FÖRFATTARE
Revansch! 2015:3 • Årgång 35 • Pris 45 kr • Utges av RSMH FÖRFATTAREN SUSANNA ALAKOSKI: ”Bryt tystnaden inför någon du litar på” TEMA: 20 ÅR MED PSYKIATRIREFORMEN Vad har den skapat – bagladies eller bättre stöd? + Allt om årets kongress! REDAKTÖREN HAR ORDET Goda exempel efterlyses! Revansch! utkommer med fem nummer per år och ges ut av Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH. Adress: Revansch!, Instrumentvägen 10, 126 53 Hägersten Telefon: 08-12 00 80 40 E-post: [email protected] Hemsida: www.rsmh.se Chefredaktör: Anna Langseth, 08-12 00 80 44 Medarbetare: Kim Svensén Redaktionsråd: Marika Sellgren, Erik Rodenborg, Paulina Tarabczynska, Jan-Olof Forsén, Åke Nilsson. Ansvarig utgivare: Jimmie Trevett Medlems- och prenumerationsärenden: Marianne Uddenberg, 08-12 00 80 47 Prenumerationspris: 195 kr/år Plusgiro: PG 40 62 92 -3 Eller gratis som medlem i RSMH Annonser: Anna Langseth, 08-12 00 80 44 Layout: Malin Ringsby Omslagsfoto: Sara Mac Key Tryck: Trydells, Laholm 2014 ISSN: 0283-7587 För ej beställt material ansvaras inte. Den som sänder icke beställt material till tidningen förutsätts medge publicering i den tryckta tidningen och elektronisk lagring på internet. Frilansare som säljer material till tidningen förutsätts medge publicering i den tryckta tidningen och elektronisk lagring på internet. Avtalat arvode omfattar både publicering i tidningen och elektronisk lagring på internet. ................................................... UTGIVNING 2015 Nr 4. 28 september. Nr 5: 30 november. det här numret har temat Psykiatrireformen – en reform som ofta har beskyllts för att försämra villkoren för dem som mår sämst. Men mycket av dess innehåll har faktiskt lett till stöd som är bra. Utan den hade det sannolikt inte funnits boendestöd, personliga ombud och case managers. Och det finns verksamheter där avsikterna med psykiatrireformen tycks fortleva, trots ekonomiska kriser och brist på skattepengar, till exempel Solkraft i Skellefteå och Bruk för alla. Hos dem ges personer med svårare psykisk ohälsa möjlighet till arbete och lyckas därmed ofta också återhämta sig (läs mer på sid 20–21). med stödet är samtidigt otillräckligt på många håll. I rapporten ”Psykisk Funktionsnedsättning och kommunikation” som har gjorts av Kungliga Tekniska Högskolan, KTH, och Funka.nu i samarbete med RSMH, nämns att en person med psykisk funktionsnedsättning kan ha 100 möten per år med olika myndigheter och samhällsinstanser, allt från kronofogden, bostadsföretaget, skatteverket, en mängd olika personer inom psykiatrin och socialtjänst. Dessa pratar sällan med varandra, utan den som ska se till att insatserna samordnas, är du själv – samtidigt som du alltså har psykisk funktionsnedsättning. Det är ju uppenbart att det ställs orimliga krav. Det saknas respekt för att psykiska funktionsnedsättningar kan vara minst lika utestängande som fysiska funktionsnedsättningar, om inte mer. Och det tycks finnas en stor okunskap om att ens psykiatriska behov egentligen är oskiljaktigt från ens sociala omgivning. Är du ensam och arbetslös så skulle vem som helst må sämre. men det finns också möjligheter. Har du ett bra boende, ett självklart sammanhang i form av till exempel ett arbete och en ekonomi så att du kan ta en fika med vänner eller hälsa på släktingar i en annan stad – så mår du bättre. Samhället vinner säkerligen ekonomiskt på att satsa tidigt på att hjälpa personer med psykisk ohälsa, så att de slipper må sämre och sämre och kanske till och med hamna i hemlöshet. känner du till fler verksamheter där stödet fungerar bra? Eller någon kommun som är ovanligt duktiga på att stötta personer med psykiska funktionsnedsättningar? Hör i så fall gärna av dig! Det känns viktigt att uppmärksamma de goda exemplen så att de kan bli fler. Anna Langseth Chefredaktör på Revansch ANNONS K U LT U ISLAND BÄLTAR INTE Prykiatrin försöker arbeta utan tvång Prenumerera på tidningen, www.socialpolitik.com 2 Revansch 2015:3 NR 1 l 8 mars 2015 R & SA MHÄ Samhället en tvivela ktig förä lder Aboriginer 4, 8, 25 s barn två ngsförfl yttas FN-krav: Inga bar 14 n i bälte och isolerin g 23 l PRIS: 79 KRONOR NO MOR E! LLE KORT OCH GOTT Motionslopp sätter fokus på funktionsnedsättningar i rad genomfördes ”Loppet för alla” i slutet av maj i Jönköping. Syftet var att uppmärksamma de hinder som personer med funktionsnedsättning stöter på i samhället. Riksförbundet Ungdom för Social hälsa, RUS, var en av arrangörerna tillsammans med andra ungdomsförbund inom funktionshinderrörelsen. För Paulina Tarabczynska, vice ordförande i RUS var det viktigt att alla skulle känna sig välkomna på loppet. – Många som har psykisk ohälsa känner sig annorlunda, och tvingas in i ensamhet. Men om man vet att det kommer människor som inte dömer dig är det större chans att du dyker upp på ett sådant här lopp, säger hon. för andra året INSÄNDARE: ”Det går att möta oss med respekt!” det som gör oss till kamrater på livets hårda stig är att vi bemöter alla vi träffar som en människa. En person med psykisk ohälsa är således ingen som tillhör en självklar grupp vars person ska bemötas på grund av problem. Någon med cancer är inte bara cancersjuk, utan först och främst människa. Låt oss då inse varur det mänskliga uppstår och förhålla oss till det. En sjuåring är sju år. Det kan vi se och förhålla oss till. En åttioåring är just så gammal som hon är och bör bemötas på grund av och i kraft av sin ålder. Inte på grund av eventuellt handikapp, ohälsa eller krämpor. Vi bemöter inte krämporna, vi bemöter personen. Så bör det vara även inom psykiatrin! Lis Lovén ”Om man vet att det kommer människor som inte dömer dig är det större chans att du dyker upp på ett sådant här lopp.” I samband med loppet ordnades en debatt med lokala politiker och musikuppträdanden. Elsa Persson Arrangörsgruppen med Paulina Tarabczynska i spetsen. Foto: Dante Fredriksson Kvar ligger något konstigt magiskt tänkande inom mitt inre. Att om man oroar sig för något så händer det inte.” Helena Isaksson på RSMHbloggen. Ny dokumentär om psykiskt funktionsnedsatta i dokumentären Skådespelaren Christopher Jarvis i dokumentären I väntan på ett liv. Foto: Håkan Pienowski I väntan på ett liv får vi möta skådespelarna i pjäsen Verandan, som alla har psykiskt funktionsnedsättning. Den tar upp överdödligheten för gruppen, ensamheten och striden för att komma in i samhället. Dokumentären visas i SVT den 15 juni, och finns efter det på SVT Play. Revansch 2015:3 3 Författaren Susanna Alakoski: ”Det går att vända skutan Susanna Alakoski Född: 1962 i Vasa, Finland. Uppvuxen i Ystad. Familj: Man och tre barn. Yrke: Författare, föreläsare och socionom. Har tidigare arbetat i fiskfabrik och varit pressekreterare åt Gudrun Schyman. Aktuell med: April i Anhörigsverige (Albert Bonniers förlag). Förutom sin egen levnadshistoria tar Susanna Alakoski i sin nya bok upp att forskning visar att många barn till missbrukare ofta har koncentrationssvårigheter och felaktigt får diagnosen ADHD. 4 Revansch 2015:3 Foto: Sara Mac Key innan man går under” Författaren Susanna Alakoski växte upp med beroendesjuka föräldrar. För att hantera den egna ångesten rusade hon fram genom livet och vågade aldrig stanna upp. När hon fyllde 40 år kraschade hon. Först efter ett och ett halvt år av gråtande började hon läka. Nu har hon skrivit en bok om hur det är att vara anhörig till personer med missbruk. 2006 debuterade susanna Alakoski med den hyllade romanen Svinalängorna som byggde på hennes egna erfarenheter från ett hem med alkoholism. I den nya boken April i Anhörigsverige tar hon sig an ämnet på nytt, den här gången i form av en dagbok. Där berättar hon om hur det är att vara ett barn som städar upp efter pappas fyllefester, går Luciatåg hos Länkarna och besöker en självmordsbenägen mamma på psykkliniken. Det är en smärtsam berättelse om rädslan för att förlora sina närmaste och om att våga lita på människor när man så många gånger har blivit sviken. – Jag levde med en stark oro och rädsla. Jag avvecklade mina egna behov, levde med skam, blev tyst och väldigt ledsen. Jag fick svårt med relationer eftersom jag var inställd på att jämt bli sviken. Men det går att läka. När vi läker kan alla ”dåliga sidor” utvecklas till fina och bra egenskaper, säger Susanna Alakoski. Hon menar att det är viktigt att prata om det här och önskar att skammen ska lyftas från alla dem som står missbrukare nära. När hon själv växte upp, var hon ständigt rädd för att föräldrarnas missbruk skulle komma ut. – Människor i aktivt missbruk gör dumma saker. De kör bil rattfulla, ramlar och somnar vid middagsbordet. De snubblar, säger elaka saker eller är gråtmilda. En del slåss, andra är pinsamma. Som anhörig skäms man för att en person man egentligen älskar beter sig fel eller illa. Jag tror att det är ”Oftast finns det möjlighet att komma ur svåra livslägen om man bara vågar nämna dem. När du väl har brutit tystnaden hamnar du på en resa.” svårt för både samhället och enskilda att tala om detta. Just därför är det nödvändigt att göra det. en av de vanligaste frågorna hon får när hon är ute och föreläser om sina böcker är ”hur klarade du dig?” Hur kommer det sig att hon trots sin uppväxt fick ett bra liv och blev en av Sveriges mest framgångsrika författare? – Det går att vända skutan innan man går under. Personligen var jag rädd för droger, det gav mig möjlighet att söka vägar på andra håll. Jag tror att jag ville leva, säger Susanna Alakoski. Att hon lyckades så bra beror även på andra faktorer: Ett samhällssystem med studielån som gjorde att hon kunde studera trots att hon saknade pengar, och att det på den tiden var relativt lätt att få jobb och bostad. – Jag tyckte om att läsa, det var också viktigt. Enskilda lärare har haft betydelse, liksom kollegor och vänner. Jag har säkert också varit talangfull och inte minst har jag arbetat hårt i många år för att få det liv jag har idag, säger Susanna Alakoski. Nu för tiden kan hon ”vila en smula, känna trygghet”, som hon skriver i boken. Men det har krävt flera år av terapi. personer med missbruksproblematik lider av psykisk ohälsa. Det kan ta sig olika former, som ångest, depression eller posttraumatisk många anhöriga till stress. Andra får koncentrationssvårigheter. Susanna Alakoski menar att det kanske inte är så konstigt om man lever med en ständig oro för sina nära och kära. I boken tar hon upp Frid Hansens forskning som visar att många barn till missbrukande föräldrar felaktigt får diagnosen ADHD, för att de har svårt att koncentrera sig i skolan. Susanna Alakoski hade själv flera symptom på stress och ångest. I många år var hon i ständig rörelse och vågade aldrig stanna upp. Så fort hon satte sig ner och vilade kom tankarna på det som gjorde ont. I boken skriver hon: ”Utåt sett är Susanna en duktig flicka. Men hon springer och springer. Den döende klamrar sig fast