Brott mot barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar

Rättsväsendets bemötande av
brottsutsatta barn med
neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar
2015-09-04
Katrin Lainpelto
Jur. dr. och lektor i processrätt
Juridiska institutionen, Stockholms universitet
Bakgrund till projektet
● Rättssystemets hantering av våld och övergrepp mot
kvinnor och barn (Juridiska institutionen, Stockholms
universitet) 2006-2009, finansierat av
Brottsoffermyndigheten
● Fokus: närståendevåld
● Samtliga förundersökningar avseende misshandel mot
kvinna/barn och sexualbrott mot kvinna/barn,
Stockholms län, år 2004 och 2006
● Samtliga domar avseende sexualbrott mot kvinna/barn,
hela Sverige, år 2004 och 2006
● Avhandling ”Stödbevisning i brottmål”
Bakgrund till projektet
● Tre polisdistrikt i Stockholm år 2006
● Ca 12 % av samtliga anmälningarna rörde barn med
neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (högre rörande
misshandel) jfr. prevalens, ca 5-8 % av barnbefolkningen
har en NPF
Bakgrund till projektet
● Inte en enda anmälning ledde till åtal (trots att den
misstänkte erkände i en tredjedel av fallen, det fanns
vittnen, polisen uppmärksammade skador) Varför?
● Stipendium H.M. Drottning Silvias jubileumsfond för
forskning om barn och handikapp (2007)
● Lindblad, F., Lainpelto, K., Sexual Abuse Allegations by
Children with Neuropsychiatric Disorders, 20:2 Journal of
Child Sexual Abuse, 2011.
Bakgrund till projektet
Finansiering av aktuellt projekt:
● Stockholms barnrättscentrum, Juridiska fakulteten,
Stockholms universitet (2012)
● Brottsofferfonden (2012)
Syfte
•
Erbjuda ökad kunskap genom en undersökning av hur
barn med NPF bemöts i det svenska rättsväsendet när
dessa misstänks ha utsatts för brott.
•
Ett ”helhetsgrepp” av alla led i processen (från
förundersökning till eventuell dom)
•
Outforskat område i Sverige
Definitioner
Övergripande barnneuropsykiatriska diagnosgrupper:
● Intellektuell funktionsnedsättning
● Autismspektrumstörning
● ADHD/ADD/DAMP
● Inlärningssvårigheter
● Motoriska svårigheter
Även inkluderat:
● Tourettes syndrom/ticsstörning
● Tvångssyndrom
Projektets delar
Del 1: Beskriva neuropsykiatriska funktionsnedsättningar samt identifiera vissa särskilda
utredningssvårigheter kopplade till dessa
funktionsnedsättningar (ur ett juridiskt perspektiv)
Övergripande frågeställningar:
● Vilka är de övergripande barnneuropsykiatriska
funktionsnedsättningarna och i vilken utsträckning
förekommer dessa?
● Vad innebär dessa funktionsnedsättningar vad gäller
barnets förmåga att varsebli, förstå, minnas och
kommunicera specifika händelser?
Projektets delar
Del 2: Undersöka barnens utsatthet och mötet med
rättsväsendet
Material: Samtliga polisanmälningar år 2013 rörande sexuella
övergrepp och fysisk misshandel, två polisdistrikt i Stockholm
(avgränsning: övergrepp av bekanta)
Brist: ej prevalens, stort mörkertal, endast två distrikt.
Övergripande frågeställningar:
●
Hur många anmälningar rör barn med NPF och hur många leder till åtal?
Behandlas dessa anmälningar annorlunda än andra anmälningar?
●
Associationer mellan brottstyp, funktionsnedsättning, barnets ålder, kön
m.m.?
●
Hur tillgodoses behovet av barnpsykologisk/psykiatrisk sakkunskap under
förundersökningen?
Projektets delar
Del 2: Undersöka barnens utsatthet och mötet med
rättsväsendet
Nordamerikanska studier visar att barn med NPF är
överrepresenterade vad gäller utsatthet för brott
(misshandel och/eller sexuella övergrepp)
11 % av barnen utan NPF
31 % av barnen med NPF
3-4 ggr ökad risk att utsättas för brott
●
Utsätts oftare för både upprepade och mer allvarliga övergrepp
●
Förövaren finns ofta inom familjen
.
Projektets delar
Del 2: Undersöka barnens utsatthet och mötet med
rättsväsendet
Varför en ökad utsatthet?
