Grönytans roll i den täta staden Green spaces in the dense
Grönytans roll i den täta staden En studie om planering för välbefinnande och ekosystemtjänster Green spaces in the dense city A study on planning for the human well-being and ecosystem services Linnea Saarela & David Tufvesson BY602B Byggd Miljö Magisternivå 15 hp VT 2015 Handledare: Peter Parker Förord Magisteruppsatsen: Grönytans roll i den täta staden - En studie om planering för välbefinnande och ekosystemtjänster, med den tillhörande förstudien Miljöbyggprogram SYD version 3 - Tilläggsfaktorer för välbefinnande och ekosystemtjänster är skapad av Linnea Saarela och David Tufvesson. Arbetet är utfört under vårterminen 2015 som en del av masterprogrammet Hållbar stadsutveckling ledning, organisering och förvaltning vid Malmö högskola och SLU Alnarp. Denna uppsats blev ett sätt att kombinera våra utbildningsbakgrunder med kandidatexamen som landskapsingenjör respektive inom byggd miljö (Arkitektur, visualisering & kommunikation). Det huvudsakliga ingångsperspektivet föll därför på hur den byggda miljön påverkar oss som människor samt hur den byggda miljön i sin tur påverkar sin omgivning, genom att skriva om urban grönyteplanering med människan i fokus. Trots att uppsatsen tog en annan väg och slutade i något helt annat än vad vi tänkt från början, kunde denna inriktning ändå behållas och hela processen har varit både väldigt lärorik och spännande. Vi tackar vår handledare Peter Parker för vägledning och för att du ständigt fått oss att reflektera över vårt arbete. Linnea Saarela & David Tufvesson Malmö, den 8 juni 2015 2 Sammanfattning En hållbar stad bör säkerställa människans behov och livskvalitet, förståelsen för hur staden som omgivning påverkar människan är därför viktig. Att strategiskt planera grönytor för människans välbefinnande växer i takt med städernas rådande förtätning, som ofta leder till att grönytor planeras bort och blir allt mindre och mindre. Viktiga värden som är väsentliga för en hållbar stad och dess invånare, riskerar att gå förlorade om inte kunskapen och förståelsen för grönytornas värden synliggörs. Forskning inom den tvärvetenskapliga miljöpsykologin har sedan årtionden tillbaka funnit kopplingar mellan människans hälsa och hennes omgivning, särskilt med koppling till hennes behov av naturmiljöer för återhämtning av koncentrationsförmågan och stressreduktion. Denna forskning är särskilt intressant att studera med en koppling till stadsmiljön eftersom denna miljö tenderar att verka stressande för sina invånare. Det är en kunskap som är väsentligt att känna till vid fysisk planering för att kunna skapa kvalitéer som människan behöver för sitt välbefinnande. Förutom att de urbana grönytorna kan verka positivt för det mänskliga välbefinnandet kan grönytorna även uppfylla flera ekosystemtjänster samtidigt. Framförallt ger ekosystemtjänsterna oss livets grundläggande behov som mat, rent vatten och luft men deras många egenskaper kan även bidra till en bättre stadsmiljö och därmed öka livskvalitén för medborgarna. Den urbana grönskan är mångfunktionell och kan således uppfylla flera olika ekosystemtjänster samtidigt om den planeras rätt och medvetet, det är i mångt och mycket upp till planeringsverktygen att ta hand om dessa utmaningar. Detta arbete syftar till att tydliggöra begreppen ekosystemtjänster och välbefinnande samt att visa hur dessa är kopplade med varandra i den urbana miljön. Genom att studera stadens grönytor genom både ett välbefinnande- och ekosystemtjänstperspektiv ämnar vi att synliggöra grönytornas mångfunktionalitet ur både ett socialt och ekologiskt perspektiv. Om urbana grönområden utformas på ett medvetet sätt så att de får kvalitéer som efterfrågas, lockar de människor till utevistelse och möjliggör för återhämtning och fysisk aktivitet. Detta arbete visar att kvalitéer för människans välbefinnande kan uppnås genom en strategisk planering men de planeringsverktyg som behandlar urbana grönska är på många sätt otillräckliga i detta avseende. Detta går att konstatera utifrån arbetets analys som undersöker hur väl de åtta karaktärerna finns representerade i Norra Djurgårdsstadens och Miljöbyggprogram SYDs grönytefaktormodeller. De åtta karaktärerna är framtagna av forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet för att visa sociala värden och genom att analysera planeringsverktygen utifrån dessa karaktärer framgick klara brister hos planeringsverktygen avseende att säkerställa dessa kvalitéer. Störst brister för att säkerställa de åtta karaktärerna hade Miljöbyggprogram SYD som inte innehåller några konkreta faktorer för sociala värden, vilket däremot Norra Djurgårdsstadens grönytefaktor gör i högre utsträckning. Vidare framgick det av analysen att planering utifrån de åtta karaktärerna kan premiera både det mänskliga välbefinnandet som flera viktiga ekosystemtjänster. Avslutningsvis mynnar detta arbete ut i ett projektförslag för hur Miljöbyggprogram SYD kan utvecklas för att säkerställa de kvalitéer som de åtta karaktärerna innehåller mer framgångsrikt och således bättre säkerställa det mänskliga välbefinnandet samt ett användande av platsen ifråga. Keywords: Hållbar stadsutveckling, Välbefinnande, Ekosystemtjänster, Urban grönska, Mångfunktionella ytor, Strategisk planering, Grönytefaktorn, De åtta karaktärerna. 3 Abstract Ecological, social and economic aspects must be considered simultaneously in order to promote sustainable urban development. A sustainable city must be able to ensure the human needs and offer a high quality of life, and the understanding of how the city affects people is important. The need of strategically planned urban green spaces for human well-being increases with the prevailing urban densification. Important values that are essential for a sustainable city and it´s citizens, risk being lost unless the knowledge and understanding of the values that urban green spaces possesses are identified. Research in the environmental psychology have found links between human health and her surroundings, especially linked to her need for natural environments that enables recovery and stress reduction. This research is particularly interesting in an urban environment perspective, since urban environments tend to be stressful for citizens. This knowledge is essential for the spatial planning in order to create key qualities in urban green spaces that promotes public well-being. Urban green spaces can also enable several ecosystem services. They give us our basic needs such as food, clean water and air, but ecosystem services can also contribute to a better urban environment and thus increase the quality of life for citizens. If strategically planned and deliberate, the urban green spaces is multifunctional and able to meet different ecosystem services simultaneously. It allows pollination, temperature and water control as well as recreation. To meet these challenges planning tools for urban green spaces have been developed and in many ways it´s up to these tools to ensure that key qualities of urban green spaces occurs. The purpose of this thesis is to clarify the concepts of ecosystem services and well-being and to present how these are linked in the urban environment. By studying the urban green spaces from a well-being and ecosystem services perspective, we intend to identify the urban green spaces multifunctionality from an ecological and social perspective. If urban green spaces can create the qualities that are demanded, they will attract people to the outdoors, and allow for recovery and physical activity. This study shows that these qualities can be achieved through a strategic planning but the Swedish planning tools that deal with urban green spaces are in many ways inadequate to achieve these ends. The analysis examines how the eight park characteristics are represented in the biotope area factors of Norra Djurgården and Miljöbyggprogram SYD. The eight park characteristics are developed by researchers at the Swedish University of Agricultural Sciences to show the social qualities in urban green spaces. This analysis revealed weaknesses in the planning tools, regarding how they where able to ensure the apperence of social qualities. The greatest flaws to ensure the eight characters was found in Miljöbyggprogram SYD that didn´t contain any specific social factors. Furthermore, planning based on the eight park characteristics can fulfill both human well-being aswell as important ecosystem services. At the end of this thesis a project proposal is presented on how Miljöbyggprogram SYD can be developed more successful to ensure qualities based on the eight park characteristics, and thus become better able to ensure human well-being and the actual use of an urban green space. Keywords: Sustainable Urban Development, Well-being, Ecosystem Services, Urban Green Space, Multifunctional Green Space, Strategic Planning, Biotope Area Factor, Eight Park Characteristics. 4 Innehållsförteckning Förord Sammanfattning Abstract Innehållsförteckning 2 3 4 5 Del A 1. Inledning 1.1 Mot en hållbar stadsutveckling 1.2 Syfte och frågeställning 1.3 Avgränsning 1.4 Disposition 2. Metod 2.1 Teori och litteraturstudie 2.2 Nulägesanalys 2.3 Framtagande av projektplan 2.4 Lärdomar av metod - styrkor och svagheter 3. Teori 3.1 Ekosystemtjänster 3.1.1 Begreppets uppkomst och innebörd 3.1.2 Ekosystemtjänster i urban miljö 3.2 Välbefinnande 3.2.1 Välbefinnande som en aspekt av social hållbarhet 3.2.2 Teorier om restorativa miljöer 3.2.3 De åtta karaktärerna - kvalitéer för välbefinnande 3.3 Kopplingar ekosystemtjänster och välbefinnande 3.4 Reflektion av teorigenomgången 8 8 10 10 11 12 12 13 14 14 15 15 15 16 18 18 19 21 24 26 Del B 4. Nulägesanalys 4.1Vägledning för urban grönska 4.2 Planeringsverktyg för grönytor 4.3 Grönytefaktorn i förhållande till de åtta karaktärerna 4.4 Reflektion av analysen 4.5 Projektförslag 29 29 29 31 42 44 Del C 5. Förstudie 5.1 Projektdefinition 5.2 Namn på projektet 5.3 Projektorganisation 5.4 Bakgrund 5.5 Syfte 5.6 Projektets mål och effektmål 5.7 Avgränsningar 5.8 Tidplan 5.9 Intressentanalys 5.10 Kravspecifikation 5.11 Milstolpar med ansvarsfördelning 47 47 47 47 47 48 48 48 48 48 50 50 5 5.12 Ganttschema för projektet 5.13 Riskanalys 5.14 Framgångsfaktorer 5.15 Kommunikationsplan 5.16 Resursbehov & Budget 5.17 Plan för uppföljning 5.18 Överlämning 51 52 53 53 54 54 55 Del D 6. Slutsats och reflektion 57 Referenser 60 6 Del D Del C Del B Del A Slutsats Förstudie Nulägesanalys Inledning, Metod & Teori 7 1. Inledning 1.1 Mot en hållbar stadsutveckling “Staden innehåller både problem och möjligheter. Den befintliga infrastrukturen är i regel byggd utan ekologisk hållbarhet i fokus. Den urbana livsstilen präglas av det moderna konsumtionssamhället och är ofta resurskrävande. Men staden rymmer samtidigt en stor positiv potential. Här finns frön till smarta lösningar för att möta mänskliga behov med minimala fotavtryck och med ökad livskvalitet” (WWF, 2012:2). Världsnaturfonden lyfter i rapporten Hållbara städer (WWF, 2012) utmaningen att vi på 3 000 år byggt städer för 3 miljarder människor och nu behöver bygga för lika många till på 30 år. En prognos som bygger på den starka urbaniseringstrend vi ser idag med en ökning från dagens 50 % till 70 % av världens befolkning boende i städer. Detta tillsammans med en beräknad befolkningsökning från dagens 7,2 miljarder människor i vår värld, till år 2050 då vi kommer vara ungefär 9,6 miljarder (Forsberg, 2013). Visserligen menar den senare trenden angående befolkningsökning att den stora ökningen kommer att ske i mindre utvecklade länder (Forsberg, 2013) men det förändrar inte urbaniseringstrenden som kommer att sätta en hög press på god planering för städerna. I dagens Sverige står samhällsplaneringen inför nya utmaningar och det handlar inte längre om att lösa en stad tekniskt (Vidén, 2012). De tekniska lösningarna i en stad har vi lärt oss under årens gång och har därmed kontroll över, medan dagens utmaningar i staden är av en mycket mer komplex art. Det en gång allmänt greppbara utmaningarna som exempelvis vatten- och sanitetsfrågorna är nu lösta och skolor och sjukhus är idag fungerande institutioner. Detta har medfört att dagens utmaningar handlar mer om att stärka staden socialt och ekologiskt där frågor om exempelvis hälsa, välmående och jämställdhet är centrala. Det är utmaningar som vid hållbar stadsutveckling beskrivs av Rittler och Webber (1973) som Wicked Problems, problem som är som obehagliga eller jobbiga att ta itu med. Författarna menar att den stora problematiken idag är att det inte finns några rätt eller fel vad gäller planeringen av våra städer. I Aalborgdeklarationen (1994) beskrivs att sociala rättigheter måste baseras på en hållbar ekonomisk utveckling och rättvisa vilket förutsätter att det finns en miljömässigt hållbar stadsutveckling. Vilket även framhävs av WWF (2012) som säger att de ekologiska, ekonomiska, sociala aspekterna måste integreras och balanseras. Genom att säkra en ekologiskt bärkraftig utveckling ges förutsättningar för framgång både socialt och ekonomiskt i våra städer. Att arbeta med indikatorer för att närma sig de målsättningar olika definitioner av hållbar utveckling har, fick ett stort genomslag efter det att Brundtlandskommissionen i rapporten Our common future (1987:59) lanserade sin definition av hållbarhet som lyder ”en utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov”. Indikatorer blev ett sätt att mäta både tillstånd och riktning på den utveckling som sker och det är ett sätt att göra övergripande definitionerna, som den framtagen av Brundtlandskommissionen, applicerbara i ett lokalt sammanhang (Mitchell, 1996). Nuförtiden är indikatorer ett hjälpmedel för att skapa en förståelse om vårt samhälle som helhet (Holden, 2013). WWF (2012) menar att det är viktigt att arbeta systematiskt och strategiskt för att uppnå hållbarhet. Att tillämpa indikatorer, använda sig av olika planeringsverktyg som grönytefaktorn eller hållbarhetscertifieringssystem vid planeringen av städerna har många fördelar eftersom det är ett sätt att planera strukturerat (Mitchell, 1996; Gustavsson, 2012; Holden, 2013). Vid en värdering av hållbarhet blir sådana indikatorsystem och planeringsverktyg som Holden (2013) menar ett Boundary Object som både sätter gränser för vad som tillåts, samtidigt som det konstruerar delade normer och regler för olika politiska och beslutsfattande arenor. Vidare har de 8 en potential att bli ett verktyg som hjälper oss att öppna en dialog, dela information och skapa konsensus kring olika frågor vilket möjliggör för olika aktörer att prata samma språk. Det skapas då ett forum som i sin tur leder till att en ny praxis kan utvecklas, ett forum som blir ett sätt att skapa sense-making där olika aktörer pratar samma språk, delar samma förståelse och förstår varandra (Alderman et al. 2005). Indikatorer, planeringsverktyg och hållbarhetscertifieringssystem skapar därför ett ramverk för vår gemensamma förståelse om hur våra beslut också påverkar vår framtid. “Möjligheten för världens städer att ta ledningen i hållbarhetsarbetet har blivit tydlig. Parallellt med internationella processer om klimat- och andra framtidsfrågor behövs starka lokala aktörer som går före och visar vägen. Aktörer med visioner och handlingskraft, men också med mandat att agera. Morgondagens ledstjärnor är de städer som snabbt antog utmaningen” (WWF, 2012:2). Utmaningen som uppdagats är att dagens urbanisering sker i sådan hög takt och omfattning samt med en så stor grad av komplexitet att det utmanar våra traditionella paradigm och de konventionella verktygen riskerar att bli otillräckliga. Det kommer medföra förändringar i hur vi alla, även politiker och andra beslutsfattare, både tänker och agerar utifrån dessa nya förutsättningar. Nya metoder och tillvägagångssätt med ett nytt integrativt och multidimensionellt angreppssätt kommer bli nödvändigt. Det gör att höga insatser med lite utrymme för misstag kommer att krävas eftersom utvecklingen i många städer faktiskt inte är hållbar, varken socialt eller ekologiskt och då inte heller ekonomiskt (Katz, Altman & Wagner, 2007). Det faktum att mycket fler människor kommer att bo tillsammans på en relativt liten yta sätter stor press på hur städer bör planeras och utformas för att kunna möta mångfalden hos den framtida stadsbefolkningens behov och önskemål. Fenomenet urban sprawl är ett resultat på hur städer världen över expanderar och växer utåt för att möta en snabbt växande befolkning. Detta fenomen har en negativ klang i stadsutvecklingssammanhang eftersom närliggande naturlandskap tas i anspråk genom detta byggnadssätt, vilket inte går i led med en ekologisk hållbar stadsutveckling (Larsson & Germundsson, 2012). Istället eftersträvas en förtätning med innebörden att stadens ytor och resursflöden kan planeras på ett effektivare sätt med lokala lösningar som främjar ekologiska, sociala och ekonomiska aspekter (Andrén, 2009). I båda situationerna, utbredning eller förtätning, uppstår konflikter avseende markanvändningen mellan konkurrerande intressen. I många fall resulterar detta i att grönytor nedprioriteras och byggs bort till fördel för andra ekonomiska intressen (Jansson et al., 2013; Boverket, 2007). Stadens grönstruktur och dess ekosystemtjänster är viktiga för befolkningens välbefinnande ur många olika avseenden. Trots detta har världens städer, under flera decennier, byggts tvärtemot den tanken. Gränsen mellan stad och naturlandskap har gjorts tydlig sedan naturliga ytor kontinuerligt ersatts av artificiella byggmaterial som betong och asfalt (Whiston Spirn, 1984). Många negativa reaktioner har uppdagats avseende stadens framväxt och funktion, exempelvis genom Odum (1971) som lyfter staden som en parasit i biosfären. Detta grundas främst på stadens beroende av omvärlden att tillgodoses av stora resursflöden som mat, energi och vatten. Staden är således inte självförsörjande utan beroende av sin omvärld med en påverkan som sträcker sig långt utanför stadsgränserna (Bolund & Hunhammar, 1999). Grönytornas viktiga värden och nyttor för samhället riskerar därför att gå förlorade och forskning har genom åren bedrivits med fokus på vad konsekvenserna av denna stadsutveckling faktiskt innebär för både stadsmiljön och människans välbefinnande. Resultaten visar att stadens grönytor 9 kan vara mångfunktionella med möjlighet att främja både psykisk och fysisk hälsa hos människan samt att de kan tillhandahålla flera olika ekosystemtjänster samtidigt. Dessa ekosystemtjänster kan avlasta stadens infrastruktur genom att exempelvis verka vattenreglerande samtidigt som den mänskliga komforten ökar, genom ett behagligare mikroklimat som dessutom erbjuder rekreativa värden och möjlighet till återhämtning (Kaplan & Kaplan, 1989; Ulrich, 1983; Costanza et al., 1997). Boverket (2010a) menar att grönskans roll måste börja räknas som en strategisk investering om staden ifråga ska kunna utgöra en attraktiv plats för boende och besökare. Grönskans ekosystemtjänster bör därför ses som en självklar del av den hållbara stadsutvecklingen både för att främja en stads ekologiska hållbarhet då de ger renare luft och vattenavrinning, den sociala i form av rekreation och välbefinnande samt den ekonomiska genom att de ökar stadens attraktivitet och minskar samhällskostnader som exempelvis översvämningar och ohälsa skapar. I regeringens elva folkhälsomål går det även att finna rekreation och sociala möten i utomhusmiljö som en viktig tillgång för att säkerställa befolkningens hälsa och livskvalitet (Boverket, 2007). Vidare lyfter Jansson et al. (2013) de nationella folkhälsomålen och menar att dessa samt de nationella miljömålen kan uppfyllas samtidigt, om gröna och blå element strategiskt planeras in och prioriteras i stadsmiljön. Att de gröna och blåa elementen är en förutsättning för en hållbar stadsutveckling och därmed en oumbärlig del av stadsmiljön. Dock poängterar Jansson et al. (2013) att det råder en bristande kunskap och förståelse för de gröna miljöernas betydelse i våra städer. Att en svag lagstiftning i kombination med en önskan att förtäta, ofta resulterar i att mängden grönyta blir allt mindre och mindre. Viktiga värden som gröna och blå miljöer besitter, riskerar därför att gå förlorade och dessa värden är av stor vikt för stadens invånares hälsa och livskvalitet samt stadens attraktivitet och klimatanpassning. Jansson et al. (2013) poängterar därför behovet av en ökad förståelse och kunskap om grönytornas mångdimensionella värden för att vidare kunna föra kvalificerade resonemang vid planering, design och förvaltning av stadens ytor. 1.2 Syfte och frågeställning Syftet med denna uppsats är att tydliggöra begreppen välbefinnande och ekosystemtjänster samt att visa hur dessa är kopplade med varandra i urbana grönområden. Genom att synliggöra kopplingarna mellan välbefinnande och ekosystemtjänster i grönområden kan vi sedan analysera hur väl dagens planeringsverktyg för urban grönska kan säkerställa det mänskliga välbefinnandet samtidigt som olika ekosystemtjänster möjliggörs, aspekter som är viktiga för den sociala, ekologiska och därmed den ekonomiska hållbarheten. Detta för att ytterligare öka kunskapen och förståelsen för de urbana grönytornas värden genom att visa på dess mångfunktionalitet samt för att utforma en argumentation som kan höja de urbana grönytornas prioritet i den framtida stadsutvecklingen. Frågeställningarna för denna uppsats är följande: • Hur ser kopplingen mellan aspekterna välbefinnande och ekosystemtjänster ut i litteraturen? • Hur kan kopplingen mellan välbefinnande och ekosystemtjänster premieras vid planering? • Hur kan nuvarande planeringsverktyg för urban grönska ta hänsyn till dessa aspekter? 1.3 Avgränsning Vår avgränsning för detta arbete kommer främst belysa relationen mellan de sociala och ekologiska värdena kopplat till aspekterna ekosystemtjänster och välbefinnande i den urbana grönstrukturen. Det ekonomiska perspektivet avseende strategisk planering av grönytor kommer nämnas kortfattat för att visa på eventuella vinster för samhället men perspektivets ytterligare innebörd kommer inte att vidare undersökas. I arbetet kommer fokus främst ligga på aspekterna 10 välbefinnande och ekosystemtjänster med koppling till urbana grönytor och således inte till inomhusmiljöer eller andra naturmiljöer utanför staden där dessa kopplingar eventuellt även går att finna. Ytterligare en avgränsning för arbetet är att vi enbart kommer titta på planeringsverktyg för urban grönska och således inte på andra styrdokument som rör den urbana grönskan, som exempelvis grönplaner. Hade vi haft mer tid att utföra detta arbete, hade vi gärna velat rikta oss mot de som arbetar med grönyteplanering i praktiken. Detta genom djupare fallstudier och intervjuer. Detta tillvägagångssätt hade kunnat ge arbetet ytterligare tyngd och en mer nyanserad bild av grönstrukturens roll i staden, hur de planeras samt vilken prioriteringsgrad dessa får i förhållande till andra konkurrerande intressen. Men vi såg en relevans i att först förstå och utgå ifrån planeringsverktygen innan praktiken kunde kopplas in, därför föll valet på att analysera aktuella planeringsverktyg för urban grönska i ett första skede. 1.4 Disposition Arbetet består av fyra delar: En litteraturstudie, en kvalitativ analys, ett projektförslag och en slutsats. • Del A: Denna del innehåller uppsatsens inledning, syfte och frågeställningar som behandlas i uppsatsen. Därefter följer en teorigenomgång av begreppen ekosystemtjänster och välbefinnande samt kopplingarna begreppen emellan. • Del B: Denna del innehåller en nulägesanalys av planeringsverktygen Miljöbyggprogram SYDs och Norra Djurgårdsstadens grönytefaktor. • Del C: Denna del innehåller ett förslag på hur Miljöbyggprogram SYD kan utvecklas med utgångspunkt från de brister som synliggjorts i nulägesanalysen. Förstudien Mijlöbyggprogram SYD version 3.0 – Tillägg för välbefinnande och ekosystemtjänster är tänkt att ligga till grund som beslutsunderlag för ett framtida projekt. • Del D: Denna del innehåller de slutsatser som dragits, en avslutande reflektion samt förslag på vidare studier. 