redovisningshandlingar och kan då komma att påverka ställningstagandet om eventuell skadeståndstalan. Med anledning av denna begäran om yttrande vände sig Lena N. till överförmyndarnämnden och begärde ett förtydligande. Den 3 april 2014 skickade en tjänsteman ett e-postmeddelande till Lena N. med följande innehåll: 597 2015/16:JO1 ÖVERFÖRMYNDARNÄMNDER OCH ÖVERFÖRMYNDARE Förtydligande ang önskemål om yttrande Överförmyndarnämnden överväger att granska din årsräkning med anmärkning eftersom din far under året gett bort halva sin fastighet i gåva till dig och din syster samt att han har avstått från arv ifrån sin avlidna hustru. Överförmyndarnämndens uppfattning är att du inte har förvaltat din fars tillgångar på ett korrekt sätt då detta förfaringssätt inte är förenligt med föräldrabalkens regler. Du har redan yttrat dig över detta, men överförmyndarnämnden får inte fatta beslut om att anmärka på din förvaltning utan att du ges möjlighet att yttra dig i denna fråga på nytt. Om du vill yttra dig, skriver du till överförmyndarnämnden. Om du inte har något ytterligare att tillägga kan du skriva detta och hänvisa till dina tidigare yttranden. Därefter begärde JO att överförmyndarnämnden skulle lämna upplysningar om handläggningen och ge sin bedömning av den när det gällde 1. hur överförmyndarnämndens beslut den 10 december 2013 förhöll sig till föräldrabalkens bestämmelser om entledigande av god man och förvaltningslagens bestämmelser om myndigheters skyldighet att motivera slutliga beslut 2. hur överförmyndarnämnden hade utformat sitt föreläggande och sitt förtydligande av granskningen av Lena N:s årsräkning. Den 4 november 2014 beslutade överförmyndarnämnden att skicka ett yttrande till JO med bl.a. följande innehåll: Orsaken till att Överförmyndarnämnden entledigade Lena N. från uppdraget var att det kom till Överförmyndarnämndens kännedom att A.O.N. avstått från sitt arv samt gett hälften av sin fastighet i gåva till Lena N. och hennes syster K.N. Handlingarna var underskrivna av huvudmannen själv men av läkarintyget som låg till grund för anordnandet av godmanskap och som utfärdades den 19 april 2013 framgick att A.O.N. hade tilltagande minnesnedsättning initialt av närminne men också senare av fjärrminne. Han saknade helt uppfattning om sin egen ekonomi och hade behövt omfattande stöd av närstående för att kunna klara sig i vardagen de senaste åren. Av läkarintyget framgick också att han inte förstod innebörden av godmanskap. Överförmyndarnämnden bedömde därför att det var oklart om A.O.N. förstått innebörden av rättshandlingarna. Det bedömdes inte lämpligt att Lena N. låtit A.O.N. underteckna handlingarna med hänsyn till hans tillstånd. Att Lena N. som god man tog emot en gåva ifrån A.O.N. som var hennes huvudman innebar också en jävssituation. Lena N. bedömdes med hänsyn till detta som olämplig att vara god man till A.O.N. Enligt 20 § förvaltningslagen skall ett beslut varigenom en myndighet avgör ett ärende innehålla de skäl som har bestämt utgången, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Överförmyndarnämnden borde med hänsyn till detta ha motiverat beslutet om att entlediga Lena N. Överförmyndarnämnden har sett över sina handläggningsrutiner och kommer i framtiden att se till att inte motiveringar till besluten utelämnas. Av 16 kap. 5 § föräldrabalken framgår att om överförmyndaren vid granskningen eller annars finner anledning att rikta anmärkning mot förvaltningen, skall ställföreträdaren ges tillfälle att yttra sig inom den tid som överförmyndaren bestämmer. Enligt 7 § förvaltningslagen skall myndigheten sträva efter att uttrycka sig lättbegripligt. Den gode mannens roll är att bevaka huvudmannens intresse och förvalta hans egendom. Med hänsyn till att tillgångar skrevs över på Lena N. och hennes syster under 2013 fann överförmyndarnämnden anledning att rikta anmärkning mot hur Lena N. förvaltat A.O.N:s tillgångar. Hon bereddes därför tillfälle att yttra sig. Överförmyndarnämnden har i efterhand uppmärksammat att föreläggandet om yttrande inför anmärkning borde ha formulerats på ett tydligare sätt. 598 ÖVERFÖRMYNDARNÄMNDER OCH ÖVERFÖRMYNDARE 2015/16:JO1 Överförmyndarnämnden