● Större omvårdnads- och omsorgsbehov
● ”Safe Targets”, begränsad förmåga att förstå och/eller
förmedla sina erfarenheter
● Crosse (2003) familjemedlemmar som har vetskap om
sexuella övergrepp väljer i högre grad att bortse från
detta faktum, 43 % för barn med NPF jämfört med 11 %
för barn utan (skyddstanke)
● Osynliggjorda, ofta pga. fördomar
Projektets delar
Del 2: Undersöka barnens utsatthet och mötet med
rättsväsendet
Preliminära resultat från ett polisdistrikt i Stockholm:
● Misshandelsbrott 12 %
● Sexualbrott 13 %
● Jfr. prevalens 5-8 %
● Högre andel sexualbrott jfr. med år 2006
● 14 % slutredovisas med FUP (varav 1 sexualbrott)
Återstår:
●
Att undersöka om åtal väckts och om eventuell
dom meddelats
●
Förhören ska kodas och analyseras
Projektets delar
Del 2: Undersöka barnens utsatthet och mötet med
rättsväsendet
Generella slutsatser:
●
Låg åtalsfrekvens vad gäller samtliga ärenden
●
Barnahusverksamheten verkar inte ha påverkat åtalsfrekvensen (jfr.
2006)
●
Barn med NPF hörs inte i alla fall
●
Information om funktionsnedsättningen förs ofta in i utredningen efter
barnförhöret, jfr. med barnets rätt att bli hörd
●
Slutredovisas med FUP oftare när det handlar om övergrepp från icke
närstående, t.ex. grannar, skolpersonal och äldre barn (inte ett enda fall
med övergrepp från närstående slutredovisas med FUP)
Projektets delar
Del 2: Undersöka barnens utsatthet och mötet med
rättsväsendet
Hur tillgodoses behovet av barnpsykologisk/psykiatrisk
sakkunskap under förundersökningen?
Handläggning av ärenden rörande övergrepp mot barn, Handbok,
Åklagarmyndigheten, Utvecklingscentrum, 2012 (utgiven 2006)
”Beträffande förundersökningar där målsäganden är ett mindre barn eller
har något fysiskt eller psykiskt funktionshinder bör åklagaren alltid ta
under övervägande att anlita expertis i utredningen för att i första hand
vara ett stöd i anslutning till barnförhöret. I vissa fall kan det vara
lämpligt att gå så långt att man låter den sakkunnige hålla hela eller
delar av förhöret.”
Projektets delar
Del 3:
Syfte: Undersöka kunskapen hos rättsväsendets
aktörer vad gäller barnneuropsykiatriska
funktionsnedsättningar (enkätundersökning bland
poliser, åklagare och domare) EJ ÄNNU GENOMFÖRD;
exempel från polisdistrikt)
Övergripande frågeställningar:
●
Hur uppfattar rättsväsendets aktörer sin kompetens vad gäller att
bemöta/bedöma barn med NPF?
●
Tillräcklig grad av kunskap och är denna grundad på neuropsykiatrisk
expertis? Särskild utbildning?
●
Inom vilka områden saknas kunskap/kompetens och hur kan detta
förbättras?
Projektets delar
Del 4:
Syfte: Belysa vissa särskilda utrednings- och
bevissvårigheter
Två delstudier (4:1 och 4:2)
Projektets delar
Del 4:1: Undersöka hur domstolarna bedömer och
värderar utsagor av barn med NPF
Material: Tingsrätts- och hovrättsdomar, sexualbrott mot
barn, 2010 (ej sexuellt ofredande)
Övergripande frågeställningar:
● Vilka typer av diagnosrelaterade argument använder
domstolarna/är dessa grundade på neuropsykiatrisk
expertis?
● Finns det felaktiga antaganden rörande
funktionsnedsättningen?
● Anlitas sakkunskap och i vilken form?
