Uranprotest i Köpenhamn, sid 2 Doktor på grönländsk musik, sid 3
Iluliaq Föreningen Sverige-Grönlands medlemsblad Uranprotest i Köpenhamn, sid 2 Doktor på grönländsk musik, sid 3 Inuitkonst på Rovdjurscentrum, sid 8 Nr 3/2014 Uran Naamik- demonstration i Köpenhamn Under våren har en aktionsgrupp mot uranbrytning i Kvannefjället gjort sig hörd och sedd på Facebook. Den 1:a augusti bjöd gruppen in till demonstration utanför Folketinget i Köpenhamn. Jag bestämde mig för att åka dit och ge mitt stöd eftersom jag menar att uranbrytning oavsett var det försiggår är ett hot mot naturen och våra livsbetingelser och att beslutet i Grönland dessutom vilar på odemokratisk grund. 1984 införde Grönland nolltolerans mot uranbrytning under parollen Uran Naamik. Nu har Landstyret med Aleqa Hammond hållande i dirigentpinnen rivit upp detta beslut och öppnat dörren för det kinesiska bolaget London Mining. Ute i landet börjar protesterna bli hörbara och diverse rykten om mygel sprids med kajakposten. Jag hade kanske väntat en anstormning av folk till demonstrationen eftersom den 1 augusti är årets mest grönländartäta dag i Köpenhamn med Grönland i Tivoli som det stora dragplåstret. Men när alla samlat sig på Rådhusplatsen med banderoller och struparna redo för röstkören Uran Naamik tror jag inte att vi var fler än ett fyrtiotal. Vi fick en egen fil i körbanan och gick i samlad tropp till Christiansborg där förbipasserande nyfikna och några journalister också anslöt sig. Inne i Christiansborg verkade det dock övergivet. En knallhet sommarlördag flyr även politiker till lättsammare platser. Demonstrationens huvudtalare var IA:s Sara Olsvig, en av Grönlands två politiker i Folketinget. Hennes kritik mot Siumut-partiets ledare var skarp. Beslutet om uran-brytning har tagits över folks huvuden, sade hon. Hon efterlyste enighet och inte maktdemonstration men IA bjöds aldrig in till samtal i frågan. Grönland behöver ro och trygghet inte uran, var hennes slutsats. Sara Olsvig gick så långt att hon kal�lade sitt hemland för bananrepublik och avslöjade att f d landstyreledaren Lars Emil Johansen "sålde" Kvannefjället till London Mining 2002 i en hemlig överenskommelse. En seniorforskare vid Århus Universitet har i en artikel i tidningen Ingeniøren visat på att hälften av uranförekomsten i gruvan i Kvannefjället inte kan utvinnas. Den kommer i form av s k tailings att deponeras i en närliggande sjö. Grönlands Geologiske Undersøgelser har räknat ut att det handlar om 56 miljoner ton radioaktivt avfall och en uppenbar risk för att uran och bly läcker ut i naturen, så även radongas. Lokalbefolkningen går en otrygg framtid till mötes om gruvpla- nerna förverkligas. När fyra talare, var och en från sitt perspektiv, belyst riskerna med uranbrytningen och vikten av att både Grönland och Danmark tar en annan väg, lämnades åt den för dagen nystartade gruppen Arktjiks (Karina Møller, Aviaja Lumholt och Nukâka Coster-Waldau) att förmedla samma budskap med musik och trumdans, ja t o m en varelse från andevärlden i Varste Berndtssons skickelse dök upp från ingenstans och sökte sig ut till publiken. Demonstrationen avslutades på ett fint sätt med att alla bildade cirkel och tog varandras händer under 2 minuters tystnad för att hedra minnet av den nyligen avlidne Finn Lynge. Och en överenskommelse att träffas 1 augusti nästa år igen. Men då ska demonstrationen gå av stapeln utanför Tivoli. Sylvia Hild Sara Olsvig, partiledare för Inuit Ataqatigiit: Foto Sylvia Hild Iluliaq En tidning från Föreningen Sverige-Grönland. www.sverigegronland.com Redaktionen består av: Ordförande Sylvia Hild, Helgagatan 36 F, 118 58 Stockholm, Telefon: 070-303 96 30, e-post: [email protected] Sekreterare: Joel Åsblom, tel: 070-7871436, e-post: [email protected] Föreningens kassör är Mats Gullberg, tel: 08-660 91 79, e-post: [email protected] 2 Iluliaq 3/14 Doktorsavhandling om grönländsk musik Under senare år har gruppen Nanook seglat upp som Grönlands mest populära rockband. I oktober kommer Nanook med en ny skiva, och ungefär samtidigt slutför basisten Andreas Otte sin avhandling om grönländsk musik. Den grönländska musikhistorien kommer att uppmärksammas på olika sätt under hösten där mycket fokus kommer att ligga på en mycket uppmärksammad dokumentärfilm om den legendariska gruppen Sume. Passande nog har en forskare vid Köpenhamns Universitet nu i dagarna lagt sista handen vid sin avhandling i samma ämne. –Jag har precis lämnat in min avhandling och väntar svar från granskningskommittén, säger forskaren Andreas Otte till tidningen Iluliaq. Fältstudier Dansken Andreas Otte berättar att han kom till Grönland första gången 2008 för att bedriva fältarbete i samband med sin musikforskning. Det ledde fram till ett specialarbete som rör populärmusik i Nuuk och ligger till grunden för hans 3 Andreas Otte (t v) tillsammans med de övriga medlemmarna i gruppen Nanook. Foto Patrick Abrahamsen. avhandling vid Afdeling for minoritetsstudier på Københavns Universitet och finansierat av Komissionen for videnskabelige undersøgelser i Grønland Iluliaq 3/14 (KVUG). Under de år som han studerat det grönländska musiklivet har han fortlöpande publicerat olika forskningsartiklar och hållit föredrag i både Danmark och Grönland i detta ämne. Dessutom har han varit aktiv bidragsgivare till det grönländska musiklivet. –Jag har själv spelat i flera olika grupper i Nuuk. Först som basist för Julie Berthelsen och senare mera fast ihop med Nina Kreutzmann Jørgensens liveband där jag spelade keyboard, berättar Andreas Otte. Båda dessa artister har rönt stora framgångar såväl som på den grönlänska musikscenen som på den danska och Julie Berthelsen är en ofta återkommande gäst i dansk tv. Hennes far är sångare i Grönlands främsta rockgrupp Sume som hade sina glansdagar på 70-talet men fortfarande återförenas med jämna mellanrum. Det band som nog får ses som Grönlands mest populära i dag är Nanook vars debutskiva Seqinitta Qinngorpaatit (Vår sol skiner på dig) kom 2009 och