1. No category

Revansch!
2015:3 • Årgång 35 • Pris 45 kr • Utges av RSMH
FÖRFATTAREN
SUSANNA ALAKOSKI:
”Bryt tystnaden inför
någon du litar på”
TEMA:
20 ÅR MED
PSYKIATRIREFORMEN
Vad har den skapat
– bagladies eller bättre stöd?
+ Allt om årets kongress!
REDAKTÖREN HAR ORDET
Goda exempel efterlyses!
Revansch!
utkommer med fem nummer per år och
ges ut av Riksförbundet för Social och
Mental Hälsa, RSMH.
Adress: Revansch!, Instrumentvägen 10,
126 53 Hägersten
Telefon: 08-12 00 80 40
E-post: [email protected]
Hemsida: www.rsmh.se
Chefredaktör: Anna Langseth,
08-12 00 80 44
Medarbetare: Kim Svensén
Redaktionsråd: Marika Sellgren,
Erik Rodenborg, Paulina Tarabczynska,
Jan-Olof Forsén, Åke Nilsson.
Ansvarig utgivare: Jimmie Trevett
Medlems- och prenumerationsärenden:
Marianne Uddenberg, 08-12 00 80 47
Prenumerationspris: 195 kr/år
Plusgiro: PG 40 62 92 -3
Eller gratis som medlem i RSMH
Annonser: Anna Langseth,
08-12 00 80 44
Layout: Malin Ringsby
Omslagsfoto: Sara Mac Key
Tryck: Trydells, Laholm 2014
ISSN: 0283-7587
För ej beställt material ansvaras inte.
Den som sänder icke beställt material till
tidningen förutsätts medge publicering
i den tryckta tidningen och elektronisk
lagring på internet. Frilansare som säljer
material till tidningen förutsätts medge
publicering i den tryckta tidningen och
elektronisk lagring på internet. Avtalat
arvode omfattar både publicering i tidningen och elektronisk lagring på internet.
...................................................
UTGIVNING 2015
Nr 4. 28 september.
Nr 5: 30 november.
det här numret
har temat Psykiatrireformen – en
reform som ofta
har beskyllts för
att försämra villkoren för dem
som mår sämst.
Men mycket av
dess innehåll har faktiskt lett till stöd
som är bra. Utan den hade det sannolikt inte funnits boendestöd, personliga
ombud och case managers. Och det
finns verksamheter där avsikterna med
psykiatrireformen tycks fortleva, trots
ekonomiska kriser och brist på skattepengar, till exempel Solkraft i Skellefteå
och Bruk för alla. Hos dem ges personer
med svårare psykisk ohälsa möjlighet
till arbete och lyckas därmed ofta också
återhämta sig (läs mer på sid 20–21).
med stödet är samtidigt otillräckligt
på många håll. I rapporten ”Psykisk
Funktionsnedsättning och kommunikation” som har gjorts av Kungliga
Tekniska Högskolan, KTH, och
Funka.nu i samarbete med RSMH,
nämns att en person med psykisk
funktionsnedsättning kan ha 100 möten per år med olika myndigheter och
samhällsinstanser, allt från kronofogden, bostadsföretaget, skatteverket, en
mängd olika personer inom psykiatrin
och socialtjänst. Dessa pratar sällan
med varandra, utan den som ska se till
att insatserna samordnas, är du själv –
samtidigt som du alltså har psykisk
funktionsnedsättning. Det är ju uppenbart att det ställs orimliga krav. Det
saknas respekt för att psykiska funktionsnedsättningar kan vara minst lika
utestängande som fysiska funktionsnedsättningar, om inte mer. Och det
tycks finnas en stor okunskap om att
ens psykiatriska behov egentligen är
oskiljaktigt från ens sociala omgivning.
Är du ensam och arbetslös så skulle
vem som helst må sämre.
men det finns också möjligheter.
Har du ett bra boende, ett självklart
sammanhang i form av till exempel
ett arbete och en ekonomi så att du
kan ta en fika med vänner eller hälsa
på släktingar i en annan stad – så mår
du bättre. Samhället vinner säkerligen
ekonomiskt på att satsa tidigt på att
hjälpa personer med psykisk ohälsa, så
att de slipper må sämre och sämre och
kanske till och med hamna i hemlöshet.
känner du till fler verksamheter där
stödet fungerar bra? Eller någon kommun som är ovanligt duktiga på att
stötta personer med psykiska funktionsnedsättningar? Hör i så fall gärna av dig!
Det känns viktigt att uppmärksamma
de goda exemplen så att de kan bli fler.
Anna Langseth
Chefredaktör på Revansch
ANNONS
K U LT U
ISLAND
BÄLTAR INTE
Prykiatrin försöker arbeta utan tvång
Prenumerera på tidningen,
www.socialpolitik.com
2 Revansch 2015:3
NR 1 l 8
mars 2015
R & SA
MHÄ
Samhället
en tvivela
ktig förä
lder
Aboriginer
4, 8, 25
s barn två
ngsförfl
yttas
FN-krav:
Inga bar
14
n i bälte
och isolerin
g 23
l
PRIS: 79
KRONOR
NO MOR
E!
LLE
KORT OCH GOTT
Motionslopp sätter fokus
på funktionsnedsättningar
i rad genomfördes
”Loppet för alla” i slutet av maj
i Jönköping. Syftet var att uppmärksamma de hinder som personer med
funktionsnedsättning stöter på i samhället. Riksförbundet Ungdom för
Social hälsa, RUS, var en av arrangörerna tillsammans med andra
ungdomsförbund inom funktionshinderrörelsen. För Paulina Tarabczynska,
vice ordförande i RUS var det viktigt
att alla skulle känna sig välkomna på
loppet.
– Många som har psykisk ohälsa
känner sig annorlunda, och tvingas in
i ensamhet. Men om man vet att det
kommer människor som inte dömer
dig är det större chans att du dyker
upp på ett sådant här lopp, säger hon.
för andra året
INSÄNDARE:
”Det går att möta
oss med respekt!”
det som gör oss till kamrater på
livets hårda stig är att vi bemöter
alla vi träffar som en människa. En
person med psykisk ohälsa är således
ingen som tillhör en självklar grupp
vars person ska bemötas på grund
av problem. Någon med cancer är
inte bara cancersjuk, utan först och
främst människa. Låt oss då inse
varur det mänskliga uppstår och
förhålla oss till det. En sjuåring är
sju år. Det kan vi se och förhålla
oss till. En åttioåring är just så gammal som hon är och bör bemötas
på grund av och i kraft av sin ålder.
Inte på grund av eventuellt handikapp, ohälsa eller krämpor. Vi bemöter inte krämporna, vi bemöter
personen. Så bör det vara även
inom psykiatrin!
Lis Lovén
”Om man vet
att det kommer
människor som
inte dömer dig är
det större chans
att du dyker upp
på ett sådant här
lopp.”
I samband med loppet ordnades
en debatt med lokala politiker och
musikuppträdanden.
Elsa Persson
Arrangörsgruppen med Paulina Tarabczynska i spetsen.
Foto: Dante Fredriksson
Kvar ligger något konstigt magiskt tänkande inom mitt inre.
Att om man oroar sig för något så händer det inte.”
Helena Isaksson på RSMHbloggen.
Ny dokumentär om
psykiskt funktionsnedsatta
i dokumentären
Skådespelaren Christopher Jarvis i
dokumentären I väntan på ett liv.
Foto: Håkan Pienowski
I väntan på ett liv får
vi möta skådespelarna i pjäsen Verandan,
som alla har psykiskt
funktionsnedsättning.
Den tar upp överdödligheten för gruppen,
ensamheten och striden för att komma in i
samhället.
Dokumentären visas
i SVT den 15 juni, och
finns efter det på SVT
Play.
Revansch 2015:3 3
Författaren Susanna Alakoski:
”Det går att vända skutan
Susanna
Alakoski
Född: 1962 i Vasa, Finland.
Uppvuxen i Ystad.
Familj: Man och tre barn.
Yrke: Författare, föreläsare och
socionom. Har tidigare arbetat i
fiskfabrik och varit pressekreterare åt Gudrun Schyman.
Aktuell med: April i Anhörigsverige (Albert Bonniers förlag).
Förutom sin egen levnadshistoria tar Susanna Alakoski i sin nya bok upp att forskning visar att många barn till
missbrukare ofta har koncentrationssvårigheter och felaktigt får diagnosen ADHD.
4 Revansch 2015:3
Foto: Sara Mac Key
innan man går under”
Författaren Susanna Alakoski
växte upp med beroendesjuka
föräldrar. För att hantera den
egna ångesten rusade hon fram
genom livet och vågade aldrig
stanna upp. När hon fyllde 40 år
kraschade hon. Först efter ett och
ett halvt år av gråtande började
hon läka. Nu har hon skrivit en bok
om hur det är att vara anhörig till
personer med missbruk.
2006 debuterade susanna Alakoski
med den hyllade romanen Svinalängorna som byggde på hennes egna erfarenheter från ett hem med alkoholism.
I den nya boken April i Anhörigsverige
tar hon sig an ämnet på nytt, den här
gången i form av en dagbok.
Där berättar hon om hur det är
att vara ett barn som städar upp efter
pappas fyllefester, går Luciatåg hos
Länkarna och besöker en självmordsbenägen mamma på psykkliniken. Det
är en smärtsam berättelse om rädslan
för att förlora sina närmaste och om
att våga lita på människor när man så
många gånger har blivit sviken.
– Jag levde med en stark oro och
rädsla. Jag avvecklade mina egna behov,
levde med skam, blev tyst och väldigt
ledsen. Jag fick svårt med relationer
eftersom jag var inställd på att jämt
bli sviken. Men det går att läka. När
vi läker kan alla ”dåliga sidor” utvecklas till fina och bra egenskaper, säger
Susanna Alakoski.
Hon menar att det är viktigt att
prata om det här och önskar att skammen ska lyftas från alla dem som står
missbrukare nära. När hon själv växte
upp, var hon ständigt rädd för att föräldrarnas missbruk skulle komma ut.
– Människor i aktivt missbruk gör
dumma saker. De kör bil rattfulla,
ramlar och somnar vid middagsbordet.
De snubblar, säger elaka saker eller är
gråtmilda. En del slåss, andra är pinsamma. Som anhörig skäms man för
att en person man egentligen älskar
beter sig fel eller illa. Jag tror att det är
”Oftast finns det
möjlighet att komma ur svåra livslägen om man bara
vågar nämna dem.
När du väl har brutit tystnaden hamnar du på en resa.”
svårt för både samhället och enskilda
att tala om detta. Just därför är det nödvändigt att göra det.
en av de vanligaste frågorna hon
får när hon är ute och föreläser om
sina böcker är ”hur klarade du dig?”
Hur kommer det sig att hon trots sin
uppväxt fick ett bra liv och blev en av
Sveriges mest framgångsrika författare?
– Det går att vända skutan innan man
går under. Personligen var jag rädd
för droger, det gav mig möjlighet att
söka vägar på andra håll. Jag tror att
jag ville leva, säger Susanna Alakoski.
Att hon lyckades så bra beror även
på andra faktorer: Ett samhällssystem
med studielån som gjorde att hon
kunde studera trots att hon saknade
pengar, och att det på den tiden var
relativt lätt att få jobb och bostad.
– Jag tyckte om att läsa, det var också
viktigt. Enskilda lärare har haft betydelse, liksom kollegor och vänner. Jag
har säkert också varit talangfull och
inte minst har jag arbetat hårt i många
år för att få det liv jag har idag, säger
Susanna Alakoski.
Nu för tiden kan hon ”vila en smula,
känna trygghet”, som hon skriver i boken.
Men det har krävt flera år av terapi.
personer med
missbruksproblematik lider av psykisk
ohälsa. Det kan ta sig olika former, som
ångest, depression eller posttraumatisk
många anhöriga till
stress. Andra får koncentrationssvårigheter. Susanna Alakoski menar att det
kanske inte är så konstigt om man lever
med en ständig oro för sina nära och
kära. I boken tar hon upp Frid Hansens
forskning som visar att många barn
till missbrukande föräldrar felaktigt
får diagnosen ADHD, för att de har
svårt att koncentrera sig i skolan.
Susanna Alakoski hade själv flera
symptom på stress och ångest. I många
år var hon i ständig rörelse och vågade
aldrig stanna upp. Så fort hon satte sig
ner och vilade kom tankarna på det
som gjorde ont. I boken skriver hon:
”Utåt sett är Susanna en duktig flicka.
Men hon springer och springer.
