1. No category

42
4
STADER & BYAR I GALILEEN
MÅLRUTA
Syftet med det här avsnittet är
- att förstå de olika geograska områdena
som Jesus rörde sig i
- att lära känna de viktigare platserna så
som Jesus kände dem
Jesus vandrade omkring i alla städerna och byarna, och
han undervisade i synagogorna, förkunnade budskapet
om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor.
Matt 9:35
Jesus rörde sig i Galileens byar och små städer. Josefus
hävdar att Galileen bestod av 204 samhällen.
Det råder en ytande gräns mellan begreppen stad och
by. Generellt sett skilde de romerska myndigheterna
byn från staden genom organisationen och grad av
styre och inte storleken.
Staden hade fullmäktige (boule) medan en by leddes
av äldste. Städer som Sipporis och Tiberas hade eget
fullmäktige, medan Kapernaum styrdes av äldste. Luk
7:3
JESU RESOR
Jesus hade Nasaret som bas varifrån han gjorde ett
antal predikoresor i alla väderstreck.
Befolkningen i städerna i Galileen var möjligen delvis
kosmopolitiska, medan bybefolkningen var homogent
judisk.
Judeen
Jag måste förkunna budskapet om Guds rike för de
andra städerna också. Det är därför jag har blivit
utsänd.” 44Och sedan predikade han i synagogorna i
Judeen.
Luk 4:43
Galileen
Nasaret, Sipporis, Nain, Arbel och Kana
Gaulanitis/ Golan
Sedan gick Jesus och hans lärjungar bort till byarna
kring Caesarea Filippi.
Mark 8:27
Kring Gennesaret
Tiberias, Magdala, Gennesaret, Tabgha, Kafarnaum,
Beitsaida och Korazin.
Jordandalen
Han gick genom städer och byar och undervisade på
sin väg mot Jerusalem.
Luk 13:22
Dekapolisområdet
Kursi / Gergesa, Hippo och Gadara.
Finicien
Därifrån drog sig Jesus undan till området kring Tyros
och Sidon.
Matt 15:21
Övre Galileen
Hovat Shema, Meron, Safet och Gishala.
Samarien
Han måste ta vägen genom Samarien 5och kom där till
en stad som hette Sykar
Joh 4:4
34
NASARET
Arkeologiska utgrävningar bekräftar att Nasaret inte
var en öppen stad utan snarare en liten jordbrukarby
på 1 000 - 2 000 invånare. Vissa uppskattningar gör
invånarantalet till max 480 individer. Staden bredde ut
sig på 40 000 m2.
Tidiga kristna källor berättar att Jesu släktingar levde
kvar i Nasaret. Tillsammans med grannstaden Kokaba
var Nasaret residensorter för ättlingar till Jesus.
Den kristna författaren Julius Africanen som skriver på
300-talet, berättar om Herrens släktingar som ”spred
sig från judiska byarna Nasaret och Kokaba ut över
resten av landet”. Det bör troligen förstås utifrån 1Kor
9:5 där Paulus talar om rätten som ”de andra apostlarna
och Herrens bröder och Kefas” hade som var kringresande förkunnare, nämligen att ta hustrun med sig.
Slutsatsen är att Nasaret var för en missionsverksamhet
för i första hand Galileen som drevs av släktingar till
Jesus.
Bebådelsekyrkan & Judekristna
I källaren till Bebådelsekyrkan under en mosaik nns
en vinpressanläggning. Tidigare har man tolkat det
som dopgraven till en synagog-kyrka. Utgångspunkten
är då att en judekristen församling samlats i Josefs och
Marias hus.
Likaså under Josefskyrkan, som är belägen ca 100
meter från ”Marias hus” är bassängerna snarare vinpressar än ”dopgravar” (miqveot).
Tidpunkten då ”Marias hus”övergick till en kristen
kultplats sammanfaller troligen i tid med uppdraget
Josef ”Avfällingen” ck av Kung Konstantin att bygga
kristna monument i Galileen. Det skedde omkring år
337.
