HJÄRNAN MOT HJÄRTAT”
”HJÄRNAN MOT HJÄRTAT” EN KVALITATIV STUDIE AV MIGRATIONSVERKETS HANDLÄGGARES UPPLEVELSER AV ETISKA DILEMMAN NADJA EL-HINIDY NILSSON EVELINA GRANBOM Examensarbete i socialt arbete 15 hp Socionomprogrammet Januari 2015 Malmö högskola Hälsa och samhälle 205 06 Malmö ”HJÄRNAN MOT HJÄRTAT” EN KVALITATIV STUDIE AV MIGRATIONSVERKETS HANDLÄGGARES UPPLEVELSER AV ETISKA DILEMMAN NADJA EL-HINIDY NILSSON EVELINA GRANBOM El-Hinidy Nilsson, N & Granbom, E. ”Hjärnan mot hjärtat”. En kvalitativ studie av Migrationsverkets handläggares upplevelser av etiska dilemman. Examensarbete i socialt arbete. 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2015. Nyckelord: Asyl, Etiska dilemman, Handläggare, Migrationsverket, Professionsetik, Socialt arbete. “THE HEAD AGAINST THE HEART” A QUALITATIVE STUDY OF ETHICAL DILEMMAS EXPERIENCED BY CASEWORKERS OF THE SWEDISH MIGRATION BOARD NADJA EL-HINIDY NILSSON EVELINA GRANBOM El-Hinidy Nilsson, N & Granbom, E. “The head against the heart. A qualitative study of ethical dilemmas experienced by caseworkers of the Swedish migration board”. Degree project in social work, 15 credit points. Malmö University: Faculty of health and society, Department of social work. 2015. This study is focused on the administrators of the Swedish Migration board and their experiences of ethical dilemmas in their daily work with asylum seekers. Our research question is aimed at examining the ethical dilemmas that the caseworker as a social agent is experiencing in the meeting with the asylum seeker. The empirical material in this study is based on interviews with five caseworkers of the Swedish Migration board. The material has been collected through semi-structured interviews and has then been analyzed through professional ethics as a theoretical framework. The results of this study show that ethical dilemmas are constantly being present in the work of the caseworkers. Ethical dilemmas are in different ways occurring in the meeting with the asylum seeker. The law that regulates the caseworkers work is functioning as a limiting aspect, which leads to a feeling of contradiction between the caseworker’s personal ethics and the professional ethics. Keywords: Asylum, Caseworker, Ethical dilemmas, Migration board, Professional ethics, Social work INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. Inledning…………………………………………………………………………………s. 1 1.1 Problemformulering……………………………………………………………………..s. 1 1.1.2 Hypotes………………………………………………………………………………...s. 1 1.2 Syfte……………………………………………………………………………………...s. 2 1.3 Frågeställning……………………………………..……………………………………..s. 2 1.4 Avgränsning……………………………………………………………………………..s. 2 1.5 Disposition………………………………………………………………………………s. 2 2. Bakgrund……………………………………………………….......................................s. 3 2.1 Migrationsverket……………………………………………….......................................s. 3 2.1.1 Utlänningslagen (2005:716)…………………………………......................................s. 3 2.1.2 Asylprocessen…………………………………………………………………………s. 4 2.1.3 Handläggarens roll………………………………………………………………….....s. 5 2.2 Socialt arbete…………………………………………………………………………….s. 5 2.2.1 Mötets betydelse………………………………………………………………………s. 6 2.2.2 Aktör inom socialt arbete……………………………………......................................s. 6 2.2.3 Profession……………………………………………………………………………..s. 7 2.2.4 Etik……………………………………………………………………………………s. 7 3. Tidigare forskning……………………………………………………………………....s. 9 3.1 Etiska dilemman på Migrationsverket ur ett norskt perspektiv………………………....s. 9 3.2 Handläggares bedömning av den sökandes trovärdighet……………………………....s. 10 3.3 Emotionella strategier i handläggarnas arbete………………………………………… s.12 3.4 Etiska dilemman i socialt arbete med barn…………………………………………… s. 12 4. Teori…………………………………………………………………………………….s. 14 4.1 Professionsetik…………………………………………………………………………s. 14 4.1.1 Introduktion till professionsetik……………………………………………………...s. 14 4.1.2 Parsons teori kring professionsetik…………………………………………………..s. 15 4.2 Teoridiskussion……………………………………………………………………….. s. 15 5. Metod………………………………………………………………………………….. s. 17 5.1 Metodologisk ansats………………………………………………………………….. s. 17 5.1.2 Förförståelse………………………………………………………………………... s. 17 5.2 Metodologi…………………………………………………….................................... s. 17 5.2.1 Kvalitativ forskningsintervju………………………………………………………. s. 18 5.2.2 Informanten som kunskapssubjekt …………………………....................................s. 18 5.3 Urval och tillvägagångssätt………………………………………………………….. s. 19 5.3.1 Bortfall………………………………………………………………………….…. s. 20 5.4 Validitet och reliabilitet………………………………………………………….….. s. 20 5.5 Etiska överväganden……………………………………………………………….... s. 20 5.6 Analysmetod…………………………………………………………………….……s. 21 5.6.1 Transkribering och kodning………………………………………………………..s. 21 5.7 Metoddiskussion……………………………………………………………………. s. 22 5.7.1 Kvalitativ metod………………………………………………………………….. s. 22 5.7.2 Telefonintervju…………………………………………………………………… s. 22 5.7.3 Informanternas benägenhet att delta i studien …………………………………….s. 23 6. Resultat och analys…………………………………………………………………. s. 24 6.1 Presentation av informanter.....................................................................................…s. 24 6.2 Det professionella mötet …………………………………………………………….s. 24 6.2.1 Handläggarens upplevelser i mötet med den asylsökande…...................................s. 24 6.2.2 Makt och myndighetsutövning i mötet……………………………………………s. 29 6.3 Etiska dilemman………………………………………………………………….s. 35 6.3.1. Motsättning mellan handläggarens inre etik och professionsetiken…………...s. 35 6.3.2 Handledning och utbildning kring etiska dilemman………………………….. s. 37 7. Slutdiskussion…………………………………………………………………… s. 40 8. Sammanfattning………………………………………………………………… s. 43 9. Referenser……………………………………………………………………….. s. 45 Bilagor……………………………………………………………………………… s. 48 1. INLEDNING Varje år söker tusentals människor sig till Europa med hopp om ett nytt liv och en trygg framtid. Ett av de EU-länder som tar emot flest asylansökningar är Sverige, där det totala antalet ansökningar har ökat markant under de senaste tio åren (Migrationsverket 1, 2014 ). Under 2014 ansökte 81 000 människor om asyl i Sverige och av dessa beviljade Migrationsverket 33 500 människor skydd (Migrationsverket 2, 2015). Migrationsverket är en myndighet som är utsatt för hård, medial kritik som bygger på att besluten som fattas anses vara inhumana (Eggebø, 2013; Granhag m.fl., 2005). I samband med det ökande antalet asylansökningar har arbetssituationen för Migrationsverkets anställda försämrats (SVT, 2014; Hela Hälsingland, 2014; Dagens nyheter, 2013). Migrationsverkets handläggare befinner sig därmed i en situation där deras arbete beskrivs som inhumant i media, samtidigt som deras arbete är präglat av hård arbetsbelastning och stress, där flertalet handläggare upplever svårigheter i mötet med den asylsökande (a a). Migrationsverket som myndighet är således påverkad av både samhälleliga och politiska förändringar. Detta gör att det arbete som utförs på myndigheten befinner sig i skärningspunkten mellan individ och samhälle (Herz (red.), 2012). Handläggarna på Migrationsverket möter dagligen utsatta människor i samband med att de ansöker om asyl, vilket gör att handläggarna måste förhålla sig till emotionella och etiska aspekter i sitt arbete. 1.1 Problemformulering Socialt arbete är ett fält som berör flertalet olika områden vilket medför att den sociala aktören, beroende på arbetsplats, ställs inför olika former av utmaningar. De utmaningar den professionella ställs inför kan bland annat betyda att beslut som innebär myndighetsutövning mot enskild måste fattas (Svensson m.fl., 2008). Myndighetsutövning mot enskild är en central del av det arbete handläggare på Migrationsverket utför. Handläggaren befinner sig således i en maktposition i förhållande till den sökande, då det är den professionella som har makten att fatta ibland livsavgörande beslut som har en direkt inverkan på enskilda individers liv (a a). Det är därför av stor vikt att handläggaren har en medvetenhet kring etik, moral och värderingar i sitt arbete och hur det påverkar människors livsöde (Akademikerförbundet SSR, 2011). Mötet mellan handläggare och den asylsökande är ett sammanhang där handläggaren kan uppleva etiska dilemman i form av motsättningar mellan den inre etiken och professionsetiken. Vi vill därför undersöka om handläggare på Migrationsverket som arbetar med asylärenden upplever etiska dilemman och vad dessa utgörs av. 1.1.2 Hypotes Vår hypotes är att den här studien kommer att synliggöra handläggarens upplevelser av etiska dilemman i arbetet med asylansökningar. Vi tror vidare att etiska dilemman uppstår i spänningen mellan den inre etiken1 och professionsetiken2 på Migrationsverket. Detta då Migrationsverkets fasta ram består av lagstiftningen3 vilket varje enskild handläggare måste förhålla sig till i sitt arbete. Handläggarens handlingsutrymme är således begränsat. 1 Detta diskuteras i avsnitt 2.2.4 Etik. Denna teori presenteras i avsnitt 4.1 Professionsetik. 3 Detta presenteras i avsnitt 2.1.1 Utlänningslagen (2005:716). 2 1 1.2 Syfte Handläggarens arbete med asylärenden innebär myndighetsutövning mot enskild och att ta ställning till svåra beslut som kan ha en stor inverkan på den sökandes framtid. Syftet med den här studien är att undersöka om Migrationsverkets handläggare upplever etiska dilemman i mötet med den asylsökande samt vad dessa dilemman utgörs av. Syftet är även att belysa om handläggare på Migrationsverket upplever en motsättning mellan den inre etiken och professionsetiken. 1.3 Frågeställning Vår frågeställning vill undersöka vilka etiska dilemman som Migrationsverkets handläggare upplever i sitt arbete med asylärenden. - Vilka etiska dilemman upplever handläggaren som social aktör i mötet med den asylsökande? 1.4 Avgränsning Den här studien är avgränsad till fem asylhandläggare på Migrationsverket och deras erfarenheter av etiska dilemman, vilket vi vill belysa utifrån ett professionsetiskt perspektiv. Det hade även varit intressant att undersöka upplevelsen av etiska dilemman hos aktörer som arbetar på andra nivåer inom Migrationsverket som organisation, då vi tror att graden av kontakt med de sökande har en inverkan på dessa upplevelser. På grund av studiens utsatta tidsram har vi dock valt att enbart fokusera på asylhandläggarnas upplevelser. 1.5 Disposition I nästa avsnitt presenterar vi en bakgrund till vår studie vilken innefattar olika aspekter av socialt arbete, vad en profession innebär samt hur Migrationsverket som verksamhet är organiserad. Vi beskriver även handläggarens roll i asylprocessen och hur en sådan process går till. Vi diskuterar sedan vad etik och etiska dilemman innebär. En forskningsöversikt av relevanta tidigare studier görs sedan där vi för en diskussion kring dessa studier i förhållande till vår frågeställning, syfte och problemformulering. Vidare presenterar vi vårt teoretiska ramverk som utgörs av professionsetik. Vi för även en diskussion kring valet av teori. Sedan följer en metod-del, där vi redogör för hur vi har planerat och genomfört vår kvalitativa studie. Avslutningsvis diskuterar vi för- och nackdelar med valet av vår kvalitativa, metodologiska ansats. Sedan följer studiens resultat- och analysavsnitt strukturerat utifrån centrala teman. Avslutningsvis för vi en slutdiskussion kring vårt resultat. En sammanfattning av studien följer sedan samt en referenslista och bilagor. 2 2. BAKGRUND I detta avsnitt presenterar vi Migrationsverket som organisation, den lagstiftning handläggaren arbetar utifrån samt hur asylprocessen ser ut. Vi beskriver även handläggarens roll och arbete vid asylärenden. 2.1 Migrationsverket Migrationsverket arbetar på uppdrag från Sveriges regering och riksdag, vilka även beslutar kring asyl- och migrationspolitiken. Detta omfattar invandringspolitik, flyktingpolitik, återvändande samt kopplingen mellan migration och utveckling. Regeringen ger ett nytt utlåtande per år som reglerar de uppdrag och mål Migrationsverket ska uppfylla (Migrationsverket 3, 2014). Regeringens mål 2014 för Migrationsverket var att “(...) säkerställa en långsiktigt hållbar migrationspolitik som värnar asylrätten och som inom ramen för den reglerade invandringen underlättar rörlighet över gränser, främjar en behovsstyrd arbetskraftsinvandring och tillvaratar och beaktar migrationens utvecklingseffekter samt fördjupar det europeiska och internationella samarbetet” (a a). Migrations- och asylpolitik är till sin natur gränsöverskridande - människor förflyttar sig ständigt mellan olika länder runt om i världen. Antalet migranter uppgår till ungefär 200 miljoner, där cirka 16 miljoner av dem utgörs av flyktingar (Migrationsverket 4, 2014). Migrationsverket är den myndighet som prövar asylansökningar för människor som söker skydd undan förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning, kön, sexuell läggning eller tillhörighet till viss samhällsgrupp. Dessa grunder utgör definitionen för vem som är att förstå som flykting (Migrationsverket 5, 2014). FN:s förordning kring mänskliga rättigheter är grundläggande i den svenska migrationspolitiken. 1948 fastställde FN en allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna vilka gäller alla människor oavsett kultur, land eller sammanhang. Att människor som är utsatta för förföljelse, hot och krig ska få möjlighet till en fristad är således en viktig del av de mänskliga rättigheterna, där Migrationsverket som myndighet har ett ansvar för att dessa rättigheter tillämpas konkret. Migrationsverkets principer är att erbjuda den asylsökande ett humant mottagande samt en rättssäker prövning. Uppdraget innefattar även att bistå människor som har fått ett avslag på sin ansökan (Migrationsverket 6, 2014). 2.1.1. Utlänningslagen (2005:716) Migrationsverkets handläggare arbetar utifrån Utlänningslagen (2005:716), vilken i kapitel 4 definierar flyktingar och andra skyddsbehövande. Kapitel 5 reglerar rätten till uppehållstillstånd för dessa grupper. Följande fyra lagtexter definierar vilka människor som anses vara i behov av skydd, enligt Utlänningslagen (2005:716). Flyktingar: 4 kap. 1§ Med flykting avses i denna lag en utlänning som – befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att han eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, 3 religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp, och – inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, begagna sig av detta lands skydd. Alternativt skyddsbehövande: 4 kap. 2§ Med alternativt skyddsbehövande avses i denna lag en utlänning som i andra fall än som avses i 1 § befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att 1. det finns grundad anledning att anta att utlänningen vid ett återvändande till hemlandet skulle löpa risk att straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, eller som civilperson löpa en allvarlig och personlig risk att skadas på grund av urskillningslöst våld med anledning av en yttre eller inre väpnad konflikt, och 2. utlänningen inte kan, eller på grund av sådan risk som avses i 1 inte vill, begagna sig av hemlandets skydd. Övriga skyddsbehövande: 4 kap. 2a§ Med övrig skyddsbehövande avses i denna lag en utlänning som i andra fall än som avses i 1 och 2 §§ befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att han eller hon 1. behöver skydd på grund av en yttre eller inre väpnad konflikt eller på grund av andra svåra motsättningar i hemlandet känner välgrundad fruktan att utsättas för allvarliga övergrepp, eller 2. inte kan återvända till sitt hemland på grund av en miljökatastrof. Synnerligen ömmande omständigheter: 5 kap. 6§ Om uppehållstillstånd inte kan ges på annan grund, får tillstånd beviljas en utlänning om det vid en samlad bedömning av utlänningens situation finns sådana synnerligen ömmande omständigheter att han eller hon bör tillåtas stanna i Sverige. Vid bedömningen ska utlänningens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet särskilt beaktas. För barn får uppehållstillstånd enligt första stycket beviljas om omständigheterna är särskilt ömmande. 2.1.2 Asylprocessen En individ som vill söka asyl i Sverige gör detta på en av Migrationsverkets ansökningsenheter i Gävle, Göteborg, Stockholm, Norrköping, Märsta eller Malmö. Migrationsverket fattar beslut om avslag eller bifall på ansökan utifrån utlänningslagen (2005:716) (Migrationsverket 7, 2014). En asylprocess omfattar flera olika samtal med en handläggare på Migrationsverket där den sökande bland annat kallas till ett utredningssamtal. Den asylsökande har rätt att framföra önskemål kring kön på tolk, handläggare och biträde för att den sökande ska kunna känna sig bekväm under asylprocessen (Migrationsverket 8, 2014). Den asylsökande har rätt till juridisk hjälp och blir därför tilldelad ett offentligt biträde. Ett offentligt biträde ska hjälpa den sökande framföra sina asylskäl till Migrationsverkets handläggare. Det offentliga biträdet är oberoende i förhållande till myndigheten och arbetar för att tillvarata den sökandes intresse. I samband 4 med asylutredningen har den sökande rätten till tolk. Den sökande kan själv lämna in id-handlingar eller pass för att styrka sin identitet och sitt medborgarskap (a a). Den sökande ska även lämna sitt fingeravtryck för att kunna avgöra om det är Sverige eller ett annat EU-land som ska pröva ansökan i enlighet med Dublinförordningen4. Den sökande ska, om Sverige bedöms vara det land som ska handlägga asylansökan, redogöra för de skäl som ligger bakom behovet av asyl (Migrationsverket 10, 2014). Det är av stor vikt att den sökande får uttrycka sig kring sin situation i hemlandet eftersom berättelsen utgör grunden för handläggarens bedömning i ärendet. Med hjälp av olika dokument, exempelvis läkarintyg, hotbrev eller foton, kan den asylsökande stödja sin berättelse. Om den asylsökande inte bedöms vara i behov av skydd och inte har några andra skäl för att få stanna i Sverige, får den enskilde ett avslag på sin ansökan och måste därmed lämna Sverige. Ett sådant beslut går att överklaga (Migrationsverket 11, 2014). Migrationsverket har som mål att fatta beslut i ett ärende inom tre månader. Om det uppkommer svårigheter att utreda den sökandes identitet eller asylskäl kan beslutsfattandet ta längre tid (Migrationsverket 8, 2014). 2.1.3 Handläggarens roll Migrationsverkets handläggare arbetar med att utreda bland annat asylärenden, där de sökande utgörs av både barn och vuxna. Handläggarnas utbildningsbakgrund varierar från juristexamen, socionomexamen eller andra former av samhällsvetenskapliga utbildningar. Handläggarens uppgift är att utreda den sökandes asylskäl och vilka omständigheter som råder i hemlandet. Det hör till handläggarens ansvarsuppgifter att ställa frågor kring den sökandes bakgrund och att fastställa den sökandes identitet. De uppgifter som framkommer under handläggarens möte med den sökande ligger till grund för asylutredningen. Den sökandes berättelse är således central i handläggarens arbete med asylärenden. Det är sedan en beslutsfattare som formellt avslår eller beviljar den asylsökandes ansökan utifrån de uppgifter som framkommer i handläggarens utredning. Som handläggare arbetar man under tystnadsplikt där den sökandes ärende inte får diskuteras med obehöriga. Uppger den sökande sig vara under 18 år handläggs ärendet av en barnhandläggare. Barnhandläggare på Migrationsverket genomgår utbildningar relaterade till barns utveckling samt hur man som handläggare utreder just barnärenden, vilket ger dem särskild kompetens. 