1. No category

Persgård i Hössjö by
Ägare och bosättare
Av
Rolf A Karlsson
Inledning
Hössjö är en uråldrig bondby i Slätthögs socken i norra Allbo härad belägen vid den
gamla vägen mellan Värend och Finnveden. Byn har sedan i början av 1700-talet
bestått av gårdarna Persgård, Norregård, Nilsagård, Torparegård, Bryggaregård,
Söregård (Gästgivaregården), Kattagård, Uragård och Stammagård.
Slätthög var befolkningsmässigt som störst år 1880 med 2500 invånare. Efter
landsbygdens avfolkning på 1900-talet är nu antalet invånare ca 500 varav de flesta
pendlar till närliggande tätorter. Hössjö är den största byn i socknen. Som mest,
omkring år 1880, har byn haft ca 230 invånare. Idag bor det ungefär 50 personer som
är åretruntboende i byn.
Persgård var tillsammans med Norregård byns två frälsegårdar, vilket innebar att de
var befriade (frälsta) från skatt. De övriga var skattegårdar dvs ägdes av självägande
bönder som betalade skatt till kronan. Frälsegårdarna brukades av frälsebönder som
betalade arrende (avrad) till ägarna. Persgård blev frälsegård i slutet av 1400-talet
vilket innebar att endast adelsmän fick äga gården. Från 1723 fick även ofrälse
ståndspersoner, präster och borgare äga allmän frälsejord, en rättighet som 1789
utsträcktes även till bönderna. Efter grundskatternas avvecklande 1885-1903
förlorade begreppet frälsejord praktisk betydelse.
Från slutet av 1400-talet ägdes Persgård av godsherrar tillhörande de högre
adelsätterna i landet, Trolle, Gyllenstierna, Sparre, Stake m.fl. Dessa ägde stora
landarealer spridda i riket och hade säkerligen aldrig besökt Persgård.
Frälseinspektörer såg till att gårdarna sköttes och inkasserade avraden från
frälsebönderna.
Från början av 1700-talet ägdes Persgård av några lokala herremansläkter tillhörande
lågadeln, prästerskapet och militära befattningshavare. Dessa släkter var Humble ,
Santhesson, Ringen och Östberg som hade starka släktsamband mellan sig.
Underofficeren Anders Dahl från Skåne gifte in sig 1834 i släkten Östberg och är
anfader till nuvarande ägaren och brukaren på Persgård.
Skattebonden Johan Raghe
6 december 1476 bytte skattebonden Johan Raghe bort sin ägandes Persgård till
riddaren Arvid Trolle Istället fick han en gård i Moheda socken. Man kan gissa att
han inte hade något val och uppvaktades med orden: ”Vi har ett erbjudande till er
som ni inte kan vägra att ta emot”.
Släkten Trolle
Den utan jämförelse godsrikaste och politiskt mest betydelsefulla adelsläkten i
Värend under senmedeltiden var ätten Trolle. Från Bergkvara förvaltade de sitt
enorma gårdsinnehav.
Riddaren Arvid Trolle (d 1505) utökade under sin livstid ättens landinnehav och
ägde i slutet av 1400-talet förutom sätesgården Bergkvara hela 369 gårdsenheter i
Värend, däribland Persgård. Vid sin död 1505 efterlämnade han 7 barn.
Ture Trolle (d 1555) ärvde från sin far Arvid sätesgården Bergkvara och större delen
Iak Ion Raka gör allom mannom witterligit, att iak medh frij
willia och berådhno modhe haffuer giort ett mågeligit jordabyte ok skipte medh wälboren man Arffwidh Trolle j
Berquara j så måtto, thet iak vnthe och vplåtr förenämnda
Arffwidh Trolla under frälsse min gårdh i Höösiö j Slätte
sochn liggian-dess, som mik med allom tillagom är
påkommin, och fick iak igen vndher skatt en gård j
Röstånga j Moda sokn. Ty affhänder iak mik ok minom
arffwingom then förenämda gårdh j Höösiö ok tillägnar ok
hemblar honom förenämda Arwidh Trolle och hanss
äpterkommande arffwa till äwerdeliga ägo medh alla
tilllagor j wåto ok törro, närby och fierran, änkte vndan
tagit, thet nu tilligger eller aff åldher tillegat haffwer, loffuar
iag ath antwardha förenämde Arffwidh Trolla. Thenna
förenämda gårdh haffuer iak wunnit på Albo heratzting och
giort fasta på thetta skipte, som lag tillsäger. Till thess
ytermere wisso ok bättre stadsfästellse bedess iak wälborna
manna Gregerss Benchtson ( c : Swensson) j Höginlöff ok
Iönss Laurensson j Lästom ok häredz höffding j Albo
häradt, att the hängia therass insigle nedhan för thetta breff.