följdes upp av Ai Ai två år senare. Andreas Otte berättar att han gick med i gruppen 2011. –Sedan dess har jag turnerat med gruppen i stora delar av Grönland och även tidvis varit bosatt i Nuuk tillsammans med min sambo Iben Andersen. Inledningsvis var mitt Grönlandsintresse av akademisk karaktär men efterhand känner jag mig rätt så integrerat med det grönländska musiklivet, säger Andreas Otte. Hans avhandlig har titeln "Popular music from Greenland - globalization, nationalism and performance of place" och är en fördjupning av de artiklar som Andreas Otte tidigare publicerat, exem- pelvis ”Musikken i Grønland og Grønland i Musikken” som går att hämta via hans webbplats greenlandicpopularmusic.com. Lång historia I sina studier har Andreas Otte gått flera hundra år tillbaka i tiden och pekar på att de första dokumenterade influenserna utifrån går att spåra redan till europeiska valfångares besök på Grönland i slutet på 1500-talet. Härifrån går det nämligen att hitta rötterna till den så populära musikstilen kalattuut som framförs med violin, dragspel och orgel. I det grönländska musiklivet har även körsång och psalmer spelat en viktig roll, allt sedan den dansk-norska missionsverksamheten inleddes med Hans Egedes ankomst 1721. Inledningsvis handlade det om översatta verk medan inhemska kompositörer som Rasmus Berthelsen började få inflytande i mitten på 1800-talet. Under andra världskriget ockuperades Danmark av nazityskland vilket ledde till att USA tog över den grönländska administrationen. Detta ledde både till en utbyggnad av radionätet samt influenser från det amerikanska musiklivet. Vid slutet av 50-talet började de amerikanska influenserna framträda hos grönländska grupper som hämtade inspiration från den swing- och countrymusik man lärt sig lyssna på genom amerikansk radio. Bland de grupper som blev först med rock på Grönland var The Eskimos men det verkliga genombrottet för grönländsk rock skulle dröja till 1973 när Sumes debutskiva kom. Väpnat motstånd? Andreas Otte skriver att Sumes skivor producerades i samarbete med det danska bolaget Demos som var ett socialistiskt och antiimperialistisk skivbolag vars utgivning präglades av artister som var emot västländers försök att styra resten av världen. I Sumes fall handlade det om protesttexter riktade mot det danska kolonialväldet men förklädda i en metaforisk, kulturell språkdräkt där det politiska innehållet var underförstått. Ett exempel som Andreas Otte lyfter fram är skivomslaget till ”Sumut” (Varthän) med ett träsnideri från 1860 av konstnären Aron fra Kangeq som föreställer en grönländare som hugger armen av en viking. Det skulle kunna tolkas som en uppmaning till väpnat motstånd mot det danska inflytandet på Grönland. Trots att Sumes musik huvudsakligen var västerländsk rock blev man även stilbindande med att skapa bryggor till den uråldriga trummusiken där man tog hjälp av Egon Sikivats trumsång med den så typiska strofen Aajai ja aai... Detta är även något som Andreas Ottes egen grupp Nanook använt sig mycket av, exempelvis i 4 låten Kisimiinneq (Ensamhet). Bland övriga artister som Andreas Otte lyfter fram från samma epok finns Rasmus Lyberth som allt sedan 70-talet framstått som något av en symbol för grönländskt musikliv och fortfarande turnerar runt i hela världen med sin folkmusik. Grönland fick sitt Hjemmestyre 1979 och därefter har de radikala och antiimperialistiska sångtexterna tonats ner hos artister som Ole Kristiansen, Zikaza och Chilly Friday. Under senare år har även allt fler valt att skriva texter på engelska för att kunna få en mer internationell spridning. Bland dessa märks Angu, The Deer Children, Simon Lynge och Small Time Giants som dock alla marknadsför sig som grönländska artister. – Min personliga uppfattning är att musiken fortfarande i hög grad är politisk dock på ett mindre explicit sätt än det som tidigare framträdde i form av antiimperialistiska texter, säger Andreas Otte. Joel Åsblom Före årsskiftet kom Nanook med en samlingsskiva som vänder sig till den skandinaviska publiken och 31 oktober kommer gruppen med ett tredje studioalbum som går under titeln Pissaaneqaqisut. Titeln ska enligt Nanook tolkas som ”De som har stor styrka” där man främst syftar på den grönländska jägararen. De flesta grönländska artister säljer sina fysiska skivor via atlanticmusicshop.gl och flera finns givetvis även att köpa digitalt via Itunes och liknande. Iluliaq 3/14 Gruvutbildning utan gruvor Elever från råvaruskolan i Sisimiut får praktisk träning på fältet. Foto: Råstofskolen För närvarande finns ingen gruvbrytning på Grönland. Men utbildning och utbildad arbetskraft finns. Råvaruskolan i Sisimiut tar in 15 elever per år till såväl gruvtekniker som maskinentreprenör. När praktikperioden kommer söker sig dock eleverna till Norge eftersom grönländska gruvor inte finns hemmavid. Sedan 2008 finns Råvaruskolan i Sisimiut, numera med tre spår: entreprenör, gruva och off shore. På gruvområdet är det tillfällig kris eftersom det just nu saknas gruvbrytning på Grönland. Förra året lade guldgruvan i Nulanaq ned men eftersom True North Germs rubingruva på Fiskenäset på Sydgrönland snart drar i gång är ändå inte läget helt förtvivlat. Grönländsk gruvbrytning har svag tradition vilket man på skolan tror är skälet till att elevernas genomsnittsålder är relativt hög, 25 år. Man söker sig hittills inte gärna till den här utbildningen utan tidigare erfarenhet från arbetslivet. Grundkursen har slutförts av 270 elever och där är det så gott som hundraprocentig genomströmning. Värre är det däremot på den obligatoriska kursen i råvaruengelska där hälften faller ifrån, säger utbildningschefen Hans Hinrichsen. Uppbygget av skolan har skett i samarbete med en rad branschinstitutioner i Sverige, Norge och Kanada. Så fort någon gruva öppnar på Grönland så finns med andra ord utbildad arbetskraft på plats. Det är konjunkturerna, främst råvaruprisernas fluktuation, som är stötestenen. Bergen på Grönland är dessutom rika på begärliga