Anna och Bertrand Tikum Fatick, Senegal 28.5.2015 Bonjour! I dag har vi ett födelsedagsbarn i huset. Det är Ronya som blir fyra år gammal. De senaste dagarna har spänningen varit olidlig. Vad skulle riktigt finnas i paketen när hon sjögs upp på födelsedagsmorgonen? Det har varit litet svårt för oss föräldrar att leva upp till fyraåringens förväntningar. På önskelistan fanns nämligen en stor lekpark med rutchbanor och gungor, ett helt rum fullt med slickepinnar samt en zebra. Vi kan berätta att paketen hon fick i morse var betydligt anspråkslösare än så. Men glad i hågen och med nya spännen i håret sprang Ronya in på skolgården i morse. Hon skulle bjuda alla klasskamrater på karameller! I det här brevet ska vi berätta lite mer om var Anna befinner sig i sitt arbetet just nu. Som redan nämnts i tidigare brev gjorde Anna senaste år en rätt så omfattande kartläggning av diakoniarbetet i Senegals lutherska kyrka. Hon reste runt i församlingarna och intervjuade pastorerna. Med hjälp av intervjuerna fick hon reda på vad som tidigare gjorts i församlingarna, vad som fungerat bra, vad som inte fungerat särskilt bra och om det alls finns någon diakoniverksamhet i kyrkan i dag. Hon fick ta del av pastorernas visioner beträffande kyrkans diakoni och råd om hur man kan gå vidare för att förbättra och utveckla arbetet. Kartläggningen visade att den diakoni som i ett tidigare skede byggts upp med hjälp av missionärer och kyrkans arbetare av olika orsaker mer eller mindre helt slutat att fungera. Eller som en pastor uttryckte: ”diakonin sover och behöver väckas upp!”. Det är alltså vad som är Annas uppgift, att skaka om församlingarna lite grann och hjälpa dem att utifrån de lokala krafter och resurser som redan finns, och utifrån det som de tidigare lärt sig om diakoni, åter en gång försöka ge diakonin en mer central plats i församlingarnas verksamhet. Pastorerna är alla överens om att diakonin är en av kyrkans och därmed varje församlings viktigaste uppgift. ”En kyrka som inte satsar på att hjälpa de mest svaga och utsatta har helt förlorat fokus”, svarade flera av pastorerna i intervjuerna. Under kartläggningens gång blev det fort klart för Anna att kyrkan behöver en egen arbetare som redan från början bör finnas med i arbetet att utveckla diakonin. Arbetet måste utvecklas långsiktigt och ha som mål att få sådana strukturer som inte riskerar att falla ihop när en missionär försvinner. Därför måste kyrkan ha en egen arbetare som så småningom kan ta över hela ansvaret för diakonin. Kyrkan bestämde sig därför för att anställa en arbetare för diakonin som arbetspar åt Anna. Rekryteringen gjordes i slutet av förra året. Det var flera som sökte jobbet, några kallades till intervju och slutligen valde kyrkan Mame Coumba Faye till arbetsuppgiften. Mame Coumba Faye är fru till kyrkans president Thomas Diouf. Mame Coumba är inte främmande för arbete i Senegals lutherska kyrka. Hon är ansvarig för kyrkans kvinnoarbete Femmes pour Christ (Kvinnor för Kristus). När hennes man studerade teologi i Kamerun under åren 19941997 var hon aktiv i det kvinnoarbete som där gjordes. Hon blev då inspirerad att försöka starta liknande former av kvinnoarbete i Senegals lutherska kyrka. Kyrkan hade visserligen redan olika former av verksamhet för kvinnor, men med de nya ideer som mame Coumba hade fick kvinnoarbetet ett uppsving. Mame Coumba leder allt kvinnoarbete på frivillig basis. Men det är inte bara kvinnoarbetet i kyrkan som är bekant för henne. Hon har tidigare anlitats för olika tidsbundna uppgifter, varit sekreterare i olika direktioner och överlag varit en mycket aktiv och driftig medlem. Att ha Mame Coumba Faye som kollega är Anna mycket glad över. Presidentfrun känner kyrkan utan och innan, dess historia och medlemmar samt dess utmaningar och resurser. Det här är naturligtvis till fördel när Anna och Mame Coumba nu finns i uppgiften att utveckla kyrkans diakoni. Hela detta år befinner sig diakoniarbetet i en slags planeringsfas. Som en del av denna fas hölls ett diakoniseminarium 13-15 april för alla kyrkans pastorer. Ett syfte med seminariet var att presentera den rapport som Anna sammanställt över senaste års kartläggningsarbete. Det var alltså kyrkans ledare (de personer som hade intervjuats i kartläggningen) som i första hand var inbjudna till seminariet. Med kartläggningsrapporten som utgånspunkt diskuterades stora och viktiga frågor. Verje ledare och blivande ledare fick sin röst hörd vad gäller kyrkans diakoni. När Anna och Mame Coumba nu avklarat denna första viktiga etapp, dvs att de vänt sig till de (manliga) ledarna genom frågor och diskussion och därmed fått dem ”på sin sida”, är det fritt fram att gå