1. No category

B I O
O M
B
I N
D L I
G
N
C H
O
B
Joachim Petterson
Foto Roland Persson
Illustrationer SaraMara
Bonnier Fakta
I
P
R
O
D
U
K
T
E
R
Ett stort gäng arbetsbin har samlats vid kupans ingång. Med gemensam kraft sänker de värmen i
kupan genom att fläkta med vingarna.
INNEHÅLL
Min bisyssla …………..…….…….……..…….….…....……...…..….…...…...….….……… 9
Var rädd om bina …………..…….…….……..…….….…....……...…..….……...…... 13
Livet i bisamhället …………..………….……..…….….…....……...…..….…...…... 37
En egen bigård …………..…….…….……..…….….…....……...………....….…...…... 63
Bisyssla året runt …………..…….…….……..…….….…....……...…..….…...…... 87
Vårsyssla …………..…….…….……..…….….…….….….……....……...…..….…...…... 89
Försommarsyssla …………..…….…….……..…….….…....……...…..….…...…... 103
Högsommarsyssla ……………….…….……..…….….…....……...…..….…...…... 123
Sensommarsyssla …………..…….…….……..…….….…....……...…..….…..…... 143
Höst- och vintersyssla …………..…….…….……..…….….…....…….…...….... 159
Honung och biprodukter ………….…..…….….…....……...…..….…...…...167
Tack …………..…….…….……..…….….…....……...…..………..….....….….…...…............. 188
Register …………..…….…….……..…….….…....……...…..………..….....….….…...…... 190
F Ö R STA KA P IT L E T
D
O
D
M
Ä
B
R
I
NA
R
A
V
Bin, humlor och andra insekter har en av världens
viktigaste uppgifter: pollineringen, det vill säga
befruktningen av våra växter. Deras idoga arbete ökar
våra skördar och främjar tillgången på växter som
ger näring åt många djur. Det är en service som vi
människor drar fördel av varje dag helt gratis.
13
var r ä d d om b i n a
HONUNGSBIN, SOLITÄRBIN OCH HUMLOR
Fyra femtedelar av alla levande varelser på jorden är insekter.
Några få har människan tagit i sin tjänst, som när vi odlar silkes­
maskar för att producera värdefullt råsilke – en 5 000­årig tradi­
tion – eller håller honungsbin för att producera vax och honung.
Det finns omkring 17 000 biarter i världen, varav cirka 290
finns i Sverige. Av alla bin i världen är det bara ett fåtal som lever
i samhällen och producerar honung. Till dem hör honungsbin
(Apis) och humlor (Bombus), liksom gaddlösa bin (Meliponini)
som inte finns i Europa. Alla dessa är sociala bin och tillhör ord­
ningen steklar. Övriga är olika solitärbin som lever ensamma, till
exempel murarbin, tapetserarbin, ullbin och bladskärarbin.
HONUNGSBIN
De flesta förknippar bin med vårt honungsbi som bor i kupor
och samlar honung. Honungsbiet lever i stora samhällen med en
äggläggande drottning, drönare (hanar) och arbetsbin (infertila
honor). Bisamhället beskrivs utförligare i nästa kapitel.
Man kände länge bara till fyra arter med understammar: det
västliga biet, det östliga biet, dvärgbiet och jättebiet. Idag har
man kartlagt nio arter som lever i samhällen. Fem av dem är
normalstora bin som bygger parallella vaxkakor i håligheter
(Apis mellifera, Apis cerana, Apis nigrocincta, Apis koschevnikovi
och Apis nuluensis), två är dvärgbin (Apis florea och Apis andreni­
formis) och två är jättebin (Apis dorsata och Apis laboriosa) som
föredrar att bygga sina samhällen på en enda jättestor fritt häng­
ande honungskaka hellre än i håligheter.