kommer fortsättningsvis att se över formuleringen av sådana förelägganden. Lena N. hörde av sig till Överförmyndarnämnden per e-post och Överförmyndarnämnden har i ett svar per e-post förtydligat vad hon ska yttra sig över. Lena N. har därefter vid personligt sammanträffande med handläggaren av ärendet beviljats anstånd att inkomma med yttrande till den 14 juni 2014. Det är olyckligt om Lena N. inte anser sig ha fått tillräckligt klargörande besked om vad hon ska yttra sig över. Lena N. kommenterade remissvaret. Rättslig reglering Entledigande av en god man m.m. Av 11 kap. 20 § föräldrabalken, FB, framgår att en god man som gör sig skyldig till missbruk eller försummelse vid utövandet av sitt uppdrag – och som på grund av detta är olämplig för uppdraget – ska entledigas. Den gode mannen ska också entledigas om han eller hon av någon annan orsak inte längre är lämplig att inneha sitt uppdrag. Beslutet om entledigande fattas av överförmyndaren, och normalt fattas två beslut samtidigt: dels ett beslut om att entlediga den gode mannen, dels ett beslut om att förordna en ny god man. Om ett slutligt beslut om entledigande inte kan ges omedelbart, anges i paragrafens andra stycke att överförmyndaren får besluta att den gode mannen ska skiljas från sitt uppdrag för tiden till dess ärendet avgörs, om dröjsmålet skulle medföra fara för den som godmanskapet avser (ett s.k. interimistiskt beslut). I 7 § förvaltningslagen (1986:223), FL, står det att varje ärende där någon enskild person är part ska handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. Myndigheten ska sträva efter att uttrycka sig lättbegripligt. Även på andra sätt ska myndigheten underlätta för den enskilde att ha med myndigheten att göra. Enligt 20 § FL ska ett beslut där en myndighet avgör ett ärende innehålla de skäl som har bestämt utgången, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Skälen får dock utelämnas helt eller delvis i vissa situationer, bl.a. om beslutet inte går någon part emot, om det av någon annan anledning är uppenbart obehövligt att upplysa om skälen eller om ärendet är så brådskande att det inte finns tid att utforma skälen. Kravet på att en myndighet ska motivera sina beslut har som syfte att garantera att ärendena prövas på ett omsorgsfullt, sakligt och enhetligt sätt. Att myndigheten motiverar sina beslut innebär även att det är lättare för parter och andra att förstå besluten, kontrollera att besluten är riktiga och bedöma om det kan löna sig att överklaga besluten (se Hellners och Malmqvist, Förvaltningslagen med kommentarer, tredje uppl., 2010, s. 231). Motiveringsplikten innebär att en myndighet i sina beslut är skyldig att redovisa ”hjärtpunkterna” i skälen. Även om man inte kan begära att en förvaltningsmyndighets beslut ska efterlikna domstolarnas domar, måste besluten göra det begripligt för parterna vilka faktiska förhållanden som är avgörande, vilka rättsregler som är tillämpliga och hur myndigheten har resonerat på de punkter där meningarna kan gå isär (se Hellners och Malmqvist, a.a., s. 237). 599 2015/16:JO1 ÖVERFÖRMYNDARNÄMNDER OCH ÖVERFÖRMYNDARE Överförmyndarens granskning av en god mans förvaltning Enligt 16 kap. 3 § första stycket FB ska överförmyndaren granska gode mäns verksamhet med ledning av de förteckningar, årsräkningar, sluträkningar samt andra handlingar och uppgifter angående förvaltningen som har lämnats in. Av 5 § första stycket i samma kapitel framgår att om överförmyndaren vid granskningen eller på annat sätt finner anledning att rikta anmärkning mot förvaltningen, ska den gode mannen ges tillfälle att yttra sig. I paragrafens andra stycke anges bl.a. att om den gode mannen inte yttrar sig i tid ska en anteckning om anmärkningen göras på den granskade handlingen. Syftet med att låta den gode mannen yttra sig är att han eller hon ska ges möjlighet att ge sin syn på saken och komma in med eventuella kompletteringar. Yttrandet fyller därmed en viktig funktion i att reda ut eventuella missförstånd och oklarheter så att överförmyndaren inte riktar anmärkningar mot förvaltningen på felaktiga grunder. I ett beslut den 3 december 2014 anförde JO Lindström följande: Bedömning