Den döende klamrar sig fast på hennes
rygg i hopp om att undkomma.
Under fötterna rullar asfalt, gräs, grus.”
I dag säger hon att den ständiga
rörelsen var ett sätt att fly ångesten.
Men man kan inte springa hur länge
som helst. När Susanna Alakoski var
40 år kraschade hon. Hon beskriver
det som att känslolivet kom i kapp,
”det gick inte att värja sig längre”.
Susanna Alakoski lades in på Ersta sjukhus och blev kvar i tre veckor. Sedan
grät hon varje dag i ett och halvt år.
Först efter det kunde hon börja läka.
att skriva om sina erfarenheter har
varit viktiga delar i läkeprocessen. Att
försöka förstå sina föräldrars situation
och att dela med sig av sina erfarenheter till andra.
Om hon ska ge ett råd till andra
anhöriga så är det just det: att bryta
tystnaden och berätta om det för
någon man litar på.
– Oftast finns det möjlighet att
komma ur svåra livslägen om man
bara vågar nämna dem. När du väl
har brutit tystnaden hamnar du på
en resa. Oroa dig inte i förväg över
hur det kommer bli, ge dig bara ut på
resan och se vart den tar dig.
Pernilla Ahlsén
Revansch 2015:3 5
NYHETER
Psykiatrin följde
Foto: Free Images / Danny de Bruyne
Psykos vanligt bland
unga som drogar
Unga som drabbas av psykos och
vårdas på slutenvård har dubblerats
sedan 2005. En förklaring är droger,
rapporterar SvD. Mer än 1 800 15-24
åringar fick en sådan diagnos 2013,
enligt Socialstyrelsen.
Nya råd gällande
behandling av självskadebeteende
Nu finns rekommendationer för hur
psykiatrin ska bete sig mot patienter
med självskadebeteende, framtagna
av regeringen och SKL:s Nationella
självskadeprojekt.
Hård kritik mot
aktivitetsersättning
Myndigheten Riksrevisionen har granskat
aktivitetsersättningen och är kritiska.
Dels mot hur regeringen styr projektet,
dels mot Försäkringskassan, som ska se
till att ungdomarna får tillräckligt stöd.
– Många av de som har ersättningen
har psykiska sjukdomar och i allra värsta
fall bara sitter hemma och gör ingenting.
Det behövs någon form av påpuffning
för att det ska bli något som i slutändan
helst ska bli ett arbete, säger riksrevisor
Margareta Åberg till TV4 Nyheterna.
Riksrevisionen har kommit fram till att
det saknas sysselsättning i perioder,
särskilt för dem som står längst bort
från arbetsmarknaden. De anser att
regeringen måste bli bättre på att se
till att insatserna samordnas samt att
Försäkringskassan i högre grad följer
upp de unga och ser till att de får stöd.
6 Revansch 2015:3
En ung man dog efter ett polisingripande på psykiatrin i Västerås.
Men poliserna friades från skuld
och vården väntade i över fem
månader med att göra en lex
Maria-anmälan.
– Det är för sent, säger Ana
Cica-Tiedermann, jurist på IVO.
2014
kallades polisen till vuxenpsykiatrin
i Västerås för att en 28-årig patient,
som tidigare beskrivits som en väldig
lugn person, uppförde sig hotfullt.
När polisen kom till platsen hade
patienten stängts in i ett rum.
Enligt Dagens Nyheter, som har
tagit del av chefsåklagarens utredning
över polisens agerande, gick polisen
in med sköld och tryckte upp patienten mot en vägg. När 28-åringen
gjorde motstånd använde poliserna
olika former av ”trubbigt våld”. Bland
annat utdelade de distraktionsslag
mot mannens bakhuvud, höll för
hans mun, sprejade honom med
onsdagen den 10 december
pepparsprej och gav betongslag mot
vader och ryggslut.
När polisen hade fått på mannen
handfängsel hade han hjärtstillestånd
och andades inte. Han fördes till intensiven där han senare avled efter att
ha kvävts av sina egna spyor.
Trots att poliserna var fem till antalet
och använde olika former av våld mot
den ensamme patienten, ansåg chefsåklagaren inte att polisen gjort något fel
och beslutade sig för att inte väcka åtal.
vad gäller sjukvårdens ansvar så
har vårdgivaren skyldighet att göra
en så kallad lex Maria-anmälan till
Inspektionen för vård och omsorg
(IVO) om en händelse medfört eller
hade kunnat medföra en allvarlig vårdskada. Anmälan ska göras direkt om
det är en väldigt allvarlig händelse som
kan riskera att drabba andra. Annars
ska den lämnas till IVO senast inom
två månader. Men för Landstinget
Västmanland dröjde det fem och en
halv månad.
Även i år arrangerades en dag
10 oktober och 5 maj är numera stående datum för att belysa psykisk ohälsa. Foto: Siv Öberg
NYHETER
inte regelverket
”Jag kan inte lämna in en lex
Maria-anmälan innan jag vet om
det finns något att anmäla.”
– Jag kan inte lämna in en lex Mariaanmälan innan jag vet om det finns
något att anmäla. Vi har gjort en omfattande händelseanalys och det har
tagit tid. Men alla inblandade fick skriva
ner vad som hänt direkt efter händelsen, säger Tuula Wallsten, chefläkare.
men på ivo konstaterar de att Landstinget Västmanland inte följt Socialstyrelsens föreskrift.
– Det är för sent. Hela den interna
utredningen ska vara klar inom två
månader och de ska följa regelverket,
säger Ana Cica-Tiedermann, avdelningsjurist på IVO, avdelning Mitt.
Enligt henne händer det då och då
att vården lämnar in anmälningar för
sent, men IVO har inga möjligheter
att ge sanktioner. Istället brukar de
informera om regelverket när de är på
inspektion.
Och det behövs. För när Socialstyrelsen tittar på antalet allvarliga händelser som har antecknats i
journalerna inom all typ av slutenvård
och jämför med antalet inkomna lex
Maria-anmälningar, visar det att sig att
nästan bara hälften har rapporterats
in till IVO, enligt Lägesrapport inom
Patientsäkerhetområdet 2015.
I den lex-Maria anmälan som nu är
inskickad lyfts att psykiatrin kanske
borde ha sett till att patienten sov bättre,
samt att han eventuellt borde ha vårdats på en akutvårdsavdelning istället.
Pernilla Ahlsén &
Anna Langseth
för att belysa psykisk ohälsa
Över hela landet uppmärksammades psykisk ohälsa den 5 maj
i år. I Falkenberg gick patienterna
ut i en manifestation för att visa
sitt missnöje mot de bristande
resurserna inom psykiatrin.
stress och återkommande depressioner.
– När man mår dåligt behöver man
få träffa samma läkare och bygga upp
ett förtroende. Kontinuitet är viktigt.
Men de senaste månaderna har de bytt
personal tre gånger för mig, säger hon.
organisationen hjärnkoll hade
uppmanat till att prata om psykisk
ohälsa den 5 maj, vilket ledde till manifestationer på flera ställen i landet.
I Falkenberg samlades runt 50 patienter och anhöriga utanför entrén till
den vuxenpsykiatriska mottagningen
för att kräva mer resurser till psykiatrin. Efteråt hölls tal på torget. En av
patienterna som deltog där var Inger
Nilsson, som jobbat som förskolelärare men drabbats av posttraumatisk
manifestationen
var Riksförbundet för Social och Mental
Hälsa, RSMH, Autism och Aspergerförbundet, Fontänhuset, Attention,
Hjärnkoll och Personligt ombud.
Även förra året samlades folk i hela
landet den 5 maj, och dagen är numera
ett stående datum för att uppmärksamma
psykisk ohälsa, tillsammans med World
Mental Health day den 10 oktober.
Torbjörn Svensson
arrangörer bakom
Ångest förhindrar
valdeltagande
En studie från SCB visar att personer
med ängslan, oro eller ångest röstade
i lägre grad vid 2014 års val jämfört
med personer utan besvär. Valdeltagandet bland dessa var i riksdagsvalet
82 procent jämfört med 89 procent
bland dem utan besvär. Motsvarande
andelar i Europaparlamentsvalet var
43 procent jämfört med 54 procent.
Foto: Free Images / Ramzi Hashisho
Stress orsakar
inte fetma
Psykosocial stress har ofta ansetts
vara bidragande faktor till fetma. Men
en studie, PURE, som redovisades i
International Journal of Obesity visade
att permanent höga stressnivåer eller
depression i sig inte orsakade fetma.
Mer personal
fick fler i arbete
Socialtjänsten i Gävle kunde hjälpa
flera personer som haft försörjningsstöd i många år att gå vidare till annan
försörjning och få bättre livsvillkor.
Detta tack vare personalförstärkningar
såsom längre tid med klienterna, färre
ärenden (nästan hälften jämfört med
kollegorna), arbete i team och tätare
kontakter med Försäkringskassan och
Arbetsförmedlingen. Det uppger fackförbundet Vision som låtit revisionsoch rådgivningsföretaget PwC, göra
en undersökning. Skulle alla kommuner
i Sverige jobba likadant skulle de spara
600 miljoner kronor tillsammans, enligt
dem.
Revansch 2015:3 7
TEMA: 20 ÅR MED PSYKIATRIREFORMEN
Psykiatrireformen
Ofta blandas psykiatrireformen ihop med stängningen av mentalsjukhusen, men den processen började långt innan reformen
genomfördes.
8 Revansch 2015:3
TEMA: 20 ÅR MED PSYKIATRIREFORMEN
– vad hände sen?
I år är det 20 år sedan psykiatrireformen genomfördes.
Hur har det gått sedan dess? Vissa anser att effekten blev fler
bagladies. Andra att levnadsförhållanden blev bättre för dem
med svårast psykisk ohälsa tack vare nya former av stöd.
Revansch fördjupar sig i ämnet.
Text: Pernilla Ahlsén | Illustration: Maja K Zetterberg
trädde
i kraft 1995. Syftet var att bryta utanförskapet och erbjuda personer med svårare
psykisk ohälsa stöd att integreras i samhället på ett bättre sätt. Arbetsträning,
sysselsättning, öppenvård och flexibla
boendeformer skulle ge brukarna bättre
livskvalitet, men också öka inflytandet
över den egna vården. Samtidigt tydliggjordes att ansvaret för boende och
sysselsättning skulle ligga hos kommunerna. Det innebar att resurser flyttades
till kommunerna och att det blev färre
slutenvårdsplatser inom psykiatrin.
Reformen kritiserades från flera håll.
”De svårt sjuka har fått det mycket
sämre”, hävdade Sten Levander, professor i psykiatri och chefsöverläkare vid
Universitetssjukhuset MAS i Malmö,
i en intervju i Sydsvenskan tio år efter
reformen. Han ansåg att personer med
svår psykisk ohälsa åkte in och ut på
överfulla akutavdelningar och att vi
fick fler hemlösa som drev omkring på
stan för att slutenvårdsplatserna inom
psykiatrin blivit färre. Kritik riktades
också mot att mindre pengar gick till
forskning och specialistkunskap.
den svenska psykiatrireformen
men långt ifrån alla håller med om
kritiken. Urban Markström som är
docent i socialt arbete vid Umeå
Universitet och forskar i konsekvenserna av psykiatrireformen, menar att
den både var nödvändig och innebar
en förbättring, eftersom de sociala
insatserna i vården byggdes ut.
– Tidigare fanns det ingen sammanhållen strategi för att hjälpa patienterna
att leva ute i samhället. Tack vare reformen fick vi mer verksamhet för att
öka målgruppens sysselsättning och
olika former av boenden och boendestöd. Dessutom ingick ett ökat stöd
till bland annat brukar- och anhörigorganisationerna i satsningarna. Ur
det perspektivet var psykiatrireformen
en framgång, säger han.
kommunerna var
olika väl förberedda och att reformen
genomfördes i en lågkonjunktur då både
kommuner och landsting genomförde
stora besparingar. Men Urban Markströms studier visar ändå att de mellanstora kommunerna lyckades ganska väl.
Däremot hade de största kommunerna
problem med att koordinera verksamheten, medan de minsta hade svårt att
rekrytera kompetent personal.
– På så vis var reformen orättvis,
framför allt mot brukare i de mindre
kommunerna, säger Urban Markström.
Örebro är ett exempel på en
kommun där reformen var relativt
framgångsrik. Det visar en studie vid
Psykiatriskt forskningscentrum i Örebro. Intervjuer med 123 brukare sju
problemet var att
år efter reformen visade att 60 procent upplevde att de mådde bättre.