Projektets delar
Del 4:1: Undersöka hur domstolarna bedömer och
värderar utsagor av barn med NPF
● 269 tingsrättsdomar från år 2010 rörande sexualbrott
● 14 domar rör barn med NPF (5 %, jfr. förundersökningar)
● Har ökat med 100 % sedan 2004 och 2006 (2 %)
● 9 flickor och 4 pojkar (1 okänd)
● Medelålder 13.15 år
● NPF: Intellektuell funktionsnedsättning (8), ASD (2),
ADHD (2), ADHD/ASD (1), ADHD/ASD/Tourettes (1)
● 10 fall rör grova övergrepp och 4 mindre grova övergrepp
● Kontrollgrupp 14 domar rörande barn utan NPF
Projektets delar
Del 4:1: Undersöka hur domstolarna bedömer och
värderar utsagor av barn med NPF
● 9 tilltalade förnekar brott och 5 erkänner
● 9 tilltalade döms i tingsrätt och 5 frias (64 resp. 36 %)
● OBS! Hög friandefrekvens jfr. med övriga brott och
sexualbrott mot barn
● 8 domar överklagas till hovrätt (57 %)
● 5 domslut fastställs av hovrätt
● 2 av de tilltalade frias i hovrätt och 1 tidigare friad döms
● Efter lagakraftvunnen dom döms totalt 9 av de
tilltalade (64 %) och 5 frias (36%)
● Jfr. 14 kontrollgrupp, 86 % döms och 14 % frias.
Projektets delar
Del 4:1: Undersöka hur domstolarna bedömer och
värderar utsagor av barn med NPF
● Sakkunnig förordnad av domstol (offentlig sakkunnig)
eller partssakkunnig
●
Inte en enda offentlig sakkunnig förordnades i de 14 fallen (0
%)
●
I 5 mål åberopades partssakkunnig av åklagaren [som regel
skriftliga utlåtanden] (36 %)
●
2 sakkunniga hördes inför rätten; 3 skriftliga utlåtanden från
BUP
●
Frågor rörande NPF besvarades av tingsrätterna själva eller
berördes inte i domskälen (64 %)
●
Skepticism mot sakkunniga kontra objektivitet?
(Jfr. NJA 1992 s. 446)
Projektets delar
Del 4:1: Undersöka hur domstolarna bedömer och
värderar utsagor av barn med NPF
● Sakkunnigbevisningen handlade om barnets generella
trovärdighet
● Det saknades uttalanden om det specifika barnets
kognitiva förutsättningar, såsom barnets förmåga att
korrekt uppfatta och tolka händelser, minnesfunktion och
intellektuell utveckling och kommunikativ förmåga
● I 4 av 5 fall där sakkunnigbevisning åberopades friades
den tilltalade. Tingsrätten gick således emot den
sakkunniges bedömning
Projektets delar
Del 4:1: Undersöka hur domstolarna bedömer och
värderar utsagor av barn med NPF
● Domskälen kodades och analyserades
● I många fall använde sig domstolarna av argument
relaterade till NPF utan sakkunskap (ofta komplicerade
resonemang utan behövlig kunskap)
● I vissa fall diskuterades barnets beteende utan
sakkunskap utan att klargöra för funktionsnedsättningens
betydelse för beteendet (över resp. undertolkning)
● Exempel: I ett fall ansåg tingsrätten att målsägandens
avsaknad av känslor var ”märkligt”. Barnet hade en
intellektuell funktionsnedsättning
Projektets delar
Del 4:1: Undersöka hur domstolarna bedömer och
värderar utsagor av barn med NPF
Barn med autism i nedre tonåren, den tilltalade döms, ingen
sakkunnigmedverkan.
”Enligt
tingsrätten
har
förhören,
som
hållits
av
en
och
sammaförhörsledare, genomförts på ett föredömligt sätt. Några ledande
frågor har inte förekommit. A har fått god tid på sig att svara på frågorna.
A har varit angelägen att säga ifrån och tillrättalägga när det uppstått
något missförstånd. Han har berättat om detaljer på ett sätt som gör att
han framstår som trovärdig […]. Tingsrätten gör den bedömningen att A:s
berättelse innehåller sådana detaljer att det är fråga om en självupplevd
händelse.”
Projektets delar
Del 4:1: Undersöka hur domstolarna bedömer och
värderar utsagor av barn med NPF
Hovrättsdom i samma mål, den tilltalade frikänns.
”[…] målsäganden under stora delar av förhören döljer sitt
ansikte och är mycket ordkarg. Berättelsen innehåller få
detaljer och den kan inte anses ha berättats spontant.”
