Många drömmer om att kunna flyga, men för de flesta förblir det just

Mats Sandström
Fria
som
fåglar
Många drömmer om att kunna flyga, men för de flesta förblir
det just en dröm. Men Sten Snellman i Lepplax kunde inte
släppa tanken. Han och sonen Tony tog en snabbkurs, skaffade
en skärm och lät en motor på ryggen hjälpa dem upp i det blå.
4 katternö
katternö 5
Ett brum med utsikt
F
örst syns de som två jättefåglar på himlen. När de kommer närmare hörs ett
svagt surr. Det är många i Jakobstad,
Larsmo och Pedersöre som förvånat tittat
uppåt och sett far och son Snellman från Lepplax glida uppe i luften med var sin paramotorfarkost.
”Vi ser många glada människor när vi flyger”, ler pappa Sten Snellman.
Han har förverkligat en gammal dröm och
tillsammans med sin son Tony Snellman skaffat licens och utrustning för att kunna betrakta närmiljön i fågelperspektiv.
”Redan för 15 år sedan såg jag en film om paramotorflygning och då bestämde jag mig för
att en sådan ska jag ha.”
Drömmen fanns där och för några år sedan
visade Sten ett klipp på nätet för sin son Tony
och sa att det där ska bli deras nya hobby.
”Aldrig i livet, tänkte jag då. Vi kände ingen
som höll på med det och det såg ganska galet
ut”, minns Tony.
Efter en tid hade han vant sig vid tanken
och i juni 2008 stod de tillsammans med fem
svenskar på en paramotorkurs för nybörjare
i Piteå.
”Där ägnade vi flera dagar i början åt att
lära oss balansera skärmen. Man ska känna
att skärmen är rätt utan att man behöver titta
bakåt”, förklarar Sten.
”När kursledaren räknade upp allt som kan
hända kändes det som att det här är ju livsfarligt”, minns Tony.
”Jag frågade av Tony om han verkligen vill
fortsätta, men han hade inte ändrat sig”, tilllägger Sten.
LANDNINGAR TRÄNADES I en slalombacke
och när kursen närmade sig slutet var det dags
för premiärflygningen.
”Jag råkade stå närmast kursledaren och när
han föreslog att jag skulle flyga först var det
bara att dra på sig selen”, berättar Tony.
På marken stod Sten och bet naglarna.
”Jag var nog väldigt ödmjuk när Tony for
upp första gången.”
Första flygturen tog 20–30 minuter och
efter den var far och son Snellman helt sålda.
”Amazing” … ”Helt sjukt”
Efter att de fått den obligatoriska licensen
och utrustningen sommaren 2008 har det blivit åtskilliga flygturer med start från hemmafältet i Lepplax. Starten går till så att flygaren
ställer sig mot vindriktningen, drar i handtagen som spänner linorna, springer några steg,
ger motorn full gas och låter sig lyftas upp av
vinden.
”Starten är svårast, uppe i luften är det bara
6 katternö
Mats Sandström
att styra och hålla avstånden. Numera har vi
också lärt oss att landa med ett par meters precision”, säger Sten.
Vindförhållanden är den mest avgörande
yttre faktorn. När det blåser mer än fem sekundmeter håller sig Sten och Tony på marken. De har satt en egen köldgräns på –5 grader, eftersom det inte är något nöje att frysa
och flyga. När vädret tvingar dem att ha pauser
står de otåligt och trampar nere på marken.
”Abstinensen är enorm när man inte fluMats Sandström
i situationer där de fått ta till improviserade
nödlandningar.
”Jag hade en publikflygning i Kållby och
lyfte 30 meter uppåt, men sedan kom besvärliga vindar som tvingade mig att landa på en
åker i närheten”, berättar Sten.
Vid ett annat tillfälle rasade Tony ner i en
luftficka från 60 meters höjd.
