Den stora utvandringen

Erik Jansson och erikjansarna
Erik Jansson föddes1808 i Biskopskulla inom nuvarande Enköpings kommun. Han var en karismatisk predikant som började sin förkunnarverksamhet i Torstuna och Österunda socknar. Hösten 1844 skapade han en egen,
pietistiskt inspirerad religiös sekt. Medlemmarna, som kallades ”erikjansare”,
samlades i varandras hem för bön och andakt och bröt därmed mot det konventikelplakat som sedan 1726 förbjöd religiösa sammankomster utan medverkan av en präst. För detta jagades Erik Jansson av myndigheterna och
många erikjansare förföljdes och misshandlades. 1846 sålde de allt de ägde
för att följa Jansson till Nordamerika där de i Illinois skapade en nybyggarkoloni, som fick namnet Bishop Hill efter Janssons födelsesocken. Där härskade Jansson oinskränkt över 1 200 anhängare tills han mördades i maj
1850 på grund av en kärleksaffär där hans kusin från Österunda, Lotta
Jansdotter, var inblandad. På grund av inre stridigheter och ekonomiska
oegentligheter upplöstes Bishop Hill-kolonin 1861.
I Håkan Walls artikelserie om Erik Jansson och erikjansarnas öden och
äventyr i Sverige och USA finns mycket spänning och dramatik. Här berättas
om Janssons utveckling till predikant, om hans lära och förkunnelse, om
hemliga religiösa sammankomster och bokbål samt om Janssons förslagenhet att undkomma kronolänsmän och uppbåd. Här berättas också om erikjansarnas vådliga sjöfärder 1846 med tio skepp över Atlanten där 170 erikjansare dog av sjukdom, olyckor och när hela skepp förliste, om ankomsten
till New York, den besvärliga resan till Illinois prärie och hur man byggde upp
Bishop Hill.
Trots inre stridigheter utförde de svenska kolonisatörerna storverk. De var
duktiga jordbrukare och visste hur man sköter boskap. De var också skickliga hantverkare och driftiga handelsmän och reste över stora delar av Nordamerika för att sälja sina varor. För att öka kolonins inkomster deltog
många erikjansare i den stora guldruschen i Kalifornien 1848-55. En del av
dem var med i det mexikansk-amerikanska kriget 1846-48 och många av
dem skapade en egen pluton, som stred på nordstatarnas sida i amerikanska inbördeskriget 1861-65.
Genom sina brev hem fick erikjansarna också andra svenskar att bli intresserade av Nordamerika, ”ett land likt himmelriket”, och kom på så sätt att
inspirera till den kommande kraftiga emigrationen till Nordamerika. Emigrationsintresset i Sverige stärktes av den stora publiciteten Janssons framgångsrika kolonibygge i Bishop Hill fick i många tidningar.
Serien avslutas med två artiklar som berättar vad som hände med ättlingarna till Erik Jansson och de 92 erikjansare som emigrerade från Torstuna och
Österunda. Hur gick det för dem och deras barn, barnbarn osv fram till dagens efterlevande släktingar i USA?
Erik Jansson 1808-1850
Artikel
1. Sveriges största kollektiva
massutvandring
2. Erik Janssons uppväxt och
första predikningar
3. ”Vetemjöls-Jesus” i Hälsingland
4. Profet och sektbildare
5. Jagad, förföljd och misshandlad
6. Erikjansarna i Torstuna och
Österunda
7. Emigrationen till Nordamerika
8. Resan över Atlanten
9. Bishop Hill – den svenska
kolonin på prärien
10. Mordet på Erik Jansson,
guldrusch, krig och kolonins
upplösning
11. Erik Janssons ättlingar i
USA
12. USA-ättlingar till erikjansare
från Torstuna och Österunda
1. Sveriges största kollektiva massutvandring
Under åren 1846-54 utvandrade omkring 1 500 erikjansare i större och
mindre grupper från Sverige till Illinois i Nordamerika där de grundade
kolonin Bishop Hill. Så många personer från en och samma religiösa
sekt har varken förr eller senare emigrerat. De flesta kom från Hälsingland där Erik Jansson hade sitt tacksammaste verksamhetsfält. Andra
kom från Dalarna, Jämtland, Medelpad, Gästrikland, Uppland och
Västmanland. Från socknar inom vår kommun utvandrade sammanlagt
92 erikjansare: 57 från Österunda och 35 från Torstuna.
