STUDENTEXAMENSNÄMNDEN
MODERSMÅLET I,
PROVET I TEXTKOMPETENS
11.9.2015
Alla uppgifter hänför sig till det bifogade materialet. Välj ut tre av de fem uppgifterna
nedan. Uppgifterna bedöms med poängen 0–6. Utgå från att materialet är bekant för läsaren.
Iakttagelser, påståenden och tolkningar som framförs i svaren ska ändå motiveras med
exempel ur materialet. Lämplig längd på ett svar är ungefär två sidor. Inled ett nytt svar på
en ny sida. Varje svar ska ha en rubrik som du själv väljer. Skriv också uppgiftsnumret
framför rubriken. Svaren ska vara tydligt och prydligt skrivna, men du behöver inte renskriva
med kulspetspenna eller bläckpenna.
Uppgifter
1. Med vilka språkliga och stilistiska medel beskrivs huvudpersonens känslor i utdraget ur
Johann Wolfgang von Goethes verk Den unge Werthers lidanden (s. 2)?
2. I ett reportage skapas betydelser genom att text och bild samspelar. Analysera förhållandet mellan text och bild i Victoria Enströms reportage Ensamhet vid polcirkeln (s. 3–6).
3. Du ska hålla en presentation om männens situation i Tornedalen för en grupp gymnasiestuderande. Bedöm hur tillförlitligt reportaget Ensamhet vid polcirkeln (s. 3–6) är som
informationskälla för din presentation.
4. Hur beskrivs diktjagets upplevelser i Katri Valas dikt Ett brev (s. 7)?
5. Vilka medel använder Merete Mazzarella för att påverka läsaren i sin kolumn Rädda
Matilda! (s. 8)?
Material
Johann Wolfgang von Goethe: Den unge Werthers lidanden (romanutdrag).....................2
Victoria Enström: Ensamhet vid polcirkeln (reportage).................................................3–6
Katri Vala: Ett brev (dikt)...................................................................................................7
Merete Mazzarella: Rädda Matilda! (kolumn)...................................................................8
Obs! Språket i texterna är identiskt med språket i originalpublikationerna.
1
Katkelma
romaanista
Wertherin
kärsimykset
Utdrag
ur Den Nuoren
unge Werthers
lidanden
Bakgrundsinformation:
Johann Wolfgang von Goethes verk Den unge Werthers lidanden är en brevroman. Breven är skrivna av Werther och riktade till hans vän Wilhelm. I breven avslöjar Werther att han är förälskad i Lotte, en kvinna som är förlovad
med en annan man.
16 juli
Ack, det löper som en eld genom mina ådror, om min hand av en händelse
snuddar vid hennes, om våra fötter vidrör varandra under bordet! Jag ryggar tillbaka som om jag svett mig på eld, och en hemlig kraft drar mig åter
mot henne – jag blir så yr av det. – Och ack, hennes oskuldsfulla sinne,
hennes oberörda själ känner inte hur mycket dessa små förtroligheter pinar mig. Och när hon någon gång i samtalets iver lägger sin hand på min,
flyttar sig närmare mig och hennes muns himmelska andedräkt är inom
räckhåll för mina läppar – då tror jag mig sjunka samman som träffad av
en ljungeld. Och Wilhelm! Om jag någonsin understod mig att mot denna
himmel, detta förtroende – du förstår mig. Nej, så fördärvat är mitt hjärta
ej! Men svagt, svagt tillräckligt! – Och är ej detta fördärv?
Hon är mig helig. Varje begär tystnar i hennes närvaro. Jag vet aldrig
vad som går åt mig när jag är hos henne, det är som om själen vändes i
mig, i varje nervfiber. Hon har en melodi som hon spelar på klaveret med
en ängels kraft, så enkel, så själfull! Det är hennes älsklingsstycke, och
mig befriar det från all vånda, all förvirring, alla griller så snart hon anslår
den första tonen därav.
Ej ett ord om musikens urgamla trollmakt förefaller mig överdrivet.