11 2. Metod Detta kapitel redogör för den metod som använts vid framtagandet av uppsatsen Grönytans roll i den täta staden – En studie om planering för välbefinnande och ekosystemtjänster och förstudien Miljöbyggprogram SYD version 3.0 – Tillägg för välbefinnande och ekosystemtjänster. Denna uppsats ämnar öka förståelsen för grönstrukturens betydelse i staden för dess invånare och utgörs av en litteraturstudie och en kvalitativ analys av dagens planeringsverktyg för urban grönska. Detta för att undersöka hur kopplingarna mellan det mänskliga välbefinnandet och ekosystemtjänster är planerbara. Vid arbetets start var avsikten att skriva om hållbarhetscertifieringssystem för stadsområden, ett ämne som vi anser särskilt intressant eftersom vi båda läser mastersprogrammet i Hållbar stadsutveckling vid SLU Alnarp och Malmö högskola. Swedish Green Building Council (2014) är i nuläget igång med att ta fram en nationell modell för detta ändamål och vår förhoppning var att vi då kunde skriva arbetet i partnerskap med dem. Dock framgick det under arbetets gång att det inte fanns tillräckligt med underlag, empiriskt material, att ta del av eftersom arbetet med att ta fram modellen sker i skrivande stund. Därav ändrade vi inriktning för arbetet mot planeringsverktyg för urban grönska, för att på detta sätt undersöka hur väl dessa verktyg kan säkerställa välbefinnande och ekosystemtjänster som är viktiga aspekter inom social och ekologisk hållbarhet. Vid det tillfället trodde vi inte att skiftet av inriktning skulle komma att påverka den text som vi då hittills arbetat fram. Detta visade sig inte stämma och vid ett senare skede i arbetet behövdes stora modifikationer göras. Den nya inriktningen baserade vi på faktumet att hållbarhetscertifieringssystem och de aktuella planeringsverktygen för grönska spelar på liknande villkor och med möjlighet att bli Boundary Objects som sätter gränser, ställer krav och skapar konsensus. Därför går det att påstå att modellerna i mångt och mycket tjänar liknande syfte i planeringen. Därmed skrivs inte detta arbete mot någon beställare eller med någon specifik partner. 2.1 Teori och litteraturstudie I del A kommer en litteraturstudie att utföras med syfte att skapa en kunskapssammanställning där de urbana grönytornas värden kartläggs och synliggörs. Kopplingarna mellan ekosystemtjänster och välbefinnande med fokus på psykisk och fysisk hälsa, kommer särskilt att belysas för att visa hur nära sammanlänkade dessa är. Valet av detta tillvägagångssätt grundar sig i behovet av ett integrativt synsätt för att uppnå hållbar utveckling och för att visa hur urbana grönytor kan stå som viktig värd för att främja både den mänskliga- och miljömässiga hälsan i staden. Litteratur som vi har använt för litteraturstudien behandlar därför dels begreppet ekosystemtjänster samt aspekter av social hållbarhet för att synliggöra det mänskliga välbefinnandet. Vidare har även litteratur hämtats ur miljöpsykologin som forskningsfält för att visa de kopplingar som finns mellan de två tidigare nämnda ingångarna. Litteraturen som behandlar ekosystemtjänster utgår ifrån Costanza et als. (1997) studie som satte ramarna för hur vi fortfarande ser på ekosystemtjänster idag. Denna artikel har utgjort grunden för vilka artiklar som vidare valts då dessa bygger vidare på den kategorisering av tjänster som Costanza et al. (1997) utformade. Litteraturen som valts ut för genomgången av begreppet välbefinnande är dels hämtad från svenska och internationella samhällsorgan som riktar sig åt den sociala hållbarheten. Vidare har även artiklar som behandlar Nussbaums (2000) teorier om människans capabilities fått stort utrymme eftersom dessa idéer framhäver kriterier som sammantaget möjliggör för människan att leva ett gott liv. Kopplingarna begreppen emellan har gjorts med hjälp av miljöpsykologin som forskningsfält, en koppling som är gjord utifrån författarnas preferenser. Inom detta fält möts människa och natur och därför såg vi en stor relevans i att koppla samman begreppen ekosystemtjänster och välbefinnande genom detta fält. Inledningsvis har boken Svensk miljöpsykologi av Johansson och Küller (2005) använts som utgångspunkt för att redogöra för forskningsfältet. Det framgår tydligt i boken att två teorier länge styrt forskningsfältet, Kaplan 12 och Kaplans (1995) teori Attention Restoration Theory samt Ulrichs (1983) Psychoevolutionary Theory. Därför ges en genomgång av dessa innan arbetet leder över mot de åtta karaktärerna som utgår från denna grund och beskriver kvalitéer i naturmiljöer som människan finner tilltalande och blir därför blir kopplingen mellan de två tidigare nämnda teoretiska ingångarna. Den del i teorikapitlet som behandlar de åtta karaktärerna utgår ifrån Grahn (2005) då det är han som är upphovsman till dessa. Arbetet har till stor del utformats efter vetenskapliga artiklar eftersom det mesta inom dessa fält publiceras i denna form. Sökmotorerna som använts är Google Scholar och Malmö högskolas söktjänst Summon. När urvalet av artiklar gjorts har vi tagit hänsyn till dess legitimitet, ifall de är peer reviewed samt hur de använts och refererats inom respektive forskningsfält. Då bra och relevanta artiklar hittades gjordes vidare sökningar utifrån intressanta referenser i dessa artiklar. Litteratur har även sökts som utgår från Svenska förhållanden då detta arbete är riktat mot grönstrukturens roll i Svenska städer. Detta har gjorts med följande sökord både på svenska och engelska: hållbar stadsutveckling, välbefinnande, ekosystemtjänster, urban grönska, mångfunktionella ytor, strategisk planering, grönytefaktorn och de åtta karaktärerna. 2.2 Nulägesanalys I del B kommer först en introduktion av vad som är vägledande för den fysiska planeringen på kommunal nivå avseende att säkra tillgången till bostadsnära natur. Vidare undersöks planeringsverktyg för grönska som är aktuella och används i Svenska städer idag samt hur väl de kan säkerställa det mänskliga välbefinnandet och premiera olika ekosystemtjänster. Valet landade i att analysera Miljöbyggprogram SYD som används i Malmö och Lund samt Norra Djurgårdsstadens grönytefaktormodell som används i Stockholm. Detta eftersom dessa två grönytefaktormodeller är de mest utarbetade inom stadsplaneringen i Sverige idag. Valet av de båda modellerna görs eftersom det inte existerar någon grönytefaktormodell för allmän platsmark på stadsområdes nivå, som egentligen hade lämpat sig bättre för denna uppsats eftersom vi skriver om urbana grönytor i även större skalor, därmed kan vi endast göra analysen utifrån Malmö och Lunds samt Stockholms två grönytefaktormodeller som tillämpas på kvartersnivå. Grönytefaktormodellerna kommer att analyseras genom de åtta karaktärerna, som tagits fram av forskare inom miljöpsykologin för att beskriva sociala värden och kvalitéer som människan finner tilltalande i grönområden. De åtta karaktärerna har genom flera studier fastställts som mest fördelaktiga, för att människan ska uppleva platsen intressant och inbjudande. Eftersom att karaktärerna besitter olika kvalitéer som tilltalar oss människor vid olika sinnesstämningar, både vid ett mer utåtriktad engagemang som vid ett mer inåtriktad engagemang, finns det en poäng att säkerställa samtliga karaktärer så att stadsbefolkningen har både närhet och tillgång till dessa. Vidare är det därför av vikt att planeringsverktyg för att säkerställa grönska även tar hänsyn till detta faktum och inte enbart säkerställer grönyta oberoende på dess framtida användning. Genom att undersöka de olika karaktärerna enskilt, kan vi vidare analysera kopplingar eller avsaknad av de faktorer som grönytefaktormodellerna innehåller och som eventuellt kan bidra till att karaktären säkerställs. Under varje karaktär kommer även en koppling göras avseende vilka ekosystemtjänster som karaktären specifikt kan ge upphov till, för att återigen visa hur nära kopplade planering för välbefinnande är med planering för ekosystemtjänster om den görs på ett strategiskt sätt. Diskussionen om ekosystemtjänster tar avstamp i en tabell för urbana ekosystemtjänster som två Svenska forskare tagit fram över Stockholm. Analysen kan således visa hur väl dessa planeringsverktyg kan säkerställa mångfunktionella ytor utifrån både ett ekologiskt och socialt perspektiv. En kritik kan dock riktas mot att det inte framgår hur Bolund och Hunhammar (1999) utarbetat sin tabell 1 över urbana ekosystem som vi använder oss av i analysdelen. Det framgår inte om det finns några evidensbaserade studier som kan stödja de 13 urbana ekosystem som tagits fram men eftersom denna är framtagen utifrån rådande förhållande i Stockholm ser vi en tyngd i att använda den. Däremot är ekosystemtjänsterna som lyfts av Bolund och Hunhammar (1999) baserade på Costanza et als. (1997) kategorisering som fått ett stort akademiskt genomslag, vilket ger dem en legitimitet. 2.3 Framtagande av projektplan I del C kommer ett eget projektförslag att presenteras. Detta projektförslag har tagit avstamp i de brister som vi genom analysen synliggjort avseende Miljöbyggprogram SYDs begränsande möjligheter att säkra grönytor som främjar det mänskliga välbefinnandet samt ett användande av platser. Projektförslaget behandlar utredningsfasen av en utveckling av Miljöbyggprogram SYD för att göra denna modell mer heltäckande genom att även inkludera sociala faktorer. Utvecklingen av Miljöbyggprogram SYD grundas på de åtta karaktärerna som genom teorikapitlet visat sig framgångsrika att planera efter för att säkerställa kvalitéer i utemiljön som främjar det mänskliga välbefinnandet samtidigt som det möjliggör för ekosystemtjänster. Styrkan med att utforma förstudien på detta sätt är att teorin som presenterats i uppsatsen kan kopplas samman med praktiken och de planeringsverktyg som används inom samhällsbyggnad idag. Eftersom hela projektet saknar en faktisk beställare är tanken att förstudien kan ligga till grund för beslutsfattande om ett eventuellt genomförande av projektet. På grund av arbetets tidsram fanns det inte möjlighet att finna en ny projektbeställare och därför föll beslutet på att utforma förstudien med Miljöbyggprogram SYD som fiktiv projektbeställare. Eftersom det är en fiktiv projektplan har de olika delarna utformats efter vad vi ansett vara mest relevant och realistiskt för projektet för att det ska bli fullt genomförbart. Med denna utgångspunkt har vi vidare kunnat identifiera relevanta intressenter, vilka risker och framgångsfaktorer som rör projektet samt hur projektet med fördel kan utföras och finansieras. Här var mallen för förstudie/projektplan som Malmö högskola tillhandahöll till stor hjälp för inspiration. Vidare studerades tidigare uppsatsers upplägg för ytterligare vägledning till förstudiens olika delar. 2.4 Lärdomar av metod – styrkor och svagheter Det finns inte mycket kritik att finna inom akademin mot varken ekosystemtjänster eller välbefinnande som vägledande begrepp inom samhällsplanering. De båda teoretiska ingångarna är högt önskvärda för att uppnå en hållbar stadsutveckling. Däremot fann vi, precis som många andra teoretiker, det svårt att finna uttalade och utarbetade kopplingar begreppen emellan. Valet av miljöpsykologi som koppling mellan de båda begreppen blev ett sätt att fylla detta tomrum och knyta samman två ingångar som i mångt och mycket går hand i hand. Detta genom den subjektiva argumentationen att ekosystemtjänster är beroende av naturliga element för att upprätthållas samtidigt som naturliga miljöer påverkar det mänskliga välbefinnandet positivt. Av denna anledning förenar naturen dessa två begrepp, en koppling som miljöpsykologin belyser även om begreppet ekosystemtjänster inte uttalat nämns inom forskningsfältet. Denna uppsats och arbetet med förstudien har gett oss en bra grund inför kommande arbetsliv med liknande frågor. En styrka med arbetet är de olika akademiska bakgrunder som vi som författare har med oss in i denna uppsats. Det ger en bredd då vi besitter olika kompetens och intresse som kompletterar varandra i frågan om kopplingar mellan ekologiska och sociala aspekter. En svaghet med arbetet är dock att vi inte lyckats koppla det eller våra idéer med en extern part och därmed saknas en förankring mot praktiken som hade kunnat ge arbetet en ytterligare dimension. 14 3. Teori Innebörden av ekosystemtjänster som begrepp och koncept kommer först att presenteras, följt av en genomgång av den sociala hållbarhetens innebörd med fokus på aspekten välbefinnande och vidare hur denna aspekt ter sig i urban miljö. Därefter kommer funna kopplingar mellan urbana ekosystemtjänster och mänskligt välbefinnande att belysas. 3.1 Ekosystemtjänster 3.1.1 Begreppets uppkomst och innebörd Människan har genom tiden varit i ett tätt förhållande med naturen. Vi har alltid uppfattat och dragit nytta av det vi nuförtiden kallar för ekosystemtjänster (Fisher et al. 2009). Pickett et al. (1997) förklarar ekosystem som konceptuella strukturer där organismer och dess fysiska miljö är länkade och samverkar. Ekosystemen kan variera i storlek och innefatta allt från en hel biosfär till de mikroförhållanden som ryms i en trädstam eller ett vattendrag. Vidare menar Pickett et al. (1997) att styrkan med ekosystem som koncept är att det blir ett viktigt vetenskapligt redskap för att beskriva olika delar av vår värld. År 1997 fick begreppet ekosystemtjänster ett stort genomslag då två forskare tog sig an att försöka definiera detta begrepp. Den ena var Costanza et al. (1997) med artikeln The value of the world´s ecosystem services and natural capital, som handlar om värderingen av de tjänster naturen erbjuder. De uppskattade att värdet på 17 av de mest värdefulla ekosystemtjänsterna i vår biosfär uppgick till 33 biljoner dollar för världsekonomin. Som jämförelse uppgick den globala bruttonationalprodukten för samma år till 18 biljoner dollar. Den andra forskaren som bidrog till detta genomslag var Daily et al. (1997) med sin bok Nature´s services: societal dependence on natural ecosystems. Denna bok samlar vetenskapen från en rad olika discipliner för att undersöka ekosystemtjänsternas karaktär och värde. Den belyser vilka skador som skett och hur dessa i sin tur påverkar det mänskliga samhället. Dessa två texter bidrog med ett stort genomslag för arbetet kring ekosystemtjänster och har lagt grunden till där vi är idag. Den definition som togs fram av Costanza et al. (1997) och Daily et al. (1997) är följande: “Ekosystemtjänster är de nyttor människan kan erhålla från ekosystemen”. Denna definition har varit tongivande för bland andra de Groot et al. (2002) som tog fasta på de 17 karaktärer Costanza et al. (1997) lyfte fram och började tala om dess funktioner för att inte bara se dem ur dess monetära värde. Istället visar de Groot et al. (2002) ett mer integrerat ramverk för ekosystemtjänsterna och den komplexitet som ligger i naturprocessernas interaktioner. En vidareutveckling och omarbetning av kategorierna till de vi har idag, sker till stor del genom de Groot (2002; 2006) och en FN-baserad satsning vid namn Millennium Ecosystem Assessment (MEA). Denna satsning har som syfte att närma sig de konsekvenser som ekosystemens förändring har för det mänskliga välmåendet. Rapporten öppnar en vetenskaplig kunskapsbas för beslutsfattare, ett sätt att kommunicera både värdet och nyttan av ett hållbart förhållningssätt till ekosystemtjänsterna (MEA, 2005). Kategorierna som vi känner dem idag är följande: • • • • Stödjande (t.ex. fotosyntes, näringsämnescirkulation) Försörjande (t.ex. livsmedel, virke, vatten) Reglerande (t.ex. reglering av vatteninfiltrering, temperatur och klimatreglering, pollinering) Kulturella (t.ex. rekreation, kulturhistoriska och estetiska värden) Eftersom funktionerna i ekosystemtjänsterna är baserade på nyttor de tillhandahåller för människan, har de också en direkt inverkan på människan (de Groot, 2010). Våra fundamentala behov som mat, vatten och ren luft är beroende av att de försörjande tjänsterna fungerar som de ska. Vidare är de försörjande tjänsterna direkt beroende av både de stödjande och de reglerande tjänsterna för att överhuvudtaget kunna förse oss med olika förnödenheter (MEA: health synthesis, 15 2005). Det är tjänster som är relativt enkla att greppa och förstå vad de gör medan de kulturella tjänsterna är något mer diffusa. Fisher et al. (2009) lyfter sambanden mellan de olika ekosystemtjänsterna och menar att de reglerande och de kulturella ofta har ett samband. I exempelvis grönstrukturer eller parker, återfinns både tekniska värden tillsammans med estetiska värden. Således har också en syn på hur ekosystemtjänsterna är sammankopplade med det mänskliga välbefinnandet vuxit fram (de Groot, 2010). Men kopplingarna mellan förändringar i miljön och den mänskliga hälsan är komplexa eftersom de oftast är indirekta. Förändringens följder kan visa sig på andra platser än där själva förändringen ägde rum och dessa följder behöver inte heller visa sig direkt, utan kan ske över tid. De bakomliggande faktorerna för detta kan vara många och det behöver inte endast vara en nämnare (MEA: health synthesis, 2005:2). Oavsett hur vi väljer att se ekosystemen och vilka avgränsningar som görs sker en påverkan, inom systemet påverkar de olika organismerna varandra precis som en påverkan sker i den aktuella fysiska miljön (Naturvårdsverket, 2012). Som en uppföljning av MEA kom år 2008 den första TEEB interim rapporten vars syfte var att visa den svårighet som ligger i att utforska ekosystemtjänsterna för att kunna implementera dem i planeringen. TEEB, som är en förkortning av The Economics of Ecosystem and Biodiversity, startades på initiativ av G8-länderna och drevs av Tyskland och Europakommissionen. För att sedan övergå till att drivas i FNs regi genom organet UNEP United Nations Environment Programme och har följts upp med flertalet rapporter och utredningar. TEEBs uppdrag är att analysera de globala ekonomiska vinsterna som en biologisk mångfald kan ge och visa kostnaderna för en förlust i biodiversiteten. De tillhandahåller värderingsverktyg och utvecklar policyer för bevarande med syftet att vara kostnadseffektiva och således hållbara (TEEB, 2008). Även om arbetet med ekosystemtjänster i Sverige ligger i sin linda är detta begrepp inte någon nyhet. I skrivande stund arbetar Naturvårdsverket med en från regeringen beställd kommunikationssatsning angående ekosystemtjänster som ska stå klar 2018 (Miljödepartementet, 2014). En satsning som går i led med WWFs (2012) åsikt om att värdering och utredning av ekosystemtjänster är en nyckeltillgång som hjälper beslutsfattare att göra väl avvägda planerings- och investeringsbeslut. Beslut som de mänskliga samhällena och dess globala ekonomiska struktur blir direkt beroende av (MEA, 2005). Det kan konstateras att mänskligheten är en stor bidragande faktor till de globala förändringar i ekosystemens dynamik vi ser idag, från det lokala ut i hela biosfären (Folke, 2006). En problematik som sammanfattas av Niemelä et al. (2010:2) “The ability of ecosystems to benefit human population is jeopardized by human actions “. 3.1.2 Ekosystemtjänster i urban miljö Konijnendijk et al. (2013) ger i rapporten Benefits of Urban Parks, a systematic review en förklaring till vad en urban grönstruktur kan innehålla. De menar att denna struktur rör mer än bara parkerna och innefattar mer skogslik natur som exempelvis gatuträd, kvartersplanteringar, kyrkogårdar, privata och semiprivata trädgårdar, gröna tak och idrottsfaciliteter. Den urbana grönstrukturen är således inte avskilda grönytor utan den utgörs av en sammanlänkad struktur och definieras i rapporten som: Urban parks are defined as delineated open space areas, mostly dominated by vegetation and water, and generally reserved for public use. Urban parks are mostly larger, but can also have the shape of smaller ‘pocket parks’. Urban parks are usually locally defined (by authorities) as ‘parks’ (Konijnendijk et al., 2013:2). 16 Bolund och Hunhammar (1999) har gjort en liknande kategorisering där de utgått från Svenska förhållande och lyft urbana ekosystem i Stockholm för att därefter synliggöra vilka ekosystemtjänster som är av störst relevans i de urbana systemen. Det rör sig om sju olika ekosystem som skapar denna urbana grönstruktur och dessa nämns som naturliga även om de till viss eller större del är manipulerade av människan. Dessa är: • • • • • • • Gatuträd är träd som står för sig själv, ofta omgärdade av hårdgjord mark. (Ett enskilt gatuträd är för litet för att verka som ett ekosystem och ska därför ses som ett element i ett större system.) Gräsplaner och parker är omhändertagna grönytor med en blandning av gräs, träd, buskar och andra växter. Lekplatser, golfbanor och liknande ytor är inräknade i denna kategori. Urbant skogslandskap är mindre omhändertagna områden med en högre träddensitet än en park. Odlad mark och trädgårdar är olika kultiverade ytor för odling av exempelvis mat etc. Våtmark är olika sorters kärr- och träskmarker. Sjöar och hav är öppet vatten. Bäckar och åar är vatten i flöde. Andra ytor i staden som har en förmåga att stå som ett ekosystem och vara värd för en stor biodiversitet är soptippar och ruderatmarker. Men eftersom dessa är helt konstruerade ytor går det därför att placera in många av de ovan listade ekosystemen på dessa platser vilket gör att de faller bort från urvalet (Bolund & Hunhammar, 1999). Genom att se en stads ekologi utifrån dess ekosystem framträder också ett fokus på de gröna miljöernas funktioner, vilket är grundläggande för att förstå vilka processer som äger rum (Pickett et al., 2001). Det är funktioner och processer som både Bolund och Hunhammar (1999) samt Konijnendijk et al. (2013) på snarlika sätt lyfter och diskuterar. Genom Costanza et al. (1997) 17 mest värdefulla ekosystemtjänster framhäver Bolund och Hunhammar (1999) sex stycken som är av högst relevans för urbana områden. De sex som lyfts är: luftfiltrering, mikroklimatreglering, ljudreduktion, regnvatteninfiltration, avloppsrening samt rekreation och kulturella värden. Det är tjänster som ställer vissa krav på den plats där de förekommer och som tabell 1 visar är dessa tjänster också ofta sammanlänkade med varandra (Bolund & Hunhammar, 1999). Det blir tydligt hur alla urbana ekosystem bidrar till mikroklimatet och utgör ett viktigt värde för rekreation. Våtmarker utmärker sig här som det ekosystem som har en potential att vara värd för alla de urbana ekosystemtjänster som listats och därför är de också rankade som det mest värdefulla ekosystemet i Costanza et al. (1997) studie. Tabell 1. Urbana ekosystem och dess ekosystemtjänster (Bolund, & Hunhammar, 1999). Gatuträd Luftfiltrering Mikroklimatreglering Ljudreduktion Urbant skogslandskap Odlad mark /trädgård Våtmark x x x x x x x x x x x x x x x x x x x Regnvattensinfiltration Avloppsrening Rekreation och kulturella värden Gräsplan /park Sjö/hav Bäckar/åar x x x x x x x x x x 17 3.2 Välbefinnande 3.2.1 Välbefinnande som en aspekt av social hållbarhet Begreppet välbefinnande innefattar tillstånd av både psykisk- och fysisk hälsa. World Health Organization, WHO, definierar välbefinnande som “Health is a state of complete physical, mental and social well-being and not merely the absence of disease or infirmity” (WHO, 2015). Detta begrepp berör människan och hennes tillstånd och är därför en viktig aspekt inom den sociala hållbarheten. Dempsey et al. (2011) menar att social hållbarhet är ett brett multidimensionellt koncept där ingen konsensus råder huruvida målen ska definieras eller uppnås. Definitioner för social hållbarhet är ofta av komplex natur och en universal definition hade blivit svårapplicerad eftersom olika förutsättningar råder världen över (Nussbaum, 2000; Boverket, 2010b). Därför har olika definitioner på social hållbarhet tagits fram under åren och inriktningarna skiljer sig beroende på vilken forskare, författare eller organisation som skapat den. Boverket presenterade en definition av social hållbarhet i sin kunskapsöversikt Socialt hållbar stadsutveckling (2010b). Definitionen berör främst stadens utveckling mot ökad integration och minskad boendesegregation och är en definition som är knuten till deras verksamhetsfält. Vidare poängterar Boverket att en exakt definition av vad social hållbarhet innebär inte är möjlig för dem att göra (Boverket, 2010b). Vidare lyfter Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) en bredare definition av social hållbarhet som lyder: “att skapa ett samhälle där alla människor ges lika möjlighet till en god livsmiljö utifrån skilda behov och förutsättningar samt att behov och rörelsemönster beaktas ur ett vardagsperspektiv genom en välplanerad integrerad stadsstruktur” (SKL, 2010:7). Ekonomen och nobelpristagaren Amartya Sen (1980) har haft