Utsikt från staden Sipporis mot Övre Galileen
Inget arkeologiskt fynd tyder på välstånd. Arkeologerna har gjort fynd i Nasaret från Abrahams tid. Men
den låg delvis öde. Jesu stad var omkring 200 år
gammal. Arkeologer har funnit silon, olivpressar, vinpressar, cisterner och andra lageranordningar som visar
att jordbruk var viktigt i området.
Men det innebär inte att den skull varit isolerad. Dels
gick den stora Havsvägen (Via Masis) som förband
Egypten med Mesopotamien inom synhåll nere på Jisreelslätten. Från den anslöt lokala romerska vägar som
passerade förbi staden Jafna, 3 km sydväst om Nasaret.
Jafna var en befäst stad som Josefus berättar om.
Dels låg storstaden Sipporis bara en timmas resväg
norrut från Nasaret.
Men Nasaret tycks ha haft ganska dåligt rykte.
Natanael uttrycker en negativ attityd, ”kan något gott
komma från Nasaret”.
Joh 1:46
Nasaret var en helt judisk by. Efter templets fall år
70 slog sig 24 prästfamiljer ner där. Inga fynd indikerar en hednisk närvaro. Men under andra och tredje
århundradet började Nasaret bli känt i kristna cirklar.
En annan uppfattning hävdar att judekristna förvandlade grottan till en synagogkyrka under 200-talet.
Dessförinnan hade platsen varit föremål för judekristen
kult.
Första belägget på en kristen basilika på denna plats
kommer så sent som från den anonyme pilgrimen
Piacenza omkring 570 e.Kr. Kejsare Theodotius som
levde i början av 500-talet anger Nasaret som en av
era platser lämpliga att besökas av pilgrimer
Sammanfattningsvis kan man säga att det är troligt
att det fanns en judekristen församling i Nasaret som
bevarade minnet av det hus där Maria bodde med
Josef. Det är mycket möjligt att det är de lämningarna
man idag kan beskåda i Bebådelsekyrkan.
SIPPORIS
Namnet Sipporis, (heb. ”fågel”) var en av de ledande
städerna i Lägre Galileen. Staden var anlagd på en
kulle 286 m.ö.h. ca 5 km från Nasaret .
Sipporis historia går tillbaka till domartiden under
Gamla testamentets tid. En rabbinsk tradition hävdar
att prästfamiljen Amok slog sig ner i Sipporis efter
exilen i Babel. (Neh 12:7, 20)
44
Men det är först år 103 f Kr. som Sipporis omvittnas
i skrift. Antagligen hade staden redan då en ringmur
och var grekisk till sin karaktär även om befolkningen
var övervägande judisk.
Herodes den Store intar Sipporis i en snöstorm vintern
39/38 f Kr. Men Sipporis gjorde uppror efter Herodes
död år 4 f Kr. Som svar på det berättar Josefus, sände
nisk stad. Inga texter eller arkeologiska fynd talar för
att Sipporis var något annat än en judisk stad. Josefus
rapporterar inte om hednatempel (som i exempelvis
Carsarea) eller andra byggnader som tyder på hednisk
närvaro på Jesu tid.
Jesus & Sipporis
Nya Sipporis var under uppförande under Jesu barnoch ungdomstid. Det är i det sammanhanget man ska
se Jesu arbete som timmerman. Sannolikt ”pendlade”
Jesus de fem km mellan Nasaret och Sipporis för att
arbeta som byggnadsarbetare tillsammans med sin far
Josef.
Här ck Jesus känna av storstadsatmosfären och den
romerska kulturen. Han blev bekant både med grekiska
språket och den grekisk-romerska kulturen som exempelvis teatern. I stil och kultur påminde Sipporis om
andra hellenistiska - romerska städer i det Romerisk
riket. Detta gäller såväl arkitektur, tradition, styresskick och administrativ organisation.
Staden Sipporis är under arkeologisk utgrävning.
den romerske guvernören Varus i Syrien legionärer
som jämnade Sipporis med marken och förde iväg
befolkningen som slavar.