Men vad var det som drev dem att emigrera till Nordamerika? I den här
1
första och inledande artikeln beskriver vi det religiösa klimat som rådde i
Sverige under början av 1800-talet och förhållanden som kom att
påverka Erik Janssons inställning till kyrkan och hans roll som predikant
och sektbildare.
Avsikten med erikjansarnas emigration till den amerikanska prärien i
Illinois var främst att finna en religiös fristad där de kunde odla
marken och vara självförsörjande. Förebilden var Gamla testamentets berättelse om utvandringen till Kanaans land. Men erikjansarnas
emigration var också en flykt från fattigdom i svårbrukade svenska
hembygdsmarker.
Kyrkans makt över människorna
Konventikelplakatet
I januari 1726 antog Kungl Maj:t det så kallade Konventikelplakatet,
en lag som förbjöd bönemöten i hemmen (konventiklar), med
undantag för familjeandakter. Lagen kom till för att slå vakt om den
"enhet i religionen", som kyrkan ansåg var nödvändig för samhällets
fortbestånd och riktade sig främst mot den framväxande pietistiska
och herrnhutiska väckelse (se faktaruta) som nått landet genom
bland annat hemvändande karoliner, som omvänts under sin
fångenskap utomlands. Under 1800-talet användes konventikelplakatet också mot den framväxande frikyrkorörelsen.
Fritänkande ”läsare”
I och med att fler och fler lärde sig att läsa kunde vanligt folk själva
tolka bibelns texter och ta ställning i trosfrågor. En svensk översättning av Bibeln hade visserligen funnits sedan Gustav Vasas dagar,
men då var det nästan bara prästerna och överklassen som kunde
läsa. Nu började människor att samlas i hemmen för bibelläsning och
bön. Lekmän, alltså personer som inte var präster, började dessutom
att predika, dela ut nattvard och döpa. Detta var klara brott mot
konventikelplakatet och bestraffades hårt. Det fick till exempel
Fredrik Olaus Nilsson uppleva när han 1848 bildat Sveriges första
baptistförsamling och förrättat vuxendop i Vallersvik söder om
Göteborg. Året efter landsförvisades han.
Konventikelplakatet drabbade också Erik Jansson och hans
anhängare, som vid flera tillfällen bötfälldes och hotades med
landsförvisning.
Hårda straff
Enligt lagtexten bestraffades brott mot konventikelplakatet med böter
eller, i brist på pengar, fängelse:
”… första gången böta Twåhundrade daler Silfvermynt, eller Fjorton
dagars fängelse på watn och bröd
andra gången Fyrahundrade daler Silfvermynt, eller Tre weckors
fängelse på watn och bröd.
Men kommer han tridie gången igen, skall han på Twenne åhr
Riket förwisas.
I lika måtto skola de, som sig till sådane Sammankomster inställa,
2
hwar för sig första gången böta Fyratio marck Silfvermynt, andra
gången dubbelt och tredie gången Fyradubbelt”.
I dagens penningvärde motsvarar 200 daler silvermynt ca 30 000
kronor och 40 mark silvermynt ca 1 500 kronor. Fängelse med
”vatten och bröd” var det juridiska begreppet för ett fängelsestraff
med svältning av fången. Vid längre straff var det givetvis förenat
med en påtaglig – och medveten – fara för fångens liv och hälsa.
Straffet avskaffades i Sverige först 1884.
