Abstracts Örebro - Svensk Kirurgisk Förening

Innehållsförteckning
Innehållsförteckning
Barn
1
14
Psykosocial långtidsuppföljning hos män opererade för hypospadi
15
Socioekonomiska utfall för vuxna män med hypospadi; en registerbaserad studie
16
UROLOGISK UPPFÖLJNING EFTER HÖG DOS RAT BRACHYTERAPI VID
RHABDOMYOSARKOM I BLÅSA OCH PROSTATA HOS BARN
17
Förändring i njurfunktion efter pyeloplastik hos barn med PUJ-stenos;
multivariabel analys av prognostiska faktorer
18
Kan 4-timmars miktionsobservation påvisa neurogen blåsdysfunktion hos späda
barn med ARM?
19
Nedre urinvägssymptom hos barn med anorektal missbildning med perineal
fistelTitle
20
Svenska spädbarnsrefluxstudien - Blåsfunktion
21
Svenska spädbarnsrefluxstudien – VUR-grad och njurskada
22
Rendezvous intraoperativ endoskopisk retrograd kolangiografi vid kolecystektomi
hos barn
23
Retrospektiv studie av samtliga barn med invagination som behandlats på
DSBUS 2001-2014
24
Randomiserad kontrollerad multicenterstudie av laparoskopisk vs öppen
operation av ljumskbråck hos barn under ett år
25
Laparoskopisk eller öppen gastrostomi för barn
26
Lyckat införande av laparoskopisk appendektomi på barn
27
Hälsorelaterad livskvalitet hos barn och vuxna födda med esofagusatresi- vad vet
vi egentligen?
28
Hälsorelaterad livskvalitet hos barn och ungdomar födda med Esofagusatresi –
resultat från fokusgrupper och början av en diagnosspecifik enkät
29
Korttidsresultat av opererad esopfagusatresi typ C och D enligt Gross,
genomgång av 79 patienter opererade på DSBUS 2001-2013 med uppföljning vid
1-års ålder
30
Prenatalt diagnostiserade kongenitala diafragmabråck: 2006-2014 En Stockholms
kohort
31
Bröstkorgsrekonstruktion med biodesign och titan - möjliggjorde radikal excision
av recidiverande pleuropulmonellt blastom
32
Diagnostik av Hirschsprungs sjukdom.
33
Hirschsprungs sjukdom – maternella riskfaktorer och nyföddhetskaraktäristika
34
Vuxna opererade för Hirschsprungs sjukdom, utvärdering av tarmfunktion och
livskvalitet
35
1
IBD kirurgi på barn och ungdomar – 15 års erfarenhet från Drottning Silvias barn
och Ungdomssjukhus i Göteborg
36
Preliminär rapport om studie av avföringsvanor hos friska barn
37
Bröst
38
Är det möjligt att förutsäga axillstatus på basen av preoperativa karaktäriska utan
SLNB?
39
Sienna+ som detektionsmetod för sentinel node. Svenska resultat ifrån Nordiska
SentiMag studien.
40
Användning av Sienna+/SentiMag som rutinmetod vid sentinel node biopsi –
MONOS-studien
41
Minimalinvasiv radiofrekvensbehandling av tidig primär bröstcancer i
lokalbedövning – en pilotstudie
42
Bröstcancer hos unga kvinnor – en sämre prognos jämfört med äldre ses bara
hos de som inte fått kemoterapi
43
Har HER2 en prognostisk roll vid carcinoma in situ (DCIS)?
45
Endokrin
46
Högt proliferationsindex i follikulära tyreoideatumörer identifierar hög risk för
cancer
47
Hälsorelaterad livskvalitet hos patienter med icke-medullär differentierad
tyroideacancer i Stockholm – en kvalitativ studie
48
Incidens, orsaker och konsekvenser av oväntade fynd av sköldkörtelcancer hos
patienter som behandlats kirurgiskt för benign sköldkörtelsjukdom
49
OPERATIONSFREKVENS HOS 10 ÅRS PROSPEKTIVT FÖLJDA PATIENTER
MED HYPERTYREOS
50
Riskfaktorer vid total tyreodektomi och betydelsen av ”best practice” – En
retrospektiv tvärsnittsstudie av patienter med hypertyreos
52
Analys av promotormetylering bidrar till identifiering av maligna feokromocytom
53
Pre- och perioperativa riskfaktorer för död i neuroendokrin tunntarmstumör
54
Imatinib blockerar ATP-känsliga K+-kanaler: en ny förklaringsmodell till imatinibs
biverkningsprofil
55
Vida kirurgiska marginaler är av signifikant betydelse vid GIST
56
Parathyreoideahyperplasi – en knepig diagnos
57
Litium-associerad hyperparatyreoidism (LHPT): prevalens och kirurgiska resultat.
58
Preoperativ Sestamibi SPECT/CT av p-HPT - stor förbättring av resultat efter
införande av nytt protokoll
59
Långtidsuppföljning av MEN-1 HPT – TPX till unga och de med exon 3-mutation?
60
Epidemiologisk översikt av mjukdelssarkom i Sverige
61
Ki-67-index och solid growth pattern som prognostiska faktorer vid tunntarmsNET
62
2
Spontan regress av binjuretumörer
63
Konservativ handläggning av differentierad thyreoideacancer
64
Kolorektal
65
CYP2W1-uttryck i kolorektala primärtumörer och levermetastaser – en jämförelse
mellan två analysmetoder
66
Dislokation av permanent elektrod efter sakral nervstimulering
67
Early colonization of the ileal pouch - etiology of pouchitis?
68
Effekt av operationsplanering på endoskopiköarna
69
Endoskopisk kolonstentning hos patienter med obstruerande, avancerad
kolorektal cancer - En studie av för- och nackdelar med stentning jämfört med
kirurgi i behandlingen av palliativa patienter
70
Förekomst av koloncancer bland patienter med akut divertikulit
71
Har incidensen för sigmoideum divertikulitis minskad?
72
HER3 expression i koloncancer associeras till distal tumör och hög differentiering
men inte till prognos.
73
Implementering av robot-assisterad kolorektal kirurgi: Samlade data från
Stockholmsregionen
74
Initiala erfarenheter av perineal staplad prolaps resektion (PSP)
75
Intraperitoneal mikrodialys postoperativt vid tunntarm och anastomos är en metod
för tidig diagnostik av anastomosläckage
76
Laparoskopisk Ladds operation för malrotation
77
Laparoskopiskt peritoneallavage vid perforerad divertikulit
78
Ledtider i realtid- en modell för effektiv implementering av standardiserade
vårdförlopp för kolorektal cancer
79
Nedläggning av avlastande stomi vid främre resektion av rektum för cancer – blir
vi bättre ?
80
Patienter kolektomerade på grund av obstipation ångrar inte ingreppet
81
Postoperativ användning av NSAID-preparat och risken för anastomosläckage
efter främre resektion för rektalcancer
82
Påverkar dosintensitet prognosen vid behandling med HIPEC?
83
Påverkar vändning av patienten resultat vid abdomino-perineal resektion av
rektum?
84
Resultat och kostnader efter öppen buk vid behandling med VAC vs utan VACbehandling
85
Skillnader i staging, MDT-bedömning och behandling av screening jfm ickescreeningupptäckt kolorektal cancer
86
Snabbt in – trygg ut. Kontaktsjuksköterskans förstärkta roll för patienter med
tjocktarmscancer.
87
Socioekonomisk bakgrund och 5-årsöverlevnad vid akut koloncancer
88
3
Så skiljer sig patienten vid akut resp elektiv operation av koloncancer
89
Sömnapné, hypoxi och lungfunktion vid öppen kirurgi av kolorektalcancer
90
Sömnapné vid kolorektalcancer
91
Tymidinfosforylas som prognostisk faktor vid kolorektal cancer i stadium II
92
Välbefinnande och kroppsuppfattning efter rektumamputation för rektalcancer
93
Äldres upplevelse av vård, information och delaktighet före, under och efter
kolorektal cancerkirurgi
94
Ökade infektions- och sårläkningsproblem vid rektumamputation - MEN åtgärder
lönar sig!
95
Ökad risk för kolorektal cancer hos kvinnor med bröstcancer i en nationell
kohortstudie
96
A comparison study of the Adaptive Anaerobic Anastomosis Ring versus the
Traditional Circular Stapled Colorectal Anastomosis in a Porcine Model
97
Intraperitonealt nät som behandling av parastomala bråck
98
Kvarstående perineala symptom är vanligt efter rektumamputation pga
rektalcancer
99
Postoperativa komplikationer efter Hartmann´s operation: en rapport från den
Svenska kolorektalcancerregistret.
100
Prospective cohort study assessing acute effects of preoperative radiotherapy
on sexual hormones in men with rectal cancer
101
Riskfaktorer för akut kirurgi vid perforerad divertikulit
102
Uppföljning vid divertikulit, en retrospektiv fall-kontrollstudie.
103
Utfall efter rektalcancerbehandling – Kan den preterapeutiska selektionen
förbättras?
104
VILKA DIAGNOSER FICK MISSTÄNKTA APPENDICITER SOM EXPLORERAS
NEGATIVA?
105
Karydakis operation versus excision av medellinjen och primärsutur för
pilonidalsinus, en randomiserad expertbaserad studie
107
Hög risk för rektalcancer vid primär skleroserande cholangit och IRA efter
kolektomi för ulcerös kolit
108
Behandlas kolektomerade IBD-patienter i Sverige med rekonstruktiv kirurgi?
110
Ingen ökad risk för failure vid sekundär bäckenreservoar jämfört med primär vid
rekonstruktion efter kolektomi vid ulcerös kolit
111
Crohns sjukdom, men ej ulcerös kolit, är associerat med sänkt fekunditet hos
kvinnor
112
Suturteknik vid förslutning av medellinjesnitt - sårrupturer och ärrbråck i Västra
Götalandsregionen
114
Risk för kolektomi vid inflammatorisk tarmsjukdom
115
Kan per oralt givet trim-sulfa och metronidazol användas som infektionsprofylax
vid elektiv kolorektal kirurgi?
116
4
Förekomst av perianal sjukdom bland 245 nydiagnosticerade Crohn-patienter
117
Morbiditet och komplikationer i samband med loopileostomi vid IBD-kirurgi
118
Stockholm III studien- en jämförelse mellan preoperativa
strålbehandlingsregimer vid rektalcancer, 2års-uppföljning
119
Hälsoekonomisk analys av kostnader för laparoskopisk och öppen operation vid
rektalcancer inom COLOR II
120
Ingen ökad risk för sekundära tumörer efter strålbehandling vid rektalcancer
121
Medför avlastande stomi vid låg främre resektion av rektum sämre anorektal
funktion på lång sikt?
123
Användning av avlastande stomi vid främre resektion för rektalcancer vid total
och partiell mesorektal excision
124
Impact of BMI on short term outcome after colorectal cancer surgery
126
Preoperativ anemi och perioperativ blodtransfusion som prognostisk faktor för
återfall och död efter kolorektal cancerkirurgi.
128
Komplikationer och mortalitet efter koloskopi och kirurgi för screening-upptäckta
adenom och kolorektal cancer
129
Resektion av synkrona levermetastaser – en jämförelse mellan akut och elektiv
koloncancer
130
Ökad risk för kolorektal cancer efter ooforektomi i en nationell kohortstudie
131
Kärl
132
Abdominellt kompartmentsyndrom efter kirurgi för bukaortaaneurysm (AAA)
2008-2014, en populations-baserad studie
133
Cost-effectiveness of a screening strategy for abdominal aortic aneurysm
combined with medical intervention in patients with small abdominal aortic
aneurysms.
134
Förekomst av a. iliaca communis aneurysm hos patienter med
screeningupptäckt vidgad bukaorta
135
Komplexiteten av screening funna bukaorta aneurysm - en retrospektiv
multicenter kohort studie
137
Laser generated in situ fenestrations in Dacron® stent grafts – an experimental
proof of concept study in a porcine model.
138
Långtidsöverlevnaden efter TEVAR varierar kraftigt beroende på
operationsindikation
139
Massiv blodtransfusion hos patienter med rupturerat bukaortaaneurysm
141
Resursåtgång vid fenestrerad och grenad stentgraftbehandling av komplexa
aortaaneurysm
142
Ruptur av bukaortaaneurysm sker ofta utanför maxdiameter området och kan
förutsägas med finita element-metoden
144
Antibiotikaförskrivning som markör för vårdrelaterade infektioner efter
infrainguinal revaskularisering
145
5
Förbättrat omhändertagande av benartärsjukdom- en sköterskeledd
claudicatiomottagning
146
Datortomografi av karotisstenos visar samband mellan förkalkning och
plackstabiliserande processer
147
Utfall efter öppen kirurgi och trombolys vid primär dialysaccessocklusion
148
Hos var tredje patient med rupturerat bukaortaaneurysm är aneurysmet känt
149
Utmanande aorta-anatomi vid EVAR för ruptur är associerad med mortalitet och
komplikationer
150
Vid benartärsjukdom är risken för sjukdomsprogress är högre än förväntat. En
litteraturgenomgång.
152
Periop
153
Följsamhet till ett ERAS-protokoll och 5-års överlevnad efter kolorektal
cancerkirurgi
154
Perioperativ bukmetabolism vid hjärtkirurgi med hjärt-lungmaskin
155
Samband mellan co-morbiditet, nutritionsrisk och muskelfunktion i ett
akutkirurgisk patientmaterial
156
Does working-attire used both inside and outside operating suites become more
than those used only inside?
157
Kumulerad väntetid till akutoperation och % av opererade inom priotid,
användbara mått på operationskapacitet
158
Minskar förekomsten av postoperativ sårinfektion efter rena ingrepp av
patientens egen helkroppstvätt med klorhexidin?
159
Nedsatt muskelkraft och hög co-morbiditet är associerat med 1-årsmortalitet.
160
Plastik
161
Presentation av avhandling: Guided Regeneration of the Human Skin - in vitro
and in vivo studies
162
Non-occlusive topical exposure – development of an in vitro human skin model
for cytotoxicity testing
163
Över 95 % hudavlossning efter brännskada hos en 18 månader gammal pojke.
En fallstudie och litteraturgranskning.
164
The use of pedicled Gastrocnemius muscle flap in the treatment of chronic and
acute infected knee prosthesis.
165
Computer Aided Surgical Applications In Reconstructive Plastic And Craniofacial
Surgery
166
Fjäderassisterad kirurgi för behandling av sagittal synostos: en systematisk
översikt
167
Evaluation of Quality of Life in Patients with Graves´ Ophthalmopathy, before
and after Orbital Decompression
168
Om komplikationer till bentransplantation vid genomgående enkelsidig läpp-käkgomspalt
169
6
Microsurgically aided upper lip replantation
170
Rekonstruktion av ösofagus med fritt mikrovaskulärt jejunuminterponat, -den
samlade erfarenheten från Sahlgrenska universitetssjukhuset
171
The versatility of chimeric free flaps
172
Hur selekterar vi lymfödempatienter lämpliga för supramikrokirurgi?