Herodes Antipas som var Herodes den Stores son,
blev insatt som tetrark över Galileen och Pereen (som
ungefär motsvarar nuvarande Jordanien). Han regerade
under perioden 4 f Kr - 39 e Kr.
Herodes Antipas återuppbyggde omedelbart Sipporis
med dess stadsmur. I det arbetet involverade han hantverkare från hela Galileen. Josefus beskriver det nya
Sipporis som ”Galileens ornament” och skriver att det
var den starkaste staden i Galileen. Sipporis var till att
börja med Galileens huvudstad och även sedan Tiberias tog över rollen år 20, överträffade Sipporis både
Tiberias och Beitsaida Julia i skönhet, enligt Josefus.
Den nya staden som Herodes Antipas lät bygga var en
modern stad i romersk-hellenistisk anda. Där fanns en
teater med 4-5 000 sittplatser, palats, troligen badhus
och andra publika byggnader liksom en kolonerad gata
och marknader.
Dateringen av teatern är omtvistad. Somliga hävdar att
den fanns på Jesu tid. Senast uppfördes den i slutet
av första århundradet. Teater hade redan uppförts i
Jerusalem av Herodes den Store. Den återinvigdes år
28 e Kr. Likaså fanns det teatrar i Jeriko, Samaria,
Caesarea, Sidon och i städerna i Dekapolisområdet.
Men ingenting tyder på att Sipporis skulle vara en hed-
Men det innebär inte att Jesus blev ”hellenistisk”. Jesu
rötter och omgivning förblev judiska. Men han kände
till blandkulturen och trenderna i det romerska riket.
Men inga spår nns från hellenistiska losofer i Sipporis. Exempelvis inga cyniker. Försöken att göra
Jesus till em hellenistisk losof ”a la cyniket” är
fruktlösa. Jesus var en judisk torahlärare och undergörare färgad av
ett apokalyptiskt budskap.
Under Jesu
dagar känner
man inte till
fariseer i Sipporis. Däremot bodde
präster där.
Gissningsvis
hade också
saddukeerna
ett visst fäste
hos befolkSäten i teatern i Sipporis.
ningen bland
Kanske fanns teatern under
överklassen
Jesu levnad.
och jordägarna. År 61
reorganiserar romarna de administrativa områdena, och
Sipporis hamnar under Herodes Agrippa II (50-92/3 e
Kr) förvaltningsområde. Åter igen blir Sipporis administrativt centrum för Galileen.
Sippori förblev lojalt med Rom i judiska upproret år
66 e Kr. Inte heller under andra upproret 132 tycks
Sipporis varit involverad.
45
Sipporis & Rabbinerna
Rabbinska texterna beskriver Sipporis som en lärdomsstad med många synagogor och akademier( beit
Midrash). Omgivningen var rik och fruktsam, ”ödade
av mjölk och honung”. Vatten fördes in i staden med
två akvedukter från Abelberget.
Sipporis blev den ledande lärdomsstaden för rabbinsk
fromhet från ungefär 120 e Kr. Jose bar Halafta var
en läderarbetare (tältmakare?) och ledande tannaitisk
rabbin. (Från tredje generationen.) 19 andra rabbiner är
kända från Sipporis under 200-talet.
Vissa texter i Talmud kan uppfattas som antydningar
om diskussioner mellan rabbiner och judekristna i Sipporis under perioden 150-200. (bSanh 38b, Ber 10a)
Den berömda rabbinen Joda Prinsen bodde i Sipporis
med sina lärjungar. Likaså var Sipporis säte för Sanhedrinen. Det var här som Mishna sammanställs omkring
år 200. Vid den tiden rapporteras 18 synagogor vara
i bruk i staden. Många reningsbad (miqvaot) har återfunnits från senromersk tid. Under Judas tid eller strax
efter yttade Sanhedrinen till Tiberias.