2.2 Socialt arbete Inom socialt arbete kan man vara verksam inom flertalet olika områden. Detta innebär att den sociala aktören, beroende på arbetsplats, ställs inför en mängd olika utmaningar. Ramarna för arbetet utgörs av den organisation den sociala aktören är verksam inom. Vidare skapar den sociala aktörens professionella kunskaper ett handlingsutrymme för det arbete som utförs (Svensson m.fl., 2008). Handläggare på Migrationsverket har dock ett begränsat handlingsutrymme då de måste förhålla sig till Utlänningslagen (2005:716) i sitt arbete. Det begränsade handlingsutrymmet kan skapa ett dilemma då handläggaren som social aktör möter utsatta människor samtidigt som Migrationsverkets ramar är snäva. 4 Dublinförordningen reglerar vilket land som ska ansvara för ett asylärende. Om den sökande har fått visum till, har vissa typer av uppehållstillstånd i, eller har ansökt om asyl i ett annat EU-land på vägen till Sverige kan den sökande behöva återvända och få sin ansökan prövad där (Migrationsverket 9, 2015). 5 Berglind (1983) menar att socialt arbete primärt är en verksamhet som strävar efter att förbättra utsatta människors livsvillkor. Meeuwisse och Swärd (2002) betonar även att det sociala kan ses som en arena för samhälleliga insatser. Detta innebär att socialt arbete kan motiveras med en strävan att förbättra livsvillkoren för människor i samhället i stort. Enligt Sandström (2010) förknippas socialt arbete vanligtvis med socialtjänsten och myndighetsutövning mot enskild. Berglind (1983) betonar dock att socialtjänsten inte är den enda arena där man möter utsatta människor. Det är snarare så att verksamhetsfältet för socialt arbete är brett där det sociala arbetet riktas mot utsatta individer och grupper (a a). Socialt arbete handlar om att utföra olika former av handlingar, så som att fatta beslut eller göra utredningar. Socialt arbete kan således utföras på olika sätt men den centrala kärnan utgörs alltid av mötet med den andra människan (Svensson m.fl., 2008). 2.2.1 Mötets betydelse Mötet mellan handläggaren och den sökande är en arena där det sociala arbetet tar plats. Mötets betydelse för det sociala arbetet har studerats av bland annat Rhodes (1978), som menar att interaktionen mellan social aktör och sökande vid det initiala mötet är särskilt betydelsefull för det fortsatta sociala arbetet (a a). Även Svensson m.fl. (2008) betonar att det sociala arbetet sker i just mötet mellan den sociala aktören och den sökande. Inom socialt arbete är därför mötet “(...) något som pågår mellan organisatoriskt bestämda roller” (a a, s. 156). Ett möte inom ramen för socialt arbete är således även ett möte mellan organisationen och individen (a a). Syftet med mötet och de olika roller den sociala aktören och den sökande har, skapar tillsammans med makt och position ramar för mötet (Svensson m.fl., 2008). I vår studie är det Migrationsverket som organisation som skapar ramarna för handläggarens möte med den sökande. Handläggaren har därmed även getts ett uppdrag som tolkningsföreträdare utifrån den makt handläggaren besitter som anställd vid en myndighet. Vidare utgör samtalet mellan de båda parterna en grundläggande komponent i det professionella mötet. Den sökande kan påverka samtalet genom olika strategier för att styra över det professionella mötet. Den professionella måste därmed förhålla sig till den sökandes förväntningar och mål med mötet (a a). Mot denna bakgrund blir handläggarnas arbete med asylansökningar på Migrationsverket särskilt intressant. Detta då mötet med den asylsökande och den berättelse den sökande uppger ligger till grund för handläggarens bedömning i ärendet. Handläggarens bedömning av trovärdighet i den sökandes berättelse är således av stor vikt för asylutredningen. De detaljer som framkommer i berättelsen utgör grund för handläggarens bedömning i ärendet. Beslutsfattaren avslår eller bifaller sedan ansökan utifrån de fyra skyddsgrunder som anges i Utlänningslagen (2005:716). Med det professionella mötet syftar vi således på mötet mellan en aktör inom socialt arbete och den sökande. I den här studien utgörs dessa av handläggaren på Migrationsverket respektive den asylsökande. 2.2.2 Aktör inom socialt arbete Det arbete Migrationsverkets handläggare utför vid asylutredningar förstås i den här studien som socialt arbete. Detta då handläggarna möter socialt utsatta 6 människor där en betydande del av handläggarnas arbete utgörs av det som symboliserar socialt arbete; mötet med den andra människan. Vidare är Migrationsverket den första instansen som utför socialt arbete, tillsammans med socialtjänsten, under den asylsökandes första tid i Sverige. Migrationsverkets handläggare skiljer sig dock från socionomer, som generellt sett är de som arbetar vid socialtjänsten, då dessa besitter en särskild kunskap kring bemötande, sociala problem och människors livsvillkor. I den här studien förstås dock Migrationsverkets handläggare som aktörer inom socialt arbete, oberoende av deras utbildningsbakgrund. Aktörer inom socialt arbete, det vill säga handläggare på Migrationsverket, kommer i den här studien växelvis benämnas som “social aktör” eller “professionell”, för att skapa en variation i texten. 2.2.3 Profession Brante (2009) menar att professioner vilar på en vetenskaplig grund, där yrkets status och inkomst motiveras av just denna grund. Vidare förtydligas att professioner besitter en auktoritet, som bygger på att yrket präglas av en vetenskaplig kunskap. Till de klassiska professionerna räknas bland annat läkare, ekonomer och ingenjörer (a a). Socionomer och andra sociala aktörer tillhör den professionsgrupp Brante (2009) benämner som semiprofessioner, vars yrke saknar de klassiska attribut professionerna har. Vidare har semiprofessionerna främst utvecklats i samband med välfärds- och trygghetsmodeller (a a). Daniel (2013) menar att huruvida socionomyrket förstås inom ramen för en profession eller inte har en inverkan på hur socionomer ser på sig själva men även hur samhället i stort tolkar dem. Aktörer inom socialt arbete kan vara ambivalenta till att identifiera sig som professionella och som en del av en profession, då detta ger associationer till en ojämlik maktbalans i arbetet med den sökande (a a). Omgivningens föreställningar har således en inverkan på den professionellas självbild. Brante (2009) menar att en viktig aspekt hos semiprofessionerna är att de inte besitter lika mycket autonomi i relation till politisk styrning så som andra professioner. Autonomin regleras av de organisatoriska förhållanden semiprofessionen verkar inom - olika former av socialt arbete präglas av lagar och regler som den semiprofessionella måste förhålla sig till (Svensson m.fl., 2008). Socionomer på socialtjänsten måste till exempel förhålla sig till Socialtjänstlagen (2001:453). Handläggare på Migrationsverket måste i sin tur förhålla sig till Utlänningslagen (2005:716). Detta innebär att lagstiftning begränsar det handlingsutrymme den professionella har, som måste förhålla sig till att tillämpa lagstiftningen men samtidigt ta individuell hänsyn till varje sökandes situation (Socialstyrelsen, 2003). Det arbete Migrationsverkets handläggare utför är således inom ramen för definitionen av semiprofessioner, då handläggarnas möjlighet att fatta egna beslut är begränsat av lagstiftning. 2.2.4 Etik En central del inom socialt arbete är att arbetet ska bygga på moraliskt och etiska godtagbara grunder (Akademikerförbundet SSR, 2011). Etik handlar främst om de regler och normer vi använder oss av vid moraliska bedömningar och som kommer till uttryck genom att vi tar ställning till om de handlingar vi utför är rätt 7 eller fel (Christoffersen, 2007). Vidare beskrivs etik som moralens teoretiska fundament. I en viss mån behöver vi alltid etiken då det ingår i vår särart som människor att ur ett moraliskt perspektiv tänka igenom och ta ställning till vårt sätt att leva och agera (a a). Etiska dilemman Etiska dilemman är förbundna med att vi försöker komma fram till hur vi ska handla och varför det är rätt att handla på ett bestämt sätt. Dessa frågor uppstår ofta i samband med att vi inte själva vet svaret och därmed kan vi uppleva ett etiskt dilemma (Henriksen & Vetlesen, 2001). Socialt arbete präglas av svåra frågor, där professionella kan uppleva sig svika sina egna etiska ideal när de måste utgå från en begränsande professionsetik i sitt arbete. Thorsén (2010) menar att det kan uppstå en moralisk, inre slitning om en anställd upplever att de egna etiska idealen inte är förenliga med den etik som kommer till uttryck på arbetsplatsen. Detta kan i sin tur leda till en etisk svår arbetssituation vilket påverkar den professionella aktören negativt (a a). I vår studie definieras etiska dilemman som det som uppstår när handläggaren upplever att den inre etiken inte är förenlig med professionsetiken. 8 3. TIDIGARE FORSKNING En genomgång av tidigare forskning kring Migrationsverket och dess handläggare visar att forskningen främst belyser emotionella aspekter i handläggarens arbete samt fokuserar på hur handläggarna förhåller sig till etiska dilemman, så som nedan i Eggebøs (2013) studie av norska Migrationsverket. Även Wettergren (2010) har genomfört en liknande studie, vilken är centrerad kring handläggarnas emotionella strategier i arbetet och hur detta leder till att handläggarna utvecklar en organisatorisk lojalitet. Pinkneys (2011) forskning belyser sociala aktörers emotionella upplevelser i samband med handläggning av barnärenden, vilket kan kopplas till asylhandläggare på Migrationsverket som bland annat arbetar med ensamkommande barn5. Tidigare forskning fokuserar även på olika delar av handläggarnas arbete, exempelvis trovärdighetsbedömning av den asylsökandes berättelse. En sådan studie har gjorts av Granhag m.fl. (2005) på svenska Migrationsverket. Vår studie vill dock belysa vilka etiska dilemman handläggare på Migrationsverket upplever i sitt arbete med asylansökningar samt hur de förhåller sig till rollen som myndighetsutövare. Dessa aspekter av handläggarens arbete synliggörs utifrån professionsetik som teoretiskt ramverk, vilket tidigare studier inte har använt sig utav. Vår studie utforskar således om etiska dilemman uppstår i slitningarna mellan handläggarens inre etik och Migrationsverkets professionsetik. 3.1 Etiska dilemman på Migrationsverket ur ett norskt perspektiv Eggebøs (2013) studie analyserar beslutsfattande processer rörande familjeanknytningsärenden inom norska Migrationsverket. Forskaren analyserar dilemman och utmaningar handläggarna stöter på i det konkreta arbetet. Norska Migrationsverket har valts som studieobjekt då handläggarnas arbete består av att fatta beslut som kan ha emotionella och praktiska konsekvenser för individerna i ärendet. Eggebø (a a) menar att handläggarna förhåller sig till två olika etiska principer när de stöter på olika dilemman – antingen använder de sig av principer som är kopplade till känslor eller som kan kopplas till rationalitet. Forskningen är särskilt relevant för vår studie då den undersöker hur handläggare på norska Migrationsverket förhåller sig till de sökande i sitt arbete, med fokus på vilka etiska dilemman handläggarna stöter på samt hur de hanterar dessa dilemman. Migrationsverket utgör således en arbetsplats där handläggare arbetar med frågor vilka kan väcka etiska dilemman, oavsett om detta sker på Migrationsverket i Sverige eller i Norge. Eggebø (a a) använder sig utav byråkratiteori som ramverk för att visa hur handläggarna hanterar etiska dilemman på sin arbetsplats. Studien är således fokuserad på hur organisationens byråkratiska utformning påverkar handläggarna och hur de hanterar de etiska dilemman som kan uppstå i arbetet. Norska Migrationsverket är jämförbart med svenska Migrationsverket, då båda har blivit kritiserade och har anklagats för att fatta inhumana och omoraliska beslut (Eggebøs, 2013; Granhag m.fl., 2005). Eggebøs studie (2013) är en kvalitativ såda och bygger på djupintervjuer med 5 Ett ensamkommande barn definieras enligt Lag (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. 1 § 5 stycket som en individ under 18 år och som vid ankomsten till Sverige är skild från sina föräldrar eller från någon annan vuxen ställföreträdare. 9 handläggare på Migrationsverket. Studiens resultat visar hur handläggarna har ambivalenta känslor i förhållande till arbetet de utför. De måste handla i enlighet med lagtexten men de kan samtidigt uppleva att det bästa för individen, den sökande, hade varit ett annat utfall än det som är resultatet av att följa lagtexten. Detta leder till inre slitningar för handläggaren i fråga om vilka beslut som är rätt eller fel i arbetet med handläggning av ärenden. Dessa slitningar, eller etiska dilemman, minskas dock enligt studiens resultat av att beslut fattas av andra tjänstemän på Migrationsverket än de som gör utredningen. Detta gör att informanterna känner sig trygga med besluten som fattas samt inte upplever ett personligt ansvar för de sökande (a a). I andra fall under utredningens gång kunde handläggare dock känna en form av personligt ansvar och etiska dilemma uppstod rörande hur ärenden ska handläggas. I ett fall diskuterade handläggare på Migrationsverket huruvida en man skulle få uppehållstillstånd eller inte. Mannen hade lämnat motstridiga uppgifter om sin identitet, vilket ifrågasattes av handläggarna då trovärdighetsbedömning är centralt i handläggarens arbete med ett ärende. Eggebø (a a) lyfter även fram att handläggarna i studien känner ett personligt ansvar gentemot de sökande i samband med detta. Eggebøs (2013) forskning synliggör vidare hur olika emotioner kring etiska dilemman utgör en central del i arbetet hos handläggarna på norska Migrationsverket. Som diskuterat ovan kan handläggarna känna en skyldighet gentemot personer i den ansökandes nätverk, som indirekt kan sägas bli påverkade av vilket beslut Migrationsverket tar. Handläggarna i Eggebøs (a a) studie uppger vidare att de måste förhålla sig till omgivningens bild av Migrationsverket och dess uppdrag. Norska Migrationsverket har enligt studier sämre rykte än andra myndigheter i Norge, vilket handläggarna är medvetna om. Detta gör att de måste förhålla sig till hur omgivningen kommer att reagera på beslut som kan vara särskilt svåra att fatta, då Migrationsverket i media porträtteras som känslokalla. Handläggarna kände samtidigt en lojalitetsplikt gentemot organisationen, Migrationsverket. Vidare lyfter Eggebø (a a) fram två olika etiska perspektiv som är synliga i handläggarnas arbete - dels synen att själva Migrationsverket som organisation handlar etiskt då de handlar utifrån rationalitet och likabehandlingsprincipen. Dels att handläggaren personligen har en skyldighet att behandla den ansökande på ett etiskt sätt. Slutsatserna Eggebø (a a) drar i sin studie är att känslor har en tvetydig roll i handläggarnas arbete. De kan ligga till grund för hur etiska dilemman hanteras och förstås men känslor kan även ses som negativa på så vis att de antas hindra handläggaren från att fatta rationella beslut. 3.2 Handläggares bedömning av den sökandes trovärdighet En central del av arbetet med asylansökningar är att bedöma huruvida den sökande talar sanning eller inte. Detta då det är upp till den sökande att bevisa sin identitet samt förse handläggaren med nödvändig information om skälen till asylansökan (Migrationsverket 8, 2014). Handläggaren ska sedan ta ställning till om uppgifterna är trovärdiga eller inte. Etiska dilemman förekommer därmed även i handläggarens arbete hos de Granhag m.fl. (2005) har intervjuat i sin studie. 10 Granhag m.fl. (a a) har undersökt föreställningar om trovärdighet hos asylhandläggare på Migrationsverket i Sverige. Undersökningen genomfördes genom enkätformulär med både öppna och slutna frågor. Som bakgrund lyfter Granhag m.fl. (a a) fram forskning som visar att människor generellt sätt har svårt för att avgöra när en annan människa ljuger. Vidare har människor felaktiga föreställningar om vad som är tecken på att någon ljuger, vilket ytterligare försvårar för handläggare att bedöma en asylsökandes uppgifter (a a). En person som ljuger inkluderar oftast inte ovanliga detaljer i sin berättelse och uppträder spänt, tvärtemot vad den generella föreställningen bygger på (a a). Granhag m.fl. (a a) diskuterar forskning som visar att en persons yttre tecken (kroppsspråk, betoning) på nervositet felaktigt istället tolkas som tecken på att personen ljuger forskning tyder således på att människor har felaktiga föreställningar om vad som kan avslöja en person som ljuger. Felaktiga föreställningar om hur en person som ljuger kan avslöjas besitter professionella så som poliser, domare och tullpersonal, vars arbete till stor del går ut på att bedöma sanningshalten i det en individ säger (Granhag m.fl., a a). Migrationsverkets handläggare, vilka medverkar i studien, upplever även de att det är svårt att avgöra om en person lämnar felaktiga uppgifter eller inte. Resultaten i studie pekar på att det är svårt att förändra professionellas stereotypa föreställningar om hur en person som ljuger beter sig, men att det kan gå att minska riskerna att felaktigt bedöma att någon ljuger genom att handläggarna får handledning på arbetsplatsen, det vill säga Migrationsverket. Problemet är dock att det sällan är möjligt att få återkoppling på huruvida en person har beviljats asyl eller har fått sin ansökan avslagen baserat på hur trovärdiga uppgifterna som har lämnats är. Detta eftersom det helt enkelt är svårt att kontrollera om en person lämnar sanna uppgifter eller inte (a a). Granhag m.fl. (a a) forskning är särskilt relevant för vår studie då, som tidigare nämnt, bedömning av trovärdighet utgör en central del av asylhandläggarens arbete på Migrationsverket. Det har visat sig vara svårare att bedöma om en person talar sanning eller inte om personen som redogör för en berättelse är av annat etniskt ursprung än bedömaren (a a). Dessa forskningsresultat är därmed av vikt för vår studie, dels då handläggaren och den sökande inte alltid har samma etniska bakgrund, dels då etiska dilemman som uppstår i samband med bedömning av den sökandes trovärdighet kan vara aktuella. Den här studien belyser en central del av Migrationsverkets handläggares arbete med asylansökningar, vilket är att bedöma hur trovärdig den sökandes berättelse är. Detta är särskilt viktigt då berättelsen är det vilket ligger till grund för handläggarens bedömning om den sökande har asylskäl eller inte (a a). Vidare utgör mötet mellan den sökande och handläggaren den arena där det sociala arbetet tar plats (Svensson m.fl., 2008). Hur mötet upplevs och är upplagt är således av stor vikt för den sökande när den ska berätta sin berättelse. I Granhag m.fl. (2005) forskning intervjuades Migrationsverkets handläggare om specifikt trovärdighetsbedömningar av den asylsökande. I studien betonar forskaren att handläggarna arbetar med svåra frågor och utsatta människor samt att Migrationsverket generellt sätt är hårt ansatta av media i Sverige, vilket även norska Migrationsverket är, enligt Eggebø (2013). Migrationsverkets handläggare arbetar således under stor press och besluten de fattar har stor inverkan på de sökandes liv (Eggebø 2013; Granhag m.fl., 2005). 