Olyckan
av Elias Theander
Elin och hennes mamma sitter i bilen på väg hem ifrån köpcentret. De har handlat en jättefin
blå klänning till 9:ornas avslutningsbal som ska hållas på fredag. Anton har frågat Elin om
hon vill gå med honom och såklart har hon svarat ja. På radion säger de att det har varit en
olycka på E6:an och de avråder alla att ge sig ut dit då det kommer bli långa köer.
Ska vi svänga in om farmor och farfar innan vi åker hem? Det skulle ju ändå bli köer
så det gör väl inget, säger mamma.
Nej, måste vi? Jag vill hem och visa klänningen för pappa!
Okej, men vi kan väl svänga inom landsvägen så att vi slipper köerna?
Mm, visst.
De kör längs en smal skogsväg, någonstans utanför Malmö. Solen bländar Elin så hon att hon
måste fälla ner solskyddet för att kunna se. Just när de ska svänga höger för att komma in på
motorvägen, tappar Elins mamma kontrollen över ratten och de kör rakt in i en stor svart
jeep. Den stora svarta jeepen krossar nästan helt den lilla Skodan som Elin och hennes
mamma sitter i. Det känns som om hon ska sprängas. Allt blod förs ner till benet som
antagligen är brutet och hon kan inte sluta skrika, det gör bara så ont. Allt det krossade
glaset skär upp hennes ben och armar och hennes ben trycks ihop så mycket att det känns
som om även de ska sprängas. Hon ser att hennes mamma behöver hjälp men hon kan inte
lyfta sina ben, hon försöker förgäves dra loss benen ifrån allt bråte, men hur mycket hon än
försöker fungerar det inte. Hon hör ljud utifrån bilen, hon ser människor som gråter, några
står med sina telefoner, antagligen för att filma så de sedan kan lägga upp det på Youtube
eller något, tänker hon. Hon börjar höra sirener. Hon hör ljudet av glasrutor som krossas,
och i nästa sekund dras hon ut ur bilen av några stora brandmän och läggs sedan upp på en
bår innan hon bärs in i en ambulans. Ambulansen kör så fort den kan. Just nu handlar det
bara om att rädda Elins liv.
Huvudet bultar, hjärtat slår fort och benen värker. Tankarna flyger genom Elins huvud när
hon ligger i ambulansen. Vad hände? Kommer jag att klara mig? Kommer mamma att klara
sig? Två stycken sjukvårdare lutar sig in över henne. De säger att allt kommer bli bra, både
Elin och mamma kommer att klara sig. Det verkar ta en evighet att åka till sjukhuset, det som
i själva verket bara tar 10 minuter, känns som en evighet. Plötsligt slås dörrarna upp och Elin
bärs ut ur ambulansen på bår av några sjukvårdare och läggs på en säng. Sedan rullar de in
henne i operationssalen. Det sista hon ser är ansiktet på kvinnan som sätter på henne en
syrgasmask och säger att allt kommer att ordna sig.
Elin tittar på klockan. Den är 23:58, nästan midnatt. Hon har precis blivit färdigopererad och
ligger nu ensam i ett mörkt rum. Det enda som finns där är en TV, en stol, ett fönster och
såklart sängen som hon ligger i. Hon hade gärna velat ha sin mamma där med henne. Det
ena benet är täckt i ett tjockt lager bandage, så hon antar att det måste vara brutet. Annars
ser det bara ut att vara några stygn lite här och där. Hon hör ett högt ljud. Det är hennes
pappa som slår upp dörren och springer in till henne. Han kramar om henne och sätter sig
ner i stolen bredvid. Hon frågar direkt om han vet någonting om mamma, men det enda
svaret hon får är att mamma fortfarande opereras och att de måste vänta ett tag till.
Vad var det som hände? Jag vet bara att ni har krockat. Mer vet jag inte.
Och för att göra en lång historia kort, svarar Elin:
Vi var på väg hem. Vi körde in i en jeep som nästan mosade oss. Sedan kördes vi till
sjukhuset.
Han vill inte höra mer. Det är för otäckt. Han ville bara att mamma ska bli bra så att de kan
åka hem igen, så att allt kan bli som vanligt. Nu hörs det där ljudet igen, fast denna gång är
det doktorn som kommer in istället för pappa. Lars, som han heter, berättar att de är klara
med mamma, men att läget är väldigt kritiskt och att hon måste opereras igen imorgon.
Både Elin och hennes pappa blir som förlamade och kan inte prata när de får höra nyheten.
Sjukvårdarna i ambulansen sa ju att både Elin och hennes mamma skulle klara sig. Och nu
finns det en risk att hennes mamma inte kommer klara sig? Hon blir arg, men mest ledsen.
Tanken av att inte mer få se eller vara nära sin mamma skrämmer henne något otroligt. Men
hon kan inte föreställa sig hur det måste vara för hennes pappa som är gift med henne och
har familj med henne. Han måste vara så arg och ledsen. Han tror att han är stark men när
det väl kommer till känslor är vi alla likadana.
Döden är något som är kallt, mörkt och dystert. Det är de första orden som dyker upp i Elins
huvud när hon tänker på ordet död. Elin har tänkt mycket på döden de senaste dagarna.
Bara några dagar tidigare har hon och hennes mamma varit med om en bilolycka. Själv har
Elin klarat sig med bara några lindriga skador. Ett brutet ben och några stygn är väl inte så
farligt? Men hon är mycket orolig för sin mamma, som hon fortfarande inte hade hört något
om. Hon hoppas verkligen att hennes mamma har klarat sig och att hon ska få träffa henne
snart. Men innerst inne kan hon inte få bort tanken på att hennes mamma kanske kommer
att dö? Tänk om hon inte har klarat sig? Hon var så glad över att få följa med och handla en
klänning till Elins bal. Hon kan inte vara död. Hon får inte vara död. Mest för pappas skull,
men även för min. Hur ska jag klara mig utan min mamma?
Elin vaknar till ljudet av fågelkvitter som kommer in genom det öppna fönstret. Bredvid
henne sitter pappa.
Godmorgon gumman. Är du hungrig? Jag kan springa ner och hämta något om du
vill?
Mm. Ja tack!
Okej, jag är tillbaka om fem minuter.
Han kommer tillbaka med en stor ostmacka och ett stort glas med apelsinjuice. Elin är
jättehungrig så hon tar en ordentlig tugga av mackan och dricker upp nästan hela juicen. Hon
passar även på att fråga pappa om han vet något om mamma, men han vet bara att de har
tagit in henne på operation och att de ska få reda på mer om läget under dagen. Elin tycker
att de ska spela kort för att fördriva tiden, så hon skickar iväg pappa för att hitta en kortlek.
Han kommer tillbaka med en gammal kortlek. Korten är slitna och siffrorna syns knappt, men
det får duga. De har spelat i ungefär 10 minuter när dörren till rummet öppnas. In kliver Lars,
doktorn, och man ser på honom att han har något viktigt att berätta.
Operationen gick bra! Hon kommer att klara sig.
Va? Är det sant? Oh, vad skönt. Var är hon? Kan jag träffa henne?
Din mamma behöver vila. Vi kommer att ha kvar henne på sjukhuset i några veckor
till, bara för att se till så att allt läker som det ska.
Elin och pappa kramar om varandra hårt. Nu kan de äntligen slappna av. Nu vet de att allt
kommer bli bra och att mamma kommer klara sig. De har varit så oroliga över vad som ska
hända. När Lars kom in och sa att mamma skulle opereras igen kändes det som att hoppet
var ute, att de skulle förlora henne. Men nu vet de att hon kommer att klara sig.
THE END!