JOAKIMS
BISYSSLA
Sommartid sitter man gärna och surrar i trädgården… Hos Joakim
Petterson i Bromma kanske mer än hos andra. Han är formgivaren som
blev besatt av sin hobby och startade ett eget honungsmärke.
Text JESPER TILLBERG Foto KLAS SJÖBERG
I futuristisk dräkt
tar formgivaren
Jocke Petterson
emot i trädgården i
Bromma. Utrustad
med Alain Delonlook och en rökpust
lugnar han sina bin.
100
05/2012
Husdjur med smak för livets
goda. I trädgården har Jocke
upp till 180 000 husdjur,
beroende på säsong. Peaken
är vid midsommar.
M
ina döttrar såg förskräckta ut när jag fick ett bistick rakt
på näsan«, säger Jocke Petterson. »Den svullnade upp så
mycket att jag liknade kapten Haddock i den där berömda
biscenen i Castafiores juveler.«
Ålstensbon har två kupor med två drottningar, döpta
efter hans egna prinsessor – döttrarna Svea och Göta. Första gången Jocke
stövlade runt i den futuristiska skyddsdräkten ropade de: »Titta, en rymdman
i trädgården!« Men nu har de vant sig vid att pappa ser ut som om han ska gå
på Star Trek-audition.
Trots biallergin kan Jocke inte sluta med sin hobby. Hans »bi-sting« är
en del av tidens buzz som viner genom villaträdgårdarna. Det nya svarta är
gulsvart, när trenden går från vin till bin.
Jocke är prisbelönt reklam-AD och formger böcker (exempelvis Martina
Bonniers modebok Fashionista), men allt större del av hans tid går till att
designa etiketter till honungsburkarna som säljs i lokala Brommabutiker.
Reklamen får stå tillbaka, även om han vann en resa till Cannes nyligen i en
reklamtävling.
»Jag ville göra en enkel och snygg etikett, som ett sigill. Editionen är
begränsad och numrerad. Tanken är även att byta färg efter år.«
Honungen heter rätt och slätt Honey, eftersom hans företag heter Honey
Design. »Och så är min fru min honey«, tillägger Jocke.
Ålsten är ett bra område för honung, det är fullt av gamla fruktträdgårdar
och trädgårdsblommor. »För  år sen var det populärt med bikupor här.
›
05/2012 101
Joakims bisyssla
Påtänt. Pusten fylls med
pellets som biodlaren
tänder på. När elden
falnat, pustar röken ut.
Bina blir lugna och Jocke
Petterson kan säkert föra
in handen i kupan.
»Många målar sina
kupor gröna, jag vill ha
dem vita, som accent.«
Det våras för
hemgjord honung. Jocke är
klädd för framtiden men verkar i
en historisk tradition. Här med en
trågkupa samt en
staplingskupa där
ramarna ställs på
varandra.
102
05/2012
›
Jag knyter ihop traditionen. Man kan kalla den trädgårdshonung.«
Det är skördetid och   drönare har slitit för bikollektivet. Ett bra år kan det bli  kilo honung. Jocke får något
sött nostalgiskt i blicken bara av doften. När han var liten
hade en släkting i Värmland kupor och Jocke fick en ritning
som han sparat och drömt om sen dess.  år senare har bihusdrömmen blivit verklighet. Ett egna-hem-bygge i klassisk
Brommaanda – men för bin.
»Många målar sina kupor gröna. Jag vill ha vita som sticker
ut och skapar kontrast, en accent.«
Grannarna var först artigt misstänksamma. Den största
tvivlaren var hustrun, men i dag är Sara den gladaste påhejaren. »Vi använder ofta honung, det sätter guldkant på maten.
Till gröt, sallader, kött, fågel, ost, desserter. Det är viktigt att
inte hetta upp honungen. Då förstörs de medicinala egenskaperna. Närproducerad honung är den som är bäst, eftersom
den är gjord på pollen i din närhet.«
JOCKE VERKAR I EN god tradition. Inne i city svärmar de
nya honungsdyrkarna. På Söder har Hilton byggt loft living
för   krainerbin som varje dag checkar in i hotellets
Svanenmärkta kupor, målade svenskt faluröda i ton med fasaden. Honung är ingen bisak för hotellet, som var först i Sverige med kravmärkt frukostbuffé. Mer närodlat än så här kan
det inte bli. »Varje bi producerar en tesked honung under sin
livstid«, säger Peter Eriksson, hotellets direktör.
