Asatron – Ginungagap till Ragnarök Transkribering

Transkribering av Asatron – Ginnungagap till
Ragnarök
Speaker: Asarna var de förnämsta gudarna i den germanska mytologin i
Nordeuropa under större delen av vikingatiden. Asatron är en så kallad
polyteistisk religion. Det betyder att man till skillnad från t.ex.
Kristendom och Islam, trodde att det fanns flera gudar istället för bara en.
Många andra religioner som uppkom under samma tidsepok delade ett
sådant trossystem med många gudar, däribland antik egyptisk mytologi
och den gamla grekiska mytologin. Asatron är svår att studera eftersom
inte skrivkonsten hade nått Nordeuropa vid den här tiden. Att rista runor i
sten var ett sätt för människor som levde på den här tiden att dokumentera
sina liv men de flesta runstenar har kommit till efter kristendomens intåg
i landet under främst 800-talet. Asatron är snarare en samling av myter
som berättats från mun till mun över stora delar av Europa, innan Snorre
Sturlasson, den isländske hövdingen och skalden, skrev sin Edda på
1100-talet fanns inte någon helhet nedskriven. Asatron är dessutom något
som ofta associeras med vikingar och Skandinavien. Men enligt de
arkeologiska fynd som gjorts har det visat sig att någon form av Asatro
sträckt sig så långt västerut som Storbritannien, så långt söderut som
södra Tyskland och en bra bit österut i nuvarande Ryssland.
Trots att det finns de som kritiserar Snorre Sturlassons Edda, som
egentligen var en lärobok i skaldekonsten, för att vara influerad av
kristendomen så är den trots det en av de få främsta källorna till myterna
och mystiken när berättelsen om Asatron skall föras vidare.
Som vi berättade inledningsvis består Asatron av många gudar och den
största och visaste av dem alla är Oden, eller Odin som han kallades på
fornnordiska. Han är stamfadern, den äldsta och visaste av alla gudar.
Han är alltid omgiven av sina två korpar, Hugin som betyder tanken &
Munin som betyder minnet. Därtill är Oden alltid beväpnad med ett stort
spjut som han gett namnet Gungner. Det här ljudet känner alla igen. Med modern vetenskap vet man vad som
är orsaken till att det åskar och blixtrar. Men förr i tiden trodde man att
varje gång det åskade var det Tor som slog med sin hammare. Tor, som är
en av Odens söner, bar alltid med sig sin mäktiga hammare Mjölner. Tor
är inte bara åskguden utan också mänsklighetens beskyddare. Han är den
!1
populäraste av alla asagudar, speciellt bland bönder och vanligt folk, som
levde i tron att han skapade ordning ur kaos.
En annan av Odens söner är guden Balder, vars namn betyder den
lysande eller herren. Han är beryktad för sitt vackra utseende och är den
godaste av alla gudarna. Han är from, vacker och omtyckt av alla och
ingen har någonsin något ont att säga om honom.
Av alla gudinnor i Asatron är det bara en som är riktigt känd även idag;
Freja. Asatrons gudinnor kallades för övrigt asynjor. Freja är
fruktbarhetens gudinna, vilket betyder att det är till henne som folk ber
och offrar när de försöker att få barn. Hon är en god och vänlig gud som
bara vill människor gott.
Sist, men inte minst i raden av gudar återfinns jätten Loke. Han var inte
någon riktig asa men räknas ändå som en av gudarna. Han hade under sin
uppväxt rört sig fritt bland gudarna och var mycket omtyckt. Han blev så
nära vän med Oden att de skapade ett blodsband. Det innebar att de hade
svurit en ed att försvara varandra som bröder. Loke var vackrast och
slugast av alla gudarna. Han gav de andra gudarna alla sina skatter, men
givmildheten förbyttes mot förräderi när han anslöt till kaosmakterna och
triggar igång Ragnarök.
T I T E L – Asatron – Ginnungagap till Ragnarök
I början av allt fanns bara Ginnungagap, namnet på det ändlösa ingenting.