I olika delar av världen har olika biarter utvecklat egenskaper
och temperament som är särskilt anpassade till det område där de
lever. Det västliga biet, Apis mellifera, fanns från början i Afrika
och Europa med stor utbredning bort mot Uralbergen. Genom
människans försorg finns det idag över hela världen, även på de
I Skandinavien och övriga Europa förekommer honungsbin nästan bara som husdjur. Men vi
kommer aldrig att kunna ”tämja” dem, vi har bara lärt oss hur vi får dem att trivas.
17
bisyssl a
BOSTÄDER FÖR VILDA BIN
Förutom att locka vilda bin och humlor till din trädgård med
massor av blommor av olika slag kan du hjälpa dem att hitta
en boplats och därmed öka deras chanser att överleva. Solitär­
bin och humlor är flitiga pollinatörer men de flyger inte lika
långt som honungsbin. Det innebär att om de bosätter sig i din
trädgård kan de bli en verklig tillgång eftersom de kommer att
pollinera just dina träd, buskar och blommor.
Har du fläder­ eller hallonbuskar i trädgården eller en vass­
rugge i närheten kan du lätt tillverka några enkla bibatterier där
insekterna kan finna en bostad, och av överblivna regelbitar av
trä kan du bygga biholkar som påminner om höghus för bin.
Du kan också göra bon för humlor eller varför inte ett helt
insektshotell med spa?
32
var r ä d d om b i n a
Bibatterier
Ett bibatteri gör du enkelt av exempelvis flädergrenar eller hallon­
kvistar som är porösa inuti, eller av några vassrör. Vill du använda
ett stabilare material kan du välja bambustavar, som finns i olika
dimensioner i välsorterade trädgårdsbutiker. Kapa grenarna, vass­
rören eller bambustavarna så att de blir 20–30 centimeter långa.
Knyt sedan ihop 10–20 stycken med snöre. Om du använder
bambu, se till att noden (där bamburöret vuxit ihop på mitten)
hamnar någonstans i mitten så att hålet inte blir genomgående.
Placera gärna flera bibatterier på olika platser i trädgården.
Häng dem helst på en sydvägg eller lägg dem på en sten eller i
ett stenparti, så att du kan studera dina nya gäster. Du kan också
knyta fast batterierna på en trädstam eller i en trädklyka. Det är
viktigt att rören inte utsätts för fukt direkt från marken.
Ett enkelt och snyggt lite större bibatteri gör du genom att
perforera änden av en avsågad trädstam eller en vedklabb med
en borrmaskin. Borra flera hål i olika dimensioner från 3 till 13
millimeter i diameter. Hålen får inte vara genomgående och bör
vara minst 7–8 centimeter djupa. Träet måste vara torrt, annars
kan hålen fransa sig och det gillar inte bina.
När du är klar med ditt batteri placerar du det på en vägg eller
lägger det på ett stadigt underlag, men inte direkt på marken.
Läget ska vara lagom soligt med några skuggtimmar under dagen,
annars blir det för varmt. Solitärbin gillar både morgonsol och
kvällssol.
Om du vill måla dina bibatterier, tänk på att bina har lättare
att orientera sig om du använder enkla geometriska figurer, till
exempel kryss eller cirklar, starka färger och kontraster. De har
lättast att uppfatta blåa och violetta toner medan rött uppfattas
som svart. Använd giftfri färg!
Nu kan du studera vilka arter som föredrar vilka hål. En borr­
storlek på 11 millimeter lär passa bra för bin som besöker äppel­
blommor, så har du många äppelträd som ska pollineras kan du
prova den. Utmana dig själv och se vilka blommor i din trädgård
som de olika hyresgästerna föredrar.
33
bisyssl a
Biholkar eller höghus för bin
Har du gamla spillbitar av regelvirke kan du enkelt
bygga både små och stora biholkar, eller varför inte
ett höghuskomplex med boplatser till över 100 soli­
tärbin!
1. Såga till tio bitar regelvirke så att de blir lika
långa, helst minst 10 centimeter.
2. Borra hål som är 3–13 millimeter i diameter i
kortänden på varje bit. Gör en bit med tio hål
som är 3 millimeter, nästa bit med tio hål som är
4 millimeter och så vidare.