15 procent tyckte att deras tillstånd
var oförändrat, medan en fjärdedel
uppgav att de mådde sämre. Majoriteten levde ensamma i eget boende
och en fjärdedel klarade sig helt utan
kontakt med psykiatrin.
debatten blandas
psykiatrireformen ofta ihop med
stängningen av mentalsjukhusen. De
sista mentalsjukhusen stängde visserligen i samband med psykiatrireformens
genomförande, men det var en process
som påbörjades redan på 1980-talet.
Reformen kom snarare till för att lösa
de problem som uppstod när mentalsjukhusen stängde.
Frågan är om psykiatrireformen
hade kunnat genomföras på ett bättre
sätt. Urban Markström tror inte det.
– Det är svårt att se hur det hade
kunnat göras annorlunda, med tanke
på den kunskap och de utgångspunkter man hade då. Men det är klart att
man borde ha förberett kommunerna
bättre på det nya ansvaret och satsat
mer på en långsiktig kompetens- och
verksamhetsutveckling. Man borde
också ha strävat efter bättre balans
mellan slutenvårdsplatser och sociala
insatser. I vissa fall sparades det in för
mycket på psykiatrin.
i den offentliga
Revansch 2015:3 9
TEMA: 20 ÅR MED PSYKIATRIREFORMEN
På 70-talet var det många som protesterade mot mentalsjukhusen. ”Lägg inte in alla med problem” står det
Foto: Helena Frykstrand
på skylten bredvid aktivisten från RSMH.
Krav på bättre vård var
I och med psykiatrireformen
stängde det allra sista stora mentalsjukhuset. En av dem som drev på
utvecklingen var Helena Frykstrand,
grundare till Riksförbundet för
Social och Mental Hälsa, RSMH
och tidigare patient på Långbro.
– Det var ingen som helst vård,
bara en typ av förvaring, säger hon.
sin mening. Helena
Frykstrand hade fått veta att hon var
steril, förlorat sin livs kärlek och blivit
arbetslös. 1966 svalde hon alla sömnmedel och psykofarmaka hon hade.
Men en väninna hittade henne och eftersom Helena skickades till Långbro
sjukhus, ett av de 23 mentalsjukhus
som fanns i Sverige på den tiden.
Omhändertagandet var inte ömt.
Hon blev fråntagen sina kläder,
handväska och cigaretter. Toaletten
övervakades, maten åts på plåttallrikar
livet hade tappat
10 Revansch 2015:3
och den enda arbetsterapin var att
trä pärlor på ett snöre. Av personalen
kallades hon tre-nian, eftersom hon
låg på sal tre i säng nio.
sattes hon inför sju–åtta
främmande personer, som varken presenterade sig till namn eller yrke. Därefter utfrågades hon, som i ett förhör.
– Det var en typ av psykisk våldtäkt.
Det här var ju känsliga frågor för mig, så
känsliga att jag ville ta mitt liv. När man
sätter en djupt deprimerad person inför
sju–åtta okända personer och förväntar
sig att hon ska öppna sitt hjärta har
man ingen förståelse för det mänskliga
psyket, säger Helena Frykstrand.
När hon senare fick komma till en
avdelning där folk mådde lite bättre,
såddes fröet till att organisera sig för
att skapa en förändring. Klinikchefen
Curt Åmark var nytänkande, och höll
bland annat i diskussionsaftnar om
efter en vecka
vården dit patienterna var inbjudna.
Tillsammans med honom och journalisten Monica Kempe startade Helena
Frykstrand brukarorganisationen som
senare blev Riksförbundet för Social
och Mental Hälsa, RSMH.
att de inte var ensamma
om att vara kritiska mot mentalsjukhusen. Helena Frykstrand fick in otaliga
berättelser från mentalvårdspatienter
som misskötts. Den dåliga vården
bekräftas också i boken Psykiatrin i
Sverige, där psykiatrikern Jan-Otto
Ottosson beskriver hur ECT användes
i pacificerande syfte på Beckomberga,
att det fanns ett förakt och nedlåtenhet
mot patienterna bland psykiatriker och
mentalvårdare och att många patienter
fick motoriska svårigheter, så kallade
katatona symtom, troligtvis på grund
av att miljön var så ostimulerande,
symtom som knappt existerar i dag.
det visade sig
TEMA: 20 ÅR MED PSYKIATRIREFORMEN
Bäst att ge stöd
i hemmiljön
Patienten Elisabeth låg fjättrad vid en träbänk på Långbro i flera år,
Foto: Helena Frykstrand
vid ett tillfälle utan permission på åtta månader.
startskottet
efter att rsmh bildats fortsatte
Helena Frykstrand att kämpa mot
orättvisorna i samhället. Hon mådde
aldrig dåligt psykiskt igen utan arbetade
bland annat som redaktör för tidskriften
Handikappsamverkan, var förste vice
ordförande för paraplyorganisationen
HCK, nuvarande Handikappförbunden,
HSO, startade upp ett hantverkscentrum, var chef för en stiftelse som
byggde upp brukarstyrda dagverksamheter och blev senare författare.
Idag ser hon psykiatrireformen som
nödvändig, men anser att det inte har
blivit bättre för de personer som har
störst behov av omsorg.
– Det har bildats små minihispor
istället för stora mentalsjukhus. Problemet där är att det är ännu svårare
att få insyn. Sen är många av de hemlösa mer eller mindre psykiskt sjuka
och vissa psykiatriska kliniker idag
påminner om mentalsjukhusen på så
vis att de är placerade i anslutning
till rättspsykiatrin och personer med
olika diagnoser blandas på samma
avdelningar, säger hon.
Under 1960-talet kämpade alltfler
människor i världen för sina medborgerliga rättigheter och senare
involverades även mentalsjukhusens patienter. I Sverige var bland
annat RSMH drivande för att
avskaffa mentalsjukhusen.
Under 1980-talet skedde successiva utskrivningar och nedläggningar
av mentalsjukhusen. Men många
fick bara en lägenhet och inget stöd
ute i samhället. Det visade sig att
de som mådde sämst hade kortare
livslängd och svårare levnadsförhållanden än övriga befolkningen,
därför tillsattes psykiatrireformen.
Men reformen sammanföll med
90-tals krisen, och när staten
slutade att ge pengar passade
många kommuner på att spara ned
på psykosociala verksamheter för
personer med psykisk ohälsa.
Idag är det väletablerat att mentalsjukhus försämrar hälsotillstånden
för personer med psykisk ohälsa.
Bland annat uppmanar Världshälsoorganisationen, WHO, som är en
del av FN, att alla länder ska ge stöd
och vård i hemmiljöer, eftersom
man vet att det ger bäst återhämtning för personer med psykisk
ohälsa.
vissa anser idag att en del av mentalsjukhusens verksamhet var positiv,
till exempel fanns det ibland inslag
av bildterapi, musikterapi, hantverksverkstäder och möjligheter för
konstnärer såsom Ester Henning att
utveckla sitt måleri. Men rehabiliteringen på Långbro säger sig Helena
Frykstrand inte ha märkt av.
– Det fanns visserligen en skomakarverkstad där patienterna fick
arbeta. Men där tillverkades bälten
till bältesläggningar och handkedjor
i läder. Jag kan inte tänka mig att
någon patient tyckte att det var roligt,
säger hon.
Anna Langseth
Helena Frykstrand idag.
Foto: Privat
Revansch 2015:3 11
TEMA: 20 ÅR MED PSYKIATRIREFORMEN
Här fick människor bra
Redan innan psykiatrireformen
fanns socialt stöd i öppenvården
på enstaka håll. I Stockholm hade
Enskede-Skarpnäcks psykiatriska
sektor till exempel arbetskooperativ, hästar, hembesök och tidigare mentalsjukhuspatienter blev
anställda som chaufförer.
– Vi hade ett helhetsperspektiv,
säger Filipe Costa, som var chef
och har kallats psykiatrins Che
Guevara på grund av sitt reformarbete.
när mentalsjukhusen började
avvecklas under 1980-talet delades
landet upp i små psykiatriska sektorer,
med ansvar för att ta hand om alla
personer med psykisk ohälsa som
bodde inom det geografiska området.
Men ansvarsfördelningen mellan
landstingen och kommunen var otydlig.
På de flesta håll i landet fick personer
med psykisk ohälsa inte något socialt
stöd alls.
Ett undantag var dock EnskedeSkarpnäck i Stockholm. Här tog
psykiatrin hela ansvaret för dem som
mådde dåligt. Under åren 1986–1996
fanns här träfflokaler, textilverkstad,
snickeri, videoverkstad, syateljé,
bageri och djurhållning med hästar
och vildsvin. Hundratals patienter var
anställda där i form av arbetskooperativ.
för dem som mådde sämre fanns 14
kollektivlägenheter, som låg utspridda
i området och i samma trappuppgångar
som den ”vanliga” befolkningen. Två,
tre personer delade på varje lägenhet
och fick stöd av psykiatrin för att handla
i matbutiken, gå ned i tvättstugan
och få relationen med grannarna och
hyresvärden att fungera. Om nätterna
fanns ett team som ryckte ut till dem
som kände sig oroliga, och nattpatrullen gav även mediciner på kvällen
till dem som annars skulle sluka hela
dagsdosen redan på morgonen, inklusive sömnmedicinen.
12 Revansch 2015:3
Här i Skarpahemmet fanns syateljé, snickeri och videoverkstad. Nedanför låg bland annat stall
om allt är försvunnet nu lever flera av Filipe Costas idéer vidare med nya namn, såsom case
en framgångsfaktor var att det var
samma personal som hade hand om
patienten, oavsett om hen var i kris
eller inte.
– Det fanns en kontinuitet och en
helhetssyn på människan, säger Filipe
Costa.
Stödet ledde till att akutbesöken
minskade med 30 procent på Södersjukhuset, enligt På väg, ett delbetänkande till psykiatriutredningen.
Samtidigt kunde de psykiatriska slutenvårdsplatserna minska från 160 till 25
stycken. Några personer som hade
varit helt passiva på mentalsjukhusen
mådde så pass bra att de blev anställda
för att skjutsa vårdarna med bil till
hembesöken.
Men många av grannarna i området
var oroliga och motstånd fanns även
hos andra psykiatriker.
– Det här arbetssättet ställde helt
andra krav på alla anställda. Tidigare
hade de kunnat bete sig som i en
maktposition, men nu var de sedda
av andra och behövde bete sig som
jämlikar, säger Filipe Costa.
ändå tror han att fler psykiatriska
sektorer hade kunnat bli bättre på
sitt sociala arbete, bara det hade getts
mer tid och ställts hårdare krav på att
skaffa fram rehabilitering, boenden
och sysselsättning. Dessa hårdare krav
ställdes ju på kommunerna i och med
psykiatrireformen, men, enligt Filipe
TEMA: 20 ÅR MED PSYKIATRIREFORMEN
stöd
”Det var en av de viktigaste
reformerna någonsin”
På många håll i landet bidrog
psykiatrireformen till att bryta
isoleringen av personer med svår
psykisk ohälsa. I sitt arbete såg
arbetsterapeuten Beatrice Toll
hur människor tillfrisknade och
lämnade psykiatrin när de fick ett
umgänge och ett sammanhang
där de kände sig behövda.
i
kraft arbetade Beatrice Toll som arbetsterapeut inom psykiatrin och såg
hur förfärligt patienterna hade det.
– Många var helt isolerade i hemmet
och var beroende av de anhörigas stöd.
De åkte in och ut på sjukhus, ofta just
för att de var så ensamma. Det var total
misär. Många stod helt utanför samhället och hade aldrig arbetat. De led
oerhört av att inte vara efterfrågade
eller behövda, säger Beatrice Toll.
I början av 1990-talet genomfördes en
nationell utredning som bekräftade den
bilden. Det ledde fram till psykiatrireformen som betonade vikten av medinflytande och mötesplatser ute i samhället.
innan psykiatrireformen trädde
år innan reformen
trädde i kraft började brukare och
personal i Göteborg att utveckla en
verksamhet i psykiatrireformens anda.
Verksamheten där Beatrice Toll var
enhetschef döptes till Växtkraft med
Gunnareds Gård. Den fungerade som
en mötesplats där brukarna var med
och bestämde över alltifrån aktiviteter
till hur lokalen skulle tas om hand.
Med stöd från kommunen öppnade
de ett bageri och flera av deltagarna
fick jobb på en närliggande djurpark.
När de fick ett umgänge och ett jobb
att gå till började de också må bättre.