Det var en plats så stor att den pågick i oändlighet åt alla håll och hade
plats för miljarder galaxer. I Ginnungagap fanns inget upp eller ner, inget
ljud, men ändå ingen tystnad. Allt som fanns var ändlös rymd av
ingenting. Ingen vet riktigt hur världen skapades, hur det från ingenting
kunde skapas något, men miljarder år innan vår värld skapades hade två
extrema världar fötts.
Världen av eld som kallas för Muspelheim, betyder förintarna av världar.
Den här världen var verkligen en fruktansvärd plats fylld av brinnande
lava från vulkaner som aldrig upphörde att få utbrott och en himmel täckt
av kvävande tjock svart aska. Ingen levde i Muspelheim från början, men
efter en tid dök det upp en fruktansvärd eldjätte vid namn Surt, som levde
i Muspelheims kärna. Hans tillvaro som den första invånaren var isolerad
från resten av världarna under miljarder av år. Han spenderade sin tid
med att smida ett domedagsvapen, ett eldsvärd ödesbestämt att brukas
under Ragnarök, skymningen av gudarna, när han skulle lyckas ta sig från
Muspelheim och förinta universum. !2
Den andra världen som skapats hette Nifelheim och bestod av enbart is.
Den här världen var fylld av snötäckta vidder och isberg stora som
världen själv. Det är från denna värld som alla världens hav och floder
ursprungligen härstammar. Det tog miljarder av år för de två världarna att sprida ut sig över
Ginnungagap, och när de till slut möttes, blev resultatet en massiv
explosion, som kan liknas vid en Big Bang. När elden från Muspelheim
smälte isen från Nifelheim började det regna över hela Ginnungagap och
ur naturfenomenet föddes jätten Ymer.
Fredrik Gregorius - ”Ymer så här skapar egna barn som är jättarna genom
att hans egna fötter på något sätt skapar hans barn och hans armhålor
skapar hans barn, så man tror att det är en androgyn gestalt, den var både
manlig och kvinnlig, men den är väldigt komplicerad om man säger så.” På en annan plats i Ginnungagap skapades en annan varelse, samtidigt
som jätten Ymer. Ur isen på Nifelheim uppenbarade sig plötsligt ett
hårstrå. Isen smälte och snart visade sig en storväxt man vars namn var
Bure, far till alla gudar från Asatron. Bure gav födelse till en man vid
namn Bor och han gifte sig med Bestla, dottern av en jätte. Efter en tid
fick Bor och Bestla tre söner, som fick namnen Vili, Ve och Oden.
Fredrik Gregorius - ”Det som man kan säga är unikt, eller speciellt med
den fornnordiska skapelseberättelsen och återigen, det är inget som är
unikt utifrån en bredare hednisk synvinkel, vi har samma i grekisk
mytologi och vi har samma sak i många andra. Men det är att det inte
finns någon skapar Gud, den nordiska världen skapas inte av en Gud som
säger var det ljus, utan den form av nästan en opersonlig process, det är
också därför som det är så oerhört abstrakt väldigt lång tid fram i
berättelsen, du vet inte riktigt var du befinner dig. Man försöker beskriva
något som inte går att beskrivas med ord, men som man ska sätta in i en
mytologisk kontext.”
Efter en konflikt jättarna och asarna, dödade Vili, Ve och Oden jätten
Ymer och från hans kropp skapades jorden. De splittrade därefter jorden
och skapade en värld vid namn Jotunheim, vars namn inspirerats till
namnet på en massiv bergskedja i Norge, och denna värld skulle bli
hemmet för de överlevande jättarna. De skapade sedan en värld vid namn
Mannheim, även känt som Midgård, hemmet för människorna. De
skapade till sist ytterligare en värld vid namn Godheim, eller Asgård som
den också kallades, som kom att bli hemmet för alla asar.
!3
Fredrik Gregorius - ”Det finns teorier om att det här mordet på Ymer på
något sätt skapar en process som sen leder till katastrofen vid Ragnarök
att liksom redan från början så är skapelsen grundad i våld. Det finns
liksom redan från början ett omotiverat beteende från gudarnas sida. Man
såg det inte som kampen Oden och Ymer, är inte en kamp mellan gott och
ont om man säger så, det är mer en kamp mellan olika makter.”