11 Granhag m.fl. (2005) drar slutsatsen att Migrationsverkets handläggare och kontrollgruppen i studien, en grupp studenter, i lika stor utsträckning utgick ifrån samma faktorer som tecken på att en person ljög. De professionella (Migrationsverkets handläggare) och icke-professionella (kontrollgruppen med studenter) har således samma referensramar när det kommer till förståelsen av om någon ljuger eller inte. Vidare betonar forskaren att handläggarna upplever att hanteringen av frågor rörande trovärdighet utgör en stor del av deras arbete varför de efterfrågar mer kunskap och utbildning om hur de ska kunna bedöma sanningshalten i det en asylsökande uppger. Studiens resultat pekar även på att Migrationsverkets handläggare använder sig av flertalet olika strategier och kriterier för att bedöma den sökandes trovärdighet, vilket tyder på att asylsökande inte behandlas utifrån Migrationsverkets officiella principer om likabehandling (a a). 3.3 Emotionella strategier i handläggarnas arbete Wettergren (2010) har undersökt hur handläggare på svenska Migrationsverket förhåller sig till emotionella strategier i sitt arbete och hur de i samband med detta utvecklar en organisatorisk lojalitet. Studien utgår ifrån att alla sociala handlingar och interaktioner styrs av emotioner. De beslut Migrationsverket fattar är således inte fria från emotionella aspekter som kan uppstå under arbetets gång (a a). Studien bygger bland annat på semi-strukturerade intervjuer med handläggare på Migrationsverket och observationer. Majoriteten av handläggarna i studien är under 35 år och har jobbat på Migrationsverket i upp till fem år. Den här studien är relevant för vår studie då även vi kommer att genomföra semi-strukturerade intervjuer med handläggare på Migrationsverket. Vår studie syftar till att undersöka om handläggarna upplever etiska dilemman i sitt arbete med asylärenden, vilket är kopplat till olika emotioner. Wettergrens (a a) studie är därmed användbar för oss då den belyser hur arbetet Migrationsverkets handläggare utför ger upphov till olika emotionella responser, trots att de arbetar utifrån ett neutralt ramverk – lagstiftningen. Slutsatserna i studien pekar på att lagstiftningen som reglerar de beslut Migrationsverkets handläggare kan fatta fungerar som ett sätt att distansera sig till de sökande. Distans, eller neutralitet, anses av informanterna i studien vara en nödvändighet för att kunna utföra arbetet. Detta innebär att handläggarna försöker att förhålla sig emotionellt neutralt till de sökande. En annan central aspekt i Wettergrens (a a) forskning är att ett rättssäkert arbete ansågs kompensera för eventuella avslag. Vidare lyfter forskaren fram att Migrationsverket som organisation är präglad av olika ritualer där handledning i grupp utgör en av dessa. Gruppträffarna fungerar även som ett sätt för handläggarna att förhålla sig till olika dilemman som kan uppstå i arbetet (a a). 3.4 Etiska dilemman i socialt arbete med barn Pinkneys (2011) forskning är en kvalitativ studie där socialarbetare har intervjuats kring deras upplevelser i samband med handläggning av barnärenden. Forskaren betonar de emotionella aspekter som uppstår av att arbeta med barn inom socialt arbete. I arbetet kan den professionella yrkesutövaren ställas inför ett flertal etiska dilemman där känslorna i mötet med barnet tar över. Studien visar komplexiteten över den känslomässiga delaktigheten som fortsättningsvis ger upphov till stora påfrestningar för aktörer inom socialt arbete. Professionella yrkesutövare använder sig av strategier för att undvika jobbiga samtal, exempelvis genom att 12 skapa ett avstånd mellan sig själv och den sökande genom att utveckla ett byråkratiskt och defensivt sätt att bedriva sitt arbete på, för att på så vis minska stress. Andra gömmer sig bakom sin profession genom att bli oflexibel i sin roll som yrkesutövare och använda sig av självständigheten och handlingsfriheten på ett sätt som leder dem in i defensiva metoder (a a). Organisationer verkar på olika nivåer för att isolera sig och sin personal från de känslomässiga situationer som kan uppstå i arbete med barn. Pinkney (a a) menar på att de utvecklar ett socialt strukturerat försvar där riktlinjer och rutiner begränsar de anställdas personliga sfär. De professionella som arbetar med barn upplever enligt studien ångest och ett stort ansvarstagande. Bland socialarbetare uppkommer ofta en frustration och känsla av att det inte alltid är möjligt att göra en skillnad för att förändra barnens livsförhållanden. Pinkneys (a a) forskning är således relevant för vår studie då våra informanter, handläggare på Migrationsverket, förstås som aktörer inom socialt arbete. Handläggarna arbetar även med barn, varför deras arbetssituation kan ge upphov till liknande etiska dilemman och komplexa känslor som de vilka beskrivs i Pinkneys (a a) studie. 13 4. TEORI I detta avsnitt redogör vi för det teoretiska ramverk som används i vår studie. Socialvetenskaplig forskning är ett kunskapsområde som syftar till att analysera sociala frågor, samhälleliga insatser och åtgärder samt sociala myndigheters organisering och praktiska arbete (Meeuwisse & Swärd, 2002). Vår studie kan sägas fokusera på det sistnämnda, nämligen vilka etiska dilemman handläggare på Migrationsverket upplever i deras praktiska sociala arbete med asylärenden. 4.1 Professionsetik Under flera år ha en rad värderingar, principer, uppfattningar och rekommendationer utvecklats för ett professionsetiskt förhållningssätt inom socialt arbete. Begrepp som etik och moral har blivit en central del i de professionellas arbete. Vidare har professionsetik utvecklats som ett försvar mot godtyckliga beslut - en etisk bedömning ska således alltid finnas med i det professionella mötet med den sökande (Christoffersen, 2007). Som tidigare nämnt i avsnitt 2.2.3. Profession är handläggarens arbete på Migrationsverket att förstå som inom ramen för semi-professioner vilka präglas av att de är styrda av politiska beslut, vilket Migrationsverket som myndighet är. Handläggarens handlingsutrymme är således begränsat i förhållande till utlänningslagen (2005:716), vilken reglerar deras arbete. 4.1.1 Introduktion till professionsetik Det första kännetecknet för ett professionsetiskt förhållningssätt inom socialt arbete är att det är mötet som utgör den centrala grunden för det sociala arbetet (Christoffersen, 2007). Etik kan definieras som en normativ reflektion samtidigt som professionsetik inte enbart handlar om reflektion utan också om handling. I mötet med den sökande krävs att en handling utförs, ibland i form av långsiktiga insatser och andra gånger genom akuta insatser. De olika etiska övervägandena styrs av ett handlingsimperativ, då ett val måste göras. Det andra kännetecknet är därmed att mötet med den sökande alltid är handlingsorienterat. Ett tredje kännetecken inom professionsetiken är att mötet med den sökande är sakligt och att det är den sociala aktörens kompetens som ligger till grund för mötet då denna har ett yrkesmässigt ansvar i arbetet med den sökande. Att mötet har en saklig grund har en stor betydelse för hur mötet upplevs ur ett maktperspektiv. Makten i mötet är baserad på den sociala aktörens yrkesmässiga kompetens, men även beroende på vilken organisation den professionella företräder (a a). Ramarna för hur ett arbete är organiserat har en inverkan på de möjligheter den professionella har att utföra sitt arbete (Thorsén, 2010). Att verkställa lagar är en del av den professionellas arbete inom verksamheter som bedriver socialt arbete, vilket innebär att både makt- och myndighetsutövning utgör en central del (Svensson m.fl., 2008). Professionsetiken kan framställas som en uppsättning formaliserade normer och värderingar. Dessa utmärker i sin tur hur en professionell ska förhålla sig i olika relationer. Exempel på sådana relationer kan vara i förhållande till den sökande, till sin arbetsgivare och till allmänheten (Thorsén, 2010). Detta innebär att den professionella måste förhålla sig till olika aktörer som kan ha olika etiska krav på det arbete som utförs. Om den professionellas egna etiska ideal inte upplevs som förenliga med den etik vilken kommer till uttryck på arbetsplatsen kan det påverka den professionella negativt genom att ge upphov till känslor av skuld och 14 samvetskval vilket kan leda till en svår, etisk arbetssituation (a a). Det är den professionellas identitet samt relationen till den sökande som står i centrum för professionsetiska frågor. De som arbetar inom människobehandlande organisationer ingår i en relation som inte bara styrs av regler, lagar och riktlinjer utan också av att den sökande är en medmänniska (Christoffersen, 2007). 4.1.2 Parsons teori kring professionsetik Den amerikanske sociologen Talcott Parsons strukturfunktionalistiska perspektiv lyfts av Brante (2009) fram som särskilt viktigt inom professionsteorin. Parsons perspektiv grundar sig i synen på samhället och dess utveckling från enkla till mer komplexa former. Den här utvecklingen sker genom en arbetsdelning och utökad specialisering, som beskrivs som en strukturell differentiering (a a). För att denna strukturella differentiering inte ska hota den sociala ordningen måste de värden som differentieringen bygger på vara förankrade hos medborgarna. Den professionellas maktutövning måste således vara etiskt acceptabel, framförallt då socialt arbete präglas av beslutsfattande vilka har en inverkan på enskildas liv (Svensson m.fl., 2008). Parsons teori utgår ifrån att professioner har utvecklats för att lösa vissa bestämda uppgifter med uppdrag från samhället (Christoffersen, 2007). Parson som sociologisk funktionalist framhävde den funktion en profession har i samhället. En funktionalistisk syn på professioner bygger på tre centrala funktioner: knowing, doing, helping. Professioner har en bestämd teoretisk kompetens (knowing) och en praktisk färdighet (doing) som handling för att hjälpa andra människor (helping). Parsons benämner de professionella som samhällets nyttiga hjälpare vilket visas i hans teorier kring det sociala kontraktet mellan profession och samhälle. Genom detta kontrakt löser de professionella uppgifter åt samhället och får i gengäld auktoritet och privilegier i form av lön, utbildning och status. Parsons professionsuppfattning leder till en professionsetik där en betoning på att det samhälleliga mandatet sätter den sökande i fokus. Parsons perspektiv på professionsetik har därmed sin centrala grund i förhållandet mellan professionsutövaren och den sökande (a a). Vidare består Parsons professionsetik av fem punkter. Den första punkten handlar om känslomässig neutralitet, där professionsutövaren är obetingat inriktad på att hjälpa den sökande samtidigt som den professionella inte bör blanda in sina egna känslor eller ha några känslomässiga band till den sökande. Den andra punkten är universalism där professionsutövaren handlar utifrån universella principer och ska behandla alla de sökande lika. Den tredje punkten belyser hur den professionella etiken präglas av en kollektiv inriktning, där professionsutövaren inte är inriktad på sina egna intressen utan på den sökandes och professionens intressen. Den fjärde punkten handlar om att professionsutövaren är prestationsinriktad vilket innebär att målet är i fokus för den professionellas handlingar. Den femte och sista punkten handlar om hur den professionella relationen är begränsad, den omfattar därför inte den sökande i sin helhet utan inriktar sig på en viss aspekt av den sökandes liv och tillvaro (a a). 4.2 Teoridiskussion Patel och Davidsson (2011) presenterar två sätt forskare kan förhålla sig till vid valet av teoretiskt ramverk. Vår studie bygger på det första förhållningssättet, ett deduktivt sådant, vilket innebär att vi som forskare först väljer teoretiskt ramverk, i den här studien utgörs det av professionsetik, och därefter hur det empiriska 15 materialet ska insamlas. Vi analyserar sedan vår empiri utifrån teorin och kan på så vis dra slutsatser kring det valda forskningsfenomenet. Studier kan även drivas av induktiva forskningsprocesser, vilket innebär att forskaren väljer en lämplig teori efter det att empirin har samlats in (a a). Vi har dock valt ett deduktivt förhållningssätt eftersom vi anser att vår teori, professionsetik, är särskilt lämpad för att kunna besvara våra forskningsfrågor. Migrationsverket som myndighet regleras av Förvaltningslagen (1986:223), vilket innebär att myndigheten ska handlägga ärenden på ett rättssäkert sätt. Detta innefattar bland annat ett objektivt förhållningssätt där de sökande behandlas likvärdigt. Dessa principer kan kopplas till Parsons professionsetik vilken betonar bland annat känslomässig neutralitet och universalism – således samma principer som Migrationsverket som myndighet ska arbeta utefter. Parsons professionsetik som teori är relevant för vår studie då vi är intresserade av Migrationsverkets handläggares upplevelser av etiska dilemman i det praktiska sociala arbetet med handläggning av asylärenden. Styrkan med att utgå från handläggarnas berättelser är att fokus är riktat mot informanten, vars erfarenheter och upplevelser är kontextbundna (Meeuwisse m.fl., 2008). Våra informanter är således kunskapsbärare. Robson (2011) problematiserar detta förhållningssätt, då detta kräver en viss närhet till informanten av forskaren samt att informantens upplevelser och erfarenheter utspelar sig i okontrollerade miljöer. Vi anser dock att det är en styrka att informanternas kunskap är kontextbunden eftersom deras erfarenheter av etiska dilemman utspelar sig på deras arbetsplats där de måste förhålla sig till flera olika faktorer. Det är således omöjligt att få fram objektiv empiri av våra informanter, då våra forskningsfrågor är utformade med deras subjektiva upplevelser i åtanke. Professioner får sin legitimitet genom att bygga på värden som är socialt accepterade av medborgarna (Brante, 2009). Detta kan kopplas till semiprofessionerna, vilka generellt sett tillhör den offentliga sektorn och ska ta hänsyn till samhällets intressen (a a). Som tidigare nämnt i avsnitt 2.1 Migrationsverket arbetar myndigheten på uppdrag av riksdagen och regeringen, vilket innebär att deras mål och uppdrag ska vara i linje med samhällets intressen. Vidare utgör professionsetik som teori ett användbart ramverk i vår studie, då teorin belyser hur den professionella bör förhålla sig till den sökande i sitt arbete. Detta är av vikt då handläggarna i vår studie måste förhålla sig till Migrationsverket som organisation och det uppdrag myndigheten har. Handläggarna kan således inte fatta självständiga beslut utan måste agera utifrån ett professionsetiskt förhållningssätt. Vårt teoretiska ramverk kan således belysa eventuella slitningar mellan handläggarens inre etik och Migrationsverkets professionsetik. Det finns även andra infallsvinklar inom professionsteorin som kan belysa olika aspekter av professioners förhållningssätt. Exempelvis Weber har ett kritiskt förhållningssätt till professioner, som grundar sig på att dessa kan förstås som sammanslutna grupper där deras yrkesmonopol utnyttjas i syfte att nå en privilegierad position, få status och makt. Detta synsätt är en kritik av professioner och hur de är uppbyggda, medan Parson har en “(...) välvillig beskrivning av professionernas samhälleliga funktion och etik” (Christoffersen, s. 39, 2007). Då vi anser att Migrationsverket har just en samhällelig funktion utgör Parsons professionsetik en lämplig teori för vår studie. 16 5. METOD I metodkapitlet kommer vi att redogöra för hur vi har planerat och genomfört vår studie. En diskussion förs kring hur vi har analyserat det material vi samlat in. Vidare kommer vi att diskutera vår roll som intervjuare, etiska överväganden och analysmetod. 5.1 Metodologisk ansats Vi har valt att använda oss av en kvalitativ ansats i den här studien. Detta då vi är intresserade av informantens upplevelser och erfarenheter, vilka blir svåra att belysa utifrån en kvantitativ ansats. Vi har valt att intervjua fem stycken handläggare på Migrationsverket som arbetar med asylärenden. Vårt val baseras på att en kvalitativ intervju ger informanten utrymme att fördjupa sin berättelse utan begränsande ramar. Vidare kan en kvalitativ ansats bidra till ett bredare perspektiv eftersom vi som forskare har möjlighet att ställa följdfrågor och styra intervjun på olika sätt beroende på informant. Som Widerberg (2002) betonar strävar kvalitativ forskning efter att tolka kunskap utifrån en kontext - detta förhållningssätt tillämpar även vi i vår studie. 5.1.2 Förförståelse Den här studien utgår ifrån en hermeneutisk vetenskapsteoretisk position, vilket innebär att forskaren tydliggör sin position inom forskningen som bedrivs (a a). Inom hermeneutiken är forskarrollen central på så vis att all kunskap bygger på en förförståelse, utifrån de referensramar och teorier forskaren har valt ut som relevanta för sin studie. I den här studien förtydligar vi som forskare vår position och de grundantaganden vi gör. Detta reflekterande förhållningssätt bidrar enligt Widerberg (a a) till att lägga grunden för bland annat det kunskapsanspråk en studie gör. Då vi båda har arbetat på HVB-hem6 för ensamkommande barn har vi haft kontinuerlig kontakt med Migrationsverket. Utifrån vårt arbete och de ensamkommande barnens upplevelser av sin kontakt med Migrationsverket har vi bildat oss en uppfattning om myndigheten. Vi har således en förförståelse av Migrationsverket, vilken är präglad av våra erfarenheter. I vår studie vill dock belysa handläggarnas upplevelser av etiska dilemman - vad som utgör ett etiskt dilemma kan endast våra informanter definiera. Informanternas upplevelser är således det centrala i vår studie och inte våra tidigare erfarenheter av Migrationsverket. 5.2 Metodologi Forskarens syn på människan är relevant för hur en studies informanter förstås som aktiva subjekt vilka själva producerar kunskap eller som objekt, skapade utifrån omgivningen och en produkt av samhället (Meeuwisse m.fl., 2008). Denna syn bygger på ontologi och syftar till vilken människosyn som ligger bakom en studie (Widerberg, 2002). Beroende på vilket ontologiskt förhållningssätt forskaren har skapas förutsättningar för en kvalitativ studie men även för den epistemologiska grunden (a a). Epistemologi berör det sätt på vilket forskning bedrivs, vilket område forskningen är inriktat på samt hur forskning är påverkad av olika perspektiv och positioner 6 HVB-hem är ett hem för vård eller boende (Statens institutionsstyrelse SiS, 2015). 17 (Meeuwisse m.fl., 2008). Utifrån denna syn kan verkligheten tolkas som komplex och socialt konstruerad i förhållande till omvärlden - språket utgör enligt epistemologin en central del för hur verkligheten tolkas (Robson, 2011). Hermeneutik är en vetenskapsteoretisk position vilken innebär att empirin som studeras ska tolkas, förtydligas och klargöras, vilket görs genom att analysera språket (Widerberg, 2002). Även Patel och Davidsson (2011) menar att det är genom språket man förstår människan - denna position utgår vi från i vår kvalitativa studie, då vi strävar efter att analysera hur våra informanters erfarenheter kan förstås och tolkas utifrån deras berättelser. Hermeneutiken är således en tolkningslära vilken grundar sig på att meningsskapande förstås utifrån en kontext (a a). 