KONSTBILDER

Bilder av mor och barn har följt oss från långt innan medeltiden och fram till
våra dagar. Mest kända är skildringarna av Maria och Jesusbarnet. Detta
hänger samman med att konstnärerna under långa tider arbetade i kyrkans
tjänst. Denna bildmapp visar tolkningar av motivet mor och barn såväl på
1400-talet som på 1900-talet.
Här nedan är exempel på ingångar till att se på och samtala om bilder.
Ge barnen tid att uppleva bilden och låt dem:
 berätta vilka känslor som finns i bilden, hur känner de sig själva när de ser
på den.
 fundera på hur en mamma ”ska vara”.
 måla egna bilder av mamma och barn och om hur det var att få
småsyskon, småkusiner etc.
 Varför barnets pappa inte är med på bilden?
Att se på konstbilder handlar inte om konsthistorisk kunskap i första hand,
utan om att:




vara nyfiken
släppa loss fantasin
vara öppen för egna impulser och intryck
lita till sin egen förmåga, våga stå på sig och tala om vad man verkligen
känner inför en bild. Känslan är alltid personlig och kan aldrig bli ”fel”.
Det är viktigt att utgå från det som finns mitt framför ögonen. Glöm till att
börja med det som inte direkt framgår av bilden. Barn har till exempel inte de
blockeringar inför konstbilder som vuxna ofta har. Följande tips kan vara en
hjälp att komma igång med samtal kring bilderna. Välj själv bland de uppslag
som passar er.
Beskriv bilden tillsamman, enbart det som finns framför ögonen.
Ett knep: Se bilden, vänd sedan på den och beskriv motivet ur minnet. Titta
därefter igen och se vad som glömts bort.
Ett annat knep är att dela upp er i grupper. Grupp A väljer ut en bild och
beskriver den för de andra grupperna. Dessa får inte ha sett bilden innan, utan
ska med ledning av grupp A:s beskrivning rita nya bilder.
Vad är det för typ av bild? Målad, tecknad eller ett fotografi?
Beskriv färgerna. Är de varma, kalla, ljusa eller mörka? Är de grälla, finstämda,
naturliga eller påhittade?
Beskriv föremålen och motivets form. Är de runda, kantiga, små, stora, snälla,
elaka, runda, kantiga, lugna, rörliga, naturliga eller överdrivna?
Är bilden från äldre eller modern tid?
Berätta vad som händer, kanske har hänt eller kommer att hända i bilden/
bilderna.
Kan man se på vilket humör konstnären var på när bilden skapades?
Vilka känslor förmedlar den? Glädje, sorg, lycka, ensamhet, ilska?
Fundera över varför konstnären valde att skapa just en sådan bild. Vad tror ni
han eller hon vill berätta? (jämför gärna med handledningens bildbeskrivning).
Vad är det som gör att vi själva väljer att måla och rita våra motiv?
Är det någon bild som får er att tänka på något speciellt? Något kusligt,
konstigt, roligt, ledsamt, pinsamt eller lustfyllt minne från verkligheten,
drömmen eller fantasin.
Inspireras av bilden/bilderna. Rita, måla, gör ett bildcollage. Pröva skulptera,
klä ut er, dramatisera eller hitta på en saga.
Lyssna efter vilka ljud som hörs i bilden/bilderna. Hörs det musik, porlande
vatten, sorl från röster? Sjung, spela, dramatisera eller demonstrera med
kroppsrörelser de ljud som ni tycks höra.
Tillverka egna figurer efter inspiration från bilderna.
Kom till länsmuseet och titta på originalkonst.
Besök Jönköpings läns museum på egen hand eller boka en visning.
Kontakta Iréne Lindström, tel: 036–30 18 23 eller e-post:
[email protected]
Information om länsmuseets öppettider för besök på egen hand:
http://www.jkpglm.se/Besok-oss/Oppettider/
Målningen visar Maria och Jesusbarnet, som hon just ska amma. Maria har
långt kopparfärgat hår, som hänger ner på hennes röda klänning. Jesusbarnet
sitter helt naket på ett vitt tyg i hennes famn och hans högra hand håller ett
äpple. Runt Marias huvud lyser en gloria och från Jesusbarnets huvud löper
ljusstrålar. I bakgrunden växer liljor på en stenmur och långt bort i fjärran ser
vi ett backigt landskap med gröna dungar och en sjö.
Konstnären talar till oss genom ett symbolspråk, det vill säga ett slags
teckenspråk, där olika föremål och tecken har en inre betydelse. En flagga till
exempel ser vi ju som en symbol för ett land.
Varför är Maria klädd just i rött? Jo, den röda färgen symboliserar kärleken
och rött var dessutom en mycket dyr färg. Därför var det bara betydelsefulla
personer, som kunde kläs sig i denna färg. Vi förstår att kvinnan är Maria
eftersom hon har en gloria – ett tecken på helighet.
Att det är just Jesusbarnet, som sitter i Marias knä visar konstnären genom att
måla ljusstrålar från barnets huvud. Likaså är äpplet, i Jesusbarnets hand, en
symbol för bland annat den kristna tron och den röda liljan till vänster om
honom, är renhetens symbol.
På bilden ser vi två kvinnor och två barn, som formar en tät grupp. Den
kompakta formen förstärks av blickarna, som aldrig riktas ut från gruppen.
