1. No category

Handlingsplan för
Socialförvaltningens arbete
med våld i nära relationer
Särskilt gällande mäns våld mot kvinnor
och barn som upplever våld
Innehåll
Inledning
1.1 Regler för handlingsplanen
1.2 Kvalitetssäkring
1.3 Syfte
1.4 Mål
1.5 Målgrupper
Sid 1
Bakgrund
Sid 4
2.1 Särskilda gruppers utsatthet
2.2 Våld i nära relationer
2.3 Hedersrelaterat våld och förtryck
2.4 Barn och unga som upplevt våld
2.5 Kvinnor med missbruksproblem som utsätts för våld
2.6 Kvinnor med utländsk bakgrund som utsätts för våld
2.7 Kvinnor med funktionsnedsättning som utsätts för våld
2.8 Äldre kvinnor som utsätts för våld
2.9 Personer som lever i samkönade relationer
Ansvar
3.1 Gemensamt ansvar och samverkan
3.2 Lokal samverkansgrupp
3.3 Kommunens ansvar
3.4Landstingets ansvar
3.5 Polisens ansvar
3.6 Åklagarmyndighetens ansvar
Sid 7
Resultatmål
sid 9
Bilaga 1
Bilaga 2
Bilaga 3
sid 13
sid 14
sid 15
1
Inledning
Våld i nära relationer är ett stort samhälls- och folkhälsoproblem, ett allvarligt brott och ett
brott mot de mänskliga rättigheterna. Konsekvenserna av våld i nära relationer påverkar
hela samhället. För att bekämpa våld i nära relationer behöver kvalitetssäkrade insatser
riktas till både våldsutsatta och till våldsutövare.
Enligt 5 kap 11 § SoL ska socialförvaltningen särskilt beakta att kvinnor och barn som är eller
har varit utsatta för/bevittnat våld och andra övergrepp av närstående kan vara i behov av
stöd och hjälp. Att erbjuda och ge insatser till den som utövar våld är dessutom en viktig del i
det förebyggande arbetet och kan indirekt även ses som en insats för att den som utsätts för
våld inte ska riskera att bli utsatt på nytt och för att barn inte ska behöva bevittna våld.
Handlingsplanen ska stärka stödet till personer som är utsatta för våld i nära relationer.
Syftet med handlingsplanen är att socialförvaltningen ska fullgöra sina skyldigheter enligt
socialtjänstlagens brottsofferparagraf och att socialförvaltningens insatser är av god kvalitet.
Planen kommer att vara grunden för hur utvecklingsarbetet med våld i nära relationer
kommer utformas under verksamhetsåren 2015-2016.
Handlingsplanen har upprättats i enlighet med Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS
2009:22) och Socialstyrelsens Handbok Våld. Den handboken är tillsammans med
handlingsplanen ett grundläggande stöd i det dagliga arbetet med våldsutsatta.
Handlingsplanen är giltig för verksamhetsåren 2015-2016 och ska användas som ett
vägledande redskap i arbetet med våld i nära relationer.
1.1 Regler för handlingsplanen
Handlingsplanen ska godkännas av socialförvaltningens ledningsgrupp och fastställas av
socialnämnden i Katrineholms kommun. Omfattningen av våld i nära relationer ska
kartläggas årligen med hjälp av Treserva. Genom att varje enskild handläggare tar fram
statistik angående antal relationsvåldsärenden utan barn, relationsvåldsärenden med barn,
beslutade insatser, våldsutövare som erbjudits behandling, våldsutövare som genomgått
behandling (när det är möjligt), antal genomförda FREDA 1 samt antal barn och ungdomar
som erhållit stöd genom t.ex. Trappansamtal 2.
Handlingsplanen följs upp och revideras vid behov i december varje år.
Versionsbeteckningen ska uppdateras och ändringen ska tydligt framgå i det reviderade
dokumentet. Handlingsplanen ska vara känd och förankrad hos all personal i organisationen.
