1. No category

B I O
O M
B
I N
D L I
G
N
C H
O
B
Joachim Petterson
www.bonnierfakta.se
Text © Joachim Petterson, 2015
Grafisk form Joachim Petterson, www.honeydesign.se
Fotografier © Roland Persson
Foto Roland Persson
(förutom s 59, 93, 161,162–16 Emma Shevtzoff, s 85 Joachim Petterson och s 70 och 119 Sara Petterson)
Illustrationer SaraMara
Illustrationer © SaraMara, www.sara-mara.se
(förutom s. 117 Svea och Göta Petterson)
Typsnitt Svea Sans, Adobe Garamond och DTL Argo
Redaktör Susanna Eriksson Lundqvist
Repro JK Morris Production AB, Värnamo
Tryck Livonia Print, Lettland 2015
ISBN 978-91-7424-496-0
Bonnier Fakta
I
P
R
O
D
U
K
T
E
R
INNEHÅLL
Min bisyssla …………..…….…….……..…….….…....……...…..….…...…...….….………9
Var rädd om bina …………..…….…….……..…….….…....……...…..….……...…...13
Livet i bisamhället …………..………….……..…….….…....……...…..….…...…...37
En egen bigård …………..…….…….……..…….….…....……...………....….…...…...63
Bisyssla året runt …………..…….…….……..…….….…....……...…..….…...…...87
Vårsyssla …………..…….…….……..…….….…….….….……....……...…..….…...…...89
Försommarsyssla …………..…….…….……..…….….…....……...…..….…...…...103
Högsommarsyssla ……………….…….……..…….….…....……...…..….…...…...123
Sensommarsyssla …………..…….…….……..…….….…....……...…..….…..…...143
Höst- och vintersyssla …………..…….…….……..…….….…....…….…...…....159
Honung och biprodukter ………….…..…….….…....……...…..….…...…...167
Tack …………..…….…….……..…….….…....……...…..………..….....….….…...….............188
Register …………..…….…….……..…….….…....……...…..………..….....….….…...…...190
Ett stort gäng arbetsbin har samlats vid kupans ingång. Med gemensam kraft sänker de värmen i
kupan genom att fläkta med vingarna.
m in b is ys s l a
MIN BISYSSLA
När jag blev biodlare var intresset för bin inte lika stort som nu.
Idag har allt fler förstått hur viktiga bina är, och deras hälsa och
hotet mot deras existens är en global ange­lägenhet. Pollinerings­
arbetet som bin och humlor utför är nöd­vändigt för vår över­
levnad. Tre fjärdedelar av det vi äter har sin grund i denna viktiga
insats som inte kostar oss ett öre.
Mitt intresse för biodling väcktes när jag som barn var på
besök hos min mammas morbror i Värmland. Han berättade för
mig att det bodde bin i alla de små vita husen som stod upp­
ställda en bit ifrån gården och han visade mig hur han skördade
honung. Det verkade spännande, harmoniskt och hemtrevligt
att syssla med biodling och jag kan fortfarande minnas den söta
doften av vax och honung när jag smög mig in till rummet där
honungsslungan stod. Det skulle dröja nästan trettio år innan jag
själv blev biodlare med egna kupor.
Jag utbildade mig i reklam och grafisk design och under åren
som följde arbetade jag som art director på större och mindre
reklam­byråer. Karriären tog fart, jag fick stora uppdragsgivare
och utmärkelser och allt snurrade fortare och fortare. I ett skede
tog en av de seniora kreatörerna mig i armen och tyckte att jag
skulle gå hem och sova: ”Det är ingen som kommer att tacka dig
för att du får en hjärtinfarkt.” De orden skulle komma att få en
större betydelse för mig.
Hösten 2002 tog det tvärstopp. Jag var med om en allvar­
lig olycka som krävde många års rehabilitering och nu fick jag
tid att reflektera. Jag började omvärdera vad som är viktigt och
betydelsefullt i livet. Inom ett år hann jag också bli pappa och
husägare. En av de saker som jag då bestämde mig för att göra var
att slutföra ett projekt som jag ägnat många träslöjdstimmar åt i
högstadiet. Jag skulle bygga klart trågkupan som stod halvfärdig i
garaget för att se om biodling var något för mig. Jag gick på kurs,
skaffade alla böcker jag kunde hitta om biodling och frågade ut
mina biodlarkunniga släktingar som gav mig många goda råd.
Sedan ställde jag min nya trågkupa på en lagom solig plats på
9
bisyssl a
tomten och installerade mitt bisamhälle som jag köpt från en
bigård i närheten. Jag hade nått mitt första mål.
Idag bor jag med min familj, min hustru Sara och mina dött­
rar Svea och Göta, i förorten Bromma strax utanför Stockholm,
där jag har fyra aktiva bikupor i trädgården. Det ger en lagom
arbetsbörda och tillräckligt mycket honung för att täcka familjens
behov mer än väl.
Som biodlare får du väldigt mycket tillbaka för den tid du
­lägger ner. För min del handlar det inte bara om honungen. Att
arbeta med bina, känna värmen från dem och insupa doften
av vax och honung är kontemplativt och fyller en terapeutisk
funktion. Det är rogivande att bara vara vid kuporna, att se bina
kommunicera med sina danser och studera hur samhället utveck­
las med årstiderna. Dessutom ger biodlingen närhet till naturen
och det känns tillfredsställande att veta att jag gör något bra som
är till glädje för många. När jag ser dignande fruktträd i grann­
skapet vet jag att det bland annat är tack vare mina bin som de får
så många och stora frukter.
Jag har velat skriva en inspirerande och samtidigt praktiskt
användbar bok för dig som är intresserad av bin och kanske vill
börja bisyssla på en gång. Det betyder inte att du måste bli bi­
odlare, det finns många andra saker du kan göra för att hjälpa
våra pollinerande vänner. Du kan till exempel locka fler bin och
humlor till din trädgård genom att bygga bon och odla växter
som de tycker om.
Att berätta att man är biodlare är ofta en bra isbrytare på
middagar och fester. Jag får ofta frågor om bin och deras situa­
tion, men många funderingar handlar också om honung. Vi
behöver många fler biodlare. Jag ser hellre att vi får 100 nya
biodlare med ett par samhällen på olika platser i Sverige än bara
en biodlare med 100 bikupor på samma plats.
Det kan verka märkligt, men man fäster sig verkligen vid sina
lurviga vänner. När jag sitter vid kupan i vårsolen och ser det ena
biet efter det andra landa med sin pollenlast på flusterbrädan och
vanka in i kupans inre, kan de nästan bli individer och inte bara
en del av en superorganism.
10
F Ö R STA KA P IT L E T
D
O
D
M
Ä
B
R
I
NA
R
A
V
Bin, humlor och andra insekter har en av världens
viktigaste uppgifter: pollineringen, det vill säga
befruktningen av våra växter. Deras idoga arbete ökar
våra skördar och främjar tillgången på växter som
ger näring åt många djur. Det är en service som vi
människor drar fördel av varje dag helt gratis.
13
va r rä d d om b in a
HONUNGSBIN, SOLITÄRBIN OCH HUMLOR
Fyra femtedelar av alla levande varelser på jorden är insekter.
Några få har människan tagit i sin tjänst, som när vi odlar silkes­
maskar för att producera värdefullt råsilke – en 5 000-årig tradi­
tion – eller håller honungsbin för att producera vax och honung.
Det finns omkring 17 000 biarter i världen, varav cirka 290
finns i Sverige. Av alla bin i världen är det bara ett fåtal som lever
i samhällen och producerar honung. Till dem hör honungsbin
(Apis) och humlor (Bombus), liksom gaddlösa bin (Meli­ponini)
som inte finns i Europa. Alla dessa är sociala bin och tillhör ord­
ningen steklar. Övriga är olika solitärbin som lever ensamma, till
exempel murarbin, tapetse­rarbin, ullbin och bladskärarbin.
HONUNGSBIN
De flesta förknippar bin med vårt honungsbi som bor i kupor
och samlar honung. Honungsbiet lever i stora samhällen med en
äggläggande drottning, drönare (hanar) och arbetsbin (infertila
honor). Bisamhället beskrivs utförligare i nästa kapitel.
Man kände länge bara till fyra arter med understammar: det
västliga biet, det östliga biet, dvärgbiet och jättebiet. Idag har
man kartlagt nio arter som lever i samhällen. Fem av dem är
normalstora bin som bygger parallella vaxkakor i håligheter
(Apis mellifera, Apis cerana, Apis nigrocincta, Apis koschevnikovi
och Apis nuluensis), två är dvärgbin (Apis florea och Apis andreni­
formis) och två är jättebin (Apis dorsata och Apis laboriosa) som
föredrar att bygga sina samhällen på en enda jättestor fritt häng­
ande honungskaka hellre än i håligheter.
I olika delar av världen har olika biarter utvecklat egenskaper
och temperament som är särskilt anpassade till det område där de
lever. Det västliga biet, Apis mellifera, fanns från början i Afrika
och Europa med stor utbredning bort mot Uralbergen. Genom
människans försorg finns det idag över hela världen, även på de
I Skandinavien och övriga Europa förekommer honungsbin nästan bara som husdjur. Men vi
kommer aldrig att kunna ”tämja” dem, vi har bara lärt oss hur vi får dem att trivas.
17
va r rä d d om b in a
amerikanska och australiska kontinenterna där det tidigare inte
fanns några Apis alls. Idag är Apis mellifera den vanligaste arten av
honungsbin i världen, förmodligen för att den är lättast att odla.
I Europa finns det inga andra arter av honungsbin än Apis
mellifera och under tiotusen­tals år har den utvecklat flera under­
arter. Apis mellifera mellifera, det svarta biet, eller det mörka biet
som det också kallas, har funnits på den europeiska kontinenten
sedan istiden. Det har idag det största geografiska utbrednings­
området och har blivit en allmäneuropeisk ras med olika lokala
namn som engelskt bi, tyskt bi, nordiskt bi och så vidare. På den
iberiska halvön finns den inhemska rasen Apis mellifera iberica
som är nära släkt med det svarta biet. Apis mellifera ligustica, det
gula italienska biet, härstammar från den Appeninska halvön där
det har utvecklats i en ganska isolerad miljö. Ett stenkast därifrån
hittar vi Apis mellifera carnica, carnicabiet, som tidigare kallades
krainerbi efter staden Krain i Slovenien. Det är det vanligaste biet
österut mot Karpaterna, Bulgarien och Ukraina. Söderut hittar
vi det makedonska biet Apis melli­fera macedonia och det grekiska
Apis mellifera cecropia. I Sverige har vi i huvudsak tre av dessa raser i våra kupor:
mörka nordiska bin, gula ligusticabin (italienska) och gråaktiga
carnicabin. Förutom dessa odlas också ofta en fram­avlad biras:
det lite brunaktiga buckfastbiet. De olika raserna har olika egen­
skaper och var och en har sina förespråkare.