5.2.1 Kvalitativ forskningsintervju Som forskare med en kvalitativ ansats är strävan att få en helhetsbild av olika typer av förhållanden för att därmed få en bild av den specifika situation som undersöks – ingenting är förutbestämt eller givet (Olsson & Sörensen, 2011). Den kvalitativa forskningsintervjun kan beskrivas som en intervjuform präglad av ostrukturerade frågeställningar där tankar och idéer fördjupas successivt (a a). Beroende på studiens forskningsintresse väljs därefter informanter (Rosengren, 2002). Då den här studien bygger på ett utforskande forskningsintresse där vi vill undersöka etiska dilemman i arbetet med asylärenden, blir handläggare på Migrationsverket ett uppenbart val av informanter. Vi kommer använda oss av semistrukturerade intervjufrågor, där vi kommer utgå utifrån ett antal fasta frågor samtidigt som vi låter intervjun styras av informantens erfarenheter och upplevelser. Med hjälp av vår intervjuguide7, utgår vi från relevanta frågor utifrån ett antal teman som ligger i grund för vår studie. Intervjuguiden ger en struktur samtidigt som den semistrukturerade intervjuformen ger möjlighet till följdfrågor för en djupare inblick och förståelse. Vi kommer att justera vår intervjustruktur beroende på våra informanters svar och därmed anpassa våra frågor för att får ett bra intervjuflöde. Den kvalitativa metoden är en öppen metod vilket kan leda till att forskaren samlar in för mycket material och därmed kan forskningens syfte bli otydligt. Därför är det av stor vikt att specificera sina forskningsfrågor (Bryman, 2011). För att uppnå ett gott intervjuresultat bör frågeställning och syfte vara väl formulerade och klarlagda innan undersökningens början. Olsson och Sörensen (2011) belyser tre aspekter som är viktiga att tänka på när man genomför en intervju; ett samarbetsvilligt klimat bör skapas, informanten ska få känna sig viktig och alltid få tala till punkt och att informantens svar bör vara tillförlitliga och inte styrda av de svar som forskaren vill få fram. 5.2.2 Informanten som kunskapssubjekt Socialvetenskapen har en tradition av att utgå från just situationsbaserad kunskap genom att bedriva forskning utifrån människors erfarenhet och upplevelser (Meeuwisse m.fl., 2008). På Migrationsverket arbetar handläggare dagligen med människor i utsatta situationer och fattar beslut som kan vara livsavgörande för en individs framtid. Dessa omständigheter gör handläggare till lämpliga informanter i vår studie, då vi vill belysa deras erfarenhet av etiska dilemman. 7 Se bilaga 2 Intervjufrågor. 18 Som forskare har vi en situationsbaserad kunskapssyn på våra informanter och ser dem som kunskapssubjekt. Det är således våra informanters upplevelser och uppfattning kring etiska dilemman som utgör vårt empiriska material. Begreppet “etiska dilemman” är därför definierat utifrån vad handläggaren själv upplever vara inom ramen för detta begrepp. Detta är en medveten strategi då upplevelsen av dilemman är individuell. Informanterna är därmed de enda som kan definiera vad ett etiskt dilemma är och varför de upplever ett fenomen som ett dilemma. 5.3 Urval och tillvägagångssätt Rosengren (2002) belyser vikten av att välja så olika informanter som möjligt för att få en studie med olika infallsvinklar. Vi har valt att intervjua fem handläggare på Migrationsverket som arbetar med asylärenden. Vi har haft i åtanke i vårt urval av informanter att det ska vara en jämn fördelning av män och kvinnor, olika typer av bakgrund samt olika typer av utbildning. Vi har även sökt informanter med olika lång arbetserfarenhet då dessa kan ha skilda upplevelser av etiska dilemman i arbetet. Inledningsvis tog vi kontakt med Migrationsverkets växel för att få kontaktuppgifter till olika asylhandläggare. Vi upptäckte tidigt att det fanns svårigheter med att komma i kontakt med både chefer och handläggare via mail och telefon. Vi fick därför använda oss av sociala medier och göra efterforskningar i vårt kontaktnät för att komma i kontakt med våra informanter. Detta var väldigt givande, men kan givetvis ha påverkat studien och intervjusammanhanget. Det är möjligt att informanterna har känt en särskild tillit till oss då vi har haft gemensamma bekanta, vilket kan ha påverkat den information de väljer att berätta för oss. Vidare har vi använt oss av ett snöbollsurval vilket är en metod där forskaren börjar med ett litet urval av informanter som därefter föreslår andra informanter som kan tänkas vara relevanta för studien (Bryman, 2011). En risk med ett snöbollsurval är att forskaren blir beroende av informanternas kontaktnät vilket gör att forskaren inte har någon kontroll över det urval som görs. Urvalet riskerar även att inte bli representativt då det är rimligt att anta att informanterna frågar kollegor som de tror har liknande inställning som de själva har till studien. Ytterligare en risk är att urvalet avseende ålder tenderar att bli snävt, vilket det är i vår studie där informanterna är mellan 26-31 år. Våra informanter är handläggare som arbetar med asylärenden som rör både barn och vuxna. Detta för att få en djupare förståelse och olika infallsvinklar i vår empiri. Antalet informanter är begränsat på grund av vår tidsram. Med en kvantitativ ansats hade vi eventuellt fått fler informanter men en sådan ansats hade påverkat vårt empiriska material. Då det centrala i vår studie är att undersöka upplevelser hos handläggare är den kvalitativa formen lämpligare. Vi är medvetna om att det inte går att generalisera hur Migrationsverkets handläggare i stort upplever etiska dilemman och vill därför poängtera att vår studie förhåller sig till de medverkande informanternas upplevelser. I vår studie utgår vi ifrån två etiska principer i förhållande till urvalet informationskravet och begriplighetskravet. Informationskravet innebär att det finns krav på att informanten informeras detaljerat kring syftet med forskningen, det vill säga hur forskningsprocessen ska bedrivas och hur informantens medverkan ska användas (Olsson & Sörensen, 2011). Vi har förhållit oss till detta 19 genom att skicka ut ett informationsbrev till våra informanter, där vi utförligt informerar kring studiens syfte och utformning. Våra informanter har även fått ta del av intervjufrågorna innan intervjun, detta för att förbereda informanten på kommande intervju. Våra informanter har blivit informerade om att deltagande i studien är frivilligt och att de har rätt att avbryta sin medverkan när som helst under studiens gång, i enlighet med de forskningsetiska principerna. En förutsättning för att informanten självständigt ska kunna ta ställning till om de vill medverka i studien är att begriplighetskravet är uppfyllt. Forskaren är därmed ansvarig för att informanten är väl införstådd med studiens relevans (a a). Vi har därför förtydligat syftet med studien för våra informanter både innan och under våra intervjuer. 5.3.1 Bortfall Våra informanter bestod ursprungligen utav sex stycken handläggare. En tilltänkt informant valde dock att utan förklaring avstå från att medverka vid vårt inbokade intervjutillfälle. Detta kan förstås som en konsekvens av ett snöbollsurval, vilket vi har belyst i avsnitt 5.3 Urval och tillvägagångssätt. Då detta skedde i slutfasen av studien fanns ingen möjlighet för oss att finna en annan informant. Baserat på tidigare samtal med informanten tror vi att hens intervjusvar skulle belysa andra aspekter av etiska dilemman än det vår hypotes består av. 5.4 Validitet och reliabilitet En hög validitet innebär att en studie har lyckats mäta det som den avsåg att mäta (Olsson & Sörensen, 2011). Vår studie syftar till att undersöka Migrationsverkets handläggares erfarenheter av etiska dilemman i arbetet med asylansökningar ur ett professionsetiskt perspektiv. Studiens metod utgörs av semi-strukturerade intervjuer, vilket möjliggör för oss att fånga det centrala i vårt syfte, det vill säga handläggarnas subjektiva erfarenheter och upplevelser. Vi är dock medvetna om att det är svårt att dra generella slutsatser utifrån fem stycken informanters svar men då våra informanter har relevant kunskap utifrån rollen som asylhandläggare för att kunna besvara vår frågeställning, anser vi att vårt empiriska material besvarar vår frågeställning och således uppfyller validitetsaspekten. Reliabilitet syftar till att en studies resultat ska överensstämma med resultat från upprepade studier genomförda på samma vis. En studie ska alltså gå att återskapa och framställa samma resultat. En studie som uppfyller detta har i sådant fall en hög reliabilitet (a a). Eftersom vår studie bygger på våra informanters upplevelser är det inte genomförbart att återskapa studien med andra informanter och få fram samma empiriska underlag, eftersom våra intervjusvar bygger på informanternas personliga upplevelser. Vi anser dock att en modifierad version av vår frågeställning kan vara relevant för andra aktörer inom socialt arbete som arbetar med utsatta grupper och i sitt arbete fattar svåra beslut, eftersom detta är grunden till varför vi tror att etiska dilemman kan uppkomma i arbetet hos just Migrationsverkets handläggare. 5.5 Etiska överväganden Kvale och Brinkmann (2009) betonar vikten av etiska överväganden vid forskningsintervjuer. Det finns ett flertal frågor som är centrala att reflektera över inom kvalitativa intervjuer, så som studiens relevans, hur forskaren påverkar studien samt de konsekvenser som kan uppstå av att genomföra studien. Som forskare ställs du inför olika överväganden genom forskningsprojektets gång. Humanforskning ligger mellan två olika accepterande värden, värdet av kunskap 20 och värdet av att upprätthålla individers integritet (Olsson & Sörensen, 2011). Oavsett om forskaren är styrd av regler och föreskrifter så är det egna etiska ansvaret grunden för all forskningsetik. Forskaren har således ett stor ansvar enligt de forskningsetiska principerna (a a). Vår studie utgår från de fyra principer som Olsson och Sörensen (a a) benämner som grundläggande etiska principer; autonomiprincipen, godhetsprincipen, principen att inte skada samt rättviseprincipen. Autonomiprincipen belyser att forskaren bör respektera informantens autonomi och integritet, det vill säga ta stor hänsyn till informantens möjlighet till självbestämmande. Vi kommer att utgå från konfidentialitet i vår studie, vilket innebär att vårt insamlade material och informanter kommer att vara avidentifierade. Obehöriga kommer inte ha insyn i vårt insamlade material och empirin kommer att raderas efter att studien är färdigställd. Principen innebär även att informationen som ges ska vara lätt att förstå. Vi har använt oss av ett informationsbrev som detaljerat beskriver vårt syfte samt frågeställning. Vi har även valt att skicka våra intervjufrågor via mail innan intervjun för att informanten ska känna sig väl förberedd. Godhetsprincipen och principen att inte skada innebär sammanfattningsvis att forskaren ska sträva efter att göra gott och förhindra skada, vilket vi har haft i åtanke när vi har strukturerat våra intervjufrågor. Utgångspunkten är respekt för våra informanters integritet och värderingar. Slutligen har vi även utgått utifrån rättviseprincipen som innebär att alla informanter ska få möjligheten att uttrycka sig fritt och behandlas likvärdigt under intervjusammanhanget. Det finns fortsättningsvis ett samtyckeskrav samt ett nyttjandekrav, vilket innebär att våra informanter har informerats noggrant kring att de är anonyma i vår studie samt att informanterna har fått ge samtycke till medverkan i studien. Våra informanter är även medvetna om i vilket sammanhang deras information kommer att nyttjas, det vill säga endast i ett forskningssammanhang. 5.6 Analysmetod Materialet som bearbetas efter en intervju bör ske genom en transkribering Olsson och Sörensen (2011) understryker vikten av att skriva ut de fullständiga intervjuerna och därmed kunna eliminera missuppfattningar i empirin. 5.6.1 Transkribering och kodning Transkribering innebär att det inspelade materialet ordagrant skrivs ner. Vilket bör ske omgående efter att intervjuerna blivit avslutade (Olsson & Sörensen, 2011). Genom att transkribera det insamlade material får forskaren en helhetsbild och kan därmed analysera viktiga delar i intervjun. En av våra fem informanter gav dock inte sitt godkännande till att bli inspelad - anteckningar fördes därför skriftligt under tiden som hen blev intervjuad. Vårt transkriberade material har analyserats genom kodning, vilket innebär att delar ur materialet har plockats isär och observerats noggrant. Genom detta har vi identifierat det som anses vara centralt i vårt empiriska material och det som är användbart till analysavsnittet. Detta har gjorts genom att identifiera teman som kan kopplas till vårt teoretiska ramverk som utgörs av Parsons fem punkter i professionsetiken. Aspers (2007) belyser olika typer av kodning och i vår studie har vi främst använt oss av färgkodning för att avgränsa olika teman i materialet. Det färgkodade materialet har sedan strukturerats i olika dokument utefter identifierade teman i vår empiri. Empirin har studerats ett flertal gånger där vi successivt har tagit bort irrelevanta delar ur intervjuerna. 21 Efter detta har vi arbetat utifrån meningskoncentrering, det vill säga att betydande enheter i vårt material har plockats ut. Genom att förkorta långa meningar utan att det förlorar sin ursprungliga innebörd återstår ett tydligare material vilket i sin tur är lättare att analysera och bearbeta (Olsson & Sörensen, 2012). Anteckningar och tankar som har uppkommit under intervjuns gång har i enlighet med Aspers (2007) dokumenterats efterhand, vilket i ett tidigt stadie har hjälpt oss att urskilja teman till vår analys. Citat ur empirin har sedan använts i analysen för att förtydliga våra forskningsresonemang. 5.7 Metoddiskussion I detta avsnitt kommer vi att presentera den kvalitativa metodens styrkor och svagheter. 5.7.1 Kvalitativ metod Vårt val av kvalitativ metod innebär ett aktivt ställningstagande där vi som forskare anser att intervjuer är metoden vilken är bäst lämpad för att besvara vår frågeställning (Robson, 2011). I samband med detta är vi medvetna om att en kvantitativ metod, exempelvis genom enkätformulär, hade genererat ett större antal informanter och mer empiri. Vi anser dock att en kvantitativ metod hade begränsat våra möjligheter att besvara vår frågeställning, vilken bygger på handläggarens subjektiva erfarenhet av etiska dilemman i det praktiska sociala arbetet på Migrationsverket. Genom enkätformulär hade vi inte heller haft möjligheten att ställa följdfrågor och på så vis få en djupare inblick i informantens berättelse. En stor risk med den kvalitativa metoden är att bristfälligt formulerade intervjufrågor kan leda till att empiri som inte är relevant för studiens frågeställning insamlas. Widerberg (2002) betonar därför att forskaren innan studien påbörjas måste formulera en hypotes om vad studien kommer att visa samt vilka frågor som kan vara relevanta att ställa för att kunna besvara hypotes, frågeställning och syfte. Vidare är vår frågeställning svår att besvara genom förutbestämda svar, vilket en kvantitativ metod så som enkätformulär kräver. Våra frågor är centrerade kring vilka etiska dilemman handläggarna stöter på i sitt dagliga arbete men även hur de resonerar kring dessa etiska dilemman, vilket är möjligt att belysa genom framförallt intervjuer. Kvale och Brinkmann (2009) betonar likt Robson (2011) att intervjun som kvalitativ metod i grunden är ett ojämställt förhållande mellan forskare och informant. Detta då forskaren har möjligheten att styra samtalet i önskad riktning för att kunna besvara sin frågeställning (a a). Vi menar dock att maktaspekten i våra intervjuer till viss del kan sägas jämnas ut då vi utgår från informanten som kunskapsbärare - Migrationsverkets handläggare är därför de som kan besvara frågor kring etiska dilemman i arbetet med asylansökningar. Detta kan kopplas till Kvale och Brinkmann (2009) vilka menar att den kvalitativa forskningsintervjun utgår från att det centrala är informantens erfarenhet och upplevelse av det specifika forskningsfenomenet. 5.7.2 Telefonintervju I detta avsnitt kommer vi att diskutera olika aspekter av telefonintervju som kvalitativ metod. 22 Rummets betydelse för intervjun Olsson och Sörensen (2011) betonar rummets betydelse för intervjusammanhanget. Flertalet av våra telefonintervjuer har tagit plats efter arbetstid, i informantens hem. Detta kan ha haft en inverkan på de berättelser informanten valt att dela med sig av, eftersom hemmet kan uppfattas som en mer avslappnad miljö till skillnad från om intervjun hade genomförts under kontorstid, på Migrationsverket. Widerberg (2002) beskriver exempelvis hur informanten kan ha svårt att frikoppla sig från sin yrkesroll om intervjun sker på arbetsplatsen - ett par av våra telefonintervjuer genomfördes på arbetsplatsen. Utmaningar med telefonintervju som metod Våra informanter arbetar på olika enheter på Migrationsverket runtom i Sverige och av tidsmässiga skäl är det således inte möjligt att genomföra fysiska intervjuer. Vi har därför genomfört telefonintervjuer med samtliga informanter. Detta har inneburit vissa svårigheter så som att tidsramen på 30 minuter per intervjutillfälle har varit svår att hålla eftersom vi inte fullt ut kan läsa av informanten och därmed se när det är lämpligt att övergå till nästa fråga. En positiv aspekt av detta är dock att informanten därmed har berättat väldigt mycket information. Vi anser även att telefonintervjuer kan vara positiva genom att det kan skapa ett mer avslappnat samtal då rollen mellan forskare och informant inte blir lika tydlig. En annan aspekt att ta hänsyn till vid forskningsintervjun är personkemin mellan informanten och intervjuaren (Widerberg, 2002). Flertalet av våra informanter har haft ett stort intresse för migrationsfrågor, vilket har gjort att vi har upplevt intervjutillfällena som givande ur ett forskningsperspektiv men även på ett personligt plan. Med andra informanter upplevde vi att personkemin var sämre, vilket kan ha påverkat oss som forskare genom att vi ställde färre följdfrågor. Inför varje telefonintervju skickades ett informationsbrev ut tillsammans med våra intervjufrågor. Detta anser vi har underlättat intervjun då informanten fick tid på sig för reflektion kring etiska dilemman. Det kan även ha skapat en tydlig ram för informanten att förhålla sig till, framförallt då intervjuerna skedde via telefon. Vidare tror vi att det har varit tryggt för informanterna att ta del av intervjufrågorna i förväg eftersom frågorna berör deras arbete på Migrationsverket, en myndighet som har fått utstå medial kritik (Eggebø,2013; Granhag m.fl.,2005). 5.7.3 Informanternas benägenhet att delta i studie Informantens utbildningsbakgrund kan ha haft en inverkan på benägenheten att delta i studien. Det är möjligt att de med beteendevetenskaplig utbildning är mer benägna att delta i studien, då vårt syfte är att belysa etiska aspekter som uppstår i mötet med den asylsökande. Vikten av mötets betydelse är en central del i socialt arbete, vilket inte betonas inom exempelvis juristutbildningen. Ett par av våra informanter har dock en juristexamen vilket kan tyda på att de som handläggare vill belysa en annan infallsvinkel av etiska dilemman. Flertalet informanter har ett stort intresse för migrationsfrågor och har särskild kompetens inom dessa frågor, men de har även ett privat intresse av sådana frågor. Detta kan ha bidragit till dels att de ville medverka i studien, dels mängden information de valde att ge oss vid intervjutillfället. 23 6. RESULTAT OCH ANALYS I detta avsnitt presenterar vi våra informanter och deras bakgrund. Sedan följer ett avsnitt där vi väver samman vårt resultat med en analys av det empiriska materialet utifrån ett professionsetiskt perspektiv. Våra resonemang vävs samman med tidigare forskning och annan relevant litteratur på ämnet. 