1
2
Se bilaga 2
Se bilaga 3
2
Lämplig kommunikationskanal för detta är socialförvaltningens avdelningsmöten. Ansvariga
för upprätthållande av handlingsplanen är socialförvaltningens avdelningschefer.
1.2 Kvalitetssäkring
För att säkerställa att socialförvaltningens verksamheter uppfyller de mål som
handlingsplanen satt upp är kvalitetssäkringsarbetet viktigt. Kvalitetssäkring av denna
handlingsplan sker genom att:
• Handlingsplanens resultatmål och aktiviteter ska integreras i socialförvaltningens styrnings
och ledningssystem i samband med socialförvaltningens verksamhetsplanering.
• En arbetsgrupp med representanter från organisationen följer upp handlingsplanen i
december varje år. Vid behov görs en revidering av handlingsplanen.
1.3 Syfte
Syftet med Katrineholms kommuns handlingsplan är att förebygga våld i nära relationer och
särskilt uppmärksamma kvinnor som utsätts för våld och barn som upplevt våld samt
säkerställa att de får stöd och hjälp. Våldet ska förebyggas och upprepning ska förhindras.
Kompetensen ska öka inom socialtjänsten, arbetet ska utvecklas, samordnas och
genomföras i enlighet med lagstiftning och styrdokument.
1.4 Mål
Den övergripande viljeinriktningen är att våld i nära relation ska upphöra i Katrineholm.
Kvinnor/flickor, män/pojkar ska erbjudas råd, stöd och hjälp av god kvalitet. Genom
samverkan och samarbete mellan myndigheter och organisationer ska arbetet utvecklas och
resurserna användas optimalt.
Kunskaps- och kompetensnivån ska vara hög och anpassad till verksamheternas inriktning
och innehåll. Detta gäller alla verksamheter inom socialtjänstens ansvarsområden.
1.5 Målgrupper
Handlingsplanens målgrupp är de vuxna kommuninvånare som har varit utsatta för våld i
nära relation samt barn och ungdomar som har upplevt eller själva varit utsatta för våld i
nära relationer. Handlingsplanen omfattar även personer som utövar våld i nära relationer.
3
Bakgrund
FN:s allmänna förklaring från 1948 för mänskliga rättigheter anger att alla människor är
födda fria och lika i värde och rättigheter. Detta är en grundläggande värdering i arbetet för
att bekämpa mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld. Alla former av våld mot
kvinnor är en form av könsrelaterad diskriminering, ett hinder för mänskliga rättigheter och
grundläggande friheter. Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma rätt och
möjlighet till kroppslig integritet.
År 1993 antog FN:s generalförsamling, Deklarationen om avskaffande av våld mot kvinnor.
Deklarationen innebär att våld mot kvinnor inte är en privat angelägenhet. Våld mot kvinnor
är enligt deklarationens första artikel, ”varje könsbetingad våldshandling som resulterar i
eller sannolikt kommer att resultera i fysisk, sexuell eller psykisk skada eller lidande för
kvinnor, hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande vare sig det sker
offentligt eller privat.”
Regeringen har ställt upp fyra jämställdhetspolitiska mål. Det fjärde målet anger att ”mäns
våld mot kvinnor ska upphöra”. Det innebär att regeringen har en nollvision när det gäller
kvinnofridsarbetet.
Kvinnor är kraftigt överrepresenterade som offer för våld i nära relationer. Detta våld
handlar om makt och kontroll och är i grunden ett jämställdhetsproblem. Barn i familjer där
våld utövas är brottsoffer och ska särskilt uppmärksammas. Våld i nära relation kan även
drabba män samt samkönade relationer som blir vanligare. Mäns våld mot kvinnor i nära
relationer är ett allvarligt samhällsproblem och ett hot mot kvinnors och barns hälsa,
välbefinnande och liv. Våldet ger allvarliga hälsomässiga, sociala, ekonomiska och juridiska
konsekvenser, såväl för individen som för samhället. Våld och andra övergrepp mot kvinnor
och barn är idag enligt regeringen den mest akuta jämställdhetsfrågan.