Hur den enkla sången griper mig! Och hur hon vet att välja tidpunkt, ofta
när jag helst ville skjuta mig en kula för pannan. Töcknen och mörkret i
min själ skingras och jag andas åter friare.
Johann Wolfgang von Goethe, Den unge Werthers lidanden (1774)
Övers. Ralf Parland
2
ENSAMHET VID POLCIRKELN
DET HÄR ÄR SVERIGES BORTGLÖMDA DEL PÅ KARTAN.
MED ETT FOLK SOM KÄNNER SIG ALLTMER AVLÄGSET FRÅN
POLITIKERNAS TANKAR. DÄR ENSAMHETEN BRER UT SIG NÄR
KVINNOBRISTEN BLIR AKUT OCH SJÄLVMORDSSTATISTIKEN
SLÅR I HÖJDEN. SKA ALLA TILL SLUT TVINGAS IN I
STORSTÄDERNA DÅ SÄNKNINGEN AV A-KASSAN GÖR DET
OMÖJLIGT ATT BO KVAR PÅ LANDSBYGDEN?
text och foto: Victoria Enström
Enligt Arbetsmarknadsverket stod var tionde arbetsföra människa i Norrbotten utanför arbetsmarknaden mellan 2003 och 2004. I Pajala, var
mer än var tredje person mellan 20–64 år arbetslösa, förtidspensionärer, satta i arbetsmarknadspolitiska program eller handikappåtgärder. Den
ekonomiska situationen kommer att försämras avsevärt för en stor del av befolkningen i dessa små
samhällen vid finska gränsen. Detta i och med den
nya regeringens sänkning av A-kassan. Kanske
har det finska vemodet en naturlig orsak.
Förändringar
Tyngda av snö, böjer sig grantopparna under den
molnfria, blå januarihimlen. Ett tecken på kylan
är att röken från de vedeldade spisarna stiger rakt
upp från sina skorstenar. Termometern bekräftar
mina farhågor, det är ännu kallare än igår. Då beskrev invånarna i byn det som mildväder, det var
ju endast tjugofyra minusgrader då. Nu har kvicksilvret bara orkat leta sig upp till tjugoåtta komma
åtta grader. Minus. Men det hindrar inte karlarna
på Finkelgränd från att leta sig ut ur sina stugor.
Bredvid Martti Alanko huttrar jag och småspringer
tillbaka mot hans ytterdörr. Han lunkar på och har
till och med vågat ta av sig vantarna för att tända
en cigarett. Martti verkar van vid kylan, eller vill
kanske ge det intrycket, där han går i sina träskor
med öppna hälar och täckjackan oknäppt. Han har
skjutit upp axlarna och bakom röken syns ett fårat
ansikte med en rynkad panna. Länge har han bott
i Junosuando och han har sett förändringarna som
skett med byn.
Som sexåring kom han hit med sin mamma
från Finland 1971, efter att hans pappa flyttat hit
tre år tidigare för att jobba i skogen. Det var högkonjunktur då och gott om arbete åt männen i skogarna. Kvinnorna kunde jobba på dagis, i skolan
eller fungera som hemmafruar. Men snart ersattes
männen av maskiner som kunde arbeta snabbare
och för de flesta fanns orsaken för att stanna i de
små norrländska byarna inte längre kvar.
Avfolkas
Mycket av den gamla industrinäringen baserad på
jordbruk och skogsbruk har idag nästan helt slagits sönder. Pajala kommun hade på femtiotalet en
folkmängd på 15000 och idag endast 6700. Trots
en konstant befolkningsminskning år efter år genom dödsfall och utflyttningar, försöker ändå Pajalas kommunalråd Bengt Niska, se ljust på framtiden. Han talar om en utbyggnad av flygplatsens
3
att prata med, jobbet blir en surrogatfamilj. Det
behövs nu då det inte längre finns någon naturlig
mötesplats, då får man ses hemma, på en kaffe.