6.1 Presentation av informanter Den här studien bygger på intervjuer med fyra stycken asylhandläggare samt en teamledare på Migrationsverket. Teamledaren har en bakgrund som handläggare på Migrationsverket och kommer därför att benämnas som handläggare i analysen, för att inte kunna identifieras. Våra informanter är mellan 26-31 år och är anställda på olika enheter på Migrationsverket runtom i Sverige. De har arbetat på Migrationsverket mellan sex månader och fyra år. Våra informanter arbetar på olika enheter kopplade till asylansökningar så som ansökningsenheten och utredningsenheten. Deras utbildning varierar från juristutbildning, genusvetenskap, statsvetenskap, mänskliga rättigheter och beteendevetenskap. Informanterna kommer att benämnas “Informant 1, “Informant 2” och så vidare för att bibehålla deras anonymitet. Könsfördelningen är jämn i informantgruppen. Vi har dock valt att använda oss av det könsneutrala pronomenet “hen” för att ytterligare avidentifiera våra informanter. 6.2 Det professionella mötet Mötet mellan Migrationsverkets handläggare och den asylsökande är en central arena där interaktionen utgör en betydelsefull roll inom socialt arbete. Svensson m.fl. (2008) benämner mötet mellan den professionella och den sökande som mellanmänskligt. Vidare belyser Svensson m.fl. (a a) vikten av att den professionella aktören förstår samspelet i det sammanhang den befinner sig i. Vår studie bygger på att mötet utgör en central del i handläggarens arbete med asylutredningar, då mötet och den information som framkommer där utgör grunden för beslut i ärendet. Vi vill därmed belysa vilka etiska dilemman handläggaren upplever i mötet med den asylsökande. 6.2.1 Handläggarens upplevelser i mötet med den asylsökande En asylprocess innefattar flera olika samtal med handläggare på Migrationsverket. Den sökande kallas bland annat till ett utredningssamtal samt en asylutredning. Informant 1 arbetar på en av Migrationsverkets mottagningsenheter och beskriver hur ett möte med ett ensamkommande barn går till; den asylsökande får inledningsvis besvara frågor kring identitet, ursprungsland och ålder. Uppger den asylsökande sig vara under 18 år kontaktas en barnhandläggare. Med hjälp av tolk inleder handläggaren ett ansökningssamtal. Informant 1 uppger vikten av att utreda det ensamkommande barnets identitet samt ålder eftersom “(...) ålder inte alls är lika viktigt i andra länder som det är i Sverige - det är inte en självklarhet att veta sin ålder i andra kulturer (...)”. Vidare ställs frågor kring barnets familj och hälsotillstånd. Informant 1 uppger att det är viktigt att inte fråga om asylskäl innan det ensamkommande barnet har tilldelats ett offentligt biträde. Vidare menar informant 1 att barnet vanligtvis vill berätta om sina asylskäl redan under första 24 mötet;“(...) som handläggare är det då viktigt att berätta för barnet att det kommer ges ytterligare tillfällen att berätta (...)”. Vidare belyser informanten vikten av att ordna boende och god man åt den sökande innan en asylutredning kan påbörjas. Vidare får det ensamkommande barnet en profil i Migrationsverkets journalsystem, där information och dokumentation kring den asylsökande finns. Informanten menar vidare att “(...) allt som sker i ärendet bör registreras i Migrationsverkets journalsystem (...)”. I mötet med det ensamkommande barnet ställs frågor utifrån ett protokoll där “(...) frågorna är detsamma vare sig om barnet är 4 eller 17 år”. Utmaningarna för handläggaren i mötet med ett ensamkommande barn är därmed att försöka förhålla sig till de fasta ramar som ett mottagningssamtal innebär. Mötet med den asylsökande beskrivs av informant 1 som ”(...) jobbigt rent själsmässigt, där man som handläggare möter många brustna människor i utsatta situationer”. Informant 1 förklarar att det var just därför hen valde att arbeta på Migrationsverket; “(...) jag ville arbeta med människor, ansikte mot ansikte och inte bara det teoretiska som man gör när man studerar (...)”. Informant 1s förväntningar innan hen började arbeta på Migrationsverket var att få träffa många människor i utsatta situationer “(...) och det är såklart det enda man gör nästan”. Resultaten från Wettergrens (2010) studie av Migrationsverket visar att en emotionell aspekt ständigt är närvarande i handläggarens möte med den asylsökande, vilket är tydligt i informant 1s intervju. Även Pinkney (2011) betonar att den professionella yrkesutövaren ständigt måste förhålla sig till de känslor som uppstår i mötet. Pinkneys (a a) studie visar att den känslomässiga delaktigheten i mötet kan ge upphov till stora påfrestningar för den sociala aktören. Ovanstående citat visar tydligt att detta även förekommer i informant 1s arbete. Informant 3 arbetar som asylhandläggare för ensamkommande barn och beskriver mötet med den asylsökande som en mycket viktig del i arbetet. Informant 3 menar att det är väldigt viktigt med ett bra bemötande och att vara väl förberedd inför en asylutredning, då barnet oftast mår psykiskt dåligt. Informant 3 uppger att alla handläggare arbetar olika när det gäller bemötande, men att hen tidigare har arbetat med barn och därför vet hur jobbigt det kan vara för barn att befinna sig på en myndighet med främmande människor. Pinkneys (a a) forskning om sociala aktörer som arbetar med utsatta barn visar att det ofta förekommer professionella som använder sig av strategier för att undvika känslomässiga samtal. En av strategierna är att skapa ett avstånd mellan sig själv och den sökande och därmed utveckla ett byråkratiskt arbetssätt. Detta förhållningssätt är inte synligt i informant 3s berättelse om hur hen förhåller sig i mötet med den sökande. Hen betonar istället vikten av att som professionell vara medveten om den utsatta situation barnet befinner sig i. Bemötandet är således en central del av informant 3s arbete med ensamkommande barn. Informant 3 berättar vidare att hen i själva mötet vill få de sökande “(...) att känna sig ohotade (...)” för att skapa en trygg miljö. Informant 3 menar att det är viktigt utifrån handläggarens perspektiv att den asylsökande känner sig bekväm eftersom den sökande då berättar mer “(...) och bättre, vi vill ju gärna ha en fri berättelse (...)”. Informant 3 förklarar vidare att det är viktigt att inte skapa en förhörskänsla, då det är av stor vikt att den sökande känner sig välkommen, framförallt då “(...) många av dessa barn har varit hos myndighetspersoner i sina hemländer och dessa möten inte varit sådär jätteroliga (...)”. Interaktionen mellan handläggaren 25 som professionell och den sökande är således en betydelsefull del i det sociala arbetet på Migrationsverket. Svensson m.fl. (2008) belyser att mötet formas utifrån vilka personer som integrerar med varandra. Mötet har en stor betydelse och är grundläggande i handläggarens utredning. Detta kan kopplas till det första kännetecknet för professionsetik som utgörs av att mötet och bemötandet är det centrala (Christoffersen, 2007). Informant 3 berättar om de svårigheter som uppstår i mötet med den sökande om personen berättar sin egen historia eller om den sökande berättar en historia den har blivit tillsagd att berätta av exempelvis smugglare eller släkting. Informant 3 uttrycker att “(...) det blir en helt annan typ av stämning i rummet (...)”. Informant 3 menar vidare att det är svårt som handläggare att påverka den rådande stämning som infinner sig; “(...) jag försöker vara den här snälla, glada bemötande människa medan dem känner att ett snedsteg och så ryker dem (...)”. Informant 3 förklarar vidare att det finns så kallade ”PUT-länder”8, det vill säga att sökande från exempelvis länder så som Syrien och Eritrea har en större möjlighet att få permanent uppehållstillstånd. Informant 3 uttrycker att “(...) i dessa utredningar blir det oftast mycket skratt och skämt, för både den sökande och jag som handläggare vet att det finns en stor risk [sic!] att detta kommer gå vägen (...)”. Informant 3 upplever att det är lättare att arbeta i en sådan typ av utredning då den asylsökande oftast vet vad som gäller, vilket gör att de kan berätta sin historia utan större press. Informant 1 betonar även att ”(...) i Syrien till exempel så vet alla om att de får ett permanent uppehållstillstånd direkt och därmed blir det en helt annan typ av samtal (...)”. Informant 1 menar att den asylsökande under sådana möten uttrycker en ”(...) tacksamhet över att det finns ett land i världen som förstår hur jobbigt de har det (...)”. Detta visar att mötet mellan handläggare och den sökande kan se väldigt olika ut. Svensson m.fl. (2008) betonar att mötet har olika mål och syften vilket har en inverkan på hur mötet uppfattas av de olika parterna. Hur mötet upplevs och är upplagt är således av stor vikt för den sökande när den ska berätta sin berättelse (Granhag m.fl., 2005). En central del i arbetet med asylutredningar är att bedöma huruvida den sökande talar sanning eller inte. Detta är av stor vikt då berättelsen är den som ligger i grund till handläggarens bedömning angående asylskäl. Enligt Migrationsverket är det av stor vikt att den sökande ska kunna styrka sin identitet samt förse handläggaren med nödvändig information kring grunderna för asylansökan (Migrationsverket 8, 2014). Granhag m.fl. (2005) har undersökt föreställningar om trovärdighet på Migrationsverket. Granhag m.fl. (a.a) belyser om att människor generellt har svårt att avgöra när andra människor inte talar sanning, då människor oftast har en felaktig föreställning om vad som är tecken på att någon ljuger. Detta försvårar handläggarens arbete med att bedöma en asylsökandes uppgifter rörande identitet och asylskäl vilket informant 3 i vår studie förtydligar i sitt citat om vems berättelse den asylsökande uppger. Informant 1 beskriver sig själv som ett hinder för den asylsökande och menar att hen upplever sig själv som”(...) en i raden av ett väldigt stort antal hinder till att uppfylla ett mål”, det vill säga en beviljad asylansökan. Utifrån Parsons professionsetik är den professionella relationen begränsad och därmed omfattas 8 ”PUT” står för permanent uppehållstillstånd, som är ett uppehållstillstånd utan tidsbegränsning. Om den asylsökande beviljas detta har personen rätt att bo, arbeta och leva i Sverige på samma villkor som svenska medborgare (Migrationsverket 5, 2014). 26 inte den sökandes liv i helhet utan endast en viss aspekt (Christoffersen, 2007). Detta kan kopplas till ovanstående citat av informant 1 där det är tydligt att handläggaren endast är inriktad på en aspekt av den sökandes liv, det vill säga frågan om uppehållstillstånd. Informant 1 menar fortsättningsvis att de människor som söker sig till Sverige för att få ett permanent uppehållstillstånd och ett värdigt liv utan krig och förföljelse har många hinder framför sig. De måste först ”(...) ta modet att lämna allt dem har och sen göra en resa som är fullständigt obegripligt svår – en resa över Medelhavet, genom öknen och sedan ta sig igenom hela Europa utan att bli upplockad av någon annan europeisk myndighet”. Vetskapen om detta gör att informant 1 beskriver sig själv som en gate-keeper, det vill säga ett hinder för den asylsökande. Detta kan kopplas till Pinkneys (2011) forskning, vilken beskriver skeenden där den professionella kan uppleva frustration och en känsla av att det inte finns en möjlighet att förändra en människas livssituation. Pinkney (a a) menar även att de professionella kan känna ett stort ansvarstagande i samband med detta, vilket informant 1 även belyser. Vidare menar informant 1 att kollegor på hens arbetsplats kan ha bristande empati men att ”(...) majoriteten, framförallt de som arbetar med barnärenden känner en stark empati och sympati för den sökande”. Informant 1 menar att ”(...) en tonåring som sitter och gråter över att sina föräldrar gått bort eller saknas, det är klart man inte informerar kring lagar och regler, utan då är man en människa”. Vidare uttrycker informant 1 att socionomutbildningen skulle komma väl till pass då handläggare på Migrationsverket borde bli bättre på att handskas med människor i utsatta situationer. Detta visar på en medvetenhet om vikten av just mötet i handläggarens arbete. Informant 1 menar vidare att det är många människor som kan vara ganska brustna och att många sökande har “(...) fullständigt kollapsat”. Vid sådana tillfällen bör handläggare ha en helt annan roll, enligt informanten. Handläggarnas professionella handlingsutrymme är begränsat av Migrationsverkets ramar. Våra informanter är eniga om att det finns svårigheter under mötet med den asylsökande och belyser olika dilemman som kan uppstå i arbetet. Enligt Svensson m.fl. (2008) påverkas den sociala aktörens handlingsutrymme av faktorer såsom rutiner, professionella tolkningar samt individuella faktorer hos både den sociala aktören och den sökande. Informant 3 beskriver mötet som en balansgång ”(...) som många inte kanske alls är ämnade för, jag personligen bjuder mycket på mig själv i mötet (...)”. För informant 3 handlar det “(...) om att släppa prestigen (...)” i mötet. Vidare belyser informant 3 vikten av att vara väl medveten och att kunna “(...) känna av stämning och hur den sökande är - alla har ju olika personligheter”. Informant 3 menar att som handläggare är det av stor vikt att använda sin retoriska kunskap samt ha förmågan att formulera frågor. Informant 3 menar att “(...) det handlar inte bara om att få svar på frågor, utan att du får den sökande att känna att detta mer är ett samtal och inte förhör (...)”. Detta kan kopplas till informant 4 som menar att man ”(...) som handläggare bör vara väldigt pedagogisk” för att få rätt information av den sökande. En svårighet informant 4 upplever i mötet med den asylsökande är att den sökande ska förstå vilken information som är nödvändig för handläggaren för att kunna fatta ett positivt beslut. Vidare belyser informant 1 och 3 vikten av att ställa frågor på ett 27 sätt som får den asylsökande att öppna upp sig. Informant 1 och 3 berättar att de använder sig av olika intervjutekniker i mötet med den sökande. Informant 3 beskriver olika typer av personligheter genom liknelser, exempelvis”(...) musslan är den som inte vill berätta någonting och ballongen är en person som till slut spricker (...)” och berättar väldigt mycket. Både informant 1 och 3 benämner detta som lite löjligt men användbart i sitt förhållningssätt till den asylsökande eftersom detta gör dem medvetna om att de måste använda sig av olika intervjutekniker beroende på den sökandes personligheter. Dessa olika intervjutekniker visar hur handläggaren styr mötet för att kunna få fram en berättelse av den sökande, då berättelsen ligger till grund för asylutredningen. Utifrån Parsons professionsetiska perspektiv ska den professionella behandla alla de sökande lika utifrån universella principer (Christoffersen, 2007). Denna princip är av stor vikt vid handläggarens möte med den sökande, men som citaten ovan belyser är alla asylsökande individer vilket kräver olika förhållningssätt för att få fram nödvändig information för att kunna göra en rättvis bedömning i ärendet. Informant 2 upplever en annan svårighet i mötet då man som handläggare måste ställa frågor som kan uppfattas som känsliga och “(...) be människor förklara saker man vet kommer vara jobbiga att prata om”. Det kan vara frågor rörande familj, relationer och identitet vilket informant 2 kan uppleva som ”knivigt”. Informant 2 menar vidare att det upplevs som svårt att ställa den här typen av frågor men betonar samtidigt att det är av stor vikt för utredningen och protokollet. Informant 4 har upplevt en liknande situation där känsliga frågor kan leda till att den sökande berättar för mycket. Vidare menar informant 4 “(...) man tror att det ska bli ett tillstånd och så nämner personen något som rubbar hela utredningen (...)”. Detta upplever informanten som en svår situation där man som handläggare vet vilka konsekvenser en viss information kan få. Detta visar hur handläggaren som social aktör, i enlighet med det professionsetiska perspektivet, är inriktad på att hjälpa den sökande genom att genomföra en korrekt utredning. Informant 2s handlande tyder även på att professionsetikens tredje punkt uppfylls, vilken syftar till att den professionella ska sätta den sökandes intresse främst (Christoffersen, 2007). I det här fallet utgörs den sökandes intresse av en beviljad asylansökan. Christoffersen (2007) menar att de som arbetar inom människobehandlande organisationer ingår i en relation som inte bara styrs av regler, lagar och riktlinjer utan också av att den sökande är en medmänniska. Detta kan innebära olika former av svårigheter för handläggaren, vilket informant 1 berättar om. En av de svåra situationer som kan uppstå i arbetet med ensamkommande barn är när handläggaren har information om var det ensamkommande barnets föräldrar befinner sig, men på grund av sekretesskäl inte får berätta detta för barnet. Handläggaren kan i sådana fall enbart skriva ner uppgifterna i protokollet och uppmana barnet att söka sig till exempelvis Röda korsets återföreningsstöd. Ett annat alternativ är att handläggaren ber socialtjänsten, som Migrationsverket samverkar med, att ta kontakt med barnets förälder och fråga föräldern om socialtjänsten får lämna ut uppgifter till barnet. Då handläggaren måste förhålla sig till professionsetiken i sitt arbete kan detta, om det står i motsättning till den inre etiken, leda till det som Thorsén (2010) benämner som en svår, etisk arbetssituation. Denna motsättning, mellan den inre etiken och professionsetiken, är påtaglig i informant 1s exempel ovan. 28 6.2.2 Makt och myndighetsutövning i mötet Migrationsverket är en myndighet vilken har varit föremål för medial kritik (Granhag m.fl., 2005; Eggebø, 2013). Handläggare på myndigheten har uppgett att de arbetar under stor press med hård arbetsbelastning (SVT, 2014; Hela Hälsingland, 2014; Dagens nyheter, 2013). Vår studie vill belysa etiska dilemman som handläggare på Migrationsverket upplever i sitt arbete med asylansökningar. Det är därför av intresse att undersöka vilken bild handläggarna hade av myndigheten innan de började arbete där samt hur bilden har förändrats över tid. Resultaten från vår empiri pekar på att informanterna beskriver sina förväntningar på Migrationsverket utifrån framförallt hur arbetssituationen skulle se ut, hur deras kollegor skulle vara, hur mötet med den asylsökande skulle vara samt hur besluten skulle fattas. Handläggarens upplevelse om rollen som myndighetsutövare Informant 1 menar att medias bevakning och omgivningens uppfattning om Migrationsverket påverkade informantens förväntningar på myndigheten innan anställningen påbörjades. Bilden av Migrationsverket var präglad av att människor i samhället i stort, som informanten säger, “(...) har väldigt mycket åsikter om just Migrationsverket”. Informant 1 uppger att hen själv trodde att kollegorna skulle vara väldigt bittra och cyniska. Informant 3 hade liknande förväntningar på kollegorna - hen utgick från att de skulle vara känslokalla och hårda. Även informant 4s bild utgick från att de anställda gjorde godtyckliga och hjärtlösa bedömningar. Detta synsätt präglade även informant 2s bild av de anställda och deras beslut, vilka informanten uppfattade som rigida. Både Granhags m.fl. (2005) och Eggebøs (2013) forskning lyfter fram Migrationsverket som en myndighet med dåligt rykte. Deras forskning visar bland annat att myndigheten ofta uppmärksammas i negativa termer i media, vilket informanterna i vår studie även påtalar att de har blivit påverkade av. Informant 5 utmärker sig dock i jämförelse med övriga informanter, då hens förväntningar på Migrationsverket i stort var att det skulle vara en trevlig arbetsplats där den sökande fick ett gott bemötande. De positiva aspekterna av Migrationsverkets arbete betonades inte utav övriga informanter i förhållande till deras förväntningar på myndigheten, innan de hade börjat arbeta där. Informanternas förväntningar på sina kollegor på Migrationsverket hänger samman med bilden av hur de trodde att beslut fattades på myndigheten. Flertalet informanter betonar att de uppfattade myndighetens beslut som svåra att förstå besluten framstod för dem som fattade på godtyckliga och hjärtlösa grunder. Vidare nämner majoriteten av informanterna att de förväntade sig en arbetssituation med lättare arbetsbörda än hur den faktiskt var när de började på myndigheten. Informanterna beskriver vidare sina förväntningar på mötet med den asylsökande utifrån olika känsloaspekter. Informant 1 beskriver exempelvis hur mötet med den asylsökande antagligen skulle vara “(...) rätt jobbigt, alltså rent själsmässigt (...)”