1. No category

Faculteit Letteren & Wijsbegeerte
“När brödrosten utträder ur sitt brödrostskap”
En undersökning av semantiken i de svenska
nominaliseringssuffixen –skap och –het utifrån
moderna ordbildningsteorier
Hilde De Vaere
Masterproef voorgedragen tot het behalen van de graad van
Master in de Scandinavistiek
2015
Promotor
Co-Promotor
Prof. Dr. K. Willems
Vakgroep Taalkunde, Afdeling Algemene Taalwetenschap
Prof. Dr. J. Brandtler
Vakgroep Taalkunde, Afdeling Scandinavistiek en Noord-Europakunde
Dedikation
“Vad gör du under lovet?” frågade min far – en 85-årig, pensionerad lärare latin och
grekiska och UGent alumnus – via epost. Jag svarade att jag granskade svenska suffix och
undersökte om de har en polysem eller en monosem betydelse. Jag fick per omgående
svaret att “enligt min gammaldags och ödmjuka åsikt har ett suffix en polysem betydelse.
Varför skulle ett suffix inte kunna ha olika betydelser?” Det slog mig att han, med sin
mångåriga erfarenhet, i tio sekunder kunde besvara en fråga som nu har sysselsatt mig i
mer än två år. Därför tillägnar jag honom den här uppsatsen med stor kärlek både till
honom och till lingvistiken som också ligger honom varmt om hjärtat.
iii
Lista på tabeller
Tabell 1: Förekomster av avledda ord på –dom, –het och –skap i korpusen utifrån PAROLE ............................... 6
Tabell 2: Betydelsekategorier i den semantiska gruppen Status baserad på Söderbergh (1971)............................ 7
Tabell 3: Semantiska subkategorier hos de konkreta avledningarna baserad på Söderberg (1971) ...................... 8
Tabell 4: Grundord till suffixet –skap utifrån PAROLE ........................................................................................ 11
Tabell 5: Grundord till suffixet –skap utifrån 44 korpusar i KORP ...................................................................... 12
Tabell 6: Distribution av grundord som inte är adjektiv i het-korpusen ............................................................... 16
Tabell 7: Distribution av adjektivavledningar i het-korpusen................................................................................ 17
Tabell 8: Svenska kognater/pendanger till “stage-level” grundord airman, friend, king, penman, priest och
sponsor ................................................................................................................................................................... 39
Tabell 9: Svenska pendanger till “individual-level” grundord parent, wife, niece, woman ................................. 40
Tabell 10: Svenska avledingar på –skap med “individual-level” grundord .......................................................... 41
Tabell 11: Aronoff & Chos “doublets” och deras svenska kognater eller pendanger .......................................... 46
Tabell 12: Suffixet –hood enligt Liebers OT-teori ................................................................................................. 66
Tabell 13: Subschemana för [XNi ,Proni, Ai, Vi -skap]Nj ↔ [existensform av SEMi]j där a) = kollektiv betydelse, b) =
individuellt bruk ..................................................................................................................................................... 75
Tabell 14: Subschemana för [Xi -aktighet] Nj ↔ [BESKAFFENHET MED RELATION R TILL SEMi] j ............................... 87
iv
Lista på figurer
Figur 1: Qualiastruktur för book enligt Pustejovsky (1995:203-204) ....................................................................49
Figur 2: Qualiastruktur för suffixet –ship enligt Baeskow .....................................................................................50
Figur 3: (Del av en) Qualiastruktur för suffixet –skap ...........................................................................................55
Figur 4: Qualia för suffixet –skap ...........................................................................................................................56
Figur 5: Baeskows Qualiastruktur för suffixet –hood ............................................................................................58
Figur 6: Baeskows QUALIA i Qualiastrukturen för ordet brotherhood ................................................................58
Figur 7: (Del av en) Qualiastruktur för suffixet –het .............................................................................................59
Figur 8: Qualia för suffixet –het .............................................................................................................................61
Figur 9: Den lexikala representationen av det svenska ordet arghet .....................................................................71
Figur 10: Schemat för nominalisering med det svenska suffixet –skap ..................................................................74
Figur 11: Nederländska deverbala substantiv som slutar på –er ...........................................................................82
Figur 10: Schemat för nominalisering med det svenska suffixet –skap ..................................................................83
Figur 12: Svenska substantiv på –aktighet .............................................................................................................87
v
Innehållsförteckning
Lista på tabeller ....................................................................................................................... iv
Lista på figurer ......................................................................................................................... v
Innehållsförteckning ............................................................................................................... vi
1
Presentation och problemställning................................................................................... 1
2
Det svenska materialet ...................................................................................................... 4
2.1 Förklaring av termer .............................................................................................................. 4
2.2 Mönster i den svenska ordbildningen med –dom, –het och –skap ..................................... 5
2.3 Suffixet -dom enligt SAOB ...................................................................................................... 8
2.4 Suffixet -skap enligt SAOB ..................................................................................................... 9
2.5 Skap-korpusen ....................................................................................................................... 11
2.5.1 Tendens 1 - Modifikation ................................................................................................. 12
2.5.2 Tendens 2 - Hapax legomena ........................................................................................... 13
2.5.3 Tendens 3 - Personbeteckande substantiv + suffix .......................................................... 13
2.5.4 Tendens 4 - Nybildningar av sent datum ......................................................................... 14
2.5.5 Slutsats ............................................................................................................................. 14
2.6 Suffixet -het enligt SAOB ...................................................................................................... 15
2.7 Het-korpusen.......................................................................................................................... 16
2.7.1 Tendens 1 - Adjektiviska grundord .................................................................................. 17
2.7.2 Tendens 2 - Hapax legomena ........................................................................................... 18
2.7.3 Tendens 3 - Grundordets kategori .................................................................................... 19
2.7.4 Slutsats ............................................................................................................................. 20
2.8 Sammanfattning .................................................................................................................... 21
3
Förklaring av några centrala teoretiska termer och analys av materialet................. 22
3.1 Betydelse, meaning visavi sense, polysemi .......................................................................... 22
3.2 Analys av det svenska materialet ......................................................................................... 25
3.2.1 Särdraget [+human] i ordbildningen med –skap? ........................................................... 25
3.2.2 Nybildningar på –skap ..................................................................................................... 28
3.2.3 Avledningar på –skap visavi avledningar på –het............................................................ 29
3.2.4 Suffixet –het och adjektiviska grundord .......................................................................... 30
3.2.5 –het-avledningar med icke-adjektiviska grundord ........................................................... 32
3.2.6 Inga verbala grundord i –hetkorpusen.............................................................................. 33
3.3 Slutsats.................................................................................................................................... 34
4 Översikt av några recenta ordbildningsmodeller tillämpade på
nominaliseringssuffixen –skap och –het ............................................................................... 36
4.1 Aronoff & Cho ...................................................................................................................... 36
4.1.1 Tillämpbarheten av Aronoff & Cho (2001) till svenskan ................................................ 37
4.1.2 Skillnaden mellan “stage-level” och “individual-level” .................................................. 43
4.1.3 Dubbletter ......................................................................................................................... 45
4.1.4 Slutsats ............................................................................................................................. 47
4.2 Baeskow .................................................................................................................................. 47
4.2.1 Baeskow: svårt att falsifiera? ........................................................................................... 51
vi
4.2.2
–ship och –skap: en jämförelse ......................................................................................... 53
4.2.2.1
4.2.2.2
4.2.3
QS i engelskan .........................................................................................................................53
Tillämpning på svenskan .........................................................................................................54
–hood och –het .................................................................................................................. 57
4.2.3.1
4.2.3.2
QS i engelskan .........................................................................................................................57
Tillämpning på svenskan .........................................................................................................59
4.2.4 Diskussion och slutsats ..................................................................................................... 61
4.3 Lieber ...................................................................................................................................... 64
4.3.1 Liebers indelning: tillämpning på svenskan och för- och nackdelar ................................ 67
4.4 Preliminär slutsats ................................................................................................................. 68
4.5 Booij ........................................................................................................................................ 70
4.5.1 Konstruktionsmorfologins grundförutsättningar .............................................................. 70
4.5.2 CMs hierarkiska lexikon ................................................................................................... 73
4.5.3 Affixets status inom CM ................................................................................................... 75
4.5.4 Vad är betydelse inom CM? ............................................................................................. 76
4.5.5 Kontroverser kring betydelse och polysemi ..................................................................... 77
4.5.6 Tillämpning av CM på de svenska avledningarma –skap och –het .................................. 83
4.5.6.1
4.5.6.2
Observationer i skap-korpusen ................................................................................................83
Observationer i het-korpusen ...................................................................................................84
5
Sammanfattning och diskussion ..................................................................................... 88
6
Slutsats .............................................................................................................................. 93
6.1
6.2
6.3
6.4
Olika betydelsetyper och –nivåer ......................................................................................... 93
Grundordets roll .................................................................................................................... 95
Olika metoder ......................................................................................................................... 96
Utblick ..................................................................................................................................... 97
Bibliografi ................................................................................................................................ 98
Appendix: förklaring av termer och synonymer ............................................................... 101
37725 ord
vii
viii
1
Presentation och problemställning
!
!
!
När gryningen utträder ur sitt gryningskap
När främlingen utträder ur sitt främlingskap
När brödrosten utträder ur sitt brödrostskap
När stenen utträder ur sin stenighet
När sparven utträder ur sin sparvighet
När Kyrklund utträder ur sin kyrklundhet
Denna längtan.
När natten utträder ur sin nattlighet
När intet utträder ur sin intighet
Denna ängslan.
Willy Kyrklund1
Ovanstående dikt av Willy Kyrklund utgjorde inspirationen för uppsatsens titel och ledde till
frågeställningen varför ord som gryningskap, brödrostskap, sparvighet och kyrklundhet låter
som perfekt acceptabla och förståeliga ord i det svenska språket även om de inte förekommer
och förmodligen aldrig kommer att upptas i ett lexikon. Denna uppsats syftar till att belysa
och diskutera suffixens grammatiska status. Den övergripande frågeställningen rör vad
suffixet tillfogar till grundordet och vilka semantiska och/eller morfologiska förutsättningar
som måste uppfyllas för att ett suffix ska kunna kombineras med ett visst grundord. Vilka
restriktioner gäller för suffixet vid valet av grundord? Är de morfosyntaktiska eller de
semantiska kraven avgörande, eller är det ett samspel? I synnerhet ämnar jag i den här
uppsatsen behandla följande tre frågor:
1
Kyrklund, W. (1989). Om godheten. Stockholm: Bonniers Grafiska Industrier AB.
1
1. Överför suffix information, och i så fall vilken information? Vilket semantiskt värde
har ett suffix?
2. Vilken roll spelar grundordet i förhållande till suffixet för avledningens definitiva
betydelse och hur ska man beskriva förhållandet mellan suffix och grundord?
3. Vilken metod är lämpligast för att beskriva ordbildningsprocessen, i synnerhet med
avseende på frågan om ett suffix har en allmän betydelse (monosemi) eller flera
relaterade betydelser (polysemi)?
I De Vaere (2011) drog jag slutsatsen att svaret på dessa frågor i hög grad beror på den
lingvistiska modell som tillämpas. Den gängse synen inom traditionell grammatik är att ett
suffix inte bara bestämmer ordklasstillhörighet utan också är betydelsebärande. Andra
lingvistiska teorier betraktar suffix som funktionella element i grammatiken utan någon egen
betydelse, vars funktion är begränsad till ordklassbestämning. Jag skulle i föreliggande
uppsats vilja konkretisera och belysa dessa två synsätt genom att studera
nominaliseringssuffixen –skap och –het som används i svenskan för att skapa abstrakta
substantiv. Jag behandlar suffixet –dom bara i korthet eftersom det inte längre är produktivt i
svenskan.
Tillvägagångssättet som tillämpas i uppsatsen är följande. Efter en kort
terminologibeskrivning beskriver jag suffixen –dom, –skap och –het utifrån Svenska
Akademiens Ordbok (hädanefter SAOB). Sedan presenterar jag min empiriska undersökning
som är baserad på 44 korpusar i KORP, ett språkteknologiskt verktyg i forskningsenheten
Språkbanken vid Institutionen för svenska språket, Göteborgs universitet. Min korpus består
av två delkorpusar med svenska ord på –skap och –het. Jag gjorde ingen korpus på suffixet
–dom. Som nästa steg ger jag en teorineutral redogörelse för mina observationer i –skap- och
–het-korpusen. Innan jag presenterar min analys av det svenska materialet förklarar jag några
centrala teoretiska termer. Med utgångspunkt i Coserius betydelsedefinition visar jag i den
teoretiska delen att det är nödvändigt att finslipa begreppen “meaning” (‘betydelse’) och
“sense” (‘mening’) och att skilja mellan systembetydelse, normbetydelse och
diskursbetydelse. Jag tar också ställning i monosemi-polysemi-debatten. Med denna
teoretiska utgångspunkt analyserar jag det svenska materialet.
Som nästa steg jämför jag min analys med tidigare analyser av de engelska
motsvarigheterna till de svenska suffixen (–ship, –hood och –dom) – Aronoff & Cho (2001),
Baeskow (2010) och Lieber (2010) – samt Booij (2010).
Aronoff & Cho (2001) behandlar ordbildning med –ship och med –hood. Enligt deras
hypotes bestäms valet mellan nominaliseringssuffixen –ship och –hood av huruvida
substantivet betecknar ett “stage-level” eller “individual-level” predikat. Jag relaterar Aronoff
& Chos (2001) hypotes till de svenska motsvarigheterna –skap och –het och visar att deras
analys inte utan vidare kan tillämpas på mina svenska data.
Baeskow (2010) tillämpar så kallade Qualiastrukturer i Pustejovskys anda (Pustejovsky
(1995)) för att visa att ett suffix bär både lexikal och konceptuell betydelse. Metoden kan ses
som ett plausibelt tillvägagångssätt för att komma åt suffixets inherenta systembetydelse. I
andra delundersökningen granskar jag därför Baeskows Qualiastrukturer för engelskan och
undersöker om man kan använda analysen för de svenska suffixen –skap och –het och göra
2
Qualiastrukturer för dessa svenska suffix. Jag följer Baeskow i antagandet att suffix överför
betydelse, men mina svenska data visar att det är svårt att fånga suffixets alla
betydelsemöjligheterna på ett systematiskt sätt. Jag diskuterar vidare en del nackdelar med
Baeskows analys.
Lieber (2010) använder “Lexical Semantic Framework” i kombination med Optimality
Theory för att beskriva alla suffixens kombinationsmöjligheter. Vad gäller ordbildningens
struktur urskiljer hon ett skelett och en kropp. Jag behandlar för- och nackdelar med Liebers
tillvägagångssätt.
De tre teorierna ovan betraktar ordbildningsprocessen från olika synvinklar. Enligt Aronoff
& Cho (2001) avgörs valet av grundord av suffixets semantiska egenskaper. Baeskow ser
ordbildingsprocessen som en morfo-semantisk process medan Lieber betraktar selektionen
som helt och hållet semantiskt men ägnar samtidigt också uppmärksamhet åt hela
ordbildningens struktur. I den här uppsatsen vill jag dock även diskutera suffix inom ett annat
teoretiskt ramverk som framhåller att ett suffix hämtar sin funktion från konstruktionen som
det utgör en del av, nämligen Booijs (2010) konstruktionsmorfologi (Construction
Morphology, CM). Booijs teoretiska ramverk inordnas i den nu för tiden aktuella
konstruktionsgrammatiken. Teorin har också efterföljare i ordbildningsundersökningen (jfr
Van Goethem (2014) och Battefeld (2014)). Jag visar att konstruktionsgrammatik å ena sidan
har bra teoretiska förutsättningar att besvara undersökningsfrågorna, men å andra sidan pekar
jag på konstruktionsmorfologins svårigheter med att precisera hur betydelse måste omskrivas.
Jag försöker därefter fastställa huruvida teorin har tillräckligt med tekniska medel för att
noggrant beskriva suffixets systembetydelse eller för att visa de lexikala och icke-lexikala
egenskaperna av alla de i språkbruket konventionella användningar av suffixen. Målet med
uppsatsen är inte bara att försöka besvara huruvida suffix innehåller semantisk information
utan också att definiera vilken slags betydelse som i så fall realiseras.
Uppsatsen har följande struktur. I kapitel 2 fokuserar jag på min svenska undersökning av
–skap och –het och presenterar materialet. Kapitel 3 ägnas åt de centrala teoretiska termerna
och åt analysen. I kapitel 4 genomför jag en litteraturgenomgång kopplad till problemet.
Frågan ställs om befintliga teorier kan förklara mitt resultat och jag tillämpar metoderna på
det svenska materialet. På slutet av kapitel 4 introduceras konstruktionsmorfologi. Kapitlet
omfattar en tolkning av det svenska resultatet inom ett konstruktionsmorfologiskt ramverk.
Jag lämnar mitt teoretiska bidrag och resonerar kring suffixets status och dess betydelse och
jag föreslår finslipningar i konstruktionsmorfologins semantiska pelare. I kapitel 5
sammanfattar och diskuterar jag mina iakttagelser och i kapitel 6 drar jag slutsatsen att en
noggrann definition på begreppet betydelse är nödigt för en grundlig analys av suffixets status
och att det behövs en fin skillnad mellan system-, norm- och diskursbetydelse. Resultatet av
min tillämpning av metoderna på mitt svenska material leder till systembetydelsen
[beskaffenhet] för –het-avledningar och [existensform] för –skap-avledningar. Dessa
betydelser har framför allt ett metodologiskt syfte i den meningen att de tillåter att beskriva en
rad av normbetydelser och diskursbetydelser av multifunktionella suffix på ett koherent sätt
och att belysa enheten i den semantiska variationen. I kapitlets sista avsnitt ges en utblick där
jag resonerar kring vidare utvidgning av semantiska aspekter vid ordbildningen.
3
2
Det svenska materialet
I detta kapitel presenterar jag materialet varpå uppsatsens analys är baserad. Jag använder
olika svenska korpusar för att göra mina observationer. De första korpusar gjordes i PAROLE
som nu ingår i KORP (www.spraakbanken.gu.se): år 2010 tog jag en “random sample” på
5000 ord för varje avledning på –dom, –het och –skap. Det resulterade i en dom-, en het- och
en skapkorpus. År 2014 upprepade jag korpusundersökningen med två större korpora från
KORP. Eftersom det i De Vaere (2011) påvisades att suffixet –dom inte längre är produktivt i
svenskan gjorde jag ingen dom-korpus år 2014. En sådan “oproduktiv” korpus skulle inte
kunna bidra till studien av nybildningar. För både den nya het-korpusen som den nya skapkorpusen valde jag 44 korpusar i KORP: skönlitteratur (5 korpusar), tidningstexter (37
korpusar), tidskrifter (1 korpus) och svenska Wikipedia. Jag tog denna kombination för att för
det första ha ett brett urval av olika textsorter och för det andra att återspegla det ursprungliga
mer anspråkslösa materialet.
2.1
Förklaring av termer
För följande undersökning är det viktigt att precisera några teoretiska termer. Betydelse är ett
mångtydigt begrepp och för att kunna tolka det svenska materialet måste det klargöras att
termen betydelse betecknar etts ords etablerade semantiska innebörd som återfinns i
exempelvis ordböcker. Ord betecknar utomspråkliga realiteter och bara om ett ords särskilda
bruk är tillräckligt etablerat tas det upp i en ordbok. Ordboksbetydelser måste därför ses som
exempel på språkbruk. Om ett ord har flera betydelser i SAOB betyder det alltså att det har
flera etablerade användningar (polysemi). Men ordbetydelse kan också uppstå i diskursen,
och således vara situationellt betingad; I KORP har jag hittat flera exempel på icke-etablerade
ordbetydelser. Man bör alltså skilja mellan etablerad betydelse och situationell betydelse och
granska om dessa betydelser kan härledas till en gemensam grundbetydelse.2 Jag återkommer
till detta i kapitel 3.
Vad gäller SAOBs påstående att ett ord ibland kan få en konkret eller en kollektiv
betydelse måste också uppmärksammas att jag utgår ifrån att ett ord inte kan ändra sin
grundbetydelse: SAOBs beskrivning ska följaktligen läsas som om ordet används för att
referera till abstrakta eller konkreta saker eller kollektiva begrepp. Ordets grundbetydelse blir
densamma. Utsagor som “dessa ord får ofta en konkretare betydelse då de används för att
beteckna....” ska därför tolkas med hänsyn till skillnaden mellan grundbetydelse och etablerad
betydelse.
Eftersom fenomenet grammatikalisering spelar en roll i förklaringen av suffixens –dom,
–het och –skaps semantiska möjligheter måste också begreppet grammatikalisering
2
SAOB använder termen grundbetydelse och med den menas en basisbetydelse därifrån alla andra betydelser
uppstod om man betraktar betydelserna diakront. Jag använder termen grundbetydelse snarare synkront för att
beskriva den homogena betydelsen som ligger till grund av ett ords polysemi.
4
förtydligas. Undersökningens första mål är att ge en synkron översikt över olika
betydelsemöjligheter men SAOB fokuserar också på diakrona betydelseegenskaper.
Grammatikalisering är en omdiskuterad term. Den åsysftar en process där innehållsord
utvecklar sig till grammatiska element och eventuellt vidare till klitika eller böjningsaffix.
Processen anses kunna ha två resultat. För det första kan den resultera i ett grammatiskt
språkelement t.ex ett böjningsmorfem. Enligt Hopper & Traugott (2003:8) utvecklades t.ex. i
svenskan den efterställda artikeln –et/–en från ett tidigare efterställt demonstrativt pronomen
hinn (som i fornnordiska úlfr hinn ‘denna varg’). För det andra kan processen resultera i ett
avledningsaffix som t.ex. det svenska suffixet –dom som enligt SAOB uppstod ur det
självständiga ordet dom med betydelsen ‘det sagda, det lagda’.
Vad gäller den semantiska utvecklingen har ord som kommer att grammatikaliseras från
början ofta en allmän betydelse och under processen genomgår betydelsen en vidare
generalisering. Det semantiska innehållet försvagas och förlorar sin komplexitet. Sweetser
(1988:389) och Hopper & Traugott (2003:94) kallar det för blekning (“semantic bleaching”).
Eftersom det finns ett steg i utvecklingen där både den ursprungliga och den nya betydelsen
förekommer samtidigt kan man förklara hur polysemi (d.v.s. semantisk variation i
språkbruket) uppstår under den diakrona utvecklingen (Hopper & Traugott 2003:103).
På det syntaktiska planet kan ordet också dekategoriseras, d.v.s. att det förlorar de
morfologiska och syntaktiska egenskaper som det hade som lexikalt element (Hopper &
Traugott 2003:107).
When a form undergoes grammaticalization from a lexical to a grammatical form,
however, it tends to lose the morphological and syntactic properties that would
identify it as a full member of a major category such as noun or verb.
Ordbildningen som står i fokus i den här uppsatsen är nominalisering. Termen åsyftar en
ordklassbyte med hjälp av ett suffix. Det betyder inte bara att ett adjektiv, ett verb, osv. kan
bli substantiv efter kombination med ett suffix som i arghet, kännedom utan också att
substantiv kan så att säga “nominaliseras” en gång till3 (den så kallade “class maintaining
derivation” - se vidare) som i ministerskap.
2.2
Mönster i den svenska ordbildningen med –dom, –het och –skap
Från korpusmaterialet (jmf tabell 1) i De Vaere (2011) framgår att avledningar på –dom i
svenskan framför allt är etablerade (“entrenched”) ord med hög frekvens, men att suffixet inte
längre är produktivt i den svenska ordbildningen. Sett i ljuset av de undersökningar som följer
måste det uppmärksammas att svenskan påvisar en helt annorlunda bild än engelskan om data
3
Med “nominalisera ett nomen” åsyftas alltså fenomenet där ett suffix förorsakar en semantisk förändring i
ordklassen nomen, inte att “ett nomen blir ett nomen”.
5
i tabell 1 jämförs med de engelska data som Lieber (2010:2) kom fram till utifrån COCA.4 I
engelskan är distributionen mycket mer jämlik: –dom: 229 types, –hood: 211 types och –ship:
281 types.
Vad gäller det svenska suffixet –dom utgör 8 ord (“types”) (sjukdom, ungdom, egendom,
barndom, rikedom, fattigdom, kännedom och lärdom och deras sammansättningar som t.ex.
bristsjukdom och bildrikedom) 90,6% av hela korpusen. Av totalt 26 types har 14 ett nominalt
grundord, 7 ett adjektiviskt, 4 ett verbalt och 1 har ett egennamn som bas (lutherdom).
Eftersom dessa ord är så etablerade har betydelserna utvecklat sig åt olika håll: stundom
används dessa ord på –dom fortfarande med en abstrakt betydelse t.ex. ‘tillstånd’ (sjukdom)
eller ‘förhållande’ (rikedom), men de kan också användas för att beteckna något konkret (en
sjukdom, rikedom, fattigdom, en barndom eller kollektivt (en egendom); de kan även
personifieras (rikedom, fattigdom, ungdom).
korpus
tokens/träffar
types
dom
3384
26
het
4874
678
skap
4986
92
Tabell 1: Förekomster av avledda ord på –dom, –het och –skap i korpusen utifrån PAROLE
Suffixet –het är däremot mycket produktivt: totalt 678 olika types varav ordet frihet (och dess
sammansättningar) har den högsta frekvensen med 3,9%. Grundorden är nästan alla
adjektiviska (676 av 678 ord med t.ex. arghet, ärlighet, erfarenhet, tystlåtenhet) och i
korpusen finns bara ett räkneord (enhet) och en preposition (överhet). Iögonfallande är att det
finns många hapax legomena i het-korpussen och enligt Baaijen (1992) påvisar förekomsten
av många hapax legomena ordbildningens produktivitet. Påfallande på det morfosyntaktiska
planet är också att det finns många suffixkombinationer som –fullhet, –löshet, –värdhet, –
fasthet, –rikhet, –likhet, –aktighet, –(l)ighet, –(i)skhet, osv. Dessutom förekommer många
participformer som grundord t.ex. –mynthet, –sy/inthet, –ögdhet och medvetenhet,
nedlåtenhet. Avledningar på –het används med följande frekvent förekommande betydelser:
‘egenskap’ (t.ex. möjlighet, skönhet, säkerhet), ‘förhållande’ (t.ex. (be)lägenhet, möjlighet,
säkerhet, erfarenhet), ‘tillstånd’ (t.ex. trygghet), men de kan också referera till konkreta (t.ex.
lägenhet) och kollektiva (t.ex allmänhet) saker.
Suffixet –skap visar en mer diversifierad bild: av de 92 träffar i korpusen har 76 ett
substantivisk grundord (t.ex. chefskap), 11 en adjektivisk (t.ex. bekantskap), 4 ett verb (t.ex.
köpenskap), 1 ett adverb (utanförskap) och 1 ett räkneord (tvåskap). Substantiven är framför
allt personbetecknande substantiv som i amatörskap, partnerskap och broderskap. Dessa
avledningar används med betydelser som varierar från ‘förhållande’ (t.ex. bekantskap,
kunskap, mästerskap), ‘egenskap’ (t.ex. amatörskap), ‘värdighet’, ‘ställning, befogenhet’
(t.ex. chefskap), ‘verksamhet, handling’ (t.ex. författarskap) men de kan också användas
4
6
Corpus of Contemporary American English, 1990-2012. [http://corpus.byu.edu/coca/].
konkret (t.ex. en bekantskap, ett budskap, ett landskap, ett redskap) eller med kollektiva
betydelser (t.ex. sällskap, mästerskap, redskap).
Två oberoende studier av nybildningar (Molde (1986) och Moberg (2001)) bekräftar
suffixet –doms ringa och suffixet –hets stora produktivitet. Suffixet –skap är framför allt
produktivt i nybildningar med “mänskliga” substantiv (t.ex. invandrarskap, idolskap,
sponsorskap, samboskap) medan –het har en preferens för “dubbelsuffixet” –ighet (t.ex.
grabbighet, bitchighet, töntighet).
Vad gäller semantiken återger de svenska grammatikböckerna följande betydelser för
avledningar med de olika suffixen. För tabell 2 och 3 tar jag Söderberghs (1971:116-118)
indelning eftersom den är representativ för de andra (Thorell (1981, 1984), Liljestrand (1993),
Malmgren (1994), Svenska Akademiens Grammatik II (1999), Josefsson (2005)) som upptogs
i en litteraturundersökning i De Vaere (2011).
ABSTRAKT
Egenskaper (egenheter,
karakteristiska) hos personer, djur
och ting
–dom
fattigdom,
visdom
Fysiska egenskaper såsom dimension,
kvalitet
Känslor, förnimmelser och mentala
tillstånd
Sjukdomar och sjukliga böjelser
Yttre tillstånd och förhållanden
Ställning främst vår ställning och våra
roller i gemenskapen med andra
människor
Social ställning
–het
godhet,
grymhet,
lätthet,
snabbhet,
vithet
hårdhet,
mjukhet,
hållfasthet
dysterhet,
sorgsenhet,
upprördhet
–skap
galenskap,
dårskap
sjukdom
träldom5
moderskap,
barnaskap,
släktskap,
vänskap,
grannskap,
fiendskap,
främlingskap
adelskap,
burskap6
Tabell 2: Betydelsekategorier i den semantiska gruppen Status baserad på Söderbergh (1971)
Som framgår av tabell 2 och 3 urskiljer Söderberg (1971) abstrakta och konkreta
användningar i den semantiska gruppen Status. Abstrakta betydelser är ‘egenskap’; ‘fysisk
egenskap’; ‘känsla’, ‘förnimmelse’ eller ‘mental tillstånd’; ‘sjukdom’; ‘yttre tillstånd’ eller
5
6
Träldom betyder ’slaveri’.
Söderbergh tillfogar att dessa ord uttryckte social ställning. Burskap betyder ‘borgarskap’.
7
‘förhållande’; ‘ställning’ och ‘social ställning’. Konkreta avledningar betecknar enligt
Söderberg personer, grupper av personer (kollektiv betydelse), yttranden eller handlingar,
tids- eller platsbeteckningar och statusbeteckningar eller konkretiserade betydelser.
KONKRET
en person
–dom
ungdomar
–het
en storhet
kollektiv betydelse
(Söderbergh kallar denna
betydelse “särskilt vänlig hos
–skap och –het”)
ungdom
en allmänhet
en kristenhet
en mänsklighet
en offentlighet
en överhet
yttranden eller handlingar
tidsbetecknande ord
platsbetecknande ord
dels statusbetecknande, dels
med en mer konkretiserad
betydelse
snillrikhet
–skap
en bekantskap
faderskapet7
ett borgerskap
ett prästerskap
ett ridderskap
ett brödraskap
ett grannskap
ett herrskap
ett manskap
ett sällskap
en boskap8
galenskap9
barndom
ungdom
ålderdom
ett grannskap10
sjukdom
befogenhet
Tabell 3: Semantiska subkategorier hos de konkreta avledningarna baserad på Söderberg
(1971)
2.3
Suffixet -dom enligt SAOB
I den digitala SAOB (http://g3.spraakdata.gu.se/saob/2014) förekommer fem olika
uppslagsord dom. Dom1 kan användas på tio olika sätt så att det kan hävdas att det
självständiga ordet dom är polysemt. Grundbetydelsen är ‘det satta, lagda’. När man studerar
ordet diakront kan man se att suffixet –dom härstammar från detta substantiv. Suffixet –dom
är enligt SAOB ett “suffix för bildande av substantiv” och ordet har genomgått fyra
utvecklingssteg:
7
Ordet förekommer alltid i bestämd form som i Vi skall fråga faderskapet (skämts.).
I SAOB: “sammanfattande benämning på vissa i allm. tama däggdjur, särsk. dels nötkreatur o. (mindre ofta)
hästar, (…) dels får, getter, svin o.d.”
9
I sammanhang som Han yttrade som vanligt några snillrikheter; Vad har hon nu ställt till med för galenskaper.
s. 118
10
I sammanhang som Han bor här i grannskapet.
8
8
Först bildades det sammansättningar med personbeteckningar i betydelsen ‘värdighet,
levnadsställning’ som i det fsax. kuningdŏm, feng. bisceopdŏm, fht. meistertuom, isl.
konungdómr.
•
I nästa steg bildades avledningar i analogi med förstnämnda sammansättningar, där
det andra ledet i sammansättningen så småningom fick en mer allmän betydelse
(semantisk blekning). Avledningarna fick betydelsen ‘tillstånd’ i analogi med
sammansättningar som feng. on þeŏwum dŏme eller bildades avledningar av abstrakta
substantiv.
•
Som nästa steg bildades även avledningar av adjektiv.
•
Till sist användes ordet också med verbala grundord.
Enligt SAOB beror suffixets användning i svenskan säkerligen till en stor del på inflytande
från västgermanska språk.
Vad gäller den semantiska utvecklingen anger SAOB den etymologiskt ursprungliga
betydelsen hos ord som bildades med –dom som ‘levnadsställning, tillstånd’. SAOB ser en
semantisk utveckling i flera olika riktningar och hävdar att det har uppstått specifika
betydelser som kan vara abstrakta eller konkreta. Exempel på ord som framför allt används
med en abstrakt betydelse är egendom (abstrakt: ‘ägande, ägo, äganderätt’), fattigdom
(‘egenskapen att vara fattig’) och rikedom (‘egenskapen att vara rik’). Orden egendom (‘vad
man äger’), rikedom (‘pengar’), barndom (‘tid där en person är barn, första
utvecklingsstadium’) kan man enligt SAOB också använda med en konkret betydelse. SAOB
(2014)11 förmodar att denna tendens att utveckla så många olika betydelser kunde vara
grunden för suffixets ringa produktivitet.12 Det påstås även att suffixets funktioner har
övertagits av suffixen –het och –skap och av suffixet –döme. (SAOB ibid.)
På grund av suffixets ringa produktivitet (jfr De Vaere 2011) har jag inte sammanställt en
ny korpus med avledningar på –dom.
•
2.4
Suffixet -skap enligt SAOB
Om man följer SAOBs ordning finns tre olika substantiv skap i svenskan, men bara den andra
där skap är en avledning av verbet skapa och betyder ‘skapat ting, skapad sak, skapelse’ är
relevant för utvecklingen mot suffix.
I den morfologiska beskrivningen anger SAOB (2014) att suffixet –skap har många
kognater i fornsvenska, forndanska, fornvästnordiska, medellågtyska, fornhögtyska,
fornengelska, fornsaxiska och medelnederländska. I motsats till beskrivningen av suffixet
11
http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ under uppslagsordet -dom: “Denna skiftande bet. hos orden är det kanske som
(jämte motviljan för att bilda ord som formellt skulle ansluta sig till DOM sbst.¹,) varit anledning till att suffixet dom, hvilket i y. fsv. förekommer i rätt många od, under nysvensk tid visat ringa lifskraft ss. ordbildande o.
länge knappt varit användbart ss. sådant.”
12
Modern språkforskning pekar snarare på motsatsen.
9
–dom som framför allt är diakront motiverad gör SAOB för suffixet –skap bara en kortfattad
diakron översikt där det hävdas att suffixet härstammar från olika avledningar till verbet
skapa, bl.a. dels det fornhögtyska scaf, dels det medelhögtyska schaft och det forndanska och
fornvästnordiska skap med betydelserna ‘beskaffenhet, bild, gestalt, sinnelag’. Om
produktiviteten hävdas i SAOB att suffixet numera bara är produktivt i avledningar med
betydelse 1 som här nedan beskrivs som mönster 1.
Den morfologiska indelningen urskiljer substantiviska, pronominella, adjektiviska och
verbala grundord. Om vi baserar den morfologiska indelningen och den semantiska
beskrivningen på SAOB kan följande översikt för det svenska suffixet –skap göras:
Mönster 1 resulterar i avledningar av substantiv eller pronomina, adjektiv och verb med
följande etablerade betydelser:
•
En nominal avledning kan användas för att referera till ‘förhållandet eller
egenskapen att vara eller tillhöra eller äga eller vara berättigad till den eller det
som betecknas av det substantiviska grundordet’, t.ex. broderskap,
medborgarskap
•
En pronominal avledning kan användas för att referera till: ‘förhållandet eller
egenskapen att vara eller tillhöra eller äga eller vara berättigad till den eller det
som betecknas av det pronominella grundordet’, t.ex. duskap
En adjektivisk avledning kan användas för att referera till: ‘vara det som
betecknas av det adjektiviska grundordet’, t.ex. egenskap, galenskap
En verbal avledning kan användas för att referera till: ‘utföra den handling som
betecknas av det verbala grundordet’, t.ex. byggenskap, räkenskap
•
•
Mönster 2 beskriver avledningar av substantiv, adjektiv och verb och resulterar i mer
konkreta, kollektiva eller sammanfattande användningar:
•
•
•
En nominal avledning kan referera till: ‘personer eller varelser eller föremål
eller företeelser och dylikt som är eller utgör eller härrör från eller har samband
med eller lyder under vad som betecknas av det substantiviska grundordet’ t.ex.
broderskap, djävulskap
En adjektivisk avledning kan referera till: ‘personer eller varelser som har eller
söker förvärva (eller föremål eller företeelser och dylikt som har) den egenskap
som betecknas av det adjektiviska grundordet’ t.ex. bekantskap, hedenskap
En verbal avledning kan referera till: ‘föremål eller företeelser som utgör objekt
för eller resultat av den handling som betecknas av det verbala grundordet’ t.ex.
köpenskap, vetskap
Mönster 2 kan enligt SAOB också ha ett individuellt bruk:
10
•
•
•
nominal avledning: ‘person eller varelse eller föremål eller företeelse och dylikt
som är eller utgör eller härrör från eller har samband med eller lyder under vad
som betecknas av det substantiviska grundordet (särskilt om landområde som är
eller har samband med eller lyder under vad som betecknas av det substantiviska
grundordet)’ t.ex. dårskap, jungfruskap, landskap, naboskap
adjektivisk avledning: ‘person som har eller söker förvärva (eller föremål eller
företeelse och dylikt som har) den egenskap som betecknas av det adjektiviska
grundordet’ t.ex. gemenskap, kunskap
verbal avledning: ‘föremål eller företeelse som är objekt för eller resultat av den
handling som betecknas av det verbala grundordet’grund t.ex. byggenskap,
räkenskap
Från SAOBs beskrivning framgår att det nutida svenska suffixet –skap har genomgått samma
utveckling från självständigt substantiv i en sammansättning till suffix och att det har några
överlappande semantiska fält med suffixet –dom.
2.5
Skap-korpusen
Undersökningen i De Vaere (2011) anger att nominaliseringsmönstret med ett substantiv som
grundord och –skap som suffix är mest produktivt. Från tabell 4 framgår att det finns 82,6%
förekomster som nästan alla har mänskliga substantiv som grundord (t.ex. amatörskap,
författarskap, grevskap) medan det också finns 11 förekomster med ett adjektiv (som t.ex.
galenskap, klokskap, egenskap) och 4 förekomster med ett verb (köpenskap, räkenskap). Det
förekommer bara en kombination med ett adverb (utanförskap) och en med ett räkneord
(tvåskap).
Types
92
100%
N
76
82,6%
A
V
11
4
11,9% 4,3%
Adv
1
1%
Räkneord
1
1%
Tabell 4: Grundord till suffixet –skap utifrån PAROLE
Den nya skap-korpusen består av 380 svenska ord på –skap hämtade ur 44 delkorpusar i
KORP. Sökningen resulterade ursprungligen i 297.153 träffar/tokens med 5.666 types, men
efter bortsortering av stavfel, sammansättningar med substantivet skap osv. återstod bara 377
types. Av dessa 377 ord utgör 85,6% (323 ord) en kombination med ett substantiviskt
grundord, 5,5% med ett adjektiviskt, 3,1% med ett adverb, 3,4% med ett verb och respektive
1,0%; 0,5% och 0,5% med en preposition, pronomen eller räkneord.