173
CT-angiografi eller handhållen ultraljudsdoppler inför bröstrekonstruktion med
DIEP-lambå
174
Quality of life after breast reconstruction: comparing the DIEP-flap and the
Latissimus dorsi-flap
175
A systematic comparison of the incidence of various complications in different
delayed breast reconstruction methods
176
ACELLULAR PORCINE MATRIX AND DERMAL FLAPS IN ONE-STAGE
BREAST RECONSTRUCTION AFTER MASTECTOMY
177
Reduktion av komplikationer efter profylaktisk mastektomi med
direktrekonstruktion
178
Immidiate breast reconstructions - 9 year experience
179
Prospective evaluation of health after breast reduction surgery
180
Learning curve and Surgical Complications for General Surgeons Performing
Abdominoplasty
181
Assessment of Excess Skin and Outcome of Body Contouring Surgery in Post
Bariatric Patients
182
Postoperativ ileus efter perineal rekonstruktion med stjälkad VRAM-lambå
183
En algoritm för sekundär rekonstruktion vid hypospadi
184
Peniskonstruktion med fri, mikrovaskulär radialislambå
185
Transsexuell kirurgi vid Plastikkirurgiska kliniken på Sahlgrenska
Universitetssjukhuset
186
Reconstructive surgery after female genital mutilation
187
SFÖAK
188
ALPPS vid kolorektala levermetastaser-onkologisk behandling och dess effekt
på levertillväxt , en analys från internationella ALPPS registret
189
En randomiserad multicenterstudie – Jämförelse av två behandlingsmetoder för
att stimulera levertillväxt vid avancerad tumörbörda av kolorektala
levermetastaser (KRLM) för att kunna radikalopereras (L
190
Funktionen i tilltänkt kvarvarande lever överträffar volymsökningen hos patienter
som opererats med ALPPS
191
Hepatocellulär cancer i Sverige – Regionala skillnader och möjligheter till
förbättringar finns! SweLiv
192
Kolecystektomi efter GBP
193
PREOPERATIV NIVÅ AV FYSISK AKTIVITET ÄR ASSOCIERAD TILL
POSTOPERATIV ÅTERHÄMTNING EFTER CHOLECYSTEKTOMI
194
7
Endoskopisk sfinkterotomi och risk för kolangiocarcinom, en populationsbaserad
kohortstudie i Finland och Sverige.
195
SpyGlass direct visualization system i den kliniska vardagen - en registerstudie.
196
Randomiserad kontrollerad studie av preoperativ kemoterapi mot
kemoradioterapi vid cancer i esofagus eller gastroesofagala övergången
197
Transthorakal esofagusresektion jämfört med total gastrektomi vid Siewert typ II
cardiacancer
198
Endodrill – ett nytt biopsiinstrument för diagnostik av submukösa tumörer i övre
magtarmkanalen
199
Hur effektiv är profylaktisk gastrojejunal bypass hos patienter med irresektabel
periampullär cancer?
200
Avlastning med självexpanderbart metallstent vid behov är säkrare än
profylaktisk bypass-kirurgi vid irresektabel periampullär cancer
201
Prediktion av mild sjukdom vid akut pankreatit - biomarkörer och den reviderade
Atlanta klassifikationen
202
Har immunprofilering av gallgångs- och pancreascancer prognostisk betydelse?
203
VÄRDET AV POSSUM FÖR INDIVIDUELL PREDIKTION AV MORBIDITET
OCH MORTALITET EFTER PANKREATODUODENEKTOMI
204
Buktryck vid laparoskopisk Gastric Bypass (GBP): En randomiserad studie
205
Hullingförsedd tråd förkortar operationstiden med 15 % vid laparoskopisk gastric
bypass
206
Slitsförslutning vid laparoskopisk gastric bypass. En randomiserad klinisk studie
207
Operationsmetoden påverkar utfallet efter laparoskopisk gastric bypass
208
Betydelsen av ventrikelfickans storlek vid laparoskopisk gastric bypass – 14168
patienter från SOReg
209
Risk factors for marginal ulcer after gastric bypass surgery for obesity. A
population-based cohort study.
210
Preoperativ viktnedgång och dess relation till postoperativ viktutveckling vid
gastric bypass. Data från Scandinavian Obesity Registry (SOReg)
211
Femårsresultat avseende följdsjukdomar och vikt efter gastric bypass i Sverige
212
Risken för självmord, självskadebeteende och depression ökar efter gastric
bypass
213
Randomiserad studie av UVB-behandling eller en injektion av cholecalciferol för
att behandla D-vitaminbrist efter gastric bypass
214
Accuracy of surgeon performed ultrasound in detecting gallstones
215
ALPPS 178 – nyttig variant vid avancerad kolorektal levermetastasering och
liten kvarvarande tumörfri levervolym
216
ALPPS för KRLM i Skandinavien – multicenter analys av intermediära
onkologiska resultat
217
ALPPS i Skandinavien – multicenteranalys av initiala erfarenheter
218
8
ALPPS vid KRLM och primära lever- och gallvägstumörer
219
Asymptomatiska pankreastumörer- en långtidsuppföljning
220
Bariatrisk kirurgi hos tonåringar –2-års uppföljning
221
Behandling med Aspire, påverkar SSRI utfallet?
222
Behandling med Aspire vid obesitas, upptill 3 års resultat
223
Chronic on acute liver failure” ett nytt syndrom i kölvattnet av effektiv akut
sviktbehandling
224
Detaljerad volymetrisk analys efter selektiv preoperativ portavensembolisering
225
Diagnos och kirurgis handläggning av hypervasculära tumörer i icke-cirrhotisk
lever: erfarenheter från en högspecialiserad leverkirurgisk enhet
226
Dolcontin preoperativt minskade behovet av postoperativ smärtlindring och
förkortade vårdtiden vid laparoskopisk gastric bypass
227
Endoprothesis, stuck in the bile duct! Description of a novel technique for
endoprothesis retrieval when all conventional endoscopic methods fails – an
alternative to surgery.
228
Endoskopisk behandling av pankreatiska pseudocystor
229
Endoskopisk resektion av adenom i papilla Vateri. KRAS status och andra
faktorer som påverkar handläggningen.
230
Enhanced recovery program (ERP) vid esofagektomi
231
Erfarenheter av tunnulerad,permanent kateter för ascitestappning.
232
Erfarenheterna av de första 100 minimala invasiva esofagektomierna vid
Gastrocentrum, Karolinska, Universitetssjukhuset
233
Erfarenheterna kring att införa laparoskopisk gastrektomi vid Gastrocentrum
Karolinska Univeritetssjukhuset
234
Förutbestämda cutoff-nivåer för prediktiva biomarkörer vid svår akut pankreatit –
är vi där?
235
GallRiks 10 år - är det mödan värt?
236
HANTERING AV INTRAOPERATIVT FYND AV STEN I DJUPA
GALLGÅNGARNA – PRELIMINÄRA DATA FRÅN NATIONELL
RANDOMISERAD MULTICENTERSTUDIE
237
Har förändrade terapeutiska strategier påverkat överlevnaden av patienter med
gallvägscancer?
238
Hur påverkar följsamhet till KVAST instruktioner antal lymfkörtlar som hittas efter
Whipple operation?
239
Högersidig hepatektomi ALPPS med varierande grad av resektion i vänster
leverlob.
240
I en svensk population utgör en insertion av åtta aminosyror i HLA-DQβ1 genen
en stark riskfaktor för akalasi.
241
INTRODUKTION AV SLEEVE GASTREKTOMI PÅ ETT HÖGVOLYMCENTER
FÖR BARIATRISK KIRURGI
242
9
Introduktion av sleevegastrektomi vid SÄS-Borås 2014
243
IRE-behandling i levern med 3D bildstyrd navigering av nålplacering
244
Kirurgisk behandling för kolorektala levermetastaser, SweLiv – ett nationellt
perspektiv
245
Laparoskopisk gastrostomikateter som enda behandling vid tidig knickbildning i
enteroanastomosen efter laparoskopisk Gastric-bypass
246
Laparoskopisk kirurgi av stora intratorakala hiatushernia ger goda resultat
247
Laparoskopisk vs öppen reparation av perforerat ulcus (PU)
248
Laparskopi förkortar vårdtid vid operation av esofaguscancer
249
Lymfadenektomi vid ventrikelcancerkirurgi i Sverige - resultat från NREV
250
Långtidsuppföljning av utvidgad esofagogastrektomi vid cardiacancer Siewert II
& III
251
Långtidsöverlevnad vid ventrikelcancer i Sverige
252
Missas incidentell gallblåsecancer vid selektivt PAD i samband med
kolecystektomi?
253
Morfologi vid ischemi-reperfusionsskada i levern inducerad av kärlavstängning
med Pringles manöver: Morfometrisk analys av elektronmikroskopiska fynd.
254
Neoadjuvant kemoradioterapi kan påverka svårighetsgraden av
anastomosläckage efter esofagektomi med halsanastomos
255
Neoadjuvant kemoradioterapi ökar postoperativt inflammatoriskt svar i lunga
jämfört med kemoterapi – resultat från en randomiserad studie
256
Odlade skivepitelceller från munslemhinnan uppvisar god proliferativ aktivitet i in
vitro undersökningar
257
Papillotomi följt av dilatation med stor ballong - säker och effektiv hantering av
bångstyriga gallgångsstenar
258
Patientfaktorers inverkan på resultatet efter gastric bypass
259
Prediktorer för misslyckad behandling av läckage från esofagusanastomos med
stent
260
Prognostisk betydelse av tidsintervallet mellan diagnostisk radiologi och kurativtsyftande kirurgi vid resektabel pankreascancer
261
Påverkar kolecystektomi frekvensen incidensen av gallblåsecancer i Sverige?
262
Resektion och överlevnad vid levermetastaser av icke kolorektalt ursprung-väl i
nivå med kolorektala levermetastaser – SweLiv
263
Riskfaktorer som påverkar långtidsöverlevnad efter resektion för kolorektala
levermetastaser.
264
Salvage ALPPS är en säker och effektiv behandling efter otillräcklig effekt av
portavensocklusion hos patienter med kolorektala levermetastaser
265
Sekventiellt uttryck i plasma av tillväxtfaktorer vid leverhypertrofi hos patienter
som opererats enligt ALPPS
266
Selektivt peroperativt dränage vid Whipple är säkert
267
10
Slitsförslutning eller inte vid laparoskopisk gastric bypass – interimsrapport från
”S:t Göransstudien” med två års uppföljning.
268
Staging och behandling av patienter med hepatocellulär cancer i en definierad
population mellan 2000 och 2011 – aktiv palliativ behandling har förbättrat
överlevnaden
269
Standardiserad Parenteral Nutrition (TPN) preoperativt stimulerar proteinsyntes
samt minskar proteindegradation i muskulatur utvärderat med Microarray teknik.
270
Staplad sida-till-sida halsanastomos vid esofagektomi
271
Tidigt MARS® behandling för post-hepatectomy leversvikt – preliminära resultat
av en prospektiv fas I studie
272
Total minimal invasiv esofagektomi med sida till sida intratorakal
esofagogastrisk anastomos
273
Tvåårsuppföljning av revisionsoperationer från gastric banding till gastric bypass
med matchade kontroller
274
Undoing gastric by pass
275
Utifrån ett registerperspektiv – hur stor är risken för malignitet vid förekomst av
gallblåsepolyp?
276
Validering av Nationellt Register för Esofagus och Ventrikelcancer, NREV
277
Vaskulära resektioner och rekonstruktioner i samband med kurativ-syftande
resektion för pankreascancer
278
Venresektion vid Whippleoperation för pancreascancer
279
Är det negativt att separera operation för akuta komplikationer till gastric bypass kirurgi från enheten för primäringreppet?
280
SIKT
281
3D jämfört med 2D laparoskopi förbättrar laparoskopisk prestation i träningsbox.
282
Basic skills training - black box or high fidelity simulators?
283
Laparoscopic management of small bowel obstruction
284
Kirurgiskt utfall av sutur- kontra nätoperationer vid primära navelbråck postoperativa recidiv och komplikationer
285
Autolog fullhud respektive syntetiskt nät vid gigantiska ärrbråck – en prospektiv
randomiserad studie
286
Lichtensteinoperation med långsamt resorberbart nät: Resultat vid 4
årsuppföljning
287
Ljumskbråck hos kvinnor, 1992-2013
289
Relation mellan preoperativ ljumsksmärta och förbättring av livskvalitet tre år
efter ljumskbråcksoperation.
290
Hjärtinfarkt efter ljumskbråckskirurgi. En registerbaserad populationsstudie
292
Sexuella besvär efter endoskopisk ljumskbråckoperation (TEP) - en
registerbaserad studie
293
Akut appendicit. Resultat från Södersjukhusets kvalitetsregister.
294
11
Att förstå pylorus fysiologiska aktivitet med hjälp av distensibilitets-teknik via en
ballongformad probe, endo-FLIP
295
Avancerad 4-dimensionell rörelseregistrering för laparoskopisk färdighetsträning
med Simball box
296
Endoskopisk förslutning av perforerade ulkus i ventrikel och duodenum, en
fallserie på 11 patienter
297
Incidens av abdominell bulging och ärrbråck efter partiella öppna nefrektomier i
flanksnitt efter njurcancer.
298
Kombinerad robotassisterad och laparoskopisk proktokolektomi med
anläggande av ileoanal bäckenreservoar
299
Kvalitetsarbete av sårrupturer vid kirurgkliniken Danderyds sjukhus
300
Kvalitetsregistret för Svenska Bukväggsbråck – omoperation efter
ärrbråcksoperation
301
Laparoskopisk ventralherniaplastik: medför suturering av fasciedefekter bättre
resultat?
302
Peroperativ online registrering till kvalitetsregister.
303
Rectusmuskelatrofi samt bråckutveckling vid subcostal incision efter
leverresektion tillföljd av metastaserande kolorektal cancer.
304
Sensor-stentet – en textil sensor skapad av piezoelektrisk tråd för evaluering av
tarmmotorikens kompression av ett stent
305
Självlåsande loop för temporär förslutning av colon runt skaftet på städ vid
anastomosering av colon
306
Svagare bukväggsstyrka ju större bråckarea vid Gigantiska ärrbråck
307
Säker galloperation med ”The critical view of safety”
308
TEP efter 15 år
Trauma
309
310
Blödningsdöd efter trauma beror på icke-komprimerbar blödning i thorax och
buk
311
EXTRACORPOREAL MEMBRANE OXYGENATION IMPROVES
COAGULOPATHY IN EXPERIMENTAL TRAUMATIC HEMORRHAGIC MODEL
312
Betablockad behandling minskar dödligheten efter isolerad svår traumatisk
hjärnskada
313
Kirurgisk behandling av svåra bäckenskador
314
Försämrad livskvalitet efter cykelolycka
315
Bakterieflora och antibiotikaresistens hos syriska patienter som opereras för
krigsskador
316
Evaluering av mjältstorlek efter mjältartärembolisering
317
Trauma "hands-on" workshop - nytt koncept av ST utbildning inom kirurgi
318
Vårdvetenskap
319
12
Utveckling av en smartphoneapp för patientrapporterad postoperativ
återhämtning efter dagkirurgi
320
Bedsiderapport jämfört med läsrapport på kirurgisk vårdavdelning
321
Direkt till operation utan att passera vårdavdelning.
322
Effekt av tuggummituggande mot postoperativt ileus efter
pankreatikoduodenektomi – en randomiserad studie
323
Ett år efter abdominoperineala resektionen; Stomiterapeuters uppföljning av
personer opererade för rektalcancer
324
Hot och våld inom traumasjukvården
325
Innebörden av god vård enligt patienter i en kirurgisk vårdkontext
326
Kolorektal cancer patienters upplevelser av ett besvara symtom via ett
mobiltelefonbaserat system
328
OPTIMAL DEEP BREATHING TECHNIQUE AFTER CARDIAC SURGERY
329
Patienters perspektiv på vårdkvalitet med fokus på delaktighet vid kirurgiska
vårdavdelningar. En jämförande enkätstudie 2009/2010 och 2014.
330
Picclinemottagningen
331
Reliability testing of Oxaliplatin-Associated Neurotoxicity Questionnaire (OANQ)
332
Vad gör en forskningssjuksköterska?
333
Vad kan vi lära av varandra? Ett studiebesök på Stanford Health.