– Personer som tidigare hade varit
helt isolerade och sett sig själva som
patienter fick ny kraft och en mening
med livet. Många lämnade psykiatrin
och det fanns personer som helt blev
av med sina psykossymptom.
De goda resultaten uppmärksam-
Beatrice Toll.
mades över hela Europa. Växtkraft med
Gunnareds Gård var ett tydligt bevis på
att sociala mötesplatser kunde bryta
isolering och utanförskap, vilket också
var syftet med psykiatrireformen.
– Psykiatrireformen är en av de viktigaste reformer som svensk sjukvård
har varit med om. Den var verkligen
genomtänkt. Är det något som är ett
misslyckande så är det att vi inte fortsatte på den vägen. Jag är så upprörd
över det, säger Beatrice Toll.
men redan två
och träningshall. Även
Foto: Anna Langseth
management och ACT-team.
Costa, försvann helhetssynen kring
individen då.
– Effekten blev att den biologiska
synen förstärktes inom psykiatrin när
de inte längre behövde ägna sig åt socialt stöd. Nu kunde de arbeta i lugn
och ro på sina institutioner igen, säger
Filipe Costa.
Vad gäller de sociala förhållandena
och möjligheter att använda sina medborgerliga rättigheter, anser han att
det har blivit extremt svårt.
– Det är så kravfyllt nu att du
måste ha personligt ombud för att få
ordning på allt. Men det borde vara
psykiatrin som fungerar som personligt ombud, säger Filipe Costa.
Anna Langseth
starten bestämde sig
politikerna för att spara in på verksamheten. Först drog de in den femkrona som
brukarna fick i timlön för att kunna lösa
bussbiljett och ta sig till jobbet. Sedan
lade de ner bageriet och djurparken.
Det var en stor sorg för deltagarna.
– Att gå från att ha känt sig behövd
till att inte vara värd någonting längre.
Det var smärtsamt. Det var många som
blev sjuka igen. Det är så dumt, att människor blir sjuka kostar ju samhället
mycket mer än vår verksamhet gjorde.
drygt tio efter
Finns det någon liknande verksamhet i Sverige i dag?
– Vad jag känner till så finns det
inte så mycket verksamhet kvar med
den bredden och där brukarna har så
stort inflytande över verksamheten.
Pernilla Ahlsén
Revansch 2015:3 13
TEMA: 20 ÅR MED PSYKIATRIREFORMEN
Stöd som
borde erbjudas
Hjälpen ser olika ut från kommun till kommun. Här
är några exempel på socialt stöd och rehabilitering
som finns i vissa delar av landet, och som kan vara
värt att fråga efter om du har psykisk funktionsnedsättning och behöver stöd.
Samordnad
individuell plan, SIP
Personligt ombud,
PO
Alla personer som tar emot insatser
från både kommun och sjukvård har
enligt lag rätt att begära en samordnad individuell plan. Det innebär att
du har gemensamma möten med
handläggare från socialtjänsten och
psykiatrin. Planen ska utgå från dina
mål och ska hela tiden utvärderas. För
att få hjälp att föra fram sin egen talan
kan vård- och stödsamordnare, eller
case manager, vara bra att ha. På så
vis ökar chanserna att även arbetsförmedling och andra myndigheter
involveras i din återhämtning.
Hjälper personer med psykiska funktionsnedsättningar att föra sin talan
inför myndigheter och socialtjänst.
Jobbar hela tiden på uppdrag av den
funktionsnedsatte och ska vara fristående från kommunen och landsting.
Har i uppdrag att kräva den psykiskt
funktionsnedsattes rättigheter och
att upptäcka fel i systemet som kan
missgynna henne eller honom.
Case manager
Eller vård- och stödsamordnare, hjälper
personer med psykisk ohälsa som har
stora behov av stöd. Vårdsamordnaren
har ansvar för att utredning, planering
och insatser utförs och följs upp och kan
även själv ge stöd och behandling. Rollen påminner om personligt ombud, se
nedan, men ingår som en del i vården
eller socialtjänsten, medan personliga
ombud ska ha en fristående ställning.
Personlig assistans
Kan vara bra för en del personer med
psykiska funktionsnedsättningar, men
i praktiken tycks det vara få som får det.
14 Revansch 2015:3
Assertive
Community
Treatment (ACT)
Team för personer med svårare psykisk ohälsa och även för dem med ett
samtida missbruk. Består av exempelvis socialarbetare, sjuksköterska och
psykiater som ger vård och stöd. De
söker upp den psykiskt funktionsnedsatte där hon finns, och det går att
kontakta någon ur teamet nästan när
som helst på dygnet.
Socialstyrelsen anser att personer
med allvarlig psykossjukdom och
komplexa behov får bäst hjälp av
ACT-team och uppmanar kommunerna och landstingen att ha sådana,
men trots detta finns team endast på
ett fåtal ställen i Sverige, se artikel
i Revansch nr 4-2014.
Boendestöd
En kommunalt anställd person som
stöttar den psykiskt funktionsnedsatte i att genomföra vardagsbestyr
såsom till exempel att gå och handla
tillsammans eller stötta i myndighetskontakter. Boendestödjaren ska även
hjälpa till med ens återhämtning, men
i många kommuner har boendestödjaren sällan tid till detta. 80 procent
av kommunerna i landet anger att de
kan erbjuda boendestödjare. I mindre
kommuner som saknar boendestöd
erbjuds ibland i stället hemtjänst.
Tidigare krävdes hög utbildning, såsom
socionom, för att bli boendestödjare,
men det har urholkats.
TEMA: 20 ÅR MED PSYKIATRIREFORMEN
Illustration: Maja K Zetterberg
Hemtjänst
I kommuner som inte kan erbjuda
boendestöd ges ibland hemtjänst. För
äldre personer med psykisk ohälsa
händer det att hemtjänsten inte är anpassad till dennes situation, se artikel om
Anne-Marie Hellsten på sidan 18–19.
Kontaktperson
En ”Inhyrd kompis” som arvoderas
av kommunen för att umgås med en,
men ofta är det endast några timmar
i veckan. Inom psykiatrin finns också
kontaktpersoner, men de ska främst
fungera som din främsta kontakt inom
psykiatrin.
Gruppbostad eller
servicebostad
Gruppbostäder är permanenta bostäder där det finns personal dygnet
runt som ger mycket stöd och hjälp.
Servicebostad är en mellanform
mellan ett helt självständigt boende
i egen lägenhet och en lägenhet i
gruppbostad. Servicebostad består av ett antal lägenheter som har
tillgång till gemensam service och
fast anställd personal. Både gruppboenden och servicebostad ska helst
ligga i ens hemkommun så att det är
möjligt att hålla kontakt med familj
och vänner, men så är inte alltid fallet.
Enligt Socialstyrelsens granskning
från 2012 saknar 34 av 100 granskade kommuner helt bostäder för
psykiskt funktionsnedsatta och 12 har
inte fullvärdiga bostäder. Dessutom
var boendena ibland alldeles för stora,
som mest hade de 22 eller 15 personer, vilket gjorde att de började likna
institutioner. Enligt Lagen om stöd
och service till vissa funktionshindrade, LSS, ska boenden som mest ha
tre till fem brukare. Socialstyrelsen
fann även att vissa boenden begränsade livssituationen för de boende.
Artikeln fortsätter på nästa sida.
Revansch 2015:3 15
TEMA: 20 ÅR MED PSYKIATRIREFORMEN
Fortsättning från föregående sida:
Ledsagare
Kan följa med en för att besöka
vänner, gå på bio, gå en kurs, komma ut på promenad eller göra andra
fritidsaktiviteter. Finns med i socialtjänstlagen och i Lagen om stöd och
service till vissa funktionshindrade,
LSS. Ska beviljas personer med
psykisk funktionsnedsättning, men i
praktiken tycks det vara få med psykisk ohälsa som får ledsagare.
SIUS och stöd till
personligt biträde
Arbetsförmedlingen kan ge Särskilt
introduktions- och uppföljningsstöd,
SIUS, till personer som har nedsatt
arbetsförmåga på grund av funktionsnedsättning och som har behov
av särskilt stöd inför och under en
anställning. Stödet trappas sedan ned
när personen kan utföra uppgifterna
självständigt.
Stödinsatser för
sysselsättning
Nästan alla kommuner har någon form
av verksamhet när det gäller sysselsättning. Vanligast är ett träffställe, det vill
säga en lokal dit psykiskt funktionsnedsatta kan komma för att få samvaro.
Men hur meningsfull denna sysselsättning är varierar stort. Mindre vanligt är
strukturerad sysselsättning som innebär
tydligare inriktning mot arbetsträning.
HVB-hem
Ett hem för vård eller boende som ges
med stöd av socialtjänstlagen och
som tar emot personer för vård eller
behandling i ett boende. HVB-hem för
funktionsnedsatta ska vara bemannat
dygnet runt. Till skillnad från gruppbostäder och serviceboenden ska
HVB-hem vara mer tillfälliga, men det
händer att folk bor där under flera
år. Margaretha Addén Mårtensson,
inspektör på Inspektionen för vård
16 Revansch 2015:3
och omsorg, IVO, granskade 20072008 ett antal HVB-hem för psykiskt
funktionsnedsatta i Stockholms län
och konstaterade då att boendestandarden var lägre i HVB-hem än i till
exempel gruppbostad. Det förekom
att brukarna fick dela toalett och
dusch med andra.
Supported Employment eller Individual
placement and
support, IPS
En person är anställd för att stötta
personen med psykisk ohälsa i arbetet eller studierna. Stödet utgår från
individens önskan om arbetsuppgifter,
där man försöker hitta en arbetsplats
där personen kan få anställning, eller
åtminstone pröva på arbetsuppgifter,
till skillnad från till exempel dagliga
verksamheter.
Lagen om stöd och
service till vissa
funktionshindrade,
LSS
Är en lag som ska förbättra vardagen för personer med funktionsnedsättningar. Psykiska funktionsnedsatta nämns i denna lag, men
trots detta beviljas främst personer med fysiska funktionsnedsättningar LSS. Mycket
av stödet som finns inom LSS
finns inom socialtjänsten, till
exempel gruppboenden och
ledsagare. Men kvalar du in
och får LSS kan kommunen
få vite om den inte ger dig
stöd. På så sätt skiljer sig den
lagen från socialtjänstlagen, där
socialtjänsten inte kan straffas
om du nekas. LSS ska ge
ett stöd som innebär ”goda
levnadsvillkor” medan det
inom socialtjänstlagen räcker
med ”skälig levnadsnivå”.
Orsaken att så få psykiskt funktionsnedsatta beviljas LSS kan vara att
personalen inom socialtjänst tolkar
lagen för strikt, och tar inte hänsyn till
att psykisk funktionsnedsättning kan
variera utan stirrar sig blind på att den
inte är lika permanent som vid fysiska
funktionsnedsättningar. Om du klarar
av de allra mest grundläggande
vardagsbehoven som att äta, klä på
sig, och kommunicera nekas du till
exempel personlig assistans som kan
ingå i LSS, men många personer med
psykiska funktionsnedsättningar har
faktiskt sådana svårigheter periodvis.
Personer med psykiska funktionsnedsättningar har alltså inte fått del av lagens insatser som det var tänkt, anser
Rafael Lindqvist, professor i sociologi.
Anna Langseth
Källor där inget annat anges:
Boken Psykiska funktionshinder i samhället,
forskarna Urban Markström och David Rosenberg, Arbetsförmedlingen och Socialstyrelsen.
TEMA: 20 ÅR MED PSYKIATRIREFORMEN
”Ingen förståelse för psykiska
funktionsnedsättningar”
Psykiatrireformen skulle ge bättre
hjälp till de som mår sämst. Men
fortfarande får folk inte tillräckligt med stöd.
– Problemen har inte blivit
mindre. De beskrivs bara på
andra sätt, säger Peé Bergsten,
tidigare personligt ombud.
i hela sitt yrkesverksamma liv har han
arbetat med personer med psykisk
ohälsa, senast som personligt ombud
i 18 år, för att nu ha gått över till att
jobba med missbrukare.
Han anser inte att stödet till personer med svårare psykisk ohälsa har
ökat efter psykiatrireformen.
– Samma brister har funnits hela
tiden sedan den sjösattes, säger han.
att socialtjänsten har
för lite kunskap om psykiska funktionsnedsättningar, enligt Peé Bergsten. Han nämner hur en man som
endast levde på pallade krusbär, tilldelades en matcheck av socialtjänsten.