De två kvinnorna är Maria, som håller Jesusbarnet i knät och Marias mor, den
heliga Anna, med Johannes döparen bredvid sig. Gruppen har en harmonisk
balans i sin pyramidform. Vi ser den lätt, när vi följer Marias, Jesusbarnets och
Johannes döparens blickar i en rät linje. Denna linje, tillsammans med linjen
längs Marias vänstersida, bildar pyramidens långsidor. När vi tittar närmare på
bilden ser vi att den inte verkar vara riktigt färdig. Och det stämmer. Denna
bild är nämligen en skiss till den slutliga versionen av den heliga Anna.
Med hjälp av personernas placering, ansiktsuttryck och ljuskontraster berättar
konstnären om personernas inbördes relationer och karaktärer.
Personerna ät t ex placerade efter generationstillhörighet: Längst bak sitter
Marias mor, den heliga Anna. Framför henne ser vi Maria med sin son,
Jesusbarnet i knät. Han i sin tur, strävar fram mot betraktarens verklighet.
Maria har ett ungdomligt ansikte, med sitt milda leende och oskuldsfulla
nedslagna ögon. Den heliga Anna däremot, ser på Maria med självtillit och
medvetenhet i blicken. Dessa uttryck förstärks av kontrasterna mellan ljus och
skugga, som Leonardo också använder för att skapa djup i bilden och för att
få personernas kroppar att verka runda, nästan skulpterade. Att de faktiskt
existerar på en platt yta kan vara svårt att tro.
Leonardo var mycket skicklig inom såväl konstnärliga som vetenskapliga
områden. Utrustad med en fantastisk begåvning och en stor portion
nyfikenhet blev han en framstående målare, skulptör, arkitekt och
naturforskare. Hans sanningssökande ledde in honom på områden med
anatomi, astronomi, botanik, geologi och geografi. Som vetenskapsman
konstruerade han olika maskiner och apparater. Men många av dem stannade
bara på pappret. De var för avancerade för hans samtid och blev inte
uppskattade förrän 200 år efter hans död.
För Leonardo var vetenskap och måleri direkt besläktade. I måleri
sammansmälter hans kunskaper från olika vetenskaper, till exempel geometri.
Därifrån lånade han triangeln, som stomme i många målningar. Vi ser också
spår av hans ljus- och skuggstudier, anatomi- och perspektivstudier.
Framför oss ser vi ett mycket tidstypiskt foto av en familj – mor far och fem
barn. De är alla finklädda, rentvättade och nykammade inför fotograferingen.
Fotografen har arrangerat familjen i en prydlig pyramidform framför
bälgkameran. Barnen är tillsagda att hålla ihop händerna. Se på lillflickan i
moderns knä, så onaturligt hennes små fingrar är sammanflätade. Fadern har
på sig fotograferingsminen, som visar hans stolthet över familjen. Den främre
pojken däremot, verkar mindre road. Att tvingas sitta alldeles stilla under den
långa exponeringstiden var svårt för honom. Se på hans fötter. Egentligen är
de fulla av spring!
I denna målning lyckas Picasso, med sin uppmärksamma iakttagelseförmåga,
att förmedla starka känslor av värme och trygghet. Lugna penseldrag
förmedlar en stämning av intimitet utan några störande detaljer. Bilden har
konstnären målat under sin rosa period: Moderns tunna axlar är lätt omsvepta
av ett rosa tyg. Det ackompanjeras av en rosa ros, som hon har smyckar håret
med. Genom att måla kvinnans hår svart, bryter Picasso med de rosa och blå
färgtonerna och han ger på så vis accent åt bilden.
Picassso hade en period i sin ungdom då han koncentrerade sig på att måla
blåa nyanser. Denna tid följdes av rosa perioden med känsloladdade motiv
som ”Moderskap”. I sina ungdomsbilder från dessa perioder visar han mycket
värme och känslor för sina medmänniskor. Picasso kom att bli en eldsjäl bland
sina konstnärskamrater i Paris och dessutom blev han en föregångare när det
gällde att införa tekniker och uttryckssätt inom konsten.
Vi ser ett rum med trägolv och stora tunga porslins- och linneskåp
symmetriskt uppställda längs väggarna. Mitt på golvet sitter en kvinna i spänd
ställning. Hon är klädd i en violett klänning med mönster av vitas liljor. I knät
sitter inte hennes barn utan en förminskad åldrande kvinna.
I den violetta klänningen ser vi konstnärinnan själv, som en moder eller till
och med en madonna. Vi förväntar oss att det är Jesusbarnet som sitter i
hennes knä, som på så många andra bilder. Men tittar vi närmare upptäcker vi
istället en åldrande kvinna, som mest liknar en lealös trasdocka. Det är Lena
Cronqvists mamma. Med dessa ombytta roller protesterar konstnärinnan mot
de oföränderliga relationerna mellan föräldrar och barn, som hon upplevde
under sin uppväxt. Hon menade att, visst är alla barn till någon, men det är
inte detsamma som att mamman alltid är större och starkare. Ibland kan
rollerna bli ombytta.
I det stela rummets utformning ger Lena Cronqvist uttryck för sin kritik mot
den borgerliga familjens fientlighet mot alla förändringar. Ingenting fick växa,
utan allt skulle vara som det en gång varit.
Lena Cronqvist växte upp som en borgerlig familjeflicka i Karlstad och levde
där i en trygg och stillsam värld. Senare flyttade hon till Stockholm för att
studera konst. Lenas Cronqvists målningar handlar mycket om känslor och
rollspelet inom familjen – framför allt hennes förhållande till föräldrarna. Hon
sammanfattar den miljön hon upplevde som barn; en värld där ”känslor låstes
in i skåp” och bara en yta av trevnad tilläts att visas.