3. Lägg bitarna ovanpå varandra så att du får en
hög stapel och spika sedan på sidostycken och ett
vinklat tak överst, så att vatten kan rinna bort.
Insektshotell med spa
För att hjälpa fler arter av pollinerande insekter kan du kombi­
nera olika typer av boplatser för solitärbin, humlor och andra
insekter under ett och samma tak.
Snickra ihop en stor holk med bakstycke, golv, väggar, tak
och mellanväggar. Holken bör ha ett djup på minst 10 centime­
ter. Lägg in olika bomaterial – till exempel kottar, bark, sågspån,
bambupinnar, träbitar med borrade hål – i ”rummen”. Täck hela
framsidan med hönsnät som skydd mot fåglar. Som en kul detalj
kan du ställa ett litet fat med vatten på bottenvåningen och vips
så har bina fått en liten spaavdelning.
Om du har ont om tid eller tummen mitt i handen finns
det biholkar och insektshotell i olika utföranden och storlekar
att köpa i olika prislägen hos många trädgårdsbutiker och
webbutiker.
34
var r ä d d om b i n a
Humlebon
Tidigt på våren när solen börjar värma ger sig humledrottningen
ut för att hitta en lämplig jordhåla att lägga sina ägg i. Om du
inte har gamla sorkgångar i trädgården – för då finns det gott om
boplatser ändå – kan du göra ett bo åt henne genom att gräva
ner en uppochnedvänd lerkruka en bit i jorden. Krukan bör vara
minst 15 centimeter i diameter och ha ett hål i botten.
Välj en plats som är solig, gärna med lite skyddande vegeta­
tion runt omkring, och gräv ett hål som är lika djupt som krukan
är hög så att botten med hålet hamnar strax över marknivå. Fyll
krukan till hälften med exempelvis löst packad halm, lite päls
eller sågspån från en mus­, hamster eller marsvinsbur som bo­
material innan du sätter ner den i jorden. Lägg gärna ett par
små stenar som skydd för entrén (hålet i krukan), men lämna
en liten glipa.
35
A N DRA KA P IT L E T
A
M
S
I
H
B
Ä
I
LLET
T
E
IL V
d rön a re
drot t ni ng
a r be ts bi
Honungsbina är sociala insekter som lever tillsammans
i stora samhällen, ungefär som vårt eget. Ett bisamhälle
består under året i genomsnitt av 50 000 individer i en enda
stor familj. Det motsvarar en medelstor stad i Sverige, som
Sundsvall, Halmstad eller Karlstad. Utan sitt samhälle kan
bina inte överleva, de måste samarbeta. Det finns tre sorters
invånare, men man kan se hela bisamhället som en enda stor
superorganism. Alla är beroende av varandra.
37
live t i b i sa m h ä l l e t
ARBETSBINA – FLITIGA HOVFRÖKNAR
Arbetsbina är också honor, men de är infertila eftersom de inte
fått fullt utvecklade äggstockar som drottningen. Däremot kan
arbetsbina lägga ägg om de saknar drottning, men avkomman
som föds kan bara bli drönare eftersom äggen inte är befruktade.
Om detta händer ser vaxkakorna i bikupan ut som kullerstens­
gator, man brukar kalla det för puckelyngel eller puckelsamhälle.
Som biodlare måste man då gripa in (se sidan 97).
Arbetsbiet kommer under sin livstid att utföra många olika
uppgifter. Oftast beror uppgifterna på biets ålder. Normalt arbe­
tar det under de första tre veckorna inne i kupan för att sedan få
nya uppdrag utanför kupan som dragbi.