Men i sitt psykotiska tillstånd tyckte
han att det var fel färg på checken,
och tackade nej. Socialsekreteraren
uppfattade det som att han hade ”valt”
att inte ta emot den.
– Det är som att säga till en rullstolsburen att ”du har valt att inte ta dig
upp sju trappor utan hiss”, säger Peé
Bergsten, som i sitt arbete som personligt ombud kontaktade chefen för att
se till att utbetalningen kunde ske på
annat sätt.
Samma kunskapsbrist gör att personer
med kognitiva problem kan bli av med
sitt försörjningsstöd efter ett missat
möte hos socialsekreteraren – trots att
svårigheten att passa tider kan bero
just på ens funktionsnedsättning. Väl
på mötet är rappheten ett problem.
– Många är så uppstressade att de
har fullt sjå att inte flippa ut. Men
handläggarna tar ingen hänsyn till
ett problem är
Peé Bergsten har jobbat främst med hemlösa personer.
det, utan använder byråkratiska termer
och försöker avklara det så snabbt som
möjligt. Är personen blind ser du till
att ge en typ av information som går
att förstå, men det gäller inte den här
målgruppen, säger Peé Bergsten.
inom psykiatrin är bemötandet också
ofta bristfälligt, enligt Peé Bergsten.
Förutom att gammaldags maktmetoder lever kvar på många avdelningar
skrivs du ofta ut blixtsnabbt, lämnas
med en påse med piller som räcker i
24 timmar och ett nummer till den
psykiatriska öppenvården som du själv
ska ringa. Ingen tar hänsyn till att
personen ofta mår så dåligt att hon
inte klarar av att ringa själv.
Ett annat problem vid utskrivningen är att personer hamnar hos
fel socialtjänst. Psykiatrin frågar inte
alltid patienten var hon eller han bor
utan nöjer sig med att kolla i folkbokföringsregistret eller i journalen,
vilket leder till att adressen ofta blir
fel. Enligt Pée Bergsten kan det dröja
veckor, ibland månader innan personen hamnar i rätt stadsdel eftersom stadsdelarna hamnar i fejd med
varandra om vem som ska bekosta de
psykosociala insatserna.
– Samordnad vårdplanering och
Foto: Anna Langseth
utskrivningsmeddelanden är de viktigaste redskapen för att utskrivningen
ska gå bra, men de har urvattnats. Det
är inte tänkt att psykiatrin ska ringa
till socialtjänsten och berätta att en
person skrivs ut, utan meningen är att
de ska träffas. Utskrivningen behöver
planeras flera dagar i förväg, säger
Peé Bergsten.
sett hur resurserna minskat både inom socialtjänsten
och inom psykiatrin. Tidigare fanns
psykiatriska mobila team som kunde
åka ut mitt i natten om någon mådde
dåligt. På så vis minskade risken för
vräkningar och tvångsinläggningar.
Socialtjänsten å andra sidan följer inte
längre socialtjänstlagen, som innebär
att alla som har behov ska få stöd,
utan hjälpen är helt beroende av hur
budgeten ser ut, anser Peé Bergsten.
Dessutom har de alldeles för hög
arbetsbelastning.
– Som personligt ombud kontaktade vi tidigare politiker och anordnade
demonstrationer för att påverka på
ett större plan, men nu har vi bara tid
att agera kuvösverksamhet och lindra
effekterna av felaktiga beslut, säger
Peé Bergsten.
Anna Langseth
pée bergsten har
Revansch 2015:3 17
TEMA: 20 ÅR MED PSYKIATRIREFORMEN
”Mitt hjärta brast” säger Marika om när hon träffade Anne-Marie, tidigare patient på Långbro och som var helt
Foto: Anna Langseth
avmagrad efter att socialtjänsten nekat henne gruppbostad och inte uppmärksammat att hon behövde hemtjänst.
De föll mellan stolarna
Marika Sellgren och Anne-Marie
Hellsten är några av de personer
med psykisk ohälsa som har
hamnat mellan stolarna, trots
psykiatrireformen. Strul med
socialtjänsten gjorde Marika
hemlös i tio år.
– Jag har kostat miljoner de
här åren istället för att samhället
hjälpte mig att betala en liten
hyresskuld. Det är så jävla kortsiktigt, säger hon.
hemlösheten började med en konflikt
med boendestödjaren. Istället för att
18 Revansch 2015:3
socialtjänsten tog fram en ny blev
Marika Sellgren tvungen att söka
boendestöd på nytt, berättar hon.
– Hur dålig du än är så ska man ha
förmåga att söka hjälp själv. Men det
funkar ju inte om du är riktigt risig,
säger Marika
Det blev kaos i lägenheten. Marikas
mamma kom och städade en gång i
veckan, men det blev konflikter dem
emellan. Bråket hördes ut i trappen
och grannarna, som nyligen hade
ombildat till en bostadsrättsförening,
började klaga.
Marika mådde bara sämre och säm-
re och till slut lämnade hon hemmet
och flyttade till en kompis i stället. I
det tillståndet tänkte hon att hon inte
skulle betala hyran för en lägenhet
som hon inte bodde i. Efter några
månader med obetald hyra blev det
akut kris. Socialtjänsten sa att de kunde hjälpa Marika med hyresskulden,
på villkor att hon lämnade in hela sin
sjukpenning till dem, berättar Marika.
Men Marika var rökare och behöll
en liten summa till cigaretter. Då
sade socialtjänsten tvärt nej. Bostadsrättsföreningen röstade och Marika
vräktes 2003.
TEMA: 20 ÅR MED PSYKIATRIREFORMEN
”De första veckorna vägrade
jag att gå ut. Jag förstod inte
hur jag skulle kunna bli en del
av samhället utanför.”
sedan följde tio år som hemlös.
Marika bodde några månader här och
några månader där på olika korttidsboenden, men ständigt blev det
konflikter och hon blev utkastad. En
tid sov hon hos en kompis som tafsade
på henne om nätterna. En annan gång
fungerade korttidsboendet bra, men
Marika var tvungen att vara drogfri
i sex månader i sträck för att få en
träningslägenhet. Det fungerade fram
tills tre dagar innan perioden skulle gå
ut. Då blev hon nervös och söp till.
– Jag höll på att gå sönder. Min
tilltro till socialtjänsten var helt borta,
säger Marika.
på i flera omgångar. Och
2006 blev det ännu värre. Hon blev
utkastad ur korttidsboendet, började
vandra på stan om nätterna och blev
psykotisk. På härbärgena portades hon,
och hos psykiatrin ansågs hon inte
vara tillräckligt sjuk för att läggas in.
– De sade att du är bara hemlös.
Det var riktigt jävla hemskt och fruktansvärt kalla vintrar, säger Marika.
Ibland fick hon sova i häktet om
nätterna, men alla poliser var inte
alltid snälla. Marika minns att hon
blev misshandlad vid flera tillfällen.
En period hamnade hon på rättspsyk,
inte på grund av ett brott utan på
grund av att hon ansågs vara svårbehandlad. Men det var ingen vård, bara
förvaring.
Sedan blev det korttidsboenden
igen. Ett möte mellan vårdgivaren
och socialtjänsten blev för mycket för
Marika. Det mästrades och, enligt
Marika, sa socialtjänstens handläggare
att hon aldrig skulle få egen bostad.
Tre dagar senare försökte Marika
avsluta sitt liv.
så höll det
Men hon överlevde. Och med hjälp
av hennes case manager och av en ny
socialsekreterare vände allt.
– Den här socialsekreteraren verkade cool och skulle komma hem till
mig. Jag tänkte ”nu ger jag järnet”,
minns hon.
Av de andra på gruppbostaden hade
Marika fått veta att alla socialtanter
ville ha hembakt när de kom på besök,
så hon gjorde blåbärspaj efter sin
mammas bästa recept. Samtalet gick
bra och Marika fick en försökslägenhet i Stockholms innerstad. Hon var
tacksam men samtidigt vettskrämd.
– De första veckorna vägrade jag att
gå ut. Jag förstod inte hur jag skulle
kunna bli en del av samhället utanför,
säger Marika.
dag när hon tittar ut genom fönstret ser hon en liten mager
figur som går klädd i stor dunjacka
trots sensommarvärmen och efter
henne går en tjock person.
– Det var jätteskönt att se bland
alla dessa übermänniskor. Jag tänkte
att kanske finns det plats för mig här
också, säger Marika.
men så en
betalades. Anne-Marie svalt. Hon åt
sill, råa köttbullar och falukorv. Ibland
fick hon mat av grannarna.
En av dem som förbarmade sig
över henne var Marika, som bjöd på
grötfrukost och middag. Men i brist
på annan hjälp sökte sig Anne-Marie
alltmer till Marika, även nattetid,
så till slut bröt Marika ihop och var
tvungen att lägga in sig på psyket.
Även Anne-Maries bror höll på att
bränna ut sig, enligt Marika. Han
hade sökt gruppbostad åt Anne-Marie
men socialtjänsten sa nej.
åtta månader
fick Anne-Marie hemtjänst och en god
man så att hon kunde betala räkningarna, men hemtjänsten är inte anpassad
till personer som inte är van vid att
passa tider, så om Anne-Marie inte
är hemma när de kommer kan hon
fortfarande bli utan mat.
– Tänk om skattebetalarna skulle
få veta vad det slarvas med folks
liv. Det är ett haveri, säger Marika
Sellgren.
först efter ungefär
Anna Langseth
att den lilla personen i
dunjackan hade mer gemensamt med
Marika än vad hon hade kunnat ana.
Precis som Marika hade Anne-Marie
Hellsten placerats på ett stort mentalsjukhus som ung. Och precis som
Marika hade Anne-Marie hamnat
mellan stolarna efteråt.
När Långbro lades ned flyttade
Anne-Marie Hellsten hem till sin
mamma, där hon fick mat. Men efter
att mamman dog förra året fanns ingen som kunde tillreda maten och elen
stängdes av eftersom räkningarna inte
det visade sig
Revansch 2015:3 19
TEMA: 20 ÅR MED PSYKIATRIREFORMEN
Regeringen öppnar för
Regeringen uppger sig satsa på
psykisk hälsa, men kan i dag inte
lova mer pengar jämfört med
tidigare år. I stället betonas kommunerna och landstingens ansvar
för att hindra att folk hamnar
mellan stolarna. En nyhet är dock
att de öppnar upp för så kallade
sviktboenden.
sviktboende är ett akutboende som
kan motverka hemlöshet. Dit kan personer i kris vila upp sig innan det går
så lång att de behöver akut psykiatrisk
vård eller riskerar vräkning. Ett sådant
boende testades under några år inom
RSMH:s regi i Mölndal och fem
vräkningar lyckades förhindras, enligt
verksamhetsansvarig i en intervju i tidningen Bofast. Men efter att pengarna
slutade att trilla in från Socialstyrelsen
var boendet tvunget att lägga ned.
I dag finns inga sviktboenden alls i
Sverige, men i år ska regeringen göra
en översyn av statens insatser när det
gäller psykisk hälsa och lovar att titta
på möjligheten att öppna sådana igen.
– Verksamhet för vistelse vid kortvariga svikttillstånd kan utgöra ett
värdefullt komplement till kommunernas övriga vård och service, svarar
Åsa Regnér, (S) ansvarig minister för
socialtjänsten, i ett mejl till Revansch.
Även sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S) ger samma svar då han får
en fråga om självvald inläggning – en
form som påminner om sviktboenden
men som drivs av landstinget och där
du kan läggas in utan att behöva träffa
en läkare innan.
gått ut i media
om att det ska satsas på psykisk hälsa,
men idag kan de inte svara på ifall
summan för nästa år blir högre än vad
förra regeringen satsade, i och med att
man just nu förhandlar om budgeten.
Den förra regeringen gav runt 850 miljoner kronor per år, vilket är hälften
av pengarna som behövs satsas för att
regeringen har även
20 Revansch 2015:3
I slutet av april hade sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S) en hearing om framtidens
komma till rätta med problemen efter
90-talskrisen, enligt den så kallade
Miltonutredningen som gjordes 2006
(läs mer om detta på sid 29).
utredaren anders milton tycker att
hälften är bättre än inget, men är upprörd över att kommunerana och landstingen tycks använda psykiatri-pengarna
från staten till annat. I deras budgetar syns
nämligen inte tillräckligt med satsningar.
– Det är fullständigt oacceptabelt,
säger han.
