Murklor – lömska läckerheter

Nya Åland
14|NATURLIGTVIS
Fredag 24 April 2015
STENMURKLA Som en liten rödbrun hjärna kommer svampen upp ur marken.
Murklor – lömska läckerheter
Det är märkligt – bara under veckan som har
gått, har jag haft flera samtal om murklor.
De flesta handlar om huruvida man kan äta
murklor eller inte, eller om hur man ska behandla dem. Nu kan man dock med lite tur hitta både
toppmurklor och stenmurklor. De flesta murklor
kräver att man förväller dem minst två gånger.
Stenmurklan (Gyromitra
esculenta) påminner lite om
en liten rödbrun hjärna, där
den växer upp ur marken
längs stigar, på kalhyggen
och beten.
Svampen innehåller ämnet gyromitrin, som i kroppen bryts ned till giftiga
ämnen, bland annat metylhydrazin. Som rå är svampen mycket giftig och om
man äter en enda svamp
kan det leda till döden.
Halten av gift i svampen
varierar kraftigt enligt växtplats men genom att förvälla svampen två gånger
minskar man enligt svenska
livsmedelsverket mängden
gift till 6–15 procent av
det ursprungliga. Finska
livsmedelsverket menar att
man med rätt förvällning
kan minska gifthalten så
gott som fullständigt.
Motståndskraften mot giftet varierar uppenbarligen
från person till person och
från gång till gång.
De första förgiftningssymptomen, med trötthet, huvudvärk, magvärk,
yrsel, illamående, ideliga
kräkningar och ibland vatten- eller blodinnehållande
avföring, uppträder 5–12
timmar efter att man ätit av
svampen. Ett allvarligare
tillstånd med neurologiska
symptom kan uppträda senare och eventuellt leda till
döden genom andningssvårigheter. Sådana dödsfall är ovanliga, men giftet
påverkar också arvsmassan
och kan försämra fortplantningsförmågan, åtminstone
under förtäring under graviditet.
Det verkar vara entydigt
att giftet kan förorsaka cancer. Kunskapen om orsakssambanden är dock bristfällig.
Biskopsmössa eller brun
hattmurkla (Gyromitra infula) är en svamp som man
hittar på hösten.
Fram till 1970-talet an-
TOPPMURKLA Denna svamp kan svårligen förväxlas med
andra svampar.
sågs den vara en god matsvamp som inte behövde
avkokning men numera rekommenderas att den inte
ska ätas eftersom den liksom alla arter i släktet Gyromitra innehåller mer
eller mindre av giftet
gyromitrin. Dessutom
förväxlas den lätt med
andra svampar. Biskopsmössorna anses dessutom av
många vara ganska smaklösa.
Biskopsmössan kan
lätt förväxlas lätt med
den giftigare
svampen lömsk
biskopsmössa (Gyromitra
ambigua), även kallad
giftig hattmurkla eller storsporig biskopsmössa.
Toppmurklan (Morchella
elata) är en art av svampar i familjen Morchellaceae.
Den påträffas under våren, mest i maj,
på
varierande
platser,
men
gärna på kalkrik mark. Ibland kan toppmurklan dyka
upp i rabatter
med barkjord.
Hattarna
kan
variera i utse-
BISKOPSMÖSSA Denna svamp dyker upp på hösten.
ende, allt från avlånga med
topp till nästan runda. Smak
och doft är mild och svampen beskrivs som läcker i
svampböcker.
Intresset för toppmurklor
har ökat sedan stenmurklor
inte längre anses vara säkra
matsvampar ens efter avkokning. Toppmurklor be-
höver normalt inte förvällas
innan de äts, men man kan
göra det för säkerhets skull
om inte annat för att undvika förväxlingsrisken med
andra murklor.
Text och foto: Ralf Carlsson
[email protected]