på hennes rygg i hopp om att undkomma. Under fötterna rullar asfalt, gräs, grus.” I dag säger hon att den ständiga rörelsen var ett sätt att fly ångesten. Men man kan inte springa hur länge som helst. När Susanna Alakoski var 40 år kraschade hon. Hon beskriver det som att känslolivet kom i kapp, ”det gick inte att värja sig längre”. Susanna Alakoski lades in på Ersta sjukhus och blev kvar i tre veckor. Sedan grät hon varje dag i ett och halvt år. Först efter det kunde hon börja läka. att skriva om sina erfarenheter har varit viktiga delar i läkeprocessen. Att försöka förstå sina föräldrars situation och att dela med sig av sina erfarenheter till andra. Om hon ska ge ett råd till andra anhöriga så är det just det: att bryta tystnaden och berätta om det för någon man litar på. – Oftast finns det möjlighet att komma ur svåra livslägen om man bara vågar nämna dem. När du väl har brutit tystnaden hamnar du på en resa. Oroa dig inte i förväg över hur det kommer bli, ge dig bara ut på resan och se vart den tar dig. Pernilla Ahlsén Revansch 2015:3 5 NYHETER Psykiatrin följde Foto: Free Images / Danny de Bruyne Psykos vanligt bland unga som drogar Unga som drabbas av psykos och vårdas på slutenvård har dubblerats sedan 2005. En förklaring är droger, rapporterar SvD. Mer än 1 800 15-24 åringar fick en sådan diagnos 2013, enligt Socialstyrelsen. Nya råd gällande behandling av självskadebeteende Nu finns rekommendationer för hur psykiatrin ska bete sig mot patienter med självskadebeteende, framtagna av regeringen och SKL:s Nationella självskadeprojekt. Hård kritik mot aktivitetsersättning Myndigheten Riksrevisionen har granskat aktivitetsersättningen och är kritiska. Dels mot hur regeringen styr projektet, dels mot Försäkringskassan, som ska se till att ungdomarna får tillräckligt stöd. – Många av de som har ersättningen har psykiska sjukdomar och i allra värsta fall bara sitter hemma och gör ingenting. Det behövs någon form av påpuffning för att det ska bli något som i slutändan helst ska bli ett arbete, säger riksrevisor Margareta Åberg till TV4 Nyheterna. Riksrevisionen har kommit fram till att det saknas sysselsättning i perioder, särskilt för dem som står längst bort från arbetsmarknaden. De anser att regeringen måste bli bättre på att se till att insatserna samordnas samt att Försäkringskassan i högre grad följer upp de unga och ser till att de får stöd. 6 Revansch 2015:3 En ung man dog efter ett polisingripande på psykiatrin i Västerås. Men poliserna friades från skuld och vården väntade i över fem månader med att göra en lex Maria-anmälan. – Det är för sent, säger Ana Cica-Tiedermann, jurist på IVO. 2014 kallades polisen till vuxenpsykiatrin i Västerås för att en 28-årig patient, som tidigare beskrivits som en väldig lugn person, uppförde sig hotfullt. När polisen kom till platsen hade patienten stängts in i ett rum. Enligt Dagens Nyheter, som har tagit del av chefsåklagarens utredning över polisens agerande, gick polisen in med sköld och tryckte upp patienten mot en vägg. När 28-åringen gjorde motstånd använde poliserna olika former av ”trubbigt våld”. Bland annat utdelade de distraktionsslag mot mannens bakhuvud, höll för hans mun, sprejade honom med onsdagen den 10 december pepparsprej och gav betongslag mot vader och ryggslut. När polisen hade fått på mannen handfängsel hade han hjärtstillestånd och andades inte. Han fördes till intensiven där han senare avled efter att ha kvävts av sina egna spyor. Trots att poliserna var fem till antalet och använde olika former av våld mot den ensamme patienten, ansåg chefsåklagaren inte att polisen gjort något fel och beslutade sig för att inte väcka åtal. vad gäller sjukvårdens ansvar så har vårdgivaren skyldighet att göra en så kallad lex Maria-anmälan till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) om en händelse medfört eller hade kunnat medföra en allvarlig vårdskada. Anmälan ska göras direkt om det är en väldigt allvarlig händelse som kan riskera att drabba andra. Annars ska den lämnas till IVO senast inom två månader. Men för Landstinget Västmanland dröjde det fem och en halv månad. Även i år arrangerades en dag 10 oktober och 5 maj är numera stående datum för att belysa psykisk ohälsa. Foto: Siv Öberg NYHETER inte regelverket ”Jag kan inte lämna in en lex Maria-anmälan innan jag vet om det finns något att anmäla.” – Jag kan inte lämna in en lex Mariaanmälan innan jag vet om det finns något att anmäla. Vi har gjort en omfattande händelseanalys och det har tagit tid. Men alla inblandade fick skriva ner vad som hänt direkt efter händelsen, säger Tuula Wallsten, chefläkare. men på ivo konstaterar de att Landstinget Västmanland inte följt Socialstyrelsens föreskrift. – Det är för sent. Hela den interna utredningen ska vara klar inom två månader och de ska följa regelverket, säger Ana Cica-Tiedermann, avdelningsjurist på IVO, avdelning Mitt. Enligt henne händer det då och då att vården lämnar in anmälningar för sent, men IVO har inga möjligheter att ge sanktioner. Istället brukar de informera om regelverket när de är på inspektion. Och det behövs. För när Socialstyrelsen tittar på antalet allvarliga händelser som har antecknats i journalerna inom all typ av slutenvård och jämför med antalet inkomna lex Maria-anmälningar, visar det att sig att nästan bara hälften har rapporterats in till IVO, enligt Lägesrapport inom Patientsäkerhetområdet 2015. I den lex-Maria anmälan som nu är inskickad lyfts att psykiatrin kanske borde ha sett till att patienten sov bättre, samt att han eventuellt borde ha vårdats på en akutvårdsavdelning istället. Pernilla Ahlsén & Anna Langseth för att belysa psykisk ohälsa Över hela landet uppmärksammades psykisk ohälsa den 5 maj i år. I Falkenberg gick patienterna ut i en manifestation för att visa sitt missnöje mot de bristande resurserna inom psykiatrin. stress och återkommande depressioner. – När man mår dåligt behöver man få träffa samma läkare och bygga upp ett förtroende. Kontinuitet är viktigt. Men de senaste månaderna har de bytt personal tre gånger för mig, säger hon. organisationen hjärnkoll hade uppmanat till att prata om psykisk ohälsa den 5 maj, vilket ledde till manifestationer på flera ställen i landet. I Falkenberg samlades runt 50 patienter och anhöriga utanför entrén till den vuxenpsykiatriska mottagningen för att kräva mer resurser till psykiatrin. Efteråt hölls tal på torget. En av patienterna som deltog där var Inger Nilsson, som jobbat som förskolelärare men drabbats av posttraumatisk manifestationen var Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH, Autism och Aspergerförbundet, Fontänhuset, Attention, Hjärnkoll och Personligt ombud. Även förra året samlades folk i hela landet den 5 maj, och dagen är numera ett stående datum för att uppmärksamma psykisk ohälsa, tillsammans med World Mental Health day den 10 oktober. Torbjörn Svensson arrangörer bakom Ångest förhindrar valdeltagande En studie från SCB visar att personer med ängslan, oro eller ångest röstade i lägre grad vid 2014 års val jämfört med personer utan besvär. Valdeltagandet bland dessa var i riksdagsvalet 82 procent jämfört med 89 procent bland dem utan besvär. Motsvarande andelar i Europaparlamentsvalet var 43 procent jämfört med 54 procent. Foto: Free Images / Ramzi Hashisho Stress orsakar inte fetma Psykosocial stress har ofta ansetts vara bidragande faktor till fetma. Men en studie, PURE, som redovisades i International Journal of Obesity visade att permanent höga stressnivåer eller depression i sig inte orsakade fetma. Mer personal fick fler i arbete Socialtjänsten i Gävle kunde hjälpa flera personer som haft försörjningsstöd i många år att gå vidare till annan försörjning och få bättre livsvillkor. Detta tack vare personalförstärkningar såsom längre tid med klienterna, färre ärenden (nästan hälften jämfört med kollegorna), arbete i team och tätare kontakter med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Det uppger fackförbundet Vision som låtit revisionsoch rådgivningsföretaget PwC, göra en undersökning. Skulle alla kommuner i Sverige jobba likadant skulle de spara 600 miljoner kronor tillsammans, enligt dem. Revansch 2015:3 7 TEMA: 20 ÅR MED PSYKIATRIREFORMEN Psykiatrireformen Ofta blandas psykiatrireformen ihop med stängningen av mentalsjukhusen, men den processen började långt innan reformen genomfördes. 8 Revansch 2015:3 TEMA: 20 ÅR MED PSYKIATRIREFORMEN – vad hände sen? I år är det 20 år sedan psykiatrireformen genomfördes. Hur har det gått sedan dess? Vissa anser att effekten blev fler bagladies. Andra att levnadsförhållanden blev bättre för dem med svårast psykisk ohälsa tack vare nya former av stöd. Revansch fördjupar sig i ämnet. Text: Pernilla Ahlsén | Illustration: Maja K Zetterberg trädde i kraft 1995. Syftet var att bryta utanförskapet och erbjuda personer med svårare psykisk ohälsa stöd att integreras i samhället på ett bättre sätt. Arbetsträning, sysselsättning, öppenvård och flexibla boendeformer skulle ge brukarna bättre livskvalitet, men också öka inflytandet över den egna vården. Samtidigt tydliggjordes att ansvaret för boende och sysselsättning skulle ligga hos kommunerna. Det innebar att resurser flyttades till kommunerna och att det blev färre slutenvårdsplatser inom psykiatrin. Reformen kritiserades från flera håll. ”De svårt sjuka har fått det mycket sämre”, hävdade Sten Levander, professor i psykiatri och chefsöverläkare vid Universitetssjukhuset MAS i Malmö, i en intervju i Sydsvenskan tio år efter reformen. Han ansåg att personer med svår psykisk ohälsa åkte in och ut på överfulla akutavdelningar och att vi fick fler hemlösa som drev omkring på stan för att slutenvårdsplatserna inom psykiatrin blivit färre. Kritik riktades också mot att mindre pengar gick till forskning och specialistkunskap. den svenska psykiatrireformen men långt ifrån alla håller med om kritiken. Urban Markström som är docent i socialt arbete vid Umeå Universitet och forskar i konsekvenserna av psykiatrireformen, menar att den både var nödvändig och innebar en förbättring, eftersom de sociala insatserna i vården byggdes ut. – Tidigare fanns det ingen sammanhållen strategi för att hjälpa patienterna att leva ute i samhället. Tack vare reformen fick vi mer verksamhet för att öka målgruppens sysselsättning och olika former av boenden och boendestöd. Dessutom ingick ett ökat stöd till bland annat brukar- och anhörigorganisationerna i satsningarna. Ur det perspektivet var psykiatrireformen en framgång, säger han. kommunerna var olika väl förberedda och att reformen genomfördes i en lågkonjunktur då både kommuner och landsting genomförde stora besparingar. Men Urban Markströms studier visar ändå att de mellanstora kommunerna lyckades ganska väl. Däremot hade de största kommunerna problem med att koordinera verksamheten, medan de minsta hade svårt att rekrytera kompetent personal. – På så vis var reformen orättvis, framför allt mot brukare i de mindre kommunerna, säger Urban Markström. Örebro är ett exempel på en kommun där reformen var relativt framgångsrik. Det visar en studie vid Psykiatriskt forskningscentrum i Örebro. Intervjuer med 123 brukare sju problemet var att år efter reformen visade att 60 procent upplevde att de mådde bättre. 