Undantag av ekonomiska skäl
Under 1700-talet tillkom vissa friheter för utländska trosbekännare att
utöva sin religion i avskildhet. Inte för att öka religionsfriheten, utan
därför att utländsk arbetskraft helt enkelt var nödvändig för vårt lands
ekonomiska utveckling. 1741 gavs begränsad religionsfrihet för
utlänningar som var reformerta, till exempel anhängare till Calvin och
Zwingli och anglikaner, anhängare till den Anglikanska kyrkan under
ärkebiskopen av Canterbury, som kom till redan 1534 då Henrik VIII
bröt med påven.
Protester mot konventikelplakatet
Från 1840-talet och framåt ställdes ökade krav på att avskaffa
konventikelplakatet. Frågan behandlades vid flera riksdagar, men
först i oktober 1858 upphävdes plakatet och en ny, något mildare lag
antogs som tillät sammankomster utan ledning av präst, men särskilt
tillstånd krävdes och man fick inte samlas under gudstjänsttid. Tio år
senare, 1868, ändrades också detta och sammankomster kunde
hållas under gudstjänsttid, men bara om de inte hölls så nära kyrkan
att de ”störde den allmänna ordningen”.
Dissenter-lagarna
Flera förhållanden samverkade till att sprida frikyrkornas syn på
individers och församlingars frihet i Sverige. Liberalismen och
industrialismen var några orsaker, liksom resandet och handeln med
andra länder. Väckelserörelsen blev efter hand en så stark samhällskraft att den inte kunde stoppas … Dissenterlagen 1860 (av latinets
dissentire, ”vara av olika mening”) godkände att svenska medborgare
fick lämna statskyrkan, Svenska kyrkan, under förutsättning att de
gick med i ett annat, officiellt godkänt, samfund. Straffet för att
konvertera (av latinets convertere, "vända om", alltså ”byta tro”) hade
tidigare varit landsförvisning.
1870 fick icke-protestantiska trosbekännare rätt att bli statstjänstemän och riksdagsmän, men bara medlemmar av Svenska kyrkan
kunde till exempel bli lärare, sjuksköterskor eller regeringsmedlemmar. En ny Dissenterlag 1873 gjorde det möjligt att konvertera till
katolicismen. Om föräldrarna tillhörde olika kristna trosbekännelser
fick de själva välja vilken tro barnen skulle uppfostras i. Men det var
fortfarande olagligt att inte tillhöra ett av staten godkänt samfund.
1876 blev Metodistkyrkan det första trossamfund som fick rättighet
att döpa, viga och begrava sina anhängare.
3
Religionsfrihet?
Först genom 1951 års religionsfrihetslag fick svenska medborgare
rätt att gå ur Svenska kyrkan utan att behöva gå med i ett annat av
staten godkänt samfund och det dröjde till år 2000 innan kyrkan
skiljdes från staten. Innan dess var det regeringen som bestämde
vem som skulle leda Svenska kyrkan. Fortfarande är kyrkan statligt
reglerad. Enligt lagen måste till exempel kungen tro på Gud, och
dessutom tro på den ”rena evangeliska läran”, alltså tillhöra Svenska
kyrkan.
På flykt för sin tros skull
Religiös fristad
Många så kallade ”fritänkare” eller ”läsare” vägrade att finna sig i
konventikelplakatets andliga tvångströja och föredrog att utvandra.
Trots att lagen stegvis reformerades fortsatte fritänkare att lämna
landet.
Sammanlagt emigrerade 147 personer under åren 1846-99 från
socknarna och staden i nuvarande Enköpings kommun. Av dem var
92 erikjansare, 41 mormoner, 6 baptister, 4 metodister och 4 tillhörde
en finsk frikyrkorörelse.