Utvecklingen från ägg till färdigt bi – via larv och puppa – tar
21 dagar. Det är lätt att känna igen nyfödda bin som går och ving­
lar på vaxkakan alldeles tufsiga med tovig päls. Arbetsbiets första
uppgift efter födseln är att som putsbi rengöra sig själv och städa
ur sin egen cell. De närmsta tre dygnen hjälper det till att putsa
andra celler där ett bi just har kläckts så att de blir rena och fina
– drottningen lägger bara ägg i rena snygga celler. I början blir
Efter tre veckor med olika uppgifter inne i kupan är det dags att börja arbeta ute på fältet och
samla pollen och nektar. Efter cirka två–tre veckor slits vingmusklerna ut och arbetsbiet dör.
47
live t i b i sa m h ä l l e t
BINAS SKAFFERI
För att överleva behöver bin precis som vi näringsämnen som
proteiner, vitaminer, fett, kolhydrater och mineraler. Allt detta
finns i det pollen och den nektar som de samlar. De behöver ock­
så vatten, kanske det viktigaste av allt. Vatten är det första som
bina söker efter på våren för att kunna lösa upp sockerkristallerna
i lagrad honung eller vinterfodret som biodlaren gett. De behöver
också vatten för att producera fodersaft till ynglen. Varma som­
mardagar samlar bina in vatten och lägger små vattendroppar på
vaxkakorna. När vattnet dunstar bort sjunker värmen i kupan.
Stora pollenkonsumenter
Ett normalstort bisamhälle
förbrukar mellan 25 och 50
kilo pollen per år. Varje bi
lastar vanligtvis 10 milligram
per flygtur i sina pollenkorgar. Det innebär att bina gör
i genomsnitt 2,5–5 miljoner
flygturer per år.
Pollen ger bina kraft
Pollen, eller frömjöl, är blommors och barrväxters föröknings­
medel, men det är även binas proteinkälla. Förutom viktiga
proteiner innehåller det vitaminer, mineraler och enzymer. Pollen
har olika färg, sammansättning och framför allt näringsinnehåll
beroende på varifrån det kommer.
När biet besöker en blomma fastnar pollenkorn i hår på biets
kropp. För att det lättare ska kunna transportera pollenet till
kupan är de bakre benparen utrustade med grunda fördjupningar
med långa böjda hår längs kanterna som bildar små pollenkor­
gar (kallas också pollenbyxor). Biet kammar ihop de lättflyktiga
pollenkornen med benen, blandar dem med nektar och saliv till
klibbiga klumpar och packar dem i sina pollenkorgar. Ett riktigt
starkt bi kan med lite tur lasta hela 25 milligram pollen.
Pollenbehovet är extra stort på våren och sensommaren vilket
är bra att tänka på när man planerar för att plantera nya växter i
sin trädgård. Om du planterar tidig­ och senblommande växter
som innehåller mycket pollen gör du bina en stor tjänst.
Skörda pollen
På grund av pollenets rika
näringsinnehåll samlar
många biodlare pollen i så
kallade pollenfällor. Man
kan också skörda pollen ur
binas vaxkakor med ett
speciellt stansverktyg.
Produkten kallas bibröd
och innehåller allt det
nyttiga från pollenet samt
antibakteriella ämnen
från honungen och säljs i
hälsokostbutiker.
Pollenkorg
Pollenet som bina samlar har ett varierande färgspektrum från ljust gulgrönt till nästan rött. Det
packas i cellerna och förseglas med en droppe honung som startar en fermenteringsprocess.
55
bisyssl a
Olika modeller av kupor
Halmkupan
Genom den flätade halmkupan sticker man tunna
pinnar som bina kan bygga
lodräta vaxkakor från.
Kupan står ofta på en rund
träbotten eller en trälåda.
Många har nog sett teckningar av klassiska runda bikupor av
halm på honungsetiketter och i gamla barnböcker. Det var de
vanligaste kuporna under flera hundra år i nordvästra Europa.
Halmkupor är vackra men inte särskilt praktiska, så idag används
de oftast som svärmkupor eller inredningsdetaljer. Jag har fått
överta en gammal halmkupa som tillhört min svärmors farfar,
men den har än så länge bara fått ta plats som prydnad i hemmet.