15 procent tyckte att deras tillstånd var oförändrat, medan en fjärdedel uppgav att de mådde sämre. Majoriteten levde ensamma i eget boende och en fjärdedel klarade sig helt utan kontakt med psykiatrin. debatten blandas psykiatrireformen ofta ihop med stängningen av mentalsjukhusen. De sista mentalsjukhusen stängde visserligen i samband med psykiatrireformens genomförande, men det var en process som påbörjades redan på 1980-talet. Reformen kom snarare till för att lösa de problem som uppstod när mentalsjukhusen stängde. Frågan är om psykiatrireformen hade kunnat genomföras på ett bättre sätt. Urban Markström tror inte det. – Det är svårt att se hur det hade kunnat göras annorlunda, med tanke på den kunskap och de utgångspunkter man hade då. Men det är klart att man borde ha förberett kommunerna bättre på det nya ansvaret och satsat mer på en långsiktig kompetens- och verksamhetsutveckling. Man borde också ha strävat efter bättre balans mellan slutenvårdsplatser och sociala insatser. I vissa fall sparades det in för mycket på psykiatrin. i den offentliga Revansch 2015:3 9 TEMA: 20 ÅR MED PSYKIATRIREFORMEN På 70-talet var det många som protesterade mot mentalsjukhusen. ”Lägg inte in alla med problem” står det Foto: Helena Frykstrand på skylten bredvid aktivisten från RSMH. Krav på bättre vård var I och med psykiatrireformen stängde det allra sista stora mentalsjukhuset. En av dem som drev på utvecklingen var Helena Frykstrand, grundare till Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH och tidigare patient på Långbro. – Det var ingen som helst vård, bara en typ av förvaring, säger hon. sin mening. Helena Frykstrand hade fått veta att hon var steril, förlorat sin livs kärlek och blivit arbetslös. 1966 svalde hon alla sömnmedel och psykofarmaka hon hade. Men en väninna hittade henne och eftersom Helena skickades till Långbro sjukhus, ett av de 23 mentalsjukhus som fanns i Sverige på den tiden. Omhändertagandet var inte ömt. Hon blev fråntagen sina kläder, handväska och cigaretter. Toaletten övervakades, maten åts på plåttallrikar livet hade tappat 10 Revansch 2015:3 och den enda arbetsterapin var att trä pärlor på ett snöre. Av personalen kallades hon tre-nian, eftersom hon låg på sal tre i säng nio. sattes hon inför sju–åtta främmande personer, som varken presenterade sig till namn eller yrke. Därefter utfrågades hon, som i ett förhör. – Det var en typ av psykisk våldtäkt. Det här var ju känsliga frågor för mig, så känsliga att jag ville ta mitt liv. När man sätter en djupt deprimerad person inför sju–åtta okända personer och förväntar sig att hon ska öppna sitt hjärta har man ingen förståelse för det mänskliga psyket, säger Helena Frykstrand. När hon senare fick komma till en avdelning där folk mådde lite bättre, såddes fröet till att organisera sig för att skapa en förändring. Klinikchefen Curt Åmark var nytänkande, och höll bland annat i diskussionsaftnar om efter en vecka vården dit patienterna var inbjudna. Tillsammans med honom och journalisten Monica Kempe startade Helena Frykstrand brukarorganisationen som senare blev Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH. att de inte var ensamma om att vara kritiska mot mentalsjukhusen. Helena Frykstrand fick in otaliga berättelser från mentalvårdspatienter som misskötts. Den dåliga vården bekräftas också i boken Psykiatrin i Sverige, där psykiatrikern Jan-Otto Ottosson beskriver hur ECT användes i pacificerande syfte på Beckomberga, att det fanns ett förakt och nedlåtenhet mot patienterna bland psykiatriker och mentalvårdare och att många patienter fick motoriska svårigheter, så kallade katatona symtom, troligtvis på grund av att miljön var så ostimulerande, symtom som knappt existerar i dag. det visade sig TEMA: 20 ÅR MED PSYKIATRIREFORMEN Bäst att ge stöd i hemmiljön Patienten Elisabeth låg fjättrad vid en träbänk på Långbro i flera år, Foto: Helena Frykstrand vid ett tillfälle utan permission på åtta månader. startskottet efter att rsmh bildats fortsatte Helena Frykstrand att kämpa mot orättvisorna i samhället. Hon mådde aldrig dåligt psykiskt igen utan arbetade bland annat som redaktör för tidskriften Handikappsamverkan, var förste vice ordförande för paraplyorganisationen HCK, nuvarande Handikappförbunden, HSO, startade upp ett hantverkscentrum, var chef för en stiftelse som byggde upp brukarstyrda dagverksamheter och blev senare författare. Idag ser hon psykiatrireformen som nödvändig, men anser att det inte har blivit bättre för de personer som har störst behov av omsorg. – Det har bildats små minihispor istället för stora mentalsjukhus. Problemet där är att det är ännu svårare att få insyn. Sen är många av de hemlösa mer eller mindre psykiskt sjuka och vissa psykiatriska kliniker idag påminner om mentalsjukhusen på så vis att de är placerade i anslutning till rättspsykiatrin och personer med olika diagnoser blandas på samma avdelningar, säger hon. Under 1960-talet kämpade alltfler människor i världen för sina medborgerliga rättigheter och senare involverades även mentalsjukhusens patienter. I Sverige var bland annat RSMH drivande för att avskaffa mentalsjukhusen. Under 1980-talet skedde successiva utskrivningar och nedläggningar av mentalsjukhusen. Men många fick bara en lägenhet och inget stöd ute i samhället. Det visade sig att de som mådde sämst hade kortare livslängd och svårare levnadsförhållanden än övriga befolkningen, därför tillsattes psykiatrireformen. Men reformen sammanföll med 90-tals krisen, och när staten slutade att ge pengar passade många kommuner på att spara ned på psykosociala verksamheter för personer med psykisk ohälsa. Idag är det väletablerat att mentalsjukhus försämrar hälsotillstånden för personer med psykisk ohälsa. Bland annat uppmanar Världshälsoorganisationen, WHO, som är en del av FN, att alla länder ska ge stöd och vård i hemmiljöer, eftersom man vet att det ger bäst återhämtning för personer med psykisk ohälsa. vissa anser idag att en del av mentalsjukhusens verksamhet var positiv, till exempel fanns det ibland inslag av bildterapi, musikterapi, hantverksverkstäder och möjligheter för konstnärer såsom Ester Henning att utveckla sitt måleri. Men rehabiliteringen på Långbro säger sig Helena Frykstrand inte ha märkt av. – Det fanns visserligen en skomakarverkstad där patienterna fick arbeta. Men där tillverkades bälten till bältesläggningar och handkedjor i läder. Jag kan inte tänka mig att någon patient tyckte att det var roligt, säger hon. Anna Langseth Helena Frykstrand idag. Foto: Privat Revansch 2015:3 11 TEMA: 20 ÅR MED PSYKIATRIREFORMEN Här fick människor bra Redan innan psykiatrireformen fanns socialt stöd i öppenvården på enstaka håll. I Stockholm hade Enskede-Skarpnäcks psykiatriska sektor till exempel arbetskooperativ, hästar, hembesök och tidigare mentalsjukhuspatienter blev anställda som chaufförer. – Vi hade ett helhetsperspektiv, säger Filipe Costa, som var chef och har kallats psykiatrins Che Guevara på grund av sitt reformarbete. när mentalsjukhusen började avvecklas under 1980-talet delades landet upp i små psykiatriska sektorer, med ansvar för att ta hand om alla personer med psykisk ohälsa som bodde inom det geografiska området. Men ansvarsfördelningen mellan landstingen och kommunen var otydlig. På de flesta håll i landet fick personer med psykisk ohälsa inte något socialt stöd alls. Ett undantag var dock EnskedeSkarpnäck i Stockholm. Här tog psykiatrin hela ansvaret för dem som mådde dåligt. Under åren 1986–1996 fanns här träfflokaler, textilverkstad, snickeri, videoverkstad, syateljé, bageri och djurhållning med hästar och vildsvin. Hundratals patienter var anställda där i form av arbetskooperativ. för dem som mådde sämre fanns 14 kollektivlägenheter, som låg utspridda i området och i samma trappuppgångar som den ”vanliga” befolkningen. Två, tre personer delade på varje lägenhet och fick stöd av psykiatrin för att handla i matbutiken, gå ned i tvättstugan och få relationen med grannarna och hyresvärden att fungera. Om nätterna fanns ett team som ryckte ut till dem som kände sig oroliga, och nattpatrullen gav även mediciner på kvällen till dem som annars skulle sluka hela dagsdosen redan på morgonen, inklusive sömnmedicinen. 12 Revansch 2015:3 Här i Skarpahemmet fanns syateljé, snickeri och videoverkstad. Nedanför låg bland annat stall om allt är försvunnet nu lever flera av Filipe Costas idéer vidare med nya namn, såsom case en framgångsfaktor var att det var samma personal som hade hand om patienten, oavsett om hen var i kris eller inte. – Det fanns en kontinuitet och en helhetssyn på människan, säger Filipe Costa. Stödet ledde till att akutbesöken minskade med 30 procent på Södersjukhuset, enligt På väg, ett delbetänkande till psykiatriutredningen. Samtidigt kunde de psykiatriska slutenvårdsplatserna minska från 160 till 25 stycken. Några personer som hade varit helt passiva på mentalsjukhusen mådde så pass bra att de blev anställda för att skjutsa vårdarna med bil till hembesöken. Men många av grannarna i området var oroliga och motstånd fanns även hos andra psykiatriker. – Det här arbetssättet ställde helt andra krav på alla anställda. Tidigare hade de kunnat bete sig som i en maktposition, men nu var de sedda av andra och behövde bete sig som jämlikar, säger Filipe Costa. ändå tror han att fler psykiatriska sektorer hade kunnat bli bättre på sitt sociala arbete, bara det hade getts mer tid och ställts hårdare krav på att skaffa fram rehabilitering, boenden och sysselsättning. Dessa hårdare krav ställdes ju på kommunerna i och med psykiatrireformen, men, enligt Filipe TEMA: 20 ÅR MED PSYKIATRIREFORMEN stöd ”Det var en av de viktigaste reformerna någonsin” På många håll i landet bidrog psykiatrireformen till att bryta isoleringen av personer med svår psykisk ohälsa. I sitt arbete såg arbetsterapeuten Beatrice Toll hur människor tillfrisknade och lämnade psykiatrin när de fick ett umgänge och ett sammanhang där de kände sig behövda. i kraft arbetade Beatrice Toll som arbetsterapeut inom psykiatrin och såg hur förfärligt patienterna hade det. – Många var helt isolerade i hemmet och var beroende av de anhörigas stöd. De åkte in och ut på sjukhus, ofta just för att de var så ensamma. Det var total misär. Många stod helt utanför samhället och hade aldrig arbetat. De led oerhört av att inte vara efterfrågade eller behövda, säger Beatrice Toll. I början av 1990-talet genomfördes en nationell utredning som bekräftade den bilden. Det ledde fram till psykiatrireformen