en betydande roll för välfärdsforskningen avseende hur välfärd inte endast bör beräknas med välfärdsmåttet BNP, som exkluderar människan i sitt system. Istället argumenterar Sen för de mänskliga sociala förmågorna utifrån tanken om capabilities. Idéerna om capabilities eller den mänskliga förmågan, som en universell rättighet, lyfts även fram av Nussbaum (2000). I texten lanserar Nussbaum (2000) en förmågebaserad modell som framhäver tio kriterier som sammantaget möjliggör för människan att leva ett gott liv. Dessa kriterier lyder: liv, hälsa, integritet, sinnen, känslor, praktiskt förnuft, samhörighet mellan människor, gemenskap med andra arter, lek samt kontroll över den egna omgivningen både politiskt och mentalt. Faktorerna ger människan möjlighet till ett så gott liv som möjligt, utifrån vad individen själv sätter för ramar. Robeyns (2005) jämför Sens och Nussbaums argumentation om capabilities och menar att det finns både likheter och olikheter i de bådas arbete. Robeyns (2005) menar att den förmågebaserade modellen utgör en bred normativ utvärderingsram där det ges en möjlighet att bedöma individernas välbefinnande och sociala situation i ett föränderligt samhälle. Detta är en integrativ modell som innehåller flera mångdimensionella aspekter av välbefinnande, vars fokus ligger på vilka möjligheter människan ges för att leva ett gott liv (capabilities) samt vad hon sedan faktiskt uppnår (outcomes). Robeyns (2005) lyfter att de främsta skillnaderna mellan Sen och Nussbaums uppfattning av capabilities är att Sens bygger sin grund på ekonomiska teorier och Nussbaum på att förstå individens agerande och potential. Flera initiativ har tagits som på olika vis försöker mäta människans välbefinnande med hjälp av olika indikatorer och index. Välbefinnande kan på detta sätt mätas med både subjektiva och objektiva indikatorer. Detta har den internationella organisationen Organisation for Economic Cooperation and Development (OECD) tagit fasta på genom sitt Better life index. Deras rapport guidelines on measuring subjective wellbeing (2013) tar upp hur subjektivt välbefinnande kan och bör mätas. I rapporten framgår det att information om det subjektiva välbefinnandet bör 18 införskaffas med stor omsorg och ha en stor representativ bredd för att bli så användbart som möjligt. Det är ett sätt att registrera olika livssituationer och synliggör hur människor både tänker om och upplever sina liv. Denna information utgör ett viktigt komplement till andra mer hårda indikatorer och tillsammans ger de en hel bild över en livssituation. Vidare har organisationen WACOSS (2002) gjort ett liknande initiativ som utgår ifrån Australiensiska boendeförhållanden. Här lyfts principer för social hållbarhet som helhet, som i sin tur syftar till att undersöka betydelsen av ett hållbart samhälle och det mänskliga välbefinnandet. För att göra denna undersökning utvecklade WACOSS (2002:11) följande definition av ett hållbart samhälle: “Social sustainability occurs when the formal and informal processes; systems; structures; and relationships actively support the capacity of current and future generations to create healthy and livable communities. Socially sustainable communities are equitable, diverse, connected and democratic and provide a good quality of life“. Robeyns och van der Veen (2007) har utformat livskvalitetsindikatorer för en mer politisk tillämpning, vilket innebär att indikatorerna inte får utformas på för hög abstraktionsnivå. Vidare kan indikatorerna utformas av specialister för olika områden, för att få dem så operationella som möjligt. För en stor problematik ligger som Rittler & Webber (1973) menar i att uppnå de sociala indikatorer som tagits fram, då dessa ofta är på en högre icke operationell nivå. De menar att vi istället bör arbeta mer målsökande för att ha ett konkret mål att uppnå, vilket då också kan skapa en omdefinition av problemet. För när vi ser till den sociala problematiken i en stad är dessa Wicked Problems ofta ett symptom av ett annat problem. Det som visar sig i slutändan är kanske inte alltid det som gett upphov till problematiken. Tyvärr finns ingen regel för vilket angreppssätt som är de rätta när vi nu ska tackla dessa Wicked Problems utan arbetet bör snarare ses som en process. Att de sociala problemen aldrig blir lösta, utan vi gör bara en sorts alternativlösning om och om igen tills det att vi kommer på något bättre (Rittler & Webber, 1973). Som Boverket (2010b) menar är social hållbarhet både en process och ett tillstånd. Processen formar långsiktigt de sociala villkoren för framtida generationer och tillståndet visar konsekvenserna för det sociala och ekonomiska livet idag. Utvecklingen ska ske i harmoni med samhället, för att leda till en samvaro mellan olika kulturella och socialt skilda grupper samtidigt som förbättringar i livskvaliteten ska komma till stånd för alla segment av populationen (Davidson, 2009). I den modell som (WACOSS, 2002) presenterar går det att utläsa att förbättringar i livskvaliteten inte uppnås förrän alla tre dimensionerna av hållbarhet integrerar med varandra. I denna överlappning landar aspekter som att känna tillhörighet till en plats, att ha ett förhållande till naturen samt att människor ska ges möjlighet att leva i relation med rena element som luft, mark och jord. Med andra ord är det först då vi ser ett mänskligt välbefinnande. 3.2.2 Teorier om restorativa miljöer Inom miljöpsykologin finns det utvecklade teorier som kopplar samman människans välbefinnande och naturen med dess ekosystemtjänster. Inom miljöpsykologin studeras relationen mellan människan och hennes omgivning, hur människan påverkas av sin omgivning samt hur vi genom vårt sätt att leva även påverkar den (Johansson & Küller, 2005). Ett av forskningsområdena inom ämnet fokuserar på naturmiljöernas restorativa verkan som viktig för människans hälsa och välbefinnande. Här benämns restorativa miljöer som de miljöer som främjar återhämtning (Hartig, 2005). Två teorier som länge styrt den vetenskapliga forskningen om restorativa miljöer har utvecklats av makarna Kaplan och Kaplan (1989; Kaplan, 1995) och Roger Ulrich (1983). Båda teorierna har tagit avstamp i naturmiljöernas psykologiska värden. 19 Paret Kaplan utgår i sin teori Attention Restoration Theory angående återhämtning av koncentrationsförmågan, ifrån att människan är beroende av den information som hon upplever i miljön omkring sig. Denna information lagras medvetet eller omedvetet och ger vidare upphov till känslor inom oss. Vidare menar paret att människan har två olika typer av informationsintag, riktad uppmärksamhet och fascination. Människans förmåga att rikta sin uppmärksamhet beror på en hämmande förmåga. På detta sätt menar Kaplan och Kaplan (1989) att en person medvetet måste undertrycka konkurrerande stimuli av intressantare natur, om personen utför en uppgift som denne anser ointressant. Exempelvis kan en dag på arbetet verka till mental utmattning eftersom personen ifråga hamnat inför tidigare okända problem som således krävt nya tankesätt, med innebörden att en stor mängd riktad uppmärksamhet och koncentration har krävts. Efter intensiva perioder där människan behöver använda stora mängder riktad uppmärksamhet under längre tid, kan allvarligare former av mental utmattning ta form (Kaplan, 1995). Detta är alltså en process som är ansträngande och förmågan att medvetet undertrycka konkurrerande stimuli mattas av i takt med att behovet av att utföra denna handling ökar. Hartig (2005) menar att stress och informationsöverflöd kan bidra till en utmattning av den riktade uppmärksamheten. När förmågan att medvetet rikta sin uppmärksamhet minskar och uttöms kommer detta resultera i lättretlighet hos personen, planeringssvårigheter, försämrad självkontroll och misstag vid utförandet av uppgifter (Hartig, 2005). För att personen ska kunna återhämta sig från detta tillstånd och öka sin förmåga att medvetet rikta sin uppmärksamhet, menar Kaplan (1995) att personen behöver uppleva fascination. En fascination som främst uppstår i mötet mellan människa och natur. Detta utbyte mellan människa och natur kräver även andra faktorer som att vara borta, omfattning och kompabilitet för att en återhämtningsprocess ska kunna ske. Att vara borta innebär att få psykisk eller geografisk distans från den miljö där arbetet vanligtvis utförs och faktorn omfattning innebär känslan av att miljön som främjar återhämtning uppfattas sammanhängande och greppbar samtidigt som den lämnar plats för vidare utforskning. Den sista faktorn kompabilitet riktar sig åt människans intresse, att en kompabilitet måste råda mellan vad människan vill, kan och måste göra i den givna miljön (Kaplan, 1995). Denna miljöpsykologiska teori lyfter alltså naturmiljöer, framför andra miljöer, som mest fördelaktiga för att främja samtliga faktorer som krävs för en återhämtningsprocess eftersom den riktade uppmärksamheten är frånvarande här. Naturmiljöer skapar känslan av att vara borta samt är rika på intryck som människan av biologisk natur uppfattar som fascinerande (Kaplan, 1995). Roger Ulrich (1983) teori Psychoevolutionary theory har tillskillnad från paret Kaplans teori med kognitiv inriktning, större fokus på människans känslomässiga och fysiologiska reaktionsmönster på visuell stimuli i miljön. Ulrich har vigt särskilt intresse för psykofysiologisk stressåterhämtning, genom att studera de reaktioner i miljön som reducerar stress hos människan (Hartig, 2005). Begreppet stress definierar Ulrich et al. (1991) som en reaktion som uppstår i samband med situationer som upplevs hotande eller utmanande för personens välbefinnande. Vidare menar Ulrich et al. (1991) att kroppen reagerar med både psykologiska och fysiologiska förändringar. Psykologiskt genom känslor som rädsla och ilska och fysiologiskt genom de förändringar som sker i kroppen som verkar för att mobilisera individen, nämligen de kardiovaskulära-, neurologiskaoch skelettmuskulära systemen. Det går åt mycket energi för att mobilisera krafter och en reaktion som pågår under en längre tid kan därför leda till mental utmattning. Alltså är det människans instinktiva känslor inför en hotande situation, som ger upphov till stress och mental utmattning (Ulrich, 1983). Vidare menar Ulrich (1984) att en stressåterhämtningsprocess kan uppstå när personen ställs inför en viss visuell stimuli som framkallar känslor av välbehag och lugn. Detta betraktande kan ersätta negativa känslor mot positiva och på samma sätt blockera negativa tankar. Precis som att Kaplan och Kaplan (1989) lyfter naturmiljöer som mest 20 fördelaktiga för återhämtningsprocessen, kopplar även Ulrich´s teori ihop återhämtning och natur som mest fördelaktig miljö för snabb framkallning av positiva känslomässiga reaktioner. Denna teori har en stark koppling till evolutionen och Ulrich et al. (1991) hävdar därför att naturen är särskilt betydelsefull för människan eftersom hon en gång anpassat sig att leva bland djur och växter. Vidare lyfter Hartig (2005) både vegetation och vatten som fördelaktiga för att framkalla positiva, känslomässiga reaktioner utifrån denna teori. Vidare menar Hartig (2005) att stadsmiljön som omgivning kan bidra till att människor behöver mentalt återhämta sig. En problematik som växer i takt med att fler människor väljer att bosätta sig i stads- eller tätbebyggda områden. Problematiken ligger därmed i att kunna erbjuda enkel tillgång till naturområden för återhämtning till samtliga stadsbor, samtidigt som andra intressen konkurrerar om stadens framtida markanvändning. Därmed menar Hartig (2005) att den psykologiska och sociala nyttan som naturområden bidrar med, måste inkluderas när beslut fattas om hur staden i framtida ska ta form. Hartig (2005) menar att teorier om restorativa miljöer idag ofta tillämpas som argument för att förbättra tillgången på naturmiljöer för människor som bor i städer, för att på detta sätt skapa förutsättningar till bättre psykisk och fysisk hälsa. 3.2.3 De åtta karaktärerna - kvalitéer för välbefinnande Patrik Grahn som är professor i landskapsarkitekturens miljöpsykologi, har under flera år studerat kopplingarna mellan människans välbefinnande och naturmiljöer. Grahn (2005) beskriver hur han under början av 1990-talet genomförde en serie studier av hem för sjuka, funktionshindrade eller äldre. Studierna genomfördes med stöd av olika metoder som gåturer, djupintervjuer, dagböcker med teckningar samt genom att låta informanterna fotografera de miljöer som de ansåg vara ideala för olika slags aktiviteter. Resultaten av dessa studier kunde visa att informanterna föredrog olika typer av naturmiljöer vid olika typer av sinnesstämningar. När informanterna kände sig trötta eller stressade föredrog de kravlösa naturområden men när de inte kände sig lika känsliga för intryck från omgivningen föredrog de sociala miljöer. Av detta kunde Grahn konstruera en pyramidmodell som visar människans känslighet för den fysiska-sociala omvärlden. I botten av pyramiden finns det inåtriktade engagemanget, som visar att en människas känslighet för omvärlden är som störst när den psykiska kraften är låg. Ovanför finns det emotionella deltagandet följt av den nästhögsta nivån aktiv deltagande, för att i toppen finna det utåtriktade engagemanget där den psykiska kraften är hög (Grahn, 2005). Personerna som befinner sig i toppen av pyramiden och har en hög psykisk kraft, delar gärna sina upplevelser med andra. Medan de personerna som befinner sig i botten och har låg psykisk kraft, drar sig undan, söker lugn och stöd från naturen (Grahn & Ottosson, 2010). Vidare kunde Grahn se kopplingar mellan vilka naturmiljöer och naturkvalitéer som informanterna i studierna drogs till vid olika sinnesstämningar. Åtta olika karaktärer med olika kvalitéer kunde urskiljas som bidrog till att platsen kändes extra vilsam, attraktiv eller lockande för människor att vistas i; Rofylld, Natur, Artrik, Rymd, Öppning, Skydd, Social och Kultur (Grahn & Ottosson, 2010). Genom åren har de åtta karaktärerna modifierats och ändrat syfte. Från att i början ses som parkkaraktärer omfattar nu dessa även andra typer av utemiljöer. Idag omtalas de kort och gott som karaktärerna (Skärbäck & Grahn, 2012). Tabellen nedan är en sammanställning av de åtta karaktärerna baserad på en artikel av Grahn och Stigsdotter (2010) samt Grahns kapitel i boken Trädgårdsterapi: Alnarpsmetoden - Att ta hjälp av naturen vid stress och utmattning (2010): 21 Tabell 2. De åtta karaktärerna (Grahn & Stigsdotter, 2010; Grahn & Ottosson, 2010). Karaktär Beskrivning av karaktären Rofylld Lugn, tystnad och tecken på omsorg. Ljud av vind, vatten, fåglar och insekter. Inget skräp, inget ogräs, inga störande människor. Denna karaktär kännetecknas av fridfullhet och en minimalnivå av buller, eftersom detta kan störa ljudet från naturen som lövsus, fågelsång eller vattenporl. Dessutom är det viktigt att ytan är välskött och hålls ren från skräp och att vegetationsytorna ser prydliga ut genom välskött gräsklippning. Vidare bör området vara fritt från permanenta verksamheter som lockar till för mycket liv och rörelse (Statens folkhälsoinstitut, 2009). Området bör vara rymligt och fungera som en lugn oas med möjlighet för besökaren att dra sig undan. I området ska det både finnas en vindskyddad solig plats men även möjlighet till skydd i skuggan. Vidare bör det finnas slingrande stigar i området, som gärna får vara upplysta kvällstid, som kan ge en både trygg och spännande promenad. En vild naturlik miljö med nedfallna grenar passar inte in på denna karaktär utan ett mer städat intryck stämmer bättre överens med karaktären. Heller bör föremål som visar på mänsklig aktivitet inte förekomma här. Till den här karaktären uppskattas tillgänglighet och närhet. Vanliga aktiviteter för ett område med denna karaktär är studieaktiviteter, utflykt, samlaraktiviteter och rörelselekar (Berggren-Bärring & Grahn, 1995). Natur Fascination av vild natur. Växter ser ut att vara självsådda. Lav- och mossbelupna stenar, gamla djurstigar. Området är inte skapat av människor utan av något större och mäktigare. Denna yta ska uppfattas som opåverkad utan inslag av anlagda rabatter eller gräsmattor. Området ska vara tyst, lugnt och upplevas ostört med få eller inga människor närvarande. Inga gång- eller cykelvägar ska därför korsa området utan naturliga stigar som ej är anlagda stämmer bättre överens med karaktären (Statens folkhälsoinstitut, 2009). Växt- och djurlivet får ta uppmärksamhet här och mänsklig aktivitet som folkliv, fontäner, kioskverksamhet eller dylikt lämpar sig ej i detta område. Människan ska ges möjligheten att känna sig ett med naturen, på denna trygga och avskilda plats. Vanliga aktiviteter för ett område med denna karaktär är studieaktiviteter, utflykt, samlaraktiviteter och rörelselekar (Berggren-Bärring & Grahn, 1995). Artrik Här kan man uppleva en rikedom av olika arter av såväl djur som växter. Människan fascineras av en biologisk mångfald. Karaktären artrik kännetecknas därför av ett område med hög biologisk mångfald innehållande rik flora och fauna med träd i varierad ålder, död ved, flerskiktad vegetation samt ytvatten eftersom dessa ger högst upplevelsevärde för människan. Området är karaktäriserat av ett kuperat landskap där möjlighet för att plocka svamp och bär finns (Statens folkhälsoinstitut, 2009). Vatten, i element som dammar och sjöar, förhöjer denna karaktär. Vidare bör inte kulturella inslag eller välansade gräsmattor, som idrottsliknande ytor, närvara om denna karaktär eftersträvas. Vanliga aktiviteter för ett område med denna karaktär är studieaktiviteter, samlaraktivitet, utflykt och trädgårdsstudier (Berggren-Bärring & Grahn, 1995). Rymd Platsen erbjuder en vilsam känsla av att man kommer in i en annan värld: ett samband, en uttalad helhet, som en bokskog. Ett område som kännetecknas av karaktären rymd ger en upplevelse av att besökaren träder in i en annan värld, iallafall mentalt. Platsen måste kännas enhetlig och skapa en antingen öppen eller sluten rumslighet, som exempelvis en havsstrand eller en bokskog. Denna plats söker sig besökaren till för reflektion (Grahn, 2005). Området ska ge känslan av att befinna sig i en annan värld och samtidigt ge känslan av att besökaren ska kunna promenera där länge utan att genast nå andra sidan eller störas av barriärer. Området bör därför vara vidsträckt, rymligt och lättframkomligt samtidigt som det upplevs sammanhängande. Denna karaktär ska helst finnas nära tillhands och vara lättillgänglig då den även uppskattas av äldre människor som söker motionsmöjligheter. Vanliga aktiviteter för ett område med denna karaktär är utflykt, studieaktivitet, rörelselekar och motion (Berggren-Bärring & Grahn, 1995). 22 Öppning Skydd En kvalitet som både erbjuder utblickar och plats för spontana aktiviteter. Ett grönt, öppet fält som inbjuder till att slå sig ned. Karaktären öppning kännetecknas av utsikter och öppna gröna ytor som möjliggör för spontana aktiviteter som idrott, picknick eller drakflygning. Besökaren ska ha god överblick över området (Grahn, 2005). Miljön ska vara robust och tålig för att klara liv och rörelse av olika slag. Området ska inte ha ett uttalat användningsområde utan kan fungera värd till både större sammankomster som midsommarfirande och demonstrationer som till mindre, tidigare nämnda, spontana aktiviteter. Den stora gräsplanen är ett typiskt kännetecken och den får gärna vara inramad av en större läplantering. Vindskydd, estetiskt tilltalande utformning och möjlighet att gå in och värma sig är alla uppskattade element för denna karaktär. Området får gärna vara kuperat, med gräskullar som kan fungera läktare eller möjliggöra för backintervaller. Eftersom området ska kunna användas för spontana aktiviteter bör inte gräsmattan vara vildvuxen utan hållas välfriserad. Vanliga aktiviteter för ett område med denna karaktär är idrottsaktiviteter, rörelselekar och nöjesaktiviteter (Berggren-Bärring & Grahn, 1995). En trygg ombonad plats, en tillflykt. En liten hemlig oas där man kan slappna av och vara sig själv och även ha möjlighet att experimentera och leka. Denna karaktär utgörs av mindre offentliga platser som är mer omslutna och upplevs trygga. Här kan besökaren uppleva enskildhet. Barnets koja kan vara ett exempel på denna karaktär eller den vuxnas trädgårdsplätt (Grahn, 2005). Området ska möjliggöra för barnen att skapa territorium där de tryggt kan leka fritt, experimentera och bygga kojor. Ett område med denna karaktär bör vara robust och klara av att barn klättrar i träden och springer fritt. Vanligt förekommande element på platsen är klätterträd, buskage och större stenar. Lekutrustning som sandlådor, gungor eller större klätterstenar kan även permanent finnas på platsen för att förtydliga områdets funktion. Denna karaktär kan vara enskild eller utgöra en del av ett större lekområde. Vanliga aktiviteter för ett område med denna karaktär är redskapslekar, rörelselekar, idrottsaktiviteter och nöjesaktiviteter (Berggren-Bärring & Grahn, 1995). Social Kultur En social arena. En mötesplats för trevlig samvaro, fest och nöje. Ett område som präglas av karaktären social ger goda möjligheter för möten och umgänge. Besökaren ges både möjligheten att aktivt delta i aktiviteter som att enbart passivt betrakta. Aktiviteter och nöjen som musik och dans sker ofta här (Grahn, 2005). På denna plats kan verksamheter som caféer finnas samt utrymme för scenuppträdanden och blomsterarrangemang. Området bör ligga centralt beläget och ha belysning samt städas för att öka tryggheten. Denna karaktär går att finna vid exempelvis kajer, torg eller som delar av en större park. Denna karaktär är inte önskvärd att ha i sin närhet, eftersom det lätt kan uppstå stökighet här. Vanliga aktiviteter för ett område med denna karaktär är nöjesaktiviteter och socialisationsaktiviteter (Berggren-Bärring & Grahn, 1995). En plats som erbjuder fascination över människors värderingar, uppoffringar, slit och möda. Det bör helst innehålla en aspekt av tid. Ett område som kännetecknas av karaktären kultur ska innehålla element som berättar om en svunnen tid, som fornminnen eller vårdträd. Fornminnen som stenmurar, gravhögar, äldre byggnader eller stenbroar kan förslagsvis göra detta. Vackra träd som vårdträd eller gamla karaktärsträd som ekar och tallar skapar högt upplevelsevärde för människan (Statens folkhälsoinstitut, 2009). Även statyer, fontäner eller blomsterplanteringar som påvisar ett kulturellt sammanhang är viktiga element för karaktären. På denna plats söker besökaren efter saker att titta på och fascineras över, där innehållet går att begrunda. Folkliv eller underhållning är däremot inget som karaktäriserar området. Utan karaktären är något ömtålig och intim. Vanliga aktiviteter för ett område med denna karaktär är trädgårdsstudier, nöjesaktiviteter och kulturaktiviteter/socialisationsaktiviteter (BerggrenBärring & Grahn, 1995). 23 Skärbäck och Grahn (2012) menar att utgångspunkten i den praktiska planeringen för de åtta karaktärerna är att dessa anses universella och att alla världens människor har dessa behov. Dock varierar miljökvaliteterna, som skapar dessa upplevelser från land till land, beroende på människornas uppväxtmiljö och tidigare livserfarenheter. Vidare är det viktigt att förstå att all natur inte upplevs fascinerande av alla, naturmiljöer som skapar fascination hos vissa kan även upplevas skrämmande av andra. Dessa skillnader kan finnas mellan olika grupper inom samma stad (Skärbäck & Grahn, 2012). Grahn och Stigsdotter (2010) har undersökt hur stadsbon använder parken som fördelaktig miljö vid återhämtning från stress, kopplat till de åtta karaktärerna. Detta för att studera vilka preferenser stadsborna har till olika naturmiljöer vid olika upplevelser av stress. Av resultaten framgick det att karaktären rofylld generellt rankades högst av de tillfrågade i studien. Till följd av rymd, natur, artrikedom, skydd, kultur, öppning och till sist social i rankningsföljd (Grahn & Stigsdotter, 2010). Vidare visade studien att människor med hög stress drogs till naturmiljöer som präglades av karaktärerna skydd och natur. Dock ansåg en bredare grupp i studien att närvaron av karaktärerna skydd, natur och artrikedom med låg eller avsaknad av karaktären social var den mest eftertraktade urbana naturmiljön. Grahn och Stigsdotter (2010) tolkar därför att en sådan naturmiljö, är den mest restorativa miljön för stressade individer. Vidare lyfter Skärbäck och Grahn (2012) en svensk studie av Björk et al. (2008) som verifierar att människans känsla av trivsel med omgivningen samt utövad fysisk aktivitet, är relaterad till antalet karaktärer som finns representerade inom 300 m avstånd från bostaden. Detta samband är särskilt stort för de människor som bor i lägenhet. Björk et al. (2008) menar att ju fler karaktärer och rekreativa värden som finns representerade i den direkta närmiljön, desto större är chansen att befolkningen trivs i sitt kvarter samt ägnar sig åt fysisk aktivitet. Vidare kan dessa kriterier både minska stressnivåer och minska övervikt hos befolkningen och därmed verka positivt för befolkningens psykiska och fysiska hälsa (Björk et al., 2008). 