“När brödrosten utträder ur sitt brödrostskap”
Faculteit Letteren & Wijsbegeerte “När brödrosten utträder ur sitt brödrostskap” En undersökning av semantiken i de svenska nominaliseringssuffixen –skap och –het utifrån moderna ordbildningsteorier Hilde De Vaere Masterproef voorgedragen tot het behalen van de graad van Master in de Scandinavistiek 2015 Promotor Co-Promotor Prof. Dr. K. Willems Vakgroep Taalkunde, Afdeling Algemene Taalwetenschap Prof. Dr. J. Brandtler Vakgroep Taalkunde, Afdeling Scandinavistiek en Noord-Europakunde Dedikation “Vad gör du under lovet?” frågade min far – en 85-årig, pensionerad lärare latin och grekiska och UGent alumnus – via epost. Jag svarade att jag granskade svenska suffix och undersökte om de har en polysem eller en monosem betydelse. Jag fick per omgående svaret att “enligt min gammaldags och ödmjuka åsikt har ett suffix en polysem betydelse. Varför skulle ett suffix inte kunna ha olika betydelser?” Det slog mig att han, med sin mångåriga erfarenhet, i tio sekunder kunde besvara en fråga som nu har sysselsatt mig i mer än två år. Därför tillägnar jag honom den här uppsatsen med stor kärlek både till honom och till lingvistiken som också ligger honom varmt om hjärtat. iii Lista på tabeller Tabell 1: Förekomster av avledda ord på –dom, –het och –skap i korpusen utifrån PAROLE ............................... 6 Tabell 2: Betydelsekategorier i den semantiska gruppen Status baserad på Söderbergh (1971)............................ 7 Tabell 3: Semantiska subkategorier hos de konkreta avledningarna baserad på Söderberg (1971) ...................... 8 Tabell 4: Grundord till suffixet –skap utifrån PAROLE ........................................................................................ 11 Tabell 5: Grundord till suffixet –skap utifrån 44 korpusar i KORP ...................................................................... 12 Tabell 6: Distribution av grundord som inte är adjektiv i het-korpusen ............................................................... 16 Tabell 7: Distribution av adjektivavledningar i het-korpusen................................................................................ 17 Tabell 8: Svenska kognater/pendanger till “stage-level” grundord airman, friend, king, penman, priest och sponsor ................................................................................................................................................................... 39 Tabell 9: Svenska pendanger till “individual-level” grundord parent, wife, niece, woman ................................. 40 Tabell 10: Svenska avledingar på –skap med “individual-level” grundord .......................................................... 41 Tabell 11: Aronoff & Chos “doublets” och deras svenska kognater eller pendanger .......................................... 46 Tabell 12: Suffixet –hood enligt Liebers OT-teori ................................................................................................. 66 Tabell 13: Subschemana för [XNi ,Proni, Ai, Vi -skap]Nj ↔ [existensform av SEMi]j där a) = kollektiv betydelse, b) = individuellt bruk ..................................................................................................................................................... 75 Tabell 14: Subschemana för [Xi -aktighet] Nj ↔ [BESKAFFENHET MED RELATION R TILL SEMi] j ............................... 87 iv Lista på figurer Figur 1: Qualiastruktur för book enligt Pustejovsky (1995:203-204) ....................................................................49 Figur 2: Qualiastruktur för suffixet –ship enligt Baeskow .....................................................................................50 Figur 3: (Del av en) Qualiastruktur för suffixet –skap ...........................................................................................55 Figur 4: Qualia för suffixet –skap ...........................................................................................................................56 Figur 5: Baeskows Qualiastruktur för suffixet –hood ............................................................................................58 Figur 6: Baeskows QUALIA i Qualiastrukturen för ordet brotherhood ................................................................58 Figur 7: (Del av en) Qualiastruktur för suffixet –het .............................................................................................59 Figur 8: Qualia för suffixet –het .............................................................................................................................61 Figur 9: Den lexikala representationen av det svenska ordet arghet .....................................................................71 Figur 10: Schemat för nominalisering med det svenska suffixet –skap ..................................................................74 Figur 11: Nederländska deverbala substantiv som slutar på –er ...........................................................................82 Figur 10: Schemat för nominalisering med det svenska suffixet –skap ..................................................................83 Figur 12: Svenska substantiv på –aktighet .............................................................................................................87 v Innehållsförteckning Lista på tabeller ....................................................................................................................... iv Lista på figurer ......................................................................................................................... v Innehållsförteckning ............................................................................................................... vi 1 Presentation och problemställning................................................................................... 1 2 Det svenska materialet ...................................................................................................... 4 2.1 Förklaring av termer .............................................................................................................. 4 2.2 Mönster i den svenska ordbildningen med –dom, –het och –skap ..................................... 5 2.3 Suffixet -dom enligt SAOB ...................................................................................................... 8 2.4 Suffixet -skap enligt SAOB ..................................................................................................... 9 2.5 Skap-korpusen ....................................................................................................................... 11 2.5.1 Tendens 1 - Modifikation ................................................................................................. 12 2.5.2 Tendens 2 - Hapax legomena ........................................................................................... 13 2.5.3 Tendens 3 - Personbeteckande substantiv + suffix .......................................................... 13 2.5.4 Tendens 4 - Nybildningar av sent datum ......................................................................... 14 2.5.5 Slutsats ............................................................................................................................. 14 2.6 Suffixet -het enligt SAOB ...................................................................................................... 15 2.7 Het-korpusen.......................................................................................................................... 16 2.7.1 Tendens 1 - Adjektiviska grundord .................................................................................. 17 2.7.2 Tendens 2 - Hapax legomena ........................................................................................... 18 2.7.3 Tendens 3 - Grundordets kategori .................................................................................... 19 2.7.4 Slutsats ............................................................................................................................. 20 2.8 Sammanfattning .................................................................................................................... 21 3 Förklaring av några centrala teoretiska termer och analys av materialet................. 22 3.1 Betydelse, meaning visavi sense, polysemi .......................................................................... 22 3.2 Analys av det svenska materialet ......................................................................................... 25 3.2.1 Särdraget [+human] i ordbildningen med –skap? ........................................................... 25 3.2.2 Nybildningar på –skap ..................................................................................................... 28 3.2.3 Avledningar på –skap visavi avledningar på –het............................................................ 29 3.2.4 Suffixet –het och adjektiviska grundord .......................................................................... 30 3.2.5 –het-avledningar med icke-adjektiviska grundord ........................................................... 32 3.2.6 Inga verbala grundord i –hetkorpusen.............................................................................. 33 3.3 Slutsats.................................................................................................................................... 34 4 Översikt av några recenta ordbildningsmodeller tillämpade på nominaliseringssuffixen –skap och –het ............................................................................... 36 4.1 Aronoff & Cho ...................................................................................................................... 36 4.1.1 Tillämpbarheten av Aronoff & Cho (2001) till svenskan ................................................ 37 4.1.2 Skillnaden mellan “stage-level” och “individual-level” .................................................. 43 4.1.3 Dubbletter ......................................................................................................................... 45 4.1.4 Slutsats ............................................................................................................................. 47 4.2 Baeskow .................................................................................................................................. 47 4.2.1 Baeskow: svårt att falsifiera? ........................................................................................... 51 vi 4.2.2 –ship och –skap: en jämförelse ......................................................................................... 53 4.2.2.1 4.2.2.2 4.2.3 QS i engelskan .........................................................................................................................53 Tillämpning på svenskan .........................................................................................................54 –hood och –het .................................................................................................................. 57 4.2.3.1 4.2.3.2 QS i engelskan .........................................................................................................................57 Tillämpning på svenskan .........................................................................................................59 4.2.4 Diskussion och slutsats ..................................................................................................... 61 4.3 Lieber ...................................................................................................................................... 64 4.3.1 Liebers indelning: tillämpning på svenskan och för- och nackdelar ................................ 67 4.4 Preliminär slutsats ................................................................................................................. 68 4.5 Booij ........................................................................................................................................ 70 4.5.1 Konstruktionsmorfologins grundförutsättningar .............................................................. 70 4.5.2 CMs hierarkiska lexikon ................................................................................................... 73 4.5.3 Affixets status inom CM ................................................................................................... 75 4.5.4 Vad är betydelse inom CM? ............................................................................................. 76 4.5.5 Kontroverser kring betydelse och polysemi ..................................................................... 77 4.5.6 Tillämpning av CM på de svenska avledningarma –skap och –het .................................. 83 4.5.6.1 4.5.6.2 Observationer i skap-korpusen ................................................................................................83 Observationer i het-korpusen ...................................................................................................84 5 Sammanfattning och diskussion ..................................................................................... 88 6 Slutsats .............................................................................................................................. 93 6.1 6.2 6.3 6.4 Olika betydelsetyper och –nivåer ......................................................................................... 93 Grundordets roll .................................................................................................................... 95 Olika metoder ......................................................................................................................... 96 Utblick ..................................................................................................................................... 97 Bibliografi ................................................................................................................................ 98 Appendix: förklaring av termer och synonymer ............................................................... 101 37725 ord vii viii 1 Presentation och problemställning ! ! ! När gryningen utträder ur sitt gryningskap När främlingen utträder ur sitt främlingskap När brödrosten utträder ur sitt brödrostskap När stenen utträder ur sin stenighet När sparven utträder ur sin sparvighet När Kyrklund utträder ur sin kyrklundhet Denna längtan. När natten utträder ur sin nattlighet När intet utträder ur sin intighet Denna ängslan. Willy Kyrklund1 Ovanstående dikt av Willy Kyrklund utgjorde inspirationen för uppsatsens titel och ledde till frågeställningen varför ord som gryningskap, brödrostskap, sparvighet och kyrklundhet låter som perfekt acceptabla och förståeliga ord i det svenska språket även om de inte förekommer och förmodligen aldrig kommer att upptas i ett lexikon. Denna uppsats syftar till att belysa och diskutera suffixens grammatiska status. Den övergripande frågeställningen rör vad suffixet tillfogar till grundordet och vilka semantiska och/eller morfologiska förutsättningar som måste uppfyllas för att ett suffix ska kunna kombineras med ett visst grundord. Vilka restriktioner gäller för suffixet vid valet av grundord? Är de morfosyntaktiska eller de semantiska kraven avgörande, eller är det ett samspel? I synnerhet ämnar jag i den här uppsatsen behandla följande tre frågor: 1 Kyrklund, W. (1989). Om godheten. Stockholm: Bonniers Grafiska Industrier AB. 1 1. Överför suffix information, och i så fall vilken information? Vilket semantiskt värde har ett suffix? 2. Vilken roll spelar grundordet i förhållande till suffixet för avledningens definitiva betydelse och hur ska man beskriva förhållandet mellan suffix och grundord? 3. Vilken metod är lämpligast för att beskriva ordbildningsprocessen, i synnerhet med avseende på frågan om ett suffix har en allmän betydelse (monosemi) eller flera relaterade betydelser (polysemi)? I De Vaere (2011) drog jag slutsatsen att svaret på dessa frågor i hög grad beror på den lingvistiska modell som tillämpas. Den gängse synen inom traditionell grammatik är att ett suffix inte bara bestämmer ordklasstillhörighet utan också är betydelsebärande. Andra lingvistiska teorier betraktar suffix som funktionella element i grammatiken utan någon egen betydelse, vars funktion är begränsad till ordklassbestämning. Jag skulle i föreliggande uppsats vilja konkretisera och belysa dessa två synsätt genom att studera nominaliseringssuffixen –skap och –het som används i svenskan för att skapa abstrakta substantiv. Jag behandlar suffixet –dom bara i korthet eftersom det inte längre är produktivt i svenskan. Tillvägagångssättet som tillämpas i uppsatsen är följande. Efter en kort terminologibeskrivning beskriver jag suffixen –dom, –skap och –het utifrån Svenska Akademiens Ordbok (hädanefter SAOB). Sedan presenterar jag min empiriska undersökning som är baserad på 44 korpusar i KORP, ett språkteknologiskt verktyg i forskningsenheten Språkbanken vid Institutionen för svenska språket, Göteborgs universitet. Min korpus består av två delkorpusar med svenska ord på –skap och –het. Jag gjorde ingen korpus på suffixet –dom. Som nästa steg ger jag en teorineutral redogörelse för mina observationer i –skap- och –het-korpusen. Innan jag presenterar min analys av det svenska materialet förklarar jag några centrala teoretiska termer. Med utgångspunkt i Coserius betydelsedefinition visar jag i den teoretiska delen att det är nödvändigt att finslipa begreppen “meaning” (‘betydelse’) och “sense” (‘mening’) och att skilja mellan systembetydelse, normbetydelse och diskursbetydelse. Jag tar också ställning i monosemi-polysemi-debatten. Med denna teoretiska utgångspunkt analyserar jag det svenska materialet. Som nästa steg jämför jag min analys med tidigare analyser av de engelska motsvarigheterna till de svenska suffixen (–ship, –hood och –dom) – Aronoff & Cho (2001), Baeskow (2010) och Lieber (2010) – samt Booij (2010). Aronoff & Cho (2001) behandlar ordbildning med –ship och med –hood. Enligt deras hypotes bestäms valet mellan nominaliseringssuffixen –ship och –hood av huruvida substantivet betecknar ett “stage-level” eller “individual-level” predikat. Jag relaterar Aronoff & Chos (2001) hypotes till de svenska motsvarigheterna –skap och –het och visar att deras analys inte utan vidare kan tillämpas på mina svenska data. Baeskow (2010) tillämpar så kallade Qualiastrukturer i Pustejovskys anda (Pustejovsky (1995)) för att visa att ett suffix bär både lexikal och konceptuell betydelse. Metoden kan ses som ett plausibelt tillvägagångssätt för att komma åt suffixets inherenta systembetydelse. I andra delundersökningen granskar jag därför Baeskows Qualiastrukturer för engelskan och undersöker om man kan använda analysen för de svenska suffixen –skap och –het och göra 2 Qualiastrukturer för dessa svenska suffix. Jag följer Baeskow i antagandet att suffix överför betydelse, men mina svenska data visar att det är svårt att fånga suffixets alla betydelsemöjligheterna på ett systematiskt sätt. Jag diskuterar vidare en del nackdelar med Baeskows analys. Lieber (2010) använder “Lexical Semantic Framework” i kombination med Optimality Theory för att beskriva alla suffixens kombinationsmöjligheter. Vad gäller ordbildningens struktur urskiljer hon ett skelett och en kropp. Jag behandlar för- och nackdelar med Liebers tillvägagångssätt. De tre teorierna ovan betraktar ordbildningsprocessen från olika synvinklar. Enligt Aronoff & Cho (2001) avgörs valet av grundord av suffixets semantiska egenskaper. Baeskow ser ordbildingsprocessen som en morfo-semantisk process medan Lieber betraktar selektionen som helt och hållet semantiskt men ägnar samtidigt också uppmärksamhet åt hela ordbildningens struktur. I den här uppsatsen vill jag dock även diskutera suffix inom ett annat teoretiskt ramverk som framhåller att ett suffix hämtar sin funktion från konstruktionen som det utgör en del av, nämligen Booijs (2010) konstruktionsmorfologi (Construction Morphology, CM). Booijs teoretiska ramverk inordnas i den nu för tiden aktuella konstruktionsgrammatiken. Teorin har också efterföljare i ordbildningsundersökningen (jfr Van Goethem (2014) och Battefeld (2014)). Jag visar att konstruktionsgrammatik å ena sidan har bra teoretiska förutsättningar att besvara undersökningsfrågorna, men å andra sidan pekar jag på konstruktionsmorfologins svårigheter med att precisera hur betydelse måste omskrivas. Jag försöker därefter fastställa huruvida teorin har tillräckligt med tekniska medel för att noggrant beskriva suffixets systembetydelse eller för att visa de lexikala och icke-lexikala egenskaperna av alla de i språkbruket konventionella användningar av suffixen. Målet med uppsatsen är inte bara att försöka besvara huruvida suffix innehåller semantisk information utan också att definiera vilken slags betydelse som i så fall realiseras. Uppsatsen har följande struktur. I kapitel 2 fokuserar jag på min svenska undersökning av –skap och –het och presenterar materialet. Kapitel 3 ägnas åt de centrala teoretiska termerna och åt analysen. I kapitel 4 genomför jag en litteraturgenomgång kopplad till problemet. Frågan ställs om befintliga teorier kan förklara mitt resultat och jag tillämpar metoderna på det svenska materialet. På slutet av kapitel 4 introduceras konstruktionsmorfologi. Kapitlet omfattar en tolkning av det svenska resultatet inom ett konstruktionsmorfologiskt ramverk. Jag lämnar mitt teoretiska bidrag och resonerar kring suffixets status och dess betydelse och jag föreslår finslipningar i konstruktionsmorfologins semantiska pelare. I kapitel 5 sammanfattar och diskuterar jag mina iakttagelser och i kapitel 6 drar jag slutsatsen att en noggrann definition på begreppet betydelse är nödigt för en grundlig analys av suffixets status och att det behövs en fin skillnad mellan system-, norm- och diskursbetydelse. Resultatet av min tillämpning av metoderna på mitt svenska material leder till systembetydelsen [beskaffenhet] för –het-avledningar och [existensform] för –skap-avledningar. Dessa betydelser har framför allt ett metodologiskt syfte i den meningen att de tillåter att beskriva en rad av normbetydelser och diskursbetydelser av multifunktionella suffix på ett koherent sätt och att belysa enheten i den semantiska variationen. I kapitlets sista avsnitt ges en utblick där jag resonerar kring vidare utvidgning av semantiska aspekter vid ordbildningen. 3 2 Det svenska materialet I detta kapitel presenterar jag materialet varpå uppsatsens analys är baserad. Jag använder olika svenska korpusar för att göra mina observationer. De första korpusar gjordes i PAROLE som nu ingår i KORP (www.spraakbanken.gu.se): år 2010 tog jag en “random sample” på 5000 ord för varje avledning på –dom, –het och –skap. Det resulterade i en dom-, en het- och en skapkorpus. År 2014 upprepade jag korpusundersökningen med två större korpora från KORP. Eftersom det i De Vaere (2011) påvisades att suffixet –dom inte längre är produktivt i svenskan gjorde jag ingen dom-korpus år 2014. En sådan “oproduktiv” korpus skulle inte kunna bidra till studien av nybildningar. För både den nya het-korpusen som den nya skapkorpusen valde jag 44 korpusar i KORP: skönlitteratur (5 korpusar), tidningstexter (37 korpusar), tidskrifter (1 korpus) och svenska Wikipedia. Jag tog denna kombination för att för det första ha ett brett urval av olika textsorter och för det andra att återspegla det ursprungliga mer anspråkslösa materialet. 2.1 Förklaring av termer För följande undersökning är det viktigt att precisera några teoretiska termer. Betydelse är ett mångtydigt begrepp och för att kunna tolka det svenska materialet måste det klargöras att termen betydelse betecknar etts ords etablerade semantiska innebörd som återfinns i exempelvis ordböcker. Ord betecknar utomspråkliga realiteter och bara om ett ords särskilda bruk är tillräckligt etablerat tas det upp i en ordbok. Ordboksbetydelser måste därför ses som exempel på språkbruk. Om ett ord har flera betydelser i SAOB betyder det alltså att det har flera etablerade användningar (polysemi). Men ordbetydelse kan också uppstå i diskursen, och således vara situationellt betingad; I KORP har jag hittat flera exempel på icke-etablerade ordbetydelser. Man bör alltså skilja mellan etablerad betydelse och situationell betydelse och granska om dessa betydelser kan härledas till en gemensam grundbetydelse.2 Jag återkommer till detta i kapitel 3. Vad gäller SAOBs påstående att ett ord ibland kan få en konkret eller en kollektiv betydelse måste också uppmärksammas att jag utgår ifrån att ett ord inte kan ändra sin grundbetydelse: SAOBs beskrivning ska följaktligen läsas som om ordet används för att referera till abstrakta eller konkreta saker eller kollektiva begrepp. Ordets grundbetydelse blir densamma. Utsagor som “dessa ord får ofta en konkretare betydelse då de används för att beteckna....” ska därför tolkas med hänsyn till skillnaden mellan grundbetydelse och etablerad betydelse. Eftersom fenomenet grammatikalisering spelar en roll i förklaringen av suffixens –dom, –het och –skaps semantiska möjligheter måste också begreppet grammatikalisering 2 SAOB använder termen grundbetydelse och med den menas en basisbetydelse därifrån alla andra betydelser uppstod om man betraktar betydelserna diakront. Jag använder termen grundbetydelse snarare synkront för att beskriva den homogena betydelsen som ligger till grund av ett ords polysemi. 4 förtydligas. Undersökningens första mål är att ge en synkron översikt över olika betydelsemöjligheter men SAOB fokuserar också på diakrona betydelseegenskaper. Grammatikalisering är en omdiskuterad term. Den åsysftar en process där innehållsord utvecklar sig till grammatiska element och eventuellt vidare till klitika eller böjningsaffix. Processen anses kunna ha två resultat. För det första kan den resultera i ett grammatiskt språkelement t.ex ett böjningsmorfem. Enligt Hopper & Traugott (2003:8) utvecklades t.ex. i svenskan den efterställda artikeln –et/–en från ett tidigare efterställt demonstrativt pronomen hinn (som i fornnordiska úlfr hinn ‘denna varg’). För det andra kan processen resultera i ett avledningsaffix som t.ex. det svenska suffixet –dom som enligt SAOB uppstod ur det självständiga ordet dom med betydelsen ‘det sagda, det lagda’. Vad gäller den semantiska utvecklingen har ord som kommer att grammatikaliseras från början ofta en allmän betydelse och under processen genomgår betydelsen en vidare generalisering. Det semantiska innehållet försvagas och förlorar sin komplexitet. Sweetser (1988:389) och Hopper & Traugott (2003:94) kallar det för blekning (“semantic bleaching”). Eftersom det finns ett steg i utvecklingen där både den ursprungliga och den nya betydelsen förekommer samtidigt kan man förklara hur polysemi (d.v.s. semantisk variation i språkbruket) uppstår under den diakrona utvecklingen (Hopper & Traugott 2003:103). På det syntaktiska planet kan ordet också dekategoriseras, d.v.s. att det förlorar de morfologiska och syntaktiska egenskaper som det hade som lexikalt element (Hopper & Traugott 2003:107). When a form undergoes grammaticalization from a lexical to a grammatical form, however, it tends to lose the morphological and syntactic properties that would identify it as a full member of a major category such as noun or verb. Ordbildningen som står i fokus i den här uppsatsen är nominalisering. Termen åsyftar en ordklassbyte med hjälp av ett suffix. Det betyder inte bara att ett adjektiv, ett verb, osv. kan bli substantiv efter kombination med ett suffix som i arghet, kännedom utan också att substantiv kan så att säga “nominaliseras” en gång till3 (den så kallade “class maintaining derivation” - se vidare) som i ministerskap. 2.2 Mönster i den svenska ordbildningen med –dom, –het och –skap Från korpusmaterialet (jmf tabell 1) i De Vaere (2011) framgår att avledningar på –dom i svenskan framför allt är etablerade (“entrenched”) ord med hög frekvens, men att suffixet inte längre är produktivt i den svenska ordbildningen. Sett i ljuset av de undersökningar som följer måste det uppmärksammas att svenskan påvisar en helt annorlunda bild än engelskan om data 3 Med “nominalisera ett nomen” åsyftas alltså fenomenet där ett suffix förorsakar en semantisk förändring i ordklassen nomen, inte att “ett nomen blir ett nomen”. 5 i tabell 1 jämförs med de engelska data som Lieber (2010:2) kom fram till utifrån COCA.4 I engelskan är distributionen mycket mer jämlik: –dom: 229 types, –hood: 211 types och –ship: 281 types. Vad gäller det svenska suffixet –dom utgör 8 ord (“types”) (sjukdom, ungdom, egendom, barndom, rikedom, fattigdom, kännedom och lärdom och deras sammansättningar som t.ex. bristsjukdom och bildrikedom) 90,6% av hela korpusen. Av totalt 26 types har 14 ett nominalt grundord, 7 ett adjektiviskt, 4 ett verbalt och 1 har ett egennamn som bas (lutherdom). Eftersom dessa ord är så etablerade har betydelserna utvecklat sig åt olika håll: stundom används dessa ord på –dom fortfarande med en abstrakt betydelse t.ex. ‘tillstånd’ (sjukdom) eller ‘förhållande’ (rikedom), men de kan också användas för att beteckna något konkret (en sjukdom, rikedom, fattigdom, en barndom eller kollektivt (en egendom); de kan även personifieras (rikedom, fattigdom, ungdom). korpus tokens/träffar types dom 3384 26 het 4874 678 skap 4986 92 Tabell 1: Förekomster av avledda ord på –dom, –het och –skap i korpusen utifrån PAROLE Suffixet –het är däremot mycket produktivt: totalt 678 olika types varav ordet frihet (och dess sammansättningar) har den högsta frekvensen med 3,9%. Grundorden är nästan alla adjektiviska (676 av 678 ord med t.ex. arghet, ärlighet, erfarenhet, tystlåtenhet) och i korpusen finns bara ett räkneord (enhet) och en preposition (överhet). Iögonfallande är att det finns många hapax legomena i het-korpussen och enligt Baaijen (1992) påvisar förekomsten av många hapax legomena ordbildningens produktivitet. Påfallande på det morfosyntaktiska planet är också att det finns många suffixkombinationer som –fullhet, –löshet, –värdhet, – fasthet, –rikhet, –likhet, –aktighet, –(l)ighet, –(i)skhet, osv. Dessutom förekommer många participformer som grundord t.ex. –mynthet, –sy/inthet, –ögdhet och medvetenhet, nedlåtenhet. Avledningar på –het används med följande frekvent förekommande betydelser: ‘egenskap’ (t.ex. möjlighet, skönhet, säkerhet), ‘förhållande’ (t.ex. (be)lägenhet, möjlighet, säkerhet, erfarenhet), ‘tillstånd’ (t.ex. trygghet), men de kan också referera till konkreta (t.ex. lägenhet) och kollektiva (t.ex allmänhet) saker. Suffixet –skap visar en mer diversifierad bild: av de 92 träffar i korpusen har 76 ett substantivisk grundord (t.ex. chefskap), 11 en adjektivisk (t.ex. bekantskap), 4 ett verb (t.ex. köpenskap), 1 ett adverb (utanförskap) och 1 ett räkneord (tvåskap). Substantiven är framför allt personbetecknande substantiv som i amatörskap, partnerskap och broderskap. Dessa avledningar används med betydelser som varierar från ‘förhållande’ (t.ex. bekantskap, kunskap, mästerskap), ‘egenskap’ (t.ex. amatörskap), ‘värdighet’, ‘ställning, befogenhet’ (t.ex. chefskap), ‘verksamhet, handling’ (t.ex. författarskap) men de kan också användas 4 6 Corpus of Contemporary American English, 1990-2012. [http://corpus.byu.edu/coca/]. konkret (t.ex. en bekantskap, ett budskap, ett landskap, ett redskap) eller med kollektiva betydelser (t.ex. sällskap, mästerskap, redskap). Två oberoende studier av nybildningar (Molde (1986) och Moberg (2001)) bekräftar suffixet –doms ringa och suffixet –hets stora produktivitet. Suffixet –skap är framför allt produktivt i nybildningar med “mänskliga” substantiv (t.ex. invandrarskap, idolskap, sponsorskap, samboskap) medan –het har en preferens för “dubbelsuffixet” –ighet (t.ex. grabbighet, bitchighet, töntighet). Vad gäller semantiken återger de svenska grammatikböckerna följande betydelser för avledningar med de olika suffixen. För tabell 2 och 3 tar jag Söderberghs (1971:116-118) indelning eftersom den är representativ för de andra (Thorell (1981, 1984), Liljestrand (1993), Malmgren (1994), Svenska Akademiens Grammatik II (1999), Josefsson (2005)) som upptogs i en litteraturundersökning i De Vaere (2011). ABSTRAKT Egenskaper (egenheter, karakteristiska) hos personer, djur och ting –dom fattigdom, visdom Fysiska egenskaper såsom dimension, kvalitet Känslor, förnimmelser och mentala tillstånd Sjukdomar och sjukliga böjelser Yttre tillstånd och förhållanden Ställning främst vår ställning och våra roller i gemenskapen med andra människor Social ställning –het godhet, grymhet, lätthet, snabbhet, vithet hårdhet, mjukhet, hållfasthet dysterhet, sorgsenhet, upprördhet –skap galenskap, dårskap sjukdom träldom5 moderskap, barnaskap, släktskap, vänskap, grannskap, fiendskap, främlingskap adelskap, burskap6 Tabell 2: Betydelsekategorier i den semantiska gruppen Status baserad på Söderbergh (1971) Som framgår av tabell 2 och 3 urskiljer Söderberg (1971) abstrakta och konkreta användningar i den semantiska gruppen Status. Abstrakta betydelser är ‘egenskap’; ‘fysisk egenskap’; ‘känsla’, ‘förnimmelse’ eller ‘mental tillstånd’; ‘sjukdom’; ‘yttre tillstånd’ eller 5 6 Träldom betyder ’slaveri’. Söderbergh tillfogar att dessa ord uttryckte social ställning. Burskap betyder ‘borgarskap’. 7 ‘förhållande’; ‘ställning’ och ‘social ställning’. Konkreta avledningar betecknar enligt Söderberg personer, grupper av personer (kollektiv betydelse), yttranden eller handlingar, tids- eller platsbeteckningar och statusbeteckningar eller konkretiserade betydelser. KONKRET en person –dom ungdomar –het en storhet kollektiv betydelse (Söderbergh kallar denna betydelse “särskilt vänlig hos –skap och –het”) ungdom en allmänhet en kristenhet en mänsklighet en offentlighet en överhet yttranden eller handlingar tidsbetecknande ord platsbetecknande ord dels statusbetecknande, dels med en mer konkretiserad betydelse snillrikhet –skap en bekantskap faderskapet7 ett borgerskap ett prästerskap ett ridderskap ett brödraskap ett grannskap ett herrskap ett manskap ett sällskap en boskap8 galenskap9 barndom ungdom ålderdom ett grannskap10 sjukdom befogenhet Tabell 3: Semantiska subkategorier hos de konkreta avledningarna baserad på Söderberg (1971) 2.3 Suffixet -dom enligt SAOB I den digitala SAOB (http://g3.spraakdata.gu.se/saob/2014) förekommer fem olika uppslagsord dom. Dom1 kan användas på tio olika sätt så att det kan hävdas att det självständiga ordet dom är polysemt. Grundbetydelsen är ‘det satta, lagda’. När man studerar ordet diakront kan man se att suffixet –dom härstammar från detta substantiv. Suffixet –dom är enligt SAOB ett “suffix för bildande av substantiv” och ordet har genomgått fyra utvecklingssteg: 7 Ordet förekommer alltid i bestämd form som i Vi skall fråga faderskapet (skämts.). I SAOB: “sammanfattande benämning på vissa i allm. tama däggdjur, särsk. dels nötkreatur o. (mindre ofta) hästar, (…) dels får, getter, svin o.d.” 9 I sammanhang som Han yttrade som vanligt några snillrikheter; Vad har hon nu ställt till med för galenskaper. s. 118 10 I sammanhang som Han bor här i grannskapet. 8 8 Först bildades det sammansättningar med personbeteckningar i betydelsen ‘värdighet, levnadsställning’ som i det fsax. kuningdŏm, feng. bisceopdŏm, fht. meistertuom, isl. konungdómr. • I nästa steg bildades avledningar i analogi med förstnämnda sammansättningar, där det andra ledet i sammansättningen så småningom fick en mer allmän betydelse (semantisk blekning). Avledningarna fick betydelsen ‘tillstånd’ i analogi med sammansättningar som feng. on þeŏwum dŏme eller bildades avledningar av abstrakta substantiv. • Som nästa steg bildades även avledningar av adjektiv. • Till sist användes ordet också med verbala grundord. Enligt SAOB beror suffixets användning i svenskan säkerligen till en stor del på inflytande från västgermanska språk. Vad gäller den semantiska utvecklingen anger SAOB den etymologiskt ursprungliga betydelsen hos ord som bildades med –dom som ‘levnadsställning, tillstånd’. SAOB ser en semantisk utveckling i flera olika riktningar och hävdar att det har uppstått specifika betydelser som kan vara abstrakta eller konkreta. Exempel på ord som framför allt används med en abstrakt betydelse är egendom (abstrakt: ‘ägande, ägo, äganderätt’), fattigdom (‘egenskapen att vara fattig’) och rikedom (‘egenskapen att vara rik’). Orden egendom (‘vad man äger’), rikedom (‘pengar’), barndom (‘tid där en person är barn, första utvecklingsstadium’) kan man enligt SAOB också använda med en konkret betydelse. SAOB (2014)11 förmodar att denna tendens att utveckla så många olika betydelser kunde vara grunden för suffixets ringa produktivitet.12 Det påstås även att suffixets funktioner har övertagits av suffixen –het och –skap och av suffixet –döme. (SAOB ibid.) På grund av suffixets ringa produktivitet (jfr De Vaere 2011) har jag inte sammanställt en ny korpus med avledningar på –dom. • 2.4 Suffixet -skap enligt SAOB Om man följer SAOBs ordning finns tre olika substantiv skap i svenskan, men bara den andra där skap är en avledning av verbet skapa och betyder ‘skapat ting, skapad sak, skapelse’ är relevant för utvecklingen mot suffix. I den morfologiska beskrivningen anger SAOB (2014) att suffixet –skap har många kognater i fornsvenska, forndanska, fornvästnordiska, medellågtyska, fornhögtyska, fornengelska, fornsaxiska och medelnederländska. I motsats till beskrivningen av suffixet 11 http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ under uppslagsordet -dom: “Denna skiftande bet. hos orden är det kanske som (jämte motviljan för att bilda ord som formellt skulle ansluta sig till DOM sbst.¹,) varit anledning till att suffixet dom, hvilket i y. fsv. förekommer i rätt många od, under nysvensk tid visat ringa lifskraft ss. ordbildande o. länge knappt varit användbart ss. sådant.” 