Några kvarter bort förvandlar trendiga  Smaker det gula
guldet till glass. Enligt ägarna är honungssmaken en storsäljare i det ekologiska glasstemplet. Bin passar perfekt in i
trender som eko, närodlat och city gardens, trädgårdar på små
ytor mitt i storstäder. Där det finns blommor måste det finnas
bin som hjälper till med pollineringen. Sverige är bara en del
i en global bitrend. Uppmärksammade Bee Man, alias David
Graves, intog New York med sina urbana arbetsbin som jobbar för honom likt surrande Mad Men-reklamare i Brooklyn,
Bronx och på Manhattan. David Graves fick idén med cityhonung när björnar hade förstört bikuporna i Massachusetts.
Det händer inte inne i NYC. Eller i Ålsten.
»Biodlandet är kontemplativt, som yoga. Och roligare än
terapi«, säger Jocke och lyfter ut en vaxkaka. Tambina surrar
runt oss. Insekterna är lite som Jocke själv – vänliga och
lugna. Som husdjur betraktat har de kanske inte samma per- ›
Joakims bisyssla
»Det kostar en
tusenlapp att köra i gång.
Ett vårbi för tio öre.«
Bisysslan med honung
har tagit allt större
plats i formgivarens
yrkesliv. Till och med
Joakims företag heter
Honey Design…
›
sonlighet som en katt, men Jocke gillar dem. »Första bikupan
dog. Det var ett slagfält av   döda bin. Fruktansvärt
deprimerande.«
Vågen av trendkänsliga hemmabin har uppstått mitt i den
globala bidöden. Runt om i världen har bin dött på mystiskt
vis. Många teorier fladdrar runt, från bekämpningsmedel till
mobilstrålning. »Jag tror det beror på hur skördarna har blivit
en industri där kupor transporteras runt för att bina ska pollinera, lite som påtvingade love camps. Det är mot naturen
och har skapat sjukdomar.«
Faktum är att bidöden fått konsekvenser.  procent av
livsmedelsproduktionen och  procent av växterna inom EU
är beroende av pollinering av bin. Människosamhället har
mycket att tacka bisamhället för, inte Jerry Seinfelds film Bee
Movie kanske – även om komikern förutspådde bitrenden
med sin biofilm.
JOCKE BLICKAR UT ÖVER trädgården. Nu är han bikung,
med två stolta drottningar som lägger   ägg per dygn. De
styr sitt samhälle med doftämnen. Kupan består i stora drag
av en botten med en ingång, ett fluster. På botten ställs lådor
med ramarna för vaxbygget. Efter hand som samhället växer
staplar biodlaren på flera lådor. Med spärrgallret skiljs yngelrummen där bina bor från lådorna där honungen samlas,
skattlådorna. »Bin är snälla, det är de köttätande getingarna
som är jobbiga.« Men det finns åtgärder att tänka på. Som
flyghöjden. Med ett , meter högt plank eller buskage framför kupans fluster – »ready for take off, fasten your seatbelts«
– så får bina en brantare uppstigning och inflygningen sker i
huvudhöjd. Det minskar risken för kollisioner med människor. Det blir många flygtimmar. För att få nektar till ett halvt
kilo honung besöker bina fyra miljoner blommor, en flygsträcka på två varv runt jorden. Att sköta om kupan är viktigt.
Särskilt under hösten då internt röveri kan uppstå. Det gäller
att få bort villainbrotten – även hos bin.
Att köpa en avläggare på våren, alltså ett samhälle med
en drottning, kostar   kronor. »En avläggare innehåller
  bin. Då borde ett vårbi kosta  öre«, säger Jocke som
har gått kurser i biodling (ett stort utbud finns via Sveriges
Biodlares Riksförbund).
Vad är hemligheten bakom en bra kupa?
»Kärlek«, avslöjar Jocke och bjuder på te med honung – till
tonerna av David Sylvians Secrets of the Beehive. ¥
Att skörda
honungen är
lite som stå med
staffli och måla.
Avtäckningsgaffeln är biodlarens
pensel.
En riktig biprodukt... Ett bra år produceras
över 100 kilo honung i Joakims bikupor.
104
05/2012