malmer. Somliga därtill mycket kontroversiella, som uranet på södra Grönland. Anders Tidström Hundraårig grönländsk roman 1914 utkom den första romanen skriven på grönländska, Sinnattugaq (Drömmen). Nationalmuseum och Arkiv. Romanen Sinnattugaq är inte bara symbolisk utan har också ett innehåll som nu uppmärksammas. Hundraåringen är visionär och pekar på ett framtida Grönland. Det har vid återlämnandet av romanmanuskriptet bland annat talats om att man på Ilisimatusarfiq i Nuuk (Grönlands Universitet) här har ett intressant studieobjekt. Författaren Mathias Storchs originalmanuskript återbördades i somras från Danmark till Grönland. Romanen har givetvis en stark symbolisk betydelse för identiteten i ett alltmer självständigt Grönland. Det var i samband med Arktisk Instituts 60-årsjubileum den 4 juni som kulturskatten återvände. Även andra arkivalier tar samma väg tack vare ett gott samarbete mellan Arktisk Institut, Rigsarkivet och Grönlands Anders Tidström Grönland får representation i USA Det grönländska Landstyret har öppnat ett representationskontor i Washington. Aleqa Hammond var på plats och i ett tal sade hon att hennes mål är att göra Grönland synligt i det land som hon vill samarbeta med och är intresserad av. –Vi ska vara synliga, tillgängliga och medgörliga, meddelade hon gästerna. 5 Hon ansåg att tiden, personalen och ekonomin passar perfekt för att öppna en representation just nu (24 september). –I mer än 24 år har vi haft en representation i Bryssel och det har varit en succéhistoria och en god investering. Nu är det tid för nästa steg. Iluliaq 3/14 Återfunnen dokumentärfilm fördjupar historien De nyupptäckta dokumentärfilmerna ger en unik inblick i 30-talet fångarkultur, jaktmetoder, kajaker och redskap. Foto: Jette Bang. I Nationalmuseets etnografiska samlingar i Köpenhamn återfanns helt nyligen mängder av dokumentärfilm från flera världsdelar. En tredjedel av materialet är från Grönland i tidsspannet 1914 till 1971, filmer av bland andra Jette Bang och Lauge Koch. Antropologen Anne Mette Jørgensen på museet säger till Polarfronten (2/14): –Filmerna representerar ett mycket brett material med stor detaljrikedom och kommer att vara till glädje för forskningen. Man ser till exempel hur kajakerna såg ut i Kangaamiut till skillnad från de i Nuukfjorden, vilket återspeglar att de troligtvis var anpassade för särskilda ändamål på olika platser. Biologerna kan dra slutsatser om fiskarters utbredning. Som antropolog menar jag att filmerna också har en identitetspolitisk vinkel, hur Grönlands historia kan ses med grönländska ögon. Det är saker från 1930-talet, som knappt finns beskrivna i andra källor som det då var dåligt fokus på. Nu kan man se vad folk sysslade med. Filmmaterialet från Grönland är inte 6 rent etnografiskt som direkt visar hur folk levde, anser Anne Mette Jørgensen. Snarare ”historisk arkivfilm” som dokumenterar institutioner och näringsliv, även om det finns en del undantag. Många filmer är gjorda av utsända danska tjänstemän. Ofta är det samma teman som går igen i filmerna. Inte helt oväntat är det samma ikoner som dagens tv-tittare älskar att se, konstaterar Jørgensen. Exempelvis har storslagen natur och exotiska kajaker en framträdande roll. Iluliaq 3/14 –I stort sett tar livet på havet stor plats – hur man förflyttar sig och utrustar kajaker och kvinnobåtar till fångst, fiske och transport, säger hon. Som antropolog intresserar det mig vad filmen kan sätta igång i folks huvuden. Vilka tankar människor har om sig själva och sina egna liv och vad det förgångna betyder för dem. Anne Mette Jørgensen har dels visat filmen för grönländare som minns, med den speciella effekt detta har. Hon har också låtit ungdomar ta del av materialet. Allt är då historia och historiesynen blir det intressanta. Därför samlade hon en ”fokusgrupp” från gymnasiet i Sisimiut och konstaterar: –De unga känner igen platser och omgivningar men är mycket uppmärksamma på att tillståndet var annorlunda. De upptäcker sådant som att många utförde sysslor som i dag sköts av några få. Så att blicka bakåt är också ett sätt att sätta i gång tankar om nutiden. Filmerna om hur man levt väcker frågor om hur vi ska ha det i framtiden. Anders Tidström Teknologi på grönländska Arktiska förhållanden kräver särskild teknologi. Artek, Center for Arkisk Teknologi, har nu under mer än tio år utbildat arktiska ingenjörer i Sisimiut. Här har nästan 50 ingenjörer sett dagens ljus sedan starten och mer än hälften är grönländare. Denna högre utbildning är en grund för Grönlands framtid men med utmaningar på vägen. Vid skolan i Sisimiut följer man sina tidigare studenter och det visar sig att alla grönländska ingenjörer utom en har arbete på Grönland, skriver Polarfronten 2/14. Rektor Hans Peter Christensen på Artek är nöjd: –Ingenjörsstudenterna tillbringar dock två av fyra år i Danmark så man kunde tänka sig att några skulle bli kvar där men så har det inte varit. Faktiskt arbetar även en handfull danskar, av de som fått sin utbildning vid Artek, på Grönland. Ingen spikrak kurs I skolans dokumentation framgår att utbildningen inte är spikrak för alla. Färre än hälften av de grönländare som påbörjar studierna tar sig fram till målet. Visserligen klarar sig fler igenom de fyra åren i dag än under Arteks första år. Det är främst grundkunskaperna i matematik, fysik och språk studenterna stupar på så skolan satsar numera hårt på att höja startnivån för de intagna. Dels genom tester men också med förstärkning av bristande grundkunskaper för de som påbörjat utbildningen. Skälen till att så många inte slutför studierna är även sociala. Det är en del av studenterna som har mycket svårt att klara omställningen till studierna i Danmark där ju hälften av studietiden är förlagd. Utbildningen av arktiska diplomingenjörer har genomlevt några svåra år allt sedan början i 2001 men från 2007 har det vänt och det tas numera in 22 nya studenter varje år. Det är maxkapaciteten så för första gången fick man i fjol avvisa ett