12 Modern språkforskning pekar snarare på motsatsen. 9 –dom som framför allt är diakront motiverad gör SAOB för suffixet –skap bara en kortfattad diakron översikt där det hävdas att suffixet härstammar från olika avledningar till verbet skapa, bl.a. dels det fornhögtyska scaf, dels det medelhögtyska schaft och det forndanska och fornvästnordiska skap med betydelserna ‘beskaffenhet, bild, gestalt, sinnelag’. Om produktiviteten hävdas i SAOB att suffixet numera bara är produktivt i avledningar med betydelse 1 som här nedan beskrivs som mönster 1. Den morfologiska indelningen urskiljer substantiviska, pronominella, adjektiviska och verbala grundord. Om vi baserar den morfologiska indelningen och den semantiska beskrivningen på SAOB kan följande översikt för det svenska suffixet –skap göras: Mönster 1 resulterar i avledningar av substantiv eller pronomina, adjektiv och verb med följande etablerade betydelser: • En nominal avledning kan användas för att referera till ‘förhållandet eller egenskapen att vara eller tillhöra eller äga eller vara berättigad till den eller det som betecknas av det substantiviska grundordet’, t.ex. broderskap, medborgarskap • En pronominal avledning kan användas för att referera till: ‘förhållandet eller egenskapen att vara eller tillhöra eller äga eller vara berättigad till den eller det som betecknas av det pronominella grundordet’, t.ex. duskap En adjektivisk avledning kan användas för att referera till: ‘vara det som betecknas av det adjektiviska grundordet’, t.ex. egenskap, galenskap En verbal avledning kan användas för att referera till: ‘utföra den handling som betecknas av det verbala grundordet’, t.ex. byggenskap, räkenskap • • Mönster 2 beskriver avledningar av substantiv, adjektiv och verb och resulterar i mer konkreta, kollektiva eller sammanfattande användningar: • • • En nominal avledning kan referera till: ‘personer eller varelser eller föremål eller företeelser och dylikt som är eller utgör eller härrör från eller har samband med eller lyder under vad som betecknas av det substantiviska grundordet’ t.ex. broderskap, djävulskap En adjektivisk avledning kan referera till: ‘personer eller varelser som har eller söker förvärva (eller föremål eller företeelser och dylikt som har) den egenskap som betecknas av det adjektiviska grundordet’ t.ex. bekantskap, hedenskap En verbal avledning kan referera till: ‘föremål eller företeelser som utgör objekt för eller resultat av den handling som betecknas av det verbala grundordet’ t.ex. köpenskap, vetskap Mönster 2 kan enligt SAOB också ha ett individuellt bruk: 10 • • • nominal avledning: ‘person eller varelse eller föremål eller företeelse och dylikt som är eller utgör eller härrör från eller har samband med eller lyder under vad som betecknas av det substantiviska grundordet (särskilt om landområde som är eller har samband med eller lyder under vad som betecknas av det substantiviska grundordet)’ t.ex. dårskap, jungfruskap, landskap, naboskap adjektivisk avledning: ‘person som har eller söker förvärva (eller föremål eller företeelse och dylikt som har) den egenskap som betecknas av det adjektiviska grundordet’ t.ex. gemenskap, kunskap verbal avledning: ‘föremål eller företeelse som är objekt för eller resultat av den handling som betecknas av det verbala grundordet’grund t.ex. byggenskap, räkenskap Från SAOBs beskrivning framgår att det nutida svenska suffixet –skap har genomgått samma utveckling från självständigt substantiv i en sammansättning till suffix och att det har några överlappande semantiska fält med suffixet –dom. 2.5 Skap-korpusen Undersökningen i De Vaere (2011) anger att nominaliseringsmönstret med ett substantiv som grundord och –skap som suffix är mest produktivt. Från tabell 4 framgår att det finns 82,6% förekomster som nästan alla har mänskliga substantiv som grundord (t.ex. amatörskap, författarskap, grevskap) medan det också finns 11 förekomster med ett adjektiv (som t.ex. galenskap, klokskap, egenskap) och 4 förekomster med ett verb (köpenskap, räkenskap). Det förekommer bara en kombination med ett adverb (utanförskap) och en med ett räkneord (tvåskap). Types 92 100% N 76 82,6% A V 11 4 11,9% 4,3% Adv 1 1% Räkneord 1 1% Tabell 4: Grundord till suffixet –skap utifrån PAROLE Den nya skap-korpusen består av 380 svenska ord på –skap hämtade ur 44 delkorpusar i KORP. Sökningen resulterade ursprungligen i 297.153 träffar/tokens med 5.666 types, men efter bortsortering av stavfel, sammansättningar med substantivet skap osv. återstod bara 377 types. Av dessa 377 ord utgör 85,6% (323 ord) en kombination med ett substantiviskt grundord, 5,5% med ett adjektiviskt, 3,1% med ett adverb, 3,4% med ett verb och respektive 1,0%; 0,5% och 0,5% med en preposition, pronomen eller räkneord. 11 Types N person N sak 281 25 17 323 6,6 % 4,5 % 85,6% 377 74,5 % 100% N abstrakt A V Adv Prep Pron Räkneord 21 13 12 4 2 2 5,5 % 3,4 % 3,1% 1,0 % 0,5 % 0,5 % Tabell 5: Grundord till suffixet –skap utifrån 44 korpusar i KORP Dessa resultat överensstämmer genereltt sett (med undantag av antalet adjektiviska grundord som förekom frekventare i PAROLE-korpusen) med uppgifterna i De Vaere (2011). Tabell 5 påvisar att det är framför allt med personbetecknande substantiv (74,5 %) som suffixet kombineras. 2.5.1 Tendens 1 - Modifikation Vid sorteringen är antalet sammansättningar med mycket etablerade ord som kunskap, sällskap, budskap, äktenskap, mästerskap, medlemskap, ledarskap, landskap, beredskap och egenskap m.m. påfallande. Suffixets mest produktiva ordbildningsmönster utgörs av nybildningar som består av en kombination av ett redan etablerat ord med ett modifierande ord. I korpusen förekommer t.ex. statskunskap, teatersällskap, huvudbudskap, tvångsäktenskap och utomhusmästerskap. Förklaringen till detta fenomen är enligt Baaijen (1992) att frekventa ord (som i det här fallet kunskap, sällskap, mästerskap m.m) tas upp i det mentala lexikonet och att ordbildningen därmed blir ogenomskinlig (“opaque”). Ordet uppfattas som ett enkelt, odelbart ord. De mest frekventa orden är så etablerade att de tjänar som förebild för nybildningar. Rainer (2003:207) kallar dem för “leader words”13 och ordbildningsprocessen för analogi. Om vi studerar användningarna som SAOB listar för dessa tio mycket frekventa ord ser vi att de framför allt användas för att referera till ett/en ‘förhållande, egenskap, handling’ och för att hänvisa till något kollektivt eller konkret. Eftersom dessa ord är så etablerade i det svenska språket har de också flera etablerade användningar. Kunskap t.ex. har enligt SAOB utvecklat nio olika användningar, från ‘förhållandet att veta något’ till ‘handlingen att ‘kunskapa’ eller spionera’ till den kollektiva betydelsen ‘spaningstrupp’. Det är emellertid svårt att bestämma om alla dessa olika betydelser ska räknas som etablerade bruk eller om några bara kommer till i en särskild kontext. 13 Enligt Rainer är ett “leader ord” ett mycket etablerat ord som tjänar som förebild för nybildningar och som alltså styr hela ordbildningen. Han utgår från en “analogical model” för ordbildningen där det gäller att bilda en neologism genom att leta efter en modell och ersätta grundordets (eller affixets) (lexikala) värde. 12 2.5.2 Tendens 2 - Hapax legomena Om man däremot utgår från hapax legomena i korpusen kan det fastslås att de flesta avledningar som bara förekommer en gång i korpusen också är sammansättningar med en mycket etablerad avledning som stillahavsgemenskap, parförfattarskap, ras-kunskap, kolonialvetenskap, Vreeswijksällskap, tjänstehundsmästerskap, anti-Lukasjenko-budskap. Å andra sidan förekommer “äkta” nybildningar som hacker-skap, klientskap, ministerskap, lärjungsskap och ensamskap. I dessa nybildningar är de flesta grundord personbetecknande substantiv. Båda iakttagelser säger något om suffixets produktivitet: modifikationerna kan ses som produktiv ordbildning med suffixet –skap även om det vid första anblicken inte rör sig om en avledning utan om en sammansättning med nominaliseringen som huvudord. Etablerade avledningar med hög tokenfrekvens kan nämligen vara indikationer på suffixets produktivitet. “Äkta” nybildningar kan också påvisa vilken ordbildningprocess som är mest produktiv och kreativ. 2.5.3 Tendens 3 - Personbeteckande substantiv + suffix Det mest produktiva mönstret som uppträder i hapax legomena är personbetecknande substantiv + suffix. Avledningen används framför allt om man vill uttrycka ‘förhållandet’ (= omständigheten, situationen) eller ‘egenskapen’ att vara hacker, klient, minister, lärjunge, men också att vara ensam (SAOB: ‘vara det som adjektivet uttrycker’). Användningar som betecknar något konkret ses i korpusen t.ex. i nominaliseringen ministerskap som används när man åsyftar tiden där någon är minister. Användningar som hänvisar till en ‘ställning’ eller en ‘värdighet’ verkar vara frekventare än SAOB antyder. I nedanstående exempel (1a-e) från –skapkorpusen försöker jag beskriva avledningens olika användningar och jämför jag i förekommande fall med betydelsen från SAOB. (1a) Den bild Lennart ger av sitt hacker-skap, hans sätt att tala om datorer och om människor han beundrar ser jag således som adekvata sätt för honom att skissera och utprova sina vägar fram till en egen profil. (SUC-romaner) > förhållande(t) att vara hacker eller om avledningen betecknar något konkret: ställning/värdighet som hacker (1b) Där politiken baseras på släktsammanhållning eller klientskap är det ett svårt och långdraget arbete att etablera ett partiväsende, i vilket lojaliteten skapas ur gemensamma värderingar och politiska programm. (Webbnyheter 2002) > förhållande(t) eller egenskap(en) att vara klient = idem SAOB (1c) POLITIK: Trots skarp intern kritik från ledande moderater undvek Cecilia Stegö Chilò att kommentera sitt ministerskap på söndagen. (GP 2006) > tid under vilken man är minister men också ställning/värdighet som minister, konkret användning – jfr SAOB: egenskap att vara minister, tid under vilken man är minister (1d) Det var icke ovanligt att ett medlemskap i Heimdal kombinerades med ett lärjungskap hos Hjärne. (Svenska Wikipedia oktober 2014) 13 > ställning/värdighet som lärjunge, konkret användning – jfr SAOB: egenskap(en) eller förhållande(t) att vara lärjunge. (1e) Frånskilda Sonja har bytt ut ordet ensamhet mot ensamskap. (GP 1994) > tillståndet att vara ensam – hennes status har ändrat till den av ensamskap, den ensamma tillvaron av en frånskild kvinna. jfr ensamhet i SAOB: förhållandet att vara ensam, att icke sammanbo med andra. 2.5.4 Tendens 4 - Nybildningar av sent datum För att komma åt verkliga nybildningar behövs listor som Molde (1986) och Moberg (2001) (jfr De Vaere 2011). Resultatet av granskningen var bara orden idolskap, invandrarskap och sponsorskap från 40-tal till 80-tal och samboskap, partnerskap, mentorskap och intraprenörskap [sic] från 80-tal till 90-tal. Dessa 7 nybildningar stärker vid första anblicken hypotesen att –skap kombineras med personbetecknande substantiv. En annan möjlig källa för nybildningar är Språkrådets nyordslista, men sistnämda lista innehåller inga abstrakta substantiv på –skap. Listan på nyord i SAOL13 (Svenska Akademiens Ordlista) innehåller bara ordet homoäktenskap som är en modifiering av ett redan etablerat ord. Listan på några av de nya ord i svenskan som enligt Svenska Akademien kan dyka upp i nästa utgåva av Svenska Akademiens ordlista (SAOL14) innehåller inga avledningar på –skap alls. För att komma åt nybildningar av sent datum granskade jag därför också Svenska Wikipedia (oktober 2014) i KORP som alternativ källa. Det måste emellertid uppmärksammas att inte varje hapax legomenon som förekommer i Wikipedia är en nybildning av sent datum. Det finns 1353 hapax legomena från Wikipedia i –skap-korpusen. Jag tog bort 111 ord som är en sammansättning med ett redan etablerat ord (t.ex. begravingssällskap, sportvetenskap) och flera ord som hamnade i korpusen men som var bara stavningsfel (t.ex. parnerskap, egentskap). Det återstod alltså 76 “types”. 63 eller 82,8% av dessa ord har ett personbetecknande substantiv (t.ex. ambassadör, dirigent, hertig, kändis, kritiker, tvilling, vd) som grundord. 9 bildades med ett abstrakt begrepp (t.ex. befäl, följe, förtroende), 4 med en sak (t.ex. ord, kokosnöt) som grundord. 2.5.5 Slutsats Vad gäller ordbildningen med suffixet –skap kan man utifrån det svenska materialet dra slutsatsen att suffixet kombineras både med substantiv, adjektiv, verb och adverb, medan prepositioner, räkneord och pronomen är också möjliga som grundord men förekommer mer sällan. Ordbildningar med substantiv som grundord är uppenbart dominerande. Ändå visar tillfällighetsbildningarna med andra grundord att det råder en särskild kreativitet i språkbruket och att suffixet inte är så “improduktivt” eller “relativt improduktivt” som somliga (t.ex. Josefsson 2005:162) påstår. 14 Ordbildningen med suffixet –skap är å ena sidan produktivt i sammansättningar som modifierar mycket etablerade avledningar och å andra sidan i nybildningar med personbetecknande substantiv. Den mest frekventa “type” för ordbildningen med –skap är kombinationen av ett mänskligt substantiv som grundord med suffixet –skap. Avledningarna på –skap används enligt SAOB för att uttrycka ett ‘förhållande’ t.ex. släktskap, barnaskap en ‘egenskap’ t.ex. artistskap, faderskap, en ‘värdighet’ t.ex. friherrskap, adelskap. Ibland används avledningarna på –skap för att hänvisa till konkreta saker (som ‘föremål’ redskap eller ‘ställning’ mästerskap, ‘landområde’ landskap) eller med en kollektiv sense (som ‘grupp av personer’ kamratskap, prästerskap). 2.6 Suffixet -het enligt SAOB I motsats till dom och skap finns det inte längre något substantiv het i svenskan, men SAOB nämner att suffixet härstammar från ett självständigt ord som var nära besläktat med ordet heder som betyder bland annat ‘anseende, ära, aktning, vördnad, respekt’ och ‘social ställning, rang’. Ordet har kognater i andra språk. (jfr got. haidus, sätt, fsax. hĕd, stånd värdighet, feng. hăd, rang, ställning, natur, fht. och mht. heit, stånd, väsen, beskaffenhet). Det självständiga ordet utvecklade till avledningsändelse för abstrakta substantiv och som första steg i utvecklingen kombinerades det med substantiv. Tidiga exempel är fornengelska magdenhăd (eng. maidenhood), jungfrudom, jungfrulighet, till mægden (maiden), högtyska gottheit, gudom, till gott, gud. Sen utbreddes ordklassen för grundord till även adjektiv. Grammatikaliseringsprocessen anses alltså ha skett likadant som hos dom och skap. Enligt SAOB betecknar ord med avledningsändelsen –het en egenskap eller beskaffenhet, ett förhållande eller ett tillstånd “av den art som grundordet utsäger”. Något som också framgår av De Vaere (2011) är att –het redan tidigt blev (och fortfarande är) “det ojämförligt vanligaste suffixet för bildandet av adjektivabstrakta”14. SAOB påstår att substantiv till participiala adjektiv på –ad och –ande ansluter sig i formen till sådana ord som beläsenhet och nakenhet. SAOB anger t.ex. godhjärtenhet vid sidan av godhjärtad, välgörenhet vid sidan av välgörande. Enligt SAOB kan bruket av dessa ord vara konkret om man använder dem för att beteckna: • “dels en yttring i ord eller en handling av egenskapen i fråga (jfr t.ex. dumhet, försumlighet, grovhet, vänlighet), • dels person eller sak för vilken egenskapen är utmärkande (jfr t.ex. berömdhet, personlighet, skönhet; märkvärdighet, nyhet)”. Vi kan konkludera att det svenska –het härstammar från ett gemensamt germanskt substantiv som genomgick en grammatikalisering till suffix. 14 http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ –het 15 2.7 Het-korpusen Det mest påfallande kännetecknet i min ursprungliga het-korpus är att det bara förekommer avledningar med ett adjektiviskt grundord. Från tabell 1 här ovan framgår att det finns 678 olika ord och av dessa har 676 ett adjektiv som grundord. Det finns bara två undantag: enhet med ett räkneord och överhet med en preposition som grundord. Min nya het-korpus består av 3565 svenska ord på –het hämtade ur 44 korpusar i KORP. Sökningen resulterade ursprungligen i 1.135.634 träffar15 med 17.935 tokens, men efter borttagandet av stavfel, av adjektivet het, sammantagandet av allomorfer (frusenhet och frysenhet, arbet(e)slöshet, ansvar(s)löshet) och efter sortering efter grundord (t.ex. alkoholverksamhet sorterades under verksamhet, balettnyhet under nyhet och fastighetsbildningsmyndighet under myndighet) återstod bara 3565 ord i korpusen. Av totalt 3565 ord utgör bara 34 ord (< 1,0%) en kombination med något annat än ett ett adjektiviskt grundord. Suffixet kombineras med t.ex. ett personbetecknande substantiv som barnhet, negerhet, nördhet, ett egennamn som brysselhet, ett räkneord som enhet, tvåhet, ett pronomen som annathet, sådanhet, en preposition som överhet, underhet, ett adverb som bortomhet, nuhet eller en presens participform som levandehet. Distributionen visas i tabell 6 här nedan. antal grundord 34 (1,0 %) subst egennamn räkneord pronomen preposition adverb pres part 15 1 2 5 4 6 1 Tabell 6: Distribution av grundord som inte är adjektiv i het-korpusen Att det finns så få förekomster av kombinationen av substantiv + –het – som enligt SAOB var den ursprungliga ordbildningsprocessen – betyder alltså att ordbildningsprocessen historiskt har kommit att domineras av adjektiv (98,9%). Det finns några påfallande tendenser som visas i tabell 7 här nedan. Om vi bortser från ovanstående 34 ord handlar det alltså om en korpus på drygt 353016 ord där adjektivet kan anta olika former. kombination “enkelt adjektiv” [A-het] [ig-het] [mässig-het] 2 suffix [färdig-het] 2 suffix! [aktig-het] [formig-het] 15 16 2 suffix 2 suffix antal 392 877 66 59 procent 11,5 25,9 1,9 sorterade 1,7 (57 under färdighet) 61 9 1,8 0,2 Det totala kan variera för varje dag eftersom korpusarna i KORP är variabla. Antalet kan inte exakt räknas samman eftersom några ord förekommer i två olika kategorier. 16 kombination [faldig-het] 2 suffix [lig-het] particip-het [-ad/at-het] (grupp 1,2,3) [-en-het] (grupp 4) [lös-het] [bar-het] [(i)sk-het] [sam-het] [full-het] [bent/hänt/ögd-het/synt/sint-het] [synt/sint-het] ! [lik-het] [värd-het] [fast-het] [för-het] [rik-het] [fri-het] TOTALT antal 5 540 513 procent 0,1 15,9 15,1 278 235 285 271 153 122 80 74 ! 34! 35 17 9 6 5 3 3380 8,4 8,0 4,5 3,6 2,3 2,1 ! 1,0 0,5 0,3 0,2 0,1 0,1 Tabell 7: Distribution av adjektivavledningar i het-korpusen Enligt SAOB används ord på –het alltså för att hänvisa till ‘en egenskap eller beskaffenhet, ett förhållande eller ett tillstånd av den art som grundordet utsäger’. Påfallande i det här fallet är att grundordet själv är ett adjektiv som enligt SAOB kan definieras som ‘ett ord, som närmare bestämmer ett substantiv genom att tillägga det en egenskap eller beskaffenhet’. Följaktligen skulle semantiken av denna ordfamilj kunna omskrivas som ‘egenskapen att ha en egenskap’. Jag kunde också observera olika morfologiska och semantiska tendenser samt deras nutida produktivitet. Tendenserna beskrivs här nedan. 2.7.1 Tendens 1 - Adjektiviska grundord I mitt material är 11,5 % av alla adjektiviska grundord är så kallade “enkla adjektiv” (som absolut, arg, blyg, fin, galen, god, lätt, modest, rädd, sann, trött och vild). Dessutom 17 kombineras adjektiv som slutar på –ig17 mycket frekvent med suffixen –het. En fjärdedel (25,9% ) av min korpus eller 391 530 träffar i KORP är sådana kombinationer. Dessutom kan vid denna ordbildningprocess urskiljas subkategorier som –mässig + –het, –aktig + –het,– språkig + –het, –stämmig + –het, –formig + –het, –faldig + –het, och –färdig + –het. Enligt SAOB är dessa suffix antingen “verkliga suffix” (–mässig) eller lexikaliserade till “adjektivsuffix” (–aktig, –faldig, –formig, –färdig). –språkig och –stämmig anges (ännu) inte som adjektivsuffix i SAOB. Därtill har 15,9% eller 540 olika ord en kombination av suffixet –lig med –het. Frekventa avledningar på –het är: brottslighet, fientlighet, känslighet, möjlighet, personlighet, skicklighet, vänlighet och verklighet. Nominaliseringar på –het används för att hänvisa till en/ett ‘egenskap, beskaffenhet, förhållande eller tillstånd’ som i (2a-c): (2a) Eller hindrade hans blyghet honom att ens försöka? (GP 1994) > SAOB: egenskapen, förhållandet att vara blyg. (2b) Enligt regeringen hade Marcos delaktighet i kuppförsöket avslöjats av filippinska diplomater på Hawaii, där Marcos lever i exil, och amerikanska myndigheter som övervakar den avsatte presidentens rörelser. (DN 1987) > SAOB: förhållandet att vara med om eller medverka vid (ett företag, en handling). (2c) TYST säger de till människorna det är vår jord vår evighet. (DN 1987) > SAOB: egenskap(en) eller förhållande(t) eller tillstånd(et) att vara evig. 2.7.2 Tendens 2 - Hapax legomena I de mest kreativa avledningarna – alla är hapax legomena – ser jag samma påfallande tendenser som hos suffixet –skap: redan etablerade ord kan lätt modifieras, som i kåkfararvåldsamhet, plastmormorsverksamhet, måste-verksamhet och helyllehyglighet (3 ac). Hos avledningar med suffixet –het uppträder många sammansättningar med ovanliga kombinationer som i (3 d-e): (3a) Men det är nog inte hela grejen: under söndagsskoleytan finns det en latent kåkfararvåldsamhet som låter ana andra och ruskigare berättelser. (DN1987) 17 En observation är att det finns grundord som både kan kombineras med -ighet som med -lighet. Hypotesen som ursprungligen framstod är att -ig och -lig skulle kunna vara allomorfer, men vid vidare undersökning handlar det framför allt om stavfel t.ex begripighet i stället för begriplighet. En annan orsak är att det handlar om två olika substantiv som ligger till grund för avledningen genre jäv > jävig > jävighet vs. jävel (=djävul) > jävlighet eller olika avledningsmönster som å ena sida en kombination substantiv > adjektiv > nominalisering genre gräs + ig + het och å andra sida en adjektiv som nominaliseras genre gräslig + het. 18 (3b) Mycket av det polisen gör är så kallad måste-verksamhet. (Press 96) (3c) Om ditt svar på denna fråga lyder: “Göteborg är en storstad, och i storstäder är människor för anonyma för att kunna uppnå denna helyllehygglighet och småstadskänsla”, skulle jag vilja hänvisa till hur de har det i Stockholm. (GP 2005) (3d) Risken är förstås att denna eventuella films postmodernistiskt chica öh-vafan-tomhet ekar ännu ihåligare när den konfronteras med äkta (fast digitalt) marilynskt kött och blod och känsla och inte bara serietidningsrutig revolver-action. (GP 1994) (3e) Och Travis Bickle står än i dag som ikon för hela den förvirrade tjugonåntingmanlighet som likt ett rådjur står förstelnad i sin egen sexualitets strålkastarljus och inte vet vart den ska ta vägen. (Webbnyheter 2007) (3f)... hans illegitime son i morganatisk tjosan på dejsan upphöjdes aldrig till det tjusiga tjoareståndet och erhöll därmed aldrig tralalavärdighet något som uppgrymmade hanses fassa och slöt regentlängden till förmån för ätten Axelsson. (GP 2004) (3g) Solapan belyser kärlek, ägande och två-blir-tresamhet och tar problematiken på allvar. (GP 2003) (3h) Far åt pipsvängen med all rödpenne-klokhet! (GP 2002) (3i) Trots kuckelikufranskhet och lanseringsstrategier har programmet under hela sitt långa liv också givit plats för mediala bristvaror som äkta spontanitet och ögonblick av verklig briljans. (GP 2001) Modifikationen verkar fungera med vilken typ av sammansättning som helst. Fler kreativa exempel (3 f-i) är tralalavärdighet, typisk-för-FN-svaghet, två-blir-tresamhet, rödpenneklokhet, kuckelikufranskhet. Resultatet av denna ordbildningsprocess visar hur få restriktioner som gäller för sammansättningar med redan bildade avledningar på –het. Fenomenet observerades också i skap-korpusen. I korpusen finns också de “äkta” nya avledningarna (4 a-c) som framför allt verkar följa ordbildningsreglarna och tendensen att –het helst kombineras med adjektiv på –ig. (4a) Men då måste man pricka in pekingsoppans karaktäristika (bland annat tomatighet, sojighet och saftsoppighet) och helst göra en “morfologisk analys” av soppan. (Webbnyheter 2008) (4b) Antagligen ett anfall av sommarhattighet det också, men i stunden känns det bra, det är det som räknas. (GP 2005) (4c) Tafatthet. Länge tänker jag på ordet. Som väl egentligen betyder något mer övergripande eländigt. Att man är rent bortkommen och oföretagsam. Eller åtminstone förödande opraktisk. Fast det borde vara tvärtom, tillståndet borde heta “tatapphet” - eftersom det handlar om att tappa taget. (Webbnyheter 2002) och (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/lat-oss-varna-om-var-tafatthet_60632.svd) 2.7.3 Tendens 3 - Grundordets kategori Om bara hapax legomena i het-korpusen analyseras framkommer att det också finns ickeadjektiviska eller sällsynta adjektiviska grundord som fungerar som basis för –hetavledningarna. I korpusen hittar jag substantiv som bryssel, neger, rock och plattfot (5a-c), icke-så-vanliga adjektiv som Raneliderlig, kalsonglös, dennasidig (5d-e), perfekt particip, 19 även på engelska (rakrygg(ad), service-minded), presens particip (5f) och adverb (5g-h). Prepositioner är också möjliga grundord men exemplet (överhet) är med 339 förekomster inget hapax legomenon. (5a) Ingen här talar om brysselhet eller om någon särskild brysselsk mentalitet. (GP 2008) (5b) På samma sätt är det svårt att försöka klura ut vad som skulle kunna tänkas vara tillräckligt rock i Göteborg för att leva upp till de ofattbara höjder av rockhet som AC/DC representerar. (GP 2001) (5c) Pronation (plattfothet) i kombination med dåliga skor är en bidragande orsak. (GP 2006) Ulf är inte den tuffaste eller modigaste killen i Stureby, han lider av plattfothet och är ganska klumpig. (Svenska Wikipedia oktober 2014) (5d) Nog visste man på Expressen vad man skulle få i retur när Ranelids bok sändes till Linda Skugge. Något riktigt smaskens som kunde hängas under rubriken Raneliderlighet. (GP2003) (5e) Genast hamnade skottarnas påstådda kalsonglöshet under kilten under livlig debatt i Sverige. (GP1994) (5f) I singalesiskan förekommer också tre genus, men där handlar det om ett annorlunda system, som liksom i de dravidiska språken bygger på levandehet och naturligt kön. (Svenska Wikipedia (oktober 2014) (5g) Stora och moderna kostallar har lösgående kor, dels tack vare inredningens utformning men i särdeleshet pga den höga automatiseringsgraden. (Svenska Wikipedia oktober 2014) (5h) En slags rakpåhet, ärlighet, twistad med lite ironi och ett sätt att alltid se allt från den ljusa sidan. (GP 2001) 2.7.4 Slutsats Vad gäller ordbildningen med suffixet –het observerades i det svenska materialet en stark tendens att suffixet framför allt kombineras med adjektiv. I korpusen förekommer emellertid också avledningar med andra grundord (substantiv, adverb) och grundord som även kan vara funktionsord (t.ex. prepositioner, räkneord). Verb förekommer däremot inte som grundord. Suffixet –het är ett nominaliseringssuffix för substantiv (som också inkluderar fenomenet där ett suffix förorsakar en semantisk förändring i ordklassen nomen) som används för att beteckna abstrakta begrepp som ‘egenskap, beskaffenhet’ och ‘förhållande, tillstånd’. Nominaliseringarna kan enligt SAOB också användas för att beteckna något som är mer konkret (en handling, en person, en sak). Jag har inte funnit några exempel på ord som betecknar ‘värdighet, ställning’ (som skulle eventuellt kunna härledas från det ursprungliga substantivet heder därifrån suffixet härstammar) i vare sig SAOB eller korpusen. Suffixets nutida produktivitet manifesteras i sammansättningar som modifierar redan etablerade avledningar och i nybildningar med dubbelsuffixet –ighet samt olika nybildningar som även bryter mot ordbildningsregeln att suffixets grundord måste vara adjektiviskt. 20 2.8 Sammanfattning Om vi så sammanfattar iaktagelserna i min korpusundersökning ser vi att suffixet –skaps morfosyntaktiska ordbildningsmönster är mångsidiga. Dock är det påfallande att –skap framför allt kombineras med personbetecknande substantiv eller icke-mänskliga substantiviska grundord. Ordbildningen resulterar i abstrakta substantiv som används för att beteckna ett/en ‘förhållande, egenskap’ och ‘värdighet’ och ibland kan nominaliseringen användas för att beteckna mer konkreta eller kollektiva saker, personer, företeelser eller händelser. Vad gäller suffixet –het ser vi att –het är det mest produktiva suffixet i min undersökning och att –het i allmänhet tillfogas till adjektiv och ibland till icke-adjektiviska grundord. Grundorden som kombineras med –het kan ta olika former, alltifrån enkla adjektiv och participform till avledningar på –ig, –lig, –aktig, –mässig mm. Avledningar på –het används ofta för att beteckna ett/en ‘tillstånd, förhållande, egenskap, beskaffenhet’. Suffixet –dom togs inte med i den nya korpusundersökningen men enligt De Vaere (2011) är suffixet inte längre produktivt i svenskan och det handlar bara om några få mycket etablerade ord. Frågor som nu föreligger är om det är suffixet, grundordet eller hela ordbildningen som skapar dessa betydelser och hur de morfo-syntaktiska eller semantiska restriktionerna som gäller kan beskrivas. Vilken roll spelar grundordet och hur kan informationen som suffixet tillfogar till ordbildningen definieras och beskrivas? Eftersom –skap och –het är bundna morfem kan de inte förekomma självständiga. De måste därför ses i förhållande till grundordet, men det betyder inte att de inte kan ha en grammatikal morfembetydelse eller även en etablerad betydelse. Denna betydelse kan kombineras med grundordets betydelse. För att exakt bestämma vilka slags betydelser som kan tillskrivas suffixet respektive grundordet är en differentiering av begreppet betydelse nödvändigt. Det görs i avsnitt 3.1. I följande kapitel analyserar jag mitt material, samt ställer jag några undersökningsfrågor angående ordbildning med –skap och –het. Jag formulerar ett svar i fråga om betydelsen av och restriktionerna på de svenska suffixen. Utifrån de tendenserna som vi kunnat observera diskuterar jag i kapitel 4 fyra teoretiska modeller som behandlar nominalisering. Jag beskriver och diskuterar dessa analyser kritiskt och testar hur det svenska materialet kan tolkas inom dessa teorier. 21 3 Förklaring av några centrala teoretiska termer och analys av materialet 3.1 Betydelse, meaning visavi sense, polysemi Begreppen meaning och sense18 urskiljs redan sedan Hieronymus (“significatio” och “sensus” jfr Coseriu 1978) men får en annan innebörd beroende på teorin. I de flesta moderna lingvistiska teorierna syftar det engelska begreppet meaning på en allmän, abstrakt betydelsenivå som kan ses som den “systematiska” utgångspunkten för vidare betydelsenyanser eller senses. Meaning avser en potentiell betydelse (Saussures signifié, jfr Coseriu 1988:172), d.v.s. ett språkspecifikt semantiskt villkor som måste uppfyllas innan vi kan tala om sense. Meaning är därför en ideell och abstrakt entitet medan en sense är en realisation av en meaning i en specifik kontext och diskurs. Skillnaden mellan meaning och sense är emellertid inte tillräckligt. Dessutom är den för strikt. Om vi tar semantisk variation som undersökningens utgångspunkt är det nödvändigt att finslipa skillnaden. Därför föreslår jag följande tredelning. Efter Coserius (1975:56-101; 1988:297-299) förebild urskiljs i denna uppsats begreppen systembetydelse, normbetydelse och diskursbetydelse. Systembetydelse överensstämmer mer eller mindre med meaning medan sense omfattar normbetydelse och diskursbetydelse. Tillämpad på uppsatsens ämne, ordbildning, betyder detta följande. Systembetydelse syftar på den semantiska nivån av 1) de element som kan forma ett sammansatt ord och 2) sättet hur de är kombinerade. System syftar alltså på ett virtuellt system som bildar underlaget för möjliga språkliga realisationer. Normbetydelse syftar istället på den semantiska nivå som motsvarar gångbart språkbruk: Die Sprachnorm enthält dagegen all das, was in der einer funktionellen Sprache entsprechenden Rede traditionell, allgemein und beständig, wenn auch nicht notwendig funktionell ist, nämlich alles, was man 'so und nicht anders' sagt (und versteht) (Coseriu 1988:297). Funktionell betyder i detta sammanhang att ett språkelements systembetydelse uppstår ur oppositionerna med andra element och är alltså resultatet av en kontrast (funktionell ska här inte uppfattas som pragmatisk funktion). T.ex. uppstår systembetydelsen av elementet som vi kallar lejon genom semantisk opposition med andra djurbeteckningar. Lejon är “det” som urskiljer lejonet från tiger, leopard, jaguar o.s.v. Det normala språkbruket ser enligt Coseriu till att den rent språkinterna funktionella semantiska nivån är berikad med konventionaliserade praktiska användningar av ordbetydelserna (Coseriu 1988:170-198). D.v.s. att det abstrakta begreppet lejon används t.ex. som etablerad ord för att beteckna djuret 18 Det finns en översikt över termer och synonymer i appendixet. 22 som är djurrikets konung. Sådana etablerade betydelser (eng. “entrenched” enligt Croft 2001:28; jfr också redan Lyons 1977, I:206-205) finns vanligtvis upptagna i en ordbok eftersom ordböcker i första hand återger konventionaliserade språkbruk (normbetydelser) och kontexterna där de används, inte (eller inte bara) de abstrakta systembetydelserna. Diskursbetydelse slutligen uppstår i samtal, konversation eller argumentation. En diskursbetydelse är produkten av en konkret och i viss utsträckning alltid unik talhandling. Eftersom språk manifesteras genom talandet, menar Coseriu (1975; 1988) att diskursbetydelse uppstår i kommunikationssituationen, d.v.s när talaren använder ett ord eller en konstruktion på ett nytt sätt eller i en ny kontext. Diskursbetydelsen ligger också till grund för språk- och betydelseförändring (Coseriu 1983). Jag hänvisar i denna uppsats också till Coserius uppfattning att det finns olika slags systembetydelser: Coseriu (1987:149-150) hävdar att vi åtminstone måste urskilja mellan lexikal, kategoriell och instrumentell, syntaktisk och ontisk betydelse. Den lexikala betydelsen överensstämmer med funktionen att “beteckna”. Coseriu definierar den lexikala betydelsen också med “das Was der Erfassung” eftersom det är den språkliga konceptualiseringen av saker, tillstånd, fakta och processer osv.: verkligheten som benämns på ett lingvistiskt sätt. Coseriu menar t.ex. att alla ord i den franska ordkedjan (6) blanc - blancheur - blanchir (vit - vithet - vitmåla) har samma lexikala betydelse eftersom alla tre orden betecknar färgen vit. Den kategoriella betydelsen eller “das Wie der Erfassung” avser den kategoriella formen av det språkelement som används för att hänvisa till verkligheten. Ord i ordkedjor som (6) har olika kategoriella former: man kan realisera den lexikala betydelsen som ett adjektiv (blanc), ett substantiv (blancheur), eller ett verb (blanchir). Det innebär att dessa tre ord överensstämmer på den lexikala betydelsenivån men skiljer sig semantiskt på det kategoriella planet eller ordklassnivån. Kategoriell betydelse syftar alltså på morfo-syntaktisk information om ordets ordklass. Den kan i sin tur vara lexikaliserad, som i ovanstående franska exempel (jfr i svenskan skillnaden mellan adjektivet vit och substantivet vithet). Den instrumentella betydelsen avser hos Coseriu betydelsen av grammatiska konstruktioner eller enheter som ordföljd, accent, intonation, affix, och så kallade morfemord som artikel, preposition och konjunktion. Det betyder att en svensk pluraländelse som t.ex. –ar i dagar har den instrumentella betydelsen ‘pluraliserare’ (inte ‘plural’!) med hänsyn till ordet dag. Den syntaktiska betydelsen syftar enligt Coseriu på den semantiska nivån som uppstår i en grammatisk kombination t.ex. lexem dag (lexikal betydelse + kategoriell betydelse) + morfem –ar (instrumentell betydelse) > dag-ar ‘plural av dag’. Ontisk betydelse (skillnaden mellan uppmaning, fråga, tillrop o.s.v.) är inte relevant för uppsatsen. I uppsatsen tar jag också upp begreppet encyklopedisk information (Coseriu 1985:xxix; 2000:32-33). Den encyklopediska informationen skiljer sig från lexikal betydelse eftersom den hänger samman med språkanvändarens utomspråkliga kunskaper; den är inte integrerad i ett ords betydelse. Särskilt tänker jag på avledningar där avledningens konventionella bruk kan vara (och mestadels är) mer än bara kombinationen av betydelsen som de sammansatta delarna har, t.ex. i ordet kuckelikufranskhet i (3i). För att tolka betydelsen av ordbildningen behöver man encyklopedisk kunskap: det är nödvändigt att förknippa det ljudhärmande ordet 23 kuckeliku med det franska emblemet “le coq français”. Begreppet encyklopedisk täcker alltså många utomspråkliga och pragmatiska kunskapsaspekter som är länkade till människans levnadsmiljö och intersubjektiva handlingar. Begreppet polysemi syftar på ett ords olika senses. Det är ett omdiskuterat begrepp eftersom uppfattningarna om termens utsträckning är olika (jfr Cuyckens & Zawada utg. 2001; Kabatek 2000; Willems 2011; 2013). I särskilda uppfattningar innebär polysemi att ett ord inte har en enda lexikal systembetydelse utan olika lexikala senses eller delbetydelser som kan kommas åt vid behov och man hävdar att betydelsen alltså varierar beroende på kontext. Det är det klassiska kognitiva synsättet på betydelse (jfr Cuyckens & Zawada utg. 2001:xvi och Taylor 2002:§6). Andra hävdar att polysemi snarare tyder på semantisk multifunktionalitet (jfr Willems 2011; Haspelmath 2003). Enligt denna uppfattning har ett ord en enda, allmän eller underspecificerad systembetydelse som kan realiseras på olika sätt i olika kontexter (som diskursbetydelser) och enligt konventionella diskurspraktiker (normbetydelser). Betydelsen förblir densamma som basis (i synkron föreställning), men realisationen kan få olika semantiska resultat. På norm- och diskursbetydelsens nivå kan man enligt denna uppfattning därför tala om polysemi, men inte på systembetydelsens nivå. Det viktigaste teoretiska problemet är att det är svårt att bestämma var gränsen går mellan den i det specifika språket kodifierade betydelsen och den icke-kodifierade informationen, eftersom en sådan bedömning är avhängig av vilken nivå encyklopedisk kunskap och övrig berikande information tillhör. (jfr. Levinson 2000:21-27). Enligt Willems (2013:238) är kodiefierad betydelse (systembetydelse) inherent och strukturell, d.v.s språkspecifik (meaning), medan senses hör till tolkningens räckvidd, där man tolkar språk i en kontext. Därvid höjer sig det normala (etablerade) språkbruket, som enligt min definition innebär kunskapen om senses, över det som är kodat i språkets element och konstruktioner. Enligt detta synsätt är den lexikala betydelsen flexibel och definieras genom opposition med andra lexikala betydelser och betydelsen berikas med konventionell och/eller ny extern information i en situationell kontext: I will maintain, [...], that a lexical meaning covers a zone defined by the oppositions to other lexical meanings while at the same time being homogeneous and unitary, and highly flexible. The conceptual distinctions that will be focused on are the distinctions between meaning and interpretation, between coded (inherent, structural) meanings and (inferred) normal language use, and between language and meta-language. (Willems 2013:238) När betydelse realiseras i en avledning uppstår frågan hur kombinationen av olika betydelser ska beskrivas. I litteraturen är problemet sedan Frege känt som kompositionalitetsproblemet, (jfr bl.a. Taylor 2002:§6 och Willems 2011:16-26). Kompositionalitet betecknar fenomenet att betydelsen av en sammansatt konstruktion (en ordbildning eller en syntaktisk kombination) är summan av betydelsen av dess beståndsdelar samt sättet hur de är kombinerade. Tillämpad på ordbildning syftar kompositionalitet alltså på att betydelsen av en ordbildning utgörs av grundordets och suffixets betydelse samt hur dessa två komponenter kombineras med varandra. Vid betydelsekombinationen måste man också 24 räkna med att det inte bara finns en kombination av betydelser enligt kompositionaltetsprincipen utan också en kombination av ordbildningarnas komplexa betydelser med med encyklopedisk kunskap som inte är kodifierad utan tillfogas till betydelserna i det konkreta språkbruket. Till sist måste också skillnaden mellen kontext och kotext klargöras: kontext syftar på utomspråklig kontext, alltså omgivningen av saker och ting medan kotext åsyftar språklig kontext, alltså omgivningen av andra ord (jfr Beaugrande 1997:90-61, 167ff.). Språklig kontext (eller kotext) är framför allt viktig för uppkomsten av diskursbetydelsen. 