Det är inte osannolikt att en kyrka byggdes tidigt i Sipporis. Kyrkofadern Epifanius rapporterar Att Josef från
Tiberias, en judekristen ”kyrkbyggare” ck tillstånd
från Rom att uppföra en kyrkbyggnad i Sipporis. Det
skedde på 300-talet. Samtidigt påtalas att det inte nns
någon kristen befolkning i staden!
Efter ett uppror år 351 grusas Sipporis åter igen och
befolkningen deporteras. Och 374 beslutar den bysantinskae kejsaren att Sipporis med omgivning skulle
avsättas för invandrande ortodoxa kristna från Egypten. Det är först nu hedningar bebor Sipporis.
NAIN
Byn Nain där Jesus väckte upp änkans ende son (Luk
7:11) heter i våra dagar Nein. Det är en muslimsk by
som ligger i östra kanten av Jisreelslätten inte långt
från Afula.
Berget Tabor reser sig strax intill. Området tillhörde
Isaskar.
Ingen arkeologisk utgrävning har gjorts. Men en preliminär undersökning av platsen visar att den omgavs av
en rund stadsmur, vilket förutsätts av Lukasberättelsen.
Jesus mötte begravingsföljet i stadsporten.
ARBEL
Från staden Magdala gick Havsvägen (Via Maris) in
i Arbeldalen och vidare genom Duvdalen mot Jisreelslätten. Högst uppe på klippan ovanför vägen ligger
ruinerna efter staden Arbel med utsikt över Galileiska
sjön
Området kribf Arbel var rikt. I dalen odlades lin och i
Staden Arbel väster om Tiberias.
staden fanns väverier och färgerier. Ett berömt linnetyg
tillverkades och exproterades från Arbel.
Arbel är den enda stad i trakten kring Tiberias som
Josefus omnämner vid namn i samband med upproret
mot romarna år 66 e Kr. Det antyder stadens betydelse.
Omkring 80 år tidigare hade staden kämpat mot Herodes den Store för att vinna oberoende. För att besegra
de upproriska som förskansat sig i de lodräta klippgrottorna, lät Herodes ra ner sina elittrupper i rep och kastade in eld i förskansningarna. Många av försvararna
begick självmord. Grottorna är tydligt synliga för ögat
om man står på Via Maris nedanför.
En synagoga från århundradet efter Jesus har grävts
fram i Arbel.
KANA
Kana var byn där Jesus utförde sitt första under. Joh
2:1-11. Han gjorde också ett helandeunder där. Joh
4:46-54. Natanael kom från Kana. Joh 21:2.
Namnet ”Kana” kommer av ett hebreiskt ord som
betyder ”gräs”. Vasstrå användes som måttstock.
(Under kristen tid kom begreppet ”kanon” att användas
för vilka skrifter som är heliga.)
Vilket Kana avses? Det nns fyra konkurrerande platser med samma namn.
I Libanon nns ett Kana i närheten av Sidon. Det
omtalas i Gamla testamentet. Jos 19:28 Men det kan
uteslutas eftersom vårt Kana beskrivs som ”Kana i
Galileen”. Joh 2:1 Kana i Libanon låg i Asers område
som på Jesu tid låg under Tyros.
Johannes berättar att Jesus ”gick ner till Kafarnaum”
från Kana (Joh 2:12) antyder att Kana var en by i
bergen. Det nns dock tre byar i samma bergstrakt som
ännu till vår tid har bevarat namnet Kana. Dels Khirbet
Qana som är en ruinplats 14 km norr om Nasaret,
dels Ain Qana 1,5 km norr om Nasaret och dels Kefar
Kenna ca 5 km nordost om Nasaret och ca 4 km öster
om Sipporis.
Den plats som bäst svarar mot Johannes beskrivning
är Khirbet Qana som låg i dalgången Beth Netofa där
det växte vass.
När kristna i skaror kom på pilgrimsresor identierade
man Kafr Kanna som byn för vinundret.
Kring Gennesaret
Tiberias
Tiberias omtalas bara i förbigående i evangelierna
trots att den var huvudstad för Galileen. (Joh 6:23)
Det var där kung (tetrark) Herodes Antipas hade sitt
palats.
