Stress det nya arbetsmiljö hotet
I Sverige har belastningsskadorna
varit den största anledningen till
anmälan om arbetsskada, men nu
börjar stress skadorna att gå om.
Kunskapen om stress
För att bedriva ett bra arbetsmiljöarbete behöver
chefer och arbetsledare samt skyddsombud ha goda
arbetsmiljökunskaper. Sådana kunskaper är t.ex. hur
olika sociala och psykologiska förhållanden i arbetet
kan påverka arbetstagarnas psykiska hälsa och hur
man kan känna igen signaler på ohälsa både hos
individer, grupper och i verksamheten. Kunskaper om
reaktioner vid stress och kriser är betydelsefulla för
att skapa goda arbetsmiljöförhållanden
Arbeta med människor
Arbete med människor är sådana arbeten där det
viktigaste redskapet är den egna personen,
till exempel servispersonal, hotellpersonal och
anställda inom omsorgenm.m.
Deras arbetsuppgifter är ofta engagerande men kan bli
tärande, och i kombination med högt arbetstempo kan
de ge risk för ohälsa i form av stressymtom.
Åtgärder som kan mildra stressen är att tillföra
kompetens och ge möjlighet att arbeta professionellt,
till exempel genom handledning.
Den fysiska miljön
Den fysiska miljöns utformning kan även vara grund för
psykisk påfrestning. Hur lokaler och inredning ser ut har
betydelse för vårt välbefinnande och kan såväl underlätta
som försvåra våra möjligheter till kontakt och samverkan med
arbetskamraterna. En hög ljudnivå försvårar våra möjligheter
att kommunicera med varandra och störande ljud är i sig
själv en stressfaktor. Risker från farliga ämnen och maskiner
kan göra att vi känner en press och oroar oss för skador.
Arbeten som innebär hög olycksfallsrisk kan ge upphov till
rädsla och oro för att något ska hända.
Ensamarbete
Att utföra arbete ensam kan innebära en stark psykisk
påfrestning, särskilt om det är förenat med andra risker, till
exempel våld eller trakasserier. Ett annat förhållande som
kan vara påfrestande är övervakningsarbete där stora
värden – mänskliga och materiella – står på spel.
Ensamarbete kan även innebära en ökad olycksfallsrisk. Det
är viktigt att arbetstagaren kan känna sig trygg genom
nödvändiga larmanordningar och till exempel genom att vid
behov kunna konsultera arbetsledningen. För att förebygga
ohälsa måste arbetet ibland organiseras så att ensamarbete
minimeras.
Ensidigt, upprepat och
monotont arbete
Ger små möjligheter till utmaningar och till personlig och
yrkesmässig utveckling. Detta leder till understimulering
som kan bidra till ohälsa. Ett sätt att göra arbetet mindre
monotont är att utifrån inventering av de arbetsuppgifter
som finns utvidga arbetsinnehållet. Det kan samtidigt vara
ett tillfälle till lärande och kompetensutveckling.
Att ha för litet att göra och att inte vara efterfrågad i
arbetet är en annan form av understimulering som kan
vara psykiskt påfrestande
Handlingsutrymme och
inflytande
Hur kraven i arbetet påverkar hälsan, både psykiskt och
fysiskt, är till stora delar beroende av vilket inflytande på och
kontroll över sin arbetssituation som man har.
Vid planering och organisering av arbetet är det nödvändigt att
ta hänsyn till förutsättningarna för arbetstagarens behov av
handlingsfrihet.
Om man arbetar under tidspress minskar förutsättningarna att
påverka den egna arbetssituationen.
Tydlighet i vad arbetet kräver och vad det är som man ska
uträtta är viktigt för att undvika ohälsa. Detta förutsätter även
att målen för verksamheten är tydliga och kända.
Komplexa uppgifter
Snabba förändringar och nya arbetsförhållanden upplevs ibland
som påfrestande. Ofta kan sådana situationer ändå vara
stimulerande även om det innebär svårare arbetsuppgifter.