3.2 3.2.1 Analys av det svenska materialet Särdraget [+human] i ordbildningen med –skap? I skapkorpusen observerades i tendens 3 (2.5.3) att –skap framför allt kombineras med personbetecknande substantiv. De 281 avledningarna med ett personbetecknande substantiv utgör 74,5 % av korpusen. Därför undersöker jag 1) om suffixet –skap innehåller en restriktion som gör att det bara är kombinerbar med [+human] grundord och 2) om även [–human] grundord ger upphov till en [+human] tolkning. Finns det exempel från korpusen med en vid första anblicken [–human] grundord som också realiseras [+human]? Det skulle betyda att särdraget [+human] är “inbyggt” i suffixet och att suffixet påtvingar en [+human] realisering av nominaliseringen. Om det däremot finns motexempel med grundord som inte är mänskliga och som inte realiseras med en länk till något mänskligt kan vi dra slutsatsen att tendensen att realisera en [+human] läsning bara styrs av mycket frekventa [+human] grundord. En närmare granskning av det svenska materialet påvisar omedelbart att suffixet inte bara kombineras med personbetecknande utan också med andra substantiv: 6,6 % av korpusen (eller 25 types) utgörs av en kombination av suffixet –skap med en sak och 4,5 % (eller 17 types) med ett abstrakt substantiv (jmf tabell 5). Om särdraget [+human] är ett funktionellt betydelsekännetecken hos suffixet –skap skulle det implicera att dessa nominaliseringar också bör tolkas som [+human] även när grundordet är [–human]. Men att det finns undantag visar redan från början att svårigheter kommer att uppstå för att upprätthålla hypotesen. För denna undersökning indelar jag de ovan beskrivna substantiviska exemplen i de följande tre kategorierna.19 19 Ordet kjellskap är en ordlek med sällskap. Grundorden till upphovskap, vänortskap, Vojvodskap får ingen beskrivning i SAOB och de kan därför inte bedömas. Ordet troskap tillhör ingen kategori eftersom det är – enligt SAOB – ett alternativt ord för trohet. 30-årsskap och vårdnadskap kan inte bedömas eftersom de inte förekommer i SAOB. Ordet skönhetskap indelades felaktigt i skap-korpusen. Det handlar om en skönhets-kap. 25 1. nominaliseringar med ett grundord som inte är ett personbetecknande substantiv men som har en [+human] beskrivning i SAOB (t.ex. regiskap), 2. nominaliseringar med ett grundord som inte har någon [+human] beskrivning i SAOB men där den [+human]-tolkningen kan realiseras i en specifik kontext, d.v.s. att nominaliseringen kan tolkas som ‘tillhörande en person’ eller ‘utföras av en person’ eller ‘bestående av personer’ (t.ex. koalitionsskap) 3. nominaliseringar där [+human] tolkningen inte ligger nära till hands. (t.ex. ljudskap) Exempel på kategori 1: Nominaliseringar med grundord som inte är ett personbetecknande substantiv men som har en [+human] beskrivning i SAOB (7a) Hela hans regiskap var främmande från grupparbete, även om han gärna diskuterade med medarbetarna. (GP 1994) > Grundordet regi definieras i SAOB som något som utförs av en tjänsteman eller teaterdirektör. (7b)Paragraferna fastslog att om något satte sig emot bergsfogden eller annan som lydde under Bergskollegi um eller gjorde rotenskap så skulle dömas enligt Konung Eriks gårdsrätt kap 23 (halshuggning), om någon knuffade ner någon i gruvan så den dog skulle dömas enligt Dråpmålablaken [...] (Svenska Wikipedia oktober 2014) > Grundordet rote har i alla sina definitioner i SAOB en hänvisning till en trupp eller en grupp av män. Andra exempel i denna kategori med en sak som grundord är boskap20, kompaniskap, konsultskap, medelskap och sidoskap och med ett abstrakt ord som grundord adelskap, befälskap, följeskap, förbundskap, frälseskap och tonårsskap. Exempel i kategori 2: Nominaliseringar med grundord som inte har någon [+human] beskrivning i SAOB men där kontexten kan tillfoga information som ger upphov till den [+human] tolkningen. (7c) Ericssons styrelseordförande Michael Treschow känner ett “äckelskap inför utanförskapet” som blir verklighet om det blir nej till euron. (Webbnyheter 2003) > Grundordet äckel förekommer inte i SAOB, men i Van Dale21 har det också betydelsen ‘äcklig person’. Avledningen används för att beteckna en känsla som här är förknippad med en person. Särdraget [+human] tillfogas således av kontexten eftersom det är styrelseordföranden som känner detta äckelskap. Skillnaden med “Treschow känner äckel inför utanförskapet” är att man med äckelskap vill betona egenskapens ‘existensform’ (se vidare för detta begrepp). 20 Om boskap uppfattas föraktfullt om människor, men boskap kan också ses som mycket etablerad ordbildning där draget [+human] inte spelar någon roll alls. 21 http://vandale.ugent.be/ 26 (7d) Miljöpartiet kan i framtiden räkna med erbjudanden om aktivt koalitionsskap från både vänster och höger. (Webbnyheter 2011) > Grundordet koalition har ingen [+human] beskrivning i SAOB (en koalition kan t.ex. också vara en förbund av stater eller partier), ändå framgår av kontexten att det handlar om personer som formar en grupp. Särdraget [+human] tillfogas av kontexten och tillkommer som del av en diskursbetydelse. (7e) Religionen grundades 1963 av den vietnamesiske akademikern Nguyễn Thành Nam (1909 - 1990), även känd som “Kokosnötmunken” , “Hans kokosnötskap”, “Harmonins profet” och “Farbror Hai”. (Svenska Wikipedia oktober 2014) > Kokosnöt är inget [+human] grundord, men “Hans kokosnötskap” är en titel som åsyftar en person. Här tillfogas begreppet [+human] också av diskursen, först genom hänvisningen till “Kokosnötmunken”, sedan genom kombinationen av kokosnötskap med possessivpronomenet hans. Andra exempel i denna kategori: huvudstadskap22, konstskap, minoritetskap, ordenskap, sammanhangskap med en sak som grundord och bretwaldaskap (= ett gemensamt styre over Storbritannien), budskap, förtroendeskap, offentlighetsskap och rättskap med ett abstrakt ord som grundord. Exempel i kategori 3: Nominaliseringar där [+human] läsningen inte ligger nära till hands. (7f) Träden andas in tystnaden. De har inget behov av att utforska den innersta innebörden av sitt trädskap. (Webbnyheter 2010) Grundordet träd har vid första åsynen ingen [+human] läsning och inte heller trädskap är [+human]. Eftersom kontexten talar om träd som andas tillskriver man mänskliga egenskaper till icke-mänskliga ord och därför skulle trädskap kunna tolkas [+human]. (7g) Eller som kulturjournalisten Carita Backström uttryckt det: “Att läsa honom är att gå in i ett ordskap, som man går in i ett landskap.” (Svenska Wikipedia oktober 2014) Grundordet land har vid första åsynen ingen [+human] läsning och inte heller landskap är [+human]. Om man tolkar land med hänsyn till ett kollektiv kan man eventuellt uppfatta det som något som har skapats av personer. Ordet ordskap syns vara bildat i analogi med landskap. Eftersom ord hänvisar till mänskligt språk, skulle en [+human] tolkning kunna göras, och denna tolkning skulle kunna ha inverkan på den [–human] tolkning av landskap. Men denna tolkning ligger inte nära till hands. Därför föredrar jag att hävda att varken landskap eller ordskap får en [+human] läsning. Ett annat exempel i denna kategori: ljudskap. Av exemplen i kategori 3 framgår att grundordet för en –skap-nominalisering inte absolut måste ha särdraget [+human] och att suffixet inte alltid påtvingar en [+human] realisering. 22 Om man uppfattar stad som i SAOBs definition: “ofta med tanken särskilt riktad på dess styrande o. förvaltande organ l. företrädare l. kår av ämbets- o. tjänstemän”, men samma invändning som hos boskap gäller också här. 27 I korpusen finns också avledningar med som grundord ett adjektiv (t.ex. egenskap, ensamskap), ett verb (t.ex. räkenskap, dryckenskap), ett adverb (t.ex. utanförskap, förmerskap), ett räkneord (t.ex. tvåskap, tioskap), pronomen (t.ex. duskap) eller preposition (t.ex. motskap) (jfr tabell 5). Dessa avledningar kan tolkas [+human] i särskilda fall (jfr tioskap som grupp av 10 soldater eller duskap i (7h) som synonym för brorskap, men mestadels hamnar de i kategori 2, där kontexten tillfogar särdraget [+human] som förmerskap i (7i) eller även i kategori 3, där ingen länk med något mänskligt kan ses i diskursen (t.ex. motskap i 7j). (7h) “Och om en herre föreslår duskap med en dam “bör hon absolut bestraffa honom med att neka”. (GP 2007) (7i) Detta nedtonande av “förmerskap” är mycket påtagligt inom kåren av poststationsföreståndare. (SUC-romaner) (7j) Det handlar förstås om den eviga själsliga ensamheten, och kärlek som blir motskap i stället för gemenskap: om att bevara sig själv men ändå inte så mycket att man inte kan bli delaktig. (GP 2006) Dessutom framgår av (7j) att den konkreta betydelsen uppstår i kontrast med ett annat ord: motskap förstås endast i belysning av gemenskap, precis som ordskap förstås mot landskap i (7g). Av ovanstående exempel (7a-j) framgår att särdraget [+human] ofta spelar en roll vid användningen av ordbildningar med suffixet –skap, att det är ett element i normbetydelsen i de flesta fall där grundordet är [+human]. Grundord med [–human]-särdrag är också möjliga t.ex. mot i motskap. Av exempel (7c-e) i kategori 2 framgår att det också kan vara ett element i diskursbetydelsen i några fall. Exemplen i kategori 3 visar att [human] inte är ett funktionellt betydelsekännetecken i suffixets systembetydelse. Vad gäller undersökningsfrågan som formulerades här ovan kan fastställas att grundordet spelar en roll för avledningens definitiva betydelse men mot bakgrund av exemplen här ovan kan vi ännu inte bestämma vilka funktionella särdrag suffixet innehåller: restriktionen [+human] gäller inte för alla nominaliseringar med suffixet –skap. Av ovanstående undersökning framgår bara att suffixet har en preferens för mänskliga grundord. 3.2.2 Nybildningar på –skap Att suffixet har en preferens för mänskliga grundord styrks av de 7 nybildningarna av sent datum som nämndes i 2.5.4 (tendens 4 i –skapkorpusen) och av observationerna i Wikipedia oktober 2014. Om alla 7 relativt nybildade avledningar (idolskap, invandrarskap, sponsorskap, samboskap, partnerskap, mentorskap och intraprenörskap [sic]) har särdraget [+human] i grundordet skulle man nämligen ändå kunna påstå att det krävs ett [+human] grundord för ordbildningen med –skap och att kravet är “inbyggt” i suffixet. Undersökningen här ovan har emellertid visat att den mänskliga tolkningen också kan uppstå i kontexten utan att grundordet har ett funktionellt särdrag [+human]. Därför kan vi bara konstatera att 28 nybildningarna följer tendensen att kombinera med ett [+human] grundord. Det visar att –skap-avledningar med ett personbetecknande substantiv som grundord är så frekventa att de styr nya ordbildningar med –skap. 3.2.3 Avledningar på –skap visavi avledningar på –het En undersökningsfråga i denna uppsats är om suffix överför information och om så är fallet, vilken typ av information som då överförs. Ett sätt för att granska suffixets (instrumentella) betydelse är att jämföra dubbletter. En dubblett består av två avledningar med samma grundord men olika suffix. I fråga om –skap och –het är det svårt att komma åt dubbletter eftersom vi konstaterade att –skap helst kombineras med substantiv och –het med adjektiv. I korpusen förekommer emellertid en dubblett ensamhet – ensamskap (se exempel 1e). Suffixet –het verkar tillfoga något abstrakt till ordbildningen som skiljer sig från avledningar på –skap (se exempel 1e): (1e) Frånskilda Sonja har bytt ut ordet ensamhet mot “ensamskap”. (GP 1994) Dubbletten ensamhet – ensamskap kan visa att avledningarna på –skap inte har helt samma systembetydelse som avledningarna på –het: avledningen på –het uttrycker att Sonja kände sig ensam, hade egenskapen ‘ensam’ när hon fortfarande var gift, och man kan säga att ordet ensamhet betecknar ‘beskaffenheten av själva egenskapen’. Hennes status nu har ändrats till den av ensamskap, den ensamma tillvaron av en frånskild kvinna. Det syns alltså att ordet ensamskap inte betecknar en ‘beskaffenhet’ utan ett ‘tillstånd’ vari Sonja har hamnats. Vi kan omskriva tillståndet med ‘existensformen av ensam’. Att dessa två olika tolkningar uppstår i samma diskurs talar för antagandet att det är suffixen som överför dessa olika betydelsenyanser med sin instrumentella betydelse på systemnivån. I KORP finns ingen utökad kontext för exempelmening (1e), men en Googlesökning ger nedanstående exempel: (8a) bekräftar observationen att ensamhet syftar på en beskaffenhet och ensamskap på ett tillstånd. I avledningen på –skap kan även ses en delbetydelse av ‘container’, dvs. något som är väl avgränsat och som man kan vara innesluten i. Avledningarna på –het saknar detta ‘container’-begrepp. Ensamskap betecknar då ‘innestängd i (att vara) ensam’, så som minoritetskap kan beteckna ‘innestängd i minoritet’ och duskap ‘ingår i det slutna sällskapet (att vara) du’. Eftersom det också finns undantag (t.ex. redskap) där containerbegreppet inte realiseras kan ‘container’ dock inte vara ett element i –skaps systembetydelse. Från (8b) framgår att ensamheten kan konkretiseras (även personifieras) och kan tilltalas som objekt eller även person (“jag var hemma med min ensamhet, vi umgicks med varandra”). (8b, c, d) visar dessutom att ordet ensamskap bildas enligt analogi med sällskap, äktenskap, och gemenskap. (8a) Jag har ganska stort behov av att få vara själv, men den där genomträngande känslan av fullständig ensamhet som kan borra in i själen de gånger man inte valt sitt ensamskap är ganska så vidrig. (http://absurditeter.forme.se/2013/december/23-en-gang-da-jag-kande-mig-ensam.html) 29 (8b) Från ensamhet till ensamskap - I förgår var jag hemma, bara jag och min ensamhet. Efter ett tag började vi umgås med varandra. Visade sig att vi hade många gemensamma intressen. Något som började tomt, blev riktigt behagligt. Helt plötsligt satt jag där och uppskattade mitt egna sällskap. (http://livetarsomettsmorgasbord.blogspot.be/2012/04/fran-ensamhet-till-ensamskap.html) (8c) Äktenskap, ensamskap och hälsa förr och nu: tankar kring ett forskningsfält. (http://libris.kb.se/bib/2612283) (8d) Efter gemenskap kommer ensamskap. (http://spacefortwo.blogg.se/2012/february/efter-gemenskap-kommer-ensamskap.html) Om vi kombinerar resultatet från korpusundersökningen med dubblettundersökningen här ovan kan vi konstatera att nominaliseringar på –het i regel tar ett adjektiv som grundord. Ensamhet är alltså en “normal” avledning. Ensamskap däremot är ett undantag eftersom –skap framför allt kombineras med substantiv och ibland också med adjektiv eller andra grundord. Även om ordet ensamskap bara förekommer en gång i korpusen, hittade jag 49 träffar genom Google-sökningar, vilket visar att ordbildningen med –skap är produktiv och används i stället för en ordbildning med –het på grund av en systembetydelseskillnad. Om vi uppfattar dubbletten ensamhet – ensamskap som representativ för båda ordbildningarna kan hävdas att suffixet –het realiserar egenskapens nominalisering, alltså ‘existensen av ensam som egenskap’ och att hela ordbildningen realiserar egenskapens objektivering, d.v.s. man föreställer sig egenskapen som ett objekt. Det framgår mest tydligt av exempel (8b). För suffixet –het föreslår jag primitiven [beskaffenhet] som jag uppfattar som ‘egenskapens existens’. Suffixet –skap i ensamskap uppfyller kraven som andra avledningar på –skap (som också regiskap, landskap, koalitionsskap, kokosnötskap) uttrycker: de realiserar snarare än grundordets existens en slags existentiell profilering, en existensform nämligen ‘existensen av en tillstånd, en egenskap eller ett förhållande’. För ordbildningar med suffixet –skap föreslår jag primitiven [existensform] som funktionellt betydelsekännetecken eftersom den sammanfattar normbetydelserna ‘förhållande, tillstånd’ som beskrevs här ovan i tendens 3 och symboliserar systembetydelsen ‘existensform av X’. Andra dubbletter som förekommer i korpusen är klokhet – klokskap och trohet – troskap. Om dessa dubbletter visar en skillnad mellan avledningar på –het och på –skap är oklart eftersom det handlar om gamla ordbildningar som inte längre återspeglar synkrona ordbildningsprocesser och som har utvecklat olika överlappande normbetydelserna: klokhet = ‘förmågan att klart bedöma vad som i olika situationer är det lämpligaste’, men också synonym för klokskap. Klokskap = ‘listighet, överklokhet’, men också synonym för klokhet. Trohet ‘förhållandet eller egenskapen att vara trogen’, troskap ‘trohet (bara i högre stil)’. 3.2.4 Suffixet –het och adjektiviska grundord Tendens 1 påvisar att suffixet –het har en preferens för adjektiv. Man kan tolka detta resultat på morfosyntaktiskt och semantiskt sätt. Morfosyntaktiskt beror det på adjektivklassen som är 30 en morfologiskt mångsidig klass där en egenskap kan uttryckas med olika medel alltifrån ett enkelt ord som arg till ett morfologiskt mer komplicerat ord som proportionerlig, lättsinnig, dubbelspråkig eller andaktsfull, bearbetbar och belägen. Att alla dessa adjektiv kan kombineras med suffixet –het talar för att att det inte finns några egentliga morfosyntaktiska restriktioner vad gäller adjektivklassen (jfr tabell 7). Med tanke på undersökningsfrågan vilken information suffixet överför och vilka restriktioner som är “inbyggda” i suffixet kan vi anta att suffixets instrumentella betydelse antingen väljer ut ett adjektiviskt grundord eller har en mycket stark preferens för adjektiv (98,9 procent av ordbildningarna i –hetkorpusen är kombinationer av adjektiv + suffix). Det har inte alltid varit så: jfr SAOB som anger att suffixet ursprungligen kombinerades med substantiv. Varför suffixet har utvecklat sig från substantivsuffix till ett adjektivsuffix är emellertid en diakron fråga som ligger utanför ramen för denna uppsats. Enligt Coserius betydelseteori som beskrevs i avsnitt 3.1 förutsätter vi att suffixet har en instrumentell betydelse som kan anges med ‘nominaliserare’ med hänsyn till grundordet. Därutöver kräver suffixet att grundordets kategoriella betydelse är adjektiv. Kravet är emellertid inte tvingande eftersom 1,1% av ordbildningarna i –hetkorpusen är kombinationer med substantiv eller adverb (jfr tendens 3). Därtill kan fastställas att grundordets lexikala betydelse är en specifik ‘egenskap’: ‘egenskap’ (eng. “property”, jfr Croft 2003:185) kan ses som parafras för adjektivklassens kategoriella betydelse i allmänhet, vilken ‘egenskap’ det exakt handlar om är den lexikala fyllningen av densamma: blyg, fin, god, lätt, modest, delaktig, o.s.v. Dessa olika betydelser (instrumentell, kategoriell, lexikal) av suffixet och grundordet kombineras i ordbildningen och resulterar i en ny komplex lexikal betydelse, nämligen ‘egenskap’, ‘beskaffenhet’, ‘förhållande’, ‘tillstånd’ med den kategoriella betydelsen ‘substantiv’ Ordklassen ‘substantiv’ kan sägas profilera ett ‘objekt’ med referensfuntkion (jfr Croft 2003:185). D.v.s. att avledningen resulterar i ett nytt substantiv, som också anger en egenskap, men genom att beteckna ett objekt som man kan referera till: det är ett abstrakt objekt som bär själva egenskapen. Av avsnitt 3.2.1 framgick att kontexten tillfogar diskursbetydelser som uppstår i varje språkhandling. Uppsatsens syfte är emellertid att granska om man i ordbildningarna på –het kan fastställa normbetydelser som dessutom faller under en särskild systembetydelse som urskiljer ordbildningar på –het från ordbildningar på –skap (och eventuellt andra nominaliseringskonstruktioner i svenskan). Denna sista uppgift är svår från ett metaspråkligt perspektiv eftersom de föreslagna systembetydelserna ska vara tillräckligt allmänna så att alla senses kan inrymmas. I avsnitt 3.2.3 föreslog jag för ordbildningar med –het [+beskaffenhet], varmed jag menar egenskapens nominalisering, alltså ‘existensen av adjektivets innebörd som egenskap’, egenskapens objektivering, när man föreställer sig egenskapen som ett objekt som man kan referera till (t.ex. ensamhet, ondhet, saftsoppighet). För ordbildningar med –skap tog jag termen [+existensform], eftersom nominaliseringar på –skap antyder den specifika ‘existensen av ett tillstånd, en egenskap, ett faktum eller förhållande’ som t.ex. i ensamskap, hackerskap, idolskap. 31 3.2.5 –het-avledningar med icke-adjektiviska grundord Frågan uppstår om systembetydelsen [+beskaffenhet] också kan användas för –hetavledningar med icke-adjektiviska grundord. Adjektivklassen är den lämpligaste klassen för att uttrycka egenskaper eller beskaffenheter därför att ‘egenskap’/‘beskaffenhet’ är som vi anförde i avsnitt 3.2.4 den kategoriella betydelsen av ordklassen adjektiv (‘egenskap’ parafraserar adjektivklassens kategoriella betydelse i allmänhet). Så i ordbildningarna beskrivna i tendens 1 som arghet, brottslighet, kåkfararvåldsamhet och i nybildningarna från tendens 2 beskriver de adjektiviska grundorden arg, brottslig, (kåkfarar)våldsam och tomatig, saftsoppig, smulfast, sommarhattig, tasigförsam av vilken beskaffenhet någon är (arg), hur/med vilka egenskaper någon handlar (brottslig, våldsam) hur något smakar (en tomatig, saftsoppig soppa), känns (i munnen) (ett smulfast kex), någon ser ut eller beter sig (en sommarhattig, tasigförsam person) eller någon känner sig (en tatapp person > han eller hon har tappat taget). Ovanstående exempel visar att nominaliseringen med –het överför den lexikala betydelsen av adjektiviska grundord i substantiv på grund av suffixets inherenta särdrag [+beskaffenhet]. Under rubriken för tendens 3 observerades hapax legomena med suffixet –het som inte hade ett adjektiviskt grundord. För att kännetecknet [+beskaffenhet] ska kunna vara funktionellt för ordbildningen med –het måste alla ordbildningar med icke-adjektiviska grundord också kunna förknippas med [+beskaffenhet]. Senses som uppstår i meningarna (5ah) är: brysselhet > att ha en brysselsk mentalitet, känslan som är förknippad med Bryssel, att (kunna) bete sig som någon som bor i Bryssel. rockhet > att kunna spela rockmusik, att ha egenskapen att vara rockig plattfothet > att lida av plattfot (som åkomma) Vi ser alltså att kombinationen av de substantiviska grundorden bryssel, rock, plattfot med suffixet –het resulterar i ordbildningar som alla faller under het-avledningarnas systembetydelse [+beskaffenhet]. Dessutom ska tas hänsyn till att –het normalt sammanfogas med adjektiviska grundord, som framgår av de sällsynta attesteringar av –het-avledningar med grundord som tillhör en annan ordklass. Medan Bryssel är namnet på en stad, profileras Bryssel i ordet brysselhet som egenskap, men i avledningens kategoriella betydelse: brysselhet betyder nämligen befintligheten, existensen av ‘Bryssel’ som egenskap, t.ex. i mentalitet, affektionsvärde gentemot staden, ett särskilt beteende, osv. Detsamma gäller för de andra exempel: medan rock är ett namn på en musikstil, menas med rockhet rockmusikens egenskap presenterad eller förkroppsligad av gruppen AC/DC. Plattfot till sist hänvisar till en missbildning av foten, men plattfothet syftar inte till missbildningen utan till platypodia som egenskap av en person: här igen tvingar nominaliseringen på grund av suffixet –het 32 substantivet plattfot i rollen av egenskapsindikation. Detta fenomen kallas för coercion.23 Jag återkommer till detta senare i avsnitt 3.3 och 4.2.2.1. På grund av dessa exempel kan man påstå att [+beskaffenhet] är ett funktionellt betydelsekännetecken av ordbildningen med suffixet –het eftersom även grundord som inte är adjektiviska realiseras med kännetecknet [+beskaffenhet]. Det är alltså suffixet –het som framkallar detta särdrag och tillfogar det som systembetydelse till avledningen. 3.2.6 Inga verbala grundord i –hetkorpusen Det faktum att det inte finns några verbala grundord i –hetkorpusen (jfr tabell 6) tyder på att några svenska ordbildingsprocesser står i komplementär distribution: för att nominalisera en handling använder svenskan en avledning på –ende eller –ande, -an eller -nad, -tion, -else, (n)ing och ingen –hetavledning (exempel (9a-i) är hämtade ur KORP): (9a) Hans texter präglas av ett dubbelt seende, en mångkulturell blick. (GP 1994) (9b) Sven Nordqvists konstnärliga skapande begränsas inte till mindre barn utan hans berättelser i ord och bild kan uppskattas av alla, unga som gamla. (Svenska Wikipedia janari 2015) (9c) Planer finns framtagna för ungefär 4 500 bostäder och med de planer som nu är under framtagande finns beredskap för ett byggande av i runda tal 6 000 bostäder. (GP 1994) (9d) – Det bästa du kan göra är att medvetet skapa nya vanor, att ta kontroll över ditt ätande och undvika spontana beslut. (Webbnyheter 2011) (9e) Det är inte nog att han aldrig kommer att få den befordran han förtjänar, han kommer också att hamna i fängelset och ... Morris! (Press 97) (9f) Jag känner en stor saknad, jag vill ju jobba. (GP 1994) (9g) Efter säsongen 2009/10 meddelade Bäcker att han väljer att avsluta sin professionella hockeykarriär vid 29 års ålder då han saknar motivation för sporten. (Svenska Wikipedia januari 2015) (9h) Andra frågan gäller Sahlgrenska akademin, som är en ny skapelse vid sidan av å ena sidan Sahlgrenska Sjukhusets ordinarie organisation och å andra sidan Göteborgs universitet. (GP 2002) (9i) Sedan 1972 bedrivs försöksverksamhet med inskolning på högstadiet i ett antal skolor landet runt. (Press 76) 23 Coercion är en term som syftar på en semantisk mekanism där ett ord tvingas in i en konstruktion även om ordet inte passar i konstruktionen på grund av sina (semantiska) egenskaper (Pustejovsky 1995:106). Mekanismen kan förklaras på olika sätt, t.ex. med att påstå att komplementet ändrar sin “type” som i Mary began the book där book får en event structure “read or write” (> Mary began reading/writing the book). Tillämpad på avledningar handlar det vid coercion om avledningar där “non-default” kombinationer görs, t.ex. när ett substantiv som grundord tvingas in i en avledning där ett adjektiv med en egenskapsindikation förväntas. 33 Vad gäller semantiken antyder dessa “verbalabstrakta” ‘existensen av verbets process/handling’. Nominaliseringar på –ende eller –ande förekommer inte i SAOB, däremot är de med i SAOL (förutom ätande). Det skulle kunna tolkas som om nominaliseringar på –ende och –ande är mer frekventa än tidigare. Nominaliseringar med –an eller –nad, –tion, –else,–(n)ing fokuserar snarare ‘resultatet av handlingen’. 3.3 Slutsats Från analysen av det svenska materialet framgick att det är nödvändigt att noggrant definiera begreppet betydelse. Med hjälp av de differentierade begreppen från Coserius (1975, 1985, 1987, 1988) betydelseteori kan dras följande slutsatser: • Suffixen –skap och –het har en instrumentell betydelse: de är nominaliserare med hänsyn till grundordet om grundordet själv inte är ett substantiv. Om grundordet redan är ett substantiv måste ‘nominaliserare’ uppfattas som om suffixet förorsakar en semantisk förändring i ordklassen nomen. • Suffixen –skap och –het har olika selektionsrestriktioner med hänsyn till grundordets kategoriella betydelse: –skap selekterar företrädesvis substantiv som grundord, men ordbildningar med andra grundord är också möjliga. Suffixet –het däremot selekterar adjektiv som grundord, men några ordbildningar med andra grundord visade sig också förekomma (emellertid bara 1,1% av mitt material). • Suffixen –skap och –het kan eventuellt bidra till den specifika lexikala betydelsen av de ordbildningar där de fungerar som avledningsmorfem. Enligt SAOB härstammar det lexikala värdet av de båda suffixen från substantiven skap och heder som grammatikaliserades till suffix. Det är emellertid viktigt att påpeka att förekomsten av denna lexikala restinformation inte betyder att suffixet har lexikal betydelse, bara att det finns “lexical persistence” (Hopper 1991:22). Suffixet är inget lexem utan ett bundet morfem som eventuellt bidrar till ordbildningen med lexikala rester. Den lexikala betydelsen kan realiseras först i ordkonstruktionens helhet. Inom ramen för denna uppsats är det dock inte möjligt att diakront undersöka huruvida den lexikala restinformationen överensstämmer med systembetydelserna som vi definierar här nedan. Jag utgår alltså för enkelhetens skull från antagandet att det inte finns lexikal persistens. • Norm- och diskursbetydelserna ‘förhållande’, ‘egenskap’, ‘vara det’, ‘handling’ som SAOB anger för suffixet –skap och ‘egenskap’, ‘beskaffenhet’, ‘förhållande’, ‘tillstånd’ för suffixet –het attesteras i korpusen. Dessutom fastslås att en delbetydelse av ‘container’ kan ses som normbetydelse för särskilda avledningar på –skap. • Ordbildningen med suffixet –hets systembetydelse symboliserades med primitiven [beskaffenhet]: det fastslogs att nominaliseringar med –het realiserar egenskapens objektivering, alltså systembetydelsen ‘beskaffenheten av själva egenskapen’ d.v.s. man föreställer sig egenskapen som ett objekt. Ordbildningar med suffixet –skaps systembetydelse symboliserades med primitiven [existensform] och det fastslogs att nominaliseringar med –skap realiserar ‘existensen av ett tillstånd, en egenskap, ett faktum eller ett förhållande’. Igen måste det uppmärksammas att denna systembetydelse 34 • • • • tillkommer först i ordkonstruktionens helhet: för att realisera [+beskaffenhet] eller [+existensform] måste suffixet kombineras med hela ordbildningen, d.v.s. syntesen av grundordet med suffixet. Frekventa ordbildningar styr ordbildningen med –skap när det gäller preferensen för ett [+ human] grundord. Ordbildningen utgår från de mest frekvent förekommande mönstren men kreativitet i ordbildningen är också möjlig så till vida att man kan kombinera [– human] grundord med suffixet. Frekventa ordbildningar styr ordbildningen med –het när det gäller preferensen för adjektiv. I fallet –het-avledning ser vi att icke-adjektiviska grundord “tvingas” in i rollen av en egenskapsindikation. (jfr brysselhet, där bryssel uppfattas med en adjektivisk betydelse ‘egenskap’). Fenomenet kallas för coercion när det händer i ordbildningskonstruktionen. I fallet –skap-avledningar rör det sig inte om coercion eftersom det är kotexten som tvingar grundordet i en annan roll. (jfr kokosnötskap där grundordet uppfattas [+human] på grund av kotexten). Vi konstaterade också att suffixen är multifunktionella och att ordbildningen leder till olika senses. I svenskan ser vi komplementaritet i nominaliserande ordbildningskonstruktioner: om grundordet är ett adjektiv använder man helst en konstruktion med suffixet –het, ett substantiv kombineras helst med –skap och ett verb med en rad andra affix som –ande, –ende, –nad, –tion osv. Dessa konstruktioner har en egen betydelse: –het-ordbildningar leder till att adjektivet nominaliseras med betydelsen ‘egenskapens existens’ som t.ex. saftsoppighet, –skap skapar substantiv med betydelsen ‘existensformen av X’ som t.ex. doldisskap, medan verbabstrakta får bland annat betydelsen ‘existensen av verbets process/handling’ som t.ex. skapande. Skapelse däremot fokuserar ‘resultatet av handlingen’. Ordbildningsprocessen är en kombination av morfosyntaktiska och semantiska aspekter. I undersökningen av SAOB har det klargjorts att ordboken huvudsakligen visar suffixens normbetydelser och ibland också diskursbetydelser. Ibland tjänar kontexten till att skapa en ny diskursbetydelse. I korpusundersökningen hittades flera sådana diskursbetydelser. För en beskrivning av ordbildningsprocessen är det viktigt att fastslå att vissa särdrag som vid första anblicken kan tillskrivas suffixet inte kommer från suffixet utan från grundordet eller från kontexten. Det hela semantiska värdet kommer alltså från samtliga håll: från suffixet, grundordet, kontexten och själva ordbildningen. Med andra ord, semantiken (i bred bemärkelse) som medförs vid ordbildningen är mångfacetterad och omfattande och måste beskrivas på ett differentierat sätt. I nästa kapitel granskar jag därför tidigare studier av ordbildning i allmänhet och ordbildning med nominaliseringssuffix. Jag jämför resultaten av min analys med resultaten i några aktuella modeller. Eftersom det inte finns någon svensk analys använder jag analyser av suffix som är jämförbara med –skap och –het i svenskan, nämligen de engelska kognaterna –hood och –ship. Jag ämnar peka på metodernas för- och nackdelar när jag försöker tillämpa dem på mitt material. 35 4 Översikt av några recenta ordbildningsmodeller tillämpade på nominaliseringssuffixen –skap och –het “I funktionellt inriktade metoder som Neo-Konstruktionsgrammatik och Distributed Morphology (Halle & Marantz 1994, Marantz 1997, 2001) är suffix antingen bara funktionella element i grammatiken eller betydelselösa fonologiska realisationer av abstrakta grammatikala morfem” (Baeskow 2010:1). För att vederlägga synsättet att suffix är tomma element har några lingvister studerat avledningssuffixens status och försökt bevisa att de inte bara överför semantisk utan också konceptuell information. I detta kapitel fokuserar jag på tre studier som i synnerhet behandlar suffixen –dom, –hood, och –ship i engelskan: Aronoff & Cho (2001), Baeskow (2010) och Lieber (2010) och på Booijs (2010) konstruktionsmorfologi. Målet är att avgöra om dessa teorier kan redogöra för de svenska iakttagelserna. 4.1 Aronoff & Cho För att visa att nominaliseringssuffix överför semantisk information och särskilt för att analysera suffixet –ships semantiska villkor använder Aronoff & Cho (2001:167-173) två olika tillvägagångssätt: för det första tillämpar de skillnaden mellan “stage- och individuallevel” predikat24, för det andra jämför de så kallade “doublets” eller dubbletter. Aronoff & Cho urskiljer en betydelseskillnad i de grundord som kan kombineras med suffixen –hood och –ship. De föreslår att suffixet –ship har en semantisk känslighet för så kallade “stage-level”-predikat. “Stage-level” predikat betecknar kortvariga stadier och egenskaper av stadier beroende av tid (temporära och tillfälliga egenskaper så som vara sjuk, vara trött, kunna träffas). “Individual-level” predikat betecknar istället stabila och bestående egenskaper hos individer utan hänvisning till tid, såsom vara bror/syskon, kunna simma. Aronoff & Cho (2001:173) hävdar att denna känslighet är en lexikal egenskap hos suffixet som inte bara är pragmatiskt och semantiskt betingad utan också är inbyggd i ett språks grammatik. Man skulle kunna tänka att detta påstående inte stämmer med Word Formation Rule-teorin som hävdar att ett suffix inte har någon “lexical entry” alltså att ett suffix inte kan vara ett element i lexikonet, men det kan ändå ha en “lexical property” eller lexikal egenskap. Kratzer (1995:125) modifierar Aronoff & Chos påstående och föreslår att det är en skillnad som gäller i naturligt språk. Det kan emellertid inte vara någon skillnad som görs i ett språks lexikon en gång för alla eftersom det kan finnas egenskaper som vid första anblicken är “individual-level” (som att ha brunt hår) som kan vara “stage-level” i särkilda fall (om man färgar håret varannan dag). 24 Aronoff & Chos skillnad mellan “stage-level” och “individual-level” predikat introducerades av Carstairs (1973). 