Överförmyndarnämndens beslut den 10 december 2013 Enligt 20 § FL har överförmyndarnämnden haft en skyldighet att i beslutet ange de skäl som har bestämt utgången. Det betyder att beslutet skulle ha innehållit ett besked om att nämnden ansåg att Lena N. inte var lämplig för sitt uppdrag och varför nämnden gjorde den bedömningen. Detta går emellertid inte att utläsa av nämndens beslut och beslutet är därför inte motiverat på det sätt som föreskrivs i 20 § FL. Utformningen av överförmyndarnämndens föreläggande Den begäran om yttrande som överförmyndarnämnden skickade till Lena N. är otydligt formulerad. Som Lena N. har angett i sin anmälan till JO innehöll föreläggandet i stort sett enbart lagtext. De rubriker som har angetts på föreläggandet kan ge viss ledning i fråga om vad som gjorde att överförmyndarnämnden övervägde en anmärkning. Detta har emellertid inte varit tillräckligt. Föreläggandet är svårbegripligt och stämmer alltså inte med regleringen i 7 § FL. Sammanfattning Det jag har redovisat ovan innebär att jag har noterat brister såväl i motiveringen av överförmyndarnämndens beslut som i utformningen av föreläggandet till Lena N. Överförmyndarnämnden förtjänar kritik för detta. Vad som i övrigt förekommit i ärendet ger inte anledning till någon ytterligare åtgärd eller något uttalande från min sida. Länsstyrelsen i Skåne län utövar tillsyn över Överförmyndarnämnden i Lunds kommun. Ett exemplar av detta beslut ska därför skickas till länsstyrelsen. Ärendet avslutas. 600 ÖVERFÖRMYNDARNÄMNDER OCH ÖVERFÖRMYNDARE 2015/16:JO1 Kritik mot Överförmyndarnämnden i Västerås stad för bristande motivering av ett beslut om att entlediga en god man (Dnr 4248-2014) Beslutet i korthet: Överförmyndarnämnden beslutade att entlediga en person från ett uppdrag som god man. Beslutet var inte motiverat på det sätt som föreskrivs i 20 § förvaltningslagen (1986:223) och nämnden får kritik. Anmälan Robert M. framförde i en anmälan, som kom in till JO den 23 juli 2014, klagomål mot Överförmyndarnämnden i Västerås stad (överförmyndarnämnden) med anledning av att nämnden hade beslutat att entlediga honom som god man för N.N. I sin anmälan uppgav Robert M. bl.a. att han aldrig fick reda på orsaken till entledigandet. När han vände sig till överförmyndarnämndens ”chef” [överförmyndarnämndens direktör, JO:s anm.] Barbro Hovebro för att få reda på skälen för beslutet svarade hon bara att han fick överklaga beslutet. Till anmälan bifogades bl.a. överförmyndarnämndens beslut om entledigande, överförmyndarnämndens yttrande till Västmanlands tingsrätt, delar av ett protokoll från tingsrätten med ett beslut om undanröjande av överförmyndarnämndens beslut och överförmyndarnämndens komplettering av överklagandet av tingsrättens beslut till Svea hovrätt. Utredning Vid granskningen av de handlingar som Robert M. bifogat till sin anmälan framkom att han den 21 augusti 2012 hade entledigats som god man av överförmyndarnämnden. Av ett utdrag från överförmyndarnämndens protokoll framgick bl.a. följande: Saken: Entledigande av god man och förordnande av ny god man. Beslut: Överförmyndarnämnden beslutar att entlediga Robert M., [personnummer], från uppdraget som god man för N.N. Nämnden uppdrar åt Överförmyndarförvaltningen att bestämma datum för när bytet av god man kan ske samt förordnande av ny god man. Datum för byte av god man meddelas av Överförmyndarförvaltningen. Motivering: Av 11 kap. 20 § föräldrabalken följer att en god man [som] inte längre är lämplig att inneha uppdraget, ska entledigas. Som god man företräder ställföreträdaren sin huvudman. En god man ska omsorgsfullt fullgöra sina skyldigheter och alltid handla på det sätt som bäst gagnar den enskilde. Den 23 maj 2012 inkom ett klagomål från huvudmannens boende gällande gode mannen Robert M. Inkomna klagomål samt en samlad bedömning av ärendet gör att det kan ifrågasättas huruvida Robert M:s agerande på bästa sätt gagnar den enskilde. Mot bakgrund av vad som ovan anförts är Robert M. inte lämplig att inneha uppdraget som god man för N.N., varför han ska entledigas. Ärendebeskrivning: Genom Västmanlands tingsrätts beslut den 18 november 2011 anordnades godmanskap för N.N. med uppdrag för Robert M. att bevaka N.N:s rätt, förvalta hans egendom och sörja för hans person. 