Mats Sandström Fria som fåglar Många drömmer om att kunna flyga, men för de flesta förblir det just en dröm. Men Sten Snellman i Lepplax kunde inte släppa tanken. Han och sonen Tony tog en snabbkurs, skaffade en skärm och lät en motor på ryggen hjälpa dem upp i det blå. 4 katternö katternö 5 Ett brum med utsikt F örst syns de som två jättefåglar på himlen. När de kommer närmare hörs ett svagt surr. Det är många i Jakobstad, Larsmo och Pedersöre som förvånat tittat uppåt och sett far och son Snellman från Lepplax glida uppe i luften med var sin paramotorfarkost. ”Vi ser många glada människor när vi flyger”, ler pappa Sten Snellman. Han har förverkligat en gammal dröm och tillsammans med sin son Tony Snellman skaffat licens och utrustning för att kunna betrakta närmiljön i fågelperspektiv. ”Redan för 15 år sedan såg jag en film om paramotorflygning och då bestämde jag mig för att en sådan ska jag ha.” Drömmen fanns där och för några år sedan visade Sten ett klipp på nätet för sin son Tony och sa att det där ska bli deras nya hobby. ”Aldrig i livet, tänkte jag då. Vi kände ingen som höll på med det och det såg ganska galet ut”, minns Tony. Efter en tid hade han vant sig vid tanken och i juni 2008 stod de tillsammans med fem svenskar på en paramotorkurs för nybörjare i Piteå. ”Där ägnade vi flera dagar i början åt att lära oss balansera skärmen. Man ska känna att skärmen är rätt utan att man behöver titta bakåt”, förklarar Sten. ”När kursledaren räknade upp allt som kan hända kändes det som att det här är ju livsfarligt”, minns Tony. ”Jag frågade av Tony om han verkligen vill fortsätta, men han hade inte ändrat sig”, tilllägger Sten. LANDNINGAR TRÄNADES I en slalombacke och när kursen närmade sig slutet var det dags för premiärflygningen. ”Jag råkade stå närmast kursledaren och när han föreslog att jag skulle flyga först var det bara att dra på sig selen”, berättar Tony. På marken stod Sten och bet naglarna. ”Jag var nog väldigt ödmjuk när Tony for upp första gången.” Första flygturen tog 20–30 minuter och efter den var far och son Snellman helt sålda. ”Amazing” … ”Helt sjukt” Efter att de fått den obligatoriska licensen och utrustningen sommaren 2008 har det blivit åtskilliga flygturer med start från hemmafältet i Lepplax. Starten går till så att flygaren ställer sig mot vindriktningen, drar i handtagen som spänner linorna, springer några steg, ger motorn full gas och låter sig lyftas upp av vinden. ”Starten är svårast, uppe i luften är det bara 6 katternö Mats Sandström att styra och hålla avstånden. Numera har vi också lärt oss att landa med ett par meters precision”, säger Sten. Vindförhållanden är den mest avgörande yttre faktorn. När det blåser mer än fem sekundmeter håller sig Sten och Tony på marken. De har satt en egen köldgräns på –5 grader, eftersom det inte är något nöje att frysa och flyga. När vädret tvingar dem att ha pauser står de otåligt och trampar nere på marken. ”Abstinensen är enorm när man inte fluMats Sandström i situationer där de fått ta till improviserade nödlandningar. ”Jag hade en publikflygning i Kållby och lyfte 30 meter uppåt, men sedan kom besvärliga vindar som tvingade mig att landa på en åker i närheten”, berättar Sten. Vid ett annat tillfälle rasade Tony ner i en luftficka från 60 meters höjd. ”Jag glömmer aldrig pappas min när han stod nedanför och tittade. Jag sjönk snabbt ner först till 40 meter och strax därefter vidare till 10 meters höjd, där jag hittade stabilitet och kunde lyfta igen.” ”Det finns en del luftgropar också på de höjder där vi brukar flyga, på 50–150 meters höjd, men skärmen stannar upp en bra bit innan man når marken”, konstaterar Sten kallt. DE INCIDENTER SOM de varit med om av- RESPEKT FÖR FAROR. Tony har fått två motorhaverier uppe i luften och fallit 40 meter i en luftgrop, men tycker inte att paramotors är någon risksport. ”Man måste alltid ha så mycket höjd att man kan glidflyga till en plats där det går att landa om motorn stannar”, konstaterar Tony. git på en tid. Bara en gång har jag vikit ihop skärmen utan att ha kommit upp. Det var en fin men vindstilla dag i somras. Jag försökte springa fart fyra gånger, men luften hade så dålig bärighet att jag gav upp”, berättar Sten. För det mesta flyger de tillsammans och har radiokontakt med hjälp av mick och högtalare som finns i hjälmen. Marschfarten uppe i luften ligger på 30–40 kilometer i timmen och snittflygningen tar en timme. Den längsta flygningen hittills varade två timmar. ”På en timme kommer man långt när man får ta fågelvägen. Ibland mellanlandar vi och tar en kaffe om det finns ett lämpligt fält i närheten.” Trots alla säkerhetsåtgärder har de hamnat skräcker inte från fortsatt flygning. ”Jag ser det inte som någon risksport så länge man har respekt för väder och vind och håller utrustningen i gott skick”, säger Tony. Utrustningen, ja. För cirka 7 000 euro får man hela paketet med skärm, sele, motor, hjälm, radio, flygarkängor och andra välbehövliga saker. ”Våra skärmar är lämpade för nybörjare och nu börjar det kännas som att vi skulle vilja ha snabbare skärmar”, säger Sten. ”Om man som nybörjare startar med en svår skärm finns en stor risk att man lägger av när man inte kommer upp”, tillägger Tony. Intresset för paramotor ökar både internationellt och i våra trakter. Snart får Sten och Tony sällskap av en handfull nya flygare i trakten. Far och son Snellman har också varit med om att grunda föreningen Österbottens paramotorklubb, med medlemmar från Pörtom i söder till Lepplax i norr. Sten och Tony Snellman har också startat ett företag som erbjuder flygfotograferingstjänster mot beställning. ”Jag har hört från flera håll att det finns en efterfrågan på att få sommarställen fotograferade från luften. Många säljobjekt skulle också få en ny dimension om ett flygfoto skulle finnas med bland fastighetsförmedlarens bilder”, säger Sten. Hittills har de legat lågt med marknadsföringen för det finns också en risk med att göra sin hobby till ett jobb. ”Nu när man drar på sig skärmen efter en hård dag på jobbet nollställs allt och man kan koppla av fullständigt”, säger Sten. ”Vi vill gärna fotografera, men vill ändå behålla flygningen som en hobby”, nickar Tony Snellman. johan svenlin Mats Sandström Isabella Sundqvist VILL FLYGA SNABBARE. Efter två år och många flyg timmar är Sten redo att byta bort sin nybörjarskärm mot en snabbare modell. Mats Sandström PÅ SÄKER HÖJD. Sten och Tony Snellman flyger på höjder mellan 50 och 300 meter och behöver därför inga speciella flygtillstånd, förutom den obligatoriska licensen. INGEN AUTOSTRADA. ”I början kändes det lite pirrigt när det guppade till uppe i luften. Nu har jag lärt mig att njuta av flygningen trots att det inte går så jämnt som det ser ut”, säger Tony. katternö 7