36 Aronoff & Cho (2001:167) hävdar i inledningen att grundordets semantik25 selekterar suffixets specifika betydelse (“the semantics of the base selects the specific meaning26 of –ship”: antingen ‘relation’, ’skill or art’, eller ’office or position’). De hävdar alltså att ordbildningsprocessen utgår från grundordets betydelse. Men senare (2001:171) modifierar de påståendet till att –ship-ordets betydelse (alltså helheten) selekterar den mest påfallande “stage-level” egenskap i grundordets betydelse. (“the meaning of a –ship word selects the stage-level property that is most salient in the meaning of the base.”). Med andra ord betydelsen måste härledas från helheten. De ägnar också uppmärksamhet åt kontexten (2001:170): “the meanings of individual words being determined by a combination of the meaning of the base and the context” och utgår från olika senses som ofta kan reduceras till en mer allmän betydelse.27 (“when a morphological operation appears to have many different senses, they can often be reduced to a single fairly general sense”). Vi ser här att Aronoff & Cho (2001) inte tydligt urskiljer mellan systembetydelse, konventionella senses (normbetydelser) och specifikt språkbruk (diskursbetydelser), varigenom det blir svårt för läsaren att granska vilken inflytelse kontexten eller/och konventionellt språkbruk har på ordbildingarnas funktion. Suffixet –ship kombineras enligt Aronoff & Cho (2001:168) i engelskan bara med “stagelevel” grundord (jfr t.ex friend, penman, priest ) medan suffixet –hood däremot inte har denna känslighet och därför kan kombineras med såväl “stage-level” som med “individual-level” grundord (jfr. t.ex. apprentice, bachelor och girl, child). Det förklarar enligt Aronoff & Cho att parenthood, childhood, girlhood, motherhood är välbildade avledningar medan *parentship, *childship, *girlship and *mothership inte är välbildade, eller åtminstone “markerade” på grund av den nämnda känsligheten av suffixet –ship för “stage-level” predikat. Dubbletter kan enligt Aronoff & Cho (2001:172) också belysa suffixens betydelse. Tankegången är att det måste finnas ett semantiskt skäl för att båda formerna (t.ex. fatherhood visavi fathership) existerar samtidigt och att den semantiska restriktionen som gäller är del av suffixets lexikala betydelse. 4.1.1 Tillämpbarheten av Aronoff & Cho (2001) till svenskan Aronoff & Chos (2001) hypotes är begränsad till ordbildningen med suffixen –ship och –hood i engelskan. Frågan är om hypotesen också kan tillämpas på deras svenska kognater –skap och –het. Aronoff & Cho (2001:170) utgår från antagandet att “the meaning of individual [complex] words being determined by a combination of the meaning of the base and the 25 Sett i ljuset av uppsatsens uppdelning i system-, norm- och diskursbetydelse är det svårt att exakt bestämma vilken betydelse Aronoff & Cho syftar på. Jag antar att de menar grundordets lexikala betydelse, som alltså ingår i systembetydelsen. 26 Med meaning syftar de på sense eller normbetydelse! 27 Här syftar de på systembetydelse. 37 context”. Det kan betyda att de antar kompositionalitet. Men man skulle också kunna tolka påståendet som att suffixet själv inte har någon betydelse utan att det härleder sin betydelse från kontexten och från grundordet. Aronoff & Cho antar också att “the meaning of a –ship word selects the stage-level property that is most salient in the meaning of the base” enligt följande regler: - Om grundordet betecknar ett förhållande kommer avledningen att beteckna detta förhållande - Om grundordet betecknar någon med en särskild färdighet kommer avledningen att beteckna denna färdighet - Om grundordet betecknar någon som har en position i hierarkin kommer avledningen att beteckna denna position eller ämbetsperiodens längd. Enligt Aronoff & Cho har suffixet alltså tre senses, nämligen (1) ‘relation’, (2) ‘skill or art’ och (3) ’office or position’ eller ‘period of office’. Aronoff & Cho (2001:170) hävdar också att de tre senses kan reduceras till en enda, tämligen allmän sense. Den sista definierar författarna som “a single fairly general sense”, men från artikeln framgår inte om de uppfattar denna allmänna sense som en enhetlig systembetydelse (jfr avsnitt 3.1) eller som en slags gemensam nämnare av de olikartade senses som fortfarande måste placeras på det konventionella språkbrukets nivå. Om jag vill arbeta med svenska motsvarigheter av det material som Aronoff & Cho använder måste jag utgå från ordboksdefinitioner, som nämndes normbetydelser i avsnitt 3.1. För –skap anger SAOB ‘förhållande’, ‘egenskap’, ‘vara det (som det adjektiviska grundordet anger)’, ‘handling’. Det innebär således att –ship och –skap inte har helt samma betydelser och inte är mer än jämförbara. För att presentera en genomförbar jämförelse väljer jag att först utgå från Aronoff & Chos engelska ordboksdefinitioner. I tabell 8 jämför jag Aronoff & Chos engelska exempel (airmanship, friendship, kingship, penmanship, priestship, sponsorship och några andra som är beskrivna mindre detaljerat i artikeln) som har ett “stage-level” grundord med svenska ordbildningar. De tre olika senses som Aronoff & Cho urskiljer visas i första spalten av tabell 8. I andra spalten ger jag en svensk kognat eller pendang. Som referensordbok användes SAOB. Om SAOB inte angav ordet, söktes det ändå upp i KORP.28 Vilken (norm)betydelse som genereras beror bland annat på grundordets status som relationellt substantiv. Att vara en friend är tydligen ett förhållande, men enligt Aronoff & Cho kan penmanship inte beteckna en relation eftersom det inte är ett förhållande utan en färdighet att vara en penman (m.a.o. ‘författare, skribent’). Därför urskiljer de också sense ‘skill or art’. Enligt deras resonemang kan milkman, postman och tradesman inte kombineras med –ship för att beteckna en ‘skill or art’ eftersom att vara milkman, postman eller tradesman inte innebär att ha en färdighet; dessa ord betyder enligt författarna snarare ett yrke 28 Korp är Språkbankens konkordansverktyg i Göteborg. Här finns också diskursbetydelser. Aronoff & Cho räknar inte med denna semantiska nivå i sin artikel. 38 som inte kräver en särskild färdighet. De hävdar att *milkmanship, *postmanship och *tradesmanship därför är felbildade engelska ord. De tillfogar en restriktion för ordet airman eftersom det kan ha flera användningar. Det är bara om airman hänvisar till en position som pilot med särskilda färdigheter att airmanship kan existera med betydelsen ‘skill or art’; däremot skulle airmanship inte vara lämplig för att hänvisa till ‘the skill or art of being an enlisted person of the lowest rank in the air force’. Till sist urskiljer de grundord som betecknar ett steg i en hierarki som pope, cardinal, archbishop, monsignor och priest. Där betecknar en avledning på –ship personens ‘office or position’ eller personens ‘period of office’ (t.ex. priestship). engelska (Aronoff & Cho) grundord med STAGE-LEVEL egenskap 1. relation friendship 2. skill or art airmanship penmanship 3. office or position, period of office kingship priestship queenship duchesship ladyship lordship popeship cardinalship archbishopship bishopship monsignorship sponsorship (betydelsen inte specificerad i artikeln) svenska (SAOB/SAOL + eventuellt KORP eller Google) vänskap (inte in SAOB, utan i SAOL) *flygareskap, (*)pilotskap (förekommer i Google-sökning) skribentskap (mindre brukligt) om verksamheten som skribent. (*)kungskap (2 träffar i KORP) (*)kungaskap (3 träffar i KORP) prästerskap (a) (†) abstrakt: förhållandet att vara präst, prästämbete. b) konkret, kollektivt, om präster (*)drottningskap (2 träffar i KORP) *hertiginnaskap (*)damskap (2 träffar i KORP) herrskap †herskarmakt, makt, †område, kollektivt om personer ur de högre eller bildade samhällsklasserna, sällskap (*)påveskap (1 träff i KORP) (*)kardinalskap (1 träff i KORP) (*)ärkebiskopskap (1 träff i Googlesökning) (*)biskopskap (i Google-sökning) *monseigneurskap sponsorskap funktionen eller rollen som sponsor(er). Tabell 8: Svenska kognater/pendanger till “stage-level” grundord airman, friend, king, penman, priest och sponsor Från tabell 8 framgår att de flesta av Aronoff & Chos exempelord (förutom airmanship) har en pendang i svenskan, men att inte alla är tillräckligt frekventa för att upptas i ett lexikon. Det faktum att ett ord inte upptas i ett lexikon betyder naturligtvis inte att ordbildningskonstruktionen inte finns eller inte kan leda till nybildningar. Det bara säger 39 något om ordets frekvens och etablering (“entrenchment”). Dessutom finns inte kognater för alla engelska ord i svenskan. Bara paren king – kung, priest – präst, pope – påve, cardinal – kardinal och sponsor (som faktiskt är ett låneord i svenskan) förekommer. Antagligen indelar dessutom SAOB betydelserna enligt andra kriterier än Websters Third New International Dictionary som Aronoff & Cho använder. En annan förklaring skulle kunna vara att dessa svenska ord bildas enligt andra mönster än i engelskan. Det måste undersökas vidare, eftersom vi inte kan dra slutsatser från analysen av bara några exempelord. I tabell 9 anger jag dessutom Aronoff & Chos exempel på grundord med en “individuallevel” egenskap, som enligt hypotesen inte kan kombineras med suffixet –ship och deras svenska motsvarigheter. engelska (Aronoff & Cho) grundord med INDIVIDUAL-LEVEL egenskap ?? parentship ?? wifeship ??nieceship ??womanship svenska föräldraskap förhållande(t) att via [sic!] någons föräldrar. (*)fruskap: 2 träffar i KORP (*)hustruskap: 1 träff i KORP kusinskap förhållandet att vara resp. kalla varandra kusiner brorsdotterskap (i Google), *systerdotterskap (*)kvinnoskap: 15 träffar i KORP Tabell 9: Svenska pendanger till “individual-level” grundord parent, wife, niece, woman Tabell 9 visar att i svenskan finns två perfekt regelbundna ord föräldraskap och kusinskap för de “icke-välbildade” engelska avledningarna *parentship och *nieceship och två ord (fruskap, kvinnoskap) som inte förekommer i SAOB utan finns i KORP. För att granska om Aronoff & Chos antagande att känsligheten för “stage-level” grundord är en lexikal egenskap hos suffixen –ship också är tillämpbart på svenska –skap ord i svenskan ges fler exempel i tabell 10 här nedan. engelska *girlship *boyship *childship *daughtership 29 svenska – SAOB Left side individual predikat – betydelse ‘relation’! (*)flickskap. 6/129 träffar i KORP *tjejskap *flickobarn(a)skap *pojkskap, *killeskap, *gosseskap barnaskap förhållandet att (anses) vara någons barn (*)dotterskap: 3/2 träffar i KORP Förhållendet 6/1 betyder att det finns 6 förekomster i hela KORP och 1 förekomst i mina 44 korpora. 40 engelska kinship *brothership *sistership *wifeship *womanship *manship *parentship *mothership fathership! svenska – SAOB släktskap förhållandet att vara släkt, samhörighet syskonskap förhållande, frändskap, släktskap broderskap, brödraskap förhållande, medlemskap, (konkret: sammanslutning av personer) systerskap, systraskap förhållande, egenskap (*)fruskap: 2/1 träffar i KORP kvinnskap: †förhållandet att vara kvinna, konkret (i Finland): kvinnorna! (*)kvinnoskap: 15/1 träffar i KORP manskap †manlighet, †tjänsteförhållande; antal män Right side individual predikat! föräldraskap förhållande(t) att via [sic!] någons föräldrar. (*)mödraskap: 23/7 träffar i KORP faderskap egenskap, förhållande att vara fader! annan mening: ‘rank’! ladyship (*)damskap: 2/0 träffar i KORP lordship herrskap †herskarmakt, makt, †område, kollektivt om personer ur de högre eller bildade samhällsklasserna, sällskap citizenship (‘status’ enligt borgarskap egenskap, ställning som borgare, borgarrätt Merriam Webster Online) (burskap), medborgarskap, medborgarrätt NB: men definition från NE: borgerskap: kollektiv benämning på en stads borgare, eller på borgarna som samhällsklass. earlship (‘rank’ enligt grevskap värdighet, område, †grevligt herrskap Merriam Webster Online) Tabell 10: Svenska avledingar på –skap med “individual-level” grundord Brother, sister, wife, woman, man, daughter (broder, syster, fru, kvinna, man, dotter) är “individual-level” predikat eftersom de betecknar stabila egenskaper som en individ har utan tidsbegränsning. Aronoff & Cho gör en skillnad mellan “left side individual” predikat som girl och child (flicka och barn) som används för att beteckna egenskaper som man har när man föds och “right side individual” predikat som används för att beteckna egenskaper som en individ kan förvärva vid en särskild ålder som parent, woman, man och mother (föräldrar, kvinna/fru, man, moder). Brother och sister kan diskuteras eftersom det beror på skaran av syskon om det är “left” eller “right side” (man föds som bror eller syster om man inte är äldsta barnet eller man blir det när ett syskon kommer till). Aronoff & Cho påstår att det finns pragmatiska och kulturella skillnader med till exemple *wifeship där wife skulle ses som en “stage-level” predikat. Men de hänvisar till kulturer där egenskapen att vara någons hustru ses 41 som en kontinuerlig och permanent egenskap och där grundordet wife i *wifeship kan ses som en “right side” “individual-level” predikat. Detsamma gäller för ladyship och lordship. Aronoff & Cho förklarar undantag som ladyship i fossiliserade uttryck “your ladyship” som lexikaliserade idiom. Tabell 10 visar att svenskan har för många motexempel mot hypotesen att –skap endast kan kombineras med “stage-level” predikat för den ska kunna upprätthållas. Dessutom är det påfallande att normbetydelsen ‘förhållande’ är mest frekvent i svenskan och att suffixet väljer framför allt svenska relationella grundord som barn, släkt, syskon, broder för att uttrycka sin relationella betydelse. Det faktum att grundordet betecknar en inherent egenskap (“individuallevel”) spelar mindre eller underordnad roll, även om det också finns sådana ordbildningar med grundord som flicka, kvinna, man. Dessutom måste man uppmärksamma den diakrona utvecklingen av ordbildningen, vilket Aronoff & Cho med rätta lyfter fram i en fotnot (2001:170). De hävdar att –ship-suffixeringen inte alltid har varit så inskränkt som nu. För det tredje betecknar substantivet i exempelvis brödraskap/broderskap och manskap inte något som gäller de enskilda individerna: i ordet ett brödraskap betyder broder inte ‘köttslig broder’ utan snarare ‘medmänniska’. Ordet kan också användas för att beteckna en grupp (“kollektiv betydelse”) eller användas för att hänvisa till en konkret ‘sammanslutning av personer som sinsemellan är eller betraktar varandra som bröder’ (SAOB). Man i ett manskap kan också användas för att hänvisa till en grupp av män eller människor och få en kollektiv sense. Jfr också Kapten Haddock’s manskap/brödraskap sedan länge, där också ‘tiden där man tillhör Kapten Haddocks grupp’ åsyftas. Alltså uppfyller manskap och brödraskap också kraven för “stage-level” grundord. I svenskan kombineras framför allt personbetecknande substantiv med suffixet –skap och slutsatsen av ovanstående jämförelse är att grundorden kan vara “stage-level” predikat som i chefskap, dirigentskap, entrepreneurskap, fångenskap, författarskap, kamratskap, konstnärskap, prästerskap, presidentskap. Eftersom också “individual-level” predikat kan förekomma som grundord (jfr broderskap, manskap, systerskap, dotterskap och släktskap) kan skillnaden “stage-level” visavi “individual-level” inte sägas vara avgörande för skapordbildningen. I ovanstående jämförelse (jfr tabell 10) framkommer att Aronoff & Cho bara arbetar med ordboksdefinitioner (alltså bara normbetydelser) för deras indelning, vilket innebär att de inte räknar med nybildningar eller nya semantiska möjligheter (alltså diskursbetydelser) som dessa avledningar kan ha. Visserligen ser de i teori att ordbildningens tolkning beror på en kombination av grundordets semantik och kontexten, men de underlåter att konkretisera detta påstående och belägga det med exempel. Förekomsterna som jag hämtade ur KORP bevisar att det finns fler ordbildningsvarianter än vad som upptas i en ordbok. För det andra kan känsligheten för skillnaden naturligtvis ändå finnas i svenskan, men det är möjligt att den uttrycks med andra morfologiska medel. I nästa avsnitt granskar jag därför i en specifik delundersökning om uppdelningen i “individual-level” och “stage-level” alltid gäller och om den alltid är strikt eller snarare suddig. Jag granskar om skillnaden är relevant för de svenska pendangerna. 42 4.1.2 Skillnaden mellan “stage-level” och “individual-level” Jag tar SAOBs exempel på abstrakta ord under lemmat suffixet –skap. Det finns 68 exempel.30 Av dessa har 48 ett personbetecknande substantiv som grundord, 3 har ett ickemänskligt substantiv (en sak), 1 ett pronomen, 9 ett adjektiv och 7 ett verb som grundord. För att bestämma om grundorden har en “individual- eller en “stage-level egenskap tillämpar jag samma tre syntaktiska kriterier som Aronoff & Cho (2001). Vid undersökingen konfronteras jag med två problem. Det första problemet gäller indelningen av grundord. Enligt teorin har man egenskapen “left side individual-level” predikat om man föds med en särskild egenskap som man behåller till en särskild punkt i tiden: t.ex. enligt Aronoff & Chos uppfattning föds man som “girl” tills man blir “woman”. Enligt SAOB menas med jungfru i jungfruskap ‘kvinna som icke haft könsumgänge med ngn, kysk, obefläckad kvinna, intakt kvinna, mö’. Därför kategoriserar jag ordet som “(left side) individual-level”. Man föds som jungfru tills man har könsumgänge. Men ingen talar om dess jungfruskap när en liten flicka föds. Definitionen måste alltså som sagt tillämpas med litet förbehåll. Detsamma gäller för samhällsfunktioner eller titlar som präst eller friherre. Är präst en “stage-level” predikat alltså en titel och en status med en “temporary and transient property”? Eller är präst en beteckning som man förvärver vid en viss tidspunkt och behåller tills man dör och därmed en “right side individual-level” ord? Enligt Aronoff & Cho är präst ett steg i en hierarki (alltså “stage-level”) såsom påve, kardinal och ärkebiskop men det kan diskuteras. Paret inföding visavi främling är också svårt: en inföding är infödd i ett visst land och ses i förhållande till främlingar. Men en främling är en tillfällig besökare från annat håll och är alltid själv infödd i ett annat land. Jag betraktar därför inföding som “individual-level” och främling som “stage-level” eftersom man kan åka tillbaka till landet där man föddes och få en annan status. Som Kratzer (1995:126) redan nämnde är avgränsningen mycket svår att göra. Det kan därför vara så att skillnaden mellan “left” och “right” är ogenomförbar och att suffixens känslighet inte utan vidare kan beskrivas utifrån disktinktionen mellan “individual/stage-level”. Dessutom riskerar Aronoff & Chos förslag att bli cirkulärt: de hävdar att suffixet –ship bara fungerar på “individual-level” predikat men för att bestämma 30 adelskap, amiralskap, anförvantskap, artistskap, barnaskap, bekantskap, beredskap, broderskap, burskap, byggenskap, disponentskap, djävulskap, dryckenskap, drängskap, duskap, dårskap, egenskap, fadderskap, faderskap, fanskap, fiendskap, fordenskap, friherrskap, fryntskap, främlingskap, frändksap, fångenskap, följeskap, författarskap, förmynderskap, föraldraskap, galenskap, gemenskap, grannskap, grevskap, herrskap, huldskap, infödingskap, jungfruskap, kamratskap, klokskap, kunskap, köpenskap, landsmanskap, ledarskap, livegenskap, manskap, medborgarskap, medlemskap, moderskap, mästerskap, naboskap, ondskap, ordförandeskap, prästerskap, redskap, representantskap, ridderskap, roteskap, räkenskap, släktskap, ståthållarskap, svågerskap, sällskap, vetenskap, vetskap, vänskap, äktenskap 43 om ett grundord är “individual-level” använder de kriteriet att ordet kan kombineras med –ship. Det andra problemet gäller de syntaktiska kriterier som Aronoff & Cho (2001) tillämpar för att stärka sin hypotes. Kriterium 1 är baserat på antagandet att en bisats som i engelskan inleds av konjunktionen if eller when (‘när’) är felbildad med “individual-level” egenskaper. Aronoff och Cho (2001) ger följande exempel: (10a) I hate it when my friends are older than me. (10b) *I hate it when my parents are older than me. Man kan ställa frågan om kriteriet också är tillämpbart i svenskan: (11a) Jag hatar det när mina vänner är äldre än jag. (11b) *Jag hatar det när mina föräldrar är äldre än jag. (11c) Jag hatar det när min svåger är äldre än jag. Sats (11a) är välbildad eftersom det finns en “stage-level” egenskap i vänner (= de som är mina vänner vid en särskild tidspunkt) och äldre. I sats (11b), som inte är acceptabel eftersom den är meningslös av encyklopediska skäl (jfr Coseriu 1985: xxviff), betecknar föräldrar därför inte någon “stage-level” utan en “individual-level” egenskap. Men jag har problem med grammatikaliteten av exempel (11c). Enligt Aronoff & Chos resonemang skulle satsens grammatikalitet tyda på det faktum att svåger är “stage-level”. Det blir en underlig slutsats, med tanke på att svåger uppfyller alla övriga kriterier för ett “right side individual-level” ord i min uppfattning av systemet. Jag ifrågasätter därför distinktionen “left” och “right”. Kriterium 2 föreskriver att man inte kan kombinera “individual-level” ord med tidsadverbial som today, recently, at three o’clock in the afternoon. Enligt kriterium 3 kan man inte använda adjektivet longtime med “individual-level” predikat eftersom dessa predikat betecknar en permanent, tidsoberoende egenskap medan tidsbestämningen bara modifierar “stage-level” predikat. Båda kriterierna stämmer också för svenskan (om man bara betraktar normbetydelser), som illustreras i exemplen (12) och (13) med tidsadverbialen idag och av/sedan gammalt. Diskursbetydelser (14) och (15) visar i motsats till (12) möjliga realisationer. (12) *Johan är fader/förälder/barn/friherre/dåre idag. *Johan var nyligen fader/förälder/barn/friherre/dåre. (13) *Johans kusin sedan gammalt. *Johans broder/släkt/moder/livegen sedan gammalt. (14) Om kvinnan då vet att hon blivit gravid med någon annan än maken och inte säger det skrivs maken som fader automatiskt, detta trots att vi kan kolla vem som är fader idag. (https://www.flashback.org/p42249157) (15) Genom mitt arbete besöker jag regelbundet ett fängelse. Flertalet av dem jag möter är mycket unga män, dvs de var nyligen barn. (https://www.facebook.com/barnkonventionen/posts/10151327011201425) 44 Problemet med kriterium 1 kan vara symptomatiskt för den ibland problematiska avgränsningen av “stage-level” och “individual-level” egenskaper: vårt sätt att betrakta egenskaperna är för flexibelt för att kunna fångas i två strikt avgränsade klasser. Indelningen fungerar bara bra med utvalda ord som har tydliga egenskaper som vän och förälder. Dessutom finns det ord som är okänsliga för tid (Baeskow 2010:14). Baeskow (2010:11) citerar lingvister (Lieber 2004:160 om Lehnert 1971) som har hittat flera motexempel med “individual-level” egenskaper som ändå kombineras med suffixet –ship (kinship, uncleship, manship, sonship, twinship). Från COCA citerar hon exempel som siblingship, messiahship, clanship, cousinship m.fl. En egen undersökning på nätet ger dessutom t.ex. 72 träffar för “my longtime brother” och 6 för “my longtime parents” så att Aronoff & Chos påstående att adjektivet longtime inte kan kombineras med “individual-level” ord inte kan upprätthållas. Skillnaden spelar en roll när man bara betraktar normbetydelser men motexemplen visar att diskursbetydelserna inte behöver följa regeln. Dessa undantag visar att känsligheten hos –ship för “stage-level” grundord bara är en tendens i språkbruket, ingen regel i lexikonet. Antagligen kan kreativa språkbrukare leka med semantiska restriktioner för att nyansera sina uttalanden. Det betyder att semantisk variation är möjlig utifrån regeln att den normala kombinationen är “stage-level” predikat + tidsadjektiv = “my longtime friend”. Av den svenka delundersökningen framgår i alla fall att känsligheten för “stage-level” egenskaper inte heller kan vara ett avgörande kriterium för avledningsmöjligheterna med suffixet –skap i svenskan. 4.1.3 Dubbletter En del av Aronoff & Chos slutsats är baserad på jämförelsen av dubbletter, alltså ordbildningar som består av samma grundord som kan kombineras med både –hood och –ship. De hävdar att listan påvisar att –hood inte är känslig för skillnaden mellan “stage-level” och “individual-level” i motsats till –ship. Det är inte möjligt att arbeta med sådana dubbletter i svenskan eftersom det framgick av den svenska undersökningen att –het inte (längre) kan kombineras med substantiviska grundord. Tabell 11 visar att det bara finns två undantag: barnhet och manhet. SAOB anger att ordet barnhet bildades efter det tyska Kindheit. Det är alltså ett inlån. Ordet barndom har blockerat bildningen av barnskap. Manhet är synonym till manlighet, mandom och det anges att ordet bildades av det medelnedertyska ordet manheit. Det betyder också att ordet inte är ett resultat av en svensk ordbildningsprocess utan ett inlån. Ordet grannhet är ingen avledning av substantivet granne utan av adjektivet grann. Om vi också betraktar andra svenska ordbildningar kan vi se att normbetydelsen ‘egenskap’, ‘förhållande’ ibland kan uttryckas med dubbelsuffixet -ighet. engelska dubbletter –ship –hood apprenticeship apprenticehood bachelorship bachelorhood svenska skap lärlingskap (ungkarl) –het ! –ighet 45 engelska dubbletter doctorship fathership kingship ladyship neighbourship priestship queenship childhood doctorhood fatherhood girlhood kinghood ladyhood manhood motherhood neighbourhood parenthood priesthood queenhood sisterhood wifehood svenska [barndom] doktorskap faderskap (flicka)(tjej) konungaskap (*)damskap manskap moderskap grannskap föräldraskap prästerskap kvinnskap36 systerskap systraskap (fru)(hustru) (maka, make) ! barnhet faderlighet31 kunglighet32 manhet manlighet33 moderlighet34 [grannhet] prästerlighet35 kvinnlighet37 systerlighet38 Tabell 11: Aronoff & Chos “doublets” och deras svenska kognater eller pendanger Att det inte finns dubbletter i svenskan betyder inte nödvändigtvis att känsligheten för “stage- eller individual-level” predikat inte finns med hänsyn till grundorden som suffixen kombineras med. Det är möjligt att känsligheten i svenskan uttrycks med andra medel än med skillnaden mellan avledningar på –het och –skap. I alla fall visar tabell 11 att suffixet –skap inte har den känslighet för “individual-level” som den engelska kognaten –ship har eftersom de svenska avledningarna manskap, föräldraskap och systerskap finns i motsats 31 SAOB: faderlighet = egenskap(en) eller förhållande(t) att vara faderlig SAOB: kunglighet = 1) egenskap(en) eller förhållande(t) att vara kunglig; kunglig värdighet, ställning som konung. 2) konkret: kunglig person; ofta koll. eller i pl., om (medlemmar av) (den) kunglig(a) familj(en), de kungliga. 33 SAOB: manlighet = förhållandet att vara en man; numera företrädesvis förhållande(t) att vara eller visa sig som en riktig man, förhållandet att hava eller visa ett manligt väsen; i sht förr äv. övergående i bet.: tapperhet, mod. 34 SAOB: moderlighet = 1) egenskapen eller förhållandet att vara moder. 2) till 2: moderligt sinnelag; moderlig ömhet. 35 SAOB: prästerlighet = r. l. f. särsk. till 1: egenskap(en) att vara prästerlig; numera i företrädesvis: egenskapen att vara prästerlig i sitt uppträdande, att framträda med prästerliga later 36 SAOB ställer att kvinnskap betyder 1) (†) abstr.: förhållandet att vara kvinna eller att hava för kvinnan karakteristiska egenskaper. 2) (numera bl. i Finl.) konkret, koll.: kvinnorna. Kvinnskap representerar alltså det engelska womanhood och inte queenhood 37 SAOB: kvinnlighet = egenskapen eller förhållandet att hava de för kvinnan karakteristiska egenskaperna; äv. (numera föga br.) i fråga om dylika egenskaper hos män: omanlighet, (klandervärd) vekhet. 38 SAOB: systerlighet = om förhållandet eller egenskapen att känna eller visa sig som en syster (eller systrar); systerlig tillgivenhet 32 46 till *manship, *parentship39 och *sistership. Att det inte finns sammansättningar med personbetecknande substantiv + –het i svenskan och att det därför inte kan påvisas att –het är lika okänslig som den engelska kognaten –hood framgår av den fjärde spalten i tabell 11, men den semantiska regeln kan kanske ändå stämma om vi betraktar adjektiven faderlig, kunglig, manlig, moderlig, prästerlig, kvinnlig och systerlig i spalt fem. Adjektivet faderlig t.ex. har enligt SAOB en hel skala av användningar: ‘det som är knuten till en fader, som någon förfogar över i sin egenskap av fader; patriarkalisk; eller om en person som är lik en fader, som visar omvårdnad som en fader’. Det är svårt att bedöma om dessa egenskaper kan räknas som “individual-level”, eftersom det handlar om egenskaper som en person har eller inte har vid olika tillfällen och som därför också kunde kallas “stage-level”. Igen drar jag slutsatsen att suffixens känslighet för “individual eller stage-level” predikat är för diskutabel för att kunna förklara och förutsäga vilka ord som kan kombineras med suffixen –het och –skap. 4.1.4 Slutsats Aronoff & Cho (2001) utgår i sin analys från konventionella användningar av ordbildningar på –hood och på –ship, d.v.s. normbetydelser i den i avsnitt 3.1 nämnda terminologin. De engelska motexemplen från COCA och de svenska exemplen från KORP och Google ger inget stöd för antagandet att skillnaden mellan –skap/–ship och –het/–hood kan på ett tydligt avgränsat sätt fångas i känsligheten för “individual-level” och “stage-level” predikat. Vi kan dra slutsatsen att indelningskriteriet är diskutabelt både i engelskan och i svenskan. I alla fall har det förtydligats att Aronoff & Chos (2001) analys inte utan vidare kan tillämpas på de svenska avledningarna på –het och –skap, och alltså inte kan förklara de mönster jag klarlagt i min empiriska undersökning. Däremot stödjer Aronoff & Chos analys antagandet att suffix inte är betydelselösa morfem. Det står klart att suffix överför betydelse, men vilken betydelse det är lyckas Aronoff & Cho inte förklara. 4.2 Baeskow Baeskow (2010) argumenterar för att suffix överför betydelse och fokuserar på suffixen –dom, –hood och –ship. Hon använder diakrona argument för att visa att dessa suffix har utvecklat rika betydelsematriser som man inte kan härleda strukturellt, d.v.s att betydelsen inte direkt framgår av ordstrukturen. Hon hävdar att konceptuell kunskap är en viktig faktor i ordbildningsprocessen: språkbrukaren aktiverar vid ordbildningen t.ex. också encyklopedisk kunskap som är förknippad med ordet. Baeskow föreslår en konkret modell för att återge 39 *parentship förkommer inte i engelskan enligt Aronoff & Cho men enligt Merriam-Webster är det synomym till parenthood och Google anger 14.600 träffar. Också sistership resulterar i många “hits”, men sammansättningen sister-ship måste dras av från totalen. 47 synkront observerade semantiska komponenter som kan associeras med suffixen –dom, –hood och –ship i nutida engelska. Baeskow (2010:1) menar att ett avledningssuffix överför tre typer av betydelse: kategoriell, lexikal och encyklopedisk information. Som förtydligades i avsnitt 3.1 avses med termen kategoriell ordklasstillhörighet. Ord kan ha olika lexikala betydelser men ändå ha samma kategoriella betydelse t.ex. king och mother tillhör båda klassen ‘substantiv’ men har en helt annan lexikal betydelse. Baeskow antar att ord redan är kategoribestämda i lexikonet, t.ex. white = ‘adjektiv’, dog = ‘substantiv’. Utöver denna ordklassbetydelse tillfogar suffixet enligt Baeskow också lexikal betydelse till ordbildningen, t.ex. kingship = ‘the state or condition of being a king’. Till sist realiserar suffix också allmän konceptuell (“encyklopedisk”) information i sina semantiska komponenter. Baeskow (2010:3) hävdar t.ex. att avledningar på –ship också signalerar att ordet är förknippat med ‘the rights and duties’ av det som grundordet betecknar. Enligt Baeskow är det suffixet som “väljer” sitt grundord. Eftersom varje ord enligt henne är kategoribestämt “vet” suffix att de helst kombineras med t.ex. adjektiv. Med andra ord är suffix känsliga för grundordets ordklasstillhörighet. Baeskow lyfter fram fyra argument (två morfosyntaktiska och två semantiska) för att vederlägga antagandena att suffix är tomma element och att ord inte innehåller kategoriell information. 1: Om man utgår från antagandet att ett affix selekterar sitt grundord, måste det finnas information som styr denna selektion: med ett morfosyntaktiskt tomt grundord är selektionen omöjligt, därför att det skulle betyda att det inte finns någon kategoriell information som kan utgöra basen för suffixets val av grundord. (Baeskow 2010:2) 2. Det finns också avledningar där suffixet vid första anblicken inte förändrar grundordets ordklasstillhörighet. (“class maintaining derivation”). Om man utgår från antagandet att suffix bara är tomma funktionella element kan man inte förklara fenomenet. I en teori där ett suffix inte får innehålla någon kategoriell information kan enligt Baeskow den subtila skillnaden mellan ordbildningsprocessens “input” och “output” inte beskrivas och man kan bara fastställa att t.ex. friend = substantiv och friendship = substantiv. I alla fall måste termen “class maintaining” relativeras: Baeskow (2010:2) fastslår att båda orden visst tillhör kategorin substantiv, men att det finns olika underkategorier: friend tillhör underkategorin “konkret substantiv” medan avledningen friendship är “abstrakt substantiv”. I hennes teori kan man utgå ifrån att denna information är sparad i ordets kategoriella pelare. I slutsatsen i avsnitt 3.3 bemärktes redan att suffixet –het har en instrumentell betydelse ‘nominaliserare’ och att suffixet –skap även nominaliserar ord som redan är substantiviska. Med “nominalisera ett nomen” åsyftas fenomenet där ett suffix förorsakar en semantisk förändring i ordklassen nomen. 3. Hur förklarar man dubbletter (som kingship – kinghood, parentship – parenthood, motherdom – motherhood) om man antar att avledningsmorfem är tomma och inte innehåller konceptuell information? Baeskow (2010:3) hävdar att varje suffix bidrar till ordbildningen med individuella, subtilt olika semantiska komponenter. Exempelvis refererar –ship-ord till rättigheter (’rights’ t.ex. kingship) och skyldigheter (‘duties’ t.ex. parentship) medan –dom48 ord snarare refererar till domän (t.ex. kingdom) och –hood-ord till bestående relationer (t.ex. motherhood). Det finns enligt Baeskow (2010:13) alltså subtila semantiska skillnader som framkallas av suffixet. 4. Man måste också utgå ifrån att alla tre suffix har varit självständiga ord i ett tidigare språkstadium och att de kan ha utvecklat olika betydelsekomponenter som kan ses i ordbildningens polysemi. Avledningar som t.ex. yuppiedom är polysema enligt Baeskow (2010:3) därför att ordet kan användas för att hänvisa till åtminstone tre olika saker: (a) ‘the condition or fact of being a yuppie’, (b) ‘the domain of yuppies’, (c) ‘yuppies as a class’. Baeskow vill påvisa suffixens inherenta betydelse med en diakron och en synkron analys. Hon hävdar att hon på så sätt kan förklara polysemin som uppträder hos dessa suffix och förklara hur de kan kombineras med olika grundord på ett flexibelt sätt. Hon jämför –dom, –hood och –ship-avledningar med N+N sammansättningar. Från en konceptuell synvinkel, d.v.s. när man betraktar avledningarna på –dom, –hood och –ship som kombinationer av konceptuell innebörd och inte som morfosyntaktiska kombinationer, har avledningarna på –dom, –hood och –ship en jämförbar struktur med sammansättningar. Från en morfosyntaktisk synpunkt, d.v.s. när man utgår från kombinationen grundord + suffix, är –dom, –hood och –ship suffix med konceptuell information. Baeskow kallar därför dessa suffix för hybrider i den meningen att de kombinerar särdrag från den ena ordbildningen med särdrag från den andra och hon tycker att gränsen mellan sammansättning och avledning är otydlig. För att suffixens konceptuella information ska kunna aktiveras måste de kombineras med ett passande grundord. Baeskows (2010) strävar efter att kunna beskriva denna information på ett entydigt och tydligt sätt. Baeskow använder för detta ändamål Qualiastrukturer (jfr. Pustejovsky 1995) för en synkron beskrivning av suffixets konceptuella domän. En Qualiastruktur är en paradigmatisk beskrivning av ett lexem. Ett exempel från Pustejovsky (1995:203-204) är book: Figur 1: Qualiastruktur för book enligt Pustejovsky (1995:203-204) Från figur 1:s ARGSTR eller argumentstruktur framgår att en book är en “physical object” som innehåller information. Från Qualiadelen framgår att en book är ett objekt som man kan hålla (“hold”), med ett mål, nämligen att läsas (“read”) och att någon måste ha skrivit det 49 (“write”). Vanligtvis finns det fyra Qualia: FORMAL, CONSTITUTIVE, AGENTIVE och TELIC. Ett exempel på en Qualiastruktur av ett engelskt suffix ges i figur 2 här nedan; det är Qualiastrukturen40 som Baeskow (2010:19) föreslår för suffixet –ship: ! ! Figur 2: Qualiastruktur för suffixet –ship enligt Baeskow Qualiastrukturen i figur 2 måste läsas som följer: ARGSTR återger argumentstrukturen eller kollokationerna. Med hjälp av dessa “qualia values” kan man enligt Baeskow beskriva lexemets konceptuella betydelsekomponenter. För sin beskrivning av suffix har hon anpassat Pustejovskys (1995) Qualiastrukturer något: Baeskow radar upp suffixets komponenter (“features”) som argument ARG1, ARG2 osv.; med argument menas här alltså senses. DARG är default eller standard, d.v.s. grundordet i fallet avledning och enligt Baeskow fungerar ‘human (z)’ som platshållare (“placeholder”) för grundordet eftersom ett suffix inte kan aktivera sin konceptuella information utan att det kombineras med ett självständigt ord. Hon väljer ’human (z)’ som standardvärde eftersom engelska avledningar på –ship huvudsakligen realiseras med grundord som har särdraget [+human]. I engelskan (och i svenskan som min undersökning har påvisat) är det faktiskt så att –ship (och –skap) framför allt kombineras med personbetecknande substantiv.41 Hon talar inte om vad som måste göras med undantag där grundordet inte är mänskligt, utan uppmärksammar att det i Pustejovskys (1996:63-4) uppfattning inte är nödigt att uttrycka ett default-värde i en QS.42 Suffixets Lexical Conceptual Paradigm (lcp) är den paradigmatiska beskrivningen av lexemet43 och behövs för att förklara alla spåkbruk av suffixet –ship på den syntagmatiska axeln. Lcp beskrivs i QUALIA i Figur 2 och består av suffixets olika senses som särskiljs 40 Obs: Jag (och Baeskow) använder ordet “Qualiastruktur” eller QS för hela den återgivna strukturen, både ARGSTR och QUALIA-delen. 