En populär mötesplats som nu har stängt är
puben på Rovas Hotel och Stugby. Där jobbade
Martti i baren och såg hur kunderna försvann medan åren gick. Samma år som puben öppnades så
startade också byns bensinstation. Tony jobbade
på macken, som stängdes innan årsskiftet.
– Byborna brukade säga att byn skulle dö om
macken stänger, nu är den stängd…
Precis vid infarten till byn står macken med
mörka fönster och oplogad infart. Inte ett fotspår
syns i snön framför pumparna och istappar har
växt vid oktantalsknapparna. Den är en ständig
påminnelse om att det också är byns utfart som
den står intill.
landningsbana, om charterflyg och om att skapa
en ännu mera aktiv regionalpolitik. Men han ser
även de negativa effekterna som den nya regeringen kommer att framkalla.
– Det är klart att sänkningen av A-kassan kommer
slå hårt på befolkningen i småbyarna.
De som bor i småbyarna är många säsongsarbetande som har arbete på sommarhalvåret då turisterna strömmar till, men måste stämpla övriga
delar av året. Dessa människor kommer förmodligen att få det svårt och kan behöva flytta för att
finna arbete.
Inga alternativ
Hos Martti kokar en andra kanna kaffe på spisen
och kakor ligger framme på vaxduksunderläggen.
Skämt på Tornedalens eget språk – meän kieli –
kastas över bordet där snusdosorna vilar.
Martti har anställning på Gunnars verkstad i
byn, men sympatiserar med dem som står utan.
– Man får söka jobben där de finns, politikerna vill
väl att vi flyttar. De startar upp projekt då och då,
som nu med Kiruna centrumflytt. Men sen avslutas projekten och jobben är över.
Kaffepaus
Tony Fredriksson, 36, fyller koppar med påtår ur
en ståltermos. Han är arbetslös nu men väntar på
besked om ett möjligt så kallat plusjobb. Får han
inte jobbet blir han tvungen att fortsätta stämpla
ett tag till.
– Nu då A-kassan sänks blir det väl att flytta söderut för att kunna leva, suckar han. Det viktiga med
att ha ett jobb är att folk då får mötas, ha någon
4
Avsaknad av kärlek
En rapport från december 2006 av Socialstyrelsen
visar mörka siffror för Norrbotten. Man kan läsa
att suicidtalen för män är högre i de flesta norrlandslänen än i övriga Sverige. Vad denna typ av
geografiska skillnad kan bero på, menar de är svårt
att bedöma. Kanske reflekterar skillnaden på självmord både regionala kulturer och de ekonomiska
strukturerna. Bland männen återfinns de högsta
suicidtalen i glesbygdskommuner såsom Pajala:
42 döda per 100 000 invånare. Dessa kommuner
har högst antal döda män genom självmord i riket.
Bland männen är risken 1,7 gånger högre i
glesbygdsområden än i förortskommuner.
För att förhindra självmordshandlingar har filmen ”Kärleken är den bästa kicken” producerats
av Nationellt Centrum för suicidforskning och
prevention av psykisk ohälsa i samarbete med
Panfilm. Men det kan kännas svårt för männen i
Junosuando att försöka tänka på kärlek som stämningshöjare. Här saknas kvinnor.
Ett överskott på män
Det är fler män än kvinnor som stannar i Tornedalen och orsakerna till det sägs ligga djupt rotad i
den Tornedalska kulturen. Martti och Tony är båda
ensamstående och har tankar om varför kvinnorna flyttar medan männen stannar kvar. Precis som
sina föräldrar är Tony född och uppvuxen i byn,
men har provat att bo på andra ställen. Han menar
att det var rötterna som drog honom tillbaka.
– Kvinnorna är självständiga tidigare och har bråttom med förändringar, att hitta nytt. Naturen gör
att männen stannar. De har ju intresse i jakt och
fiske. Tjejerna kolliderar med sina mammor under puberteten, det är ingen hemlighet att det blir
världskrig i hemmen då. Kanske är det nyttigt, att
slita sig lös. Pojkarna går liksom aldrig igenom det
där. Vi fortsätter arbeta med det som våra fäder
arbetat med.
