Nyhetsbrev
Mars 2015
Liv efter 50! Nedräkning! Varför inte Las Palmas i sommar? Tack och på återhörande!
Ännu en gång är det bevisat, det finns ett rikt liv också efter 50. Var det någon som tvivlade? Om vi haft
”hårt tryck” före vårt 50-årsfirande i Skandinaviska Turistkyrkan, så har trycket inte varit mindre
efteråt. Här i Las Palmas har vi radat upp rekorden för säsongen på varandra, rekord när det gäller
antal besökande på gudstjänsterna, samlingarna och ärtsoppan. Folk strömmar till och för oss ”nya”
människor besöker oss, det känns riktigt roligt. Jag vill passa på att tacka alla som i samband med sina
besök i Turistkyrkan gjort värdefulla insatser. Jag tänker på insatser i köket, men också på hjälp att fixa
med förråd och hyllor.
Det som fyller mig med stor tacksamhet är också den goda atmosfär som jag och många med mig
tycker präglar våra gudstjänster och övriga samlingar. Det är min bön att alla som kommer till oss och
inte har funnit tron, ska få med sig den goda atmosfären. Vi ber att den heliga ande ska påminna om
vad de hört och skapa längtan efter att få del av en sann tro och gudsgemenskap.
När Göran Olsson, Clarence Axelius och Gunnar Forsberg ”tryckte till” för full hals så darrade hela det
gamla potatislagret. Vi njöt och konstaterade, mogna män kan. Vidare kan nämnas besök av Birger
Thureson, Ingemar Olsson, Jöneteg med unga musiker, Alwar Almkvisth som musicerade tillsammans
med sin familj, Elida och Evangelistkvartetten.
Vårfesten med en fantastisk exotisk planka, designad och gjord av Birgitta Axelius med bl.a.
potatisgratäng till, samlade många den 13 mars, samt visningen av Tienda Feliz vårkollektion. Tro det
eller ej, men jag var en av mannekängerna. Som så mycket annat fanns inte detta med i
arbetsbeskrivningen, men nu är det gjort. Jag visade inte något badmode om någon trodde det, utan
herrkläder som skänkts till vår second hand. Blir detta min nästa karriär?
Nedräkningen är nu i full gång. Det måste erkännas att Aina och jag börjar längta hem till barn och
barnbarn, så länge har vi aldrig tidigare varit ifrån dem. Några har besökt oss här nere, men långt ifrån
alla. Det ska bli skönt att vakna en torsdagsmorgon utan att fälla tårar över löken. (Men vem vet, vi
kanske får abstinens fram mot midsommar och gör ett kok.) Att inte behöva tänka hur det går med
bergsturen, eller ärtsoppan, pannkakorna och om vattnet räcker. Eller att försöka få tid till
förberedelse för söndagens predikan och räkna €uro och handla lök …
Nu vill jag komma med ett erbjudande till dig som är medlem i Skandinaviska Turistkyrkan. Under
sommaren nyttjas inte våra lägenheter av teamen, varför då inte låta våra medlemmar få möjlighet att
hyra en vecka, två eller flera. Samtidigt så kan du som hyr hålla ett öga på att allt är i sin ordning i
fastigheten. Jag tänker mig att vi kan få en win-win-effekt. Du är välkommen att ta kontakt med mig på
adress, [email protected] ”Först till kvarn gäller”.
Inget månadsbrev från Skandinaviska Turistkyrkan utan att nämna om ekonomin. Kassören skrev ett
vänligt mejl till mig och berättade att vi låg på underskott i kassan. Ett mejl med det budskapet vill ju
ingen ansvarig få. Kanske du kan hjälpa oss! Vi håller i dagarna på att slutföra en av myndigheterna
påbjuden investering gällande elinstallation i kyrkan. Tacksamt har jag noterat att vi fått in betydande
summor till det, men ändå inte tillräckligt. Du som vill stödja arbetet sätter enklast in pengar på
Skandinaviska Turistkyrkans Plusgiro 50 06 21-8, och märk tydligt ”Las Palmas”. Tack på
förhand.
Till sist vill jag berätta att Aina och jag har lovat komma tillbaka till hösten. Det vi också vet inför
hösten är att Lina inte kommer tillbaka. Vi tackar Lina för den gångna säsongen och ber om Guds
välsignelse över hennes framtid.
Den nya säsongen startar den 18 oktober, då hoppas jag att vi får träffa er här nere i Las Palmas.
Nu vill vi tacka för oss och denna säsong
med varma hälsningar
Beo Mellergård,
För teamet i Las Palmas
Aina Mellergård, Eva Berg Almkvist och Lina Holmgren
PS. Jo, jag lovade ju att återkomma till Sardinens begravning. Från säkra källor har jag fått information
om att begravningen skedde helt enligt traditionen. Sardinen, dragen på katafalk skickades ut i havet
och tändes på. Hela Las Palmas fylldes av fyrverkeri, mycket smällare och alla svartklädda gråtande
invånare kunde se hur det hela slutade. Nu är det tid för fasta, och om ett år så är det åter dags för
Sardinens begravning. Måste erkänna att det är mycket man inte riktigt förstår här i livet… DS