År
1846
1846
1863-64
1872
1872
1881
1882
1882-85
1885
1883-91
1888
1889-92
1899
församling
Torstuna
Österunda
Altuna
Kulla
Långtora
Torstuna
Kulla
Österunda
Bred
Långtora
Kungs-Husby
Frösthult
Enköpings stad
Summa
samfund/sekt
erikjansare
erikjansare
mormon
baptist
mormon
baptist
metodist
baptist
baptist
mormon
mormon
mormon
finsk frikyrkorörelse
antal
35
57
8
2
1
1
4
2
1
8
5
19
4
147
I nästa artikel
Vem var egentligen den där Erik Jansson? Vilka händelser och
personer påverkade honom till att vilja börja predika?
Håkan Wall
Tecken med blankslag.
Serietext:
2 760
Ingresstext:
694
Brödtext:
6 562
Faktarutor: 1 649
Bildtexter:
952
Totalt:
12 617
mindre grad
större grad
normal grad
mindre grad
mindre grad
/3 bilder med bildtexter och 1 faktaruta på nästa sida/
4
Pietismen
Uppstod under slutet av 1600-talet som en väckelserörelse inom tysk lutherdom. Namnet kommer från
latinets pietas som betyder ”fromhet”. Pietisterna
ansåg att Luther inte hade fullföljt reformationen. De
betonade hjärtats tro och den personliga upplevelsen
av Gud. Deras förkunnelse utgick därför mer från
den enskildes känsla än intellekt. Under åren 172627 spreds pietismen i Stockholm av den tyske läkaren Johann Dippel. Konventikelplakatet stämplade
hans verksamhet som samhällsfarlig och Dippel
landsförvisades 1728.
Herrnhutismen
Uppstod under 1720-talet kring greve Nikolaus von
Zinzendorf i staden Herrnhut i Sachsen som gav
skydd åt präster inom den romerskt-katolska kyrkan
som försökte leva i enlighet med evangeliet. De
kallades Brödraförsamlingen, och kritiserade präster
som såg mer till eget välbefinnande än till det själsliga arbete som bibeln föreskriver. I Sverige påverkade herrnhutismen både lekmän och präster. En av
de ledande var kyrkoherden i Stockholm, Anders
Rutström (1721-72), som avsattes och landsförvisades 1756.
Det rätta hjärteförhållandet
Viktigast för pietismen och herrnhutismen var det
rätta hjärteförhållandet till Jesus, den känslomässiga
upplevelsen av Kristi lidande och glädjen över försoningen i Kristi blod.
Präster som var påverkade av pietismen eller herrnhutismen hade inget emot att församlingsmedlemmar höll möten i hemmen, så kallade konventiklar.
De betonade bibelns betydelse och höll sig med en
sträng etik. Bland dem fanns både separatister,
alltså de som ville bilda egna församlingar med enbart omvända, och sådana som menade att församlingarna måste stanna kvar inom majoritetskyrkan.
Kungl. Maj:ts förbud af den 12 januari I726 angående
de olofliga sammankomster, hvilka uti enskilda hus till
en särskild ocb enkannerlig gudstjänst förrättande
anställas samt deras straff, som därmed beträdas.
Den svenska pietismens främste martyr
blev Thomas Leopold. 1728 dömdes han
i Lund till fängelse och sattes ”på fästning”. Leopold var då 35 år. Trots regelbundna övertalningsförsök vägrade han
att göra avbön. De präster som samtalade med honom beskriver fången som
vänlig, ödmjuk och vältalig, men då trosläran kom på tal ”blev han vansinnig,
.ropade och utstötte obegripliga lärouppfattningar”. Leopold dog på Bohus fästning 1771, 77 år gammal och efter 43 år i
fängelse. Leopolds karga cell i Bohus
fästning finns kvar än i dag och visas
under sommarhalvåret.
I och med att fler och fler lärde sig att läsa kunde vanligt folk själva tolka bibelns
texter och ta ställning i trosfrågor. Allt fler började samlas i hemmen för bibelläsning och bön.
.
5