Våld i nära relationer är ett myndighetsgemensamt ansvar då behovet av
myndighetskontakter är omfattande. De drabbade kan behöva insatser från exempelvis
socialtjänsten, hälso- och sjukvården, polis, åklagare, domstolen, skatteverket,
migrationsverket, skolan och kriminalvården. Väl fungerande stödinsatser för drabbade
förutsätter samverkan mellan myndigheter och ideella organisationer som bedriver
stödarbete inom området.
Omfattningen av våldet i Södermanland är svår att beräkna, då det fortfarande finns stora
mörkertal. Undersökningar visar att ca 80 procent av alla våldsbrott i nära relation aldrig
kommer till några myndigheters kännedom. I länet görs årligen cirka 300 polisanmälningar
om våld i nära relation och cirka 100 anmälningar om grov kvinnofridskränkning.
4
2.1 Särskilda gruppers utsatthet
Våld i nära relationer
Våld i nära relationer kan se olika ut och kan inte förklaras på samma sätt som annan
våldsbrottslighet. Det kan utövas genom hot eller begränsning och vara fysiskt, psykiskt,
sexuellt, känslomässigt, materiellt eller ekonomiskt. Våld kan förekomma i olika former av
parrelationer. Både svensk och internationell forskning visar att grovt och upprepat våld
inklusive dödligt våld i heterosexuella parrelationer i de flesta fall handlar om en mans våld
mot en kvinna. Forskning visar också att även kvinnor och män i samkönade och
parrelationer utsätts för våld av sina partner och andra familjemedlemmar.
Våld i nära relationer är oftast kontrollerat och äger rum i hemmet utan insyn. Det fysiska
våldet antar djupare dimensioner just därför att de inblandade har en nära relation till
varandra. Våldet växer ofta fram gradvis tills det upplevs som en normal del av vardagen och
brukar beskrivas som en normaliseringsprocess.
2.2 Hedersrelaterat våld och förtryck
Hedersrelaterat våld kan definieras som en form av våld som utövas främst av män och
oftast mot kvinnor/flickor/pojkar.
Våldet sker i familjer och grupper där kollektivet står i centrum, individen är underordnad
gruppen som äger och tar det yttersta ansvaret för hedern och skammen.
Här är männens och gruppens heder direkt avhängigt de kvinnliga medlemmarnas faktiska
och påstådda sexuella beteende och relationer. Våldet kan ses som en kollektiv handling
sanktionerad av gruppen. Släktens rykte står på spel vilket bidrar till en stram kontroll.
Bägge föräldrarna kan vara aktiva i utövandet av kontrollen mot den unga. Genom att vara
en del av familjesystemet kan även sönerna få uppdraget att kontrollera och bestraffa sina
systrar om de anses utsätta familjen för skam. Både flickor och pojkar kan utsättas för
hedersrelaterat våld vid val av partner om denne inte anses lämplig av familjen eller om det
är en homosexuell relation.
2.3 Barn och unga som upplevt våld
Numera används begreppet barn som upplevt våld, istället för, som tidigare barn som
bevittnat våld. Det är en markering som talar om att barn inte enbart ser våld utan även
upplever det på andra sätt, t.ex. via ljud och outtalade stämningar i vardagen. Barn som far
illa har en lagstadgad rätt att erhålla samhällets skydd och stöd. Samhället har en uppgift att
uppmärksamma barn som lever under svåra omständigheter eller riskerar att fara illa.
Barnens situation får inte glömmas när de upplevt våld. Barnens behov av skydd och stöd
5
ska bedömas för att de ska kunna erbjudas hjälp både i den akuta situationen och på längre
sikt. Barn som upplevt våld ska ses som brottsoffer enligt Socialtjänstlagen 5 kap 11§.
2.4 Kvinnor med missbruksproblem som utsätts för våld
Kvinnor med missbruksproblem finns i alla samhällsgrupper och missbruket har olika
omfattning och konsekvenser. En kvinna som missbrukar kan leva under ordnade sociala
förhållande, en annan kan sakna eget hem. Kvinnor med missbruksproblem har inte sällan
känslor av skuld och skam, vilket ofta förstärks av omgivningens attityder och bemötande.