3.3 Kopplingar ekosystemtjänster och välbefinnande Ekosystemtjänster är, som bland annat Costanza et al. (1997) säger, de nyttor människan får av naturen. Kopplingen mellan människa och natur är därför självklar för människans existens. Förutom att ge oss livets grundläggande behov, är ekosystemtjänster även oumbärliga för mänskligt välbefinnande och hälsa (MEA: health synthesis, 2005). Även om en stads invånare är beroende av de globala ekosystemtjänsterna för sin överlevnad, är det de lokala ekosystemtjänsterna som bidrar till en individs livskvalitet (Bolund & Hunhammar, 1999). Eftersom stadsmiljön kan verka stressande för dess invånare (Hartig, 2005) är speciellt de kulturella urbana ekosystemtjänsterna högt värderade i staden (Bolund & Hunhammar, 1999). Rekreationsvärdet i grönstrukturerna är således beroende av ekologiska egenskaper för att kunna tillhandahålla möjligheter för ett ökat välbefinnande både fysiskt och psykiskt (WACOSS, 2002; Kaplan & Kaplan, 1989; Ulrich, 1983; Gómez-Baggethun et al., 2013). Som vi ser av både tabell 1 och tabell 2 är vegetation avgörande för att uppnå kvalitéer i staden som främjar det mänskliga välbefinnandet samtidigt som ytan kan komma att tillhandahålla flera olika ekosystemtjänster. Konijnendijk et al. (2013) lyfter utöver detta ytterligare en funktion av stor vikt, att de positiva effekterna för mänskligt välbefinnande, både psykiskt och fysiskt, kommer genom ett användande av platser. Effekterna av detta kan vara både direkta och indirekta och på samma sätt blir också användandet detta då det skapas utrymme för både rekreation och fritidsaktiviteter. De direkta eller indirekta positiva egenskaperna är som GómezBaggethun et al. (2013) menar även beroende av en direkt eller indirekt kontakt med det urbana ekosystemet. Exempelvis kräver de rekreativa värdena en direkt tillgång till grönstrukturen medan ljudreduktionen är en tjänst som har en inverkan på ett större geografiskt område än bara 24 sin direkta närhet. Kvalitéerna som möjliggör förbättringar för det mänskliga välbefinnandet förutsätts således av en ekologisk hälsa i staden, ett välbefinnande som enligt Konijnendijk et al. (2013) uppstår genom en mer eller mindre direkt kontakt med grönska. Kaczynski och Henderson (2007) har i rapporten Environmental correlates of physical activity: A review of evidence about parks and recreation sammanställt 50 olika artiklar som visar på relationen mellan fysisk hälsa och grönska. De har funnit att tydliga kopplingar finns mellan livsstilssjukdomar som exempelvis övervikt till följd av fysisk inaktivitet går att relatera till en avsaknad av närliggande parkmiljöer. Även om detta är en omfattande studie med 50 relevanta artiklar anser Kaczynski och Henderson (2007) att fältet fortfarande är relativt outforskat och att fokus ofta hamnar på individen och inte på de planerbara grönområdena i staden. Istället bör fysisk aktivitet och välbefinnande tillsammans med de platser där fysisk aktivitet kan utövas få en högre prioritering, för att på detta sätt bidra till ett hälsosammare liv för medborgarna (Kaczynski & Henderson, 2007). Eftersom beslut angående en stads design eller utformning kan få oavsiktliga konsekvenser på både den mänskliga och ekologiska hälsan, bör dessa aspekter vara de primära vid urban planering (Schandl et al., 2012). Hur den mänskliga hälsan påverkas positivt lyfts av Konijnendijk et al. (2013) som menar att urban grönska bär på möjligheter för ökad fysisk aktivitet som leder till minskad fetma och stress samt att individen själv har en förmåga att påverka detta. Vidare leder denna tillgång till grönstrukturer till en potential att möjliggöra för minskad utbredning av dagens livsstilssjukdomar som hjärt- och kärlproblem men också minskad strokedödlighet och en reducering av ADHD-symptom. En hänsyn behöver visserligen tas till vilken omfattning de olika aspekterna studerats och specifikt de två sistnämnda sjukdomarna. Detta eftersom dessa enbart studerats i enskilda kvalitativa forskningar men resultaten tyder på positiva effekter (Konijnendijk et al., 2013). En annan intressant slutsats avseende den fysiska hälsan kopplat till naturmiljöer presenteras i Bowler et als. (2010) studie. Denna syftar till att visa på upplevda skillnader i välbefinnande och hälsa vid aktiviteter utförda i naturmiljöer kontra syntetiska miljöer (exempelvis inomhusgym). Detta genom att utföra en systematisk översikt och jämföra resultaten på 25 studier som undersökt aktiviteter i naturmiljöer och syntetiska miljöer. Av resultaten framgick en ökad positiv effekt på människans hälsa och upplevda välbefinnande av de aktiviteter som utfördes i naturmiljöer jämfört med samma aktivitet utförd i en syntetisk miljö. Vilket samstämmer med de resultat som framgick vid Kaczynski och Henderson (2007) studie. Vidare har Grahn och Stigsdotter (2003) utfört en studie med syfte att undersöka kopplingarna mellan naturmiljöer och den psykiska hälsan. Studien utfördes på 953 slumpmässigt utvalda personer i Sverige i nio olika städer och syftade till att studera sambanden mellan personernas upplevda stress samt deras närhet till naturmiljöer. Av resultaten gick det att fastställa att ju fler gånger som personerna i studien besökte naturmiljöerna i sin närhet, desto färre gånger rapporterade personerna upplevd stress. Detta faktum stod sig fast oberoende av kön, ålder eller socioekonomisk status. En viktig upptäckt i studien var att närheten till dessa naturmiljöer ansågs väsentlig för stadens invånare. Grahn och Stigsdotter (2003) lyfter därför vikten av att staden kan erbjuda närhet till restorativa naturmiljöer för alla invånare. Restorativa miljöer som är kravlösa, lättillgängliga och inte orsakar stress. Om staden lyckas möjliggöra dessa miljöer för samtliga invånare kan den positiva effekten på invånarnas hälsa komma att bli signifikant (Grahn & Stigsdotter, 2003). Urban grönstruktur blir alltså en viktig resurs för både staden och dess invånare men avvägningar mellan stad och natur behöver göras. Mycket urban grönska skapar inte per automatik en bättre byggd miljö men ifall den är väl integrerad med stadens övriga strukturer ges det också ett utrymme för dess kvalitéer. Att förstå och förhålla sig till den för platsen aktuella skalan är enligt Kärrholm (2011) direkt avgörande för att förstå vilken nivå problematiken ligger på. Studier 25 tyder på att en viss storlek behöver uppnås för att kunna ge utrymme för vissa av de kvalitéer som de åtta karaktärerna består av (Grahn & Stigsdotter, 2010). Men motsättningar finns som säger att ifall ytan är strategiskt planerad finns det möjlighet att uppleva karaktärerna även i mindre grönstrukturer (Nordh et al., 2009). Att strategiskt planera för mindre grönstrukturer är ett sätt att hålla kvar grönska i städerna även om de förtätas, det gör att dessa strukturer har en stor potential att bli ett viktigt inslag i staden för det mänskliga välbefinnandet. Dock påpekar Nordh et al. (2009) att mindre urbana grönytor i hög grad är beroende av gestaltningen och lokaliseringen för att de ska erhålla kvalitéer med förmågan att verka restorativt. Denna förmåga är enligt Nordh och Østby (2013) beroende av kvalitéer som avgör hur platsen uppfattas. De komponenter som gav högst betyg i deras studie var bland annat mängden gräs och annan vegetation samt om vatten finns som ett tillgängligt element. Detta är även element som är högt rankade ekosystem av Costanza et al. (1997) och som även återfinns i tabell 1. Vidare pekar Nordh och Østby (2013) på faktorer som är avgörande för de mindre grönstrukturernas restorativa inverkan som avspeglas i platsens omgivning. Dessa är exempelvis hur väl skyddad platsen är från omgivande stadsmiljö samt mängden angränsande trafik med hög bullernivå. Genom att känna till kvalitéer och faktorer som dessa, går det precis som Jansson et al. (2013) påstår att bygga tätt och ändå lyckas planera för kvalitativa grönstrukturer. Att planera för mindre grönytor är ett sätt att effektivt använda marken i staden utan att för den delen kompromissa bort grönska i takt med stadens förtätning (Jansson et al., 2013). Om detta görs strategiskt skapas då också en sammanhängande grönstruktur per automatik. En struktur omnämnd som gröna korridorer (Hedblom, 2011) som skapar stråk som levererar ekosystemtjänster för oss människor. Stora som små fyller dessa grönstrukturer en vital funktion i staden och enligt Jansson et al. (2013) är det andel grönyta i staden som fäller avgörandet, att det inte blir för lite eller för fragmenterat. För att uppnå kvalitativa grönstrukturer kan dessa med fördel planeras utifrån de åtta karaktärerna eftersom dessa utgörs av kvalitéer som människan finner tilltalande vid olika sinnesstämningar (Grahn, 2005). De åtta karaktärerna kan således möjliggöra för kvalitéer i grönytan som gynnar människan, både psykiskt som fysiskt, samtidigt som de är beroende av element som ger upphov till ekosystemtjänster. Björk et al. (2008) menar att ju fler av de åtta karaktärerna som finns representerade i den direkta närmiljön, desto större är chansen att befolkningen trivs i sin omgivning samt ägnar sig åt fysisk aktivitet. Även om dessa kopplingar utgör ett fält som många forskare säger skulle behöva studeras ytterligare, skapas här en god förståelse för samspelet mellan välbefinnande och grönstrukturer med en stark indikation på de hälsofrämjande egenskaper detta innebär för människan. 3.4 Reflektion av teorigenomgången Vi har genom denna litteraturstudie visat att planering för de åtta karaktärerna är ett framgångsrikt tillvägagångssätt för att skapa kvalitéer i grönytan, som gynnar människan både psykiskt som fysiskt samtidigt som de möjliggör för olika ekosystemtjänster. Som vi ser bär både tillgängligheten och närheten till grönska i urban miljö en rad värdefulla funktioner, för både staden i sig och för oss människor. Funktioner och kvalitéer som är beroende av gestaltningen och de material som väljs vid planeringen av dessa grönstrukturer. Det är i slutändan denna planering som visar hur väl både ekosystemtjänster och det mänskliga välbefinnandet tar rum här. Där själva gestaltningen, hur exempelvis en park utformas, avgör den karaktär parken kommer att få. Materialet, de buskar, träd och andra innehållsmässiga val som görs, avgör i sin tur vilka urbana ekosystem och således ekosystemtjänster som inryms. Genom att studera stadens grönstruktur ur både människans välbefinnande samt naturens ekosystemtjänster går det att skapa en mer integrativ förståelse för de urbana grönytornas 26 mångfunktionella egenskaper. Egenskaper som gynnar både människan och miljön och således samtliga aspekter av en hållbar utveckling. Stadens ekosystemtjänster bör därför ses som en självklar del av den hållbara stadsutvecklingen både för att främja en stads ekologiska hållbarhet då de ger renare luft och vattenavrinning, den sociala i form av mänskligt välmående och välbefinnande samt den ekonomiska genom att de ökar stadens attraktivitet och minskar samhällskostnader som exempelvis översvämningar och ohälsa skapar. Detta leder till en ökad kunskap för grönytornas mångfunktionalitet samt ökar förståelsen och resonemangen för hur en hållbar stad bör planeras, designas och förvaltas utan att viktiga värden förbises (Jansson et al., 2013). För att uppnå detta anser vi att en grönyteplanering utifrån Grahns (2005) åtta karaktärer är fördelaktig eftersom de innehåller kvalitéer som annars lätt förbises. Därför kommer vi i nästa del av uppsatsen undersöka hur väl de åtta karaktärerna finns representerade i de vanligaste planeringsverktygen för urban grönska, för att på detta sätt kunna konstatera hur väl dagens planeringsverktyg kan säkerställa det mänskliga välbefinnandet och där tillika ge upphov till olika ekosystemtjänster. 27 Del D Del C Del B Del A Slutsats Förstudie Nulägesanalys Inledning, Metod & Teori 28 4. Nulägesanalys 4.1 Vägledning för urban grönska År 2006 fick Boverket i uppdrag av regeringen att utveckla en modell med syfte att verka vägledande för den fysiska planeringen på kommunal nivå avseende att säkra tillgången till bostadsnära natur. Detta uppdrag var kopplat till det 15:e nationella miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö. Skriften Bostadsnära natur, inspiration och vägledning (Boverket, 2007) utformades sedan med syfte att lyfta argument till hur Sveriges kommuner kan säkra tillgången till de naturmiljöer som finns nära bostaden. Tre integrativa aspekter lyfts som vägledande för detta: tillgång, nåbarhet och kvalitet. Tillgång avser den bostadsnära naturen som finns på platsen och nåbarhet att naturmiljön ska vara tillgänglig till fots, inom 300m från bostaden. Vidare är det viktigt att ingångarna till naturmiljöerna är tydliga så att det uppfattas som tillgängliga. Kvalitet avser vikten av att ta tillvara de värden som finns i landskapet intill bostaden och att dessa värden ytterligare förädlas. Boverket (2007) menar att det krävs faktiska upplevda ingångar till naturmiljöerna för att det ska brukas av invånarna. Att det finns en risk att invånarna inte upplever naturmiljöerna som tillgängliga om inte tydliga ingångar skapas som uppmanar till möten och aktiviteter samt ger möjlighet för rekreation. Att möjliggöra och säkerställa rekreation för alla stadens invånare är ett sätt att skapa förutsättningar för folkhälsa, demokrati och välfärd (Boverket, 2007). Vidare lyfter även Statens folkhälsoinstitut (2009) tillgången till grönområden som väsentlig och kopplar detta till kärnan i folkhälsopolitiken, nämligen att ge goda förutsättningar för ökad livskvalité eftersom detta påverkar hälsan. Fysisk planering på lokal nivå är därför helt avgörande avseende hur tillgången, och därmed nyttjandet, av grönområden möjliggörs för medborgarna. Vidare kommer följande analys göras utifrån de vanligaste verktygen som tillämpas vid planering av urban grönska, för att undersöka hur väl dessa kan säkerställa det mänskliga välbefinnandet och samtidigt premiera ekosystemtjänster. 4.2 Planeringsverktyg för grönytor Grönytefaktorn är ett poängsystem som blivit ett viktigt styrinstrument för att säkerställa urban grönska. Det är ett sätt att räkna samman den ekoeffektiva ytan utifrån ekologiska och sociala värden i utemiljöer när nya områden exploateras (Gustavsson, 2012). Vidare menar Gustavsson (2012) att det är ett styrinstrument som sätter fokus på hållbarhetsfrågor i utemiljöer tidigt i planeringsprocessen. Att byggherren blir tvingad att betala för grönstrukturer för att på så sätt säkerställa en mer hållbar samhällsutveckling. Problematiken som lyfts är att ingen är villig att betala priset för grönytorna men alla är medvetna om dess viktiga roll i staden. Som Gustavsson (2012) säger finns höga ambitioner angående grönska i ett inledande skede i många projekt men ambitionerna får ofta strykas då det börjar kosta pengar och inte leder till en kortsiktig ekonomisk vinst. Grönytefaktorns viktigaste egenskap är således att den säkerställer att de gröna frågorna prioriteras. De olika grönytefaktormodellerna som används i Sverige idag har sin grund i Berlins Biotopflächenfaktor som ordagrant betyder biotopytefaktor och introducerades här i samband med utvecklingen av BO01-området i Malmö. Biotopflächenfaktor har sedan sin start under 1990talet varit mer eller mindre regelmässigt införd i byggprojekt i Berlin med syftet att främja en grön utveckling med förbättrad lufthygien, lokalklimat och boendemiljö (Dahl et al., 2003). Grönytefaktorn är uppbyggd genom att den är poängbaserad där 0,0 är lägst och 1,0 är högst. Om en yta är helt genomsläpplig ges poäng 1,0 och ifall en yta är helt hårdgjord och exempelvis täckt av asfalt ges poäng 0,0. Om halva ytan är bebyggd och halva täckt av vegetation ges således poäng 0,5. I grönytefaktorn räknas även vegetation på tak eller väggar och en avsaknad av grönska på mark kan alltså ersättas av dessa alternativ (Delshammar & Falk, 2014). Således handlar grönytefaktorn om en princip för utbytbarhet. 29 För att ge ett räkneexempel på hur grönytefaktorn fungerar i praktiken använder vi här Miljöbyggprogram SYDs (Malmö stad, Lunds kommun & Lunds universitet, 2012) poängsättning för gröna tak med ett djup på 40-80mm. Detta tal ligger på 0,4 eller 40 % av ytans totala poäng. Om en yta byggs till hälften med en byggnad med ett sådant tak och andra hälften är orörd mark får platsen enligt figur 2 grönytefaktor 0,7. Gröntefaktor = Ekoeffektiv yta 0,5x0,4+0,5x1 Hela tomtens yta 1 Figur 1: Principdiagram för grönytefaktorn. = 0,7 Figur 2: Räkneexempel för grönytefaktorn. Miljöbyggprogram SYD, som är det planeringsverktyg som används i både Malmö och Lund, har sitt ursprung i den grönytefaktor som utarbetades för BO01. Det är en vidareutveckling som tagit ett större grepp efter utvärdering genom en rad olika berörda parter (Kruuse, 2013). Den innehåller nu sex olika kärnområden för hållbart byggande som är: energi, fuktsäkerhet, innemiljö, urban biologisk mångfald, byggnadsakustik och trafikbuller. Det är under punkten urban biologisk mångfald som grönskan i staden hanteras och säkerställs. Miljöbyggprogram SYD argumenterar i denna del för att utemiljön har en stor betydelse för välbefinnandet och att en närhet till grönska har en god inverkan på vår koncentrationsförmåga, återhämtning och stressnivå. Vilket går i led med de miljöpsykologiska teoretiska perspektiv som Ulrich (1983) samt Kaplan och Kaplan (1989) lagt grund för. Även att det är en arena för vårt sociala liv (Malmö stad et al., 2012), vilket går i linje med Grahns (2005) forskning och framtagande av de åtta karaktärerna. Men några kriterier eller faktorer för att direkt säkerställa välbefinnande går inte att finna. I programmet hävdas det dock att kvalitéer för välbefinnande ändå säkerställs genom att arbeta med grönytefaktorn (Malmö stad et al., 2012). Den blir ett medel för att täcka vissa behov men är otillräcklig när det kommer till ett användande av platser (Kruuse, 2013). Istället är denna grönytefaktor en rent teknisk modell som inte tar hänsyn till användandet av platser, utan fokuserar på att uppnå kvalitéer inom exempelvis urban biologisk mångfald och dagvattenhantering samt att detta görs efter en anpassning till den specifika platsens förutsättningar. För att ytterligare säkra en biologisk mångfald finns en kompletterande lista för holkar, bon och biotoper. Vidare finns det minimikrav i modellen avseende införandet av både holkar, bon och biotoper beroende på eftersträvad miljöklass för ytan ifråga, ju högre miljöklass som eftersträvas desto fler biotoper måste skapas på platsen. Grönytefaktorn som används i Stockholm är en modell som utarbetas för att integreras platsspecifikt och mest aktuell för tillfället är Norra Djurgårdsstadens grönytefaktor. Det är en vidareutveckling av den modell som används av Malmö och Lund i Miljöbyggprogram SYD och Stockholm har tagit fasta på deras befintliga värden samt utvecklat tilläggsfaktorer för att göra den mer heltäckande. Dessa tilläggsfaktorer behandlar de värden och funktioner som den urbana grönskan erbjuder inom klimatanpassning, rekreativa/sociala värden samt biologisk mångfald. Målet ifrån staden är att denna grönytefaktormodell ska premiera grönska som fyller flera funktioner (Stockholms stad, 2011). En skillnad mellan de båda modellerna är att Norra Djurgårdsstadens modell inte är begränsad till 1,0 som maxvärde, utan högre poäng går att erhålla ifall det på platsen anses vara av stor betydelse. Exempelvis har markgrönska utan underbyggnad ett maxvärde på 2,0 men samma beräkningsformel används. Vidare finns en skillnad i att vissa faktorer som finns i modellen kan ges poäng flera gånger ifall de uppfyller flera funktioner (Stockolms stad, 2011). Syftet med tilläggsfaktorerna och i detta fall speciellt de 30 rekreativa/sociala värdena, är enligt Stockholms stad (2011) att försäkra sig om att den bostadsnära grönskan ska kunna anpassas efter ett användande. Det finns tolv stycken tilläggsfaktorer som behandlar grönska och rekreativa/sociala värden och tre stycken för vatten och rekreativa/sociala värden. Även i dessa går det att erhålla en högre poäng än 1,0 och den faktor som värderas högst är gräsyta för bollspel och lek som ger ett värde på 1,2. Det finns visserligen en restriktion för att få lov att räkna in detta värde som är att ytan måste vara minst 75m² och vara sammanhängande. För att göra en rättvis analys av Malmö och Lunds samt Stockholms grönytefaktormodeller kommer vi att analysera Miljöbyggprogram SYD som helhet och inte enbart lyfta grönytefaktorn, de kompletterande listorna för holkar, bon och biotoper kommer därmed även att studeras. Detta val görs eftersom programmet används som en helhet och faktorer av värde för vår analys återfinns även utanför den enskilda grönytefaktorn. 