som betonade vikten av medinflytande och mötesplatser ute i samhället. innan psykiatrireformen trädde år innan reformen trädde i kraft började brukare och personal i Göteborg att utveckla en verksamhet i psykiatrireformens anda. Verksamheten där Beatrice Toll var enhetschef döptes till Växtkraft med Gunnareds Gård. Den fungerade som en mötesplats där brukarna var med och bestämde över alltifrån aktiviteter till hur lokalen skulle tas om hand. Med stöd från kommunen öppnade de ett bageri och flera av deltagarna fick jobb på en närliggande djurpark. När de fick ett umgänge och ett jobb att gå till började de också må bättre. – Personer som tidigare hade varit helt isolerade och sett sig själva som patienter fick ny kraft och en mening med livet. Många lämnade psykiatrin och det fanns personer som helt blev av med sina psykossymptom. De goda resultaten uppmärksam- Beatrice Toll. mades över hela Europa. Växtkraft med Gunnareds Gård var ett tydligt bevis på att sociala mötesplatser kunde bryta isolering och utanförskap, vilket också var syftet med psykiatrireformen. – Psykiatrireformen är en av de viktigaste reformer som svensk sjukvård har varit med om. Den var verkligen genomtänkt. Är det något som är ett misslyckande så är det att vi inte fortsatte på den vägen. Jag är så upprörd över det, säger Beatrice Toll. men redan två och träningshall. Även Foto: Anna Langseth management och ACT-team. Costa, försvann helhetssynen kring individen då. – Effekten blev att den biologiska synen förstärktes inom psykiatrin när de inte längre behövde ägna sig åt socialt stöd. Nu kunde de arbeta i lugn och ro på sina institutioner igen, säger Filipe Costa. Vad gäller de sociala förhållandena och möjligheter att använda sina medborgerliga rättigheter, anser han att det har blivit extremt svårt. – Det är så kravfyllt nu att du måste ha personligt ombud för att få ordning på allt. Men det borde vara psykiatrin som fungerar som personligt ombud, säger Filipe Costa. Anna Langseth starten bestämde sig politikerna för att spara in på verksamheten. Först drog de in den femkrona som brukarna fick i timlön för att kunna lösa bussbiljett och ta sig till jobbet. Sedan lade de ner bageriet och djurparken. Det var en stor sorg för deltagarna. – Att gå från att ha känt sig behövd till att inte vara värd någonting längre. Det var smärtsamt. Det var många som blev sjuka igen. Det är så dumt, att människor blir sjuka kostar ju samhället mycket mer än vår verksamhet gjorde. drygt tio efter Finns det någon liknande verksamhet i Sverige i dag? – Vad jag känner till så finns det inte så mycket verksamhet kvar med den bredden och där brukarna har så stort inflytande över verksamheten. Pernilla Ahlsén Revansch 2015:3 13 TEMA: 20 ÅR MED PSYKIATRIREFORMEN Stöd som borde erbjudas Hjälpen ser olika ut från kommun till kommun. Här är några exempel på socialt stöd och rehabilitering som finns i vissa delar av landet, och som kan vara värt att fråga efter om du har psykisk funktionsnedsättning och behöver stöd. Samordnad individuell plan, SIP Personligt ombud, PO Alla personer som tar emot insatser från både kommun och sjukvård har enligt lag rätt att begära en samordnad individuell plan. Det innebär att du har gemensamma möten med handläggare från socialtjänsten och psykiatrin. Planen ska utgå från dina mål och ska hela tiden utvärderas. För att få hjälp att föra fram sin egen talan kan vård- och stödsamordnare, eller case manager, vara bra att ha. På så vis ökar chanserna att även arbetsförmedling och andra myndigheter involveras i din återhämtning. Hjälper personer med psykiska funktionsnedsättningar att föra sin talan inför myndigheter och socialtjänst. Jobbar hela tiden på uppdrag av den funktionsnedsatte och ska vara fristående från kommunen och landsting. Har i uppdrag att kräva den psykiskt funktionsnedsattes rättigheter och att upptäcka fel i systemet som kan missgynna henne eller honom. Case manager Eller vård- och stödsamordnare, hjälper personer med psykisk ohälsa som har stora behov av stöd. Vårdsamordnaren har ansvar för att utredning, planering och insatser utförs och följs upp och kan även själv ge stöd och behandling. Rollen påminner om personligt ombud, se nedan, men ingår som en del i vården eller socialtjänsten, medan personliga ombud ska ha en fristående ställning. Personlig assistans Kan vara bra för en del personer med psykiska funktionsnedsättningar, men i praktiken tycks det vara få som får det. 14 Revansch 2015:3 Assertive Community Treatment (ACT) Team för personer med svårare psykisk ohälsa och även för dem med ett samtida missbruk. Består av exempelvis socialarbetare, sjuksköterska och psykiater som ger vård och stöd. De söker upp den psykiskt funktionsnedsatte där hon finns, och det går att kontakta någon ur teamet nästan när som helst på dygnet. Socialstyrelsen anser att personer med allvarlig psykossjukdom och komplexa behov får bäst hjälp av ACT-team och uppmanar kommunerna och landstingen att ha sådana, men trots detta finns team endast på ett fåtal ställen i Sverige, se artikel i Revansch nr 4-2014. Boendestöd En kommunalt anställd person som stöttar den psykiskt funktionsnedsatte i att genomföra vardagsbestyr såsom till exempel att gå och handla tillsammans eller stötta i myndighetskontakter. Boendestödjaren ska även hjälpa till med ens återhämtning, men i många kommuner har boendestödjaren sällan tid till detta. 80 procent av kommunerna i landet anger att de kan erbjuda boendestödjare. I mindre kommuner som saknar boendestöd erbjuds ibland i stället hemtjänst. Tidigare krävdes hög utbildning, såsom socionom, för att bli boendestödjare, men det har urholkats. TEMA: 20 ÅR MED PSYKIATRIREFORMEN Illustration: Maja K Zetterberg Hemtjänst I kommuner som inte kan erbjuda boendestöd ges ibland hemtjänst. För äldre personer med psykisk ohälsa händer det att hemtjänsten inte är anpassad till dennes situation, se artikel om Anne-Marie Hellsten på sidan 18–19. Kontaktperson En ”Inhyrd kompis” som arvoderas av kommunen för att umgås med en, men ofta är det endast några timmar i veckan. Inom psykiatrin finns också kontaktpersoner, men de ska främst fungera som din främsta kontakt inom psykiatrin. Gruppbostad eller servicebostad Gruppbostäder är permanenta bostäder där det finns personal dygnet runt som ger mycket stöd och hjälp. Servicebostad är en mellanform mellan ett helt självständigt boende i egen lägenhet och en lägenhet i gruppbostad. Servicebostad består av ett antal lägenheter som har tillgång till gemensam service och fast anställd personal. Både gruppboenden och servicebostad ska helst ligga i ens hemkommun så att det är möjligt att hålla kontakt med familj och vänner, men så är inte alltid fallet. Enligt Socialstyrelsens granskning från 2012 saknar 34 av 100 granskade kommuner helt bostäder för psykiskt funktionsnedsatta och 12 har inte fullvärdiga bostäder. Dessutom var boendena ibland alldeles för stora, som mest hade de 22 eller 15 personer, vilket gjorde att de började likna institutioner. Enligt Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, ska boenden som mest ha tre till fem brukare. Socialstyrelsen fann även att vissa boenden begränsade livssituationen för de boende. Artikeln fortsätter på nästa sida. Revansch 2015:3 15 TEMA: 20 ÅR MED PSYKIATRIREFORMEN Fortsättning från föregående sida: Ledsagare Kan följa med en för att besöka vänner, gå på bio, gå en kurs, komma ut på promenad eller göra andra fritidsaktiviteter. Finns med i socialtjänstlagen och i Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Ska beviljas personer med psykisk funktionsnedsättning, men i praktiken tycks det vara få med psykisk ohälsa som får ledsagare. SIUS och stöd till personligt biträde Arbetsförmedlingen kan ge Särskilt introduktions- och uppföljningsstöd, SIUS, till personer som har nedsatt arbetsförmåga på grund av funktionsnedsättning och som har behov av särskilt stöd inför och under en anställning. Stödet trappas sedan ned när personen kan utföra uppgifterna självständigt. Stödinsatser för sysselsättning Nästan alla kommuner har någon form av verksamhet när det gäller sysselsättning. Vanligast är ett träffställe, det vill säga en lokal dit psykiskt funktionsnedsatta kan komma för att få samvaro. Men hur meningsfull denna sysselsättning är varierar stort. Mindre vanligt är strukturerad sysselsättning som innebär tydligare inriktning mot arbetsträning. HVB-hem Ett hem för vård eller boende som ges med stöd av socialtjänstlagen och som tar emot personer för vård eller behandling i ett boende. HVB-hem för funktionsnedsatta ska vara bemannat dygnet runt. Till skillnad från gruppbostäder och serviceboenden ska HVB-hem vara mer tillfälliga, men det händer att folk bor där under flera år. Margaretha Addén Mårtensson, inspektör på Inspektionen för vård 16 Revansch 2015:3 och omsorg, IVO, granskade 20072008 ett antal HVB-hem för psykiskt funktionsnedsatta i Stockholms län och konstaterade då att boendestandarden var lägre i HVB-hem än i till exempel gruppbostad. Det förekom att brukarna fick dela toalett och dusch med andra. Supported Employment eller Individual placement and support, IPS En person är anställd för att stötta personen med psykisk ohälsa i arbetet eller studierna. Stödet utgår från individens önskan om arbetsuppgifter, där man försöker hitta en arbetsplats där personen kan få anställning, eller åtminstone pröva på arbetsuppgifter, till skillnad från till exempel dagliga verksamheter. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS Är en lag som ska förbättra vardagen för personer med funktionsnedsättningar. Psykiska funktionsnedsatta nämns i denna lag, men trots detta beviljas främst personer med fysiska funktionsnedsättningar LSS. Mycket av stödet som finns inom LSS finns inom socialtjänsten, till exempel gruppboenden och ledsagare. Men kvalar du in och får LSS kan kommunen få vite om den inte ger dig stöd. På så sätt skiljer sig den lagen från socialtjänstlagen, där socialtjänsten inte kan straffas om du nekas. LSS ska ge ett stöd som innebär ”goda levnadsvillkor” medan det inom socialtjänstlagen räcker med ”skälig levnadsnivå”. Orsaken att så få psykiskt funktionsnedsatta beviljas LSS kan vara att personalen inom socialtjänst tolkar lagen för strikt, och tar inte hänsyn till att psykisk funktionsnedsättning kan variera utan stirrar sig blind på att den inte är lika permanent som vid fysiska funktionsnedsättningar. Om du klarar av de allra mest grundläggande vardagsbehoven som att äta, klä på sig, och kommunicera nekas du till exempel personlig assistans som kan ingå i LSS, men många personer med psykiska funktionsnedsättningar har faktiskt sådana svårigheter periodvis. Personer med psykiska funktionsnedsättningar har alltså inte fått del av lagens insatser som det var tänkt, anser Rafael Lindqvist, professor i sociologi. Anna Langseth Källor där inget annat anges: Boken Psykiska funktionshinder i samhället, forskarna Urban Markström och David Rosenberg, Arbetsförmedlingen och Socialstyrelsen. TEMA: 20 ÅR MED PSYKIATRIREFORMEN ”Ingen förståelse för psykiska funktionsnedsättningar” Psykiatrireformen skulle ge bättre hjälp till de som mår sämst. Men fortfarande får folk inte tillräckligt med stöd. – Problemen har inte blivit mindre. De beskrivs bara på andra sätt, säger Peé Bergsten, tidigare personligt ombud. i hela sitt yrkesverksamma liv har han arbetat med personer med psykisk ohälsa, senast som personligt ombud i 18 år, för att nu ha gått över till att jobba med missbrukare. Han anser inte att stödet till personer med svårare psykisk ohälsa har ökat efter psykiatrireformen. – Samma brister har funnits hela tiden sedan den sjösattes, säger han. att socialtjänsten har för lite kunskap om psykiska funktionsnedsättningar, enligt Peé Bergsten. Han nämner hur en man som endast levde på pallade krusbär, tilldelades en matcheck av socialtjänsten. Men i sitt psykotiska tillstånd tyckte han att det var fel färg på checken, och tackade nej. Socialsekreteraren uppfattade det som att han hade ”valt” att inte ta emot den. – Det är som att säga till en rullstolsburen att ”du har valt att inte ta dig upp sju trappor utan hiss”, säger Peé Bergsten, som i sitt arbete som personligt ombud kontaktade chefen för att se till att utbetalningen kunde ske på annat sätt. Samma kunskapsbrist gör att personer med kognitiva problem kan bli av med sitt försörjningsstöd efter ett missat möte hos socialsekreteraren – trots att svårigheten att passa tider kan bero just på ens funktionsnedsättning. Väl på mötet är rappheten ett problem. – Många är så uppstressade att de har fullt sjå att inte flippa ut. Men handläggarna tar ingen hänsyn till ett problem är Peé Bergsten har jobbat främst med hemlösa personer. det, utan använder byråkratiska termer och försöker avklara det så snabbt som möjligt. Är personen blind ser du till att ge en typ av information som går att förstå, men det gäller inte den här målgruppen, säger Peé Bergsten. inom psykiatrin är bemötandet också ofta bristfälligt, enligt Peé Bergsten. Förutom att gammaldags maktmetoder lever kvar på många avdelningar skrivs du ofta ut blixtsnabbt, lämnas med en påse med piller som räcker i 24 timmar och ett nummer till den psykiatriska öppenvården som du själv ska ringa. Ingen tar hänsyn till att personen ofta mår så dåligt att hon inte klarar av att ringa själv. Ett annat problem vid utskrivningen är att personer hamnar hos fel socialtjänst. Psykiatrin frågar inte alltid patienten var hon eller han bor utan nöjer sig med att kolla i folkbokföringsregistret eller i journalen, vilket leder till att adressen ofta blir fel. Enligt Pée Bergsten kan det dröja veckor, ibland månader innan personen hamnar i rätt stadsdel eftersom stadsdelarna hamnar i fejd med varandra om vem som ska bekosta de psykosociala insatserna. – Samordnad vårdplanering och Foto: Anna Langseth utskrivningsmeddelanden är de viktigaste redskapen för att utskrivningen ska gå bra, men de har urvattnats. Det är inte tänkt att psykiatrin ska ringa till socialtjänsten och berätta att en person skrivs ut, utan meningen är att de ska träffas. Utskrivningen behöver planeras flera dagar i förväg, säger Peé Bergsten. sett hur resurserna minskat både inom socialtjänsten och inom psykiatrin. Tidigare fanns psykiatriska mobila team som kunde åka ut mitt i natten om någon mådde dåligt. På så vis minskade risken för vräkningar och tvångsinläggningar. Socialtjänsten å andra sidan följer inte längre socialtjänstlagen, som innebär att alla som har behov ska få stöd, utan hjälpen är helt beroende av hur budgeten ser ut, anser Peé Bergsten. Dessutom har de alldeles för hög arbetsbelastning. – Som personligt ombud kontaktade vi tidigare politiker och anordnade demonstrationer för att påverka på ett större plan, men nu har vi bara tid att agera kuvösverksamhet och lindra effekterna av felaktiga beslut, säger Peé Bergsten. Anna Langseth pée bergsten har Revansch 2015:3 17 TEMA: 20 ÅR MED PSYKIATRIREFORMEN ”Mitt hjärta brast” säger Marika om när hon träffade Anne-Marie, tidigare patient på Långbro och som var helt Foto: Anna Langseth avmagrad efter att socialtjänsten nekat henne gruppbostad och inte uppmärksammat att hon behövde hemtjänst. De föll mellan stolarna Marika Sellgren och Anne-Marie Hellsten är några av de personer med psykisk ohälsa som har hamnat mellan stolarna, trots psykiatrireformen. Strul med socialtjänsten gjorde Marika hemlös i tio år. – Jag har kostat miljoner de här åren istället för att samhället hjälpte mig att betala en liten hyresskuld. Det är så jävla kortsiktigt, säger hon. hemlösheten började med en konflikt med boendestödjaren. Istället för att 18 Revansch 2015:3 socialtjänsten tog fram en ny blev Marika Sellgren tvungen att söka boendestöd på nytt, berättar hon. – Hur dålig du än är så ska man ha förmåga att söka hjälp själv. Men det funkar ju inte om du är riktigt risig, säger Marika Det blev kaos i lägenheten. Marikas mamma kom och städade en gång i veckan, men det blev konflikter dem emellan. Bråket hördes ut i trappen och grannarna, som nyligen hade ombildat till en bostadsrättsförening, började klaga. Marika mådde bara sämre och säm- re och till slut lämnade hon hemmet och flyttade till en kompis i stället. I det tillståndet tänkte hon att hon inte skulle betala hyran för en lägenhet som hon inte bodde i. Efter några månader med obetald hyra blev det akut kris. Socialtjänsten sa att de kunde hjälpa Marika med hyresskulden, på villkor att hon lämnade in hela sin sjukpenning till dem, berättar Marika. Men Marika var rökare och behöll en liten summa till cigaretter. Då sade socialtjänsten tvärt nej. Bostadsrättsföreningen röstade och Marika vräktes 2003. TEMA: 20 ÅR MED PSYKIATRIREFORMEN ”De första veckorna vägrade jag att gå ut. Jag förstod inte hur jag skulle kunna bli en del av samhället utanför.” sedan följde tio år som hemlös. Marika bodde några månader här och några månader där på olika korttidsboenden, men ständigt blev det konflikter och hon blev utkastad. En tid sov hon hos en kompis som tafsade på henne om nätterna. En annan gång fungerade korttidsboendet bra, men Marika var tvungen att vara drogfri i sex månader i sträck för att få en träningslägenhet. Det fungerade fram tills tre dagar innan perioden skulle gå ut. Då blev hon nervös och söp till. – Jag höll på att gå sönder. Min tilltro till socialtjänsten var helt borta, säger Marika. på i flera omgångar. Och 2006 blev det ännu värre. Hon blev utkastad ur korttidsboendet, började vandra på stan om nätterna och blev psykotisk. På härbärgena portades hon, och hos psykiatrin ansågs hon inte vara tillräckligt sjuk för att läggas in. – De sade att du är bara hemlös. Det var riktigt jävla hemskt och fruktansvärt kalla vintrar, säger Marika. Ibland fick hon sova i häktet om nätterna, men alla poliser var inte alltid snälla. Marika minns att hon blev misshandlad vid flera tillfällen. En period hamnade hon på rättspsyk, inte på grund av ett brott utan på grund av att hon ansågs vara svårbehandlad. Men det var ingen vård, bara förvaring. Sedan blev det korttidsboenden igen. Ett möte mellan vårdgivaren och socialtjänsten blev för mycket för Marika. Det mästrades och, enligt Marika, sa socialtjänstens handläggare att hon aldrig skulle få egen bostad. Tre dagar senare försökte Marika avsluta sitt liv. så höll det Men hon överlevde. Och med hjälp av hennes case manager och av en ny socialsekreterare vände allt. – Den här socialsekreteraren verkade cool och skulle komma hem till mig. Jag tänkte ”nu ger jag järnet”, minns hon. Av de andra på gruppbostaden hade Marika fått veta att alla socialtanter ville ha hembakt när de kom på besök, så hon gjorde blåbärspaj efter sin mammas bästa recept. Samtalet gick bra och Marika fick en försökslägenhet i Stockholms innerstad. Hon var tacksam men samtidigt vettskrämd. – De första veckorna vägrade jag att gå ut. Jag förstod inte hur jag skulle kunna bli en del av samhället utanför, säger Marika. dag när hon tittar ut genom fönstret ser hon en liten mager figur som går klädd i stor dunjacka trots sensommarvärmen och efter henne går en tjock person. – Det var jätteskönt att se bland alla dessa übermänniskor. Jag tänkte att kanske finns det plats för mig här också, säger Marika. men så en betalades. Anne-Marie svalt. Hon åt sill, råa köttbullar och falukorv. Ibland fick hon mat av grannarna. En av dem som förbarmade sig över henne var Marika, som bjöd på grötfrukost och middag. Men i brist på annan hjälp sökte sig Anne-Marie alltmer till Marika, även nattetid, så till slut bröt Marika ihop och var tvungen att lägga in sig på psyket. Även Anne-Maries bror höll på att bränna ut sig, enligt Marika. Han hade sökt gruppbostad åt Anne-Marie men socialtjänsten sa nej. åtta månader fick Anne-Marie hemtjänst och en god man så att hon kunde betala räkningarna, men hemtjänsten är inte anpassad till personer som inte är van vid att passa tider, så om Anne-Marie inte är hemma när de kommer kan hon fortfarande bli utan mat. – Tänk om skattebetalarna skulle få veta vad det slarvas med folks liv. Det är ett haveri, säger Marika Sellgren. först efter ungefär Anna Langseth att den lilla personen i dunjackan hade mer gemensamt med Marika än vad hon hade kunnat ana. Precis som Marika hade Anne-Marie Hellsten placerats på ett stort mentalsjukhus som ung. Och precis som Marika hade Anne-Marie hamnat mellan stolarna efteråt. När Långbro lades ned flyttade Anne-Marie Hellsten hem till sin mamma, där hon fick mat. Men efter att mamman dog förra året fanns ingen som kunde tillreda maten och elen stängdes av eftersom räkningarna inte det visade sig Revansch 2015:3 19 TEMA: 20 ÅR MED PSYKIATRIREFORMEN Regeringen öppnar för Regeringen uppger sig satsa på psykisk hälsa, men kan i dag inte lova mer pengar jämfört med tidigare år. I stället betonas kommunerna och landstingens ansvar för att hindra att folk hamnar mellan stolarna. En nyhet är dock att de öppnar upp för så kallade sviktboenden. sviktboende är ett akutboende som kan motverka hemlöshet. Dit kan personer i kris vila upp sig innan det går så lång att de behöver akut psykiatrisk vård eller riskerar vräkning. Ett sådant boende testades under några år inom RSMH:s regi i Mölndal och fem vräkningar lyckades förhindras, enligt verksamhetsansvarig i en intervju i tidningen Bofast. Men efter att pengarna slutade att trilla in från Socialstyrelsen var boendet tvunget att lägga ned. I dag finns inga sviktboenden alls i Sverige, men i år ska regeringen göra en översyn av statens insatser när det gäller psykisk hälsa och lovar att titta på möjligheten att öppna sådana igen. – Verksamhet för vistelse vid kortvariga svikttillstånd kan utgöra ett värdefullt komplement till kommunernas övriga