41 Liebers (2010:5) undersökning påvisar likaså att –ships prefererade grundord är “concrete processual” i 90% av fallen (se avsnitt 4.3). 42 Liebers undersökning påvisar att det också finns en hel del icke-mänskliga substantiv som grundord. 43 Observera att jag hävdar att suffixen som är föremål för denna uppsats inte är lexem, utan bara att det finns uppfattningar att de eventuellt har lexikal restinformation kvar från grammatikaliseringsprocessen. 50 med en punkt (state!office!skill!collective_entity_lcp). För suffixen anger hon varje gång bara två eller tre Qualia: FORMAL innehåller den ontologiska kategorin (… IS A…), CONSTITUTIVE beskriver alla beståndsdel, AGENTIVE beskriver hur elementet kommer till existens (t.ex. hur man använder en bat i batsmanship: “perform”). TELIC beskriver ordets mål men det förekommer inte hos abstrakta ord eftersom de inte har något mål. Utifrån denna Qualiastruktur hävdar Baeskow att särskilda normbetydelser av avledningar på –ship inte härstammar från grundordet utan från suffixet. T.ex. har grundordet butler ingen kollektiv betydelse i sig, följaktigen måste användingen av butlership med en kollektiv sense härledas till suffixet. Inte heller kan den semantiska komponenten ‘kompetens’ (‘skill’) härstamma från grundordet *nicheman i nichemanship (‘konsten att fackkunnigt kunna selektera marktsegment där en firma kan konkurrera effektivt’) eftersom *nicheman existerar helt enkelt inte som självständigt ord (Baeskow 2010:19). Följaktigen måste ‘skill’ betydelsen komma från suffixet.44 Också dubbletternas olika (norm)betydelse – t.ex. kingdom visavi kingship = ‘domän av en kung’ visavi ’tjänst (’office’) av en kung’ eller boydom visavi boyhood = ‘domän av en pojke’ visavi ‘tillstånd (‘state’) som pojke’ – måste härledas till suffixets eftersom grundordet är exakt detsamma (Baeskow 2010:23). Med dessa exempel visar Baeskow att ett suffix innehåller inte bara lexikal utan också kategoriell och konceptuell betydelse. Baeskow (2010:4) framhäver vikten av att också studera neologismer för att komma åt suffixets synkrona betydelse och se den extralingvistiska världens inflytelse på ordbildningen. Hon hävdar till sist också att lexikala element under tidens lopp kan tappa eller vinna betydelsekomponenter. Hon är övertygad om att man inte kan analysera ett suffix funktionellt utan att utgå ifrån att det är ett betydelsebärande element som kan vara polysemt. 4.2.1 Baeskow: svårt att falsifiera? Baeskows metod för att visa att suffix bär betydelse låter mycket övertygande vid första anblicken och framstår som svårt att falsifiera. Det verkar rimligt att hävda att betydelsen av en avledning inte bara härstammar från grundordet utan också från suffixet och det är ett antagande som är allmänt accepterat i lingvistiken. Att man kan göra Qualiastrukturer (hädanefter QS) på suffix antyder att ett suffix åtminstone kan karakteriseras utifrån dess semantiska komponenter som dels är språksystemspecifika och dels har sitt ursprung i konventionaliserade bruk och encyklopedisk innebörd (jfr Willems 2013 för en analys av de semantiska “strata” i Pustejovskys QS (1995)). QS påvisar förhållandet mellan ett ords inherenta semantiska egenskaper och dess känslighet för kontexten. Från Baeskows beskrivning följer också att hon faktiskt skiljer mellan suffixets inherenta betydelse och de betydelser som tillkommer genom metonymisk utvidgning. De metonymiska betydelserna 44 Obs att jag hävdar att den kommer från hela ordbildningen. 51 kan eventuellt härstamma från ordets ursprungliga betydelse innan det grammatikaliserades till suffix, t.ex. som i avledningar på –dom med betydelse ‘domän’. Betydelsen kan metonymiskt härledas till ordet doms historiska betydelse ‘territory, land’ (Baeskow 2010:20). Suffixet är emellertid inte den enda avgörande faktorn för ordbildningens betydelse: suffixets betydelse kan enligt Baeskow också bestämmas av betydelsekomponenter som ligger i grundordet och som är av konceptuell natur. Baeskow anser alltså inte bara att ett grundord kan bidra till ordbildningen med sin lexikala utan också med sin encyklopediska (och även historiska) betydelse. Suffixets synkrona betydelsekomponenter (eller senses enligt Baeskow) radas upp som argument (ARG) i suffixets argumentstruktur (ARGSTR) och de återkommer i suffixets QUALIA som lcp (lexical conceptual paradigm) eftersom ett suffix är ett polysemt språkelement och varje sense kan aktiveras separat eller i kombination med andra senses (Baeskow 2010:19). Sett i ljuset av uppsatsens argumentation är det viktigt att påpeka att Baeskow i regel talar om polysema suffix, men att jag menar att det är hela ordbildningen som är polysem (eller multifunktionell). I QUALIA-delen återges vilka betydelser som också kan realiseras vid en ordbildning genom att kombinera grundordet med ett suffix. Ordbildningen kan t.ex. få en relationell betydelse som inte ligger i suffixets lcp, t.ex. i ordet fatherhood. Återigen måste uppmärksammas att de betydelser som Baeskow radar upp under hennes ARGSTR och som återkommer i suffixets lcp återger konventionella språkbruk av suffixet (som listade i en ordbok) och därför måste ses som normbetydelser. Betydelserna (a), (b) och (c) för ordet yuppiedom är bara ordbildningens normbetydelser/konventionella bruk eller senses och de påvisar ordbildningens multifunktionalitet, inte suffixets systembetydelse. Några betydelser i QUALIA-delen kan eventuellt också vara diskursbetydelser. I Baeskows (2010) analys finns inget utrymme för en överordnad systembetydelse. Från strukturen i Baeskows QS kan även avledas vilka som är de lexikaliserade normbetydelserna och vilka betydelser som är semantiska utvidgningar. Baeskow ordnar nämligen alla lexikaliserade betydelserna i suffixets ARGSTR medan QUALIA-delen tjänar till att rada upp utvidgningar som t.ex. metonymiska användningar. Hon är emellertid inte konsekvent. Jag återkommer till detta senare. Sammanfattningsvis kan man säga att Baeskows representation av suffix omfattar olika semantiska nivåer och att Baeskows metod avser att fånga alla dessa nivåer, inklusive konventionella encyklopedisk styrda tolkningar, i en enda representation. Hon vill också visa interaktionen mellan dessa olika nivåer. Baeskow representerar även betydelser som normalt sett skulle tillskrivas avledningen eller helheten i suffixets Qualiastruktur. Hon presenterar sin QS av ett suffix som “det polysema suffixets konceptuella representation” (2010:19). För att komma åt helhetens betydelse skulle man tolka en QS annorlunda, nämligen som en återgivning av “alla möjligheter för ordbildningen med suffixet –ship”. 52 4.2.2 4.2.2.1 –ship och –skap: en jämförelse QS i engelskan Analysen av suffixet –ship i figur 2 här ovan illustrerar 4 lexikaliserade normbetydelser hos suffixet (ARG1 till ARG4) som enligt Baeskow (2010:18) beskriver suffixets synkront tillgängliga betydelsekomponenter. Qualiastrukturen visar också att suffixet enligt Baeskow normalt kombineras med ett personbetecknande substantiv som grundord, vilket är representerat genom “D-ARG= z:human”. Baeskow kallar D-ARG (Default-Argument) för platshållaren för grundordet eftersom suffixets betydelse inte kan realiseras utan att det sammanfogas med ett självständigt ord. Av hennes resonemang framgår emellertid inte att det i engelskan också finns grundord som inte realiseras [+human]45 och inte heller hur ordbildningar med icke-mänskliga grundord ska passas in i hennes QS. Baeskow (2010:19) hävdar vidare att betydelsen av en –ship, –dom eller –hood-avledning inte alltid bestäms av suffixet utan också kan härledas från grundordet. Hon hävdar inte bara att suffixet selekterar sitt grundord utan också att grundordet i särskilda fall kan tillfoga en betydelse till suffixet: enligt Baeskow händer det sista när suffixet hämtar encyklopedisk information från grundordet och tillfogar det till sina egna betydelsekomponenter. Baeskow hävdar att betydelserna ‘office’ i clerkship och t.ex. också ‘relation’ i fatherhood och ‘rank’ i knighthood som realiseras under ordbildningsprocessen inte kommer från suffixets lcp (lexical conceptual paradigm) utan från grundordet clerk, father och knight. Det betyder alltså att för Baeskow grundordet kan påverka suffixets betydelse. Tolkningen “perform (e, z:human, v.x)” i suffixets AGENTIVE quale ska läsas som att “en person ‘z’ utför tillståndet ‘v’ eller kompetensen ‘x’”. Baeskow ger exemplet batsmanship i satsen The final total was 606 scored in ten hours of excellent batsmanship för “event”läsarten. Dessutom hävdar hon att betydelsen påminner om ordet scipes ursprungliga kausativa betydelse.46 Sett i ljuset av uppsatsen syfte att bestämma varifrån ordbildningens betydelse kommer tycker jag snarare att eventet eller handling-läsarten uppstår i kontexten. I ovan nämnda meningen är verbet score nämligen avgörande för en läsning “utföra kompentensen x”. Därför skulle jag snarare hävda att batsmanship här får en ny diskursbetydelse. Om denna diskursbetydelse är tillräckligt etablerad kan det dock leda till en ny normbetydelse. Viktigt att påpeka är att det med Baeskows system inte är nödvändigt att alla lexikala betydelserna realiseras på en gång eftersom ARGSTR betecknar suffixets alla paradigmatiska 45 Det framgår t.ex. av Liebers (2010:8) korpus där mer än 10% av alla grundord inte är ett personsnamn (eller djurnamn: Lieber beaktar bara klassen [animate]). 46 Enligt OED (Oxford English Dictionary) härstammar suffixet –ship från suffixet –scipe. Enligt Trips (2009:122) härstammar –ship från en protogermansk verbal form *skapi-z som hade betydelsen “to create, ordain, appoint”. Dessutom beskriver Trips att det finns tre olika former i fornengelskan (OE): substantivet (ge)sceaft med betydelse “creation, origin, creature”, den deverbala formen (ge)sceap som var en particip av verbet scieppan och hade betydelsen “form, created being, creature” och substantivet scipe med betydelsen “state, condition, dignity, office”. Alla dessa tre element byggde sammansättningar i OE. 53 möjligheter men inte nödvändigheter. För batsmanship t.ex. realiseras bara ARG1 och ARG3 (‘state’ och ‘skill’). Jag menar också att antagandet att suffixet har lexikal betydelse inte innebär att suffixet är ett lexem. Jag argumenterade här ovan att suffixet (eventuellt) bara bidrar till ordbildningen med sin lexikala “restinformation”. Ett problem med Baeskows metod rör statusen av suffixets kollektiva betydelse. Enligt Baeskow finns i representationen två placeringsmöjligheter för denna betydelse. För suffixet –hood och –ship anser hon att den kollektiva betydelsen tillhör suffixets lcp och därmed ska definieras som lexikal betydelse, medan den kollektiva betydelsen hos suffixet –dom härstammar från substantivet doms ursprungliga betydelse ‘domain’. Baeskow hävdar (2010:20) att “this metonymic relation, [...] is accounted for by representing ‘collective_entity’ as the qualia value of the CONSTITUTIVE quale of –dom and by binding it with the argument position “domain (y)” in the FORMAL quale”. Hon antar alltså att –doms kollektiva betydelse ingår i suffixets CONSTITUTIVE quale (sammanställande delar) på grund av det metonymiska förhållandet med substantivet dom. Baeskow hävdar47 att det metonymiska förhållandet skulle gå förlorat om ‘collective entity’ skulle placeras i ARGSTR. Som jag tolkar hennes teori bryter dock detta mot hennes egen uppfattning att betydelsen antingen härstammar från suffixet eller från grundordet. När hon gör detta undantag blandar hon ihop suffixets (substantiviska) grundord med suffixets etymologiska ursprung som substantiv. Den diakrona utvecklingen av suffixets betydelse kan inte tillskrivas grundordet och skulle därför inte hamna i QUALIA-delen. Påverkan av den diakrona betydelseutvecklingen skulle snarare beskrivas i suffixets lcp (lexical conceptual paradigm) eftersom den syftar på lexikala egenskaper som ett suffix hämtar ur sitt förflutna som substantiv. Men det är en metodologisk diskussion som höjer sig över frågan vilken betydelse suffixet har. 4.2.2.2 Tillämpning på svenskan I figur 3 här nedan har jag försökt efter Baeskows förebild göra en del av en Qualiastruktur för det svenska suffixet –skap utifrån SAOBs normbetydelser. 47 I en personlig mejlkorrespondens dd. 2014-12-18: “Was das Suffix –dom betrifft, so gilt in der Tat eine kleine Sonderregelung, weil sich die ‘collective_entity’-Lesart hier erst aus der ‘domain’-Lesart, über die –ship und –hood nicht verfügen, entwickelt hat. Für eine Integration dieser durch Metonymie entstandenen Lesart in die QS habe ich mich entschieden, um zu verdeutlichen, dass sich die durch –dom bezeichnete Domäne aus den durch die Basis bezeichneten Individuen zusammensetzt. Hier wird also die Menge bzw. Klasse der durch teen, yuppie, fan etc. denotierten Nomina fokussiert. Hätte ich ‘collective_entity’ ebenso wie ‘domain’ in die Argumentstruktur integriert, so wäre diese Relation, die sich am besten auf der konstitutiven Ebene darstellen lässt, verborgen geblieben. Natürlich könnte man ‘collective_entity’ theoretisch auch hier in die Argumentstruktur einsetzen. Ich feile auch immer noch an der Konzeption der Qualia-Strukturen herum, wenn auch in anderen Zusammenhängen.” 54 –skap ARGSTR=' QUALIA=' ! ARG1%=%v:förhållande%%%%%%%%%%%%%%%%%%% ARG2%=%w:egenskap%%%%%%%%%%%%%%%% ARG3 = x: kollektiv_enhet ARG4!!="y:"konkret_!enhet ! ! D"ARG=z:human,!!!!!!!!!!!!!! förhållande∙egenskap∙kollektiv_enhet!∙!konkret_enhet_lcp FORMAL=hold, v,w,x,y,z:human !!!!!! AGENTIVE=perform/ e,z:human,v.w ! Figur 3: (Del av en) Qualiastruktur48 för suffixet –skap Från figur 3 framgår att suffixet –skap har 4 normbetydelser: ‘förhållande’, ‘egenskap’, ‘kollektiv_enhet’ och ‘konkret_enhet’, en indelning som är baserad på SAOBs indelning av normbetydelserna för –skap. Men det är fel att tänka att man för ARGSTR kan leta på ordboksdefinitionerna bara eftersom de återger gångbara betydelser, i praktiken ser man nämligen att man inte helt och hållet kan räkna med SAOBs tillvägagångssätt: under lemmat för suffixet –skap t.ex. indelar SAOB suffixets gångbara betydelser i två klasser: “abstrakt” och “konkret” medan suffixet –hets lemma inte får någon indelning alls. Därför är det svårt att bestämma vilka senses SAOB verkligen urskiljer. Ibland specificerar SAOB betydelsen med synonymer som ligger så nära varandra att det är svårt att se skillnaden. Om vi följer Baeskows logik kan SAOBs normbetydelser för tillfället ingå i suffixets lcp. Även om den empiriska undersökningen egentligen påvisade att standardvärdet för grundordet inte alltid är [+human] antar jag här av praktiska skäl också preliminär att platshållaren är D-ARG med standardvärdet [+human] eftersom vi såg att de flesta ordbildningar med –skap riktar sig efter detta ordbildingsmönster, så som i engelskan. Från den svenska korpusen kan följande exempel (16a-e) visa de paradigmatiska normbetydelsemöjligheterna. Observera att det ibland är möjligt att använda en ordbildning så att fler än en tolkning realiseras och att inte varje ordbildning behöver innehålla alla möjligheter. Denna anmärkning är redan en indikation på att Baeskows metod inte återger systembetydelser utan normbetydelser och/eller diskursbetydelser. (Norm)betydelse ‘förhållande’: (16a) Miljöpartiet kan i framtiden räkna med erbjudanden om aktivt koalitionsskap från både vänster och höger. (Webbnyheter 2011) Han hade nått den höjdpunkt i sitt måleri som har ett nära släktskap med modern abstrakt expressionism. (GP 1994) (Norm)betydelse ‘egenskap’: (16b) Ser ni, Hami, Jean och jag leker med vårt tvillingskap sedan vi var små. (Bonniersromaner 1976-77) (Norm)betydelse ‘kollektiv_enhet’: 48 Jag uppmärksammar att normbetydelserna ‘värdighet’ och ‘ställning’ ännu inte ingår i min QS. Enligt Baeskow tillfogas de av grundordet och de ska således beskrivas i QUALIA-delen. 55 (16c) De kom till en industristad som inte tidigare hade haft någon judisk befolkningsgrupp och de lyckades till stor del med att både skapa en egen gemenskap där och integreras i samhällets yrkesliv. (GP 1994) (Norm)betydelse ‘konkret_enhet’: (16d) Det högsta organet är Konferensen för alliansfria stater vars ordförandeskap49 roterar mellan alla medlemsstater vid varje konferenstillfälle (Svenska Wikipedia 2014) > konkret: ordförandebefattning (16e) Bosnien har för närvarande ett presidentskap50 som automatiskt roterar mellan muslimer, kroater och serber. (Webbnyheter 2005) > konkret: presidentbefattning (16f) Men redan hos den unge diktaren möter vi ett socialt outsiderskap, en romantiskt anarkistisk frihetskänsla som överlevt under alla år. (Bonniersromaner II (1980-81) > förhållande? Eller konkret_enhet: känsla? Av analysen av ovanstående exempel framgår att normbetydelserna ‘kollektiv_enhet’ och ‘konkret_enhet’ inte kan ingå i systembetydelsen av ordbildningen med –skap eftersom de inte tillfogar en ny systembetydelse: de är användningar av betydelserna ‘förhållande’ eller/och ‘egenskap’ som hänvisar till en konkret eller kollektiv företeelse. Därför skulle – om vi tillämpar insikterna som beskrevs i det teoretiska kapitlet och försöker kartlägga suffixets systembetydelse – Qualiastrukturen för –skap till att börja med reduceras till två normbetydelser: ‘förhållande’ och ‘egenskap’. Om vi emellertid resonerar med Baeskow kan de fyra betydelseelement som ingår i ARGSTR och suffixets lcp behållas, men det måste vara klart att de är diskursbetydelser som kommer fram i språkbruk, inga systembetydelser som kan tillskrivas själva suffixet. Ett annat problem gäller normbetydelser som uppstår när suffixet får semantisk information som inte ligger i suffixets lcp utan härstammar från grundordet eller kommer till efter metonymisk eller metaforisk utbredning. Dessa betydelser ska enligt Baeskows modell beskrivas i suffixets QUALIA: FORMAL = hold! w, x, y, z: human !!!!!! # AGENTIVE = perform! e, z: human, v, x ! Figur 4: Qualia för suffixet –skap Det är t.ex. fallet med betydelserna ‘värdighet’ och ‘ställning’. Enligt Baeskows synsätt är det nämligen grundordet som bidrar med dessa betydelser i engelskan. Svenska exempel från korpusen med dessa normbetydelser är mästerskap och adelskap i (17 a och b). (17a) På lördag blir det drag i Jönköping för då står 600 musiker från elva orter där och tävlar om mästerskap i blåsmusik. (DN 1987) > SAOB: förhållandet att ngn är mästare; ställning som mästare. 49 50 56 i SAOB: egenskapen l. förhållandet att vara ordförande; ordförandebefattning. i SAOB: förhållandet att vara l. tid varunder ngn är president; presidentbefattning, presidentämbete. (17b) Han erbjöds adelskap två gånger, men tackade nej. (GP 2008) > SAOB: adlig värdighet. Särskilt i (17 a och b) uppstår ett problem när man försöker göra en QS för det svenska suffixet eftersom SAOB anger dessa betydelser som vanliga normbetydelser. I motsats till Baeskow menar jag att ordbildningens definitiva betydelse ska tillskrivas helheten och att den inte kan lokaliseras i bara en del av ordbildningen. Av den empiriska undersökningen i det svenska materialet framgick dessutom att kontexten kan påverka avledningens tolkning t.ex. i (17a) där betydelsen ‘ställning’ också förstärks av verbet tävla. Baeskow tillskriver ursprunget av dessa interpretativa skillnader ibland grundordet, ibland diakront inflytande, men det bör påpekas att också ko- och kontextens vikt ska räknas med. Efter korpusundersökningen och undersökningsfrågan gällande grundordets semantiska värde fastslogs dessutom att inte alla ordbildningar på –skap realiseras med ett grundord med särdraget [+human]. Därför ska D-ARG som jag tillfälligt antog som grundordets platshållare också kritiseras. Qualiastrukturen som jag gjorde för det svenska suffixet –skap kan eventuellt också redogöra för avledningar där något annat än ett personbetecknande substantiv fungerar som grundord men får en liknande tolkning och en koppling till draget [+ human]: det är möjligt att ett element med särdraget [–human] tvingas in i en konstruktion med särdraget [+human] och i Pustejovskys (1995:106-122) terminologi är det ett coercionfall. Baeskow (2010:21) kallar det för omtolkning (“reinterpretation”). Men undersökningen påvisade att det också finns fall där ingen [+human]-tolkning realiseras och följaktigen sker då ingen coercion. Baeskow behandlar inte sådana former i engelskan, medan Liebers (2010:5) korpus påvisar att de finns. Om en QS för –ship eller –skap är avsedd för att symbolisera alla möjliga avledningsfall, kan “D-ARG = z: human” därför varken behållas i engelskan eller i svenskan utan måste ersättas av en annan term som täcker alla avledningsmöjligheter. I avsnitt 3.2.3 föreslog jag termen [+existensform], men denna term gäller för hela ordbildningen, inte bara för grundordet. 4.2.3 4.2.3.1 –hood och –het QS i engelskan För suffixet –hood (jfr figur 4 här nedan) anger Baeskow (2010) senses ‘state’ och ’collective_entity’ som argument medan grundordet också är [+human]. Hon menar att suffixet har en begränsad konceptualitet i den mån att det är så abstrakt att fokus mestadels ligger på gemenskapen i stället för individen. Men suffixets inskränkta semantiska räckvidd kan kompenseras genom att fler betydelser hänförs till suffixets QUALIA. 57 Figur 5: Baeskows Qualiastruktur för suffixet –hood Baeskow antar att grundordet kan spela en viktig roll genom att skaffa konceptuell information och att den kan tillfogas till suffixets CONSTITUTIVE quale. I ett exempel som redan behandlades här ovan hävdar Baeskow att det är grundordet knight snarare än suffixet –hood som ger upphov till den konceptuella betydelsen ‘rang’ i knighthood. Antagandet att substantivet knight alltså har en encyklopedisk betydelse som innehåller att det att vara en knight är en rang i en hierarki kan stämma men det kan diskuteras om denna betydelse tillfogas till suffixet. Ett annat exempel som Baeskow (2010:22-23) lyfter fram där grundordet antas påverka betydelsen är ordet brotherhood. Grundordet verkar vara polysemt eftersom brother antingen kan användas för att beteckna ‘det biologiska förhållandet att vara någons broder’ eller en ‘manlig gruppmedlem’. Därför tillfogar Baeskow i suffixets QUALIA en quale “CONSTITUTIVE = relation_between (x, z, w:human)” (jfr figur 6): Figur 6: Baeskows QUALIA i Qualiastrukturen för ordet brotherhood Termen “w:human” betyder att det finns en annan människa som har ett förhållande med DARG z:human. I suffixets AGENTIVE quale specificeras grundordets alternativa betydelse. Där ser vi en variabel “v:brother” som hänvisar till grundordets alternativa normbetydelse ‘manlig gruppmedlem’. Baeskow tycker (2010:23) att Qualiastrukturer därför är eleganta sätt att återge polysemi. Baeskows tolkning är emellertid diskutabel: betydelsen ingår i den AGENTIVE quale eftersom den enligt Pustejovskys (1995:85) uppfattning anger ‘faktorer som rör existensen eller kreationen av e [event], alltså ‘uppkomsten av en brotherhood’. Den semantiska skillnaden mellan ‘förhållandet att vara någons biologiska bror’ och ‘manlig gruppmedlem’ är dock ingen real betydelseskillnad i ordet brotherhood själv, det handlar här om konventionella bruk (diskursbetydelser) av en och samma ord brotherhood som kan realiseras i typiska språkliga kontexter. Den avgörande faktorn i den semantiska variationen är alltså inte något kännetecken i –hoods QS – om QS definieras strikt som en systematisk 58 betydelsestruktur och inte som en tolkningsstruktur – utan språklig kontext (kotext) i förhållande till senses. 4.2.3.2 Tillämpning på svenskan För svenskan är suffixet –hets beskrivning annorlunda eftersom suffixet inte kan kombineras med substantiviska personbetecknande substantiv som i engelskan utan (nästan) bara med adjektiv (98,9% i mitt material). Följaktigen ska D-ARG ha ett annat standardvärde än engelskans –hood. Problemet är hur adjektivklassen kan beskrivas. Enligt Baeskow51 diskuterar Pustejovsky (1995:226f.) tämligen utförligt semantiken av adjektivet angry, men han behandlar framför allt satssammanhanget som i John is angry from reading the newspaper. Adjektiv är ibland svåra att passa in i Qualia-baserade uppställingar. Aarts och Calbert (1979) har gjort en adjektivindeling enligt egenskaper som [dimension] (wide, broad, narrow); [emotion] (sad, angry, happy), [temperature] (hot, cold, tepid) osv. Eventuellt skulle enligt Baeskow dessa termer kunna tjäna som primitiver. Andra möjliga indelningar skulle kunna vara individual-level visavi stage-level, graduerbar visavi icke-graduerbar, egenskap visavi grad av egenskap. Eftersom det ännu inte finns en allmänt accepterad indelning av adjektiv beslutar jag att inte dela upp ordklassen. Det är emellertid nödvändigt att ha ett överordnat begrepp. Jag har valt att simplifiera indelingen och antar att adjektiv betecknar en [egenskap] och att denna primitiv kan tjäna som platshållare för grundordet i ordbildningar som bildas med suffixet –het i svenskan. Följaktigen kan en QS för suffixet –het se ut som i figur 7. –het ARGSTR=' QUALIA=' ! !!!!!!!!!!!!!!!!! ! ARG1%=%u:egenskap!!!!!!!!!!!!!!!! ! ARG2 = v: beskaffenhet ARG3%=%w:förhållande%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%% ARG4 = x: tillstånd ARG5%%=%y:%konkret_enhet D"ARG$=$z:egenskap!!!!!!!!!!!!!!! egenskap∙beskaffenhet∙förhållande∙tillstånd1∙konkret_enhet_lcp FORMAL=hold, u,v,w,x,y,z:egenskap !!!!!! AGENTIVE=form- e,z:egenskap,w.y ! Figur 7: (Del av en) Qualiastruktur för suffixet –het Suffixet –het har enligt figur 7 fem normbetydelser som jag hämtar från SAOB nämligen: ‘egenskap’, ‘beskaffenhet’, ‘förhållande’, ‘tillstånd’ och ‘konkret_enhet’. Kritiken på normbetydelser som konkret_enhet formulerades redan här ovan vid diskussionen av QS för suffixet –skap. Alla normbetydelser kan framkallas separat eller de kan förekomma samtidigt 51 I en personlig mejlkorrespondens dd.2014-12-18. 59 i ett ord. Det tyder enligt Baeskow på suffixets polysemi (jfr. Pustejovsky 1995:31). För –hets (system)betydelse spelar det ingen större roll hur många ARG det finns om de kan realiseras samtidigt. Konsekvensen av detta antagande för suffixets systembetydelse diskuterades också här ovan. De två normbetydelserna ‘egenskap’ och ‘beskaffenhet’ ligger mycket nära varandra och detsamma gäller för ‘tillstånd’ och ‘förhållande’ så att ett system med bara 2 normbetydelser också är möjligt. I alla fall måste återigen uppmärksammas att det handlar om normbetydelser och inte om suffixets systembetydelse. Jag hävdar av praktiska skäl att grundordet standardmässigt antyder en [egenskap]. I avsnitt 3.2.4 förklarades att en ordbildning som t.ex. snabbhet har en normbetydelse ‘egenskapen att vara snabb’, medan systembetydelsen är ‘existensen av egenskapen snabb’ (alltså ett abstrakt objekt som bär själva egenskapen). Problemet med uppsättningen är att det kan uppstå förvirring om vad termen egenskap representerar om man inte tydligt urskiljer de olika betydelsenivåerna. I min svenska QS-uppsättning förekommer ‘egenskap’ flera gånger för att symbolisera olika tolkningsnivåer: • ‘egenskap’ som ARG1 är en normbetydelse av ordbildningen med –het, alltså den nya, komplexa lexikala betydelsen som uppstår när grundordet kombineras med suffixet till ett substantiv t.ex. snabbhet: ‘egenskapen att vara snabb’, • ‘egenskap’ som D-ARG är (det adjektiviska) grundordets kategoriella betydelse ‘egenskap’ (vilken egenskap det exakt handlar om är den lexikala fyllningen av densamma: t.ex. blyg, fin, snabb), • ‘egenskap’ i FORMAL och AGENTIVE QUALIA symboliserar också grundordets betydelse. I den svenska korpusen förekommer följande exempel: (19a) Normbetydelse ‘egenskap’ och ‘beskaffenhet’: Kungstorget är blött och buckligt och denna bucklighet har (som varje ettrig Paddanguide gärna påpekar i megafon från vallgraven) varit oundviklig sedan landshövding Carpelan år 1807 undertecknade vallraseringskontraktet. (GP 2010) (19b) Normbetydelse ‘förhållande’: Och när heligheten är utgångspunkt, då förväntar man sig enbart diskussioner som berör det himmelska. (GP 2001) > förhållande, tillstånd (19c) Normbetydelse ‘tillstånd’: Andra tecken på Arilds helighet var att vid de båda platser hans lik flöt iland sprang det upp källor vars vatten visade sig vara undergörande. (Svenska Wikipedia oktober 2014) (19d) Normbetydelse ‘konkret_enhet’: Vinternätterna tillbringar blåmesen i någon hålighet, gärna en fågelholk. (DN 1987) Suffixet –het kan också användas i ordbildningar där kombinationen av grundord + suffix inte resulterar i normbetydelserna som beskrivs i suffixets lcp. Tolkningen av ordbildningen kan då beskrivas i suffixets QUALIA: 60 FORMAL=hold+ u,v,w,x,y,z:egenskap !!!!!! ! AGENTIVE=form- e,z:egenskap,w.y ! Figur 8: Qualia för suffixet –het Från exempel (19e) här nedan skulle man kunna dra slutsatsen att helighet används för att beteckna en konkret_enhet, men denna tolkning uppstår på grund av den språkliga kontexten och förstärks av pluralisformen som ordet helighet har i meningen. Den här diskursbetydelsen ska enligt systemet beskrivas i den AGENTIVE quale och termen “perform” skulle användas i stället för “form” eftersom det handlar om att “bete sig på ett heligt sätt”. (19e) Poppo, som själv inte hade tid för dylika heligheter sörjde sin vän så häftigt att han byggde in två kyrkor i porten, en på andra och en på tredje våningen, och så satte han dit ett torn. (DN 1987) Med helighet-exemplen (19 b, c och e) kan påvisas att en ordbildningsprocess kan få olika tolkningar eller läsarter. Det är absolut inte så att (system)betydelsen av en ordbildning förändrar, bara att man använder ordet (med fortfarande samma systembetydelse) för att beteckna något annat. Därför säger vi att ordet får en annan sense och att ordbildingen är multifunktionell (polysem). 4.2.4 Diskussion och slutsats Med utgångspunkt i uppsatsens syfte att bestämma suffixets betydelse sammanfattar jag i de följande styckena några invändningar mot Baeskows metod och tillägger några kommentarer angående begreppet betydelse. Som framgår av det föregående fokuserar Baeskow på betydelsernas härstamning. Hon urskiljer fyra olika fall: • betydelsen tillhör suffixet och kan således formuleras i suffixets lcp. (t.ex. ‘state’ i –ship), • betydelsen härstammar från grundordet och beskrivas i QUALIA-delen (t.ex. ‘rank’ i –hood), • betydelsen uppstår genom metonymisk utbredning och beskrivas i QUALIA-delen (t.ex. ‘collective_entity’ i –dom), • betydelsen härstammar från en historisk (norm)betydelse som det ursprungliga grammatikaliserade substantivet hade. (t.ex. ‘domän’ i –dom), men av strukturerna framgår inte entydigt vilken betydelse som är språkspecifik och inherent (systembetydelse / meaning) och vilka som är etablerade och konventionaliserade språkbruk (normbetydelser) och vilka som uppstår i en specifik kontext eller i diskursen (diskursbetydelser). För betydelser som uppstår i kontexten finns inget utrymme i Baeskows system – eventuellt skulle de kunna positioneras i QUALIA-delen. Men frågan är om betydelser som uppstår utanför ordet överhuvudtaget ska återges i en synkron beskrivning av 61 ett lexem.52 Viktigt att påpeka är att Baeskow utgår från antagandet att ett suffix har olika senses och därför accepterar att suffixet är ett polysemt språkelement. Vi argumenterade för att det inte är suffixet utan hela ordbildningen som ger upphov till polysemi och med polysemi åsyftar vi olika med varandra relaterade normbetydelser. Dessutom motsätter jag mig antagandet att man vid ordbildningen antingen skulle kunna selektera en lexikal betydelse från suffixet (som är en slags morfembetydelse) eller en annan (konceptuell) betydelse från grundordet. Om man kombinerar ett grundord (som också har en egen lexikal och instrumentell betydelse) med ett avledningsmorfem (med sin egen morfembetydelse som Baeskow också kallar lexikal) uppstår en komplex enhet som inkorporerar både betydelserna. Enheten får en ny betydelse som man inte återfinner i bara grundordet eller bara avledningsmorfemet. Jag illustrerar detta med två (svenska) exempel: adelskap betyder enligt SAOB ‘adlig värdighet’, ’(†) adel, adelsklass’ och ‘(†) område’. Detta är etablerade normbetydelser. Suffixet –skap har enligt SAOB emellertid ingen betydelse ‘värdighet’ och enligt Baeskow skulle man alltså anta att denna tolkning tillfogas av grundordet adel. Mästerskap har enligt SAOB 5 olika användningar. Enligt Baeskow selekteras vid avledningen i normala fall en lexikal betydelse från suffixet. –skap betyder ‘förhållandet att vara det som betecknas av det substantiviska grundordet’ och därför kan mästerskap användas för att beteckna ‘förhållandet att vara mästare’. Om mästerskap används för att beteckna en ‘ställning som mästare’ kan denna betydelse inte hämtas från suffixet själv. Därför resonerar Baeskow att betydelsen tillfogas av grundordet mästare till suffixets betydelse. Här ovan i (17a) beskrevs att betydelsen ‘ställning’ är en vanlig normbetydelse för ordet mästerskap i SAOB och argumenterades att betydelsen inte bara härstammar från grundordet utan att det är hela ordbildningen och eventuellt också kontexten som skapar betydelsen ‘värdighet, ställning’. Problemet med betydelsedefinitionen och -ursprunget uppstår eftersom Baeskow inte tar hänsyn till en precis och koherent uppdelning av det komplexa fenomenet ‘betydelse’ som Coseriu (1987) gör med sin 5-deliga betydelseuppdelning som behandlades i det teoretiska kapitlet. Inte heller urskiljer hon mellan system-, norm- och diskursbetydelser. Om hon skulle definiera en enda systembetydelse som är tillräckligt flexibel för att kunna realiseras som olika norm- och diskursbetydelser behöver hon inte anta att normbetydelser ibland härstammar från suffixet och ibland från grundordet. Denna uppdelning är teoretiskt inte välgrundad och arbiträr med hänsyn till ordbildningsprocessen. Om vi dessutom tillämpar de teoretiska principerna på Baeskows QS betyder det att de inte bara beskriver suffixets olika senses utan också resultatet av ordbildningen. Vad som anges i ARGSTR eller i QUALIA är alltså inte suffixets unika betydelse utan olika (norm- och diskurs)betydelsemöjligheter för ordbildningen med suffixet. Det betyder att Qualiastrukturer 52 Obs. att jag hävdar att –skap och –het inte är lexem utan bundna morfem med en instrumentell betydelse. 62 inte återger en ren systematisk betydelsestruktur utan snarare en tolkningsstruktur (jfr också Willems 2013:253-260). Baeskow lyckas inte på ett koherent sätt integrera de semantiska kännetecken som uppstår på grund av den diakrona betydelseutvecklingen i hennes försök att kartlägga suffixets alla senses. Huruvida är det nödvändigt att ta hänsyn till diakron information i en QS som beskriver en synkron företeelse? Frågan är om det är så avgörande för suffixets QS att några suffix eventuellt har gammal information kvar. Än viktigare är då frågan om var informationen i så fall ska placeras: ska den urskiljas från suffixets egen betydelse eller är den en del av suffixets lcp som (efter grammatikaliseringsprocessen) kan räknas som suffixets synkrona lexikala egenskap? Den diakrona informationen ska helst integreras i suffixets synkrona beskrivning, och den kan alltså vara en del av suffixets lexikala betydelse eller lcp, men som jag uppmärksammade tidigare har jag inte undersökt huruvida det är fallet för suffixen–skap och –het utan utgått från antagandet att det inte finns någon tydligt påvisbar lexikal persistens. Även om Baeskows Qualiastrukturer kan kritiseras är de en bra ansats till en representation av suffixets alla semantiska komponenter även om inte alla begrepp är tillräckligt differentierade. Qualiastrukturerna kan användas för att precisera enligt vilka mekanismer nybildningar som brödrostskap och kyrklundhet53 kan tolkas och accepteras i språkbruket. De avviker från (det för denna undersökning tillfälligt antagna) standardvärdet för grundordet (i fallet –skap [+human] i fallet –het [+egenskap]) men det skulle inte vara något problem eftersom det inte spelar någon roll vilken ordklass grundordet tillhör om de semantiska restriktionerna på helheten respekteras, jfr: [T]he category of the input is irrelevant provided that “the meaning of the pertinent bases in interaction with the meaning of the suffix satisfy the semantic restrictions on the output” (Plag 2004:214 citerad i Baeskow 2010:2). Qualiastrukturerna får i princip inte utesluta att sådana ord kan bildas. Ordet brödrostskap skulle då få diskursbetydelsen ‘tillståndet att vara en brödrost’ i analogi med t.ex. gryningskap (med diskursbetydelsen ‘tillståndet att vara morgonljust’) och främlingskap (med normbetydelsen ‘förhållandet, tillståndet att känna sig som en främling’). En alternativ analys av ordets diskursbetydelse kan göras med hjälp av containerbegreppet eftersom brödrosten utträder ur sitt brödrostskap. Kyrklundhet kan omskrivas med ‘beskaffenheten att vara (som) Willy Kyrklund’. Som argumenterades för ordet brysselhet gäller här också coercion i den mån att ordet Kyrklund inte profileras som egennamn i ordbildningen utan tvingas i betydelsen av ett adjektiv, nämligen ‘egenskap’, så att kyrklundhet betyder ‘befintligheten, existensen av ‘Kyrklund’ som egenskap, t.ex. i mentalitet eller beteende’. Dessa hapax legomena innehåller samma konceptuella betydelse som vanliga ord på –skap eller –het. QS kan dock inte förutsäga vilka undantag som kommer att bildas och accepteras, men som sagt 53 I Kyrklunds dikt citerad i inledningen. 