PM "Nationell samling för unga utanför"

2015-05-01
Nationell samling för unga utanför
Ungdomsarbetslösheten i Sverige
Ungdomsarbetslösheten har stigit och Sverige har idag en högre
ungdomsarbetslöshet än jämförbara länder. År 2014 uppgick arbetslösheten bland
unga (15–24 år) till 23 procent. Unga som saknar en slutförd gymnasieutbildning
löper hög risk för att hamna i arbetslöshet eller långtidsarbetslöshet. Arbetslösheten
bland unga (20–24 år) utan gymnasieutbildning var 40 procent 2014, vilket kan
jämföras med 16 procent för unga som har en fullständig gymnasieutbildning.
Ungdomsarbetslöshet 2007–2014 (15–24 år), procent
30 25 20 15 10 5 0 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 Källa: SCB (AKU)
2(6)
Antalet ungdomar (16–24 år) som varit arbetslösa i minst sex månader har
tredubblats sedan 2007 och ligger på ungefär 30 000 personer. Det faktum att en allt
större andel av gruppen utgörs av personer som fastnar i allt längre arbetslöshetstider
är mycket oroväckande.
Antalet arbetslösa ungdomar (16-24 år) uppdelade på tid i
arbetslöshet
120 000 100 000 80 000 60 000 40 000 UA24+ mån 12-­‐24 mån 6-­‐12 mån 2015 2014 2013 2012 2011 2010 2009 2008 2007 0 2006 20 000 0-­‐6 mån Källa: AF
Den förra regeringens enda egentliga åtgärd mot ungdomsarbetslösheten var att
sänka arbetsgivaravgiften för unga. Denna åtgärd är dock starkt kritiserad av en rad
expertmyndigheter för att vara en ineffektiv och dyr:
”…ett svagt instrument för att påverka sysselsättningen” - IFAU
”...en dyr & ineffektiv åtgärd.” - Finanspolitiska rådet
”…minskar kostnaden för anställningar som i hög grad skulle blivit av ändå” - ESV
”förordar istället insatser som är temporärt utformade & som direkt riktar sig till de ungdomar
som vill ha arbete och saknar anställning” - Arbetsförmedlingen
”…på längre sikt bedöms sysselsättningseffekterna bli små i den svenska ekonomin.” - KI
”…ett märkligt sätt att hantera statliga pengar” - Riksrevisionen
3(6)
Trots att den här dyra åtgärden hittills har kostat skattebetalarna nära 110 miljarder
kronor är idag cirka 35 000 fler ungdomar arbetslösa än innan den infördes. Sverige
har lagt oerhört stora resurser på en generell subvention som omfattar även
välutbildade ungdomar som har lätt att få jobb istället för att fokusera på de grupper
som har svårt att komma in på arbetsmarknaden, exempelvis ungdomar som saknar
gymnasiekompetens.
År
Nettokostnad,
mdkr
Antal arbetslösa
unga 15-24 år, tusental
2007
3,7
117,5
2008
8,3
128,1
2009
13,7
156,2
2010
14,4
158,6
2011
16,4
149,7
2012
17,2
153,2
2013
17,6
156,2
2014
18,5
152,6
Summa kostnad
Förändring i antal
2007-2014
109,7
Källa: Finansdepartementet
+35,1
4(6)
Reformer för att få unga i jobb
-
VÅP 2015: Stegvis införande av 90-dagarsgaranti med jobb, utbildning eller
praktik för arbetslösa ungdomar
-
VÅP 2015: Utbildningskontrakt för arbetslösa ungdomar 18-25 år som saknar
gymnasieexamen
-
VÅP 2015: Traineejobb för unga
-
VÅP 2015: Fler utbildningsplatser (se nedan)
-
Alla ska ungdomar som inte har fyllt 18 år ska ha en gymnasieutbildning
-
Delegation för unga till arbete
Antalet nya utbildningsplatser jämfört med år 2014
År
2015
2016
2017
2018
4 957
7 905
11 095
14 285
10 865
10 645
10 135
10 000
Folkhögskola
750
2 000
2 000
2 000
Traineejobb
600
7 100
10 900
10 700
Komvux
1 750
3 675
3 675
3 675
Folkhögskola
2 000
2 000
2 000
2 000
20 922
33 325
39 805
42 660
Universitet och högskola
Komvux/ yrkesvux
Utbildningskontrakt, varav
Summa
Källa: Finansdepartementet
5(6)
Unga som varken arbetar eller studerar – NEET
Det finns också en relativt okänd, men stor grupp unga som varken arbetar eller
studerar. På engelska kallas de NEET - Not in Education, Employment, or Training.
De är unga utanför. Under 2014 var det 86 500 ungdomar (15-24 år) som enligt SCB
(AKU) varken arbetade, studerade eller deltog i ett arbetsmarknadspolitiskt program.
Det motsvarar drygt 7 procent av åldersgruppen. En del av dessa ungdomar jobbar
eller semestrar utomlands, men det finns också de som har stora svårigheter att få
jobb. Dessa riskerar att helt hamna utanför arbetsmarknaden om de inte ges
möjligheten att arbeta eller studera.