vård och service, svarar Åsa Regnér, (S) ansvarig minister för socialtjänsten, i ett mejl till Revansch. Även sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S) ger samma svar då han får en fråga om självvald inläggning – en form som påminner om sviktboenden men som drivs av landstinget och där du kan läggas in utan att behöva träffa en läkare innan. gått ut i media om att det ska satsas på psykisk hälsa, men idag kan de inte svara på ifall summan för nästa år blir högre än vad förra regeringen satsade, i och med att man just nu förhandlar om budgeten. Den förra regeringen gav runt 850 miljoner kronor per år, vilket är hälften av pengarna som behövs satsas för att regeringen har även 20 Revansch 2015:3 I slutet av april hade sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S) en hearing om framtidens komma till rätta med problemen efter 90-talskrisen, enligt den så kallade Miltonutredningen som gjordes 2006 (läs mer om detta på sid 29). utredaren anders milton tycker att hälften är bättre än inget, men är upprörd över att kommunerana och landstingen tycks använda psykiatri-pengarna från staten till annat. I deras budgetar syns nämligen inte tillräckligt med satsningar. – Det är fullständigt oacceptabelt, säger han. I övrigt betonar både Åsa Regnér och Gabriel Wikström statens över- enskommelser med Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. Dessa överenskommelser startade i samband med förra regeringens PRIO-satsning och går ut på att kommunerna och landstingen ska samarbeta bättre med varandra kring insatser för psykisk hälsa. Under 2013 och 2014 handlade dessa överenskommelser särskilt om just personer med ”komplex psykiatrisk problematik”, enligt Åsa Regnér, som nu hoppas att kommunerna och landstingen ser till att använda sig av den kunskapen. Anna Langseth TEMA: 20 ÅR MED PSYKIATRIREFORMEN sviktboenden Reformen orsakade inte hemlöshet Den utbredda uppfattningen om att psykiatrireformen skulle ha lett till bagladies stämmer inte, enligt flera experter. – Många skyller på psykiatrireformen, men det är en rad orsaker som ligger bakom, säger Hans Swärd, professor i socialt arbete på Lunds universitet. utmaningar rörande psykisk hälsa, dit brukarorganisationer var inbjudna. Foto: Ida Knudsen Så tycker regeringen om: Personliga ombud, PO Över 15 procent av kommunerna i Sverige saknar personligt ombud, men inga planer finns på att höja statsbidraget för detta. Socialtjänsten Alla handläggare som möter psykiskt funktionsnedsatta bör ha kunskap i bemötande. I sommar får bland annat Socialstyrelsen i uppdrag att styra mer med kunskap och Åsa Regnér hoppas att det ska förbättra kommunernas vilja att utbilda handläggarna. LSS (Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade) Enligt Rafael Lindqvist, professor i Sociologi, får inte personer med psykiska funktionsnedsättningar del av LSS på det sättet som lagen var tänkt. Men Åsa Regnér ger inga nya förslag på att förbättra detta. över en tredjedel av alla hemlösa har psykisk ohälsa, varav hälften missbrukar, enligt Socialstyrelsens senaste kartläggning. Och psykisk ohälsa kan ibland leda till hemlöshet, anser förra regeringens hemlöshetssamordnare Michael Anefur. – De allra flesta klarar eget boende, men när omgivningen inte stöttar en ökar risken radikalt, säger han. Enligt honom ökade antalet hemlösa under 1990-talet, men psykiatrireformen kan inte ses som ensam orsak. Hans Swärd, professor i socialt arbete, håller med. Han forskar om hemlöshet och enligt honom var huvudorsakerna snarare bostadsbrist och nedskärningar av socialt stöd hos kommunerna. På 1970-talet fanns ett överskott av bostäder på grund av de nya miljonprogramsområdena. Samtidigt hade staten god ekonomi och det fanns mycket stöd. Men parallellt med flera ekonomiska kriser och att staten inte ville höja skatten, ökade hemlösheten under 1990-talet, enligt Hans Swärd. Socialstyrelsen kartläggning från 1999 över vad som hände dem som flyttade ut från mentalsjukhusen efter reformen visar dessutom att inga hamnade i hemlöshet, utan i stället på gruppboenden och liknande, enligt forskaren Urban Markström. – Mentalsjukhusen tillhör en svunnen tid. Vi behandlar inte varandra på det sättet idag, säger Michael Anefur. Anna Langseth Revansch 2015:3 21 TEMA: 20 ÅR MED PSYKIATRIREFORMEN Sverige behöver fokusera mer på att människor med psykisk ohälsa faktiskt kan återhämta sig, till exempel Illustration: Maja K Zetterberg genom att anställa personer som stöttar dem i studier eller arbete, menar forskaren David Rosenberg. Så kan folk få bättre levnadsvillkor Arbeten, ökad delaktighet och fungerande samordning mellan kommun och landsting. Det är några saker som samhället behöver åtgärda för att personer med svårare psykisk ohälsa ska få det bättre, anser flera experter som Revansch har talat med. – det här är våra medmänniskor som har rätt till ett liv. Det kostar inte skjortan. Det krävs organisering och sedan att genomföra det, säger Anders Milton, före detta psykiatrisamordnare. År 2006 levererade han den så 22 Revansch 2015:3 kallade ”Milton-utredningen”. Den gav en rad förslag på hur staten skulle förbättra levnadsvillkoren för personer med svårare psykisk ohälsa och komma till rätta med det som aldrig fullföljdes efter psykiatrireformen. Mycket har nu genomförts och vi är på rätt väg, anser Anders Milton. Men ett grundläggande problem är att kommunerna och landstingen fortfarande inte samarbetar tillräckligt, bland annat när det gäller arbete. – Det som utmärker människor med till exempel psykossjukdom är att de är ensamma. Bara en liten del får boenden och stöd i det dagliga livet. Kommunerna sköter inte sitt uppdrag, säger han. en del ställen där stödet fungerar väl. Som exempel nämner han Solkraft i Skellefteå, Bruk för alla i Västra Götaland (se enkäten till höger) och Trieste i Italien. Han tycker att fler behöver lära sig av dessa goda exempel. I provinsen Trieste var det till exempel psykiatrin som tog initiativ och bjöd in kommunen för samtal om att samarbeta. Därefter skapades arbetskooperativ som bland men det finns TEMA: 20 ÅR MED PSYKIATRIREFORMEN ”Det här är våra medmänniskor som har rätt till ett liv. Det kostar inte skjortan.” annat har lett till minskade tvångsinläggningar och billigare psykiatri. Även David Rosenberg, universitetslektor på Socialt arbete vid Umeå Universitet, anser att alldeles för få har fått jobb. Han efterfrågar så kallat Supported Employment och Supported Education (se förklaringar på sid 14–15). Dessutom tycker han att fler borde bli anställda, just i egenskap av att de har erfarenhet av psykisk ohälsa, till exempel som vård- och stödsamordnare eller i ACT-team. – Det är effektivt eftersom de når ut till fler med psykisk ohälsa då de förstår maktförhållanden, säger han. framgångsfaktor är så kallat delat beslutsfattande, anser David Rosenberg. Det innebär att socialtjänsten och psykiatrin tar sig tid till att informera om olika vårdmöjligheter och stöd, även sådant som inte finns i den egna kommunen eller landstinget. Ett steg på vägen är Samordnade Individuella Planer, SIP, som landstingen och kommunerna ska erbjuda, men det är inte alltid som handläggarna lägger ned tillräckligt med tid på dessa, enligt David Rosenberg. Personer med psykisk ohälsa kan behöva flera möten för att förankra beslut och veta säkert vad man vill. Först då är det säkert att SIP:en utgår från individens vilja. – Kortsiktigt tar det mer tid med delat beslutsfattande, men forskningen visar att det kan leda till långsiktiga vinster, säger han. Han tycker även att det behövs mer inflytande från patient- och brukarorganisationerna, något som både Anders Milton och nuvarande psykiatrisamordnaren Kerstin Evelius håller med om. FRÅGAN: Vad behövs för att psykiskt funktionsnedsatta ska få det bättre? Carina Karlsson Anställd på Bruk för alla, en ideell organisation, som ger arbete åt bland annat personer med psykiska funktionshinder. Finns i Habo och Falköping. – Jag vill att det ska finnas fler Bruk för alla i Sverige. Jag gick ensam hemma som heltidssjukskriven i 15 år, men kan nu jobba 50 procent med att bland annat sy amningskuddar och montera lampor. Här får jag jobbarkompisar och ett arbete som alla andra människor. Jag känner att jag kan producera och vara en del av samhället. Det är helt fantastiskt! Leif Stenberg Journalist och aktiv i tankesmedja som arbetar för att förverkliga psykiatrireformen. en annan viktig – Ta vara på de goda exemplen som faktiskt finns, till exempel Bruk för alla och Solkraft i Skellefteå (en kommunalt ägd verksamhet med arbetsrehabilitering för bland annat psykiskt funktionsnedsatta, reds. anm.). Det finns tusen och åter tusen människor därifrån som har återhämtats och som psykiatrireformen har förverkligats för. Det handlar inte om trolleri utan om vanligt bondförnuft och medmänsklighet. Problemen uppstår när arbetsförmedlingen och Försäkringskassan sätter upp för mycket regler och ska kontrollera folk. Man skulle vinna samhällsekonomiskt på att sätta upp fler sådana här ställen runt om i landet. Lennart Lundin Verksamhetssamordnare psykiatri- och psykoskliniken på Sahlgrenska i Göteborg, samt hedersordförande i Schizofreniförbundet. – Även personer som är svårt sjuka måste få vara med och fatta beslut som rör deras vård så att de kan styra sina liv efter sina egna ideal. Dessutom måste vi kunna garantera att även de svårast sjuka får stöd att komma ut i arbetslivet. Tyvärr faller personer med schizofrenidiagnos ofta mellan stolarna i kommunernas och arbetsförmedlingens satsningar och därför erbjuder vi inom psykiatrin i Göteborg egen arbetsrehabilitering för den gruppen. Det har gett väldigt goda resultat. Anna Langseth Revansch 2015:3 23 blodet började rinna. KULTUR Viktig, rolig, supersorglig & ganska mycket ligg jag får inte veta vad tjorven heter på riktigt. hon är också 22 år gammal. eller ung. hon går på mer mediciner än jag. jag tar bara zoloft och citalopram. dü vet, mikael, det finns ”verktüg” här om du mår dåligt! han är rolig, den där jävla nazisten. tjorven säger att hon inte vet varför hon mår så dåligt. jag firar min tur med att skära mig med RITPAPPERET i låret, så att de inte ska se. du har tur som vet, micke! Mikeal Sol berättar bland annat om livet och9 personerna på den låsta slutenvårdsavdelningen där han läggs in efter sitt självmordsförsök. Ny serie om psykisk ohälsa: för allt – någon som älskar tillbaka. Någon som kan vinna över serotoninbristen. I vissa situationer tar seriefiguren – som är tecknad väldigt grafiskt med runt huvud och få linjer – bokstavligt talat av sig sin mask, och blottar bakom den en mer realistiskt ritad person, med ett reflekterande och komplext kännande uttryck. Det blir en fin dynamik, och jag skulle gärna vilja se ännu mer av den ”verklige” Mikael i nästa bok. Psykiskt sjuk Mikael Sol Egmont Publishing, 2014 det självbiografiska