63 är det inte meningen med systemet. I alla fall är både brödrostskap och kyrklundhet acceptabla och grammatikala svenska ord. Dessutom framgår av dikten att det finns en betydelseskillnad mellan avledningar –skap och avledningar på –het: brödrostskap citeras i en rad av andra –skap-avledningar så att det också får diskursbetydelsen ‘tillstånd’; kyrklundhet förekommer i uppräkningen stenighet, sparvighet, nattlighet, intighet som alla är ordbildningar med ett adjektiv som grundord. Intressant är att diktaren inte använder kyrklundskap trots att ordbildningen också skulle kunna gälla som svenskt ord. Med kyrklundhet avser han den specifika diskursbetydelsen ‘beskaffenheten att vara (som) Kyrklund’. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att QS-metoden har en del förtjänster och i alla fall försöker visa vilken betydelse suffix överför. Av mitt försök att skapa QS för de svenska suffixen och av exemplen framgår emellertid att representationen “à la Baeskow” innehåller olika semantiska nivåer som hon inte särskiljer på ett tydligt sätt. För det första är nackdelen med metoden att den inte särskiljer mellan suffixets system-, norm- eller diskursbetydelse. QS representerar interaktionen mellan dessa nivåer (inklusive konventionella encyklopediskt styrda tolkningar), men det är svårt att fånga suffixets betydelsepotential på ett systematiskt sätt. För det andra utgår metoden från att suffix är polysema. Min undersökning visade snarare att vi bör tala om en multifunktionell ordbildningsprocess som leder till olika senses och om en enda homogen systembetydelse som i en särskild (språklig) kontext ger upphov till olika användningar eller språkbruk. Man bör därför helst utgå från ett allmänt tillvägagångssätt och försöka formulera en enda, homogen betydelse varifrån alla senses (norm- eller diskursbetydelser) utgår och som man kan använda som utgångspunkt för en beskrivning av alla användningar på ett strukturerat sätt. I beskrivningen ska ägnas uppmärksamhet åt systembetydelse, konventionell användning och encyklopediska innehållsaspekter (i språkinnehållets “three-layer”-teoriers anda som föreslås av Coseriu (1985; 1988/1992) och Levinson (2000) (jfr Willems 2013). 4.3 Lieber Lieber (2004, 2010) strävar efter att skapa en teori och en ram för analysen av avledning och sammansättning med sin “Lexical Semantic Framework”: i sin analys kombinerar hon den lexikala semantiska strukturen med (sin egen version av) Optimality Theory (hädanefter OT) tillämpad på morfosemantik. Lieber påstår att affix selekterar sina grundord utifrån sina semantiska egenskaper. För varje ord postulerar Lieber (2010:2) ett skelett (“the Semantic/Grammatic Skeleton”) och en kropp (“the Semantic/Pragmatic Body”). Skelettet innehåller ett hierarkiskt organiserat arrangemang av semantiska egenskaper som beskrivs med semantiska primitiver och deras argument, t.ex. [+/– material]. Kroppen däremot representerar framför allt encyklopedisk information som perceptuell och kulturell kunskap. I kroppen avser hon presentera samma material som i Pustejovskys (1995:85-6) Qualiastrukturer, t.ex. information om färg, form, ursprung, mål. Skelettets grammatiska och semantiska information är relativt oföränderlig. I skelettets beskrivning fokuserar Lieber betydelseaspekter som har konsekvenser för ordbildningen. I 64 skelettet finns olika semantiska underklasser eller så kallade primitiver för att beskriva semantiken av enkla lexikala element: till exempel [+/– material] och [+/– dynamisk]. Ordet sten är ett konkret [+material] ord och händelse är [–material, +dynamisk] (Lieber 2010:3). Dessa semantiska aspekter är enligt Lieber viktiga eftersom de kan hjälpa till för att beskriva affixens (semantiska) bidrag till ordbildningen. Enligt Lieber (2010:2) innehåller affix nämligen också lexikal information. Hon studerar särskilt ordbildningar på –hood, –dom och –ship. Varje lexikal element kan dessutom också karakteriseras i kroppen. I motsats till skelettet är kroppens semantiska och pragmatiska information varierande. Informationen är nämligen beroende av den kulturella, perceptuella kontexten. I kroppens representation använder Lieber (2010) inga primitiver och hon påstår att inte all information som ingår i kroppen kan formaliseras. Som vi klarlade i avsnitt 3.1 är dessa “qualia” inte inherent-språkliga utan består de av lös encyklopedisk och konceptuell information (jfr informationen i kuckelikufranskhet). Vad gäller affixets status hävdar Lieber (2010:2) att också affix har ett semantiskt skelett och att de tillhör samma semantiska klasser som de självständiga morfemen. Hon medger att ett affix inte kan vara ett självständigt språktecken eftersom det bara är ett bundet morfem som behöver ett självständigt grundord, men hon hävdar att ett affix inte bara tillfogar sin egen semantiska information till själva avledningen utan också selekterar grundord av en specifik semantisk kategori. Lieber antar därför att ett affix består av sitt eget skelett plus skelettet av sitt prefererade grundord. Med prefererat grundord menar Lieber (2010) substantivet, adjektivet osv. som affixet helst kombinerar med. Men systemet tillåter avvikelser där affix kombineras med grundord som inte ligger nära till hands. Affixet –er kan i engelska till exempel bilda [+material, dynamisk] ord som writer. I Liebers system (2010:3) kan man representera ordet writer som i schemat (20), som är ett skelett med grammatisk och semantisk information. Kroppen med den encyklopediska, konceptuella och perceptuella informationen ingår inte i beskrivningen: (20) writer [+material, dynamic([i], [+dynamic([i], [ ])])] -er write Representationens formella detaljer spelar ingen större roll för min analys. Viktigt är att av representationen i (20) framgår att affixet helst kombinerar med ord som har särdraget [+dynamisk]. Verbet write tillhör alltså klassen av prefererade grundord för affixet –er. Men det betyder inte att nominaliseringar med icke-verbala grundord inte kan skapas eftersom det också kan finnas andra morfo-syntaktiska klasser som uttrycker något [+dynamiskt]. Lieber (2010) erbjuder också en analys av den lexikala semantiken av nominaliseringar med –hood, –dom och –ship. Hon radar upp alla möjliga grundord som –hood, –dom och –ship kan välja utifrån hennes korpus (COCA) och konstaterar (2010:5) att de utnyttjar ett brett spektrum av lämpliga grundord. Hon beräknar hur många avledningar på –hood, –dom och –ship som kombineras t.ex. med [+material, dynamisk] ord eller “concrete processuals”. Hon urskiljer fem semantiska kategorier (jmf första spalten av tabell 12) och drar slutsatsen att alla tre suffix “pattern very much alike”. 65 Lieber (2010:17) ser alltså selektionen helt och hållet som en semantisk process: den beror på grundordets semantiska och inte på dess morfo-syntaktiska kategori. Hon (2010:8) menar att två element är viktiga i selektionsprocessen: grundordets “specific semantic composition” och affixets “underspecified semantics”. Ju bättre restriktionerna på dessa element respekteras desto sannolikare är det att ordet kan bildas. I tabell 12 redogör Lieber till exempel för suffixet –hood. Från hennes undersökningsmaterial framgår att grundord som tillhör kategorin [+material, dynamisk] (t.ex. genius i geniushood och poet i poethood) inte brottas med det “Global Faithfulness” (FG) villkoret (i OT-termer). Kombinationen av suffixet –hood med ett grundord med särdragen [+material, dynamisk] förekommer i 72% av fallen. Avledningar med [–material] grundord (t.ex. truthhood) å andra sidan har flest så kallade “brott” (violations) och förekommer bara i 3.3% av fallen. OT kan också användas för att förutsäga hur många förekomster som kan förväntas. Det framgår av kolonnen “predicted”. OT förutsäger alltså sannolikheten av en ordbildning och produktiviteten av resultatet. Category of base [+material, dynamic] [+material] [-material, dynamic] [-material] [+/-dynamic] Violations of FG 0 * ** *** * Predicted 1 2/3 4 5 2/3 Actual 1 3 4/5 4/5 2 Percentage 72% 9% 3.3% 3.3% 12.4% Tabell 12: Suffixet –hood enligt Liebers OT-teori Lieber drar slutsatsen att de engelska suffixen –hood, –dom och –ship kan selektera såväl nominala, adjektiviska som verbala grundord, men att det prefererade grundordet av dessa avledningar är en “concrete processual” som är [+material] och [+dynamisk]. Exempel är personbetecknande ord som genius, pariah, roommate, guru med avledningar geniushood, pariahdom, roommateship och guruship. Dessa tre suffix har enligt författaren ett mycket liknande mönster. Hon förmodar att deras semantiska bidrag är identiska och att de därför skulle kunna vara utbytbara. Medan Trips (2007) påstår att deras betydelser är olika men överlappande, försöker Lieber (2010:10) argumentera att de är nästan utbytbara i modern engelska. Som argument använder hon så kallade tripletter som gurudom, guruhood och guruship. Hon citerar Trips (2007) som tycker att suffixen antingen är processuella i avledningar som hänvisar till en tidsdimension t.ex. boyhood som avser tiden där man är boy (Trips 2007:222) eller aspektuella (som i boydom: state of being a boy), men Lieber (2010:7) håller inte med om detta. Frågan uppstår därför varför det då överhuvudtaget finns tre olika former gurudom, guruhood och guruship i engelskan. Inte heller framgår av Liebers (2010) redogörelse om det finns distributionella skillnader mellan sådana varianter. Lieber (2010) hävdar också att skillnaden mellan “stage-level” och “individual-level” grundord som Aronoff & Cho (2001) urskiljer inte heller kan gälla för suffixen –hood och –ship och underbygger sitt påstående med motexempel från COCA. 66 Vad gäller suffixets betydelse ser Lieber i sin teori alltså snarare ett underspecificerat affix i ordbildningsprocessens början. Den affixala polysemin uppstår enligt Lieber när affixet kombineras med ett semantiskt specificerat grundord, t.ex. när det semantiskt specificerade grundordet student kombineras med det underspecificerade suffixet –hood. Dessutom kan ordbildningen uppvisa betydelseutvidgningar (“extensions”) (Lieber 2010:8). Hon kallar t.ex. betydelsen ‘state of X’ en basisbetydelse (“basic meaning”) och ‘collectivity of X’ en utvidgning. En utvidgning kan t.ex. också vara en kollektiv betydelse hos suffixet –dom som i sheikhdom. Jag återkommer till detta i nästa avsnitt. Till sist påpekar Lieber (2010:9) att ett suffix i sin semantiska kropp kan ha rester kvar av (encyklopediska) betydelser som suffixet hade när det fortfarande var ett självständigt lexem. Sådana diakrona rester är enligt henne en logisk följd av grammatikaliseringsprocessen. Hon ägnar också uppmärksamhet åt fall där “den verkliga världen eller pragmatisk tryck” (2010:11) leder till att nybildningar görs som inte överensstämmer med de rådande ordbildningsreglerna. Hon framhäver – som Baeskow (2010) – vikten av att också studera neologismer eftersom dessa nybildningar kan ge insikt i pågående ordbildningsprocesser. 4.3.1 Liebers indelning: tillämpning på svenskan och för- och nackdelar Liebers indelning i fem semantiska klasser verkar fungera bra för engelskan där suffixen –hood, –dom och –ship enligt hennes data framför allt kombineras med substantiv som hon delar in i de fyra semantiska klasserna [+material, dynamisk], [+material], [–material, dynamisk] och [material]. Hon beskriver dessa klasser med “concrete processual”, “simple concrete”, “abstract processual” och “simple abstract” nouns. Grundord som potato i potatohood är [+material] eller “simple concrete” Alla människor och djur är processuella och de har därför egenskapen [+material, dynamisk], alla saker är enkla med egenskapen [+material]. När det gäller abstrakta ord indelar hon grundorden legend i legendhood och marvel i marveldom i abstract processuell-klassen medan gender i genderhood, truth i truthhood och art i artship hamnar i enkel abstrakt-klassen. Verb och adjektiv som antyder “events and states” till sist hamnar i femte klassen [+/–dynamisk]. Jag avstår från en tillämpning av hennes indelning för svenskan eftersom analysen av det svenska materialet påvisade att dessa fem kategorier inte utan vidare är tillämpbara på svenskan: i het-korpusen finns t.ex. inga substantiv med [–material, dynamisk] och [–material] egenskaper. Av analysen framgick också att de svenska nominaliseringssuffixen –het och –skap dessutom också kombineras med funktionsord så att indelningen skulle kompliceras. Det är oklart om Lieber inte upptar sådana undantag i engelskan i sin artikel eller om de inte finns. Att utgå från semantiska och inte från morfo-syntaktiska kriterier kan ha fördelar, om man då verkligen skulle kunna undvika särskilda klassificeringsproblem som vi konfronterades med när vi försökte göra Qualiastrukturer för de svenska suffixen i avsnitt 4.2.2.2 och 4.2.3.2. I Liebers semantiska indelning skapar de svenska undantagen ett likadant problem för att hitta lämpliga och allomfattande primitiver. 67 Som jag redan nämnt måste det uppmärksammas att Lieber inte urskiljer mellan system-, norm- och diskursbetydelse när hon lyfter fram exempel från sin korpus och att det leder till missuppfattningar om suffixens betydelse. Lieber (2010:6) hävdar att de tre nämnda nominaliseringssuffixen är så gott som utbytbara i engelskan. Hon menar att suffixens systembetydelse förblir densamma eftersom hon reducerar alla betydelser till en enda betydelse, nämligen ‘the state of X’. Den övergripande betydelsen ‘the state of X’ kan därför ses som ett försök att beskriva suffixens systembetydelse (som är en instrumentell betydelse i min terminologi), även om hon inte kallar den så. När hon (2010:6) modifierar sitt uttalande att suffixen är nästan utbytbara och är faktiskt ense med Trips om att de visar överlappande polysemiområden kan vi dra slutsatsen att hon menar att de har en enda systembetydelse som kan användas i olika sammanhang och kontexter och då leder till en multifunktionell användning av ordbildningen. Härmed går hon två steg vidare än Baeskow som bara kartlägger varje suffix normbetydelse separat och som inte försöker sammanfatta dem med en enda term. Liebers synsätt ansluter sig också Baeskows i den utsträckning att hon antar att ett suffix har information som är semantisk/grammatisk å ena sidan och semantisk/pragmatisk å andra sidan. Det betyder att hon urskiljer mellan olika betydelsetyper och skapar utrymme för att integrera encyklopedisk och konceptuell information i tillvägagångssättet. För den sista betydelsen använder hon kroppen, som är föränderlig och beroende på “det lexikala elementets liv” i motsats till skelettet där den instrumentella och kategoriella och oföränderliga informationen ligger. Att kroppens information bara delvis kan formaliseras och att hon inte ger några exempel på hur det skulle kunna göras är en nackdel med metoden. 4.4 Preliminär slutsats På grund av föregående undersökningar menar jag att man för att beskriva ordbildningsprocessen behöver mycket differentierade termer som noggrant kan beskriva och definiera de olika betydelsetyper och -nivåer. Detta antagande stöds av korpusundersökningen och analysen i kapitel 2 och 3 och av litteraturgranskningen i kapitel 4, där vi såg att varje ord har en systembetydelse som är homogen och mycket abstrakt, att etablerade språkbruk av denna abstrakta betydelse är normbetydelser och att kontexten, alltså pragmatiken, kan tillfoga diskursbetydelser. Jag utgår ifrån att ett suffix bär betydelse, mer konkret en morfembetydelse. Den kan tillfälligt kallas för grammatisk betydelse eftersom undersökningen har gjort klart att – även om SAOB upptar lemman för suffixen –dom, –het och –skap – avledningsmorfem i teori inte förekommer som uppslagsord (“lexical entry”) i det mentala lexikonet. Det innebär att de inte kan förekomma som självständiga ord. För Coseriu (1987:149-150) har ett suffix som –het en instrumentell betydelse (–het = ‘nominaliserare’) som när den tillämpas resulterar i en kategoriell betydelse (d.v.s ordklassbetydelse = substantiv) av ordbildningskonstruktionen. I fallet –skap såg vi att den instrumentella betydelsen ‘nominaliserare’ inte bara resulterar i en kategoriell betydelse som substantiv utan också betyder att suffixet förorsakar en semantisk förändring i ordklassen nomen (jfr land > landskap). Andra lingvister (som t.ex. Lieber 2010 68 och Willems 2011) definierar affixets betydelse som semantiskt underspecificerad. Dessutom lägger några lingvister (Baeskow (2010), Lieber (2010) och Booij (2010)) vikt vid den diakrona betydelseutvecklingen som föreliggande suffix har genomgått och tillskriver de lexikal betydelse till suffix som utvecklade sig ur substantiv genom grammatikalisering. Hos Baeskow behandlas och beskrivs suffix även som lexem. Vi talade bara om lexikal persistens. Att hävda att suffix som –skap och –het inte bara har grammatisk betydelse utan eventuellt också lexikal betydelse betyder att vi i alla fall kan utgå ifrån att suffix inte bara är betydelselösa element i språket och därmed är första undersökningsfrågan besvarad. Av analysen i kapitel 3 framgår att betydelsen vid en avledning på –het eller –skap består av mer än bara summan av grundordets lexikala och suffixets instrumentella betydelse eftersom pragmatisk, encyklopedisk eller konceptuell information kan tilkomma i ordbildningsprocessen. Vad gäller begreppet polysemi är det viktigt att avgöra huruvida ett suffix kan ha olika (instrumentella eller eventuellt också lexikala) betydelser samtidigt och om suffixet därför kan kallas för polysemt, eller om man snarare bör utgå från en enda homogen, allmän, underspecificerad betydelse som konkretiseras när ordbildningsprocessen är färdig. I andra fallet är det svårt att närmare beskriva denna underspecificerade betydelse (som ibland kallas för monosem, jfr Haspelmath 2003) eftersom termen måste vara tillräckligt allmän så att den kan inrymma alla tillämpningar i diskursbetydelsernas bemärkelse, men samtidigt tillräckligt specifik så att den underspecificerade betydelsen kan urskiljas från de andra betydelserna (jfr Coseriu 1988, Lieber 2010, Willems 2011, 2013). Enligt Coene & Willems (2006:19) är systembetydelse en potentiell betydelse (“signifié”) i Saussures (1916) och Coserius (1975, 1987, 1988) bemärkelse, d.v.s. ett språkspecifikt semantiskt villkor som måste realiseras med en specifik referens innan vi kan tala om sense. Systembetydelsen är därför en ideell entitet på nivån av ett specifikt språks semantiska strukturer. Om man utgår från möjligheten att den underspecificerade betydelsen är utgångspunkten i ordbildningsprocessen är utmaningen att förklara på ett koherent sätt multifunktionaliteten (Haspelmath 2003:213) som uppstår. Med avseende på uppsatsens ämne, svenska ordbildningar på –skap och –het, består den första viktiga uppgiften av att granska hur suffixets underspecificerade instrumentella betydelse kombineras med grundordets likaså underspecificerade lexikala betydelse, även om vi har sett att grundordet också kan vara ett funktionsord som ett pronomen (jfr duskap). Andra uppgiften är sedan – i ljuset av ovanstående diskussion av Aronoff & Cho (2001), Baeskow (2010) och Lieber (2010) – att granska hur specifika – eventuellt nya – diskursbetydelser uppstår, genom att de underspecificerade instrumentella och lexikala betydelserna i kombination med pragmatisk och encyklopedisk kunskap resulterar i specifika diskursbetydelser på språknivån där man tolkar språk i kontext. Av diskussionen av Aronoff & Cho (2001), Lieber (2010) och Baeskow (2010) i kapitel 4 framgår att det är svårt att åskådliggöra vilken utsträckning, vilket slags och vilken roll dessa kunskaper har. De flesta lingvister avstår från att formulera dem explicit eller att bestämma om de måste ingå i lexikonet. Man är i alla fall överens om att encyklopedisk kunskap och pragmatisk inferens är faktorer som spelar en viktig roll in i hela 69 ordbildningsprocessen, även om gränsen mellan språksystematisk (lexikal och instrumentell) kunskap är svår att dra. 4.5 Booij I detta kapitel ämnar jag gå in djupare på en fjärde teori, nämligen Booijs (2010) konstruktionsmorfologi och granska till vilka resultat man kommer om man tillämpar teorin på det svenska materialet. Återigen är min avsikt inte att ta över konstruktionsmorfologin (hädanefter CM) okritiskt utan jag ämnar ställa frågan om denna teori har tillräckliga verktyg för morfologisk och semantisk analys som kan förklara morfo-semantiska fenomen som avledningar. Booij (2010) själv hävdar att teorin syftar till att kartlägga den systematik som finns i talarens kunskap av lexikonet och att han ämnar beskriva hur nya sammanställningar och avledningar kan tillfogas till ordförrådet. Jag menar att CM har en fördel gentemot de tre andra behandlade teorierna i och med att den utgår från form-betydelsepar och att den är explicit kognitivt inriktad. Det betyder att det i alla fall principiellt finns utrymme för såväl morfosemantiska som bredare konceptuella element som också innehåller encyklopediska aspekter. Dessutom utgår CM ifrån en ordbaserad morfologi som baseras på abstrakta scheman där ett affix inte är ett självständigt element. Ord ordnas i ett sådant hierarkiskt lexikon vars subscheman används för att redogöra för produktiviteten av olika ordbildningskonstruktioner. Det betyder att frågan “vad gör suffixet, vad betyder suffixet?” inte är så central som i de föregående behandlade teorierna (Aronoff & Cho (2001), Baeskow (2010) och Lieber (2010)) eftersom CM istället fokuserar på konstruktionen. En konstruktion är ett form-betydelsepar, en schablon som måste fyllas med lexikaliska enheter (jfr här nedan). CM är dessutom output-orienterad, vilket innebär att man fokuserar på resultatet av en instantiering, inte på de ord eller morfem som matas in i konstruktionen. I det som följer ämnar jag visa att detta perspektiv presenteras som förnyande, men att samma problem som jag behandlade i avsnitt 4.4 uppstår. En annan fråga som jag ämnar diskutera är hur CM hanterar begreppet polysemi. 4.5.1 Konstruktionsmorfologins grundförutsättningar CM är en utveckling av den lexikala sidan av konstruktionsgrammatik (CxG) som framför allt utarbetades av Goldberg (1995). CMs stamfader är Booij (2010). CM utgår från scheman eller konstruktioner. Ett schema är en abstrakt föreställning av ett ordbildningsmönster och ska ses som form-betydelsepar. Grundpostulatet är att en konstruktion är ett fullvuxet språktecken även utan att den har fyllts. En konstruktion är enligt denna teori alltså en konventionaliserad – och i den bemärkelsen en systematisk – förbindelse mellan form och innehåll. Konstruktioner kan variera i storlek och komplexitet, och kan också ha olika grader av schematicitet. Somliga konstruktioner är fasta och fyllda med lexikala element; de kan därför jämföras med vanliga ord. Andra kan vara lexikaliserade men delvis flexibla, och ytterligare andra kan vara helt schematiska och abstrakta (jfr Croft 2001:17). 70 I CM används scheman för att generalisera över grupper av sammansatta ord som har systematiska överenskommelser mellan form och betydelse. Enligt Rumelhart (1980:34) är ett schema i största allmänhet “a data structure for representing the generic concepts stored in memory”. Specifikt tillämpat på språk är ett schema inte bara en mental representation av en konkret språkanvändning utan också utgångspunkten för nya former. Ett schema som återger dessa koncept tillämpad på svenskan kan se ut som i figur 9: PHON SYNT ↔ ωi σ [a r: j]j σ Ni SEM ↔ [beskaffenheten att vara ARGj]i Aj Affk [h e: t]k Figur 9: Den lexikala representationen av det svenska ordet arghet Enligt Booij (2010:5) behöver grammatiken en tredelad parallell arkitektur eftersom morfologin “affects all three dimensions of words”, d.v.s. den fonologiska, den morfosyntaktiska och den semantiska dimensionen. Ordet förbinder fonetisk information med en särskild betydelse och har formella egenskaper: det innehåller till exempel information om ordets syntaktiska kategori. På PHON-nivån bestäms t.ex. hur ordets olika ljud är ordnade i stavelser (vi ser två sigmas (σ) i figur 9, vilket betyder att det svenska ordet arghet har två stavelser); prosodiska egenskaper är också specificerade på denna nivå. Omega står för det fonologiska ordet. SYNT-nivån återger ordets morfologiska struktur. I exemplet består den av ett adjektiv (arg) och ett affix (–het). N står för nomen (substantiv), V för verb, A för adjektiv och Aff för affix (i det här fallet är det ett suffix). På SEM nivån representeras ordbildningens semantik: denna nivå omfattar också hos Booij (2010) både semantiska (“strictly semantic”) och pragmatiska komponenter. Booij (2010:6) ser ett ord som en komplex informationsenhet som förbinder en särskild ljudkombination med ett särskilt innehåll (PHON - SEM) och som har formella egenskaper (t.ex. en syntaktisk kategoribeteckning) (SYNT). Varje index som vi ser i figur 9 förekommer nästan på varje nivå. Fenomenet kallas för coindexering: index j förenar informationen om den verbala/adjektiviska delen, k:et förenar informationen om affixet. Co-indexering används för att specificera kopplingen mellan de tre olika typerna av information, PHON, SYNT och SEM, som finns lagrat i ordet. Schemat i figur 9 anger den systematiska förbindelsen mellan de tre typerna av information. Den dubbelriktade pilen antyder att det finns en koppling mellan de olika nivåerna. Gränssnittsmodulen beskriver relationen mellan morfosyntax och semantik och modulen organiseras enligt kompositionalitetsprincipen (se avsnitt 3.1 ovan). 71 Scheman kan ha variabler som kan ersättas av konkreta lexem eller morfem (eller schemat kan fyllas). Denna process kallas för instantiation.54 Schemana kan ha olika grader av abstraktion. Dessutom beskriver de aktiva ordbildningsprocesser, d.v.s. ordbildningar som fortfarande används av språkbrukare för att skapa nya ord. Sammanfattningsvis fungerar de morfologiska schemana som följer: (1) de återger förutsägbara egenskaper av befintliga komplexa ord, (2) de anger hur nya ord kan formas och (3) de ger lexikonet struktur eftersom komplexa ord ordnas i subkategorier. Ordbildningen kan ske enligt tre olika tillvägagångssätt: instantiation, unification och paradigmatiska förhållanden. Dessutom kan redan bildade ord också ge upphov till ny ordbildning. Det kallas för ordbildning genom analogi. I det som följer illustrerar jag ordbildningsprocesserna med hjälp av exempel från den svenska datauppsättningen. Instantiation betyder att en variabel ersättas av ett konkret ord eller morfem och att ett nytt ord uppstår: utifrån schema (21) kan det svenska ordet klokhet men också trindhet eller inkrökthet (21’) bildas. (21) [[X]A het]N (21’) Han var tvär och misstänksam mot journalister och hans dialekt och provinsiella trindhet passade storstadens schablonbild av landsbygdens inkrökthet. (GP 2007) Unification55 eller schema unification (2010:41) åsyftar ordbildning där information från olika schemana kombineras. Ett exempel är det svenska ordet olidlighet. Ordet formas enligt schema unification. Det finns inget svenskt ord *lidlighet, men om man för samman schema (22) med schema (23) uppstår enligt Booij (2010:42) schema (24). Detsamma gäller för ostördhet visavi *stördhet. (22) (23) (24) [o–A]N [A–het]N [o[A–het]N]N Kombinationen av två eller fler ordbildningsscheman genom unification illustrerar möjligheten att genomföra flera olika ordbildningsprocesser simultant. Dessutom visar ett schema som (24) att alla restriktioner som gäller för –het-suffigering (schema 23) också gäller för o-prefigering (schema 22). I stället för att använda diskontinuerliga affix som andra teorier 54 Ibland förväxlar Booij begreppen instantiation och unification, som t.ex. i Booij 2010:18. Det är inte tydligt om han verkligen betraktar dem som synonymer. 55 Strängt taget måste man i den Booijska terminologin urskilja mellan unification “tout court” och schema unification. Här menas schema unification, medan Booij ibland använder unification där han menar instantiation. Men om man antar att ett ord kan självt vara ett schema, kan unification och instantiation användas som synonymer (jmf (2010:50) med (2007:39)). 72 mestadels gör i sådana fall, använder CM ett schema i ett annat schema för att redogöra för denna form av ordbildning. Ordbildningen kan inte bara ske enligt abstrakta scheman utan också i analogi med redan befintliga ord. I min svenska korpus gäller det t.ex. för ordet tatapphet som har bildats enligt analogi med ordet tafatthet: (3c) Fast det borde vara tvärtom, tillståndet borde heta “tatapphet” - eftersom det handlar om att tappa taget. (Webbnyheter 2002) I (3c) är det fråga om analogi och inte bara om instantiation av ett abstrakt schema eftersom språkanvändaren riktar sig efter det redan bildade ordet tafatthet och inte efter schemat [Ahet] för att bilda tatapphet. Booij kallar båda möjligheterna, schemafyllning och analogi, för alternativ men han bestämmer inte när den ena eller den andra processen måste väljas: “I consider it an empirical question to what extent speakers make the necessary computation by means of a pre-established subschema, or by means of analogy to individual words.” (2010:93) Utmärkande för CM är vidare att alla ord som är resultat av en särskild ordbildning ordnas i ordfamiljer. En ordfamilj är en ordsamling med samma morfem som byggsten (Booij 2010:93). Argument för förekomsten av denna ordning kommer från psykolingvistiken där de så kallade “family size effects” visar att ord från en stor ordfamilj behöver en kortare tid för att aktiveras i minnet: “A monomorphemic noun with a larger family size elicits higher subjective frequency ratings and shorter response latencies in visual lexical decisions than a monomorphemic noun with a small family size” (Schreuder och Baayen 1997:118). 4.5.2 CMs hierarkiska lexikon Synen på lexikonet är utmärkande för CM, i det att man utgår från att lexikonet innehåller ett slags generalisering över de individuella talarnas lexikala minnen. Lexikonet innehåller alltså inte bara enskilda ord, utan också abstrakta scheman och mer specifik information om ordens betydelse: bl.a. huruvida ett ord är konventionaliserat (det har valts av språkanvändaren för att beteckna ett särskilt koncept) eller om ordet har idiosynkratiska egenskaper (d.v.s. att ordet har egna typiska drag eller oförutsägbara användningar). Alla ord som bildas enligt ett abstrakt schema arkiveras i lexikonet. Med Coserius betydelseurskillning rör denna information alltså ordets normbetydelse (etablerade bruk) och diskursbetydelse (oförutsägbara användningar som uppstår i en specifik kontext). Men också systembetydelser kan tillhöra lexikonet eftersom systembetydelsen är den abstrakta nivån därifrån normbetydelsen och diskursbetydelsen uppstår. I ett lexikon måste man enligt Booij (2010:54) tillåta submönster och subscheman så att det uppstår en hierarkisk indelning. Man kan beskriva generaliseringar på olika abstraktionsnivåer, vilket i sig är ett argument för att tillåta submönster i det hierarkiska lexikonet och för att ordna de semantiska subgeneraliseringarna i subklasser. Dessa klasser innehåller ord med olika egenskaper. Om ett nytt ord bildas kan ordbildningen vara baserad 73 på ett enda mönsterord men också på ett abstrakt schema. Booijs syn på lexikonet är att det faktiskt utvecklar sig till konstruktikon. D.v.s. att inte bara ord utan framför allt konstruktioner upptas (jfr Goldberg 2003:219) och att fenomenet där ett nytt (sub)schema tar sin plats i nätverket kallas för konstruktionalisering. Hüning och Booij (2013:2-8) antar att grammatikaliseringsprocessen sker i konstruktionen. Jag tillämpar här nedan i figur 10 Booijs (2010:82) representationssätt på datauppsättningen av svenska avledningar på –skap. Representationen utgår från ett mycket allmänt schema (25) där grundordet antingen kan vara ett substantiv (som broder i broderskap) ett pronomen (som du i duskap), ett adjektiv (som egen i egenskap) eller ett verb (som köpa i köpenskap). Om jag följer Booij skulle SEM-modulen definieras som [entitet med relation R till SEMi]: (25) [XNi, Proni, Ai, Vi–skap]Nj ⟷ [entitet med relation R till SEMi] (X = N, Pron, A, V) Booij hävdar att relationen R är underspecificerad och kan fyllas utifrån olika subscheman baserade på grundordens semantik, men analysen av det svenska materialet påvisade att [existensform av SEMi] är en bättre definition av konstruktionens systembetydelse. Submönstren visas i följande träddiagram som är baserad på information från SAOB. Det måste påpekas att indelningarna i både Booij och SAOB i första hand utgår från morfosyntaktiska snarare än semantiska egenskaper. Det framgår av att uppställningen är organiserad enligt de morfosyntaktiska värdena för variabel X: N, Pron, A, V i figur 10. [XNi, Proni, Ai, Vi–skap]Nj ⟷ [existensform av SEMi] ! ! ! [XNi–skap]Nj (26) [XProni–skap]Nj (27) [XAi–skap]Nj (28) [XVi–skap]Nj (29) SEMj = SEMj = SEMj = SEMj = förhållande förhållande vara det handling egenskap egenskap som betecknas av grundordet [XNi–skap]Nj (26’) SEMj = person varelse föremål företeelse [XAi–skap]Nj (28’) SEMj = person varelse föremål företeelse [XVi–skap]Nj (29’) SEMj = föremål företeelse Figur 10: Schemat för nominalisering med det svenska suffixet –skap Varje subschema för dessa substantiv på –skap kan också beskrivas mer i detalj som kan ses i tabell 13: 74 X (26) X=N (26’) X=N (27) (28) X=Pron X=Adj schema instantieringar [XNi-skap]Nj ↔ [förhållande, egenskap] broderskap, medborgarskap [XNi-skap]Nj ↔ [person, varelse, föremål, a)broderskap, djävulskap företeelse] b)dårskap, jungfruskap, landskap, naboskap [XProni-skap]Nj ↔ [förhållande, egenskap] duskap [XAi-skap]Nj↔ [vara det som betecknas av egenskap, galenskap grundordet] (28’) X=Adj [XAi-skap]Nj↔ [person, varelse, föremål, företeelse] (29) X=V (29’) X=V [XVi-skap]Nj ↔ [handling] [XVi-skap]Nj ↔ [föremål, företeelse] a) bekantskap, hedenskap b) gemenskap, kunskap köpenskap, räkenskap a) köpenskap, vetskap b) byggenskap, räkenskap Tabell 13: Subschemana för [XNi ,Proni, Ai, Vi -skap]Nj ↔ [existensform av SEMi]j där a) = kollektiv betydelse, b) = individuellt bruk Det som är representerat i schemats SEM-modul i den mellersta spalten under “schema” är alltså etablerade språkbruk eller normbetydelser av ordbildningar med –skap. Att det handlar om språkbruk kan också framgå av det faktum att tabellen också innehåller kollektiva och individuella användningar av nominaliseringen (som 26’, 28’ och 29’), som inte kan ses som nya systembetydelser utan bara som norm- eller diskursbetydelser. Ordbildningsschemats produktivitet kan enligt Booij (2010:52) bedömas beroende på antalet typer som har blivit instantierade och antalet nya typer av ord som uppstår. Det spelar således ingen roll om ett ord realiserades i analogi med ett redan existerande ord eller om ordet tillkom genom ett abstrakt (sub)schema. Att skillnaden mellan ordbildning genom schemafyllning och ordbildning genom analogi inte spelar någon roll verkar visa att uppdelningen faktiskt inte existerar. 4.5.3 Affixets status inom CM Booij (2010) ponerar att ordet är utgångspunkten för en morfologisk analys eftersom affix inte kan ses som självständiga lexikala element. Ett affix förekommer bara integrerat i ett abstrakt schema, d.v.s. bara i kombination med ett självständigt morfem. Enligt Booij (2014) är affix specificerade i en “constructional idiom” där en av positionerna är lexikalt fylld. Därför har CM inget behov av att kartlägga själva suffixets betydelse eftersom ett suffix bara bidrar till konstruktionen. Det spelar dessutom ingen roll om grundordet inte finns, eftersom betydelsen utgår från konstruktionen i sin helhet. Tillämpad på det svenska materialet betyder det att ordbildningar som sommarhattighet och tatapphet kan beskrivas utan att 75 *sommarhattig och *tatapp finns. CM kan redogöra för dessa ordbildningar genom att tillskriva dem schema (30) där det icke-befintliga grundordet symboliseras med variabeln X. (30) [X-het]Ni ⟷ [BESKAFFENHETEN ATT HA Y56, ATT KÄNNA SIG Y] Booij ger också diakrona argument för affixets status och för det faktum att särskilda affix kan innehålla lexikal information. I grammatikaliseringsprocessen (som han senare kallar konstruktionaliseringsprocessen se avsnitt 4.5.2) – där lexikala morfem övergår från en lexikal till en mindre lexikal betydelse, ibland till en helt grammatisk funktion (jfr Hopper & Traugott 2003:107) – ser han inte bara ett stöd för antagandet att suffix kan (i särskilda fall) ha betydelse, utan också att särskilda suffix med lexikal betydelse (så kallade affixoider t.ex. jätte– i jättestor) liknar grundord. Booij kallar dem för lexikala affix. Tillämpad på de svenska suffix som är föremål för denna uppsats stödjer detta antagande uppfattningen att –het och –skap i ett tidigare stadium också kan ha varit affixoider, men att de under tidens lopp har utvecklat sig till verkliga affix som har särskild lexikal information kvar. Eftersom CM inte lägger stor vikt vid att bestämma vad suffixets betydelser är (suffixet är bara viktig i så måtto att det ingår i en konstruktion) försöker CM inte heller bestämma affixets avledda betydelser eller till vilken grad information har lexikaliserats. Booij (2010:58) lämnar frågan om det synkrona förhållandet mellan den bundna och den självständiga användningen av affixet öppen. Särskilda submönster kan dock leda till nya avledningssuffix och det diakrona förhållandet är klart. Booij (2010:75) beskriver hur de engelska suffixen –hood och –dom härstammar från lexem med betydelserna ‘quality’ (‘egenskap’) och ’dominion’ (‘område, territorium’). Eftersom de nått slutpunkten av grammatikaliseringprocessen har de mycket abstrakta egenskaper, men dessa affix har fortfarande en specifik betydelse. Eftersom CM försöker att redogöra för betydelserna på ett synkront sätt måste betydelser av lexem som utvecklats till affix inräknas i restriktionerna som gäller för subschemana. 