antal sökande eftersom de var 30. De grönländska teknologerna gör uppmätningar med hjälp av gps. Foto: Hans Peter Christensen. digt Grönland. De två senaste åren har man inte missat att fokus finns på råvaruproduktion i gruv- och oljesektorn. Hans Peter Christensen har särskilda synpunkter på den utvecklingen: –Vi intresserar oss inte för att utbilda väldigt snäv expertis till gruv- eller oljeindustrin. De har sina egna experter som kommer utifrån som är svåra att konkurrera med. Samtidigt har det grönländska samhället nytta av experter som då kanske främst kan motverka konsekvenserna av råvaruutvinningen och klarar en dialog, på jämställd basis, med de stora exploatörerna. Det kommer sannolikt att vara lika stor nytta med miljöingenjörer som med ingenjörer som kan göra hål i fjället. Ett bekymmer är att de flesta studenterna fortfarande väljer byggprogrammet medan miljöspåret har mycket få ansökningar. På Artek jobbar man intensivt på att öka attraktiviteten i miljöfrågan med nya studieplaner, mm. Såväl kommunernas teknik- och miljöförvaltningar som rådgivande konsultfirmor efterfrågar ingenjörer med miljökunnande. Anders Tidström Stadig ökning Att antalet grönländare som söker ingenjörsutbildningen stadigt ökat ges en naturlig förklaring av rektor Christensen: –Grönländarna behöver förebilder på ingenjörsområdet. I allmänhet har man vaga föreställningar om vad en ingenjör sysslar med. Men det har börjat ändra sig och vi möter allt fler grönländska ungdomar som vid ansökningen säger att de söker utbildningen för att de att känner någon som tidigare läst till ingenjör. Det finns en klart uttalad ambition med utbildningen på Artek. Man vill gå i takt med utvecklingen i ett allt mer självstän7 Fakta om arktisk ingenjörsutbildning: Utbildningen inom Artek, Center for Arktisk Teknologi, i Sisimiut, är fyrårig. Det är en utbildning av diplomingenjörer från Danmarks Tekniska Universitet (DTU) speciellt utformad för att lösa grönländska och arktiska uppgifter. Hälften av utbildningen sker i Danmark. Utbildningen har fem spår: bygg, installation, miljö, anläggning och planläggning. Efter drygt halva tiden har studenterna möjlighet att sadla om till gymnasielärare i matematik. De fortsätter då sista tiden på Ilisimatusarfik (Grönlands Universitet i Nuuk). Artek utbildar ingenjörer men utför också forsknings- och utvecklingsarbete inom arktisk teknologi. Verksamheten finansieras såväl från Grönland som Danmark. Iluliaq 3/14 Inuitkonst på Rovdjurscentrum Den grönländske konstnären Nuka Godtfredsen har med sin tecknade serie Ukaleq om Grönlands kultur och historia inlett projektet Bear and Natives på Rovdsjurscentrum i Grönklitt. Projektet vill ge besökarna en inblick i olika urbefolkningars kultur och här är det inuiterna som står först på dagordningen. Eller som konstkonsulenten Jordi Arkö säger; det handlar om att hitta tillbaka till människan och det nystartade projektet måste ses som en planta med otrolig växtkraft. Även Rovdjurscentrums vd Anders Björklund tror att just serieformen är ett bra sätt att nå barnen i första hand. Mycket kunskap om djur och natur har förts vidare till de yngre genom just berättelser, en möjlighet som gått förlorad med modern teknik. Utställningen Ukaleq på Orsa Grönklitt bygger på Inuitkonstnärens Nuka Godtfredsens böcker om livet på Grönland under 5 000 år. Ukaleq ska visas i Orsa fram till årsskiftet och flyttas sedan till Jokkmokk. Foto: Privat Tio naturområden värda att beskyddas Världsnaturfonden har undersökt naturområden längs Västgrönlands kust och funnit att tio områden är så högproduktiva och mångsidiga att de uppmanar Grönlands politiker att förvalta dem med stor försiktighet. WWF föreslår att man officiellt utpekar dessa områden och inrättar non-gozoner där mineralaktiviteter inte tillåts. Områdena är Inglefield Land, Qaanaaqområdet, kustnära området mellan Kullorsuaq till Tussaaq, delar av Svartenhuk, Nuussuaq och Disko, det kustnära landområdet mellan Nordre Strömfjord och Nordre Isortoq Fjord, Paamiut-området, inlandsområdet vid Nordre Strömfjord, inlandsområdet i Godthåbfjorden, Kangilinnguit-området och slutligen Sydgrönland. Soptippen i Qaanaaq är ett avskräckande exempel på vanvård av naturen. Foto: Joel Åsblom 8 Iluliaq 3/14 Diabetes en folksjukdom Diabetes 2 är dubbelt så vanligt på Grönland som i Danmark och forskarna har nu svaret på varför diabetes fått sådan genomslagskraft i den grönländska befolkningen. I den välrenommerade tidningen Nature sägs att man hittat en okänd variant av en gen som finns i 17 procent av de testade grönländska försökspersonerna. Varianten är en så kallad nonsense mutation. Denna variant innebär att man efter intag av socker får en högre koncentration av socker i blodet jämfört med personer som saknar denna variant. Det förhöjda blodsockret sägs bero på ett lägre upptag av socker i muskelcellerna vilket i sin tur ger lägre tolerans för socker. Unik genetisk variation För människor som har fått genen med denna mutation från både mor och far kommer 80 procent att ha diabetes när de är 60 år gamla. 3,8 procent av grönländarna bär på denna mutation, det vill säga de har inget europeiskt arvsanlag. Man har också undersökt andra populationer från både Asien, Europa och USA men bara en person (japan) visade sig ha den muterade genen. Något som tolkas som att denna genetiska variant är helt speciell för den grönländska befolkningen. Troligen har det varit en överlevnadsmässig fördel att ha mutationen i fråga. Den grönländska befolkningen är en så kallad founder population. Det är en isolerad befolkning med relativt liten Traditionell grönländsk kost består mest av fett och kött. Foto: Joel Åsblom. genbank vilken tillåtit speciella genetiska variationer. Det ligger också nära att tro att grönländarnas och deras förfäders kost, som mest bestått av fett och kött, medverkat till att bristen på upptag av socker från blodet inte har selekterats bort. De personer som deltog i undersökningen får bara 20 procent av sitt