1. No category

1
1
LANDSKAPET GALILEEN
MÅLRUTA
Syftet med kapitlet är att får en allmän
förståelse för Galileens historia, kultur
och natur.
Men det skall inte vara nattsvart mörker där ångest nu
råder.
I gången tid lät han Sebulons och Naftalis land vara
föraktat, men i kommande dagar skall han ge ära åt
trakten utmed havsvägen, landet på andra sidan Jordan,
hednafolkens Galileen.
Jes 9:1 (Folkbibeln)
Den judiska historikern Josefus, som föddes år 37 e Kr
beskriver Galileen som ett landskap ”bördigt och rikt
på betesmarker, rikligt försedt med allehanda slags
fruktträd och inbjuder genom sin fruktbarhet till och
med den lataste landtman att bosätta sig der”.
Vidare beskriver han Galileen som tätbefolkat. Det är
”översålladt med städer och äfven byarnas befolkning
är till följd af den rika tillförseln på lifsförnödigheter
öfver alt så talrik, att till och med den minsta by räknar
15 000 invånare”.
På ett annat ställe anger Josefus antalet byar och städer
till 204. Byarnas folkmängd är betydligt överdriven.
Det kan arkeologiska utgrävningar bekräfta. Och även
om hans påstående att Galileen ”i sin helhet (är) uppodladt och har utseende af en stor fruktträdgård”, stämmer den beskrivningen väl med området nordväst om
Genesarets sjö. Likaså med Jisreelslätten och den så
kallade Beitsaidaslätten vid nordöstra stranden av Gennersarets sjö.
Hur tedde sig livet för människorna som levde i det
område Josefus beskriver?
Vilka var deras rötter och identitet som de hämtade
sina värderingar från?
Vad var det som påverkade deras vardag och helg?
Viktigare byar och städer i Galileen. Landskapet
Galileen är markerat inom den streckade linjen.
GALILEENS HISTORIA
Galileen motsvarar till stor del det område som Naftali
tilldelades vid intagandet av Kanaan. Jes 9:1
Galileen är geograskt det område som gränsar till
Syrien i öster, Sidon och Tyros i norr, Karmelberget
och staden Ptolmais (Akko) i väster. Galileen omfattade Jisreelslätten och Jordanodens utlopp ur Gennesarets sjö. Sydöstra stranden av Gennesaret anslöt
till Dekapolisområdet och i nordöst till Itureen.
Bergsområdet i norra delen kallades Övre Galileen
och slätten om området kring Gennesaret för Nedre
Galileen.
Hellenismen
Man kan inte avgöra om Galileen var ett separat administrativt område under tredje århundradet före Jesu
tid.
I samband med upproret mot syrierna som inleddes
av Mackabeerna 167 f Kr förekom även strider i Gali-
2
Mosaik av Alexander den Store i Neaples museum. Han dog år 323 f Kr 33 år gammal.
leen även om merparten av skärmytslingarna förekom
i Judeen.
Två av sönerna till Johannes Hyrkanus (135-104 f Kr),
nämligen Antigonos och Alexander Janneus slog sig
troligen ner och bodde i Galileen.
Herodes den Store
När romarna tar makten i Galileen år 63 f.Kr. bekräftas
bara hasmoneernas struktur. De hellenistiska städerna
görs fria. Ett regionalt råd placeras i Sipporis.
Herodes den Store (37- 4 f Kr ) sattes in som guvernör
över Galileen av fadern Antipater. Med det ck galileena känna av Herodes hårda nypor. Grunden lades för
motståndet mot romare. Det är betecknande att Galileen reagerade negativt på att romarna satte Herodes
som kung över hela området.
Herodes gör Sipporis till en militär fästning. Men inget
av de 20-tal stora byggprojekt som Herodes gjort sig
känd i historien för, förlades till Galileen.
Herodes politik var aldrig att försöka pådyvla olika
områden en speciell kultur eller religiös riktning. Han
låter de lokala olikheterna vara. Inte heller lanserar han
exempelvis fariseismen.
När Herodes dör år 4 f.Kr. gjorde landsbygden i alla
distrikt uppror och ville ha frihet. I Galileen leddes ett
ganska brett uppror av en Judas som kallade sig kung.
Rörelsen tog messianska uttryck.
vinna oberoende. De upproriska i staden förskansade
sig i grottor som nns i de lodräta klipp som staden var
anlagd på. Herodes lät då ra ner sina elittrupper i rep
utefter klippväggen. Soldaterna kastade in eldsfacklor
i grottorna där försvararna satt. Många av försvararna
begick självmord. Grottorna är tydligt synliga för ögat
om man står på Via Maris nedanför bergssluttningen.