601 2015/16:JO1 ÖVERFÖRMYNDARNÄMNDER OCH ÖVERFÖRMYNDARE Robert M. har beretts tillfälle att yttra sig över ett eventuell enledigande och vill kvarstå som god man. Hur man överklagar: se bilaga. ÖVERFÖRMYNDARNÄMNDEN I VÄSTERÅS STAD Med anledning av detta uppmanades överförmyndarnämnden att yttra sig över motiveringen i beslutet. Av yttrandet skulle särskilt framgå hur beslutet förhåller sig till bestämmelsen i 20 § förvaltningslagen (1986:223) om myndigheters skyldighet att motivera beslut. Berörda befattningshavare skulle ges tillfälle att lämna synpunkter och det skulle framgå av remissvaret att detta skett. Slutligen skulle myndigheten redovisa sin bedömning av det som kommit fram. I ett yttrande framförde överförmyndarnämnden följande: Sammanfattning Överförmyndarnämnden (fortsättningsvis nämnden) anser att motiveringen till nämndens beslut att entlediga Robert M. i huvudsak uppfyller de krav som ställs i 20 § förvaltningslagen. Nämnden anser dock i efterhand att motiveringen hade kunnat vara mer utförlig och detaljerad. Med anledning av det kommer nämnden se över hur beslut motiveras för att säkerställa att kraven i 20 § förvaltningslagen säkerligen uppfylls framöver. Nämndens motivering av beslut i allmänhet När nämnden fattar beslut genom vilket ett ärende avgörs tillämpar nämnden förvaltningslagens 20 § om motivering av beslut. Nämnden är medveten om att ett sådant beslut som huvudregel, och i de allra flesta fall, ska innehålla de skäl som har bestämt utgången, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Ärenden om entledigande av ställföreträdare kan vara av varierande natur. I vissa fall är det lätt att peka på en specifik händelse eller åtgärd som ställföreträdaren har vidtagit eller underlåtit att vidta, som visar att ställföreträdaren inte längre är lämplig och därför ska entledigas. Det kan exempelvis röra sig om en ställföreträdare som har underlåtit att lämna redovisning över sitt uppdrag. I sådana fall, där bedömningen av lämpligheten är relativt enkel att göra, är det också okomplicerat att på ett tydligt sätt motivera vad beslutet grundar sig på. Nämndens motivering av det i ärendet aktuella beslutet I det förevarande fallet har det varit en rad händelser – som var för sig inte nödvändigtvis är tillräckliga för att fatta beslut om entledigande på grund av olämplighet – som ligger till grund för bedömningen som nämnden har gjort. I motiveringen har nämnden sammanfattat händelseförloppen genom att hänvisa till de klagomål som inkommit till nämnden samt till en samlad bedömning i ärendet. Nämnden kan i efterhand hålla med om att motiveringen kan uppfattas som väl kortfattad och knapphändig och att motiveringen därför ligger i gränslandet för att uppfylla kraven som ställs i 20 § förvaltningslagen. Varför beslutet motiverats kortfattat kan, åtminstone delvis, förklaras med att Robert M. innan beslutet fattades fick ta del av och bereddes möjlighet att yttra sig över den klagoskrift som lämnats till nämnden. Genom detta anser nämnden att han har fått kännedom om innehållet i skriften. Nämnden ansåg därför att det var obehövligt att mer i detalj redogöra för innehållet. Nämnden kan dock i efterhand ifrågasätta om det var uppenbart obehövligt, vilket enligt 20 § 1 st 1 p förvaltningslagen krävs för att skälen till beslutet ska kunna utelämnas. 602 ÖVERFÖRMYNDARNÄMNDER OCH ÖVERFÖRMYNDARE 2015/16:JO1 Ytterligare en anledning till varför beslutet motiverats kortfattat är att nämnden, med hänsyn till skyddet för Robert M:s personliga förhållanden, har velat vara återhållsam med att i detalj beskriva på vilket sätt Robert M. har agerat på ett inte lämpligt sätt. Detta har skett för att inte ”svartmåla” Robert M. i onödan. Robert M. har i anmälan uppgett att han frågat överförmyndarnämndens direktör Barbro Hovebro om orsaken till varför han har entledigats. Enligt Robert M. har direktören hänvisat till att han kan överklaga nämndens beslut. Enligt direktören har hon haft längre samtal med Robert M. I samtalen, som ägt rum efter att beslutet om entledigande fattats, har