Av de många mysterier som skingras kring begynnelsen, är kanske
Yggdrasil, världsträdet, det största. Trädet var en ask och ur detta träd
skapades människan. Två trästockar flöt iland hos Oden, Vile och Ve,
varpå Oden blåste liv i de båda stockarna, Vile gav dem förstånd och Ve
gav dem utseende, tal, hörsel och syn. På så vis skapades de två första
människorna, mannen och kvinnan, enligt asatron.
Men var trädet kommer ifrån, hur det växte ur ingenting eller om det
växte ur världen av is och världen av eld är ett mysterium. Vanliga
människor kan inte se Yggdrasil för det är osynligt för dem, men trädet är
det som håller samman alla nio världar som omfattas av asatron. Fredrik Gregorius - ”Yggdrasil är ett världsträd om man säger så, det står
i centrum av skapelsen och binder samman de olika världarna mellan
Asgård och Nifelheim helt enkelt så det fungerar som en länk mellan
olika världar. Och det är ett motiv som finns i flertalet olika religioner
över världen, och förutom i nordisk religion så kan man se paralleller till
exempel tankar om världsträd i bibliska berättelser och inom voodoo,
alltså olika afrikanska religioner har det också. Och det verkar vara ett
relativt universellt religiöst fenomen” Vid en av Yggdrasils rötter sitter de tre ödesgudinnorna som kallas för
Nornor. Likt Yggdrasil, är det ett mysterium hur nornorna blev till, men
det är de varelser som tar hand om trädet. När de inte är upptagna med att
hålla trädet vid liv, spinner de ödesgarnen, som är ett tjockt stycke tyg där
all framtid bestäms. Fredrik Gregorius - ”Ja det finns olika teorier om vilka de är naturligtvis,
men överlag så ses de som extremt mäktiga, ingen kan förändra deras väv
som de spinner. Inte ens gudarna kan påverka. Och man ser som sagt
paralleller till det här i speciellt andra europeiska hedniska religioner där
just tanken om ödet var väldigt centralt. Och den nordiska religionen
hade en väldigt mörk syn på det här, oftast var ju ödet, ödestro var väldigt
starkt, så pass stark att även gudarna måste underordna sig ödet i
Ragnarök, att inte ens gudarna kommer undan, att jorden en dag ska gå
!4
under. Så det är i korthet att de sitter vid roten av Yggdrasil vid en brunn
oftast brukar det skrivas.”
Asatron var fylld av övermänskliga varelser och gudar. Den främsta av
dem är Oden, stamfadern och den vise. Sin visdom var han inte född
med, utan var tvungen att betala dyrt för. Först gick han till en av rötterna
av Yggdrasil som ledde till Mimers brunn. Den var källan till all visdom i
världen, och för att få en del av denna visdom gav Oden upp ett av sina
ögon, drack en klunk ur brunnen och sänkte ner sitt öga i den. Det här gav
Oden möjligheten att se allt som händer i världen. Oden offrade sig också
genom att hänga sig upp och ner i Yggdrasil under nio dagar för att uppnå
mer visdom.
Oden är dock inte bara den vise, utan han är även dödens och krigens
gud. Det var nämligen han som styrde i Valhall. Det är till Valhall som de
människor som dör modigt i strid fördes av Valkyriorna. De andra, de
som dött som ynkryggar, av sjukdom eller av ålder skickades istället till
Helheim, som de aldrig kunde lämna. Helheim är en minst sagt hemsk
plats att hamna på i kontrast till Valhall som var den plats där Oden lät
människorna tränas i strid varje natt och även om någon stupar under
dagen, återupplivades samtliga på kvällen för att festa på mjöd och fläsk.
Allt för att i evighet förberedas inför dagen då Ragnarök ska komma.
Dessa modiga krigare kom att kallas för Einhärjar.
Det sägs också att Oden ibland tar på sig alldagliga kläder och vandrar
omkring i Mannheim bland människorna för att inspektera sina skapelser.