Giffuit ok skriffuit j Berqwara Sanctj Nicolai dag anno
Domino m. cd. Lxx. Vi. i Thordemale j Älmebodhe sokn
thorsdagen näst för Sancti Andrese dag åhr effter Gudz
byrdh m. cd.r
Sigill 1 S. GREGERS – Bencts
Sigill 2 S. IONNIS – LAURENSON
Dokument daterat 6 dec 1476 då Johan Rakes bortbytte sin gård i Hössjö till Arvid Trolle.
Publicerad i ”Arvid Trolles jordebok 1498 jämte åtkomsthandlingar och andra därmed
samhöriga aktstycken” i bilaga 97 av Joh. Ax. Almquist 1938. I ”Boken om Slätthög och
Mistelås 1995” sid sid 66 och 70 framgår att uppgörelsen gällde Persgård.
av värendsgårdarna, däribland Persgård.1 Åren närmast efter faderns dödförvaltades
egendomen av brodern Erik men senast år 1517 var Bergkvara dock i Tures hand.2
Magdalena Gyllenstierna (d 1580) innehade som änka efter Ture Trolle år 1562
säteriet Gåvetorp i Lekaryds socken inklusive Persgård i Hössjö. Hon var Sveriges
rikaste kvinna och samtidigt den tredje största jordinnehavaren i Sverige. Av hennes
1
2
Boken om Slätthög och Mistelås 1995 sid 67; LO Larsson 1995
Det medeltida Värend sid 455; LO Larsson 1964
omkring 500 landbogårdar låg 87 i Allbo, varav ett 60-tal i norra delen av härandet.
Margareta Turesdotter Trolle (d före 1600) var dotter till Ture Trolle och Magdalena
Gyllenstierna. Hon ägde Gåvetorp enligt 1589 års jordebok.
Elisabet Turesdotter Trolle (d 1610 ) var syster till Margareta Turesdotter Trolle.
Hon var gift med den danske frälsemannen Gabriel Sparre (d 1610). Före 1605 hade
Elisabet ärvt Gåvetorp inklusive Persgård.
Anna Trolle (d 1617) ärvde Gåvetorp efter sin syster Elisabet.
Släkten Sparre
Johan Sparre (d 1632) var Elisabet Trolles systersons son. Någon gång mellan 1617
och 1626 avskildes Persgård från Gåvetorp. I samband med detta eller något senare
tog Johan Sparre över ägarskapet av Persgård. 1630 bortbytte han de båda
frälsegårdarna Persgård och Norregård i Hössjö till sin kusin Bengt Sparre.3
Bengt Sparre (d 1632) ägde Gåvetorp efter sin hustrus död, Kerstin Åkesdotter Bååt.
Han förvärvade Persgård 2 år före sin död. Bengt Sparre introducerades på
Riddarhuset vid dess tillkomst 1626.
Johan Ekeblad (d 1636) står som ägare till Gåvetorp efter Bengt Sparres död. Men då
hade från detta gårdskomplex avskilts gårdarna i Aringsås, Blädinge, Hjortsberga
och Öja socknar och bildat säteriet Ängaholm under Bengts dotter Beata Sparre (d
1672). Det förminskade Gåvetorp ärvdes av Beatas syster Magdalena (d 1656) och
hennes man Johan Ekeblad står som ägare. Johan Ekeblad var överstlöjtnant, deltog i
trettioåriga kriget och stupade vid Wittstock, Tyskland 1636.
Släkten Stake
Harald Stake (1598-1677) står som ägare till Gåvetorp inklusive Persgård efter att ha
gift sig med änkan Magdalena Sparre 1639, dotter till Bengt Sparre. Harald Stake
var guvernör, riksråd, generallöjtnant och friherre. Han deltog i 30-åriga kriget och
följde Gustav II Adolf på dennes krigståg och räddade livet på kungen den 18 juli
vid Burgstall. Denna bedrift knöt honom för alltid till kungens sida, så att han
oavbrutet sedan följde Gustav II Adolf fram till att denne stupade 1632. 1638 blev
han överste och chef för Västgöta kavalleriregemente. 1648 utnämndes han till
guvernör för Skaraborgs län och 1658 för Bohuslän som då hade blivit svenskt efter
freden i Roskilde.
Johan Stake (d 1710) , friherre och löjtnant, var Harald Stakes son och övertog
Gåvetorp efter faderns död 1677. Liksom sin fader bodde han inte på godset men inte
desto mindre omtalas det under hans tid vara i gott stånd med två ”tämligen vackra
byggnader av salar och kamrar, allt med spisar, fönster och inrede försedda”
Persgårds ägare vid det tidiga 1700-talet
Enligt ”Frälsegodsen i Sverige under stormaktstiden” hade Gåvetorp och Persgård
samma ägare under senare hälften av 1600-talet. Och så var fallet även i början av
1700-talet.