Den tekniska utvecklingen i arbetslivet innebär ofta nya
komplexa arbetsuppgifter. Den kan även få till följd att
mängden information ökar och blir en påfrestning. Det är
grundläggande att vid förändringar av arbetsformer, till
exempel vid införande av teknikstöd, ge arbetstagarna de
kunskaper de behöver. Det är också viktigt att få delta i
förändringsarbetet och, vid behov, få handledning i arbetet.
Konflikter - kränkningar –
trakasserier
Stress i arbetet uppmuntrar primitiva (regressiva) beteenden
som ryktesspridning och utlöser försvarsmekanismer som kan
leda till att ”syndabockar” söks. Kränkningar och konflikter som
har sin grund i arbetssituationen genom för hög
arbetsbelastning, otydliga förväntningar på arbetsinsats, få
eller inga reaktioner på utfört arbete med mera, bör betraktas
som en konsekvens av brister i arbetsmiljön men är samtidigt
en riskkälla för arbetskamrater. Det är viktigt att synliggöra
konflikterna, utreda och åtgärda orsakerna till dem.
Kunskap och erfarenhet
Att ha tillräckliga kunskaper för sina uppgifter minskar risken
för påfrestning, ger trygghet och bidrar till god självkänsla. Det
är viktigt att arbetsgivaren undersöker arbetstagarens behov
av kunskap och att kunskaperna kompletteras där så behövs.
Det gäller särskilt vid förändrade arbetsuppgifter eller när
arbetstagaren varit frånvarande från arbetet under en längre
period. Med ökad kompetens stärks självkänslan och risken för
ohälsa minskar.
Handledning syftar till att bygga upp arbetstagarens
yrkesmässiga kompetens
Handledning kan också mildra psykisk påfrestning i många
andra sammanhang.
Oklara förväntningar på
arbetsinsats – oklara roller
När arbetsuppgifter och ansvarsområden inte är väldefinierade
eller att det ställs motstridiga krav på personen och kraven blir
omöjliga att leva upp till.
Grunden till dessa förhållanden kan ofta ligga i oklara mål eller
oklar arbetsfördelning.
En tydlig styrning och uppgiftsfördelning är viktig för att
förebygga ohälsa.
Lika viktigt är konstruktiv feedback, information, introduktion
med mera.
Risker för hot och våld
Att bli utsatt för fysiskt våld och skada innebär alltid en
traumatisk upplevelse och kan ge allvarliga psykiska
konsekvenser. En lika dramatisk upplevelse kan ett hot vara.
Det är viktigt att kartlägga arbetsmiljöförhållandena
omsorgsfullt, bedöma risker och vidta nödvändiga åtgärder
som till exempel att införa larm, säkerhetsrutiner,
dubbelbemanning, information och utbildning. Det är dock
sällan alla risker för hot och våld kan förutses och åtgärdas. En
beredskap för omhändertagande vid traumatiska händelser är
nödvändig för att minska och förebygga lidande för dem som
drabbats.
Skiftarbete – oregelbundna
arbetstider
Arbete nattetid står i konflikt med människans naturliga
dygnsrytm och innebär därför en påfrestning på kroppen.
Dessutom innebär nattarbete att man är tröttare och medför
därför ökade olycksrisker. Man bör undvika alltför långa
arbetspass, och vid treskift är ordningen morgon – eftermiddag
– natt att föredra framför den omvända. För återhämtning
mellan två arbetsskift behövs vanligen 11 timmars vila. Efter
en period med flera nattskift är det angeläget att lägga in en
längre vila. För lite sömn ökar de negativa effekterna av stress
och sömnbrist är i sig själv en stressfaktor som kan ge ohälsa.
Stor arbetsmängd högt
arbetstempo
Att under en begränsad tid ha mycket att göra behöver inte ge
ohälsa. Men att långvarigt arbeta under tidspress kan vara
tärande på hälsan.
Utgångspunkten är att arbetsmängd och svårighetsgrad i
arbetet ska anpassas till människors skilda förutsättningar.
Detta kan gälla generella förhållanden som t.ex. ålder, kön,
men även andra förutsättningar av mer individuell karaktär,
som t.ex. skillnader i arbetsförmåga, tillfällig eller bestående.