Herodes Antipas & Judiska Adeln
Herodes (Antipas) vill döda dig.” Han (Jesus) svarade:
”Hälsa den räven att i dag och i morgon driver jag ut
demoner och gör de sjuka friska, och på tredje dagen är
jag vid målet.
Luk 12:32
Herodes Antipas (4 f Kr - 39 e Kr ) var egentligen utan
kungatitel. Hans titel var ”tetrark” (”fjärdedelskung”) .
Han var insatt av Rom dels för att upprätthålla lag och
ordning, dels för att se till att den årliga tributen till
Rom betalades. För at fullgöra de uppgifterna behövde
han stöd av lokala ledare.
Antipas område var Galileen och Pereen. Han gifte
sig med nabateerkungen Aretas dotter. Det var säkert
ett utrikespolitiskt drag för att skydda gränserna från
nabateerna.
Denna provinsaristokrati utgjordes troligen av adel
lojal med Rom (= herodiander?) och militär. Tydligen
lyckades Herodes A ganska väl i att balansera maktens
män mot folket, med tanke på längden av hans regenttid.
På det reagerade Rom med kraft. Galileen besätts och
staden Sipporis intas och folket förslavas. Minnena
av detta var troligen levande i Nasaret under Jesu barndom.
Genom Herodes Antipas yttades den lokala makten
från Jerusalem till Sipporis. Jerusalem hade inte längre
något politiskt inytande över Galileen. Däremot utövade man inytande religiöst genom pilgrimer som
reste från Galileen under högtiderna.
Staden Arbel kämpade mot Herodes den Store för att
Möjligen mötte Herodes starkt motstånd från adeln i
3
Sipporis. Det kan ha varit ett motiv till att ytta
huvudstaden till Tiberias. Den galileiska judiska adeln
ville inte domineras av Herodes. (Möjligen avses de
i Mark 6:21.) Möjligen herodianerna, den opposition
som Herodes den Stores stred med. I så fall var de den
adel som mist sina privilegier i och med övergången
från hasmoneiskt styre till herodianskt.
Det verkar som om Jesus undvek de båda metropolerna
Sipporis och Tiberias därför att han inte ville konfrontera de politiska spänningarna - herodianer i Tiberias
och judisk adel i Sipporis. Herodes själv var heller inte
välvillig. Johannes Döparens avrättning var en varning.
Samtidigt kunde Jesus tala om Herodes tämligen
bryskt som en ”räv”. Även indirekt kritik av hans
livsstil - Matt 11:8 Lukas 7:25)
Jesus konfronterar herodianer - troligenl sympatisörer
med sittande regimen, eller medlemmar i herodianska
familjen. (Mark 3:6 12:13) Herodes ändrade minimalt
i administrationen från hasmoneiska tiden. Byäldste
tog hand om mindre ärenden och mer centrala domstolar grövre brott. Sipporis var ett av fem säten
för romerska domstolar (sanhedriner).
Möjlighet fanns att överklaga till
Stora Rådet i Jerusalem.
Det nns inga indikationer på att
Jesus mötte politiskt motstånd från
byarna. Oppositionen var religiöst
betingad.
Det verkar som om relationen mellan
romerska representanter och judiska
befolkningen kunde vara positiv. Centurionen i Kafarnaum (troligen gränspolis) gav gåvor till synagogan.
(Lukas 7:3 Jfr också Kornelius i Apg
10).
Efter Herodes Antipas
Agrippa I (41-44 e Kr) tar över
regentskapet efter Herodes Antipas.
Efter hans tid blir Galileen en integrerad del i provinsen Judeen. Efter
upproret år 66 hamnade Övre Galileen
under romerskt direktstyre.
GEOGRAFI
Och stora skaror följde honom, folk
från Galileen och Dekapolis, från
Jerusalem och Judeen och från andra
sidan Jordan. Matt 4: 25
Mishna beskriver Landet i tre områden, med vardera tre regioner. 1)
Judeen, 2) öster om Jordan och 3) Galileen.
Galileen delas in i a) Övre Galileen, b) Nedre Galileen
och c) ”Dalen” som är området kring Tiberias.
Skilda regioner
Man ska inte se Galileen som ett homogent kulturområde. Det romerska inytandet nådde inte ända upp i
bergen av Övre Galileen och inte heller till Golan.
Större delen av Jesu verksamhet var förlagd till Lägre
Galileen, Nasaret, Kana, Nain och området norr om
Gennesarets sjö med Kafarnaum som centrum.
Jesus var på inget sätt isolerad i Galileen. Han växte
visserligen upp i en småstad. Men Nasaret låg inte
långt ifrån en anslutningsväg till en av den tidens mest
trakerade handelsvägar - Via Maris. Nasaret överblickade själva traken till Via Maris där den drog
fram över Jisreelslätten.