En vetenskaplig miss
Carl von Linné gav
honungs­biet namnet
Apis mellifera (efter latinets
apis = bi, mel = honung och
ferre = bära) eftersom han
trodde att bina bar med
sig honungen. Senare
insåg han att bina gör
honung av nektar och
ville då ändra namnet till
Apis mellifica som betyder
”honungsgörare” (facere =
göra), men det godkändes
inte. Enligt vetenskapliga
namngivningsregler ska
det först angivna namnet
användas.
Humlor
Precis som honungsbina är humlorna viktiga pollinatörer i den
vilda naturen och i våra odlingar. De lever också i samhällen med
en drottning, men i mycket mindre skala, och bygger gärna bo i
håligheter i marken eller stenrösen. Humlornas lurviga kropp gör
att de inte är så väderkänsliga, vilket betyder att de är igång tidigt
på säsongen när det fortfarande är lite kyligt ute. De flyger inte så
långt och är därför väldigt bra invånare i trädgården för den som
vill ha extra pollineringshjälp tidigt på våren.
En brittisk studie har visat att humlesamhällen som placerats ut i städer växer snabbare än
sådana som placerats ut i konventionella jordbrukslandskap. Det betyder att det är bra att vi
skapar fler boplatser åt dem i våra stadsträdgårdar.
19
Humlor i växthuset
Humlor har länge odlats
för att utföra pollinering i
växthus. Det har blivit så
framgångsrikt att man i
flera länder via postorder
kan beställa humlesamhällen förpackade i
papplådor till sina växt­
husodlingar.
bisyssl a
va r rä d d om b in a
Från sälg till ljung
Solitärbin och humlor söker mest upp de växter som ger snabb
och lättåtkomlig föda. Honungsbin är mer strukturerade i sin
insamling av mat och fokuserar på en näringskälla i taget.
De växter som ger årets första pollen är oftast al och hassel.
I deras hängen finns stora mängder pollen med ganska hög
protein­halt. Strax därefter blommar sälgen och dess gula vide­
kissar är som magneter för nyvakna humlor och bin som är i stort
behov av att fylla på matförråden efter den långa vintern. Sälgen
innehåller massor av proteinrikt pollen och energirik nektar,
vilket gör den till en nyckelväxt för biodlingen. I södra Sverige
kan den blomma redan i februari. Många trädgårdsägare tycker
att sälgen är en skräpväxt och drar sig inte för att ta fram sågen.
Men tänk på sälgens värde för bina när du är ute och röjer sly.
När sälgen blommar sätter binas arbete igång på allvar, så plante­
ra gärna några buskar istället för att ta bort dem om du har plats i
din trädgård.
Bland de tidiga vårblommorna är vitsippan en viktig dragväxt
som innehåller mycket pollen (men inte så mycket nektar). Över
en dag kan en brungrå skogsbacke förvandlas till ett hav av blom­
mor fulla av pollen.Vitsippan blommar i april–maj.
Maskrosen är också en tidig dragväxt som uppskattas av
bin och biodlare men som många avskyr och kallar ogräs. Den
blommar från början av maj och sprider sig snabbt. Maskrosen
producerar stora mängder värdefullt pollen och nektar som kan
ge bina årets förs­ta överskott av honung. Om bina hämtar det
mesta av den nektar ­de behöver från maskrosen kan man få knall­
gul maskroshonung.
En annan gul dragväxt som kommer tidigt på säsongen är
raps, men till skillnad från maskroshonung blir rapshonung
nästan vit. Det är när rapsen blommar som man säger att drag­
perioden börjar på allvar och bina kan samla ett stort förråd
av honung.
I mitten av maj är det dags för de viktiga blommande körs­
bärs- och äppelträden med ett myller av rosa och vita blommor,
tätt följda av allehanda bärbuskar som pockar på binas upp­
märksamhet. I månadsskiftet maj/juni blommar sedan den ena
pollen- och nektarkällan efter den andra i naturen och trädgår­
darna – hägg, förgätmigej, blåklint och många fler.
I juni–juli finns det som mest nektar och pollen att hämta.
Några biväxter utmärker sig mer än andra. Olika sorters klöver­
blommor är viktiga nektarkällor och fångar även upp kväve i
luften som gödslar marken där de växer. Hallon är en annan bra
biväxt som blommar under större delen av sommaren både i
trädgårdar och vilt på hyggen.
På sensommaren söker bina bland annat upp sent blommande
kryddväxter, rallarros, honungsfacelia och kärleksört. Till de allra
sista dragväxterna för säsongen räknas ljung.
Äppelblom
Sälg
Blåklint
Vitsippa
24
Maskros
25
bisyssl a
va r rä d d om b in a
En bivänlig trädgård
Om du börjar odla bin gör du en viktig insats för miljön, men
det finns också annat du kan göra för att förbättra livschanserna
för de pollinerande insekterna. Ett sätt är att förvandla din träd­
gård till en näringsrik oas genom att plantera växter som är rika
på pollen och nektar. Då bidrar du i viss mån till att kompensera
för att det blivit svårare för bin, humlor och andra insekter att
hitta mat på grund av att dagens jordbruk odlar stora arealer med
samma typ av gröda som sällan eller aldrig går i blom.
Om du planterar biväxter i din trädgård hjälper du inte bara
insekterna, du får också en prunkande trädgård. Insekterna
befruktar växterna och ser till att du får fler blommor, bär och
frukter. För varje besök i exempelvis en äppelblomma bildas en
ny kärna och för varje ny kärna blir frukten större. En positiv
effekt är också att de gröna växterna producerar syre och renar
luften från växthusgasen koldioxid.
Ju fler bivänliga blommande växter du har i din trädgård,
­desto bättre. Vi har planterat in honungsfacelia och vitklöver i
gräsmattan på vår tomt. Vi har också gjort en sensommarrabatt
och satt en syrenbuddleja (fjärilsbuske) som besöks av bin, blom­
flugor och fjärilar långt in i september.
Fråga gärna på plantskolan vilka växter som bina föredrar och
vad som passar bäst i din klimatzon, men även vad som fungerar
bäst på just din tomt. Vill du odla i kruka kan du också välja
exotiska växter som bin njuter av.
Ta reda på var i trädgården det är mest sol – det är dit bin,
humlor och fjärilar helst söker sig. Plantera sedan växterna du
skaffat i grupper. Växterna får gärna ha blommor i olika färg och
storlek, det lockar flera arter. Blå, lila, gula och vita blommor drar
till sig mest uppmärksamhet. Plantera också växter som blommar
vid olika tider på säsongen och kombinera gärna med sådana
som blommar länge. Då skapar du en biologisk mångfald i
mikro­format och bina får ett rikt och varierat utbud av nektar
och pollen från tidig vår och ända fram till hösten.
26
27
bisyssl a
va r rä d d om b in a
En traditionell grön gräsmatta kan imponera på en del grannar,
men jag tycker mest att den är tråkig och fantasilös, särskilt som
jag vet att de pollinerande insekterna nästan inte har något att
hämta där. En alltför välansad gräsmatta innehåller få växter som
ger pollen och nektar.
Jag undviker att klippa gräsmattan före midsommar och det
brukar jag ofta tipsa andra om. Måste du klippa gräset, försök
åtminstone lämna en del av gräsmattan oklippt. Vi låter varje år
en solig del av tomten få växa fritt till en härlig sommaräng. Vilda
blommor tillsammans med typiska ängsväxter som vi sått in i
gräsmattan har fått breda ut sig till glädje för oss och till nytta för
våra bin, men även för fjärilar och humlor. Man kan hitta ängs­
fröer i nästan alla plantbutiker som säljer växter och fröer.
Om du inte klipper gräsmattan så ofta på sommaren är det
extra bra att plantera in vitklöver i den. Vitklövern är en fantas­
tisk biväxt som blommar länge och innehåller mycket nektar och
pollen. Eftersom den är kvävefixerande är den dessutom mindre
känslig för torka än gräs.
Du kan också gynna bin och humlor genom att plantera lök­
växter i gräsmattan på hösten. De är viktiga eftersom de blommar
tidigt på våren när det finns få pollen- och nektarkällor. Plantera
arter som sprider sig lätt, exempelvis vintergäck, snödroppe, scil­
la, vårstjärna och vårkrokus. Lämna sedan blommorna ifred och
klipp inte gräset förrän de har vissnat ner.
Saknar du trädgård men har balkong kan du hjälpa bina genom
att odla biväxter i krukor eller lådor. Det blir samtidigt en skön
oas som kan dämpa stressen för både dig och stadsbina. På en
takterrass eller större balkong är det faktiskt också möjligt att
starta en biodling. Har du ingen balkong kan du åtminstone
hänga ut en låda med blommor utanför fönstret.
Att bekämpningsmedel i jordbruket påverkar bin negativt vet
vi, och det gäller även din täppa. Köp obesprutade växter, använd
bara obehandlad jord utan gifter och skippa kemiska bekämp­
ningsmedel. Ska du använda gödsel, ta reda på vad den innehål­
ler. Kompostera ditt hushållsavfall och använd det som gödsling i
dina rabatter. I Japan har man utvecklat en komposteringsmetod
som kallas bokashi. Med den kan du enkelt och luktfritt kompos­
tera under köksbänken i lägenheten.
Förutom pollen och nektar behöver de pollinerande insekter­
na vatten, så ställ gärna ut ett fågelbad i trädgården. Lägg några
stenar i ett stort fat med vatten och låt dem sticka upp över ytan
så att bina kan komma åt vattnet utan att drunkna. Du kan också
lägga i några lecakulor som får flyta omkring. Har du plats kan
du anordna en vacker damm, där bina och andra invånare i träd­
gården kan släcka törsten.
28
Vänta med att klippa en blommande gräsmatta till efter midsommar. Har du möjlighet kan du
låta en del av tomten få bli en blomstrande sommaräng.