Oden är dock en gud med kort stubin, och om man behandlar honom
respektlöst kan man drabbas av en gruvlig hämnd.
Tor, som vi tidigare berättat, är Odens äldsta son, och är känd för många
stordåd i livet. Han är mänsklighetens beskyddare och ofta kämpade han
mot jättarna. Tor är också en riktig storätare och kunde dricka enorma
mängder mjöd. Ett av hans mest prestigefyllda dåd var när han i
Utgårdalokes hall deltog i en heroisk dryckeskamp, där han skulle dricka
ur innehållet i ett horn. Fredrik Gregorius - ”Tanken är ju liksom att i grund och botten
misslyckas Tor med allt han försöker göra liksom, han ska dricka ur en
liten bägare och hur mycket han än dricker så går det bara, minimalt
sjunker drycken i bägaren. Det visar sig sen att Utgårdaloke avslöjar sen
att allt det här är en illusion att vad han egentligen har försökt gjort är att
han försökt dricka ur världshavet. Det är i grund och botten en berättelse
som berättar om gudarnas begränsade makt kan man säga.”
!5
Han är också känd för att vara den gud som kontrollerar vädret och åskan
via sin hammare, Mjölner. Mjölner sägs vara smidd av dvärgarna Eitre
och Brokk efter en vadslagning med Loke.
Fredrik Gregorius - ”Det börjar med att Loke har klippt av Siv, en av
gudinnornas, hennes hår, vilket leder till att han, ja, som vanligt då, hotas
med våld av de andra gudarna, om han inte fixar till det här, vilket han
gör genom att han tar kontakt med en grupp dvärgar som syr, eller som
gör hår av guld till Siv som sen, och sen gör dem även ett antal andra
magiska föremål som Frejs skepp och Odens spjut. Loke väljer sedan att
skryta om det här, vilka fantastiska föremål det här är, då två andra
dvärgar säger att de kan göra lika bra om inte ännu mäktigare föremål,
och Loke säger att de aldrig kommer kunna göra det och erbjuder sitt
huvud i pant om de skulle ha gjort det. Och i det här så skapas då bland
annat då Mjölner som är den andra sektionen av föremål som skapas. Och
det berättas då att Mjölners skaft är kortare än vad det borde vara, just på
grund av att Loke förvandlar sig till en fluga eller en mygga, som helt
enkelt sticker dvärgen när han gör det här föremålet och därmed blir
skaftet lite kort. Vilket gör att Loke framhåller att därmed är det inte lika
bra som det var menat. Gudarna röstar ändå för att till och med Mjölner
är det finaste av alla föremål just för att det här kommer man använda för
att upprätthålla världsordningen. Eftersom denna hammare när man
kastar den så kommer den aldrig att missa sitt mål. Men Loke kommer
som sagt ändå undan genom att dvärgarna syr igen hans mun, men de får
inte hans huvud.”
Gudarna ansåg att detta var rätt och på så vis hade Loke, som vanligt,
grundlurat dvärgarna på deras pris.
En annan av Odens söner är som vi tidigare berättat Balder. Han är den
skönaste av alla gudar och det sas att det var omöjligt att säga något illa
om honom och alla väsen älskade honom. Alla utom en. Loke är ensam
om att hysa ett förakt mot den gode Balder. Fredrik Gregorius - ”Någonting händer med berättelsen om Balder. Där är
det som om Loke går över från att ha varit den här nästan komiska
karaktären, så är det som att där blir han en djävulsk gestalt, det är som
om han blir Satan.”