Brita Fleetwood övertog ägarskapet av Gåvetorp efter sin makes ( Johan von
Westphal) död 1710. År 1707 hade Johan Stake pantsatt Gåvetorp med underlydande
gårdar till von Westphal. Brita sålde Gåvetorp år 1719 till Mårten Cronstierna. Vid
försäljningen ingick fortfarande Persgård i Gåvetorp.
Mårten Cronstierna (1682-1752) uppfostrades som page i Karl XI:s hov och gick
redan som ung i krigstjänst och slutade som generalmajor. Han krigade i svensk,
fransk och polsk tjänst och skottskadades allvarligt 2 gånger, i huvudet och i magen
men överlevde bägge gångerna på ett mirakolöst sätt.
År 1730 sålde frälseinspektör Sven Humble Persgård till sin släkting kyrkoherde
Pethrus Santhesson. Då hade gården avskilts från Gåvetorp. Om det funnits någon
ägare mellan Cronstierna och Humble har jag hittillls inte lyckats klarlägga.
Persgårds bosättare vid det tidiga 1700-talet.
Som framgår av de föregående avsnitten är frälsegårdarnas ägare mycket väl
dokumenterade före 1700-talet. Sämre är det med frälsebönderna. Först när prästerna
i slutet av 1600-talet började föra bok över församlingens invånare får vi en bättre
kunskap om vilka som bodde och brukade frälsegårdarna.
Frälsebönderna tillhörde en stor och anonym befolkningsgrupp som levde under helt
andra ekonomiska och kulturella levnadsförhållanden än sina ägare. De torde ha haft
något lägre status än de självägande bönderna men de hade ärftlig besittningsrätt för
egen och barnens del så länge inte gården var uppenbart vanvårdad. Bondeståndets
ledarmöter och kronans länsmän togs i huvudsak från de självägande. Men i
häradsrätter och sockennämnder satt skattebönder och frälsebönder sida vid sida
redan under 1500-talet. Rent ekonomiskt hade frälsets bönder knappast sämre vilkor
än de självägande. Gjorda undersökningar tyder snarast på motsatsen. De senare var
snärjda i ett finmaskigt nät av skatter och pålagor.4
I 1545 års jordebok finns två frälsebönder registrerade i Hössjö : Måns Persson och
Håkan. De var bosättare på byns två frälsegårdar Persgård och Norregård, men det
4
Historia om Småland 1974 sid 140; LO Larsson
är oklart vem som bodde i vilken gård.
I Slätthögs kyrkoböcker framgår att frälsebonden Jöns Persson med familj brukade
Persgård från slutet av 1690-talet till 1720-talet. 1713 dog hustrun Sara och Jöns gifte
om sig med Karin. På gården växte barnen Ingrid, Ingierd, Johan, Amund och
Anders upp.
Namnbruket i kyrböckerna på gården är något komplicerat. Fram till 1713 användes
Jöns Person gården, Skinnaregården eller Westraby som benämning. År 1720
benämns den som Hössjö Persgård-Skinnaregården. För att ytterligare förvirra
begreppen så benämns granngården Nilsagård under samma tidsperiod som Per
Perssongården eller Per Nilsas gård. Detta beror på att min anfader Per Person köpte
Nilsagård 1704. Efter ett glapp i Slätthögs kyrkoböcker fram till 1740-talet benäms
gårdarna enligt nuvarande namnbruk.
Släkten Humble i Moheda
En av de äldsta gårdarna i Moheda socken är Torps gård. I 1545 års jordebok står
gården som ”Frelsis godz”. Torp har under en lång följd av år varit bebott av släkten
Humble. Förutom Torps gård ägde de många gårdar i bygden. Ett av dem var
Persgård i Hössjö. Under 1820-talet tycks Torps gård ha gått ur Humblerska släktens
händer.
Jöns Humble (död 1690) var frälseinspektör på de camerariska godsen. 5 Dessa syftar
på egendomar tillhörande Ludwig Camerarius och hans arvingar. Denne tillhörde en
berömd tysk släkt och gick i svensk diplomattjänst under 30-åriga kriget. Som
erkänsla blev han adlad i Sverige och fick gårdar runt Lessebo som förläning. Han
var aldrig permanent bosatt i Sverige och dog i Heidelberg 1653. På marken
uppfördes Lessebo bruk som då ägdes av Ludwigs arvingar.
Jöns Humble har gått till eftervärlden som ”den impotente fogden”. Jöns blev
anklagad vid Allbo häradsrätt för att ha gjort sin svågers dotter med barn. Målet
behandlades ingående under tre ting 1685. Trots många indicier blev han frikänd
eftersom han påstod sig vara impotent. 6
Sven Humble (1658-1733) var son till Jöns Humble och sålde Persgård 1730 till
Pethrus Santesson som han hade släktanknytning med.