29
bisyssl a
va r rä d d om b in a
P E R E N N E R , L Ö K VÄ X T E R O C H A N D R A T R Ä D G Å R D S VÄ X T E R
NektarPollen
mars
april
maj
juni
juli
aug
K RY D DVÄ X T E R
sept
okt
NektarPollen
Snödroppe
Ramslök
Vintergäck
Gräslök
Vårkrokus
Gurkört
Aubretia
Koriander
Hyacint
Salvia
Pärlhyacint
Vitsenap
Scilla
Kryddtimjan
Blåeld
Oregano/Kungsmynta
Alsikeklöver
Citronmeliss
Blåklint
Isop
mars
april
maj
juni
juli
aug
sept
okt
april
maj
juni
juli
aug
sept
okt
april
maj
juni
juli
aug
sept okt
Borstnejlika
Fetknopp
P RY D N A D S T R Ä D O C H - B U S K A R
Gul nunneört
Honungsfacelia
Hassel
Kantnepeta
Sälg, pil och vide
Rödklöver
Körsbärskornell
Vitklöver
Näverlönn
Backtimjan
Järnek
Blågull
Måbär
Bolltistel
Oxbär
Lammöron
Hagtorn
Lavendel
Vildvin Kattmynta
Ölandstok
Blåklocka
Snöbär
Luktreseda
Syrenbuddleja
NektarPollen
mars
Myskmalva
Stockros
F RU K T T R Ä D O C H B Ä R B U S K A R
Fackelblomster
Höstaster
Krusbär
Kärleksört
Plommon
Rudbeckia
Äpplen
Silverax
Körsbär
Solros
Vinbär
Höstkrokus
Hallon
Murgröna
Björnbär
30
Nektar Pollen
mars
31
A N D RA KA P IT L E T
A
M
S
I
H
B
Ä
I
LLET
T
E
IL V
d rönare
d rot tning
arbetsbi
Honungsbina är sociala insekter som lever tillsammans
i stora samhällen, ungefär som vårt eget. Ett bisamhälle
består under året i genomsnitt av 50 000 individer i en enda
stor familj. Det motsvarar en medelstor stad i Sverige, som
Sundsvall, Halmstad eller Karlstad. Utan sitt samhälle kan
bina inte överleva, de måste samarbeta. Det finns tre sorters
invånare, men man kan se hela bisamhället som en enda stor
superorganism. Alla är beroende av varandra.
37
bisyssl a
DRÖNARNA – LATA KAVALJERER
I ett bisamhälle finns det ett par hundra till några tusen drönare.
De är de enda manliga individerna i kupan och deras huvudsak­
liga uppgift är att para sig med drottningen. I övrigt deltar de
inte i det dagliga arbetet i kupan. Men det är inte alla drönare
som parar sig med drottningen och för de utvalda kavaljererna är
lyckan kortvarig. Efter parningsakten slits drönarnas könsorgan
ut och de faller döda till marken.
Drönarna är gaddlösa och äter kopiösa mängder mat. De som
inte parar sig med drottningen lever i genomsnitt i 45 dagar eller
som mest upp till 90 dagar. De blir könsmogna vid 8–10 dagars
ålder. Under första veckan efter födseln gör de kortare oriente­
ringsflygningar för att sedan ge sig ut på längre turer på eftermid­
dagarna. De föds på försommaren och har ett ganska drägligt liv
fram till dess att hösten nalkas och det övriga samhället börjat
tröttna på deras lättjefulla liv. Arbetsbina slutar att mata drönarna
och kastar helt sonika ut dem. Förr kallades det för drönarslakt.
Drönarna har den tidsmässigt längsta utvecklingen. På det tjugofjärde dygnet börjar drönarbiet
gnaga sig ut ur sin cell. Efter ytterligare drygt en vecka är det könsmoget och redo att para sig.
44
l ive t i b is a m hä l l e t
ARBETSBINA – FLITIGA HOVFRÖKNAR
Arbetsbina är också honor, men de är infertila eftersom de inte
fått fullt utvecklade äggstockar som drottningen. Där­emot kan
arbetsbina lägga ägg om de saknar drottning, men avkomman
som föds kan bara bli drönare eftersom äggen inte är befruktade.
Om detta händer ser vaxkakorna i bikupan ut som kullerstens­
gator, man brukar kalla det för puckelyngel eller puckelsamhälle.
Som biodlare måste man då gripa in (se sidan 97).
Arbetsbiet kommer under sin livstid att utföra många olika
uppgifter. Oftast beror uppgifterna på biets ålder. Normalt arbe­
tar det under de första tre veckorna inne i kupan för att sedan få
nya uppdrag utanför kupan som dragbi.
Utvecklingen från ägg till färdigt bi – via larv och puppa – tar
21 dagar. Det är lätt att känna igen nyfödda bin som går och ving­
lar på vaxkakan alldeles tufsiga med tovig päls. Arbetsbiets första
uppgift efter födseln är att som putsbi rengöra sig själv och städa
ur sin egen cell. De närmsta tre dygnen hjälper det till att putsa
andra celler där ett bi just har kläckts så att de blir rena och fina
– drottningen lägger bara ägg i rena snygga celler. I början blir
Efter tre veckor med olika uppgifter inne i kupan är det dags att börja arbeta ute på fältet och
samla pollen och nektar. Efter cirka två–tre veckor slits vingmusklerna ut och arbetsbiet dör.
47
bisyssl a
ungbina matade med honung och pollen av äldre bin, men redan
under tredje dagen börjar de äta själva och då utvecklas speciella
körtlar som producerar fodersaft, ett livsviktigt proteinrikt sekret.
Efter sjätte dagen producerar biet så mycket fodersaft att det är
redo att bli ambi och börja mata larver.
Efter ungefär tio dagar slutar biet att producera fodersaft och
då är det dags att lämna kupan för första gången, dels för att töm­
ma tarmen, dels för att orientera sig i omgivningarna inför fram­
tida uppdrag. Det gör det oftast tillsammans med andra ungbin.
En varm vårdag kan man se gäng av ungbin som tillsammans
hovrar utanför kupan – bland biodlare kallas det orienterings­
flygning. Observera att det inte är detsamma som svärmning.
Om man tittar närmare ser man att det är ungbin som rör sig i
små cirklar och med huvudet hela tiden riktat mot kupan. Man
kan lugnt sätta sig vid kupan och studera deras flygträning.
Nu börjar en ny fas för arbetsbiet – ett slags övergång från inre
till yttre tjänst. Det är dags för nektarväxling. Uppgiften är att ta
emot stora flyglaster nektar och pollen från de äldre kamraterna,
fältbina eller dragbina som de också kallas. Detta är ett omfat­
tande och hårt jobb. Nektarn ska förädlas till honung, torkas och
lagras i vaxceller. Även pollen­klumparna som dragbina lämnat i
vaxceller ska packas ihop och förseglas med en droppe honung
som foderförråd (kallas bibröd).
Ett par veckor efter födseln har arbetsbiets vaxkörtlar blivit
fullt utvecklade och det kan nu övergå till tjänsten som byggbi
i kupan. Behöver samhället mer plats ser byggbina till att bygga
nya vaxceller, dels för att drottningen ska få mer plats för ägg­
läggning, dels för att bisamhället ska få mer lagringsutrymme
för honung och pollen. Vaxet som arbetsbina använder som
byggmaterial kommer från speciella vaxkörtlar på undersidan av
bakkroppen. En kort tid kan bina även tjänstgöra som städbin
och hjälpa till med att röja ut döda bin ur kupan. När de flitiga
och fromma arbetsbina närmar sig tre veckors ålder har även gift­
Biet suger upp nektar eller honung med en snabelliknande tunga som fungerar som ett sugrör.
48
bisyssl a
l ive t i b is a m hä l l e t
DE FLESTA
ARBETSBIN LEVER I
ALLA
ARBETSBIN ÄR
4–6 VECKOR
TJEJER
blåsan blivit fullt utvecklad. En del av dem får nu en mer offensiv
uppgift som vaktbi vid flustret, ingången till kupan, ett par dagar.
Efter den tredje veckan börjar den absolut tuffaste perioden i
arbetsbiets liv – fältarbetet. Som dragbi ska det samla nektar, pol­
len, propolis (kittharts) och vatten. Det är en oerhört tung och
slitsam period som inom fjorton dagar till tre veckor oftast slutar
med att biet dör därför att vingmusklerna slits ut i fältarbetet.
Arbetsbinas uppgifter är inte ristade i sten utan beror på vilka
behov samhället har och var insatserna behöver sättas in. Vissa
bin kan hoppa över vissa uppgifter för att det uppstår andra akuta
behov någonstans i kupan. Det kanske behövs fler vaktbin vid
flustret för att mota bort andra tjuvaktiga bin eller fler som hjäl­
per till med städning och utbyggnad av vaxkakor. Eller så växer
samhället så snabbt att det behövs hjälp med yngeluppfödningen.
Antalet arbetsbin varierar stort beroende på årstiden. Under
vinterperioden finns det 15 000–20 000 bin i bisamhället. När
våren och försommaren kommer sker en kraftig ökning som når
sin kulmen i slutet av juni, då samhället är som störst. Under
gynnsamma förhållanden kan det finnas så mycket som 60 000–
80 000 bin i kupan. Därefter minskar samhället allteftersom
drottningen lägger allt färre ägg, färre bin föds och många sliter
ut sig och dör.
Ett arbetsbis livslängd beror mycket på när det föds. Bin som
föds på försommaren under den intensiva arbetsperioden kanske
bara blir fyra till sex veckor gamla, medan de flesta bin som föds i
slutet av sommaren klarar sig över vintern. Några få kan faktiskt
leva ända fram till våren. Det är nästan sju månader!
50
FRÅN ÄGG TILL FÄRDIGT BI
Efter tre dagar kläcks ägget och blir en larv. Larven matas av
am­bina med proteinrik fodersaft de första tre dagarna. Den larv
som ska bli drottning matas med saften under hela larvperio­
den, medan de andra larverna får en blandning av en mindre
mängd fodersaft och pollen. Cellerna förseglas under larvstadiet
med ett poröst gulaktigt vax med pollen i. Larverna växer fort
och genomgår fyra hudömsningar. De spinner in sig i silke och
förvandlas till puppor. Under det sextonde, tjugoförsta respektive
tjugofjärde dygnet börjar de färdiga bina gnaga sig ut.
Biets utvecklingsstadier i antal dygn
Drottning
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10 11 12 13 14 15 16
Arbetsbi
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21
Drönare
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24
Ägg
Larv
Drottningen föds
Puppa ( ynglet täcks)
51
Arbetsbiet föds
Drönaren föds
l ive t i b is a m hä l l e t
BINAS SKAFFERI
För att överleva behöver bin precis som vi näringsämnen som
proteiner, vitaminer, fett, kolhydrater och mineraler. Allt detta
finns i det pollen och den nektar som de samlar. De behöver ock­
så vatten, kanske det viktigaste av allt. Vatten är det första som
bina söker efter på våren för att kunna lösa upp sockerkristallerna
i lagrad honung eller vinterfodret som biodlaren gett. De behöver
också vatten för att producera fodersaft till ynglen. Varma som­
mardagar samlar bina in vatten och lägger små vattendroppar på
vaxkakorna. När vattnet dunstar bort sjunker värmen i kupan.