energiintag från traditionell grönländsk kost. Den danska maten innehåller betydligt mer socker vilket också ökar förekomsten av diabetes 2 i Grönland. En annan grönlandsrelaterad genomstudie gjordes, som vi tidigare nämnt, ett fyra tusen år gammalt nedfruset människohår. Denna studie kartlade genomet för en man som tillhörde den första folkgruppen, Saqqaqfolket, på Grönland. Saqqaqmannen hade blodgrupp A+, bruna ögon, mörk hud, mörkt tjockt hår, skålformade tänder, tendens till skallighet och fuktigt öronvax vilket är vanligt hos asiater och indianer. Sylvia Hild Kraftig stigning av bröstcancer Plötsligt har antalet bröstcancerfall ökat dramatiskt i Arktis. Misstankarna riktas mot gifter som samlats i födan från havet. I de arktiska samhällena var bröstcancer fram till 1966 icke-existerande. Efter 1980 har det skett en markant förändring. Nu vill Center for Arktisk Miljömedicin på Århus Universitet ta reda på orsaken till den plötsliga förändringen. Fokus riktas mot den arktiska kosten. Den har ju tack vare sitt höga innehåll av omega 3-fettsyror och selen skyddat mot vissa sjukdomar som hjärta och kärl men ser samtidigt ut att öka risken för bröstcancer. I 25 procent av fallen har cancern drabbat kvinnor under 40 år. Normalt tar det trettio år att utveckla bröstcancer och därför måste forskarna gå tillbaka till tiden efter andra världskriget och leta efter möjliga orsaker. Det är i den perioden som nya förorenande ämnen kommit till Arktis. 9 Den goda grönländska maten innehåller oroande halter av gifter. Forskarna intresserar sig särskilt för så kallat Persistent Organic Pollutants som PCB, DDT och dioxiner och deras inverkan på den hormonella aktiviteten i kroppen. Människor i Arktis är utsatta för Iluliaq 3/14 mycket olika cocktails av ämnena beroende på var de bor. Människor i Scoresbysund tar till exempel upp mer PCB via den marina kosten än människor i Nuuk. Grönländska möten på Tivoli 1976 började grönländare i Danmark att träffas på Tivoli i Köpenhamn den 1 augusti. Så har det fortsatt och idag har Grönland i Tivoli blivit en institution och mötesplats där tusentals människor bjuds på ett överdåd av grönländsk kultur i alla dess former. Årets evenemang hade lockat en osedvanligt stor publik till Tivoli. Det fantastiska vädret inbjöd till lätt klädsel och gräsplanen framför stora scenen förvandlades snabbt till en jättepicknick. Energin var på topp och överallt skådades vänskapliga omfamningar och glada tillrop skvallrade om att många av de mötande inte setts på väldigt länge. Grönland i Tivoli har blivit en viktig brobyggare. Det som från början var en icke-officiell träffpunkt för grönländare i Danmark har idag en väldig attraktionskraft även på ditresande från Grönland. Chansen att träffa en gammal barndomsvän eller arbetskamrat är stor. Projektgruppen GiT hade jobbat hårt med att skapa ett program som passade alla. Folkdans, körsång, tävlingar och komik är naturligtvis stående inslag i ett grönländskt festäventyr. De stora numren stod sångerskorna Kimmernaq och Lis Sörensen för och inte att förglömma gruppen G-60. Två föreningsmedlemmar, Lis Ulander och Sylvia Hild, möttes i vimlet. I bodarna bortom stora planen kunde man köpa både sälskinnsprodukter, smycken, kläder och böcker. Folk från tidningen Sermitsiaq-AG lockade med rabatterade prenumerationer och sälskinn i gåva till dem som nappade på er- bjudandet. Den hungrige kunde beställa en grönländsk meny men då gällde det att ha gott om pengar i plånboken. Sylvia Hild Grönlands oljeäventyr pausar 2014 har varit nedslående för optimister som tror på en oljeboom på Grönland. Cairn, det skotska bolag som på senare år varit frontaktör vid provborrningarna i havet väster och söder om ön intar nu en mycket låg profil. Efter att ha satsat cirka en miljard dollar ur egen kassa är intresset inte så stort längre. I våras stängde Cairn sitt kontor i Nuuk och i somras skeppades den sista borrutrustningen ut från Grönland till andra projekt. Av de 23 områden de har tillstånd att exploatera är endast elva provborrade. 2010 och 2011 togs åtta hål upp. Sedan dess har ingen borrning skett men bolaget talar med kluven tunga. Man säger att Grönland är intressant och att man ska studera och analysera sina tidigare borresultat grundligt för att kunna gå vidare. Samtidigt har man sålt ut Pitu - det fält som har störst potential -med bedömda drygt 20 % fyndchans. Statoil köpte detta redan 2012. I en intervju i augusti i tidningen Arctic Journal säger oljeexperten Per Magnus Nysveen, ”senior advisor” vid norska konsultföretaget Rystad Energy, att Cairn 10 är en pionjär som nu tar paus. Företaget uppvaktas intensivt av optimisterna i det grönländska självstyret men också av de mer pessimistiska finansiärerna i bolaget. Han tror att bolaget är tillbaka i sinom tid men att ”en potentiell jackpot fortsätter att vara väl dold”. Han påminner samtidigt om att ”det tog åtskilliga år och många borrningar innan olja hittades utanför Norge, där geologin har viss Iluliaq 3/14 överensstämmelse med den vi ser utanför Grönland”. Cairns har, enligt företagets kända manér, under sin tid på Grönland med jämna mellanrum betonat att det under den grönländska havsbottnen med stor sannolikhet finns oljedepåer motsvarande flera miljarder fat. Sådant håller förstås de självstyrande grönländarna på gott humör så länge borrningen pågår.. Vd Simon Thomsen på Edinburghbaserade Cairn har i samband med företagets senaste kvartalsrapport entydigt uttryckt att man nu gör en paus på Grönland för att skörda säkrare på annat håll, exempelvis i Nordsjön. Han säger också att om andra företag vill satsa sina pengar på Grönland så kommer Cairn att räcka dem en hjälpande hand. Han ger obestämda besked om Cairns egen framtid på Grönland men Per Magnus Nysveen tror bestämt att bolaget nu en tid gör goda vinster på annat håll i världen och senare återvänder för att investera. Han tycker också att företaget gör klokt i att ta en paus. Anders Tidström Tång en nyttig affärsmöjlighet