Han inskrevs vid 14 års ålder vid skolan i Växjö och bodde då på Humblans kvarn.
Sven Humble ägde ett flertal gårdar. Förutom Persgård och hans boställe Torps gård
förvärvade han år 1701 Vitteryd Södregård i Moheda socken och 1704 ett rusthåll i
5
6
Släktforskarens årsbok 2003, sid 33; G Ståhl
Se fotnot 5
Vegby då ägaren inte kunde betala en skuld. Han förekommer på ett flertal ställen i
Allbos domböcker mellan åren 1694-1716, mest i samband med fastighetsaffärer, men
även angående slagsmål.7 Men anteckningen om hans köp av Persgård har hittills
inte hittats som måste ha skett någon gång mellan 1719 och 1730.
Han var liksom sin far frälseinspektör eller frälsefogde på de camerariska godsen.
Bengt Humble (1685-1739) var son till Sven Humble. Han gifte sig med Catharina
Santhesson som var dotter till kyrkoherden och prosten i Moheda, Petrus
Santhesson.
Släkten Santhesson
Släkten Santhesson bestod av många präster och prästfruar. Kyrkoherden var den
självklara ledaren i socknen även i icke-kyrkliga frågor. Han var ordförande i
sockenstämman, skötte folkbokföringen och följde upp församlingens vandel,
läskunskap och de obligatoriska kyrkobesöken på de årliga husförhören. Prostbefattningarna var eftertraktade och ekonomiskt värdefulla.
Santhe Persson (död 1690) bodde i Bökhult, Långaryds socken i Jönköpings län.
Han var militär, titulerades mönsterskrivare och arbetade även som regementets
kvartermästare. Två av hans barn är bägge anor till släkten Dahl i Persgård nämligen
sonen Petrus Santhesson och dottern Catharina Humble.
Petrus Sahthesson (1670-1734) köpte Persgård 1730 och var son till Santhe Persson.
Han var kyrkoherde, prost i Moheda och riksdagsman för prästerståndet.
Catharina Humble (1688-1739) var dotter till Santhe Persson och gift med Bengt
Humble.
Santhe Santhesson (1704-1772) var en av Pethrus Santhessons söner. Santhe erhöll
kyrkoherdetjänsten i Slätthög 1740 och skulle bli en av församlingens allra driftigaste
präster någonsin. Kyrkan genomgick under hans tid en grundlig översyn såväl till
det yttre som inre. På eget initiativ utdelade han 150 biblar i pastoratet och var
positiv till att inrätta en skola i socknen. Blev dock ej genomfört.
Han övertog ägandeskapet av Persgård efter sin fars död 1734. Han lät bygga en ny
huvudbyggnad på gården som är i bruk än idag. Enligt en uppgift var hans tanke att
hans döttrar skulle kunna bo där på sin ålders höst.
År 1756 utförs ”Laga delning och jämkning hemmanen emellan uppå Hössiö bys
skog och utmarker”. Fram till dess hade byns skog och utmarker varit gemensamt
ägda men nu delades de upp mellan gårdarna. Skifteskartan visar att Persgårds ägor
7
Den äldsta leden av Humble-släkten från Moheda 1971(otryckt hos GF); Ivar Humble
i stort har varit oförändrade sedan denna tid.
Santhe Santhesson fick 10 barn av vilka följande har anknytning till Persgård:
Christina (1747-1811). Bodde på Persgård, gift med kyrkoherde Anders Ringen. Efter
dennes död ägare till Persgård.
Johanna (1750-1816). Gift med kyrkoherde Daniel Petersson i Virestad, mor till
Mariana Petersson och mormor till Charlotta Östberg (se nedan). Slutade sina dagar
på Persgård.
Magdalena Maria (1758 -1824). Ogift, var bosatt på Persgård till sin död. Hon levde
under knappa förhållanden och var försörjd genom den så kallade ”Santhesonska
donationen”. Hennes bror Anders Lorentz Santhesson, stadsläkare i Gävle donerade
1810 till Slätthögs församling en stor summa pengar ( 1366 rd bco). 5% av
avkastningen skulle gå till systern Magdalena och 1% till socknens fattigaste person.
Efter hennes död tillföll hela räntan socknens fattiga.
Släkten Ringen
Andreas (Anders) Ringen (1734-1798) var född i Slätthög och tillträde som
”hjälppräst” hos Santhe Santhesson i Slätthög 1759 och blev kyrkoherde i
församlingen 1786 samt prost 1788. Andreas gifte sig 1763 med Santhessons dotter
Christina Chatarina. Familjen bosatte sig på Persgård och Andreas tog över
ägarskapet efter Sahntessons död 1772.
