Jan Erik Jonsson från Dala-Floda berättade om hingsttlinjer i Söderhamn, efter årsmötet. Nordsvenskahästen härstammar ur två hingstlinjer, Veikle Balder N 4 f.1848 på gården Korsvoll, Dovre och Toftebrun N 82 f. 1865 på Toftegård, Dovre. Till Norge importerades 1834 Odin, en fullblodshingst f.1830 från England, som var efter Partisan och undan Miracle. Han fick avkomman Huseby-Odin som i sin tur fick Segelstadshingsten som betäcktes med ett svart sto och 1848 föddes Veikle Balder N 4 I den här linjen hittar man Brimin N824 som har fått så mycket som 81 godkända söner. Totfebrun N 82 f. 1865 efter Gamle Toftehingsten. Toftebrun, även kallad Isums hingsten var född och uppväxt på Toftegård i Dovre och flyttade till Isum 1870. Han gick i Sikkelsdalen åren 1877-1885, togs ur aveln som 20 åring och dog 4 år senare 1889. Toftebrun är genom Sterkoder och Dölegubben farfarsfar till Dalegudbrand som i början av 1900-talet var den mest eftertraktade avelshingsten i Norge. Går man vidare några led så hittar man Vikasvarten 473 som importerades från Norge 1919 och de flesta godkända hingstarna nu i Sverige härstammar ur den linjen. Historiskt så berättade Jan Erik om Johan Lindeqvist som enligt honom är en pionjär inom svenskavel. Johan föddes 1823. En smart kille utbildade sig till veterinär och senare agronom, flyttade till Norge och fick jobb inom lantbruket. 1/5 1855 fick Johan arbete inom hästaveln och eftersom han inte tyckte hästarna då var exteriört korrekta så utlyste Johan att alla som hade hästar med gott avelsvärde skulle anmäla det. Resultatet blev 28 hingstar och ett 40-tal ston. Bland dom 28 hingstarna hittade han den perfekta och det var Veikle Balder. Den Norska staten hyrde hingsten 5 år i taget och Johan stadgade 4 viktiga punkter:     Årlig premiering och stambokföring av godkända hingstar och ston Staten får köpa in dom bästa hingstarna Hästavels sätrar Förbud mot att släppa gårdshingstar på bete med ston Detta ledde till en radikalförändring inom aveln. 1871 drog Johan sig tillbaka och flyttade hem till Arvika. På 1920-30 talet inavlades hästarna så hårt att det visar sig senare på 50-talet att avelsmaterialet behövs bytas ut. Det fanns några få ston i landet, men de bra hingstarna var i Norge. Norskarna var inte så pigga på att samarbeta då så de löser sitt avelsproblem med att korsa in kallblodstravare. Jämtlänningarna var kända för att ha bra hästar, de var kräsna och deras motto löd ” Endast det bästa är bra nog”. Dom lyckades få importera några hingstar från Norge. På 1960 talet blev det en hästavelsdeppression och många föl gick till slakt, troligen för att det var svårt att få dom sålda. Det gjorde att många hingstlinjer försvann under den perioden. På 1970 talet blev det populärt med nordsvenskar igen i samband med grönavågen och folklore. Det skulle ju vara naturligt och genuint. Jan Erik med sitt stora intresse imponerade på oss med att t. ex rada upp bl a Odin1986´s hingstlinje som består av 25 hingstar: Partisan, Odin, Huseby Odin, Segelstadshingsten, Veikle Balder, Forbrigd, Gyller, Borkhushingsten, Dovre, Digre, Bjarne, William 233, Orvar, Eljen, Rustan, Delling, Osman, Krone, Nytomt, Haj, Haj son, Hajmon, Central, Centur, Opus och till sist Odin. Detta gjorde han utan minsta tvekan. Vi fick även ta del av Trakt 1898´s hingstlinje som består av Gamle Toftehingsten, Toftebrun, Sterkoden, Dölegubben, Dalegudbrand, Draupner, Bamse, Steinulv, Vikasvarten 473, Dick, Dicken, Urill, Brio, Brimar, Brimon och Trakt. Jan Erik berättade även om Valde 673 som kommer ur Toftebrun linjen. Det var en otroligt snäll häst som fick snälla, lätt körda avkommor. Han fick 32 godkända söner.