334
Att vända på perspektiven- en fråga om demokrati, en ”Critical Incident Study”
om att reformera logistik, paradigm och struktur i svensk cancersjukvård
335
Upplevelser av sensoriska förändringar efter gastric bypass kirurgi
336
Gastrocentrums Omvårdnadsakademi – en långsiktig satsning mot klinisk
excellens
337
Nytt sätt till patientmedverkan i nationellt vårdprogram
338
13
Barn
14
Psykosocial långtidsuppföljning hos män opererade för
hypospadi
Lisa Örtqvist, Stockholm
Marie Andersson Göteborg, Anna Strandqvist Stockholm, Gundela Holmdahl Göteborg, Agneta Nordenskjöld
Stockholm
Introduction
Bakgrund: Hypospadi har i små studier visat sig påverka den psykosociala situationen, främst med senarelagd
sexualdebut och färre barn. I en urologisk uppföljning har vi visat att patienterna var mindre nöjda med det kosmetiska
resultatet samt att de hade mer urologiska problem än kontroller. Vi presenterar här psykosociala utfall.
Method
Material och metod: Drygt 1100 män över 18 år som opererats för hypospadi sedan 1950 tillfrågades om deltagande.
En enkät med frågor om psykosociala förhållanden, frågor om hur hypospadin påverkat uppväxten samt de validerade
enkäterna PGWB samt Relationsship Questionnaire (RQ) skickades ut. Åldersmatchade kontroller från
folkbokföringen, studenter och cirkumciderade män besvarade motsvarande enkät.
Result
Resultat: 167 patienter (medelålder 34 år, 63 % distala, 24 % medelsvåra och 13 % proximala hypospadier) och 169
kontroller (medelålder 34 år) svarade på enkäten. Patienter bodde i högre utsträckning hemma hos sina föräldrar och
färre hade en högskoleexamen (p <0.001). Det fanns inga skillnader i påverkan på uppväxten relaterat till
svårighetsgrad eller antal operationer. Patienter ägnade sig mer åt motorsport och mindre med kulturella
fritidsaktiviteter än kontroller. Patienter med svår hypospadi mådde generellt sämre, medan de med medelsvår
hypospadi var mer nedstämda än kontroller och hade en lägre totalpoäng i PGWB. Fler patienter med svår hypospadi
kännetecknas relationsmässigt av att man skulle vilja komma nära andra människor, men inte vågar av rädsla för att bli
sårad.
Discussion
Konklusion: Vi fann att hypospadi generellt påverkar livet som vuxen i form av lägre högskoleutbildning, att de uppger
sig må sämre och riskerar sämre anknytning till andra människor.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 08.15‑08.21
15
Socioekonomiska utfall för vuxna män med hypospadi; en
registerbaserad studie
Anna Skarin Nordenvall, Stockholm
Louise Frisén Stockholm, Anna Nordenström Stockholm, Catarina Almqvist Malmros Stockholm, Agneta Nordenskjöld
Stockholm
Introduction
De flesta långtidsuppföljningar av män födda med hypospadi fokuserar på kosmetiska resultat och sexuell funktion. Ett
fåtal mindre studier har antytt att pojkar födda med hypospadi rapporterar lägre hälsorelaterad livskvalitet och lider av
psykisk ohälsa i större utsträckning än kontroller. Det är ännu okänt hur detta påverkar generellt välmående i vuxen
ålder.
Method
Registerbaserad matchad cohortstudie inkluderande män diagnostiserade med hypospadi, födda i Sverige 1969-1993.
Patienter med hypospadi matchades med 100 icke affekterade män på födelseår och födelselän. Följande
socioekonomiska utfall tjänade som proxyvariabler för välmående i vuxen ålder: 1) giftermål 2) biologiska barn 3)
behörighet till gymnasieskolan 4) högsta uppnådda utbildning 5) högsta uppnådda inkomst 6) förekomst av
sjukpensionering. Associationen mellan hypospadi och socioekonomiska utfall beräknades med conditional logistisk
regression, uttryckt i OR (95 % CI).
Result
4738 män med hypospadi inkluderades. 53 % var diagnostiserade med glandulär eller penil hypospadi, 4,6 % var
diagnostiserade med penoskrotal eller perineal hypospadi. Män födda med hypospadi var i mindre utsträckning
behöriga till gymnasiet, OR 0.85 (0.76-0.95) men uppnådde samma utbildnings- och lönenivå som icke affekterade.
Ingen skillnad avseende sannolikhet att ingå äktenskap, OR 1.00 (0.89-1.12), eller få barn, OR 0.94 (0.86-1.04), kunde
påvisas, oavsett svårighetsgrad av hypospadi. En ökad sannolikhet för att erhålla förtidspensionering kunde påvisas
bland samtliga svårighetsgrader av hypospadi.
Discussion
Denna registerbaserade studie visar att män med hypospadi, oavsett svårighetsgrad, uppnår samma nivå av
socioekonomiska utfall som icke affekterade män frånsett en ökad risk för sjukpensionering.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 08.22‑08.28
16
UROLOGISK UPPFÖLJNING EFTER HÖG DOS RAT
BRACHYTERAPI VID RHABDOMYOSARKOM I BLÅSA OCH
PROSTATA HOS BARN
Jakob Stenman, Stockholm
Martin Jalnäs Stockholm, Pär-Johan Svensson Stockholm, Niklas Pal Stockholm, Gun Wickart-Johansson Stockholm,
Claes Mercke Stockholm
Introduction
Utvärdering av det urologiska utfallet efter hög dos rat brachyterapi (HDR-BT) vid behandling av rhabdomyosarkom i
blåsa och prostata (BP-RMS) hos barn.
Method
Fem barn, 1 flicka och 4 pojkar (0-8 år), erhöll HDR-BT som en del av multimodalitets-behandling av BP-RMS vid
Karolinska Universitetssjukhuset åren 2004-2014. Tumörens storlek var 1,5-5,5 cm. Ingen av patienterna hade lokal
spridning eller metastaser vid diagnos. Alla patienter erhöll cytostatika enligt CWS protokoll. Kirurgi begränsades till
placering av brachyterapikatetrar hos 3/5 patienter. HDR-BT (24-42 Gy) gavs två gånger dagligen under de fem första
post-operativa dygnen. Ytterligare extern strålbehandling gavs i 3 fall till en total stråldos om 39-58 Gy.
Result
Efter uppföljning i 12-132 månader, är alla 5 patienter vid liv utan tecken till recidiv. En patient har genomgått total
cystoprostatektomi efter inkomplett respons till primär behandling. Ultraljuds-uppföljning har visat ingen vidgning av
övre urinvägar eller residual urin hos 4 patienter och lätt vidgning utan tecken till progress hos en patient efter
cystoprostatektomi med tillfälliga uretär-kutaneostomier. Plasma kreatinin-nivåer (31-59 µmol/L) och Cystatin-C baserat
eGFR (>90 mL/min/1,73m2) är normala för åldern hos alla patienter. Urinflödesmätningar har visat klockformade
kurvor och maximal flödeshastighet inom normalt intervall (13.8-19.3 ml/s) hos alla 4 patienter som behandlats utan
radikal kirurgi. 3/4 pojkar uppger normala erektioner.
Discussion
Vi raporterar det urologiska utfallet efter medel-lång uppföljning av barn som behandlats med HDR-BT för BP-RMS.
Förekomsten av urologisk morbiditet i denna patientkohort är förvånande låg. Det faktum att kirurgi mot blåshalsen och
trigonum undvikits hos dessa patienter kan eventuellt bidra till detta fynd.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 08.29‑08.34
17
Förändring i njurfunktion efter pyeloplastik hos barn med
PUJ-stenos; multivariabel analys av prognostiska faktorer
Josefin Nordenström, Göteborg
Giasemi Koutozi Göteborg, Johan Hallström Kungälv, Gundela Holmdahl Göteborg, Kate Abrahamsson Göteborg,
Sofia Sjöström Göteborg
Introduction
Vi har undersökt njurfunktion hos barn som opererats pga pelvouretral obstruktion och letat prognostiska faktorer för
förbättrad funktion efter kirurgi. Skillnad mellan patienter med antenatal och postnatal diagnos har utvärderats.
Method
Vi har retrospektivt studerat 85 patienter (63 pojkar och 22 flickor) 0-16 år som genomgått öppen pyeloplastik under
perioden 2005-2009. Patienterna har följts med MAG-3 scintigrafi 3 och 18 månader postoperativt. Ingångsdata som
pre eller postnatal diagnos, ålder vid kirurgi, e-GFR, DRF % (differential renal function) på MAG-3 samt ultraljudsfynd ;
APD (anterioposterior diameter), kvot njurbäcken/njurlängd, kvot njurbäcken/njurkortex samt hydronefrosgrad enligt
Onen har analyserats med uni och multivariabel logistisk regression sökandes prediktiva faktorer för förbättring av DFR
postoperativt.
Result
Studien inkluderade 24 patienter med antenatal (grupp 1) och 59 med postnatal (grupp 2) diagnos. Preoperativ DRF
var medel 44% (SD 16) utan skillnad mellan grupperna. Majoriteten (n=52, 72%) hade oförändrad DRF på den
opererade njuren 18 månader efter kirurgi, 19 (26%) förbättrades >5% och endast en patient försämrades. Vi fann
högre frekvens med förbättrad funktion i den antenatala gruppen (n=10; 46%, p=0.025) och hög APD (OR 1.11,
p=0.0023), antenatal diagnos (OR 0.23, p=0.048) och låg preoperativ DRF (OR 0.90, p=0.0045) var prediktiva faktorer
för >5% förbättring av DRF i den multivariabla regressionsmodellen.
Discussion
Majoriteten av patienterna hade oförändrad eller förbättrad njurfunktion efter operation för pelvouretral obstruktion.
Patienter med antenatal diagnos visade högre förmåga till återhämtning. I vårt material var de tre oberoende faktorerna
med bäst förmåga att prediktera förbättrad njurfunktion hög AP diameter, antenatal diagnos samt låg preoperativ DRF
(%).
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 08.35‑08.41
18
Kan 4-timmars miktionsobservation påvisa neurogen
blåsdysfunktion hos späda barn med ARM?
Helena Borg, Göteborg
Ulla Sillén Göteborg
Introduction
Barn med med anorektal missbildning (ARM) uppvisar en neurogen blåsdysfunktion (NBD) i ca en fjärdedel av fallen
och då oftast i kombination med en spinal missbildning. Studiens syfte var att utvärdera om en non-invasiv
undersökning av blåsfunktionen, 4-timmars miktionsobservation (MKO), kan ersätta cystometri, som är den nu
rekommenderade metoden för screening av NBD.
Method
34 patienter med ARM undersöktes med MKO pre och post anorektal rekonstruktion (median 4 respektive 14 mån
ålder). Blåsfunktionen studerades longitudinellt med frågeformulär, cystometri och res/flödes undersökningar. Vid MKO
observeras blöjbarnets kissningar under 4 tim och antal miktioner (≤8), läckage, blåskapacitet (≥50% av förväntad) och
medelresurin (ultraljud, ≤10ml) registreras.
Result
Patienterna med diagnosticerad NBD (n=9) alternativt icke-neurogen neurogen dysfunktion (n=1) uppvisade alla
onormala miktionsvariabler. Lindriga abnormiteter registrerades hos 3 flickor med tethered cord: Antal miktioner ökade
(10-13), resurin ökad (medel 10-14 ml) och blåskapaciteten <50%. Hos 5 pojkar med spinal missbildning kunde
patologiskt miktionsmönster tydligt urskiljas: läckage av urin (4/5), extremt små miktionsvolymer(4/5), frekventa
kissningar (13-22) och även inkomplett tömning. MKO konstaterade hög blåskapacitet och mycket stor resurin hos de
kvarvarande två patienterna. Majoriteten av patienterna utan känd NBD eller svår funktionell blåsstörning (n=24)
uppvisade normala miktionsmönster för åldern. Hos 5 patienter sågs en måttlig stegring i residualurin, i kombination
med stor blåskapacitet i två fall. Alla fem har under uppföljningen haft perioder med blåsdysfunktion, vilket var fallet
endast hos 4 bland de kvarvarande 19 patienterna med helt normalt miktionsmönster.
Discussion
MKO kan påvisa NBD hos patienter med ARM men bör alltid kompletteras med urodynamik om spinal missbildning
föreligger.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 08.42‑08.48
19
Nedre urinvägssymptom hos barn med anorektal
missbildning med perineal fistelTitle
Pernilla Stenström, Lund
Hanna Sandelin Lund, Einar Arnbjörnsson Lund, Ragnhild Emblem Oslo, Kristin Björnland Oslo
Introduction
Ökad kunskap om urinvägsproblem vid anorektal missbildning med perineal fistel (ARM-P) kan bidra till rätt
uppföljning. Målet var att hos barn med ARM-P beskriva förekomst av låga urinvägssymptom (LUTS) med och utan
urinvägsmissbildningar (UTM) samt jämföra med friska kontroller.
Method
Vid två barnkirurgiska centra i två länder studerades alla barn 4-12 år gamla opererade för ARM-P 2001-2012. Studien
var retrospektiv och deskriptiv avseende UTM. Med tvärsnittsanalys studerades LUTS enligt definitioner av
International Children´s Continence Society 2006. Kontroller kom från regionen.
Result
Efter bortfall av 9 patienter, studerades 24 flickor och 33 pojkar med ARM-P. Uppföljningstid och medianålder var
könslik 8(4-12). 4 (17%) flickor hade 7 UTM och 8 (24%) pojkar hade 12 UTM. Operationer på urinvägarna hade gjorts
på en flicka och fyra (12%) pojkar. Två utförde intermittent kateterisering. Inga könsskillnader påvisades vid jämförelser
av urininkontinens, enures, blåstömning, infektioner eller medicinering. Urinvägsinfektion angavs av fler barn med
ARM-P och samtidig UTM (3/4 flickor, 4/8 pojkar) än utan UTM (2/20 flickor, 0/25 pojkar) (p=0.018 resp. 0.002). Fler
flickor med ARM-P (3/24) än friska flickor (0/55) angav blåstömningsproblem (p=0.025). Fler pojkar med ARM-P (4/33)
än kontroller (3/110) angav urininkontinens dagtid (p=0.049). Fler flickor med ARM-P (5/24) än kontroller (1/55) angav
urinvägsinfektioner (p=0.009). Antibiotikaprofylax togs av fler med ARM-P (5/24, 5/33) än kontroller (1/55, 2/110)
(p=0.009 och 0.007).
Discussion
Urinvägsinfektion rapporterades av fler med ARM-P med samtidig UTM än utan UTM. Fler flickor och pojkar med
ARM-P hade urinvägsinfektioner än kontrollerna. Förekomst av LUTS skilde sig inte mellan flickor och pojkar med
ARM-P.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 08.49‑08.55
20
Svenska spädbarnsrefluxstudien - Blåsfunktion
Josefin Nordenström, Göteborg
Sofia Sjöström Göteborg, Gundela Holmdahl Göteborg, Tina Linnér Göteborg, Rune Sixt Göteborg, Eira Stokland
Göteborg, Ulla Sillén Göteborg
Introduction
Barn med höggradig vesicouretral reflux (VUR) diagnosticerad under spädbarnsåret utvecklar ofta en uttalad
blåsdyssfunktion med stor blåskapacitet. Vi önskade undersöka om tidig refluxfrihet kan motverka detta.
Method
Denna kontrollerade randomicerade multicenterstudie inkluderade 77 spädbarn (55 pojkar, 22 flickor) < 8 månader
med VUR grad 4 och 5 (n=30 resp n=47) varav 52 (68%) hade bilateral reflux. Studiedeltagarna randomiserades till
antibiotikaprofylax (n=39) eller endoskopisk injektionsterapi (n=38). Studieprotokollet inkluderade
MUCG/videocystometri (kateterundersökningar) för utvärdering av maximal blåskapacitet (BK) samt
miktionsobservation (fria kissningar) för bedömning av funktionell BK vid inklusion samt efter ett år. Skillnad i
blåskapacitet relaterat till förväntat för åldern vid studiestart jämfört studieslut samt skillnad mellan dem som uppnått
refluxfrihet jämfört dem med kvarstående reflux värderades.