●
Diametralt motsatt bedömning av samma utsaga
●
Beskriver vad som eventuellt kan förväntas av ett barn med autism
●
Behov av sakkunskap
Projektets delar
Del 4:1: Undersöka hur domstolarna bedömer och
värderar utsagor av barn med NPF
● Sedan 1980-talet har en metod för utsageanalys
utvecklats i rättspraxis
● Utsagans tillförlitlighet undersökt med en kriterieprövning
(inlånad från vittnespsykologin)
● Kriterier: lång, klar, tydlig, detaljerad, sammanhängande,
konstant, rimlig, självupplevd och inte innehålla
motsägelsefulla uppgifter (Schelin 2007)
● I 12 fall av 14 användes dessa kriterier av tingsrätterna
Projektets delar
Del 4:1: Undersöka hur domstolarna bedömer och
värderar utsagor av barn med NPF
● Utsagor från barn med NPF förväntas uppfylla samma
krav som barn utan NPF
● Detaljrikedom var det mest nämnda kriteriet, 10 av 14
fall. I 6 av dessa 10 bedömdes utsagan vara bristfällig
● Endast i 1 fall nämndes NPF som en eventuell anledning
till bristen på detaljer (den tilltalade friades)
Projektets delar
Del 4:1: Undersöka hur domstolarna bedömer och
värderar utsagor av barn med NPF
•
Felaktiga antaganden aktualiserar ett behov av
sakkunskap
•
Bedömer med hjälp av ”psykologisk schablonkunskap”
(Christiansson & Ehrencrona, 2012)
•
Betonar ofta ”ögonkontakt”, ”öppen hållning”, förväntat
”offerbeteende”
•
Hur förhåller sig dessa kriterier till barn med NPF?
Projektets delar
Del 4:2: Påverkar vetskapen om den
neuropsykiatriska funktionsnedsättningen
värderingen av barnets utsaga, och i så fall, hur?
Övergripande frågeställning:
●
Påverkas trovärdighets- och tillförlitlighetsbedömningen av
vetskapen om funktionsnedsättningen och, i så fall, på vilket
sätt?
●
Experimentell studie
Projektets delar
Del 4:2: Påverkar vetskapen om den
neuropsykiatriska funktionsnedsättningen
värderingen av barnets utsaga, och i så fall, hur?
•
Studien har genomförts under år 2013
•
Har föregåtts av en pilotstudie inom ramen för en
studentuppsats
•
Samtliga deltagare var studenter på Juristprogrammet,
Stockholms universitet
•
Kontrollgrupp, ca 20 domare
Projektets delar
Del 4:2: Påverkar vetskapen om den
neuropsykiatriska funktionsnedsättningen
värderingen av barnets utsaga, och i så fall, hur?
Publicerad studie:
● Är en barnneuropsykiatrisk funktionsnedsättning
detsamma som en processuell funktionsnedsättning? –
Om objektivitet, saklighet och rättstrygghet (Barnrätt –
En antologi, Norstedts juridik, 2014)
● Planerad internationell publikation tillsammans med
Institutionen för Neurovetenskap, Uppsala universitet
Projektets delar
Del 4:2: Påverkar vetskapen om den
neuropsykiatriska funktionsnedsättningen
värderingen av barnets utsaga, och i så fall, hur?
●
107 juridikstudenter
●
Samtliga deltagare fick ta del av en skriftlig
bakgrundinformation (påstådda övergrepp mot en 11-årig flicka
av biologisk pappa)
●
Experimentellt upplägg: Hälften av deltagarna (n= 53) fick veta
att flickan hade diagnosen ASD/ADHD (Aspergers syndrom),
hälften fick inte denna information (n= 54)
●
Tidigare forskning visar ingen koppling mellan förmåga att
lämna tillförlitliga uppgifter och ASD/ADHD
Projektets delar
Del 4:2: Påverkar vetskapen om den
neuropsykiatriska funktionsnedsättningen
värderingen av barnets utsaga, och i så fall, hur?
●
Samtliga deltagare fick sedan läsa SAMMA barnförhör (i
dialogform)
●
Därefter fick samtliga deltagare skatta flickans trovärdighet och
faktorer kopplade till utsagans tillförlitlighet (10-gradig skala)
samt flickans förmåga att berätta i förhållande till sin ålder
(normal/bättre/sämre/jag vet inte)
●
Även deltagarnas kön efterfrågades
Resultatet bekräftas av kontrollgruppen
Projektets delar
Del 4:2: Del 4:2: Påverkar vetskapen om den
neuropsykiatriska funktionsnedsättningen
värderingen av barnets utsaga, och i så fall, hur?