Stora pollen­konsumenter
Ett normalstort bisam­hälle
förbrukar mellan 25 och 50
kilo pollen per år. Varje bi
lastar vanligtvis 10 milligram
per flygtur i sina pollenkorgar. Det innebär att bina gör
i genomsnitt 2,5–5 miljoner
flygturer per år.
Pollen ger bina kraft
Pollen, eller frömjöl, är blommors och barrväxters föröknings­
medel, men det är även binas proteinkälla. Förutom viktiga
proteiner innehåller det vitaminer, mineraler och enzymer. Pollen
har olika färg, sammansättning och framför allt näringsinnehåll
beroende på varifrån det kommer.
När biet besöker en blomma fastnar pollenkorn i hår på biets
kropp. För att det lättare ska kunna transportera pollenet till
kupan är de bakre benparen utrustade med grunda fördjupningar
med långa böjda hår längs kanterna som bildar små pollenkor­
gar (kallas också pollenbyxor). Biet kammar ihop de lättflyktiga
pollenkornen med benen, blandar dem med nektar och saliv till
klibbiga klumpar och packar dem i sina pollenkorgar. Ett riktigt
starkt bi kan med lite tur lasta hela 25 milligram pollen.
Pollenbehovet är extra stort på våren och sensommaren vilket
är bra att tänka på när man planerar för att plantera nya växter i
sin trädgård. Om du planterar tidig- och senblommande växter
som innehåller mycket pollen gör du bina en stor tjänst.
Skörda pollen
På grund av pollenets rika
näringsinnehåll samlar
många biodlare pollen i så
kallade pollenfällor. Man
kan också skörda pollen ur
binas vaxkakor med ett
speciellt stansverktyg.
Produkten kallas bibröd
och innehåller allt det
nyttiga från pollenet samt
antibakteriella ämnen
från honungen och säljs i
hälsokostbutiker.
Pollenkorg
Pollenet som bina samlar har ett varierande färgspektrum från ljust gulgrönt till nästan rött. Det
packas i cellerna och förseglas med en droppe honung som startar en fermenteringsprocess.
55
l ive t i b is a m hä l l e t
Blommornas nektar blir honung
Bina behöver mycket energi för att orka samla. Energin får de
från nektar som de hämtar från blommor och omvandlar till
honung. Nektar är en söt, sockerhaltig vätska som fungerar som
transportör av näringsämnen i växterna och lockar till sig bin och
andra insekter för att blommorna ska bli pollinerade. Den pro­
duceras vanligen i speciella körtlar som kallas nektarier och lagras
i nektargömmen hos blomman. Nektar ska inte förväxlas med
honung. Nektarn innehåller ungefär 70 procent vatten och flera
olika sockerarter: främst rörsocker (sackaros), men även frukt­
socker (fruktos) och druvsocker (glukos). Sockerhalten liksom
fördelningen av sockerarterna varierar mellan olika växter.
Ju högre sockerhalt, desto mer honung kan biet producera.
Med sin sugsnabel suger biet upp nektarn som samlas i den
så kallade honungsblåsan, även kallad honungsmage eller nektar­
blåsa. Honungsblåsan kan innehålla upp till 70 milligram nektar,
vilket kan jämföras med biets egen vikt på 100 milligram. En
normallast är dock 15–40 milligram. Det krävs över tusen blom­
besök för att fylla blåsan, vilket tar ungefär en timme.
I honungsblåsan spjälkas nektarns rörsocker till druvsocker
och fruktsocker genom att blandas med biets saliv som innehåller
ett speciellt enzym (invertas). Processen startar redan på vägen
tillbaka från blommorna, och väl hemma i kupan är det dags
för nektarväxling. Dragbina lämnar över nektarn till bina som
arbetar inne i kupan. Dessa tillsätter mer enzymer och efter ett
tag lägger de den i vaxkakornas celler.
Nu har nektarn omvandlats till honung men den är inte
riktigt mogen ännu. Först måste den värmas och ventileras för
att få ner vattenhalten. Genom att tränga ihop sig kan bina höja
temperaturen i kupan och de kan också fläkta med vingarna så
att vatten i honungen avdunstar. När vattenhalten sjunkit från
omkring 70 procent till 18–20 procent förseglar de honungen
med ett tunt vaxlock. Under 20 procent är den vattenhalt som
krävs för att honungen ska kunna långlagras och inte börja jäsa.
Bina måste samla mängder av nektar för att tillgodose samhällets behov av honung. Det är
inte ovanligt att ett bisamhälle kon­sumerar mellan 50 och 100 kilo honung under en säsong.
Mängden beror bland annat på väderlek och temperatur.
57
Honungsförrådet
En del biraser är väldigt
sparsamma och kan
lagra stora överskott av
honung, medan andra är
mer slösaktiga och äter
upp mycket av den nektar
som förts hem till kupan
på en gång. Överskottet är
tänkt att bli ett förråd till
vintern, men istället skördar biodlaren nästan all
honung. För att bina inte
ska svälta ihjäl på vintern
måste biodlaren ersätta
bina med sockerlösning.
bisyssl a
en egen bigård
Olika modeller av kupor
Halmkupan
Genom den flätade halmkupan sticker man tunna
pinnar som bina kan bygga
lodräta vaxkakor från.
Kupan står ofta på en rund
träbotten eller en trälåda.
Tak
Många har nog sett teckningar av klassiska runda bikupor av
halm på honungsetiketter och i gamla barnböcker. Det var de
vanligaste kuporna under flera hundra år i nordvästra Europa.
Halmkupor är vackra men inte särskilt praktiska, så idag används
de oftast som svärmkupor eller inredningsdetaljer. Jag har fått
överta en gammal halm­kupa som tillhört min svärmors farfar,
men den har än så länge bara fått ta plats som prydnad i hemmet.
Kanske ska jag låta nästa svärm bo kvar i halmkupan så att jag
kan testa hur man odlade bin på svärfarfars tid.
För omkring 150 år sedan kom tre biodlare, ukrainaren
Petro Prokopovych, polacken Johann Dzierzon och amerikanen
LL Langstroth, oberoende av varandra på att man kan förse
kuporna med ramar med vaxkakor där drottningen kan lägga
ägg och honungen förvaras. Detta revolutionerade biodlingen
i och med att man kunde plocka ut ramarna ur kupan när de
fyllts med honung utan att behöva förstöra bisamhället. Ramarna
gjordes fyrkantiga och därmed blev också kupan fyrkantig. Ram­
kupan utvecklades sedan till trågkupan och uppstaplingskupan.
Det finns idag även andra mindre vanliga kupmodeller. De
flesta bikupor som vi använder idag har lösa ramar av trä eller
plast, i en låda eller flera lådor.
Täckskiva
Skattlåda
Skattlåda
Skattlåda
Spärrgaller
Ramar
Yngelrum
Vaxmellanvägg
Botten
Fluster
Flusterbräda
U P P S TA P L I N G S K U PA N
Paketlösning
Exempel på startpaket för
en uppstaplingskupa:
• 1 tak
• täckbrädor/täckskiva
• 4 lådor till yngelrum
och skattlådor
• 1 botten
• 1 spärrgaller
• 40 träramar
• 40 vaxmellanväggar
Uppstaplingskupan, eller vandringskupan som den också kallas,
är idag den vanligaste kupkonstruktionen. Namnet kommer av
att man staplar lådor ovanpå varandra för att utöka binas utrym­
me. Kupan består av en botten, ett tak och ett antal lådor (yngel­
rum och skattlådor) med ramar. Det är vanligt att yngelrummet
består av två lådor. Varje låda rymmer oftast tio ramar.
Uppstaplingskupor är välisolerade och görs av antingen trä
eller cellplast. I Sverige har de flesta kupmodeller som finns i
handeln minst 30 millimeter isolering. Botten kan bestå av ett nät
som ger bra ventilation och gör det lättare att undersöka bisam­
hället, men det går även bra med en vanlig täckande botten.
72
Uppstaplingskupans uppbyggnad
Botten kan vara täckande
eller bestå av ett nät.
Flustret är binas ingång till
kupan.
Flusterbrädan framför flust­
ret är binas landningsplats.
Yngelrummet kan bestå av
en eller flera lådor med ramar
med vaxkakor i där bina håller
till och drottningen lägger
sina ägg – det är samhällets
hjärta och barnkammare.
På sommaren utökar man
yngel­rummet med fler ramar
och eventuellt fler lådor för
att drottningen ska få mer
plats för äggen. Vaxkakorna
i ramarna innehål­ler ägg,
larver och yngel som bina har
täckt med ett lock (samt lite
mat i kanterna).
Spärrgaller placeras mellan
yngelrummet och skattlådorna för att hindra drottningen
från att lägga ägg bland
honungen. Gallret kan även
användas på botten för att
hindra oönskad svärmning.
73
Skattlådor (en eller flera)
placeras ovanpå yngelrummet. I skattlådorna sätter
man in ramar som bina
bygger ut med vaxceller och
fyller med honung. Beroende
på kupmodell kan yngelrummet och skattlådorna
se likadana ut.
Ramarna är fyrkantiga och
består av ihopsatta trälister.
De sätts in i både yngelrum
och skattlådor. I ramarna
sätter man vaxmellanväggar.
Vaxmellanväggar är plattor
av vax med präglat mönster
som läggs i ramarna. Bina
bygger sedan vaxceller på
båda sidorna av mellanväggen i ett perfekt hexagonmönster – då säger man att
ramen är utbyggd.
Täckskiva/täckbrädor finns
i olika material, exempelvis
trä, glas eller plast.
Taket består av ett väder­
beständigt material, såsom
plåt eller tjärpapp.
bisyssl a
T R Å G K U PA N
Förr i tiden var trågkupan den kanske vanligaste bikupan i Sveri­
ge och för många är den sinnebilden av en bikupa med träpanel,
knutar och pulpettak. Det är en lådkonstruktion som har en
flyttbar bakre vägg för att man successivt ska kunna göra utrym­
met i yngelrummet större. Oisolerade skattlådor ställs ovanpå
yngelrummet och är skyddade av ett ytterhus. Yngelrummet
byggs ut horisontellt, framåt eller bakåt, med ramar efter var­and­ra. Har kupan en så kallad lösbotten kan den lätt dras ut,
vilket underlättar när man ska rengöra den. Trågkupor är bra
ventilerade, men vissa kan behöva isoleras vintertid.