Klimatförändringarna ställer de hårt pressade fiskarna och fångstmännen på Grönland inför helt nya val. Landets matguru Ann-Sofie Hardenberg har lanserat idéen om en ny bärkraftig fångst som skulle kunna ge denna yrkesgrupp ett välkommet tillskott i plånboken. Handplockad tång från havet kring Grönland. Ingen har tidigare fullföljt ett projekt av det slaget. Men det finns stora affärsmöjligheter i att plocka tång, torka den och sälja den. Det skulle snabbt kunna skapa nya arbetsplatser och kräver inte kostbara investeringar. Grönland har ett torrt klimat varför det inte behövs elektricitet för torkningen. Tången kan torkas i stora hallar med luftcirkulation som leder bort fukten. Ann-Sofie Hardenberg ser gärna tång på de grönländska matborden. Det är en hälsosam kost som innehåller upp till tjugo gånger mer mineraler än grönsaker som odlats på land. Bland annat järn, kalk, jod och magnesium. Hon menar att tången till och med kan göra folk friskare och därmed minska utgifterna för sjukvården. Folk får upp ögonen för sin hälsa och återtar förfädernas kunskap om nyttiga, inhemska produkter. Tolv olika tångarter ska nu undersökas. Det är bland annat sockertång, långstjälkad bladtång, vingtång, svartfots bladtång, blåstång och sjösallad. En kommun som visat stort intresse för detta nya affärsområde är Qaasuitsoq Kommunia. Kommunen har sökt och fått verksamhetsbidrag på 400 000 dkr från Självstyret. Man hoppas att snart få igång en produktion i liten skala och därmed skapa en alternativ inkomst för fiskare och fångstmän i de perioder då man har inhandlingsstopp. I år är det förekomsten av tång i havet utanför Ikerasaarsuk och Iginniarfik vid Kangaatsiaq som ska undersökas. Det är två bygder som drabbats hårt av inhandlingsstopp och därmed också arbetslöshet. Sen hänger det på att det finns personer som vågar kasta sig ut i detta projekt. Den vidare utvecklingen hänger helt på det lokala intresset. Ett scenario kan vara att man producerar färdiga produkter till kunderna. Till exempel små paket med torkad tång som det råder stor efterfrågan på i Danmark. Uranprotest i Köpenhamn Under hela våren har en aktionsgrupp mot uranbrytning i Grönland gjort sig hörd och sedd på Facebook. Den 1:a augusti bjöd gruppen in till demonstration i Köpenhamn. Foto: Sylvia Hild. 11 Iluliaq 3/14 Svältande barn ett samhällsproblem Barn- och ungdomshuset Mælkebøtten i Nuuk har öppnat ett kök för barn i syfte att undanröja den svält som många barn lever med. 300 000 kr har skänkts från Rotaryklubben Fredriksberg Mariendal. I tidningen AG kan man läsa att svält är ett tabubelagt samtalsämne och att personalen på Mælkebøtten måste närma sig barnen utan att gå rakt på sak. Men ser de att ett barn är trött och okoncentrerat kommer frågan om de vill ha lite mat. När barnen väl får tillit till de vuxna kan de börja prata om att de inte får mat hemma varje dag. Eftersom man inte gärna vill genera föräldrarna så är principen att köket är öppet för alla barn och att det finns mat för alla oavsett familjens resurser. Mælkebøtten är det senaste i en rad initiativ för att hjälpa barn som svälter. Ett annat initiativ har t ex varit att införa skolmatspaket. De fattiga barnen blir bara fler och fler och statistiken säger nu att 11,7 procent av landets barn lever i relativ fattigdom. Men drygt 40 procent av alla hushåll med barn får bidrag. Det är en siffra som barnombudsmannen Aaja Chemnitz Larsen finner alarmerande. Hon menar att politikerna måste förhålla sig till barnfattigdomen som ett samhällsproblem. Hon efterlyser en kraftfull handlingsplan för att minska fattigdomen. Grönland har stora ekonomiska problem och risken är stor att antalet barn som måste leva i fattigdom kommer att växa om man inte lägger upp en nationell strategi nu. Men fattigdom handlar inte bara om pengar. Det kan också vara brist på utbildning och sysselsättning och inte minst ett tungt socialt arv. Grönland får fånga 207 valar Den internationella valfångstkommissionen har nu fastställt kvoterna för grönländsk valjakt. Under de kommande fyra åren är det tillåtet att fånga 207 djur. Allt sedan 1986 är kommersiell valfångst förbjuden medan ett fåtal länder fått undantag från detta med motiveringen att ursprungsbefolkningens har rätt att bedriva jakt för sitt uppehälle. Det innebär att Grönland hör till de större valfångstregionerna tillsammans med Norge, Japan, Färöarna och Island. Under de senaste åren har de grönländska fångstmännen fått en tilldelning på cirka 175 valar per år medan Japan fångar drygt 700 djur och Norge strax under 600. Nu har 46 av medlemmarna i den internationella valfångstkommissionen (IWC) röstat för Grönlands krav medan elva röstade emot. Det innebär att grönländska valfångare årligen får nedlägga 207 valar under de kommande fyra åren. Enligt IWC:s vetenskapliga kommitté ska denna kvot ligga innanför det spann som anses vara hållbart för valbeståndet, något som man grundar på att många arter uppvisat god tillväxt sedan kommersiell valfångst förbjöds. Det som gäller nu är att Grönland får fånga 19 sillvalar, en art som på norra halvklotet blir 18 till 24 meter lång. Därtill får man fånga tio knölvalar, två grönlandsvalar och 176 vikvalar. Den minsta av dessa arter är vikvalen (sildepisker på danska) som i genomsnitt Grönlandsvalen kan bli upp till 18 meter lång och väga 100 ton. blir 8,5 meter lång. Knölvalen, som mäter ungefär 15 meter och väger omkring 36 ton, kan vara den av de stora bardvalarna som snabbast återhämtat sig efter att trycket från valfångst lättat. När fångststopp utfärdades 1966 fanns det omkring 20 000 knölvalar. Nu beräknas populationen uppgå till 80 000 djur varav 12 000 i Nordatlanten. Störst av dem alla är grönlandsvalen som blir upp till 18 meter lång men det har också funnits individer som hade en längd av 19,8 m. Vikten ligger kring cirka 100 ton. Redan vid början av 1700-talet var grönlandsvalen i haven runt Spetsbergen nästan utrotad. Jakten pågick senare utanför Grönland och Kanada. Ungefär vid mitten