Staden Sipporis, som låg omkring 5 km från Nasaret,
blev ett av de mest betydelsefulla romerska administrativa centra i provinsen. Fram till år 19 e.Kr. var
4
Sipporis Galileens huvudstad. Från den tidpunkten tar
Tiberias över den rollen.
Som uppväxt i denna kosmopolitiska atmosfär kunde
Jesus knappast undvikit att stifta bekantskap med trenderna och de internationella kulturerna. Jesus var alltså
inte kulturellt isolerad.
Vägar & kommunikation
Därifrån drog sig Jesus undan till området kring Tyros
och Sidon. Matt 15:21
Han vandrade omkring i hela Galileen och undervisade
i synagogorna, förkunnade budskapet om riket och
botade alla slags sjukdomar och krämpor bland folket.
24Ryktet om honom spred sig i hela Syrien, och man
förde till honom alla som led av olika sjukdomar
och plågor, besatta, fallandesjuka och förlamade, och
han botade dem. 25Och stora skaror följde honom,
folk från Galileen och Dekapolis, från Jerusalem och
Judeen och från andra sidan Jordan. Matt 4:23-25
Människor kunde resa tämligen obehindrat. Hedningar
från Galileens omgivningar kunde resa till Galileen.
Likaså reste galileerna lätt till Judeen och Jerusalem
eller utomlands. Gränserna var öppna.
Vägar
Bra vägnät var betydelsefullt både för handel och
militär. Romarna använde den urgamla karavanvägen
mellan Egypten och Mesopotamien. Den kom från tvåodslandet och passerade via Damaskus på övre
Jordanodens västra strand och kom ner till Galileiska
sjön vid Kinnerets slätt. Därifrån gick den vidare
Hamnar vid Gennesaret på Jesu tid.
förbi Magdala och vek så västerut genom Arbelpasset
och så småningom ut på Jisreelslätten. Över Jisreelslätten passerade den nära Megiddo och anslöt Via Maris
(hansvägen) efter att ha passerat Karmelpasset. Via
Maris följde kusten och passerade kuststäderna Caesarea, Joppe och Ashkelon på vägen mot Egypten.
Viktiga handelsvägar anslöt till denna autostrada. En
väg förband Galileen (Herodes Antipas område) med
Galuinitis (Filippus område). Den vägen passerade
Kafarnaum på vägen till BeitSaida som låg i Galunitis.
Från Beitsaida kunde man antingen välja en väg norrut
som ledde till huvudstaden Caresarea Filippi, eller en
väg västerut mot Dekapolisområdet.
Från den stora internationella transportleden på Jisreelslätten anslöt lokala romerska vägar. En av dem passerade förbi staden Jafna, 3 km sydväst om Nasaret
och gick vidare till Sipporis.
En annan väg gick söderut via Beit Shean och jordandalen. Vid Jeriko vek den västerut genom Wadi Qelt
upp till Jerusalem.
Vägen från Gennesarets sjö till Övre Galileen och Finikien går genom dalgången
Nahal Ammud. Blomning i mars månad.
Från Caesarea vid havet gick en annan direktväg till
Jerusalem som byggdes av Antipater.
5
Galileen låg idealiskt ur handelssynpunkt. Förutom
kontakterna med Egypten, Mesopotamien fanns vägar
norrut mot de hellenistiska städerna Tyros och Sidon
i Finicien.
KULTUR
Strax efteråt kom de som stod där fram till Petrus och
sade: ”Visst är du också en av dem. Det hörs på talet.”
Matt 26:73
När det gäller handel för Övre Galileens del tycks den
varit mer orienterad mot Tyros och Fenicien (Libanon)
än mot Galileiska sjön och Akko.
Galileerna
Uppfattningen om att Galileen till större delen varit
hedniskt är övergiven. Forskare är medvetna om att
galileens befolkning i allt väsentligt var judisk.
Transporter
Vandring till fots eller rida på åsna var de vanligaste
sätten att resa under antiken. Packåsnan var stark och
relativt billig även om dess temperament och envishet
är berömd. Också oxar användes som dragdjur liksom
hästar. Hästar som dragdjur framför vagnar med hjul
Samtidigt hade Galileerna sin kulturella särart. Petrus
identierades i Jerusalem genom sin accent.
Hellenismens inytande
Genom internationella kontakter och genom att ha
styrts av regenter som varit mer
eller mindre vänligt sinnade till
hellenismen, var befolkningen
exponerad för hellenistisk kultur.
Men kulturer absorberas olika av
olika samhällsskikt. För befolkningen på galileiska landsbygden
var identiteten judisk.
Städer kunde ha grekiska namn.