seriealbumet Psykiskt sjuk är Mikael Sols uppföljare till debuten Till alla jag legat med. Den sistnämnda slutade med ett självmordsförsök hos föräldrarna och ilfärd till psyket, och det är också här Psykiskt sjuk börjar; bakom låsta dörrar, i rum utan vassa föremål, med andra patienter, ett pepparkakshjärta som efterrätt på julafton och den iturivande sorgen efter en flickvän som gjort slut. albumet skildrar huvudpersonen Mikaels tid på sjukhuset och därefter 24 Revansch 2015:3 Bild: Utdrag ur seriealbumet Psykiskt sjuk tillvaron med vänner, trevande samtal med psykologen, relationen till föräldrarna och ett ständigt sökande efter bekräftelse och någon att älska (eller i alla fall ligga med). Och – kanske fram- det är viktigt att psykisk ohälsa pratas om, så ock i serieform. Psykiskt sjuk skildrar en personlig erfarenhet och kampen för att få till en vardag trots ett stort svart hål inuti. Det är viktigt, roligt, ibland supersorgligt och – måste jag säga – ganska mycket liggande. Sanna Gustavsson KONGRESS 2015 Över 115 personer kom till kongressen. När det fanns skilda meningar om två frågor röstades det genom att Foto: Anna Langseth vifta med röstsedeln i luften, men det behövde aldrig ske i debatten om medlemsavgiften. Lokalföreningarna fick rätt Vart fjärde år samlas representanter från RSMH:s olika lokalföreningar till en stor kongress. Denna gång blev det mest debatt om medlemsavgifterna, vilket ledde till att förbundsstyrelsen drog tillbaks sitt förslag och applåderna ekade i salen. – det skulle ha riskerat att försämra relationen till våra medlemmar, säger Alexander Mangs da Cunha Teles, ombud från RSMH:s lokalförening Söder om söder i Stockholm. Han hörde till de ombud som gick upp i talarstolen på RSMH:s kongress på Hagabergs folkhögskola i Södertälje den 8–10 maj och argumenterade emot förbundsstyrelsens idé. Förslaget innebar att förbundskansliet skulle sköta medlemskapet i lokalföreningarna, så att rikstäckande kampanjer lätt skulle kunna genomföras för att värva nya medlemmar eller driva rikstäckande opinionsbildande frågor. Dessutom föreslogs att medlemsavgiften skulle höjas till lägst 150 kronor. Många av ombuden från lokal- föreningarna ville däremot behålla det tidigare systemet, som innebär att lokalföreningarna värvar sina medlemmar, sköter inbetalningen av medlemsavgiften och att avgiften som lägst är 100 kronor. Argumenten handlade bland annat om många medlemmar är fattiga och att föreningarna därför vill kunna anpassa inbetalningsdatumet till när medlemmen har råd. Dessutom ville vissa ha möjlighet att skicka ut avin efter att de presenterat sitt kursutbud, eftersom en del personer bestämmer sig för sitt medlemskap först efter att de sett vilka kurser som RSMH-föreningarna har. förbundsstyrelsen att dra tillbaka sitt förslag om central uppbörd. – Det kändes naturligt ur en demokratisk synvinkel efter den diskussionen. Men det finns fortfarande kvar ett erbjudande om att lokalföreningarna kan få hjälp med medlemsregistreringen om de vill det, säger Jimmie Trevett, förbundsordförande i RSMH. till slut valde Några andra förslag • Tillåtelse om sponsring från läkemedelsföretag. – Avslogs på grund av att RSMH vill stå oberoende. • Satsning på att sprida kunskap inom sjukvården om att personer med psykisk ohälsa även kan vara kroppsligt sjuka. – Antogs. • Tillåtelse om medlemskap i flera RSMH-föreningar samtidigt. – Avslogs på grund av att det är svårt ur demokratisk synpunkt, en person skulle i så fall kunna rösta flera gånger. Men bara för att dubbelt medlemskap inte tillåts behöver ingen bli nekad att delta i aktiviteter i en annan förening. Stockholmsdistriktet har till exempel löst det med en särskild aktivitetsavgift. Läs mer om kongressen och se bilder därifrån på www.rsmh.se Anna Langseth Revansch 2015:3 25 KONGRESS 2015 RUS läggs ner – efter 19 år Riksförbundet Ungdom för Social Hälsa, RUS, hade en egen kongress sista helgen i maj. Där bestämde organisationen, som har fungerat som RSMH:s ungdomsförbund, att lägga ned. – Det är vemodigt, men samtidigt är det en möjlighet att börja om, säger Paulina Tarabczynska, vice ordförande. det största problemet för RUS har varit Ungdomsstyrelsens ändrade regler. Innan 2006 räckte det att 40 procent av medlemmarna i en ungdomsförening var under 25 år för att få bidrag, men nu krävs 60 procent under 25 år. – Det fungerar för föreningar som styrs av föräldrarna, men inte om de styrs av ungdomarna. Särskilt inte om de har psykisk ohälsa, där du ofta börjar få symtom senare i livet än om du är fysiskt funktionsnedsatt, säger Gustav Andersson, ordförande, och aktiv i RUS i 13 år. Paulina Tarabczynska fyller i: – Det tar också ofta lång tid att acceptera sin ohälsa och sen få kraften att engagera sig. Vi är i en ond cirkel där vi inte har pengarna och resurserna för att få RUS att växa, säger hon. Medlemsutvecklingen i RUS Paulina Tarabczynska Foto: Anna Langseth • Riksförbundet Ungdom för Social Hälsa, RUS, startade 1996. • Som mest hade de runt 250–300 medlemmar. • Förbundet har varit nedläggningshotat flera gånger tidigare, men fick ett uppsving i medlemsantalet efter att både en reklamfilm och radioreklam visades kostnadsfritt på bland annat MTV, och i radio för 10–11år sedan. och Gustav Andersson. Eftersom de flesta medlemmarna har varit över 25 år på senaste tid har inga pengar trillat in. Därför har det blivit allt svårare att ordna aktiviteter och värva nya medlemmar. Nu har både Gustav och Paulina blivit för gamla, åldersgränsen i RUS är 30 år. Inga andra kan eller vill ta över. genom åren har RUS bland annat deltagit i olika projekt, föreläst i skolor, gett ut antologin Ung och Galen, anordnat musikfestival i Lund, gjort sommarläger och även fungerat som rådgivare till Socialdepartementet i specifika ungdomsfrågor. Dessutom har de själva mått bättre psykiskt av att engagera sig. – Hoppet är att det bildas en ny ungdomsverksamhet med stöd av distrikten och förbundet. Det finns ungdomsverksamheter runt om i RSMH-föreningarna. Det behövs bara någon som styr upp det, säger Paulina Tarabczynska. Anna Langseth Tyck till! Vad var det bästa med RSMH:s kongress? Anna-Karin Ericsson Ombud RSMH Vallonerna, Gimo Pierre Mårtensson Ombud RSMH Österlen Lars Fransson Ombud RSMH Kamratringen Gotland – Utbyta erfarenhet från andra föreningar i landet och kul att få ansikten på folk jag hört om. – Diskutera viktiga frågor som att behålla medlemmar, brukarrevisioner, gruppboenden och flygande inspektioner på HVB-hem. – Grupparbetet om medlemsvärvning och kul att höra hur verksamheten ser ut i andra delar av Sverige. 26 Revansch 2015:3 KONGRESS 2015 Mellersta raden på bilden: Säg hej till nya styrelsen! Hälften av den nya förbundsstyrelsen i RSMH är nykomlingar. Men förbundsordförande Jimmie Trevett och ytterligare sju personer sitter kvar från föregående kongress. Styrelsemedlemmarna kommer från hela landet, och här presenterar vi dem alla med en hjärtefråga var. Främre raden på bilden: Anette Kruse, Dalarnas län Ersättare (ny) ”Öppenvårdspsykiatrin måste fungera och vara tillgänglig för oss, så att vi slipper använda den mer dramatiska och kostsamma slutenvården.” Barbro Hejdeberg Ronsten, Gotlands län Förste vice förbundsordförande ”Återhämtning.” Pauline Östner, Region Skåne Ersättare ”Psykisk hälsa i skolan.” Paulina Tarabczynska, Jönköpings län Ordinarie ledamot (ny) ”Bättre slutenvård för alla – både unga och äldre.” Khai Chau, Södermanlands län Ersättare ”Privatekonomi och Försäkringskassans bidragssystem.” Anette Nilsson, Västmanlands län Ersättare (ny) ”Att samarbetet mellan kommun och landsting fungerar så att ingen faller mellan stolarna.” Olle Hammarberg, Gotlands län Ordinarie ledamot ”Barn och unga.” Kiki Alfredsson, Uppsala län Ersättare (ny) ”Attityd- och bemötandefrågor.” Per-Olof Tiger, Västernorrlands län Ordinarie ledamot (ny) ”Nya medlemmar i RSMH, vi måste bli starkare.” Jimmie Trevett, Region Skåne Förbundsordförande ”Inflytande över sin egen behandling.” Soile Bertilsson, Region Västra Götaland Ordinarie ledamot (ny) ”Äldrepsykiatrin.” Bakre raden på bilden: Lennart Johansson, Region Skåne Ersättare (ny) ”Individuellt anpassad meningsfull sysselsättning.” Per-Åke Olofsson, Östergötlands län Ordinarie ledamot (ny) ”Återhämtning.” Bo Lindahl, Region Västra Götaland Ordinarie ledamot ”Bra boende, bra vård och sysselsättning som leder till arbete.” Tore Hansson, Jämtlands län Andre vice förbundsordförande ”Arbete och sysselsättning.” Jan-Olof Forsén, Västerbottens län Ersättare ”Att vi vågar tala om vår ohälsa och inte skäms för den.” Ny hedersmedlem! under kongressen Selene Andersson Ombud RSMH Näckrosen, Göteborg Lena Huss Ombud RSMH Söder, Stockholm – Träffa andra ombud och även att få perspektiv på formalian som vi har i lokalföreningarna. Eftersom vi är så många fler här förstår jag varför vi måste ha den. – Lära känna människor från hela landet och att gräsrötterna fick vara med och påverka. Förbundsstyrelsen var väldigt lyhörd. valdes Annika Malmqvist till hedersmedlem i RSMH. Orsaken var hennes långvariga och viktiga genusarbete. Hon är den fjärde hedersmedlemmen sedan RSMH grundades 1967, och den första kvinna som väljs till hedersmedlem i organisationen någonsin. Revansch 2015:3 27 FÖRENINGSLIV Allemansrätten tillåter endast tältning en natt i taget på ett ställe, men för att slippa stressen att flytta varje Foto: Stefan Andersson dag har RSMH-Danderyd kollat var det går att tälta längre. Kanotsafari – ett lärorikt sommaräventyr I 30 års tid har RSMH-Danderyd anordnat kanotsafari om somrarna. Stefan Andersson var med i fjol och hoppas på att åka i år igen. – Det bästa var att komma hemifrån och att få gemensamt ansvar att diskutera färdvägar och annat, säger han. under en vecka i juli åkte åtta medlemmar från RSMH-Danderyd iväg på kanotsafari tillsammans. Resorna har anordnats i 30 års tid och efter planering om matpaket och annat bar det denna gång i väg till Gnesta. Stefan Andersson var en av deltagarna. Här är hans beskrivning av äventyret: ”Första dagen paddlade vi cirka tre kilometer innan vi stannade och slog läger för 28 Revansch 2015:3 kvällen. Det var en lägerplats vid sjön och en bro. Vi slog upp våra tält och började laga mat. Vädret var varmt och skönt och när solen gick ner var det stiltje i sjön. Dagarna flöt på. Vi paddlade iväg på små utstickare, badade och fiskade. Maten lagade vi på Trangia-kök. Medan solen gick ned drack vi kaffe och pratade till långt in på kvällen. På tredje dagen gav vi oss av på morgonen. Sträckan vi skulle avverka var ungefär 17 km. Vädret var fint, men på eftermiddagen började det blåsa upp en bris som blev allt kraftigare. Vi höll oss längs kusten i vattnet för att undgå vågorna. När vi senare skulle runda en udde blev vinden för stark och vi gick in mot stranden i lä. Vi var då på en villatomt vars strand vi fick tillstånd av ägaren att låna medan vi väntade. Några av oss hade emellertid paddlat vidare mot målet, men kom sedan tillbaka till platsen där vi låg. Efter ett par timmar hade vinden mojnat och vi kunde fortsätta till campingen, där vi skulle avsluta vår vecka. Jag fiskade en kväll och fick en gös på kroken, vilken jag tillagade över öppen eld senare på kvällen. Det var lärorikt att sätta upp lägerplatser och ha ansvar för utrustning. Dessutom var det kul att lära känna folk jag aldrig hade träffat tidigare.” 