direktören förklarat och förtydligat på vilka grunder Robert M. har entledigats. Han har bland annat informerats om varför det har varit olämpligt att skriva en fullmakt på så sätt som har gjorts och att han inte i tillräcklig omfattning har utrett om huvudmannen har kunnat ha nytta av permobilen och därför skyndat på inköpet i onödan. I samtalen har direktören även hänvisat till klagoskriften. Nämndens motivering av beslut i framtiden Nämnden vill poängtera att de flesta beslut som den fattar motiveras mer utförligt och konkret än vad som har gjorts i det nu aktuella fallet. Nämnden har med anledning av denna anmälan gjort en översyn över rutinerna för motivering av beslut och kommer i framtiden att säkerställa att beslut motiveras på ett klart, tydligt och tillräckligt utförligt sätt och att det sker med hänvisning till de faktiska omständigheter som ligger till grund för besluten. Robert M. kommenterade remissvaret. I ett beslut den 3 december 2014 anförde JO Lindström följande: Bedömning Den rättsliga regleringen Enligt huvudregeln i 20 § första stycket förvaltningslagen ska ett beslut, varigenom en myndighet avgör ett ärende, innehålla de skäl som har bestämt utgången, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Skälen får dock helt eller delvis utelämnas 1. om beslutet inte går någon part emot eller om det av någon annan anledning är uppenbart obehövligt att upplysa om skälen 2. om beslutet rör tjänstetillsättning, antagning för frivillig utbildning, betygssättning, tilldelning av forskningsbidrag eller något jämförbart 3. om det är nödvändigt med hänsyn till rikets säkerhet, skyddet för enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden eller något jämförbart förhållande 4. om ärendet är så brådskande att det inte finns tid att utforma skälen 5. om ärendet gäller meddelande av föreskrifter som avses i 8 kap. regeringsformen och det inte är fråga om prövning i högre instans efter överklagande. Kravet på att en myndighet ska motivera sina beslut har som syfte att garantera att ärendena prövas på ett omsorgsfullt, sakligt och enhetligt sätt. Att myndigheten motiverar sina beslut innebär även att det är lättare för parter och andra att förstå besluten, kontrollera att besluten är riktiga och bedöma om det kan 603 2015/16:JO1 ÖVERFÖRMYNDARNÄMNDER OCH ÖVERFÖRMYNDARE löna sig att överklaga besluten (se Hellners och Malmqvist, Förvaltningslagen med kommentarer, tredje uppl., 2010, s. 231). Motiveringsplikten innebär att en myndighet i sitt beslut är skyldig att redovisa ”hjärtpunkterna” i skälen. Även om man inte kan begära att förvaltningsmyndigheternas beslut ska efterlikna domstolarnas domar, måste besluten göra det begripligt för parten vilka faktiska förhållanden som är avgörande, vilka rättsregler som är tillämpliga och hur myndigheten har resonerat på de punkter där meningarna kan gå isär (se Hellners och Malmqvist, a.a., s. 237). Vad som behöver anges i ett beslut är även beroende av vad som redan är känt för parten. Om beslutet endast innebär ett fastställande av ett tidigare, preliminärt beslut som parten har fått del av, kan motiveringen ofta inskränkas till en hänvisning till det föregående beslutet och till att inget nytt kommit fram som gett anledning att gå ifrån detta. Om en myndighets avslagsbeslut grundas på ett yttrande från en annan myndighet och yttrandet kommunicerats med parten, kan det vara tillräckligt att hänvisa till det yttrandet som skäl för avslagsbeslutet (se Hellners och Malmqvist, a.a., s. 239). Trots att en part har fått del av utredningsmaterialet under handläggningen, kan det i vissa fall finnas skäl för myndigheten att motivera ett avslagsbeslut. Så kan exempelvis vara fallet om en part riktat invändningar mot vissa sakuppgifter. Under sådana förhållanden bör det framgå av beslutet vilka överväganden som myndigheten har gjort med anledning av de motstridiga uppgifterna. Om myndigheten avstår från att göra det kan parten få uppfattningen att hans eller hennes synpunkter inte har beaktats (se JO 1994/95 s. 390). Som nämnts ovan finns det en möjlighet för myndigheter att helt eller delvis utelämna skälen om det ”av någon annan anledning är uppenbart