Result
Medelålder vid inklusion var 6.7 månader (SD 1.15) och redan då hade 42% stor blåsa (>150% av förväntat för
åldern), både maximal och funktionell BK. Under uppföljningstiden ökade antalet med stor blåsa vid
kateterundersökning (55%), medan däremot antalet med stor blåsa vid fria kissningar minskade (33%). Refluxfrihet
(VUR ≤2) sågs hos 58%(n=21) i injektionsgruppen och 24%(n=8) i profylaxgruppen(p=0,0021). Hos patienter med
refluxfrihet var den funktionella blåskapaciteten vid 1 år mindre än hos dem med kvarstående reflux (p=0,050) och
skillnaden var ännu större vid jämförelse med kvarstående bilateral VUR grad 5 (p=0,016).
Discussion
Vi kunde inte påvisa någon skillnad i blåskapacitet mellan behandlingsgrupperna. Däremot konstaterades att den
funktionella blåskapaciteten minskar hos de som blir refluxfria jämfört med de som har refluxen kvar. Detta tyder på att
stor blåskapacitet hos denna patientgrupp delvis kan betingas av stora refluxerande volymer.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 08.56‑09.01
21
Svenska spädbarnsrefluxstudien – VUR-grad och njurskada
Josefin Nordenström, Göteborg
Per Brandström Göteborg, Gundela Holmdahl Göteborg, Rune Sixt Göteborg, Eira Stokland Göteborg, Ulla Sillén
Göteborg, Sofia Sjöström Göteborg
Introduction
Kan höggradig VUR hos spädbarn behandlas endoskopiskt med injektion av dextranomer/hyaluronat och är
injektionsbehandling att föredra framför antibiotikaterapi vad gäller frekvens av UVI och utveckling av nya njurskador i
denna grupp?
Method
Till denna kontrollerade randomiserade multicenterstudie inkluderades 77 spädbarn (55 pojkar/22 flickor) < 8
månaders ålder med VUR grad 4-5 (n=30/n=47) varav 52 (68%) bilaterala. VUR upptäcktes pga. antenatal
urinvägsdilatation (n=21), genomgången UVI (n=55) eller hereditet (n=1). 39 randomiserades till antibiotikaprofylax och
38 till endoskopisk behandling. Vid studiestart utfördes MUCG, ultraljud, njurscintigrafi och GFR. Undersökningarna
upprepades efter 1 år. Vid inklusionen hade 67 (87%) av barnen njurskada, varav 28 (36%) klassades som markanta.
Result
VUR ≤2 vid studieslut sågs hos 21(58%) i injektionsgruppen och 8(24%) i profylaxgruppen (p=0,0021). 19 (63%) av
4:orna (13 inj/6 prof(p=0,021)) och 10 (23%) av 5:orna (8 inj/2 prof(p=0,047)) tillhörde gruppen med lyckat resultat
(VUR≤2 )(p=0,0010). Refluxförsvinnande var vanligare vid unilateral (58%) än vid bilateral reflux (30%) (p=0,038).
Antalet genombrottsinfektioner var färre i injektionsgruppen (n=9) jämfört med profylaxgruppen (n=18), men skillnaden
nådde inte signifikans (p=0,27). Försämring av redan existerande njurskada under studietiden sågs hos 9 (12%)
patienter varav 5 (6%) bedömdes ha ny skada. 3 av dessa hade haft genombrottsinfektion, samtliga i profylaxgruppen.
I vårt material genomgick 4 patienter neoimplantation, men endast en av dem hade obstruktion efter
injektionsbehandling.
Discussion
Höggradig VUR hos spädbarn kan på ett säkert och effektivt sätt behandlas endoskopiskt. Data tyder på minskad
infektionstendens i denna grupp under första året. Grad 4 och unilateralitet är prognostiskt gynnsamt för
refluxförsvinnande i båda grupperna.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 09.02‑09.08
22
Rendezvous intraoperativ endoskopisk retrograd
kolangiografi vid kolecystektomi hos barn
Markus Almström, Stockholm
Jan F Svensson Stockholm, Shahzad Akram Stockholm, Jan Rutqvist Stockholm, Urban Arnelo Stockholm
Introduction
Gallstenssjukdom är ovanlig hos barn. Vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus och Gastrocentrum Karolinska
Universitetssjukhuset opereras årligen 5-10 barn med laparoskopisk kolecystektomi (LC). Knappt 15 % av dessa
uppvisar konkrement i de djupa gallvägarna. Vi har tidigare behandlat djupa gallvägskonkrement med intraoperativ
transcystisk stenextraktion (IOTS). Sedan 2010 har vi behandlat djupa gallvägskonkrement med rendez-vous
intraoperativ endoskopisk retrograd kolangiografi (RV-IOERC). Inga serier av RV-IOERC hos barn har tidigare
publicerats.
Method
Detta arbete studerar applicerbarheten för RV-IOERC hos barn, relaterade komplikationer inklusive post-ERCPpankreatit samt uppnådd stenfrihet efter behandlingen. Resultaten jämförs med våra tidigare IOTS. Alla patienter som
behandlats kirurgiskt för gallstenssjukdom sedan 2006 studerades. Sedan 2010 har 5 barn med preoperativt
diagnosticerade djupa gallvägskonkrement opererats med LC och RV-IOERC. 4 patienter som tidigare behandlats med
LC och IOTS identifierades.
Result
5 patienter som opererats med LC och RV-IOERC identifierades. Alla patienter var preoperativt diagnosticerade med
djupt konkrement. Medelåldern var 11 år (5-15 år), patenternas medelvikt 42,5kg (20-76kg). Den sammantagna
operationstiden var 130 min (103-150 min). Operationstekniken uppfattades som okomplicerad. Dockning, kanylering
och sfinkterotomi var okomplicerad och uppnåddes hos alla. Stenfrihet uppnåddes i samtliga fall. En patient
diagnosticerades med en samtidig striktur i distala ductus koledokus som stent-behandlades. Det postoperativa
förloppet var okomplicerat. Inget fall av post-ERCP-pankreatit noterades.
Discussion
Rendez-vous intraoperativ endoskopisk retrograd kolangiografi (RV-IOERC) är säker och applicerbar vid djupa
gallvägskonkrement hos barn.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 09.09‑09.14
23
Retrospektiv studie av samtliga barn med invagination som
behandlats på DSBUS 2001-2014
Pontus Pfannenstill, leg läkare
Introduction
Invagination hos barn karaktäriseras av att tarmen, oftast vid den iliocoliska övergången, får tag på ett kranialt
tarmavsnitt och börjar med peristaltik propagera det i kaudal riktning så att tarmen invagineras. Behandling är i första
hand coloningjutning, och då den ej är framgångsrik operation.
Method
En retrospektiv journalstudie gjordes över samtliga patienter med diagnosen K56.1 Invagination som vårdats på
DSBUS mellan 2001-2014 (n=249).
Result
I hela materialet (n=236 efter exklusion) var 70% pojkar. Medianåldern för symtomdebut var 410 dagar, medel 653
dagar. 86% (n=204) försökte reponeras med coloningjutning, varav 53% ansågs lyckade. 48% (n=113) genomgick
kirurgi. Dessa var betydligt yngre (median 281 dagar) jämfört med de övriga (median 558 dagar). Peroperativt kunde
man i 17 fall (15%) inte hitta något invaginat, och det ansågs då vara löst av avslappningen i samband med narkosen.
21% (n=24) gjorde tarmresektion. Meckels divertikel var ledande punkt i 8% av operationsfallen. 37% (n=87) återkom
akut inom ett år (median 16 dagar) med buksymtom eller infektioner, varav 15% då fick diagnosen invagination.
Discussion
Könsfördelningen i materialet ligger nära den litteraturen anger som mellan 2:1 och 3:1. Fler än förväntat opererades,
vilket kan förklaras av att patienter där radiologisk reduktion varit framgångsrik på länssjukhus inte skickas till DSBUS
och därmed inte ingår i materialet. Med vidare bearbetning av materialet kan man få en bättre uppfattning av andelen
som opererades genom att titta närmare på undergruppen som sökte primärt i Göteborg. Vidare skulle upp till 17
operationer potentiellt ha kunnat avblåsas om ett ultraljud genomförts preoperativt när patienten sövts.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 09.15‑09.18
24
Randomiserad kontrollerad multicenterstudie av
laparoskopisk vs öppen operation av ljumskbråck hos barn
under ett år
Ori Ron, London
Simon Eaton London, Luca Giacomello London, Mandela Thyoka London, Ugo DeLuca Neapel, Marcello Zamparelli
Neapel, Edward Kiely London, Joe Curry London, Paolo DeCoppi London, David Drake London, Jan Svensson
Stockholm, Tomas Wester Stockholm, Hans Skari Oslo, Ragnhild Emblem Oslo, Niyi Ade-Ajayi London, Gordon
MacKinlay Edinburgh, Fraser Munro Edinburgh, Simon Clarke Southampton, Munter Haddad London, Michael Stanton
Southampton, Lara Kitteringham Southampton, Michael Hoellwarth Graz, Lutz Stroedter Graz, Agostino Pierro London
Introduction
Syftet med denna studie var att utröna om laparoskopisk kirurgi förhindrade utvecklingen av metakrona kontralaterala
ljumskbråck, jämfört med öppen kirurgi.
Method
Barn under ett års ålder som skulle genomgå operation av unilateralt ljumskbråck randomiserades till laparoskopisk
eller öppen operation. Vid den laparoskopiska operationen förslöts även den kontralaterala processus vaginalis om den
befanns vara öppetstående. Vid den öppna operationen gjordes ingen kontralateral exploration. Primärt utfallsmått var
utveckling av metakront kontralateralt bråck. Data analyserades per protocol.
Result
Mellan mars 2006 och september 2009 randomiserades 364 spädbarn till laparoskopisk (n=182) eller öppen (n=182)
operation. 139 patienter i laparoskopigruppen och 141 patienter i den öppna gruppen opererades enligt sin
randomisering och hade minst tio månaders uppföljningstid. 52 patienter hade mindre än 10 månaders uppföljning. Sex
patienter togs ur studien i enlighet med vårdnadshavarens önskan. 11 patienter blev uteslutna då de inte längre
uppfyllde inklusionskriterierna, främst på grund av utveckling av ett kontralateralt bråck preoperativt. 15 patienter kunde
inte opereras laparoskopiskt på grund av tekniska/andra orsaker. Grupperna var jämförbara gällande ålder vid
operation och uppföljning. Andelen kontralaterala bråck var högre efter öppen kirurgi. Andelen ipsilaterala recidiv var
högre i den laparoskopiska gruppen. I den laparoskopiska gruppen sågs tre postoperativa navelbråck och ett
porthålsbråck. I den öppna gruppen sågs en blåsperforation, en vasskada och en testikelatrofi.
Discussion
Laparoskopisk operation av ljumskbråck med kontralateral förslutning av en öppetstående processus vaginalis minskar
risken för ett metakront kontralateralt recidiv. Men då den laparoskopiska operationen leder till fler ipsilaterala recidiv är
re-operationsfrekvensen lika. Öppen kirurgi leder till fler allvarliga komplikationer än laparoskopisk kirurgi.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 09.19‑09.24
25
Laparoskopisk eller öppen gastrostomi för barn
Gertrud Angsten, Uppsala
Johan Danielson Uppsala, Ann-Marie Kassa Uppsala, Helene Engstrand Lilja Uppsala
Introduction
Bakgrund Laparoskopiskt anlagd gastrostomi (LAPG) har vunnit popularitet hos barn. Syftet med denna studie var att
jämföra resultat från LAPG och öppet anlagd gastrostomi (ÖG) hos barn med focus på komplikationer, operationstid
och postoperativ vårdtid.
Method
Metod: En retrospektiv studie på barn som fått en gastrostomi på barnkirurg kliniken i Uppsala under tiden januari 2000
till december 2013. Indikationer för en gastrostomi var behov av enteralt nutritionsstöd för minst sex månader framåt.
Studien omfattar totalt 243, 83 fick LAPG och 160 ÖG. Sambandet mellan postoperativ vårdtid och kirurgisk metod
beräknades med en regressionsmodell.
Result
Resultat: Vi fann en signifikant skillnad i postoperativ vårdtid, 3 dygn för LAPG gruppen och 4 dygn för ÖG gruppen.
Det var ingen signifikant skillnad i median operationstid mellan LAPG och ÖG, 46 repektive 45 minuter och ingen
signifikant skillnad i antal komplikationer mellan grupperna efter ett år. Granulom var den dominerande komplikationen
i båda grupperna LPAG 55,4 % och ÖG 60 %.
Discussion
Konklusion: Barn opererade med LAPG hade ett dygn kortare postoperativ vårdtid än de som opererades med ÖG.
Operationstid och antal komplikationer var jämförbara för båda metoderna.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 09.25‑09.27
26
Lyckat införande av laparoskopisk appendektomi på barn
Charlotte Wassberg, Uppsala
Rolf Christofferson Uppsala
Introduction
Appendektomi är det vanligaste akuta bukingreppet på barn. Öppen appendektomi (ÖA) har successivt ersatts av
laparoskopisk appendektomi (LA). Syftet med denna studie är att utvärdera införandet av LA på barn vid barnkirurgiska
kliniken vid Akademiska barnsjukhuset i Uppsala.
Method
Denna retrospektiva, journalbaserade kvalitetssäkringsstudie omfattar tre grupper: Barn 0-15 år som vårdades för
appendicitrelaterade sjukdomar på Akademiska 2005-07-01 till 2007-06-30 (kohort 1, före införandet av LA). Kohort 2
hade samma inklusionskriterier men vårdades 2012-01-01 till 2013-12-31. Kohort 3 bestod av barn 0-15 år inlagda för
befarad appendicit men utskrivna utan appendicitdiagnos under samma tidsperiod som kohort 2.
Result
Andelen LA ökade från 1% i kohort 1 till 73% i kohort 2. Antalet appendektomier minskade med 33 % mellan
kohorterna. Fler behandlades konservativt med antibiotika (0 i kohort 1, 6 barn i kohort 2). Antalet ”oskyldiga”
appendektomier minskade från 11 i kohort 1 till 1 i kohort 2. Andelen appendektomier på jourtid minskade från 80% till
61% mellan kohorterna. Mediantiden från akutbesök till operationsstart ökade från 8 till 14 h, men varken andelen eller
antalet perforerade appendiciter ökade mellan kohort 1 (27%) och 2 (26%). Operationstiden ökade med i genomsnitt
17 min, men annars kunde inga skillnader i postoperativ vårdtid, postoperativt morfinbehov eller komplikationer visas
mellan LA och ÖA, sannolikt på grund av små grupper.
Discussion
Vi anser att införandet av LA på barn vid Akademiska Barnsjukhuset har varit lyckat till både omfattning och kvalitet.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 09.28‑09.30
27
Hälsorelaterad livskvalitet hos barn och vuxna födda med
esofagusatresi- vad vet vi egentligen?
Michaela Dellenmark Blom, GÖTEBORG
Linus Jönsson Göteborg, Vladimir Gatzinsky Göteborg, Kate Abrahamsson Göteborg
Introduction
Utöver mått på överlevnad och morbiditet, blir patientrapporterade utfallsmått en allt viktigare utvärdering av hälso- och
sjukvård. Hälsorelaterad livskvalitet (HRQOL) fångar patientens upplevelse av fysiska, psykologiska och sociala
funktioner och sjukvården ges information om hur sjukligheten påverkar det dagliga livet. Individer med esofagusatresi
(EA) tillhör en ny överlevargrupp. Denna studie syftar till att ge en litteraturöversikt av HRQOL hos barn och vuxna
födda med EA samt använda studiemetoder.
Method
En litteratursökning i Pubmed, Cinahl, och PsycINFO fram till januari 2015 genomfördes samt manuell sökning i
referenslistor.
