Den stora utvandringen
Erik Jansson och erikjansarna Erik Jansson föddes1808 i Biskopskulla inom nuvarande Enköpings kommun. Han var en karismatisk predikant som började sin förkunnarverksamhet i Torstuna och Österunda socknar. Hösten 1844 skapade han en egen, pietistiskt inspirerad religiös sekt. Medlemmarna, som kallades ”erikjansare”, samlades i varandras hem för bön och andakt och bröt därmed mot det konventikelplakat som sedan 1726 förbjöd religiösa sammankomster utan medverkan av en präst. För detta jagades Erik Jansson av myndigheterna och många erikjansare förföljdes och misshandlades. 1846 sålde de allt de ägde för att följa Jansson till Nordamerika där de i Illinois skapade en nybyggarkoloni, som fick namnet Bishop Hill efter Janssons födelsesocken. Där härskade Jansson oinskränkt över 1 200 anhängare tills han mördades i maj 1850 på grund av en kärleksaffär där hans kusin från Österunda, Lotta Jansdotter, var inblandad. På grund av inre stridigheter och ekonomiska oegentligheter upplöstes Bishop Hill-kolonin 1861. I Håkan Walls artikelserie om Erik Jansson och erikjansarnas öden och äventyr i Sverige och USA finns mycket spänning och dramatik. Här berättas om Janssons utveckling till predikant, om hans lära och förkunnelse, om hemliga religiösa sammankomster och bokbål samt om Janssons förslagenhet att undkomma kronolänsmän och uppbåd. Här berättas också om erikjansarnas vådliga sjöfärder 1846 med tio skepp över Atlanten där 170 erikjansare dog av sjukdom, olyckor och när hela skepp förliste, om ankomsten till New York, den besvärliga resan till Illinois prärie och hur man byggde upp Bishop Hill. Trots inre stridigheter utförde de svenska kolonisatörerna storverk. De var duktiga jordbrukare och visste hur man sköter boskap. De var också skickliga hantverkare och driftiga handelsmän och reste över stora delar av Nordamerika för att sälja sina varor. För att öka kolonins inkomster deltog många erikjansare i den stora guldruschen i Kalifornien 1848-55. En del av dem var med i det mexikansk-amerikanska kriget 1846-48 och många av dem skapade en egen pluton, som stred på nordstatarnas sida i amerikanska inbördeskriget 1861-65. Genom sina brev hem fick erikjansarna också andra svenskar att bli intresserade av Nordamerika, ”ett land likt himmelriket”, och kom på så sätt att inspirera till den kommande kraftiga emigrationen till Nordamerika. Emigrationsintresset i Sverige stärktes av den stora publiciteten Janssons framgångsrika kolonibygge i Bishop Hill fick i många tidningar. Serien avslutas med två artiklar som berättar vad som hände med ättlingarna till Erik Jansson och de 92 erikjansare som emigrerade från Torstuna och Österunda. Hur gick det för dem och deras barn, barnbarn osv fram till dagens efterlevande släktingar i USA? Erik Jansson 1808-1850 Artikel 1. Sveriges största kollektiva massutvandring 2. Erik Janssons uppväxt och första predikningar 3. ”Vetemjöls-Jesus” i Hälsingland 4. Profet och sektbildare 5. Jagad, förföljd och misshandlad 6. Erikjansarna i Torstuna och Österunda 7. Emigrationen till Nordamerika 8. Resan över Atlanten 9. Bishop Hill – den svenska kolonin på prärien 10. Mordet på Erik Jansson, guldrusch, krig och kolonins upplösning 11. Erik Janssons ättlingar i USA 12. USA-ättlingar till erikjansare från Torstuna och Österunda 1. Sveriges största kollektiva massutvandring Under åren 1846-54 utvandrade omkring 1 500 erikjansare i större och mindre grupper från Sverige till Illinois i Nordamerika där de grundade kolonin Bishop Hill. Så många personer från en och samma religiösa sekt har varken förr eller senare emigrerat. De flesta kom från Hälsingland där Erik Jansson hade sitt tacksammaste verksamhetsfält. Andra kom från Dalarna, Jämtland, Medelpad, Gästrikland, Uppland och Västmanland. Från socknar inom vår kommun utvandrade sammanlagt 92 erikjansare: 57 från Österunda och 35 från Torstuna. Men vad var det som drev dem att emigrera till Nordamerika? I den här 1 första och inledande artikeln beskriver vi det religiösa klimat som rådde i Sverige under början av 1800-talet och förhållanden som kom att påverka Erik Janssons inställning till kyrkan och hans roll som predikant och sektbildare. Avsikten med erikjansarnas emigration till den amerikanska prärien i Illinois var främst att finna en religiös fristad där de kunde odla marken och vara självförsörjande. Förebilden var Gamla testamentets berättelse om utvandringen till Kanaans land. Men erikjansarnas emigration var också en flykt från fattigdom i svårbrukade svenska hembygdsmarker. Kyrkans