Av de unga som varken arbetar eller studerar blir också alltför många kvar i samma
situation under en alltför lång tid. 60 till 70 procent av unga som varken arbetat eller
studerat under ett år återfinns i samma situation det påföljande året. Efter tre år är
det drygt hälften som fortfarande är kvar där.1
Risken att hamna i gruppen unga som varken arbetar eller studerar är olika stor för
olika grupper av unga. Föräldrarnas utbildningsbakgrund och familjens ekonomi har
avgörande påverkan på ungdomars etableringsmöjligheter. Att ha avbrutit eller aldrig
påbörjat en gymnasieutbildning är den faktor som tydligast påverkar risken att hamna
i gruppen unga som varken arbetar eller studerar.
Unga som varken arbetar eller studerar löper alltså stor risk för långvariga problem
med att etablera sig i arbetlivet. Insatser för gruppen är därför angelägna både för de
unga själva och strategiskt viktiga för samhället i stort.
Brister i ansvaret för unga som varken arbetar eller studerar
Fr.o.m. den 1 januari 2015 har kommunerna fått ett tydligare ansvar för att följa upp
vad de ungdomar gör, som inte går i gymnasieskolan och inte har fullföljt en
gymnasieutbildning. Kommunernas aktivitetsansvar för ungdomar innebär att
kommuner har en skyldighet att hålla sig informerade om och erbjuda åtgärder för
unga som inte går i gymnasieskolan eller gymnasiesärskolan och som inte fyllt 20 år.
Åtgärderna ska i första hand leda till att de unga återupptar en utbildning.
Kommunerna ska även föra ett register över de ungdomar som omfattas av ansvaret
och dokumentera sina insatser på lämpligt sätt.2
Ansvaret omfattar dock endast de ungdomar som inte fyllt 20 år. Det är inte heller
alla ungdomar som kan motiveras till utbildning. I sådana fall behöver andra åtgärder
vidtas. Dagens ansvarsfördelning mellan Arbetsförmedlingen och kommunerna när
det gäller arbetssökande ungdomar uppfattas som otydlig av kommunerna och lokala
arbetsförmedlare.3 Vidare har en del av ungdomarna inom målgruppen en
SOU 2013:74 s. 114
Prop. 2013/14:191.
3 Riksrevisionen (2013) Ungdomars väg till arbete – individuellt stöd och matchning mot arbetsgivare, RIR 2013:6,
s. 77. RiR påpekar i rapporten att ansvarsfördelningen mellan Arbetsförmedlingen och kommunerna
när det gäller arbetssökande ungdomar uppfattas som inte helt tydlig, varken av kommunerna eller av
lokala arbetsförmedlare. Detta kan få till konsekvens att individer inte får adekvat stöd i tid eftersom
ingen inblandad aktör ser sig som ansvarig för att ge det stöd som individen behöver. RiR lyfter fram
1
2
6(6)
sammansatt problembild som t.ex. kan innefatta psykisk ohälsa eller annan sjukdom
som försvårar vägen tillbaka till studier eller arbete. Det finns också de ungdomar
som inte har någon kontakt med myndigheter alls. Med andra ord bär statliga
myndigheter, som Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, och kommunala
aktörer olika delar av ansvaret för ungdomar som varken arbetar eller studerar. Enligt
Utredningen om unga som varken arbetar eller studerar riskerar unga dessa att
hamna mellan de berörda aktörernas ansvar.4
Nytt förslag: Nationell samling för unga utanför
Den nationella samlingen för unga utanför består av tre delar:
1. Insatser för ökad kunskap
Det finns behov av att förbättra statistiken om gruppen för att skapa bättre
kunskapsunderlag om riskfaktorer, gruppens sammansättning och utvecklingen över
tid. Det finns också behov av studier av kommunala arbetsmarknadsinsatser för att
utveckla och sprida kunskapen om vilka insatser som ger god effekt och bidrar till
ungdomarnas etablering
2. Insatser riktade direkt mot målgruppen
Det finns behov av uppsökande insatser för unga med okänd aktivitet i
åldersgruppen 19-24 år för att nå unga utanför. Det behövs också utökade insatser
för att förebygga ungas avhopp från skolan.
3. Nationell samordnare för ökad samverkan mellan kommuner
och myndigheter
En nationell samordnare ska inrättas i syfte att förbättra samverkan av insatser mellan
myndigheter, kommuner och organisationer på nationell, regional och lokal nivå för
unga som varken arbetar eller studerar. Samordnaren bör också systematiskt samla
och sprida kunskap om insatser till målgruppen för att främja kunskaps- och
erfarenhetsbaserade insatser och främja utvecklingen av kvaliteten i samordnade
insatser till ungdomarna. Samt redovisa den kunskap och de erfarenheter som samlas
in och lämna förslag om hur arbetet för unga som varken arbetar eller studerar kan
bedrivas.
att kommunerna framför allt upplever att ansvarsfördelningen är mindre tydlig när det gäller
arbetssökande 16–19-åringar.
4 SOU 2013:74, s. 251.