Result
Tolv artiklar (publicerade 1995-2014) identifierades och i dessa hade 15 olika enkäter använts. Endast studier från
Europa återfanns och med varierande studiedeltagare (åtta till 128). Fem av sju studier som undersökt HRQOL jämfört
med en frisk population, rapporterade reducerad HRQOL. Flera studier saknade en frisk referensgrupp. Åtta artiklar
rapporterade nedsatt fysisk funktion eller negativt påverkad hälsa. Påverkan på psykologiska och sociala funktioner
rapporterades olika. Utöver detta mättes flera specifika aspekter av HRQOL hos vuxna såsom uppfattning av
operationsärret samt negativ och positiv påverkan av EA i det dagliga livet. Hos barn identifierades många
sjuklighetsfaktorer som påverkade HRQOL, men inte hos vuxna. Enkäternas innehåll och kvalitet varierade. Allmänna
och sjukdomsspecifika enkäter för andra tillstånd än EA användes, men inget diagnosspecifikt för EA.
Discussion
Ett nytt och sparsamt undersökt forskningsområde identifierades. HRQOL tycks vara nedsatt, men resultaten
rapporteras olika och är osäkra. Det är tydligt att HRQOL inte mätts på ett vetenskapligt optimalt sätt. Fortsatt forskning
behövs och vi ger rekommendationer.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 10.00‑10.05
28
Hälsorelaterad livskvalitet hos barn och ungdomar födda
med Esofagusatresi – resultat från fokusgrupper och början
av en diagnosspecifik enkät
Michaela Dellenmark Blom, GÖTEBORG
Vladimir Gatzinsky Göteborg, Linus Jönsson Göteborg, Kate Abrahamsson Göteborg
Introduction
Hälsorelaterad livskvalitet (HRQOL) hos barn och ungdomar födda med esofagusatresi (EA) är bristfälligt beforskad.
Ökad kunskap om diagnosspecifik HRQOL behövs. Syftet är att beskriva HRQOL i fokusgrupper med barn, ungdomar
och deras föräldrar.
Method
HRQOL-data inhämtades via fokusgrupper med barn respektive föräldrar. Grupperna indelades efter ålder (0-7, 8-12,
13-17 år) och 2 svårighetsgrader av EA (mild-moderat och svår). Från 8 års ålder deltog barnen själva. Samtalen i
fokusgrupperna transkriberades ordagrant, HRQOL-innehåll kategoriserades och analyserades därefter med deskriptiv
statistik i SPSS 21.0.
Result
Tio fokusgrupper (totaltid 17 h 40 min) genomfördes med 50 deltagare (32 föräldrar, 18 barn) från 30 familjer och
resultatet blev 1371 identifierade HRQOL-påståenden. Majoriteten generades av studiedeltagare som representerade
svår EA. Påståenden som avsåg mental, social och fysisk HRQOL-funktion var jämnt fördelade i antal. Totalt
definierades 32 innehållsområden till HRQOL och i fallande ordning avsågs de åtta vanligaste rapporterna; fysisk
aktivitet (116), mobbing och utanförskap (88), begränsning, särskilda önskemål eller behov av speciell mat (82), sätta i
halsen (79), erfarenheter av att äta (78), berätta för andra om EA (78), skolmatsalen (73), kroppsuppfattning och ärr
(70). Exempel på hur barn och föräldrar talar om HRQOL ges.
Discussion
HRQOL- områden av betydelse för barn och ungdomar födda med EA identifierades. Resultatet antyder nedsatt
HRQOL vid svårare EA. En diagnosspecifik HRQOL-enkät är känslig för att mäta kliniskt relevant information och
fånga det som är mest väsentligt för den specifika patientgruppen. Denna studie möjliggör utveckling av ett
diagnosspecifikt HRQOL-formulär där vi bättre statistiskt kan kartlägga och beskriva de faktorer som avgör HRQOL.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 10.06‑10.11
29
Korttidsresultat av opererad esopfagusatresi typ C och D
enligt Gross, genomgång av 79 patienter opererade på
DSBUS 2001-2013 med uppföljning vid 1-års ålder
Anders Sandin, Göteborg
Linus Jönsson Göteborg, Vladimir Gatzinsky Göteborg, Lars-Göran Friberg Göteborg, Kate Abrahamsson Göteborg,
Josefin Olbers Göteborg, Michaela Dellenmark-Blom Göteborg
Introduction
Utvärdering av resultaten postoperativt samt uppföljning vid ett års ålder efter operation för esofagusatresi.
Esofagusstriktur och betydande refluxproblematik är de vanligaste komplikationerna som orsakar betydande sjuklighet.
En stor andel av patienterna har även tracheomalacirelaterade besvär som påverkar luftvägarna i form av
luftrörsinflammation och ALTE (Apparent Life Threathening Event). Vi vill utröna vilka patienter som haft behov av
dilatationer, anti-refluxkirurgi och kontinuerlig medicinering avseende luftvägarna.
Method
En prospektiv kohortstudie av alla spädbarn levande födda från 2001 med esofagusatresi typ C och D opererade på
DSBUS, klinisk behandling och utfall vid ett år. Genomgång av journaler med fokus på anastomosläckage,
gastrostomibehov och fundoplikationsfrekvens. Vid uppföljning vid 1-års ålder analyseras graden av reflux,
nutritionssvårigheter och andningsbesvär. Utöver lungfunktion och gastroesophageal refluxproblematik, studeras även
tillväxt.
Result
Av 79 patienter som opererats för esofagusatresi hade 2 (2,5%) anastomosläckage, 2 (2,5%) patienter behövde
reoperation med matstrupsförlängande kirurgi (Rao-plastik). 18 (22%) patienter genomgick dilatation innan 1 års ålder.
12 (15%) erhöll gastrostomi under första levnadsåret och 10 (12%) fundoplikerades. 1 patient avled innan ett år ålder
på grund av sepsis. Vid uppföljningen vid 1 år hade 32 (40%) klinisk eller objektiv reflux. 38 (48%) var påverkade i
luftvägarna och 15 (19%) patienter hade genomgått en eller flera ALTE.
Discussion
I materialet förekommer mycket få komplikationer som behöver åtgärdas operativt på grund av anastomosläckage eller
refistulering. En stor andel av patienterna, ca 40 %, har reflux och nästan hälften av patienterna hade andningsbesvär
med behov av astmamedicinering och slemmobilisering. Längre avbrott i matstrupen och anastomosläckage samt
reoperation medförde ökad sjuklighet vid uppföljning.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 10.12‑10.17
30
Prenatalt diagnostiserade kongenitala diafragmabråck:
2006-2014 En Stockholms kohort
Carmen Mesas Burgos, Stockholm
Björn Frenckner Stockholm, Jenny Hammarqvist-Vedje Stockholm, Peter Conner Stockholm
Introduction
Varje år föds i Sverige 30 – 40 barn med kongenitalt diafragmabråck (CDH). Mortaliteten vid denna missbildning är hög
och det finns en uttalad morbiditet hos överlevande. Tillståndet diagnostiseras prenatal i 50-60% av fallen, men det
saknas idag prediktiva prognostiska faktorer som kan användas vid prenatal rådgivning. Syftet med detta arbete var att
undersöka outcome på barn som diagnostiserades prenatalt vid vår klinik under 2006-2014 samt att korrelera detta till
prenatala faktorer.
Method
Studien är en retrospektiv journal genomgång inkluderande alla patienter behandlade för CDH på vår klinik mellan
2006 och 2014.
Result
Totalt 36 patienter diagnostiserades prenatalt på vår klinik under 2006-2014. Överlevnad till utskrivning var 78 %, och
långtidsöverlevnad 72 %. Tidig diagnos (före gv 22) skedde i 60 % av fallen. 79 % var vänster sidiga bråck, 16 % höger
sidiga och 5 % bilaterala. I 65 % låg vänster leverlob uppe i torax. Det fanns associerade missbildningar i 22 % av
fallen. Goretex® patch användes i 75 % av fallen för att försluta defekten. ECMO användes i 42 % av fallen, med en
överlevnad på 56 % i denna grupp. Prenatal mätning med ultraljud av Observed to expected lung to head ratio, O/E
LHR, var signifikant högre i gruppen som överlevde. Överlevnad och behov av ECMO var korrelerat till O/E LHR. 25 %
av överlevande hade en betydande pulmonell morbiditet, 15 % GI, 15 % ortopedisk och 15 % neurologisk morbiditet.
Discussion
Prenatalt diagnostiserade CDH representerar en svårare grupp med högre mortalitet samt behov av ECMO och
användning av patch.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 10.18‑10.23
31
Bröstkorgsrekonstruktion med biodesign och titan möjliggjorde radikal excision av recidiverande
pleuropulmonellt blastom
Olof Holmquist, Gothenburg
Linus Jönsson Gothenburg
Introduction
3-årig pojke insjuknar med terapiresistenta ÖLI-symtom. Lungröntgen och CT visar tumor i högra lungan.
Mellannålsbiopsi visar pleuropulmonellt blastom i höger underlob. Primär behandling inleds med cytostatika och
lobektomi av underlob på höger sida men kontroll-CT visar på recidiv i pleura. Barnkirurger tvingas därför till utvidgad
excision av tumörområde involverande revben, lunga och lungsäck. Postoperativa kontroller visar förstorade körtlar i
mediastinum men PET-CT visar ingen tumöraktivitet.
Method
Primäroperation utförs på tradionellt vis med thoracotomi och underlobslobektomi. Sekundär operation blir mer
utmanande med thoracopulmonell resektion av 5 revben och utvidgad excision av höger lunga. Pleura och 5 revben
ersätts av en syntes av titanimplantat och biodesign.
Result
Uppföljande CT thorax visar inga patologiska fynd. Patienten mår bra efter bröstkorgsrekonstruktionen och har
väsentligen normal lungfunktion. Han har utvecklat skolios på bröstryggsnivå och följs av barnortopeder för detta.
Discussion
Operation av pleuropulmonellt blastom med pleuralt engagemang är tradionellt associerat med stor mortalitet men
bröstkorgsrekonstruktion användande en syntes av biodesign och titanimplantat har möjliggjort radikalitet kombinerad
med en god bröstväggsfunktion. Skolios är en oönskad biverkan av operationen.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 10.24‑10.27
32
Diagnostik av Hirschsprungs sjukdom.
Matilda Bräutigam, Gothenburg
Helena Borg Gothenburg
Introduction
Hirschsprungs sjukdom(HD) innebär avsaknad av ganglieceller i myenteriska och submukösa plexa i distala colon i sin
klassiska form. HD patienten saknar förmåga till relaxation av interna sfinctern i respons till rektal distension, den s.k.
anorektala inhibitionsreflexen, vilken kan registreras med anorektal manometri . Tidig och korrekt diagnostik av
tillståndet är viktigt. Hitintills är rekommenderad utredning colonröntgen, anorektal manometri och rektalbiopsi.
Eftersom rektalbiopsi fodrar narkos och innebär ett kirurgiskt ingrepp och att manometrimetoden är väl utvecklad vid
vår institution, har vi under en tid baserat diagnostiken enbart på colonröntgen och anorektal manometri. I studien
utvärderas resultaten av detta tillvägagångssätt för diagnos av HD.
Method
Retrospektiv genomgång av preoperativ diagnostik av samtliga 96 patienter opererade för HD under perioden 19972014 där operationsmetod enligt Swenson dominerade 1997-2003 (grupp A, n =34) och transanal teknink 2004-2014
(grupp B, n =62 ).
Result
Akut kirurgi med laparatomi, biopsitagning och stomi utfördes på 13/34(38%) resp 22/62(35%) av patienterna i båda
grupperna. Röntgen, manometri och rektalbiopsi (fullvägg) utfördes på 15/34 (44%) resp röntgen och manometri på
6/34 (18%) i grp A. I grp B var motsvarande siffror 5/62(8%) respektive 35/62(56%). I samtliga fall överensstämde
preoperativ diagnos med postoperativt PAD från resektatet.
Discussion
Hos samtliga elektivt opererade HD patienter har preoperativ utredning överensstämt med postoperativt PAD, vilket
betyder att symptombild, colonröntgen och anorektal manometri gav tillräcklig information för diagnos . Detta
tillvägagångssätt kan rekommenderas, men bara under förutsättning av en välfungerande manometriverksamhet.
Komplettering med rektalbiopsi rekommenderas i oklara fall.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 10.28‑10.34
33
Hirschsprungs sjukdom – maternella riskfaktorer och
nyföddhetskaraktäristika
Anna Löf Granström, Stockholm
Anna Svenningsson Stockholm, Eva Hagel Stockholm, Jenny Oddsberg Stockholm, Agneta Nordenskjöld Stockholm,
Tomas Wester Stockholm
Introduction
Hirschsprungs sjukdom (HSCR) är en felaktig utveckling av det enteriska nervsystemet som resulterar i avsaknad av
ganglieceller i distala kolon. HSCR har en multifaktoriell genes där både genetiska faktorer och miljöfaktorer bidrar. Det
finns endast ett fåtal studier av möjliga miljöfaktorer. Syftet med studien var att studera maternella riskfaktorer,
nyföddhetskaraktäristiska och incidensen av HSCR i Sverige.
Method
Nationell populationsbaserad fall-kontroll studie omfattande alla barn födda i Sverige 1982-2013. Fallen identifierades i
patientregistret, och möjliga riskfaktorer inhämtades från patientregistret och medicinska födelseregistret. För varje fall
genererades fem slumpmässigt utvalda ålders-och könsmatchade kontroller. Association mellan riskfaktorer och HSCR
analyserades med betingad logistisk regression genom att beräkna odds kvot (OR) med 95 % konfidensintervall (CI).
Result
600 personer med HSCR (466 män) och 3000 kontroller (2330 män) inkluderades. Incidensen av HSCR var stabil
under studieperioden kring 1,9 per 10 000 levande födda (medelvärde). Bland fallen hade 38 % associerade
missbildningar där trisomi 21 och hjärtmissbildningar var vanligast. Bland de analyserade maternella riskfaktorerna var
hög Body Mass Index (BMI 30,0-34,9) signifikant associerad med HSCR (OR 1,89, CI 1,31-2,74). Varken maternell
ålder, paritet, rökning eller tvillingfödsel påverkade risken för HSCR. Jämfört med kontrollerna föddes HSCR fallen vid
lägre gestationsålder (OR 1,63, CI 1,11-2,38). Ingen signifikant skillnad i födelsevikt korrigerad för gestationsålder
kunde påvisas.
Discussion
Studien visar att incidensen av HSCR i Sverige är 1,88/10 000 levande födda. Barn med HSCR föddes vid lägre
gestationsålder än friska kontroller. Högt maternellt BMI var kopplat till en ökad risk av HSCR.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 10.35‑10.41
34
Vuxna opererade för Hirschsprungs sjukdom, utvärdering
av tarmfunktion och livskvalitet
Anna Löf Granström, Stockholm
Johan Danielson Uppsala, Britt Husberg Stockholm, Agneta Nordenskjöld Stockholm, Tomas Wester Stockholm
Introduction
Hirschsprung’s sjukdom (HSCR) behandlas med operativt och postoperativt finns det risk för anal inkontinens och
förstoppning postoperativt. Få studier visar långtidseffekterna av detta. Syftet med studien var att utvärdera både
tarmfunktion och livskvalitet hos vuxna patienter som opererats för HSCR under barnaåren.
Method
Alla patienter som behandlats för HSCR mellan 1969-1994 på S:t Görans Barnsjukhus i Stockholm tillfrågades om att
delta i studien. De patienter som önskade delta besvarade ett frågeformulär bestående av generella frågor, validerade
tarmfunktionsfrågor, frågor om urinvägsbesvär samt livskvalitetsformulär bestående av SF-36 health survey (SF-36)
samt Gastrointerstinal Quality of Life Index (GIQLI). Klinisk data insamlades från journalerna. Kontroller matchade för
kön och ålder valdes slumpvis från svenska befolkningsregistret.