I övrigt betonar både Åsa Regnér
och Gabriel Wikström statens över-
enskommelser med Sveriges Kommuner
och Landsting, SKL. Dessa överenskommelser startade i samband med
förra regeringens PRIO-satsning
och går ut på att kommunerna och
landstingen ska samarbeta bättre med
varandra kring insatser för psykisk
hälsa. Under 2013 och 2014 handlade
dessa överenskommelser särskilt om
just personer med ”komplex psykiatrisk problematik”, enligt Åsa Regnér,
som nu hoppas att kommunerna och
landstingen ser till att använda sig av
den kunskapen.
Anna Langseth
TEMA: 20 ÅR MED PSYKIATRIREFORMEN
sviktboenden
Reformen
orsakade inte
hemlöshet
Den utbredda uppfattningen om
att psykiatrireformen skulle ha
lett till bagladies stämmer inte,
enligt flera experter.
– Många skyller på psykiatrireformen, men det är en rad
orsaker som ligger bakom, säger
Hans Swärd, professor i socialt
arbete på Lunds universitet.
utmaningar rörande psykisk hälsa, dit brukarorganisationer var inbjudna.
Foto: Ida Knudsen
Så tycker regeringen om:
Personliga ombud, PO
Över 15 procent av kommunerna i
Sverige saknar personligt ombud,
men inga planer finns på att höja
statsbidraget för detta.
Socialtjänsten
Alla handläggare som möter
psykiskt funktionsnedsatta bör ha
kunskap i bemötande. I sommar
får bland annat Socialstyrelsen i
uppdrag att styra mer med kunskap
och Åsa Regnér hoppas att det ska
förbättra kommunernas vilja att utbilda handläggarna.
LSS (Lagen om Stöd och Service
till vissa funktionshindrade)
Enligt Rafael Lindqvist, professor
i Sociologi, får inte personer med
psykiska funktionsnedsättningar del
av LSS på det sättet som lagen var
tänkt. Men Åsa Regnér ger inga nya
förslag på att förbättra detta.
över en tredjedel av alla hemlösa
har psykisk ohälsa, varav hälften missbrukar, enligt Socialstyrelsens senaste
kartläggning. Och psykisk ohälsa kan
ibland leda till hemlöshet, anser förra
regeringens hemlöshetssamordnare
Michael Anefur.
– De allra flesta klarar eget boende,
men när omgivningen inte stöttar en
ökar risken radikalt, säger han.
Enligt honom ökade antalet hemlösa
under 1990-talet, men psykiatrireformen
kan inte ses som ensam orsak. Hans
Swärd, professor i socialt arbete, håller med. Han forskar om hemlöshet
och enligt honom var huvudorsakerna
snarare bostadsbrist och nedskärningar av socialt stöd hos kommunerna.
På 1970-talet fanns ett överskott av
bostäder på grund av de nya miljonprogramsområdena. Samtidigt hade
staten god ekonomi och det fanns
mycket stöd. Men parallellt med flera
ekonomiska kriser och att staten inte
ville höja skatten, ökade hemlösheten
under 1990-talet, enligt Hans Swärd.
Socialstyrelsen kartläggning från
1999 över vad som hände dem som
flyttade ut från mentalsjukhusen efter
reformen visar dessutom att inga
hamnade i hemlöshet, utan i stället på
gruppboenden och liknande, enligt
forskaren Urban Markström.
– Mentalsjukhusen tillhör en svunnen tid. Vi behandlar inte varandra på
det sättet idag, säger Michael Anefur.
Anna Langseth
Revansch 2015:3 21
TEMA: 20 ÅR MED PSYKIATRIREFORMEN
Sverige behöver fokusera mer på att människor med psykisk ohälsa faktiskt kan återhämta sig, till exempel
Illustration: Maja K Zetterberg
genom att anställa personer som stöttar dem i studier eller arbete, menar forskaren David Rosenberg.
Så kan folk få bättre
levnadsvillkor
Arbeten, ökad delaktighet och
fungerande samordning mellan
kommun och landsting. Det är
några saker som samhället behöver åtgärda för att personer med
svårare psykisk ohälsa ska få det
bättre, anser flera experter som
Revansch har talat med.
– det här är våra medmänniskor
som har rätt till ett liv. Det kostar inte
skjortan. Det krävs organisering och
sedan att genomföra det, säger Anders
Milton, före detta psykiatrisamordnare.
År 2006 levererade han den så
22 Revansch 2015:3
kallade ”Milton-utredningen”. Den
gav en rad förslag på hur staten skulle
förbättra levnadsvillkoren för personer med svårare psykisk ohälsa och
komma till rätta med det som aldrig
fullföljdes efter psykiatrireformen.
Mycket har nu genomförts och vi
är på rätt väg, anser Anders Milton.
Men ett grundläggande problem är
att kommunerna och landstingen
fortfarande inte samarbetar tillräckligt, bland annat när det gäller arbete.
– Det som utmärker människor
med till exempel psykossjukdom är att
de är ensamma. Bara en liten del får
boenden och stöd i det dagliga livet.
Kommunerna sköter inte sitt uppdrag, säger han.
en del ställen där
stödet fungerar väl. Som exempel
nämner han Solkraft i Skellefteå, Bruk
för alla i Västra Götaland (se enkäten
till höger) och Trieste i Italien. Han
tycker att fler behöver lära sig av dessa
goda exempel. I provinsen Trieste var
det till exempel psykiatrin som tog
initiativ och bjöd in kommunen för
samtal om att samarbeta. Därefter
skapades arbetskooperativ som bland
men det finns
TEMA: 20 ÅR MED PSYKIATRIREFORMEN
”Det här är våra
medmänniskor
som har rätt till ett
liv. Det kostar inte
skjortan.”
annat har lett till minskade tvångsinläggningar och billigare psykiatri.
Även David Rosenberg, universitetslektor på Socialt arbete vid Umeå
Universitet, anser att alldeles för få
har fått jobb. Han efterfrågar så kallat
Supported Employment och Supported Education (se förklaringar på sid
14–15). Dessutom tycker han att fler
borde bli anställda, just i egenskap
av att de har erfarenhet av psykisk
ohälsa, till exempel som vård- och
stödsamordnare eller i ACT-team.
– Det är effektivt eftersom de når
ut till fler med psykisk ohälsa då de
förstår maktförhållanden, säger han.
framgångsfaktor är
så kallat delat beslutsfattande, anser
David Rosenberg. Det innebär att
socialtjänsten och psykiatrin tar sig
tid till att informera om olika vårdmöjligheter och stöd, även sådant
som inte finns i den egna kommunen
eller landstinget. Ett steg på vägen är
Samordnade Individuella Planer, SIP,
som landstingen och kommunerna
ska erbjuda, men det är inte alltid som
handläggarna lägger ned tillräckligt
med tid på dessa, enligt David Rosenberg. Personer med psykisk ohälsa
kan behöva flera möten för att förankra beslut och veta säkert vad man vill.
Först då är det säkert att SIP:en utgår
från individens vilja.
– Kortsiktigt tar det mer tid med
delat beslutsfattande, men forskningen visar att det kan leda till långsiktiga
vinster, säger han.
Han tycker även att det behövs mer
inflytande från patient- och brukarorganisationerna, något som både Anders
Milton och nuvarande psykiatrisamordnaren Kerstin Evelius håller med om.
FRÅGAN:
Vad behövs för att psykiskt
funktionsnedsatta ska få det bättre?
Carina Karlsson
Anställd på Bruk för alla, en ideell organisation, som ger arbete åt bland annat
personer med psykiska funktionshinder. Finns i Habo och Falköping.
– Jag vill att det ska finnas fler
Bruk för alla i Sverige. Jag gick ensam
hemma som heltidssjukskriven i 15 år,
men kan nu jobba 50 procent med
att bland annat sy amningskuddar
och montera lampor.
Här får jag jobbarkompisar och
ett arbete som alla andra människor.
Jag känner att jag kan producera och
vara en del av samhället. Det är helt
fantastiskt!
Leif Stenberg
Journalist och aktiv i tankesmedja som arbetar för att förverkliga psykiatrireformen.
en annan viktig
– Ta vara på de goda exemplen som
faktiskt finns, till exempel Bruk för alla
och Solkraft i Skellefteå (en kommunalt ägd verksamhet med arbetsrehabilitering för bland annat psykiskt
funktionsnedsatta, reds. anm.). Det
finns tusen och åter tusen människor
därifrån som har återhämtats och som
psykiatrireformen har förverkligats för.
Det handlar inte om trolleri utan om
vanligt bondförnuft och medmänsklighet. Problemen uppstår när arbetsförmedlingen och Försäkringskassan
sätter upp för mycket regler och ska
kontrollera folk. Man skulle vinna samhällsekonomiskt på att sätta upp fler
sådana här ställen runt om i landet.
Lennart Lundin
Verksamhetssamordnare psykiatri- och psykoskliniken på Sahlgrenska i Göteborg, samt hedersordförande i Schizofreniförbundet.
– Även personer som är svårt sjuka
måste få vara med och fatta beslut
som rör deras vård så att de kan styra
sina liv efter sina egna ideal. Dessutom måste vi kunna garantera att även
de svårast sjuka får stöd att komma
ut i arbetslivet. Tyvärr faller personer
med schizofrenidiagnos ofta mellan
stolarna i kommunernas och arbetsförmedlingens satsningar och därför
erbjuder vi inom psykiatrin i Göteborg
egen arbetsrehabilitering för den
gruppen. Det har gett väldigt goda
resultat.
Anna Langseth
Revansch 2015:3 23
blodet
började
rinna.
KULTUR
Viktig,
rolig,
supersorglig
& ganska
mycket
ligg
jag får inte veta vad tjorven heter på
riktigt. hon är också 22 år gammal.
eller ung.
hon går på mer mediciner än
jag. jag tar bara zoloft och
citalopram.
dü vet,
mikael, det
finns ”verktüg”
här om du mår
dåligt!
han är rolig, den
där jävla nazisten.
tjorven säger att hon inte vet
varför hon mår så dåligt.
jag firar min tur med att skära mig med
RITPAPPERET i låret, så att de inte ska se.
du har
tur som
vet, micke!
Mikeal Sol berättar bland annat om livet och9 personerna på den låsta slutenvårdsavdelningen där han läggs in efter sitt självmordsförsök.
Ny serie om
psykisk ohälsa:
för allt – någon som älskar tillbaka.
Någon som kan vinna över serotoninbristen.
I vissa situationer tar seriefiguren
– som är tecknad väldigt grafiskt med
runt huvud och få linjer – bokstavligt
talat av sig sin mask, och blottar
bakom den en mer realistiskt ritad
person, med ett reflekterande och
komplext kännande uttryck. Det blir
en fin dynamik, och jag skulle gärna
vilja se ännu mer av den ”verklige”
Mikael i nästa bok.
Psykiskt sjuk
Mikael Sol
Egmont Publishing, 2014
det självbiografiska seriealbumet
Psykiskt sjuk är Mikael Sols uppföljare
till debuten Till alla jag legat med.
Den sistnämnda slutade med ett
självmordsförsök hos föräldrarna och
ilfärd till psyket, och det är också här
Psykiskt sjuk börjar; bakom låsta dörrar,
i rum utan vassa föremål, med andra
patienter, ett pepparkakshjärta som
efterrätt på julafton och den iturivande
sorgen efter en flickvän som gjort slut.
albumet skildrar huvudpersonen
Mikaels tid på sjukhuset och därefter
24 Revansch 2015:3
Bild: Utdrag ur seriealbumet Psykiskt sjuk
tillvaron med vänner, trevande samtal
med psykologen, relationen till föräldrarna och ett ständigt sökande efter
bekräftelse och någon att älska (eller i
alla fall ligga med). Och – kanske fram-
det är viktigt att psykisk ohälsa
pratas om, så ock i serieform. Psykiskt
sjuk skildrar en personlig erfarenhet
och kampen för att få till en vardag
trots ett stort svart hål inuti. Det är
viktigt, roligt, ibland supersorgligt
och – måste jag säga – ganska mycket
liggande.
Sanna Gustavsson
KONGRESS 2015
Över 115 personer kom till kongressen. När det fanns skilda meningar om två frågor röstades det genom att
Foto: Anna Langseth
vifta med röstsedeln i luften, men det behövde aldrig ske i debatten om medlemsavgiften.
Lokalföreningarna fick rätt
Vart fjärde år samlas representanter från RSMH:s olika lokalföreningar till en stor kongress.
Denna gång blev det mest debatt
om medlemsavgifterna, vilket
ledde till att förbundsstyrelsen
drog tillbaks sitt förslag och applåderna ekade i salen.