obehövligt att upplysa om skälen”. Orden ”uppenbart obehövligt” visar att lagstiftaren avsett att undantaget bara ska komma till användning i undantagsfall. Så kan exempelvis vara fallet när en myndighet beslutar att avskriva ett ärende. Vidare kan en myndighet avstå från att motivera ett beslut om inte något väsentligt partsintresse därigenom eftersätts. Exempel på en sådan situation är när en överinstans avstår från motivering eftersom den inte finner skäl att ändra ett överklagat beslut som är tillfredsställande motiverat. Om en part uttryckligen begärt att få reda på skälen för myndighetens beslut, finns det knappast något utrymme för att tillämpa det aktuella undantaget (se Hellners och Malmqvist, a.a., s. 245). Utformningen av överförmyndarnämndens beslut Inledningsvis vill jag framhålla att överförmyndarnämndens beslut om att entlediga Robert M. som god man har inneburit myndighetsutövning mot en enskild. Beslutet är, enligt min mening, inte av den karaktären att det varit uppenbart obehövligt för myndigheten att upplysa om skälen. Överförmyndarnämnden har alltså varit skyldig att i sitt slutliga beslut ange de skäl som har bestämt utgången. I beslutet har överförmyndarnämnden enbart angett att det inkommit klagomål mot Robert M:s sätt att sköta sitt uppdrag. Det närmare innehållet i klagomålen anges inte. Dessa förhållanden och en ”samlad bedömning av ärendet” 604 ÖVERFÖRMYNDARNÄMNDER OCH ÖVERFÖRMYNDARE 2015/16:JO1 gjorde att det enligt överförmyndarnämnden kunde ifrågasättas om Robert M. agerade på ett sätt som gagnade huvudmannen. Mot bakgrund av dessa omständigheter ansåg nämnden att Robert M. inte var lämplig att inneha uppdraget som god man. Enligt överförmyndarnämnden var det bl.a. ambitionen att inte ”svartmåla” Robert M. som gjorde att klagomålen inte redovisades i beslutet. Jag vill för egen del framhålla att det är en självklarhet att myndigheter i sina beslut inte ska ägna sig åt att svartmåla eller på annat sätt chikanera enskilda. Att objektivt redogöra för de klagomål som har kommit in är emellertid något helt annat. Viljan att inte bidra till att en enskild framstår i ofördelaktig dager får inte leda till att myndigheten helt avstår från att redovisa utredningen i ärendet. En grundförutsättning för att parter – och andra som tar del av beslutet – ska förstå hur en myndighet har kommit fram till sin slutsats, är att det i beslutet åtminstone i allmänna ordalag redovisas vad som har kommit fram under handläggningen. Överförmyndarnämnden har vidare lyft fram att det i vissa fall kan vara lätt att peka på en specifik händelse som gör att ställföreträdaren inte längre är lämplig för uppdraget och därför ska entledigas. I sådana fall är det enligt överförmyndarnämnden också okomplicerat att på ett tydligt sätt motivera vad beslutet grundar sig på. I fråga om beslutet att entlediga Robert M. var det enligt överförmyndarnämnden däremot en rad händelser – som var för sig inte nödvändigtvis var tillräckliga för ett entledigande – som låg till grund för beslutet. Enligt min mening är det förhållandet att en relativt komplex bedömning ligger bakom en myndighets beslut inte skäl för att göra avkall på motiveringsplikten, snarare tvärtom. I dessa fall ligger det ett särskilt ansvar på myndigheten att på ett pedagogiskt sätt förklara skälen för beslutet. Sammanfattningsvis innebär detta att överförmyndarnämnden i sitt beslut borde ha redovisat de klagomål som hade kommit in mot Robert M. För de fall han framfört synpunkter på klagomålen borde även dessa ha angetts i beslutet. Slutligen borde myndigheten, för att göra beslutet begripligt, ha förklarat hur omständigheterna värderats och vad som lades till grund för slutsatsen att Robert M. inte längre var lämplig att inneha uppdraget som god man. Det har inte varit tillräckligt att, som överförmyndarnämnden gjort, hänvisa till en något kryptisk ”samlad bedömning”. Överförmyndarnämnden förtjänar kritik för beslutets bristfälliga motivering. Länsstyrelsen i Västmanlands län utövar tillsyn över Överförmyndarnämnden i Västerås stad. Ett exemplar av detta beslut ska därför skickas till länsstyrelsen. Ärendet avslutas. 605
© Copyright 2024