Result
48 av 60 (80%) patienter valde att delta i studien. Av dessa exkluderades nio patienter då HSCR-diagnosen inte kunde
konfirmeras genom journalerna. Medianåldern av de inkluderade patienterna var 28 (20-43) år. De flesta patienterna
hade genomgått Soaves operation (73.4%) och två patienter hade stomi vid uppföljningen. Tarmfunktionen var sämre i
HSCR-gruppen jämfört med kontrollerna, framför allt avseende gasläckage, behov att krysta vid defekation samt att
det krävdes flera tarmtömningar innan patienterna upplevde fullständig tömning. Patienterna i HSCR-gruppen hade
också mer besvär med analinkontinens än kontrollerna. Livskvaliteten enligt SF-36 var inte påverkad men GIQLI score
var sämre i HSCR-gruppen jämfört med kontrollerna.
Discussion
Vuxna patienter som opererats för HSCR under barnaåren har likvärdig generell livskvalitet som kontroller men nedsatt
tarmfunktion och symtomspecifik livskvalitet.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 10.42‑10.48
35
IBD kirurgi på barn och ungdomar – 15 års erfarenhet från
Drottning Silvias barn och Ungdomssjukhus i Göteborg
Cathrine Johansson, Göteborg
Matilda Bräutigam Göteborg, Helena Borg Göteborg
Introduction
Kirurgi på grund av inflammatorisk tarmsjukdom (IBD) hos barn är relativt ovanligt. Frekvensen IBD hos barn ökar dock
samt kryper allt längre ned i åldrarna. Vi kan i framtiden förvänta oss att allt fler behöver kirurgi.
Method
Mellan 1998 och 2014 har 50 barn opererats på grund av ulcerös colit (UC) eller Chrons sjukdom (CD) vid Drottning
Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg. En retrospektiv journalgenomgång har gjorts.
Result
Av de 50 patienterna var 21 flickor och 29 pojkar. Från början hade 38% CD och 62% UC. Under perioden ändrade
10% diagnos från UC till CD. Den dominerande operationen var öppen kolektomi (63%) och den första operationen
gjordes vid medelåldern 13,3 år. Under studietiden fick 38% av patienterna postoperativt en komplikation som krävde
ytterligare kirurgi. 22% blev under studietiden rekonstruerade. 4 patienter fick en pouch, 2 fick en IRA och 5 fick sina
stomier nedlagda. Medelåldern var 15 år vid dessa ingrepp.
Discussion
IBD kirurgi på barn och ungdomar är ovanligt och förenat med mycket komplikationer. Barnen opereras i de flesta fall i
tonåren. Rekonstruktionsoperationer görs i litet antal och nära inpå överflytten till vuxenvärlden. Det är oerhört viktigt
med ett fungerande samarbete med kolorektal kirurger på vuxensidan vad gäller kirurgi samt för att åstadkomma en
bra överföring till vuxensjukvården.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 10.49‑10.54
36
Preliminär rapport om studie av avföringsvanor hos friska
barn
Cathrine Johansson, Göteborg
Helena Borg Göteborg, Staffan Redfors Göteborg, Rune Sixt Göteborg, Ulla Sillén Göteborg, Sofia Sjöström Göteborg
Introduction
Förstoppning drabbar många barn under uppväxten. Sparsamma data finns över incidens av obstipation och hur
tarmfunktionen utvecklas under spädbarnsåret. Kunskap om normalitet är en förutsättning för att värdera dysfunktion
hos patienter opererade i anorektal regionen. Denna prospektiva observationsstudie studerar friska barns
avföringsvanor från nyföddhetsperioden till 6 års ålder. Vi kartlägger också hur anorektala tryckförhållanden utvecklas
och hur rektal diameter åldersberoende förändras.
Method
Patienterna rekryteras från BB. Upprepade frågeenkäter beträffande avföringsvanor samt avföringsregistrering
genomförs. Mätningar av anorektala tryck görs med ny metod: High-Resolution Anorectal Manometry (HRAM) , vid 2
respektive 6 mån, liksom ultraljudsundersökning för mätning av transversell rektal diameter. Funktionell förstoppning
registreras enligt Rom 3 kriterierna.
Result
Data från vår pilotgrupp om tio barn presenteras. Avföringsfrekvensen är vid en veckas ålder Median 7,5 ggr/dag
(Range7-12) och har vid två månader sjunkit till Median 2 (Range 0,5-5). Vid två månaders ålder behövde två bebisar
mjukgörande, trots att ingen definitionsmässigt utvecklat förstoppning. En av dem har fått lavemangsbehandling. Ett
barn uppfyller kriterierna för infant dyschezia och ett för kolik. Vid två månader var den transversella rektala diametern i
Median 1,4 cm (Range1,2-2,3). Vid HRAM hade alla barn positiv RAIR (rectoanal inhibitory reflex) vid i medel 11 ml
ballongvolym. Vilotrycket i högtryckszonen var i medel 66 cmH2O.
Discussion
HRAM är en snabb och väl tolererad metod. RAIR återfinns lätt hos det lilla barnet. Ultraljudsmätning av rektal
diameter kan bidra med information om tarmtömningssvårigheter. Normalt referensmaterial underlättar justering av
behandling av barn födda med anorektala missbildningar.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 10.55‑11.00
37
Bröst
38
Är det möjligt att förutsäga axillstatus på basen av
preoperativa karaktäriska utan SLNB?
Looket Dihge, Halmstad
Pär-Ola Bendahl Lund, Dorthe Grabau Lund, Lisa Rydén Lund
Introduction
Sentinel node diagnostik (SLNB) har ersatt axillutrymning (ALND) som metod för staging av axillstatus vid kliniskt frisk
axill. Pågående internationella studier har som syfte att identifiera en grupp av patienter med i övrigt gynnsam
sjukdomsprofil där man jämför SLNB med icke-invasiva diagnostiska metoder för axillstaging. I denna studie
undersöker vi om preoperativa karaktäristika kan identifiera en lågrisk-grupp för makrometastaser i axilllymfkörtlar.
Method
Studien inkluderar kvinnor med unilateral, invasiv primär bröstcancer som opererats i Lund 2009-2012.
Exklusionskriterier är preoperativ axillmetastas, neoadjuvant terapi och utebliven axillstaging. Patienter indelades i
molekylära subgrupper enligt StGallen klassifikation 2013 där histopatologiska data bedömdes prospektivt. Enbart
patienter med kompletta data för ingående kriterier i StGallen klassifikationen inkluderades, n=692. χ2 test, univariabel
-och multivariabel logistisk regressions analys, samt ROC-kurvanalys används för att beräkna samband mellan bördan
av axillstatus definierad som makrometastas och molekylär subgrupp, tumörhistopatologiska data, klinisk profil och
tumördetektionsmetod.
Result
Luminal A var den vanligaste tumörtypen med förekomst av makrometastaser hos 20% av patienterna, jämfört med
30% av luminal B tumörerna. Medianstorlek för största axillmetastas var 16,5 mm i Her2+ i jämförelse med 6,0 mm hos
luminal A. I univariabel analys i luminal A var multifokalitet, ålder, tumörstorlek, LVI status och detektionsmetod
(screening vs. symptomatisk) signifikant korrelade till förekomst av makrometastas. I multivariabel analys kvarstod
signifikant relation till multifokalitet, ålder och tumörstorlek. ROC-area 0.80.
Discussion
Det föreligger skillnad i utbredning av axillmetastas i de olika molekylära subgrupperna. Histopatologiska data, kliniska
uppgifter och radiologidata kan tillsammans användas till grund för ett nomogram och riskvärdering av
axillmetastasering.
Dag: Måndag 17/8 Tid: 10.30‑10.45
39
Sienna+ som detektionsmetod för sentinel node. Svenska
resultat ifrån Nordiska SentiMag studien.
Andreas Karakatsanis, Uppsala
Daniel Tegnelius Örebro, Christina Hedin Linköping, Malin Sund Umeå, Kosmas Daskalakis Uppsala, Fredrik
Wärnberg Uppsala, Leif Bergkvist Västeräs
Introduction
Rutinmässig används idag Tc99 och Patent Blått för detektion av sentinel node (SN) med en detektionsfrekvens på
95% i publicerade studier. Nya metoder har utvecklats. En lovande metod är Super Paramagnetic Iron Oxide, Sienna+
(SPIO) i kombination med SentiMag, en apparat för att mäta magnetism.
Method
Syftet var att jämföra Sienna+ med Tc99 +/- Patent Blått som detektionsmetod. Fem centra i Sverige inkluderade 131
patienter. 2ml Sienna+ blandat med 3ml lösningsmedel sprutades periareolärt innan operation. Tc99 och Patent Blått
injicerades enligt gängse rutin. Detektion och konkordansen mellan metoderna var primära utfallsmått.
Result
Medelåldern i materialet var 63,1 år. Tumöstorleken var i genomsnitt 19,7 mm. BMI var i genomsnitt 26.3 (17.9-42.5).
Detektionen av SN per patient var: SentiMag, 92,9%, Tc99 96,0% och Patent Blått 78.8%. Utav 27 positiva SN,
identifierades 25 med Tc99 och 26 med SentiMag, 2 enbart med SentiMag och 1 enbart med Tc99 vilket demonstrerar
en falskt negativ andel med Tc99 på 7,4% och med SentiMag på 3,7%.
Discussion
Vår studie visar att Sienna+/SentiMag metoden är jämförbar med rutinmetoden för att upptäcka SN. Lägre falskt
negativ andel påvisades men materialet är för litet att dra slutsatser om det. Resultatet överensstämmer väl med
tidigare publicerade data. Metoden erbjuder ett isotopfritt alternativ för detektion av SN, vilket innebär fördelar ur
strålskyddssynpunkt. Även logistiken förenklas då injektion av Sienna+ kan ske utan medverkan av nuklearmedicin.
Dag: Måndag 17/8 Tid: 10.45‑10.55
40
Användning av Sienna+/SentiMag som rutinmetod vid
sentinel node biopsi – MONOS-studien
Andreas Karakatsanis, Uppsala
Kosmas Daskalakis Uppsala, Fredrik Wärnberg Uppsala
Introduction
Rutinmässigt används idag Tc99 och patent blått vid sentinel node biopsi (SNB) med en detektionsfrekvens på 95 %.
En ny lovande metod är SPIO (Super Paramagnetic Iron Oxide, Sienna+) där nanopartiklar av järn används och
detekteras med en magnetometer. Likvärdiga resultat som för Tc99 och bläck har visats i flera studier.
Method
På Akademiska sjukhuset används idag Sienna+ som rutinmetod istället för Tc99. Två ml Sienna+ blandas med 3ml
Xylocain och sprutas periareolärt/peritumoralt preoperativt. Den transkutana signalen i axillen mäts direkt efter anestesi
och undersökningen kompletteras med bläck om ingen klar signal erhålls. Data presenteras ifrån de första 100
konsekutiva patienterna.
Result
Av 100 patienter genomgick 39 mastektomi och 60 bröstbevarande kirurgi (BCS). En patient genomgick enbart SNB.
Total detektionsgrad var 95,0 %. I de fem fall där SN inte hittades användes såväl Sienna+ som bläck. I ett av dessa
fall fanns det makrometastas i SN och ett fall var en re-operation SNB. I 28 fall sprutades Sienna+ 3 till 24 dagar före
operation och i alla dessa fall hittades SN, 16 med enbart Sienna+. Antalet funna SN var i medel 1,28 (122 SN per 95
op). Inga allergier eller alvarliga bieffekter sågs. Postoperativt hade 36 av 54 BCS patienter en brun missfärgning som
kan sitta i flera månader.
Discussion
Den rutinmässiga användningen av Sienna+/SentiMag är säker och jämförbar med Tc99 och bläck. Logistik och
planering förenklas. Om inte bläck används är metoden cirka 1.000kr billigare. Vi följer hudfärgningen för att kunna
informera patienter om naturalförloppet.
Dag: Måndag 17/8 Tid: 10.55‑11.05
41
Minimalinvasiv radiofrekvensbehandling av tidig primär
bröstcancer i lokalbedövning – en pilotstudie
Lars Löfgren, Stockholm
Kai-Uwe Schässburger Stockholm, Ulla Lagerstedt Stockholm, Karin Leifland Stockholm, Karin Thorneman Stockholm,
Bengt Sandstedt Stockholm, Gert Auer Stockholm, Hans Wiksell Stockholm
Introduction
Vid primär bröstcancer undersöks minimalinvasiva alternativ till traditionell öppen kirurgi i generell anestesi.
Målsättningen med denna studie vara att utvärdera effekt och säkerhet vid ultraljud(US)-styrd perkutan preferentiell
radiofrekvensablation (PRFA) vid tidig bröstcancer. Vi undersökte olika metoders värde för kontroll av
behandlingseffekten och patienternas smärtupplevelse.
Method
Vi inkluderade 18 patienter med nydiagnosticerad primär bröstcancer med tumörstorlek upp till 20 mm. De genomgick
PRFA i lokalbedövning tre veckor innan planerad partiell mastektomi som i studien sedan genomfördes som
rutiningrepp. Smärtskattning gjordes med VAS skala. Utvärdering av behandlingseffekten utfördes dels med
bilddiagnostik med magnetkamera (MRI) och dels med histologisk analys med hematoxylin & eosinfärgning (H&E) och
med cytokeratin 8 (CK8). I en undergrupp, sex patienter, utfördes dessutom kontrastförstärkt ultraljud (CEUS) före och
efter PRFA.
Result
Enligt MRI fanns ingen kvarvarande viabel cancer hos 100% (18/18) av patienterna. I samtliga sex fall som dessutom
undersöktes med CEUS bedömde radiologen att ablationen varit komplett. Enligt H&E var cancern devitaliserad hos
83% (15/18) av patienterna respektive hos 89% (16/18) enligt CK8 och hos 100% var behandlingen framgångsrik
enligt minst en av de histologiska metoderna. Behandlingen tolererades väl. Smärtupplevelsen var mild.
Discussion
US-styrd PRFA i lokalbedövning vid tidigt upptäckt bröstcancer tolereras väl och är effektiv. MRI och CK 8 är värdefulla
tillskott för utvärdering av behandlingseffekten. CEUS har potential att bli en alternativ bilddiagnostisk metod till MRI för
uppföljning. Minimalinvasiv behandling av tidig bröstcancer med PRFA bör jämföras med bröstbevarande kirurgi i en
randomiserad studie, vi har formulerat ett förslag.
Dag: Måndag 17/8 Tid: 11.10‑11.25
42
Bröstcancer hos unga kvinnor – en sämre prognos jämfört
med äldre ses bara hos de som inte fått kemoterapi
Hanna Fredholm, Stockholm
Kristina Magnusson Uppsala, Linda Sofie Lindström Stockholm, Hans Garmo Uppsala, Sonja Eaker Fält Uppsala,
Henrik Lindman Uppsala, Jonas Bergh Stockholm, Lars Holmberg Uppsala, Fredrik Pontén Uppsala, Jan Frisell
Stockholm, Irma Fredriksson Stockholm
Introduction
Unga kvinnor med bröstcancer har en sämre prognos än medelålders kvinnor vilket delvis kan förklaras av diagnos i
senare stadium och större andel tumörer med ogynnsamma karakteristika. Huruvida låg ålder i sig är en oberoende
riskfaktor för död och bör styra behandling är mer kontroversiellt. I en stor kohort-kohortstudie har vi studerat
riskfaktorer för bröstcancerspecifik och fjärrmetastasfri överlevnad i relation till ålder.
Method
Från en populationsbaserad kohort av 22017 kvinnor med bröstcancer diagnosticerade 1992-2005 jämfördes de 471
kvinnorna <35 år vid diagnos med 200 kvinnor 35-39 år, 200 kvinnor 40-49 år och 300 kvinnor 50-69 år slumpmässigt
valda från samma kohort. Information om patient- och tumörkarakteristika, given behandling och uppföljning togs ur
patientjournalerna. Tumörmaterial insamlades (täckningsgrad 86%) och snitt regranskades. TMA-analys av
prognostiska och prediktiva markörer utfördes. Medianuppföljningstid var 10 år.