Christina Ringen tog över ägareskapet av Persgård 1798 efter Andreas död. Hon
dog 1811 och gården såldes därefter till fanjunkaren Magnus Daniel Östberg i
Klasentorp. Christinas yngsta dotter Anna Lisa bodde kvar på gården till 1818 då
hon gifte sig med kyrkoherden i Annerstad.
Arvid Jönsson med sin hustru Stina Månsdotter brukade Persgård kring sekelskiftet..
Släkten Östberg
Magnus Östberg (1729-1783) var sergeant och rustmästare vid Norra Sunnerbo
kompani, Kronobergs regemente. Det finns en notering att han var kommenderad till
Pommern i Tyskland som då tillhörde Sverige. Han flyttade omkring 1780 till
Rustmästargården i Klasentorp, grannbyn till Hössjö. Rustmästargården var ett
tjänsteboställe som var kopplad till hans befattning. Förutom att få bo och bruka
gården erhöll han även en mindre lön. I fredstid var han jordbrukare med undantag
av tiden mellan vårsådden och höbärgningen då han deltog i regementsmötena på
Kronobergs hed. Han gifte sig 1763 med Elisabeth Hallin, dotter till häradskrivare
Daniel Hallin på Torps gård och dotterdotter till Catharina Humble ovan.
Daniel Magnus Östberg (1766-1842) var son till Magnus Östberg. Han började sin
långa militära bana vid 15 års ålder som volontär vid sin fars regemente. Redan i 20årsåldern var han utnämnd till sergeant och rustmästare, dock ännu utan lön. Daniel
Magnus tog över sin fars rustmästartjänst och tjänsteboställe. Vid denna tid
tillämpades ackordsystemet inom armen vilket innebar att när en person, som
exempelvis hade en underofficersbefattning, slutade sin tjänst så fick han en kontant
summa pengar, sk. ackord av sin efterträdare. Här kan man då säga att den
tillträdande underofficeren helt enkelt köpte tjänsten av sin företrädare. Denna
affäruppgörelse gick troligen smidigt mellan far och son.
Under hans tjänstgöringstid deltog Kronobergs regemente i följande krig:
Gustav III:s ryska krig 1788 – 1790, danska respektive ryska kriget 1808 – 1809, kriget
mot Napoleon 1813 – 1814 och fälttåget mot Norge 1814.
Gustav III:s anfallskrig mot Ryssland utspelades i Finland. Kriget på land blev
misslyckat med stora förluster i manskap. Tack vare en turlig seger för svenska
flottan vid slaget vid Svensksund kunde fred slutas utan landförluster. Men kriget
blev dyrköpt för Sverige med 21 000 döda. Kungen instiftade en tapperhetsmedalj i
silver för underofficerare 1889. Denna erhöll Daniel efter sina insatser i detta krig.
Kriget mot Ryssland 1809 blev en katastrof för landet. Ryska trupper erövrade hela
Finland och fortsatte sitt fälttåg från Haparanda ner längs den norrländska kusten.
Vid Sävar strax norr om Umeå stoppades de av svenska trupper, bl a av Kronobergs
regemente. Detta slag är den senaste krigshandlingen i Sverige och förhoppningsvis
den sista.
Napoleonkriget fördes i Tyskland med måttliga förluster för de svenska trupperna.
Och under fälttåget i Norge förekom endast några små strider innan norrmännen
gav upp och blev påtvingad en union med Sverige.
Daniel Magnus befordrades till fanjunkare och bataljonsadjutant. I Slätthögs dödbok
är han titulerad ”herr löjtnant”. Detta tillsammans med tapperhetsmedaljen tyder på
att han gjorde en framstående militär karriär.
Han var gift med Mariana Petersson som var dotterdotter till Santhe Santhesson. De
fick en dotter, Charlotta Östberg.
Daniel Magnus köpte Hössjö Persgård av arvingarna efter Christina Ringen i slutet
av 1812 eller i början av 1813. Detta framgår av protokoll från enskiftet i Hössjö som
ägde rum 1812-1815.
Skiftet inleddes med att det gjordes en karta över gårdarnas hustomter, åkrar och
ängar. Sedan indelades ytan av en mängd lotter där varje lott värderades med
Karta efter genomfört enskifte i Hössjö 1814 (detalj)
hänsyn till markegenskaper och areal. Ett otroligt noggrant arbete utfördes av
lantmätaren. Detta låg till grund för markskiftena i byn och var nödvändigt för att få
enighet kring en rättvis fördelning. Troligtvis innebar inte enskiftet för Persgård och
den närliggande Nilsagård någon väsentlig förändring till skillnad för gårdarna som
ligger öster om byasjön.
Kartan efter skiftets genomförande visar Persgårds och Nilsagårds bebyggelse i gult.
Gränsen mellan gårdarna som fortfarande gäller är markerat med röd linje. (Persgård
till vänster och Nilsagård till höger). Framför Persgårds huvudbyggnad i gult kan
man urskilja två små hus vilket gav gården en herrgårdsliknande karaktär.