Trågkupan kan vara bra för den som vill lära sig mer om hur
bisamhället fungerar eftersom man successivt utökar bisamhället
med enstaka ramar allteftersom det växer på våren och somma­
ren. Trågkupor är fina men lite dyrare och ger inte alltid den bäs­
ta arbetsställningen för ryggen. Därför har en del modeller gjorts
med fällbara sidoväggar så att man lättare ska kunna komma åt
att arbeta.
Tak
Bitömmare*
Skattlåda
Täckbrädor
Spärrgaller
Ramar
Fluster
Yngelrum
Flusterbräda
Botten
*En passage som ser till att bina kan komma ut men inte in.
74
bisyssl a
en egen bigård
ÄNTLIGEN DAGS FÖR BINA!
NORDISKA BIN
När du ställt dina kupor på plats, skaffat all utrustning och
för­berett ramarna är det bara bina som saknas. I Sverige odlar
vi främst fyra raser av honungsbin: nordiska bin, ligusticabin
(italienska bin), carnicabin (krainerbin) och buckfastbin.
Vilken ras ska du välja? För att göra det enkelt för dig kan du
antingen rådfråga en biredskapshandlare eller gå in på Sveriges
Biodlares Riksförbunds hemsida och leta upp kontaktpersoner
i din lokala biodlarförening. De vet vilken biras som används av
biodlare i ditt grannskap. Har du tur kan du även få tag på någon
som har en eller flera nya bisamhällen att sälja. Om det inte
är aktuellt kan din lokala biodlarförening lotsa dig vidare. Ett
samhälle kostar ungefär 1 000–2 000 kronor (100–200 kronor per
ram fyllda med bin).
Inom många områden vill man försöka hålla en så ren biras
som möjligt för att kunna behålla de olika rasernas utmärkan­
de och positiva egenskaper: sparsamma, fromma, svärmtröga,
snabbväxande eller duktiga övervintrare. Visst händer det att
drottningar och drönare av olika raser parar sig. Då uppstår ett
slags ”traktens blandning”, men det är oftast inte något problem.
Har man otur kan bina i värsta fall tappa sitt goda humör och bli
aggressiva och det vill man förstås slippa. Skulle det hända köper
man en ny parad drottning från en drottningodlare med lugna
och svärmtröga bin.
(Apis mellifera mellifera) är mörka, nästan svarta till färgen och har
funnits i Skandinavien i tusentals år. De är väl anpassade till vårt
klimat och vår korta sommarsäsong då de arbetar intensivt. De är
relativt benägna att svärma och känsliga för vissa sjukdomar. År 1990
startade räddningsarbetet ”Projekt Nordbi” för att bevara och bygga
upp stammen. Idag finns de i hela Sverige men är vanligast i norr.
LIGUSTICABIN
(Apis mellifera ligustica) är gulbruna till färgen och kallas även gula
italienska bin. De är anpassade till medelhavsklimat med milda
fuktiga vintrar och långa torra somrar. Rasen är populär, framför allt
i söder. Bina övervintrar i stora samhällen men härdigheten varierar.
De anses vara duktiga nektarsamlare och kan ge biodlaren stora
honungsskördar även när det bara finns nektar en kortare period.
CARNICABIN
(Apis mellifera carnica) är gråbruna till färgen. De härstammar från
bergsområdena på Balkanhalvön och har anpassats till klimatet
där: långa bistra vintrar, korta vårar och heta somrar. De trivs också
mycket bra i vårt klimat. Bisamhällena är små på vintern men växer
mycket snabbt på våren och kan effektivt utnyttja tidigt blommande
växter. Expansionstakten gör att de även blir ganska svärmnings­
benägna.
B U C K FA S T B I N
Ligusticabi
Buckfastbi
Carnicabi
Nordiskt bi
82
härstammar från klostret Buckfast i Devon. För att få bukt med
en sjukdomsepidemi i början på 1900-talet började broder Adam
experimentera med korsningar mellan inhemska engelska bin och
importerade ligusticabin. Idag är buckfastbiet ett omtyckt bi som är
flitigt, sparsamt, svärmtrögt och motståndskraftigt mot en del sjuk­
domar. Det varierar i färg beroende på vilka raser som dominerar i
korsningen. Ofta är det lite brunaktigt och liknar ligusticabiet.
83
FJÄ R D E KA P IT L E T
Å
R
E
A
T
L
S
R
S
UNT
Y
IB S
Biodlaråret börjar egentligen med att bina görs redo för den
långa vintern då det inte finns någon mat att hämta i naturen.
Å andra sidan är det på våren som naturen vaknar till liv och
du får börja arbeta med dina bin igen efter ett långt uppehåll.
Eftersom årstiderna varierar i olika delar av landet är det svårt
att ange exakt när olika sysslor ska utföras. Men bina vet vad de
ska göra. Ditt jobb är att lyssna till dem och ge dem optimala
förutsättningar för ett gott liv både i och utanför kupan.
87
bisyssla året runt
VÅRSYSSLA
En solig dag när det blivit lite varmare lämnar bina kupan för
årets första flygtur som kallas rensningsflygning. Den kan ske
redan i februari i södra Sverige, och längre norrut brukar den vara
avklarad i slutet av mars.
Rensningsflygningen är startskottet för binas vårutveckling.
Efter att ha suttit och tryckt en lång vinter inne i kupan är bina
nödiga och behöver lätta på trycket. Bin är renliga varelser och
vill helst göra detta utanför kupan. Man kan förstå lättnaden när
de nu kan uträtta sina behov, ofta kollektivt. Om det fortfaran­
de ligger snö på marken kan man se hur den täcks av brungula
prickar en bit framför kupan. Föreställningen bör beskådas på
avstånd eftersom binas avföring är väldigt svår att tvätta bort.
Det är mycket viktigt att du inte stör bina innan rensnings­
flygningen är avklarad för annars kan de ”göra på sig” i kupan.
Så även om de börjat röra på sig och lämnat kupan ska du vänta
med att göra ett första besök.
Foderkontroll
Under vintern samlar sig bina tätt i en formation som kallas för
vinterklot. De rör sig långsamt mellan centrum och ytterkanten
på klotet för att hålla 25–30 grader i mitten där drottningen sitter.
Arbetsbina turas om att sitta ytterst, där det är kallare.
Ju kallare det är ute, desto mer foder behöver bina för att hålla
en hög värme i klotet. När det blir varmare utomhus börjar bina
röra sig mer och då behöver de också mer foder. Men om samhäl­
let har fått 20 kilo sockerlösning vid invintringen på sensomma­
ren ska allt vara i sin ordning.
Efter rensningsflygningen är det dags att försäkra sig om
att bina har ordentligt med mat i foderförrådet. Det ska finnas
minst två ramar med foder kvar. Lyft på taket, lägg handen på
täckbrädorna, känn värmen från binas aktivitet och hör det dova
surrandet från tusentals bin som rör sig i kupans mörker.
Lossa försiktigt en eller två av de bakre täckbrädorna. Om
det finns foder kvar i kupan hittar du det i ramarna som sitter i
89
Biodlarens loggbok
För anteckningar om dina
besök i bigården. Du bör
till exempel skriva ner:
• datum
• tid på dagen
• temperatur
• väderförhållanden
• samhällets status
• vilka ingrepp du gjort
i kupan
bisyssl a
Den stora vårinspektionen
Är allt som det ska
i kupan?
1.Foderkontroll – finns
det gott om foder fort­
farande?
2.Kontroll av bistyrkan
– sitter det fullt med bin
på ramarna och verkar de
vara vid god hälsa?
3.Drottningkontroll –
verkar samhället ha en bra
drottning?
4.Yngelkontroll – finns
det ägg, larver och täckta
yngel?
5.Sjukdomskontroll –
finns det några tecken på
smittsamma sjukdomar?
Äntligen! Nu är den riktiga vårvärmen här. En solig och varm dag
i april eller kanske så sent som första veckan i maj i landets norra
delar, stiger temperaturen till 10–12 grader. Nu är det dags för en
ordentlig vårinspektion av kuporna, något som jag och alla andra
biodlare har sett fram emot hela vintern. Det är en skön känsla
att äntligen få sticka ner händerna i kupan, känna värmen från
bina och den söta doften av vax. Men man bör som alltid inte
störa bina mer än nödvändigt. Försök arbeta snabbt och meto­
diskt så att samhället inte blir nedkylt.
De första gångerna tar vårinspektionen lite längre tid, men
när du väl fått grepp om alla momenten borde den inte ta mer
än fem minuter. Bina brukar vara ganska fromma så här tidigt på
våren, men som nybörjare bör du sätta på dig slöja och handskar.
Ta det dock gärna lite försiktigt med rök­pusten, det mår både du
och bina bättre av.
Lyft först på taket och täckbrädorna för att se hur bina har
klarat vintern. Verkar samhället friskt? Börja med att lyfta av
lådan från kupans botten. Består din kupa av två lådor lyfter du
av och kontrollerar en i taget. Ställ inte lådorna direkt på marken.
Därefter lyfter du upp en ram i taget ur lådan och försöker
uppskatta mängden bin – kryllar det av bin och hittar du någon
äggläggande drottning? Oroa dig inte om du har svårt att hitta
henne. Finns det ägg och larver i olika stadier samt täckta yngel,
det vill säga larver i celler täckta med svagt välvda lock, är det ett
tecken på att där även borde finnas en drottning.
Ser allt ut att vara som det ska och om det finns vinterfoder
kvar i ramarna, vet man att bina har klarat sig bra. Är det många
ramar med foder kvar kan du lyfta bort en och eventuellt flytta
den till ett samhälle som saknar foder, alternativt spara den. Den
kan behövas om du ska utöka din bigård och göra ett nytt sam­
hälle. Försök fördela ramar med foder mellan dina samhällen så
Ibland kan det vara svårt att hitta drottningen. Kan du se ägg i cellerna visar det att hon finns där,
men om du vill vara säker på att hon lägger befruktade ägg måste du också hitta täckta yngel.
94
bisyssla året runt
Puckelsamhälle
Hittar du ramar med
celler som buktar kraftigt
utåt som kupoler har det
utvecklats ett puckel­
samhälle i kupan. Det
är ett tecken på att
drottningen har slut på
spermier och bara lägger
obefruktade ägg eller
att arbetsbina har börjat
lägga ägg. Ett sådant samhälle har ingen framtid
på egen hand. En lösning
kan vara att slå ihop det
med ett annat samhälle
som har en befruktad
drottning.
att tillgången på mat är ungefär lika stor i alla kupor. Men tänk på
smittorisken! Flytta endast ramar om dina samhällen är friska.