av 1800-talet började valjägare från USA med jakten i Stilla havet. Antalet grönlandsvalar sjönk från över 10 000 till ett par hundra under 1800-talets lopp. Efter genomförandet av skyddsåtgärder ökar beståndet. Vid den räkning som kanadensiska myndigheter genomförde 2008 uppskattades populationen till cirka 14 400 djur. Joel Åsblom Kylan tog knäcken på nordborna Gåtan om nordbornas försvinnande från Grönland har fött fram många skiftande teorier från sjukdomar till piratöverfall. Nu har danska forskare kommit sanningen på spåren. De Nationale Geologiske Undersøgelser for Danmark og Grønland bekräftar att det var den tilltagande kylan som satte stopp för nordborna. Enligt en artikel i Videnskab.dk så frös bukterna i Syd- och Västgrönland successivt igen i perioden mellan år 1200 och år 1450 och samtidigt tilltog stormarna under sommaren. Man tror att det kalla klimatet och den mängd havsis som uppstod förhindrade varutransporter mellan bygderna i öst och väst och till och från Europa. Undersökningen som nu gjorts baserar sig på analyser av sediment från bukter i Österbygden och Västerbygden. Bland annat har man undersökt förekomsten av fossiler från mikroskopiska organismer på havsbotten i sex meter långa borrkärnor. Några organismer finns i områden med 12 havsis och andra är typiska för ställen som påverkats av stark blåst. Resultatet bekräftar att från år 1200 började klimatet försämras i Västerbygden. Men folk stod emot de nya tuffare förutsättningarna med kallare vintrar och stormiga somrar i 100 år. Troligtvis kunde de överleva tack vare att transporterna till Österbygden fortfarande var genomförbara. En analys av benen från grönländska nordbor visar att folk från Västerbygden har levt på grödor, främst korn, som odlades i Österbygden. När situationen blev helt omöjlig förefaller det Iluliaq 3/14 mest sannolikt att många invånare flyttade över till Österbygden. Men klimatförsämringen drabbade på sikt även Österbygden och från år 1350 kunde man inte längre försörja sina grannar i väst. År 1400 isolerades Österbygden större delen av året av enorma mängder havsis och när vattnet väl blev farbart hindrades framkomligheten av stormar. Det sista livstecknet från Österbygden var en rapport om en vigsel i Hvalsey 1408. Man kunde helt enkelt inte leva och röra sig på det sätt man var van vid. Sylvia Hild Dikter från då och nu Den diktande personen fick ofta sin inspiration med trummans hjälp. Foto: Sylvia Hild. Poesi är det spontana uttrycket för känslor, stämningar. I det gamla inuitiska samhället skedde diktningen i form av sånger med trumman som följeslagare. Det kunde gå till så att någon (inte sällan en kvinna) slog an några slag på trumman som med sin enformigt suggestiva ton och rytm gav den diktande personen inspiration. Dikten framfördes alltid i sångform. Det naturliga sättet för inuiterna att uttrycka sin poesi eftersom man inte hade skriftspråket. Den inutiska dikten har sin anknytning i naturen och dess starka krafter. Det gäller såväl den traditionella muntliga diktningen, som moderna diktare och sångare. Den inuitiska sång- och dikttraditionen innefattar även 'nidvisan'. Dikter som framfördes för att på ett eller annat sätt göra narr och med ironi tillintetgöra en motståndare med orden. På tungans tröskel Ur boken "På tungans tröskel" . Arktiska dikter från Grönland, Kanada och Alaska i tolkning av Ann Smith (FIB: s lyrikklubbs bibliotek nr 237) samt Rasmus Lyberths "Elsk livet, for livet elsker dig" , förmedlar jag några axplock av dikter från olika tider och skilda poeters 13 tungor. Ett flertal framstående grönländska diktare är även politiker. För oss svenskar en något främmande kombination. En vackrare beskrivning av skapandet och dess villkor är svår att finna än dessa ord av den östgrönländske angakokken Kilimé från början av 1900 talet. "Alla sånger föds hos människan ute i den stora ensamheten. Den kommer till oss som gråt djupt inifrån hjärtats klagan eller som ett uppsluppet skratt, framsprunget ur den gjädje man inte kan låta bli att känna över livet.Utan att vi själva vet hur, kommer de med andetagen, ord och toner som inte är vanligt tal. Och det blir dens egendom som förstår att sjunga för andra" Malik Høegh, poet och sångare. En av grundarna av musikgruppen Sume. ORO Oron jagar ut mig fast det regnar När jag inte står ut inne går jag ut i regnet bort från dessa stora husblock med sina märkliga människor regnet hindrar inte Vore jag shaman hade jag flugit Iluliaq 3/14 hade jag flytt, blivit borta Försök förstå jag är orolig mitt sinne är snart tomt jag går ut i regnet DINA VINGAR Du slår ut vingarna du flyger när vänder du tillbaka? När du kommer dit upp där de andra inte kan nå dig och de ropar åt dig, skall du då landa eller försvinna vid horisonten? Den gången slog du ut vingarna och flög. Då du kom upp där de andra inte kunde nå dig ropade de åt dig men du kom inte tillbaka. Under dig försvann marken där du skulle landat vid horisonten. Moses Olsen (1938-2008) Politiker som bla formulerade det grönländska kravet på hjemmestyre samt en av grundarna av det socialdemokratiska partiet Siumut, skribent och tillika poet. FÖRKLARINGEN Frågar du mig varför jag skriver, gör visor och dikter så gå till forsen som skummande störtar sig utför klippväggen, böj ditt huvud mot forsen och fråga: "Varför störtar du dig utför?" Forsen skall då svar dig så här: "Gå till toppen av detta berg, däruppe i den klara stillheten finner du den risslande källa varifrån jag kommer får mitt vatten, min kraft och min styrka. Gå dit upp och fråga källan: Varför flödar du hela tiden?" Aqqaluk Lynge (f 1947 ) Politiker, poet, författare. en av grundarna till det grönländska partiet IA ( Inuit Ataqatigiit), president för ICC ( Inuit Circumpolar Conference) I dikten nedan skönjes den traditionella nidvisan: FÖR HEDER OCH ÄRA De reste och reste i ett land de trodde att inga mänskliga varelser kunde leva och bo i De reste och reste och då de kom fann de några som de inte kände till andra