Kanske som ett resultat av detta förakt började Balder drömma hemska
mardrömmar om att han skulle mördas. Något som gjorde de andra
gudarna mycket rädda, för de visste att vid det tillfälle som Balder dog,
!6
skulle Ragnarök var nära och därmed deras egen förutbestämda död. Så kom det sig dessvärre att bli. Balders mor Frigg hade gått omkring i
världen och fått löfte av allt och alla hon såg att aldrig skada Balder. Då
alla älskade Balder, gick samtliga med på det. Så under en tid samlades
gudarna för att roa sig genom att kasta spjut och skjuta pilar på Balder
eftersom han nu var osårbar. Loke accepterade inte detta som hela
sanningen och under förklädnad fick han Frigg att avslöja att det fanns en
mistel, väster om Valhall, vilken hon tyckte varit för ung att avkrävas en
ed att inte skada Balder. Loke gick därför och plockade misteln och skar
till en pil av den. Fredrik Gregorius - ”Så han lurar guden Höder som är en blind Gud att
rikta sin pil mot Balder och visa honom var hans ska skjuta och han
skjuter iväg den här misteln, som när den skjuts iväg så förvandlas till en
pil som genomborrar Balder som därmed dör. Och det här ses som en
enorm kosmisk katastrof för nu har döden kommit in i gudarnas rike.”
Balder begravdes i en brinnande båt ute i havet till de andra gudarnas
stora sorg. Denna form av begravning är anledningen till att vikingar
senare begravde sina döda på samma sätt. Fredrik Gregorius - ”En del av aspekter av den här berättelsen har
värderingar som vi idag kan tycka är lite konstiga, bland annat som Höder
som vi uppfattar som väldigt oskyldig, han hämnas man, alltså han slås
ihjäl. Även om han inte var medveten om vad han gjorde så var han ändå
skyldig på grund av den här hederstanken som finns i den fornnordiska
mytologin och religionen så var det inte, det var tragiskt att man var
tvungen att göra det. Men för att den kosmiska ordningen skulle
återupprättas så var han ändå tvungen att betala för det här brottet.”
Men inte heller Loke gick fri, utan stod fastbunden enda fram till
Ragnarök.
Den sista ikonen från mytologin är gudinnan Freja vars namn betyder
härskarinnan. Men hon kallas även för Valfreyja, som betyder de stupades
fru, eftersom hon också är Valkyriornas ledare och det var hon som
beordrade Valkyriorna att bege sig till jorden för att hämta de krigare som
var värdiga att skickas till Valhall. Sist men inte minst är hon också
Vanernas viktigaste gudinna och kallas därför också för Vanadis. Fredrik Gregorius - ”I asagudarnas sal så kommer det en kvinna kallas för
Gullveig och av någon anledning som är lite oklar i källorna, så blir
!7
gudarna väldigt upprörda av hennes närvaro och försöker helt enkelt
bränna upp henne. Och de bränner henne tre gånger men hon återföds
hela tiden och det finns också teorier att hon kan ha varit gudinnan Freja
själv i förklädnad. Men hon hade i alla fall en koppling till Vanerna och
det här leder till att Vanerna tycker att det här är ett nidningsdåd, alltså
detta är ett skamfyllt dåd gudarna har gjort och reser sig till strid mot
asagudarna. När Oden då väljer att kasta sitt spjut mot Vanerna och
därmed iscensätter han det första kriget och efter att ha slagits mot
varandra och varit relativt jämnstarka så beslutar man då att göra ett
fredsfördrag. Asarna och Vanerna utbyter gudar med varandra så att Frej,
Freja och Njord kommer till Asarna och bor kvar där resten av tiden.”
I myten om Freja talas det också ofta om hennes make, Od, som övergav
Freja. Hon försökte länge hålla tillbaka sin sorg, men till sist fällde Freja
gyllne tårar i sorgen för hennes förlust. De här tåtarna uppfattas som en
fruktbarhetssymbol av många och associeras med regnet och dess
betydelse för skörden. Freja var på så vis en viktig del i många
människors liv.
Över all evighet av tid som Asarna regerat, når alla riken en gång sitt slut.
Ragnarök är den händelse som ofta kallas för Gudarnas skymning,
makternas undergång eller Gudarnas sista öde då allt tar slut. Ragnarök är
en händelse fixerat i tiden och även gudarna var tvungna att acceptera att
den en dag skulle komma. Den sista striden som kommer att resultera i
jordens undergång och ur dess aska kommer ett nytt rike att resa sig.