Kanske ska jag låta nästa svärm bo kvar i halmkupan så att jag
kan testa hur man odlade bin på svärfarfars tid.
För omkring 150 år sedan kom tre biodlare, ukrainaren
Petro Prokopovych, polacken Johann Dzierzon och amerikanen
LL Langstroth, oberoende av varandra på att man kan förse
kuporna med ramar med vaxkakor där drottningen kan lägga
ägg och honungen förvaras. Detta revolutionerade biodlingen
i och med att man kunde plocka ut ramarna ur kupan när de
fyllts med honung utan att behöva förstöra bisamhället. Ramarna
gjordes fyrkantiga och därmed blev också kupan fyrkantig. Ram­
kupan utvecklades sedan till trågkupan och uppstaplingskupan.
Det finns idag även andra mindre vanliga kupmodeller. De
flesta bikupor som vi använder idag har lösa ramar av trä eller
plast, i en låda eller flera lådor.
U P P S TA P L I N G S K U PA N
Paketlösning
Exempel på startpaket för
en uppstaplingskupa:
• 1 tak
• täckbrädor/täckskiva
• 4 lådor till yngelrum
och skattlådor
• 1 botten
• 1 spärrgaller
• 40 träramar
• 40 vaxmellanväggar
Uppstaplingskupan, eller vandringskupan som den också kallas,
är idag den vanligaste kupkonstruktionen. Namnet kommer av
att man staplar lådor ovanpå varandra för att utöka binas utrym­
me. Kupan består av en botten, ett tak och ett antal lådor (yngel­
rum och skattlådor) med ramar. Det är vanligt att yngelrummet
består av två lådor. Varje låda rymmer oftast tio ramar.
Uppstaplingskupor är välisolerade och görs av antingen trä
eller cellplast. I Sverige har de flesta kupmodeller som finns i
handeln minst 30 millimeter isolering. Botten kan bestå av ett nät
som ger bra ventilation och gör det lättare att undersöka bisam­
hället, men det går även bra med en vanlig täckande botten.
72
en egen bigård
Tak
Täckskiva
Skattlåda
Skattlåda
Skattlåda
Spärrgaller
Ramar
Yngelrum
Vaxmellanvägg
Botten
Fluster
Flusterbräda
Uppstaplingskupans uppbyggnad
Botten kan vara täckande
eller bestå av ett nät.
Flustret är binas ingång till
kupan.
Flusterbrädan framför flustret är binas landningsplats.
Yngelrummet kan bestå av
en eller flera lådor med ramar
med vaxkakor i där bina håller
till och drottningen lägger
sina ägg – det är samhällets
hjärta och barnkammare.
På sommaren utökar man
yngelrummet med fler ramar
och eventuellt fler lådor för
att drottningen ska få mer
plats för äggen. Vaxkakorna
i ramarna innehåller ägg,
larver och yngel som bina har
täckt med ett lock (samt lite
mat i kanterna).
Spärrgaller placeras mellan
yngelrummet och skattlådorna för att hindra drottningen
från att lägga ägg bland
honungen. Gallret kan även
användas på botten för att
hindra oönskad svärmning.
73
Skattlådor (en eller flera)
placeras ovanpå yngelrummet. I skattlådorna sätter
man in ramar som bina
bygger ut med vaxceller och
fyller med honung. Beroende
på kupmodell kan yngelrummet och skattlådorna
se likadana ut.
Ramarna är fyrkantiga och
består av ihopsatta trälister.
De sätts in i både yngelrum
och skattlådor. I ramarna
sätter man vaxmellanväggar.
Vaxmellanväggar är plattor
av vax med präglat mönster
som läggs i ramarna. Bina
bygger sedan vaxceller på
båda sidorna av mellanväggen i ett perfekt hexagonmönster – då säger man att
ramen är utbyggd.
Täckskiva/täckbrädor finns
i olika material, exempelvis
trä, glas eller plast.
Taket består av ett väderbeständigt material, såsom
plåt eller tjärpapp.
bisyssl a
ÄNTLIGEN DAGS FÖR BINA!