Daniel Magnus disponerade nu både Rustmästaregården och Persgård som han
sambrukade. På 1810-talet bosatte sig familjen i Persgård. Efter sin dotters giftemål
1834 flyttade han och hustrun tillbaka till Rustmästargården. Daniel Magnus erhöll
avsked från armen 1836 vid en ålder av 70 år. Han avled 1842.
Charlotta Östberg (1810-1884) var enda vuxna barnet till Daniel och Mariana
Östberg och gifte sig 1834 med fanjunkaren Anders Dahl.
Släkten Dahl
Pehr Hansson Dahl var ryttare i Östra Göinge kompani som tillhörde Södra
skånska kavalleriregementet 1724-1744.
Bengt Dahl (1749-1816) var son till Pehr Dahl. Han var stampare i Köpinge
församling strax norr om Ystad. Stampning var en klädesberedning, dvs stampning,
överskärning och pressning som förvandlade det hemvävda, glesa ylletyget till tjockt
glänsande kläde.
Anders Dahl (1792-1858) var son till Bengt Dahl och föddes i Köpinge.
1817 är han noterad som 25-åring i generalmönstringsrullan för Kronobergs
regemente. Hans tjäntgjorde då på Livkompaniet och hans grad var fourier. Hur
hans militära bana startade och skälet varför han hamnade i Småland är höjt i
dunkel.
1822 hade Anders befordrats till sergeant och bodde då på Skåningagård i
Dänningelanda som ligger dryga milen söder om Växjö. 1827 var Anders befattning
rustmästare och då befordrades han till regementsväbel. 1829 erhöll han Högahult
Norregård i Nöbbele församling som tjänsteboställe vars jordbruk han arrenderade
ut.
Regementsväbeln var ansvarig för ordningen på regementet och att bestraffningar
verkställdes enligt beslut från regementskrigsrätten. Han bar som tjänstetecken en
bröstbricka.Under 1600- och 1700-talet var bestraffningarna inom krigsmakten för en
nutidsmänniska ofattbart grymma med många gånger döden eller livslånga skador
som följd. På 1800-talet mildrades straffen men så sent som på 1810-talet fanns
följande straffskala för prygelstraff:
Fylleri: 50 prygel, Snatteri: 35 prygel, Uteblifande under marsch: 25 prygel
Sturskhet mot befälet: 16 prygel, Uteblifande efter tapto: 5 prygel
Prygel utdömdes i par och ett par innebar tre slag. Pryglingen minskade succesivt
under 1800-talet. När Anders Dahl tillträdde som regementsväbel hade denna form
av straff försvunnit på de flesta regementen även om den först 1880 togs bort i
strafflagen. Den ersattes i stället med fängelse eller olika former av arrest. Den
hårdaste var mörk arrest vilket levde kvar på Kronobergs regemente ända till 1920.
Den 42-årige ungkarlen Anders Dahl gifte sig 1834 med den 24-åriga hemmadottern
på Persgård, Charlotta Östberg. Brudgummen och brudens far var bägge
underofficerare på samma regemente och mångåriga arbetskollegor. Anders flyttade
in på Persgård och svärföräldrarna flyttade tillbaka till Rustmästargården i
Klasentorp. Sambrukningen av de bägge gårdarna fortsatte under Anders Dahl tid.
Anders och Charlotta fick 8 barn. 5 av dem överlevde barndomen : Bengt (f 1835),
Peter Vilhelm (f 1836), Maria (f 1838), Blenda (f 1840) och Ida (f 1842).
Familjen umgicks i de högre kretsarna i lokalsamhället. Ett exempel är deras
agerande som äktenskapsmäklare mellan fanjunkare Gyllenswärd i Uråsa och
kyrkoherde Lindgrens dotter Matilda. En plan gjordes upp och prästfamiljen bjöds in
till Persgård under en söndagseftermiddag och då kom Gyllenswärd ”händelsvis”
ridande dit i något ärende. Han bjöds då in till den dukade måltiden och deltog i
ringlekarna som ordnades i trädgården. Denna ”spontana” kontakt ledde senare till
giftermålet mellan Matilda och Gyllenswärd.
1858 avled fanjunkaren och regementsväbeln Anders Dahl. Bouppteckningen efter
honom bekräftar att Persgård var ett förmöget hem. Hemmet var rikt utrustat.
Exempelvis efterlämnade Anders högreståndskläder som en frack och en bonjour.