11
Types
N
person
N
sak
281
25
17
323
6,6 % 4,5 %
85,6%
377
74,5 %
100%
N
abstrakt
A
V
Adv
Prep
Pron
Räkneord
21
13
12
4
2
2
5,5 %
3,4 %
3,1%
1,0 %
0,5 %
0,5 %
Tabell 5: Grundord till suffixet –skap utifrån 44 korpusar i KORP
Dessa resultat överensstämmer genereltt sett (med undantag av antalet adjektiviska grundord
som förekom frekventare i PAROLE-korpusen) med uppgifterna i De Vaere (2011). Tabell 5
påvisar att det är framför allt med personbetecknande substantiv (74,5 %) som suffixet
kombineras.
2.5.1
Tendens 1 - Modifikation
Vid sorteringen är antalet sammansättningar med mycket etablerade ord som kunskap,
sällskap, budskap, äktenskap, mästerskap, medlemskap, ledarskap, landskap, beredskap och
egenskap m.m. påfallande. Suffixets mest produktiva ordbildningsmönster utgörs av
nybildningar som består av en kombination av ett redan etablerat ord med ett modifierande
ord. I korpusen förekommer t.ex. statskunskap, teatersällskap, huvudbudskap,
tvångsäktenskap och utomhusmästerskap. Förklaringen till detta fenomen är enligt Baaijen
(1992) att frekventa ord (som i det här fallet kunskap, sällskap, mästerskap m.m) tas upp i det
mentala lexikonet och att ordbildningen därmed blir ogenomskinlig (“opaque”). Ordet
uppfattas som ett enkelt, odelbart ord. De mest frekventa orden är så etablerade att de tjänar
som förebild för nybildningar. Rainer (2003:207) kallar dem för “leader words”13 och
ordbildningsprocessen för analogi.
Om vi studerar användningarna som SAOB listar för dessa tio mycket frekventa ord ser vi
att de framför allt användas för att referera till ett/en ‘förhållande, egenskap, handling’ och
för att hänvisa till något kollektivt eller konkret. Eftersom dessa ord är så etablerade i det
svenska språket har de också flera etablerade användningar. Kunskap t.ex. har enligt SAOB
utvecklat nio olika användningar, från ‘förhållandet att veta något’ till ‘handlingen att
‘kunskapa’ eller spionera’ till den kollektiva betydelsen ‘spaningstrupp’. Det är emellertid
svårt att bestämma om alla dessa olika betydelser ska räknas som etablerade bruk eller om
några bara kommer till i en särskild kontext.
13
Enligt Rainer är ett “leader ord” ett mycket etablerat ord som tjänar som förebild för nybildningar och som
alltså styr hela ordbildningen. Han utgår från en “analogical model” för ordbildningen där det gäller att bilda en
neologism genom att leta efter en modell och ersätta grundordets (eller affixets) (lexikala) värde.
12
2.5.2
Tendens 2 - Hapax legomena
Om man däremot utgår från hapax legomena i korpusen kan det fastslås att de flesta
avledningar som bara förekommer en gång i korpusen också är sammansättningar med en
mycket etablerad avledning som stillahavsgemenskap, parförfattarskap, ras-kunskap,
kolonialvetenskap, Vreeswijksällskap, tjänstehundsmästerskap, anti-Lukasjenko-budskap. Å
andra sidan förekommer “äkta” nybildningar som hacker-skap, klientskap, ministerskap,
lärjungsskap och ensamskap. I dessa nybildningar är de flesta grundord personbetecknande
substantiv. Båda iakttagelser säger något om suffixets produktivitet: modifikationerna kan ses
som produktiv ordbildning med suffixet –skap även om det vid första anblicken inte rör sig
om en avledning utan om en sammansättning med nominaliseringen som huvudord.
Etablerade avledningar med hög tokenfrekvens kan nämligen vara indikationer på suffixets
produktivitet. “Äkta” nybildningar kan också påvisa vilken ordbildningprocess som är mest
produktiv och kreativ.
2.5.3
Tendens 3 - Personbeteckande substantiv + suffix
Det mest produktiva mönstret som uppträder i hapax legomena är personbetecknande
substantiv + suffix. Avledningen används framför allt om man vill uttrycka ‘förhållandet’ (=
omständigheten, situationen) eller ‘egenskapen’ att vara hacker, klient, minister, lärjunge,
men också att vara ensam (SAOB: ‘vara det som adjektivet uttrycker’). Användningar som
betecknar något konkret ses i korpusen t.ex. i nominaliseringen ministerskap som används när
man åsyftar tiden där någon är minister. Användningar som hänvisar till en ‘ställning’ eller
en ‘värdighet’ verkar vara frekventare än SAOB antyder. I nedanstående exempel (1a-e) från
–skapkorpusen försöker jag beskriva avledningens olika användningar och jämför jag i
förekommande fall med betydelsen från SAOB.
(1a) Den bild Lennart ger av sitt hacker-skap, hans sätt att tala om datorer och om människor han beundrar
ser jag således som adekvata sätt för honom att skissera och utprova sina vägar fram till en egen profil.
(SUC-romaner)
> förhållande(t) att vara hacker eller om avledningen betecknar något konkret:
ställning/värdighet som hacker
(1b) Där politiken baseras på släktsammanhållning eller klientskap är det ett svårt och långdraget arbete att
etablera ett partiväsende, i vilket lojaliteten skapas ur gemensamma värderingar och politiska programm.
(Webbnyheter 2002)
> förhållande(t) eller egenskap(en) att vara klient = idem SAOB
(1c) POLITIK: Trots skarp intern kritik från ledande moderater undvek Cecilia Stegö Chilò att
kommentera sitt ministerskap på söndagen. (GP 2006)
> tid under vilken man är minister men också ställning/värdighet som minister, konkret
användning – jfr SAOB: egenskap att vara minister, tid under vilken man är minister
(1d) Det var icke ovanligt att ett medlemskap i Heimdal kombinerades med ett lärjungskap hos Hjärne.
(Svenska Wikipedia oktober 2014)
13
> ställning/värdighet som lärjunge, konkret användning – jfr SAOB: egenskap(en) eller
förhållande(t) att vara lärjunge.
(1e) Frånskilda Sonja har bytt ut ordet ensamhet mot ensamskap. (GP 1994)
> tillståndet att vara ensam – hennes status har ändrat till den av ensamskap, den ensamma
tillvaron av en frånskild kvinna. jfr ensamhet i SAOB: förhållandet att vara ensam, att icke
sammanbo med andra.
2.5.4
Tendens 4 - Nybildningar av sent datum
För att komma åt verkliga nybildningar behövs listor som Molde (1986) och Moberg
(2001) (jfr De Vaere 2011). Resultatet av granskningen var bara orden idolskap,
invandrarskap och sponsorskap från 40-tal till 80-tal och samboskap, partnerskap,
mentorskap och intraprenörskap [sic] från 80-tal till 90-tal. Dessa 7 nybildningar stärker
vid första anblicken hypotesen att –skap kombineras med personbetecknande substantiv.
En annan möjlig källa för nybildningar är Språkrådets nyordslista, men sistnämda lista
innehåller inga abstrakta substantiv på –skap. Listan på nyord i SAOL13 (Svenska
Akademiens Ordlista) innehåller bara ordet homoäktenskap som är en modifiering av ett
redan etablerat ord. Listan på några av de nya ord i svenskan som enligt Svenska Akademien
kan dyka upp i nästa utgåva av Svenska Akademiens ordlista (SAOL14) innehåller inga
avledningar på –skap alls.
För att komma åt nybildningar av sent datum granskade jag därför också Svenska
Wikipedia (oktober 2014) i KORP som alternativ källa. Det måste emellertid
uppmärksammas att inte varje hapax legomenon som förekommer i Wikipedia är en
nybildning av sent datum. Det finns 1353 hapax legomena från Wikipedia i –skap-korpusen.
Jag tog bort 111 ord som är en sammansättning med ett redan etablerat ord (t.ex.
begravingssällskap, sportvetenskap) och flera ord som hamnade i korpusen men som var bara
stavningsfel (t.ex. parnerskap, egentskap). Det återstod alltså 76 “types”. 63 eller 82,8% av
dessa ord har ett personbetecknande substantiv (t.ex. ambassadör, dirigent, hertig, kändis,
kritiker, tvilling, vd) som grundord. 9 bildades med ett abstrakt begrepp (t.ex. befäl, följe,
förtroende), 4 med en sak (t.ex. ord, kokosnöt) som grundord.
2.5.5
Slutsats
Vad gäller ordbildningen med suffixet –skap kan man utifrån det svenska materialet dra
slutsatsen att suffixet kombineras både med substantiv, adjektiv, verb och adverb, medan
prepositioner, räkneord och pronomen är också möjliga som grundord men förekommer mer
sällan. Ordbildningar med substantiv som grundord är uppenbart dominerande. Ändå visar
tillfällighetsbildningarna med andra grundord att det råder en särskild kreativitet i språkbruket
och att suffixet inte är så “improduktivt” eller “relativt improduktivt” som somliga (t.ex.
Josefsson 2005:162) påstår.
14
Ordbildningen med suffixet –skap är å ena sidan produktivt i sammansättningar som
modifierar mycket etablerade avledningar och å andra sidan i nybildningar med
personbetecknande substantiv. Den mest frekventa “type” för ordbildningen med –skap är
kombinationen av ett mänskligt substantiv som grundord med suffixet –skap.
Avledningarna på –skap används enligt SAOB för att uttrycka ett ‘förhållande’ t.ex.
släktskap, barnaskap en ‘egenskap’ t.ex. artistskap, faderskap, en ‘värdighet’ t.ex.
friherrskap, adelskap. Ibland används avledningarna på –skap för att hänvisa till konkreta
saker (som ‘föremål’ redskap eller ‘ställning’ mästerskap, ‘landområde’ landskap) eller med
en kollektiv sense (som ‘grupp av personer’ kamratskap, prästerskap).
2.6
Suffixet -het enligt SAOB
I motsats till dom och skap finns det inte längre något substantiv het i svenskan, men
SAOB nämner att suffixet härstammar från ett självständigt ord som var nära besläktat
med ordet heder som betyder bland annat ‘anseende, ära, aktning, vördnad, respekt’ och
‘social ställning, rang’. Ordet har kognater i andra språk. (jfr got. haidus, sätt, fsax. hĕd,
stånd värdighet, feng. hăd, rang, ställning, natur, fht. och mht. heit, stånd, väsen,
beskaffenhet).
Det självständiga ordet utvecklade till avledningsändelse för abstrakta substantiv och
som första steg i utvecklingen kombinerades det med substantiv. Tidiga exempel är
fornengelska magdenhăd (eng. maidenhood), jungfrudom, jungfrulighet, till mægden
(maiden), högtyska gottheit, gudom, till gott, gud. Sen utbreddes ordklassen för grundord
till även adjektiv. Grammatikaliseringsprocessen anses alltså ha skett likadant som hos
dom och skap.
Enligt SAOB betecknar ord med avledningsändelsen –het en egenskap eller
beskaffenhet, ett förhållande eller ett tillstånd “av den art som grundordet utsäger”.
Något som också framgår av De Vaere (2011) är att –het redan tidigt blev (och fortfarande
är) “det ojämförligt vanligaste suffixet för bildandet av adjektivabstrakta”14.
SAOB påstår att substantiv till participiala adjektiv på –ad och –ande ansluter sig i formen
till sådana ord som beläsenhet och nakenhet. SAOB anger t.ex. godhjärtenhet vid sidan av
godhjärtad, välgörenhet vid sidan av välgörande.
Enligt SAOB kan bruket av dessa ord vara konkret om man använder dem för att beteckna:
•
“dels en yttring i ord eller en handling av egenskapen i fråga (jfr t.ex. dumhet,
försumlighet, grovhet, vänlighet),
•
dels person eller sak för vilken egenskapen är utmärkande (jfr t.ex. berömdhet,
personlighet, skönhet; märkvärdighet, nyhet)”.
Vi kan konkludera att det svenska –het härstammar från ett gemensamt germanskt substantiv
som genomgick en grammatikalisering till suffix.
14
http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ –het
15
2.7
Het-korpusen
Det mest påfallande kännetecknet i min ursprungliga het-korpus är att det bara förekommer
avledningar med ett adjektiviskt grundord. Från tabell 1 här ovan framgår att det finns 678
olika ord och av dessa har 676 ett adjektiv som grundord. Det finns bara två undantag: enhet
med ett räkneord och överhet med en preposition som grundord.
Min nya het-korpus består av 3565 svenska ord på –het hämtade ur 44 korpusar i KORP.
Sökningen resulterade ursprungligen i 1.135.634 träffar15 med 17.935 tokens, men efter
borttagandet av stavfel, av adjektivet het, sammantagandet av allomorfer (frusenhet och
frysenhet, arbet(e)slöshet, ansvar(s)löshet) och efter sortering efter grundord (t.ex.
alkoholverksamhet sorterades under verksamhet, balettnyhet under nyhet och
fastighetsbildningsmyndighet under myndighet) återstod bara 3565 ord i korpusen.
Av totalt 3565 ord utgör bara 34 ord (< 1,0%) en kombination med något annat än ett ett
adjektiviskt grundord. Suffixet kombineras med t.ex. ett personbetecknande substantiv som
barnhet, negerhet, nördhet, ett egennamn som brysselhet, ett räkneord som enhet, tvåhet, ett
pronomen som annathet, sådanhet, en preposition som överhet, underhet, ett adverb som
bortomhet, nuhet eller en presens participform som levandehet. Distributionen visas i tabell 6
här nedan.
antal
grundord
34 (1,0 %)
subst
egennamn
räkneord
pronomen
preposition
adverb
pres
part
15
1
2
5
4
6
1
Tabell 6: Distribution av grundord som inte är adjektiv i het-korpusen
Att det finns så få förekomster av kombinationen av substantiv + –het – som enligt SAOB
var den ursprungliga ordbildningsprocessen – betyder alltså att ordbildningsprocessen
historiskt har kommit att domineras av adjektiv (98,9%). Det finns några påfallande tendenser
som visas i tabell 7 här nedan. Om vi bortser från ovanstående 34 ord handlar det alltså om en
korpus på drygt 353016 ord där adjektivet kan anta olika former.
kombination
“enkelt adjektiv” [A-het]
[ig-het]
[mässig-het]
2 suffix
[färdig-het]
2 suffix!
[aktig-het]
[formig-het]
15
16
2 suffix
2 suffix
antal
392
877
66
59
procent
11,5
25,9
1,9
sorterade 1,7
(57
under färdighet)
61
9
1,8
0,2
Det totala kan variera för varje dag eftersom korpusarna i KORP är variabla.
Antalet kan inte exakt räknas samman eftersom några ord förekommer i två olika kategorier.
16
kombination
[faldig-het]
2 suffix
[lig-het]
particip-het
[-ad/at-het] (grupp 1,2,3)
[-en-het] (grupp 4)
[lös-het]
[bar-het]
[(i)sk-het]
[sam-het]
[full-het]
[bent/hänt/ögd-het/synt/sint-het]
[synt/sint-het]
!
[lik-het]
[värd-het]
[fast-het]
[för-het]
[rik-het]
[fri-het]
TOTALT
antal
5
540
513
procent
0,1
15,9
15,1
278
235
285
271
153
122
80
74
!
34!
35
17
9
6
5
3
3380
8,4
8,0
4,5
3,6
2,3
2,1
!
1,0
0,5
0,3
0,2
0,1
0,1
Tabell 7: Distribution av adjektivavledningar i het-korpusen
Enligt SAOB används ord på –het alltså för att hänvisa till ‘en egenskap eller
beskaffenhet, ett förhållande eller ett tillstånd av den art som grundordet utsäger’.
Påfallande i det här fallet är att grundordet själv är ett adjektiv som enligt SAOB kan
definieras som ‘ett ord, som närmare bestämmer ett substantiv genom att tillägga det en
egenskap eller beskaffenhet’. Följaktligen skulle semantiken av denna ordfamilj kunna
omskrivas som ‘egenskapen att ha en egenskap’.
Jag kunde också observera olika morfologiska och semantiska tendenser samt deras nutida
produktivitet. Tendenserna beskrivs här nedan.
2.7.1
Tendens 1 - Adjektiviska grundord
I mitt material är 11,5 % av alla adjektiviska grundord är så kallade “enkla adjektiv” (som
absolut, arg, blyg, fin, galen, god, lätt, modest, rädd, sann, trött och vild). Dessutom
17
kombineras adjektiv som slutar på –ig17 mycket frekvent med suffixen –het. En fjärdedel
(25,9% ) av min korpus eller 391 530 träffar i KORP är sådana kombinationer. Dessutom kan
vid denna ordbildningprocess urskiljas subkategorier som –mässig + –het, –aktig + –het,–
språkig + –het, –stämmig + –het, –formig + –het, –faldig + –het, och –färdig + –het. Enligt
SAOB är dessa suffix antingen “verkliga suffix” (–mässig) eller lexikaliserade till
“adjektivsuffix” (–aktig, –faldig, –formig, –färdig). –språkig och –stämmig anges (ännu) inte
som adjektivsuffix i SAOB. Därtill har 15,9% eller 540 olika ord en kombination av suffixet
–lig med –het. Frekventa avledningar på –het är: brottslighet, fientlighet, känslighet,
möjlighet, personlighet, skicklighet, vänlighet och verklighet. Nominaliseringar på –het
används för att hänvisa till en/ett ‘egenskap, beskaffenhet, förhållande eller tillstånd’ som i
(2a-c):
(2a) Eller hindrade hans blyghet honom att ens försöka? (GP 1994)
> SAOB: egenskapen, förhållandet att vara blyg.
(2b) Enligt regeringen hade Marcos delaktighet i kuppförsöket avslöjats av filippinska diplomater på
Hawaii, där Marcos lever i exil, och amerikanska myndigheter som övervakar den avsatte presidentens
rörelser. (DN 1987)
> SAOB: förhållandet att vara med om eller medverka vid (ett företag, en handling).
(2c) TYST säger de till människorna det är vår jord vår evighet. (DN 1987)
> SAOB: egenskap(en) eller förhållande(t) eller tillstånd(et) att vara evig.
2.7.2
Tendens 2 - Hapax legomena
I de mest kreativa avledningarna – alla är hapax legomena – ser jag samma påfallande
tendenser som hos suffixet –skap: redan etablerade ord kan lätt modifieras, som i
kåkfararvåldsamhet, plastmormorsverksamhet, måste-verksamhet och helyllehyglighet (3 ac). Hos avledningar med suffixet –het uppträder många sammansättningar med ovanliga
kombinationer som i (3 d-e):
(3a) Men det är nog inte hela grejen: under söndagsskoleytan finns det en latent kåkfararvåldsamhet
som låter ana andra och ruskigare berättelser. (DN1987)
17
En observation är att det finns grundord som både kan kombineras med -ighet som med -lighet. Hypotesen
som ursprungligen framstod är att -ig och -lig skulle kunna vara allomorfer, men vid vidare undersökning
handlar det framför allt om stavfel t.ex begripighet i stället för begriplighet. En annan orsak är att det handlar om
två olika substantiv som ligger till grund för avledningen genre jäv > jävig > jävighet vs. jävel (=djävul) >
jävlighet eller olika avledningsmönster som å ena sida en kombination substantiv > adjektiv > nominalisering
genre gräs + ig + het och å andra sida en adjektiv som nominaliseras genre gräslig + het.
18
(3b) Mycket av det polisen gör är så kallad måste-verksamhet. (Press 96)
(3c) Om ditt svar på denna fråga lyder: “Göteborg är en storstad, och i storstäder är människor för
anonyma för att kunna uppnå denna helyllehygglighet och småstadskänsla”, skulle jag vilja hänvisa till
hur de har det i Stockholm. (GP 2005)
(3d) Risken är förstås att denna eventuella films postmodernistiskt chica öh-vafan-tomhet ekar ännu
ihåligare när den konfronteras med äkta (fast digitalt) marilynskt kött och blod och känsla och inte bara
serietidningsrutig revolver-action. (GP 1994)
(3e) Och Travis Bickle står än i dag som ikon för hela den förvirrade tjugonåntingmanlighet som likt
ett rådjur står förstelnad i sin egen sexualitets strålkastarljus och inte vet vart den ska ta vägen.
(Webbnyheter 2007)
(3f)... hans illegitime son i morganatisk tjosan på dejsan upphöjdes aldrig till det tjusiga tjoareståndet och
erhöll därmed aldrig tralalavärdighet något som uppgrymmade hanses fassa och slöt regentlängden till
förmån för ätten Axelsson. (GP 2004)
(3g) Solapan belyser kärlek, ägande och två-blir-tresamhet och tar problematiken på allvar. (GP 2003)
(3h) Far åt pipsvängen med all rödpenne-klokhet! (GP 2002)
(3i) Trots kuckelikufranskhet och lanseringsstrategier har programmet under hela sitt långa liv också
givit plats för mediala bristvaror som äkta spontanitet och ögonblick av verklig briljans. (GP 2001)
Modifikationen verkar fungera med vilken typ av sammansättning som helst. Fler kreativa
exempel (3 f-i) är tralalavärdighet, typisk-för-FN-svaghet, två-blir-tresamhet, rödpenneklokhet, kuckelikufranskhet. Resultatet av denna ordbildningsprocess visar hur få restriktioner
som gäller för sammansättningar med redan bildade avledningar på –het. Fenomenet
observerades också i skap-korpusen.
I korpusen finns också de “äkta” nya avledningarna (4 a-c) som framför allt verkar följa
ordbildningsreglarna och tendensen att –het helst kombineras med adjektiv på –ig.
(4a) Men då måste man pricka in pekingsoppans karaktäristika (bland annat tomatighet, sojighet och
saftsoppighet) och helst göra en “morfologisk analys” av soppan. (Webbnyheter 2008)
(4b) Antagligen ett anfall av sommarhattighet det också, men i stunden känns det bra, det är det som
räknas. (GP 2005)
(4c) Tafatthet. Länge tänker jag på ordet. Som väl egentligen betyder något mer övergripande eländigt.
Att man är rent bortkommen och oföretagsam. Eller åtminstone förödande opraktisk. Fast det borde vara
tvärtom, tillståndet borde heta “tatapphet” - eftersom det handlar om att tappa taget. (Webbnyheter 2002)
och (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/lat-oss-varna-om-var-tafatthet_60632.svd)
2.7.3
Tendens 3 - Grundordets kategori
Om bara hapax legomena i het-korpusen analyseras framkommer att det också finns ickeadjektiviska eller sällsynta adjektiviska grundord som fungerar som basis för –hetavledningarna. I korpusen hittar jag substantiv som bryssel, neger, rock och plattfot (5a-c),
icke-så-vanliga adjektiv som Raneliderlig, kalsonglös, dennasidig (5d-e), perfekt particip,
19
även på engelska (rakrygg(ad), service-minded), presens particip (5f) och adverb (5g-h).
Prepositioner är också möjliga grundord men exemplet (överhet) är med 339 förekomster
inget hapax legomenon.
(5a) Ingen här talar om brysselhet eller om någon särskild brysselsk mentalitet. (GP 2008)
(5b) På samma sätt är det svårt att försöka klura ut vad som skulle kunna tänkas vara tillräckligt rock i
Göteborg för att leva upp till de ofattbara höjder av rockhet som AC/DC representerar. (GP 2001)
(5c) Pronation (plattfothet) i kombination med dåliga skor är en bidragande orsak. (GP 2006)
Ulf är inte den tuffaste eller modigaste killen i Stureby, han lider av plattfothet och är ganska klumpig.
(Svenska Wikipedia oktober 2014)
(5d) Nog visste man på Expressen vad man skulle få i retur när Ranelids bok sändes till Linda Skugge.
Något riktigt smaskens som kunde hängas under rubriken Raneliderlighet. (GP2003)
(5e) Genast hamnade skottarnas påstådda kalsonglöshet under kilten under livlig debatt i Sverige.
(GP1994)
(5f) I singalesiskan förekommer också tre genus, men där handlar det om ett annorlunda system, som
liksom i de dravidiska språken bygger på levandehet och naturligt kön. (Svenska Wikipedia (oktober
2014)
(5g) Stora och moderna kostallar har lösgående kor, dels tack vare inredningens utformning men i
särdeleshet pga den höga automatiseringsgraden. (Svenska Wikipedia oktober 2014)
(5h) En slags rakpåhet, ärlighet, twistad med lite ironi och ett sätt att alltid se allt från den ljusa sidan.
(GP 2001)
2.7.4
Slutsats
Vad gäller ordbildningen med suffixet –het observerades i det svenska materialet en stark
tendens att suffixet framför allt kombineras med adjektiv. I korpusen förekommer emellertid
också avledningar med andra grundord (substantiv, adverb) och grundord som även kan vara
funktionsord (t.ex. prepositioner, räkneord). Verb förekommer däremot inte som grundord.
Suffixet –het är ett nominaliseringssuffix för substantiv (som också inkluderar fenomenet där
ett suffix förorsakar en semantisk förändring i ordklassen nomen) som används för att
beteckna abstrakta begrepp som ‘egenskap, beskaffenhet’ och ‘förhållande, tillstånd’.
Nominaliseringarna kan enligt SAOB också användas för att beteckna något som är mer
konkret (en handling, en person, en sak). Jag har inte funnit några exempel på ord som
betecknar ‘värdighet, ställning’ (som skulle eventuellt kunna härledas från det ursprungliga
substantivet heder därifrån suffixet härstammar) i vare sig SAOB eller korpusen. Suffixets
nutida produktivitet manifesteras i sammansättningar som modifierar redan etablerade
avledningar och i nybildningar med dubbelsuffixet –ighet samt olika nybildningar som även
bryter mot ordbildningsregeln att suffixets grundord måste vara adjektiviskt.
20
2.8
Sammanfattning
Om vi så sammanfattar iaktagelserna i min korpusundersökning ser vi att suffixet –skaps
morfosyntaktiska ordbildningsmönster är mångsidiga. Dock är det påfallande att –skap
framför allt kombineras med personbetecknande substantiv eller icke-mänskliga
substantiviska grundord. Ordbildningen resulterar i abstrakta substantiv som används för att
beteckna ett/en ‘förhållande, egenskap’ och ‘värdighet’ och ibland kan nominaliseringen
användas för att beteckna mer konkreta eller kollektiva saker, personer, företeelser eller
händelser.
Vad gäller suffixet –het ser vi att –het är det mest produktiva suffixet i min undersökning
och att –het i allmänhet tillfogas till adjektiv och ibland till icke-adjektiviska grundord.
Grundorden som kombineras med –het kan ta olika former, alltifrån enkla adjektiv och
participform till avledningar på –ig, –lig, –aktig, –mässig mm. Avledningar på –het används
ofta för att beteckna ett/en ‘tillstånd, förhållande, egenskap, beskaffenhet’.
Suffixet –dom togs inte med i den nya korpusundersökningen men enligt De Vaere (2011)
är suffixet inte längre produktivt i svenskan och det handlar bara om några få mycket
etablerade ord.
Frågor som nu föreligger är om det är suffixet, grundordet eller hela ordbildningen som
skapar dessa betydelser och hur de morfo-syntaktiska eller semantiska restriktionerna som
gäller kan beskrivas. Vilken roll spelar grundordet och hur kan informationen som suffixet
tillfogar till ordbildningen definieras och beskrivas? Eftersom –skap och –het är bundna
morfem kan de inte förekomma självständiga. De måste därför ses i förhållande till
grundordet, men det betyder inte att de inte kan ha en grammatikal morfembetydelse eller
även en etablerad betydelse. Denna betydelse kan kombineras med grundordets betydelse. För
att exakt bestämma vilka slags betydelser som kan tillskrivas suffixet respektive grundordet är
en differentiering av begreppet betydelse nödvändigt. Det görs i avsnitt 3.1.
I följande kapitel analyserar jag mitt material, samt ställer jag några undersökningsfrågor
angående ordbildning med –skap och –het. Jag formulerar ett svar i fråga om betydelsen av
och restriktionerna på de svenska suffixen. Utifrån de tendenserna som vi kunnat observera
diskuterar jag i kapitel 4 fyra teoretiska modeller som behandlar nominalisering. Jag beskriver
och diskuterar dessa analyser kritiskt och testar hur det svenska materialet kan tolkas inom
dessa teorier.
21
3
Förklaring av några centrala teoretiska termer
och analys av materialet
3.1
Betydelse, meaning visavi sense, polysemi
Begreppen meaning och sense18 urskiljs redan sedan Hieronymus (“significatio” och “sensus”
jfr Coseriu 1978) men får en annan innebörd beroende på teorin. I de flesta moderna
lingvistiska teorierna syftar det engelska begreppet meaning på en allmän, abstrakt
betydelsenivå som kan ses som den “systematiska” utgångspunkten för vidare
betydelsenyanser eller senses. Meaning avser en potentiell betydelse (Saussures signifié, jfr
Coseriu 1988:172), d.v.s. ett språkspecifikt semantiskt villkor som måste uppfyllas innan vi
kan tala om sense. Meaning är därför en ideell och abstrakt entitet medan en sense är en
realisation av en meaning i en specifik kontext och diskurs. Skillnaden mellan meaning och
sense är emellertid inte tillräckligt. Dessutom är den för strikt. Om vi tar semantisk variation
som undersökningens utgångspunkt är det nödvändigt att finslipa skillnaden. Därför föreslår
jag följande tredelning.
Efter Coserius (1975:56-101; 1988:297-299) förebild urskiljs i denna uppsats begreppen
systembetydelse, normbetydelse och diskursbetydelse. Systembetydelse överensstämmer mer
eller mindre med meaning medan sense omfattar normbetydelse och diskursbetydelse.
Tillämpad på uppsatsens ämne, ordbildning, betyder detta följande. Systembetydelse syftar på
den semantiska nivån av 1) de element som kan forma ett sammansatt ord och 2) sättet hur de
är kombinerade. System syftar alltså på ett virtuellt system som bildar underlaget för möjliga
språkliga realisationer. Normbetydelse syftar istället på den semantiska nivå som motsvarar
gångbart språkbruk:
Die Sprachnorm enthält dagegen all das, was in der einer funktionellen Sprache
entsprechenden Rede traditionell, allgemein und beständig, wenn auch nicht
notwendig funktionell ist, nämlich alles, was man 'so und nicht anders' sagt (und
versteht) (Coseriu 1988:297).
Funktionell betyder i detta sammanhang att ett språkelements systembetydelse uppstår ur
oppositionerna med andra element och är alltså resultatet av en kontrast (funktionell ska här
inte uppfattas som pragmatisk funktion). T.ex. uppstår systembetydelsen av elementet som vi
kallar lejon genom semantisk opposition med andra djurbeteckningar. Lejon är “det” som
urskiljer lejonet från tiger, leopard, jaguar o.s.v. Det normala språkbruket ser enligt Coseriu
till att den rent språkinterna funktionella semantiska nivån är berikad med
konventionaliserade praktiska användningar av ordbetydelserna (Coseriu 1988:170-198).
D.v.s. att det abstrakta begreppet lejon används t.ex. som etablerad ord för att beteckna djuret
18
Det finns en översikt över termer och synonymer i appendixet.
22
som är djurrikets konung. Sådana etablerade betydelser (eng. “entrenched” enligt Croft
2001:28; jfr också redan Lyons 1977, I:206-205) finns vanligtvis upptagna i en ordbok
eftersom ordböcker i första hand återger konventionaliserade språkbruk (normbetydelser) och
kontexterna där de används, inte (eller inte bara) de abstrakta systembetydelserna.
Diskursbetydelse slutligen uppstår i samtal, konversation eller argumentation. En
diskursbetydelse är produkten av en konkret och i viss utsträckning alltid unik talhandling.
Eftersom språk manifesteras genom talandet, menar Coseriu (1975; 1988) att diskursbetydelse
uppstår i kommunikationssituationen, d.v.s när talaren använder ett ord eller en konstruktion
på ett nytt sätt eller i en ny kontext. Diskursbetydelsen ligger också till grund för språk- och
betydelseförändring (Coseriu 1983).
Jag hänvisar i denna uppsats också till Coserius uppfattning att det finns olika slags
systembetydelser: Coseriu (1987:149-150) hävdar att vi åtminstone måste urskilja mellan
lexikal, kategoriell och instrumentell, syntaktisk och ontisk betydelse. Den lexikala betydelsen
överensstämmer med funktionen att “beteckna”. Coseriu definierar den lexikala betydelsen
också med “das Was der Erfassung” eftersom det är den språkliga konceptualiseringen av
saker, tillstånd, fakta och processer osv.: verkligheten som benämns på ett lingvistiskt sätt.
Coseriu menar t.ex. att alla ord i den franska ordkedjan
(6) blanc - blancheur - blanchir (vit - vithet - vitmåla)
har samma lexikala betydelse eftersom alla tre orden betecknar färgen vit.
Den kategoriella betydelsen eller “das Wie der Erfassung” avser den kategoriella formen
av det språkelement som används för att hänvisa till verkligheten. Ord i ordkedjor som (6) har
olika kategoriella former: man kan realisera den lexikala betydelsen som ett adjektiv (blanc),
ett substantiv (blancheur), eller ett verb (blanchir). Det innebär att dessa tre ord
överensstämmer på den lexikala betydelsenivån men skiljer sig semantiskt på det kategoriella
planet eller ordklassnivån. Kategoriell betydelse syftar alltså på morfo-syntaktisk information
om ordets ordklass. Den kan i sin tur vara lexikaliserad, som i ovanstående franska exempel
(jfr i svenskan skillnaden mellan adjektivet vit och substantivet vithet).
Den instrumentella betydelsen avser hos Coseriu betydelsen av grammatiska
konstruktioner eller enheter som ordföljd, accent, intonation, affix, och så kallade morfemord
som artikel, preposition och konjunktion. Det betyder att en svensk pluraländelse som t.ex.
–ar i dagar har den instrumentella betydelsen ‘pluraliserare’ (inte ‘plural’!) med hänsyn till
ordet dag. Den syntaktiska betydelsen syftar enligt Coseriu på den semantiska nivån som
uppstår i en grammatisk kombination t.ex. lexem dag (lexikal betydelse + kategoriell
betydelse) + morfem –ar (instrumentell betydelse) > dag-ar ‘plural av dag’. Ontisk betydelse
(skillnaden mellan uppmaning, fråga, tillrop o.s.v.) är inte relevant för uppsatsen.
I uppsatsen tar jag också upp begreppet encyklopedisk information (Coseriu 1985:xxix;
2000:32-33). Den encyklopediska informationen skiljer sig från lexikal betydelse eftersom
den hänger samman med språkanvändarens utomspråkliga kunskaper; den är inte integrerad i
ett ords betydelse. Särskilt tänker jag på avledningar där avledningens konventionella bruk
kan vara (och mestadels är) mer än bara kombinationen av betydelsen som de sammansatta
delarna har, t.ex. i ordet kuckelikufranskhet i (3i). För att tolka betydelsen av ordbildningen
behöver man encyklopedisk kunskap: det är nödvändigt att förknippa det ljudhärmande ordet
23
kuckeliku med det franska emblemet “le coq français”. Begreppet encyklopedisk täcker alltså
många utomspråkliga och pragmatiska kunskapsaspekter som är länkade till människans
levnadsmiljö och intersubjektiva handlingar.
Begreppet polysemi syftar på ett ords olika senses. Det är ett omdiskuterat begrepp
eftersom uppfattningarna om termens utsträckning är olika (jfr Cuyckens & Zawada utg.
2001; Kabatek 2000; Willems 2011; 2013). I särskilda uppfattningar innebär polysemi att ett
ord inte har en enda lexikal systembetydelse utan olika lexikala senses eller delbetydelser som
kan kommas åt vid behov och man hävdar att betydelsen alltså varierar beroende på kontext.
Det är det klassiska kognitiva synsättet på betydelse (jfr Cuyckens & Zawada utg. 2001:xvi
och Taylor 2002:§6). Andra hävdar att polysemi snarare tyder på semantisk
multifunktionalitet (jfr Willems 2011; Haspelmath 2003). Enligt denna uppfattning har ett ord
en enda, allmän eller underspecificerad systembetydelse som kan realiseras på olika sätt i
olika kontexter (som diskursbetydelser) och enligt konventionella diskurspraktiker
(normbetydelser). Betydelsen förblir densamma som basis (i synkron föreställning), men
realisationen kan få olika semantiska resultat. På norm- och diskursbetydelsens nivå kan man
enligt denna uppfattning därför tala om polysemi, men inte på systembetydelsens nivå.
Det viktigaste teoretiska problemet är att det är svårt att bestämma var gränsen går mellan
den i det specifika språket kodifierade betydelsen och den icke-kodifierade informationen,
eftersom en sådan bedömning är avhängig av vilken nivå encyklopedisk kunskap och övrig
berikande information tillhör. (jfr. Levinson 2000:21-27). Enligt Willems (2013:238) är
kodiefierad betydelse (systembetydelse) inherent och strukturell, d.v.s språkspecifik
(meaning), medan senses hör till tolkningens räckvidd, där man tolkar språk i en kontext.
Därvid höjer sig det normala (etablerade) språkbruket, som enligt min definition innebär
kunskapen om senses, över det som är kodat i språkets element och konstruktioner. Enligt
detta synsätt är den lexikala betydelsen flexibel och definieras genom opposition med andra
lexikala betydelser och betydelsen berikas med konventionell och/eller ny extern information
i en situationell kontext:
I will maintain, [...], that a lexical meaning covers a zone defined by the oppositions
to other lexical meanings while at the same time being homogeneous and unitary,
and highly flexible. The conceptual distinctions that will be focused on are the
distinctions between meaning and interpretation, between coded (inherent,
structural) meanings and (inferred) normal language use, and between language and
meta-language. (Willems 2013:238)
När betydelse realiseras i en avledning uppstår frågan hur kombinationen av olika
betydelser ska beskrivas. I litteraturen är problemet sedan Frege känt som
kompositionalitetsproblemet, (jfr bl.a. Taylor 2002:§6 och Willems 2011:16-26).
Kompositionalitet betecknar fenomenet att betydelsen av en sammansatt konstruktion (en
ordbildning eller en syntaktisk kombination) är summan av betydelsen av dess beståndsdelar
samt sättet hur de är kombinerade. Tillämpad på ordbildning syftar kompositionalitet alltså på
att betydelsen av en ordbildning utgörs av grundordets och suffixets betydelse samt hur dessa
två komponenter kombineras med varandra. Vid betydelsekombinationen måste man också
24
räkna med att det inte bara finns en kombination av betydelser enligt
kompositionaltetsprincipen utan också en kombination av ordbildningarnas komplexa
betydelser med med encyklopedisk kunskap som inte är kodifierad utan tillfogas till
betydelserna i det konkreta språkbruket.
Till sist måste också skillnaden mellen kontext och kotext klargöras: kontext syftar på
utomspråklig kontext, alltså omgivningen av saker och ting medan kotext åsyftar språklig
kontext, alltså omgivningen av andra ord (jfr Beaugrande 1997:90-61, 167ff.). Språklig
kontext (eller kotext) är framför allt viktig för uppkomsten av diskursbetydelsen.
3.2
3.2.1
Analys av det svenska materialet
Särdraget [+human] i ordbildningen med –skap?
I skapkorpusen observerades i tendens 3 (2.5.3) att –skap framför allt kombineras med
personbetecknande substantiv. De 281 avledningarna med ett personbetecknande substantiv
utgör 74,5 % av korpusen. Därför undersöker jag 1) om suffixet –skap innehåller en
restriktion som gör att det bara är kombinerbar med [+human] grundord och 2) om även
[–human] grundord ger upphov till en [+human] tolkning. Finns det exempel från korpusen
med en vid första anblicken [–human] grundord som också realiseras [+human]? Det skulle
betyda att särdraget [+human] är “inbyggt” i suffixet och att suffixet påtvingar en [+human]
realisering av nominaliseringen. Om det däremot finns motexempel med grundord som inte är
mänskliga och som inte realiseras med en länk till något mänskligt kan vi dra slutsatsen att
tendensen att realisera en [+human] läsning bara styrs av mycket frekventa [+human]
grundord.