När du ställt dina kupor på plats, skaffat all utrustning och
förberett ramarna är det bara bina som saknas. I Sverige odlar
vi främst fyra raser av honungsbin: nordiska bin, ligusticabin
(italienska bin), carnicabin (krainerbin) och buckfastbin.
Vilken ras ska du välja? För att göra det enkelt för dig kan du
antingen rådfråga en biredskapshandlare eller gå in på Sveriges
Biodlares Riksförbunds hemsida och leta upp kontaktpersoner
i din lokala biodlarförening. De vet vilken biras som används av
biodlare i ditt grannskap. Har du tur kan du även få tag på någon
som har en eller flera nya bisamhällen att sälja. Om det inte
är aktuellt kan din lokala biodlarförening lotsa dig vidare. Ett
samhälle kostar ungefär 1 000–2 000 kronor (100–200 kronor per
ram fyllda med bin).
Inom många områden vill man försöka hålla en så ren biras
som möjligt för att kunna behålla de olika rasernas utmärkan­
de och positiva egenskaper: sparsamma, fromma, svärmtröga,
snabbväxande eller duktiga övervintrare. Visst händer det att
drottningar och drönare av olika raser parar sig. Då uppstår ett
slags ”traktens blandning”, men det är oftast inte något problem.
Har man otur kan bina i värsta fall tappa sitt goda humör och bli
aggressiva och det vill man förstås slippa. Skulle det hända köper
man en ny parad drottning från en drottningodlare med lugna
och svärmtröga bin.
Ligusticabi
Buckfastbi
Carnicabi
Nordiskt bi
82
en egen bigård
NORDISKA BIN
(Apis mellifera mellifera) är mörka, nästan svarta till färgen och har
funnits i Skandinavien i tusentals år. De är väl anpassade till vårt
klimat och vår korta sommarsäsong då de arbetar intensivt. De är
relativt benägna att svärma och känsliga för vissa sjukdomar. År 1990
startade räddningsarbetet ”Projekt Nordbi” för att bevara och bygga
upp stammen. Idag finns de i hela Sverige men är vanligast i norr.
LIGUSTICABIN
(Apis mellifera ligustica) är gulbruna till färgen och kallas även gula
italienska bin. De är anpassade till medelhavsklimat med milda
fuktiga vintrar och långa torra somrar. Rasen är populär, framför allt
i söder. Bina övervintrar i stora samhällen men härdigheten varierar.
De anses vara duktiga nektarsamlare och kan ge biodlaren stora
honungsskördar även när det bara finns nektar en kortare period.
CARNICABIN
(Apis mellifera carnica) är gråbruna till färgen. De härstammar från
bergsområdena på Balkanhalvön och har anpassats till klimatet
där: långa bistra vintrar, korta vårar och heta somrar. De trivs också
mycket bra i vårt klimat. Bisamhällena är små på vintern men växer
mycket snabbt på våren och kan effektivt utnyttja tidigt blommande
växter. Expansionstakten gör att de även blir ganska svärmnings­
benägna.
B U C K FA S T B I N
härstammar från klostret Buckfast i Devon. För att få bukt med
en sjukdomsepidemi i början på 1900­talet började broder Adam
experimentera med korsningar mellan inhemska engelska bin och
importerade ligusticabin. Idag är buckfastbiet ett omtyckt bi som är
flitigt, sparsamt, svärmtrögt och motståndskraftigt mot en del sjuk­
domar. Det varierar i färg beroende på vilka raser som dominerar i
korsningen. Ofta är det lite brunaktigt och liknar ligusticabiet.
83
bisyssl a
Köpa och installera bisamhället
Flytta kupor
När bina är ute och flyger
lär de sig att känna igen
området och återvänder
alltid till platsen där
kupan står. Om du flyttar
din kupa till andra sidan
tomten sommartid kommer en stor mängd bin
att flyga tillbaka till den
ursprungliga platsen och
sätta sig i en hög.