Magdala hette Taricheae. Där
fanns typiska hellenistiska byggnader som hippodrom.
Kameler användes som lastdjur i stora karavaner ibland med
Men kontakt med främmande
hundratals djur.
kan beläggas till Mellanöstern mer än 2000 år f Kr.
Orsakerna till att resa var många. Personliga skäl som
att besöka vänner och släktingar. Jesus företog sig predikoresor. Det var ingen ovanlig syn i Galileen att
skriftlärde kom på predikobesök, ofta tillsammans med
sina lärjungar. Pilgrimsresor var också vanliga.
Karavaner
En gammal fenicisk historiker berättar om en kamelkaravan på 600 djur som transporterade timmer från
Fenicien (Libanon) till hamnen Eison Geber (Eilat).
Karavaner på 100-200 åsnor var säkert ingen ovanlig
syn på Jesu tid. Det nns texter från staden Mari i
sötra Syrien (omkring 2000 år f Kr) om karavaner på
3 000 åsnor.
Privata karavaner var inte vanliga. I de esta fall
kom karavanen eskorterad av de lokala myndigheternas vapenskydd.
Restider
Postbefordran i Romarriket kunde gå med en hastighet
av 80 km per dag. Privata resenärer på åsna kunde resa
max 45 km per dag och om man vandrade till fots
slogs tempot ner till mellan 25-35 km om dagen.
kultur måste inte nödvändigtvis
innebära att man anammar den.
Det är heller inte givet att minoritetsgrupper tar upp
värdesystem från majoriteten.
Troligen kände befolkningen på den galileiska landsbygden ett främlingskap och distans till livsstilar och
ideer som förekom i städerna som var mer benägna att
ta in den moderna kulturen.
För Galileens del var troligen hellenismen en subkultur
hos en liten elit av överklassen (herodianerna) som
bodde i Tiberias.
Josefus berättar om att folk från landsbygden attackerade judar i exempelvis Scytopolis (Beit Shean) i
samband med kriget mot Rom år 66 e Kr. Orsaken
brukar anges som en kombination av frustration på
grund av utsugning av de rika jordägande judarna i
staden och den hellenistiska kultur som de representerade.
Vilka bodde i Galileen?
Det nns en gammal uppfattning bland historiker att
galileerna antingen var ”arameer” (läs ”icke judar”)
eller var en blandbefolkning av judar och hedningar.
Josefus har tolkats så att befolkningen i Galileen
6
Gennesarets nordvästra del med Arbelpasset. Vid staden Magdala vek handelsvägen som
förband Egypten med Mesopotamien av in i Duvdalen.
tvångskonverterades under Alexander Janneus tid
(103-76 f.Kr.) och i själ och hjärta mer eller mindre
var hedningar.
En uppfattning bland historiker är att galileerna var
de andliga arvtagarna till Nordriket och att folkets
religiösa identitet aldrig brutits.
Galileerna var lojala med Jerusalem och förvaltade det
andliga arvet från Moses. Visserligen odlade man en
särart och var mer ”galileer” än ”judar” i meningen
medlemmar i tempelstaten Juda. Men man var lojala
med Torahn och templet. Deras tolkningar var däremot
inte alltid i överensstämmelse med fariseerna.
Det rådde en teologisk självständighet i fråga om det
religiösa livet i Galileen, jämfört med Judeen. Den
skillnaden fortsatte in i tannaitisk tid (fram till omkring
år 200 e Kr.).
Många forskare har sett de ”stilla i landet” (am haarets) som det samhällsskikt varifrån Jesus kom. Troligen var de stilla i landet lika förekommande i Judeen
som i Galileen.
Uppfattningen att Galileen befolkades av en ignorant
och mer spontan religiös befolkning bör ifrågasättas.
Rabbinen Yochahans ben Zakkais utsaga omkring år
80 e Kr när han utropar: ”Galileen, Galileen du hatar
Toran” , har säkert varit alltför styrande i bedömningen av det religiösa läget i Galileen.
Josefus ger inga indikationer på någon skillnad i religiösa livet mellan Judeen och Galileen. Han beskriver
Galileen som Torahtroget som inte hade en assimilerad
befolkning.
Fördomar om galileer som obildade stämmer inte
med kända fakta. Prof Samuel Safrai menar att antalet
skriftlärda i Galileen under Jesu tid översteg dem i
Judeen. Deras undervisning överträffade kollegerna i
Judeen. Folket i Galileen var mer andlit konservativa
med starkare messiasförväntningar än Judeen.
Sammanfattningsvis bör man uppfatta galileerna som
fromma judar som i princip följde renhetsföreskrifterna och i de esta fall såg synagogan som en del av
det andliga livet.