Saknar ett samhälle drottning, ägg och yngel kan du slå ihop
två samhällen. Ställ lådan med det samhälle som saknar drott­
ning ovanpå en låda med ett annat samhälle med tidningspapper
emellan. Skär först några snitt i papperet med kupkniven. Då
känner bina lukten av varandra och du riskerar inte att samman­
slagningen går för fort så att det blir slagsmål.
Lyft upp en ram i taget och kontrollera att allt ser bra ut.
Eftersom äggen är obefruktade i ett puckelsamhälle utvecklas bara drönare.
97
bisyssla året runt
En biodlare går ofta och pustar
Många känner till eller har sett att biodlare pustar rök när de be­
söker bikupan. När det blir rök i kupan tror bina att det brinner
och förbereder sig för att byta bostad genom att krypa ner mellan
ramarna och fylla honungsblåsan med honung. När bina är mätta
och belåtna blir de lugna och inte lika benägna att stickas.
Vanligtvis sticks inte honungsbin, men bökar och stökar du
bland ramarna i kupan med häftiga rörelser blir de störda. De
gillar inte heller plötsliga stötar. Arbeta därför alltid med lugna
rörelser så att bina knappt märker att du är där. Arbeta aldrig i
kupan om du har druckit alkohol. Som många andra djur ogillar
bin lukten av alkohol och andra starka dofter, som parfym, rak­
vatten, vitlök med mera.
Rökpusten används för att framställa kall rök som inte skadar
bina. Elda rökpusten med något naturmaterial som kan brinna
utan låga och utvecklar mycket rök. Hos välsorterade biredskaps­
handlare kan du köpa särskild träpellets för rökpustar. Torvblock
som man sågar till i lämpliga storlekar går också bra att använda
och finns att köpa i de flesta trädgårdsbutiker. Om du tycker att
pellets och torv är onödigt dyrt kan du använda sådant som finns
gratis i naturen: gammalt murket trä eller torkad trädsvamp.
Du kan tända rökpusten med exempelvis tidningspapper,
tändpapper, hyvelspån eller tjärstickor. Ibland är det svårt att
få igång den – eldningsmaterialet kan vara lite fuktigt eller på
annat sätt svårantändligt. När vanliga tändstickor inte räcker till
brukar jag använda mig av en varmluftspistol eller gasolbrännare.
De fungerar i alla väder också. Använd aldrig syntetiska material
eller giftiga lösningsmedel när du ska elda i rökpusten. När de
brinner bildas väldigt giftiga gaser som är farliga för både bin och
människor och kan hamna i honungen.
Tänd rökpusten en stund innan du går till kuporna. Elda med naturmaterial som avger mycket rök
utan låga – använd aldrig syntetiska material eller giftiga lösningsmedel.
10 1
bisyssla året runt
FÖRSOMMARSYSSLA
Som nybörjare lär man sig mycket av att titta ner i kuporna.
Att följa ett bisamhälle på nära håll under en hel säsong i olika
väderlekar är ett bra sätt att få kunskap om hur bisamhället
fun­gerar. Det är bara när man går igenom samhällena och be­
siktigar ramarna i yngelrummet som man kan få reda på vad
som måste göras.
Försök ligga lite före bina och planera besöken med tanke på
hur väder och natur utvecklar sig. Förr använde man sig av olika
växters blomning för att avgöra när det var dags att utföra olika
sysslor i bigården. Tidigt på våren räcker det med något enstaka
besök i bigården, men nu i maj–juni bör du besöka den ungefär
var tionde till var fjortonde dag.
Utvecklingen i bisamhället varierar stort över året. På vintern
är samhället som svagast med mellan 15 000 och 20 000 indivi­
der. I juli är det som starkast med uppemot 80 000 bin.
De olika biraserna utvecklas olika över året om man ser till
antalet individer. Det nordiska biets samhällen utvecklas lång­
samt under våren och har en relativt liten bistyrka på sommaren,
men stor på vintern. Ligusticabin har stor bistyrka på vintern
och sommaren och en ganska jämn utveckling på våren. Carnica­
bisamhällen däremot har en stark tillväxt på våren, stor bistyrka
på sommaren och liten på vintern. Har man carnicabin gäller
det därför att vara extra observant på försommaren och bygga ut
bikupan i takt med att samhället växer. Om man inte hänger med
är det stor risk för att bina svärmar.
10 3
Svärmning
FÅ N G A E N B I S VÄ R M
Svärmning är bisamhällets naturliga sätt att fortplanta sig, men det
är inget man som biodlare uppskattar eftersom halva samhället kan
försvinna och honungsskörden blir dålig. Om du har bi­gården i
eller nära ett villaområde eller i stan är det inte heller så popu­
lärt om svärmen sätter sig i grannens skorsten eller under någons
altantak. Man brukar säga att det är störst risk för att ett samhälle
svärmar från mitten av maj till mitten av juli.
Ett bisamhälle strävar efter balans. När drottningen kommit
igång med äggproduktionen på våren behöver hon mycket plats
för äggen. Om hon inte har tomma celler att lägga dem i eller om
hennes äggläggning avtar av andra orsaker sjunker hennes feromon­
produktion. Arbetsbina känner av denna obalans och förbereder
sig för att dela samhället genom att börja bygga drottningceller.
Ordningen är inte återställd förrän samhället har svärmat och en ny
drottning är på plats.
Medan ungdrottningarna utvecklas bantar arbetsbina ner den
gamla drottningen för att hon ska återfå sin flygförmåga. Sedan
tvingas hon ut ur kupan med ungefär hälften av bisamhället.
Arbetsbina fyller sina honungsblåsor med honung och drar iväg i
en stor svärm för att samlas i den typiska klungformen, stor som
en fotboll, vanligtvis under en gren i närheten av bigården. Där­
ifrån skickas spejare ut för att leta upp en ny boplats. De har oftast
varit ute flera dagar i förväg och sonderat terrängen efter passande
håligheter som ihåliga träd, skorstenar eller dylikt. Nu lyfter hela
svärmen och färden går vidare mot den nya boplatsen som kan ligga
flera kilometer därifrån.
Kvar i kupan finns hälften av det gamla samhället, bestående av
arbetsbin och ett antal drottningceller ur vilka det snart kryper fram
nya drottningar. Vanligtvis dödar den först födda ungdrottningen
sina rivaler innan de kläcks. Skulle det finnas flera ungdrottningar i
kupan samtidigt kan samhället tvinga ut flera svärmar.
Det finns även andra orsaker till varför bin svärmar. Vissa sam­
hällen kan till exempel ha blivit mer svärmvilliga än andra. En annan
orsak är att samhället under tidig vår producerar många ungbin som
blir sysslolösa och upplever att de behöver starta ett nytt samhälle.
Det gäller att ta hand om svärmen innan den hinner dra iväg till
den nya boplatsen. Är du osäker på hur du ska göra, tveka inte att
kontakta någon med mer erfarenhet i din biodlarförening eller en
svärmjour. Skulle en svärm ha bosatt sig i en skorsten eller husvägg,
rådgör med erfarna biodlare. Det är bättre att i möjligaste mån ta
vara på svärmar och låta dem leva vidare än att tvingas döda dem.
Men ibland kan det tyvärr vara enda utvägen.
Ta på dig skyddande kläder och slöja, för även om bina är mätta
och fromma är det dumt att ta onödiga risker. Du behöver en
hink eller stor kartong, ett spärrgaller, en biborste, en rökpust och
en tom bikupa. Om svärmen hänger i en gren ruskar du grenen
ordentligt så att bina trillar ner i lådan. Använd biborsten om det
behövs. Har du höga träd i din bigård kan det vara bra att investera
i en lång stege. Det viktiga är att du får med drottningen, då följer
de övriga bina efter.
Lägg spärrgallret över lådan så att drottningen inte kan ta sig ut
och bina som inte hängde med in har möjlighet att ansluta sig till
svärmen. Ställ lådan mörkt i en källare eller på en skuggig plats där
den får stå till kvällen. Under tiden gör du i ordning den tomma
kupan med ett antal utbyggda ramar eller ramar med vaxmellanväg­
gar beroende på svärmens storlek.
I kvällningen är det dags att låta bina flytta in i sitt nya bo. Sätt
en bräda eller skiva mot kupans fluster och skaka ut bisvärmen på
brädan. Det finns särskilda svärmbrädor att köpa men det går lika
bra med en stor skiva. Ge lite rök med pusten så sätter bina fart.
Det är ganska imponerande att se det nya bisamhället som följer
sin drottning och marscherar i samma riktning uppför brädan, in
i kupan. Inom en kvart brukar svärmbrädan vara tom. Vill du för­
säkra dig om att svärmen inte rymmer kan du sätta ett spärrgaller
framför flustret eller under yngelrummet. Efter några dagar tar du
bort spärrgallret och sätter in två ramar, en med mest honung och
en med mest pollen.
När man fångar en svärm och inte byter drottning kommer ju
hennes svärmvilliga gener att leva vidare. För att motverka det tar
man bort den gamla drottningen och sätter in en ny parad drottning.
D
et var i början av juni och alla i familjen stod redo att åka iväg till
min brors födelsedag när vi hörde ett märkligt och högljutt dån.
Eftersom vi bor ganska nära en flygplats var vår första tanke
att planen flög väldigt lågt den dagen. Men när vi tittade ut i
trädgården såg vi en mörk, hög pelare som skruvade sig tio meter upp i luften.
”Åh nej, inte en svärmning nu! Vi kommer för sent till kalaset.” Det var bara att
kliva i overallen och sätta på sig slöjan.
Hela familjen deltog och fascinerades av skådespelet. Denna gång hade
jag lite tur eftersom svärmen började sätta sig på kupan, men jag förstod inte
varför den betedde sig som den gjorde. Jag ringde upp min mentor som för­
klarade att svärmen av någon anledning inte hade fått med sig sin drottning.
Hon kunde vara skadad och ligga någonstans i gräset framför kupan.”Hittar
du henne får du döda henne. Bina kommer att dra fram en ny drottning.”
I samma ögonblick hörde jag min nioåriga dotter hojta nedifrån träd­
gården att hon hittat drottningen. Hur stor var chansen att hon skulle känna
igen och hitta henne på en 25 kvadratmeter stor yta i en oklippt gräsmatta?
Men hon gjorde det! Eftersom samhället saknade sin drottning skulle det
återvända till kupan. Faran var över och vi kunde komma iväg till kalaset, en
halv­timme försenade.
En annan gång var vi på väg till västkusten över en helg för att fira äldsta
dotterns födelsedag. Allt var frid och fröjd tills grannen ringde och berättade
att de skulle ha barnkalas i trädgården. ”Men …”, sa han,”vi har ett litet pro­
blem … det är ett surrande svart moln över vår altan där vi har dukat upp.”