Många kvinnor betraktar sig själva som delaktiga i den misshandel de utsätts för, att de
missbrukar och provocerar fram misshandeln. Kvinnor som missbrukar vistas oftare i miljöer
som är mer våldsamma, detta kan osynliggöra den misshandel som kvinnan utsätts för.
Misshandeln kan vara grunden för missbruket, man missbrukar för att stå ut med
övergreppen.
2.5 Kvinnor med utländsk bakgrund som utsätts för våld
Kvinnor med annan etnisk/kulturell bakgrund som utsätts för misshandel kan vara mer
sårbara och isolerade än andra kvinnor. Många kommunala kvinnojourer uppger att
merparten av kvinnorna i deras skyddade boenden har utländsk bakgrund. Orsaken till detta
kan vara ett resultat av att dessa kvinnor inte har samma nätverk som kvinnor som växt upp i
Sverige.
2.6 Kvinnor med funktionsnedsättning som utsätts för våld
Kvinnor med funktionsnedsättning är ingen enhetlig grupp. Funktionsnedsättningen kan vara
fysisk, psykisk eller intellektuell och orsakad av sjukdomar, medfödda skador eller olycksfall.
En eller flera funktionsnedsättningar påverkar kvinnan på många sätt, till exempel
möjligheter till arbete och utbildning vilket kan innebära ekonomiska svårigheter och
isolering. Möjligheten att be om hjälp kan vara begränsad med anledning av
funktionsnedsättningen. Beroendet av andra personer är en betydelsefull faktor vid våld mot
kvinnor med funktionsnedsättning. Beroendet och utsattheten ökar med omfattningen av
den funktionsnedsättning som kvinnan har. Beroendet kan handla om att behöva få vård och
service i olika former utförda av anhöriga eller personal inom vården. Beroendet kan vara
skiftande, känslomässigt, kommunikativt eller ekonomiskt
2.7 Äldre kvinnor som utsätts för våld
Våld i nära relation förekommer även bland äldre kvinnor. Om beroendet av hjälp ökar så
ökar också utsattheten. Utöver fysiska, psykiska, materiella, ekonomiska och sexuella
övergrepp kan äldre utsättas för försummelse. Försummelse kan vara vanvård, att äldre inte
får hjälp med sin hygien, otillräcklig föda, felaktig medicinering eller att sakna tillgång till
telefon. Annat kan vara att inte få hjälp med myndighets- och sjukvårdkontakter eller hot om
försämringar vad gäller omsorgen. Våld mot äldre är ofta ett dolt problem som kan vara
6
svårt att upptäcka. Åldern kan också göra att kvinnan är mer isolerad och medföra
svårigheter att ta del av information och att söka hjälp
2.8 Personer som lever i samkönade relationer
Våld i samkönade relationer innefattar våld mot homosexuella personer av en partner av
samma kön. I målgruppen ingår även bisexuella eller transsexuella personer. Det våld som
förekommer i samkönade parrelationer är ofta osynligt och uppmärksammas inte i samma
grad som annat våld. Dessa grupper söker heller inte hjälp i samma utsträckning och har ofta
svaga sociala nätverk. Detta innebär att professionella som möter dessa målgrupper behöver
vara extra vaksamma då den vän som följer med den våldsutsatta kan vara den våldsamma
partnern.
Ansvar
3.1 Gemensamt ansvar och samverkan
Polisen, åklagaren, brottsoffermyndigheter, kriminalvården, socialtjänsten och sjukvården
samt länsstyrelsen har särskilt ansvar att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Även andra
aktörer och ideella organisationer, t.ex. kvinnojouren har en viktig roll i detta arbete.
Behovet av myndighetskontakter hos våldsutsatta är många gånger väldigt omfattande,
kvinnor och barn utsatta för våld är ofta aktuella hos flera myndigheter. Brister i samverkan
får allvarliga konsekvenser. Vård, stöd och skydd för de utsatta kvinnorna och barnen
förutsätter samverkan.