En närmare granskning av det svenska materialet påvisar omedelbart att suffixet inte bara
kombineras med personbetecknande utan också med andra substantiv: 6,6 % av korpusen
(eller 25 types) utgörs av en kombination av suffixet –skap med en sak och 4,5 % (eller 17
types) med ett abstrakt substantiv (jmf tabell 5). Om särdraget [+human] är ett funktionellt
betydelsekännetecken hos suffixet –skap skulle det implicera att dessa nominaliseringar också
bör tolkas som [+human] även när grundordet är [–human]. Men att det finns undantag visar
redan från början att svårigheter kommer att uppstå för att upprätthålla hypotesen.
För denna undersökning indelar jag de ovan beskrivna substantiviska exemplen i de
följande tre kategorierna.19
19
Ordet kjellskap är en ordlek med sällskap. Grundorden till upphovskap, vänortskap, Vojvodskap får ingen
beskrivning i SAOB och de kan därför inte bedömas. Ordet troskap tillhör ingen kategori eftersom det är – enligt
SAOB – ett alternativt ord för trohet. 30-årsskap och vårdnadskap kan inte bedömas eftersom de inte
förekommer i SAOB. Ordet skönhetskap indelades felaktigt i skap-korpusen. Det handlar om en skönhets-kap.
25
1. nominaliseringar med ett grundord som inte är ett personbetecknande substantiv men
som har en [+human] beskrivning i SAOB (t.ex. regiskap),
2. nominaliseringar med ett grundord som inte har någon [+human] beskrivning i SAOB
men där den [+human]-tolkningen kan realiseras i en specifik kontext, d.v.s. att
nominaliseringen kan tolkas som ‘tillhörande en person’ eller ‘utföras av en person’ eller
‘bestående av personer’ (t.ex. koalitionsskap)
3. nominaliseringar där [+human] tolkningen inte ligger nära till hands. (t.ex. ljudskap)
Exempel på kategori 1: Nominaliseringar med grundord som inte är ett personbetecknande
substantiv men som har en [+human] beskrivning i SAOB
(7a) Hela hans regiskap var främmande från grupparbete, även om han gärna diskuterade med
medarbetarna. (GP 1994)
> Grundordet regi definieras i SAOB som något som utförs av en tjänsteman eller
teaterdirektör.
(7b)Paragraferna fastslog att om något satte sig emot bergsfogden eller annan som lydde under Bergskollegi
um eller gjorde rotenskap så skulle dömas enligt Konung Eriks gårdsrätt kap 23 (halshuggning), om någon
knuffade ner någon i gruvan så den dog skulle dömas enligt Dråpmålablaken [...] (Svenska Wikipedia
oktober 2014)
> Grundordet rote har i alla sina definitioner i SAOB en hänvisning till en trupp eller en
grupp av män.
Andra exempel i denna kategori med en sak som grundord är boskap20, kompaniskap,
konsultskap, medelskap och sidoskap och med ett abstrakt ord som grundord adelskap,
befälskap, följeskap, förbundskap, frälseskap och tonårsskap.
Exempel i kategori 2: Nominaliseringar med grundord som inte har någon [+human]
beskrivning i SAOB men där kontexten kan tillfoga information som ger upphov till den
[+human] tolkningen.
(7c) Ericssons styrelseordförande Michael Treschow känner ett “äckelskap inför utanförskapet” som blir
verklighet om det blir nej till euron. (Webbnyheter 2003)
> Grundordet äckel förekommer inte i SAOB, men
i Van Dale21 har det också betydelsen
‘äcklig person’. Avledningen används för att beteckna en känsla som här är förknippad
med en person. Särdraget [+human] tillfogas således av kontexten eftersom det är
styrelseordföranden som känner detta äckelskap. Skillnaden med “Treschow känner
äckel inför utanförskapet” är att man med äckelskap vill betona egenskapens
‘existensform’ (se vidare för detta begrepp).
20
Om boskap uppfattas föraktfullt om människor, men boskap kan också ses som mycket etablerad ordbildning
där draget [+human] inte spelar någon roll alls.
21
http://vandale.ugent.be/
26
(7d) Miljöpartiet kan i framtiden räkna med erbjudanden om aktivt koalitionsskap från både vänster och
höger. (Webbnyheter 2011)
> Grundordet koalition har
ingen [+human] beskrivning i SAOB (en koalition kan t.ex.
också vara en förbund av stater eller partier), ändå framgår av kontexten att det handlar om
personer som formar en grupp. Särdraget [+human] tillfogas av kontexten och tillkommer
som del av en diskursbetydelse.
(7e) Religionen grundades 1963 av den vietnamesiske akademikern Nguyễn Thành Nam (1909 - 1990),
även känd som “Kokosnötmunken” , “Hans kokosnötskap”, “Harmonins profet” och “Farbror Hai”.
(Svenska Wikipedia oktober 2014)
> Kokosnöt är inget [+human] grundord, men “Hans kokosnötskap” är en titel som åsyftar
en person. Här tillfogas begreppet [+human] också av diskursen, först genom hänvisningen
till “Kokosnötmunken”, sedan genom kombinationen av kokosnötskap med
possessivpronomenet hans.
Andra exempel i denna kategori: huvudstadskap22, konstskap, minoritetskap, ordenskap,
sammanhangskap med en sak som grundord och bretwaldaskap (= ett gemensamt styre over
Storbritannien), budskap, förtroendeskap, offentlighetsskap och rättskap med ett abstrakt ord
som grundord.
Exempel i kategori 3: Nominaliseringar där [+human] läsningen inte ligger nära till hands.
(7f) Träden andas in tystnaden.
De har inget behov av att utforska den innersta innebörden av sitt trädskap.
(Webbnyheter 2010)
Grundordet träd har vid första åsynen ingen [+human] läsning och inte heller trädskap är
[+human]. Eftersom kontexten talar om träd som andas tillskriver man mänskliga
egenskaper till icke-mänskliga ord och därför skulle trädskap kunna tolkas [+human].
(7g) Eller som kulturjournalisten Carita Backström uttryckt det: “Att läsa honom är att gå in i ett ordskap,
som man går in i ett landskap.” (Svenska Wikipedia oktober 2014)
Grundordet land har vid första åsynen ingen [+human] läsning och inte heller landskap är
[+human]. Om man tolkar land med hänsyn till ett kollektiv kan man eventuellt uppfatta
det som något som har skapats av personer. Ordet ordskap syns vara bildat i analogi med
landskap. Eftersom ord hänvisar till mänskligt språk, skulle en [+human] tolkning kunna
göras, och denna tolkning skulle kunna ha inverkan på den [–human] tolkning av landskap.
Men denna tolkning ligger inte nära till hands. Därför föredrar jag att hävda att varken
landskap eller ordskap får en [+human] läsning.
Ett annat exempel i denna kategori: ljudskap.
Av exemplen i kategori 3 framgår att grundordet för en –skap-nominalisering inte absolut
måste ha särdraget [+human] och att suffixet inte alltid påtvingar en [+human] realisering.
22
Om man uppfattar stad som i SAOBs definition: “ofta med tanken särskilt riktad på dess styrande o.
förvaltande organ l. företrädare l. kår av ämbets- o. tjänstemän”, men samma invändning som hos boskap gäller
också här.
27
I korpusen finns också avledningar med som grundord ett adjektiv (t.ex. egenskap,
ensamskap), ett verb (t.ex. räkenskap, dryckenskap), ett adverb (t.ex. utanförskap,
förmerskap), ett räkneord (t.ex. tvåskap, tioskap), pronomen (t.ex. duskap) eller preposition
(t.ex. motskap) (jfr tabell 5). Dessa avledningar kan tolkas [+human] i särskilda fall (jfr
tioskap som grupp av 10 soldater eller duskap i (7h) som synonym för brorskap, men
mestadels hamnar de i kategori 2, där kontexten tillfogar särdraget [+human] som förmerskap
i (7i) eller även i kategori 3, där ingen länk med något mänskligt kan ses i diskursen (t.ex.
motskap i 7j).
(7h) “Och om en herre föreslår duskap med en dam “bör hon absolut bestraffa honom med att neka”. (GP
2007)
(7i) Detta nedtonande av “förmerskap” är mycket påtagligt inom kåren av poststationsföreståndare.
(SUC-romaner)
(7j) Det handlar förstås om den eviga själsliga ensamheten, och kärlek som blir motskap i stället för
gemenskap: om att bevara sig själv men ändå inte så mycket att man inte kan bli delaktig. (GP 2006)
Dessutom framgår av (7j) att den konkreta betydelsen uppstår i kontrast med ett annat ord:
motskap förstås endast i belysning av gemenskap, precis som ordskap förstås mot landskap i
(7g). Av ovanstående exempel (7a-j) framgår att särdraget [+human] ofta spelar en roll vid
användningen av ordbildningar med suffixet –skap, att det är ett element i normbetydelsen i
de flesta fall där grundordet är [+human]. Grundord med [–human]-särdrag är också möjliga
t.ex. mot i motskap. Av exempel (7c-e) i kategori 2 framgår att det också kan vara ett element
i diskursbetydelsen i några fall. Exemplen i kategori 3 visar att [human] inte är ett funktionellt
betydelsekännetecken i suffixets systembetydelse.
Vad gäller undersökningsfrågan som formulerades här ovan kan fastställas att grundordet
spelar en roll för avledningens definitiva betydelse men mot bakgrund av exemplen här ovan
kan vi ännu inte bestämma vilka funktionella särdrag suffixet innehåller: restriktionen
[+human] gäller inte för alla nominaliseringar med suffixet –skap. Av ovanstående
undersökning framgår bara att suffixet har en preferens för mänskliga grundord.
3.2.2
Nybildningar på –skap
Att suffixet har en preferens för mänskliga grundord styrks av de 7 nybildningarna av sent
datum som nämndes i 2.5.4 (tendens 4 i –skapkorpusen) och av observationerna i Wikipedia
oktober 2014. Om alla 7 relativt nybildade avledningar (idolskap, invandrarskap,
sponsorskap, samboskap, partnerskap, mentorskap och intraprenörskap [sic]) har särdraget
[+human] i grundordet skulle man nämligen ändå kunna påstå att det krävs ett [+human]
grundord för ordbildningen med –skap och att kravet är “inbyggt” i suffixet. Undersökningen
här ovan har emellertid visat att den mänskliga tolkningen också kan uppstå i kontexten utan
att grundordet har ett funktionellt särdrag [+human]. Därför kan vi bara konstatera att
28
nybildningarna följer tendensen att kombinera med ett [+human] grundord. Det visar att
–skap-avledningar med ett personbetecknande substantiv som grundord är så frekventa att de
styr nya ordbildningar med –skap.
3.2.3
Avledningar på –skap visavi avledningar på –het
En undersökningsfråga i denna uppsats är om suffix överför information och om så är fallet,
vilken typ av information som då överförs. Ett sätt för att granska suffixets (instrumentella)
betydelse är att jämföra dubbletter. En dubblett består av två avledningar med samma
grundord men olika suffix. I fråga om –skap och –het är det svårt att komma åt dubbletter
eftersom vi konstaterade att –skap helst kombineras med substantiv och –het med adjektiv. I
korpusen förekommer emellertid en dubblett ensamhet – ensamskap (se exempel 1e). Suffixet
–het verkar tillfoga något abstrakt till ordbildningen som skiljer sig från avledningar på –skap
(se exempel 1e):
(1e) Frånskilda Sonja har bytt ut ordet ensamhet mot “ensamskap”. (GP 1994)
Dubbletten ensamhet – ensamskap kan visa att avledningarna på –skap inte har helt samma
systembetydelse som avledningarna på –het: avledningen på –het uttrycker att Sonja kände
sig ensam, hade egenskapen ‘ensam’ när hon fortfarande var gift, och man kan säga att ordet
ensamhet betecknar ‘beskaffenheten av själva egenskapen’. Hennes status nu har ändrats till
den av ensamskap, den ensamma tillvaron av en frånskild kvinna. Det syns alltså att ordet
ensamskap inte betecknar en ‘beskaffenhet’ utan ett ‘tillstånd’ vari Sonja har hamnats. Vi kan
omskriva tillståndet med ‘existensformen av ensam’. Att dessa två olika tolkningar uppstår i
samma diskurs talar för antagandet att det är suffixen som överför dessa olika
betydelsenyanser med sin instrumentella betydelse på systemnivån.
I KORP finns ingen utökad kontext för exempelmening (1e), men en Googlesökning ger
nedanstående exempel: (8a) bekräftar observationen att ensamhet syftar på en beskaffenhet
och ensamskap på ett tillstånd. I avledningen på –skap kan även ses en delbetydelse av
‘container’, dvs. något som är väl avgränsat och som man kan vara innesluten i.
Avledningarna på –het saknar detta ‘container’-begrepp. Ensamskap betecknar då ‘innestängd
i (att vara) ensam’, så som minoritetskap kan beteckna ‘innestängd i minoritet’ och duskap
‘ingår i det slutna sällskapet (att vara) du’. Eftersom det också finns undantag (t.ex. redskap)
där containerbegreppet inte realiseras kan ‘container’ dock inte vara ett element i –skaps
systembetydelse.
Från (8b) framgår att ensamheten kan konkretiseras (även personifieras) och kan tilltalas
som objekt eller även person (“jag var hemma med min ensamhet, vi umgicks med
varandra”). (8b, c, d) visar dessutom att ordet ensamskap bildas enligt analogi med sällskap,
äktenskap, och gemenskap.
(8a) Jag har ganska stort behov av att få vara själv, men den där genomträngande känslan av fullständig
ensamhet som kan borra in i själen de gånger man inte valt sitt ensamskap är ganska så vidrig.
(http://absurditeter.forme.se/2013/december/23-en-gang-da-jag-kande-mig-ensam.html)
29
(8b) Från ensamhet till ensamskap - I förgår var jag hemma, bara jag och min ensamhet. Efter ett tag
började vi umgås med varandra. Visade sig att vi hade många gemensamma intressen. Något som började
tomt, blev riktigt behagligt. Helt plötsligt satt jag där och uppskattade mitt egna sällskap.
(http://livetarsomettsmorgasbord.blogspot.be/2012/04/fran-ensamhet-till-ensamskap.html)
(8c) Äktenskap, ensamskap och hälsa förr och nu: tankar kring ett forskningsfält.
(http://libris.kb.se/bib/2612283)
(8d) Efter gemenskap kommer ensamskap.
(http://spacefortwo.blogg.se/2012/february/efter-gemenskap-kommer-ensamskap.html)
Om vi kombinerar resultatet från korpusundersökningen med dubblettundersökningen här
ovan kan vi konstatera att nominaliseringar på –het i regel tar ett adjektiv som grundord.
Ensamhet är alltså en “normal” avledning. Ensamskap däremot är ett undantag eftersom
–skap framför allt kombineras med substantiv och ibland också med adjektiv eller andra
grundord. Även om ordet ensamskap bara förekommer en gång i korpusen, hittade jag 49
träffar genom Google-sökningar, vilket visar att ordbildningen med –skap är produktiv och
används i stället för en ordbildning med –het på grund av en systembetydelseskillnad. Om vi
uppfattar dubbletten ensamhet – ensamskap som representativ för båda ordbildningarna kan
hävdas att suffixet –het realiserar egenskapens nominalisering, alltså ‘existensen av ensam
som egenskap’ och att hela ordbildningen realiserar egenskapens objektivering, d.v.s. man
föreställer sig egenskapen som ett objekt. Det framgår mest tydligt av exempel (8b). För
suffixet –het föreslår jag primitiven [beskaffenhet] som jag uppfattar som ‘egenskapens
existens’.
Suffixet –skap i ensamskap uppfyller kraven som andra avledningar på –skap (som också
regiskap, landskap, koalitionsskap, kokosnötskap) uttrycker: de realiserar snarare än
grundordets existens en slags existentiell profilering, en existensform nämligen ‘existensen av
en tillstånd, en egenskap eller ett förhållande’. För ordbildningar med suffixet –skap föreslår
jag primitiven [existensform] som funktionellt betydelsekännetecken eftersom den
sammanfattar normbetydelserna ‘förhållande, tillstånd’ som beskrevs här ovan i tendens 3 och
symboliserar systembetydelsen ‘existensform av X’.
Andra dubbletter som förekommer i korpusen är klokhet – klokskap och trohet – troskap.
Om dessa dubbletter visar en skillnad mellan avledningar på –het och på –skap är oklart
eftersom det handlar om gamla ordbildningar som inte längre återspeglar synkrona
ordbildningsprocesser och som har utvecklat olika överlappande normbetydelserna: klokhet =
‘förmågan att klart bedöma vad som i olika situationer är det lämpligaste’, men också
synonym för klokskap. Klokskap = ‘listighet, överklokhet’, men också synonym för klokhet.
Trohet ‘förhållandet eller egenskapen att vara trogen’, troskap ‘trohet (bara i högre stil)’.
3.2.4
Suffixet –het och adjektiviska grundord
Tendens 1 påvisar att suffixet –het har en preferens för adjektiv. Man kan tolka detta resultat
på morfosyntaktiskt och semantiskt sätt. Morfosyntaktiskt beror det på adjektivklassen som är
30
en morfologiskt mångsidig klass där en egenskap kan uttryckas med olika medel alltifrån ett
enkelt ord som arg till ett morfologiskt mer komplicerat ord som proportionerlig, lättsinnig,
dubbelspråkig eller andaktsfull, bearbetbar och belägen. Att alla dessa adjektiv kan
kombineras med suffixet –het talar för att att det inte finns några egentliga morfosyntaktiska
restriktioner vad gäller adjektivklassen (jfr tabell 7).
Med tanke på undersökningsfrågan vilken information suffixet överför och vilka
restriktioner som är “inbyggda” i suffixet kan vi anta att suffixets instrumentella betydelse
antingen väljer ut ett adjektiviskt grundord eller har en mycket stark preferens för adjektiv
(98,9 procent av ordbildningarna i –hetkorpusen är kombinationer av adjektiv + suffix). Det
har inte alltid varit så: jfr SAOB som anger att suffixet ursprungligen kombinerades med
substantiv. Varför suffixet har utvecklat sig från substantivsuffix till ett adjektivsuffix är
emellertid en diakron fråga som ligger utanför ramen för denna uppsats.
Enligt Coserius betydelseteori som beskrevs i avsnitt 3.1 förutsätter vi att suffixet har en
instrumentell betydelse som kan anges med ‘nominaliserare’ med hänsyn till grundordet.
Därutöver kräver suffixet att grundordets kategoriella betydelse är adjektiv. Kravet är
emellertid inte tvingande eftersom 1,1% av ordbildningarna i –hetkorpusen är kombinationer
med substantiv eller adverb (jfr tendens 3). Därtill kan fastställas att grundordets lexikala
betydelse är en specifik ‘egenskap’: ‘egenskap’ (eng. “property”, jfr Croft 2003:185) kan ses
som parafras för adjektivklassens kategoriella betydelse i allmänhet, vilken ‘egenskap’ det
exakt handlar om är den lexikala fyllningen av densamma: blyg, fin, god, lätt, modest,
delaktig, o.s.v. Dessa olika betydelser (instrumentell, kategoriell, lexikal) av suffixet och
grundordet kombineras i ordbildningen och resulterar i en ny komplex lexikal betydelse,
nämligen ‘egenskap’, ‘beskaffenhet’, ‘förhållande’, ‘tillstånd’ med den kategoriella
betydelsen ‘substantiv’ Ordklassen ‘substantiv’ kan sägas profilera ett ‘objekt’ med
referensfuntkion (jfr Croft 2003:185). D.v.s. att avledningen resulterar i ett nytt substantiv,
som också anger en egenskap, men genom att beteckna ett objekt som man kan referera till:
det är ett abstrakt objekt som bär själva egenskapen.
Av avsnitt 3.2.1 framgick att kontexten tillfogar diskursbetydelser som uppstår i varje
språkhandling. Uppsatsens syfte är emellertid att granska om man i ordbildningarna på –het
kan fastställa normbetydelser som dessutom faller under en särskild systembetydelse som
urskiljer ordbildningar på –het från ordbildningar på –skap (och eventuellt andra
nominaliseringskonstruktioner i svenskan). Denna sista uppgift är svår från ett metaspråkligt
perspektiv eftersom de föreslagna systembetydelserna ska vara tillräckligt allmänna så att alla
senses kan inrymmas. I avsnitt 3.2.3 föreslog jag för ordbildningar med –het [+beskaffenhet],
varmed jag menar egenskapens nominalisering, alltså ‘existensen av adjektivets innebörd som
egenskap’, egenskapens objektivering, när man föreställer sig egenskapen som ett objekt som
man kan referera till (t.ex. ensamhet, ondhet, saftsoppighet). För ordbildningar med –skap tog
jag termen [+existensform], eftersom nominaliseringar på –skap antyder den specifika
‘existensen av ett tillstånd, en egenskap, ett faktum eller förhållande’ som t.ex. i ensamskap,
hackerskap, idolskap.
31
3.2.5
–het-avledningar med icke-adjektiviska grundord
Frågan uppstår om systembetydelsen [+beskaffenhet] också kan användas för –hetavledningar med icke-adjektiviska grundord. Adjektivklassen är den lämpligaste klassen för
att uttrycka egenskaper eller beskaffenheter därför att ‘egenskap’/‘beskaffenhet’ är som vi
anförde i avsnitt 3.2.4 den kategoriella betydelsen av ordklassen adjektiv (‘egenskap’
parafraserar adjektivklassens kategoriella betydelse i allmänhet). Så i ordbildningarna
beskrivna i tendens 1 som arghet, brottslighet, kåkfararvåldsamhet och i nybildningarna från
tendens 2 beskriver de adjektiviska grundorden arg, brottslig, (kåkfarar)våldsam och tomatig,
saftsoppig, smulfast, sommarhattig, tasigförsam av vilken beskaffenhet någon är (arg),
hur/med vilka egenskaper någon handlar (brottslig, våldsam) hur något smakar (en tomatig,
saftsoppig soppa), känns (i munnen) (ett smulfast kex), någon ser ut eller beter sig (en
sommarhattig, tasigförsam person) eller någon känner sig (en tatapp person > han eller hon
har tappat taget). Ovanstående exempel visar att nominaliseringen med –het överför den
lexikala betydelsen av adjektiviska grundord i substantiv på grund av suffixets inherenta
särdrag [+beskaffenhet].
Under rubriken för tendens 3 observerades hapax legomena med suffixet –het som inte
hade ett adjektiviskt grundord. För att kännetecknet [+beskaffenhet] ska kunna vara
funktionellt för ordbildningen med –het måste alla ordbildningar med icke-adjektiviska
grundord också kunna förknippas med [+beskaffenhet]. Senses som uppstår i meningarna (5ah) är:
brysselhet > att ha en brysselsk mentalitet, känslan som är förknippad med Bryssel, att
(kunna) bete sig som någon som bor i Bryssel.
rockhet > att kunna spela rockmusik, att ha egenskapen att vara rockig
plattfothet > att lida av plattfot (som åkomma)
Vi ser alltså att kombinationen av de substantiviska grundorden bryssel, rock, plattfot med
suffixet –het resulterar i ordbildningar som alla faller under het-avledningarnas
systembetydelse [+beskaffenhet]. Dessutom ska tas hänsyn till att –het normalt sammanfogas
med adjektiviska grundord, som framgår av de sällsynta attesteringar av –het-avledningar
med grundord som tillhör en annan ordklass. Medan Bryssel är namnet på en stad, profileras
Bryssel i ordet brysselhet som egenskap, men i avledningens kategoriella betydelse:
brysselhet betyder nämligen befintligheten, existensen av ‘Bryssel’ som egenskap, t.ex. i
mentalitet, affektionsvärde gentemot staden, ett särskilt beteende, osv. Detsamma gäller för de
andra exempel: medan rock är ett namn på en musikstil, menas med rockhet rockmusikens
egenskap presenterad eller förkroppsligad av gruppen AC/DC. Plattfot till sist hänvisar till en
missbildning av foten, men plattfothet syftar inte till missbildningen utan till platypodia som
egenskap av en person: här igen tvingar nominaliseringen på grund av suffixet –het
32
substantivet plattfot i rollen av egenskapsindikation. Detta fenomen kallas för coercion.23 Jag
återkommer till detta senare i avsnitt 3.3 och 4.2.2.1.
På grund av dessa exempel kan man påstå att [+beskaffenhet] är ett funktionellt
betydelsekännetecken av ordbildningen med suffixet –het eftersom även grundord som inte är
adjektiviska realiseras med kännetecknet [+beskaffenhet]. Det är alltså suffixet –het som
framkallar detta särdrag och tillfogar det som systembetydelse till avledningen.
3.2.6
Inga verbala grundord i –hetkorpusen
Det faktum att det inte finns några verbala grundord i –hetkorpusen (jfr tabell 6) tyder på att
några svenska ordbildingsprocesser står i komplementär distribution: för att nominalisera en
handling använder svenskan en avledning på –ende eller –ande, -an eller -nad, -tion, -else, (n)ing och ingen –hetavledning (exempel (9a-i) är hämtade ur KORP):
(9a) Hans texter präglas av ett dubbelt seende, en mångkulturell blick. (GP 1994)
(9b) Sven Nordqvists konstnärliga skapande begränsas inte till mindre barn utan hans berättelser i ord och
bild kan uppskattas av alla, unga som gamla. (Svenska Wikipedia janari 2015)
(9c) Planer finns framtagna för ungefär 4 500 bostäder och med de planer som nu är under framtagande
finns beredskap för ett byggande av i runda tal 6 000 bostäder. (GP 1994)
(9d) – Det bästa du kan göra är att medvetet skapa nya vanor, att ta kontroll över ditt ätande och undvika
spontana beslut. (Webbnyheter 2011)
(9e) Det är inte nog att han aldrig kommer att få den befordran han förtjänar, han kommer också att hamna
i fängelset och ... Morris! (Press 97)
(9f) Jag känner en stor saknad, jag vill ju jobba. (GP 1994)
(9g) Efter säsongen 2009/10 meddelade Bäcker att han väljer att avsluta sin professionella hockeykarriär vid
29 års ålder då han saknar motivation för sporten. (Svenska Wikipedia januari 2015)
(9h) Andra frågan gäller Sahlgrenska akademin, som är en ny skapelse vid sidan av å ena sidan Sahlgrenska
Sjukhusets ordinarie organisation och å andra sidan Göteborgs universitet. (GP 2002)
(9i) Sedan 1972 bedrivs försöksverksamhet med inskolning på högstadiet i ett antal skolor landet runt.
(Press 76)
23
Coercion är en term som syftar på en semantisk mekanism där ett ord tvingas in i en konstruktion även om
ordet inte passar i konstruktionen på grund av sina (semantiska) egenskaper (Pustejovsky 1995:106).
Mekanismen kan förklaras på olika sätt, t.ex. med att påstå att komplementet ändrar sin “type” som i Mary
began the book där book får en event structure “read or write” (> Mary began reading/writing the book).
Tillämpad på avledningar handlar det vid coercion om avledningar där “non-default” kombinationer görs, t.ex.
när ett substantiv som grundord tvingas in i en avledning där ett adjektiv med en egenskapsindikation förväntas.
33
Vad gäller semantiken antyder dessa “verbalabstrakta” ‘existensen av verbets
process/handling’. Nominaliseringar på –ende eller –ande förekommer inte i SAOB, däremot
är de med i SAOL (förutom ätande). Det skulle kunna tolkas som om nominaliseringar på
–ende och –ande är mer frekventa än tidigare. Nominaliseringar med –an eller –nad, –tion,
–else,–(n)ing fokuserar snarare ‘resultatet av handlingen’.
3.3
Slutsats
Från analysen av det svenska materialet framgick att det är nödvändigt att noggrant definiera
begreppet betydelse. Med hjälp av de differentierade begreppen från Coserius (1975, 1985,
1987, 1988) betydelseteori kan dras följande slutsatser:
• Suffixen –skap och –het har en instrumentell betydelse: de är nominaliserare med hänsyn
till grundordet om grundordet själv inte är ett substantiv. Om grundordet redan är ett
substantiv måste ‘nominaliserare’ uppfattas som om suffixet förorsakar en semantisk
förändring i ordklassen nomen.
• Suffixen –skap och –het har olika selektionsrestriktioner med hänsyn till grundordets
kategoriella betydelse: –skap selekterar företrädesvis substantiv som grundord, men
ordbildningar med andra grundord är också möjliga. Suffixet –het däremot selekterar
adjektiv som grundord, men några ordbildningar med andra grundord visade sig också
förekomma (emellertid bara 1,1% av mitt material).
• Suffixen –skap och –het kan eventuellt bidra till den specifika lexikala betydelsen av de
ordbildningar där de fungerar som avledningsmorfem. Enligt SAOB härstammar det
lexikala värdet av de båda suffixen från substantiven skap och heder som
grammatikaliserades till suffix. Det är emellertid viktigt att påpeka att förekomsten av
denna lexikala restinformation inte betyder att suffixet har lexikal betydelse, bara att det
finns “lexical persistence” (Hopper 1991:22). Suffixet är inget lexem utan ett bundet
morfem som eventuellt bidrar till ordbildningen med lexikala rester. Den lexikala
betydelsen kan realiseras först i ordkonstruktionens helhet. Inom ramen för denna uppsats
är det dock inte möjligt att diakront undersöka huruvida den lexikala restinformationen
överensstämmer med systembetydelserna som vi definierar här nedan. Jag utgår alltså för
enkelhetens skull från antagandet att det inte finns lexikal persistens.
• Norm- och diskursbetydelserna ‘förhållande’, ‘egenskap’, ‘vara det’, ‘handling’ som
SAOB anger för suffixet –skap och ‘egenskap’, ‘beskaffenhet’, ‘förhållande’, ‘tillstånd’
för suffixet –het attesteras i korpusen. Dessutom fastslås att en delbetydelse av ‘container’
kan ses som normbetydelse för särskilda avledningar på –skap.
• Ordbildningen med suffixet –hets systembetydelse symboliserades med primitiven
[beskaffenhet]: det fastslogs att nominaliseringar med –het realiserar egenskapens
objektivering, alltså systembetydelsen ‘beskaffenheten av själva egenskapen’ d.v.s. man
föreställer sig egenskapen som ett objekt. Ordbildningar med suffixet –skaps
systembetydelse symboliserades med primitiven [existensform] och det fastslogs att
nominaliseringar med –skap realiserar ‘existensen av ett tillstånd, en egenskap, ett faktum
eller ett förhållande’. Igen måste det uppmärksammas att denna systembetydelse
34
•
•
•
•
tillkommer först i ordkonstruktionens helhet: för att realisera [+beskaffenhet] eller
[+existensform] måste suffixet kombineras med hela ordbildningen, d.v.s. syntesen av
grundordet med suffixet.
Frekventa ordbildningar styr ordbildningen med –skap när det gäller preferensen för ett
[+ human] grundord. Ordbildningen utgår från de mest frekvent förekommande mönstren
men kreativitet i ordbildningen är också möjlig så till vida att man kan kombinera
[– human] grundord med suffixet.
Frekventa ordbildningar styr ordbildningen med –het när det gäller preferensen för
adjektiv. I fallet –het-avledning ser vi att icke-adjektiviska grundord “tvingas” in i rollen
av en egenskapsindikation. (jfr brysselhet, där bryssel uppfattas med en adjektivisk
betydelse ‘egenskap’). Fenomenet kallas för coercion när det händer i
ordbildningskonstruktionen. I fallet –skap-avledningar rör det sig inte om coercion
eftersom det är kotexten som tvingar grundordet i en annan roll. (jfr kokosnötskap där
grundordet uppfattas [+human] på grund av kotexten).
Vi konstaterade också att suffixen är multifunktionella och att ordbildningen leder till
olika senses.
I svenskan ser vi komplementaritet i nominaliserande ordbildningskonstruktioner: om
grundordet är ett adjektiv använder man helst en konstruktion med suffixet –het, ett
substantiv kombineras helst med –skap och ett verb med en rad andra affix som –ande,
–ende, –nad, –tion osv. Dessa konstruktioner har en egen betydelse: –het-ordbildningar
leder till att adjektivet nominaliseras med betydelsen ‘egenskapens existens’ som t.ex.
saftsoppighet, –skap skapar substantiv med betydelsen ‘existensformen av X’ som t.ex.
doldisskap, medan verbabstrakta får bland annat betydelsen ‘existensen av verbets
process/handling’ som t.ex. skapande. Skapelse däremot fokuserar ‘resultatet av
handlingen’.
Ordbildningsprocessen är en kombination av morfosyntaktiska och semantiska aspekter. I
undersökningen av SAOB har det klargjorts att ordboken huvudsakligen visar suffixens
normbetydelser och ibland också diskursbetydelser. Ibland tjänar kontexten till att skapa en
ny diskursbetydelse. I korpusundersökningen hittades flera sådana diskursbetydelser.
För en beskrivning av ordbildningsprocessen är det viktigt att fastslå att vissa särdrag som
vid första anblicken kan tillskrivas suffixet inte kommer från suffixet utan från grundordet
eller från kontexten. Det hela semantiska värdet kommer alltså från samtliga håll: från
suffixet, grundordet, kontexten och själva ordbildningen. Med andra ord, semantiken (i bred
bemärkelse) som medförs vid ordbildningen är mångfacetterad och omfattande och måste
beskrivas på ett differentierat sätt.
I nästa kapitel granskar jag därför tidigare studier av ordbildning i allmänhet och
ordbildning med nominaliseringssuffix. Jag jämför resultaten av min analys med resultaten i
några aktuella modeller. Eftersom det inte finns någon svensk analys använder jag analyser av
suffix som är jämförbara med –skap och –het i svenskan, nämligen de engelska kognaterna
–hood och –ship. Jag ämnar peka på metodernas för- och nackdelar när jag försöker tillämpa
dem på mitt material.
35
4
Översikt av några recenta ordbildningsmodeller
tillämpade på nominaliseringssuffixen –skap och –het
“I funktionellt inriktade metoder som Neo-Konstruktionsgrammatik och Distributed
Morphology (Halle & Marantz 1994, Marantz 1997, 2001) är suffix antingen bara
funktionella element i grammatiken eller betydelselösa fonologiska realisationer av
abstrakta grammatikala morfem” (Baeskow 2010:1).
För att vederlägga synsättet att suffix är tomma element har några lingvister studerat
avledningssuffixens status och försökt bevisa att de inte bara överför semantisk utan också
konceptuell information. I detta kapitel fokuserar jag på tre studier som i synnerhet behandlar
suffixen –dom, –hood, och –ship i engelskan: Aronoff & Cho (2001), Baeskow (2010) och
Lieber (2010) och på Booijs (2010) konstruktionsmorfologi. Målet är att avgöra om dessa
teorier kan redogöra för de svenska iakttagelserna.
4.1
Aronoff & Cho
För att visa att nominaliseringssuffix överför semantisk information och särskilt för att
analysera suffixet –ships semantiska villkor använder Aronoff & Cho (2001:167-173) två
olika tillvägagångssätt: för det första tillämpar de skillnaden mellan “stage- och individuallevel” predikat24, för det andra jämför de så kallade “doublets” eller dubbletter.
Aronoff & Cho urskiljer en betydelseskillnad i de grundord som kan kombineras med
suffixen –hood och –ship. De föreslår att suffixet –ship har en semantisk känslighet för så
kallade “stage-level”-predikat. “Stage-level” predikat betecknar kortvariga stadier och
egenskaper av stadier beroende av tid (temporära och tillfälliga egenskaper så som vara sjuk,
vara trött, kunna träffas). “Individual-level” predikat betecknar istället stabila och bestående
egenskaper hos individer utan hänvisning till tid, såsom vara bror/syskon, kunna simma.
Aronoff & Cho (2001:173) hävdar att denna känslighet är en lexikal egenskap hos suffixet
som inte bara är pragmatiskt och semantiskt betingad utan också är inbyggd i ett språks
grammatik. Man skulle kunna tänka att detta påstående inte stämmer med Word Formation
Rule-teorin som hävdar att ett suffix inte har någon “lexical entry” alltså att ett suffix inte kan
vara ett element i lexikonet, men det kan ändå ha en “lexical property” eller lexikal egenskap.
Kratzer (1995:125) modifierar Aronoff & Chos påstående och föreslår att det är en skillnad
som gäller i naturligt språk. Det kan emellertid inte vara någon skillnad som görs i ett språks
lexikon en gång för alla eftersom det kan finnas egenskaper som vid första anblicken är
“individual-level” (som att ha brunt hår) som kan vara “stage-level” i särkilda fall (om man
färgar håret varannan dag).
24
Aronoff & Chos skillnad mellan “stage-level” och “individual-level” predikat introducerades av Carstairs
(1973).
36
Aronoff & Cho (2001:167) hävdar i inledningen att grundordets semantik25 selekterar
suffixets specifika betydelse (“the semantics of the base selects the specific meaning26 of
–ship”: antingen ‘relation’, ’skill or art’, eller ’office or position’). De hävdar alltså att
ordbildningsprocessen utgår från grundordets betydelse. Men senare (2001:171) modifierar de
påståendet till att –ship-ordets betydelse (alltså helheten) selekterar den mest påfallande
“stage-level” egenskap i grundordets betydelse. (“the meaning of a –ship word selects the
stage-level property that is most salient in the meaning of the base.”). Med andra ord
betydelsen måste härledas från helheten. De ägnar också uppmärksamhet åt kontexten
(2001:170): “the meanings of individual words being determined by a combination of the
meaning of the base and the context” och utgår från olika senses som ofta kan reduceras till
en mer allmän betydelse.27 (“when a morphological operation appears to have many different
senses, they can often be reduced to a single fairly general sense”). Vi ser här att Aronoff &
Cho (2001) inte tydligt urskiljer mellan systembetydelse, konventionella senses
(normbetydelser) och specifikt språkbruk (diskursbetydelser), varigenom det blir svårt för
läsaren att granska vilken inflytelse kontexten eller/och konventionellt språkbruk har på
ordbildingarnas funktion.
Suffixet –ship kombineras enligt Aronoff & Cho (2001:168) i engelskan bara med “stagelevel” grundord (jfr t.ex friend, penman, priest ) medan suffixet –hood däremot inte har denna
känslighet och därför kan kombineras med såväl “stage-level” som med “individual-level”
grundord (jfr. t.ex. apprentice, bachelor och girl, child). Det förklarar enligt Aronoff & Cho
att parenthood, childhood, girlhood, motherhood är välbildade avledningar medan
*parentship, *childship, *girlship and *mothership inte är välbildade, eller åtminstone
“markerade” på grund av den nämnda känsligheten av suffixet –ship för “stage-level”
predikat.
Dubbletter kan enligt Aronoff & Cho (2001:172) också belysa suffixens betydelse.
Tankegången är att det måste finnas ett semantiskt skäl för att båda formerna (t.ex. fatherhood
visavi fathership) existerar samtidigt och att den semantiska restriktionen som gäller är del av
suffixets lexikala betydelse.
4.1.1
Tillämpbarheten av Aronoff & Cho (2001) till svenskan
Aronoff & Chos (2001) hypotes är begränsad till ordbildningen med suffixen –ship och –hood
i engelskan. Frågan är om hypotesen också kan tillämpas på deras svenska kognater –skap
och –het. Aronoff & Cho (2001:170) utgår från antagandet att “the meaning of individual
[complex] words being determined by a combination of the meaning of the base and the
25
Sett i ljuset av uppsatsens uppdelning i system-, norm- och diskursbetydelse är det svårt att exakt bestämma
vilken betydelse Aronoff & Cho syftar på. Jag antar att de menar grundordets lexikala betydelse, som alltså ingår
i systembetydelsen.
26
Med meaning syftar de på sense eller normbetydelse!
27
Här syftar de på systembetydelse.