Tillgångarna var ca 10.000 riksdaler riksmynt. Denna summa är svår att värdera i
dagens penningvärlde . Enligt en befintlig beräkningsmodell motsvarade den
betalning för lika lång arbetstid som 16 miljoner kronor i dagens penningvärde mätt
med löneindex för manlig industriarbetare/hantlangare. Men en annan jämförelse är
att 1858 kunde man för beloppet köpa 6,4 kg silver som i dagsläget skulle kosta
215 000 kr. Denna beräkning visar hur lågt kroppsarbete värderades jämfört med
materiella tillgångar i dåtidens bondesamhälle. Det var en stor skillnad på status,
makt och levnadsstandard mellan den jordägande befolkningen och de jordlösa som
drängar, pigor, torpare och backstugosittare. Klassgränserna var starka och
problemet för landet vid denna tid var att befolkningen växte explosionsartat och att
landsbygden inte kunde försörja alla. Detta var orsaken till att 20 % av befolkningen
emigrerade till Amerika.
Banksystemet var dåligt utvecklat och privatlån var mycket vanliga. Men
anmärkningsvärt är att Anders Dahl hade lånat ut totalt 6 800 riksdaler fördelat på 24
olika privatlån. Denna summa motsvarar det dubbla värdet på gården och 68% av
familjens totala tillgångar. Räntan låg på 5-6 % vilket innebar en årsinkomst på ca 370
riksdaler vilket motsvarade kontant årslön för en handfull drängar/pigor.
Genom bouppteckningen får vi också en bild på hur stort jordbruket var på gården
vilken inte är lika imponerande med dagens mått mätt. Djurbesättningen var:
1 gammalt sto, 11 unga kokreatur, ett par oxar, 7 kor, 2 kvigor, 1 stut, 1 kalv, 2
småkalvar, 10 får och 3 grisar.
Enligt bouppteckningen delades ägarskapet av gården mellan Anders och Charlotta
Dahl. Makarnas stora förmögenhet torde skapats dels från ett stort arv till Charlotta
som var enda arvingen och dels genom intjänade medel från Anders fanjunkartjänst.
Tidvis arrenderade han ut sina tjänsteboställen och således erhöll han både lön och
arrendeintäkt.
Charlotta Dahl levde som änka i 24 år och dog i Persgård 1884.
Peter Vilhelm Dahl (1836-1912) var son till Anders och Charlotta Dahl.
Enligt husförhörsprotokollen bodde han på Persgård under hela sin levnad med
undantag av någon tid under sin ungdom då han studerade i Växjö.
Under 1800-talet fördubblades folkmängden i byn. Barnkullarna var stora och i byns
utmarker etablerade sig torpare och backstugusittare där nöden var stor. På
Persgårds mark fanns under några decennier torpet Planen som beboddes mellan
åren 1877-1883 av Johan Magnus Jonasson med hustru och 2 barn. Stället födde en
ko. Sista bosättare var Samuel Jonasson med hustru som kallades ”mor Fika”. Båda
dog 1902 med en dags mellanrum. Barnen som växte upp i byn hade svårt att
försörja sig som vuxna. Emigrationen till Amerika blev räddningen för många. Totalt
emigrerade från Hössjö ca 50 personer dvs ungefär lika många som nu bor i byn. De
flesta gårdarna i byn hade en dräng och en piga anställd, så även Persgård.
Omsättningen var stor. De stannade vanligtvis högst 1-2 år. En normal dränglön var
ca 100 kr per år plus mat och logi. Piglönen var ännu lägre. Ett typexempel på en
emigrant är pigan Vendla Danieldotter, född i Kattagård som lämnade Persgård 1887
och reste till Chicago. Hennes syster hade emigrerat några år tidigare. Eftersom
amerikabiljetten kostade ca 100 kr hade troligen systern skickat pengarna från
Amerika. Vanligtvis fick svenskorna anställning som hembiträden i välbeställda
familjer. ”The Swedish maid” var uppskattad och känd som hederlig och arbetsam.
De fick ett mycket bättre liv i Amerika än som piga på landet i Sverige.
Liksom sin far och morfar var Peter Vilhelm underofficer vid Kronobergs regemente.
I 17-års åldern inledda han sin militära karriär. Vid 32 års ålder var han furir vid
Norrvidinge kompani . Men därefter saknas uppgifter om hans militära bana som
slutade med sergeants grad.
1869 gifte sig Vilhelm med Maria (Mimmie) Fransson som kommit till
gästgivargården i Hössjö från Västra Torsås. Hon var ett starkt stöd till Vilhelm och
skötte hem och gård under dennes många uppdrag och fältmanövrar. De fick 10
barn: Ernst (f 1870), Karl (f 1872), Anders (f 1875), Gustaf( f 1877), Olof (f 1880), Elin
(f 1882), Anna( f 1883), Nils Uno (f 1887), Johan( f 1889) och Ester( f 1891).
Peter Vilhelm Dahl levde då skolan var ny och då de flesta sockenbor varken kunde
räkna eller skriva. Men det kunde sergeanten och han var ordförande i Slätthögs
kommunalnämnd 1885-1892, ordförande i kommunalstämman 1885-1907 och
ledamot i skolstyrelsen 1878-1882.