3.2 Lokal samverkansgrupp
I Katrineholms lokala samverkansgrupp samverkar myndigheter och ideella organisationer
för information, bemötande och mottagande av våldsutsatta. I gruppen ingår representanter
från Katrineholms och Vingåkers kommuns socialtjänst, polis, frivård, landstinget, skola och
kvinnojouren Miranda.
3.3 Kommunens ansvar
Kommunen har det yttersta ansvaret för att de människor som vistas i kommunen får det
stöd och den hjälp de behöver. Kommunens ansvar omfattar även människor som är eller
har varit utsatta för brott. I Socialtjänstlagen står det:
”Till socialnämndens uppgifter hör att verka för att den som utsatts för brott och dennes
närstående får stöd och hjälp. Socialnämnden skall särskilt beakta att kvinnor som är eller
har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och
hjälp för att förändra sin situation. Socialnämnden skall också särskilt beakta att barn som
7
bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående vuxna är offer för brott och kan
vara i behov av stöd och hjälp.”
Socialtjänsten har ansvar för att stödja och hjälpa kvinnor som utsätts för våld samt att
arbeta förebyggande. I både det individuella och det förebyggande arbetet ska socialtjänsten
samverka och samarbeta med andra myndigheter och ideella organisationer.
3.4 Landstingets ansvar
Hälso- och sjukvårdens ansvar är att upptäcka och identifiera våld mot kvinnor. Hela
sjukvården kan komma i kontakt med kvinnor som utsatts för våld, exempelvis akutvården,
kvinnokliniken, psykiatrin, mödravården och familjeläkarmottagningarna. Sjukvårdens
personal har ansvar för att känna igen, förstå våldet samt erbjuda kvinnan stöd och
behandling.
Landstinget har program för sjukvårdens arbete med personer utsatta för våld i nära
relation. Det har även ett handlingsprogram till stöd vid misstanke om barn som far illa.
Gemensamt för dessa är att öka kunskapen och förbättra beredskapen kring kvinnor och
barn som utsätts för våld.
3.5 Polisens ansvar
Kvinnomisshandel faller under allmänt åtal. Polisanmälan kan göras av den misshandlade
eller den hotade kvinnan själv, men även av andra, som polis, grannar, anhöriga eller vänner.
När ett misshandelsbrott anmäls görs en polisutredning, en så kallad förundersökning.
Polisen rapporterar samtliga misshandelsfall till socialnämnden då barn finns med i bilden.
3.6 Åklagarmyndighetens ansvar
Våld mot kvinnor faller under allmänt åtal. Åklagaren ansvarar för förundersökning och
beslutar om det finns skäl för anhållan. Inom tre dagar från anhållandet måste åklagaren
framställa om häktningsförhandling till Tingsrätten. Häktningsförhandling ska hållas inom
fyra dagar från anhållandet. Åklagarmyndigheten fattar även beslut om åtal ska väckas eller
inte samt beslutar om kontaktförbud.
8
Resultatmå l
Mål: Ingen kvinna/man, flicka/pojke ska utsättas för våld i nära relation
Resultatmål
Aktivitet
Ansvarig
Socialnämnden ska
implementera
handlingsplanen i
organisationen.
Inrätta en
Socialförvaltningen
samordningsfunktion
som stärker
strukturen och
implementerar
handlingsplanen
under 2015.
När
2015
Mål: Barn i familjer där våld förekommer ska särskilt uppmärksammas och
erbjudas stöd och hjälp på Socialförvaltningen
Barn och ungas
behov av skydd
och stöd ska
bedömas.