– det skulle ha riskerat att försämra
relationen till våra medlemmar, säger
Alexander Mangs da Cunha Teles,
ombud från RSMH:s lokalförening
Söder om söder i Stockholm.
Han hörde till de ombud som gick
upp i talarstolen på RSMH:s kongress
på Hagabergs folkhögskola i Södertälje den 8–10 maj och argumenterade
emot förbundsstyrelsens idé. Förslaget
innebar att förbundskansliet skulle
sköta medlemskapet i lokalföreningarna, så att rikstäckande kampanjer
lätt skulle kunna genomföras för att
värva nya medlemmar eller driva
rikstäckande opinionsbildande frågor.
Dessutom föreslogs att medlemsavgiften skulle höjas till lägst 150 kronor.
Många av ombuden från lokal-
föreningarna ville däremot behålla
det tidigare systemet, som innebär
att lokalföreningarna värvar sina
medlemmar, sköter inbetalningen
av medlemsavgiften och att avgiften
som lägst är 100 kronor. Argumenten
handlade bland annat om många medlemmar är fattiga och att föreningarna
därför vill kunna anpassa inbetalningsdatumet till när medlemmen har råd.
Dessutom ville vissa ha möjlighet att
skicka ut avin efter att de presenterat
sitt kursutbud, eftersom en del personer bestämmer sig för sitt medlemskap först efter att de sett vilka
kurser som RSMH-föreningarna har.
förbundsstyrelsen att dra
tillbaka sitt förslag om central uppbörd.
– Det kändes naturligt ur en demokratisk synvinkel efter den diskussionen.
Men det finns fortfarande kvar ett erbjudande om att lokalföreningarna kan
få hjälp med medlemsregistreringen
om de vill det, säger Jimmie Trevett,
förbundsordförande i RSMH.
till slut valde
Några andra förslag
• Tillåtelse om sponsring från
läkemedelsföretag.
– Avslogs på grund av att
RSMH vill stå oberoende.
• Satsning på att sprida kunskap
inom sjukvården om att personer med psykisk ohälsa även
kan vara kroppsligt sjuka.
– Antogs.
• Tillåtelse om medlemskap
i flera RSMH-föreningar
samtidigt.
– Avslogs på grund av att det är
svårt ur demokratisk synpunkt,
en person skulle i så fall kunna
rösta flera gånger. Men bara för
att dubbelt medlemskap inte
tillåts behöver ingen bli nekad
att delta i aktiviteter i en annan
förening. Stockholmsdistriktet
har till exempel löst det med en
särskild aktivitetsavgift.
Läs mer om kongressen och se
bilder därifrån på www.rsmh.se
Anna Langseth
Revansch 2015:3 25
KONGRESS 2015
RUS läggs ner – efter 19 år
Riksförbundet Ungdom för Social
Hälsa, RUS, hade en egen kongress sista helgen i maj. Där
bestämde organisationen, som
har fungerat som RSMH:s ungdomsförbund, att lägga ned.
– Det är vemodigt, men samtidigt är det en möjlighet att börja
om, säger Paulina Tarabczynska,
vice ordförande.
det största problemet för RUS har
varit Ungdomsstyrelsens ändrade
regler. Innan 2006 räckte det att
40 procent av medlemmarna i en
ungdomsförening var under 25 år för
att få bidrag, men nu krävs 60 procent
under 25 år.
– Det fungerar för föreningar som
styrs av föräldrarna, men inte om de
styrs av ungdomarna. Särskilt inte om
de har psykisk ohälsa, där du ofta börjar
få symtom senare i livet än om du är
fysiskt funktionsnedsatt, säger Gustav
Andersson, ordförande, och aktiv i
RUS i 13 år. Paulina Tarabczynska fyller i:
– Det tar också ofta lång tid att
acceptera sin ohälsa och sen få kraften
att engagera sig. Vi är i en ond cirkel
där vi inte har pengarna och resurserna för att få RUS att växa, säger hon.
Medlemsutvecklingen i RUS
Paulina Tarabczynska
Foto: Anna Langseth
• Riksförbundet Ungdom för
Social Hälsa, RUS, startade
1996.
• Som mest hade de runt
250–300 medlemmar.
• Förbundet har varit nedläggningshotat flera gånger tidigare, men
fick ett uppsving i medlemsantalet efter att både en reklamfilm
och radioreklam visades kostnadsfritt på bland annat MTV,
och i radio för 10–11år sedan.
och Gustav Andersson.
Eftersom de flesta medlemmarna
har varit över 25 år på senaste tid har
inga pengar trillat in. Därför har det
blivit allt svårare att ordna aktiviteter
och värva nya medlemmar. Nu har
både Gustav och Paulina blivit för
gamla, åldersgränsen i RUS är 30 år.
Inga andra kan eller vill ta över.
genom åren har RUS bland annat
deltagit i olika projekt, föreläst i skolor, gett ut antologin Ung och Galen,
anordnat musikfestival i Lund, gjort
sommarläger och även fungerat som
rådgivare till Socialdepartementet i
specifika ungdomsfrågor. Dessutom
har de själva mått bättre psykiskt av
att engagera sig.
– Hoppet är att det bildas en ny
ungdomsverksamhet med stöd av
distrikten och förbundet. Det finns
ungdomsverksamheter runt om i
RSMH-föreningarna. Det behövs
bara någon som styr upp det, säger
Paulina Tarabczynska.
Anna Langseth
Tyck till! Vad var det bästa med RSMH:s kongress?
Anna-Karin Ericsson
Ombud RSMH Vallonerna, Gimo
Pierre Mårtensson
Ombud RSMH Österlen
Lars Fransson
Ombud RSMH Kamratringen Gotland
– Utbyta erfarenhet från andra
föreningar i landet
och kul att få
ansikten på folk
jag hört om.
– Diskutera viktiga
frågor som att behålla medlemmar,
brukarrevisioner,
gruppboenden
och flygande
inspektioner på
HVB-hem.
– Grupparbetet
om medlemsvärvning och kul att
höra hur verksamheten ser ut
i andra delar av
Sverige.
26 Revansch 2015:3
KONGRESS 2015
Mellersta raden på bilden:
Säg hej till nya styrelsen!
Hälften av den nya förbundsstyrelsen i RSMH är nykomlingar.
Men förbundsordförande Jimmie
Trevett och ytterligare sju personer sitter kvar från föregående
kongress. Styrelsemedlemmarna
kommer från hela landet, och här
presenterar vi dem alla med en
hjärtefråga var.
Främre raden på bilden:
Anette Kruse, Dalarnas län
Ersättare (ny)
”Öppenvårdspsykiatrin måste fungera och
vara tillgänglig för oss, så att vi slipper använda den mer dramatiska och kostsamma slutenvården.”
Barbro Hejdeberg Ronsten,
Gotlands län
Förste vice förbundsordförande
”Återhämtning.”
Pauline Östner, Region Skåne
Ersättare
”Psykisk hälsa i skolan.”
Paulina Tarabczynska, Jönköpings län
Ordinarie ledamot (ny)
”Bättre slutenvård för alla – både unga
och äldre.”
Khai Chau, Södermanlands län
Ersättare
”Privatekonomi och Försäkringskassans
bidragssystem.”
Anette Nilsson, Västmanlands län
Ersättare (ny)
”Att samarbetet mellan kommun och
landsting fungerar så att ingen faller
mellan stolarna.”
Olle Hammarberg, Gotlands län
Ordinarie ledamot
”Barn och unga.”
Kiki Alfredsson, Uppsala län
Ersättare (ny)
”Attityd- och bemötandefrågor.”
Per-Olof Tiger, Västernorrlands län
Ordinarie ledamot (ny)
”Nya medlemmar i RSMH, vi måste bli
starkare.”
Jimmie Trevett, Region Skåne
Förbundsordförande
”Inflytande över sin egen behandling.”
Soile Bertilsson, Region Västra Götaland
Ordinarie ledamot (ny)
”Äldrepsykiatrin.”
Bakre raden på bilden:
Lennart Johansson, Region Skåne
Ersättare (ny)
”Individuellt anpassad meningsfull sysselsättning.”
Per-Åke Olofsson, Östergötlands län
Ordinarie ledamot (ny)
”Återhämtning.”
Bo Lindahl, Region Västra Götaland
Ordinarie ledamot
”Bra boende, bra vård och sysselsättning
som leder till arbete.”
Tore Hansson, Jämtlands län
Andre vice förbundsordförande
”Arbete och sysselsättning.”
Jan-Olof Forsén, Västerbottens län
Ersättare
”Att vi vågar tala om vår ohälsa och inte
skäms för den.”
Ny hedersmedlem!
under
kongressen
Selene Andersson
Ombud RSMH Näckrosen, Göteborg
Lena Huss
Ombud RSMH Söder, Stockholm
– Träffa andra ombud och även att
få perspektiv på
formalian som vi
har i lokalföreningarna. Eftersom vi är
så många fler här
förstår jag varför
vi måste ha den.
– Lära känna
människor från
hela landet och
att gräsrötterna
fick vara med och
påverka. Förbundsstyrelsen
var väldigt lyhörd.
valdes Annika
Malmqvist till
hedersmedlem
i RSMH. Orsaken var hennes
långvariga och
viktiga genusarbete. Hon är den
fjärde hedersmedlemmen sedan
RSMH grundades 1967, och
den första kvinna som väljs till
hedersmedlem i organisationen
någonsin.
Revansch 2015:3 27
FÖRENINGSLIV
Allemansrätten tillåter endast tältning en natt i taget på ett ställe, men för att slippa stressen att flytta varje
Foto: Stefan Andersson
dag har RSMH-Danderyd kollat var det går att tälta längre.
Kanotsafari – ett lärorikt
sommaräventyr
I 30 års tid har RSMH-Danderyd
anordnat kanotsafari om somrarna.
Stefan Andersson var med i fjol
och hoppas på att åka i år igen.
– Det bästa var att komma
hemifrån och att få gemensamt
ansvar att diskutera färdvägar
och annat, säger han.
under en vecka i juli åkte åtta medlemmar från RSMH-Danderyd iväg
på kanotsafari tillsammans. Resorna
har anordnats i 30 års tid och efter
planering om matpaket och annat
bar det denna gång i väg till Gnesta.
Stefan Andersson var en av deltagarna.
Här är hans beskrivning av äventyret:
”Första dagen paddlade vi cirka tre kilometer innan vi stannade och slog läger för
28 Revansch 2015:3
kvällen. Det var en lägerplats vid sjön och
en bro. Vi slog upp våra tält och började
laga mat. Vädret var varmt och skönt och
när solen gick ner var det stiltje i sjön.
Dagarna flöt på. Vi paddlade iväg på
små utstickare, badade och fiskade. Maten
lagade vi på Trangia-kök. Medan solen
gick ned drack vi kaffe och pratade till
långt in på kvällen.
På tredje dagen gav vi oss av på
morgonen. Sträckan vi skulle avverka
var ungefär 17 km. Vädret var fint, men
på eftermiddagen började det blåsa upp
en bris som blev allt kraftigare. Vi höll
oss längs kusten i vattnet för att undgå
vågorna. När vi senare skulle runda en
udde blev vinden för stark och vi gick
in mot stranden i lä. Vi var då på en
villatomt vars strand vi fick tillstånd av
ägaren att låna medan vi väntade.
Några av oss hade emellertid paddlat
vidare mot målet, men kom sedan tillbaka till platsen där vi låg. Efter ett par
timmar hade vinden mojnat och vi kunde
fortsätta till campingen, där vi skulle
avsluta vår vecka.
Jag fiskade en kväll och fick en gös på
kroken, vilken jag tillagade över öppen
eld senare på kvällen. Det var lärorikt
att sätta upp lägerplatser och ha ansvar
för utrustning. Dessutom var det kul att
lära känna folk jag aldrig hade träffat
tidigare.”
500 kronor
inklusive all mat och utrustning.
kanotsafarin kostar
Stefan Andersson &
Anna Langseth
LEDARE
Att pruta bort psykisk hälsa
alla verkar vilja sitta vid bordet
där vi vänder samhällstrenden när det
gäller psykisk ohälsa. Men, ingen vill
stå för hela notan. Istället matchas
satsningar i ena änden med neddragningar i den andra.
där staten satsar sparar kommunen och vice-versa. Samordningen
bedrivs i sina värsta ögonblick som ett
primitivt svartepetterspel med människor med för komplexa problem. Belöningssystemen för utförarna av vård,
stöd och omsorg saknar dessutom idag seriös koppling till
hälsomål.
nej, sluta pruta på
kvalitet och matcha
insatser efter behov i en
kontext där återhämtning inte bara är möjlig
utan självklar. Det har
Sverige råd med.