4.5.4 Vad är betydelse inom CM? I de förra avsnitten förklarades att CM utgår från premissen att ordbildningens betydelse i fallet avledning uppstår i konstruktionen, inte i en särskild del av ordbildningen. Med andra ord är ordbildningens betydelse en kombination av grundordets lexikala betydelse, suffixets instrumentella betydelse och konstruktionens grammatiska betydelse. I själva verket måste man dock tillstå att affix inte kan kombineras med vilket grundord som helst. I CM utgår begränsningarna från gränssnittmodulerna. Vanligen kallas ett ord för polysemt om det har mer än en normbetydelse, och om normbetydelserna är relaterade. I ordböcker upptas de olika betydelserna av ett polysemt ord 56 Jag tolkar Y-et så att det symboliserar det icke-befintliga grundordets semantik. 76 därför under ett och detsamma lemma. Inom en konstruktionsmorfologisk ram måste termen polysemi också definieras noggrant med avseende på vilken nivå i det hierarkiska schemat dessa olika betydelser uppträder. Booij skiljer emellertid inte alltid mellan meaning och sense utan använder endast meaning. Ibland talar han om underspecificerad betydelse, ibland om specifik betydelse men utan att genomföra den nödiga differentieringen enligt semantiska nivåer (jfr avsnitt 3.1 här ovan). Booij (2010:76) ser det faktum att det finns polysemimönster i ordbildningen som bevis på olika nivåer av generalisering och abstrakionsgrader i det hierarkiska lexikonet. Booij (2010:78) är ingen förespråkare för möjligheten att utgå från en Gesamtbedeutung och anta en underspecificerad betydelse för ett särskilt morfologiskt mönster. Detta monosemi-synsätt är enligt Booij (2010:78) bara ett förnuftigt första steg eftersom det inte kan redogöra för alla betydelsetolkningar som en ordbildning kan få. Booij antar istället ett reguljärt polysemt tillvägagångssätt eftersom en noggrann bestämning av ett ords senses kan fånga alla möjliga betydelsetolkningar genom semantiska extensionsmekanismer som metafor och metonymi. Booij (2010:78) antar – efter den klassiska kognitiva semantiken (jfr Lakoff & Johnson (Lakoff 1980), (Johnson 1987), Langacker 1987) – en prototypisk betydelse som startpunkt. Prototypteorin (Rosch 1975) låg till grund för den kognitiva semantiken. Man antar att en prototypisk betydelse är en central betydelse som är det strukturerande centrumet för alla andra kringliggande betydelser. Varje ord i kategorin kan återges med sina egenskaper och ordet med flest egenskaper är mest prototypiskt. Metafor och metonymi är konceptuella mekanismer som leder till meningsutvidgning (“sense extensions”), vilket i sin tur ger upphov till polysemi. Inom CM antar man att inte bara individuella ord utan också scheman kan vara polysema in den här meningen. Booij (2010:79) kallar det faktum att det finns ett antal semantiska subscheman för en särskild ordbildningsprocess för semantisk fragmentation (efter Rainer 2003). Semantisk fragmentation tyder på fenomenet att nya ordbildningsprocesser uppstår från en ursprungligen homogen ordbildningsprocess. Enligt Booij (2010:81) kan polysemimönster också vara resultatet av historiska tillfälligheter. Ett hierarkiskt schema måste därför inte vara isomorft med konceptuella nätverk: det behöver inte nödvändigtvis se ut som ett kognitivt föreställningsschema och det krävs inget 1-1-förhållande mellan form och betydelse. Booij distantierar sig härmed från den strikt kompositionella grammatiken som har som bakomliggande idé att den morfologiska och syntaktiska strukturen måste vara isomorf med ordformen och betydelsen (Koornweder (2005:131). 4.5.5 Kontroverser kring betydelse och polysemi Av genomgången av Booijs CM här ovan framgår att Booij å ena sidan inte tillräckligt nyanserar begreppet betydelse och å andra sidan ibland stannar på den teoretiska nivån och inte kommer med exempel som kan bekräfta hans teoretiska påståenden. I det här avsnittet försöker jag därför länka Booijs uttalanden till mina insikter med hjälp av Coene & Willems 77 (2006) och Van der Gucht (2005). För att exakt bestämma suffixets och konstruktionens semantiska värde och kartlägga alla betydelsemöjligheter som ett ordbildningsschema inom CM kan återge är det intressant att läsa vilka ståndpunkter kring begreppen betydelse och polysemi som finns i litteraturen och att fastställa hur Booijs CM förhåller sig till dem. Jag börjar med Coene & Willems (2006) kritik av begreppet betydelse i konstruktionsgrammatiken (hädanefter CxG). De menar att Goldberg (1995) urskiljer verbets betydelse å ena sidan och den konstruktionella betydelsen å den andra och hävdar att båda samspelar, men i själva verket kan Goldberg inte göra en sammanhängande jämförelse mellan konstruktionens grammatiska betydelse och verbets lexikala betydelse därför att hon inte ger kriterier varmed man kan urskilja den verbala betydelsen och konstruktionens betydelse. Goldberg (1995) beskriver konstruktionens betydelse i synnerhet med lexikala begrepp. Coene & Willems (2006:4) hävdar att det finns en lexikal betydelse i verbet och en grammatisk betydelse i konstruktionen (jfr Coserius instrumentella och kategoriella betydelse). Coene & Willems (2006:58) argumenterar för att Goldbergs konstruktionella betydelser inte är språkligt grundläggande betydelser utan konventionaliserade tolkningar av satsmönster, alltså normbetydelser. Om jag tillämpar detta synsätt på min Booijska analys av avledningarna på –skap och –het i svenskan kan jag anmärka att SEM-delen av schemat för suffixet –skap i synnerhet består av ordboksdefinitioner från SAOB. De är normbetydelser som kan kallas för lexikala om man definierar lexikonet på så sätt att det också innehåller konventionaliserat språkbruk, d.v.s. etablerade senses. Coene & Willems (2006) kritik kan också gälla Booijs sätt att umgås med begreppet betydelse i CM. Jag utgår från antagandet att det finns en lexikal betydelse i grundordet och en grammatisk (eller instrumentell) betydelse i affixet. Det är emellertid svårt att skilja mellan lexikal betydelse och grammatisk betydelse i beskrivningen eftersom den grammatiska betydelsen mestadels omskrivs med lexikala ord (t.ex. “entity with relation R”). Vi argumenterade för att betydelsen antingen är instrumentell (suffixets betydelse) eller lexikal (grundordets betydelse), men det betyder inte att avledningssuffixen som är föremål för denna uppsats inte kan ha spår av en lexikal betydelse kvar i grammatikaliseringsprocessen. Booij (2010:72) påstår själv att “särskilda lexem kan ‘överleva’ i sammansatta scheman”. Jag kallade denna lexikala information lexikala rester (lexikal persistens) i avsnitt 3.3., men bestämde mig för att inte undersöka dem diakront. Man kan enligt Coene & Willems (2006:10) inte heller säga att konstruktionen är polysem om det skulle medföra att en konstruktion har olika betydelser på grund av det faktum att man kan mata in verb från olika verbklasser (och i fallet avledning: substantiv/adjektiv/verb/osv. från olika klasser). Enligt Coene & Willems kan polysemi i det här fallet bara betyda att en konstruktion kan få olika senses beroende på vilket verb man konventionellt matar in i en konstruktion. Man måste anta att konstruktionens påstådda polysemi är summan av konstruktionens schematiska betydelse i kombination med den specifika lexikala betydelsen av det instantierande verbet. Om Coene & Willems talar om verb i en sats, talar jag om avledningar och därför om kombinationen av ett grundord med ett affix. Kritiken kan både gälla konstruktioner som är instantierade till sats och till enskilda ord. Om Booij säger att schemat är polysemt kan det också uppfattas så att ett schema har konventionaliserat särskilda instantieringar och att det dessutom också har skapat utrymme 78 för nya instantieringar som bidrar till schemats multifunktionalitet. Härav framgår att ordbildningens skenbara polysemi, nämligen att en ordbildning har olika med varandra besläktade senses, inte ska tolkas som att det finns olika betydelser. Det är därför teoretiskt mer konsekvent att tala om om konstruktionens multifunktionalitet, snarare än om polysemi (jfr också Haspelmath 2003). Coene & Willems (2006:8-9) accepterar Goldbergs ståndpunkt att konstruktionens betydelse realiseras efter en “fusion” med ett verb, alltså efter fyllning av konstruktionen med ett lämpligt lexem. Men det betyder inte att det inte finns någon betydelse innan konstruktionen fylls. Det är emellertid en annan slags betydelse eftersom den befinner sig på en annan språklig nivå än den nivå av ord som instantierar konstruktionen. Coene & Willems (2006:28) hävdar att det faktum att konstruktionen som schablon måste ha en egen funktionell betydelse är ett starkt argument för CxGs uppfattning att konstruktioner intar en egen nivå i språkbrukarens kompetens och att denna nivå måste urskiljas frå lexemens nivå. Det måste uppmärksammas att ordet “nivå” betecknar olika saker. Betydelsenivå handlar om antingen system-, norm- eller diskursbetydelse. Coene & Willems nivå syftar på fyllningsnivån av konstruktioner, och således på nivån i ett schema eller hierarki och antalet subscheman som kan finnas. Om man föreställer sig att systembetydelsen placeras högst uppe i schemat och instantieringar eller normbetydelserna därunder kan både nivåerna förknippas med varandra. Den ovan nämnda funktionella betydelsen är dessutom en logisk förutsättning eftersom den betydelsen hjälper att bestämma vilka särskilda formella och semantiska egenskaper ett element måste ha som bestämmer huruvida elementet passar i konstruktionen eller inte. Om elementet skulle sakna funktionell betydelse, skulle man inte veta vilka restriktioner som gäller för kombinationen med konstruktionen. Enligt Coene & Willems (2006) är det alltså inte “constructions all the way down” (Goldberg 2006:18) utan man måste utgå från uppfattningen att en virtuell konstruktion som är ett form-betydelsepar realiseras med hjälp av lexikal inmatning. Kombinationen av konstruktion och lexem är nödvändig för betydelsen, men de lexikala betydelserna realiseras ibland bara som delar av konstruktionella betydelser. I Coserius (1985, 1987, 1988) efterföljd urskiljer Coene & Willems (2006:29) också tre betydelsenivåer: språkspecifik betydelse (nivån av “signifiés” i Saussuriansk mening, alltså systembetydelse), encyklopedisk kunskap och diskursrelaterade pragmatiska koncept. Coene & Willems (2006:29) påstår att Goldberg inte bara blandar ihop konstruktionell betydelse med lexikal betydelse utan att hon dessutom inte ägnar tillräckligt med uppmärksamhet åt skillnaden mellan språkspecifik och pragmatisk betydelse. Booij i sin teori däremot medger att man måste ägna uppmärksamhet åt pragmatiska element, men i praktiken har han (ännu) inte hittat ett sätt att redogöra för pragmatisk eller encyklopedisk information i CM på ett koherent sätt. Att innebörd som uppstår i den pragmatiska, diskursiva kontexten påverkar det som inte är kodat i själva konstruktionen (ord, ordbildningen, syntaktisk struktur osv.) framgår av nedanstående exempelsatser med ordbildningen vänskap: (31a) Eva Dahlgren tror att det finns en avgörande skillnad mellan manlig och kvinnlig vänskap och att den i praktiken kan förklaras i ett enda ord: fotboll. (GP 2005) 79 (31b) Handlingen bygger på det kända temat om vänskap mellan barn och djur, i det här fallet en späckhuggare.57 (GP 1994) (31c) Kan vänskapen mellan norsk hund och vild räv sätta stopp för pälshandeln? [...] Torgeir Berge följer de två osannolika vännerna runt medan de hoppar och leker tillsammans i skogen. (http://www.sundhundmat.se/blogg/norsk-hund-och-raev/) Eftersom det inte finns någon indikation på att vänskap i satserna (31b) och (31c) har en annan systembetydelse än i sats (31a) – dessutom antyder ingenting att vänskap används metaforiskt i (31b) och (31c) – kan man dra slutsatsen att vänskaps systembetydelse är underspecificerad med avseende på särdraget [human]. Detta implicerar att [human] inte är kodad i vänskaps systembetydelse. Men som sats (31a) visar kan särdraget realiseras positivt som [+human] som del av vänskaps diskursbetydelse. På så sätt får innehållet ‘vänskapsrelation mellan människor’ statusen av ett diskursrelaterat pragmatiskt koncept. I fråga om den noggranna definitionen av begreppet betydelse vill jag påpeka att Van der Gucht (2005:632) i sin doktorsavhandling om monosemi- och polysemihypotesen också föreslår att anta en abstrakt största-gemensamma-delare-betydelse (alltså en systembetydelse) därifrån de andra betydelserna utgår. I anslutning med Coseriu (1975, 1987, 1992) urskiljer hon också den allmänna systembetydelsens nivå, de konventionaliserade normbetydelsernas nivå och de särskilda diskursbetydelsernas nivå (jfr Willems 1994, 2001). I ljuset av dessa studier är det relevant att relativera Booijs avvisning av monosemihypotesen. Han hävdar nämligen att han inte vill anta ett monosemt tillvägagångssätt där ett särskilt morfologiskt mönster bara har en vag betydelse men det låter lite förvirrande om han i själva verket kallar relationen R underspecificerad eftersom det tyder på en allmän, underspecificerad (vag) betydelse, alltså monosemi. Booijs tolkning måste betyda att relationen R bara har en enda systembetydelse och att de särskilda senses tillfogas i subscheman, exakt så som argumenteras av bl.a. Van der Gucht (2005) som emellertid gör detsamma med stöd av en differentierad mängd av skillnader. Det skulle medföra att Booij urskiljer olika betydelsenivåer och att det kan finnas monosemi på en elementär nivå. Booij (2010:78) själv erkänner detta: han skriver om det monosema tillvägagångssättet att “this approach is a sensible first step in the analysis of compounds which exhibit a wide variety of meaning relations between their constituents” (min kursivering). Och (2010:77) “there are two options that do not necessarily exclude each other: monosemy and polysemy.” Enligt Van der Gucht (2005:631) leder en polysem beskrivning av sådana mångfaldiga betydelser till betydelsenätverk “ad infinitum” och måste man föredra en monosem beskrivning som fungerar som underlag för olika senses. I Van der Guchts (2005:127) efterföljd föreslår jag att avända termen homogen betydelse i stället för monosemi. Med schemats allmänna abstrakta betydelse som definieras i SEM-modulen (t.ex.[entity involved in SEMi]) hänvisas till denna 57 Orcinus orca eller Killer Whale. 80 homogena betydelse, d.v.s. ett språkspecifikt semantiskt villkor som måste uppfyllas i en specifik kontext. Som nästa ömma punkt i CM vill jag anföra att det kognitiva begreppet prototypisk betydelse som Booij använder som startpunkt för att beskriva polysemi (alltså multifunktionalitet) är i viss utsträckning subjektivt på grund av den variabilitet av prototypicitet: ett äpple kan t.ex. vara mycket prototypiskt för kategorin frukt, men inte i länder där man inte odlar äpplen. Dessutom erkänner Booij58 i en personlig korrespondens att termen prototypisk (2010:78) är illa valt för att hänvisa till grundbetydelsen eftersom den är ett kognitivt begrepp som hänvisar till betydelsen (egentligen språkbruket) som är mest förankrad kognitivt. Därför avstår jag från att använda begreppet. Inom en konstruktionsmorfologisk ram måste dock termen polysemi också definieras noggrant med avseende på på vilken nivå i det hierarkiska schemat dessa olika betydelser uppträder. Om man resonerar med Booij kan man visserligen härleda alla betydelser till deras grundbetydelse som ligger på första nivån i hierarkin och som är den allmänna och relativt abstrakta homogena betydelsen som funderar de olika senses, d.v.s. instantieringar som uppstår senare i hierarkin. Booij påstår att han för sina subscheman utgår från “the general abstract schema” (2010:79). I enlighet med Coseriu (1975, 1985, 1987, 1992), Willems (2011), Van der Gucht (2005) bl.a. föreslår jag att detta allmänna abstrakta schema innehåller konstruktionens homogena betydelse (meaning) stricto sensu. Alla former eller betydelser som radas upp under konstruktionens homogena grundbetydelse måste då vara generaliseringar över instantieringar, eller senses. Och även om Booij avfärdar det monosema tillvägagångssättet kan man inte förneka att han behöver en homogen grundbetydelse för att bevisa att subscheman har semantiska överenskommelser. Man måste nämligen härleda alla instantieringar till deras grundbetydelse och för att kunna länka de olika semantiska varianterna (polysemi enligt Booij) till varandra. Booij kallar dem för “sense extensions” och namngivningen själv kan vara ett argument för teorin att han börjar med en homogen systematisk meaning och utvidgar den till olika senses eller instantieringar. När Booij behandlar semantisk fragmentation innehåller hans tankegång ett argumentationsfel: jag beskrev att betydelsen av en ordbildning uppstår i kombinationen av schemats grammatiska betydelse med grundordets lexikala och affixets instrumentella betydelse. Om man antar att den högsta nivån nämligen den av grundbetydelsen, är mest abstrakt och att senses (specifika diskursbetydelser) uppstår på den nedersta nivån – med senses som antar en intermediär konventionell nivå (se figur 11 här nedan) – har Booijs tankegång som konsekvens att man bara kan definiera den definitiva betydelsen på schemats nedersta nivå där instantieringen med ett lexikalt element händer. Schema 11 t.ex. har en allmän abstrakt betydelse [entity involved in SEMi] och enligt detta schema kan man instantiera ord som bakker, schrijver (‘bagare’, ‘författare’ = “personal 58 I ett mejl dd. 02/05/2014: “Je hebt gelijk dat ‘prototypisch’ als term in mijn door jou genoemde tekst misschien beter vermeden had kunnen worden, want dat is een meer cognitieve notie, slaand op de betekenis die cognitief het meest verankerd ligt.” 81 Agent”), houder, wijzer (‘behållare’, ‘visare’ = “impersonal Agent”), maaier, zoemer (‘klippare’, ‘summer’ = “Instrument”), voorlader, roker (‘mynningsladdare’, ‘rökare’ = Object). [Vi-er]Nj ↔ [entity involved in SEMi]j Agent Instrument Object Personal Agent Impersonal Agent Figur 11: Nederländska deverbala substantiv som slutar på –er Enligt Booij är den instrumentala tolkningen av deverbala ord ett exempel på polysemi genom metafor och kallas för sense extension. En printer är till exempel inte ‘en person som trycker’ utan ‘ett verktyg för tryckning’. Booij drar slutsatsen att det inte bara är individuella ord som är polysema utan också det konstruktionella schemat, eftersom det finns ett separat subschema för instrumentella deverbala substantiv. Att det abstrakta schemat har subscheman betyder inte att schemat är polysemt på själva betydelsenivån eftersom en talare bara aktiverar en ordbildning i schemat och eftersom ordbildningens betydelse först uppstår när talaren har bestämt sig för att fylla subschemat av sitt val med lexikalt material. Booijs polysemi ligger alltså inte i schemat själv utan uppstår när schemat fylls med ett brett urval av lexikalt material. Printer t.ex. är visserligen konventionaliserad i språkbruket med normbetydelsen ‘ett verktyg för tryckning’, men själva ordbildningen gör ingen skillnad mellan ‘ett verktyg för tryckning’ och ‘en person som trycker’: –er-schemat är neutralt för denna skillnad. Det framgår också av förekomsten av ordbildningen med andra relationella tolkningar (bakker ‘bagare’ wijzer ‘visare’, roker ‘rökare’ osv.). Vi argumenterade att det inte handlar om polysemi utan om schemats multifunktionalitet. Polysemi upfattad som multifunktionalitet betyder att det kan finnas två olika instantieringsprocesser av ett schema (alltså två kombinationer av grammatisk och lexikal betydelse med konstruktionens grammatiska betydelse) som resulterar i två olika ordbildningar t.ex. bakker (‘bagare’) visavi voorlader (‘mynningsladdare’). I de fall då sådana instantieringar därtill är konventionella (d.v.s relativt frekventa och vanliga) kan man dessutom tala om två normbetydelser eller senses. Därutöver kan man kritisera Booijs tolkning av den instrumentella fyllningen av subschemat. Booij hävdar att det finns metaforisering eftersom man använder ett horisontellt steg i schemat från Agent till Instrument i stället för ett vertikalt steg. Utifrån det ovanstående schemat kan man emellertid också instantiera en instrumentell läsning direkt från [entity involved in SEMi] till Instrument, alltså med ett vertikalt steg. Antingen stämmer schemat inte överens med verkligheten där man tycker att man har en meningsutvidgning (“sense extension”) genom metafor eller så finns det ingen metaforisering. En annan möjlig förklaring ligger i det faktum att Booij påstår att sina scheman inte måste vara isomorfa med den 82 konceptuella verkligheten, som betyder att de inte återger språkbrukarens föreställning av ordbildningsprocessen. 4.5.6 4.5.6.1 Tillämpning av CM på de svenska avledningarma –skap och –het Observationer i skap-korpusen Om mitt svenska korpusmaterial analyseras enligt CMs premisser är frågan om schemat som jag gjorde i avsnitt 4.5.2 och som jag upprepar här nedan skulle kunna vara representativt för –skaps “normala” ordbildningsmöjligheter. [XNi, Proni, Ai, Vi-skap]Nj ⟷ [existensform av SEMi] [XNi-skap]Nj (26) [XProni-skap]Nj (27) SEMj = SEMj = [XAi-skap]Nj (28) [XVi-skap]Nj (29) SEMj = SEMj = förhållande egenskap vara det som betecknas av grundordet förhållande egenskap handling [XNi-skap]Nj (26’) SEMj = [XAi-skap]Nj (28’) SEMj = [XVi-skap]Nj (29’) SEMj = person varelse föremål företeelse person varelse föremål företeelse föremål företeelse Figur 10: Schemat för nominalisering med det svenska suffixet –skap Om man baserar sig på normbetydelserna som finns i SAOB är schemat lätt att göra. Den mest abstrakta betydelsen (den homogena systembetydelsen) skulle då vara formuleringen [XNi, Proni, Ai, Vi-skap]Nj ⟷ [existensform av SEMi] som står högst uppe i hierarkin. –skapschemat är multifunktionellt (i Booijs optik “polysemt”) eftersom det leder till olika instantieringar. Korpusundersökningen påvisade att det ibland finns instantieringar som inte följer schemats logik och som får senses som är oförutsägbara och där man absolut måste ta hänsyn till kontexten för att komma åt den passande tolkningen. I materialet upptäckte jag –skap-instantieringar i oförväntade kontexter t.ex. ljudskap och trädskap vars diskursbetydelse inte direkt kan avledas från schemat i figur 10 om man inte känner till kontexten. Frågan är naturligtvis om ett schema överhuvudtaget ska eller kan återge språkets alla möjliga realiseringar i förhållande till kontexten. Ovanstående –skap-schemat verkar ägna otillräckligt med uppmärksamhet åt pragmatisk inflytande och kontextuell semantisk variation. Hos Booij verkar denna information bara vara viktig i teorin, men den syns ingenstans i praktiken. I Booij (2010) stannar han på det teoretiska planet och påstår bara att 83 dessa element är viktiga för ordbildningen. Om vi jämför Baeskows uppställning med Booijs är Booijs SEM-del för dåligt utvecklad för att kunna fånga konceptuella aspekter av ordbildning. Också Lieber underlåter att konkretisera den konceptuella och encyklopediska informationen. Vi kan alltså dra slutsatsen att det är en svårgenomförbar uppgift för alla teorier. En indelning enligt Booij är i början alltid morfosyntaktisk (N, Pron, A, V). Kanske skulle också – inspirerad av Lieber – en mer semantikbaserad indelning kunna vara fördelaktig för att elaborera schemat med mer specificerad semantisk information. Schema 10 klargör inte heller att kategorin (26) är förhärskande (t.ex. mästerskap, artistskap – mönstret utgör 75,5% av korpusen) medan instantieringar enligt mönster (29) sällan förekommer (t.ex. köpenskap – mönstret utgör 3,4 % av korpusen). Hos Lieber (2010) kan ordbildningens sannolikhet beräknas med hjälp av Optimality Theory och där är det möjligt att förutsäga vilka ordbildningar kommer att instantieras och vilka som är mindre troliga. Även om Booij påstår att det – i teorin – finns information om produktivitet i schemat upptar han inte denna information i sina scheman. Tendens 1 (2.5.1) påvisade att mycket etablerade ord leder till fler nybildningar i form av modifieringar, men det kan man inte heller härleda från det föreliggande schemat. Till detta skulle man kunna konstruera subscheman under [XNi-skap]Nj schemat för att visa hur dessa modificeringar uppstår, men även då beskriver man bara ett (morfologiskt) hierarkiskt förhållande och det är svårt att göra uttalanden om schemats produktivitet eller semantiska restriktioner. Booij försöker ibland (2010:138) kartlägga (framför allt morfologiska) restriktioner i mer detaljerade delscheman men frågan är om det inom CM är möjligt att beskriva alla dessa ordbildningsmöjligheter och –restriktioner i detalj. Om vi jämför Booijs metod med Liebers OT kommer Booijs CM till korta, men frågan är om en ordbildningsmodell syftar till att förutsäga vilken ordbildning kommer att skapas. Booijs model lyckas med att beskriva samtliga (morfologiska) kombinationer grundord + affix och att återge vilka normbetydelser som uppstår. Att språkbrukaren ibland väljer att använda sådana ord för att hänvisa till ovanliga eller oväntade tillstånd, föremål eller företeelser kan naturligtvis inte tas med i beskrivningen. Booij (2010:175 i en fotnot) tycks vara medveten om att norm- och diskursbetydelsens nivå skulle upptas i CM. 4.5.6.2 Observationer i het-korpusen Om vi analyserar iakttagelserna i het-korpusen på ett konstruktionsmorfologiskt sätt skulle vi kunna säga att det inte finns många restriktioner för instantieringen av adjektivet i [A-het]Nschemat. Adjektivet kan anta många morfosyntaktist olika former. Överst i hierarkin finns schema (32) och sedan finns det subscheman för olika morfologiska adjektivformer: (32) [Ai-het]Nj ⟷ [BESKAFFENHETEN ATT VARA SEMi]j Här nedan går jag bara in på några subscheman för att visa hur det svenska materialet återges i CM. Målet är inte att vara fullständig utan att tillämpa de teoretiska insikterna på konkret material för att komma till en slutsats gällande metoden. 84 Den viktigaste observationen i het-korpussen (jfr tabell 7) är att adjektiv som slutar på –ig i 27,3% av fallen kombineras med suffixet –het. 967 olika ord från min korpus eller 391 530 träffar i KORP är instantieringar av [X-ig-het]N-schemat. Det finns produktiva subscheman i kategorin [X-ig-het]N som relativt sett är påfallande produktiva, nämligen [X-mässig-het]N, [X-aktig-het]N, [X-språkig-het]N, [X-stämmig-het]N, [X-formig-het]N, [X-faldig-het]N och [Xfärdig-het]N. Sett utifrån språkbruket kan vi tala om subkategorier eftersom adjektiven antingen är verkliga suffix (–mässig) eller lexikaliserade till “adjektivsuffix” (–aktig, –faldig, –formig, –färdig) enligt SAOB. –språkig och –stämmig har enligt SAOB ännu inte grammatikaliserats (eller konstruktionaliserats) till adjektivsuffix, utan uppfattas fortfarande som självständiga adjektiv. Det är möjligt att schemat för [X-språkig-het]N kommer att konstruktionaliseras och att –språkig i ett senare skede upptas som adjektivsuffix i SAOB. Schemat för [X-mässig-het]N instantieras relativt sett mest frekvent i datauppsättningen med 66 instantieringar (tokens). Frekvensen stödjer antagandet att –mässig redan är ett riktigt suffix som regelbundet kombineras med adjektiv. Några exempel i denna subklass är amatörmässighet, formmässighet, ödesmässighet, regelmässighet, rutinmässighet, spelmässighet och storstadsmässighet. Få av de 66 ordbildningar på –mässighet i datauppsättningen förekommer i SAOB, men några är med i Svenska Akademiens Ordlista. Det kan betyda att ordbildningen enligt detta subschema är ett (relativt) nytt fenomen därför att de inte ännu har etablerats. Schemat för dessa instantieringar kan återgers som följer: (33) [X-mässig-het]Ni ⟷ [BESKAFFENHETEN ATT VARA I ÖVERENSSTÄMMELSE MED SEM X]i Det finns 7 instantieringar där X är en person (t.ex. amatör-, gentleman-, homo-, ingenjör-, sportman-59), två med ett egennamn (EG-, Sondheim-) och alla övriga instantieringar har en sak som X (t.ex. beslut-, fält-, form-, förnuft-, maskin-, objekt-, regel-, saga-, yrke-). Det är påfallande att dubbelsuffixet –mässighet enligt korpusinformationen bara kan kombineras med ett substantiv medan SAOB också anger adjektiviska grundord (t.ex. billig-, lik-). Om vi baserar oss på korpusmaterialet kan schema (33) indelas i två subschemata (grundord = person, grundord = sak) med olika normbetydelser som återges i (33’). (33’) [X-mässig-het]Ni ⟷ [BESKAFFENHETEN ATT VARA KARAKTERISTISK FÖR SEM X, ATT VARA I ÖVERENSSTÄMMELSE MED SEM X ELLER ATT VARA PASSANDE ELLER KVALIFICERAD FÖR SEM X]i Att det i CM är möjligt att fylla SEM-modulen med så många betydelsedefinitioner tyder på att Booij inte verkligen avser återge en homogen systembetydelse i sina SEM-moduler. Mångfalden kan också tyda på att en sådan abstrakt definition är svårt att göra eftersom den befinner sig på systemnivå där inga lexikala termer används, som vi diskuterade här ovan. 59 Jag anger grundordet i sin ursprungliga form. Jag avstår här från beskrivningen av de fonetiska anpassningarna som i CM beskrivs i gränssnittmodulen: t.ex. sportmanna-mässighet, sago-mässighet, yrkes-mässighet. 85 Schemat för [X-färdig-het]Ni har 59 instantieringar. X-et kan antingen vara ett substantiv, ett verb eller ett adjektiv. 38 gånger instantieras schemat med substantiv som t.ex. i fingerfärdighet, manöverfärdighet, Shakespearefärdighet. Det finns 12 instantieringar med ett verb (t.ex. botfärdighet, fallfärdighet, räknefärdighet) och 7 med adjektiv (t.ex. halvfärdighet, lättfärdighet, senfärdighet). I fallet avledning med –färdighet i kombination med ett substantivisk grundord observeras två analysmöjligheter. I ena fallet handlar det om en kombination av fingerfärdig + het och vi kan tala om ett dubbelsuffix. I andra fallet kan ett ord som manöverfärdighet analyseras som manöver + färdighet; färdighet fungerar inte som dubbelsuffix utan som substantiv och konstruktionen är således en sammansättning med normbetydelsen ‘färdigheten att kunna manövrera’ (jfr. färdigheten att kunna göra bot, räkna, falla, spela Shakespearepjäser, osv.). SAOB behandlar emellertid manöverfärdighet som avledning eftersom det anger att det härstammar från manöverfärdig. Att indelingen inte alltid är så tydligt framgår av indelningsfelet som uppstod i tabell 7 där några avledningar av typen manöver + färdighet hamnade under dubbelsuffixet –färdighet. Det är nämligen möjligt att tolka sådana avledningar på två sätt. I CM-termer skulle detta beskrivas som att det finns två subkonstruktioner som delar suffixet –färdig. Om man nu skulle analysera dessa 59 instantieringar närmare skulle man kunna göra upp ett subschema där alla restriktioner skulle katalogeras. Det skulle leda för långt inom ramen för denna uppsats. Schemat för [X-aktig-het]Ni förekommer också frekvent med 57 instantieringar. I denna subkategori är det påfallande att många grundord har en negativ konnotation, t.ex. skurk i skurkaktighet. Den semantiska restriktionen är emellertid en restriktion på –aktigordbildningen och inte på –het-ordbildningen eftersom samma analysproblem som uppstod vid –färdighet dyker upp. Hierarkin i CM kräver att en restriktion på ett högre schema övertas i det nedre schemat. Men principen gäller inte uppåt, d.v.s att restriktionen att grundordet har en negativ konnotation kan inte gälla för alla ordbildningar på –het. 23 grundord i aktighetskorpusen är en person. Några personsnamn är neutrala som barn-, flicka-, fru-, handlare- men många kan tolkas på ett moraliskt negativt eller åtminstone skojaktigt sätt som skurk-, skälm-, spjuver- men också gamäng-, lymmel-, slampa-, tjuv- och besserwisser-, gåpåare-, sömngångare-. För subschemat [X-aktig-het]N finns alltså tydliga indikationer att det råder semantiska restriktioner. Det bekräftas också av förekomsten av djur som X i schemat: åsne-, fä-, fågel-, får-, svin-, valp-. Om schemat instantieras med en sak (21 fall) är saken i några fall också något negativt: fel-, kramp-, lögn- skvaller-, tvivel-. Positiva eller neutrala grundord förekommer dock också: bär-, bil-, del-, kork-, nöje-, tjänst. Det betyder att de observerade restriktionerna inte befinner sig på systemnivå utan på normnivå. Tre instantieringar har ett verb (kiva-, lära-, slösa- NB: obs: 2 med negativ konnotation) och 4 ett adjektiv (gul-, lös-, siden-, små-) som grundord. Schemat och subschemana kan se ut som här nedan: (34) [Xi-aktig-het]Nj ⟷ [BESKAFFENHETEN ATT ATT VARA SOM SEM X, ATT HA EGENSKAPEN AV SEM X, ATT HANDLA SOM SEM X]j 86 [Xi -aktighet]Nj ↔ [beskaffenhet med relation R till SEMi]j X = V (35) X = N (36) X= A (37) X = person (36’) X = djur (36’’) X = sak (36’’’) Figur 12: Svenska substantiv på –aktighet (35) X X=V (36) X=N schema [[X]Vi-aktighet]Nj ⟷ [BESKAFFENHETEN ATT HANDLA SOM SEMi]j [[X]Ni -aktighet]Nj ↔ [BESKAFFENHETEN ATT HA EN RELATION R TILL SEMi]j X= person [[X]Ni-person,-aktighet]Nj [BESKAFFENHETEN ATT SEMi]j (36’’) X=djur [[X]Ni-djur-aktighet]Nj [BESKAFFENHETEN ATT SEMI]j (36’’’) X=sak [[X]Ni-sak-aktig-het]Nj [BESKAFFENHETEN ATT instantieringar kivaktighet, slösaktighet barnaktighet, fågelaktighet, bäraktighet, krampaktighet, tvivelaktighet ⟷ barnaktighet, skurkaktighet (36’) VARA SOM EN ⟷ fågelaktighet VARA SOM EN VARA EN ⟷ bäraktighet, krampaktighet, SEMI, tvivelaktighet ATT HA EGENSKAPEN AV EN SEMI, ATT SE UT SOM EN SEMi]j (37) X= A [[X]Ai-aktig-het]Nj ⟷ [BESKAFFENHETEN gulaktighet, sidenaktighet ATT ATT SE UT SOM SEMi]j Tabell 14: Subschemana för [Xi -aktighet]Nj ↔ [BESKAFFENHET MED RELATION R TILL SEMi]j Av schema (34), figur 12 och tabell 14 som är tämligen finmaskiga indelningar av morfosemantiken i ordbildningar med –aktighet skulle kunna dras slutsatsen att en CMbaserad indelning kartlägger ordbildningens alla möjligheter, men det är inte fallet eftersom den är baserade på för det första korpusmaterial och för det andra ordboksdefinitioner. Om vi resonerar utifrån Coserius teori visar den alltså ordbildningens norm- och diskursbetydelser. Dessutom är materialet som jag hade till hands (57 instantieringar) inte tillräckligt vittomfattande för att kunna dra defnitiva slutsatser. Tabell 14 ska därför läsas som ett preliminärt tillvägagångssätt. Om syftet är att också komma till ordbildningens systembetydelse är schema (34) därför likaså bara en ansats. 