4.3 Grönytefaktorn i förhållande till de åtta karaktärerna För att kunna ta reda på om dagens planeringsverktyg ger upphov till en mångfunktionell grönyta som bland annat Jansson et al. (2013) förespråkar för en hållbar stadsutveckling, kommer vi vidare att analysera dagens planeringsverktyg för grönytor utifrån begreppen välbefinnande och ekosystemtjänster. Genom att analysera planeringsverktygen genom både ett välbefinnande- och ekosystemtjänstperspektiv är ambitionen att skapa ett integrativt synsätt avseende hur urbana grönytor kan stå som viktig värd för att främja både den mänskliga- och miljömässiga hälsan i staden vilket går i led med en hållbar stadsutveckling. Planeringsverktygen som kommer undersökas är de tidigare beskrivna Miljöbyggprogram SYD som använts i Malmö och Lund samt Norra Djurgårdsstadens grönytefaktormodell som använts i Stockholm. Eftersom det inte existerar någon grönytefaktormodell för allmän platsmark på stadsområdes nivå, som egentligen hade lämpat sig bättre för denna uppsats, kan vi nu endast göra analysen utifrån Malmö, Lunds och Stockholms två grönytefaktormodeller som enbart tillämpas på kvartersnivå för exempelvis bostadsgårdar, fritidsgårdar och dylikt. Konkret kommer analysen syfta till att undersöka hur väl grönytefaktormodellerna tar hänsyn till de åtta karaktärerna som tagits fram för att beskriva sociala värden i parker och grönområden. Detta för att kunna fastställa hur väl grönytefaktormodellerna kan säkerställa kvalitéer som främjar det mänskliga välbefinnandet. Genom att undersöka de olika karaktärerna enskilt, kan vi vidare analysera kopplingar eller avsaknad av de faktorer som grönytefaktormodellerna innehåller och som eventuellt kan bidra till att karaktären säkerställs. Analysen av varje enskild karaktär utgår ifrån karaktärsbeskrivningarna som återfinns i tabell 2. Under varje karaktär kommer även en koppling göras avseende vilka ekosystemtjänster som karaktären specifikt kan ge upphov till, för att återigen visa hur nära kopplade planering för välbefinnande är med planering för ekosystemtjänster. Ekosystemtjänstanalysen grundar sig på tabell 1 som synliggör urbana ekosystemtjänster. Rofylld - “Lugn, tystnad och tecken på omsorg. Ljud av vind, vatten, fåglar och insekter. Inget skräp, inget ogräs, inga störande människor”. Resultatet som framgick av Grahn och Stigsdotter (2010) studie avseende vilka preferenser stadsborna i studien hade till olika naturmiljöer vid olika upplevelser av stress, var att karaktären rofylld generellt rankades högst. Vidare menar Berggren-Bärring och Grahn (1995) att just tillgänglighet och närhet till denna karaktär uppskattas av människor. Därför borde det vara av största intresse för staden ifråga att premiera och skapa denna karaktär på flera platser, utspritt, i staden ifråga samt att göra ytorna tillgängliga. Dock finns det ingen faktor i varken Miljöbyggprogram SYDs eller Norra Djurgårdsstadens grönytefaktormodell som direkt syftar till att säkerställa en rofylld yta ur en upplevelsesynpunkt. Visst går det att argumentera för att de faktorer som finns i grönytefaktormodellerna, som träd och buskar, kan ge upphov till en yta som upplevs rofylld men i så fall beror det uppnådda resultatet helt på utformningen av platsen. Hur 31 träden och buskarna placeras ut på området ifråga, i relation till varandra, kan genom rätt utformning skapa en rofylld karaktär som är avskärmad från stadens buller utanför. Vidare kan faktorer som träd och buskar bidra till ytor som möjliggör både skugga och vindskydd. Med det sagt finns det inga garantier att en rofylld yta uppnås genom att endast implementera de faktorer som finns i modellerna, utan hur faktorerna används med koppling till platsens utformning kan påstås helt väsentlig för upplevelsen av rofylldhet. Det är därmed upp till arkitekten att uppfylla karaktären rofylld och ingenting som poängsystemet i grönytefaktormodellerna kan styra. Ljudet av fåglar, insekter och vatten är viktiga egenskaper för denna karaktär (Statens folkhälsoinstitut, 2009). I Miljöbyggprogram SYD kompletteras grönytefaktorn av en lista för holkar, bon och biotoper. Detta visar att modellen tar hänsyn till fågel- och insektsliv och att planering premieras som tar hänsyn till detta. Genom att använda denna kompletterande lista vid planering kan därför fågel- och insektliv säkerställas och således stärka denna karaktär. I Norra Djurgårdsstadens grönytefaktor går det i tilläggsfaktorerna för grönska och biologisk mångfald att finna faktorer för fågelholkar, baggholkar, faunadepåer och bärande träd som uppskattas av fåglar. På detta vis premierar även Stockholms grönytefaktor en planering som tar hänsyn till den biologiska mångfalden och som i sin tur gynnar ett rikare fågel- och insektsliv på platsen. Det finns krav i Miljöbyggprogram SYD för miljöskapande dagvatten. Att reducering och hantering av dagvatten på platsen ska synliggöras. Vattnet kan då fördröjas i torra eller våta dammar, i ränndaler eller kanaler. Eftersom detta krav ställs finns det goda möjligheter att säkra närheten av vatten på platsen, iallafall periodvis efter stora regn. En delfaktor för dagvatten är den enda faktor som premierar just vattenelement i Miljöbyggprogram SYD. I Norra Djurgårdsstadens grönytefaktor finns det däremot en delfaktor för vatten med tilläggsfaktorer avseende vatten och dagvatten ur både ett biodiversitets-, klimat- och socialt/rekreativt perspektiv. På tilläggsfaktorer för rekreativa/sociala värden återfinns vattenelement som vattenspeglar, biologiskt tillgängliga vattenytor i dammar, bäckar och diken för upplevelsevärden samt fontäner, cirkulationsanläggningar eller dylikt som skapar vattenljud. Därför går det att påstå att Norra Djurgårdsstadens grönytefaktor bättre säkerställer närvaron av vattenelementet än Miljöbyggprogram SYD som främst fokuserar på dagvattenhantering. För denna karaktär är ljudet av vatten särskilt viktigt och därför bör framförallt fontäner eller cirkulationsanläggningar planeras på platsen som har som avsikt att skapa vattenporl även om andra vattenelement som inte porlar också bär på kvalitéer. Vidare ska ett område med en rofylld karaktär upplevas ren, städad och välskött (Statens folkhälsoinstitut, 2009). Detta är något som enbart kan uppnås genom kontinuerlig skötsel och därmed något som inte kan säkerställas i planeringsfasen som båda grönytefaktormodellerna syftar till. Eftersom ett område med karaktären rofylld ska fungera som en lugn oas med möjlighet för människan att dra sig undan och där tillika innehålla minimal bullernivå, går det att påstå att detta område kräver att omgärdas av ett tjockare skikt vegetation som kan fungera bullerdämpande. Genom att studera Bolund och Hunhammars (1999) tabell 1 och ekosystem träd, gräsplan/park och odlad mark/trädgård går det att finna kopplingar med ekosystemtjänsterna ljudreduktion och mikroklimat. Faktorerna träd och buskar kan därför komma att bli särskilt viktig för denna karaktär eftersom de både kan reducera ljudnivåer, skapa skugga, agera vindskydd och även utgöra en naturlig avskärmning från den annars urbana miljön vilket i sin tur skapar den avskärmade lugnare oas som karaktären förutsätter. Att plantera flerskiktad vegetation av buskage och träd kan komma att skapa bästa möjliga bullervall för ljudreducering. Vidare kan vattenelementen som efterfrågas för karaktären rofylld, utgöras av ekosystemen våtmarker, sjö/hav och bäckar/åar. Eftersom vattenporl är ett typiskt kännetecken för karaktären, bör sjö/hav och bäckar/åar vara de mest relevanta ekosystemen här. Dessa 32 ekosystem kan tillhandahålla ekosystemtjänster som mikroklimatsreglering samt rekreation och kulturella värden. FAKTORER SOM KAN FÖRSTÄRKA KARAKTÄREN Miljöbyggprogram SYD Direkt: Kompletterande lista för holkar och bon. Indirekt: Träd och buskar. Krav på miljöskapande vatten och synlig dagvattenhantering. Norra Djurgårdsstadens grönytefaktormodell Direkt: Fontäner och cirkulationsanläggningar. Tilläggsfaktorer för fågelholkar, baggholkar, faunadepåer och bärande träd som uppskattas av fåglar. Indirekt: Träd och buskar. Vattenspeglar. Biologiskt tillgängliga vattenytor i dammar, bäckar och dikén. Natur - “Fascination av vild natur. Växter ser ut att vara självsådda. Lav- och mossbelupna stenar, gamla djurstigar. Området är inte skapat av människor utan av något större och mäktigare”. Detta kan vara den karaktär som är svårast att möjliggöra i stadsmiljö eftersom karaktären förutsätter ytor där människans hand inte syns, en yta som är skapad av någon större makt. Vilket krockar med det faktum att urbana grönytor oftast är anlagda med en hög skötselfrekvens för att säkerställa trygghet och säkerhet. Ytterligare krockar detta faktum med karaktärens beskrivning som trygg och avskild. En vildvuxen och avskild yta i stadsmiljö som dessutom ska upplevas trygg kan därför anses komplicerad att uppnå. Dock finns det ett behov av naturlika grönytor i staden eftersom karaktärerna natur och skydd blev de högst rankade av människor som upplever de högsta nivåerna av stress (Grahn & Stigsdotter, 2010). För att möjliggöra för denna karaktär krävs alltså naturliga element som ser vildvuxna ut samt element som gynnar växt- och djurlivet eftersom dessa får ta all uppmärksamhet här. Vidare är det viktigt att platsen upplevs lugn och tyst för att besökarna ska kunna vistas här ostört. I Miljöbyggprogram SYD är det främst de kompletterande listorna för holkar, bon och biotoper som kan säkerställa en vildare karaktär för platsen ifråga. Här omnämns bland annat död ved som positivt för insekter och vilda buskage samt rishögar som positivt för igelkottsbon. Förutom detta finns det biotoper som ängar eller planteringar som främjar insektlivet och som således kan komma att ge naturupplevelser för de som vistas på platsen. I Norra Djurgårdsstadens grönytefaktormodell finns tilläggsfaktorer för grönska och biologisk mångfald som också premierar faunadepåer och holkar för bland annat fåglar och baggar. Genom att skapa förutsättningar för djurliv och lämna död ved på marken, kan den vilda upplevelsen och naturassociationer förstärkas. Utöver dessa tilläggsfaktorer kan faktorer som träd och buskar hjälpa till att skapa en plats som upplevs vild och naturlik samtidigt som dessa faktorer kan hjälpa till att skärma av ytan från omkringliggande stadsmiljö för att upplevas tyst och lugn. Faktorer för träd och buskar går att finna i båda grönytefaktormodellerna men det vilda uttrycket som karaktären förutsätter, kommer inte enbart att säkerställas genom att använda dessa faktorer. Hur träden och buskarna placeras ut på ytan samt vilken skötselfrekvens ytan sedan har, är avgörande för om platsen får ett naturlikt och vildvuxet uttryck. Avgörande för en yta av denna karaktär i stadsmiljö är därmed den låga skötselfrekvensen och det är ingenting som någon av grönytefaktormodellerna kan säkerställa eftersom de enbart används i planeringsfasen. Det ekosystem som mest verkar efterlikna en naturlik plats är urbant skogslandskap som Bolund och Hunhammar (1999) lyfter i tabell 1. Detta ekosystem förklarar författarna som en yta med 33 låg skötselfrekvens och med tätare placerade träd än vad typiska parker har. Ekosystemtjänster som detta ekosystem kan tillhandahålla är bland annat ljudreduktion och rekreation. Specifikt för karaktären natur är att platsen ska upplevas lugn och tyst, därför går det att påstå att tjock och flerskiktad vegetation bör omgärda denna yta för att uppnå bästa bullerdämpande resultat. Vidare bör en yta av naturartad och vildvuxen karaktär innehålla ett flertal välmående ekosystem eftersom dessa inte störs av yttre påfrestningar som höga skötselfrekvenser. Det bör därför poängteras att tabell 1 innehåller ekosystem och ekosystemtjänster som är typiska för stadsmiljö och eftersom karaktären natur inte är en typisk miljö i staden, blir denna tabell något missvisande. Vidare bör det därför gå att finna fler ekosystem och ekosystemtjänster i denna karaktär som är typiska för naturliga miljöer, än vad som framgår av tabell 1 som endast lyfter urbana ekosystem. FAKTORER SOM KAN FÖRSTÄRKA KARAKTÄREN Miljöbyggprogram SYD Direkt: Träd och buskar. Boet död ved från den kompletterande listan för holkar och bon. Biotoper som vilda buskage, rishögar, ängar eller planteringar som främjar insektlivet. Indirekt: Kompletterande lista för holkar och bon. Norra Djurgårdsstadens grönytefaktormodell Direkt: Träd och buskar. Faunadepåer. Indirekt: Tilläggsfaktorer för fågelholkar och baggholkar. Artrik - “Här kan man uppleva en rikedom av olika arter av såväl djur som växter”. Karaktären artrikedom lyfts generellt som en av de mest uppskattade karaktärerna tillsammans med natur och skydd, för människor som behöver återhämtning från stress i stadsmiljön (Grahn & Stigsdotter, 2010). Beskrivningen av denna karaktär går i mångt och mycket i led med beskrivningen av en biologisk mångfald, vidare fokus för denna karaktär kommer därför ligga på huruvida grönytefaktormodellerna syftar till att uppnå en biologisk mångfald för platsen som planeras. I båda grönytefaktormodellerna lyfts biologisk mångfald som något övergripande att eftersträva och båda modellerna har tagit hänsyn till en ökad biologisk mångfald genom kompletterande listor eller tilläggsfaktorer för ändamålet. Således går det att påstå att karaktären artrik är bäst representerad av samtliga karaktärer i båda modellerna eftersom begreppet biologisk mångfald fått ett tydligt fokus. Dock kan inte de delfaktorer som finns i Miljöbyggprogram SYD enbart användas för att säkerställa en artrik miljö, utan dessa delfaktorer säkerställer endast grönyta som inte nödvändigtvis behöver vara varierande. Däremot kan de kompletterande listorna för holkar, bon och biotoper användas för att säkra artrikedom och således en ökad biologisk mångfald. Precis som med karaktären natur, kan en närvaro av djur och insekter förtydliga denna karaktär som kännetecknas av en rikedom av olika växt- och djurarter. De olika biotoperna som finns på listan och som gynnar en artrikedom är exempelvis ängsbiotoperna, våtmarksbiotopen, det vegetationsklädda taket som gynnar flera olika arter samt rabatten som gynnar ett rikt insektliv. De olika biotoperna kan säkerställa en varierande flora på platsen och samtidigt komma att utgöra viktiga habitat för olika djur- och insektsarter. Biotopernas storlek kan dock diskuteras eftersom miniminivåerna på dessa är väldigt små, för större grönytor kan biotoperna med fördel göras större och högre miniminivå på storlek bör därför sättas. Detta kan dock bero på att Miljöbyggprogram SYD är framtaget för kvartersmark och inte för större allmänna platsytor som parker, kraven på biotoperna kan därför vara anpassade efter mindre ytor. 34 I Norra Djurgårdsstadens grönytefaktor finns tilläggsfaktorer för både biologiska gestaltningselement samt tilläggsfaktorer för vatten och biodiversitet. På detta sätt kan ytterligare poäng tilldelas om grönytan besitter viktiga biologiska funktioner för djur- och växtlivet såsom boplatser och föda. Faunadepåer premieras med innebörden att döda stockar från ädellövträd lämnas på platsen eftersom den döda veden är viktig för insekter och svampar. Vidare föreskrivs att andra träd som måste avverkas på platsen, kan lämnas för samma syfte. Även baggholkar och fågelholkar som passar olika fågelarter premieras, där faunadepåer och baggholkar ger tilläggsfaktorer. Vidare ges tilläggsfaktorer för faktorer som exempelvis träd. I det fallet ger bärande träd mer poäng än träd som inte uppskattas av fåglar och trädarten ek premieras med allra högsta poäng eftersom denna art skapar bäst förutsättningar för en biologisk mångfald. Tillskillnad från Miljöbyggprogram SYD, som endast har en tilläggsfaktor för synligt dagvatten, har Norra Djurgårdsstadens grönytefaktor både en delfaktor för vatten samt flera tilläggsfaktorer för att säkra vatten på platsen för rekreativa/sociala värden, biodiversitet och klimatanpassning. Tilläggsfaktorerna för vatten och biodiversitet kan för denna karaktär ses som viktigast, då de syftar till att förstärka de lokala ekosystemen och den biologiska mångfalden och särskilt för våtmarkslevande arter. Specifikt kan tilläggsfaktorn biologiskt tillgängliga vattenytor i dammar, bäckar och diken vara viktig för denna karaktär i stadsmiljö eftersom de bär på både biologiska värden för växt- och djurlivet samt upplevelsevärden för människorna som vistas på platsen. Precis som för karaktären natur, är en yta med karaktären artrik beroende av en låg skötselfrekvens avseende dess gräsmattor på ytan eftersom de inte får vara för välansade. Heller bör inte död ved avlägsnas från platsen eftersom detta kan utgöra viktiga faunadepåer för olika insekter och svampar. Vidare kan närvaron av olika biotoper innebära olika typer av skötselgrad, en variation som är viktig att ta hänsyn till i förvaltningsskedet. Det framgår därför att den kontinuerliga skötseln av denna plats är avgörande för hur karaktären tar form men denna förvaltning är ingenting som någon av grönytefaktormodellerna kan påverka eller säkerställa eftersom de endast används vid planeringsfasen. Viktiga ekosystem för denna karaktär är främst de blåa ekosystemen våtmarker och bäckar/åar även om andra ekosystem kan falla under denna artrika karaktär, som Bolund och Hunhammar (1999) lyfter i tabell 1. Vidare menar författarna att våtmarker är det allra viktigaste ekosystemet i urban miljö eftersom de tillhandahåller samtliga ekosystemtjänster som omnämns i tabell 1 som luftfiltrering, mikroklimatreglering, ljudreduktion, regnvattensinfiltration, avloppsrening och rekreation/kulturella värden. Detta faktum kan även stärkas av Costanza et al. (1997) studie som lyfter våtmarker som de mest värdefulla landbundna ekosystemen per ha. FAKTORER SOM KAN FÖRSTÄRKA KARAKTÄREN Miljöbyggprogram SYD Direkt: Kompletterande lista för holkar och bon samt olika biotoper som våtmarksbiotopen, de olika ängsbiotoperna, det vegetationsklädda taket bestående av flera växtarter och rabatten som gynnar ett rikt insektliv. Synlig dagvattenhantering. Indirekt: Träd och buskar. Norra Djurgårdsstadens grönytefaktormodell Direkt: Bevarandeplan för ekar. Tilläggsfaktorer för fågelholkar, baggholkar, faunadepåer och bärande träd. Biologiskt tillgängliga vattenytor i dammar, bäckar och diken. Indirekt: Träd och buskar. 35 Rymd - “Platsen erbjuder en vilsam känsla av att man kommer in i en annan värld: ett samband, en uttalad helhet, som en bokskog”. Som både namnet och beskrivningen av denna karaktär lyder, så förutsätts en större yta för att karaktären överhuvudtaget ska kunna uppfyllas. Här är alltså kvantitet en kvalitet avseende storlek på området. Vidare är denna karaktär typisk för motionsaktiviteter och således av stor vikt för samtliga stadsbor att ha i sin närhet för att främja fysisk hälsa. Risken med avsaknaden av en närliggande yta av denna karaktär är fysisk inaktivitet som Kaczynski och Henderson (2007) lyfter. I författarnas studie kunde de se kopplingar mellan just fysisk inaktivitet och en avsaknad av närliggande parkmiljöer. Det går därför att hävda att närheten av just karaktären rymd är särskilt viktig för att förhindra detta utfall. Dock kan ingen av grönytefaktormodellerna säkerställa just en större yta grönska, som denna karaktär förutsätter, utan endast säkerställa den grönska som sammantaget kan komma att utgöra den uttalade helhet som efterfrågas för karaktären. I Miljöbyggprogram SYDs kompletterande lista för biotoper, finns en lund som måste vara minst 100m². Detta är den enda biotopen som skulle kunna utgöra en uttalad helhet och som dessutom har ett större storlekskrav. Dock är 100m² inte tillräckligt om det ska gå att motionera här eftersom besökaren ska kunna promenera här länge utan att nå andra sidan direkt. Vidare bör besökaren inte stöta på några barriärer och lunden behöver därför utformas på ett medvetet sätt så att människor kan vistas därinne utan att krocka med eventuella barriärer som utgörs av vegetationen. Baserat på denna problematik kan lundbiotopen klassas som otillräcklig för att uppnå denna karaktär. Återigen kan problematiken med biotopernas ringa storlek bero på att modellen är anpassad efter mindre kvartersmark och inte större allmän platsmark som främst undersöks i detta arbete. Därför blir dessa grönytefaktormodeller otillräckliga vid analysen av de karaktärerna som kräver mer än endast grönyta, som i detta fall där specifika storlekskrav ställs på ytan. Miljöbyggprogram SYD kan därmed påstås otillräcklig för att säkerställa karaktären rymd. I Norra Djurgårdsstadens grönytefaktor återfinns samma problematik som i Miljöbyggprogram SYD, ingen av modellerna ställer krav på sammanhängande grönytor vilket försvårar möjligheten att skapa en plats av karaktären rymd. Den största ytan som Norra Djurgårdsstadens grönytefaktor kan säkerställa är tilläggsfaktorn gräsyta för bollspel/lek, där det ställs krav på en sammanhängande grönyta på minst 75m². Dock kan detta anses otillräckligt både till storleken och för aktiviteten, rymd karaktäriseras inte av spontana aktiviteter som bollekar och att använda denna tilläggsfaktor för att säkerställa den karaktären blir därför otillräcklig. Vidare är det svårt att analysera denna karaktär utifrån ekosystemtjänster eftersom beskrivningen av karaktären inte lyfter något specifikt grönt eller blått element som avgörande för karaktären. Beskrivningen exemplifierar istället karaktären väldigt övergripligt med den helhet som en bokskog eller en havsstrand kan utgöra. Genom att utgå ifrån något av dessa typexempel, går det därmed att påstå att ekosystem som urbant skogslandskap, gräsplan/park samt sjö/hav bäst passar in på beskrivningen av karaktären. Det urbana skogslandskapet och gräsplan/park kan tillhandahålla ekosystemtjänster som luftrening, mikroklimatreglering, ljudreduktion, regnvattensinfiltration samt rekreativa och kulturella värden. Medan sjö/hav endast verkar som ett mikroklimat som erbjuder rekreation och kulturella värden. Vilka ekosystem som faller in under denna karaktär beror som sagt helt på platsens innehåll, utformning och placering i landskapet, vilket inte direkt framgår av karaktärens beskrivning. 36 FAKTORER SOM KAN FÖRSTÄRKA KARAKTÄREN Miljöbyggprogram SYD Direkt: Indrirekt: Träd och buskar. Lundbiotopen på minst 100m². Norra Djurgårdsstadens grönytefaktormodell Direkt: Indirekt: Träd och buskar. Tilläggsfaktorn gräsyta för bollspel/lek på minst 75m². Öppning - “En kvalitet som både erbjuder utblickar och plats för spontana aktiviteter. Ett grönt, öppet fält som inbjuder till att slå sig ned”. För att erhålla kvaliteten utblick som ger en god överblick över området samt att platsen ska kunna stå som värd för en rad olika sorts aktiviteter, är ytans storlek av stor vikt. Som tidigare nämnt vid karaktären rymd, har Miljöbyggprogram SYD inga krav eller faktorer för att säkra en ytas storlek. I modellen ges poäng för växtbäddar på olika djup som möjliggör för gräsytor som kan bli den värd för aktiviteter och arrangemang som karaktären innebär, vilket även skapar ett överblickbart område. Men som beskrivningen av karaktären säger är också annan typ av grönska önskvärt för att skapa en inramning av gräsplanen som även kan utgöra vindskydd och för detta premieras exempelvis faktorn träd i båda modellerna. Dock finns det inga krav i någon av modellerna som förespråkar att träden ska planteras på rad, sammanhängande. Denna inramning av träd som karaktären förutsätter är därför ingenting som säkerställs av grönytefaktormodellerna, utan det avgörs helt beroende på utformningen för platsen. Tillskillnad från Miljöbyggprogram SYD har Norra Djurgårdsstadens modell en tilläggsfaktor som förstärker karaktären öppning. Denna är yta för bollspel och lek, som också har ett storlekskrav på sig för att på så sätt garantera kvalitén. För att få poäng för denna faktor måste ytan vara 75 m² samt vara sammanhängande. Det är en av få faktorer som möjliggör att människor kan använda en plats, vilket är en förutsättning för karaktären öppning. Med hjälp av Nordh et al. (2009) studie kan vi hävda att även mindre ytor kan karaktäriseras som en öppning ifall den kringliggande skyddande högre grönskan skärmar av platsen. Det blir ett sätt att kringgå den urbana prägeln som finns i städerna och även om en mindre plats kanske inte erbjuder helt fria siktlinjer kan mindre platser bli tillgängliga för olika aktiviteter. Eventuellt kan gröna väggar och tak på närliggande bebyggelse bli ett inslag som förstärker den visuella effekten, vilket är faktorer som går att återfinna i båda grönytefaktormodellerna. Exempelvis kan tillgängliga takterrasser, som är en tilläggsfaktor i Norra Djurgårdsstadens modell, förstärka kvalitéerna av utblickar och utsikt. Eftersom besökaren kommer upp i nivå skapas utblickar som inte annars hade varit tillgängliga och dessa är viktiga inslag som förstärker denna karaktär. Men detta är ett tillvägagångssätt som enbart kan ha en inverkan på de visuella siktlinjerna i denna karaktär eftersom de inte tar hänsyn till något användande i form av aktiviteter. Således krävs fortfarande en större grönyta i anslutning till dessa takterrasser, för att aktiviteter ska kunna äga rum. Genom dessa fakta går det att påstå att ingen av modellerna egentligen kan säkerställa karaktären öppning, utan karaktären avgörs helt beroende på platsens utformning. Än en gång är det därför upp till personen som gestaltar platsen att ha god kännedom om karaktären. De urbana ekosystemtjänster som synliggörs i denna karaktär är främst de som i tabell 1 ligger under ekosystemet gräsplan/park. Den mest framträdande ekosystemtjänsten för denna karaktär är rekreation och kulturella värden precis som karaktärens innebörd är. Samtidigt följer 37 ytterligare en mängd tjänster som är beroende av ytans innehållsmässiga struktur, där mängden grönska blir helt avgörande. Dessa är luftrening, mikroklimatreglering, ljudreduktion och regnvattensinfiltration. FAKTORER SOM KAN FÖRSTÄRKA KARAKTÄREN Miljöbyggprogram SYD Direkt: Indirekt: Träd och buskar. Gröna väggar. Gröna tak. Norra Djurgårdsstadens grönytefaktormodell Direkt: Indirekt: Träd och buskar, Gröna väggar. Gröna tak, Tillgängliga takterrasser, Tilläggsfaktorn gräsyta för bollspel/lek på minst 75m². Skydd - “En trygg ombonad plats, en tillflykt. En liten hemlig oas där man kan slappna av och vara sig själv och även ha möjlighet att experimentera och leka”. För människor som upplever höga nivåer av stress är skydd och natur de karaktärer som värderas högst (Grahn, & Stigsdotter, 2010). För att uppnå denna karaktär som kännetecknas som en trygg ombonad plats som ger möjlighet till olika aktiviteter, krävs en viss rumslighet. Indelningar och avskärmningar är direkt nödvändiga ifall en plats ska verka omslutande för dess användare och grönska har ifall den planeras medvetet en stor potential att skapa denna rumslighet. I Miljöbyggprogram SYD finns det dock inga faktorer som säkrar användandet av en plats men faktorer som stödjer och upprätthåller denna karaktär går att återfinna i modellen. Vegetation i form av träd och buskar är faktorer som värderas i denna modell men hur dessa sedan arrangeras i relation till varandra nämns inte. För att kunna skapa en hemlig oas, en avskärmning och en rumslighet som karaktären kännetecknas av, är vegetation av en viss tjocklek och i flera skikt att förespråka. Denna utformning är dock inget som säkerställs av