37
context”. Det kan betyda att de antar kompositionalitet. Men man skulle också kunna tolka
påståendet som att suffixet själv inte har någon betydelse utan att det härleder sin betydelse
från kontexten och från grundordet. Aronoff & Cho antar också att “the meaning of a –ship
word selects the stage-level property that is most salient in the meaning of the base” enligt
följande regler:
- Om grundordet betecknar ett förhållande kommer avledningen att beteckna detta
förhållande
- Om grundordet betecknar någon med en särskild färdighet kommer avledningen att
beteckna denna färdighet
- Om grundordet betecknar någon som har en position i hierarkin kommer avledningen
att beteckna denna position eller ämbetsperiodens längd.
Enligt Aronoff & Cho har suffixet alltså tre senses, nämligen (1) ‘relation’, (2) ‘skill or art’
och (3) ’office or position’ eller ‘period of office’. Aronoff & Cho (2001:170) hävdar också
att de tre senses kan reduceras till en enda, tämligen allmän sense. Den sista definierar
författarna som “a single fairly general sense”, men från artikeln framgår inte om de uppfattar
denna allmänna sense som en enhetlig systembetydelse (jfr avsnitt 3.1) eller som en slags
gemensam nämnare av de olikartade senses som fortfarande måste placeras på det
konventionella språkbrukets nivå.
Om jag vill arbeta med svenska motsvarigheter av det material som Aronoff & Cho
använder måste jag utgå från ordboksdefinitioner, som nämndes normbetydelser i avsnitt 3.1.
För –skap anger SAOB ‘förhållande’, ‘egenskap’, ‘vara det (som det adjektiviska grundordet
anger)’, ‘handling’. Det innebär således att –ship och –skap inte har helt samma betydelser
och inte är mer än jämförbara. För att presentera en genomförbar jämförelse väljer jag att först
utgå från Aronoff & Chos engelska ordboksdefinitioner.
I tabell 8 jämför jag Aronoff & Chos engelska exempel (airmanship, friendship, kingship,
penmanship, priestship, sponsorship och några andra som är beskrivna mindre detaljerat i
artikeln) som har ett “stage-level” grundord med svenska ordbildningar. De tre olika senses
som Aronoff & Cho urskiljer visas i första spalten av tabell 8. I andra spalten ger jag en
svensk kognat eller pendang. Som referensordbok användes SAOB. Om SAOB inte angav
ordet, söktes det ändå upp i KORP.28
Vilken (norm)betydelse som genereras beror bland annat på grundordets status som
relationellt substantiv. Att vara en friend är tydligen ett förhållande, men enligt Aronoff &
Cho kan penmanship inte beteckna en relation eftersom det inte är ett förhållande utan en
färdighet att vara en penman (m.a.o. ‘författare, skribent’). Därför urskiljer de också sense
‘skill or art’. Enligt deras resonemang kan milkman, postman och tradesman inte kombineras
med –ship för att beteckna en ‘skill or art’ eftersom att vara milkman, postman eller
tradesman inte innebär att ha en färdighet; dessa ord betyder enligt författarna snarare ett yrke
28
Korp är Språkbankens konkordansverktyg i Göteborg. Här finns också diskursbetydelser. Aronoff & Cho
räknar inte med denna semantiska nivå i sin artikel.
38
som inte kräver en särskild färdighet. De hävdar att *milkmanship, *postmanship och
*tradesmanship därför är felbildade engelska ord. De tillfogar en restriktion för ordet airman
eftersom det kan ha flera användningar. Det är bara om airman hänvisar till en position som
pilot med särskilda färdigheter att airmanship kan existera med betydelsen ‘skill or art’;
däremot skulle airmanship inte vara lämplig för att hänvisa till ‘the skill or art of being an
enlisted person of the lowest rank in the air force’. Till sist urskiljer de grundord som
betecknar ett steg i en hierarki som pope, cardinal, archbishop, monsignor och priest. Där
betecknar en avledning på –ship personens ‘office or position’ eller personens ‘period of
office’ (t.ex. priestship).
engelska (Aronoff & Cho)
grundord med STAGE-LEVEL
egenskap
1. relation
friendship
2. skill or art
airmanship
penmanship
3. office or position, period of office
kingship
priestship
queenship
duchesship
ladyship
lordship
popeship
cardinalship
archbishopship
bishopship
monsignorship
sponsorship (betydelsen inte specificerad i
artikeln)
svenska (SAOB/SAOL + eventuellt
KORP eller Google)
vänskap (inte in SAOB, utan i SAOL)
*flygareskap, (*)pilotskap (förekommer i
Google-sökning)
skribentskap (mindre brukligt) om
verksamheten som skribent.
(*)kungskap (2 träffar i KORP)
(*)kungaskap (3 träffar i KORP)
prästerskap (a) (†) abstrakt:
förhållandet att vara präst, prästämbete.
b) konkret, kollektivt, om präster
(*)drottningskap (2 träffar i KORP)
*hertiginnaskap
(*)damskap (2 träffar i KORP)
herrskap †herskarmakt, makt, †område,
kollektivt om personer ur de högre eller
bildade samhällsklasserna, sällskap
(*)påveskap (1 träff i KORP)
(*)kardinalskap (1 träff i KORP)
(*)ärkebiskopskap (1 träff i Googlesökning)
(*)biskopskap (i Google-sökning)
*monseigneurskap
sponsorskap funktionen eller rollen som
sponsor(er).
Tabell 8: Svenska kognater/pendanger till “stage-level” grundord airman, friend, king,
penman, priest och sponsor
Från tabell 8 framgår att de flesta av Aronoff & Chos exempelord (förutom airmanship) har
en pendang i svenskan, men att inte alla är tillräckligt frekventa för att upptas i ett lexikon.
Det faktum att ett ord inte upptas i ett lexikon betyder naturligtvis inte att
ordbildningskonstruktionen inte finns eller inte kan leda till nybildningar. Det bara säger
39
något om ordets frekvens och etablering (“entrenchment”). Dessutom finns inte kognater för
alla engelska ord i svenskan. Bara paren king – kung, priest – präst, pope – påve, cardinal
– kardinal och sponsor (som faktiskt är ett låneord i svenskan) förekommer. Antagligen
indelar dessutom SAOB betydelserna enligt andra kriterier än Websters Third New
International Dictionary som Aronoff & Cho använder. En annan förklaring skulle kunna
vara att dessa svenska ord bildas enligt andra mönster än i engelskan. Det måste undersökas
vidare, eftersom vi inte kan dra slutsatser från analysen av bara några exempelord.
I tabell 9 anger jag dessutom Aronoff & Chos exempel på grundord med en “individuallevel” egenskap, som enligt hypotesen inte kan kombineras med suffixet –ship och deras
svenska motsvarigheter.
engelska (Aronoff & Cho)
grundord med
INDIVIDUAL-LEVEL
egenskap
?? parentship
?? wifeship
??nieceship
??womanship
svenska
föräldraskap förhållande(t) att via [sic!]
någons föräldrar.
(*)fruskap: 2 träffar i KORP
(*)hustruskap: 1 träff i KORP
kusinskap förhållandet att vara resp. kalla
varandra kusiner
brorsdotterskap (i Google), *systerdotterskap
(*)kvinnoskap: 15 träffar i KORP
Tabell 9: Svenska pendanger till “individual-level” grundord parent, wife, niece, woman
Tabell 9 visar att i svenskan finns två perfekt regelbundna ord föräldraskap och kusinskap för
de “icke-välbildade” engelska avledningarna *parentship och *nieceship och två ord (fruskap,
kvinnoskap) som inte förekommer i SAOB utan finns i KORP. För att granska om Aronoff &
Chos antagande att känsligheten för “stage-level” grundord är en lexikal egenskap hos
suffixen –ship också är tillämpbart på svenska –skap ord i svenskan ges fler exempel i tabell
10 här nedan.
engelska
*girlship
*boyship
*childship
*daughtership
29
svenska – SAOB
Left side individual predikat – betydelse ‘relation’!
(*)flickskap. 6/129 träffar i KORP
*tjejskap *flickobarn(a)skap
*pojkskap, *killeskap, *gosseskap
barnaskap förhållandet att (anses) vara någons barn
(*)dotterskap: 3/2 träffar i KORP
Förhållendet 6/1 betyder att det finns 6 förekomster i hela KORP och 1 förekomst i mina 44 korpora.
40
engelska
kinship
*brothership
*sistership
*wifeship
*womanship
*manship
*parentship
*mothership
fathership!
svenska – SAOB
släktskap förhållandet att vara släkt, samhörighet
syskonskap förhållande, frändskap, släktskap
broderskap, brödraskap förhållande, medlemskap,
(konkret: sammanslutning av personer)
systerskap, systraskap förhållande, egenskap
(*)fruskap: 2/1 träffar i KORP
kvinnskap: †förhållandet att vara kvinna, konkret (i
Finland): kvinnorna!
(*)kvinnoskap: 15/1 träffar i KORP
manskap †manlighet, †tjänsteförhållande; antal män
Right side individual predikat!
föräldraskap förhållande(t) att via [sic!] någons
föräldrar.
(*)mödraskap: 23/7 träffar i KORP
faderskap egenskap, förhållande att vara fader!
annan mening: ‘rank’!
ladyship
(*)damskap: 2/0 träffar i KORP
lordship
herrskap †herskarmakt, makt, †område, kollektivt om
personer ur de högre eller bildade samhällsklasserna,
sällskap
citizenship (‘status’ enligt borgarskap egenskap, ställning som borgare, borgarrätt
Merriam Webster Online)
(burskap), medborgarskap, medborgarrätt
NB: men definition från NE: borgerskap: kollektiv
benämning på en stads borgare, eller på borgarna som
samhällsklass.
earlship
(‘rank’
enligt grevskap värdighet, område, †grevligt herrskap
Merriam Webster Online)
Tabell 10: Svenska avledingar på –skap med “individual-level” grundord
Brother, sister, wife, woman, man, daughter (broder, syster, fru, kvinna, man, dotter) är
“individual-level” predikat eftersom de betecknar stabila egenskaper som en individ har utan
tidsbegränsning. Aronoff & Cho gör en skillnad mellan “left side individual” predikat som
girl och child (flicka och barn) som används för att beteckna egenskaper som man har när
man föds och “right side individual” predikat som används för att beteckna egenskaper som
en individ kan förvärva vid en särskild ålder som parent, woman, man och mother (föräldrar,
kvinna/fru, man, moder). Brother och sister kan diskuteras eftersom det beror på skaran av
syskon om det är “left” eller “right side” (man föds som bror eller syster om man inte är äldsta
barnet eller man blir det när ett syskon kommer till). Aronoff & Cho påstår att det finns
pragmatiska och kulturella skillnader med till exemple *wifeship där wife skulle ses som en
“stage-level” predikat. Men de hänvisar till kulturer där egenskapen att vara någons hustru ses
41
som en kontinuerlig och permanent egenskap och där grundordet wife i *wifeship kan ses som
en “right side” “individual-level” predikat. Detsamma gäller för ladyship och lordship.
Aronoff & Cho förklarar undantag som ladyship i fossiliserade uttryck “your ladyship” som
lexikaliserade idiom.
Tabell 10 visar att svenskan har för många motexempel mot hypotesen att –skap endast
kan kombineras med “stage-level” predikat för den ska kunna upprätthållas. Dessutom är det
påfallande att normbetydelsen ‘förhållande’ är mest frekvent i svenskan och att suffixet väljer
framför allt svenska relationella grundord som barn, släkt, syskon, broder för att uttrycka sin
relationella betydelse. Det faktum att grundordet betecknar en inherent egenskap (“individuallevel”) spelar mindre eller underordnad roll, även om det också finns sådana ordbildningar
med grundord som flicka, kvinna, man.
Dessutom måste man uppmärksamma den diakrona utvecklingen av ordbildningen, vilket
Aronoff & Cho med rätta lyfter fram i en fotnot (2001:170). De hävdar att –ship-suffixeringen
inte alltid har varit så inskränkt som nu.
För det tredje betecknar substantivet i exempelvis brödraskap/broderskap och manskap
inte något som gäller de enskilda individerna: i ordet ett brödraskap betyder broder inte
‘köttslig broder’ utan snarare ‘medmänniska’. Ordet kan också användas för att beteckna en
grupp (“kollektiv betydelse”) eller användas för att hänvisa till en konkret ‘sammanslutning
av personer som sinsemellan är eller betraktar varandra som bröder’ (SAOB). Man i ett
manskap kan också användas för att hänvisa till en grupp av män eller människor och få en
kollektiv sense. Jfr också Kapten Haddock’s manskap/brödraskap sedan länge, där också
‘tiden där man tillhör Kapten Haddocks grupp’ åsyftas. Alltså uppfyller manskap och
brödraskap också kraven för “stage-level” grundord.
I svenskan kombineras framför allt personbetecknande substantiv med suffixet –skap och
slutsatsen av ovanstående jämförelse är att grundorden kan vara “stage-level” predikat som i
chefskap, dirigentskap, entrepreneurskap, fångenskap, författarskap, kamratskap,
konstnärskap, prästerskap, presidentskap. Eftersom också “individual-level” predikat kan
förekomma som grundord (jfr broderskap, manskap, systerskap, dotterskap och släktskap)
kan skillnaden “stage-level” visavi “individual-level” inte sägas vara avgörande för skapordbildningen.
I ovanstående jämförelse (jfr tabell 10) framkommer att Aronoff & Cho bara arbetar med
ordboksdefinitioner (alltså bara normbetydelser) för deras indelning, vilket innebär att de inte
räknar med nybildningar eller nya semantiska möjligheter (alltså diskursbetydelser) som dessa
avledningar kan ha. Visserligen ser de i teori att ordbildningens tolkning beror på en
kombination av grundordets semantik och kontexten, men de underlåter att konkretisera detta
påstående och belägga det med exempel. Förekomsterna som jag hämtade ur KORP bevisar
att det finns fler ordbildningsvarianter än vad som upptas i en ordbok. För det andra kan
känsligheten för skillnaden naturligtvis ändå finnas i svenskan, men det är möjligt att den
uttrycks med andra morfologiska medel.
I nästa avsnitt granskar jag därför i en specifik delundersökning om uppdelningen i
“individual-level” och “stage-level” alltid gäller och om den alltid är strikt eller snarare
suddig. Jag granskar om skillnaden är relevant för de svenska pendangerna.
42
4.1.2
Skillnaden mellan “stage-level” och “individual-level”
Jag tar SAOBs exempel på abstrakta ord under lemmat suffixet –skap. Det finns 68
exempel.30 Av dessa har 48 ett personbetecknande substantiv som grundord, 3 har ett ickemänskligt substantiv (en sak), 1 ett pronomen, 9 ett adjektiv och 7 ett verb som grundord. För
att bestämma om grundorden har en “individual- eller en “stage-level egenskap tillämpar
jag samma tre syntaktiska kriterier som Aronoff & Cho (2001). Vid undersökingen
konfronteras jag med två problem.
Det första problemet gäller indelningen av grundord. Enligt teorin har man egenskapen
“left side individual-level” predikat om man föds med en särskild egenskap som man behåller
till en särskild punkt i tiden: t.ex. enligt Aronoff & Chos uppfattning föds man som “girl”
tills man blir “woman”. Enligt SAOB menas med jungfru i jungfruskap ‘kvinna som icke haft
könsumgänge med ngn, kysk, obefläckad kvinna, intakt kvinna, mö’. Därför kategoriserar jag
ordet som “(left side) individual-level”. Man föds som jungfru tills man har könsumgänge.
Men ingen talar om dess jungfruskap när en liten flicka föds. Definitionen måste alltså som
sagt tillämpas med litet förbehåll. Detsamma gäller för samhällsfunktioner eller titlar som
präst eller friherre. Är präst en “stage-level” predikat alltså en titel och en status med en
“temporary and transient property”? Eller är präst en beteckning som man förvärver vid en
viss tidspunkt och behåller tills man dör och därmed en “right side individual-level” ord?
Enligt Aronoff & Cho är präst ett steg i en hierarki (alltså “stage-level”) såsom påve, kardinal
och ärkebiskop men det kan diskuteras.
Paret inföding visavi främling är också svårt: en inföding är infödd i ett visst land och ses i
förhållande till främlingar. Men en främling är en tillfällig besökare från annat håll och är
alltid själv infödd i ett annat land. Jag betraktar därför inföding som “individual-level” och
främling som “stage-level” eftersom man kan åka tillbaka till landet där man föddes och få en
annan status. Som Kratzer (1995:126) redan nämnde är avgränsningen mycket svår att göra.
Det kan därför vara så att skillnaden mellan “left” och “right” är ogenomförbar och att
suffixens känslighet inte utan vidare kan beskrivas utifrån disktinktionen mellan
“individual/stage-level”. Dessutom riskerar Aronoff & Chos förslag att bli cirkulärt: de
hävdar att suffixet –ship bara fungerar på “individual-level” predikat men för att bestämma
30
adelskap, amiralskap, anförvantskap, artistskap, barnaskap, bekantskap, beredskap, broderskap, burskap,
byggenskap, disponentskap, djävulskap, dryckenskap, drängskap, duskap, dårskap, egenskap, fadderskap,
faderskap, fanskap, fiendskap, fordenskap, friherrskap, fryntskap, främlingskap, frändksap, fångenskap,
följeskap, författarskap, förmynderskap, föraldraskap, galenskap, gemenskap, grannskap, grevskap, herrskap,
huldskap, infödingskap, jungfruskap, kamratskap, klokskap, kunskap, köpenskap, landsmanskap, ledarskap,
livegenskap, manskap, medborgarskap, medlemskap, moderskap, mästerskap, naboskap, ondskap,
ordförandeskap, prästerskap, redskap, representantskap, ridderskap, roteskap, räkenskap, släktskap,
ståthållarskap, svågerskap, sällskap, vetenskap, vetskap, vänskap, äktenskap
43
om ett grundord är “individual-level” använder de kriteriet att ordet kan kombineras med
–ship.
Det andra problemet gäller de syntaktiska kriterier som Aronoff & Cho (2001) tillämpar
för att stärka sin hypotes. Kriterium 1 är baserat på antagandet att en bisats som i engelskan
inleds av konjunktionen if eller when (‘när’) är felbildad med “individual-level” egenskaper.
Aronoff och Cho (2001) ger följande exempel:
(10a) I hate it when my friends are older than me.
(10b) *I hate it when my parents are older than me.
Man kan ställa frågan om kriteriet också är tillämpbart i svenskan:
(11a) Jag hatar det när mina vänner är äldre än jag.
(11b) *Jag hatar det när mina föräldrar är äldre än jag.
(11c) Jag hatar det när min svåger är äldre än jag.
Sats (11a) är välbildad eftersom det finns en “stage-level” egenskap i vänner (= de som är
mina vänner vid en särskild tidspunkt) och äldre. I sats (11b), som inte är acceptabel eftersom
den är meningslös av encyklopediska skäl (jfr Coseriu 1985: xxviff), betecknar föräldrar
därför inte någon “stage-level” utan en “individual-level” egenskap. Men jag har problem
med grammatikaliteten av exempel (11c). Enligt Aronoff & Chos resonemang skulle satsens
grammatikalitet tyda på det faktum att svåger är “stage-level”. Det blir en underlig slutsats,
med tanke på att svåger uppfyller alla övriga kriterier för ett “right side individual-level” ord i
min uppfattning av systemet. Jag ifrågasätter därför distinktionen “left” och “right”.
Kriterium 2 föreskriver att man inte kan kombinera “individual-level” ord med
tidsadverbial som today, recently, at three o’clock in the afternoon. Enligt kriterium 3 kan
man inte använda adjektivet longtime med “individual-level” predikat eftersom dessa predikat
betecknar en permanent, tidsoberoende egenskap medan tidsbestämningen bara modifierar
“stage-level” predikat. Båda kriterierna stämmer också för svenskan (om man bara betraktar
normbetydelser), som illustreras i exemplen (12) och (13) med tidsadverbialen idag och
av/sedan gammalt. Diskursbetydelser (14) och (15) visar i motsats till (12) möjliga
realisationer.
(12) *Johan är fader/förälder/barn/friherre/dåre idag.
*Johan var nyligen fader/förälder/barn/friherre/dåre.
(13) *Johans kusin sedan gammalt.
*Johans broder/släkt/moder/livegen sedan gammalt.
(14) Om kvinnan då vet att hon blivit gravid med någon annan än maken och inte säger det skrivs maken
som fader automatiskt, detta trots att vi kan kolla vem som är fader idag.
(https://www.flashback.org/p42249157)
(15) Genom mitt arbete besöker jag regelbundet ett fängelse. Flertalet av dem jag möter är mycket unga
män, dvs de var nyligen barn.
(https://www.facebook.com/barnkonventionen/posts/10151327011201425)
44
Problemet med kriterium 1 kan vara symptomatiskt för den ibland problematiska
avgränsningen av “stage-level” och “individual-level” egenskaper: vårt sätt att betrakta
egenskaperna är för flexibelt för att kunna fångas i två strikt avgränsade klasser. Indelningen
fungerar bara bra med utvalda ord som har tydliga egenskaper som vän och förälder.
Dessutom finns det ord som är okänsliga för tid (Baeskow 2010:14). Baeskow (2010:11)
citerar lingvister (Lieber 2004:160 om Lehnert 1971) som har hittat flera motexempel med
“individual-level” egenskaper som ändå kombineras med suffixet –ship (kinship, uncleship,
manship, sonship, twinship). Från COCA citerar hon exempel som siblingship, messiahship,
clanship, cousinship m.fl. En egen undersökning på nätet ger dessutom t.ex. 72 träffar för “my
longtime brother” och 6 för “my longtime parents” så att Aronoff & Chos påstående att
adjektivet longtime inte kan kombineras med “individual-level” ord inte kan upprätthållas.
Skillnaden spelar en roll när man bara betraktar normbetydelser men motexemplen visar att
diskursbetydelserna inte behöver följa regeln. Dessa undantag visar att känsligheten hos –ship
för “stage-level” grundord bara är en tendens i språkbruket, ingen regel i lexikonet.
Antagligen kan kreativa språkbrukare leka med semantiska restriktioner för att nyansera sina
uttalanden. Det betyder att semantisk variation är möjlig utifrån regeln att den normala
kombinationen är “stage-level” predikat + tidsadjektiv = “my longtime friend”.
Av den svenka delundersökningen framgår i alla fall att känsligheten för “stage-level”
egenskaper inte heller kan vara ett avgörande kriterium för avledningsmöjligheterna med
suffixet –skap i svenskan.
4.1.3
Dubbletter
En del av Aronoff & Chos slutsats är baserad på jämförelsen av dubbletter, alltså
ordbildningar som består av samma grundord som kan kombineras med både –hood och
–ship. De hävdar att listan påvisar att –hood inte är känslig för skillnaden mellan “stage-level”
och “individual-level” i motsats till –ship. Det är inte möjligt att arbeta med sådana dubbletter
i svenskan eftersom det framgick av den svenska undersökningen att –het inte (längre) kan
kombineras med substantiviska grundord. Tabell 11 visar att det bara finns två undantag:
barnhet och manhet. SAOB anger att ordet barnhet bildades efter det tyska Kindheit. Det är
alltså ett inlån. Ordet barndom har blockerat bildningen av barnskap. Manhet är synonym till
manlighet, mandom och det anges att ordet bildades av det medelnedertyska ordet manheit.
Det betyder också att ordet inte är ett resultat av en svensk ordbildningsprocess utan ett inlån.
Ordet grannhet är ingen avledning av substantivet granne utan av adjektivet grann.
Om vi också betraktar andra svenska ordbildningar kan vi se att normbetydelsen
‘egenskap’, ‘förhållande’ ibland kan uttryckas med dubbelsuffixet -ighet.
engelska dubbletter
–ship
–hood
apprenticeship
apprenticehood
bachelorship
bachelorhood
svenska
skap
lärlingskap
(ungkarl)
–het
!
–ighet
45
engelska dubbletter
doctorship
fathership
kingship
ladyship
neighbourship
priestship
queenship
childhood
doctorhood
fatherhood
girlhood
kinghood
ladyhood
manhood
motherhood
neighbourhood
parenthood
priesthood
queenhood
sisterhood
wifehood
svenska
[barndom]
doktorskap
faderskap
(flicka)(tjej)
konungaskap
(*)damskap
manskap
moderskap
grannskap
föräldraskap
prästerskap
kvinnskap36
systerskap
systraskap
(fru)(hustru)
(maka, make)
!
barnhet
faderlighet31
kunglighet32
manhet
manlighet33
moderlighet34
[grannhet]
prästerlighet35
kvinnlighet37
systerlighet38
Tabell 11: Aronoff & Chos “doublets” och deras svenska kognater eller pendanger
Att det inte finns dubbletter i svenskan betyder inte nödvändigtvis att känsligheten för
“stage- eller individual-level” predikat inte finns med hänsyn till grundorden som suffixen
kombineras med. Det är möjligt att känsligheten i svenskan uttrycks med andra medel än
med skillnaden mellan avledningar på –het och –skap. I alla fall visar tabell 11 att suffixet
–skap inte har den känslighet för “individual-level” som den engelska kognaten –ship har
eftersom de svenska avledningarna manskap, föräldraskap och systerskap finns i motsats
31
SAOB: faderlighet = egenskap(en) eller förhållande(t) att vara faderlig
SAOB: kunglighet = 1) egenskap(en) eller förhållande(t) att vara kunglig; kunglig värdighet, ställning som
konung. 2) konkret: kunglig person; ofta koll. eller i pl., om (medlemmar av) (den) kunglig(a) familj(en), de
kungliga.
33
SAOB: manlighet = förhållandet att vara en man; numera företrädesvis förhållande(t) att vara eller visa sig
som en riktig man, förhållandet att hava eller visa ett manligt väsen; i sht förr äv. övergående i bet.: tapperhet,
mod.
34
SAOB: moderlighet = 1) egenskapen eller förhållandet att vara moder. 2) till 2: moderligt sinnelag; moderlig
ömhet.
35
SAOB: prästerlighet = r. l. f. särsk. till 1: egenskap(en) att vara prästerlig; numera i företrädesvis: egenskapen
att vara prästerlig i sitt uppträdande, att framträda med prästerliga later
36
SAOB ställer att kvinnskap betyder 1) (†) abstr.: förhållandet att vara kvinna eller att hava för kvinnan
karakteristiska egenskaper. 2) (numera bl. i Finl.) konkret, koll.: kvinnorna. Kvinnskap representerar alltså det
engelska womanhood och inte queenhood
37
SAOB: kvinnlighet = egenskapen eller förhållandet att hava de för kvinnan karakteristiska egenskaperna;
äv. (numera föga br.) i fråga om dylika egenskaper hos män: omanlighet, (klandervärd) vekhet.
38
SAOB: systerlighet = om förhållandet eller egenskapen att känna eller visa sig som en syster (eller systrar);
systerlig tillgivenhet
32
46
till *manship, *parentship39 och *sistership. Att det inte finns sammansättningar med
personbetecknande substantiv + –het i svenskan och att det därför inte kan påvisas att –het
är lika okänslig som den engelska kognaten –hood framgår av den fjärde spalten i tabell
11, men den semantiska regeln kan kanske ändå stämma om vi betraktar adjektiven
faderlig, kunglig, manlig, moderlig, prästerlig, kvinnlig och systerlig i spalt fem.
Adjektivet faderlig t.ex. har enligt SAOB en hel skala av användningar: ‘det som är
knuten till en fader, som någon förfogar över i sin egenskap av fader; patriarkalisk; eller
om en person som är lik en fader, som visar omvårdnad som en fader’. Det är svårt att
bedöma om dessa egenskaper kan räknas som “individual-level”, eftersom det handlar om
egenskaper som en person har eller inte har vid olika tillfällen och som därför också
kunde kallas “stage-level”. Igen drar jag slutsatsen att suffixens känslighet för “individual
eller stage-level” predikat är för diskutabel för att kunna förklara och förutsäga vilka ord
som kan kombineras med suffixen –het och –skap.
4.1.4
Slutsats
Aronoff & Cho (2001) utgår i sin analys från konventionella användningar av ordbildningar
på –hood och på –ship, d.v.s. normbetydelser i den i avsnitt 3.1 nämnda terminologin. De
engelska motexemplen från COCA och de svenska exemplen från KORP och Google ger
inget stöd för antagandet att skillnaden mellan –skap/–ship och –het/–hood kan på ett tydligt
avgränsat sätt fångas i känsligheten för “individual-level” och “stage-level” predikat. Vi kan
dra slutsatsen att indelningskriteriet är diskutabelt både i engelskan och i svenskan. I alla fall
har det förtydligats att Aronoff & Chos (2001) analys inte utan vidare kan tillämpas på de
svenska avledningarna på –het och –skap, och alltså inte kan förklara de mönster jag klarlagt i
min empiriska undersökning. Däremot stödjer Aronoff & Chos analys antagandet att suffix
inte är betydelselösa morfem. Det står klart att suffix överför betydelse, men vilken betydelse
det är lyckas Aronoff & Cho inte förklara.
4.2
Baeskow
Baeskow (2010) argumenterar för att suffix överför betydelse och fokuserar på suffixen
–dom, –hood och –ship. Hon använder diakrona argument för att visa att dessa suffix har
utvecklat rika betydelsematriser som man inte kan härleda strukturellt, d.v.s att betydelsen
inte direkt framgår av ordstrukturen. Hon hävdar att konceptuell kunskap är en viktig faktor i
ordbildningsprocessen: språkbrukaren aktiverar vid ordbildningen t.ex. också encyklopedisk
kunskap som är förknippad med ordet. Baeskow föreslår en konkret modell för att återge
39
*parentship förkommer inte i engelskan enligt Aronoff & Cho men enligt Merriam-Webster är det synomym
till parenthood och Google anger 14.600 träffar. Också sistership resulterar i många “hits”, men
sammansättningen sister-ship måste dras av från totalen.
47
synkront observerade semantiska komponenter som kan associeras med suffixen –dom, –hood
och –ship i nutida engelska.
Baeskow (2010:1) menar att ett avledningssuffix överför tre typer av betydelse:
kategoriell, lexikal och encyklopedisk information. Som förtydligades i avsnitt 3.1 avses med
termen kategoriell ordklasstillhörighet. Ord kan ha olika lexikala betydelser men ändå ha
samma kategoriella betydelse t.ex. king och mother tillhör båda klassen ‘substantiv’ men har
en helt annan lexikal betydelse. Baeskow antar att ord redan är kategoribestämda i lexikonet,
t.ex. white = ‘adjektiv’, dog = ‘substantiv’. Utöver denna ordklassbetydelse tillfogar suffixet
enligt Baeskow också lexikal betydelse till ordbildningen, t.ex. kingship = ‘the state or
condition of being a king’. Till sist realiserar suffix också allmän konceptuell
(“encyklopedisk”) information i sina semantiska komponenter. Baeskow (2010:3) hävdar t.ex.
att avledningar på –ship också signalerar att ordet är förknippat med ‘the rights and duties’ av
det som grundordet betecknar.
Enligt Baeskow är det suffixet som “väljer” sitt grundord. Eftersom varje ord enligt henne
är kategoribestämt “vet” suffix att de helst kombineras med t.ex. adjektiv. Med andra ord är
suffix känsliga för grundordets ordklasstillhörighet.
Baeskow lyfter fram fyra argument (två morfosyntaktiska och två semantiska) för att
vederlägga antagandena att suffix är tomma element och att ord inte innehåller kategoriell
information.
1: Om man utgår från antagandet att ett affix selekterar sitt grundord, måste det finnas
information som styr denna selektion: med ett morfosyntaktiskt tomt grundord är selektionen
omöjligt, därför att det skulle betyda att det inte finns någon kategoriell information som kan
utgöra basen för suffixets val av grundord. (Baeskow 2010:2)
2. Det finns också avledningar där suffixet vid första anblicken inte förändrar grundordets
ordklasstillhörighet. (“class maintaining derivation”). Om man utgår från antagandet att suffix
bara är tomma funktionella element kan man inte förklara fenomenet. I en teori där ett suffix
inte får innehålla någon kategoriell information kan enligt Baeskow den subtila skillnaden
mellan ordbildningsprocessens “input” och “output” inte beskrivas och man kan bara
fastställa att t.ex. friend = substantiv och friendship = substantiv. I alla fall måste termen
“class maintaining” relativeras: Baeskow (2010:2) fastslår att båda orden visst tillhör
kategorin substantiv, men att det finns olika underkategorier: friend tillhör underkategorin
“konkret substantiv” medan avledningen friendship är “abstrakt substantiv”. I hennes teori
kan man utgå ifrån att denna information är sparad i ordets kategoriella pelare. I slutsatsen i
avsnitt 3.3 bemärktes redan att suffixet –het har en instrumentell betydelse ‘nominaliserare’
och att suffixet –skap även nominaliserar ord som redan är substantiviska. Med “nominalisera
ett nomen” åsyftas fenomenet där ett suffix förorsakar en semantisk förändring i ordklassen
nomen.
3. Hur förklarar man dubbletter (som kingship – kinghood, parentship – parenthood,
motherdom – motherhood) om man antar att avledningsmorfem är tomma och inte innehåller
konceptuell information? Baeskow (2010:3) hävdar att varje suffix bidrar till ordbildningen
med individuella, subtilt olika semantiska komponenter. Exempelvis refererar –ship-ord till
rättigheter (’rights’ t.ex. kingship) och skyldigheter (‘duties’ t.ex. parentship) medan –dom48
ord snarare refererar till domän (t.ex. kingdom) och –hood-ord till bestående relationer (t.ex.
motherhood). Det finns enligt Baeskow (2010:13) alltså subtila semantiska skillnader som
framkallas av suffixet.
4. Man måste också utgå ifrån att alla tre suffix har varit självständiga ord i ett tidigare
språkstadium och att de kan ha utvecklat olika betydelsekomponenter som kan ses i
ordbildningens polysemi. Avledningar som t.ex. yuppiedom är polysema enligt Baeskow
(2010:3) därför att ordet kan användas för att hänvisa till åtminstone tre olika saker: (a) ‘the
condition or fact of being a yuppie’, (b) ‘the domain of yuppies’, (c) ‘yuppies as a class’.
Baeskow vill påvisa suffixens inherenta betydelse med en diakron och en synkron analys.
Hon hävdar att hon på så sätt kan förklara polysemin som uppträder hos dessa suffix och
förklara hur de kan kombineras med olika grundord på ett flexibelt sätt. Hon jämför –dom,
–hood och –ship-avledningar med N+N sammansättningar. Från en konceptuell synvinkel,
d.v.s. när man betraktar avledningarna på –dom, –hood och –ship som kombinationer av
konceptuell innebörd och inte som morfosyntaktiska kombinationer, har avledningarna på
–dom, –hood och –ship en jämförbar struktur med sammansättningar. Från en
morfosyntaktisk synpunkt, d.v.s. när man utgår från kombinationen grundord + suffix, är
–dom, –hood och –ship suffix med konceptuell information. Baeskow kallar därför dessa
suffix för hybrider i den meningen att de kombinerar särdrag från den ena ordbildningen med
särdrag från den andra och hon tycker att gränsen mellan sammansättning och avledning är
otydlig.
För att suffixens konceptuella information ska kunna aktiveras måste de kombineras med
ett passande grundord. Baeskows (2010) strävar efter att kunna beskriva denna information på
ett entydigt och tydligt sätt. Baeskow använder för detta ändamål Qualiastrukturer (jfr.
Pustejovsky 1995) för en synkron beskrivning av suffixets konceptuella domän. En
Qualiastruktur är en paradigmatisk beskrivning av ett lexem. Ett exempel från Pustejovsky
(1995:203-204) är book:
Figur 1: Qualiastruktur för book enligt Pustejovsky (1995:203-204)
Från figur 1:s ARGSTR eller argumentstruktur framgår att en book är en “physical object”
som innehåller information. Från Qualiadelen framgår att en book är ett objekt som man kan
hålla (“hold”), med ett mål, nämligen att läsas (“read”) och att någon måste ha skrivit det
49
(“write”). Vanligtvis finns det fyra Qualia: FORMAL, CONSTITUTIVE, AGENTIVE och
TELIC.
Ett exempel på en Qualiastruktur av ett engelskt suffix ges i figur 2 här nedan; det är
Qualiastrukturen40 som Baeskow (2010:19) föreslår för suffixet –ship:
!
!
Figur 2: Qualiastruktur för suffixet –ship enligt Baeskow
Qualiastrukturen i figur 2 måste läsas som följer: ARGSTR återger argumentstrukturen eller
kollokationerna. Med hjälp av dessa “qualia values” kan man enligt Baeskow beskriva
lexemets konceptuella betydelsekomponenter. För sin beskrivning av suffix har hon anpassat
Pustejovskys (1995) Qualiastrukturer något: Baeskow radar upp suffixets komponenter
(“features”) som argument ARG1, ARG2 osv.; med argument menas här alltså senses. DARG är default eller standard, d.v.s. grundordet i fallet avledning och enligt Baeskow
fungerar ‘human (z)’ som platshållare (“placeholder”) för grundordet eftersom ett suffix inte
kan aktivera sin konceptuella information utan att det kombineras med ett självständigt ord.
Hon väljer ’human (z)’ som standardvärde eftersom engelska avledningar på –ship
huvudsakligen realiseras med grundord som har särdraget [+human]. I engelskan (och i
svenskan som min undersökning har påvisat) är det faktiskt så att –ship (och –skap) framför
allt kombineras med personbetecknande substantiv.41 Hon talar inte om vad som måste göras
med undantag där grundordet inte är mänskligt, utan uppmärksammar att det i Pustejovskys
(1996:63-4) uppfattning inte är nödigt att uttrycka ett default-värde i en QS.42
Suffixets Lexical Conceptual Paradigm (lcp) är den paradigmatiska beskrivningen av
lexemet43 och behövs för att förklara alla spåkbruk av suffixet –ship på den syntagmatiska
axeln. Lcp beskrivs i QUALIA i Figur 2 och består av suffixets olika senses som särskiljs
40
Obs: Jag (och Baeskow) använder ordet “Qualiastruktur” eller QS för hela den återgivna strukturen, både
ARGSTR och QUALIA-delen.
41
Liebers (2010:5) undersökning påvisar likaså att –ships prefererade grundord är “concrete processual” i 90%
av fallen (se avsnitt 4.3).
42
Liebers undersökning påvisar att det också finns en hel del icke-mänskliga substantiv som grundord.
43
Observera att jag hävdar att suffixen som är föremål för denna uppsats inte är lexem, utan bara att det finns
uppfattningar att de eventuellt har lexikal restinformation kvar från grammatikaliseringsprocessen.
50
med en punkt (state!office!skill!collective_entity_lcp). För suffixen anger hon varje gång
bara två eller tre Qualia: FORMAL innehåller den ontologiska kategorin (… IS A…),
CONSTITUTIVE beskriver alla beståndsdel, AGENTIVE beskriver hur elementet kommer
till existens (t.ex. hur man använder en bat i batsmanship: “perform”). TELIC beskriver
ordets mål men det förekommer inte hos abstrakta ord eftersom de inte har något mål.
Utifrån denna Qualiastruktur hävdar Baeskow att särskilda normbetydelser av avledningar
på –ship inte härstammar från grundordet utan från suffixet. T.ex. har grundordet butler ingen
kollektiv betydelse i sig, följaktigen måste användingen av butlership med en kollektiv sense
härledas till suffixet. Inte heller kan den semantiska komponenten ‘kompetens’ (‘skill’)
härstamma från grundordet *nicheman i nichemanship (‘konsten att fackkunnigt kunna
selektera marktsegment där en firma kan konkurrera effektivt’) eftersom *nicheman existerar
helt enkelt inte som självständigt ord (Baeskow 2010:19). Följaktigen måste ‘skill’ betydelsen
komma från suffixet.44 Också dubbletternas olika (norm)betydelse – t.ex. kingdom visavi
kingship = ‘domän av en kung’ visavi ’tjänst (’office’) av en kung’ eller boydom visavi
boyhood = ‘domän av en pojke’ visavi ‘tillstånd (‘state’) som pojke’ – måste härledas till
suffixets eftersom grundordet är exakt detsamma (Baeskow 2010:23).