Result
Vid 10-årsuppföljning var den bröstcancerspecifika överlevnaden för kvinnor <35 år 67%, jämfört med 73% för kvinnor
35-39 år, 82% för kvinnor 40-49 år och 87% för kvinnor 50-69 år. Unga kvinnor diagnosticerades i ett mer avancerat
tumörstadium. Överrisk för bröstcancerdöd sågs vid tidig sjukdom (stadium I-IIa), oavsett grade och vid ”klassiskt goda”
tumörkarakteristika. Vid multivariatanalys var låg ålder en oberoende riskfaktor för bröstcancerdöd endast för unga
kvinnor som inte fått kemoterapi (HR 2,4 (1,2-4,7).
Discussion
Även unga kvinnor med ”klassiskt goda” tumörkarakteristika vid diagnos hade en hög incidens av systemisk sjukdom.
Hos unga som fått kemoterapi sågs ingen överrisk för spridd sjukdom eller bröstcancerdöd jämfört med äldre. Låg ålder
förefaller i sig vara en indikation för kemoterapi.
43
Dag: Måndag 17/8 Tid: 11.25‑11.40
44
Har HER2 en prognostisk roll vid carcinoma in situ (DCIS)?
Salma Tunå Butt, Malmö
Signe Borgquist Lund, Wenjing Zhou Uppsala, Karin Jirström Lund, Rose-Marie Amini Uppsala, Thomas Sollie Örebro,
Therese Sörlie Oslo, Carl Blomqvist Helsinki, Fredrik Wärnberg Uppsala
Introduction
Human epidermal growth factor (HER2) är en etablerad prognostisk och predektiv faktor vid invasiv bröstcancer men
rollen vid ductal cancer in situ (DCIS) är omtvistad. Syftet med denna stydie var att studera HER2 som en prognostisk
factor hos kvinnor med DCIS.
Method
Total 458 kvinnor i Uppland och Västmanland diagnosticerades med primär DCIS från 1986 till 2004 och följdes upp
fram till 11 november 2011. HER2 mättes med hjälp av SISH och ICH och definierades som positivt vid amplifering i
SISH och 2/3+ vid ICH. HER2-status undersöktes i förhållande till andra tumörmarkörer deskriptivt. Riskanalyser
utfördes med hjälp av Kaplan-Meier kurvor och Cox analyser. Primär end-point utgjordes av ipsilateralt återfall samt all
form av invasiv bröstcancer.
Result
Totalt gick det att bestämma HER2 status på ca 92% av fallen (420st) och av dessa var 31% (132) HER2 positiva och
69% (288) HER2 negativa. HER2 positivitet var förenat med stor tumörstorlek (p=0.002), hög grade (p<0.001) och ERoch PgR-negativitet (p<0.001). Totalt 106 fall av invasiv bröstcancer och 105 fall av ipsilaterala event hade identifierats
vid slutet av uppföljningen. Risken för invasivt bröstcanceråterfall var statistiskt signifikant lägre hos kvinnor med HER2
positivitet i sin DCIS (HR: 0.60 (0-38-0.94)).
Discussion
I denna studie kan vi se att HER2-positivitet i DCIS ger lägre risk för invasivt bröstcanceråterfall. Förbättrade
diagnostiska medel för DCIS patienter är en viktig del i den "skräddarsydda" adjuvanta behandlingen och HER2 i DCIS
kan fungera som ett sådant diagnostiskt hjälpmedel.
Dag: Måndag 17/8 Tid: 11.40‑11.55
45
Endokrin
46
Högt proliferationsindex i follikulära tyreoideatumörer
identifierar hög risk för cancer
Ninni Mu, Stockholm
Edneia Tani Stockholm, Carl Christofer Juhlin Stockholm, Eva Reihnér Stockholm, Jan Zedenius Stockholm, IngaLena Nilsson Stockholm
Introduction
I diagnostiken av follikulära tyreoideatumörer finns ännu inget etablerat sätt att differentiera cancer från adenom
preoperativt. Vid tumördiagnostik och preoperativ bedömning intar finnålscytologi en central roll. Vår frågeställning var
om mätning av Ki-67/MIB-1 proliferationsindex på cytologiskt material kan utnyttjas för att identifiera follikulär
tyreoideacancer.
Method
Registerdata inhämtades för follikulära tyreoideatumörer opererade på Karolinska Universitetssjukhuset åren 20062014. Journalgenomgång av cytologisvar och PAD genomfördes på ett urval av adenomen utan oxyfil differentiering
(178), samtliga cancerfall (75) och atypiska adenom (21). Proliferationsindex (Ki-67 analyserat med MIB-1-antikropp)
inhämtades från cytologi- och histopatologiutlåtande för 56 respektive 40 adenom, 32 respektive 68 cancerfall och 8
respektive 20 atypiska adenom. Största tumörmått registrerades. Mann-Whitney U och Kruskal-Wallis test utfördes för
jämförelse mellan grupperna. Korrelation analyserades med Spearmans test.
Result
Ki-67/MIB-1 var signifikant högre i cancerfall (median: 4%, min-max: 1-30%) jämfört med adenom (1%, 0-7%) och
atypiska adenom (2,5%, 1-25%) i cytologisk proliferationsanalys (P<0,001). Trots överlapp hade ingen benign tumör ett
cytologiskt Ki-67>7%. Liknande resultat påvisades för histopatologisk Ki-67/MIB-1 (P<0,001). Bland fallen där
proliferationsanalys utförts i både cytologi och PAD (n=56), korrelerade uppmätt Ki67/MIB-1 (korrelationskoefficient
0,625, P<0,001). Cancergruppen hade även signifikant större tumörmått (P<0,001) och högre ålder (P= 0,006) jämfört
med adenom och atypiska adenom, trots att det även här förekom överlapp. I jämförelse mellan widely (n=43) och
minimally invasive (n=26) cancer, hade widely invasive signifikant högre Ki67/MIB-1 i PAD jämfört med minimally
invasive (P=0.002).
Discussion
Hög proliferation indikerar hög risk för follikulär cancer. Analys av Ki-67 i cytologi kan få klinisk betydelse för diagnostik
och kirurgisk planering av follikulära tyreoideatumörer.
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 08.15‑08.27
47
Hälsorelaterad livskvalitet hos patienter med icke-medullär
differentierad tyroideacancer i Stockholm – en kvalitativ
studie
Ida Widberg, Stockholm
Catharina Ihre-Lundgren Stockholm, Christel Hedman Stockholm
Introduction
Differentierad tyroideacancer (DTC) har en god prognos och lång förväntad överlevnad. Trots det har studier visat att
patienterna har lägre hälsorelaterad livskvalitet (HRQoL) än normalbefolkningen. Det saknas kvalitativa studier på
HRQoL hos patienter med DTC i Sverige.
Method
Semistrukturerade intervjuer genomfördes med nio patienter som genomgått behandling för icke-medullär DTC.
Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys.
Result
Stor individuell variation fanns gällande vilken eller vilka perioder som upplevdes påfrestande, men många patienter
upplevde försämrad HRQoL i samband med cancerbeskedet, och flera patienter upplevde att de fått beskedet på ett
sätt som skapat oro. Vidare önskade flera patienter bättre information samt bättre rutiner i samband med
radiojodbehandlingen.
Discussion
Denna studies fynd kan utgöra förklaringar till flera tidigare studier som visat att patienterna ofta har en lägre HRQoL
jämfört med normalbefolkningen. Till vår kännedom har det inte tidigare framkommit i någon kvalitativ studie hur
patienter med DTC upplevt radiojodbehandlingen som psykiskt påfrestande. Inte heller har anledningarna till detta, det
vill säga isolering, begränsad hygien, brist på kontakt med vårdpersonal etcetera, framkommit tidigare. Studiens
resultat tyder på att det finns behov av förbättrade rutiner inom sjukvården, framför allt i samband med cancerbeskedet
och radiojodbehandlingen. Resultaten kan därför fungera som ett underlag för en framtida förbättring av vården kring
och bemötandet av patienter med DTC. Resultaten är även relevanta och användbara för förbättringsarbete inom vård
av patienter med andra typer av cancersjukdomar, inte minst gällande information och lämnande av cancerbesked.
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 08.28‑08.40
48
Incidens, orsaker och konsekvenser av oväntade fynd av
sköldkörtelcancer hos patienter som behandlats kirurgiskt
för benign sköldkörtelsjukdom
Jonathan Szeps, STOCKHOLM
Inga-Lena Nilsson STOCKHOLM
Introduction
Sköldkörtelcancer upptäcks oftast som en knöl på halsen och diagnosen ställs genom cellprov. Behandlingen är i första
hand kirurgisk. Ibland upptäcks sköldkörtelcancer oväntat efter kirurgisk behandling av en förmodat godartad
sköldkörtelåkomma.
Method
Syftet med studien var att utreda betydelsen av oväntade fynd av sköldkörtelcancer kohortstudie baserad på
information från kvalitetsregister och patientjournaler. I registret identifierades 3414 individer som genomgått
sköldkörteloperation vid Karolinska Universitetssjukhuset för sköldkörtelcancer (n=556), misstanke om malignitet
(n=726) och benigna sköldkörtelsjukdomar (n=2132). I den sistnämnda gruppen identifierades individer med
postoperativa oväntade fynd av sköldkörtelcancer och patientjournalerna granskades avseende följsamhet till
nationella riktlinjer för diagnostik och behandling av sköldkörtelcancer.
Result
Incidensen av oväntade fynd av sköldkörtelcancer var 4.3 %. Incidensen av T1-tumörer (≤ 20 mm) var högre (p
<0,001) och förekomsten av lymfkörtel- (p <0,001) och fjärrmetastaser (p = 0,039) var lägre än i gruppen med känd
cancer före operation. I 40 % av fallen hade ingen cytologisk diagnostik genomförts inför operationen. Ultraljudsriktad
finnålspunktion hade genomförts i 13 % av fallen. I en fjärdedel av fallen resulterade upptäckten av sköldkörtelcancer i
ytterligare kirurgisk behandling. För en patient som diagnostiserades med anaplastisk cancer, medförde den sena
diagnosen en begränsad möjlighet till palliativ behandling.
Discussion
Oväntade fynd av sköldkörtelcancer är ovanligt men kan medföra betydande konsekvenser för den drabbade.
Förbättrad följsamhet till de nationella riktlinjerna för diagnostik av sköldkörtelcancer rekommenderas för att undvika
försenad diagnos och behandling.
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 08.41‑08.53
49
OPERATIONSFREKVENS HOS 10 ÅRS PROSPEKTIVT
FÖLJDA PATIENTER MED HYPERTYREOS
Gabriel Sjölin, Örebro
Kristina Byström Örebro, Mirna Abraham-Nordling Stockholm, Mats Holmberg Stockholm, Mikael Lantz Malmö, Jan
Calissendorff Stockholm, Helena Filipsson Göteborg, Ove Törring Stockholm, Bengt Hallengren Malmö, Selwan
Khamisi Uppsala, Göran Wallin Örebro
Introduction
2915 patienter i denna multicenterstudie med upptagningsområde motsvarande c:a 40% av landets befolkning,
insjuknade i hypertyreos under perioden 2003-2005. De levande patienterna har nu 7-10 år efter diagnos, tillfrågats
brevledes om deltagande i en enkätuppföljning. Vi studerar bl.a. behandling, recidiv, komplikationer, bot och långsiktig
livskvalité.
Method
Enkätstudie med kompletterande journalgranskning angående behandling. Totalt ingår 2915 patienter. 2451 har
erbjudits deltaga i studien (351 döda, 114 felaktiga). 1406/2451 (57,4%) deltager, 362/2451 har aktivt avböjt, 629/2451
ej svarat och hos 51/2451 finns ej journaluppgifter.
Result
21,2% av patienterna (298/1406) blev opererade under studieperioden. Av dessa hade 15,5% (218/1406) erhållit
kurativt syftande tyreostatika, 0,1% (2/1406) radiojod och 1,0% (14/1406) både tyreostatika och radiojod. 4,6%
(64/1406) hade ingen behandling utöver operation. 2,6% (36/1406) genomgick ingen behandling.
Discussion
Kirurgi utgör definitiv behandling för hypertyreos, men är ej förstahandsval. I denna genomgång opererades en
femtedel av patienterna och av dessa erhåller 21,5% (64/298) operation som primärbehandling, vilket skiljer sig från
tidigare preliminära resultat från Stockholm som visat c:a 5%. I Sverige insjuknar c:a 2800 personer/år i Hypertyreos,
och en femtedel, c:a 560, av dessa kommer, över tid, bli opererade; drygt 100 erhåller operation som primär
behandling.
50
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 08.54‑09.06
51
Riskfaktorer vid total tyreodektomi och betydelsen av ”best
practice” – En retrospektiv tvärsnittsstudie av patienter
med hypertyreos
Maximilian Zoltek, Stockholm
Catharina Ihre-Lundgren Stockholm, Jörgen Nordenström Stockholm
Introduction
Total tyreodektomi är en behandlingsmetod för hypertyreos, där en vanlig komplikation för ingreppet är hypokalcemi
och mer ovanlig är skada på n. Laryngeus recurrens (NLR). Bristande följsamhet av evidensbaserade
rekommendationer, “best practice”, har inom kirurgin visat öka risken för komplikationer. Vidare är patientspecifika
riskfaktorer för behandlingsmetoden inte helt klarlagda. Syfte: Att utreda om postoperativa komplikationer till total
tyreodektomi kan hänföras till bristande följsamhet av ”best practice” avseende antibiotikaprofylax, intraoperativ
nervmonitorering och postoperativ hypokalcemi-screening, samt om patientens BMI och tyroideakörtelns vikt påverkar
risken för NLR-påverkan och hypokalcemi. Att klarlägga prediktiviteten för ett postoperativt paratyreodeahormon(PTH) värde avseende hypokalcemi.
Method
En retrospektiv tvärsnittsstudie genomfördes av 92 patienter som genomgått total tyreodektomi för hypertyreos under
2012. Preoperativ patientdata samt information upp till ett år postoperativt hämtades från journaluppgifter. Patienter
med malign patologisk-anatomisk-diagnos exkluderades. Data analyserades med Fischer’s test och logistiska
regressioner.
Result
”Best practice” följdes till 100 %. Högt BMI var förenat med ökad risk för NLR-påverkan (p<0.05). Inom 24 timmar
postoperativt förutsåg ett lågt postoperativt PTH värde risken för hypokalcemi med 70% specificitet och 81%
sensitivitet(p<0.01). 1-2 månader postoperativt förutsåg ett lågt postoperativt PTH värde risken för hypokalcemi med
100% specificitet och 30% sensitivitet (p<0.01).
Discussion
Konsekvenserna av en bristande följsamhet av ”best practice” kunde ej utrönas då följsamheten var utmärkt. Högt BMI
ökade risken för påverkan på NLR. Ett postoperativt PTH-värde bör tolkas med en viss försiktighet i förutsägandet av
en postoperativ hypokalcemi, men kan emellertid tolkas säkert i förutsägandet av en hypokalcemi 1-2 månader efter
operation.
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 09.07‑09.19
52
Analys av promotormetylering bidrar till identifiering av
maligna feokromocytom
Samuel Backman, Uppsala
Joakim Crona Uppsala, Rajani Maharjan Uppsala, Peter Stålberg Uppsala, Per Hellman Uppsala, Peyman Björklund
Uppsala
Introduction
Feokromocytom är ovanliga tumörer som utgår från kromaffina celler i binjuremärgen. Upp till 60 % av alla
feokromocytom bär på ärvda eller förvärvade mutationer i någon av generna SDHA, SDHB, SDHC, SDHD, SDHAF2,
VHL, EPAS1, RET, NF1, TMEM127, MAX, H-RAS. Epigenetiska förändringars betydelse och roll i feokromocytom är
ännu ofullständigt klarlagd.