Ragnarök har ingen bestämd exakt tidpunkt, utan beskrivs som en serie
av händelser i den avlägsna framtiden. Först kommer en vinter som varar
i tre år, som resulterar i missväxt och svält och som följs av krig. Bergen
rasar samman och jättinnorna ramlar hjälplöst ner i haven och sjunker till
botten. Fenrisulven bryter sig fri och slukar solen och månen.
Midgårdsormen reser sig ur havet vilket skapar översvämningar över allt
land. Yggdrasil kommer att skaka, men i slutändan precis överleva och
människorna kommer börja vandra vägen till Helheim. Surt lyckas ta sig
ur Muspelheim och svingar sitt eldsvärd som skiner starkare än solen.
Himlen splittras och Fenrisulven, jättarna, Midgårdsormen och Loke
samlas för att kämpa mot Asagudarna. Oden rider till Mimers brunn och
samlar gudarna för ett sista ting. Oden slår sedan upp portarna till Valhall
och alla Einhärjar samlas bakom gudarna för att strida vilket de tränat för
i all evighet. Gudarna utkämpar sedan sitt sista slag. Oden slukas av Fenrisulven,
varpå Odens son Vidar hämnar sin far genom att slita isär ulvens käkar,
!8
han kommer sedan plocka upp Odens spjut Gugner och spetsa Ulvens
mun och hjärta. Tor står i sin tur öga mot öga mot Midgårdsormen.
Striden blir långvarig men till slut dräper Tor ormen. Men kort därpå dör
Tor själv av ormens gift som träffat honom. Heimdall, som var himlens
gud, och Loke dödar varandra med hjälp av varsitt spjut. Surt slåss mot
Frej, Frejas bror och även fruktbarhetsguden, och innan de hinner dräpa
varandra svingar Surt sitt svärd åter igen och sätter världen i brand som
sjunker till havets botten och allt som finns kvar är det mörker som en
gång var i Ginnungagap. Men allt hopp är inte ute. En plats som kallas Idavallen finns kvar där de
överlevande kommer att samlas. Balder och Höder återkommer från
Helheim och med de få andra överlevande gudarna och de två
människorna, Lif och Liftraser, kommer de tillsammans påbörja det nya
livet på Mannheim. Denna nya era kommer att ledas av Balder där godhet
och ondska lever sida vid sida.
Det här var berättelsen om Asatron och dess myter. En uråldrig religion
som förbjöds när Europa kristnades.
Fredrik Gregorius - ”När Rom… Rom kristnades på 300-talet, man måste
förstå bakgrunden till vad som händer innan dess. Rom kristnades på
ungefär 3-400-talet. Relativt snabbt så sker det en kristningsprocess
genom Europa och fram till säg 600-800-talet så är i större delen hela
Europa kristet formellt i alla fall. Man valde däremot inte att gå in i de
nordiska områdena vid den här tiden för att det var kallt, det var
problematiskt, man var rädd för dem. Skandinavien var under en form av
handelsblockad under den här tiden, man fick inte handla med hedniska
nationer, vilket det här handlade om, så det fanns ett ekonomiskt motiv
varför det fanns ett intresse för speciellt kungamakten att kristna sig. I det
fornnordiska samhället var kungamakten relativt begränsad i sin makt.
Det kunde till och med vara så att det var lite jobbigt att vara kung
eftersom att om det blev alldeles för mycket missväxt så kunde det hända
att man i princip hade ihjäl kungen. Så för kungamakten att konsolidera
sig så fanns det ett intresse av att bli kristna, skapa en religion där kungen
fick en mycket mer upphöjd position och mycket mindre ifrågasatt än vad
det var i det fornnordiska samhället. Så att asatron dog ut på grund av att
det kristnades ovanifrån. Alltså att det kristnades från kungamakten,
oftast i opposition till den aristokratiska klassen som kallades för jarlarna
vid den här tiden.”
Det finns de som än idag erkänner asagudarna och den nordiska
mytologin som sitt religiösa rättesnöre men det är en religion som skapats
!9
ur de medeltida källorna varför dess följare kallas för nyhedningar. En
trosinriktning som idag är blygsam jämfört med dess utbredning före och
under vikingatiden.
EFTERTEXT
!10