människor än sig själva. De reste och reste och gästfriheten var stor nyfikenheten oändlig men gästerna omättliga. De reste och reste och överallt där de kom blev människorna undersökta deras kläder, slädar och redskap uppköpta. De reste och reste, i ett så stort land kan det inte bli för många människor till att namnge så många platser. De reste och reste över varje ö eller flod näs eller fjäll gavs namn till dens eller dens ära och dem själva. De reste och reste och reste tillbaka med landets karta och kultur omskrivna med heder och ära medaljer med mera för att ha berest ett land där människor lever och bor. En gammal nidvisa från Östgrönland: Jag är inte en som läser bokstäver inte en som dricker sött te inte en som slickar i sig sockervatten 14 Rasmus Lyberth, vissångare och poet. Foto: Joel Åsblom inte en som glufsar i sig läcker mat inte en som vistas i stora hus inte en som ligger i fina sängar inte en som kvittrar som en fågel I Ammassalik sjöng en man en nidvisa, kanske för egen tröst? : Jag satte samman ord till en liten sång som jag förde till huset en kväll. Väl omvirad stoppade jag omärkligt in den under britsen. Ingen skulle få lyssna på den. Hemlig skulle den vara bara min. Okänd diktare från Östgrönland sjunger: Jag lade min sång tillrätta på tungans tröskel men jakten stördes. Ovädret kom med snö och kallblåst från havet. Väldiga dimbälten steg längs fjällväggen såg jag dem skynda med norrhimlens nålvassa hagel. Rasmus Lyberth, ( f 1951 i Maniitsoq), vissångare, poet och skådespelare som började sjunga och spela egna låtar under sin tid som sjöman i ungdomen. VORES LIV SOM ETT BILLEDE Jag tvivler aldrig på, at verden giver os den oplevelse, som vi skal ha' for at fortælle os, at vi er tilstede for at mærke, hvor vidunderligt livet kan være for os Hver sekund vi lever her på jorden beskytter vores erindringer os, så vi kan påskønne vores liv som et billede og give det videre til Iluliaq 3/14 vores eksistens fremover Lykkeligt ser jeg dit smukke smil ved enden af broen, broen hvor man mødes, før man siger farvel til det, man kendte i fortiden, så fremtiden kan eksistere eksistere ubekymret i nuet Aqigssiaq Møller (född 1939), f d seminarierektor, nutida poet och översättare: HJÄLPLÖSHET Känner på den hårda stenen - granit, kämpar med hjärtat som är lika hårt som stenen - graniten. Famnar stenen, försöker värma och smälta den i hopp om att hjärtat skall följa med. Och den fysiska kärleken, den allomstädes omsjungna och omdiktade extasen kan besjungas på detta viset i en gammal kärleksvisa från Umanatsiaq , Västgrönland. Ajaija - ja min lekkamrat smeker min lem hajaijaja tar mig och ger mig sin kropp och river skinnarmbandet av mig Slutligen en dikt från gamla dagar i Östgrönland. Kärlekens makt lyfter död mans kropp frusen in i jordvärmen. Låt honom andas igen låt honom leva låt honom orädd röra sig bland andra djur som lever Helen Sterner Sista sidan... Varste Berndtsson och Karina Møller (t h) kommer till föreningens 25-årsfest. Foto: Sylvia Hild. Föreningen fyller 25 år Nu händer det. I höst fyller Föreningen Sverige-Grönland 25 år. Det som började med en gruppresa till Sydgrönland 1989 är idag en livaktig förening med ett kvarts sekel av mångsidiga aktiviteter bakom sig. Vi kommer naturligtvis att fira vårt jubileum med en KAFFEMIK helt enligt grönländsk tradition. Det betyder att det är Öppet Hus och alla är välkomna, medlemmar såväl som icke-medlemmar. Vi har rejält med utrymme till vårt förfogande. Så långt det går kommer vi att servera grönländska delikatesser och öl men även kaffe och kakor till självkostnadspris. Ivalo Frank, regissör och ägare av Greenland Eyes, berättar om festivalen som drar igång dagen därpå. Medlemmar kommer att gå en catwalk, alla får pröva sina krafter i gamla inuitlekar eller dansa kalaattut. Eventuellt blir det kajakuppvisning och fotoutställning och sist men inte minst får vi besök av skådespelerskan Varste Berndtsson och sångerskan Karina Møller som gör en show á la inuit med maskdans och trumsång. Tid och plats: lördag 8 november kl 1521 på Skeppsholmsgården, Slupskjulsvägen 12, Skeppsholmen, Stockholm Fri entré, alla är välkomna och är det någon som vill bidra till programmet med tal, bilder, film, sång eller dans så är det också välkommet. Vi ger närmare information på vår hemsida sverigegronland.com senare i höst. Grönländsk film och foto till Stockholm Föreningen på webben Greenland Eyes är en internationell filmfestival som lyfter fram grönländsk film. Under hösten turnerar den i Norden. En förkortad version av Greenland Eyes kommer till Stockholm den 9-13 november. Vi har tidigare skrivit om festivalen och kan nu meddela själva programmet. Det omfattar fyra långfilmer med inledande kortfilm. Alla filmer är textade på engelska. Den som vill veta mer om filmerna kan gå in på greenlandeyes.com. Söndag 9 november kl 17: SOS Iceberg samt kortfilmen Tupilaq Kl 20 Nummioq samt kortfilmen Why we fight. 15 Onsdag 12 nov kl 20: The Prize of the Pole samt kortfilmen Greenland Unrealized. Torsdag 13 nov. Kl 20: Village at the End of the World samt kortfilmen The Shaman Visningarna äger rum på biografen Tellus, Vattenledningsvägen 46 i Midsommarkransen, Stockholm (T-bana Fruängen). Biljettpris 65 kr. I kaféet intill visas den grönländska fotoutställningen IS/EYE/ØJE som vi också skrivit om tidigare i år. Iluliaq 3/14 På vår hemsida sverigegronland.com samt på Facebook (sök Föreningen Sverige-Grönland) kan du läsa vad som händer i föreningen. Ibland hinner vi inte ut med programnyheter i Iluliaq utan då måste du aktivt bevaka hemsidan. Lokal föreningsaktivitet Funderar du på att anordna ett grönlandsprogram på din hemort. Styrelsen kan kanske hjälpa till. Ring till Sylvia Hild tel 070-3039630. Filmbibliotek Föreningen har byggt ut sitt bibliotek av grönländska filmer. Medlemmar kan få låna enstaka dvd mot portokostnad. Denna möjlighet gäller endast medlemmar som betalat årsavgiften. Kontakta sylvia.hild@comhem. se.
© Copyright 2024