Miljöbyggprogram SYDs modell, utan detta ansvar hamnar på den som gestaltar platsen. Barns möjlighet till lek och att göra platsen till sin egen, återspeglas inte heller i Miljöbyggprogram SYD, som inte behandlar lekredskap eller dylikt. Utan dessa redskap står fritt att införa för den som gestaltar platsen. Men ifall vegetationen skapar rumslighet finns även möjlighet att denna vegetation kan skapa intressanta miljöer för lek, där aktiviteter som trädklättring och kojbyggande kan ske. Avsaknaden av faktorer som behandlar användandet är något som Stockholms Stad tagit fasta på i grönytefaktorn för Norra Djurgårdsstaden genom sina tilläggsfaktorer för rekreativa/sociala värden. Miljöer för lek finns representerade i denna modell där en faktor behandlar just öppna ytor för lek och aktivitet. Vidare innehåller Stockholms modell en rad faktorer som kan skapa rumslighet åt en plats. Faktorer för både träd och buskars upplevelsevärden är med och kan skapa en rumslig struktur samt avgöra hur en plats betraktas av användaren. Då dessa buskar och träd bär på upplevelsevärden kan det antas att de har en viss storlek och då även ålder, vilket gör de mer robusta och tillåter lek. I och med detta erbjuder träden även skugga åt besökarna, vilket också är en faktor i Norra Djurgårdsstadens modell. Att denna vegetation även kan tillhandahålla material för lek som exempelvis grenar och andra föremål, stödjer karaktären skydd ytterligare. Eftersom det krävs en del vegetation för att åstadkomma denna karaktär samt att ytan inte kan vara allt för liten då den ska ge utrymme för lek, finns även en rad ekosystemtjänster att hämta här. De urbana ekosystemen träd och gräsplan/park i tabell 1 erbjuder tillsammans tjänster som luftrening, mikroklimatreglering, ljudreduktion, regnvattensinfiltration samt att de verkar både 38 rekreativt och kulturellt. Om vi ser till den flerskiktade vegetationen som bildar rumslighet uppskattas detta även av djurlivet eftersom det skapar habitat som också anses värdefullt i denna karaktär (Gran, & Stigsdotter, 2010). Gran och Stigsdotter (2010) lyfter även vatten som ett förstärkande element för denna karaktär. Element som ifall de implementeras i en plats av denna karaktär bär på ännu fler ekosystemtjänster och kan bli en del av tilläggsfaktorn biologiskt tillgängliga vattenytor i dammar, bäckar och diken - upplevelsevärden, som bland annat lyfts i den pedagogiska faktorn för barns lärande i Stockholms grönytefaktor. FAKTORER SOM KAN FÖRSTÄRKA KARAKTÄREN Miljöbyggprogram SYD Direkt: Indirekt: Träd och buskar. Norra Djurgårdsstadens grönytefaktormodell Direkt: Lövskugga. Tilläggsfaktorn gräsyta för bollspel/lek på minst 75m². Biologiskt tillgängliga vattenytor i dammar, bäckar och dikén. Indirekt: Träd och buskar, Träd och buskars upplevelsevärden. Social - “En social arena. En mötesplats för trevlig samvaro, fest och nöje”. Karaktären social återfinns på en yta med en attraktion, som är robust och stor nog att inhysa mycket folk. Återigen är detta en karaktär som inte riktigt täcks upp av någon av grönytefaktormodellerna som har sitt fokus mot mängden grönska och inte hur grönytor agerar mötesplatser. Ingen faktor i Miljöbyggprogram SYD kan hantera denna karaktär på ett tillfredsställande sätt. I Norra Djurgårdsmodellen är faktorn yta för bollspel och lek även under denna karaktär den som är bäst lämpad för att bli en social arena. Då denna faktor säkerställer att en plats för aktivitet skapas, ges också möjlighet för att interaktion och samvaro ska uppstå. Andra faktorer som i denna modell beskrivs som att de bidrar med en viktig social kvalité är odlingsytor och gemensamma takterrasser där även odling kan ske ifall de utformas för det ändamålet. Det är faktorer som bidrar med mötesplatser men de stämmer ändå inte riktigt in på denna karaktär eftersom dessa kvalitéer med fördel kan placeras i närhet till boende för att användas regelbundet. Vilket går emot beskrivningen om att denna karaktär innebär en så hög grad av social samvaro att den inte är önskvärd i anslutning till boendemiljön då den kan verka störande. Om vi ser till exemplet kaj är detta en plats där urban grönska inte har någon större utbredning, utan vatten är i detta fall de element som bär på attraktionen. Vatten är ett element som behandlas i de båda modellerna och har även en hög poängsättning då detta har höga värden i urban miljö. Men de faktorer som lyfter dessa värden har mer av en teknisk inriktning och behandlar inte vattnets sociala aspekter. Denna karaktär är troligtvis den som grönytefaktormodellerna har svårast att täcka in, för platser av denna karaktär behöver inte nödvändigtvis någon koppling till parker eller grönska för att uppstå. Torg och gatuliv där caféer, handel och annan verksamhet existerar är framförallt centralt belägna och spelar i denna analys på andra villkor mot de övriga karaktärerna. Dessa platser har på grund av dess läge med stor sannolikhet en högre grad av urbanisering och därför uppstår också den högsta interaktionen här. Eftersom platserna kan skifta från ett torg som inte nödvändigtvis behöver innehålla grönska, till en kaj vid vatten eller parker med varierande gröna inslag är det svårt att avgöra vilka ekosystemtjänster som kan upprätthållas utifrån denna karaktär. Detta beror helt på platsen och dess innehåll där den sociala karaktären uppstår. Det 39 handlar i denna karaktär mer om vad för rum och vilka förutsättningar för det sociala livet som den strategiska planeringen kan skapa med hjälp av grönytorna men sedan är upp till människan att leva detta sociala liv. Det handlar således om vad Nussbaum (2000) beskriver som capabilities och outcome. Det vill säga vilka möjligheter människan ges för att leva ett gott liv samt vad hon sedan faktiskt uppnår. FAKTORER SOM KAN FÖRSTÄRKA KARAKTÄREN Miljöbyggprogram SYD Direkt: Indirekt: Norra Djurgårdsstadens grönytefaktormodell Direkt: Indirekt: Tilläggsfaktorn gräsyta för bollspel/lek på minst 75m². Odlingsytor. Tillgängliga takterrasser. Kultur - “En plats som erbjuder fascination över människors värderingar, uppoffringar, slit och möda. Det bör helst innehålla en aspekt av tid. Som karaktären kultur beskrivs krävs ett emotionellt band till en plats för att den ska verka kulturellt. Detta band bygger ofta på en historisk anknytning till de som använder platsen. Genom att både Malmös och Stockholms grönytefaktor anpassas och integreras efter platsens specifika förutsättningar ges också utrymme för ett bevarande av de kulturellt värdefulla artefakterna på platsen. I grönytefaktorn för Norra Djurgårdsstaden finns faktorer för träd och buskars upplevelsevärden och estetiska materialval eftersträvas. Vidare innehåller denna grönytefaktormodell även en bevarandeplan för de många kulturhistoriskt värdefulla ekar som växer på platsen. Det finns inget som anger åldern i de båda modellerna utan bevarandet sker utifrån en hög poängsättning beroende på trädets stamomfång. Enligt tilläggsfaktorerna i Norra Djurgårdsstadens grönytefaktormodell ger ett träd med en stam på över 30cm i stamomfång en faktor på 2,4 och ekar som är en trädart som bär på en rad olika biologiska fördelar, premieras och ger faktorn 3,0. I Miljöbyggprogram SYD finns ingen faktor som premierar ett bevarande utan samma poängsättning ges för nyplanterade som för bevarade träd. Poängen avgörs därefter beroende på trädets färdigvuxna storlek, förväntade höjd och stamomfång. Om vi ser till blomsterarrangemang och andra planteringar som kan ha en kulturell inverkan på människan finns faktorer som växtbäddar, gröna tak och väggar samt olika planteringar av träd och buskar i båda grönytefaktormodellerna. Ifall dessa faktorer planeras medvetet kan de således skapa en kulturell inverkan. Vidare finns en tilläggsfaktor i Norra Djurgårdsstadens grönytefaktormodell för att säkerställa detta som ger ett tillägg för blomsterprakt. I Miljöbyggprogram SYD finns inget sådant men de poängterar vikten av en varierad plantering, dock främst ur en biologisk synvinkel. Eventuellt kan denna karaktär uppfyllas genom att införa planteringar i krukor och liknande men detta är inte något som behandlas av grönytefaktormodellerna. Även vattenelement som fontäner och liknande har enligt beskrivningen av denna karaktär en förmåga att verka kulturellt i den urbana miljön och precis som för blomsterarrangemang är detta en faktor som endast lyfts i Norra Djurgårdsstadens modell. Krav ställs i Miljöbyggprogram SYD för utformning av bland annat öppna dagvattensystem som eventuellt kan ha en inverkan kulturellt. Dock tar denna modell ingen hänsyn till fontäner eller cirkulationsanläggningar som specifikt lyfts för denna karaktär. 40 De element som skapar kulturella värden bär också på en förmåga att tillhandahålla olika ekosystemtjänster. Som vi ser i tabell 1 är träd, vatten och mark av trädgårdskaraktär de urbana ekosystem som bäst lämpar sig för denna karaktär. Samtidigt kan dessa utgöra habitat för den urbana biologiska mångfalden. En av anledningarna att ekarna fått en så hög faktor i Stockholm är just att de bär på en sådan funktion, att de är habitat för en rad rödlistade insekter. Samtidigt ser vi av tabell 1 att träden ger ekosystemtjänster som luftrening, mikroklimatreglering och ljudreduktion. Om samma jämförelse görs med blomsterplanteringarna, har dessa också en stor potential att inhysa både en biodiversitet och ekosystemtjänster som luftrening, mikroklimatreglering, ljudreduktion och regnvattensinfiltration. Fontäner har inte riktigt dessa egenskaper men andra vattenelement som också kan ses som ett kulturellt element har stor potential att bidra med ekosystemtjänster för oss människor. FAKTORER SOM KAN FÖRSTÄRKA KARAKTÄREN Miljöbyggprogram SYD Direkt: Indirekt: Träd och buskar. Växtbäddar. Krav på miljöskapande vatten. Synlig dagvattenhantering. Norra Djurgårdsstadens grönytefaktormodell Direkt: Träd och buskars upplevelsevärden. Bevarandeplan för ekar. Blomsterprakt. Fontäner och cirkulationsanläggningar. Indirekt: Träd och buskar. Växtbäddar. Vattenspeglar. HUR VÄL KARAKTÄRERNA ÄR REPRESENTERADE I MODELLERNA Stor del Delvis r Ku ltu So cia l d Sk yd Öp pn i ng Ry md Ar tr i k tur Na Ro fy ll d Inte alls Miljöbyggprogram SYD Norra Djurgårdsstadens grönytefaktormodell 41 4.4 Reflektion av analysen Det som tydligt framgår av analysen är att vissa brister finns i båda planeringsverktygen avseende hur väl de kan säkerställa just välbefinnandet, som i detta fall representeras av de åtta karaktärernas närvaro. Miljöbyggprogram SYD har de största bristerna av modellerna avseende att säkerställa de åtta karaktärerna. Detta särskilt för att modellen inte har några tilläggsfaktorer eller kompletterande listor som tar hänsyn till just rekreativa/sociala värden, vilket däremot Norra Djurgårdsstadens modell har. Inledningsvis i Miljöbyggprogram SYDs kapitel om urban biologisk mångfald beskrivs grönskans roll som viktig för människans välbefinnande, koncentrationsförmåga, stressnivå och möjlighet till återhämtning. Detta är slutsatser som både Kaplan och Kaplan (1989), Ulrich (1983) och Grahn (2005) även konstaterat genom sina teorier inom miljöpsykologin. Även om detta omnämns inledningsvis i texten finns det vidare inga faktorer, delfaktorer eller tilläggsfaktorer i modellen som direkt syftar till att säkerställa rekreativa/sociala värden. Det går därför att påstå att Miljöbyggprogram SYDs modell är utformad efter antagandet att grönyta, oberoende vilka kvalitéer den innehåller, genererar ett mänskligt välbefinnande. Karaktären artrik är bäst representerad i modellen eftersom de kompletterande listorna för holkar, bon och biotoper är ämnade att öka den biologiska mångfalden som i mångt och mycket går i led med beskrivningen av karaktären ifråga. De andra karaktärerna kan endast indirekt eller inte alls uppnås genom att enbart använda faktorerna i Miljöbyggprogram SYD. Faktorer som exempelvis träd, buskar, gröna väggar, holkar, bon och biotoper kan indirekt skapa viktiga kvalitéer som kan förstärka upplevelsen av karaktärerna rofylld, natur, kultur och skydd. Dock ligger det ett stort ansvar på den som gestaltar att faktiskt utforma platsen rätt efter de specifika krav som karaktärerna ställer avseende exempelvis avskildhet eller rumslighet. För karaktärerna rymd, öppning och social fann vi dock inga större kopplingar med Miljöbyggprogram SYD. Rymd kräver, precis som namnet antyder, en viss storlek för att uppfyllas vilket inte modellen kan säkerställa. Vidare är rymd, öppning och social helt beroende av att människan ska kunna utföra en viss aktivitet och därmed kunna befinna sig här och använda platsen. I Miljöbyggprogram SYD finns inga konkreta faktorer som syftar till ett användande av ytan. Av detta kan vi konstatera att Miljöbyggprogram SYD är otillräcklig och hade behövt utvecklas ytterligare för att mer framgångsrikt kunna ta hänsyn till kopplingarna mellan ekologiska och sociala värden. Norra Djurgårdsstadens grönytefaktormodell kan baserat på analysen säkerställa de åtta karaktärerna mer framgångsrikt än Miljöbyggprogram SYD. Detta främst eftersom modellen innehåller tilläggsfaktorer för rekreativa/sociala värden avseende både grönska och vattenelement. Modellen tar därför bättre hänsyn till ett användande av platsen än Miljöbyggprogram SYD, även om minimikraven på vissa av tilläggsfaktorerna som syftar till ett användande kan tyckas vara små för att uppnå samtliga karaktärer. Även i denna modell är karaktären artrik bäst representerad med tilläggsfaktorer för både biologiska gestaltningselement som för vattenelement med biologiska funktioner. Karaktären öppning finns till viss del representerad med tilläggsfaktorn gräsyta för bollspel/lek. Här kan dock minimikravet på 75 m² diskuteras då det kan tyckas vara i minsta laget för att uppnå karaktären. Vidare har denna modell tilläggsfaktorer för fontäner eller cirkulationsanläggningar som stärker karaktären kultur och rofylld. De andra karaktärerna kan vidare förstärkas indirekt med hjälp av olika faktorer och tilläggsfaktorer i modellen. Odlingsytor kan exempelvis förstärka karaktären social även om denna aktivitet inte är specifik för att uppnå karaktären som även går att återfinna på både kajer och torg. Vidare kan exempelvis buskar och träd med upplevelsevärden förstärka karaktären skydd. Även natur kan förstärkas genom att använda tilläggsfaktorer för faunadepåer eller holkar för baggar och diverse fåglar. Dock har även Norra Djurgårdsstadens modell svårigheter med att säkerställa karaktären rymd, eftersom karaktären kräver en viss yta då besökaren ska kunna promenera ett tag innan denne når andra 42 sidan området. Det går därför att konstatera att karaktären rymd inte alls finns representerad i någon av grönytefaktormodellerna. Rymd är som känt den viktigaste karaktären för att möjliggöra för fysisk aktivitet och att ingen av planeringsverktygen kan säkerställa denna karaktär visar återigen på en stor brist hos modellerna. Trots att Norra Djurgårdsstadens modell innehåller tilläggsfaktorer som syftar till ett användande av platsen, finns det inga garantier på att enbart dessa faktorer och tilläggsfaktorer säkerställer särskilda krav på utformning som är specifik för karaktären ifråga. Precis som med Miljöbyggprogram SYD går det därför återigen att konstatera att ett stort ansvar hamnar på den som gestaltar att besitta den kunskap som krävs för att kunna utforma ytan efter karaktärernas beskrivning, med dess specifika utformningskrav och kvalitéer. En av de största utmaningarna vi sett genom analysen av grönytefaktorerna är att de inte har någon förmåga att behandla olika skalor. Att förstå och förhålla sig till den för platsen aktuella skalan är enligt Kärrholm (2011) direkt avgörande för att förstå vilken nivå problematiken ligger på. Problemen som vi ser här är främst att de båda grönytefaktormodellerna är anpassade för bostadsområde och kvartersmark. De har ingen klar förmåga att ta sig an större ytor som parker eller liknade som på grund av sin storlek är de ytor som har bäst potential att uppfylla de olika karaktärerna. Visserligen kan även mindre områden uppnå egenskaper som karaktärerna framhäver och bidra med viktiga kvalitéer i staden (Nordh et al., 2009) men för att vissa karaktärer som exempelvis rymd ska få plats krävs ett större område (Grahn & Stigsdotter, 2010). Minimikraven på storleken som återfinns i faktorerna lundbiotopen (100 m²) i Miljöbyggprogram SYD eller yta för bollspel och lek (75 m²) i Norra Djurgårdsstaden är för små för att fungera för planering av allmän platsmark. Av storleksskäl är det därför även av stor relevans att se till den kringliggande kontexten som en grönyta befinner sig i (Nordh et al., 2009). Vidare är ekosystemtjänster en aspekt som vi anser kan täckas upp av grönytefaktorn men även här finns ett beroende av att i planeringen av en plats tänka i termer av skala och kontext. Då grönytefaktorn är ett verktyg som är utvecklat för att skapa grönska i urbana miljöer skapas således även ekosystem. Dessa ekosystem tillhandahåller i sin tur ekosystemtjänster för oss människor. Flertalet tillägg som Miljöbyggprogram SYDs biotoplistor och Norra Djurgårdsstadens tilläggsfaktorer för både biologiska gestaltningselement samt för vatten och biodiversitet är delfaktorer som blir användbara för detta. Men som det står beskrivet i de båda modellerna ska de tillämpas av personer med grönkompetens och därför blir också de ekosystemtjänster som existerar på en plats beroende av dennes expertis och förståelse för dem, det är upp till gestaltaren av en plats att uppmärksamma dessa. Där själva gestaltningen av en plats främst avgör vilken karaktär platsen kommer att få, medan de materialval och den innehållsmässiga programmeringen avgör vilka ekosystemtjänster som följer. En viss kritik kan riktas mot Bolund och Hunhammars (1999) tabell 1 som vi använder oss av i analysen av karaktärerna då de urbana ekosystemen i denna till viss del kan vara otillräckliga. Som exempelvis karaktären natur beskrivs är detta en naturartad och vildvuxen karaktär som således innehåller ett flertal välmående ekosystem. Eftersom att tabell 1 innehåller ekosystem och ekosystemtjänster som är typiska för stadsmiljö kan dessa inte ge karaktären en helt rättvis bedömning och det bör därför gå att finna fler ekosystem och ekosystemtjänster i denna karaktär som är typiska för naturliga miljöer än vad som framgår. Som Miljöbyggprogram SYD säger har utemiljön en stor betydelse för vårt välbefinnande. Att närhet till grönska har god inverkan på vår koncentrationsförmåga, återhämtning och stressnivå samt är en arena för vårt sociala liv. Det återfinns dock inga faktorer för att säkerställa detta utan en grönytas förmåga att verka positivt för vårt välbefinnande är också upp till den som gestaltar att säkerställa. Det är kanske så att denna förmåga kommer per automatik när tillgången till 43 grönska är närvarande? Det påstående går i led med det Dempsey et al. (2011) hävdar om att den fysiska planeringen är bunden till att ta hand om hårda värden som fysiska strukturer och inte de mjuka värdena som livskvalitet, interaktion och välbefinnande. Men det är värden som har en stark koppling till en plats eftersom denna är direkt avgörande för hur det sociala livet kommer ta form (Dempsey et al., 2011). Detta gör att kraven på att det är personer med speciell kompetens som arbetar med de båda grönytefaktormodellerna blir väldigt väsentlig, för det är utifrån denna kompetens som kvalitéerna uppnås. Grönytefaktorn som planeringsverktyg kan, som Holden (2012) menar, hjälpa till att skapa en holistisk förståelse av vårt samhälle och därför bli ett Boundary Object som skapar sense-making (Alderman et al. 2005). Vid stadsutveckling bör bedömningar och värderingar av varje projekt göras för att uppsatta hållbarhetsmål faktiskt ska uppnås. TEEB (2011) menar i rapporten TEEB manual for cities att hälsosamma ekosystem är grunden för hållbara städer. Att de influerar och påverkar både det mänskliga välbefinnandet som den ekonomiska aktiviteten i staden. Att förstå och planera för ekosystemens effekter är avgörande då en degradering kan innebära stora följder för våra städer och att försöka återskapa ett förlorat ekosystem är både svårt och kostsamt. Det framhävs därför att en värdering av lokala ekosystem måste göras av lokala beslutsfattare så att dess viktiga funktioner ska synliggöras och bibehållas (TEEB, 2011). För en hållbar stad bör, som Johansson och Küller (2005) säger, säkerställa människans behov och livskvalitet. Där de viktiga värdena som gröna och blå miljöer besitter, skapar en grund för både befolkningens hälsa och livskvalitet som stadens attraktivitet och klimatanpassning (Jansson et al., 2013). Det är funktioner som sett genom de åtta karaktärerna bidrar till Nussbaums (2000) tio punkter för mänskligt välbefinnande. Där de hälsosamma ekosystemen till stor del kan uppfylla kriterierna liv, hälsa, integritet, sinnen, känslor, praktiskt förnuft, samhörighet mellan människor, gemenskap med andra arter, lek samt kontroll över sin omgivning både politiskt och mentalt. Den strategiska planeringens roll blir därför att med hjälp av de mångfunktionella ytorna skapa platser som hjälper till att ge möjlighet för människan att leva ett så gott liv som möjligt samtidigt som de förbättrar miljömässiga värden i staden. Att synliggöra och arbeta med denna problematik strategiskt och i rätt skala blir då också ett sätt att bygga upp en förståelse och närma sig de Wicked Problems som kantar en stad (Rittler & Webber, 1973). En problematik som är av en komplex natur och det råder lika många olika förhållanden som det finns städer runt om i världen (Nussbaum, 2000). Även om det är Wicked Problems som kanske inte alltid går att lösa är en tillämpning av de åtta karaktärerna ett bra sätt närma sig de aspekter WACOSS (2002) lyfter angåeden ett mänskligt välbefinnande. Att det är först när människan kan känna tillhörighet till en plats, att ha ett förhållande till naturen samt att människor ska ges möjlighet att leva i relation med rena element som luft, mark och jord som detta uppstår. Med hjälp av denna analys kan vi därför hävda att förbättringar i livskvaliteten inte uppnås för än alla tre dimensionerna av hållbarhet integrerar med varandra. 4.5 Projektförslag På grund av de brister vi sett genom analysen i grönytefaktormodellerna, att de främst säkerställer en grönytas tekniska egenskaper och till viss del ger utrymme för en biologisk mångfald, vill vi därför göra dessa modeller mer holistiska. Störst brister ser vi i Miljöbyggprogram SYD och därför faller valet på att undersöka hur denna modell kan utvecklas för att bättre ta hänsyn till ett användande av platser. Vi vill i nästa del utreda hur tilläggsfaktorer för rekreativa/sociala värden som utgår ifrån de åtta karaktärerna kan täcka denna brist. Projektförslaget kommer således handla om hur grönytornas mångfunktionalitet kan säkerställas, hur karaktärerna som både gynnar det mänskliga välbefinnandet samtidigt som de skapar utrymme för ekosystemtjänster kan implementeras i Miljöbyggprogram SYD. Hur detta kommer att ske beskrivs utförligare i nästa del men tanken är att en struktur för hur Miljöbyggprogram SYD kan utvecklas ska utredas och 44 arbetas fram. Genom vår analys har vi landat i följande problemområden som vi kommer att ta med oss in i nästa del som kommande utredningsområden i projektet: • Hur kan de åtta karaktärerna bli representerade i modellen? Lämpar sig en kompletterande lista likt biotoplistan bäst, eller behövs olika tilläggsfaktorer för detta? Eller ska det bli ett kompletterande verktyg med ett eget system som skiljer sig från resterande Miljöbyggprogram SYDs uppbyggnad? • Hur kan den inbyggda skalproblematiken beaktas med hjälp av detta verktyg? Kommer planeringsverktygets skala som är anpassat för kvartersmark bli ett problem för att säkerställa de åtta karaktärerna? Hur kan det kompletterande verktyget säkerställa en viss storlek för olika karaktärer? • Hur kan karaktärerna som är utformade för välbefinnande användas så att de främjar en bredd av ekosystemtjänster på bästa sätt? Kan de befintliga kompletterande listorna för bon, holkar och biotoper samspråka med det kompletterande verktyget för de åtta karaktärerna? Bör tillägg ske och hur kan denna biotop i så fall utformas för att premiera både ekosystemtjänster som ett användande av platsen? • Hur kan förvaltningen av ytor integreras i ett framtida planeringsverktyg, kan modellen sätta krav på löpande förvaltning? Vissa karaktärer är beroende av den löpande skötseln för att bibehålla viktiga kvalitéer. Kan det kompletterande verktyget ställa krav på att upprätta en skötselplan för ytan? 45 Del D Del C Del B Slutsats Förstudie Nulägesanalys 46 5. Förstudie 5.1 Projektdefinition Förstudien är ett förslag på en utveckling av Miljöbyggprogram SYD för att planeringsverktyget bättre ska ta hänsyn till människans välbefinnande och urbana ekosystemtjänster. Detta verktyg utvecklas genom att utgå ifrån de åtta karaktärerna som på ett framgångsrikt sätt kan fånga komplexiteten i en grönyteplanering som utgår ifrån både ett välbefinnande och ett ekosystemtjänstperspektiv. Förstudien är tänkt att ligga till grund för beslutsfattande om genomförande av projektet. 