Med dessa exempel visar Baeskow att ett suffix innehåller inte bara lexikal utan också
kategoriell och konceptuell betydelse. Baeskow (2010:4) framhäver vikten av att också
studera neologismer för att komma åt suffixets synkrona betydelse och se den extralingvistiska världens inflytelse på ordbildningen.
Hon hävdar till sist också att lexikala element under tidens lopp kan tappa eller vinna
betydelsekomponenter. Hon är övertygad om att man inte kan analysera ett suffix funktionellt
utan att utgå ifrån att det är ett betydelsebärande element som kan vara polysemt.
4.2.1
Baeskow: svårt att falsifiera?
Baeskows metod för att visa att suffix bär betydelse låter mycket övertygande vid första
anblicken och framstår som svårt att falsifiera. Det verkar rimligt att hävda att betydelsen av
en avledning inte bara härstammar från grundordet utan också från suffixet och det är ett
antagande som är allmänt accepterat i lingvistiken. Att man kan göra Qualiastrukturer
(hädanefter QS) på suffix antyder att ett suffix åtminstone kan karakteriseras utifrån dess
semantiska komponenter som dels är språksystemspecifika och dels har sitt ursprung i
konventionaliserade bruk och encyklopedisk innebörd (jfr Willems 2013 för en analys av de
semantiska “strata” i Pustejovskys QS (1995)). QS påvisar förhållandet mellan ett ords
inherenta semantiska egenskaper och dess känslighet för kontexten. Från Baeskows
beskrivning följer också att hon faktiskt skiljer mellan suffixets inherenta betydelse och de
betydelser som tillkommer genom metonymisk utvidgning. De metonymiska betydelserna
44
Obs att jag hävdar att den kommer från hela ordbildningen.
51
kan eventuellt härstamma från ordets ursprungliga betydelse innan det grammatikaliserades
till suffix, t.ex. som i avledningar på –dom med betydelse ‘domän’. Betydelsen kan
metonymiskt härledas till ordet doms historiska betydelse ‘territory, land’ (Baeskow 2010:20).
Suffixet är emellertid inte den enda avgörande faktorn för ordbildningens betydelse:
suffixets betydelse kan enligt Baeskow också bestämmas av betydelsekomponenter som
ligger i grundordet och som är av konceptuell natur. Baeskow anser alltså inte bara att ett
grundord kan bidra till ordbildningen med sin lexikala utan också med sin encyklopediska
(och även historiska) betydelse.
Suffixets synkrona betydelsekomponenter (eller senses enligt Baeskow) radas upp som
argument (ARG) i suffixets argumentstruktur (ARGSTR) och de återkommer i suffixets
QUALIA som lcp (lexical conceptual paradigm) eftersom ett suffix är ett polysemt
språkelement och varje sense kan aktiveras separat eller i kombination med andra senses
(Baeskow 2010:19). Sett i ljuset av uppsatsens argumentation är det viktigt att påpeka att
Baeskow i regel talar om polysema suffix, men att jag menar att det är hela ordbildningen som
är polysem (eller multifunktionell).
I QUALIA-delen återges vilka betydelser som också kan realiseras vid en ordbildning
genom att kombinera grundordet med ett suffix. Ordbildningen kan t.ex. få en relationell
betydelse som inte ligger i suffixets lcp, t.ex. i ordet fatherhood. Återigen måste
uppmärksammas att de betydelser som Baeskow radar upp under hennes ARGSTR och som
återkommer i suffixets lcp återger konventionella språkbruk av suffixet (som listade i en
ordbok) och därför måste ses som normbetydelser. Betydelserna (a), (b) och (c) för ordet
yuppiedom är bara ordbildningens normbetydelser/konventionella bruk eller senses och de
påvisar ordbildningens multifunktionalitet, inte suffixets systembetydelse. Några betydelser i
QUALIA-delen kan eventuellt också vara diskursbetydelser. I Baeskows (2010) analys finns
inget utrymme för en överordnad systembetydelse.
Från strukturen i Baeskows QS kan även avledas vilka som är de lexikaliserade
normbetydelserna och vilka betydelser som är semantiska utvidgningar. Baeskow ordnar
nämligen alla lexikaliserade betydelserna i suffixets ARGSTR medan QUALIA-delen tjänar
till att rada upp utvidgningar som t.ex. metonymiska användningar. Hon är emellertid inte
konsekvent. Jag återkommer till detta senare.
Sammanfattningsvis kan man säga att Baeskows representation av suffix omfattar olika
semantiska nivåer och att Baeskows metod avser att fånga alla dessa nivåer, inklusive
konventionella encyklopedisk styrda tolkningar, i en enda representation. Hon vill också visa
interaktionen mellan dessa olika nivåer. Baeskow representerar även betydelser som normalt
sett skulle tillskrivas avledningen eller helheten i suffixets Qualiastruktur. Hon presenterar sin
QS av ett suffix som “det polysema suffixets konceptuella representation” (2010:19). För att
komma åt helhetens betydelse skulle man tolka en QS annorlunda, nämligen som en
återgivning av “alla möjligheter för ordbildningen med suffixet –ship”.
52
4.2.2
4.2.2.1
–ship och –skap: en jämförelse
QS i engelskan
Analysen av suffixet –ship i figur 2 här ovan illustrerar 4 lexikaliserade normbetydelser hos
suffixet (ARG1 till ARG4) som enligt Baeskow (2010:18) beskriver suffixets synkront
tillgängliga betydelsekomponenter. Qualiastrukturen visar också att suffixet enligt Baeskow
normalt kombineras med ett personbetecknande substantiv som grundord, vilket är
representerat genom “D-ARG= z:human”. Baeskow kallar D-ARG (Default-Argument) för
platshållaren för grundordet eftersom suffixets betydelse inte kan realiseras utan att det
sammanfogas med ett självständigt ord. Av hennes resonemang framgår emellertid inte att det
i engelskan också finns grundord som inte realiseras [+human]45 och inte heller hur
ordbildningar med icke-mänskliga grundord ska passas in i hennes QS.
Baeskow (2010:19) hävdar vidare att betydelsen av en –ship, –dom eller –hood-avledning
inte alltid bestäms av suffixet utan också kan härledas från grundordet. Hon hävdar inte bara
att suffixet selekterar sitt grundord utan också att grundordet i särskilda fall kan tillfoga en
betydelse till suffixet: enligt Baeskow händer det sista när suffixet hämtar encyklopedisk
information från grundordet och tillfogar det till sina egna betydelsekomponenter. Baeskow
hävdar att betydelserna ‘office’ i clerkship och t.ex. också ‘relation’ i fatherhood och ‘rank’ i
knighthood som realiseras under ordbildningsprocessen inte kommer från suffixets lcp
(lexical conceptual paradigm) utan från grundordet clerk, father och knight. Det betyder alltså
att för Baeskow grundordet kan påverka suffixets betydelse.
Tolkningen “perform (e, z:human, v.x)” i suffixets AGENTIVE quale ska läsas som att “en
person ‘z’ utför tillståndet ‘v’ eller kompetensen ‘x’”. Baeskow ger exemplet batsmanship i
satsen The final total was 606 scored in ten hours of excellent batsmanship för “event”läsarten. Dessutom hävdar hon att betydelsen påminner om ordet scipes ursprungliga
kausativa betydelse.46 Sett i ljuset av uppsatsen syfte att bestämma varifrån ordbildningens
betydelse kommer tycker jag snarare att eventet eller handling-läsarten uppstår i kontexten. I
ovan nämnda meningen är verbet score nämligen avgörande för en läsning “utföra
kompentensen x”. Därför skulle jag snarare hävda att batsmanship här får en ny
diskursbetydelse. Om denna diskursbetydelse är tillräckligt etablerad kan det dock leda till en
ny normbetydelse.
Viktigt att påpeka är att det med Baeskows system inte är nödvändigt att alla lexikala
betydelserna realiseras på en gång eftersom ARGSTR betecknar suffixets alla paradigmatiska
45
Det framgår t.ex. av Liebers (2010:8) korpus där mer än 10% av alla grundord inte är ett personsnamn (eller
djurnamn: Lieber beaktar bara klassen [animate]).
46
Enligt OED (Oxford English Dictionary) härstammar suffixet –ship från suffixet –scipe. Enligt Trips
(2009:122) härstammar –ship från en protogermansk verbal form *skapi-z som hade betydelsen “to create,
ordain, appoint”. Dessutom beskriver Trips att det finns tre olika former i fornengelskan (OE): substantivet
(ge)sceaft med betydelse “creation, origin, creature”, den deverbala formen (ge)sceap som var en particip av
verbet scieppan och hade betydelsen “form, created being, creature” och substantivet scipe med betydelsen
“state, condition, dignity, office”. Alla dessa tre element byggde sammansättningar i OE.
53
möjligheter men inte nödvändigheter. För batsmanship t.ex. realiseras bara ARG1 och ARG3
(‘state’ och ‘skill’). Jag menar också att antagandet att suffixet har lexikal betydelse inte
innebär att suffixet är ett lexem. Jag argumenterade här ovan att suffixet (eventuellt) bara
bidrar till ordbildningen med sin lexikala “restinformation”.
Ett problem med Baeskows metod rör statusen av suffixets kollektiva betydelse. Enligt
Baeskow finns i representationen två placeringsmöjligheter för denna betydelse. För suffixet
–hood och –ship anser hon att den kollektiva betydelsen tillhör suffixets lcp och därmed ska
definieras som lexikal betydelse, medan den kollektiva betydelsen hos suffixet –dom
härstammar från substantivet doms ursprungliga betydelse ‘domain’. Baeskow hävdar
(2010:20) att “this metonymic relation, [...] is accounted for by representing
‘collective_entity’ as the qualia value of the CONSTITUTIVE quale of –dom and by binding
it with the argument position “domain (y)” in the FORMAL quale”. Hon antar alltså att
–doms kollektiva betydelse ingår i suffixets CONSTITUTIVE quale (sammanställande delar)
på grund av det metonymiska förhållandet med substantivet dom. Baeskow hävdar47 att det
metonymiska förhållandet skulle gå förlorat om ‘collective entity’ skulle placeras i ARGSTR.
Som jag tolkar hennes teori bryter dock detta mot hennes egen uppfattning att betydelsen
antingen härstammar från suffixet eller från grundordet. När hon gör detta undantag blandar
hon ihop suffixets (substantiviska) grundord med suffixets etymologiska ursprung som
substantiv. Den diakrona utvecklingen av suffixets betydelse kan inte tillskrivas grundordet
och skulle därför inte hamna i QUALIA-delen. Påverkan av den diakrona
betydelseutvecklingen skulle snarare beskrivas i suffixets lcp (lexical conceptual paradigm)
eftersom den syftar på lexikala egenskaper som ett suffix hämtar ur sitt förflutna som
substantiv. Men det är en metodologisk diskussion som höjer sig över frågan vilken betydelse
suffixet har.
4.2.2.2
Tillämpning på svenskan
I figur 3 här nedan har jag försökt efter Baeskows förebild göra en del av en Qualiastruktur
för det svenska suffixet –skap utifrån SAOBs normbetydelser.
47
I en personlig mejlkorrespondens dd. 2014-12-18: “Was das Suffix –dom betrifft, so gilt in der Tat eine kleine
Sonderregelung, weil sich die ‘collective_entity’-Lesart hier erst aus der ‘domain’-Lesart, über die –ship und
–hood nicht verfügen, entwickelt hat. Für eine Integration dieser durch Metonymie entstandenen Lesart in die
QS habe ich mich entschieden, um zu verdeutlichen, dass sich die durch –dom bezeichnete Domäne aus den
durch die Basis bezeichneten Individuen zusammensetzt. Hier wird also die Menge bzw. Klasse der durch teen,
yuppie, fan etc. denotierten Nomina fokussiert. Hätte ich ‘collective_entity’ ebenso wie ‘domain’ in die
Argumentstruktur integriert, so wäre diese Relation, die sich am besten auf der konstitutiven Ebene darstellen
lässt, verborgen geblieben. Natürlich könnte man ‘collective_entity’ theoretisch auch hier in die
Argumentstruktur einsetzen. Ich feile auch immer noch an der Konzeption der Qualia-Strukturen herum, wenn
auch in anderen Zusammenhängen.”
54
–skap
ARGSTR='
QUALIA='
!
ARG1%=%v:förhållande%%%%%%%%%%%%%%%%%%%
ARG2%=%w:egenskap%%%%%%%%%%%%%%%%
ARG3 = x: kollektiv_enhet
ARG4!!="y:"konkret_!enhet
!
!
D"ARG=z:human,!!!!!!!!!!!!!!
förhållande∙egenskap∙kollektiv_enhet!∙!konkret_enhet_lcp
FORMAL=hold, v,w,x,y,z:human !!!!!!
AGENTIVE=perform/ e,z:human,v.w !
Figur 3: (Del av en) Qualiastruktur48 för suffixet –skap
Från figur 3 framgår att suffixet –skap har 4 normbetydelser: ‘förhållande’, ‘egenskap’,
‘kollektiv_enhet’ och ‘konkret_enhet’, en indelning som är baserad på SAOBs indelning av
normbetydelserna för –skap. Men det är fel att tänka att man för ARGSTR kan leta på
ordboksdefinitionerna bara eftersom de återger gångbara betydelser, i praktiken ser man
nämligen att man inte helt och hållet kan räkna med SAOBs tillvägagångssätt: under lemmat
för suffixet –skap t.ex. indelar SAOB suffixets gångbara betydelser i två klasser: “abstrakt”
och “konkret” medan suffixet –hets lemma inte får någon indelning alls. Därför är det svårt att
bestämma vilka senses SAOB verkligen urskiljer. Ibland specificerar SAOB betydelsen med
synonymer som ligger så nära varandra att det är svårt att se skillnaden. Om vi följer
Baeskows logik kan SAOBs normbetydelser för tillfället ingå i suffixets lcp.
Även om den empiriska undersökningen egentligen påvisade att standardvärdet för
grundordet inte alltid är [+human] antar jag här av praktiska skäl också preliminär att
platshållaren är D-ARG med standardvärdet [+human] eftersom vi såg att de flesta
ordbildningar med –skap riktar sig efter detta ordbildingsmönster, så som i engelskan. Från
den svenska korpusen kan följande exempel (16a-e) visa de paradigmatiska
normbetydelsemöjligheterna. Observera att det ibland är möjligt att använda en ordbildning så
att fler än en tolkning realiseras och att inte varje ordbildning behöver innehålla alla
möjligheter. Denna anmärkning är redan en indikation på att Baeskows metod inte återger
systembetydelser utan normbetydelser och/eller diskursbetydelser.
(Norm)betydelse ‘förhållande’:
(16a) Miljöpartiet kan i framtiden räkna med erbjudanden om aktivt koalitionsskap från både vänster och
höger. (Webbnyheter 2011)
Han hade nått den höjdpunkt i sitt måleri som har ett nära släktskap med modern abstrakt expressionism.
(GP 1994)
(Norm)betydelse ‘egenskap’:
(16b) Ser ni, Hami, Jean och jag leker med vårt tvillingskap sedan vi var små. (Bonniersromaner 1976-77)
(Norm)betydelse ‘kollektiv_enhet’:
48
Jag uppmärksammar att normbetydelserna ‘värdighet’ och ‘ställning’ ännu inte ingår i min QS. Enligt
Baeskow tillfogas de av grundordet och de ska således beskrivas i QUALIA-delen.
55
(16c) De kom till en industristad som inte tidigare hade haft någon judisk befolkningsgrupp och de lyckades
till stor del med att både skapa en egen gemenskap där och integreras i samhällets yrkesliv. (GP 1994)
(Norm)betydelse ‘konkret_enhet’:
(16d) Det högsta organet är Konferensen för alliansfria stater vars ordförandeskap49 roterar mellan alla
medlemsstater vid varje konferenstillfälle (Svenska Wikipedia 2014) > konkret: ordförandebefattning
(16e) Bosnien har för närvarande ett presidentskap50 som automatiskt roterar mellan muslimer, kroater och
serber. (Webbnyheter 2005) > konkret: presidentbefattning
(16f) Men redan hos den unge diktaren möter vi ett socialt outsiderskap, en romantiskt anarkistisk
frihetskänsla som överlevt under alla år. (Bonniersromaner II (1980-81) > förhållande? Eller
konkret_enhet: känsla?
Av analysen av ovanstående exempel framgår att normbetydelserna ‘kollektiv_enhet’ och
‘konkret_enhet’ inte kan ingå i systembetydelsen av ordbildningen med –skap eftersom de
inte tillfogar en ny systembetydelse: de är användningar av betydelserna ‘förhållande’
eller/och ‘egenskap’ som hänvisar till en konkret eller kollektiv företeelse. Därför skulle
– om vi tillämpar insikterna som beskrevs i det teoretiska kapitlet och försöker kartlägga
suffixets systembetydelse – Qualiastrukturen för –skap till att börja med reduceras till två
normbetydelser: ‘förhållande’ och ‘egenskap’. Om vi emellertid resonerar med Baeskow kan
de fyra betydelseelement som ingår i ARGSTR och suffixets lcp behållas, men det måste vara
klart att de är diskursbetydelser som kommer fram i språkbruk, inga systembetydelser som
kan tillskrivas själva suffixet.
Ett annat problem gäller normbetydelser som uppstår när suffixet får semantisk
information som inte ligger i suffixets lcp utan härstammar från grundordet eller kommer till
efter metonymisk eller metaforisk utbredning. Dessa betydelser ska enligt Baeskows modell
beskrivas i suffixets QUALIA:
FORMAL = hold! w, x, y, z: human !!!!!!
#
AGENTIVE = perform! e, z: human, v, x !
Figur 4: Qualia för suffixet –skap
Det är t.ex. fallet med betydelserna ‘värdighet’ och ‘ställning’. Enligt Baeskows synsätt är det
nämligen grundordet som bidrar med dessa betydelser i engelskan. Svenska exempel från
korpusen med dessa normbetydelser är mästerskap och adelskap i (17 a och b).
(17a) På lördag blir det drag i Jönköping för då står 600 musiker från elva orter där och tävlar om
mästerskap i blåsmusik. (DN 1987) > SAOB: förhållandet att ngn är mästare; ställning som
mästare.
49
50
56
i SAOB: egenskapen l. förhållandet att vara ordförande; ordförandebefattning.
i SAOB: förhållandet att vara l. tid varunder ngn är president; presidentbefattning, presidentämbete.
(17b) Han erbjöds adelskap två gånger, men tackade nej. (GP 2008) > SAOB: adlig värdighet.
Särskilt i (17 a och b) uppstår ett problem när man försöker göra en QS för det svenska
suffixet eftersom SAOB anger dessa betydelser som vanliga normbetydelser. I motsats till
Baeskow menar jag att ordbildningens definitiva betydelse ska tillskrivas helheten och att den
inte kan lokaliseras i bara en del av ordbildningen. Av den empiriska undersökningen i det
svenska materialet framgick dessutom att kontexten kan påverka avledningens tolkning t.ex. i
(17a) där betydelsen ‘ställning’ också förstärks av verbet tävla. Baeskow tillskriver
ursprunget av dessa interpretativa skillnader ibland grundordet, ibland diakront inflytande,
men det bör påpekas att också ko- och kontextens vikt ska räknas med.
Efter korpusundersökningen och undersökningsfrågan gällande grundordets semantiska
värde fastslogs dessutom att inte alla ordbildningar på –skap realiseras med ett grundord med
särdraget [+human]. Därför ska D-ARG som jag tillfälligt antog som grundordets platshållare
också kritiseras. Qualiastrukturen som jag gjorde för det svenska suffixet –skap kan eventuellt
också redogöra för avledningar där något annat än ett personbetecknande substantiv fungerar
som grundord men får en liknande tolkning och en koppling till draget [+ human]: det är
möjligt att ett element med särdraget [–human] tvingas in i en konstruktion med särdraget
[+human] och i Pustejovskys (1995:106-122) terminologi är det ett coercionfall. Baeskow
(2010:21) kallar det för omtolkning (“reinterpretation”). Men undersökningen påvisade att det
också finns fall där ingen [+human]-tolkning realiseras och följaktigen sker då ingen
coercion. Baeskow behandlar inte sådana former i engelskan, medan Liebers (2010:5) korpus
påvisar att de finns. Om en QS för –ship eller –skap är avsedd för att symbolisera alla möjliga
avledningsfall, kan “D-ARG = z: human” därför varken behållas i engelskan eller i svenskan
utan måste ersättas av en annan term som täcker alla avledningsmöjligheter. I avsnitt 3.2.3
föreslog jag termen [+existensform], men denna term gäller för hela ordbildningen, inte bara
för grundordet.
4.2.3
4.2.3.1
–hood och –het
QS i engelskan
För suffixet –hood (jfr figur 4 här nedan) anger Baeskow (2010) senses ‘state’ och
’collective_entity’ som argument medan grundordet också är [+human]. Hon menar att
suffixet har en begränsad konceptualitet i den mån att det är så abstrakt att fokus mestadels
ligger på gemenskapen i stället för individen. Men suffixets inskränkta semantiska räckvidd
kan kompenseras genom att fler betydelser hänförs till suffixets QUALIA.
57
Figur 5: Baeskows Qualiastruktur för suffixet –hood
Baeskow antar att grundordet kan spela en viktig roll genom att skaffa konceptuell
information och att den kan tillfogas till suffixets CONSTITUTIVE quale. I ett exempel som
redan behandlades här ovan hävdar Baeskow att det är grundordet knight snarare än suffixet
–hood som ger upphov till den konceptuella betydelsen ‘rang’ i knighthood. Antagandet att
substantivet knight alltså har en encyklopedisk betydelse som innehåller att det att vara en
knight är en rang i en hierarki kan stämma men det kan diskuteras om denna betydelse
tillfogas till suffixet.
Ett annat exempel som Baeskow (2010:22-23) lyfter fram där grundordet antas påverka
betydelsen är ordet brotherhood. Grundordet verkar vara polysemt eftersom brother antingen
kan användas för att beteckna ‘det biologiska förhållandet att vara någons broder’ eller en
‘manlig gruppmedlem’. Därför tillfogar Baeskow i suffixets QUALIA en quale
“CONSTITUTIVE = relation_between (x, z, w:human)” (jfr figur 6):
Figur 6: Baeskows QUALIA i Qualiastrukturen för ordet brotherhood
Termen “w:human” betyder att det finns en annan människa som har ett förhållande med DARG z:human. I suffixets AGENTIVE quale specificeras grundordets alternativa betydelse.
Där ser vi en variabel “v:brother” som hänvisar till grundordets alternativa normbetydelse
‘manlig gruppmedlem’. Baeskow tycker (2010:23) att Qualiastrukturer därför är eleganta sätt
att återge polysemi. Baeskows tolkning är emellertid diskutabel: betydelsen ingår i den
AGENTIVE quale eftersom den enligt Pustejovskys (1995:85) uppfattning anger ‘faktorer
som rör existensen eller kreationen av e [event], alltså ‘uppkomsten av en brotherhood’. Den
semantiska skillnaden mellan ‘förhållandet att vara någons biologiska bror’ och ‘manlig
gruppmedlem’ är dock ingen real betydelseskillnad i ordet brotherhood själv, det handlar här
om konventionella bruk (diskursbetydelser) av en och samma ord brotherhood som kan
realiseras i typiska språkliga kontexter. Den avgörande faktorn i den semantiska variationen
är alltså inte något kännetecken i –hoods QS – om QS definieras strikt som en systematisk
58
betydelsestruktur och inte som en tolkningsstruktur – utan språklig kontext (kotext) i
förhållande till senses.
4.2.3.2
Tillämpning på svenskan
För svenskan är suffixet –hets beskrivning annorlunda eftersom suffixet inte kan kombineras
med substantiviska personbetecknande substantiv som i engelskan utan (nästan) bara med
adjektiv (98,9% i mitt material). Följaktigen ska D-ARG ha ett annat standardvärde än
engelskans –hood. Problemet är hur adjektivklassen kan beskrivas. Enligt Baeskow51
diskuterar Pustejovsky (1995:226f.) tämligen utförligt semantiken av adjektivet angry, men
han behandlar framför allt satssammanhanget som i John is angry from reading the
newspaper.
Adjektiv är ibland svåra att passa in i Qualia-baserade uppställingar. Aarts och Calbert
(1979) har gjort en adjektivindeling enligt egenskaper som [dimension] (wide, broad,
narrow); [emotion] (sad, angry, happy), [temperature] (hot, cold, tepid) osv. Eventuellt skulle
enligt Baeskow dessa termer kunna tjäna som primitiver. Andra möjliga indelningar skulle
kunna vara individual-level visavi stage-level, graduerbar visavi icke-graduerbar, egenskap
visavi grad av egenskap. Eftersom det ännu inte finns en allmänt accepterad indelning av
adjektiv beslutar jag att inte dela upp ordklassen. Det är emellertid nödvändigt att ha ett
överordnat begrepp. Jag har valt att simplifiera indelingen och antar att adjektiv betecknar en
[egenskap] och att denna primitiv kan tjäna som platshållare för grundordet i ordbildningar
som bildas med suffixet –het i svenskan. Följaktigen kan en QS för suffixet –het se ut som i
figur 7.
–het
ARGSTR='
QUALIA='
!
!!!!!!!!!!!!!!!!!
!
ARG1%=%u:egenskap!!!!!!!!!!!!!!!! !
ARG2 = v: beskaffenhet
ARG3%=%w:förhållande%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%
ARG4 = x: tillstånd
ARG5%%=%y:%konkret_enhet
D"ARG$=$z:egenskap!!!!!!!!!!!!!!!
egenskap∙beskaffenhet∙förhållande∙tillstånd1∙konkret_enhet_lcp
FORMAL=hold, u,v,w,x,y,z:egenskap !!!!!!
AGENTIVE=form- e,z:egenskap,w.y !
Figur 7: (Del av en) Qualiastruktur för suffixet –het
Suffixet –het har enligt figur 7 fem normbetydelser som jag hämtar från SAOB nämligen:
‘egenskap’, ‘beskaffenhet’, ‘förhållande’, ‘tillstånd’ och ‘konkret_enhet’. Kritiken på
normbetydelser som konkret_enhet formulerades redan här ovan vid diskussionen av QS för
suffixet –skap. Alla normbetydelser kan framkallas separat eller de kan förekomma samtidigt
51
I en personlig mejlkorrespondens dd.2014-12-18.
59
i ett ord. Det tyder enligt Baeskow på suffixets polysemi (jfr. Pustejovsky 1995:31). För –hets
(system)betydelse spelar det ingen större roll hur många ARG det finns om de kan realiseras
samtidigt. Konsekvensen av detta antagande för suffixets systembetydelse diskuterades också
här ovan. De två normbetydelserna ‘egenskap’ och ‘beskaffenhet’ ligger mycket nära
varandra och detsamma gäller för ‘tillstånd’ och ‘förhållande’ så att ett system med bara 2
normbetydelser också är möjligt. I alla fall måste återigen uppmärksammas att det handlar om
normbetydelser och inte om suffixets systembetydelse.
Jag hävdar av praktiska skäl att grundordet standardmässigt antyder en [egenskap]. I
avsnitt 3.2.4 förklarades att en ordbildning som t.ex. snabbhet har en normbetydelse
‘egenskapen att vara snabb’, medan systembetydelsen är ‘existensen av egenskapen snabb’
(alltså ett abstrakt objekt som bär själva egenskapen). Problemet med uppsättningen är att det
kan uppstå förvirring om vad termen egenskap representerar om man inte tydligt urskiljer de
olika betydelsenivåerna. I min svenska QS-uppsättning förekommer ‘egenskap’ flera gånger
för att symbolisera olika tolkningsnivåer:
• ‘egenskap’ som ARG1 är en normbetydelse av ordbildningen med –het, alltså den
nya, komplexa lexikala betydelsen som uppstår när grundordet kombineras med
suffixet till ett substantiv t.ex. snabbhet: ‘egenskapen att vara snabb’,
• ‘egenskap’ som D-ARG är (det adjektiviska) grundordets kategoriella betydelse
‘egenskap’ (vilken egenskap det exakt handlar om är den lexikala fyllningen av
densamma: t.ex. blyg, fin, snabb),
• ‘egenskap’ i FORMAL och AGENTIVE QUALIA symboliserar också grundordets
betydelse.
I den svenska korpusen förekommer följande exempel:
(19a) Normbetydelse ‘egenskap’ och ‘beskaffenhet’:
Kungstorget är blött och buckligt och denna bucklighet har (som varje ettrig Paddanguide gärna påpekar i
megafon från vallgraven) varit oundviklig sedan landshövding Carpelan år 1807 undertecknade
vallraseringskontraktet. (GP 2010)
(19b) Normbetydelse ‘förhållande’:
Och när heligheten är utgångspunkt, då förväntar man sig enbart diskussioner som berör det himmelska. (GP
2001) > förhållande, tillstånd
(19c) Normbetydelse ‘tillstånd’:
Andra tecken på Arilds helighet var att vid de båda platser hans lik flöt iland sprang det upp källor vars
vatten visade sig vara undergörande. (Svenska Wikipedia oktober 2014)
(19d) Normbetydelse ‘konkret_enhet’:
Vinternätterna tillbringar blåmesen i någon hålighet, gärna en fågelholk. (DN 1987)
Suffixet –het kan också användas i ordbildningar där kombinationen av grundord + suffix
inte resulterar i normbetydelserna som beskrivs i suffixets lcp. Tolkningen av ordbildningen
kan då beskrivas i suffixets QUALIA:
60
FORMAL=hold+ u,v,w,x,y,z:egenskap !!!!!!
!
AGENTIVE=form- e,z:egenskap,w.y !
Figur 8: Qualia för suffixet –het
Från exempel (19e) här nedan skulle man kunna dra slutsatsen att helighet används för att
beteckna en konkret_enhet, men denna tolkning uppstår på grund av den språkliga kontexten
och förstärks av pluralisformen som ordet helighet har i meningen. Den här diskursbetydelsen
ska enligt systemet beskrivas i den AGENTIVE quale och termen “perform” skulle användas
i stället för “form” eftersom det handlar om att “bete sig på ett heligt sätt”.
(19e) Poppo, som själv inte hade tid för dylika heligheter sörjde sin vän så häftigt att han byggde in två
kyrkor i porten, en på andra och en på tredje våningen, och så satte han dit ett torn. (DN 1987)
Med helighet-exemplen (19 b, c och e) kan påvisas att en ordbildningsprocess kan få olika
tolkningar eller läsarter. Det är absolut inte så att (system)betydelsen av en ordbildning
förändrar, bara att man använder ordet (med fortfarande samma systembetydelse) för att
beteckna något annat. Därför säger vi att ordet får en annan sense och att ordbildingen är
multifunktionell (polysem).
4.2.4
Diskussion och slutsats
Med utgångspunkt i uppsatsens syfte att bestämma suffixets betydelse sammanfattar jag i de
följande styckena några invändningar mot Baeskows metod och tillägger några kommentarer
angående begreppet betydelse. Som framgår av det föregående fokuserar Baeskow på
betydelsernas härstamning. Hon urskiljer fyra olika fall:
•
betydelsen tillhör suffixet och kan således formuleras i suffixets lcp. (t.ex. ‘state’ i
–ship),
•
betydelsen härstammar från grundordet och beskrivas i QUALIA-delen (t.ex. ‘rank’ i
–hood),
•
betydelsen uppstår genom metonymisk utbredning och beskrivas i QUALIA-delen
(t.ex. ‘collective_entity’ i –dom),
•
betydelsen härstammar från en historisk (norm)betydelse som det ursprungliga
grammatikaliserade substantivet hade. (t.ex. ‘domän’ i –dom),
men av strukturerna framgår inte entydigt vilken betydelse som är språkspecifik och inherent
(systembetydelse / meaning) och vilka som är etablerade och konventionaliserade språkbruk
(normbetydelser) och vilka som uppstår i en specifik kontext eller i diskursen
(diskursbetydelser). För betydelser som uppstår i kontexten finns inget utrymme i Baeskows
system – eventuellt skulle de kunna positioneras i QUALIA-delen. Men frågan är om
betydelser som uppstår utanför ordet överhuvudtaget ska återges i en synkron beskrivning av
61
ett lexem.52 Viktigt att påpeka är att Baeskow utgår från antagandet att ett suffix har olika
senses och därför accepterar att suffixet är ett polysemt språkelement. Vi argumenterade för
att det inte är suffixet utan hela ordbildningen som ger upphov till polysemi och med
polysemi åsyftar vi olika med varandra relaterade normbetydelser.
Dessutom motsätter jag mig antagandet att man vid ordbildningen antingen skulle kunna
selektera en lexikal betydelse från suffixet (som är en slags morfembetydelse) eller en annan
(konceptuell) betydelse från grundordet. Om man kombinerar ett grundord (som också har en
egen lexikal och instrumentell betydelse) med ett avledningsmorfem (med sin egen
morfembetydelse som Baeskow också kallar lexikal) uppstår en komplex enhet som
inkorporerar både betydelserna. Enheten får en ny betydelse som man inte återfinner i bara
grundordet eller bara avledningsmorfemet. Jag illustrerar detta med två (svenska) exempel:
adelskap betyder enligt SAOB ‘adlig värdighet’, ’(†) adel, adelsklass’ och ‘(†) område’. Detta
är etablerade normbetydelser. Suffixet –skap har enligt SAOB emellertid ingen betydelse
‘värdighet’ och enligt Baeskow skulle man alltså anta att denna tolkning tillfogas av
grundordet adel.
Mästerskap har enligt SAOB 5 olika användningar. Enligt Baeskow selekteras vid
avledningen i normala fall en lexikal betydelse från suffixet. –skap betyder ‘förhållandet att
vara det som betecknas av det substantiviska grundordet’ och därför kan mästerskap användas
för att beteckna ‘förhållandet att vara mästare’. Om mästerskap används för att beteckna en
‘ställning som mästare’ kan denna betydelse inte hämtas från suffixet själv. Därför resonerar
Baeskow att betydelsen tillfogas av grundordet mästare till suffixets betydelse. Här ovan i
(17a) beskrevs att betydelsen ‘ställning’ är en vanlig normbetydelse för ordet mästerskap i
SAOB och argumenterades att betydelsen inte bara härstammar från grundordet utan att det är
hela ordbildningen och eventuellt också kontexten som skapar betydelsen ‘värdighet,
ställning’.
Problemet med betydelsedefinitionen och -ursprunget uppstår eftersom Baeskow inte tar
hänsyn till en precis och koherent uppdelning av det komplexa fenomenet ‘betydelse’ som
Coseriu (1987) gör med sin 5-deliga betydelseuppdelning som behandlades i det teoretiska
kapitlet. Inte heller urskiljer hon mellan system-, norm- och diskursbetydelser. Om hon skulle
definiera en enda systembetydelse som är tillräckligt flexibel för att kunna realiseras som
olika norm- och diskursbetydelser behöver hon inte anta att normbetydelser ibland
härstammar från suffixet och ibland från grundordet. Denna uppdelning är teoretiskt inte
välgrundad och arbiträr med hänsyn till ordbildningsprocessen.
Om vi dessutom tillämpar de teoretiska principerna på Baeskows QS betyder det att de inte
bara beskriver suffixets olika senses utan också resultatet av ordbildningen. Vad som anges i
ARGSTR eller i QUALIA är alltså inte suffixets unika betydelse utan olika (norm- och
diskurs)betydelsemöjligheter för ordbildningen med suffixet. Det betyder att Qualiastrukturer
52
Obs. att jag hävdar att –skap och –het inte är lexem utan bundna morfem med en instrumentell betydelse.
62
inte återger en ren systematisk betydelsestruktur utan snarare en tolkningsstruktur (jfr också
Willems 2013:253-260).
Baeskow lyckas inte på ett koherent sätt integrera de semantiska kännetecken som uppstår
på grund av den diakrona betydelseutvecklingen i hennes försök att kartlägga suffixets alla
senses. Huruvida är det nödvändigt att ta hänsyn till diakron information i en QS som
beskriver en synkron företeelse? Frågan är om det är så avgörande för suffixets QS att några
suffix eventuellt har gammal information kvar. Än viktigare är då frågan om var
informationen i så fall ska placeras: ska den urskiljas från suffixets egen betydelse eller är den
en del av suffixets lcp som (efter grammatikaliseringsprocessen) kan räknas som suffixets
synkrona lexikala egenskap? Den diakrona informationen ska helst integreras i suffixets
synkrona beskrivning, och den kan alltså vara en del av suffixets lexikala betydelse eller lcp,
men som jag uppmärksammade tidigare har jag inte undersökt huruvida det är fallet för
suffixen–skap och –het utan utgått från antagandet att det inte finns någon tydligt påvisbar
lexikal persistens.
Även om Baeskows Qualiastrukturer kan kritiseras är de en bra ansats till en representation
av suffixets alla semantiska komponenter även om inte alla begrepp är tillräckligt
differentierade. Qualiastrukturerna kan användas för att precisera enligt vilka mekanismer
nybildningar som brödrostskap och kyrklundhet53 kan tolkas och accepteras i språkbruket. De
avviker från (det för denna undersökning tillfälligt antagna) standardvärdet för grundordet (i
fallet –skap [+human] i fallet –het [+egenskap]) men det skulle inte vara något problem
eftersom det inte spelar någon roll vilken ordklass grundordet tillhör om de semantiska
restriktionerna på helheten respekteras, jfr:
[T]he category of the input is irrelevant provided that “the meaning of the pertinent
bases in interaction with the meaning of the suffix satisfy the semantic restrictions
on the output” (Plag 2004:214 citerad i Baeskow 2010:2).
Qualiastrukturerna får i princip inte utesluta att sådana ord kan bildas. Ordet brödrostskap
skulle då få diskursbetydelsen ‘tillståndet att vara en brödrost’ i analogi med t.ex. gryningskap
(med diskursbetydelsen ‘tillståndet att vara morgonljust’) och främlingskap (med
normbetydelsen ‘förhållandet, tillståndet att känna sig som en främling’). En alternativ analys
av ordets diskursbetydelse kan göras med hjälp av containerbegreppet eftersom brödrosten
utträder ur sitt brödrostskap. Kyrklundhet kan omskrivas med ‘beskaffenheten att vara (som)
Willy Kyrklund’. Som argumenterades för ordet brysselhet gäller här också coercion i den
mån att ordet Kyrklund inte profileras som egennamn i ordbildningen utan tvingas i
betydelsen av ett adjektiv, nämligen ‘egenskap’, så att kyrklundhet betyder ‘befintligheten,
existensen av ‘Kyrklund’ som egenskap, t.ex. i mentalitet eller beteende’. Dessa hapax
legomena innehåller samma konceptuella betydelse som vanliga ord på –skap eller –het. QS
kan dock inte förutsäga vilka undantag som kommer att bildas och accepteras, men som sagt
53
I Kyrklunds dikt citerad i inledningen.
63
är det inte meningen med systemet. I alla fall är både brödrostskap och kyrklundhet
acceptabla och grammatikala svenska ord. Dessutom framgår av dikten att det finns en
betydelseskillnad mellan avledningar –skap och avledningar på –het: brödrostskap citeras i en
rad av andra –skap-avledningar så att det också får diskursbetydelsen ‘tillstånd’; kyrklundhet
förekommer i uppräkningen stenighet, sparvighet, nattlighet, intighet som alla är
ordbildningar med ett adjektiv som grundord. Intressant är att diktaren inte använder
kyrklundskap trots att ordbildningen också skulle kunna gälla som svenskt ord. Med
kyrklundhet avser han den specifika diskursbetydelsen ‘beskaffenheten att vara (som)
Kyrklund’.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att QS-metoden har en del förtjänster och i alla fall
försöker visa vilken betydelse suffix överför. Av mitt försök att skapa QS för de svenska
suffixen och av exemplen framgår emellertid att representationen “à la Baeskow” innehåller
olika semantiska nivåer som hon inte särskiljer på ett tydligt sätt. För det första är nackdelen
med metoden att den inte särskiljer mellan suffixets system-, norm- eller diskursbetydelse. QS
representerar interaktionen mellan dessa nivåer (inklusive konventionella encyklopediskt
styrda tolkningar), men det är svårt att fånga suffixets betydelsepotential på ett systematiskt
sätt. För det andra utgår metoden från att suffix är polysema. Min undersökning visade
snarare att vi bör tala om en multifunktionell ordbildningsprocess som leder till olika senses
och om en enda homogen systembetydelse som i en särskild (språklig) kontext ger upphov till
olika användningar eller språkbruk. Man bör därför helst utgå från ett allmänt
tillvägagångssätt och försöka formulera en enda, homogen betydelse varifrån alla senses
(norm- eller diskursbetydelser) utgår och som man kan använda som utgångspunkt för en
beskrivning av alla användningar på ett strukturerat sätt. I beskrivningen ska ägnas
uppmärksamhet åt systembetydelse, konventionell användning och encyklopediska
innehållsaspekter (i språkinnehållets “three-layer”-teoriers anda som föreslås av Coseriu
(1985; 1988/1992) och Levinson (2000) (jfr Willems 2013).