Han avled 1912 efter sviterna av en olycka med häst och vagn. Maria överlevde
honom i 24 år.
Uno Dahl (1887-1950) var son till Peter Vilhelm Dahl och han övertog gården efter
faderns död. Liksom sin far engagerade han sig i socknens politiska ledning. Han
blev ledamot i kommunalnämnden 1920 och var dess ordförande från 1927 till sin
död 1950. Under 1940-talet var han även ordförande för kristidsnämnden.
Uno Dahl gifte sig med Valborg, född Franzen från Hössjö Gästgivaregård och de
fick barnen Bo och Brita. Efter Valborgs död ingick han sitt andra äktenskap med
Ruth, född Karlsson. De fick barnen Christina och Börje. Uno avledd 1950.
Utdrag ur bokverket ”Svenska gårdar och gods” utgiven 1940
Bo Dahl (f1926 ) övertog Persgård 1950 som blott 25-åring efter faderns hastiga död.
Samtidigt tog han på sig ordförandeskapet för kommunalnämnden till 1952 då
Slätthög gick upp i Moheda storkommun.
Förutom att Bo drev jordbruket på gården blev han snart kamrer och allt-i-allo hos
Tage Andersssons trävarufirma i Åboda (nuvarande ATA-timber).
Han gifte sig med Karin, född Svensson och de har fått 4 barn, Sante, Lars, Ingrid och
Ulf.
Under 1950-talet flyttades bostadshuset upp på en nybyggd källare och en modern
bostad skapades av den vackra 200-åriga byggnaden . Samma år brann ladugården
ned och en ny byggdes upp på samma plats.
Efter att jordbruket på granngården Nilsagård lades ner i slutet på 1970-talet
arrenderar Persgård dess åkrar.
1990 överläts ägarskapet av gården till yngste sonen Ulf. Bo och Karin har flyttat till
Gästgivargården men Bo är fortfarande aktiv med att hjälpa till med sysslor på
Persgård.
Ulf Dahl (f1965) tog över gården 1990 efter sin far. Han är mjölkbonde och driver
också skogsbruk på sina ägor. Jordbruks- och skogsmarken har utökats genom
förvärv av ytterligare gårdar. Han är nu ensam heltidsbonde i Hössjö och
producerar mer mjölk än samtliga byns 12 bönder gjorde på 1950-talet.
Ulf är gift med Annika, född Nilsson och de har 3 barn, Evelina, Matilda och Petter.
Källor
Förutom källorna enligt fotnoterna har jag hämtat information från en mängd
skrifliga källor enligt nedan. Dessutom har jag fått värdefulla uppgifter från Rune
Johansson i Rydaholm, Nils-Gunnar Stedt i Linghem och Börje Fransson i Alvesta
samt råd och tips om efterforskningen. Tack!
Om Gåvetorps och Persgårds ägarförhållande under 1500-, 1600- och 1700-talet (tom
1720) : Bokverket Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden, del 4 band 2 Småland,
tabellet tom Sunnerbo Härad sid 393 och del 4 band 3 Småland, Säterier sid 1237 av
JA Almqvist
Om släktskap och boplatser för släkterna Humble, Santhesson, Ringen, Östberg :
Kyrkkoböcker och mantalslängder
Om det militära indelningsverket: ”Svenka knektar av Lars Ericson 2002; internethemsida” Den indelte soldaten” http://www.algonet.se/~hogman/slsoldat.htm
Om Camerariska ätten: På nätet via Google
Om släkterna Santhesson och Ringen: bokverket SLÄTTHÖGS FÖRSAMLING av
Börje Fransson
Om Magnus Östbergs, Daniel M Östbergs, Anders Dahls och PV Dahls militära
bana: generalmönstringsrullor för Kronobergs regemente.
Karta efter enskiftet i Hössjö: Lantmäreriverkets hemsida, historiska kartor, Slätthögs
socken Hössjö nr 1-9, Enskifte 1812
Om släkten Dahl i Persgård: CD-skivan ”Dina rötter” forskat av Inger Björklund
Veberöd och omarbetad av Ivar Björklund Email: [email protected] samt Slätthögs
kyrkböcker
Om Anders Dahls boställen före sitt giftemål: CD-skivan ”Grill - Statistiskt
sammandrag af Svenska indelningsverket” samt husförhörslängder för
Dänningelanda och Nöbbele församling
Om Anders äktenskapsmäkeri: artikel i Vejdebladet av Per
Gyllenswärd/Henning Kvennefält
Om PV Dahl , Uno Dahl och Bo Dahl : ”Kommunalgubbar, Präster och Profiler” av
Alvin Andersson 1991
Drängstugan