in i följande etapper i planeringsfasen. Det som är närmast på programmet är att göra en ny runda i församlingarna och på sätt och vis forsätta kartläggningen. Syftet är att fråga den vanliga församlingsmedlemmen vad han eller hon vill med sin församlings diakoni. Eftersom kartläggningen senaste år och diskussionerna under seminariet i april till 99% gav ett manligt perspektiv på kyrkans diakoni är Anna och Mame Coumba angelägna om att i den nya rundan framförallt vända sig till kvinnorna och noga lyssna till vad de har att säga. Vad är kvinnornas visoner för kyrkans diakoni? Vem anser de att är svagast i samhället, och hur kan man gå till väga för att hjälpa dem? Det är också viktigt att lyssna på ungdomarna och barnen i församlingen samt katekisterna och evangelisterna. När Anna och Mame Coumba under detta år har besökt alla församlingar kommer de att veta mer hur de från nästa års början konkret ska gå till väga för att börja bygga upp diakoniarbetet i kyrkans olika församlingar. Allt är ännu öppet. Men eftersom församlingarna ser väldigt olika ut är det i alla fall säkert att arbetet kommer att se olika ut i de olika församlingarna. Det finns stadsförsamlingar och lantortsförsamlingar. Det finns församlingar och kommuniteter som består av enbart några familjer och så finns det församlingar som har tusentals medlemmar. Men ändå är det samma utmaning som alla församlingar ställs inför när de ska förbättra sin diakoni. Hur ska man som (fattig) församling leva och verka där fattigdomen ständigt är närvarande, och hur kan man bättre kunna hjälpa de som har det allra svårast bland dessa fattiga? Utmaningen är med andra ord rätt så stor. Det är bara att hoppas och be att duon ”Anna & Mame Coumba” ska vara det kyrkan just nu behöver för sin diakoni: En person som till sin natur ständigt analyserar, funderar, dokumenterar, grundligt planerar, som ifrågasätter och som gärna vill ta det säkra före det osäkra. En annan som är mer energisk till sin natur, som genast vill kavla upp ärmarna och börja jobba konkret, som är övertygad om att allt går vägen och som ingenting räds. Om Anna ibland tvivlar på att detta arbetet ska bära frukt, är det Mame Coumba som är orubblig i sin tro. Det var därför hon sökte arbetet, säger hon, för hon ser potentialen i församlingarna och är övertygad om att kyrkan om några år kommer att ha välfungerande diakoni i sina församlingar. Bertrands arbete rullar på som vanligt. I förra brevet fick ni en liten inblick i hans arbetsvardag. Därför valde vi att i det här brevet ge utrymme för Annas arbete. Det är så vi lägger upp våra brev. Ibland blir det mer om Annas arbete och ibland mer om Bertrands. Hoppas att ni tycker att det är okej så. Vi kommer till Finland i sommar för några veckor. De första veckorna ska vi arbeta lite grann. Vi har för avsikt att besöka alla understödsförsamlingar. Det ser vi mycket fram emot. Hoppas att vi träffar många av er då. Vi kommer att vara i Borgå 5.7 (och på skribaläger 12.7), i Åbo 8.7, i Ekenäs 9.7, i Korsnäs 15.7, i Kvevlax 16.7 och i Malax 19.7 (där moffa emeritus biskop Erik ska predika i gudstjänsten). Efter dessa besök ska vi ha semester och se till att verkligen få vila ordentligt. Det ska bli så underbart med sommarljusa nätter, uppfriskande sommarregn, gräs under fötterna, blåbär, sjövatten och skog vid villan, och så förstås familj och kära vänner. Vi har inte rört oss från den afrikanska kontinenten på två hela år nu, så det är verkligen dags med en dos Finland i sommar. Vi längtar så! Vi möts i bönen, Anna, Bertrand, Ronya & Nicole Bild 1. Mame Coumba Faye (Foto: Anna Tikum) Bild 2. Anna presenterar sin rapport på diakoniseminariet 13-15.4 (Foto: Anna Tikum) Bild 3. Pauserna på seminariet tillbringades i skuggan under trädet på kyrkcentret i Fatick (Foto: Anna Tikum) Kontaktuppgifter: Familjen Tikum BP 9 Fatick Senegal [email protected] [email protected] Anna Tikum Anna är diakon och filosofiemagister samt behörig religionslärare. Hon arbetar med att utveckla diakoniarbetet i Senegals lutherska kyrka. Bertrand Tikum Bertrand är ekonom och hans hemland är Kamerun. Bertrand är ekonomisk rådgivare för den lutherska kyrkan i Senegal och för dess biståndsprojekt. Böneämnen: Be för kyrkans diakoni och det planeringsarbete som Anna och Mame Coumba befinner sig i just nu. Be om vishet för Bertrand i hans rätt så utmananande arbetsuppgifter. Be också om hälsa för hela familjen. Finska Missionssällskapet förverkligar Guds kärlek i ord och handling. Vi arbetar i 30 länder tillsammans med lokala kyrkor och samarbetsparter. Stöd vårt arbete: FI38 8000 1400 1611 30 (BIC: DABAFIHH) Märk donationen med missionärens namn.
© Copyright 2024