4.3
Lieber
Lieber (2004, 2010) strävar efter att skapa en teori och en ram för analysen av avledning och
sammansättning med sin “Lexical Semantic Framework”: i sin analys kombinerar hon den
lexikala semantiska strukturen med (sin egen version av) Optimality Theory (hädanefter OT)
tillämpad på morfosemantik. Lieber påstår att affix selekterar sina grundord utifrån sina
semantiska egenskaper. För varje ord postulerar Lieber (2010:2) ett skelett (“the
Semantic/Grammatic Skeleton”) och en kropp (“the Semantic/Pragmatic Body”). Skelettet
innehåller ett hierarkiskt organiserat arrangemang av semantiska egenskaper som beskrivs
med semantiska primitiver och deras argument, t.ex. [+/– material]. Kroppen däremot
representerar framför allt encyklopedisk information som perceptuell och kulturell kunskap. I
kroppen avser hon presentera samma material som i Pustejovskys (1995:85-6)
Qualiastrukturer, t.ex. information om färg, form, ursprung, mål.
Skelettets grammatiska och semantiska information är relativt oföränderlig. I skelettets
beskrivning fokuserar Lieber betydelseaspekter som har konsekvenser för ordbildningen. I
64
skelettet finns olika semantiska underklasser eller så kallade primitiver för att beskriva
semantiken av enkla lexikala element: till exempel [+/– material] och [+/– dynamisk]. Ordet
sten är ett konkret [+material] ord och händelse är [–material, +dynamisk] (Lieber 2010:3).
Dessa semantiska aspekter är enligt Lieber viktiga eftersom de kan hjälpa till för att beskriva
affixens (semantiska) bidrag till ordbildningen. Enligt Lieber (2010:2) innehåller affix
nämligen också lexikal information. Hon studerar särskilt ordbildningar på –hood, –dom och
–ship.
Varje lexikal element kan dessutom också karakteriseras i kroppen. I motsats till skelettet
är kroppens semantiska och pragmatiska information varierande. Informationen är nämligen
beroende av den kulturella, perceptuella kontexten. I kroppens representation använder Lieber
(2010) inga primitiver och hon påstår att inte all information som ingår i kroppen kan
formaliseras. Som vi klarlade i avsnitt 3.1 är dessa “qualia” inte inherent-språkliga utan består
de av lös encyklopedisk och konceptuell information (jfr informationen i kuckelikufranskhet).
Vad gäller affixets status hävdar Lieber (2010:2) att också affix har ett semantiskt skelett
och att de tillhör samma semantiska klasser som de självständiga morfemen. Hon medger att
ett affix inte kan vara ett självständigt språktecken eftersom det bara är ett bundet morfem
som behöver ett självständigt grundord, men hon hävdar att ett affix inte bara tillfogar sin
egen semantiska information till själva avledningen utan också selekterar grundord av en
specifik semantisk kategori. Lieber antar därför att ett affix består av sitt eget skelett plus
skelettet av sitt prefererade grundord. Med prefererat grundord menar Lieber (2010)
substantivet, adjektivet osv. som affixet helst kombinerar med. Men systemet tillåter
avvikelser där affix kombineras med grundord som inte ligger nära till hands. Affixet –er kan
i engelska till exempel bilda [+material, dynamisk] ord som writer. I Liebers system (2010:3)
kan man representera ordet writer som i schemat (20), som är ett skelett med grammatisk och
semantisk information. Kroppen med den encyklopediska, konceptuella och perceptuella
informationen ingår inte i beskrivningen:
(20) writer [+material, dynamic([i], [+dynamic([i], [ ])])]
-er
write
Representationens formella detaljer spelar ingen större roll för min analys. Viktigt är att av
representationen i (20) framgår att affixet helst kombinerar med ord som har särdraget
[+dynamisk]. Verbet write tillhör alltså klassen av prefererade grundord för affixet –er. Men
det betyder inte att nominaliseringar med icke-verbala grundord inte kan skapas eftersom det
också kan finnas andra morfo-syntaktiska klasser som uttrycker något [+dynamiskt].
Lieber (2010) erbjuder också en analys av den lexikala semantiken av nominaliseringar
med –hood, –dom och –ship. Hon radar upp alla möjliga grundord som –hood, –dom och
–ship kan välja utifrån hennes korpus (COCA) och konstaterar (2010:5) att de utnyttjar ett
brett spektrum av lämpliga grundord. Hon beräknar hur många avledningar på –hood, –dom
och –ship som kombineras t.ex. med [+material, dynamisk] ord eller “concrete processuals”.
Hon urskiljer fem semantiska kategorier (jmf första spalten av tabell 12) och drar slutsatsen
att alla tre suffix “pattern very much alike”.
65
Lieber (2010:17) ser alltså selektionen helt och hållet som en semantisk process: den beror
på grundordets semantiska och inte på dess morfo-syntaktiska kategori. Hon (2010:8) menar
att två element är viktiga i selektionsprocessen: grundordets “specific semantic composition”
och affixets “underspecified semantics”. Ju bättre restriktionerna på dessa element respekteras
desto sannolikare är det att ordet kan bildas.
I tabell 12 redogör Lieber till exempel för suffixet –hood. Från hennes
undersökningsmaterial framgår att grundord som tillhör kategorin [+material, dynamisk]
(t.ex. genius i geniushood och poet i poethood) inte brottas med det “Global Faithfulness”
(FG) villkoret (i OT-termer). Kombinationen av suffixet –hood med ett grundord med
särdragen [+material, dynamisk] förekommer i 72% av fallen. Avledningar med [–material]
grundord (t.ex. truthhood) å andra sidan har flest så kallade “brott” (violations) och
förekommer bara i 3.3% av fallen. OT kan också användas för att förutsäga hur många
förekomster som kan förväntas. Det framgår av kolonnen “predicted”. OT förutsäger alltså
sannolikheten av en ordbildning och produktiviteten av resultatet.
Category of base
[+material, dynamic]
[+material]
[-material, dynamic]
[-material]
[+/-dynamic]
Violations of FG
0
*
**
***
*
Predicted
1
2/3
4
5
2/3
Actual
1
3
4/5
4/5
2
Percentage
72%
9%
3.3%
3.3%
12.4%
Tabell 12: Suffixet –hood enligt Liebers OT-teori
Lieber drar slutsatsen att de engelska suffixen –hood, –dom och –ship kan selektera såväl
nominala, adjektiviska som verbala grundord, men att det prefererade grundordet av dessa
avledningar är en “concrete processual” som är [+material] och [+dynamisk]. Exempel är
personbetecknande ord som genius, pariah, roommate, guru med avledningar geniushood,
pariahdom, roommateship och guruship. Dessa tre suffix har enligt författaren ett mycket
liknande mönster. Hon förmodar att deras semantiska bidrag är identiska och att de därför
skulle kunna vara utbytbara. Medan Trips (2007) påstår att deras betydelser är olika men
överlappande, försöker Lieber (2010:10) argumentera att de är nästan utbytbara i modern
engelska. Som argument använder hon så kallade tripletter som gurudom, guruhood och
guruship. Hon citerar Trips (2007) som tycker att suffixen antingen är processuella i
avledningar som hänvisar till en tidsdimension t.ex. boyhood som avser tiden där man är boy
(Trips 2007:222) eller aspektuella (som i boydom: state of being a boy), men Lieber (2010:7)
håller inte med om detta. Frågan uppstår därför varför det då överhuvudtaget finns tre olika
former gurudom, guruhood och guruship i engelskan. Inte heller framgår av Liebers (2010)
redogörelse om det finns distributionella skillnader mellan sådana varianter. Lieber (2010)
hävdar också att skillnaden mellan “stage-level” och “individual-level” grundord som Aronoff
& Cho (2001) urskiljer inte heller kan gälla för suffixen –hood och –ship och underbygger sitt
påstående med motexempel från COCA.
66
Vad gäller suffixets betydelse ser Lieber i sin teori alltså snarare ett underspecificerat affix
i ordbildningsprocessens början. Den affixala polysemin uppstår enligt Lieber när affixet
kombineras med ett semantiskt specificerat grundord, t.ex. när det semantiskt specificerade
grundordet student kombineras med det underspecificerade suffixet –hood. Dessutom kan
ordbildningen uppvisa betydelseutvidgningar (“extensions”) (Lieber 2010:8). Hon kallar t.ex.
betydelsen ‘state of X’ en basisbetydelse (“basic meaning”) och ‘collectivity of X’ en
utvidgning. En utvidgning kan t.ex. också vara en kollektiv betydelse hos suffixet –dom som i
sheikhdom. Jag återkommer till detta i nästa avsnitt.
Till sist påpekar Lieber (2010:9) att ett suffix i sin semantiska kropp kan ha rester kvar av
(encyklopediska) betydelser som suffixet hade när det fortfarande var ett självständigt lexem.
Sådana diakrona rester är enligt henne en logisk följd av grammatikaliseringsprocessen. Hon
ägnar också uppmärksamhet åt fall där “den verkliga världen eller pragmatisk tryck”
(2010:11) leder till att nybildningar görs som inte överensstämmer med de rådande
ordbildningsreglerna. Hon framhäver – som Baeskow (2010) – vikten av att också studera
neologismer eftersom dessa nybildningar kan ge insikt i pågående ordbildningsprocesser.
4.3.1
Liebers indelning: tillämpning på svenskan och för- och nackdelar
Liebers indelning i fem semantiska klasser verkar fungera bra för engelskan där suffixen
–hood, –dom och –ship enligt hennes data framför allt kombineras med substantiv som hon
delar in i de fyra semantiska klasserna [+material, dynamisk], [+material], [–material,
dynamisk] och [material]. Hon beskriver dessa klasser med “concrete processual”, “simple
concrete”, “abstract processual” och “simple abstract” nouns. Grundord som potato i
potatohood är [+material] eller “simple concrete” Alla människor och djur är processuella
och de har därför egenskapen [+material, dynamisk], alla saker är enkla med egenskapen
[+material]. När det gäller abstrakta ord indelar hon grundorden legend i legendhood och
marvel i marveldom i abstract processuell-klassen medan gender i genderhood, truth i
truthhood och art i artship hamnar i enkel abstrakt-klassen. Verb och adjektiv som antyder
“events and states” till sist hamnar i femte klassen [+/–dynamisk].
Jag avstår från en tillämpning av hennes indelning för svenskan eftersom analysen av det
svenska materialet påvisade att dessa fem kategorier inte utan vidare är tillämpbara på
svenskan: i het-korpusen finns t.ex. inga substantiv med [–material, dynamisk] och
[–material] egenskaper. Av analysen framgick också att de svenska nominaliseringssuffixen
–het och –skap dessutom också kombineras med funktionsord så att indelningen skulle
kompliceras. Det är oklart om Lieber inte upptar sådana undantag i engelskan i sin artikel
eller om de inte finns.
Att utgå från semantiska och inte från morfo-syntaktiska kriterier kan ha fördelar, om man
då verkligen skulle kunna undvika särskilda klassificeringsproblem som vi konfronterades
med när vi försökte göra Qualiastrukturer för de svenska suffixen i avsnitt 4.2.2.2 och 4.2.3.2.
I Liebers semantiska indelning skapar de svenska undantagen ett likadant problem för att hitta
lämpliga och allomfattande primitiver.
67
Som jag redan nämnt måste det uppmärksammas att Lieber inte urskiljer mellan system-,
norm- och diskursbetydelse när hon lyfter fram exempel från sin korpus och att det leder till
missuppfattningar om suffixens betydelse. Lieber (2010:6) hävdar att de tre nämnda
nominaliseringssuffixen är så gott som utbytbara i engelskan. Hon menar att suffixens
systembetydelse förblir densamma eftersom hon reducerar alla betydelser till en enda
betydelse, nämligen ‘the state of X’. Den övergripande betydelsen ‘the state of X’ kan därför
ses som ett försök att beskriva suffixens systembetydelse (som är en instrumentell betydelse i
min terminologi), även om hon inte kallar den så. När hon (2010:6) modifierar sitt uttalande
att suffixen är nästan utbytbara och är faktiskt ense med Trips om att de visar överlappande
polysemiområden kan vi dra slutsatsen att hon menar att de har en enda systembetydelse som
kan användas i olika sammanhang och kontexter och då leder till en multifunktionell
användning av ordbildningen. Härmed går hon två steg vidare än Baeskow som bara
kartlägger varje suffix normbetydelse separat och som inte försöker sammanfatta dem med en
enda term.
Liebers synsätt ansluter sig också Baeskows i den utsträckning att hon antar att ett suffix
har information som är semantisk/grammatisk å ena sidan och semantisk/pragmatisk å andra
sidan. Det betyder att hon urskiljer mellan olika betydelsetyper och skapar utrymme för att
integrera encyklopedisk och konceptuell information i tillvägagångssättet. För den sista
betydelsen använder hon kroppen, som är föränderlig och beroende på “det lexikala
elementets liv” i motsats till skelettet där den instrumentella och kategoriella och
oföränderliga informationen ligger. Att kroppens information bara delvis kan formaliseras och
att hon inte ger några exempel på hur det skulle kunna göras är en nackdel med metoden.
4.4
Preliminär slutsats
På grund av föregående undersökningar menar jag att man för att beskriva
ordbildningsprocessen behöver mycket differentierade termer som noggrant kan beskriva och
definiera de olika betydelsetyper och -nivåer. Detta antagande stöds av korpusundersökningen
och analysen i kapitel 2 och 3 och av litteraturgranskningen i kapitel 4, där vi såg att varje ord
har en systembetydelse som är homogen och mycket abstrakt, att etablerade språkbruk av
denna abstrakta betydelse är normbetydelser och att kontexten, alltså pragmatiken, kan
tillfoga diskursbetydelser.
Jag utgår ifrån att ett suffix bär betydelse, mer konkret en morfembetydelse. Den kan
tillfälligt kallas för grammatisk betydelse eftersom undersökningen har gjort klart att – även
om SAOB upptar lemman för suffixen –dom, –het och –skap – avledningsmorfem i teori inte
förekommer som uppslagsord (“lexical entry”) i det mentala lexikonet. Det innebär att de inte
kan förekomma som självständiga ord. För Coseriu (1987:149-150) har ett suffix som –het en
instrumentell betydelse (–het = ‘nominaliserare’) som när den tillämpas resulterar i en
kategoriell betydelse (d.v.s ordklassbetydelse = substantiv) av ordbildningskonstruktionen. I
fallet –skap såg vi att den instrumentella betydelsen ‘nominaliserare’ inte bara resulterar i en
kategoriell betydelse som substantiv utan också betyder att suffixet förorsakar en semantisk
förändring i ordklassen nomen (jfr land > landskap). Andra lingvister (som t.ex. Lieber 2010
68
och Willems 2011) definierar affixets betydelse som semantiskt underspecificerad. Dessutom
lägger några lingvister (Baeskow (2010), Lieber (2010) och Booij (2010)) vikt vid den
diakrona betydelseutvecklingen som föreliggande suffix har genomgått och tillskriver de
lexikal betydelse till suffix som utvecklade sig ur substantiv genom grammatikalisering. Hos
Baeskow behandlas och beskrivs suffix även som lexem. Vi talade bara om lexikal persistens.
Att hävda att suffix som –skap och –het inte bara har grammatisk betydelse utan eventuellt
också lexikal betydelse betyder att vi i alla fall kan utgå ifrån att suffix inte bara är
betydelselösa element i språket och därmed är första undersökningsfrågan besvarad.
Av analysen i kapitel 3 framgår att betydelsen vid en avledning på –het eller –skap består
av mer än bara summan av grundordets lexikala och suffixets instrumentella betydelse
eftersom pragmatisk, encyklopedisk eller konceptuell information kan tilkomma i
ordbildningsprocessen.
Vad gäller begreppet polysemi är det viktigt att avgöra huruvida ett suffix kan ha olika
(instrumentella eller eventuellt också lexikala) betydelser samtidigt och om suffixet därför
kan kallas för polysemt, eller om man snarare bör utgå från en enda homogen, allmän,
underspecificerad betydelse som konkretiseras när ordbildningsprocessen är färdig. I andra
fallet är det svårt att närmare beskriva denna underspecificerade betydelse (som ibland kallas
för monosem, jfr Haspelmath 2003) eftersom termen måste vara tillräckligt allmän så att den
kan inrymma alla tillämpningar i diskursbetydelsernas bemärkelse, men samtidigt tillräckligt
specifik så att den underspecificerade betydelsen kan urskiljas från de andra betydelserna (jfr
Coseriu 1988, Lieber 2010, Willems 2011, 2013). Enligt Coene & Willems (2006:19) är
systembetydelse en potentiell betydelse (“signifié”) i Saussures (1916) och Coserius (1975,
1987, 1988) bemärkelse, d.v.s. ett språkspecifikt semantiskt villkor som måste realiseras med
en specifik referens innan vi kan tala om sense. Systembetydelsen är därför en ideell entitet på
nivån av ett specifikt språks semantiska strukturer.
Om man utgår från möjligheten att den underspecificerade betydelsen är utgångspunkten i
ordbildningsprocessen är utmaningen att förklara på ett koherent sätt multifunktionaliteten
(Haspelmath 2003:213) som uppstår. Med avseende på uppsatsens ämne, svenska
ordbildningar på –skap och –het, består den första viktiga uppgiften av att granska hur
suffixets underspecificerade instrumentella betydelse kombineras med grundordets likaså
underspecificerade lexikala betydelse, även om vi har sett att grundordet också kan vara ett
funktionsord som ett pronomen (jfr duskap). Andra uppgiften är sedan – i ljuset av
ovanstående diskussion av Aronoff & Cho (2001), Baeskow (2010) och Lieber (2010) – att
granska hur specifika – eventuellt nya – diskursbetydelser uppstår, genom att de
underspecificerade instrumentella och lexikala betydelserna i kombination med pragmatisk
och encyklopedisk kunskap resulterar i specifika diskursbetydelser på språknivån där man
tolkar språk i kontext. Av diskussionen av Aronoff & Cho (2001), Lieber (2010) och
Baeskow (2010) i kapitel 4 framgår att det är svårt att åskådliggöra vilken utsträckning, vilket
slags och vilken roll dessa kunskaper har. De flesta lingvister avstår från att formulera dem
explicit eller att bestämma om de måste ingå i lexikonet. Man är i alla fall överens om att
encyklopedisk kunskap och pragmatisk inferens är faktorer som spelar en viktig roll in i hela
69
ordbildningsprocessen, även om gränsen mellan språksystematisk (lexikal och instrumentell)
kunskap är svår att dra.
4.5
Booij
I detta kapitel ämnar jag gå in djupare på en fjärde teori, nämligen Booijs (2010)
konstruktionsmorfologi och granska till vilka resultat man kommer om man tillämpar teorin
på det svenska materialet. Återigen är min avsikt inte att ta över konstruktionsmorfologin
(hädanefter CM) okritiskt utan jag ämnar ställa frågan om denna teori har tillräckliga verktyg
för morfologisk och semantisk analys som kan förklara morfo-semantiska fenomen som
avledningar. Booij (2010) själv hävdar att teorin syftar till att kartlägga den systematik som
finns i talarens kunskap av lexikonet och att han ämnar beskriva hur nya sammanställningar
och avledningar kan tillfogas till ordförrådet.
Jag menar att CM har en fördel gentemot de tre andra behandlade teorierna i och med att
den utgår från form-betydelsepar och att den är explicit kognitivt inriktad. Det betyder att det i
alla fall principiellt finns utrymme för såväl morfosemantiska som bredare konceptuella
element som också innehåller encyklopediska aspekter. Dessutom utgår CM ifrån en
ordbaserad morfologi som baseras på abstrakta scheman där ett affix inte är ett självständigt
element. Ord ordnas i ett sådant hierarkiskt lexikon vars subscheman används för att redogöra
för produktiviteten av olika ordbildningskonstruktioner. Det betyder att frågan “vad gör
suffixet, vad betyder suffixet?” inte är så central som i de föregående behandlade teorierna
(Aronoff & Cho (2001), Baeskow (2010) och Lieber (2010)) eftersom CM istället fokuserar
på konstruktionen. En konstruktion är ett form-betydelsepar, en schablon som måste fyllas
med lexikaliska enheter (jfr här nedan). CM är dessutom output-orienterad, vilket innebär att
man fokuserar på resultatet av en instantiering, inte på de ord eller morfem som matas in i
konstruktionen. I det som följer ämnar jag visa att detta perspektiv presenteras som
förnyande, men att samma problem som jag behandlade i avsnitt 4.4 uppstår. En annan fråga
som jag ämnar diskutera är hur CM hanterar begreppet polysemi.
4.5.1
Konstruktionsmorfologins grundförutsättningar
CM är en utveckling av den lexikala sidan av konstruktionsgrammatik (CxG) som framför allt
utarbetades av Goldberg (1995). CMs stamfader är Booij (2010). CM utgår från scheman eller
konstruktioner. Ett schema är en abstrakt föreställning av ett ordbildningsmönster och ska ses
som form-betydelsepar. Grundpostulatet är att en konstruktion är ett fullvuxet språktecken
även utan att den har fyllts. En konstruktion är enligt denna teori alltså en konventionaliserad
– och i den bemärkelsen en systematisk – förbindelse mellan form och innehåll.
Konstruktioner kan variera i storlek och komplexitet, och kan också ha olika grader av
schematicitet. Somliga konstruktioner är fasta och fyllda med lexikala element; de kan därför
jämföras med vanliga ord. Andra kan vara lexikaliserade men delvis flexibla, och ytterligare
andra kan vara helt schematiska och abstrakta (jfr Croft 2001:17).
70
I CM används scheman för att generalisera över grupper av sammansatta ord som har
systematiska överenskommelser mellan form och betydelse. Enligt Rumelhart (1980:34) är ett
schema i största allmänhet “a data structure for representing the generic concepts stored in
memory”. Specifikt tillämpat på språk är ett schema inte bara en mental representation av en
konkret språkanvändning utan också utgångspunkten för nya former. Ett schema som återger
dessa koncept tillämpad på svenskan kan se ut som i figur 9:
PHON
SYNT
↔
ωi
σ
[a r: j]j
σ
Ni
SEM
↔ [beskaffenheten att
vara ARGj]i
Aj Affk
[h e: t]k
Figur 9: Den lexikala representationen av det svenska ordet arghet
Enligt Booij (2010:5) behöver grammatiken en tredelad parallell arkitektur eftersom
morfologin “affects all three dimensions of words”, d.v.s. den fonologiska, den morfosyntaktiska och den semantiska dimensionen. Ordet förbinder fonetisk information med en
särskild betydelse och har formella egenskaper: det innehåller till exempel information om
ordets syntaktiska kategori. På PHON-nivån bestäms t.ex. hur ordets olika ljud är ordnade i
stavelser (vi ser två sigmas (σ) i figur 9, vilket betyder att det svenska ordet arghet har två
stavelser); prosodiska egenskaper är också specificerade på denna nivå. Omega står för det
fonologiska ordet. SYNT-nivån återger ordets morfologiska struktur. I exemplet består den av
ett adjektiv (arg) och ett affix (–het). N står för nomen (substantiv), V för verb, A för adjektiv
och Aff för affix (i det här fallet är det ett suffix). På SEM nivån representeras ordbildningens
semantik: denna nivå omfattar också hos Booij (2010) både semantiska (“strictly semantic”)
och pragmatiska komponenter. Booij (2010:6) ser ett ord som en komplex informationsenhet
som förbinder en särskild ljudkombination med ett särskilt innehåll (PHON - SEM) och som
har formella egenskaper (t.ex. en syntaktisk kategoribeteckning) (SYNT).
Varje index som vi ser i figur 9 förekommer nästan på varje nivå. Fenomenet kallas för coindexering: index j förenar informationen om den verbala/adjektiviska delen, k:et förenar
informationen om affixet. Co-indexering används för att specificera kopplingen mellan de tre
olika typerna av information, PHON, SYNT och SEM, som finns lagrat i ordet. Schemat i
figur 9 anger den systematiska förbindelsen mellan de tre typerna av information. Den
dubbelriktade pilen antyder att det finns en koppling mellan de olika nivåerna.
Gränssnittsmodulen beskriver relationen mellan morfosyntax och semantik och modulen
organiseras enligt kompositionalitetsprincipen (se avsnitt 3.1 ovan).
71
Scheman kan ha variabler som kan ersättas av konkreta lexem eller morfem (eller schemat
kan fyllas). Denna process kallas för instantiation.54 Schemana kan ha olika grader av
abstraktion. Dessutom beskriver de aktiva ordbildningsprocesser, d.v.s. ordbildningar som
fortfarande används av språkbrukare för att skapa nya ord. Sammanfattningsvis fungerar de
morfologiska schemana som följer: (1) de återger förutsägbara egenskaper av befintliga
komplexa ord, (2) de anger hur nya ord kan formas och (3) de ger lexikonet struktur eftersom
komplexa ord ordnas i subkategorier.
Ordbildningen kan ske enligt tre olika tillvägagångssätt: instantiation, unification och
paradigmatiska förhållanden. Dessutom kan redan bildade ord också ge upphov till ny
ordbildning. Det kallas för ordbildning genom analogi. I det som följer illustrerar jag
ordbildningsprocesserna med hjälp av exempel från den svenska datauppsättningen.
Instantiation betyder att en variabel ersättas av ett konkret ord eller morfem och att ett nytt
ord uppstår: utifrån schema (21) kan det svenska ordet klokhet men också trindhet eller
inkrökthet (21’) bildas.
(21)
[[X]A het]N
(21’) Han var tvär och misstänksam mot journalister och hans dialekt och provinsiella trindhet passade
storstadens schablonbild av landsbygdens inkrökthet. (GP 2007)
Unification55 eller schema unification (2010:41) åsyftar ordbildning där information från olika
schemana kombineras. Ett exempel är det svenska ordet olidlighet. Ordet formas enligt
schema unification. Det finns inget svenskt ord *lidlighet, men om man för samman schema
(22) med schema (23) uppstår enligt Booij (2010:42) schema (24). Detsamma gäller för
ostördhet visavi *stördhet.
(22)
(23)
(24)
[o–A]N
[A–het]N
[o[A–het]N]N
Kombinationen av två eller fler ordbildningsscheman genom unification illustrerar
möjligheten att genomföra flera olika ordbildningsprocesser simultant. Dessutom visar ett
schema som (24) att alla restriktioner som gäller för –het-suffigering (schema 23) också gäller
för o-prefigering (schema 22). I stället för att använda diskontinuerliga affix som andra teorier
54
Ibland förväxlar Booij begreppen instantiation och unification, som t.ex. i Booij 2010:18. Det är inte tydligt
om han verkligen betraktar dem som synonymer.
55
Strängt taget måste man i den Booijska terminologin urskilja mellan unification “tout court” och schema
unification. Här menas schema unification, medan Booij ibland använder unification där han menar
instantiation. Men om man antar att ett ord kan självt vara ett schema, kan unification och instantiation användas
som synonymer (jmf (2010:50) med (2007:39)).
72
mestadels gör i sådana fall, använder CM ett schema i ett annat schema för att redogöra för
denna form av ordbildning.
Ordbildningen kan inte bara ske enligt abstrakta scheman utan också i analogi med redan
befintliga ord. I min svenska korpus gäller det t.ex. för ordet tatapphet som har bildats enligt
analogi med ordet tafatthet:
(3c) Fast det borde vara tvärtom, tillståndet borde heta “tatapphet” - eftersom det handlar om att tappa
taget. (Webbnyheter 2002)
I (3c) är det fråga om analogi och inte bara om instantiation av ett abstrakt schema eftersom
språkanvändaren riktar sig efter det redan bildade ordet tafatthet och inte efter schemat [Ahet] för att bilda tatapphet. Booij kallar båda möjligheterna, schemafyllning och analogi, för
alternativ men han bestämmer inte när den ena eller den andra processen måste väljas: “I
consider it an empirical question to what extent speakers make the necessary computation by
means of a pre-established subschema, or by means of analogy to individual words.”
(2010:93)
Utmärkande för CM är vidare att alla ord som är resultat av en särskild ordbildning ordnas
i ordfamiljer. En ordfamilj är en ordsamling med samma morfem som byggsten (Booij
2010:93). Argument för förekomsten av denna ordning kommer från psykolingvistiken där de
så kallade “family size effects” visar att ord från en stor ordfamilj behöver en kortare tid för
att aktiveras i minnet: “A monomorphemic noun with a larger family size elicits higher
subjective frequency ratings and shorter response latencies in visual lexical decisions than a
monomorphemic noun with a small family size” (Schreuder och Baayen 1997:118).
4.5.2
CMs hierarkiska lexikon
Synen på lexikonet är utmärkande för CM, i det att man utgår från att lexikonet innehåller ett
slags generalisering över de individuella talarnas lexikala minnen. Lexikonet innehåller alltså
inte bara enskilda ord, utan också abstrakta scheman och mer specifik information om ordens
betydelse: bl.a. huruvida ett ord är konventionaliserat (det har valts av språkanvändaren för att
beteckna ett särskilt koncept) eller om ordet har idiosynkratiska egenskaper (d.v.s. att ordet
har egna typiska drag eller oförutsägbara användningar). Alla ord som bildas enligt ett
abstrakt schema arkiveras i lexikonet. Med Coserius betydelseurskillning rör denna
information alltså ordets normbetydelse (etablerade bruk) och diskursbetydelse
(oförutsägbara användningar som uppstår i en specifik kontext). Men också systembetydelser
kan tillhöra lexikonet eftersom systembetydelsen är den abstrakta nivån därifrån
normbetydelsen och diskursbetydelsen uppstår.
I ett lexikon måste man enligt Booij (2010:54) tillåta submönster och subscheman så att
det uppstår en hierarkisk indelning. Man kan beskriva generaliseringar på olika
abstraktionsnivåer, vilket i sig är ett argument för att tillåta submönster i det hierarkiska
lexikonet och för att ordna de semantiska subgeneraliseringarna i subklasser. Dessa klasser
innehåller ord med olika egenskaper. Om ett nytt ord bildas kan ordbildningen vara baserad
73
på ett enda mönsterord men också på ett abstrakt schema. Booijs syn på lexikonet är att det
faktiskt utvecklar sig till konstruktikon. D.v.s. att inte bara ord utan framför allt
konstruktioner upptas (jfr Goldberg 2003:219) och att fenomenet där ett nytt (sub)schema tar
sin plats i nätverket kallas för konstruktionalisering. Hüning och Booij (2013:2-8) antar att
grammatikaliseringsprocessen sker i konstruktionen.
Jag tillämpar här nedan i figur 10 Booijs (2010:82) representationssätt på
datauppsättningen av svenska avledningar på –skap. Representationen utgår från ett mycket
allmänt schema (25) där grundordet antingen kan vara ett substantiv (som broder i
broderskap) ett pronomen (som du i duskap), ett adjektiv (som egen i egenskap) eller ett verb
(som köpa i köpenskap). Om jag följer Booij skulle SEM-modulen definieras som [entitet
med relation R till SEMi]:
(25) [XNi, Proni, Ai, Vi–skap]Nj ⟷ [entitet med relation R till SEMi]
(X = N, Pron, A, V)
Booij hävdar att relationen R är underspecificerad och kan fyllas utifrån olika subscheman
baserade på grundordens semantik, men analysen av det svenska materialet påvisade att
[existensform av SEMi] är en bättre definition av konstruktionens systembetydelse.
Submönstren visas i följande träddiagram som är baserad på information från SAOB. Det
måste påpekas att indelningarna i både Booij och SAOB i första hand utgår från
morfosyntaktiska snarare än semantiska egenskaper. Det framgår av att uppställningen är
organiserad enligt de morfosyntaktiska värdena för variabel X: N, Pron, A, V i figur 10.
[XNi, Proni, Ai, Vi–skap]Nj ⟷ [existensform av SEMi]
!
!
!
[XNi–skap]Nj (26) [XProni–skap]Nj (27) [XAi–skap]Nj (28) [XVi–skap]Nj (29)
SEMj =
SEMj =
SEMj =
SEMj =
förhållande
förhållande
vara det
handling
egenskap
egenskap
som betecknas
av grundordet
[XNi–skap]Nj (26’)
SEMj =
person
varelse
föremål
företeelse
[XAi–skap]Nj (28’)
SEMj =
person
varelse
föremål
företeelse
[XVi–skap]Nj (29’)
SEMj =
föremål
företeelse
Figur 10: Schemat för nominalisering med det svenska suffixet –skap
Varje subschema för dessa substantiv på –skap kan också beskrivas mer i detalj som kan ses i
tabell 13:
74
X
(26) X=N
(26’) X=N
(27)
(28)
X=Pron
X=Adj
schema
instantieringar
[XNi-skap]Nj ↔ [förhållande, egenskap]
broderskap, medborgarskap
[XNi-skap]Nj ↔ [person, varelse, föremål, a)broderskap, djävulskap
företeelse]
b)dårskap,
jungfruskap,
landskap, naboskap
[XProni-skap]Nj ↔ [förhållande, egenskap]
duskap
[XAi-skap]Nj↔ [vara det som betecknas av egenskap, galenskap
grundordet]
(28’) X=Adj
[XAi-skap]Nj↔
[person, varelse, föremål,
företeelse]
(29) X=V
(29’) X=V
[XVi-skap]Nj ↔ [handling]
[XVi-skap]Nj ↔ [föremål, företeelse]
a) bekantskap, hedenskap
b) gemenskap, kunskap
köpenskap, räkenskap
a) köpenskap, vetskap
b) byggenskap, räkenskap
Tabell 13: Subschemana för [XNi ,Proni, Ai, Vi -skap]Nj ↔ [existensform av SEMi]j
där a) = kollektiv betydelse, b) = individuellt bruk
Det som är representerat i schemats SEM-modul i den mellersta spalten under “schema” är
alltså etablerade språkbruk eller normbetydelser av ordbildningar med –skap. Att det handlar
om språkbruk kan också framgå av det faktum att tabellen också innehåller kollektiva och
individuella användningar av nominaliseringen (som 26’, 28’ och 29’), som inte kan ses som
nya systembetydelser utan bara som norm- eller diskursbetydelser.
Ordbildningsschemats produktivitet kan enligt Booij (2010:52) bedömas beroende på
antalet typer som har blivit instantierade och antalet nya typer av ord som uppstår. Det spelar
således ingen roll om ett ord realiserades i analogi med ett redan existerande ord eller om
ordet tillkom genom ett abstrakt (sub)schema. Att skillnaden mellan ordbildning genom
schemafyllning och ordbildning genom analogi inte spelar någon roll verkar visa att
uppdelningen faktiskt inte existerar.
4.5.3
Affixets status inom CM
Booij (2010) ponerar att ordet är utgångspunkten för en morfologisk analys eftersom affix
inte kan ses som självständiga lexikala element. Ett affix förekommer bara integrerat i ett
abstrakt schema, d.v.s. bara i kombination med ett självständigt morfem. Enligt Booij (2014)
är affix specificerade i en “constructional idiom” där en av positionerna är lexikalt fylld.
Därför har CM inget behov av att kartlägga själva suffixets betydelse eftersom ett suffix bara
bidrar till konstruktionen. Det spelar dessutom ingen roll om grundordet inte finns, eftersom
betydelsen utgår från konstruktionen i sin helhet. Tillämpad på det svenska materialet betyder
det att ordbildningar som sommarhattighet och tatapphet kan beskrivas utan att
75
*sommarhattig och *tatapp finns. CM kan redogöra för dessa ordbildningar genom att
tillskriva dem schema (30) där det icke-befintliga grundordet symboliseras med variabeln X.
(30)
[X-het]Ni ⟷ [BESKAFFENHETEN ATT HA Y56, ATT KÄNNA SIG Y]
Booij ger också diakrona argument för affixets status och för det faktum att särskilda affix
kan innehålla lexikal information. I grammatikaliseringsprocessen (som han senare kallar
konstruktionaliseringsprocessen se avsnitt 4.5.2) – där lexikala morfem övergår från en
lexikal till en mindre lexikal betydelse, ibland till en helt grammatisk funktion (jfr Hopper &
Traugott 2003:107) – ser han inte bara ett stöd för antagandet att suffix kan (i särskilda fall)
ha betydelse, utan också att särskilda suffix med lexikal betydelse (så kallade affixoider t.ex.
jätte– i jättestor) liknar grundord. Booij kallar dem för lexikala affix. Tillämpad på de svenska
suffix som är föremål för denna uppsats stödjer detta antagande uppfattningen att –het och
–skap i ett tidigare stadium också kan ha varit affixoider, men att de under tidens lopp har
utvecklat sig till verkliga affix som har särskild lexikal information kvar. Eftersom CM inte
lägger stor vikt vid att bestämma vad suffixets betydelser är (suffixet är bara viktig i så måtto
att det ingår i en konstruktion) försöker CM inte heller bestämma affixets avledda betydelser
eller till vilken grad information har lexikaliserats. Booij (2010:58) lämnar frågan om det
synkrona förhållandet mellan den bundna och den självständiga användningen av affixet
öppen.
Särskilda submönster kan dock leda till nya avledningssuffix och det diakrona förhållandet
är klart. Booij (2010:75) beskriver hur de engelska suffixen –hood och –dom härstammar från
lexem med betydelserna ‘quality’ (‘egenskap’) och ’dominion’ (‘område, territorium’).
Eftersom de nått slutpunkten av grammatikaliseringprocessen har de mycket abstrakta
egenskaper, men dessa affix har fortfarande en specifik betydelse. Eftersom CM försöker att
redogöra för betydelserna på ett synkront sätt måste betydelser av lexem som utvecklats till
affix inräknas i restriktionerna som gäller för subschemana.
4.5.4
Vad är betydelse inom CM?
I de förra avsnitten förklarades att CM utgår från premissen att ordbildningens betydelse i
fallet avledning uppstår i konstruktionen, inte i en särskild del av ordbildningen. Med andra
ord är ordbildningens betydelse en kombination av grundordets lexikala betydelse, suffixets
instrumentella betydelse och konstruktionens grammatiska betydelse. I själva verket måste
man dock tillstå att affix inte kan kombineras med vilket grundord som helst. I CM utgår
begränsningarna från gränssnittmodulerna.
Vanligen kallas ett ord för polysemt om det har mer än en normbetydelse, och om
normbetydelserna är relaterade. I ordböcker upptas de olika betydelserna av ett polysemt ord
56
Jag tolkar Y-et så att det symboliserar det icke-befintliga grundordets semantik.
76
därför under ett och detsamma lemma. Inom en konstruktionsmorfologisk ram måste termen
polysemi också definieras noggrant med avseende på vilken nivå i det hierarkiska schemat
dessa olika betydelser uppträder. Booij skiljer emellertid inte alltid mellan meaning och sense
utan använder endast meaning. Ibland talar han om underspecificerad betydelse, ibland om
specifik betydelse men utan att genomföra den nödiga differentieringen enligt semantiska
nivåer (jfr avsnitt 3.1 här ovan).
