Stjärnan som blev ett Svinhuvud Två stjärnor och två svinhuvuden pryder ett medeltida vapen i Västerås domkyrka. Biskop Otte komponerade sitt eget vapen i början av 1500-talet. Under medeltiden fanns det i Sverige flera personer/släkter som förde svinhuvudvapen. Den talrikaste av dessa var en släktkrets i Dalarna, vars medlemmar spelade en framträdande roll i bergsbruk och politik vid Stora Kopparberget från 1400-talet och framåt. Några av släktkretsens medlemmar gjorde kyrklig karriär och den som nådde längst var Otte Olofsson, som var biskop i Västerås under 1500-talets två första stormiga decennier. Han var en mäktig potentat som studerat utomlands och så småningom även intogs i riksrådet. I historieböckerna brukar han betecknas som ”danskvän”. Kalmarunionen gällde ännu vid denna tid, vilket innebar att den danske kungen också var överhuvud i Sverige. Men det var en personalunion som ständigt knakade i fogarna och som mötte stark opposition av mer nationellt sinnade grupper. Som anhängare till unionen hamnade biskopen i blåsväder när ett mer organiserat uppror bröt ut i Sverige 1520. Annandag påsk det året greps han av ”nationalisterna” i domkyrkan och släpades till slottet där han låstes in och fick sitta fången intill dess danska trupper befriade honom några månader senare. Upproret fick ett fruktansvärt efterspel i Stockholms blodbad samma år, då biskop Otte verkar ha varit en av dem som satt till doms över upprorsmännen. När det av Gustaf Eriksson ledda befrielsekriget mot danskarna bröt ut i Dalarna fann han för gott att Någon ängel var knappast biskop Otte, men på 1510-talet skänkte han den s k Veronica-tavlan till Västerås, som fortfarande kan beskådas. På tavlan finns biskopens eget vapen med två stjärnor och två svinhuvuden i skölden. (Foto: Johan A. Lundberg) stanna i säkerhet i Stockholm, där han avled 1522, som en av Sveriges sista katolska biskopar. Till Västerås domkyrka skänkte biskop Otte under sin ämbetstid den s k Veronica-tavlan, ett dekorerat arbete i uthuggen och målad sandsten. Tavlan finns alltjämt till beskådande bakom högaltaret. Ett hörn av tavlan har försetts med biskopens eget vapen. Det är färglagt i guld och blått och pryds av två sexuddiga stjärnor – och två vildsvinshuvuden av välbekant design. Symbolerna berättar om biskopens börd. Han härstammade nämligen från de två mäktigaste och mest inflytelserika släktgrupperingarna i Dalarna under sen medeltid. Den ena av dessa förde den sexuddiga stjärnan i sitt vapen och den andra förde svinhuvudvapen. Trots att det var biskopens fädernesläkt som förde stjärna-vapnet och han enligt det agnatiska släktbegreppet borde kallas Stjärna, så benämns han – och verkar även själv ha kallat sig – med mödernesläktens namn och vapen.. Detta faktum säger nog något om den stolthet han kände över sin mödernesläkt och om den särskilda aura som omgav svinhuvudsymbolen vid den här tiden. Vapnets status var hög ännu i slutet av 1500-talet när bergsmannen Daniel Torkelsson i Främby adlades av kung Johan III. Han hade personligen ingen koppling till biskop Otte’s mödernesläkt, men det hade däremot hans hustru Anna Jönsdotter och genom henne parets barn. Svinhuvudet i ättens vapensköld var ett sätt att sprida information om detta stolta faktum till omgivningen. JAL (2007)
© Copyright 2024