Enligt den judiska traditionen ligger Tiberias på den
plats där Rakkat låg som omtalas i Jos 19:35. Josefus
skriver att Tiberias var byggd i det bästa av alla delar
av Galileen nära de varma källorna i Hammath. Området är känt för sina kon och sina vetefält. Vete och
korn såldes på olika marknader inne i staden.
Tiberias var en modern och nyanlagd stad. Den uppfördes på initiativ av kung Herodes Antipas. Han yttade
huvudstaden
från Sipporis
till Tiberias.
Det skedde år
20 e Kr och
staden ck
staden sitt
namn efter kejsaren i Rom,
Tiberius. Tiberius regerade
mellan åren
14-37 e Kr.
Staden Tiberias som blev huvudUnder bygganstad för Galileen år 20 e Kr.
det av Tiberias
upptäcktes en mängd gravar. Detta gjorde staden oren
för judar. Döda ska begravas utanför stadsporten. Av
det skälet tvingades Herodes att blanda befolkningen.
Josefus berättar att statslösa och befriade slavar var
bland befolkningen förutom jordägare och förmögna.
Under antiken rådde en spänning mellan staden och
landsbygden. I städerna bodde de mäktiga, jordägarna
och stormännen. Evangelierna känner till ”herodianerna” som troligen var en inytelserik grupp kring
Herodes. De var motståndare till Jesus. (Mark 3:6)
46
Herodes själv ville bli av med Jesus. (Luk 13:31)
Kanske var detta orsaken till att Jesus till största delen
rörde sig i byarna. Samtidigt hade Jesus stöd från
välbärgade kvinnor. Johanna bodde troligen i Tiberias.
(Luk 8:3)
Staden ck sina egna mynt och styrdes som en hellenistisk stad (polis). Rådet bestod av 600 medlemmar
med en ordförande (archon) och olika ansvarsposter,
som exempelvis för marknaderna.
I Tiberias fanns stadium för idrott, marknad (forum)
och badanläggningar. Kungen själv bodde i sitt palats
på höjden ovanför staden med n utsikt. Det fanns
också möteslokaler för judar. En synagoga omtalas av
Josefus och Mishna.
Tiberias var känt för skerier, textilproduktion av speciellt grova tyger och vassmattor .Likaså garverier och
tillverkning av glas var någonting som Tiberias var
känt för.
Efter att Herodes Antipas avsatts som regent följde
en period på 27 år när Tiberias låg under olika typer
av förvaltning av Rom. Först genom kung Herodes
Agrippa, åren 39-44. Sedan under en romersk guvernör
i Caesarea, åren 44-61. Agrippa II tilldelas kungavärdighet och utses av Nero Tiberias år 61 och så förblev
det till revolten år 66.
Tiberias deltog i upproret mot Rom och blev till att
börja med ett centrum för revolten. När romarna kom
under ledning av general Vespasianus intog han staden
utan strider och återinsatte Agrippa II. Samtidigt lät
han enligt Josefus avrätta 12 000 yktingar från Magdala. Det skedde i stadens stadium. Likaså sände han 6
000 som slavar till kanalbygget i Korinth och mer än
30 000 såldes som slavar.
RABBINSKT CENTRUM
Rabbi Simon ber Yohai (135-170 e Kr) förklarade
Tiberias som ren. Under rabbi Yochanan bar Nappahas
tid (250-290) övertog Tiberias rollen som lärdomssäte
från Sipporis. Tiberias blir med detta den viktigaste
orten för judisk bibelforskning under antiken. Här
kommer den Palestinska Talmud till under 400-talet.
Även efter att Babylon tog över rollen som den rabbinska judendomens centrum under bysantinsk tid, var
många rabbiner fortfarande knutna till Tiberias. Här
utvecklas masorettexten, dvs vokalerna i den hebrieska texten till Gamla testamentet.
Kyrkofadern Hieronymos som i Betlehem arbetade
med den latinska översättningen av Bibeln konsulterade judiska rabbiner i Tiberias. Den första kyrkan i
Tiberias omtalas på 300-talet.