Booij (2010:76) ser det faktum att det finns polysemimönster i ordbildningen som bevis på
olika nivåer av generalisering och abstrakionsgrader i det hierarkiska lexikonet. Booij
(2010:78) är ingen förespråkare för möjligheten att utgå från en Gesamtbedeutung och anta en
underspecificerad betydelse för ett särskilt morfologiskt mönster. Detta monosemi-synsätt är
enligt Booij (2010:78) bara ett förnuftigt första steg eftersom det inte kan redogöra för alla
betydelsetolkningar som en ordbildning kan få. Booij antar istället ett reguljärt polysemt
tillvägagångssätt eftersom en noggrann bestämning av ett ords senses kan fånga alla möjliga
betydelsetolkningar genom semantiska extensionsmekanismer som metafor och metonymi.
Booij (2010:78) antar – efter den klassiska kognitiva semantiken (jfr Lakoff & Johnson
(Lakoff 1980), (Johnson 1987), Langacker 1987) – en prototypisk betydelse som startpunkt.
Prototypteorin (Rosch 1975) låg till grund för den kognitiva semantiken. Man antar att en
prototypisk betydelse är en central betydelse som är det strukturerande centrumet för alla
andra kringliggande betydelser. Varje ord i kategorin kan återges med sina egenskaper och
ordet med flest egenskaper är mest prototypiskt.
Metafor och metonymi är konceptuella mekanismer som leder till meningsutvidgning
(“sense extensions”), vilket i sin tur ger upphov till polysemi. Inom CM antar man att inte
bara individuella ord utan också scheman kan vara polysema in den här meningen. Booij
(2010:79) kallar det faktum att det finns ett antal semantiska subscheman för en särskild
ordbildningsprocess för semantisk fragmentation (efter Rainer 2003). Semantisk
fragmentation tyder på fenomenet att nya ordbildningsprocesser uppstår från en ursprungligen
homogen ordbildningsprocess.
Enligt Booij (2010:81) kan polysemimönster också vara resultatet av historiska
tillfälligheter. Ett hierarkiskt schema måste därför inte vara isomorft med konceptuella
nätverk: det behöver inte nödvändigtvis se ut som ett kognitivt föreställningsschema och det
krävs inget 1-1-förhållande mellan form och betydelse. Booij distantierar sig härmed från den
strikt kompositionella grammatiken som har som bakomliggande idé att den morfologiska och
syntaktiska strukturen måste vara isomorf med ordformen och betydelsen (Koornweder
(2005:131).
4.5.5
Kontroverser kring betydelse och polysemi
Av genomgången av Booijs CM här ovan framgår att Booij å ena sidan inte tillräckligt
nyanserar begreppet betydelse och å andra sidan ibland stannar på den teoretiska nivån och
inte kommer med exempel som kan bekräfta hans teoretiska påståenden. I det här avsnittet
försöker jag därför länka Booijs uttalanden till mina insikter med hjälp av Coene & Willems
77
(2006) och Van der Gucht (2005). För att exakt bestämma suffixets och konstruktionens
semantiska värde och kartlägga alla betydelsemöjligheter som ett ordbildningsschema inom
CM kan återge är det intressant att läsa vilka ståndpunkter kring begreppen betydelse och
polysemi som finns i litteraturen och att fastställa hur Booijs CM förhåller sig till dem.
Jag börjar med Coene & Willems (2006) kritik av begreppet betydelse i
konstruktionsgrammatiken (hädanefter CxG). De menar att Goldberg (1995) urskiljer verbets
betydelse å ena sidan och den konstruktionella betydelsen å den andra och hävdar att båda
samspelar, men i själva verket kan Goldberg inte göra en sammanhängande jämförelse mellan
konstruktionens grammatiska betydelse och verbets lexikala betydelse därför att hon inte ger
kriterier varmed man kan urskilja den verbala betydelsen och konstruktionens betydelse.
Goldberg (1995) beskriver konstruktionens betydelse i synnerhet med lexikala begrepp.
Coene & Willems (2006:4) hävdar att det finns en lexikal betydelse i verbet och en
grammatisk betydelse i konstruktionen (jfr Coserius instrumentella och kategoriella
betydelse). Coene & Willems (2006:58) argumenterar för att Goldbergs konstruktionella
betydelser inte är språkligt grundläggande betydelser utan konventionaliserade tolkningar av
satsmönster, alltså normbetydelser. Om jag tillämpar detta synsätt på min Booijska analys av
avledningarna på –skap och –het i svenskan kan jag anmärka att SEM-delen av schemat för
suffixet –skap i synnerhet består av ordboksdefinitioner från SAOB. De är normbetydelser
som kan kallas för lexikala om man definierar lexikonet på så sätt att det också innehåller
konventionaliserat språkbruk, d.v.s. etablerade senses. Coene & Willems (2006) kritik kan
också gälla Booijs sätt att umgås med begreppet betydelse i CM. Jag utgår från antagandet att
det finns en lexikal betydelse i grundordet och en grammatisk (eller instrumentell) betydelse i
affixet. Det är emellertid svårt att skilja mellan lexikal betydelse och grammatisk betydelse i
beskrivningen eftersom den grammatiska betydelsen mestadels omskrivs med lexikala ord
(t.ex. “entity with relation R”). Vi argumenterade för att betydelsen antingen är instrumentell
(suffixets betydelse) eller lexikal (grundordets betydelse), men det betyder inte att
avledningssuffixen som är föremål för denna uppsats inte kan ha spår av en lexikal betydelse
kvar i grammatikaliseringsprocessen. Booij (2010:72) påstår själv att “särskilda lexem kan
‘överleva’ i sammansatta scheman”. Jag kallade denna lexikala information lexikala rester
(lexikal persistens) i avsnitt 3.3., men bestämde mig för att inte undersöka dem diakront.
Man kan enligt Coene & Willems (2006:10) inte heller säga att konstruktionen är
polysem om det skulle medföra att en konstruktion har olika betydelser på grund av det
faktum att man kan mata in verb från olika verbklasser (och i fallet avledning:
substantiv/adjektiv/verb/osv. från olika klasser). Enligt Coene & Willems kan polysemi i det
här fallet bara betyda att en konstruktion kan få olika senses beroende på vilket verb man
konventionellt matar in i en konstruktion. Man måste anta att konstruktionens påstådda
polysemi är summan av konstruktionens schematiska betydelse i kombination med den
specifika lexikala betydelsen av det instantierande verbet. Om Coene & Willems talar om
verb i en sats, talar jag om avledningar och därför om kombinationen av ett grundord med ett
affix. Kritiken kan både gälla konstruktioner som är instantierade till sats och till enskilda ord.
Om Booij säger att schemat är polysemt kan det också uppfattas så att ett schema har
konventionaliserat särskilda instantieringar och att det dessutom också har skapat utrymme
78
för nya instantieringar som bidrar till schemats multifunktionalitet. Härav framgår att
ordbildningens skenbara polysemi, nämligen att en ordbildning har olika med varandra
besläktade senses, inte ska tolkas som att det finns olika betydelser. Det är därför teoretiskt
mer konsekvent att tala om om konstruktionens multifunktionalitet, snarare än om polysemi
(jfr också Haspelmath 2003).
Coene & Willems (2006:8-9) accepterar Goldbergs ståndpunkt att konstruktionens
betydelse realiseras efter en “fusion” med ett verb, alltså efter fyllning av konstruktionen med
ett lämpligt lexem. Men det betyder inte att det inte finns någon betydelse innan
konstruktionen fylls. Det är emellertid en annan slags betydelse eftersom den befinner sig på
en annan språklig nivå än den nivå av ord som instantierar konstruktionen. Coene & Willems
(2006:28) hävdar att det faktum att konstruktionen som schablon måste ha en egen funktionell
betydelse är ett starkt argument för CxGs uppfattning att konstruktioner intar en egen nivå i
språkbrukarens kompetens och att denna nivå måste urskiljas frå lexemens nivå. Det måste
uppmärksammas att ordet “nivå” betecknar olika saker. Betydelsenivå handlar om antingen
system-, norm- eller diskursbetydelse. Coene & Willems nivå syftar på fyllningsnivån av
konstruktioner, och således på nivån i ett schema eller hierarki och antalet subscheman som
kan finnas. Om man föreställer sig att systembetydelsen placeras högst uppe i schemat och
instantieringar eller normbetydelserna därunder kan både nivåerna förknippas med varandra.
Den ovan nämnda funktionella betydelsen är dessutom en logisk förutsättning eftersom
den betydelsen hjälper att bestämma vilka särskilda formella och semantiska egenskaper ett
element måste ha som bestämmer huruvida elementet passar i konstruktionen eller inte. Om
elementet skulle sakna funktionell betydelse, skulle man inte veta vilka restriktioner som
gäller för kombinationen med konstruktionen. Enligt Coene & Willems (2006) är det alltså
inte “constructions all the way down” (Goldberg 2006:18) utan man måste utgå från
uppfattningen att en virtuell konstruktion som är ett form-betydelsepar realiseras med hjälp av
lexikal inmatning. Kombinationen av konstruktion och lexem är nödvändig för betydelsen,
men de lexikala betydelserna realiseras ibland bara som delar av konstruktionella betydelser.
I Coserius (1985, 1987, 1988) efterföljd urskiljer Coene & Willems (2006:29) också tre
betydelsenivåer: språkspecifik betydelse (nivån av “signifiés” i Saussuriansk mening, alltså
systembetydelse), encyklopedisk kunskap och diskursrelaterade pragmatiska koncept. Coene
& Willems (2006:29) påstår att Goldberg inte bara blandar ihop konstruktionell betydelse
med lexikal betydelse utan att hon dessutom inte ägnar tillräckligt med uppmärksamhet åt
skillnaden mellan språkspecifik och pragmatisk betydelse. Booij i sin teori däremot medger
att man måste ägna uppmärksamhet åt pragmatiska element, men i praktiken har han (ännu)
inte hittat ett sätt att redogöra för pragmatisk eller encyklopedisk information i CM på ett
koherent sätt. Att innebörd som uppstår i den pragmatiska, diskursiva kontexten påverkar det
som inte är kodat i själva konstruktionen (ord, ordbildningen, syntaktisk struktur osv.)
framgår av nedanstående exempelsatser med ordbildningen vänskap:
(31a) Eva Dahlgren tror att det finns en avgörande skillnad mellan manlig och kvinnlig vänskap och att den
i praktiken kan förklaras i ett enda ord: fotboll. (GP 2005)
79
(31b) Handlingen bygger på det kända temat om vänskap mellan barn och djur, i det här fallet en
späckhuggare.57 (GP 1994)
(31c) Kan vänskapen mellan norsk hund och vild räv sätta stopp för pälshandeln? [...] Torgeir Berge följer
de två osannolika vännerna runt medan de hoppar och leker tillsammans i skogen.
(http://www.sundhundmat.se/blogg/norsk-hund-och-raev/)
Eftersom det inte finns någon indikation på att vänskap i satserna (31b) och (31c) har en
annan systembetydelse än i sats (31a) – dessutom antyder ingenting att vänskap används
metaforiskt i (31b) och (31c) – kan man dra slutsatsen att vänskaps systembetydelse är
underspecificerad med avseende på särdraget [human]. Detta implicerar att [human] inte är
kodad i vänskaps systembetydelse. Men som sats (31a) visar kan särdraget realiseras positivt
som [+human] som del av vänskaps diskursbetydelse. På så sätt får innehållet
‘vänskapsrelation mellan människor’ statusen av ett diskursrelaterat pragmatiskt koncept.
I fråga om den noggranna definitionen av begreppet betydelse vill jag påpeka att Van der
Gucht (2005:632) i sin doktorsavhandling om monosemi- och polysemihypotesen också
föreslår att anta en abstrakt största-gemensamma-delare-betydelse (alltså en systembetydelse)
därifrån de andra betydelserna utgår. I anslutning med Coseriu (1975, 1987, 1992) urskiljer
hon också den allmänna systembetydelsens nivå, de konventionaliserade normbetydelsernas
nivå och de särskilda diskursbetydelsernas nivå (jfr Willems 1994, 2001).
I ljuset av dessa studier är det relevant att relativera Booijs avvisning av
monosemihypotesen. Han hävdar nämligen att han inte vill anta ett monosemt
tillvägagångssätt där ett särskilt morfologiskt mönster bara har en vag betydelse men det låter
lite förvirrande om han i själva verket kallar relationen R underspecificerad eftersom det tyder
på en allmän, underspecificerad (vag) betydelse, alltså monosemi. Booijs tolkning måste
betyda att relationen R bara har en enda systembetydelse och att de särskilda senses tillfogas i
subscheman, exakt så som argumenteras av bl.a. Van der Gucht (2005) som emellertid gör
detsamma med stöd av en differentierad mängd av skillnader. Det skulle medföra att Booij
urskiljer olika betydelsenivåer och att det kan finnas monosemi på en elementär nivå. Booij
(2010:78) själv erkänner detta: han skriver om det monosema tillvägagångssättet att “this
approach is a sensible first step in the analysis of compounds which exhibit a wide variety of
meaning relations between their constituents” (min kursivering). Och (2010:77) “there are
two options that do not necessarily exclude each other: monosemy and polysemy.” Enligt Van
der Gucht (2005:631) leder en polysem beskrivning av sådana mångfaldiga betydelser till
betydelsenätverk “ad infinitum” och måste man föredra en monosem beskrivning som
fungerar som underlag för olika senses. I Van der Guchts (2005:127) efterföljd föreslår jag att
avända termen homogen betydelse i stället för monosemi. Med schemats allmänna abstrakta
betydelse som definieras i SEM-modulen (t.ex.[entity involved in SEMi]) hänvisas till denna
57
Orcinus orca eller Killer Whale.
80
homogena betydelse, d.v.s. ett språkspecifikt semantiskt villkor som måste uppfyllas i en
specifik kontext.
Som nästa ömma punkt i CM vill jag anföra att det kognitiva begreppet prototypisk
betydelse som Booij använder som startpunkt för att beskriva polysemi (alltså
multifunktionalitet) är i viss utsträckning subjektivt på grund av den variabilitet av
prototypicitet: ett äpple kan t.ex. vara mycket prototypiskt för kategorin frukt, men inte i
länder där man inte odlar äpplen. Dessutom erkänner Booij58 i en personlig korrespondens att
termen prototypisk (2010:78) är illa valt för att hänvisa till grundbetydelsen eftersom den är
ett kognitivt begrepp som hänvisar till betydelsen (egentligen språkbruket) som är mest
förankrad kognitivt. Därför avstår jag från att använda begreppet.
Inom en konstruktionsmorfologisk ram måste dock termen polysemi också definieras
noggrant med avseende på på vilken nivå i det hierarkiska schemat dessa olika betydelser
uppträder. Om man resonerar med Booij kan man visserligen härleda alla betydelser till deras
grundbetydelse som ligger på första nivån i hierarkin och som är den allmänna och relativt
abstrakta homogena betydelsen som funderar de olika senses, d.v.s. instantieringar som
uppstår senare i hierarkin. Booij påstår att han för sina subscheman utgår från “the general
abstract schema” (2010:79). I enlighet med Coseriu (1975, 1985, 1987, 1992), Willems
(2011), Van der Gucht (2005) bl.a. föreslår jag att detta allmänna abstrakta schema innehåller
konstruktionens homogena betydelse (meaning) stricto sensu. Alla former eller betydelser
som radas upp under konstruktionens homogena grundbetydelse måste då vara
generaliseringar över instantieringar, eller senses. Och även om Booij avfärdar det monosema
tillvägagångssättet kan man inte förneka att han behöver en homogen grundbetydelse för att
bevisa att subscheman har semantiska överenskommelser. Man måste nämligen härleda alla
instantieringar till deras grundbetydelse och för att kunna länka de olika semantiska
varianterna (polysemi enligt Booij) till varandra. Booij kallar dem för “sense extensions” och
namngivningen själv kan vara ett argument för teorin att han börjar med en homogen
systematisk meaning och utvidgar den till olika senses eller instantieringar.
När Booij behandlar semantisk fragmentation innehåller hans tankegång ett
argumentationsfel: jag beskrev att betydelsen av en ordbildning uppstår i kombinationen av
schemats grammatiska betydelse med grundordets lexikala och affixets instrumentella
betydelse. Om man antar att den högsta nivån nämligen den av grundbetydelsen, är mest
abstrakt och att senses (specifika diskursbetydelser) uppstår på den nedersta nivån – med
senses som antar en intermediär konventionell nivå (se figur 11 här nedan) – har Booijs
tankegång som konsekvens att man bara kan definiera den definitiva betydelsen på schemats
nedersta nivå där instantieringen med ett lexikalt element händer.
Schema 11 t.ex. har en allmän abstrakt betydelse [entity involved in SEMi] och enligt detta
schema kan man instantiera ord som bakker, schrijver (‘bagare’, ‘författare’ = “personal
58
I ett mejl dd. 02/05/2014: “Je hebt gelijk dat ‘prototypisch’ als term in mijn door jou genoemde tekst
misschien beter vermeden had kunnen worden, want dat is een meer cognitieve notie, slaand op de betekenis die
cognitief het meest verankerd ligt.”
81
Agent”), houder, wijzer (‘behållare’, ‘visare’ = “impersonal Agent”), maaier, zoemer
(‘klippare’, ‘summer’ = “Instrument”), voorlader, roker (‘mynningsladdare’, ‘rökare’ =
Object).
[Vi-er]Nj ↔ [entity involved in SEMi]j
Agent
Instrument
Object
Personal Agent Impersonal Agent
Figur 11: Nederländska deverbala substantiv som slutar på –er
Enligt Booij är den instrumentala tolkningen av deverbala ord ett exempel på polysemi genom
metafor och kallas för sense extension. En printer är till exempel inte ‘en person som trycker’
utan ‘ett verktyg för tryckning’. Booij drar slutsatsen att det inte bara är individuella ord som
är polysema utan också det konstruktionella schemat, eftersom det finns ett separat
subschema för instrumentella deverbala substantiv. Att det abstrakta schemat har subscheman
betyder inte att schemat är polysemt på själva betydelsenivån eftersom en talare bara aktiverar
en ordbildning i schemat och eftersom ordbildningens betydelse först uppstår när talaren har
bestämt sig för att fylla subschemat av sitt val med lexikalt material. Booijs polysemi ligger
alltså inte i schemat själv utan uppstår när schemat fylls med ett brett urval av lexikalt
material. Printer t.ex. är visserligen konventionaliserad i språkbruket med normbetydelsen
‘ett verktyg för tryckning’, men själva ordbildningen gör ingen skillnad mellan ‘ett verktyg
för tryckning’ och ‘en person som trycker’: –er-schemat är neutralt för denna skillnad. Det
framgår också av förekomsten av ordbildningen med andra relationella tolkningar (bakker
‘bagare’ wijzer ‘visare’, roker ‘rökare’ osv.). Vi argumenterade att det inte handlar om
polysemi utan om schemats multifunktionalitet. Polysemi upfattad som multifunktionalitet
betyder att det kan finnas två olika instantieringsprocesser av ett schema (alltså två
kombinationer av grammatisk och lexikal betydelse med konstruktionens grammatiska
betydelse) som resulterar i två olika ordbildningar t.ex. bakker (‘bagare’) visavi voorlader
(‘mynningsladdare’). I de fall då sådana instantieringar därtill är konventionella (d.v.s relativt
frekventa och vanliga) kan man dessutom tala om två normbetydelser eller senses.
Därutöver kan man kritisera Booijs tolkning av den instrumentella fyllningen av
subschemat. Booij hävdar att det finns metaforisering eftersom man använder ett horisontellt
steg i schemat från Agent till Instrument i stället för ett vertikalt steg. Utifrån det ovanstående
schemat kan man emellertid också instantiera en instrumentell läsning direkt från [entity
involved in SEMi] till Instrument, alltså med ett vertikalt steg. Antingen stämmer schemat inte
överens med verkligheten där man tycker att man har en meningsutvidgning (“sense
extension”) genom metafor eller så finns det ingen metaforisering. En annan möjlig förklaring
ligger i det faktum att Booij påstår att sina scheman inte måste vara isomorfa med den
82
konceptuella verkligheten, som betyder att de inte återger språkbrukarens föreställning av
ordbildningsprocessen.
4.5.6
4.5.6.1
Tillämpning av CM på de svenska avledningarma –skap och –het
Observationer i skap-korpusen
Om mitt svenska korpusmaterial analyseras enligt CMs premisser är frågan om schemat som
jag gjorde i avsnitt 4.5.2 och som jag upprepar här nedan skulle kunna vara representativt för
–skaps “normala” ordbildningsmöjligheter.
[XNi, Proni, Ai, Vi-skap]Nj ⟷ [existensform av SEMi]
[XNi-skap]Nj (26) [XProni-skap]Nj (27)
SEMj =
SEMj =
[XAi-skap]Nj (28) [XVi-skap]Nj (29)
SEMj =
SEMj =
förhållande
egenskap
vara det
som betecknas
av grundordet
förhållande
egenskap
handling
[XNi-skap]Nj (26’)
SEMj =
[XAi-skap]Nj (28’)
SEMj =
[XVi-skap]Nj (29’)
SEMj =
person
varelse
föremål
företeelse
person
varelse
föremål
företeelse
föremål
företeelse
Figur 10: Schemat för nominalisering med det svenska suffixet –skap
Om man baserar sig på normbetydelserna som finns i SAOB är schemat lätt att göra. Den
mest abstrakta betydelsen (den homogena systembetydelsen) skulle då vara formuleringen
[XNi, Proni, Ai, Vi-skap]Nj ⟷ [existensform av SEMi] som står högst uppe i hierarkin. –skapschemat är multifunktionellt (i Booijs optik “polysemt”) eftersom det leder till olika
instantieringar. Korpusundersökningen påvisade att det ibland finns instantieringar som inte
följer schemats logik och som får senses som är oförutsägbara och där man absolut måste ta
hänsyn till kontexten för att komma åt den passande tolkningen. I materialet upptäckte jag
–skap-instantieringar i oförväntade kontexter t.ex. ljudskap och trädskap vars
diskursbetydelse inte direkt kan avledas från schemat i figur 10 om man inte känner till
kontexten. Frågan är naturligtvis om ett schema överhuvudtaget ska eller kan återge språkets
alla möjliga realiseringar i förhållande till kontexten. Ovanstående –skap-schemat verkar ägna
otillräckligt med uppmärksamhet åt pragmatisk inflytande och kontextuell semantisk
variation. Hos Booij verkar denna information bara vara viktig i teorin, men den syns
ingenstans i praktiken. I Booij (2010) stannar han på det teoretiska planet och påstår bara att
83
dessa element är viktiga för ordbildningen. Om vi jämför Baeskows uppställning med Booijs
är Booijs SEM-del för dåligt utvecklad för att kunna fånga konceptuella aspekter av
ordbildning. Också Lieber underlåter att konkretisera den konceptuella och encyklopediska
informationen. Vi kan alltså dra slutsatsen att det är en svårgenomförbar uppgift för alla
teorier. En indelning enligt Booij är i början alltid morfosyntaktisk (N, Pron, A, V). Kanske
skulle också – inspirerad av Lieber – en mer semantikbaserad indelning kunna vara
fördelaktig för att elaborera schemat med mer specificerad semantisk information.
Schema 10 klargör inte heller att kategorin (26) är förhärskande (t.ex. mästerskap,
artistskap – mönstret utgör 75,5% av korpusen) medan instantieringar enligt mönster (29)
sällan förekommer (t.ex. köpenskap – mönstret utgör 3,4 % av korpusen). Hos Lieber (2010)
kan ordbildningens sannolikhet beräknas med hjälp av Optimality Theory och där är det
möjligt att förutsäga vilka ordbildningar kommer att instantieras och vilka som är mindre
troliga. Även om Booij påstår att det – i teorin – finns information om produktivitet i schemat
upptar han inte denna information i sina scheman. Tendens 1 (2.5.1) påvisade att mycket
etablerade ord leder till fler nybildningar i form av modifieringar, men det kan man inte heller
härleda från det föreliggande schemat. Till detta skulle man kunna konstruera subscheman
under [XNi-skap]Nj schemat för att visa hur dessa modificeringar uppstår, men även då
beskriver man bara ett (morfologiskt) hierarkiskt förhållande och det är svårt att göra
uttalanden om schemats produktivitet eller semantiska restriktioner. Booij försöker ibland
(2010:138) kartlägga (framför allt morfologiska) restriktioner i mer detaljerade delscheman
men frågan är om det inom CM är möjligt att beskriva alla dessa ordbildningsmöjligheter och
–restriktioner i detalj.
Om vi jämför Booijs metod med Liebers OT kommer Booijs CM till korta, men frågan är
om en ordbildningsmodell syftar till att förutsäga vilken ordbildning kommer att skapas.
Booijs model lyckas med att beskriva samtliga (morfologiska) kombinationer grundord +
affix och att återge vilka normbetydelser som uppstår. Att språkbrukaren ibland väljer att
använda sådana ord för att hänvisa till ovanliga eller oväntade tillstånd, föremål eller
företeelser kan naturligtvis inte tas med i beskrivningen. Booij (2010:175 i en fotnot) tycks
vara medveten om att norm- och diskursbetydelsens nivå skulle upptas i CM.
4.5.6.2
Observationer i het-korpusen
Om vi analyserar iakttagelserna i het-korpusen på ett konstruktionsmorfologiskt sätt skulle vi
kunna säga att det inte finns många restriktioner för instantieringen av adjektivet i [A-het]Nschemat. Adjektivet kan anta många morfosyntaktist olika former. Överst i hierarkin finns
schema (32) och sedan finns det subscheman för olika morfologiska adjektivformer:
(32) [Ai-het]Nj ⟷ [BESKAFFENHETEN ATT VARA SEMi]j
Här nedan går jag bara in på några subscheman för att visa hur det svenska materialet återges
i CM. Målet är inte att vara fullständig utan att tillämpa de teoretiska insikterna på konkret
material för att komma till en slutsats gällande metoden.
84
Den viktigaste observationen i het-korpussen (jfr tabell 7) är att adjektiv som slutar på –ig i
27,3% av fallen kombineras med suffixet –het. 967 olika ord från min korpus eller 391 530
träffar i KORP är instantieringar av [X-ig-het]N-schemat. Det finns produktiva subscheman i
kategorin [X-ig-het]N som relativt sett är påfallande produktiva, nämligen [X-mässig-het]N,
[X-aktig-het]N, [X-språkig-het]N, [X-stämmig-het]N, [X-formig-het]N, [X-faldig-het]N och [Xfärdig-het]N. Sett utifrån språkbruket kan vi tala om subkategorier eftersom adjektiven
antingen är verkliga suffix (–mässig) eller lexikaliserade till “adjektivsuffix” (–aktig, –faldig,
–formig, –färdig) enligt SAOB. –språkig och –stämmig har enligt SAOB ännu inte
grammatikaliserats (eller konstruktionaliserats) till adjektivsuffix, utan uppfattas fortfarande
som självständiga adjektiv. Det är möjligt att schemat för [X-språkig-het]N kommer att
konstruktionaliseras och att –språkig i ett senare skede upptas som adjektivsuffix i SAOB.
Schemat för [X-mässig-het]N instantieras relativt sett mest frekvent i datauppsättningen
med 66 instantieringar (tokens). Frekvensen stödjer antagandet att –mässig redan är ett riktigt
suffix som regelbundet kombineras med adjektiv. Några exempel i denna subklass är
amatörmässighet, formmässighet, ödesmässighet, regelmässighet, rutinmässighet,
spelmässighet och storstadsmässighet. Få av de 66 ordbildningar på –mässighet i
datauppsättningen förekommer i SAOB, men några är med i Svenska Akademiens Ordlista.
Det kan betyda att ordbildningen enligt detta subschema är ett (relativt) nytt fenomen därför
att de inte ännu har etablerats. Schemat för dessa instantieringar kan återgers som följer:
(33) [X-mässig-het]Ni ⟷ [BESKAFFENHETEN ATT VARA I ÖVERENSSTÄMMELSE MED SEM X]i
Det finns 7 instantieringar där X är en person (t.ex. amatör-, gentleman-, homo-, ingenjör-,
sportman-59), två med ett egennamn (EG-, Sondheim-) och alla övriga instantieringar har en
sak som X (t.ex. beslut-, fält-, form-, förnuft-, maskin-, objekt-, regel-, saga-, yrke-). Det är
påfallande att dubbelsuffixet –mässighet enligt korpusinformationen bara kan kombineras
med ett substantiv medan SAOB också anger adjektiviska grundord (t.ex. billig-, lik-). Om vi
baserar oss på korpusmaterialet kan schema (33) indelas i två subschemata (grundord =
person, grundord = sak) med olika normbetydelser som återges i (33’).
(33’) [X-mässig-het]Ni ⟷ [BESKAFFENHETEN
ATT VARA KARAKTERISTISK FÖR SEM X, ATT
VARA I ÖVERENSSTÄMMELSE MED SEM X ELLER ATT VARA PASSANDE ELLER KVALIFICERAD
FÖR SEM X]i
Att det i CM är möjligt att fylla SEM-modulen med så många betydelsedefinitioner tyder på
att Booij inte verkligen avser återge en homogen systembetydelse i sina SEM-moduler.
Mångfalden kan också tyda på att en sådan abstrakt definition är svårt att göra eftersom den
befinner sig på systemnivå där inga lexikala termer används, som vi diskuterade här ovan.
59
Jag anger grundordet i sin ursprungliga form. Jag avstår här från beskrivningen av de fonetiska anpassningarna
som i CM beskrivs i gränssnittmodulen: t.ex. sportmanna-mässighet, sago-mässighet, yrkes-mässighet.
85
Schemat för [X-färdig-het]Ni har 59 instantieringar. X-et kan antingen vara ett substantiv,
ett verb eller ett adjektiv. 38 gånger instantieras schemat med substantiv som t.ex. i
fingerfärdighet, manöverfärdighet, Shakespearefärdighet. Det finns 12 instantieringar med ett
verb (t.ex. botfärdighet, fallfärdighet, räknefärdighet) och 7 med adjektiv (t.ex. halvfärdighet,
lättfärdighet, senfärdighet). I fallet avledning med –färdighet i kombination med ett
substantivisk grundord observeras två analysmöjligheter. I ena fallet handlar det om en
kombination av fingerfärdig + het och vi kan tala om ett dubbelsuffix. I andra fallet kan ett
ord som manöverfärdighet analyseras som manöver + färdighet; färdighet fungerar inte som
dubbelsuffix utan som substantiv och konstruktionen är således en sammansättning med
normbetydelsen ‘färdigheten att kunna manövrera’ (jfr. färdigheten att kunna göra bot, räkna,
falla, spela Shakespearepjäser, osv.). SAOB behandlar emellertid manöverfärdighet som
avledning eftersom det anger att det härstammar från manöverfärdig. Att indelingen inte alltid
är så tydligt framgår av indelningsfelet som uppstod i tabell 7 där några avledningar av typen
manöver + färdighet hamnade under dubbelsuffixet –färdighet. Det är nämligen möjligt att
tolka sådana avledningar på två sätt. I CM-termer skulle detta beskrivas som att det finns två
subkonstruktioner som delar suffixet –färdig. Om man nu skulle analysera dessa 59
instantieringar närmare skulle man kunna göra upp ett subschema där alla restriktioner skulle
katalogeras. Det skulle leda för långt inom ramen för denna uppsats.
Schemat för [X-aktig-het]Ni förekommer också frekvent med 57 instantieringar. I denna
subkategori är det påfallande att många grundord har en negativ konnotation, t.ex. skurk i
skurkaktighet. Den semantiska restriktionen är emellertid en restriktion på –aktigordbildningen och inte på –het-ordbildningen eftersom samma analysproblem som uppstod
vid –färdighet dyker upp. Hierarkin i CM kräver att en restriktion på ett högre schema övertas
i det nedre schemat. Men principen gäller inte uppåt, d.v.s att restriktionen att grundordet har
en negativ konnotation kan inte gälla för alla ordbildningar på –het.
23 grundord i aktighetskorpusen är en person. Några personsnamn är neutrala som barn-,
flicka-, fru-, handlare- men många kan tolkas på ett moraliskt negativt eller åtminstone
skojaktigt sätt som skurk-, skälm-, spjuver- men också gamäng-, lymmel-, slampa-, tjuv- och
besserwisser-, gåpåare-, sömngångare-. För subschemat [X-aktig-het]N finns alltså tydliga
indikationer att det råder semantiska restriktioner. Det bekräftas också av förekomsten av djur
som X i schemat: åsne-, fä-, fågel-, får-, svin-, valp-. Om schemat instantieras med en sak (21
fall) är saken i några fall också något negativt: fel-, kramp-, lögn- skvaller-, tvivel-. Positiva
eller neutrala grundord förekommer dock också: bär-, bil-, del-, kork-, nöje-, tjänst. Det
betyder att de observerade restriktionerna inte befinner sig på systemnivå utan på normnivå.
Tre instantieringar har ett verb (kiva-, lära-, slösa- NB: obs: 2 med negativ konnotation) och 4
ett adjektiv (gul-, lös-, siden-, små-) som grundord. Schemat och subschemana kan se ut som
här nedan:
(34) [Xi-aktig-het]Nj ⟷ [BESKAFFENHETEN ATT ATT VARA SOM SEM X, ATT HA EGENSKAPEN
AV SEM X, ATT HANDLA SOM SEM X]j
86
[Xi -aktighet]Nj ↔ [beskaffenhet med relation R till SEMi]j
X = V (35)
X = N (36) X= A (37)
X = person (36’)
X = djur (36’’)
X = sak (36’’’)
Figur 12: Svenska substantiv på –aktighet
(35)
X
X=V
(36)
X=N
schema
[[X]Vi-aktighet]Nj ⟷ [BESKAFFENHETEN
ATT HANDLA SOM SEMi]j
[[X]Ni -aktighet]Nj ↔ [BESKAFFENHETEN
ATT HA EN RELATION R TILL SEMi]j
X= person [[X]Ni-person,-aktighet]Nj
[BESKAFFENHETEN ATT
SEMi]j
(36’’) X=djur
[[X]Ni-djur-aktighet]Nj
[BESKAFFENHETEN ATT
SEMI]j
(36’’’) X=sak
[[X]Ni-sak-aktig-het]Nj
[BESKAFFENHETEN ATT
instantieringar
kivaktighet, slösaktighet
barnaktighet, fågelaktighet,
bäraktighet, krampaktighet,
tvivelaktighet
⟷ barnaktighet, skurkaktighet
(36’)
VARA SOM EN
⟷ fågelaktighet
VARA SOM EN
VARA EN
⟷ bäraktighet, krampaktighet,
SEMI, tvivelaktighet
ATT HA EGENSKAPEN AV EN SEMI, ATT SE
UT SOM EN SEMi]j
(37)
X= A
[[X]Ai-aktig-het]Nj ⟷ [BESKAFFENHETEN gulaktighet, sidenaktighet
ATT ATT SE UT SOM SEMi]j
Tabell 14: Subschemana för [Xi -aktighet]Nj ↔ [BESKAFFENHET MED RELATION R TILL SEMi]j
Av schema (34), figur 12 och tabell 14 som är tämligen finmaskiga indelningar av
morfosemantiken i ordbildningar med –aktighet skulle kunna dras slutsatsen att en CMbaserad indelning kartlägger ordbildningens alla möjligheter, men det är inte fallet eftersom
den är baserade på för det första korpusmaterial och för det andra ordboksdefinitioner. Om vi
resonerar utifrån Coserius teori visar den alltså ordbildningens norm- och diskursbetydelser.
Dessutom är materialet som jag hade till hands (57 instantieringar) inte tillräckligt
vittomfattande för att kunna dra defnitiva slutsatser. Tabell 14 ska därför läsas som ett
preliminärt tillvägagångssätt. Om syftet är att också komma till ordbildningens
systembetydelse är schema (34) därför likaså bara en ansats.
87
5
Sammanfattning och diskussion
Om suffixets status råder skilda meningar. Stödjer Aronoff & Chos (2001) analys antagandet
att suffix överför semantisk information? Det beror på hur man definierar begreppet
betydelse. Från den teoretiska delen framgår att det är nödvändigt att urskilja olika semantiska
nivåer om man vill beskriva en ordbildningsprocess. Jag utgår från den allmänna
systembetydelsens nivå, de konventionaliserade normbetydelsernas nivå och de särskilda
diskursbetydelsernas nivå (jfr Coseriu (1985, 1987, 1988), Willems (1994, 2001)) för att få en
differentierad utgångspunkt för beskrivningen av meaning och sense. Dessutom fastslås att
för betydelsebeskrivningen av en ordbildning behövs finkorniga begrepp som noggrannt
definierar vilken betydelse det handlar om. Jag urskiljer lexikal, grammatisk (instrumentell
och kategoriell) och syntaktisk betydelse.
Av analysen av det svenska materialet, diskussionen av de fyra metoderna och jämförelsen
mellan engelska och svenska framgår att inte alla lingvister gör sådana differentierade
skillnader och att det kan vara ofördelaktigt för deras slutsatser. Särskilt hos Aronoff & Cho
(2001) visar det sig att deras försök att definiera suffixen –ship och –hoods “betydelse” och
den semantiska skillnaden mellan ordbildningar på –ship och–hood blir otillräckligt på grund
av bristen på en differentierad definition på begreppet betydelse: de baserar sina iakttagelser
på normbetydelser från ordböcker d.v.s. normala, etablerade språkbruk och påstår att de
återger vad som båda suffixen betyder som delar av det engelska lexikonet.
Åtminstone för engelskan bevisar Aronoff & Cho (2001) emellertid att suffix bär ett slags
betydelse, eftersom de kan med dubblett-metoden ange den semantiska skillnaden mellan
avledningar på –hood och avledningar på –ship. De fastslår en känslighet eller okänslighet
hos suffix för “stage-level” eller “individual-level” predikat. De utgår från antagandet att det
är grundordet som framkallar denna känslighet när suffixet kombineras med sitt preferade
grundord. Av deras resonemang framgår emellertid inte på vilken semantisk nivå denna
känslighet ska situeras. Jag föreslog att det är normnivån. De engelska motexemplen från
COCA och de svenska exemplen från KORP påvisar att diskursbetydelserna upphäver regler
eller tendenser som enligt Aronoff & Cho (2001) gäller för deras “betydelser”. För uppsatsens
syfte att kartlägga suffixets betydelse avfärdas därför skillnaden mellan “individual-level” och
“stage-level” predikat och suffixet –ships känslighet för “stage-level” predikat som
funktionellt betydelsekännetecken på systemnivå.
Baeskow (2010) utarbetar tesen att suffix är betydelsebärande mer i detalj genom att
försöka formulera suffixets polysemi i en Qualiastruktur. Hon ägnar därmed uppmärksamhet
åt konceptuell och encyklopedisk information. Hon kartlägger emellertid snarare
normbetydelser och hennes Qualiastrukturer beskriver hur ordbildningar används av
språkanvändaren. Hon skapar inget utrymme för suffixets inherenta betydelse (som vi kallar
systembetydelse). Baeskow specificerar inte hur många (norm)betydelser som är lämpliga för
att strukturen fortfarande är genomförbar som instrument för att kartlägga suffixens betydelse.
Inte heller specificerar hon hur man bestämmer vilka betydelser som tillkommer genom
pragmatisk inferens, “world knowledge” eller kontextuell påverkan: från hennes resonemang
framgår inte var exakt gränsen mellan lexikala och kontextuella betydelser ligger. I sin
88
beskrivning ägnar hon bland annat uppmärksamhet åt metonymisk betydelseutvidgning (som
hon lokaliserar i suffixets QUALIA-del) och åt diakron betydelseutveckling (som hon –
ibland – också lokaliserar i suffixets QUALIA-del). Det är viktigt att hon också ägnar
uppmärksamhet åt diakrona faktorer och hävdar att avledningssuffixets betydelse i fallen
–dom, –hood och –ship härstammar från substantivet som varje avledningssuffix har utgått
ifrån. Av Baeskows uppställning att döma verkar det som om substantivets betydelse har
överlevt lexikalt i –ship och i –hood, men inte i –dom eftersom hon lokaliserar –doms
betydelse ‘domän’ i QUALIA-delen. Min slutsats måste emellertid relativeras eftersom
Baeskow skriver att hon fortfarande “filar” på sina Qualiastrukturer (Baeskow, p.k.).