Att vara på andra sidan Sverige när ens bisamhälle svärmar är ingen
höjdare. Tack vare min granne, som var lugn och intresserad av bisvärmen,
fick jag tid att kontakta en svärmjour som ganska snabbt var på plats.
­Svärmen verkade engagera fler i området och jag fick kontinuerliga rapporter
med bilder via sms. Bisvärmen plockades ned med hjälp av en lång stege från
trädet där den satt sig och barnkalaset kunde fortsätta – nästan som om
ingenting hade hänt. Det är inte alla grannar som är så lugna och förstående.
bisyssla året runt
HÖGSOMMARSYSSLA
Under hela juni expanderar bisamhället enormt och når sin
kulmen i början av juli då det finns som mest nektar och pollen.
På två månader kan ett starkt samhälle ha vuxit från 15 000 till
uppemot 80 000 bin. Och nu kommer belöningen för allt ditt
arbete med bina – vid midsommartid brukar man vanligtvis kun­
na skatta årets första honungsskörd. Det är med en skön känsla
man går ner till kuporna och lyfter ut de första ramarna med
täckta vaxkakor fyllda av gult guld.
Fram till mitten av juli, eller så länge drottningen är pro­
duktiv och lägger mycket ägg, är risken för att bina ska svärma
fortfarande stor. Se till att samhället har gott om plats, gå igenom
yngelrummet grundligt och leta efter tecken på svärmförberedel­
ser. Hittar du någon enstaka visecell kan du riva den. Hittar du
många rekommenderar jag att du vidtar någon annan svärmföre­
byggande åtgärd (se sidorna 118–119).
Varroakontroll – igen
Förhoppningsvis har behandlingen med drönarramar mot
varroa­kvalster som du gjorde tidigare på säsongen varit effektiv.
Men helt brukar kvalstren inte försvinna, så någon gång i andra
halvan av juni bör du kontrollera dina bisamhällen igen. Det gör
du genom att räkna det dagliga nedfallet av kvalster i kuporna.
Uppstaplingskupor brukar ha en särskild så kallad varroa­
botten. Har du en vanlig botten eller trågkupa kan du använda
ett speciellt varroa­inlägg som du skjuter in under yngelramarna.
Dividera antalet nedfallna kvalster med dagar som inlägget legat
i kupan. Ett nedfallet kvalster per dag motsvarar ungefär 120
kvalster i samhället. Hittar du fem eller fler kvalster per dag bör
du korttidsbehandla samhället med myrsyra i mitten av augusti
för att det ska ha en chans att klara vintern (läs hur du gör på
sidan 152). Har du tio kvalster eller fler per dag måste du påbörja
korttidsbehandlingen med myrsyra snarast, dock senast i juli.
Honungen ska alltid skördas först.
12 3
bisyssla året runt
AV TÄ C K N I N G
Innan du slungar honungsramarna måste du avlägsna vaxlocken
som bina lagt över cellerna. Det gör du enklast med en avtäck­
ningsgaffel över exempelvis en långpanna eller en avtäcknings­
bricka. Täck inte av fler ramar än du ska slunga.
När jag ska täcka av honungen ställer jag honungsramarna
i en särskild rostfri ställning som står på en plastback. Den är
lite lutad så att avtäckt honung kan droppa ner i en grov sil som
ligger i botten på backen. Jag tar bort det tunna täckvaxet med
gaffeln och placerar sedan ramen i slungan. Det vax som fastnar
på gaffeln skrapar jag ner i silen där honungen får rinna av. Bina
är väldigt sparsamma med sitt guld och detsamma gäller för mig
– jag tar vara på varje droppe. Vaxet rensar jag och smälter ner för
att senare använda till salvor.
S LU N G N I N G
För att få ut honungen ur vaxkakorna använder man en honungs­
slunga. Den ser ut och fungerar ungefär som en centrifug. Det
finns såväl motoriserade som lite enklare handvevade slungor.
Man stoppar ner ett antal fulla honungsramar, beroende på
slungans storlek, och börjar veva. I början kan det vara lite svårt
att hitta rätt vevhastighet, men man lär sig snart. Honungen
slungas ut mot väggarna tillsammans med lite vaxrester och rin­
ner ner och samlas på slungans botten. Sedan tappar man ut den
genom en tappkran.
Under mitt andra år som biodlare hittade jag en billig hand­
vevad rostfri slunga med plats för fyra ramar. Den är lätt att flytta
och rengöra och jag använder den fortfarande. Det som är viktigt
när du köper en slunga är att den ska vara gjord i rostfritt mate­
rial och vara lätt att rengöra.
Fyra avtäckta honungsramar är på plats i slungan när jag börjar veva. Ramarna snurrar fortare
och fortare. Det enda som hörs är ett litet knirkande från vevhandtaget och ett svischande ljud
från slungtrummans inre. När jag nått en jämn hastighet gläntar jag lite på locket för att lyssna.
Jag känner doften av honung och hör ljudet från de första honungsdropparna som träffar slung­
ans väggar. Det låter precis som ett stilla sommarregn. Då har jag hittat rätt fart.
13 5
Honungens vattenhalt
Med en enkel refrakto­
meter, som kan kosta
under femhundralappen,
kan du mäta vattenhalten
i honungen. Den ska vara
under 20 procent innan du
börjar slunga. Innehåller
den mycket vatten kan det
vara bra att avfukta den
på ett varmt ställe (helst
över 30 grader), dessutom
blir honungen lättare att
slunga om den är varm.
bisyssl a
TA P P N I N G
När man rört eller ympat honungen tappar man upp den direkt
på mindre burkar – man vill ju inte sitta med en enda jättestor
honungsburk. Honungsburkar finns hos biredskapshandeln i
mängder av utföranden och storlekar i glas eller plast. Välj en sort
som passar dig. Jag föredrar sexkantiga glasburkar som rymmer
250 gram eller 500 gram. Hexagonformen är snygg och spar
utrymme, men burkarna är lite dyrare.
Jag börjar med att väga hela honungsskörden – om jag inte
gjort det tidigare – för att kunna beräkna antalet burkar som
behövs. Vid tappningen använder jag en digital hushållsvåg som
jag ställer på en bricka under tappkranen. Sedan placerar jag
en tom burk på ett fat på vågen för att slippa en massa kladd,
nollställer vågen och tappar upp honungen. Då vet jag att det blir
rätt mängd i burkarna.
När alla burkar är fyllda och förslutna skrapar jag ur honungs­
tunnan med en slickepott och tar vara på de sista dropparna.
Barnen får slickepotten. Sedan är det dags för pricken över i:et –
etiketterna. Det finns självhäftande ark att köpa i pappershandeln
som man kan göra egna etiketter av. Slutligen ställer jag honungs­
burkarna mörkt i matkällaren där det är svalt (10–14 grader).
Om du tänker sälja honung till lokala butiker, kolla först
vilka regler som gäller för livsmedelshygien. Är du med i Sveriges
Bi­odlares Riksförbund kan du beställa standardetiketter med
personliga EAN-koder.
140
B
in blir inte särskilt glada när de blir av med sin honung. Har
de möjlighet tar de gärna tillbaka sitt hårt förvärvade guld.
För ett par år sedan när jag som bäst höll på att skörda
säsongens sista honung, märkte jag hur den strålande soliga
förmiddagen hastigt började förändras. Stora, mörka och regntunga moln
rullade in. Det såg ut att bli åska. Jag skyndade på med skattningen, efter­
som man inte ska stå och jobba i kuporna när det regnar och åskar.
Precis när jag tömt den tredje och sista kupan och ställt fyra fulla skatt­
lådor under skydd på en bänk för vidare transport, öppnade sig himlen. Det
var mycket regn denna sommar, men det här var nog sommarens värsta
regn- och åskväder. Jag blev tvungen att lämna skattlådorna under ett
provisoriskt regnskydd och snabbt ta mig inomhus.
Nästa dag lyste solen åter som om ingenting hade hänt. Jag bestämde
mig för att ta itu med gårdagens påbörjade arbete och slunga på kvällen.
Det var stilla kring mina skattlådor, kanske bara något enstaka bi som
surrade runt. När jag skulle bära bort den första skattlådan tyckte jag att
den kändes ovanligt lätt. Till min bestörtning märkte jag att i stort sett
samtliga ramar mer eller mindre var tömda på honung!
Ovädret hade kommit så plötsligt att jag fått bråttom att täcka
skatt­lådorna. Den tillfälliga förvaringslösningen och regnskyddet hade
några brister, så mina kompisar bina hade hittat ett par små öppningar
där de kunde ta sig in till honungsramarna. Rövare från tre bisamhällen
hade sedan flugit skytteltrafik hela förmiddagen mellan kuporna och skatt­
lådorna för att hämta tillbaka sin honung. Den sommaren blev min
honungsskörd inte så stor, men bina var säkert desto nöjdare.
bisyssl a
Det stora drönarslaget
Drönarens enda uppgift vad man vet är att para sig med drott­
ningen. Efter själva parnings­akten som sker flygande i luften
faller drönaren död ner till marken.
Där slutar livet för de flesta drönare, men för andra slutar
det efter sommaren. De drönare som är kvar i samhället motas
ut ur kupan. Ibland kan man till och med se hur ett vaktbi
bokstav­ligen lyfter ut drönare. Bli därför inte orolig om det ligger
en massa döda drönare på flusterbrädan i slutet av sommaren.
Det kan verka grymt men är en nödvändighet för att inte hela
samhället ska gå under. Bisamhället har inte råd med ett gäng
sysslolösa drönare som frossar i sig vinterfoder.
Myrsyrabehandling mot varroakvalster
Efter slutskattningen är det dags att åter vidta åtgärder för att
försöka sätta stopp för varroan. Om du hade ett nedfall på 5–10
kvalster per dygn när du kontrollerade det dagliga nedfallet i juni,
ska du nu behandla dina samhällen med myrsyra. Temperaturen
ska vara under 25-gradersstrecket när du gör behandlingen.
Du kan välja mellan att göra en korttids­behandling eller en
långtidsbehandling. Väljer du det senare eller väntar någon vecka
med korttidsbehand­lingen måste du ge bina ett par kilo stöd­
foder så att de inte svälter (se sidan 90).
Viktigt! Skydda dig väl med ordentliga gummihands­kar och
skyddsglasögon när du använder myrsyran.
Korttidsbehandling
Öppna kupan och lägg en disktrasa ovanpå ramarna. Fördela 60-procentig myrsyra över
disktrasan med en doseringsspruta, 2 milliliter per ram. Låt trasan ligga kvar i 1–2 dagar. Det
går också bra att lägga trasan under ramarna.