Om arbete med stor arbetsmängd, högt arbetstempo eller
arbete under tidspress kombineras med små möjligheter att
påverka den egna arbetssituationen kan det leda till ohälsa och
bidra till sjukdomar.
Ständiga förändringar –
otrygghet i anställningen
Förändringar i arbetslivet är en naturlig del i arbetslivets
utveckling Förändringar kan dock innebära påfrestningar för
arbetstagarna, särskilt när förändringarna är ofta
återkommande.
Hur förändringar genomförs har stor betydelse för
påfrestningar och för arbetstagarnas hälsa. Det är viktigt att i
ett så tidigt skede som möjligt informera om förändringens
syfte och genomförande. Det är också viktigt att informationen
ges fortlöpande under hela förändringsprocessen och att den är
samlad, tydlig och saklig. Ibland kan det vara värdefullt att
tala om att det för tillfället inte finns någon information att ge,
för att stilla onödig oro.
Undersök arbetsförhållandena
För att kunna arbeta förebyggande med arbetsmiljöåtgärder
behöver chefer och arbetsledare skyddsombud ha god
kännedom om de arbetsförhållanden som kan medföra
psykiska påfrestningar och bedöma om de kan innebära risk för
ohälsa eller olycksfall. Även arbetstagarnas medverkan och
engagemang behövs i det arbetsmiljöarbetet.
Arbetsgivaren ska (enligt föreskrifterna om systematiskt
arbetsmiljöarbete) regelbundet undersöka arbetsförhållandena
och bedöma riskerna för ohälsa. Hur ofta undersökningar görs
beror på verksamhetens omfattning och art och bestäms av
arbetsgivaren i samråd med arbetstagarna eller med
företrädare för arbetstagarna.
Sociala kontakter
Människorna på arbetsplatsen är också en del av arbetsmiljön. Men
det gäller också våra relationer till arbetskamrater och chefer. Hur vi
umgås med och behandlar varandra på arbetsplatsen har stor
betydelse för hur vi mår i vårt arbete. Att synliggöra normer och
skapa ett gott omhändertagande och en bra introduktion vid
nyanställningar är exempel på åtgärder för att minska
påfrestningarna.
Psykiska påfrestningar på grund av sociala och psykologiska
arbetsmiljöförhållanden kan ligga till grund för både uttalade och
outtalade konflikter på arbetsplatsen. Konflikterna kan innebära en
risk för stress.
Stöd från omgivningen
Stöd från omgivningen är ett effektivt skydd mot stress. En
form av stöd kan t.ex. vara att man får hjälp med prioritering
av arbetsuppgifter, avbytare, extra personal vid hög
arbetsbelastning, eller att kunna ta pauser för återhämtning.
Att ge arbetstagarna hjälp med att sätta gränser mellan arbete
och fritid kan ha stor betydelse för att minska påfrestningarna.
Ibland kallas detta stöd för instrumentellt stöd och det kan
även innebära rätt anpassade hjälpmedel, arbetsverktyg och
annan teknik.
Att ha dialog för att undvika missförstånd, diskutera problem
och svårigheter, ge möjligheter till erfarenhetsutbyte kallas för
informativt stöd.
Att förebygga och mildra stress
Det naturliga är att åtgärda de förhållanden som skapar stress, t.ex.
Minska belastningen. Det kan handla om att minska på
arbetsmängden eller vidta säkerhetsåtgärder vid risker för våld. Det
kan också handla om att ändra bemanningen vid ensamarbete eller
tydliggöra mål för verksamheten och klargöra förväntningar på
arbetsinsats för den enskilde arbetstagaren.
Att utsättas för krav behöver i sig inte betyda. Det är när kraven blir
för höga och långvariga som de kan ge skadliga effekter för
individen.
Att ha inflytande på sina arbetsförhållanden, få stöd från
omgivningen och ha kunskaper och erfarenheter är betydelsefullt för
att mildra stressupplevelsen. Vidare är möjligheter till återhämtning
viktigt för att förebygga ohälsa.