87 5 Sammanfattning och diskussion Om suffixets status råder skilda meningar. Stödjer Aronoff & Chos (2001) analys antagandet att suffix överför semantisk information? Det beror på hur man definierar begreppet betydelse. Från den teoretiska delen framgår att det är nödvändigt att urskilja olika semantiska nivåer om man vill beskriva en ordbildningsprocess. Jag utgår från den allmänna systembetydelsens nivå, de konventionaliserade normbetydelsernas nivå och de särskilda diskursbetydelsernas nivå (jfr Coseriu (1985, 1987, 1988), Willems (1994, 2001)) för att få en differentierad utgångspunkt för beskrivningen av meaning och sense. Dessutom fastslås att för betydelsebeskrivningen av en ordbildning behövs finkorniga begrepp som noggrannt definierar vilken betydelse det handlar om. Jag urskiljer lexikal, grammatisk (instrumentell och kategoriell) och syntaktisk betydelse. Av analysen av det svenska materialet, diskussionen av de fyra metoderna och jämförelsen mellan engelska och svenska framgår att inte alla lingvister gör sådana differentierade skillnader och att det kan vara ofördelaktigt för deras slutsatser. Särskilt hos Aronoff & Cho (2001) visar det sig att deras försök att definiera suffixen –ship och –hoods “betydelse” och den semantiska skillnaden mellan ordbildningar på –ship och–hood blir otillräckligt på grund av bristen på en differentierad definition på begreppet betydelse: de baserar sina iakttagelser på normbetydelser från ordböcker d.v.s. normala, etablerade språkbruk och påstår att de återger vad som båda suffixen betyder som delar av det engelska lexikonet. Åtminstone för engelskan bevisar Aronoff & Cho (2001) emellertid att suffix bär ett slags betydelse, eftersom de kan med dubblett-metoden ange den semantiska skillnaden mellan avledningar på –hood och avledningar på –ship. De fastslår en känslighet eller okänslighet hos suffix för “stage-level” eller “individual-level” predikat. De utgår från antagandet att det är grundordet som framkallar denna känslighet när suffixet kombineras med sitt preferade grundord. Av deras resonemang framgår emellertid inte på vilken semantisk nivå denna känslighet ska situeras. Jag föreslog att det är normnivån. De engelska motexemplen från COCA och de svenska exemplen från KORP påvisar att diskursbetydelserna upphäver regler eller tendenser som enligt Aronoff & Cho (2001) gäller för deras “betydelser”. För uppsatsens syfte att kartlägga suffixets betydelse avfärdas därför skillnaden mellan “individual-level” och “stage-level” predikat och suffixet –ships känslighet för “stage-level” predikat som funktionellt betydelsekännetecken på systemnivå. Baeskow (2010) utarbetar tesen att suffix är betydelsebärande mer i detalj genom att försöka formulera suffixets polysemi i en Qualiastruktur. Hon ägnar därmed uppmärksamhet åt konceptuell och encyklopedisk information. Hon kartlägger emellertid snarare normbetydelser och hennes Qualiastrukturer beskriver hur ordbildningar används av språkanvändaren. Hon skapar inget utrymme för suffixets inherenta betydelse (som vi kallar systembetydelse). Baeskow specificerar inte hur många (norm)betydelser som är lämpliga för att strukturen fortfarande är genomförbar som instrument för att kartlägga suffixens betydelse. Inte heller specificerar hon hur man bestämmer vilka betydelser som tillkommer genom pragmatisk inferens, “world knowledge” eller kontextuell påverkan: från hennes resonemang framgår inte var exakt gränsen mellan lexikala och kontextuella betydelser ligger. I sin 88 beskrivning ägnar hon bland annat uppmärksamhet åt metonymisk betydelseutvidgning (som hon lokaliserar i suffixets QUALIA-del) och åt diakron betydelseutveckling (som hon – ibland – också lokaliserar i suffixets QUALIA-del). Det är viktigt att hon också ägnar uppmärksamhet åt diakrona faktorer och hävdar att avledningssuffixets betydelse i fallen –dom, –hood och –ship härstammar från substantivet som varje avledningssuffix har utgått ifrån. Av Baeskows uppställning att döma verkar det som om substantivets betydelse har överlevt lexikalt i –ship och i –hood, men inte i –dom eftersom hon lokaliserar –doms betydelse ‘domän’ i QUALIA-delen. Min slutsats måste emellertid relativeras eftersom Baeskow skriver att hon fortfarande “filar” på sina Qualiastrukturer (Baeskow, p.k.). Baeskow (2010) försöker belysa alla aspekter av ordbildningsprocessen. Min kritik gäller också hennes tes att ett suffix kan få betydelse av grundordet som det kombineras med. Jag utgår från antagandet att det inte är suffixet som får en betydelse till. Den nya betydelsen som uppstår och som avviker från suffixets lcp är snarare en kompositionell betydelse: när ordbildningen resulterar i en kombination av suffixets instrumentella betydelse, grundordets lexikala betydelse och även sättet hur de är kombinerade med till exempel encyklopedisk information. Intressant i Liebers (2010) teori är att hon urskiljer ett skelett och en kropp och att hon därmed visar att ett ord innehåller oföränderlig semantisk och grammatisk information i skelettet (jämförbara med Coserius instrumentella och kategoriella betydelse) och föränderlig information som hon kallar encyklopedisk, kulturell och perceptuell i kroppen. Modellen ansluter sig alltså till min uppfattning av ordbildningsprocessen. Liebers tillämpning av Optimality Theory på Morphosemantics lyckas förutsäga vilka grundord som är mest lämpliga för en kombination med –dom, –hood eller –ship och vilka betydelser som dessa suffix har i sig själva. Lieber (2010:8) utgår å ena sidan från synpunkten att ett suffix kan visa “affixal polysemy” men å andra sidan antar hon också att ett affix har en enda underspecificerad semantik som kombineras med ett semantiskt specificerat grundord. Vid första anblicken låter detta påstående som en motsägelse eftersom jag hävdar att grundordet i början av ordbildningsprocessen också är underspecificerat. Men Lieber resonerar på en annan betydelsenivå: i min uppfattning av ordbildningsprocessen är både grundord och affix underspecificerade på systemnivån, men de fylls med (lexikal) information på norm- eller/och diskursnivå. I Liebers uppfattning är dessa nivåer blandade eftersom hon inte skiljer åt dem. En annan möjlig förklaring är att Lieber menar att grundordet innehåller konkret lexikal information medan affixet är abstrakt i jämförelse med grundordet. Liebers (2010:6) slutsats för de engelska suffixen –dom, –hood och –ship att “in contemporary English the three suffixes are close to being interchangeable” är emellertid diskutabel. Hon försöker nog att formulera en systembetydelse ‘state of X’ som gäller för –dom, –hood och –ship men hennes syntes motsägs av Trips (2007) analys av –dom, –hood och –ship. Dessutom tycker jag att hon går ett steg för långt med bara en term för tre olika suffix. I svenskan är –dom, –het och –skap inte utbytbara eftersom de kombineras med olika grundord, och eftersom en dubblett som ensamhet och ensamskap inte resulterar i synonyma ord. Min analys leder till en differentierad systemskillnad: jag definierar –skap-ordbildningar med ‘existensform av X’ som semantisk definition för konstruktionen [X-skap] och 89 ‘beskaffenhet’ (‘existensen av egenskapen X’) som semantisk definition för konstruktionen [X-het]. ‘Beskaffenhet’ och ‘existensform av X’ gäller som systembetydelser. Att Lieber (2010) hävdar att selektionen sker rent semantiskt följer naturligt av hennes resonemang: om suffixets funktionella betydelsesärdrag styr selektionen kan grundordets morfosyntaktiska form ignoreras. Det spelar således ingen roll om man kombinerar suffixet med ett substantiv, ett verb eller ett adjektiv så länge som de semantiska villkoren är uppfyllda. Med andra ord suffixets instrumentella betydelse förblir densamma med grundordets alla kategoriella betydelser. Liebers metod påvisar att de morfosyntaktiska förutsättningarna alltså lätt kan återkallas vid ordbildningen. Ändå ses i undersökningen att språkanvändaren alltid har en preferens för default realisationer. Vi diskuterade här ovan att Lieber (2010) modifierar uttalandet om suffixets betydelselöshet med påståendet att suffixets betydelse bara är underspecificerad. Termen underspecificerad påminner om monosemi, d.v.s existensen av en homogen systembetydelse. Det skulle betyda att man utgår från en enhetlig, abstrakt och allmänt betydelse som konkretiseras som resultat av avledningsprocessen, i så måtto att en ordbildning alltid är producerad och mottagen med en intentionell referentiell funktion: kommunikation handlar alltid om något (jfr Willems 2011:18-19). Baeskow intar däremot ståndpunkten att det råder polysemi i suffixens (lexikala) betydelse. Hon menar emellertid inte att ett suffix innehåller olika senses utan olika meanings, medan jag påstår att hon kartlägger normbetydelser och inte systembetydelser. Hon hävdar att en eller fler av suffixets polysema betydelser är selekterade vid kombinationen med grundordets mycket specificerade betydelse. Synsättet att en betydelse är selekterad motsvarar Pustejovskys (1995:§5) uppfattning av ordbildningsprocessen. Från Baeskows resonemang framgår också att dubbletter uppstår på grund av subtila betydelseskillnader i suffixet medan Lieber snarare tycker att tripletter förekommer utan betydelseskillnad eftersom hon förmodar att de tre suffixen har ett identiskt semantiskt bidrag. Både Baeskow och Lieber är övertygade om att ett suffix väljer sitt prefererade grundord utifrån grundordets semantiska (och i Baeskows uppfattning också morfosyntaktiska “kategoriella”) egenskaper. Vi ser alltså en mer omfattande syn på ordbildningen när man utgår från en kombination av suffixets, grundordets och helhetens betydelse och erkänner att kontextuella och pragmatiska element spelar in. Både Baeskows och Liebers metoder framhäver de semantiska faktorernas vikt vid ordbilding. I undersökningen är det viktigt att urskilja mellan lexikal och icke-lexikal information och att försöka kartlägga den. Men Lieber (2004:10) formulerar redan från början problemet att en semantisk beskrivning behöver primitiver och det är svårt att definiera dem så att de är tillräckligt finkorniga. Jag tillfogar att de också måste vara tillräckligt allmänna om de ska tjäna till att beskriva systembetydelser. Baeskow talar snarare om å ena sidan lexikal och å andra sidan konceptuell information som beskrivs i respektive suffix argumentstruktur och Qualiastruktur. Dessutom urskiljer hon olika betydelseursprung alltefter suffixet. Enligt hennes teori kan en avledning få sin betydelse av suffixets egna lexikala betydelse, eller den kan skapas av grundordet och vara en metonymisk utbredning. Båda lingvisterna antar också att det finns möjlighet till metonymisk (och metaforisk) utbredning av betydelsen. Hos Baeskow beskrivs den i suffixets Qualia 90 FORMAL, CONSTITUTIVE eller AGENTIVE, t.ex. betydelse ‘domän’ som kan metonymiskt härledas till ordet doms historiska betydelse ‘territory, land’ (Baeskow 2010:20). Lieber (2010:8) talar om “extensions” som t.ex. en kollektiv betydelse hos –dom som i sheikhdom. Precis som Baeskow fokuserar Lieber (2010:8) suffixens diakrona betydelseutveckling och argumenterar för att suffix kan behålla delar av den semantiska information som det självständiga lexemet hade innan det grammatikaliserades. De hävdar att det finns rester av grammatikaliseringsprocessen kvar i suffixens betydelse, men det måste uppmärksammas att såväl Baeskow som Lieber bara behandlar nominaliseringssuffixen –dom, –hood och –ship. Jag kallar denna restinformation för lexikal persistens och hävdar att existensen av den lexikala restinformation inte betyder att suffixet kan behandlas som lexem. Både Baeskow och Lieber talar om polysema suffix. Ställningstagandet kan ha följder för lexikonet. Om man utgår från affixal polysemi betyder det att man radar upp alla möjliga betydelser som ett affix/suffix kan ha i lexikonet. Man utgår ifrån att den aktuella ordbildningsprocessen implicerar att en särskild betydelse är selekterad, t.ex. ‘förhållande’ eller ‘ställning’. Det är enligt Baeskow (2010:19) också möjligt att särskilda betydelser blir selekterade samtidigt och om det är fallet uppstår den för suffixen –ship, –dom och –hood typiska polysemin i kontext. Här uppstår emellertid nackdelen (även inkoherensen) av vad Pustejovsky (1995:§4) kallar ett “sense enumerative lexicon” (SEL). Faran är att lexikonet för det första blir så stort att det inte längre återspeglar någon kompetens eftersom alla möjliga realisationer snarare än betydelser uppradas, för det andra kan man på grund av en även mycket bred uppfatttad lista på betydelser inte förklara hur ett nytt språkbruk uppstår (Pustejovsky 1995:38). Dessutom är frågan hur man ska återge skillnaden mellan betydelser som är rent lexikala och betydelser som uppstår genom pragmatisk inferens eller tillämpning av “world knowledge” eller kontextuell information. I ett system baserat på QS är det också frågan om QUALIA-delarna av en Qualiastruktur ska upptas i lexikonet eller om lexikonet bara får innehålla ett ords lcp (ARGSTR-delarna) eftersom den kartlägger suffixets alla senses eller normbetydelser. Vi såg att QUALIA-delarna framför allt används för den kontextuella informationen. Därför kan det som sagt vara önskvärt att helst utgå från underspecificerade betydelser som konkretiseras vid den aktuella ordbildningsprocessen. Den pragmatiska eller kontextuella informationen kan då tillfogas under ordbildningsprocessen och behöver inte tas upp i lexikonet. När Lieber hävdar att ett affix har en underspecificerad semantik som kombineras med ett semantiskt specificerat grundord lutar hennes tolkning av ordbildningsprocessen ditåt. CM förenar många teoretiska aspekter som kom upp till diskussion i litteraturgenomgången. Booij (2010) ser ordbildningen som en “holistisk” (helheten är större än summan av delarna och att ingenting kan beskrivas enskilt utan kontext) process där tonvikten ligger på konstruktionen, men han ägnar också uppmärksamhet åt suffixets status. Också Booij hävdar att särskilda suffix kan ha lexikala egenskaper, han kallar dem för lexikala affix. Han organiserar lexikonet på ett hierarkiskt sätt så att det blir överskådligt, t.ex. gör han översikter över ordbildningar så att “den prototypiska betydelsen” står överst och de 91 olika instantieringar av densamma på en lägre nivå. Så som jag tolkar hans teori ser han i början av ordbildningsprocessen en enhetlig och allmän betydelse (som han kallar “prototypisk”, men se min kritik på termen i avsnitt 4.5.5) som utbreder sig till olika betydelserna i processens förlopp, och det leder till suffixets polysemi. Booij hävdar att även schemat kan vara polysemt, men jag menade att det inte är schemat som är polysemt utan ordbildningen som är multifunktionell. Dessutom hävdar Booij med sin teori kunna förklara lingvistiska särdrag (t.ex. ordbildning med icke-befintliga grundord osv.) som ibland skapar problem för andra teorier. Undersökningen och särskilt tillämpningen av schemana på mitt material visar att CM är en teoretiskt välutarbetad metod som inkorporerar insikter från olika andra teorier men att CM i praktiken saknar semantiska element för att kunna beskriva räckvidden av begreppet betydelse i en ordbildningsprocess. De föreslagna indelningarna är för ensidigt morfosyntaktiskt baserade för att kunna återge ordbildningens alla semantiska möjligheter. Dessutom framgår av Liebers undersökning att de morfosyntaktiska förutsättningarna lätt kan återkallas vid ordbildningen, så att de Booijska schemana inte kan vara representativa för en noggrann redogörelse av ordbildningsprocessen. För att realisera en noggrann beskrivning är det inte bara nödvändigt att skilja mellan system-, norm- och diskursbetydelse utan också mellan grammatisk (instrumentell och kategoriell) och lexikal betydelse. Booijs semantiska omskrivningar är däremot så allmänna (typ “element med relation R till SEMi”) att de är lätta att tillämpa, vilket talar till hans fördel eftersom alla teorier har problem med att omskriva begreppet meaning varifrån ordbildningen börjar. Vi såg att meaning (systembetydelse) åsyftar en mental realitet som i bästa fall kan parafraseras med hjälp av andra ord, men denna metaspråkliga, lingvistiska omskrivning måste urskiljas från själva betydelsen som är objektet av parafrasen. Att Booij därför utgår från morfologiska kriterier för att kartlägga sina schematiska strukturer är alltså begripligt, eftersom de kan sammanfattas på ett mer konkret sätt och de är inte föremål för diskussion. I det avseendet skiljer Booijs metod sig totalt från Liebers som ser selektionen rent semantiskt, med konsekvensen att Lieber inte riktar stor uppmärksamhet på de morfologiska aspekterna av ordbildningsprocessen. I sin teoretiska framställing hävdar Booij visserligen att såväl den SYNT-, PHON- och SEM-modulen är lika viktiga, men i praktiken ser vi att den morfosyntaktiska delen är bäst utarbetad. 92 6 Slutsats Undersökningsfrågan “överför suffix information” kunde redan från början absolut besvaras med “ja”. Viktigare var att kartlägga vilken typ av information som överförs och varifrån den härstammar. Det står klart att åtminstone suffixen –dom, –het och –skap inte bara överför morfosyntaktisk (“kategoriell”) information (och har en grammatikal, instrumentell betydelse) utan också semantisk information (och har rester av lexikal betydelse kvar). Det sista kunde emellertid inte bevisas inom ramen för uppsatsen eftersom jag begränst uppsatsen till en strikt synkron studie. I de olika teorierna jag studerat går åsikterna isär beträffande vilken slags semantisk betydelse (lexikal, encyklopedisk, pragmatisk, konceptuell) ett suffix uttrycker, var i beskrivningen den ska positioneras och var och när exakt (avledningens definitiva) betydelse uppstår. I tidigare studier har man antingen utgått från normbetydelser (Aronoff & Cho 2001, Baeskow 2010) eller försökt beskriva suffixets systembetydelse (Liebers (2010) “underspecificerade betydelse”, Booijs (2010) “prototypiska betydelse”). Man kan inte besvara följande fråga på ett helt tillfredsställande vis: är ett suffix polysem och har det (lexikaliserade) betydelser som kan väljas vid behov eller bör man utgå från en underspecificerad homogen betydelse som konkretiseras på olika sätt under ordbildningsprocessen? Från de teoretiska modellerna framgår inte alltid tydligt vilken roll diskursen spelar för uppkomsten av betydelse eller hur (och om) den ska beskrivas eller representeras i de olika systemen. Var och när kommer encyklopedisk information eller omvärldskunskap in i bilden? De flesta teorier utgår från att neologismer ger viktiga indikationer på ordbildningens flexibilitet men underlåter att specificera exakt vilken roll pragmatisk inferens och den situationella kontexten spelar. Var går gränsen mellan suffixets lexikala betydelse och de avledda betydelserna? Uppbär suffixet egen betydelse från början eller uppstår betydelsen först i helheten, alltså vid kombinationen med ett grundord? Olika teorier ger olika svar på dessa frågor. Från undersökningen framgår att vi inte bara bör urskilja (1) olika betydelsetyper och –nivåer utan också (2) olika sätt för hur information överförs och att det finns (3) olika metoder för att beskriva suffixens betydelse. 6.1 Olika betydelsetyper och –nivåer Som svar på den första undersökningsfrågan “Överför suffix information, och i så fall vilken information? Vilket semantiskt värde har ett suffix?” kom jag till följande slutsatser. I Coserius (1987) terminologi kallas den information som ett suffix överför instrumentell: det rör sig om grammatisk information om vilka grundordskategorier som kan kombineras med själva suffixet och om det specifika semantiska värdet som suffixet skaffar till ordbildningen. Instrumentell betydelse syftar på morfembetydelsen som suffixet har i en ordbildning, t.ex. att det fungerar som ‘nominaliserare’. På grund av den instrumentella betydelsen selekterar talaren också grundordets ordkategori. Men enligt SAOB, Baeskow (2010), Lieber (2010) och Booij (2010) kan särskilda suffix också innehålla lexikal (rest)information på grund av lexikal persistens; beträffande –dom, –het och –skap rör det sig om information från tiden då 93 suffixet fortfarande var ett självständigt ord. Ett suffix kan naturligtvis inte analyseras som självständigt lexikalt element, men både de engelska –dom, –hood och –ship och de svenska –dom, –het och –skap har varit självständiga ord, och deras lexikala information har delvis behållits under grammatikaliseringsprocessen. Inom konstruktionsmorfologin formuleras det som att den lexikala informationen sitter kvar i konstruktionen. Denna semantiska persistens framgår tydligast av betydelsen ‘domän’ för det engelska suffixet –dom i t.ex. kingdom. För min undersökning utgick jag för enkelhetens skull ifrån att det inte finns någon tydigt påvisbar lexikal persistens i suffixen –skap och –het, men för att definitivt bestämma detta behövs en djupgående diakron studie som inte kan göras inom ramen för denna uppsats. Undersökningen klargjorde också att man bör urskilja olika semantiska nivåer av betydelse. Coene & Willems (2006:29) urskiljer tre betydelsenivåer: språkspecifik betydelse, encyklopedisk kunskap och diskursrelaterade pragmatiska koncept. På den språkspecifika betydelsens nivå (systemnivån) kan vi med Lieber (2010:7) och Booij (2010:78 “prototypisk betydelse”, 84 “underspecificerad”) utgå ifrån att suffix bidrar till ordbildningsprocessen genom en homogen underspecificerad betydelse. Denna betydelsenivå kallas för suffixets systembetydelse. Systembetydelsen ligger till grund för de andra två betydelsenivåer som uppstår när suffixet kombineras med grundordets semantiska (lexikala) betydelse i kombination med encyklopedisk och pragmatisk information som inte är av lexikal natur. Vi har karakteriserat användningar av en ordbildning som man hittar i en ordbok som normbetydelser, d.v.s etablerade språkbruk. Om vi vidgar begreppet kan vi också urskilja en normbetydelsenivå för suffixen –skap och –het. Så har vi konstaterat att –skap har normbetydelserna ‘förhållande’, ‘egenskap’, ‘vara det som grundordet uttrycker’ och ‘handling’ medan –het har normbetydelserna ‘egenskap’, ‘beskaffenhet’, ‘förhållande’, ‘tillstånd’. Till sist bör man också ta hänsyn till diskursbetydelser, d.v.s. den nivån som uppstår i diskursen. I motsats till systembetydelse och normbetydelse som kan tillämpas både på ordbildningen och på suffixen, kan diskursbetydelse bara tillämpas på hela ordbildningen, inte på de enskilda suffixen –skap och –het eftersom de är bundna morfem med instrumentell betydelse. En lexikaliserad ordbildning kan användas i en ny semantisk variant, jfr diskussionen av dubbletten ensamhet – ensamskap i avsnitt 3.2.3. Ordbildningar som inte har lexikaliserats (t.ex. hapax legomena från min undersökning såsom tatapphet, sommarhattighet och brysselhet) kan a fortiori inte ha någon normbetydelse eftersom språkbruket ännu inte har konventionaliserats. Analysen av sådana ordbildningar tillåter därför bara skillnaden mellan systembetydelse och diskursbetydelse. Systembetydelsen är svår att beskriva eftersom den måste ses som ett villkor för att komma åt diskurs- och normbetydelser. Konstruktionsmorfologi utgår från denna systembetydelse och försöker även beskriva den. Men för beskrivningarna används lexikala termer som ‘relation R till SEMi’. Inom konstruktionsmorfologi avleds olika instantieringar eller senses från denna systembetydelse vilket leder till att schemat kan ses som multifunktionellt. 94 Frågan om var exakt gränsen går mellan å ena sida lexikal betydelse och å andra sida encyklopedisk och pragmatisk kunskap har inte besvarats. Men av undersökningen framgår att gränsen är flexibel eftersom det är svårt att avgöra exakt när en betydelse har lexikaliserats och var encyklopedisk och pragmatisk kunskap måste positioneras. Litteraturstudien har påvisats att det finns teorier som försöker kartlägga encyklopedisk kunskap (Baeskow 2010), teorier som erkänner att konceptuell kunskap är viktig i ordbildningsprocessen (Booij 2010, Lieber 2010) och teorier som inte ägnar så stor uppmärksamhet åt konceptualitet (Aronoff & Cho 2001). Min undersökning kunde inte klargöra var och exakt när encyklopedisk information eller omvärldskunskap kommer in i bilden. Att omvärldskunskap är viktig framgick av exemplet med nybildningen kuckelikufranskhet där encyklopedisk kunskap behövs för att riktigt kunna tolka sammansättningens betydelse. Samtliga teorier antar att betydelsen inte bara kan härledas från betydelsen av de sammansatta delarna utan också från det sätt som delarna kombinerats. Denna betydelse innehåller både semantiska, encyklopediska och pragmatiska komponenter. Som systembetydelse för hela ordbildningen med –skap antog vi [existensform] medan ordbildningen med –het symboliserades med [beskaffenhet]. 6.2 Grundordets roll Som svar på den andra undersökningsfrågan “Vilken roll spelar grundordet i förhållande till suffixet för avledningens definitiva betydelse och hur ska man beskriva förhållandet mellan suffix och grundord?” kom jag till följande slutsatser. Alla de granskade teorierna utgår från antagandet att suffix uppbär betydelse. Men hur denna betydelse överförs, definieras och representeras skiljer sig mellan teorierna. Vi kan urskilja fyra olika uppfattningar: (a) Ordbildningen består av att suffixet väljer sitt grundord (Aronoff & Cho 2001, Baeskow 2010) och avledningens betydelse uppstår när suffixet kombineras med ett grundord. Selektionen är en morfosyntaktisk eller en morfosemantisk process. (b) Suffixet får ibland betydelse av grundordet (Aronoff & Cho 2001, Baeskow 2010). (c) Selektionen sker helt och hållet semantiskt (Lieber 2010). D.v.s att affix selekterar sina grundord utifrån sina semantiska egenskaper. Denna uppfattning kan kallas för en variant av (a). (d) Ordbildningen beror på en konstruktionell schablon som fylls med ett grundord och ett suffix (Booij 2010). D.v.s. att den definitiva betydelsen uppstår först efter fyllningen med lexikalt material. Med hänsyn till (d) spelar det ingen roll att suffixet inte har någon lexikal ingång i ordboken eftersom den lexikala informationen bidrar till hela ordbildningen: inom konstruktionsmorfologin beskrivs detta som att suffixets information kan sitta kvar som del av en konstruktion. Alla teorierna ägnar i fall av de engelska suffixen –dom, –hood och –ship 95 uppmärksamhet åt diakron information men inte alla teorier vill integrera denna information i sin synkrona beskrivning eller påstå att informationen har (delvis) lexikaliserats. 6.3 Olika metoder Som svar på den tredje undersökningsfrågan “Vilken metod är lämpligast för att beskriva ordbildningsprocessen, i synnerhet med avseende på frågan om ett suffix har en allmän betydelse (monosemi) eller flera relaterade betydelser (polysemi)?” kom jag till följande slutsatser. Booij (2010) tar tydligast ställning i monosemi och polysemidebatten och hävdar (2010:78) att ett monosemi-synsätt bara är “en förnuftigt första steg”. Han påstår att han föredrar att utgå från polysemi. Vi argumenterade emellertid att hans “prototypiska” betydelse faktiskt är en ansats till att komma till ordbildningens systembetydelse och därför kan han räknas till monosemi-lägret. Också hos Lieber (2010:6) kan vi se ett försök för att komma till en enhetlig betydelse när hon hävdar att betydelsen av –dom, –hood och –ship-avledningar kan härledas till en enda betydelse ‘the state of X’. Baeskow (2010) kan sägas satsa på polysemi när hon upptar olika senses i sina QS och inte försöker komma till en enhetlig betydelse. Aronoff & Cho diskuterar inte monosemi-polysemi-problemet men utgår från polysema suffix på normnivån. Jag visar i min diskussion att risken med polysemi är att det kan leda till SEL-problemet, d.v.s. att lexikonet bara består av listor med ord som inte kan ge någon inblick i språkets systematik. Min slutsats är att det är bäst att utgå från en underspecificerad systembetydelse och att tala om ordbildningens semantiska multifunktionalitet. De olika metoderna som undersöktes har också andra för- och nackdelar. Att konstruktionsmorfologin (CM) är output-orienterad ser jag som fördel eftersom det löser en hel del problem som andra system har t.ex. med ”class maintaining derivation” (t.ex. förhållandet mellan friend och friendship som tillhör samma ordklass60) och med avledningar av obefintliga grundord (t.ex. nichemanship där ordet *nicheman inte förekommer). I CM är lösningen på det sista problemet att det också finns paradigmatiska förhållanden och att det underliggande schemat också tas upp i lexikonet. CM har inget behov av att kartlägga själva suffixets betydelse eftersom ett suffix bara bidrar till konstruktionen. Därför lägger CM ingen stor vikt på att försöka bestämma vad som suffixets lexikala och dess avledda betydelser är eller hur mycket information som har lexikaliserats som t.ex. görs i Baeskows (2010) QS. Inte alla teorier ägnar samma uppmärksamhet åt produktivitet: medan Lieber (2010) använder Optimality Theory för att kunna förutsäga sannolikheten för att en viss ordbildning ska uppstå, kan konstruktionsmorfologin inte säga något om schemats produktivitet. Booij (2010) menar att ett subschema kan innehålla information om produktivitet, men det finns inga konkreta anvisningar om ordbildningens produktivitet i ett konstruktionsmorfologiskt schema. 60 se avsnitt 4.2 s. 48. 96 Vad gäller CM i synnerhet har undersökningen påvisat att teorin har inkorporerat många viktiga insikter från andra undersökningsfält och teorier men att inte alla aspekter är lika bra utarbetade. Den morfologiska modulen är bäst utvecklad medan den semantiska modulen saknar praktiska detaljer som t.ex. grad av lexikalisering, situeringen av encyklopedisk och pragmatisk information i modulen. Morfosyntaktiskt sett är det lätt att göra scheman, men för att exakt bestämma vad som är restriktionerna eller varför särskilda instantieringar förekommer mer frekvent än andra är inte ännu grundligt inlemmat i teorin. Det skulle vara nyttigt att utarbeta begreppet betydelse mer noggrant och att skapa utrymme för system-, norm- och diskursbetydelse i alla de undersökta teorierna. Vad gäller neologismer kan vi konstatera att de är värdefulla indikationer på språksystemets flexibilitet. Brödrosten får bekymmerfritt utträda ur sitt brödrostskap. 6.4 Utblick Argumentationen i de föregående kapitlen visade – vad som gäller begreppet betydelse – att konstruktionsmorfologi är den bredaste teorin medan Qualiastrukturerna är bäst lämpade för att återge encyklopediska och pragmatiska betydelseaspekter. Om vi däremot vill få en översikt över ordbildningsmöjligheter kan vi företrädesvis tillämpa OT i Liebers morfosemantik. Såväl CM, Liebers och Baeskows tillvägagångssätt presenterar löftesrika lingvistiska metoder för att fånga suffixets olika betydelsemöjligheter men de är inte ännu färdiga. Baeskows tillvägagångssätt är förtjänstfullt och väl övervägt men hon erkänner att det behöver finslipas eftersom inte alla metodologiska beslut ännu har fattats. Också CM behöver finslipningar och en utarbetning av den semantiska modulen för att kunna fånga konstruktionens alla semantiska aspekter. Det ligger inte inom ramen för denna uppsats att utarbeta dessa metoder, men efter undersökningen och litteraturgenomgången har det klarlagts att man inte bara kan utgå från ordboksdefinitioner utan att korpusmaterial kan hjälpa till för att kunna fånga språkets alla semantiska möjligheter. 97 Bibliografi Aarts, J., & Calbert, J. 1979. Metaphor and Non-Metaphor. The semantics of adjective-noun combinations. Tübingen: Max Niemeyer Verlag. Aronoff, M. & Cho, S. 2001. The Semantics of –ship Suffixation. Linguistic Inquiry, Vol. 32, 167-173. Baaijen, H. 1992. Quantitative Aspects of Morphological Productivity. I Booij, G. & J. van Marle (utg.), Yearbook of Morphology 1991, 109-149. Dordrecht: Kluwer Academic Publishers. Baeskow, H. 2010. His Lordship's -ship and the King of Golfdom. Against a purely functional analysis of suffixhood. Word Structure, 1-30. Battefeld, M. 2014. Konstruktionsmorphologie sprachübergreifend. Perspektiven eines Vergleichs von "Affixoiden" im Deutschen, Niederländischen und Schwedischen. Gent. Beaugrande, R. de. 1997. New foundations for a science of text and discourse. Norwood (NJ): Ablex. Booij, G. E. 2010. Construction Morphology. New York: Oxford University Press. Booij, G. E. 2012. Constructiemorfologie als morfologisch onderzoeksparadigma. Nederlandse Taalkunde, 326. Booij, G.E. 2014. Konstruktionsmorfologi. Föreläsning 2014-04-29. Louvain-la-Neuve. Carstairs, A. 1973. For-to complements and if-clauses. I Quarterly Progress Report 109, 147153. Cambridge, Mass: Research Laboratory of Electronics MIT. Coene, A. & Willems, K. 2006. Konstruktionelle Bedeutungen. Kritische Anmerkungen zu Adele Goldbergs konstruktiongrammatischer Bedeutungstheorie. Sprachtheorie und germanistische Linguistik, 1-35. Münster: Nodus Publikationen. Coseriu, E. 1975. Sprachtheorie und allgemeine Sprachwissenschaft. 5 Studien. München: Finck. Coseriu, E. 1978. Falsche und richtige Fragestellungen in der Übersetzungstheorie. I Grähs, L., G. Korlén & B. Malmberg (utg.), Theory and Practice of Translation, 17-32. Bern/Frankfurt am Main/Las Vegas: Peter Lang. Coseriu, E. 1983. Linguistic Change Does not Exist. Linguistica nuova ed antica 1, 51- 63. Coseriu, E. 1985. Linguistic competence: What is it really? The Modern Language Review 80, xxv-xxxv. Coseriu, E. 1987. Formen und Funktionen. Studien zur Grammatik. Tübingen: Niemeyer. Coseriu, E. 1988/1992. Einführung in die Allgemeine Sprachwissenschaft. Tübingen. Coseriu, E. 2000. Structural semantics and "cognitive" semantics. Logos and Language, I (1), 19-42. Croft, W. 2001. Radical Construction Grammar: Syntactic Theory in Typological Perspective. Oxford: Oxford University Press. Croft, W. 2003. Typology and Universals (2nd edition). Cambridge: Cambridge University Press. Cuyckens, H. & Zawada, B. (utg.) 2001. Polysemy in Cognitive Linguistics. Amsterdam/Philadelphia: Benjamins. De Vaere, H. 2011. När brödrosten utträder ur sitt brödrostskap – Nominaliseringssuffix –dom, –het och –skap. Gent. Goldberg, A., E. 1995. A Construction Grammar Approach to Argument Structure. London & Chicago: The University of Chicago Press. Goldberg, A. E. 2003. Constructions: a new theoretical approach to language. Trends in Cognitive Sciences, 7(5), 219-224. 98 Halle, M. & Marantz, A. 1994. 'Some key features of Distributed Morphology'. I Carnie, A. & H. Harley (utg.), MITWPL 21: Papers on phonology and morphology, 275-288. Cambridge: MITWPL. Haspelmath, M. 2003. The geometry of grammatical meaning: Semantic maps and crosslinguistic comparison. I Tomasello, M. (utg.), The New Psychology of Language, Vol. 2., 211–243. New York: Lawrence Erlbaum. Hopper, P. & Traugott, E. 2003. Grammaticalization. Cambridge: Cambridge University Press. Hüning, M. & Booij, G. 2013. From compounding to derivation. The rise of derivational affixes through 'constructionalisation'. Johnson, M. 1987. The Body in the Mind. Chicago: The University of Chicago Press. Josefsson, G. 2005. Ord. Lund: Studentlitteratur. Kabatek, J. 2000. "Einheitlichkeit der Bedeutung, Designat und Integrale Linguistik". I Staib, B. (utg.), Linguistica romanica et indiana. Festschrift für Wolf Dietrich zum 60. Geburtstag, 187-205. Tübingen: Gunter Narr. Koornweder, N. O. 2005. Morfologische aspecten van het ideale woordenboek. Utrecht: LOT. Kratzer, A. 1995. Stage-level and individual-level. I Carlson, G. & F. Pelletier (utg.), The generic book, 125-176. Chicago: University Press. Lakoff, G. 1980. Metaphors we live by. I Johnson, M. (utg.), Chicago and London: The University of Chicago Press. Langacker, R. 1987. Foundations of Cognitive Grammar. Stanford, California: Stanford University Press. Lehnert, M. 1971. Rückläufiges Wörterbuch der englischen Gegenwartssprache / Reverse dictionary of Present-day English. Leipzig: VEB. Levinson, S. C. 2000. Presumptive Meanings. The Theory of Generalized Conversational Implicature. Cambridge: MIT Press. Lieber, R. 2004. Morphology and lexical semantics. Cambridge: Cambridge University Press. Lieber, R. 2010. Towards an OT Morphosemantics: The Case of –hood, –dom, and –ship. I Olsen, S. (utg.), Linguistische Berichte - New Impulses in Word-Formation, Sonderheft 17. Liljestrand, B. 1993. Så bildas orden. Handbok i ordbildning. Lund: Studentlitteratur. Lyons, J. 1977. Semantics. Vol. I. Cambridge: Cambridge University Press. Malmgren, S. G. 1994. Svensk lexikologi - Ord, ordbildning, ordböcker och orddatabaser. Lund: Studentlitteratur. Marantz, A. 1997. No escape from syntax, I Dimitriadis A. & L. Siegel (utg.), University of Pennsylvania working papers in linguistics, 201-225. Philadelphia: University of Pennsylvania Department of Linguistics. Marantz, A. 2001. Words and things. Unpublished handout. Moberg, L. 2001. Nyordsboken. Stockholm: Svenska språknämnden och Norstedts och Söner AB. Molde, B. 1986. Nyord i svenskan från 40-tal till 80-tal. I Clausén, U., C. Grünbaum & B. Lindgren (utg.), Stockholm: Svenska språknämnden och Esselte Studium AB. Plag, I. 2004. Syntactic category information and the semantics of derivational morphological rules. Folia Linguistica 38, 193-225. Pustejovsky, J. 1995. The Generative Lexicon. Cambridge, MA: MIT Press. Rainer, F. 2003. Semantic Fragmentation in Word Formation: The case of Spanish -azo. I Singh, R. & S. Starosta (utg.), Explorations in seamless morphology, 197-211. New Delhi/Thousand Oaks, Calif.: Sage Publications. 99 Rosch, E. 1975. Cognitive representation of semantic categories. Journal of Experimental Psychology: General, Vol 104(3), Sep 1975, 192-233. Rumelhart, D. E. 1980. Schemata: the building blocks of cognition. I Spiro & m. fl. (utg.), Theoretical Issues in Reading Comprehension. Hillsdale, NJ: Lawrence Erlbaum. Saussure, F. de. 1972 [1916]. Cours de linguistique générale. Édition critique préparée par Tullio De Mauro. Paris: Payot. Schreuder, R. & Baaijen, H. 1997. How complex simplex words can be. Journal of Memory and Language, 118-139. Nijmegen. Språkbanken [Elektronisk resurs]. 2014. KORP. Göteborg: Språkbanken, Göteborgs universitet. Tillgänglig på internet: http://spraakbanken.gu.se/korp/ Svenska Akademiens Ordbok [Elektronisk resurs]. 2014. Lund. Tillgänglig på internet: http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ Svenska Akademiens Ordlista över svenska språket [Elektronisk resurs]. 2014. Stockholm: Norstedts Akademiska Förlag. Tillgänglig på internet: http://www.svenskaakademien.se/svenska_spraket/svenska_akademiens_ordlista/saol_ 13_pa_natet/ordlista Sweetser, E. 1988. Grammaticalization and Semantic Bleaching. Proceedings of the Fourteenth Annual Meeting of the Berkeley Linguistics Society, 389-405. Söderbergh, R. 1971. Svensk ordbildning. Stockholm: Norstedt och Söner. Taylor, J.R. 2002. Cognitive Grammar. Oxford:Oxford University Press. Teleman, U., Hellberg, S. & Anderson, E. 1999. Svenska Akademiens Grammatik. Stockholm: Norstedts Tryckeri. Thorell, O. 1981. Svensk ordbildningslära. Stockholm: Norstedts Tryckeri. Thorell, O. 1984. Att bilda ord. Stockholm: Skriptor. Trips, C. 2007. Lexical semantics and diachronic morphology: the development of the derivational suffixes –hood, –dom and –ship. Habilitationsschrift, University of Stuttgart. Van der Gucht, F. 2005. Het polysemie-monosemie-debat: contrastieve analyse van de cognitieve en de structureel-functionele semantiek. Gent. Van Goethem, K. 2014. Reuze bedankt, het was echt top! Een vergelijkend onderzoek naar 'loskoppeling' van samenstellingscomponenten. Internationale Neerlandistiek, 2746(20). Amsterdam: University Press. Willems, K. 1994. Das Unbestimmtheitsprinzip und die Grundformen der Komposition: wissenschaftskritische Bemerkungen zu den semantischen Kategorien in der neueren Wortbildungslehre. Wirkendes Wort. Deutsche Sprache und Literatur in Forschung und Lehre, 349-364. Willems, K. 2001. Produktivität, syntaktische Struktur und Norm: deskriptive Normregularitäten nominaler Wortbildungsmuster und kontrastive Wortbildungsforschung. Zeitschrift für Germanistische Linguistik, 143-166. Willems, K. 2011. Meaning and interpretation: The semiotic similarities and differences between Cognitive Grammar and European structural linguistics. Semiotica 185, 1-50. Willems, K. 2013. The linguistic sign at the lexicon-syntax interface: Assumptions and implications of the Generative Lexicon Theory, 233–287. Berlin: De Gruyter Mouton. 100 Appendix: förklaring av termer och synonymer Systembetydelse = grundbetydelse = meaning 1. Lexikal betydelse 2. Instrumentell betydelse 3. Kategoriell betydelse 4. Syntaktisk betydelse 5. Ontisk betydelse Normbetydelse = normalt språkbruk = etablerad betydelse = konventionaliserad betydelse = sense (mening), en konventionell tillämpning av den abstrakta systembetydelsen i språkbruket. Diskursbetydelse = situationellt betingad betydelse = sense (jämförbar med “mening” på svenska), en tillämpning av systembetydelsen i en specifik kontext som därför kan vara unik (i motsats till normbetydelse). Definitiv betydelse = grundordets lexikala betydelse + suffixets instrumentella betydelse + helhetens betydelse samt encyklopedisk och konceptuell information. Ordbildningsprocess = suffixet tvingar med sin instrumentella betydelse ‘nominaliserare’ en kategoriell betydelse t.ex. ‘substantiv’ på grundordet och resultatet av ordbildningen får en definitiv betydelse. 101 102 103
© Copyright 2024