”När kunskap
finns, men
politisk vilja
saknas måste
opinion väckas.”
när kunskap finns,
men politisk vilja saknas måste opinion väckas. Stöd och
sprid RSMH:s kongressuttalande nedan!
Jimmie Trevett
Förbundsordförande i RSMH
Hälften är inte nog
– vi kräver ökade resurser till personer med psykisk ohälsa
Regeringen har påstått att man
satsar stort på psykiatrin. Men
pengarna som tillförts sedan
2006 är bara hälften av vad
som föreslogs i den så kallade
Miltonutredningen – trots att
den psykiska ohälsan ökar i
samhället. Vi i Riksförbundet
för Social och Mental Hälsa,
RSMH, kräver att staten tillför
de 1,7 miljarder årligen som
utredningen föreslog och att
kommunerna och landstingen
slutar att skära ned på psykiatrin och psykosociala insatser.
ökat
stöd till gruppen med personer
med psykisk ohälsa men i och med
90-talskrisen skars det i stället ned.
För att komma till rätta med detta
tillsattes Miltonutredningen, eller
Nationell psykiatrisamordning som
i sitt slutbetänkande Ambition och
ansvar 2006 gav en rad förslag till
staten.
psykiatrireformen skulle ge
Mycket bra har tillkommit sedan
dess. Alltfler personer får hjälp att
hantera vardagen genom bland annat
boendestöd och personligt ombud,
men det räcker inte.
utredaren anders milton ansåg att
det fanns behov av att satsa 1,7 miljarder kronor årligen på psykiatrin
och socialpsykiatrin. Enligt nya siffror
från myndigheten Vårdanalys har
staten endast lagt runt 870 miljoner
kronor per år. Hos landstingen har
kostnaden för specialiserad psykiatri
legat på i princip samma nivå sedan
2009*. Vi kan konstatera att staten
bara har levererat hälften av den summa som Milton önskade – samtidigt
som den psykiska ohälsan ökar.
stort behov av ökade
insatser, men i praktiken ser vi nedskärningar både inom psykiatrin och
kommunernas psykosociala insatser.
På de flesta håll i landet är det långt
till slutenvården, ibland över 20 mil,
samtidigt som det saknas tidigt stöd
i den psykiatriska öppenvården,
vilket ytterligare ökar trycket på
slutenvården. När det gäller äldre
saknas kunskap och stöd, och för
barn och ungdomar fattas det i många
kommuner skolpsykologer och kuratorer i den omfattning som behövs.
behov av fler boenden för vår målgrupp, bättre
möjligheter till arbete och studier
samt meningsfull sysselsättning.
Fler borde få stöd och hjälp till
ett fullvärdigt liv. Miltonpengarna
måste fram och politikerna måste gå
från ord till handling. Detta kommer RSMH fortsätta att verka för.
Fördubbla resurserna till personer
med psykisk ohälsa!
rsmh ser ett
rsmh ser ett
RSMH:s kongress 2015
* Enligt Socialstyrelsen skedde en ökning på 7,8 % mellan
2012–2013, men enligt Sveriges kommuner och landsting,
SKL, stämmer inte denna siffra utan det handlar om runt
3,8 %, orsaken är att bland annat Västra Götalandsregionen
har bytt sätt att föra sin statistik.
Revansch 2015:3 29
HÄR FINNS RSMH
Värmlands län
Kårgränd 4, 652 25 Karlstad
Tfn: 070-631 77 88
E-post: [email protected]
Jönköpings län
Barnarpsg.33, 553 16 Jönköping
Tfn: 036-15 28 94
Fax: 036-15 28 90
E-post: [email protected]
KANSLI
Instrumentvägen 10
126 53 Hägersten
Tfn: 08-12 00 80 40
Fax: 08-772 33 61
[email protected]
Adresser till lokalföreningarna hittar du på
RSMH:s hemsida: www.rsmh.se.
Du kan också kontakta distriktet där du bor
för mer information.
DISTRIKT
Blekinge län
c/o RSMH-Karlskrona
Ostermansgatan 18, 371 33 Karlskrona
Tfn: 0455-239 61
Dalarnas län
Klöverstigen 10 C, 784 51 Borlänge
Tfn: 070-532 83 97
E-post: brittfriströ[email protected]
Gotlands län
RSMH Visby/Kamratringen
Fortunagatan 1, 621 42 Visby
Tfn: 070-326 80 42
E-post: [email protected]
Hemsida: www.rsmhgotland.se
Gävleborgs län
N Köpmang. 11, 2 tr, 803 11 Gävle
Tel: 026-12 26 88
Fax 026-12 26 68
E-post: [email protected]
Hallands län
c/o Nicke Nilsson
Renvägen 13, 311 41 Falkenberg
Tfn: 070-343 30 68
E-post: [email protected]
Jämtland/Härjedalens län
Lasarettsv. 21, 880 50 Backe
Tfn/Fax: 0624-105 55
E-post: [email protected]
Västerbottens län
c/o HSO
Storg. 76, 903 33 Umeå
Tfn: 070-385 92 25
E-post: [email protected]
Kalmar län
RSMH-Kalmar
Kristineberg 12, 593 30 Västervik
Tfn: 076-250 7130
Västernorrlands län
Limstagatan 13 D, 872 30 Kramfors
Tfn: 0612-125 77
E-post: [email protected]
Hemsida: www.rsmhvasternorrland.se
Kronobergs län
c/o Gunilla Degerman
Furutåv. 34, 352 54 Växjö
E-post: [email protected]
Norrbottens län
Stationsg. 41, 973 41 Luleå
Tfn: 0920-948 38
Fax: 0920-22 19 98
Skånes län
Box 2910, 212 09 Malmö
Tfn: 0706-151 936
Tfn/Fax: 040-18 19 36
E-post: [email protected]
Södermanlands län
Bryggarg. 11, 641 45 Katrineholm
Tfn: 0150-780 08
Fax: 0150-780 07
Stockholms län
Box 15197, 104 65 Stockholm
Tel.: 08-644 62 20
Fax: 08-644 62 40
E-post: [email protected]
Hemsida: www.rsmhstockholm.se
Uppsala län
Kungsg. 64, nb, 753 18 Uppsala
Tfn: 018-56 09 18
E-post: [email protected]
Västmanlands län
Surbrunnsv. 4 D, 734 32 Hallstahammar
E-post: [email protected]
Hemsida: www.rsmhvastmanland.se
Västra Götalands län
c/o Maurice Gachon
Ponnygatan 7B, 431 32 Mölndal
Tfn: 0737-39 66 76
E-post: [email protected]
Hemsida: www.rsmhvgl.se
Örebro län
Rådmansg. 16, 702 13 Örebro
Tfn: 019-18 97 10
E-post: [email protected]
Östergötlands län
c/o Anita Rinman
Nyckelvägen 3, 599 31 Ödeshög
RUS
Riksförbundet Ungdom för Social hälsa
RUS Förbundskansli
Instrumentvägen 10, 2 tr, 126 53 Hägersten
Telefon: 08-12 00 80 40
E-post: [email protected]
Hemsida: www.rus-riks.se
Vi stöttar RSMH:
MÅ BRA HOS RSMH-FJÄLLSJÖ
Vi har arrangerat uppskattade Må bra-veckor sedan
2009. Och detta fortsätter vi med. Se vår hemsida.
Även andra kurser finns i vårt program.
Vi hjälper lokalföreningar med kurser, upptakt m.m.
till förmånliga villkor.
Välkommen till Backe!
0624-10555
[email protected]
www.rsmhfjallsjo.se
RSMH Utbildning har
ständigt aktuella utbildningar
och konferenser.
Psykisk hälsa, Första hjälpen,
Bemötande, Brukarinflytande,
Återhämtning.
www.rsmh.se
30 Revansch 2015:3
Vi stöttar dig som på egen hand
har svårt att komma ut i arbetslivet!
Välkommen att kontakta oss.
Nemas problemas!
”Först praktiserade jag på en
fotostudio och sedan blev jag
anställd.” Johan
www.misa.se
08-580 813 40
G E LIVET E N CHANS
Din gåva till RSMH:s stipendiefond går till stöd för
humanistiskt och socialt inriktad forskning som syftar
till att ge människor med psykiska sjukdomar eller
funktionsnedsättningar ett gott liv med full delaktighet
i samhället.
Sätt in gåvan på pg 40 62 92-3
och skriv ”Stipendiefonden” på talongen.
Vi har flera verksamheter inom socialpsykiatri. Hör gärna av dig till något av
våra boenden så berättar vi mer.
Skåne: Hällbo, 0767-86 20 30
Syster Anna, 0727-14 40 70
Björkhaga, 0435-355 95/0435-348 00
Göteborg: Kombo, 031-26 56 58
Jönköping: Tallbackagården, 036-640 54
Södermanland: Bolmängen 072-544 40 70
Läs mer på www.rsmh.se/stipendiefond.pdf
eller ring RSMH, 08-12 00 80 40.
Nka söker ledare till
höstens nya nätverk
Ett nytt blandat lärande nätverk,
BLN, om anhöriga och psykisk ohälsa
startar i höst.
Välkommen till konferens
om framtidens anhörigstöd
Framtidens anhörigstöd – en viktig samhällsfråga.
Det är temat för den internationella konferens som
arrangeras i Göteborg den 3-6 september.
Minst 600 personer från ett 30tal länder beräknas delta.
Konferensen är öppen för vårdoch omsorgspersonal, anhöriga
och deras organisationer, samt
beslutsfattare och forskare.
Deltagarna erbjuds ett stort
antal föreläsningar och debatter.
Några exempel ur programmet:
• Hur mår anhöriga till personer
med psykisk ohälsa?
• Så kan kontakterna med anhöriga utvecklas inom psykiatrin.
• Family caregivers of elderly
people with mental illness –
who are they?
Bakom konferensen står Nationellt kompetenscentrum anhöriga (Nka) i samarbete med Carers
UK och Anhörigas Riksförbund.
Läs mer på Nka:s webbplats,
anhoriga.se/anhorigkonferens.
Nka söker nu personer som är intresserade
av att leda de lokala gruppdiskussionerna.
Ett lokalt nätverk består av en grupp
personer med olika erfarenheter. Gruppen
träffas cirka fem gånger för att diskutera
hur stödet till anhöriga kan utvecklas.
Det lokala nätverket ingår i sin tur i ett
nationellt nätverk som omfattar ett tiotal
kommuner.
Vill du leda ett lokalt nätverk? Kontakta
[email protected], 0480-41 80 30
eller [email protected],
076-63 65 112.
Postadress: Box 762, 391 27 Kalmar
Telefon: 0480-41 80 20
E-post: [email protected]
Webb: www.anhoriga.se
Revansch 2015:3 31
Posttidning B
Sverige
Porto betalt
Revansch, Instrumentvägen 10
126 53 Hägersten
FELA
ÄR SKOG
MED
MÅNGA
TRÄD
FÅGLAR
TAR TAG
KRYSSKRYP
GISSAR
PÅ
FLYGPOST
FÖRR
KORT
DITO
EFTER
DITT
SOLNEDGÅNG
KUNGLIG
KOMMUN
FLICKA
SMILA
TOG
BORG
VERKTYG
SORT
MISSE
SKRÄP
BITCHEN
MEDICIN
SLOGS
PÅ
IRLAND
PLANDRIFT
OFRUKTSAM NÖT
LAND
KÖTTBIT FÄRGADE
GÅNGART
SNÖSKORPA
MISSTÄNKER
SPEL
TRÄ
HUND
KYLIG
OXID
HÄNDA
KANTON
BLOMHÅLLARE
GAMMAL
FÖREFALLER
UNGDOMSELLER
SKAPAR
SÖMMAR
BOKDEL
HAR
HÖVDING
ÄMNAR
PÅHITTAD
TRÄDSAMLING
BESK
GOLDA
VAJA
Korsord: Tage Olsin
BUSKE
I
NORR
FÅGEL
Skicka lösningen i ett kuvert märkt ”Korsord”. Adress:
Revansch, Instrumentvägen 10, 126 53 Hägersten.
Senast den 24 augusti vill vi ha ditt svar.
Tre vinnare får ett presentkort på 200 kronor.
Vinnare nr 2/2015 var Tommy Svensson (Sollefteå),
Gunilla Segerlund (Visby), Per-Anders Wikström,
(Södertälje). GRATTIS!
Namn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
.........................................
Gata . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
.........................................
Postadress . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
.........................................