5.2 Namn på projektet Miljöbyggprogram SYD version 3 - Tillägg för välbefinnande och ekosystemtjänster. 5.3 Projektorganisation Projektägare: Miljöbyggprogram SYD (Malmö stad, Lunds kommun och Lunds universitet) Projektledare: Utsedd av Miljöbyggprogram SYD Projektgrupp: 6 personer inklusive projektledaren från Malmö stad, Lunds kommun och Lunds universitet Projektdeltagare: SLU Alnarp, Malmö högskola och konsultföretag inom samhällsbyggnad Referensgrupp: Stockholm stad För att projektet ska kunna genomföras måste Miljöbyggprogram SYD fungera som beställare och vidare är det denna organisation som utser projektledaren. Projektgruppen utgörs av representanter från stadsbyggnadskontoret, gatukontoret och fastighetskontoret från Malmö stad och Lunds kommun samt Lunds universitet som medverkat i tidigare utvecklingsarbete av verktyget. Utöver utredare från den kommande projektgruppen behövs deltagare som granskar och ger input åt utredningsarbetets resultat genom workshops anordnade av projektgruppen. 5.4 Bakgrund Forskningsstudier visar att stadens grönytor kan bli mångfunktionella med möjlighet att främja både psykisk och fysisk hälsa hos människan samtidigt som den kan tillhandahålla flera olika ekosystemtjänster. Behovet av att strategiskt planera grönytor för människans välbefinnande är särskilt stort i staden eftersom staden som omgivning verkar stressande för människan. Detta behov växer i takt med städernas rådande förtätning som ofta leder till att grönytor planeras bort och blir allt mindre och mindre. Viktiga värden som är väsentliga för en hållbar stad och dess invånare, riskerar att gå förlorade om inte kunskapen för grönytornas värden synliggörs. För att säkerställa mångfunktionella grönytor som tar hänsyn till både det mänskliga välbefinnandet samt de ekosystemtjänster som grönytan vidare kan tillhandahålla, behövs planeringsverktyg som kan ställa krav på ytans innehåll. Dagens aktuella grönytefaktormodeller som används i Sverige har flera brister avseende att säkerställa kvalitéer som främjar människans välbefinnande. Stora bister finns i Miljöbyggprogram SYD som inte har några tilläggsfaktorer som tar hänsyn till rekreativa/sociala värden. Alltså kan Miljöbyggprogram SYD främst säkerställa en viss mängd grönyta, vilka kvalitéer grönytan sedan innehåller för det mänskliga välbefinnandet är en gestaltningsfråga som modellen inte tar hänsyn till. Vår studie har visat att planering för de åtta karaktärerna är ett framgångsrikt tillvägagångssätt för att skapa kvalitéer i grönytan som gynnar människan, både psykiskt som fysiskt, samtidigt som de innehåller element som ger upphov till ekosystemtjänster. Dessa karaktärer är framtagna av forskare vid SLU Alnarp för att beskriva kvalitativa miljöer som människan finner tilltalande. 47 5.5 Syfte Detta projekt syftar till att utreda hur en utveckling av Miljöbyggprogram SYD kan ta form för att bättre säkerställa grönytor för människans välbefinnande samt främja olika ekosystemtjänster genom att utgå ifrån de åtta karaktärerna. 5.6 Projektets mål och effektmål Mål • • • • Att utreda och komma med förslag på en utveckling av Miljöbyggprogram SYD för att bättre säkerställa kvalitéer för människans välbefinnande och ekosystemtjänster. Fem workshops äger rum där projektdeltagarna får ge synpunkter på struktur, kriterier, faktorer etc. som projektgruppen tagit fram under förarbetet. Att minst fyra personer från högskola och universitet samt minst fyra personer från konsultföretag deltar på workshoparna. Att ta fram material och underlag för att kunna starta utvecklingsfasen i februari 2016 som i sin tur ska leda till en färdig prototypversion av verktyget i juni 2016. Effektmål • Universitet och högskolor engageras i utvecklingen av planeringsverktyget, vilket gör att det sker en kompetensökning hos alla inblandade aktörer genom denna lärandeprocess. • Att arbetet med grönytefrågor sker mer systematiskt i stadsutvecklingsprojekt för att bättre säkerställa att hållbarhet beaktas. • Att Miljöbyggprogram SYD får en tydligare koppling till diskussioner om hållbar stadsutveckling 5.7 Avgränsningar I ett första skede kommer vi inte ta fram det faktiska verktyget utan denna projektplan är framtagen för utredningsfasen. Utredningsfasen är grundläggande för att kunna skapa den kunskapsbas som krävs för verktygets kommande utveckling. 5.8 Tidplan Utredningsfasen i detta projekt beräknas starta i oktober 2015 och fortlöpa till februari 2016. Vidare redogörs även en tidsram i milstolpeplaneringen för utvecklingsfasen som är projektets andra del där en prototypversion av verktyget tas fram men denna fas behandlas inte av denna projektplan. 5.9 Intressentanalys I tabellen nedan presenteras projektets intressenter, vilka förväntningar de har på projektet och vilken kompetens de besitter som kan tillföras i projektet. Vidare visar tabellen vad de har för roll i projektet samt deras viktning. Av tabellen framgår även hur kommunikationen mellan de olika intressenterna bör fortlöpa. Projektets huvudsakliga intressenter är Malmö stad och Lunds Kommun i egenskap av projektägare men även Lunds universitet som är samarbetspartner för Miljöbyggprogram SYD. Ifrån de båda kommunerna är det personer från stadsbyggnadskontoret, gatukontoret och fastighetskontoret som är av intresse för detta projekt. Vidare är SLU Alnarp av största intresse för projektet eftersom det finns forskare vid universitetet som är verksamma och aktivt arbetar med de åtta karaktärerna och även ekosystemtjänster. Specifikt har vi lyft ut tre personer från SLU som särskilt intressanta, Patrik Grahn som tagit fram de åtta karaktärerna och Erik Skärbäck som utfört flera studier på dessa karaktärer. För att få in värdefull kompetens angående ekosystemtjänster är också Tim Delshammar av stort intresse. Deras medverkan och kunskap om grönytekvalitéer för välbefinnande i stadsmiljön är värdefull för projektet. 48 Malmö Högskola som har en inriktning mot urbana studier och hållbar stadsutveckling kan vidare ses som viktiga intressenter för detta projekt. Båda universitetens medverkan kan ge projektet legitimitet och en akademisk förankring samt möjliggör för ökad kunskapsspridning vid de olika workshoparna. Vidare utgör konsultföretag inom samhällsbyggnad viktiga intressenter för detta projekt (exempelvis Tyréns, ÅF, WSP & COWI). De är ofta dessa konsulter som sitter med projekteringen av stadens grönytor och som därmed kommer i kontakt med planeringsverktyget i praktiken. Deras medverkan är därför väsentligt för projektet ifråga eftersom dessa har goda praktiska erfarenhet av Miljöbyggprogram SYD som helhet. Vinnova är av stor vikt för genomförandet av workshoparna där de tidigare nämnda projektdeltagarna kopplas in, eftersom det är deras finansiering som bekostar dessa workshopar. Intressent Förväntningar och krav Malmö stad, Att utveckla och stadsbyggnadsförbätra Miljögatu- & byggprogram fastighetskontoret SYD Lunds Kommun, Att utveckla och stadsbyggnadsförbätra Miljökontoret & byggprogram tekniskaSYD förvaltningen Lunds Universitet Att utveckla och förbätra Miljöbyggprogram SYD Resurser och kompetenser Stor kunskap om Mijlöbyggprogram SYD som helhet Stor kunskap om Mijlöbyggprogram SYD som helhet Roll i projektet Projektägare Viktning Relationsstrategi Centrala för projektet Representant i projektgruppen samt projektägare Projektägare Centrala för projektet Representant i projektgruppen samt projektägare Stor kunskap om Mijlöbyggprogram SYD som helhet Samarbetspartner till projektägarna Centrala för projektet Representant i projektgruppen samt samarbetspartner med projektägarna Finansiär Vinnova Att projektets mål uppfylls Bidrar med ekonomiska medel Finansierar workshoparna Centrala för genomförandet av workshops SLU Alnarp, Patrik Grahn, Erik Skärbeck & Tim Delshammar Att de åtta karaktärerna blir representerade på bästa sätt samtidigt som ekosystemtjänster premieras Kunskapsutbyte kring hållbar stadsutveckling Stor kunskap om Ger akademisk karaktärerna, förankring ekosystemtjänster och strategisk planering av grönytor Centrala för projektet Lämna in ansökningshandlingar & sköta rapportering enligt avtal Kontinuerlig dialog och möte via workshops God kunskap om Ger akademisk den hållbara förankring stadsutvecklingen Viktiga i rollen som kunskapskälla Kontinuerlig dialog och möte via workshops Att få ett välstrukturerat och lättarbetat verktyg Kan se ett värde i det framtida verktyget Praktiska erfarenheter om Miljöbyggprogram SYD Har kunskap om kompleterande faktorer för sociala/rekreativa värden Ger förankring mot praktiken Viktiga för att förankra verktyget Kontinuerlig dialog och möte via workshops Referensgrupp som ger input Kan ge stöd och Webbaserade värdefulla möte och samtal synpunkter Malmö Högskola Urbana studier Konsultföretag inom samhällsbyggnad Referensgrupp Stockholm stad 49 5.10 Kravspecifikation De krav som listas är de förväntningar som olika intressenter har på projektet, vad de förväntar sig att projektet ska leverera och resultera i. • • • Krav från finansiär att de fastställda målen uppfylls. Krav från Miljöbyggprogram SYD att utredningsarbetet går att överföra och realisera vid utvecklingen av det kompletterande verktyget. De externa projektdeltagarna har inga direkta krav på projektet men eftersom de arbetar med frågor som rör stadsutveckling på olika sätt har de också ett intresse för de framtida resultaten. 5.11 Milstolpar med ansvarsfördelning I juni 2015 kommer ett internt möte äga rum mellan Malmö stad, Lunds kommun och Lunds universitet där beslut fattas gällande Miljöbyggprogram SYDs vidareutveckling med denna förstudie som beslutsunderlag och en projektgrupp sätts samman. Den externa kompetensen hämtas genom anordnade workshops där resultaten som projektgruppen tagit fram under utredningsarbetet presenteras för att sedan diskuteras från de olika aktörernas perspektiv och synpunkter. En extern finansiering ska sökas för de kommande workshoparna genom Vinnova innan projektstart. I oktober startar projektgruppen med förarbetet. Förarbetets centrala fokusområden är baserade på de problemområden som vår studie uppdagade. Fokusområdena som ska utredas är följande: 1. DE ÅTTA KARAKTÄRERNA Hur kan de åtta karaktärerna bli representerade i modellen? 2. SKALA Hur kan den inbyggda skalproblematiken beaktas med hjälp av detta verktyg? 3. VÄLBEFINNANDE- OCH EKOSYSTEMTJÄNSTPERSPEKTIV Hur kan karaktärerna användas så att de främjar en bredd av ekosystemtjänster på bästa sätt? 4. LÖPANDE FÖRVALTNING Hur kan förvaltningen av ytor integreras i ett framtida planeringsverktyg, kan modellen sätta krav på löpande förvaltning? 5. UPPSAMLING & FÖRSLAG TILL FAKTORER Hur kan vi ta med oss all kunskap som workshoparna genererat in i utvecklingsfasen? Workshoparna som även de baseras på fokusområdena kommer att fungera som avstämningsmöte gällande det material som utredningsarbetet har lett fram till och kommer äga rum en eftermiddag varannan vecka med start i slutet på november. I anslutning till workshoparna kommer underlag att skickas ut till projektdeltagarna så att dessa kan vara inlästa och förberedda på vad som ska komma att diskuteras. Inledningsvis under samtliga workshops kommer en presentation att hållas för att introducera fokusområdet ifråga samt vilka resultat som projektgruppens utredningsarbete lett fram till. Vid workshoparna ska information och kunskap som framkommer dokumenteras för att sedan bearbetas av projektgruppen. En intern internetplattform kommer att upprättas så att alla projektdeltagare kan komma åt generell information om projektet samt ges möjlighet att komma med ytterligare kommentarer på eventuella förändringar på de resultat som projektgruppen lagt upp efter varje workshop tillfälle. På detta vis kan en kontinuerlig dialog möjliggöras för samtliga deltagare vilket även skapar en mer lyhörd och flexibel projektprocess. Avslutningsvis sammanställs all kunskap och allt material från utredningsfasen och avslutas med ett internt avslutningsmöte innan projektet kan övergå i 50 utvecklingsfasen av Miljöbyggprogram SYD. Ansvaret för detta projekt ligger helt hos projektgruppen och projektledaren har det yttersta ansvaret. Således har de externa parterna som deltar i workshoparna inget ansvar utan är där på grund av sin ämnesexpertis. Nedan redovisas milstolpeplaneringen som visar arbetet mot projektets centrala hållpunkter. Här redogörs även vem som är den ansvariga parten för respektive aktivitet samt vilka som deltar. Milstolpar Datum Antal veckor Ansvar Möte där beslut tas om Miljöbyggprogram SYDs utveckling och projektgrupp sätts samman Ansökt om extern finansiering 15 juni 2015 Projektstart Fas 1: utredning 12 okt 2015 Extern finansiering beviljad Intern internetplattform upprättad Externa projektdeltagare förankrade för kommande workshops Material framtaget för workshop 1 & 2 Material framtaget för workshop 3 & 4 Förarbete färdigt Samtliga workshops genomförda Bearbetning av workshops avslutad Sammanställning av utredningsfasen färdigställd & avslutande möte hålls Överlämning 12 nov 2015 13 nov 2015 Projektledare Projektgrupp 13 nov 2015 Projektledare Projektgrupp 20 nov 2015 Projektledare Projektgrupp 4 dec 2015 Projektledare Projektgrupp 4 dec 2015 12 feb 2016 8 Projektledare Projektgrupp 11 ProjektProjektgrupp & koordinatorer Projektdeltagare 12 Projektledare Projektgrupp Projektägare: Malmö stad, Lunds kommun & Lunds universitet Projektledare Projektledare & 1 ur projektgrupp 26 juni 2015 19 feb 2016 26 feb 2016 20 2 Projektledare Projektgrupp 26 feb 2016 Projektstart Fas 2: utveckling 29 feb 2016 Presentation av färdig prototyp 3 juni 2016 Deltagande Projektledare Projektägare 14 Projektledare Projektägare, Projektgrupp & Projektdeltagare 5.12 Ganttschema för projektet På följande sida presenteras ett ungefärligt veckoflödesschema över de olika aktiviteterna som behöver göras i projektet. Justeringar i schemat kan behöva göras på grund av eventuella semestrar, markeringen i schemat som ligger mellan vecka 52 och vecka 1 representerar julledigheten för att tydliggöra ett avbrott i arbetet under denna tid. 51 Vecka 42 44 46 48 50 52 1 3 5 7 9 11 13 15 17 19 21 Fas 1: Utredning Förarbete Workshops Bearbetning av Workshops Sammanställning inför Fas 2 Fas 2: Utveckling 5.13 Riskanalys Projektets olika delar består av flera kritiska punkter som kan påverka projektets utveckling negativt. I tabellen är dessa punkter listade med koppling till sannolikhet och konsekvens ifall denna risk inträffar. Vidare framgår även hur denna risk kommer att hanteras samt genom vilken part. Händelser som Bedömning av kan påverka sannolikhet projektet (1-5) negativt Att Miljöbyggprogram SYD tappar relevans på grund av de 3 nya reglerna gällande särkrav som får ställas Att Miljöbyggprogram SYD inte har en stor roll i den framtida planeringen Ointresse hos högskola & universitet Ointresse hos konsultföretag Någon medverkande aktör faller bort under tiden Bedömning av Hur hanteras konsekvens risken i för projektet projektet? (1-5) Genom aktivt arbete med frågan hur verktyget kan 5 tillämpas 2 5 1 4 2 3 1 4 Ansvarig för bevakning/ åtgärd Projektägarorganisationerna Genom aktivt arbete med frågan hur verktyget kan tillämpas Projektägarorganisationerna Hanteras genom en kontinuerlig och god dialog Hanteras genom en kontinuerlig och god dialog Hanteras genom att minimera eventuellt bortfall med en öppen och välkomnande process Projektledare och projektgrupp Projektledare och projektgrupp Projektledare och projektgrupp 52 Att workshoparna genererar fler frågor än svar, oklarhet råder om hur verktyget kan realiseras Att Stockholms stad inte är intresserade att bistå som referensgrupp 2 2 4 2 Hanteras genom att förabetet är grundligt utfört så materialet som tas fram är tydligt och minskar risken för missföstånd Hanteras genom att aktivt arbeta med god kommunikation Projektledare och projektgrupp Projektledare och projektgrupp 5.14 Framgångsfaktorer Nedan listas faktorer som har en avgörande effekt för att projektet ska kunna fortskrida framgångsrikt. • En framgångsfaktor är om utredningsarbetet som projektgruppen utför leder till konkreta idéer, förslag och resultat som både ger grund åt workshoparna och går att översätta och tillämpa vid den senare utvecklingen av verktyget. • Att workshoparna faller ut väl med givande diskussioner, idéer och slutsatser som kan tas med in i bearbetningsprocessen. En viktig framgångsfaktor är om diskussionerna vid workshoparna kan precisera problemområden men även generera idéer för goda lösningar. Här läggs stort ansvar på projektkoordinatorerna att vara lyhörda, flexibla och drivande för att hålla samtalen intressanta för samtliga deltagare. Det är även av stor vikt att materialet som skickas ut innan varje workshop är väl genomarbetat och tydligt. Likaså är det av stor vikt att denna tydlighet följer de inledande presentationerna som vidare kan precisera fokusområdena för kommande diskussioner kring fokusområdet ifråga. • Kommunikationen på den interna internetplattformen sker kontinuerligt mellan projektgrupp och projektdeltagare. Detta är av stor vikt eftersom att workshoparna annars är det enda tillfälle som dessa två parter möts. Därför bör projektgruppen aktivt arbeta med att återkoppla till de frågor och åsikter som uppdagas från projektdeltagarna på denna plattform. 5.15 Kommunikationsplan Denna kommunikationsplan är upprättad för att säkerställa att rätt information delges till rätt part, vid rätt tid i projektet. Den ger ett ramverk för de dialogprocesser som är nödvändiga för att upprätthålla alla kontakter som behöver knytas. • • • Arbeta efter tydliga rutiner för kommunikation och informationsspridning både inom projektgruppen samt ut till de externa deltagarna. Inför varje workshop kommer material att skickas ut till samtliga projektdeltagare så att alla kan vara väl förberedda inför varje workshop avseende de fokusområden som ska diskuteras. Tillhandahålla en strukturerad internetplattform som de involverade aktörerna kan komma åt. Här läggs resultaten från varje workshop upp samt generell information om verktyget. Detta möjliggör för en återkoppling mellan samtliga parter, där ytterligare 53 • • • åsikter kan få utrymme att ventileras och eventuella förändringar eller tillägg för resultaten ifråga kan utvecklas vidare. Informationsspridning och eventuell återkoppling görs även med utomstående intresserade av projektet, som andra konsultföretag och samhällsbyggare. Hålla en god dialog med Stockholms stad som referensgrupp. Uppdatera den externa hemsidan att Miljöbyggprogram SYD är under utveckling, för att nå ut till allmänheten. På hemsidan ska det även finnas möjlighet för allmänheten att lämna kommentarer. 5.16 Resursbehov & Budget Miljöbyggprogram SYD ska söka projektfinansiering hos Vinnova för workshoparna. Ansökan görs i programmet för Utmaningsdriven innovation – steg 1: initiering som har en utlysning som stänger 27 augusti 2015. Detta program stödjer konstellationer som har stor potential att ta fram lösningar på identifierade samhällsutmaningar som exempelvis framtidens hälsa och sjukvård samt hållbara attraktiva städer. Maxbelopp att söka är 500 000 kr och programmet bidrar med max 80 % av projektets totala kostnader. Vidare måste konstellationen bestå av minst tre projektparter. Sista beslutsdatum angående utbetalning är den 12 november 2015. Eftersom workshoparna är en viktig del av detta projekt genomförs dessa även om finansiering från detta program uteblir. Finansieringen är ett sätt att hålla kostnaderna nere för ägarorganisationerna och inte ett beroende. Projektgruppens löner betalas ut av respektive organisation och kommer således inte beaktas i budgeten. Budgeten som presenteras i tabellen nedan rör endast de poster som finansieras externt, vilket innefattar de externa projektdeltagarna, workshopkostnader samt den del av den löpande utvärderingen som följer processen för utvärderingsfasen. Denna budget är baserad på att fyra personer medverkar från högskola och universitet samt fyra personer från konsultföretag medverkar som projektdeltagare vid workshoparna. Tiden som är utsatt i tabellen täcker tiden för de planerade workshoparna och ger utrymme för deltagarna att läsa in sig innan respektive workshop så att de ska komma förberedda. Vidare är inga lokalkostnader inräknade eftersom lokaler som tillhandahålls av Malmö stad och Lunds kommun med fördel nyttjas. Budget Fas 1: utredning (exkl. löner för projektgruppen) Kompetens högskola & universitet Kompetens konsulter Utlägg workshop, material & mat Löpande utvärdering Fas 1: utredning Totalt: Timmar Sek 135 135 20 290 135 000 135 000 50 000 20 000 330 000 5.17 Plan för uppföljning Uppföljningen är en väsentlig del för detta projekt. Det kommer ske en extern löpande utvärdering för projektet som helhet och denna utvärderare har tillgång att delta vid interna möten och workshops samt fri tillgång till intern uppföljningsdokumentation, för att bättre kunna sammanställa sin utvärdering efter utvecklingsfasen är genomförd. Att en extern utvärdering görs är dels ett sätt att ytterligare knyta kunskap organisatoriskt samtidigt som det är ett sätt att validera projektet genom en kritisk granskning. • Alla interna projektmöten ska dokumenteras för uppföljning. Detta ger en försäkran om att viktig information inte går till spillo. 54 • Återkommande uppföljning inom projektgruppen under bearbetningen av workshoparna. Denna uppföljning ska dels fungera som en vägvisare ifall workshoparna behöver få tilläggspunkter för diskussion samtidigt som den ger underlaget till utvecklingen av verktyget. • Vid den sista avslutande workshopen görs en uppsamling med projektets externa deltagare. Detta görs för att alla deltagare ska få en förståelse för vad projektgruppen tagit med sig under processen och att de ska känna att deras röst kommer till tals in i verktyget. • En extern utvärderare från Malmö högskola kommer att kopplas in i projektet för att kontinuerligt utvärdera händelser och mekanismer som sker under projektets alla skeden. Denna har fri tillgång att sitta med på workshoparna men även vid interna möten inom projektgruppen. Detta är en process som ska leda till en större slututvärdering vid avslut av utvecklingsfasen av prototypverktyget. 5.18 Överlämning Projektledaren ska i februari 2016 överlämna de resultat som utredningsarbetet i detta projekt lett till, denna överlämning sker till Miljöbyggprogram SYDs ägarorganisationer Malmö stad och Lunds kommun samt samarbetspartnern Lunds universitet. Detta överlämnande ligger till grund för beslutsfattande angående det utvecklingsarbete som följer direkt efter att utredningsfasen är avslutad. För att möjliggöra en start av utvecklingsfasen direkt efter att utredningen är gjord diskuteras och utformas den framtida projektorganisationen och strukturen under utredningsfasen gång och anpassas efter de resultat som uppdagas. Således är detta överlämnande en process som bollas med de olika ägarorganisationerna under projektets gång och det är projektledarens uppgift att upprätthålla denna dialog. 