Martti funderar ett tag men verkar också ha en
idé om hur kvinnor fungerar.
– Det finns inga jobb, inget att göra, ingen framtid
och kvinnor tänker mycket på framtid. Vi, å andra
sidan, har inte så bråttom. Männen är envisare, i
alla fall bör vi vara det. Vi förväntas att inte klaga
så lätt. Vi är väl mer rotade.
Tony lutar sig fram över bordet och nyper tag
i en kanelbulle. En tystnad lägger sig i köket. En
lång konstpaus där de båda tittar uppåt och verkar
fundera, begrunda. De riktar blickarna ner i kaffekopparna igen, tar en klunk och sedan fortsätter
Tony där Martti avslutade.
– Då har nog kvinnorna lättare att lägga rötterna åt
sidan. Mammorna är överbeskyddande mot sina
söner och vill ha dem nära, då kan man inte bara
lämna rötterna.
Martti erkänner att han känner sig ensam ibland men hoppas inte för mycket på att finna en
livskamrat.
– Möjligheten för kärlek kan bara finnas då folk
utifrån kommer hit, hemvändare alltså. Eller om
någon skulle bli änka.
Avstånd
Kanske stannar sönerna på grund av oron för vad
som ska hända om de lämnar sina föräldrar ensamma. Här är tolv mil till närmsta sjukhus och
föräldrahemmen ska tas om hand då den äldre generationen blir för gammal. Diskussionen om att
uppoffra sig för föräldrarna tar slut då Tonys far,
Roland Fredriksson kommer på besök. Han blir
5
självklart bjuden på en kopp kaffe och en ny omgång sätts igång på spisen. Roland är väl medveten om att kvinnorna lyser med sin frånvaro i byn.
– Männen är trogna naturen medan kvinnorna letar sig längre och längre bort. De tänker nog: ju
längre bort – desto mer intressanta män! De försvinner direkt efter högstadiet. Det finns inga jobb
åt dem. Vi hade ju skogen i alla fall… men allting
byts ut till maskiner. Den politik som drivs nu är
utformad för storstadsbor.
I Junosuando och dess grannbyar finns inga
McDonaldʼs att jobba på för att slippa stämplingen. Inga städjobb, inga kiosker. Här väntar man
på sommaren, på turisterna och hemvändarna.
På byns hemsida finns en mötesplats för invånare
och utflyttade, en gästbok. Där kan man ändå hitta
de som tror på byns utveckling.
Namn: Pessimisten, 2007 Jan 16 - 08:27
– Dags att plocka fram den gamla skylten ”Den
sista som lämnar samhället – släck ljusen”.
Namn: Byggboom 2007 Jan 16 - 10:33
– Tvärtom, Pessimisten! Antalet hus som är möjliga att köpa nu räcker inte till för att möta upp mot
antalet 40-talister som återvänder till byn. Inte ens
om så bara några enstaka procent av dom återvänder.
Reportaget är gjort av en studerande vid Tollare folkhögskola i Sverige år 2007.
Tollare folkhögskolas webbplats, www.tollare.org
Hämtat 14.8.2014.
6
ETT BREV
Jag vaknade idag i en stor stad.
Vid havsstranden sorlade torget
fullt av frukter, grönsaker och blommor.
En stor, vit båt
förde mig bort till en liten stad,
där fuktiga trädgårdar blommar.
Nu är jag långt borta bland mognande äpplen
och svala, skarpa körsbär.
Det är nästan mörkt.
Men himlen flammar tyst och härlig.
Jag är trött av allt, som varit och är.
Jag minns långa dagar i skogarnas djup
och de starka dofterna under vindstilla nätter
i gulvitt månljus.
Jag minns dina långa, bruna lemmar
och din själ – – lika guldbrun som dina
ögon – –
vars doft är blid och tung – –
och jag längtar – längtar.
Katri Vala, Den blå dörren (1926)
Övers. Signe Stenbäck
7
Västra Nyland 23.9.2014
8