•
Forskning har påvisat negativa attityder mot personer med olika typer
sjukdomar/funktionsnedsättningar, t.ex. Westbrook m.fl. (1993) visar att personer
med astma, diabetes, hjärtsjukdom och ledgångsreumatism är de mest
accepterade, medan personer med AIDS, utvecklingsstörning, psykiska
funktionsnedsättningar och CP-skada är de minst accepterade
•
Denna hierarki har förblivit densamma de senaste 20 åren (se SOU 1998:16)
•
Kvinnliga förmodade våldtäktsoffer med intellektuella funktionsnedsättningar: ”de
ljuger”, ”de är sexuellt promiskuösa”, ”de är inte tillförlitliga förhörspersoner”
Projektets delar
Del 4:2: Påverkar vetskapen om den
neuropsykiatriska funktionsnedsättningen
värderingen av barnets utsaga, och i så fall, hur?
•
Motsatt resultat i Nordamerikanska studier där barn med NPF inte verkar
missgynnas. TEORI: Skillnad mellan kompetens och trovärdighet
•
I mål då kompetens och kognitiv förmåga betonas (t.ex. barn som ögonvittnen)
uppfattas yngre barn generellt som sämre informanter
•
I mål då trovärdighet, uppriktighet och ärlighet betonas (t.ex. sexuella övergrepp
mot barn) anses yngre barn vara bättre informanter pga. sexuell oerfarenhet och
bristande förmåga att ”hitta på” sexuella skeenden
•
I och med tilltagande ålder ökar den kognitiva förmågan och då minskar
trovärdighet, uppriktighet och ärlighet men kompetens och kognitiv förmåga ökar
•
Samma attribut tillskrivs barn med funktionsnedsättningar och fortlever i högre
ålder (gäller även vuxna med funktionsnedsättningar)
Projektets delar
Del 4:2: Påverkar vetskapen om den
neuropsykiatriska funktionsnedsättningen
värderingen av barnets utsaga, och i så fall, hur?
•
Teorin bekräftades av en studie av Henry m.fl. (2011)
•
Normalbegåvade och barn med intellektuella
funktionsnedsättningar
•
Testgruppen ”gavs inte tillfälle” att påverkas av icke-juridiska
faktorer
•
Bedömde att svaren från barnen med intellektuella
funktionsnedsättningar var generellt sämre
•
Färre detaljer
Projektets delar
Del 4:2: Påverkar vetskapen om den
neuropsykiatriska funktionsnedsättningen
värderingen av barnets utsaga, och i så fall, hur?
•
Varför skiljer sig resultaten från de Nordamerikanska
studierna?
•
Skillnad mellan lekmannadomare och lagfarna domare?
•
I svensk studie förhörsutskrift. Endast i en Nordamerikansk
studie har man använt sig av videoinspelade förhör.
•
Gravare form av funktionsnedsättning i Nordamerikanska
studier (intellektuell funktionsnedsättning/utvecklingsstörning)
•
Risk för fördomsfulla bedömningar (i positiv och negativ
riktning) utan sakkunskap
Projektets delar
Del 5: Intervjua personer med NPF som har varit i
kontakt med rättsväsendet med anledning av
utsatthet för brott
● Ej ännu genomförd
● Kvalitativa intervjuer
Sammanfattning
●
”Dyster” bild
●
Eventuellt stöd för att svenska barn med NPF i högre grad är utsatta för
sexuella och/eller fysiska övergrepp
●
Även vid erkännanden så läggs förundersökningarna ner/skyddstanke
●
Sakkunskap/expertis tas inte in under förundersökningarna
●
Förhörskvaliteten har förbättrats sedan 2006, förmodligen till följd av
utbildningsinstaser/vidareutbildningar
●
Barnens utsagor bedöms till stor del utan sakkunskap. Objektivitet,
saklighet? Både ur ett rättssäkerhets- och rättstrygghetsperspektiv
●
Strukturell diskriminering? Likhet inför lagen?
●
”Är det bättre att inte ta upp funktionsnedsättningen?” Jfr.
Barnkonventionen art. 12 om rätten att bli hörd
Sammanfattning
● Fler utbildningsinstanser behövs bland poliser, åklagare
och domare
● Fler sakkunniga måste involveras
● Kommunikationen mellan de sakkunniga och
rättsväsendets aktörer måste förbättras
● Rättsväsendet måste ställa distinkta frågor till de
sakkunniga rörande kognitiva förutsättningar
● Risk för att det skapas och upprätthålls negativa
föreställningar i samhället som förstärker synen på dessa
barn som ”safe targets”
Avslutning