Långtidsbehandling
Använd en myrsyraförångare och låt myrsyra långsamt förångas under 10–20 dagar. Vilken
koncentration av myrsyra du ska använda beror på förångaren. Det är ett enkelt sätt att
effektivt ta död på kvalstren. Utrustningen kan du köpa i biredskapshandeln. Var noga med
att följa instruktionerna!
1 52
bisyssl a
bisyssla året runt
HÖST- OCH VINTERSYSSLA
När du slungat och tappat upp årets sista honungsskörd, vintrat
in dina bisamhällen och gett dem ordentligt med foder är de fles­
ta av årets bisysslor avklarade. Nu återstår bara att se till att bina
har det varmt och gott i kuporna samt att ventilationen fungerar
som den ska. Det absolut sista du gör på året är att behandla mot
varroakvalster ännu en gång.
Isolera och ventilera
Kuporna ska vara ordentligt isolerade så att bina kan hålla
värmen på vintern, då går det även åt mindre foder. Taket och
väggarna är viktigast. De flesta uppstaplingskupor man köper har
30 millimeter cellplastisolering i väggarna samt ett isolerat tak.
Om kupan inte är isolerad måste du ordna det på något sätt. Min
trågkupa är oisolerad och därför sticker jag ner ett par 50 milli­
meter tjocka cellplastskivor längs kort- och långsidor och lägger
på en skiva som lock.
En bikupa måste även ha bra ventilation. När bina förbränner
energi bildas det vattenånga som stiger uppåt och kan skapa kon­
dens. För att fånga upp kondensen täcker jag täckskivorna på alla
kupor med säckväv. En del biodlare använder plast eller glas som
täckskiva för att kunna se hur bina utvecklas utan att störa dem.
Har man en sådan skiva är det viktigt att kupan är ordentligt
ventilerad undertill så att det inte bildas kondens på innertaket.
Jag föredrar att använda täckbrädor av trä där luften kan passera
mellan springorna eller en täckskiva som har ett fodringshål med
nät som kan täckas vid behov.
Om inte kuporna är bra ventilerade kan fodret mögla av
fukt. Mögel och fukt anses vara en av orsakerna till att bina dör
vintertid. Mina uppstaplingskupor har nätbotten som släpper in
mycket luft, dessutom har varje låda en reglerbar bitömmare som
jag låter vara helt öppen.
Oavsett vad biodlare i din närhet säger ska du låta flustret vara
helt öppet under vintern. Får du problem med fåglar kan du sätta
1 58
159
F E MT E KA P IT L E T
B
H
I
P
C
R
O
O
D
G
U
N
K
U
T
N
ER
O
H
Honung passar utmärkt till matlagning och är ett
nyttigt sötningsmedel. Som om inte det räckte har
den också medicinska egenskaper. Du kan välja
mellan olika sorter och smaker på burk eller äta den
som den är, direkt ur vaxkakan. När du köper svensk
lokalproducerad honung stödjer du biodlingen
samtidigt som du hjälper till att gynna den
biologiska mångfalden i ditt närområde.
167
bisyssl a
ÄKTA HONUNG
Honung är en unik naturprodukt som består av fruktsocker
(fruktos), druvsocker (glukos), lite rörsocker (sackaros) och andra
sockerarter, vatten samt några procent enzymer, mineraler och
vitaminer. För att den ska få kallas honung får ingenting tillsättas
eller tas bort. Vad som exakt får saluföras som honung regleras i
Sverige av Livsmedelsverket. Läs noga vad som står på etiketten
när du köper honung i affären, särskilt när du köper flytande
honung eller sorthonung. Nyslungad honung är alltid flytande,
genomskinlig och gyllen­gul till mörkt bärnstensfärgad, dessutom
innehåller den många nyttiga ämnen.
Den honung vi får fram här i Norden kommer förr eller
senare att kristalliseras och bli fast. Det betyder att druvsocker­
kristallerna växer sig stora. Du ser med blotta ögat om honungen
är kraftigt kristalliserad. Det är inget fel på den, men den kan
kännas ”sandig” i munnen. Hög druvsockerhalt ger snabbare
kristallisering. Är druvsockerhalten under 25 procent, som hos
akacie­honungen, kristalliseras honungen aldrig.
I butik säljs ofta svensk honung med Sveriges Biodlares
Riksförbunds etikett. Det är en garanti och en kvalitetsstämpel.
Honungen kan komma från små odlare eller från stora honungs­
producenter som blandar honung från flera odlare för att, oavsett
om säsongen varit bra eller dålig, kunna erbjuda en produkt med
jämn kvalitet som konsumenten känner igen.
Precis som med vin och kaffe kan man sträva efter att gynna
ett bredare honungssortiment i butikerna genom att köpa lokal
honung. Då får du möjlighet att uppleva de doft- och smak­
nyanser som naturen har att erbjuda från just den trakten. Jag
brukar alltid köpa honung från små bigårdar på olika platser jag
besöker, i Sverige och utomlands – dels som ett kul smakminne,
dels för att stödja lokala biodlare.
Nyslungad svensk honung är flytande men blir fast med tiden. Akaciehonungen som inte är
svensk stelnar däremot aldrig. Man kan få fast honung att hålla sig flytande en kortare eller
längre tid beroende på sort genom att hetta upp den snabbt till ungefär 40 grader i vattenbad.
I varmare temperaturer försvinner en del nyttiga ämnen.
1 68
honung och biprodukter
Färg, smak och olika sorters honung
Jag har mina kupor i ett klassiskt villaområde med mycket blom­
rabatter, bärbuskar och gamla fruktträd. Honung som kommer
från blomster kallas för blomsterhonung eller blomhonung. Sma­
ken är ofta en blandning av säsongens olika växter och honungen
är för det mesta ganska ljusgul till färgen. Den som har kupor i
eller i närheten av mycket skog kan få skogshonung (kallas också
bladhonung). Skogshonungen är mörkt sirapsfärgad och har
ganska kraftig smak med toner av kola.
Färgen och smaken påverkas också av när på säsongen man
skördar. Försommarhonungen är ljus och har en blommig smak.
Skörden brukar vara mindre eftersom bina använder det mesta
själva till att bygga upp samhället under våren.
Högsommarhonungen brukar i regel ge den största skörden
på säsongen. Färgen kan vara ljust gul till mer bärnstensfärgad be­
roende på vilka blommor som dominerar. Ofta har honungen ett
brett smakregister från klöver, hallon, blåbär och ängsblommor.
På västkusten och i vissa områden med skogslandskap skördas
en del ljunghonung, eller hösthonung som den också kallas. Den
kan också ha en del inslag av bladhonung (om sensommaren varit
varm) och är mörkt bärnstensfärgad med ganska kraftig smak.
S O RT H O N U N G
Om man skördar ofta och efter växternas blomningstider kan man
få sorthonung. Den får smak och doft av en speciell blomma och
har ingenting med smaksättning att göra. Maskros­honung, raps­
honung, klöverhonung, ljung­honung, lindhonung och hallon­
honung är exempel på sorthonung. Smaksatt honung förekom­
mer, men i så fall ska det tydligt framgå av etiketten på burken.
Ett år hade min honung tydliga inslag av mynta. Men den
lilla myntaplantan i rabatten kunde ju knappast ha gett smak
åt hela honungsskörden. Efter lite efterforskning förstod jag
Honungens färg och smak beror på vilka blommor bina har hämtat nektar ifrån. Det påverkar
också hur länge honungen håller sig flytande.
17 1
honung och biprodukter
SARAS GRANOLA
Under vinterhalvåret blir det mest havregrynsgröt med honungsgrotta
på morgnarna. På sommaren när det finns mycket färska bär äter vi
hellre yoghurt med bär och hemgjord granola. Självklart ringlar vi över
flytande nyslungad honung.
Till cirka 17 dl granola
1. Sätt ugnen på 175 grader.
2 msk solrosolja
2. Rör ihop olja, lönnsirap, honung och vaniljsocker i en stor
bunke. Häll i havregrynen och blanda väl.
1 dl lönnsirap
4 msk flytande honung
1 tsk vaniljsocker
6 dl havregryn
3. Bred ut blandningen jämnt på bakplåtspapper i en eller två
långpannor och rosta den i 20 minuter eller tills havregrynen
fått en gyllengul färg. Låt svalna.
2 dl hasselnötter
1 dl solrosfrön
1 dl pumpakärnor
2 dl russin eller torkade
gojibär
4. Hacka hasselnötterna grovt och rosta dem i en het, torr
stekpanna.
5. Blanda alltsammans med resten av ingredienserna i en stor
bunke. Häll över i en vacker glasburk med tättslutande lock.
17 9
bisyssl a
JOCKES KRYDDIGA HONUNGSBRÖD
Fram på höstkanten efter slutskattning och invintring av mina samhällen
brukar jag använda mer honung i bakningen. Det här är ett bröd med kryddig
smak som passar till starka och smakrika rätter – och till kvällsteet.
1. Lös upp jästen i vattnet i en liten skål och låt stå i cirka fem
minuter. 2. Blanda honung, koriander, kanel och nejlika i en bunke.
Tillsätt jästblandningen och rör ihop. Häll i mjölken.Tillsätt
mjölet, lite i taget, och blanda slutligen i saltet. Arbeta ihop
till en smidig deg i 5–10 minuter. Täck med plastfolie eller en
kökshandduk och låt jäsa i 30 minuter. 3. Mjöla en stor ren kökshandduk, lägg på degen och dra ut
den till en fyrkant. Vik in sidorna av degen mot mitten och
vik den sedan tvärsöver så att det blir ett fyrkantigt paket.
Slå in degen i handduken och låt jäsa i 30 minuter.
4. Sätt ugnen på 250 grader och ställ in en form med några
isbitar i på botten. 5. Sträck ut degen och vik ihop den på samma sätt som vid
punkt 3. Dela degen, forma två avlånga bröd och lägg dem
på plåt med bakplåtspapper. Täck med kökshandduk och låt
jäsa i 1 timme.
6. Grädda bröden i cirka 45 minuter. Öppna luckan efter
15 minuter och släpp ut ångan. Sänk värmen till 200 grader.
7. Ta ut bröden och låt dem svalna på galler under en handduk.
184
Till 2 avlånga bröd
25 g jäst 3 dl kallt vatten 3/4 –1dl honung 1 tsk malen koriander
1/2 tsk malen kanel 1/2 tsk malen kryddnejlika
3 tsk salt, gärna havssalt
2 dl mjölk 13 dl vetemjöl Special