makt över människorna Konventikelplakatet I januari 1726 antog Kungl Maj:t det så kallade Konventikelplakatet, en lag som förbjöd bönemöten i hemmen (konventiklar), med undantag för familjeandakter. Lagen kom till för att slå vakt om den "enhet i religionen", som kyrkan ansåg var nödvändig för samhällets fortbestånd och riktade sig främst mot den framväxande pietistiska och herrnhutiska väckelse (se faktaruta) som nått landet genom bland annat hemvändande karoliner, som omvänts under sin fångenskap utomlands. Under 1800-talet användes konventikelplakatet också mot den framväxande frikyrkorörelsen. Fritänkande ”läsare” I och med att fler och fler lärde sig att läsa kunde vanligt folk själva tolka bibelns texter och ta ställning i trosfrågor. En svensk översättning av Bibeln hade visserligen funnits sedan Gustav Vasas dagar, men då var det nästan bara prästerna och överklassen som kunde läsa. Nu började människor att samlas i hemmen för bibelläsning och bön. Lekmän, alltså personer som inte var präster, började dessutom att predika, dela ut nattvard och döpa. Detta var klara brott mot konventikelplakatet och bestraffades hårt. Det fick till exempel Fredrik Olaus Nilsson uppleva när han 1848 bildat Sveriges första baptistförsamling och förrättat vuxendop i Vallersvik söder om Göteborg. Året efter landsförvisades han. Konventikelplakatet drabbade också Erik Jansson och hans anhängare, som vid flera tillfällen bötfälldes och hotades med landsförvisning. Hårda straff Enligt lagtexten bestraffades brott mot konventikelplakatet med böter eller, i brist på pengar, fängelse: ”… första gången böta Twåhundrade daler Silfvermynt, eller Fjorton dagars fängelse på watn och bröd andra gången Fyrahundrade daler Silfvermynt, eller Tre weckors fängelse på watn och bröd. Men kommer han tridie gången igen, skall han på Twenne åhr Riket förwisas. I lika måtto skola de, som sig till sådane Sammankomster inställa, 2 hwar för sig första gången böta Fyratio marck Silfvermynt, andra gången dubbelt och tredie gången Fyradubbelt”. I dagens penningvärde motsvarar 200 daler silvermynt ca 30 000 kronor och 40 mark silvermynt ca 1 500 kronor. Fängelse med ”vatten och bröd” var det juridiska begreppet för ett fängelsestraff med svältning av fången. Vid längre straff var det givetvis förenat med en påtaglig – och medveten – fara för fångens liv och hälsa. Straffet avskaffades i Sverige först 1884. Undantag av ekonomiska skäl Under 1700-talet tillkom vissa friheter för utländska trosbekännare att utöva sin religion i avskildhet. Inte för att öka religionsfriheten, utan därför att utländsk arbetskraft helt enkelt var nödvändig för vårt lands ekonomiska utveckling. 1741 gavs begränsad religionsfrihet för utlänningar som var reformerta, till exempel anhängare till Calvin och Zwingli och anglikaner, anhängare till den Anglikanska kyrkan under ärkebiskopen av Canterbury, som kom till redan 1534 då Henrik VIII bröt med påven. Protester mot konventikelplakatet Från 1840-talet och framåt ställdes ökade krav på att avskaffa konventikelplakatet. Frågan behandlades vid flera riksdagar, men först i oktober 1858 upphävdes plakatet och en ny, något mildare lag antogs som tillät sammankomster utan ledning av präst, men särskilt tillstånd krävdes och man fick inte samlas under gudstjänsttid. Tio år senare, 1868, ändrades också detta och sammankomster kunde hållas under gudstjänsttid, men bara om de inte hölls så nära kyrkan att de ”störde den allmänna ordningen”. Dissenter-lagarna Flera förhållanden samverkade till att sprida frikyrkornas syn på individers och församlingars frihet i Sverige. Liberalismen och industrialismen var några orsaker, liksom resandet och handeln med andra länder. Väckelserörelsen blev efter hand en så stark samhällskraft att den inte kunde stoppas … Dissenterlagen 1860 (av latinets dissentire, ”vara av olika mening”) godkände att svenska medborgare fick lämna statskyrkan, Svenska kyrkan, under förutsättning att de gick med i ett annat, officiellt godkänt, samfund. Straffet för att konvertera (av latinets convertere, "vända om", alltså ”byta tro”) hade tidigare varit landsförvisning. 1870 fick icke-protestantiska trosbekännare rätt att bli statstjänstemän och riksdagsmän, men bara medlemmar av Svenska kyrkan kunde till exempel bli lärare, sjuksköterskor eller regeringsmedlemmar. En ny Dissenterlag 1873 gjorde det möjligt att konvertera till katolicismen. Om föräldrarna tillhörde olika kristna trosbekännelser fick de själva välja vilken tro barnen skulle uppfostras i. Men det var fortfarande olagligt att inte tillhöra ett av staten godkänt samfund. 