Måste du flytta kupan
kan du göra det högst två
meter framåt eller bakåt
utan större problem eller
en meter i sidled med
några dagars mellanrum.
Alternativt kan du flytta
den fem kilometer och
låta den stå där ett par
månader och sedan flytta
tillbaka den till en ny plats
på tomten. Då har bisamhället fått nya bin som
inte har någon relation
till kupans ursprungliga
placering.
Ta kontakt med en biodlare i god tid och kom överens om när du
kan hämta dina bin och vilket ramformat som gäller. Bigården
ska ligga minst fem kilometer bort så att bina inte återvänder till
sin ursprungskupa. Man transporterar bikupor med samhällen
tidigt på morgonen eller på kvällen, när bina är hemma i kupan.
Om du ska köpa samhällen till två kupor behöver du en bil med
ordentligt lastutrymme så att du kan lasta två lådor med botten
och tak. Glöm inte slöja, handskar och spännband.
Det är lättast att transportera bin i EPS­kupor. Du kan an­
tingen låna transportkupor av biodlaren och flytta över samhäl­
lena till dina kupor när det passar eller lämna dina egna tomma
kupor till säljaren i förväg och hämta dem med bin i senare. Ofta
kan du lämna tomma ramar som pant för de ramar med bin som
du köper. Se till att botten och lock sitter stadigt så att inga bin
smiter ut och säkra lådorna med spännband så att de inte välter.
Täpp till flustret med skumgummi eller liknande, men se till att
bina får tillräckligt med luft, särskilt om det är varmt i bilen.
När du kommer hem ställer du upp dina kupor där de ska
stå, alternativt lyfter du över biramarna från transportlådorna till
dina egna kupor. Det är viktigt eftersom det är besvärligt att flytta
kuporna senare. Öppna inte flustret mer än fem centimeter så att
bina kan försvara sig mot inkräktare. Nu är din bigård igång.
D ROT T N I N G E N S FÄ RG M A R K E R I N G
Drottningens färg visar
födelseårets slutsiffra
0 och 5
1 och 6
2 och 7
3 och 8
När du köper ett samhälle (eller bara en drottning) kan drott­
ningen vara färgmärkt för att visa vilket år hon är född. Det gör
det enklare att veta när det är dags att byta henne. Om färgen
senare behöver bättras på eller om du ska märka en ny drottning
kan du göra det själv med färg från biredskapshandeln. Ta försik­
tigt upp drottningen, märk henne och släpp tillbaka henne.
4 och 9
Jag fick rådet att köpa carnicabin när jag började. De har varit lugna och lättskötta och gett mig
stora honungsskördar.
Drottningen är ofta färgmärkt när man köper henne. Den här drottningen är född 2012.
84
FJÄ R D E KA P IT L E T
Å
R
E
A
T
L
S
RUNT
S
Y
IB S
Biodlaråret börjar egentligen med att bina görs redo för den
långa vintern då det inte finns någon mat att hämta i naturen.
Å andra sidan är det på våren som naturen vaknar till liv och
du får börja arbeta med dina bin igen efter ett långt uppehåll.
Eftersom årstiderna varierar i olika delar av landet är det svårt
att ange exakt när olika sysslor ska utföras. Men bina vet vad de
ska göra. Ditt jobb är att lyssna till dem och ge dem optimala
förutsättningar för ett gott liv både i och utanför kupan.
87
bisyssla året runt
VÅRSYSSLA
En solig dag när det blivit lite varmare lämnar bina kupan för
årets första flygtur som kallas rensningsflygning. Den kan ske
redan i februari i södra Sverige, och längre norrut brukar den vara
avklarad i slutet av mars.
Rensningsflygningen är startskottet för binas vårutveckling.
Efter att ha suttit och tryckt en lång vinter inne i kupan är bina
nödiga och behöver lätta på trycket. Bin är renliga varelser och
vill helst göra detta utanför kupan. Man kan förstå lättnaden när
de nu kan uträtta sina behov, ofta kollektivt. Om det fortfaran­
de ligger snö på marken kan man se hur den täcks av brungula
prickar en bit framför kupan. Föreställningen bör beskådas på
avstånd eftersom binas avföring är väldigt svår att tvätta bort.