. Informant 3 beskriver ett liknande scenario, där mötet med den sökande antas vara präglat av tårar, livsöden och lidande. Omgivningens uppfattning om en viss profession har en inverkan på den professionellas egen uppfattning om yrkesrollen (Daniel, 2013). Detta är tydligt i våra informanters svar, där 29 majoriteten hade en negativ bild av Migrationsverket innan de påbörjade sin anställning. Deras uppfattning om Migrationsverket grundade sig främst på omgivningens uppfattningar, vilka de hade tagit del av genom bland annat bekanta och media. Vidare betonar Daniel (a a) att omgivningens negativa föreställningar kring en profession kan påverka dem på så sätt att de inte vill identifiera sig med professionen eftersom det ger ofördelaktiga associationer. Våra informanters föreställningar om Migrationsverket och det arbete handläggarna utför kan kopplas till Parsons professionsetik. Informanternas beskrivningar av hur de innan sin anställning upplevde att beslut fattades (bland annat på ett känslokallt vis) är relaterat till aspekten om känslomässig neutralitet. Större delen av våra informanter uppgav att de trodde att Migrationsverket var en arbetsplats utan utrymme för känslor. Professionsetiken betonar även en kollektivistisk syn där organisationens intressen ska tillvaratas, vilket i det här fallet utgörs av Migrationsverket och de lagar de är skyldiga att upprätthålla genom sina beslut. Detta är synligt i våra informanters svar, där exempelvis informant 2 menar att det individuella handlingsutrymmet är ytterst begränsat av de ramar lagen sätter. Svensson m.fl. (2008) menar att det som förenar offentliga organisationer är att de är organiserade utifrån politiska beslut och styrs av lagstiftningen, vilket i allra högsta grad är synligt hos Migrationsverket. Vidare är den professionella, enligt Parsons professionsetik, prestationsinriktad vilket innebär att målet är i fokus för den professionellas handlingar (Christoffersen, 2007). I vår studie innebär detta att Migrationsverkets mål är att fatta beslut i asylärenden. Sammantaget tyder våra informanters tidigare föreställningar om Migrationsverket på ett synsätt där maktutövning främst förstås som en negativ handling. De förväntningar informanterna hade på Migrationsverket förändrades när de väl började arbeta på myndigheten. Informant 1 förklarar att hen har fått en större förståelse för tjänstemännen på Migrationsverket och beskriver det som att handläggarna ställs inför en “(...) snudd på omöjlig uppgift”. Informanten menar att det är omöjligt att inte ställas inför etiska dilemman på Migrationsverket eftersom myndighetens arbete, enligt hen, grundar sig på en migrationspolitik och ett system där man väljer att vissa människor får stanna inom landet och andra inte. Detta innebär enligt informanten att handläggaren ställs inför frågor och etiska dilemman som hen beskriver som “(...) i stort sett olösbara (...)”. Resultaten av Eggebøs studie (2013), av dilemman och utmaningar handläggare på norska Migrationsverket upplever i sitt arbete, pekar på att handläggarna har en ambivalent inställning till det arbete de utför. Informanterna uppger att de ständigt måste förhålla sig till den aktuella lagtexten men att de emellanåt upplever en slitning mellan lagrummet och den personliga uppfattningen att ett annat utfall än det juridiskt korrekta hade varit önskvärt. Informanterna i Eggebøs (a a) studie är således medvetna om att de har ett arbete som innefattar makt och myndighetsutövning, men dessa aspekter av deras arbete tonas ned av att de slutgiltiga besluten fattas av andra tjänstemän på Migrationsverket än de som gör utredningen. Detta gör att informanterna känner sig trygga med besluten som fattas samt att känslan av att vara personligt ansvarig för den sökande minskar. Informant 1 menar vidare att handläggaren måste förhålla sig till sitt eget samvete och de rutiner och kulturer som finns inom Migrationsverket, vilket “(...) är väldigt svårt (...)”. Denna svårighet betonas även av informanterna i Eggebøs (a a) forskning, vilket har diskuterats närmre ovan. Även informant 2 och 3 har en 30 annan bild av Migrationsverket efter att de började arbeta där - handläggarna på myndigheten förstås nu istället som extremt humana och en större förståelse för och reflektion kring myndighetsutövning har utvecklats efter att ha sett det praktiska sociala arbete som sker på Migrationsverket. Ovanstående resonemang kan ses som ett uttryck för hur informanterna har socialiserats in i rollen som handläggare på Migrationsverket. Svensson m.fl. (2008) beskriver hur sociala aktörer växer in i rollen som myndighetsperson genom socialisering, där organisationens värderingar och rutiner internaliseras av den anställda. Disciplinering är även centralt i internaliseringsprocessen, då den professionella genom detta får lära sig att skilja på sin personliga, inre etik och den etik vilken kommer till uttryck på arbetsplatsen (a a). Ur Parsons professionsetiskt perspektiv innebär detta att handläggaren förhåller sig känslomässigt neutral till den sökande och handlar utifrån universella principer om att alla sökande ska behandlas likvärdigt. Informanternas svar om hur deras syn på Migrationsverket har förändrats sedan de började arbeta där tyder även på att de har börjat förhålla sig till arbetet som handläggare utifrån den etik som kommer till uttryck på arbetsplatsen. Informanternas förväntningar på Migrationsverket som arbetsplats är intressant ur ett professionsetiskt perspektiv. Den första punkten som kännetecknar professionsetik är att mötet mellan den professionella och den sökande är den centrala grunden för det sociala arbetet (Christoffersen, 2007). I vår empiri beskrivs just mötet som den arena där handläggarna utför sitt arbete och där deras myndighetsutövning blir synlig. Svensson m.fl. (2008) betonar att den professionellas myndighetsutövning och makt måste vara etiskt acceptabel, då de beslut som fattas har en inverkan på enskilda individers liv. Informant 3 poängterar att maktaspekten i handläggarnas arbete är väldigt intressant, men att hen personligen inte uppskattar att ha makt eller att “(...) trycka ned folk, jag har aldrig varit en sådan människa (...)”. Detta visar hur informanten tolkar makt som något negativt, i termer av under- och överordning. Vidare menar informanten att hen inte använder sin makt i arbetet på Migrationsverket annat än för att försöka “(...) få den sökande att må bra och då faller ju den här maktgrejen bort (...)”. Svensson m.fl. (2008) betonar dock att makt skapar ramarna för det sociala arbetet samt att dessa ramar reglerar interaktionen mellan den sökande och den professionella. I vår studie är det Migrationsverket som organisation som har skapat ramarna för handläggarnas arbete och i detta ingår även en maktaspekt i form av att handläggarna har tolkningsföreträde utifrån den roll de besitter som anställda vid en svensk myndighet. Makt kan således inte förstås som något individuellt utan måste förstås utifrån den kontext handläggaren befinner sig i, det vill säga som anställd på Migrationsverket. Vidare menar informant 3 att hen bara har utövat sin makt vid ett tillfälle, i möte med en sökande som inte gav svar på frågor informanten ställde i egenskap av handläggare. Informanten blev då “(...) väldigt direkt (...)” och “(...) släppte hela det här empatiska och bara ställde frågor (...)” till den sökande. Informanten betonar att detta var ett undantag och att hen annars inte utnyttjar maktsituationen i sitt arbete. Detta synsätt kan kopplas till det andra kännetecknet inom professionsetik, det vill säga handlingsimperativet. Detta innebär att mötet med den sökande alltid är handlingsorienterat men samtidigt präglat av olika etiska överväganden vilka styr handlandet (Christoffersen, 2007). Informant 1 beskriver, som ovan nämnt, att handläggarna som tjänstemän måste förhålla sig till etiska 31 dilemman dagligen. De måste även förhålla sig till sitt eget samvete och Migrationsverkets ramar, enligt samma informant. Makten som kommer till uttryck i mötet med den sökande är beroende av hur pass saklig grund mötet har, enligt Christoffersen (2007). Detta utgör det tredje kännetecknet för professionsetik, det vill säga att den professionella har ett yrkesmässigt ansvar för den sökande, men även att mötet baseras på en saklig grund. Att söka asyl får därmed anses vara en saklig grund för mötet mellan den sökande och den professionella, det vill säga handläggaren på Migrationsverket. Handläggarnas möjlighet att utöva makt i mötet är således stor. Detta innebär vidare, enligt Sandstöm (red., 2012), att makt utgör en stor del av att vara professionell och att den professionella därmed även måste vara ödmjuk inför att man har makten att fatta livsavgörande beslut. Utifrån Parsons professionsetik ska den professionella förhålla sig känslomässigt neutralt till den sökande (Christoffersen, 2007). Ett sätt att försöka bibehålla neutralitet i förhållande till den sökande kan vara att, som informant 3 gör, distansera sig från den maktposition man besitter i egenskap av myndighetsutövare. Detta då makt kan väcka olika former av känslor hos både den sökande och handläggaren som social aktör. Genom att inte erkänna handläggarens makt blir det istället Migrationsverket som organisation som blir maktens representant, snarare än den enskilda handläggaren. Detta kan vara en strategi för att undvika att bli alltför känslomässigt engagerad i enskilda sökande. Eggebøs (2013) forskning på norska Migrationsverket visar att handläggarnas upplevelse av etiska dilemman minskar då besluten fattas av andra tjänstemän än de som arbetar med asylutredningen. Detta bidrar till att handläggarna inte upplever ett personligt ansvar för de sökande (a a). Svenska Migrationsverket är uppbyggt på samma sätt - handläggarna utför asylutredningen och beslutsfattare, som alltid är två, fattar det formella, juridiska beslutet. Andra informanter har ett annat förhållningssätt till maktutövning i arbetet som handläggare på Migrationsverket. Informant 4 upplever rollen som myndighetsperson som “(...) mycket, mycket komplex”. Informanten menar att handläggarens arbete är av stor vikt för både “(...) den enskilde asylsökande, men också för samhället”. Detta citat belyser hur den professionellas arbete och i förlängningen maktutövning måste vara förankrad hos medborgarna och samhället i stort, för att kunna rättfärdigas (Brante, 2009). Maktutövningen måste även vara etiskt acceptabel, då socialt arbete präglas av beslut vilka har en stor inverkan på enskildas liv (Svensson m.fl., 2008). Inom professionsetiken anses dock den professionellas relation till den sökande vara begränsad, då den sociala aktören enbart inriktar sig på en aspekt av den sökandes liv och tillvaro (Christoffersen, 2007). Denna aspekt av professionsetiken kan vara problematisk i förhållande till handläggarnas arbete då deras utredning, vilken ligger till grund för beslutet på asylansökan, påverkar något som utgör en stor del av den sökandes liv. Det är därför särskilt intressant att informant 3, som ovan nämnt, menar att maktaspekten inte är närvarande i hens arbete. Precis som informant 4 belyser informant 1 maktutövningen i arbetet som representant för en myndighet. Informant 1 menar att makt är ständigt närvarande i det arbete hen utför. Informanten menar att hen upplever sig vara “(...) en i raden av ett väldigt stort antal hinder till att uppfylla ett mål”. Informantens citat tyder på en medvetenhet kring handläggarens möjlighet att utöva makt. Detta är synligt i mötet med den sökande, där makten kan vara påtaglig i varierande 32 utsträckning. Informanten exemplifierar med syrier, vilka får permanent uppehållstillstånd i Sverige på grund av den svåra situation som råder i Syrien. Informanten menar att “(...) det blir ett helt annat samtal (...)” vid sådana möten än med afghaner som enligt informanten har ungefär 50 % chans att få permanent uppehållstillstånd i Sverige. Informanten säger att det i sådana möten kan bli en “(...) obehaglig form av underlägsenhet” där hen upplever sig vara en gate keeper - det vill säga någon som reglerar det en annan person vill ha tillgång till. Den produktiva makten Svensson m.fl. (2008) beskriver att makten i ett möte blir synligt “(...) genom det tolkningsföreträde som makten möjliggör” (s. 69). Detta innebär att den som besitter makten kan använda den på olika sätt - makten är således alltid produktiv (a a). Makt kan alltså användas för att möjliggöra olika skeenden utifrån den sökandes preferenser, men makten kan också användas för att fatta beslut vilka inte gynnar den sökande (a a). Denna förståelse av makt kan kopplas till vårt empiriska material. Informant 3 menar att mötet med den asylsökande är präglat av en känsla av att inte vara omtyckt eftersom handläggaren representerar “(...) det andra laget”. Med detta syftar informanten på att det är hen som har makten att bedöma om den sökandes historia är trovärdig eller inte. Detta då den asylsökandes berättelse och de uppgifter som framkommer, utgör grunden för hur en asylansökan ska bedömas. Granhags m.fl. (2005) forskning kring just trovärdighetsbedömningar på Migrationsverket visar hur handläggare bedömer trovärdighet utifrån samma faktorer som icke-professionella. Vidare uppger informanterna i studien att de har svårt att avgöra om en person lämnar felaktiga uppgifter eller inte (a a). Informant 3 menar att det är en balansgång mellan att göra sitt jobb väl, vilket innebär att bedöma trovärdigheten i den sökandes berättelse, och att vara human, vilket innebär att inte behöva skicka hem någon. Informanten menar att det är många aspekter i den sökandes berättelse som måste vara felaktiga eller tvivelaktiga för att den sökande inte ska ha gjort sannolikt att den har asylskäl. I detta sammanhang betonar informanten återigen att handläggarens arbete kräver en balansgång; “(...) jag är inte polis och bekämpar inte brottslingar (...)”. Vidare menar informanten att om hen var för bra på sitt arbete skulle fler få åka hem och att detta är en balansgång som upplevs som väldigt svår. Även informant 2 diskuterar samma problematik och menar att hen har frågat sig själv “(...) hur noggrann ska jag vara i en undersökning?” flertalet gånger. Informanten menar att det blir en konflikt för handläggaren mellan att “(...) göra ett bra jobb och att utreda det här ordentligt (...)” eller att “(...) se mellan fingrarna”. Detta kan vara ett sätt för handläggarna att bibehålla sin egen etik och upprätthålla de värden handläggaren vill ska prägla arbetet. Vidare kan detta tolkas som att handläggarna i vissa situationer till viss del väljer att avstå från att utöva sin makt på ett sätt som inte är gynnsamt för den sökande. Maktutövningen används således på ett sätt som kan uppfattas som positivt för den sökande. Som handläggare har man således ett handlingsutrymme vilket innebär att man har möjligheten att använda makt på olika sätt. Det är därför intressant att Informant 3, vilket diskuterades i föregående avsnitt, menar att hen i princip bara har utövat makt en enda gång i sitt arbete som handläggare. Informantens förståelse av maktaspekten och myndighetsutövning tyder på en negativ bild av begreppen. Svensson m.fl. (2008) menar dock att makt kan användas på ett positivt sätt, vilket informant 3 belyser med citaten ovan. 33 Informant 2 har dock ett tydligt exempel på när hen upplever att myndighetsutövningen och makten hen besitter måste användas på ett negativt sätt, det vill säga ett sätt som inte gynnar den sökande. Informanten exemplifierar med en situation där den sökande berättade detaljer som inte hade efterfrågats, men som ändå måste noteras i det protokoll handläggarna skriver under mötet med den sökande. Informationen som framkom ledde till att ansökan var tvungen att avslås, vilket handläggaren upplevde som onödigt då informationen inte hade efterfrågats. Det är dock viktigt att belysa att även Migrationsverket som organisation är präglat av makt i förhållande till handläggaren. Informant 2 berättar att det görs regelbundna kontroller, besök och granskningar där det på avdelningsnivå går att synliggöra vad som har gjorts på enheten och om rätt beslut har fattats. Informanten säger att “(...) vetskapen om att det sker gör ju att man blir, man kan ju inte, jag vet inte, det känns i alla fall inte som att man kan fatta ett beslut hur som helst, både gentemot sin egen plikttrogenhet och den vetskapen om att någon kan upptäcka det”. Detta innebär att handläggaren kan utöva makt gentemot den sökande, men Migrationsverket utövar även makt gentemot den anställda i form av kontroller och uppföljning. Svensson m.fl. (2008) beskriver hur makt är beroende av relationer och roller - den anställda befinner sig i ett underläge i förhållande till sin arbetsgivare eller organisation. Makt är således ordnat hierarkiskt, där Migrationsverket kan utöva makt gentemot handläggarna genom att kontrollera deras arbete. Handläggarna kan i sin tur utöva makt gentemot den sökande. Vidare menar Informant 2 i vår studie att hen inte hade reflekterat över vad myndighetsutövning innebar, innan hen började arbeta på Migrationsverket. För informanten innebär myndighetsutövning numera att hen utifrån lagstiftningen ska “(...) hjälpa människor att få uppehållstillstånd”. Informanten betonar också vikten av att diskutera den maktposition handläggarna besitter och hur man ska förhålla sig till den rollen. Maktaspekten i informantens arbete som handläggare uttrycks vara särskilt påtaglig i de möten då informanten måste ställa frågor som den sökande kan uppfatta som känsliga. I ett sådant fall måste handläggaren använda sin makt som myndighetsutövare på ett sätt där utfallet för den sökande inte är tydligt. Makt är ständigt närvarande ur ett professionsetiskt perspektiv. Den första punkten i Parsons professionsetik betonar att professionsutövaren, det vill säga handläggaren, ska vara obetingat inriktad på att hjälpa den sökande, vilket även betonas i den tredje punkten som belyser hur den professionella etiken ska vara präglad av den sökandes intresse (Christoffersen, 2007). Professionsetiken ger således handläggaren på Migrationsverket utrymme att utöva sin makt på ett sätt som kan förstås som gynnsamt eller ogynnsamt för den sökande. Sammanfattningsvis visar vår empiri att myndighetsutövning och makt utgör en stor del av handläggarens arbete. Den makt handläggarna besitter och de möjligheter de som sociala aktörer har till myndighetsutövning kan förstås som något som gynnar den sökande eller är i strid med den sökandes önskan om uppehållstillstånd. 34 6.3 Etiska dilemman I det här avsnittet analyserar vi de etiska dilemman våra informanter upplever i sitt arbete med asylansökningar. Analysen är indelad utefter de teman som tydligast har framkommit som etiska dilemman i vårt empiriska material. 