1876 blev Metodistkyrkan det första trossamfund som fick rättighet att döpa, viga och begrava sina anhängare. 3 Religionsfrihet? Först genom 1951 års religionsfrihetslag fick svenska medborgare rätt att gå ur Svenska kyrkan utan att behöva gå med i ett annat av staten godkänt samfund och det dröjde till år 2000 innan kyrkan skiljdes från staten. Innan dess var det regeringen som bestämde vem som skulle leda Svenska kyrkan. Fortfarande är kyrkan statligt reglerad. Enligt lagen måste till exempel kungen tro på Gud, och dessutom tro på den ”rena evangeliska läran”, alltså tillhöra Svenska kyrkan. På flykt för sin tros skull Religiös fristad Många så kallade ”fritänkare” eller ”läsare” vägrade att finna sig i konventikelplakatets andliga tvångströja och föredrog att utvandra. Trots att lagen stegvis reformerades fortsatte fritänkare att lämna landet. Sammanlagt emigrerade 147 personer under åren 1846-99 från socknarna och staden i nuvarande Enköpings kommun. Av dem var 92 erikjansare, 41 mormoner, 6 baptister, 4 metodister och 4 tillhörde en finsk frikyrkorörelse. År 1846 1846 1863-64 1872 1872 1881 1882 1882-85 1885 1883-91 1888 1889-92 1899 församling Torstuna Österunda Altuna Kulla Långtora Torstuna Kulla Österunda Bred Långtora Kungs-Husby Frösthult Enköpings stad Summa samfund/sekt erikjansare erikjansare mormon baptist mormon baptist metodist baptist baptist mormon mormon mormon finsk frikyrkorörelse antal 35 57 8 2 1 1 4 2 1 8 5 19 4 147 I nästa artikel Vem var egentligen den där Erik Jansson? Vilka händelser och personer påverkade honom till att vilja börja predika? Håkan Wall Tecken med blankslag. Serietext: 2 760 Ingresstext: 694 Brödtext: 6 562 Faktarutor: 1 649 Bildtexter: 952 Totalt: 12 617 mindre grad större grad normal grad mindre grad mindre grad /3 bilder med bildtexter och 1 faktaruta på nästa sida/ 4 Pietismen Uppstod under slutet av 1600-talet som en väckelserörelse inom tysk lutherdom. Namnet kommer från latinets pietas som betyder ”fromhet”. Pietisterna ansåg att Luther inte hade fullföljt reformationen. De betonade hjärtats tro och den personliga upplevelsen av Gud. Deras förkunnelse utgick därför mer från den enskildes känsla än intellekt. Under åren 172627 spreds pietismen i Stockholm av den tyske läkaren Johann Dippel. Konventikelplakatet stämplade hans verksamhet som samhällsfarlig och Dippel landsförvisades 1728. Herrnhutismen Uppstod under 1720-talet kring greve Nikolaus von Zinzendorf i staden Herrnhut i Sachsen som gav skydd åt präster inom den romerskt-katolska kyrkan som försökte leva i enlighet med evangeliet. De kallades Brödraförsamlingen, och kritiserade präster som såg mer till eget välbefinnande än till det själsliga arbete som bibeln föreskriver. I Sverige påverkade herrnhutismen både lekmän och präster. En av de ledande var kyrkoherden i Stockholm, Anders Rutström (1721-72), som avsattes och landsförvisades 1756. Det rätta hjärteförhållandet Viktigast för pietismen och herrnhutismen var det rätta hjärteförhållandet till Jesus, den känslomässiga upplevelsen av Kristi lidande och glädjen över försoningen i Kristi blod. Präster som var påverkade av pietismen eller herrnhutismen hade inget emot att församlingsmedlemmar höll möten i hemmen, så kallade konventiklar. De betonade bibelns betydelse och höll sig med en sträng etik. Bland dem fanns både separatister, alltså de som ville bilda egna församlingar med enbart omvända, och sådana som menade att församlingarna måste stanna kvar inom majoritetskyrkan. Kungl. Maj:ts förbud af den 12 januari I726 angående de olofliga sammankomster, hvilka uti enskilda hus till en särskild ocb enkannerlig gudstjänst förrättande anställas samt deras straff, som därmed beträdas. Den svenska pietismens främste martyr blev Thomas Leopold. 1728 dömdes han i Lund till fängelse och sattes ”på fästning”. Leopold var då 35 år. Trots regelbundna övertalningsförsök vägrade han att göra avbön. De präster som samtalade med honom beskriver fången som vänlig, ödmjuk och vältalig, men då trosläran kom på tal ”blev han vansinnig, .ropade och utstötte obegripliga lärouppfattningar”. Leopold dog på Bohus fästning 1771, 77 år gammal och efter 43 år i fängelse. Leopolds karga cell i Bohus fästning finns kvar än i dag och visas under sommarhalvåret. I och med att fler och fler lärde sig att läsa kunde vanligt folk själva tolka bibelns texter och ta ställning i trosfrågor. Allt fler började samlas i hemmen för bibelläsning och bön. . 5
© Copyright 2024