Det är mycket viktigt att du inte stör bina innan rensnings­
flygningen är avklarad för annars kan de ”göra på sig” i kupan.
Så även om de börjat röra på sig och lämnat kupan ska du vänta
med att göra ett första besök.
Foderkontroll
Under vintern samlar sig bina tätt i en formation som kallas för
vinterklot. De rör sig långsamt mellan centrum och ytterkanten
på klotet för att hålla 25–30 grader i mitten där drottningen sitter.
Arbetsbina turas om att sitta ytterst, där det är kallare.
Ju kallare det är ute, desto mer foder behöver bina för att hålla
en hög värme i klotet. När det blir varmare utomhus börjar bina
röra sig mer och då behöver de också mer foder. Men om samhäl­
let har fått 20 kilo sockerlösning vid invintringen på sensomma­
ren ska allt vara i sin ordning.
Efter rensningsflygningen är det dags att försäkra sig om
att bina har ordentligt med mat i foderförrådet. Det ska finnas
minst två ramar med foder kvar. Lyft på taket, lägg handen på
täckbrädorna, känn värmen från binas aktivitet och hör det dova
surrandet från tusentals bin som rör sig i kupans mörker.
Lossa försiktigt en eller två av de bakre täckbrädorna. Om
det finns foder kvar i kupan hittar du det i ramarna som sitter i
89
Biodlarens loggbok
För anteckningar om dina
besök i bigården. Du bör
till exempel skriva ner:
• datum
• tid på dagen
• temperatur
• väderförhållanden
• samhällets status
• vilka ingrepp du gjort
i kupan
bisyssla året runt
En biodlare går ofta och pustar
Många känner till eller har sett att biodlare pustar rök när de be­
söker bikupan. När det blir rök i kupan tror bina att det brinner
och förbereder sig för att byta bostad genom att krypa ner mellan
ramarna och fylla honungsblåsan med honung. När bina är mätta
och belåtna blir de lugna och inte lika benägna att stickas.
Vanligtvis sticks inte honungsbin, men bökar och stökar du
bland ramarna i kupan med häftiga rörelser blir de störda. De
gillar inte heller plötsliga stötar. Arbeta därför alltid med lugna
rörelser så att bina knappt märker att du är där. Arbeta aldrig i
kupan om du har druckit alkohol. Som många andra djur ogillar
bin lukten av alkohol och andra starka dofter, som parfym, rak­
vatten, vitlök med mera.
Rökpusten används för att framställa kall rök som inte skadar
bina. Elda rökpusten med något naturmaterial som kan brinna
utan låga och utvecklar mycket rök. Hos välsorterade biredskaps­
handlare kan du köpa särskild träpellets för rökpustar. Torvblock
som man sågar till i lämpliga storlekar går också bra att använda
och finns att köpa i de flesta trädgårdsbutiker. Om du tycker att
pellets och torv är onödigt dyrt kan du använda sådant som finns
gratis i naturen: gammalt murket trä eller torkad trädsvamp.
Du kan tända rökpusten med exempelvis tidningspapper,
tändpapper, hyvelspån eller tjärstickor. Ibland är det svårt att
få igång den – eldningsmaterialet kan vara lite fuktigt eller på
annat sätt svårantändligt. När vanliga tändstickor inte räcker till
brukar jag använda mig av en varmluftspistol eller gasolbrännare.
De fungerar i alla väder också. Använd aldrig syntetiska material
eller giftiga lösningsmedel när du ska elda i rökpusten. När de
brinner bildas väldigt giftiga gaser som är farliga för både bin och
människor och kan hamna i honungen.
Tänd rökpusten en stund innan du går till kuporna. Elda med naturmaterial som avger mycket rök
utan låga – använd aldrig syntetiska material eller giftiga lösningsmedel.
101