6.3.1 Motsättning mellan handläggarens inre etik och professionsetiken Migrationsverkets handläggare arbetar efter utlänningslagen (2005:716) när de ska bedöma asylärenden. Handläggarnas handlingsutrymme är således begränsat till lagtexten och dess möjligheter att bevilja en asylansökan. Informant 1 beskriver att handläggaren måste “(...) förhålla sig till de rutiner och den kultur som finns inom Migrationsverket (...)”, vilket innebär att man som handläggare ständigt måste förhålla sig till utlänningslagen men även till sitt eget samvete. Även informant 2 menar att ett av de dilemman hen stöter på i sitt arbete är att som myndighetsutövare behöva avslå en ansökan eftersom den sökande inte uppfyller lagrummets krav, trots att den sökande befinner sig i en svår situation. Samma informant menar att detta innebär en krock mellan lagen och ens egna känslor kring ett ärende, eftersom hen själv personligen kan tycka att ett beslut är felaktigt. Motsättningen mellan lagstiftning och handläggarens inre etik upplevs även av informant 4, som menar att det inte är “(...) alltid som man delar värderingar med lagstiftaren”. Vidare betonar hen att etiska dilemman främst är relevant på lagstiftarnivå och att det inte riktigt är handläggarens roll att göra etiska överväganden. Utifrån ett professionsetiskt perspektiv kan ovanstående citat kopplas till teorins första punkt, vilken är känslomässig neutralitet. Den professionella, det vill säga handläggaren, ska enligt Parsons professionsetik inte blanda in sina känslor i arbetet de utför. Asylhandläggarens arbete på Migrationsverket är dock, utifrån våra informanters berättelser, präglat av känslomässiga reaktioner eftersom de möter människor som befinner sig i svåra situationer. Våra informanter betonar dock att deras känslor inte styr vilka beslut de fattar som myndighetsutövare, men att de i princip alltid upplever en känslomässig aspekt av arbetet med asylärenden. Detta visar att handläggarna utgår från universalism, vilket är Parsons andra punkt inom professionsetiken. Universalism innebär att den professionella ska behandla alla sökande lika - i våra informanters fall betyder det att de måste utgå från lagstiftningen när de avgör hur en sökandes ärende ska behandlas. Handläggarna ska således inte utgå från sina känslor när de utreder ett ärende. De juridiska lagrum handläggaren måste förhålla sig till som myndighetsutövare kan således leda till att handläggaren upplever en slitning mellan den inre etiken och professionsetiken. De känslor som handläggaren upplever i mötet med den asylsökande innebär att lagen emellanåt uppfattas begränsa handläggarens handlingsutrymme. Vidare upplever informant 2 ett etiskt dilemma då man som handläggare är tvungen att avslå en ansökan på ett juridiskt korrekt sätt men samtidigt upplever att det finns svåra omständigheter i ärendet. Informant 2 belyser att de sökande ofta blir ledsna och upprörda och då “(...) ska man sitta och förklara, trots man kanske själv tycker att beslutet är fel egentligen (...)”. Här kan de uppstå motsättningar inom den inre etik och den professionsetik som förekommer på Migrationsverket. Informant 5 instämmer och menar vidare att ett det är ett jobbigt ärende när “(...) barnet har gått igenom en lång resa, har kommit till ett land för att söka hjälp och skydd från fattigdom och någon har värderat att det är 35 värre att bli skjuten än att svälta ihjäl (...)”. Informant 5 menar vidare att detta värderas utifrån lagstiftningen och inte enskild handläggares uppfattning vilket gör det till en “(...) oerhört tung” situation. Svårigheten att koppla bort sina känslor i ett ärende upplevs även av informanter i både Granhags m.fl. (2005) och Eggebøs (2013) studier. Deras forskning visar, utifrån både ett svenskt och ett norskt perspektiv, att Migrationsverkets handläggare upplever en svårighet i att förhålla sig till de känslor och etiska dilemman som uppkommer i samband med handläggning av ärenden. Resultaten i Eggebøs (a a) studie visar att handläggarna har ambivalenta känslor i förhållande till lagstiftningen, eftersom lagstiftningen inte ger handläggaren något handlingsutrymme. Studien visar även att handläggarna emellanåt upplever ett personligt ansvar för de sökande (a a). Den femte och sista punkten i Parsons professionsetik belyser att den professionella har en begränsad relation till den sökande, där den professionella enbart inriktar sig på en viss aspekt av den sökandes liv (Christoffersen, 2007). Utifrån Eggebøs (2013) studie blir det tydligt att det är svårt för handläggarna att enbart förhålla sig till en aspekt, att bevilja eller avslå en ansökan om uppehållstillstånd, av de sökandes liv. Detta eftersom andra aspekter av de sökandes liv i allra högsta grad påverkas oerhört av vilket beslut Migrationsverket fattar. Informant 4 menar att diskussionen kring etiska dilemman främst är relevant på lagstiftarnivå. Informanten menar vidare att man som handläggare “(...) ofta blir mycket berörd av ärenden, men finns det inget utrymme i lagen är det svårt (...)”. Informant 5 belyser att de flesta som arbetar på Migrationsverket aktivt söker sig till myndigheten och är “(...) införstådda med den problematiska bedömningen som kan uppstå (...)”. Vidare menar informant 5 att handläggare alltid gör individuella bedömningar och att “(...) människor här vill hjälpa människor (...)”. Informant 5 menar att myndigheten ska värna om asylrätten men att värna om rätten inte innebär att ge alla uppehållstillstånd utan enbart de individer som med stöd av lagstiftningen uppfyller kraven. Informanten menar vidare att “(...) detta ställer oerhört höga krav på de individer som arbetar på Migrationsverket”. Vidare betonar informant 5 att handläggare alltid fattar beslut grundade på individuella bedömningar vilket gör att det “(...) är helt omöjligt att säga att det inte uppstår ett etiskt dilemma varje dag då alla asylskäl ser olika ut (...)”. Utifrån detta är det tydligt att Migrationsverkets strävar efter att värna om rätten till asyl, vilket utifrån ett professionsetiskt perspektiv kan kopplas till Parsons tredje punkt om kollektiv inriktning. Detta innebär att handläggaren ska arbeta i enlighet med organisationens inriktning. Ett annat etiskt dilemma i förhållande till lagstiftningen är när handläggaren måste göra en åldersbedömning9. Informant 1 uppger att “(...) vi går helt på utseende, vilket egentligen är helt omöjligt (...)”. Informanten menar vidare att det känns väldigt svårt och att man som handläggare “(...) hellre friar än fäller (...)”, det vill säga hellre bedömer en sökande som under 18 år än som vuxen. En åldersbedömning upplevs enligt informant 1 som den enda gången man som handläggare kan göra ett riktigt stort misstag. Informant 4 säger att hen inte gör så kallade uppenbarhetsuppskrivningar, vilket innebär att handläggaren i mötet med 9 Migrationsverket gör en uppskattning av den sökandes ålder om personen inte kan visa hur gammal hen är eller om den angivna åldern inte verkar stämma. Åldern kan bedömas av handläggaren eller genom en medicinsk åldersbedömning som bland annat innefattar tand- och skelettröntgen (Migrationsverket 12, 2014). 36 den sökande bedömer åldern som högre än vad den sökande angett. Informanten betonar det svåra med åldersbedömningar genom att exemplifiera med en kollegas uttalande om informanten själv; “(...) han inte hade skrivit upp mig som uppenbart vuxen”. Trots att informanten åldersmässigt är vuxen är det således svårt att enbart utifrån utseende bedöma en individs faktiska ålder. En annan situation som ett flertal av våra informanter benämner som problematisk är Dublinförordningen (Migrationsverket 9, 2014). Informant 1 menar att “(...) alla som jobbar på Migrationsverket förstår att den är dysfunktionell (...)”. Vidare menar informanten att det är svårt att informera en asylsökande om att den kommer att bli överförd till en annan medlemsstat. Hen menar att “(...) man är ju fortfarande någon som representerar själva systemet, det är svårt att bära det (...)”. Vidare menar informant 1 att detta dilemma är svårt att framföra till sin chef, eftersom detta skulle innebära en kritik av den svenska lagstiftning “(...) vilket blir en helt annan sak än att kritisera enskilda rutiner eller enskilda händelser”. Handläggaren måste således förhålla sig till de ramar Migrationsverket som organisation har. Ett möte är därmed alltid något som pågår mellan organisatoriska bestämda roller (Svensson m.fl., 2008). Mötet mellan handläggare och sökande är således ett möte mellan organisation och individ. Som informant 1 beskriver är handläggarna styrda av lagstiftningen. Precis som Brante (2009) beskriver är detta en viktig aspekt hos semiprofessioner då handläggarens autonomi är begränsad i relation till politisk styrning. Informant 3 upplever klassningen synnerligen ömmande omständigheter10 i lagstiftningen som problematisk, framförallt när den sökande är ett barn. Informant 3 berättar att en sådan“(...) sökande har inget skyddsbehov (...)” men får uppehållstillstånd på andra juridiska grunder. Informanten menar vidare att denna klassning är problematisk då den inte möjliggör att den sökandes familj, genom familjeanknytning, får en möjlighet att komma till Sverige. Informant 5 betonar samma dilemma som informant 3 och menar att det kan vara tungt för handläggaren att lämna besked till den sökande om uppehållstillstånd utifrån synnerligen ömmande omständigheter. Vidare menar informant 3 att “(...) hela den klassningen är väldigt jobbig, för den sökande vet ju inte vad som kommer hända, de vet bara att de kommer få stanna (...)”. Informant 3 uppger detta som ett etiskt dilemma och “(...) man kanske frågar sig själv om det är bättre att inte ge något tillstånd alls, eller om det är bättre att ge ett tillstånd till ett barn som får växa upp ensam (...)”. Informant 3 anser ärendet som jobbigt men att “(...) rent lagligt så går det inte ifrågasätta just en sådan sak, men på ett emotionellt plan så är det väldigt svårt (...)”. Informanten menar vidare att arbetet med asylansökningar generellt innebär “(...) hjärnan mot hjärtat och det är liksom en daglig kamp (...)”. 6.3.2 Handledning och utbildning kring etiska dilemman Empirin i vår studie visar att handläggarna på Migrationsverket upplever etiska dilemman i sitt arbete med asylansökningar. Det är även tydligt, utifrån intervjuer med våra informanter, att det är i princip omöjligt att inte uppleva etiska 10 Se avsnitt 2.1.1. Utlänningslagen (2005:716). 37 dilemman i sitt arbete. Det är således av vikt att belysa vilket utrymme handläggarna har att diskutera och förhålla sig till de olika dilemman de stöter på. Informant 3 berättar att det finns ett flertal utbildningar som Migrationsverkets handläggare kan ta del av. Informant 3 har exempelvis deltagit i en kurs i hur handläggaren förhåller sig till barnärenden. Kursen belyste viktiga aspekter i handläggarnas arbete såsom bemötande och förhållningssätt. Kursen handlade om att “(...) förstå den sökande och förstå i vilket sammanhang de kommer ifrån, då det inte är vilket barn som helst utan det är ett barn som gått igenom väldigt mycket”. Informant 5 uppger även att de har utbildningar inom Migrationsverket som innefattar metoder om hur man intervjuar utsatta människor och barn som befinner sig i en migrationsprocess. Vidare finns det utbildningar om bemötande och samtalsmetodik. Informant 5 belyser dock att det är stor skillnad på att ta del av sådana utbildningar och att tillämpa kunskapen i praktiken. Migrationsverket har således, genom att erbjuda diverse utbildningar, gett handläggarna verktyg för att kunna bemöta den sökande. I mötet med den sökande uppstår dock etiska dilemman som kan vara svåra för den enskilda handläggaren att förhålla sig till. Informant 2 berättar exempelvis att kollegorna på arbetsplatsen är viktiga vid “(...) besvärliga ärenden (...)”, eftersom hen kan prata av sig kring ärendet och hur det kan lösas. Om ett ärende är särskilt jobbigt kan handläggarna även hjälpas åt och ta varandras ärenden. Informant 3 instämmer med informant 2 och menar att “(...) handläggarna inom teamet tar hjälp av varandra (...)”. Informant 3 uppger vidare att hen har bra kontakt med både beslutsfattare och teamledare på sin enhet på Migrationsverket. Informant 3 berättar dock att hen inte brukar vara lika öppen med sin teamledare; ”(...) jag har ju nämnt att vissa saker är svåra och så, men samtidigt vill man inte visa sig för blödig, men den tanken är ju fel – man får ju vara blödig (...)”. Detta menar vi kan tyda på att informanten har begränsade möjligheter att diskutera de etiska dilemman som kan uppstå i arbetet med asylsökande. Informanten menar vidare att ”(...) det kanske kan ge signaler om att jag inte kan hantera mitt jobb” om teamledaren var medveten om hens upplevelse av svåra situationer i arbetet. Vi menar dock att en känslomässig aspekt måste vara närvarande i mötet med utsatta människor för att etablera ett förtroende och en relation. På den enhet där informant 2 arbetar finns dock inte strukturerade handledarträffar särskilt för etiska dilemman att tillgå, utan ett öppet klimat på arbetsplatsen är det forum där informanten kan prata om etiska dilemman hen upplever. Även informant 4 betonar att kollegorna är de hen vänder sig till för diskussion när etiska dilemman uppstår. Informanten önskar dock att det “(...) fanns större forum för sådant än lunchrummet”. På enheten där informant 4 arbetar har de ständigt utbildningar i bland annat minnets psykologi, intervjuteknik och lagstiftning som reglerar deras arbete - vid dessa utbildningar snuddar handläggarna, enligt informanten, vid frågor kring etiska dilemman. Precis som för informant 2 erbjuds dock ingen strukturerad handledarträff kring etiska dilemman på den enhet där informant 4 arbetar. I Eggebøs (2013) studie upplever även de handläggare som intervjuas att de regelbundet stöter på etiska dilemman i sitt arbete. Det framkommer dock inte huruvida de har strukturerade handledarträffar kring specifikt etiska dilemman. En strategi för handläggarna att hantera etiska dilemman är dock vetskapen om att andra sociala aktörer på Migrationsverket formellt fattar beslut kring avslag (a a). 38 Detta innebär att den enskilda handläggaren inte upplever ett personligt ansvar för den sökande. Handläggaren tillämpar därmed det Thorsén (2010) benämner som ansvarsneutralitet - att låta en annan aktör bära ansvaret. De etiska dilemman som uppstår hanteras alltså på främst ett individuellt plan av handläggaren genom att fokusera på att andra tjänstemän fattar det formella beslutet kring den sökande. Detta gör att handläggaren inte upplever den inre krock som kan uppstå när den professionellas etik och professionsetiken inte överensstämmer (Thorsén, 2010). Vår empiri tyder dock på att majoriteten av våra informanter upplever den konflikt Thorsén beskriver. Informant 5 betonar dock, till skillnad från övriga informanter, att det finns en tydlig struktur kring hur handläggarna ska handskas med etiska dilemman på enheten där hen jobbar. Handläggarna har morgonmöten, veckomöten, praxismöten kring juridiska frågor, ärendegenomgångar för särskilt svåra fall och även “(...) en standard som vi ska arbeta efter, ett standardiserat arbete. Inte att man ska göra likadant i alla ärenden men att alla ska få samma sorts prövning”. De olika möten informant 5 uppger att handläggarna har, innebär en strävan efter att kunna hantera de etiska dilemman de upplever i arbetet med asylansökningar. Detta görs således genom ständiga diskussioner kring de dilemman som uppstår. Utifrån professionsetiken innebär detta förhållningssätt att professionsetikens krav på bland annat känslomässig neutralitet och likabehandling genomsyrar handläggarnas arbete med etiska dilemman. Professionsetiken betonar att känslor inte ska styra de beslut som fattas (Christoffersen, 2007). Detta är även tydligt i vår empiri, där informanterna betonar att besluten måste vara juridiskt förankrade. Handläggarna i vår studie har begränsade möjligheter att diskutera etiska dilemman de upplever i sitt arbete med asylansökningar. Migrationsverket erbjuder dock ett stort antal utbildningar i bemötandet med den sökande. Handläggarens möjlighet till diskussion kring etiska dilemman utgörs främst av samtal kollegor emellan, även om vår empiri visar att det skiljer sig åt mellan de olika enheter där handläggarna arbetar. 39 7. SLUTDISKUSSION Syftet med den här studien har varit att undersöka de etiska dilemman Migrationsverkets handläggare upplever i sitt arbete med asylärenden. Vårt fokus har även varit att belysa om handläggaren som myndighetsutövare upplever en motsättning mellan sin inre etik och den professionsetik som Migrationsverket kan sägas arbeta utifrån. Empirin i vår studie visar att handläggarna på Migrationsverket upplever ett flertal etiska dilemman i sitt arbete med asylansökningar. Ett av de etiska dilemman som synliggörs i vårt material är lagstiftningens begränsningar i förhållande till handläggarnas handlingsutrymme. Lagstiftningen utgör grunden för handläggarnas bedömningar i asylärenden och är således en central del av deras arbete. Arbetet som våra informanter utför är oerhört komplext då de möter utsatta människor vars framtid de har möjlighet att påverka. Handläggarna måste dock, när de bedömer ett asylärende, ha stöd i en lagstiftning som upplevs vara både stelbent och begränsande. En slutsats utifrån detta är att handläggarna rationaliserar sitt arbete och sin inre etik genom att anpassa sig efter Migrationsverkets professionsetik. Lagstiftningen som ramverk för handläggarnas arbete kan förstås som ett hinder, både för den professionella (handläggaren) och för den sökande. För det första leder lagstiftningens utformning till att handläggaren måste avslå asylansökningar när den sökande befinner sig i en oerhört svår situation men inte uppfyller de punkter som krävs för att betraktas som flykting i juridisk mening. I detta fall upplevs lagen som ett hinder för handläggaren, då vårt empiriska material visar att de vill hjälpa den sökande genom att bevilja en asylansökan. Detta kan även kopplas till en fråga som flertalet informanter lyfter; hur bedöms lidande? Vissa grupper anses vara mer utsatta än andra och ska därmed beviljas uppehållstillstånd, så som människor från så kallade PUT-länder. Lagens snäva utformning leder därmed till att handläggaren upplever en motsättning mellan den inre etiken, att hjälpa en utsatt människa, och professionsetiken. Professionsetiken betonar att den professionella ska arbeta efter universalism, vilket innebär att professionsutövaren ska behandla alla sökande lika. Utifrån Migrationsverkets arbete betyder det att asylansökningar ska bedömas utifrån lagstiftningen och inte baseras på den enskilda handläggarens subjektiva bedömning. För det andra innebär lagstiftningens utformning att handläggaren upplever sig själv vara ett hinder på vägen för den sökandes mål, vilket är ett uppehållstillstånd. I förhållande till professionsetikens tredje punkt om att professionsutövaren ska ha vara inriktad på den sökandes intresse, innebär det begränsade handlingsutrymmet att handläggaren inte kan uppfylla den sökandes mål. Ytterligare en begränsning i handläggarnas arbete utgörs av att handläggarna kan förstås som semiprofessioner. Dessa är styrda av politiska beslut och har en låg grad av autonomi, vilket innebär att handläggarna inte kan fatta självständiga beslut utan stöd av lagstiftningen. Vi vill dock betona att det är lagstiftningens