55 Del D Del C Slutsats 56 6. Slutsats och avslutande reflektion Syftet med denna uppsats var att tydliggöra begreppen välbefinnande och ekosystemtjänster samt att visa hur dessa är kopplade med varandra i urbana grönområden. Genom att synliggöra kopplingarna mellan välbefinnande och ekosystemtjänster i grönområden kunde vi sedan analysera hur väl dagens planeringsverktyg för urban grönska kan säkerställa det mänskliga välbefinnandet samtidigt som olika ekosystemtjänster möjliggörs, aspekter som är viktiga för den sociala, ekologiska och därmed den ekonomiska hållbarheten. Detta har gjorts för att ytterligare öka kunskapen och förståelsen för de urbana grönytornas värden genom att visa på dess mångfunktionalitet samt för att utforma en argumentation som kan höja de urbana grönytornas prioritet i den framtida stadsutvecklingen. Hur ser kopplingen mellan aspekterna välbefinnande och ekosystemtjänster ut i litteraturen? Det som framgått genom den tidigare utförda litteraturstudien är att vegetation är avgörande för att uppnå kvalitéer i staden som både främjar det mänskliga välbefinnandet samtidigt som olika ekosystemtjänster möjliggörs. Vidare är rekreationsvärdet i grönstrukturerna beroende av ekologiska egenskaper för att kunna tillhandahålla möjligheter för ett ökat välbefinnande både fysiskt och psykiskt hos människan och de är dessa ekologiska egenskaper som även ger oss människor ekosystemtjänster. Även om en stads invånare är beroende av de globala ekosystemtjänsterna för sin överlevnad, är det de lokala ekosystemtjänsterna som bidrar till en individs livskvalitet och kopplingen mellan människa och natur är därför självklar för människans över huvudtagliga existens. Vidare är användandet av platser en funktion som är av stor vikt för de positiva effekterna för det mänskliga välbefinnandet. Detta eftersom stadsmiljön i sig kan verka stressande för dess invånare vilket gör specifikt de kulturella urbana ekosystemtjänsterna högt värderade i staden. Urban grönstruktur blir alltså en viktig resurs för både staden och dess invånare men avvägningar mellan stad och natur behöver göras. Mycket urban grönska skapar inte per automatik en bättre byggd miljö men ifall den är väl integrerad med stadens övriga strukturer ges det också ett utrymme för dess kvalitéer. Många forskningsstudier stödjer detta argument där tillgång och närhet till grönska spelar en stor roll för det mänskliga välbefinnandet. Stora som små fyller dessa grönstrukturer en vital funktion i staden och det är andel grönyta i staden som fäller avgörandet, att det inte blir för lite eller för fragmenterat. Att planera för mindre grönytor kan vara ett sätt att effektivt använda marken i staden för att bibehålla de positiva kvalitéer grönskan har på både den miljömässiga och mänskliga hälsan i staden. Slutsatsen av teorigenomgången är att perspektiven ekosystemtjänster och välbefinnande möjliggör för en planering som skapar platser som kan brukas av människan med kvalitéer som både främjar ett mänskligt välbefinnande samtidigt som ytan kan tillhandahålla flera olika ekosystemtjänster. Stadens ekosystemtjänster bör därför ses som en självklar del av den hållbara stadsutvecklingen både för att främja en stads ekologiska hållbarhet då de ger renare luft och vattenavrinning, den sociala i form av mänskligt välmående och välbefinnande samt den ekonomiska genom att de ökar stadens attraktivitet och minskar samhällskostnader som exempelvis översvämningar och ohälsa skapar. För att skapa dessa kvalitéer kan de åtta karaktärerna vara en bra vägledning eftersom dessa innehåller kvalitéer som gynnar människan, både psykiskt som fysiskt, samtidigt som de är beroende av element som ger upphov till ekosystemtjänster. Hur kan kopplingen mellan välbefinnande och ekosystemtjänster premieras vid planering? Vi kan med detta arbete påstå att ett planeringsperspektiv som premierar kopplingen mellan sociala och ekologiska värden, är planering utifrån de åtta karaktärerna som beskriver konkreta kvalitéer i grönytan som upplevs lockande och tilltalande av dess besökare. Genom att planera efter de åtta karaktärerna skapas kvalitéer som gynnar människan, både psykiskt som fysiskt, 57 samtidigt som olika ekosystemtjänster möjliggörs. Då karaktärerna är framtagna för att synliggöra miljöer som uppskattas vid olika sinnesslag och för olika aktiviteter ger de också en attraktivitet åt platsen och gör den inbjudande för olika typer av användande. Eftersom att karaktärerna besitter olika kvalitéer som tilltalar oss människor vid olika sinnesstämningar, både vid ett mer utåtriktad engagemang som vid ett mer inåtriktad engagemang, finns det en poäng att säkerställa samtliga karaktärer så att stadsbefolkningen har både närhet och tillgång till dessa. Forskningsstudier visar att tre av karaktärerna är särskilt viktiga vid återhämtning från stress och att dessa därmed är de mest eftertraktade karaktärerna i urban miljö för detta ändamål. Dessa karaktärer är skydd, natur och artrikedom med låg eller avsaknad av karaktären social. Vidare rankas generellt karaktären rofylld högt och bör därför ses som en viktig karaktär att planera in. Med detta sagt finns det ändå en stor vinst i att skapa samtliga karaktärer utspritt i staden, så att invånarna har närhet och tillgång till dessa baserat på argumentet att ju fler karaktärer som finns representerade i närområdet, desto bättre trivs människan sitt närområde och desto oftare utför människan fysiska aktiviteter. Det behövs alltså karaktärer av alla slag utspritt i staden, både sociala som avskilda karaktärer, för att tillgodogöra stadsbefolkningens olika psykiska och fysiska behov. Därför kan en inventering av närliggande grönområden vara viktig i planeringsskedet för att avgöra vilka karaktärer som saknas i området för att veta vilka som behöver prioriteras för det specifika projektet ifråga. En övergripande kvalité som återfinns i alla karaktärer förutom social, är att mängden grönska har en stor betydelse för att karaktärerna ska uppstå. Vidare är vatten också ett element som ofta omnämns som positivt för det mänskliga välbefinnandet och det är ett element som på olika sätt kan implementeras både permanent i form av dammar eller fontäner men också tillfälligt genom att planera för dagvattensinfiltration. Det sistnämnda bär också på andra kvalitéer eftersom när dessa platser inte är översvämmade av regnvatten blir de en yta där aktiviteter kan uppstå. Därför kan vi hävda att om urban grönska planeras genom de åtta karaktärerna, premieras kvalitéer som bär på viktiga funktioner för välbefinnandet som samtidigt kan tillhandahålla flera olika ekosystemtjänster även om dessa är mer eller mindre direkt planerade med karaktärerna som utgångspunkt. Hur kan nuvarande planeringsverktyg för urban grönska ta hänsyn till dessa aspekter? Denna uppsats har visat att planeringsverktyg är viktiga för att ställa krav på de urbana grönytornas innehåll eftersom de har en direkt potential att säkerställa dess många värden och kvalitéer. Planeringsverktyg som grönytefaktormodeller ger ett verktyg åt den strategiska planeringen med potential att bättre ta hänsyn till både ett välbefinnande- som ett ekosystemtjänstperspektiv om de utformas rätt. Vidare har detta arbete visat att det är av stor vikt att planeringsverktygen som kan ställa krav på innehåll tar hänsyn till flera perspektiv och inte enbart säkerställer en grönyta utan konkreta funktioner och kvalitéer. Igenom analysen i arbetet går det att konstatera att de grönytefaktormodeller som är bäst utvecklade idag, behöver utvecklas ytterligare och bli mer heltäckande för att bättre kunna möta kommande utmaningar i samhällsplaneringen. Att verktygen kan ta ett mer holistiskt grepp och säkerställa grönytornas mångfunktionalitet ur fler olika perspektiv. I analysen av Miljöbyggprogram SYD och Norra Djurgårdsstaden framgår det att dessa inte har detta holistika grepp och kan på många plan anses otillräckliga för att täcka in ett användande av platser. Visserligen appliceras dessa modeller på projekt som rör sig i en annan skala än den vi utreder men eftersom det är dessa verktyg som finns tillgängliga är det också de som sätter ramarna för hur vi tänker om grönska i städerna. Därför landar denna uppsats i ett förslag på hur Miljöbyggprogram SYD, som genom analysen visade sig ha störst brister, kan utvecklas för att bli mer inkluderande i sitt innehåll. För som analysen av grönytefaktorn i förhållande till de åtta 58 karaktärerna visat är inte detta ett verktyg som bidrar till funktioner som direkt verkar positivt för det mänskliga välbefinnandet utan tillägg behöver göras. Projektförslaget som utarbetats grundar sig i tanken om att en hållbar stad ska säkerställa människans behov och livskvalitet. Genom förslaget på vidareutveckling av Miljöbyggprogram SYD skapas ett verktyg som tar hand om både befolkningens hälsa och livskvalitet som stadens attraktivitet samt klimatanpassning och det görs med hjälp av de kvalitéer grönstrukturen besitter. Avslutande reflektioner Genom vårt arbete kan vi konstatera att en strategisk planering är viktig som tar hänsyn och väger in flera olika perspektiv samtidigt för att lyckas skapa mångfunktionella grönytor. Detta är ett faktum som går i led med en hållbar stadsutveckling som bygger på grundtanken att ett integrativt tanke- och tillvägagångssätt krävs för att uppnå en utveckling som anses hållbar. Vidare påstår vi att planeringsverktyg för urban grönska inte enbart är ett sätt att säkerställa kvalitéer i staden utan de har även förmågan att skapa gemensamma normer och värdegrunder för hur samhällsplanerarna ser på problematiken och förhåller sig till den. Verktygen blir ett Boundary Object som sätter gränser för vad som tillåts samtidigt som de skapar konsensus och bidrar med kunskap så att kvalificerade beslut angående våra städers utveckling kan fattas. Kunskap som bidrar till att städer i förlängningen kan stå i framkant i den hållbara omställningen som måste göras. Genom att synliggöra problematiken lokalt kan också en påverkan ske globalt. Där en utveckling av grönytefaktorn ger en ekologisk bärkraft som ger förbättrade förutsättningar både socialt och ekonomiskt. På många plan har alltså stadens grönska en förmåga att ge sina invånare möjligheten att leva ett gott liv. Då det vi bygger idag skapar strukturer som kommer bestå är den strategiska planeringen också ett sätt att säkra dessa kvalitéer för framtida stadsinvånare. Det blir en del av ett svar på Brundtlandsrapportens (1987) något svårtydda definition av hållbar utveckling som säger att vi ska sträva efter en utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov, samtidigt som det blir ett sätt att inkludera naturen i denna utveckling. I denna uppsats har fokus legat på de sociala och ekologiska värdena kopplat till urbana grönytor och därför hade även det ekonomiska perspektivet varit intressant att studera vidare, vilket också hade gjort att hela hållbarhetsbegreppet täckts upp. Intressanta ingångar för det ekonomiska perspektivet hade varit att undersöka hur en ekonomisk värdering mot beslutsfattare för att bättre säkra urban grönska skulle kunna utformas. Samt att undersöka de samhällsekonomiska monetära värdena de urbana grönytorna står för, har vi råd att vara utan dem? Vidare hade det varit intressant att undersöka vilka värderingsmetoder för ekosystemtjänster som finns idag och hur dessa skulle kunna tillämpas vid planering av urban grönska. Detta leder vidare till ännu en frågeställning, vill vi verkligen sätta ett pris på naturen eller bör vi betrakta den som ovärderlig? 59 Referenser Tryckta Aalborgdeklarationen. (1994). Deklaration om europeiska städer för en hållbar stadsutveckling. Europeiska städers kampanj för en hållbar stadsutveckling, Bryssel. Alderman, N., Ivory, C., McLoughlin, I. & Vaughan, R. (2005). Sense-making as a process within complex service-led projects. International Journal of Project Management, vol. 23, nr. 5, 380-385. Andrén, S. (2009). Malmö möter framtiden - En inspirationsbok om hållbar stadsutveckling baserad på konferensen The Planet in 2050: Urban transformation Malmö. Malmö stad. Björk, J., Albin, M., Grahn, P., Jacobsson, H., Ardö, J., Wadbro, J., Östergren, P-O., Skärbäck, E. (2008). Recreational values of the natural environment in relation to neighbourhood satisfaction, physical activity, obesity and wellbeing. Journal of epidemiology and community health, 62(4). Bolund, P. & Hunhammar, S. (1999). Ecosystem services in urban areas. Ecological Economics, 29, 293-301. Boverket. (2007). Bostadsnära natur, inspiration och vägledning. Karlskrona: Boverket. Boverket. (2010a). Mångfunktionella ytor: Klimatanpassning av befintlig bebyggd miljö i städer och tätorter genom grönstruktur. Karlskrona: Boverket. Boverket. (2010b). Socialt hållbar utveckling - en kunskapsöversikt. Regeringsuppdrag IJ2009/1746/IU, Karlskrona: Boverket. Bowler, D. E., Buyung-Ali, L. M., Knight, T. M., Pullin, A. S. (2010). A systematic review of the evidence for the added benefits to health of exposure to natural environments. BMC Public Health 10, 456. Brundtlandkommissionen. (1987). Towards Sustainable Development. I Wheeler, SM., Beatley, T (red.) (2009). The sustainable urban development reader. 2. ed. London: Routledge Berggren-Bärring, A-M. & Grahn, P. (1995). Grönstrukturens betydelse för användningen. Institutionen för landskapsplanering. Sveriges Lantbruksuniversitet, Rapport: 95:3. Alnarp & Ultuna. Costanza, R., d'Arge, R., De Groot, R., Farber, S., Grasso, M., Hannon, B., Naeem, S., Limburg, K., Paruelo, J., O'Neill, R. V., Raskin, R., Sutton, P. & Van den Belt, M. (1997). The value of the world's ecosystem services and natural capital. Nature, 387(6630), 253-260. Daily, Gretchen C. (red.) (1997). Nature's services: societal dependence on natural ecosystems. Washington, DC: Island Press. Davidson, M. (2009). Social sustainability: a potential for politics?. Local Environment, vol. 14(7), 607-619. 60 de Groot, R. S. Wilson, M. A., & Boumans, R. M. (2002). A typology for the classification, description and valuation of ecosystem functions, goods and services. Ecological economics, 41(3), 393-408. de Groot, R. S. (2006). Function-analysis and valuation as a tool to assess land use conflicts in planning for sustainable, multi-functional landscapes. Landscape and urban planning, 75(3), 175-186. de Groot, R. S., Alkemade, R., Braat, L., Hein, L., & Willemen, L. (2010). Challenges in integrating the concept of ecosystem services and values in landscape planning, management and decision making. Ecological Complexity, 7(3), 260-272. Delshammar, T., & Falck, M. (2014). Grönytefaktorn i Sverige. Landskapsarkitektur, trädgårds- och växtproduktionsvetenskap, Rapport: 2014:21 Alnarp: Sveriges Lantbruksuniversitet. Dempsey, N., Bramley, G., Power, S. & Brown, C. (2011). The Social Dimension of Sustainable Development: Defining Urban Social Sustainability. Sustainable Development, 19, 289-300. Fisher, B., Turner, R. K., & Morling, P. (2009). Defining and classifying ecosystem services for decision making. Ecological economics, 68(3), 643-653. Folke, C. (2006). Resiliens: The emergence of a perspective for socioal-ecological analyses. Global Environmental Change, 16, 253–267. Gómez-Baggethun, E., Gren, Å., Barton D. N., Langemeyer. J., McPhearson, T. & O’Farrell. P. (2013). Urban Ecosystem Services. i Elmqvist, T. (red), Urbanization, Biodiversity and Ecosystem Services: Challenges and Opportunities: A Global Assessment. Grahn, P. (2005). Om trädgårdsterapi och terapeutiska trädgårdar. i Johansson, M. & Küller, M. Svensk miljöpsykologi. 245-262. Lund: studentlitteratur. Grahn, P. & Stigsdotter, U. (2010). The relation between perceived sensory dimensions of urban green space and stress restoration. Landscape and Urban Planning, Vol.94(3-4), 264275. Grahn, P. & Stigsdotter, U. (2003). Landscape planning and stress. Urban Forestry & Urban Greening, Vol.2(1), 1-18. Grahn, P. & Ottosson, Å. (2010). Trädgårdsterapi: Alnarpsmetoden: att ta hjälp av naturen vid stress och utmattning. Stockholm: Bonnier Existens Hartig, T. (2005). Teorier om restorativa miljöer - förr, nu och i framtiden. I Johansson, M. & Küller, M. (red.). (2005). Svensk miljöpsykologi. 265-283. Lund: Studentlitteratur. Hedblom, M. (2011). Stadslandskapet: Fåglar och fjärilar i svenska städer - Skötselåtgärder och bevarandestrategier. I Almstedt Jansson, M., Ebenhard, T., & De Jong, J. (red.). (2011). Naturvårdskedjan - för en effektiv naturvård. Uppsala: Centrum för biologisk mångfald. 61 Holden, M. (2013). Sustainability indicator systems within urban governance: Usability analysis of sustainability indicator systems as boundary objects. Ecological Indicators, 32, 89 96. Jansson, M., Persson, A. & Östman, L. (2013). Hela staden - Argument för en grönblå stadsbyggnad. Stad & Land, 183. Johansson, M. & Küller, M. (red.). (2005). Svensk miljöpsykologi. Lund: Studentlitteratur. Kaplan, R. & Kaplan, S. (1989). The Experience of Nature, A Psychological Perspective. New York, Cambridge University Press. Kaplan, S. (1995). Toward an integrative framework. Journal of Environmental Psychology, 15, 169-182. Kaczynski, A. T. & Henderson, K. A. (2007). Environmental correlates of physical activity: A review of evidence about parks and recreation. Leisure Science, 29 (4), 315–354. Katz, B., Altman, A., & Wagner, J. (2007). An Agenda for the Urban Age. i Burdett, R. & Sudjic, D. (2008). The Endless City. London: Phaidon Press Ltd. Konijnendijk, C. C., Annerstedt, M., Busse Nielsen, A. & Maruthaveeran, S. (2013). Benefits of urban parks a systematic review. Copenhagen/Alnarp: International Federation of Parks and Recreation Administration (IFPRA). Kruuse, A. (2013). Det gröna och blå Västra Hamnen. I Persson, B. (red.) Västra Hamnen lärdomar och erfarenheter. Malmö: Malmö Stad & Akretus. Kärrholm, M. (2007). The Materiality of Territorial Production. Space and Culture. no. 4., vol. 10. Larsson, A. & Germundsson, L. (2012). Mål och metoder för hushållning med god jordbruksmark inom kommunal planering. Landskapsplanering, trädgårds- och jordbruksvetenskap, Rapport: 2012:08, Alnarp: Sveriges lantbruksuniversitet. Miljödepartementet. (2014). Uppdrag om kommunikationssatsning om ekosystemtjänster. Regeringsbeslut, I17. M2014/1903Nm. Stockholm: Miljödepartamentet. Millennium Ecosystem Assessment. (2005). Ecosystems and Human Well-being: Synthesis. Washington, DC: Island Press. Millennium Ecosystem Assessment. (2005). Ecosystems and human well-being: health synthesis: a report of the Millenium Ecosystem Assessment. Geneva: World Health Organization. Mitchell, G. (1996). Problems and fundamentals of sustainable development indicators. Sustainable Development, Vol. 4, 1-11. Naturvårdsverket. (2012). Sammanställd information om Ekosystemtjänster. Skrivelse 2012-1031, Ärende nr: NV-00841-12. 62 Niemelä, J., Saarela, S-R., Söderman, T., Kopperoinen, V., Yli-Pelkonen, V., Väre, S. & Kotze, D-J. (2010). Using the Ecosystem Services Approach for Better Planning and Conservation of Urban Green Spaces: a Finland Case Study, Biodiversity and Conservation, 19, 3225-3243. Nordh, H., & Østby, K. (2013). Pocket parks for people - A study of park design and use. Urban Forestry & Urban Greening, 12(1), 12-17. Nordh, H., Hartig, T., Hagerhall, C. M., & Fry, G. (2009). Components of small urban parks that predict the possibility for restoration. Urban Forestry & Urban Greening, 8(4), 225235. Nussbaum, M. (2000). Women's Capabilities and Social Justice, Journal of Human Development and Capabilities, 1(2), 219-247. Odum, E. P. (1971). Fundamentals of ecology. 3. ed. Philadelphia: Saunders OECD. (2013). OECD Guidelines on Measuring Subjective Well-being, OECD Publishing. Pickett, S.T.A., Burch, W.R., Dalton, S.E., Foresman,T.W., Grove, J.M. & Rowntree, R. (1997). A conceptual framework for the study of human ecosystems in urban areas. Urban Ecosystems, 1, 185-199. Pickett, S. T. A., Cadenasso, M. L., Grove, J. M., Nilon, C. H., Pouyat, R. V., Zipperer, W. C., & Costanza, R. (2001). Urban ecological systems: Linking terrestrial ecological, physical, and socioeconomic components of metropolitan areas. Annual Review of Ecology and Systematics, 32(1), 127–157. Rittler, H. & Webber, M., (1973). Dilemmans in a General Theory of Planning. Policy Science, no. 2, vol. 4. Robeyns, I. (2005). The Capability Approach: a theoretical survey, Journal of Human Development, 6:1, 93-117. Robeyns, I. & Van der Veen, R. J. (2007). Sustainable quality of life. Conceptual analyses for policy-relevant emirical specification. Netherlands Environmental Assesment Agency (MNP). MNP Report 550031006/2007. Schandl, H, Boyden, S, Capon, A & Hosking, K. (2012). ‘Biosensitive’ cities - a conceptual framework for integrative understanding of the health of people and planetary ecosystems. Current Opinion in Environmental Sustainability, 4, 378–384. Sen, A. (1980). Equality of What?. I McMurrin, S (red.), Tanner Lectures on Human Values, vol.I, Cambride University Press, Cambridge: University of Utah Press, Cambridge. Skärbäck, E. & Grahn, P. (2012). Grönska för kunskapande. Fakulteten för landskapsplanering, trädgårds- och jordbruksvetenskap, Rapport 2012:9. Alnarp: Sveriges Lantbruksuniversitet. 63 Statens folkhälsoinstitut. (2009). Grönområden för fler – en vägledning för bedömning av närhet och attraktivitet för bättre hälsa. Östersund: Statens Folkhälsoinstitut. Sweden Green Building Counsil (SGBC). (2014). Slutrapport Betatester - resultat från stadsutvecklingsprojekt som testat och utvärderat BREEAM communities, Sundbyberg: Sweden Green Building Counsil. Ulrich, R. S. (1983). Aesthetic and affective response to natural environment. i Altman, I. & Wohlwill J. F. Behavior and the Natural Environment. 85-125. New York, Plenum Press. Ulrich, R. S. (1984). View through a window may influence recovery from surgery. Science, New Series, Vol. 224, No. 4647, 420-421. Ulrich, R. S., Simsons R. F., Losito B. D., Fiorito, E., Miles, M. A., Zelson, M. (1991) Stress recovery during exposure to natural environments. Journal of Environmental Psychology, 11, 200-230. Vidén, S. (2012). Rekordårens bostäder – en viktig resurs för hållbar utveckling, I Miljonprogrammet – utveckla eller avveckla. Formas fokuserar. Stockholm: Formas, 21-44. Western Australian Council of Social Service (WACOSS). (red) Barron, L. & Gauntlett, E. (2002). Housing and Sustainable Communites Indicators Project. Stage 1 Report - Model of Social Sustainability. Whiston Spirn, A. (1984). City and Nature. i Wheeler, SM., Beatley, T (red.) (2009). The sustainable urban development reader . 2. ed. London:Routledge. Elektroniska Dahl, C., Delshammar, E., Grip, E., Mårell, E., Rosengren, H., Björnsdotter, C. & Skärbäck, E. (2003). Balanseringsprincipen tillämpad i fysisk samhällsplanering: ett samarbetsprojekt mellan stadsbyggnadskontoren i Helsingborg-Lund-Malmö. Tillgängligt: http://www.lund.se/Global/Förvaltningar/Stadsbyggnadskontoret/PDFfiler/balanseringsprincipen.pdf [Hämtat: 2015-04-22] Forsberg, E. (2013). Afrikas befolkning fördubblas till 2050. SCB nr: 2013:59 Tillgängligt: http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Afrikas-befolkning-fordubblas-till-2050/ [Hämtat: 2015-03-05] Gustavsson, M. (2012). Grönare städer med grönytefaktorn. Tillgängligt: http://www.hallbarstad.se/blogs/posts/38-urbio-gronare-stader-med-gronytefaktor [Hämtat: 2015-04-22] Malmö Stad, Lunds Kommun & Lunds Universitet. (2012). Miljöbyggprogram SYD: Version 2 Tillgängligt: http://www.miljobyggprogramsyd.se/Global/Miljöbyggprogram%20SYD%20version%202% 2020120903%20rev%2020121211.pdf [Hämtat: 2015-04-30] 64 Stockholm Stad, (2011). Norra Djurgårdsstaden: Grönytefaktor – Hjorthagen version 2.0. Stockholm stad exploateringskontoret. Tillgängligt: http://www.stockholm.se/PageFiles/270359/NDS%20BROF%C3%84STET/Gr%C3%B6n ytefaktor%20f%C3%B6r%20Norra%20Djurg%C3%A5rdsstaden%20Basdokument%20vers ion%202%200_111111.pdf [Hämtat: 2015-04-30] Sveriges kommuner och landsting (SKL). (2010). Hållbar stadsutveckling, Positionspapper. Tillgängligt: www.hallbarastader.gov.se/Bazment/Alias/Files/?skl_positionspapper [Hämtat: 2015-05-21] The Economics of Ecosystem and Biodiversity (TEEB). (2008). An Interim Report - European Communities. Tillgängligt: http://www.teebweb.org/publication/the-economics-ofecosystems-and-biodiversity-an-interim-report/ [Hämtat: 2015-05-22] The Economics of Ecosystem and Biodiversity (TEEB). (2011). TEEB Manual for Cities: Ecosystem Services in Urban Management. Tillgängligt: http://www.teebweb.org/publication/teeb-manual-for-cities-ecosystem-services-in-urbanmanagement/ [Hämtat: 2015-05-22] World Health Organization (WHO). (2015). WHO definition of health. Tillgängligt: http://www.who.int/about/definition/en/print.html [Hämtat: 2015-03-04] Världsnaturfonden (WWF). (2012). Fem utmaningar för hållbara städer - WWFs position för hållbar stadsutveckling. Tillgängligt: http://www.wwf.se/source.php/1523654/h%E5llbarast%E4der_LR.pdf [Hämtat: 2015-0304] 65
© Copyright 2024