Socialsekreteraren gör en
utredning som görs enligt
vedertagna metoder
Barn- och unga
Kontinuerligt
Barn och unga
ska erbjudas
stöd utifrån
behov
Socialsekreterare för barn- och
unga informerar om
möjligheten att få stödinsatser
för barnen
Barn- och unga
Kontinuerligt
Öppenvården
2 grupper per år
Barn och unga
ska erbjudas
gruppverksamhet
9
Mål: Alla kvinnor i Katrineholm ska veta att de kan vända sig till
socialförvaltningen för att få hjälp om de utsätts för våld i nära relationer
Arbetet ska
samordnas och vara
väl känt i
Katrineholms
kommun
Informationen ska
finnas på
Katrineholms
kommuns hemsida
Arbeta aktivt
med att nå ut
med info till
invånare
Information ska
finnas på offentliga
platser, vara
lättillgänglig, lättläst
och översatt till flera
språk.
Hitta nya kanaler för
att sprida
information
Avdelningschef och
öppenvården
Uppdateras 1 gång per
år
Avdelningschef och
öppenvården
Kontinuerligt
Mål: Kvinnor som utsätts för våld och barn som upplever våld i nära relation
ska få ett gott bemötande av kompetent personal och erbjudas ett samlat
stöd och skydd utifrån behov.
Socialförvaltningen
ska ge stöd och
skydd till
våldsutsatta.
Frida ska ha en
samordnande
funktion och
erbjuda ett samlat
stöd och skydd till
våldsutsatta.
Erbjuda praktisk
hjälp och
samtalsstöd,
individuellt och i
grupp. Stödet ska
erbjudas både akut
och långsiktigt. Vid
behov ska skyddat
boende erbjudas
Öppenvården och
socialsekreterare
10
Kontinuerligt
Mål: Socialtjänstens insatser för våldsutsatta kvinnor och deras barn ska
följas upp
Ta fram årlig
statistik över
antal
kvinnor/barn som
söker stöd vid
socialtjänsten på
grund av våld i
nära relation
Insatser ska följas
upp
Registrera
Samtliga
ansökningar/anmälningar verksamheter på
Råd och stödinsatser
socialförvaltningen
Redovisas till
årsberättelsen
Enheterna ska årligen i
sina avstämningar
beskriva hur de arbetat
med våld i nära
relationer under året
Redovisas till
årsberättelsen
Samtliga
enhetschefer
Övrigt
Samverkan ska
utvecklas med andra
förvaltningar,
myndigheter och
frivilligorganisationer
Rutiner och en
checklista ska
arbetas fram.
Skapa forum för
samverkan, bjuda in
till samarbete över
gränserna
Avdelningschefer
öppenvården
2015
Checklistan ska gälla
hela förvaltningen
och implementeras i
organisationen.
Kunskapen kring våld Utbildningar skall
i nära relationer för
genomföras under
personal, chefer och året.
politiker
Avdelningschefer
2015
Avdelningscheferna
och Utveckling
ledaren
2015
11
Bilaga 1
Våld i nära relationer vuxna
Med våld eller andra övergrepp av närstående avses i detta sammanhang systematisk våld
och andra övergrepp, till exempel det som omfattas av Brottsbalkens bestämmelse om
kvinnofridsbrott.
Det senaste två åren har cirka 28 400 fall av misshandel mot kvinnor över 18 år anmälts.
Mörkertalet för våld i nära relationer uppskattas vara cirka 80 procent. Våldet drabbar
kvinnor så väl som män i alla samhällsgrupper oavsett klass, ålder, sexualitet, etnicitet och
funktionsförmåga.
Våldsformerna brukar delas in i:
•
•
•
•
•
•
Fysiskt våld: till exempel örfilar, dra i håret, knuffa, hålla fast, sparka, slag mot
kroppen med öppen eller knuten hand, bett, stryptag med mera
Psykiskt våld: hot, kontroll, kränkande och nedsättande ord, här ingår även latent
våld
Sexuellt våld: påtvingade sexuella handlingar, våldtäkt, tvingad att titta på pornografi
i alla former
Materiellt våld: slå sönder eller förstöra inredning, möbler, dagböcker, foton med
mera
Ekonomiskt våld: tvingas skriva under handlingar, får inte förfoga över egen ekonomi
Försummelse: gäller främst äldre och personer med funktionsnedsättning, till
exempel felaktig medicinering, bristande hygien, lämnas utan tillsyn, förstärka
funktionshinder istället för att underlätta.