”Jag glömmer aldrig pappas min när han
stod nedanför och tittade. Jag sjönk snabbt ner
först till 40 meter och strax därefter vidare till
10 meters höjd, där jag hittade stabilitet och
kunde lyfta igen.”
”Det finns en del luftgropar också på de höjder där vi brukar flyga, på 50–150 meters höjd,
men skärmen stannar upp en bra bit innan
man når marken”, konstaterar Sten kallt.
DE INCIDENTER SOM de varit med om av-
RESPEKT FÖR FAROR. Tony har fått två motorhaverier uppe i luften och fallit 40 meter i en luftgrop, men tycker inte att paramotors är någon risksport. ”Man måste alltid ha så mycket höjd att man
kan glidflyga till en plats där det går att landa om
motorn stannar”, konstaterar Tony.
git på en tid. Bara en gång har jag vikit ihop
skärmen utan att ha kommit upp. Det var en
fin men vindstilla dag i somras. Jag försökte
springa fart fyra gånger, men luften hade så
dålig bärighet att jag gav upp”, berättar Sten.
För det mesta flyger de tillsammans och har
radiokontakt med hjälp av mick och högtalare
som finns i hjälmen. Marschfarten uppe i luften ligger på 30–40 kilometer i timmen och
snittflygningen tar en timme. Den längsta
flygningen hittills varade två timmar.
”På en timme kommer man långt när man
får ta fågelvägen. Ibland mellanlandar vi och
tar en kaffe om det finns ett lämpligt fält i närheten.”
Trots alla säkerhetsåtgärder har de hamnat
skräcker inte från fortsatt flygning.
”Jag ser det inte som någon risksport så
länge man har respekt för väder och vind och
håller utrustningen i gott skick”, säger Tony.
Utrustningen, ja. För cirka 7 000 euro får
man hela paketet med skärm, sele, motor,
hjälm, radio, flygarkängor och andra välbehövliga saker.
”Våra skärmar är lämpade för nybörjare och
nu börjar det kännas som att vi skulle vilja ha
snabbare skärmar”, säger Sten.
”Om man som nybörjare startar med en
svår skärm finns en stor risk att man lägger av
när man inte kommer upp”, tillägger Tony.
Intresset för paramotor ökar både internationellt och i våra trakter. Snart får Sten och
Tony sällskap av en handfull nya flygare i trakten. Far och son Snellman har också varit med
om att grunda föreningen Österbottens paramotorklubb, med medlemmar från Pörtom i
söder till Lepplax i norr. Sten och Tony Snellman har också startat ett företag som erbjuder
flygfotograferingstjänster mot beställning.
”Jag har hört från flera håll att det finns en
efterfrågan på att få sommarställen fotograferade från luften. Många säljobjekt skulle också
få en ny dimension om ett flygfoto skulle finnas med bland fastighetsförmedlarens bilder”, säger Sten.
Hittills har de legat lågt med marknadsföringen för det finns också en risk med att göra
sin hobby till ett jobb.
”Nu när man drar på sig skärmen efter en
hård dag på jobbet nollställs allt och man kan
koppla av fullständigt”, säger Sten.
”Vi vill gärna fotografera, men vill ändå behålla flygningen som en hobby”, nickar Tony
Snellman.
johan svenlin
Mats Sandström
Isabella Sundqvist
VILL FLYGA SNABBARE.
Efter två år och många
flyg timmar är Sten redo
att byta bort sin nybörjarskärm mot en snabbare
modell.
Mats Sandström
PÅ SÄKER HÖJD. Sten
och Tony Snellman flyger
på höjder mellan 50 och
300 meter och behöver
därför inga speciella flygtillstånd, förutom den
obligatoriska licensen.
INGEN AUTOSTRADA.
”I början kändes det lite
pirrigt när det guppade
till uppe i luften. Nu har
jag lärt mig att njuta av
flygningen trots att det
inte går så jämnt som det
ser ut”, säger Tony.
katternö 7