Baeskow (2010) försöker belysa alla aspekter av ordbildningsprocessen. Min kritik gäller
också hennes tes att ett suffix kan få betydelse av grundordet som det kombineras med. Jag
utgår från antagandet att det inte är suffixet som får en betydelse till. Den nya betydelsen som
uppstår och som avviker från suffixets lcp är snarare en kompositionell betydelse: när
ordbildningen resulterar i en kombination av suffixets instrumentella betydelse, grundordets
lexikala betydelse och även sättet hur de är kombinerade med till exempel encyklopedisk
information.
Intressant i Liebers (2010) teori är att hon urskiljer ett skelett och en kropp och att hon
därmed visar att ett ord innehåller oföränderlig semantisk och grammatisk information i
skelettet (jämförbara med Coserius instrumentella och kategoriella betydelse) och föränderlig
information som hon kallar encyklopedisk, kulturell och perceptuell i kroppen. Modellen
ansluter sig alltså till min uppfattning av ordbildningsprocessen. Liebers tillämpning av
Optimality Theory på Morphosemantics lyckas förutsäga vilka grundord som är mest
lämpliga för en kombination med –dom, –hood eller –ship och vilka betydelser som dessa
suffix har i sig själva. Lieber (2010:8) utgår å ena sidan från synpunkten att ett suffix kan visa
“affixal polysemy” men å andra sidan antar hon också att ett affix har en enda
underspecificerad semantik som kombineras med ett semantiskt specificerat grundord. Vid
första anblicken låter detta påstående som en motsägelse eftersom jag hävdar att grundordet i
början av ordbildningsprocessen också är underspecificerat. Men Lieber resonerar på en
annan betydelsenivå: i min uppfattning av ordbildningsprocessen är både grundord och affix
underspecificerade på systemnivån, men de fylls med (lexikal) information på norm- eller/och
diskursnivå. I Liebers uppfattning är dessa nivåer blandade eftersom hon inte skiljer åt dem.
En annan möjlig förklaring är att Lieber menar att grundordet innehåller konkret lexikal
information medan affixet är abstrakt i jämförelse med grundordet.
Liebers (2010:6) slutsats för de engelska suffixen –dom, –hood och –ship att “in
contemporary English the three suffixes are close to being interchangeable” är emellertid
diskutabel. Hon försöker nog att formulera en systembetydelse ‘state of X’ som gäller för
–dom, –hood och –ship men hennes syntes motsägs av Trips (2007) analys av –dom, –hood
och –ship. Dessutom tycker jag att hon går ett steg för långt med bara en term för tre olika
suffix. I svenskan är –dom, –het och –skap inte utbytbara eftersom de kombineras med olika
grundord, och eftersom en dubblett som ensamhet och ensamskap inte resulterar i synonyma
ord. Min analys leder till en differentierad systemskillnad: jag definierar –skap-ordbildningar
med ‘existensform av X’ som semantisk definition för konstruktionen [X-skap] och
89
‘beskaffenhet’ (‘existensen av egenskapen X’) som semantisk definition för konstruktionen
[X-het]. ‘Beskaffenhet’ och ‘existensform av X’ gäller som systembetydelser.
Att Lieber (2010) hävdar att selektionen sker rent semantiskt följer naturligt av hennes
resonemang: om suffixets funktionella betydelsesärdrag styr selektionen kan grundordets
morfosyntaktiska form ignoreras. Det spelar således ingen roll om man kombinerar suffixet
med ett substantiv, ett verb eller ett adjektiv så länge som de semantiska villkoren är
uppfyllda. Med andra ord suffixets instrumentella betydelse förblir densamma med
grundordets alla kategoriella betydelser. Liebers metod påvisar att de morfosyntaktiska
förutsättningarna alltså lätt kan återkallas vid ordbildningen. Ändå ses i undersökningen att
språkanvändaren alltid har en preferens för default realisationer.
Vi diskuterade här ovan att Lieber (2010) modifierar uttalandet om suffixets
betydelselöshet med påståendet att suffixets betydelse bara är underspecificerad. Termen
underspecificerad påminner om monosemi, d.v.s existensen av en homogen systembetydelse.
Det skulle betyda att man utgår från en enhetlig, abstrakt och allmänt betydelse som
konkretiseras som resultat av avledningsprocessen, i så måtto att en ordbildning alltid är
producerad och mottagen med en intentionell referentiell funktion: kommunikation handlar
alltid om något (jfr Willems 2011:18-19). Baeskow intar däremot ståndpunkten att det råder
polysemi i suffixens (lexikala) betydelse. Hon menar emellertid inte att ett suffix innehåller
olika senses utan olika meanings, medan jag påstår att hon kartlägger normbetydelser och inte
systembetydelser. Hon hävdar att en eller fler av suffixets polysema betydelser är selekterade
vid kombinationen med grundordets mycket specificerade betydelse. Synsättet att en
betydelse är selekterad motsvarar Pustejovskys (1995:§5) uppfattning av
ordbildningsprocessen. Från Baeskows resonemang framgår också att dubbletter uppstår på
grund av subtila betydelseskillnader i suffixet medan Lieber snarare tycker att tripletter
förekommer utan betydelseskillnad eftersom hon förmodar att de tre suffixen har ett identiskt
semantiskt bidrag. Både Baeskow och Lieber är övertygade om att ett suffix väljer sitt
prefererade grundord utifrån grundordets semantiska (och i Baeskows uppfattning också
morfosyntaktiska “kategoriella”) egenskaper. Vi ser alltså en mer omfattande syn på
ordbildningen när man utgår från en kombination av suffixets, grundordets och helhetens
betydelse och erkänner att kontextuella och pragmatiska element spelar in.
Både Baeskows och Liebers metoder framhäver de semantiska faktorernas vikt vid
ordbilding. I undersökningen är det viktigt att urskilja mellan lexikal och icke-lexikal
information och att försöka kartlägga den. Men Lieber (2004:10) formulerar redan från början
problemet att en semantisk beskrivning behöver primitiver och det är svårt att definiera dem
så att de är tillräckligt finkorniga. Jag tillfogar att de också måste vara tillräckligt allmänna
om de ska tjäna till att beskriva systembetydelser.
Baeskow talar snarare om å ena sidan lexikal och å andra sidan konceptuell information
som beskrivs i respektive suffix argumentstruktur och Qualiastruktur. Dessutom urskiljer hon
olika betydelseursprung alltefter suffixet. Enligt hennes teori kan en avledning få sin
betydelse av suffixets egna lexikala betydelse, eller den kan skapas av grundordet och vara en
metonymisk utbredning. Båda lingvisterna antar också att det finns möjlighet till metonymisk
(och metaforisk) utbredning av betydelsen. Hos Baeskow beskrivs den i suffixets Qualia
90
FORMAL, CONSTITUTIVE eller AGENTIVE, t.ex. betydelse ‘domän’ som kan
metonymiskt härledas till ordet doms historiska betydelse ‘territory, land’ (Baeskow 2010:20).
Lieber (2010:8) talar om “extensions” som t.ex. en kollektiv betydelse hos –dom som i
sheikhdom.
Precis som Baeskow fokuserar Lieber (2010:8) suffixens diakrona betydelseutveckling och
argumenterar för att suffix kan behålla delar av den semantiska information som det
självständiga lexemet hade innan det grammatikaliserades. De hävdar att det finns rester av
grammatikaliseringsprocessen kvar i suffixens betydelse, men det måste uppmärksammas att
såväl Baeskow som Lieber bara behandlar nominaliseringssuffixen –dom, –hood och –ship.
Jag kallar denna restinformation för lexikal persistens och hävdar att existensen av den
lexikala restinformation inte betyder att suffixet kan behandlas som lexem.
Både Baeskow och Lieber talar om polysema suffix. Ställningstagandet kan ha följder för
lexikonet. Om man utgår från affixal polysemi betyder det att man radar upp alla möjliga
betydelser som ett affix/suffix kan ha i lexikonet. Man utgår ifrån att den aktuella
ordbildningsprocessen implicerar att en särskild betydelse är selekterad, t.ex. ‘förhållande’
eller ‘ställning’. Det är enligt Baeskow (2010:19) också möjligt att särskilda betydelser blir
selekterade samtidigt och om det är fallet uppstår den för suffixen –ship, –dom och –hood
typiska polysemin i kontext. Här uppstår emellertid nackdelen (även inkoherensen) av vad
Pustejovsky (1995:§4) kallar ett “sense enumerative lexicon” (SEL). Faran är att lexikonet för
det första blir så stort att det inte längre återspeglar någon kompetens eftersom alla möjliga
realisationer snarare än betydelser uppradas, för det andra kan man på grund av en även
mycket bred uppfatttad lista på betydelser inte förklara hur ett nytt språkbruk uppstår
(Pustejovsky 1995:38).
Dessutom är frågan hur man ska återge skillnaden mellan betydelser som är rent lexikala
och betydelser som uppstår genom pragmatisk inferens eller tillämpning av “world
knowledge” eller kontextuell information. I ett system baserat på QS är det också frågan om
QUALIA-delarna av en Qualiastruktur ska upptas i lexikonet eller om lexikonet bara får
innehålla ett ords lcp (ARGSTR-delarna) eftersom den kartlägger suffixets alla senses eller
normbetydelser. Vi såg att QUALIA-delarna framför allt används för den kontextuella
informationen. Därför kan det som sagt vara önskvärt att helst utgå från underspecificerade
betydelser som konkretiseras vid den aktuella ordbildningsprocessen. Den pragmatiska eller
kontextuella informationen kan då tillfogas under ordbildningsprocessen och behöver inte tas
upp i lexikonet. När Lieber hävdar att ett affix har en underspecificerad semantik som
kombineras med ett semantiskt specificerat grundord lutar hennes tolkning av
ordbildningsprocessen ditåt.
CM förenar många teoretiska aspekter som kom upp till diskussion i
litteraturgenomgången. Booij (2010) ser ordbildningen som en “holistisk” (helheten är större
än summan av delarna och att ingenting kan beskrivas enskilt utan kontext) process där
tonvikten ligger på konstruktionen, men han ägnar också uppmärksamhet åt suffixets status.
Också Booij hävdar att särskilda suffix kan ha lexikala egenskaper, han kallar dem för
lexikala affix. Han organiserar lexikonet på ett hierarkiskt sätt så att det blir överskådligt, t.ex.
gör han översikter över ordbildningar så att “den prototypiska betydelsen” står överst och de
91
olika instantieringar av densamma på en lägre nivå. Så som jag tolkar hans teori ser han i
början av ordbildningsprocessen en enhetlig och allmän betydelse (som han kallar
“prototypisk”, men se min kritik på termen i avsnitt 4.5.5) som utbreder sig till olika
betydelserna i processens förlopp, och det leder till suffixets polysemi. Booij hävdar att även
schemat kan vara polysemt, men jag menade att det inte är schemat som är polysemt utan
ordbildningen som är multifunktionell. Dessutom hävdar Booij med sin teori kunna förklara
lingvistiska särdrag (t.ex. ordbildning med icke-befintliga grundord osv.) som ibland skapar
problem för andra teorier.
Undersökningen och särskilt tillämpningen av schemana på mitt material visar att CM är
en teoretiskt välutarbetad metod som inkorporerar insikter från olika andra teorier men att CM
i praktiken saknar semantiska element för att kunna beskriva räckvidden av begreppet
betydelse i en ordbildningsprocess. De föreslagna indelningarna är för ensidigt
morfosyntaktiskt baserade för att kunna återge ordbildningens alla semantiska möjligheter.
Dessutom framgår av Liebers undersökning att de morfosyntaktiska förutsättningarna lätt kan
återkallas vid ordbildningen, så att de Booijska schemana inte kan vara representativa för en
noggrann redogörelse av ordbildningsprocessen. För att realisera en noggrann beskrivning är
det inte bara nödvändigt att skilja mellan system-, norm- och diskursbetydelse utan också
mellan grammatisk (instrumentell och kategoriell) och lexikal betydelse. Booijs semantiska
omskrivningar är däremot så allmänna (typ “element med relation R till SEMi”) att de är lätta
att tillämpa, vilket talar till hans fördel eftersom alla teorier har problem med att omskriva
begreppet meaning varifrån ordbildningen börjar. Vi såg att meaning (systembetydelse)
åsyftar en mental realitet som i bästa fall kan parafraseras med hjälp av andra ord, men denna
metaspråkliga, lingvistiska omskrivning måste urskiljas från själva betydelsen som är objektet
av parafrasen. Att Booij därför utgår från morfologiska kriterier för att kartlägga sina
schematiska strukturer är alltså begripligt, eftersom de kan sammanfattas på ett mer konkret
sätt och de är inte föremål för diskussion. I det avseendet skiljer Booijs metod sig totalt från
Liebers som ser selektionen rent semantiskt, med konsekvensen att Lieber inte riktar stor
uppmärksamhet på de morfologiska aspekterna av ordbildningsprocessen. I sin teoretiska
framställing hävdar Booij visserligen att såväl den SYNT-, PHON- och SEM-modulen är lika
viktiga, men i praktiken ser vi att den morfosyntaktiska delen är bäst utarbetad.
92
6
Slutsats
Undersökningsfrågan “överför suffix information” kunde redan från början absolut besvaras
med “ja”. Viktigare var att kartlägga vilken typ av information som överförs och varifrån den
härstammar. Det står klart att åtminstone suffixen –dom, –het och –skap inte bara överför
morfosyntaktisk (“kategoriell”) information (och har en grammatikal, instrumentell betydelse)
utan också semantisk information (och har rester av lexikal betydelse kvar). Det sista kunde
emellertid inte bevisas inom ramen för uppsatsen eftersom jag begränst uppsatsen till en strikt
synkron studie. I de olika teorierna jag studerat går åsikterna isär beträffande vilken slags
semantisk betydelse (lexikal, encyklopedisk, pragmatisk, konceptuell) ett suffix uttrycker, var
i beskrivningen den ska positioneras och var och när exakt (avledningens definitiva) betydelse
uppstår. I tidigare studier har man antingen utgått från normbetydelser (Aronoff & Cho 2001,
Baeskow 2010) eller försökt beskriva suffixets systembetydelse (Liebers (2010)
“underspecificerade betydelse”, Booijs (2010) “prototypiska betydelse”). Man kan inte
besvara följande fråga på ett helt tillfredsställande vis: är ett suffix polysem och har det
(lexikaliserade) betydelser som kan väljas vid behov eller bör man utgå från en
underspecificerad homogen betydelse som konkretiseras på olika sätt under
ordbildningsprocessen? Från de teoretiska modellerna framgår inte alltid tydligt vilken roll
diskursen spelar för uppkomsten av betydelse eller hur (och om) den ska beskrivas eller
representeras i de olika systemen. Var och när kommer encyklopedisk information eller
omvärldskunskap in i bilden? De flesta teorier utgår från att neologismer ger viktiga
indikationer på ordbildningens flexibilitet men underlåter att specificera exakt vilken roll
pragmatisk inferens och den situationella kontexten spelar. Var går gränsen mellan suffixets
lexikala betydelse och de avledda betydelserna? Uppbär suffixet egen betydelse från början
eller uppstår betydelsen först i helheten, alltså vid kombinationen med ett grundord? Olika
teorier ger olika svar på dessa frågor.
Från undersökningen framgår att vi inte bara bör urskilja (1) olika betydelsetyper och
–nivåer utan också (2) olika sätt för hur information överförs och att det finns (3) olika
metoder för att beskriva suffixens betydelse.
6.1
Olika betydelsetyper och –nivåer
Som svar på den första undersökningsfrågan “Överför suffix information, och i så fall vilken
information? Vilket semantiskt värde har ett suffix?” kom jag till följande slutsatser. I
Coserius (1987) terminologi kallas den information som ett suffix överför instrumentell: det
rör sig om grammatisk information om vilka grundordskategorier som kan kombineras med
själva suffixet och om det specifika semantiska värdet som suffixet skaffar till ordbildningen.
Instrumentell betydelse syftar på morfembetydelsen som suffixet har i en ordbildning, t.ex. att
det fungerar som ‘nominaliserare’. På grund av den instrumentella betydelsen selekterar
talaren också grundordets ordkategori. Men enligt SAOB, Baeskow (2010), Lieber (2010) och
Booij (2010) kan särskilda suffix också innehålla lexikal (rest)information på grund av
lexikal persistens; beträffande –dom, –het och –skap rör det sig om information från tiden då
93
suffixet fortfarande var ett självständigt ord. Ett suffix kan naturligtvis inte analyseras som
självständigt lexikalt element, men både de engelska –dom, –hood och –ship och de svenska
–dom, –het och –skap har varit självständiga ord, och deras lexikala information har delvis
behållits under grammatikaliseringsprocessen. Inom konstruktionsmorfologin formuleras det
som att den lexikala informationen sitter kvar i konstruktionen. Denna semantiska persistens
framgår tydligast av betydelsen ‘domän’ för det engelska suffixet –dom i t.ex. kingdom. För
min undersökning utgick jag för enkelhetens skull ifrån att det inte finns någon tydigt
påvisbar lexikal persistens i suffixen –skap och –het, men för att definitivt bestämma detta
behövs en djupgående diakron studie som inte kan göras inom ramen för denna uppsats.
Undersökningen klargjorde också att man bör urskilja olika semantiska nivåer av
betydelse. Coene & Willems (2006:29) urskiljer tre betydelsenivåer: språkspecifik betydelse,
encyklopedisk kunskap och diskursrelaterade pragmatiska koncept.
På den språkspecifika betydelsens nivå (systemnivån) kan vi med Lieber (2010:7) och
Booij (2010:78 “prototypisk betydelse”, 84 “underspecificerad”) utgå ifrån att suffix bidrar
till ordbildningsprocessen genom en homogen underspecificerad betydelse. Denna
betydelsenivå kallas för suffixets systembetydelse. Systembetydelsen ligger till grund för de
andra två betydelsenivåer som uppstår när suffixet kombineras med grundordets semantiska
(lexikala) betydelse i kombination med encyklopedisk och pragmatisk information som inte är
av lexikal natur.
Vi har karakteriserat användningar av en ordbildning som man hittar i en ordbok som
normbetydelser, d.v.s etablerade språkbruk. Om vi vidgar begreppet kan vi också urskilja en
normbetydelsenivå för suffixen –skap och –het. Så har vi konstaterat att –skap har
normbetydelserna ‘förhållande’, ‘egenskap’, ‘vara det som grundordet uttrycker’ och
‘handling’ medan –het har normbetydelserna ‘egenskap’, ‘beskaffenhet’, ‘förhållande’,
‘tillstånd’.
Till sist bör man också ta hänsyn till diskursbetydelser, d.v.s. den nivån som uppstår i
diskursen. I motsats till systembetydelse och normbetydelse som kan tillämpas både på
ordbildningen och på suffixen, kan diskursbetydelse bara tillämpas på hela ordbildningen, inte
på de enskilda suffixen –skap och –het eftersom de är bundna morfem med instrumentell
betydelse.
En lexikaliserad ordbildning kan användas i en ny semantisk variant, jfr diskussionen av
dubbletten ensamhet – ensamskap i avsnitt 3.2.3. Ordbildningar som inte har lexikaliserats
(t.ex. hapax legomena från min undersökning såsom tatapphet, sommarhattighet och
brysselhet) kan a fortiori inte ha någon normbetydelse eftersom språkbruket ännu inte har
konventionaliserats. Analysen av sådana ordbildningar tillåter därför bara skillnaden mellan
systembetydelse och diskursbetydelse.
Systembetydelsen är svår att beskriva eftersom den måste ses som ett villkor för att komma
åt diskurs- och normbetydelser. Konstruktionsmorfologi utgår från denna systembetydelse
och försöker även beskriva den. Men för beskrivningarna används lexikala termer som
‘relation R till SEMi’. Inom konstruktionsmorfologi avleds olika instantieringar eller senses
från denna systembetydelse vilket leder till att schemat kan ses som multifunktionellt.
94
Frågan om var exakt gränsen går mellan å ena sida lexikal betydelse och å andra sida
encyklopedisk och pragmatisk kunskap har inte besvarats. Men av undersökningen framgår
att gränsen är flexibel eftersom det är svårt att avgöra exakt när en betydelse har lexikaliserats
och var encyklopedisk och pragmatisk kunskap måste positioneras. Litteraturstudien har
påvisats att det finns teorier som försöker kartlägga encyklopedisk kunskap (Baeskow 2010),
teorier som erkänner att konceptuell kunskap är viktig i ordbildningsprocessen (Booij 2010,
Lieber 2010) och teorier som inte ägnar så stor uppmärksamhet åt konceptualitet (Aronoff &
Cho 2001). Min undersökning kunde inte klargöra var och exakt när encyklopedisk
information eller omvärldskunskap kommer in i bilden. Att omvärldskunskap är viktig
framgick av exemplet med nybildningen kuckelikufranskhet där encyklopedisk kunskap
behövs för att riktigt kunna tolka sammansättningens betydelse.
Samtliga teorier antar att betydelsen inte bara kan härledas från betydelsen av de
sammansatta delarna utan också från det sätt som delarna kombinerats. Denna betydelse
innehåller både semantiska, encyklopediska och pragmatiska komponenter. Som
systembetydelse för hela ordbildningen med –skap antog vi [existensform] medan
ordbildningen med –het symboliserades med [beskaffenhet].
6.2
Grundordets roll
Som svar på den andra undersökningsfrågan “Vilken roll spelar grundordet i förhållande till
suffixet för avledningens definitiva betydelse och hur ska man beskriva förhållandet mellan
suffix och grundord?” kom jag till följande slutsatser. Alla de granskade teorierna utgår från
antagandet att suffix uppbär betydelse. Men hur denna betydelse överförs, definieras och
representeras skiljer sig mellan teorierna. Vi kan urskilja fyra olika uppfattningar:
(a) Ordbildningen består av att suffixet väljer sitt grundord (Aronoff & Cho 2001,
Baeskow 2010) och avledningens betydelse uppstår när suffixet kombineras med ett
grundord. Selektionen är en morfosyntaktisk eller en morfosemantisk process.
(b) Suffixet får ibland betydelse av grundordet (Aronoff & Cho 2001, Baeskow 2010).
(c) Selektionen sker helt och hållet semantiskt (Lieber 2010). D.v.s att affix selekterar
sina grundord utifrån sina semantiska egenskaper. Denna uppfattning kan kallas för
en variant av (a).
(d) Ordbildningen beror på en konstruktionell schablon som fylls med ett grundord och
ett suffix (Booij 2010). D.v.s. att den definitiva betydelsen uppstår först efter
fyllningen med lexikalt material.
Med hänsyn till (d) spelar det ingen roll att suffixet inte har någon lexikal ingång i ordboken
eftersom den lexikala informationen bidrar till hela ordbildningen: inom
konstruktionsmorfologin beskrivs detta som att suffixets information kan sitta kvar som del
av en konstruktion. Alla teorierna ägnar i fall av de engelska suffixen –dom, –hood och –ship
95
uppmärksamhet åt diakron information men inte alla teorier vill integrera denna information i
sin synkrona beskrivning eller påstå att informationen har (delvis) lexikaliserats.
6.3
Olika metoder
Som svar på den tredje undersökningsfrågan “Vilken metod är lämpligast för att beskriva
ordbildningsprocessen, i synnerhet med avseende på frågan om ett suffix har en allmän
betydelse (monosemi) eller flera relaterade betydelser (polysemi)?” kom jag till följande
slutsatser. Booij (2010) tar tydligast ställning i monosemi och polysemidebatten och hävdar
(2010:78) att ett monosemi-synsätt bara är “en förnuftigt första steg”. Han påstår att han
föredrar att utgå från polysemi. Vi argumenterade emellertid att hans “prototypiska” betydelse
faktiskt är en ansats till att komma till ordbildningens systembetydelse och därför kan han
räknas till monosemi-lägret. Också hos Lieber (2010:6) kan vi se ett försök för att komma till
en enhetlig betydelse när hon hävdar att betydelsen av –dom, –hood och –ship-avledningar
kan härledas till en enda betydelse ‘the state of X’. Baeskow (2010) kan sägas satsa på
polysemi när hon upptar olika senses i sina QS och inte försöker komma till en enhetlig
betydelse. Aronoff & Cho diskuterar inte monosemi-polysemi-problemet men utgår från
polysema suffix på normnivån. Jag visar i min diskussion att risken med polysemi är att det
kan leda till SEL-problemet, d.v.s. att lexikonet bara består av listor med ord som inte kan ge
någon inblick i språkets systematik. Min slutsats är att det är bäst att utgå från en
underspecificerad systembetydelse och att tala om ordbildningens semantiska
multifunktionalitet.
De olika metoderna som undersöktes har också andra för- och nackdelar. Att
konstruktionsmorfologin (CM) är output-orienterad ser jag som fördel eftersom det löser en
hel del problem som andra system har t.ex. med ”class maintaining derivation” (t.ex.
förhållandet mellan friend och friendship som tillhör samma ordklass60) och med avledningar
av obefintliga grundord (t.ex. nichemanship där ordet *nicheman inte förekommer). I CM är
lösningen på det sista problemet att det också finns paradigmatiska förhållanden och att det
underliggande schemat också tas upp i lexikonet.
CM har inget behov av att kartlägga själva suffixets betydelse eftersom ett suffix bara
bidrar till konstruktionen. Därför lägger CM ingen stor vikt på att försöka bestämma vad som
suffixets lexikala och dess avledda betydelser är eller hur mycket information som har
lexikaliserats som t.ex. görs i Baeskows (2010) QS.
Inte alla teorier ägnar samma uppmärksamhet åt produktivitet: medan Lieber (2010) använder
Optimality Theory för att kunna förutsäga sannolikheten för att en viss ordbildning ska
uppstå, kan konstruktionsmorfologin inte säga något om schemats produktivitet. Booij (2010)
menar att ett subschema kan innehålla information om produktivitet, men det finns inga
konkreta anvisningar om ordbildningens produktivitet i ett konstruktionsmorfologiskt schema.
60
se avsnitt 4.2 s. 48.
96
Vad gäller CM i synnerhet har undersökningen påvisat att teorin har inkorporerat många
viktiga insikter från andra undersökningsfält och teorier men att inte alla aspekter är lika bra
utarbetade. Den morfologiska modulen är bäst utvecklad medan den semantiska modulen
saknar praktiska detaljer som t.ex. grad av lexikalisering, situeringen av encyklopedisk och
pragmatisk information i modulen. Morfosyntaktiskt sett är det lätt att göra scheman, men för
att exakt bestämma vad som är restriktionerna eller varför särskilda instantieringar
förekommer mer frekvent än andra är inte ännu grundligt inlemmat i teorin. Det skulle vara
nyttigt att utarbeta begreppet betydelse mer noggrant och att skapa utrymme för system-,
norm- och diskursbetydelse i alla de undersökta teorierna.
Vad gäller neologismer kan vi konstatera att de är värdefulla indikationer på
språksystemets flexibilitet. Brödrosten får bekymmerfritt utträda ur sitt brödrostskap.
6.4
Utblick
Argumentationen i de föregående kapitlen visade – vad som gäller begreppet betydelse – att
konstruktionsmorfologi är den bredaste teorin medan Qualiastrukturerna är bäst lämpade för
att återge encyklopediska och pragmatiska betydelseaspekter. Om vi däremot vill få en
översikt över ordbildningsmöjligheter kan vi företrädesvis tillämpa OT i Liebers
morfosemantik. Såväl CM, Liebers och Baeskows tillvägagångssätt presenterar löftesrika
lingvistiska metoder för att fånga suffixets olika betydelsemöjligheter men de är inte ännu
färdiga. Baeskows tillvägagångssätt är förtjänstfullt och väl övervägt men hon erkänner att det
behöver finslipas eftersom inte alla metodologiska beslut ännu har fattats. Också CM behöver
finslipningar och en utarbetning av den semantiska modulen för att kunna fånga
konstruktionens alla semantiska aspekter. Det ligger inte inom ramen för denna uppsats att
utarbeta dessa metoder, men efter undersökningen och litteraturgenomgången har det
klarlagts att man inte bara kan utgå från ordboksdefinitioner utan att korpusmaterial kan
hjälpa till för att kunna fånga språkets alla semantiska möjligheter.
97
Bibliografi
Aarts, J., & Calbert, J. 1979. Metaphor and Non-Metaphor. The semantics of adjective-noun
combinations. Tübingen: Max Niemeyer Verlag.
Aronoff, M. & Cho, S. 2001. The Semantics of –ship Suffixation. Linguistic Inquiry, Vol. 32,
167-173.
Baaijen, H. 1992. Quantitative Aspects of Morphological Productivity. I Booij, G. & J. van
Marle (utg.), Yearbook of Morphology 1991, 109-149. Dordrecht: Kluwer Academic
Publishers.
Baeskow, H. 2010. His Lordship's -ship and the King of Golfdom. Against a purely functional
analysis of suffixhood. Word Structure, 1-30.
Battefeld, M. 2014. Konstruktionsmorphologie sprachübergreifend. Perspektiven eines
Vergleichs von "Affixoiden" im Deutschen, Niederländischen und Schwedischen. Gent.
Beaugrande, R. de. 1997. New foundations for a science of text and discourse. Norwood (NJ):
Ablex.
Booij, G. E. 2010. Construction Morphology. New York: Oxford University Press.
Booij, G. E. 2012. Constructiemorfologie als morfologisch onderzoeksparadigma.
Nederlandse Taalkunde, 326.
Booij, G.E. 2014. Konstruktionsmorfologi. Föreläsning 2014-04-29. Louvain-la-Neuve.
Carstairs, A. 1973. For-to complements and if-clauses. I Quarterly Progress Report 109, 147153. Cambridge, Mass: Research Laboratory of Electronics MIT.
Coene, A. & Willems, K. 2006. Konstruktionelle Bedeutungen. Kritische Anmerkungen zu
Adele Goldbergs konstruktiongrammatischer Bedeutungstheorie. Sprachtheorie und
germanistische Linguistik, 1-35. Münster: Nodus Publikationen.
Coseriu, E. 1975. Sprachtheorie und allgemeine Sprachwissenschaft. 5 Studien. München:
Finck.
Coseriu, E. 1978. Falsche und richtige Fragestellungen in der Übersetzungstheorie. I Grähs,
L., G. Korlén & B. Malmberg (utg.), Theory and Practice of Translation, 17-32.
Bern/Frankfurt am Main/Las Vegas: Peter Lang.
Coseriu, E. 1983. Linguistic Change Does not Exist. Linguistica nuova ed antica 1, 51- 63.
Coseriu, E. 1985. Linguistic competence: What is it really? The Modern Language Review
80, xxv-xxxv.
Coseriu, E. 1987. Formen und Funktionen. Studien zur Grammatik. Tübingen: Niemeyer.
Coseriu, E. 1988/1992. Einführung in die Allgemeine Sprachwissenschaft. Tübingen.
Coseriu, E. 2000. Structural semantics and "cognitive" semantics. Logos and Language, I (1),
19-42.
Croft, W. 2001. Radical Construction Grammar: Syntactic Theory in Typological
Perspective. Oxford: Oxford University Press.
Croft, W. 2003. Typology and Universals (2nd edition). Cambridge: Cambridge University
Press.
Cuyckens, H. & Zawada, B. (utg.) 2001. Polysemy in Cognitive Linguistics.
Amsterdam/Philadelphia: Benjamins.
De Vaere, H. 2011. När brödrosten utträder ur sitt brödrostskap – Nominaliseringssuffix
–dom, –het och –skap. Gent.
Goldberg, A., E. 1995. A Construction Grammar Approach to Argument Structure. London
& Chicago: The University of Chicago Press.
Goldberg, A. E. 2003. Constructions: a new theoretical approach to language. Trends in
Cognitive Sciences, 7(5), 219-224.
98
Halle, M. & Marantz, A. 1994. 'Some key features of Distributed Morphology'. I Carnie, A.
& H. Harley (utg.), MITWPL 21: Papers on phonology and morphology, 275-288.
Cambridge: MITWPL.
Haspelmath, M. 2003. The geometry of grammatical meaning: Semantic maps and
crosslinguistic comparison. I Tomasello, M. (utg.), The New Psychology of Language,
Vol. 2., 211–243. New York: Lawrence Erlbaum.
Hopper, P. & Traugott, E. 2003. Grammaticalization. Cambridge: Cambridge University
Press.
Hüning, M. & Booij, G. 2013. From compounding to derivation. The rise of derivational
affixes through 'constructionalisation'.
Johnson, M. 1987. The Body in the Mind. Chicago: The University of Chicago Press.
Josefsson, G. 2005. Ord. Lund: Studentlitteratur.
Kabatek, J. 2000. "Einheitlichkeit der Bedeutung, Designat und Integrale Linguistik". I Staib,
B. (utg.), Linguistica romanica et indiana. Festschrift für Wolf Dietrich zum 60.
Geburtstag, 187-205. Tübingen: Gunter Narr.
Koornweder, N. O. 2005. Morfologische aspecten van het ideale woordenboek. Utrecht:
LOT.
Kratzer, A. 1995. Stage-level and individual-level. I Carlson, G. & F. Pelletier (utg.), The
generic book, 125-176. Chicago: University Press.
Lakoff, G. 1980. Metaphors we live by. I Johnson, M. (utg.), Chicago and London: The
University of Chicago Press.
Langacker, R. 1987. Foundations of Cognitive Grammar. Stanford, California: Stanford
University Press.
Lehnert, M. 1971. Rückläufiges Wörterbuch der englischen Gegenwartssprache / Reverse
dictionary of Present-day English. Leipzig: VEB.
Levinson, S. C. 2000. Presumptive Meanings. The Theory of Generalized Conversational
Implicature. Cambridge: MIT Press.
Lieber, R. 2004. Morphology and lexical semantics. Cambridge: Cambridge University
Press.
Lieber, R. 2010. Towards an OT Morphosemantics: The Case of –hood, –dom, and –ship. I
Olsen, S. (utg.), Linguistische Berichte - New Impulses in Word-Formation,
Sonderheft 17.
Liljestrand, B. 1993. Så bildas orden. Handbok i ordbildning. Lund: Studentlitteratur.
Lyons, J. 1977. Semantics. Vol. I. Cambridge: Cambridge University Press.
Malmgren, S. G. 1994. Svensk lexikologi - Ord, ordbildning, ordböcker och orddatabaser.
Lund: Studentlitteratur.
Marantz, A. 1997. No escape from syntax, I Dimitriadis A. & L. Siegel (utg.), University of
Pennsylvania working papers in linguistics, 201-225. Philadelphia: University of
Pennsylvania Department of Linguistics.
Marantz, A. 2001. Words and things. Unpublished handout.
Moberg, L. 2001. Nyordsboken. Stockholm: Svenska språknämnden och Norstedts och Söner
AB.
Molde, B. 1986. Nyord i svenskan från 40-tal till 80-tal. I Clausén, U., C. Grünbaum & B.
Lindgren (utg.), Stockholm: Svenska språknämnden och Esselte Studium AB.
Plag, I. 2004. Syntactic category information and the semantics of derivational morphological
rules. Folia Linguistica 38, 193-225.
Pustejovsky, J. 1995. The Generative Lexicon. Cambridge, MA: MIT Press.
Rainer, F. 2003. Semantic Fragmentation in Word Formation: The case of Spanish -azo. I
Singh, R. & S. Starosta (utg.), Explorations in seamless morphology, 197-211. New
Delhi/Thousand Oaks, Calif.: Sage Publications.
99
Rosch, E. 1975. Cognitive representation of semantic categories. Journal of Experimental
Psychology: General, Vol 104(3), Sep 1975, 192-233.
Rumelhart, D. E. 1980. Schemata: the building blocks of cognition. I Spiro & m. fl. (utg.),
Theoretical Issues in Reading Comprehension. Hillsdale, NJ: Lawrence Erlbaum.
Saussure, F. de. 1972 [1916]. Cours de linguistique générale. Édition critique préparée par
Tullio De Mauro. Paris: Payot.
Schreuder, R. & Baaijen, H. 1997. How complex simplex words can be. Journal of Memory
and Language, 118-139. Nijmegen.
Språkbanken [Elektronisk resurs]. 2014. KORP. Göteborg: Språkbanken, Göteborgs
universitet. Tillgänglig på internet: http://spraakbanken.gu.se/korp/
Svenska Akademiens Ordbok [Elektronisk resurs]. 2014. Lund. Tillgänglig på internet:
http://g3.spraakdata.gu.se/saob/
Svenska Akademiens Ordlista över svenska språket [Elektronisk resurs]. 2014. Stockholm:
Norstedts
Akademiska
Förlag.
Tillgänglig
på
internet:
http://www.svenskaakademien.se/svenska_spraket/svenska_akademiens_ordlista/saol_
13_pa_natet/ordlista
Sweetser, E. 1988. Grammaticalization and Semantic Bleaching. Proceedings of the
Fourteenth Annual Meeting of the Berkeley Linguistics Society, 389-405.
Söderbergh, R. 1971. Svensk ordbildning. Stockholm: Norstedt och Söner.
Taylor, J.R. 2002. Cognitive Grammar. Oxford:Oxford University Press.
Teleman, U., Hellberg, S. & Anderson, E. 1999. Svenska Akademiens Grammatik.
Stockholm: Norstedts Tryckeri.
Thorell, O. 1981. Svensk ordbildningslära. Stockholm: Norstedts Tryckeri.
Thorell, O. 1984. Att bilda ord. Stockholm: Skriptor.
Trips, C. 2007. Lexical semantics and diachronic morphology: the development of the
derivational suffixes –hood, –dom and –ship. Habilitationsschrift, University of
Stuttgart.
Van der Gucht, F. 2005. Het polysemie-monosemie-debat: contrastieve analyse van de
cognitieve en de structureel-functionele semantiek. Gent.
Van Goethem, K. 2014. Reuze bedankt, het was echt top! Een vergelijkend onderzoek naar
'loskoppeling' van samenstellingscomponenten. Internationale Neerlandistiek, 2746(20). Amsterdam: University Press.
Willems, K. 1994. Das Unbestimmtheitsprinzip und die Grundformen der Komposition:
wissenschaftskritische Bemerkungen zu den semantischen Kategorien in der neueren
Wortbildungslehre. Wirkendes Wort. Deutsche Sprache und Literatur in Forschung
und Lehre, 349-364.
Willems, K. 2001. Produktivität, syntaktische Struktur und Norm: deskriptive
Normregularitäten
nominaler
Wortbildungsmuster
und
kontrastive
Wortbildungsforschung. Zeitschrift für Germanistische Linguistik, 143-166.
Willems, K. 2011. Meaning and interpretation: The semiotic similarities and differences
between Cognitive Grammar and European structural linguistics. Semiotica 185, 1-50.
Willems, K. 2013. The linguistic sign at the lexicon-syntax interface: Assumptions and
implications of the Generative Lexicon Theory, 233–287. Berlin: De Gruyter Mouton.
100
Appendix: förklaring av termer och synonymer
Systembetydelse = grundbetydelse = meaning
1. Lexikal betydelse
2. Instrumentell betydelse
3. Kategoriell betydelse
4. Syntaktisk betydelse
5. Ontisk betydelse
Normbetydelse = normalt språkbruk = etablerad betydelse = konventionaliserad betydelse =
sense (mening), en konventionell tillämpning av den abstrakta systembetydelsen i
språkbruket.
Diskursbetydelse = situationellt betingad betydelse = sense (jämförbar med “mening” på
svenska), en tillämpning av systembetydelsen i en specifik kontext som därför kan vara unik
(i motsats till normbetydelse).
Definitiv betydelse = grundordets lexikala betydelse + suffixets instrumentella betydelse +
helhetens betydelse samt encyklopedisk och konceptuell information.
Ordbildningsprocess = suffixet tvingar med sin instrumentella betydelse ‘nominaliserare’ en
kategoriell betydelse t.ex. ‘substantiv’ på grundordet och resultatet av ordbildningen får en
definitiv betydelse.
101
102
103