500 kronor inklusive all mat och utrustning. kanotsafarin kostar Stefan Andersson & Anna Langseth LEDARE Att pruta bort psykisk hälsa alla verkar vilja sitta vid bordet där vi vänder samhällstrenden när det gäller psykisk ohälsa. Men, ingen vill stå för hela notan. Istället matchas satsningar i ena änden med neddragningar i den andra. där staten satsar sparar kommunen och vice-versa. Samordningen bedrivs i sina värsta ögonblick som ett primitivt svartepetterspel med människor med för komplexa problem. Belöningssystemen för utförarna av vård, stöd och omsorg saknar dessutom idag seriös koppling till hälsomål. nej, sluta pruta på kvalitet och matcha insatser efter behov i en kontext där återhämtning inte bara är möjlig utan självklar. Det har Sverige råd med. ”När kunskap finns, men politisk vilja saknas måste opinion väckas.” när kunskap finns, men politisk vilja saknas måste opinion väckas. Stöd och sprid RSMH:s kongressuttalande nedan! Jimmie Trevett Förbundsordförande i RSMH Hälften är inte nog – vi kräver ökade resurser till personer med psykisk ohälsa Regeringen har påstått att man satsar stort på psykiatrin. Men pengarna som tillförts sedan 2006 är bara hälften av vad som föreslogs i den så kallade Miltonutredningen – trots att den psykiska ohälsan ökar i samhället. Vi i Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH, kräver att staten tillför de 1,7 miljarder årligen som utredningen föreslog och att kommunerna och landstingen slutar att skära ned på psykiatrin och psykosociala insatser. ökat stöd till gruppen med personer med psykisk ohälsa men i och med 90-talskrisen skars det i stället ned. För att komma till rätta med detta tillsattes Miltonutredningen, eller Nationell psykiatrisamordning som i sitt slutbetänkande Ambition och ansvar 2006 gav en rad förslag till staten. psykiatrireformen skulle ge Mycket bra har tillkommit sedan dess. Alltfler personer får hjälp att hantera vardagen genom bland annat boendestöd och personligt ombud, men det räcker inte. utredaren anders milton ansåg att det fanns behov av att satsa 1,7 miljarder kronor årligen på psykiatrin och socialpsykiatrin. Enligt nya siffror från myndigheten Vårdanalys har staten endast lagt runt 870 miljoner kronor per år. Hos landstingen har kostnaden för specialiserad psykiatri legat på i princip samma nivå sedan 2009*. Vi kan konstatera att staten bara har levererat hälften av den summa som Milton önskade – samtidigt som den psykiska ohälsan ökar. stort behov av ökade insatser, men i praktiken ser vi nedskärningar både inom psykiatrin och kommunernas psykosociala insatser. På de flesta håll i landet är det långt till slutenvården, ibland över 20 mil, samtidigt som det saknas tidigt stöd i den psykiatriska öppenvården, vilket ytterligare ökar trycket på slutenvården. När det gäller äldre saknas kunskap och stöd, och för barn och ungdomar fattas det i många kommuner skolpsykologer och kuratorer i den omfattning som behövs. behov av fler boenden för vår målgrupp, bättre möjligheter till arbete och studier samt meningsfull sysselsättning. Fler borde få stöd och hjälp till ett fullvärdigt liv. Miltonpengarna måste fram och politikerna måste gå från ord till handling. Detta kommer RSMH fortsätta att verka för. Fördubbla resurserna till personer med psykisk ohälsa! rsmh ser ett rsmh ser ett RSMH:s kongress 2015 * Enligt Socialstyrelsen skedde en ökning på 7,8 % mellan 2012–2013, men enligt Sveriges kommuner och landsting, SKL, stämmer inte denna siffra utan det handlar om runt 3,8 %, orsaken är att bland annat Västra Götalandsregionen har bytt sätt att föra sin statistik. Revansch 2015:3 29 HÄR FINNS RSMH Värmlands län Kårgränd 4, 652 25 Karlstad Tfn: 070-631 77 88 E-post: [email protected] Jönköpings län Barnarpsg.33, 553 16 Jönköping Tfn: 036-15 28 94 Fax: 036-15 28 90 E-post: [email protected] KANSLI Instrumentvägen 10 126 53 Hägersten Tfn: 08-12 00 80 40 Fax: 08-772 33 61 [email protected] Adresser till lokalföreningarna hittar du på RSMH:s hemsida: www.rsmh.se. Du kan också kontakta distriktet där du bor för mer information. DISTRIKT Blekinge län c/o RSMH-Karlskrona Ostermansgatan 18, 371 33 Karlskrona Tfn: 0455-239 61 Dalarnas län Klöverstigen 10 C, 784 51 Borlänge Tfn: 070-532 83 97 E-post: brittfriströ[email protected] Gotlands län RSMH Visby/Kamratringen Fortunagatan 1, 621 42 Visby Tfn: 070-326 80 42 E-post: [email protected] Hemsida: www.rsmhgotland.se Gävleborgs län N Köpmang. 11, 2 tr, 803 11 Gävle Tel: 026-12 26 88 Fax 026-12 26 68 E-post: [email protected] Hallands län c/o Nicke Nilsson Renvägen 13, 311 41 Falkenberg Tfn: 070-343 30 68 E-post: [email protected] Jämtland/Härjedalens län Lasarettsv. 21, 880 50 Backe Tfn/Fax: 0624-105 55 E-post: [email protected] Västerbottens län c/o HSO Storg. 76, 903 33 Umeå Tfn: 070-385 92 25 E-post: [email protected] Kalmar län RSMH-Kalmar Kristineberg 12, 593 30 Västervik Tfn: 076-250 7130 Västernorrlands län Limstagatan 13 D, 872 30 Kramfors Tfn: 0612-125 77 E-post: [email protected] Hemsida: www.rsmhvasternorrland.se Kronobergs län c/o Gunilla Degerman Furutåv. 34, 352 54 Växjö E-post: [email protected] Norrbottens län Stationsg. 41, 973 41 Luleå Tfn: 0920-948 38 Fax: 0920-22 19 98 Skånes län Box 2910, 212 09 Malmö Tfn: 0706-151 936 Tfn/Fax: 040-18 19 36 E-post: [email protected] Södermanlands län Bryggarg. 11, 641 45 Katrineholm Tfn: 0150-780 08 Fax: 0150-780 07 Stockholms län Box 15197, 104 65 Stockholm Tel.: 08-644 62 20 Fax: 08-644 62 40 E-post: [email protected] Hemsida: www.rsmhstockholm.se Uppsala län Kungsg. 64, nb, 753 18 Uppsala Tfn: 018-56 09 18 E-post: [email protected] Västmanlands län Surbrunnsv. 4 D, 734 32 Hallstahammar E-post: [email protected] Hemsida: www.rsmhvastmanland.se Västra Götalands län c/o Maurice Gachon Ponnygatan 7B, 431 32 Mölndal Tfn: 0737-39 66 76 E-post: [email protected] Hemsida: www.rsmhvgl.se Örebro län Rådmansg. 16, 702 13 Örebro Tfn: 019-18 97 10 E-post: [email protected] Östergötlands län c/o Anita Rinman Nyckelvägen 3, 599 31 Ödeshög RUS Riksförbundet Ungdom för Social hälsa RUS Förbundskansli Instrumentvägen 10, 2 tr, 126 53 Hägersten Telefon: 08-12 00 80 40 E-post: [email protected] Hemsida: www.rus-riks.se Vi stöttar RSMH: MÅ BRA HOS RSMH-FJÄLLSJÖ Vi har arrangerat uppskattade Må bra-veckor sedan 2009. Och detta fortsätter vi med. Se vår hemsida. Även andra kurser finns i vårt program. Vi hjälper lokalföreningar med kurser, upptakt m.m. till förmånliga villkor. Välkommen till Backe! 0624-10555 [email protected] www.rsmhfjallsjo.se RSMH Utbildning har ständigt aktuella utbildningar och konferenser. Psykisk hälsa, Första hjälpen, Bemötande, Brukarinflytande, Återhämtning. www.rsmh.se 30 Revansch 2015:3 Vi stöttar dig som på egen hand har svårt att komma ut i arbetslivet! Välkommen att kontakta oss. Nemas problemas! ”Först praktiserade jag på en fotostudio och sedan blev jag anställd.” Johan www.misa.se 08-580 813 40 G E LIVET E N CHANS Din gåva till RSMH:s stipendiefond går till stöd för humanistiskt och socialt inriktad forskning som syftar till att ge människor med psykiska sjukdomar eller funktionsnedsättningar ett gott liv med full delaktighet i samhället. Sätt in gåvan på pg 40 62 92-3 och skriv ”Stipendiefonden” på talongen. Vi har flera verksamheter inom socialpsykiatri. Hör gärna av dig till något av våra boenden så berättar vi mer. Skåne: Hällbo, 0767-86 20 30 Syster Anna, 0727-14 40 70 Björkhaga, 0435-355 95/0435-348 00 Göteborg: Kombo, 031-26 56 58 Jönköping: Tallbackagården, 036-640 54 Södermanland: Bolmängen 072-544 40 70 Läs mer på www.rsmh.se/stipendiefond.pdf eller ring RSMH, 08-12 00 80 40. Nka söker ledare till höstens nya nätverk Ett nytt blandat lärande nätverk, BLN, om anhöriga och psykisk ohälsa startar i höst. Välkommen till konferens om framtidens anhörigstöd Framtidens anhörigstöd – en viktig samhällsfråga. Det är temat för den internationella konferens som arrangeras i Göteborg den 3-6 september. Minst 600 personer från ett 30tal länder beräknas delta. Konferensen är öppen för vårdoch omsorgspersonal, anhöriga och deras organisationer, samt beslutsfattare och forskare. Deltagarna erbjuds ett stort antal föreläsningar och debatter. Några exempel ur programmet: • Hur mår anhöriga till personer med psykisk ohälsa? • Så kan kontakterna med anhöriga utvecklas inom psykiatrin. • Family caregivers of elderly people with mental illness – who are they? Bakom konferensen står Nationellt kompetenscentrum anhöriga (Nka) i samarbete med Carers UK och Anhörigas Riksförbund. Läs mer på Nka:s webbplats, anhoriga.se/anhorigkonferens. Nka söker nu personer som är intresserade av att leda de lokala gruppdiskussionerna. Ett lokalt nätverk består av en grupp personer med olika erfarenheter. Gruppen träffas cirka fem gånger för att diskutera hur stödet till anhöriga kan utvecklas. Det lokala nätverket ingår i sin tur i ett nationellt nätverk som omfattar ett tiotal kommuner. Vill du leda ett lokalt nätverk? Kontakta [email protected], 0480-41 80 30 eller [email protected], 076-63 65 112. Postadress: Box 762, 391 27 Kalmar Telefon: 0480-41 80 20 E-post: [email protected] Webb: www.anhoriga.se Revansch 2015:3 31 Posttidning B Sverige Porto betalt Revansch, Instrumentvägen 10 126 53 Hägersten FELA ÄR SKOG MED MÅNGA TRÄD FÅGLAR TAR TAG KRYSSKRYP GISSAR PÅ FLYGPOST FÖRR KORT DITO EFTER DITT SOLNEDGÅNG KUNGLIG KOMMUN FLICKA SMILA TOG BORG VERKTYG SORT MISSE SKRÄP BITCHEN MEDICIN SLOGS PÅ IRLAND PLANDRIFT OFRUKTSAM NÖT LAND KÖTTBIT FÄRGADE GÅNGART SNÖSKORPA MISSTÄNKER SPEL TRÄ HUND KYLIG OXID HÄNDA KANTON BLOMHÅLLARE GAMMAL FÖREFALLER UNGDOMSELLER SKAPAR SÖMMAR BOKDEL HAR HÖVDING ÄMNAR PÅHITTAD TRÄDSAMLING BESK GOLDA VAJA Korsord: Tage Olsin BUSKE I NORR FÅGEL Skicka lösningen i ett kuvert märkt ”Korsord”. Adress: Revansch, Instrumentvägen 10, 126 53 Hägersten. Senast den 24 augusti vill vi ha ditt svar. Tre vinnare får ett presentkort på 200 kronor. Vinnare nr 2/2015 var Tommy Svensson (Sollefteå), Gunilla Segerlund (Visby), Per-Anders Wikström, (Södertälje). GRATTIS! Namn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ......................................... Gata . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ......................................... Postadress . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .........................................
© Copyright 2024