snäva utformning som ger upphov till etiska dilemman hos handläggaren - inte att deras arbete styrs av lagstiftning i sig. Vår slutsats är således att när handläggaren upplever att lagstiftningen, vilken styr deras arbete, inte är förenlig med den inre etiken och professionsetiken upplevs detta som ett etiskt dilemma. Vår analys pekar på att våra informanter uppfattar 40 lagstiftningen, som ligger till grund för deras arbete, som ett problem. Resultaten i Wettergrens (2010) forskning kring handläggare på Migrationsverket pekar även på just lagstiftningen som ett hinder i handläggarens arbete. Samtidigt gör lagstiftningen att handläggaren genom att hänvisa till ett regelverk kan distansera sig från den sökande. Detta är enligt Wettergrens (a a) informanter en nödvändighet för att kunna utföra sitt arbete. Dessa resultat stämmer delvis överens med de vi har funnit i vår studie. Lagstiftningen utgör ett stort, etiskt dilemma för våra informanter i deras arbete med asylsökande. Våra informanter använder dock inte lagstiftningen som ett sätt att distansera sig från den sökande och de anser inte heller att distans är centralt i deras arbete. Våra informanter betonar snarare vikten av att vara medmänniska och ha ett gott bemötande, trots att lagstiftningen begränsar deras handlingsutrymme och möjligheter att bevilja ett uppehållstillstånd. I vårt empiriska material förstås mötet med den asylsökande som grundläggande för asylutredningen. I mötet mellan handläggare och den sökande är makt och myndighetsutövning centralt. Handläggarna måste därmed förhålla sig till de ramar som finns inom Migrationsverket. Mötet mellan handläggare och sökande är således ett möte mellan organisation och individ. Maktaspekten har upplevts på olika sätt av våra informanter, där flertalet av dem upplever makten som en svår del i sitt arbete och något som väcker olika känslor. Detta i sin tur är en del av myndighetsrollen som kan upplevas som komplex då handläggarna representerar Migrationsverket. Majoriteten av våra informanter är medvetna om att de som myndighetsutövare även har en maktposition. Ett tydligt resultat i vår empiri är att handläggarna ständigt måste förhålla sig till i vilken utsträckning de ska utöva sin makt när de ska utreda trovärdighet och detaljer ur en berättelse. En av våra slutsatser är att makt alltid är närvarande i handläggarnas arbete och att detta kan innebära att en konflikt mellan den inre etiken och professionsetiken kan uppstå. Parsons betonar känslomässig neutralitet som en viktig del i mötet, där professionsutövaren är obetingat inriktad på att hjälpa den sökande samtidigt som den professionella inte bör blanda in sina egna känslor eller ha några känslomässiga band till den sökande. Vår slutsats är att det är svårt för den professionella att förhålla sig känslomässigt neutralt i arbetet som handläggare, då man dagligen möter utsatta människor. Eggebøs (2013) forskning på norska Migrationsverket visar att olika emotioner kring etiska dilemman utgör en central del i handläggarens arbete, vilket även informanterna i vår studie betonar. Vidare visar Eggebøs (a a) studie att handläggarna upplever känslor som något negativt vilket hindrar dem från att fatta rationella beslut. Vår studie visar att våra informanter upplever emotionella aspekter i sitt arbete som påfrestande, men som oundvikliga då människorna de möter befinner sig i en utsatt livssituation. Vår studie visar vidare att våra informanter har begränsat utrymme att diskutera de etiska dilemman som uppstår mellan handläggarens inre etik och professionsetiken. De flesta av våra informanter saknar även strukturerad handledning. Wettergrens (2010) forskning kring handläggare på Migrationsverket visar dock att handledning är ett sätt för handläggarna att hantera de etiska dilemman som uppstår i deras arbete. Utifrån vår studie drar vi dock slutsatsen att handledningen inte hade minskat handläggarens upplevelser av etiska dilemman, då vår analys visar att det är lagstiftningens utformning som utgör ett etiskt dilemma för handläggaren. Handledning kan dock vara värdefullt 41 för handläggaren ur andra aspekter. Sammantaget drar vi slutsatserna att handläggarna ur ett professionsetiskt perspektiv, på grund av lagens utformning och genom att de dagligen arbetar med utsatta människor, har svårt att förhålla sig känslomässigt neutralt till de sökande. Detta påverkas även av att de möter utsatta människor, vars svåra livssituation är svår att distansera sig från. Samtidigt bidrar lagstiftningen till att handläggarna kan arbeta utifrån professionsetikens punkt om universalism. Denna punkt är även synlig i mötet med den sökande, där handläggaren använder sig av olika strategier och förhållningssätt beroende på den sökande. Vi menar vidare att det är tydligt att handläggaren är inriktad på den sökandes intresse, det vill säga ett uppehållstillstånd, vilket betonas i Parsons tredje punkt inom professionsetiken. Detta är synligt genom att handläggarna genomgående betonar att de vill hjälpa de sökande genom att bevilja ett uppehållstillstånd. På grund av lagstiftningens utformning är det dock omöjligt för handläggaren att alltid uppfylla den sökandes mål. Denna aspekt kan kopplas till professionsetikens fjärde punkt om att den professionella ska vara prestationsinriktad, där målet är i fokus. Detta är givetvis en central del i handläggarnas arbete med asylansökningar. Vidare uppstår ett etiskt dilemma för handläggaren i förhållande till professionsetikens femte och sista punkt om att den professionella relationen enbart inriktar sig på en aspekt av den sökandes liv. Migrationsverkets beslut om avslag eller bifall på en asylansökan har en stor inverkan på den sökandes framtid, vilket våra informanter menar ger upphov till etiska dilemman. Förslag på framtida forskning Vidare forskning på ämnet skulle kunna belysa hur handläggarna kan arbeta med sin inre etik för att undvika att slitningar uppstår mellan den inre etiken och professionsetiken. Ytterligare ett förslag på framtida forskning är att synliggöra vilken roll organisationskulturen spelar för handläggarens möjligheter att diskutera etiska dilemman, då resultaten i vår studie pekar på att dessa möjligheter är begränsade. 42 8. Sammanfattning Det totala antalet asylansökningar har under de senaste tio åren ökat markant i Sverige. Migrationsverket är den myndighet som arbetar med migrationsfrågor, på uppdrag från Sveriges riksdag och regering. I mötet med den asylsökande ställs Migrationsverkets handläggare inför en mängd utmaningar. Myndighetsutövning är en central del av handläggarnas arbete dels då de arbetar på en svensk myndighet och dels då det ingår i deras arbete att fatta beslut som påverkar människors liv. I samband med detta kan en slitning uppstå mellan handläggarens inre etik och Migrationsverkets professionsetik. Den här studien är en kvalitativ studie som undersöker vilka etiska dilemman Migrationsverkets handläggare upplever i mötet med den asylsökande samt om handläggaren som myndighetsutövare upplever en motsättning mellan sin inre etik och professionsetik. Etiska dilemman definieras i den här studien som det som varje enskild handläggare upplever som ett etiskt dilemma - definitionen av detta är således subjektiv. Våra informanter består av fem stycken asylhandläggare, som arbetar med både barn och vuxna, på Migrationsverket. Det empiriska materialet har insamlats genom semistrukturerade telefonintervjuer. Parsons professionsetiska teori utgör vårt teoretiska ramverk, eftersom denna belyser hur en social aktör ska förhålla sig i sitt arbete med den sökande. Professionsetiken betonar värden som neutralitet och universalism, vilket därmed gör teorin lämplig att använda i vår studie. Detta då Migrationsverkets handläggare ska arbeta efter just dessa principer när den handlägger asylärenden. Vid asylärenden är det handläggarens uppgift att utreda den sökandes asylskäl och identitet. Handläggaren gör, utifrån den sökandes berättelse, en bedömning om den sökande har rätt till skydd i Sverige. Utlänningslagen (2005:716) reglerar handläggarnas arbete med asylärenden. Lagstiftningen definierar människor i behov av skydd genom fyra olika klassificeringar samt reglerar rätten till uppehållstillstånd för dessa grupper. Mötet utgör grunden för det sociala arbetet och beroende på vilken typ av möte som genomförs sätt även ramar för handläggaren och den sökande. Detta gör att handläggaren i den här studien förstås som en social aktör. Handläggarna förstås även som inom ramen för semiprofessioner, då de besitter låg grad av autonomi eftersom Migrationsverket som myndighet är styrd av politiska förändringar. Vårt resultat visar att det professionella mötet är präglat av olika emotionella aspekter som handläggaren måste förhålla sig till. Det visar även att mötet är en central del i handläggarnas arbete eftersom den asylsökandes berättelse som ligger till grund för handläggarens utredning, framkommer i mötet. Våra resultat visar även att handläggaren förhåller sig olika beroende på sökande, vilket visar att de använder sig utav olika strategier i mötet. Resultaten pekar även på att handläggaren upplever svårigheter i mötet, som består av att de måste göra en trovärdighetsbedömning av den asylsökandes berättelse. Handläggaren upplever även att det är svårt att ställa känsliga frågor till den sökande. Vidare upplever sig handläggaren även vara ett hinder för den asylsökande på vägen mot ett uppehållstillstånd. Detta eftersom lagstiftningen begränsar deras handlingsutrymme. Vidare visar vår analys att handläggaren upplever en slitning mellan den inre etiken och professionsetiken vilken tar sig uttryck genom att behöva förhålla sig till bland annat lagstiftning och samtidigt sina egna känslor i ett ärende. Vår analys visar att makt och myndighetsutövning en central i 43 handläggarens arbete. Handläggarna har dock olika förståelse av vad detta innebär - en del informanter menar att de aldrig utövar makt medan andra menar att makten alltid är närvarande. Vidare har handläggarna begränsad möjlighet till att hantera de etiska dilemman som uppstår då de inte har någon direkt handledning. Studiens slutsatser är att etiska dilemman dagligen dyker upp i handläggarnas arbete. Handläggarna upplever dock inte att detta påverkar deras utredningar eller förslag till beslut, däremot är det en emotionell aspekt av deras arbete som upplevs som påfrestande. De etiska dilemman består framförallt av lagstiftningens utformning, vilket begränsar handläggarens handlingsutrymme. Detta leder till en inre slitning mellan inre etiken och professionsetiken. Dock är lagstiftningen inte ett sätt för handläggaren att distansera sig från den sökande – snarare är det så att våra informanter betonar vikten av att vara medmänniska och ha ett gott bemötande i arbetet med asylsökande. Avslutningsvis menar vi att handläggarna arbetar utifrån ett professionsetiskt perspektiv men att de använder olika strategier för att uppfylla de fem punkter Parson belyser i sin professionsetik. 44 9. REFERENSER Akademikerförbundet SSR (2011) Etik i socialt arbete Aspers P (2007) Etnografiska metoder: att förstå och förklara samtiden. 1. uppl. Malmö: Liber Berglind H (1983) “Sociala problem och socialt arbete. Om praxis och forskning i socialt arbete”, Sociologisk Forskning, vol. 20, no. 2, s. 16-29 Brante T (2009) Vad är en profession? – teoretiska ansatser och definitioner. I Lindh, M (red) Profession och vetenskap: idéer och strategier för ett professionslärosäte, s. 15-34. Borås: Högskolan i Borås Bryman A (2011) Samhällsvetenskapliga metoder. 2., uppl. Malmö: Liber Christoffersen S A (2007) Professionsetik. Malmö: Gleerups Daniel B (2013) "Social work: a profession in flux", Journal of Workplace Learning, vol. 25, no. 6, s. 394-406 Dagens nyheter (2013) Situationen på Migrationsverket är desperat >http://www.dn.se/nyheter/sverige/situationen-pa-migrationsverket-ar-desperat/< (2014-11-27) Eggebø H (2013) "‘With a Heavy Heart’: Ethics, Emotions and Rationality in Norwegian Immigration Administration", Sociology, vol. 47, no. 2, s. 301-317 Förvaltningslag (1986:223) Granhag P A, Hartwig M & Strömwall L A (2005) "Granting asylum or not? Migration board personnel's beliefs about deception", Journal of Ethnic and Migration Studies, vol. 31, no. 1, s. 29-50 Hela Hälsingland (2014), Hårt tryck på Migrationsverkets personal. >http://www.helahalsingland.se/halsingland/soderhamn/hart-tryck-pamigrationsverkets-personal< (2014-11-26) Henriksen J-O & Vetlesen A J (2001) Etik i arbete med människor. 2., [rev.] uppl. Lund: Studentlitteratur Herz M (red.) (2012) Kritiskt socialt arbete. 1. uppl. Malmö: Liber Kvale S & Brinkmann S (2009) Den kvalitativa forskningsintervjun. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur Lag (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. Meeuwisse A & Swärd H (red.) (2002) Perspektiv på sociala problem. Stockholm: Natur och kultur 45 Meeuwisse A, Swärd H, Eliasson-Lappalainen R& Jacobsson K (red.) (2008) Forskningsmetodik för socialvetare. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur Migrationsverket 1 (2014) Verksamhets- och kostnadsprognos februari 2014 >http://www.migrationsverket.se/download/18.7c00d8e6143101d166d1bfa/13915 16563425/Migrationsverkets+prognos+februari+2014.pdf< (2014-12-09) Migrationsverket 2, (2015) Fler fick skydd under 2014 >http://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Nyhetsarkiv/Nyhetsarkiv2015/2015-01-02-Fler-fick-skydd-under-2014.html< (2015-01-02) Migrationsverket 3 (2014) Migrationsverkets uppdrag >http://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Vart-uppdrag.html< (2014-12-16) Migrationsverket 4 (2014) Människor vi möter >http://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Vart-uppdrag/Manniskorvi-moter.html< (2014-12-14) Migrationsverket 5 (2014) Asylregler >http://www.migrationsverket.se/Privatpersoner/Skydd-och-asyl-iSverige/Asylregler.html< (2014-12-11) Migrationsverket 6 (2014) Mänskliga rättigheter >http://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Vart-uppdrag/Manskligarattigheter.html< (2014-12-12) Migrationsverket 7 (2014) Lagar som styr prövningen >http://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Styrning-ochuppfoljning/Lagar-och-regler/Lagar-som-styr-provningen.html> (2014-12-08) Migrationsverket 8 (2014) Så prövas din ansökan om asyl >http://www.migrationsverket.se/Privatpersoner/Skydd-och-asyl-i-Sverige/Fordig-som-ar-vuxen-och-har-sokt-asyl/Sa-provas-din-ansokan.html< (2014-12-30) Migrationsverket 9 (2015) Du kan inte välja vilket land som prövar din asylansökan (Dublinförordningen) >http://www.migrationsverket.se/Privatpersoner/Skydd-och-asyl-i-Sverige/Fordig-som-ar-vuxen-och-har-sokt-asyl/Du-kan-inte-valja-vilket-land-som-provardin-asylansokan.html< (2015-01-04) Migrationsverket 10 (2014) Söka asyl >http://www.migrationsverket.se/Privatpersoner/Skydd-och-asyl-iSverige/Asylregler/Fran-ansokan-tillbeslut.html?state=view&skip=2&sv.url=12.5e83388f141c129ba63a2b8< (201412-30) Migrationsverket 11 (2014) Om du får avslag på din ansökan om asyl av Migrationsverket >http://www.migrationsverket.se/Privatpersoner/Skydd-ochasyl-i-Sverige/For-dig-som-ar-vuxen-och-har-sokt-asyl/Om-du-far-avslag-pa-dinansokan/Avslag-av-Migrationsverket.html< (2014-12-30) 46 Migrationsverket 12 (2014) Åldersbedömning >http://www.migrationsverket.se/Privatpersoner/Skydd-och-asyl-i-Sverige/Fordig-som-ar-barn-och-har-sokt-asyl/Utanforaldrar/Asylansokan/Aldersbedomning.html< (2014-12-30) Olsson H & Sörensen S (2011) Forskningsprocessen: kvalitativa och kvantitativa perspektiv. 3. uppl. Stockholm: Liber Patel R & Davidson B (2011) Forskningsmetodikens grunder: att planera, genomföra och rapportera en undersökning. 4., [uppdaterade] uppl. Lund: Studentlitteratur Pinkney S (2011) Participation and Emotions: Troubling Encounters Between Children And Social Welfare Professionals. Children & Society 25.1: s. 37-46 Rhodes S L (1978) "Communication and Interaction in the Worker-Client Dyad", Social Service Review, vol. 52, no. 1, s. 122-131. Robson C (2011) Real world research: a resource for users of social research methods in applied settings. 3. ed. Chichester: Wiley Rosengren K E & Arvidson P (2002) Sociologisk metodik. 5., Malmö: Liber Sandström G (red.) (2010) Att vara socionom: från utbildad till erfaren. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur Socialtjänstlag (2001:453) Socialstyrelsen (2003) Socialtjänsten som organisation - En forskningsöversikt. Linköping. Statens Institutionsstyrelse SiS (2015) HVB-hem >http://www.statinst.se/faktabank/hvb-hem/< (2015-01-02) Svensson K, Johnsson E & Laanemets L (2008) Handlingsutrymme: utmaningar i socialt arbete. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur SVT (2014) Anställda larmar om arbetsmiljön vid Migrationsverket i Boden. >http://www.svt.se/nyheter/regionalt/nordnytt/anstallda-larmar-om-arbetsmiljonvid-migrationsverket-i-boden< (2014-11-22) Thorsén H (2010) Människosyn och etik. 2. uppl. Stockholm: Remus Utlänningslag (2005:716) Wettergren Å (2010) ’Managing unlawful feelings: the emotional regime of the Swedish migration board’ Int. J. Work Organisation and Emotion, Vol. 3, No. 4, s. 400-419 Widerberg K (2002) Kvalitativ forskning i praktiken. Lund: Studentlitteratur 47 BILAGOR Bilaga 1. Informationsbrev Hej, Vi är två studenter som läser den sjätte terminen på socionomprogrammet vid Malmö Högskola. Just nu läser vi 15 hp i Socialt arbete: examensarbete, där vi ska skriva en kandidatuppsats. Vi är intresserade av vilka etiska dilemman handläggare på Migrationsverket har erfarenhet av och upplever i sitt praktiska sociala arbete (asylprocessen) i mötet med asylsökande. Detta med bakgrund av att Migrationsverkets handläggare arbetar med utsatta människor i svåra situationer. Som intervjupersoner (informanter) önskar vi oss sammanlagt 6 stycken asylhandläggare på Migrationsverket och varje intervju kommer att vara ca 30 minuter. Vid utformandet av våra forskningsfrågor och studie i övrigt har vi tagit hänsyn till forskningsetiska riktlinjer. Samtliga informanter kommer att vara helt anonyma i den färdigställda versionen av studien. Informanterna har även möjlighet att få intervjufrågorna skickade till sig innan intervjutillfället. Givetvis är medverkan i vår studie helt frivillig och informanten får även avbryta sin medverkan under intervjun om detta av någon anledning skulle önskas. Vi hoppas att ni har fått en bild av vad vår studie går ut på. Vi svarar gärna på frågor rörande intervjutillfällena, uppsatsen syfte eller annat relaterat till vår studie, så hör gärna av er om ni har några frågor! Mvh, Nadja El-Hinidy Nilsson och Evelina Granbom 48 Bilaga 2. Intervjufrågor Utbildning: Anställd som: Ålder: Namn: Hur länge har du jobbat på Migrationsverket? Vad hade du för förväntningar på Migrationsverket som arbetsplats innan du började där? Berätta om hur ett ärende brukar gå till? Upplevde du några svårigheter vid ditt senaste ärende? Vad i sådant fall och varför upplevde du det som en svårighet? Hur upplever du din roll som myndighetsperson i ditt arbete på Migrationsverket? Finns det några särskilda etiska dilemman som brukar dyka upp i dina ärenden? Vilket utrymme har du som handläggare att diskutera etiska dilemman du stöter på i ert arbete på Migrationsverket? Finns det några särskilda riktlinjer för hur du som handläggare ska agera vid vissa etiska dilemman? Får du som handläggare fortbildning och vilken roll anser du som handläggare att detta spelar för att hantera etiska dilemman? 49
© Copyright 2024