Våld i nära relationer barn och unga
Drygt 13 procent av eleverna i 15–16 årsåldern uppger att de har blivit slagna av en förälder
eller någon annan vuxen. Tio procent av alla barn i Sverige har någon gång sett pappa slå
mamma och fem procent gör det ofta.
Med våld avses alla de handlingar där barn har rätt till skydd enligt artikel 19 i
Barnkonventionen: ”alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård
eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp”.
•
Fysiskt våld: slag mot barnet med eller utan tillhygge nyper, sparkar, knuffar, skakar,
luggar, river, biter eller trampar på barnet
12
•
•
Psykiskt våld: barnet utsätts systematiskt för nedvärderande omdömen, nedbrytande
behandling eller avsiktligt känslomässigt lidande, hån, utfrysning, orimliga krav,
bestraffningar, påtvingad isolering eller konstant vägran att lyssna på barnets
synpunkter
Sexuella övergrepp: alla former av sexuella handlingar som påtvingats barnet
Nära relationer
En nära relation innebär mycket starka emotionella band. När det handlar om våld i nära
relationer kan dessa starka band försvåra möjligheten för den våldsutsatta att göra
motstånd eller bryta upp relationen. Uppbrottet kan även innebära känslor av skuld och
skam för den våldsutsatta.
Nära relationer barn och unga
När det handlar om barn och ungdomar omfattar begreppet ”nära relationer” en vidare
krets än för vuxna. En nära relation är en förtroendefull relation mellan barnet och en vuxen.
Det kan vara barnets föräldrar, styvföräldrar eller familjehemsföräldrar men även barnets
vuxna syskon och mor- eller farföräldrar.
Upplevt våld barn och unga
När barn/unga upplevt våld innebär det att barn/unga har sett, hört eller varit medvetet om
våld inom den nära relationen.
13
Bilaga 2
FREDA bedömningsinstrument
FREDA är ett standardiserat bedömningsinstrument för socialtjänstens arbete mot våld
i nära relationer som utarbetats av Socialstyrelsen. Instrumentet består av tre delar:
• FREDA-kortfrågor är ett stöd att identifiera våld i enskilda ärenden.
• FREDA-beskrivning är en hjälp att få en uppfattning om karaktären på det våld som
förekommit eller förekommer.
• FREDA-farlighetsbedömning är ett redskap för att bedöma risken för fortsatt utsatthet och
ska finnas som underlag för att bedöma behov av ökat skydd.
I bedömningsinstrumentet FREDA inryms många frågor om och aspekter av våld i
nära relationer som kan ses som ett utbildningsmaterial, det kan hjälpa oss att upptäcka och
fråga om våld av mer subtilare art.
14
Bilaga 3
Trappan
Trappan-samtal består av tre steg: kontakt, rekonstruktion och kunskap. Trappan-samtal är
ett korttidsstöd eftersom antalet samtal i en Trappan-process varierar mellan 3 och 10 st.
Utöver dessa tre steg tillkommer även för- och eftersamtal med barnets föräldrar.
Barnsamtalen är jagstödjande. De anpassas efter barnets ålder och utvecklingsnivå.
Arbetssättet är psykosocialt eftersom du beaktar både barnets inre och yttre
omständigheter.
Trappan-samtal är varken utredning eller behandling utan det är en stödåtgärd med syfte att
barnet gradvis ska få sätta ord på sina erfarenheter. Samtalen ger på det sättet barnet
sammanhang i det som har hänt. Trappan-samtal inleds först när barnet är tryggat från den
våldsrisk, som tidigare fanns i barnets liv.
Trappan-modellen har i Sverige utvärderats både separat och som en del av en större
nationell utvärdering där även flera andra stödformer till barn som upplevt våld i familjen
utvärderades. Resultaten visar att barn som får Trappan-samtal kan börja må bättre av det.
15