Method
DNA från 39 feokromocytom och 4 normala binjuremärgsprover studerades. Hierarkisk klustring och
prinicipalkomponentsanalys utfördes i R. Högdensitets SNP-arraydata fanns tillgängligt för 31 av tumörerna.
Result
Hierarkisk klustring av tumörerna med avseende på de 2757 mest variabelt metylerade proberna resulterade i två
kluster. Kluster A (n=28) innehöll alla maligna tumörer (n=9) i kohorten (sensitivitet = 1, specificitet = 0.37), medan
kluster B innehöll enbart benigna tumörer. Resultat från principalkomponentsanalysen överensstämde med dessa
resultat. Kluster A hade lägre genomsnittlig metyleringsnivå (metyleringsindex) än kluster B (0.2419 vs. 0.2765,
p=1.54*10^-8). Normal binjuremärg hade ett metyleringsindex på 0.2739, vilket inte skiljde sig signifikant från kluster B.
Kluster B var associerat med färre kromosomförändringar (p=0.004) identifierade med hjälp av SNP array. Maligna
tumörer hade fler kromosomförändringar än benigna tumörer (medelvärde 15.8 vs. 7.5, p=0.0004). Pathway-analys av
gener vars metylering skilde sig åt mellan normal vävnad, godartade tumörer och maligna tumörer identifierade
funktionella nätverk inblandade i cellcykelreglering och tumörmorfologi.
Discussion
Hierarkisk klustring av tumörer med avseende på DNA-metylering identifierade två kluster vilka skilde sig med
avseende på malignitet. Pathway-analys antyder att DNA-metylering kan påverka uttrycket av gener som är
inblandade i cellcykelreglering och utveckling av maligna feokromocytom.
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 09.20‑09.32
53
Pre- och perioperativa riskfaktorer för död i neuroendokrin
tunntarmstumör
John Eriksson, Uppsala
Catharina Ihre-Lundgren Stockholm, Hans Garmo Uppsala, Per Hellman Uppsala
Introduction
Neuroendokrina tunntarmstumörer (SI-NET) är ovanliga med årlig incidens mellan 0,5-1,3/100 000, men prevalensen
ökar varje år på grund av lång överlevnad. Subgrupper med betydligt kortare överlevnad existerar dock. Målet med
studien är att identifiera de pre- och perioperativa faktorer som prognosticerar för död i SI-NET.
Method
Studien genomfördes som en nested case- control studie ur hela nationella kohorten av patienter (3740)
diagnosticerade med SI-NET under tidsperioden 1961-2001. Kohorten togs fram genom att samköra cancerregistret
och dödsorsaksregistret för tidsperioden. Fallen utgjordes av samtliga (807 patienter) som haft SI-NET som dödsorsak,
med kortare överlevnad än en månad som exklusionskriterium. 505 fall återstod efter exkludering. Slumpvis matchade
kontroller togs fram till varje fall, matchade på ålder, diagnosår och kön. Effekten av riskfaktorer för död i SI-NET
studerades med konditionell logistisk regression.
Result
Fallgruppen var i signifikant större utsträckning ej radikalt opererade (ej R0) vid primäroperationen jämfört med
kontrollerna (28% vs 55%). Existerande, samt flera (> 2) levermetastaser vid presentation, icke radikal kirurgi i
mesenterialroten samt förekomst av carcinoidsyndrom vid presentation var alla negativa prognostiska faktorer. Akut
respektive elektiv kirurgi hade ingen effekt på överlevnad.
Discussion
Denna unika populationsbaserade studie, med mer än tusen patienter med SI-NET, kan påvisa att tumörbörda vid
presentation är en kraftig preoperativt prognosticerande faktor för död i SI-NET. Studien stödjer att kirurgin vid
presentation av SI-NET bör syfta till makroskopisk radikalitet, inklusive i mesenteriet, oavsett förekomst av
levermetastaser eller ej.
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 09.33‑09.45
54
Imatinib blockerar ATP-känsliga K+-kanaler: en ny
förklaringsmodell till imatinibs biverkningsprofil
Robin Fröbom, Stockholm
Fredrik Karlsson Stockholm, Inga-Lena Nilsson Stockholm, Robert Bränström Stockholm, Erik Berglund Stockholm
Introduction
Aktiverande mutationer i tyrosinkinasreceptorerna (TKR) c-KIT och PDGFRA utgör den drivande faktorn i >95% av
gastrointestinala stromacellstumörer (GIST). Imatinib (Glivec®) är första linjens tyrosinkinashämmare vid GIST och
blockerar dessa receptorer via bindning till en intracellulär ATP-ficka. I dagsläget är det inte känt om imatinib kan
blockera ATP-fickor, likt de som återfinns på TKR, även på andra receptortyper och jonkanaler. Den ATP-känsliga K+kanalen (K-ATP) är en jonkanal som uttrycks i flertalet celltyper och vävnader, såsom hjärta, hjärna och endokrina
pankreas. K-ATP-kanalen är i många celler en länk mellan metabolism och elektrisk aktivitet, och reglerar flera
cellfunktioner nedströms om receptorerna, t.ex. insulinsekretion och hjärtaktivitet. Vår hypotes var att imatinib kan
blockera ATP-bindande fickor inte enbart på TKR, utan även på jonkanaler.
Method
En väletablerad insulinomcellinje (MIN6), med stabilt uttryckta K-ATP-kanaler, användes för elektrofysiologiska studier
av K+-strömmar.
Result
Imatinib har en direkt inhiberande effekt på K-ATP-kanalströmmar. Ett dos-respons förhållande finns mellan
imatinibkoncentration och kanalaktivitet, en effekt som är momentan och reversibel.
Discussion
Imatinib blockerar specifikt K-ATP-kanalen. Studien visar att imatinib, som anses vara en specifik blockerare av TKR,
även direkt kan inhibera betydelsefulla jonkanaler. I tidigare studier kring biverkningar har man fokuserat på de
intracellulära signalvägar som påverkas av imatinib. Våra resultat öppnar för en alternativ förklaringsmodell bakom
imatinibs biverkningsprofil, mot bakgrund av K-ATP-kanalens vida förekomst i merparten av kroppens vävnader.
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 15.30‑15.45
55
Vida kirurgiska marginaler är av signifikant betydelse vid
GIST
Jan Åhlen, Stockholm
Johan Wejde Stockholm, Robert Bränström Stockholm, Olle Larsson Stockholm, Inga-Lena Nilsson Stockholm,
Catarina Larsson Stockholm
Introduction
Gastrointestinala stromacellstumörer (GIST), är det vanligaste sarkomet (1,5 /100 000 invånare/år) och utgår från Cajal
celler i magtarmkanalen. Kirurgi anses fortfarande vara den viktigaste behandlingen vid GIST trots introduktionen av
tyrosinkinashämmare (TKI). En utbredd uppfattning är dock, till skillnad från vid andra sarkom, att marginalerna inte är
av betydelse annat än som lokalt R0.
Method
En konsekutiv serie av patienter behandlade för GIST på Karolinska Universitetssjukhuset inkluderades. Tiden till
lokalt/peritonealt recidiv, fjärrmetastaser och sjukdomsrelaterad överlevnad registrerades. De kirurgiska marginalerna
registrerades i samband med operation som ”vid”, definierat som 3 cm i ursprungsorgan, “un-bloc” resektion av delar av
andra organ/vävnader som sitter fast mot tumören samt intakt peritonealyta, ”marginell”, definerat som lokalt R0 eller
”intralesionell” definerat som lokalt R1. Tumörernas växtsätt mot omgivande normalvävnad har registrerats som
infiltrativt eller icke infiltrativt.
Result
Recidiv lokalt/peritonealt konstaterades hos 2/39 fall med vid marginal, 7/22 fall med marginell marginal, och hos 13/18
fall med intralesionell kirurgi. Beräknat med Cox-regressionsanalys blev hazard ratios (HR) 6,8 för marginell marginal
och 13,5 for intralesionell marginal jämfört vid marginal. Kirurgisk marginal förblir en signifikant prediktor även när
hänsyn tas till andra kända prediktorer som storlek, mitosfrekvens och läge och inte heller växtsätt hade betydelse för
risken för återfall. Vid kirurgisk marginal var även signifikant korrelerad till både överlevnad (log-rank P = 0,008) och
metastatisk sjukdom (log-rank P = 0,003). Marginell kirurgisk marginal var däremot inte korrelerat till vare sig
överlevnad eller metastatisk sjukdom.
Discussion
Kirurgi med vida marginaler, har signifikant betydelse för prognosen vid GIST.
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 15.45‑16.00
56
Parathyreoideahyperplasi – en knepig diagnos
Johannes Järhult, Eksjö
Introduction
Primär hyperplasi är i 5-15% förklaringen till hyperparathyreoidism. Hyperplasin drabbar samtliga parathyreoideakörtlar
men ofta i olika omfattning, vilket gör det svårt att med säkerhet veta hur omfattande extirpationer som ska göras. Trots
sin relativa vanlighet har det ändå varit ont om materialredovisningar av handläggningen av parathyreoideahyperplasi
vid våra möten.
Method
Mellan 1985 och 2014 har 96 patienter fått den histopatologiska diagnosen parathyreoideahyperplasi efter
halsexploration vid kirurgiska kliniken, Höglandssjukhuset i Eksjö. Detta material består av de 57 av dem som inte haft
MEN 1, pågående njurdialys eller kronisk litiumbehandling. 48 var kvinnor, 9 män; medianålder 65 (36-92) år.
Medianuppföljningstiden var 108 (5-321) månader.
Result
Preoperativt serum-Ca var 2,65 (2,41-3,08) mmol/L. Hos 20 patienter togs 3 hyperplastiska körtlar bort och här var 18
(90%) fortfarande normokalcemiska efter 101 månader. I 18 fall visade PAD att 2 hyperplastiska körtlar tagits bort
vilket resulterade i att 14 (78%) hade normokalcemi efter 128 månader. T o m om bara en hyperplastisk
parathyreoideakörtel togs bort var ”botfrekvensen” 79%. Sammanlagt noterades 7 persisterande och 3 recidiverande
hyperkalcemier.
Discussion
Primär parathyreoideahyperplasi kan i de flesta fall botas med extirpation av de 3 största körtlarna. De förvånansvärt
höga frekvenserna av ”bot” när endast 1-2 körtlar togs bort kan knappast förklaras på annat sätt än att den
mikroskopiska bilden av hyperplasi respektive adenom ibland är mycket svår.
Dag: Fredag 21/8 Tid: 08.15‑08.29
57
Litium-associerad hyperparatyreoidism (LHPT): prevalens
och kirurgiska resultat.
Adrian Meehan, Örebro
Mats B. Humble Örebro, Svante Jansson Göteborg, Jörgen Nordenström Stockholm, Göran Wallin Örebro, Johannes
Järhult Jönköping
Introduction
Två retrospektiva studier med focus på litium-associerad hyperparatyreoidism (LHPT) har genomförts. Först
utvärderades resultat efter paratyreoideakirurgi i en multicenterstudie. Senare har prevalensen på LHPT beräknats.
Method
I bägge studierna granskades patientjournaler för relevanta parametrar inklusive kalk, parathormon, kreatinin och
information om kirurgi. Totalt 71 patienter (55 kvinnor och 16 män) med kronisk litiumbehandling och misstänkt
hyperparatyreoidism inkluderades i första studien (1). Därefter, definierades LHPT biokemiskt och då kunde LHPT
prevalens beräknas på en väldefinierad svensk population (2).
Result
I Material 1 genomgick 71 patienter totalt 78 operationer. Hyperplasi dominerade som primär histopatologisk diagnos
(52%). Uppföljningstiden var 6,3 (0,5-19) år. 42% hade antingen persisterande eller recidiverande
hyperparatyreoidism. I Material 2, en separat population på 423 litiumbehandlade patienter som behandlades i
genomsnitt 13,5 år (range 1-46), ålder 19-92 år, beräknades att LHPT förekom hos 18%. Endast 5 patienter (≈1%)
hade genomgått paratyreoideakirurgi.
Discussion
Prevalensen av LHPT är hög. Patienter har varken bedömts för kirurgi eller opererats i någon högre utsträckning.
Anledningen till detta är oklar, möjligen pga. begränsad kunskap kring den underliggande patofysiologin eller kirurgins
betydelse. Resultaten av kirurgin talar starkt för multiglandulär påverkan och att konventionell paratyreoideakirurgi leder
till otillfredsställande resultat. Vi rekommenderar dels en kontinuerlig och specifik uppföljning med avseende på
paratyreoideafunktion hos kroniska litiumbehandlade patienter; dels, om kirurgi bedöms nödvändigt, att subtotal
paratyreoidektomi bör övervägas. 1. Järhult J et al. Long-term results of surgery for lithium-associated
hyperparathyroidism. British Journal of Surgery 2010;97:1680-1685. 2. Meehan A et al.The prevalence of lithiumassociated hyperparathyroidism (LHPT) in a large Swedish population attending psychiatric out-patient units. J Clin
Psychopharm, accepted 2015-02-11.
Dag: Fredag 21/8 Tid: 08.30‑08.44
58
Preoperativ Sestamibi SPECT/CT av p-HPT - stor förbättring
av resultat efter införande av nytt protokoll
Charlotta Larsson, Östersund
Tryggve Eriksson Östersund, Joakim Hennings Östersund
Introduction
Korrekt preoperativ sidolokalisering av parathyroideaadenom inför ensidig minimalinvasiv kirurgi är viktigt men har visat
sig svårt. Många olika metoder finns och resultaten varierar stort. I Östersund infördes sestamibiSPECT/CT i slutet av
2011 och i en pilotundersökning under 2012 såg man mycket dåliga resultat med en sensitivitet på 28 %. Sedan dess
har man infört ett nytt protokoll för undersökningen och syftet med denna studie är att se om resultaten förbättrats.
Method
23 patienter som diagnostiserats med primär hyperparatyreoidism (pHPT), genomgått biokemiskt botande kirurgi och
där PAD/operationsberättelse verifierat diagnosen singeladenom inkluderades i studien. Samtliga genomgick
preoperativ undersökning med sestamibi SPECT/CT enligt det nya protokollet, med planara vridningar, mindre bildfält,
mer kranial positionering, bakåtlutat huvud, patienten närmare kameran samt senarelagt SPECT/CT. Genom att
jämföra tolkningssvar från undersökningen med operationsfynd och histopatologiskt svar beräknades sensitivitet och
positivt prediktivt värde och jämfördes med den tidigare studien.
Result
Av de 23 patienter som ingick i studien var 15 korrekt lateraliserade (sant positiva), en var inkorrekt lateraliserad (falskt
positivt) och sju visade inget adenom/misstänkt bilateralt upptag ( falskt negativa). Det ger en sensitivitet på 65 %.
Sedan det nya protokollet infördes har sensitiviteten alltså ökat från 28 % till 65 %.
Discussion
Konklusion Preoperativ sestamibi SPECT/CT-undersökning av parathyroideaadenom vid Östersunds sjukhus har
sedan införandet av nytt undersökningsprotokoll ökat sensitiviteten från 28 % till 65 %.
Dag: Fredag 21/8 Tid: 08.45‑08.59
59
Långtidsuppföljning av MEN-1 HPT – TPX till unga och de
med exon 3-mutation?
Ellen Fyrsten, Uppsala
Olov Norlen Uppsala, Ola Hessman Uppsala, Peter Stålberg Uppsala, Per Hellman Uppsala
Introduction
Primär hyperparatyreoidism (HPT) vid multipel endokrin neoplasi typ 1 (MEN-1) opereras vanligen med subtotal
paratyreoidektomi (SPX) borttagandes av ≥3 körtlar eller total paratyreoidektomi med autotransplantation (TPX). Olika
studier har lett till olika rekommendationer av val av metod, med risk för recidiv efter SPX och risk för bestående
hypoparatyreoidism efter TPX. Någon genotyp-fenotyp koppling har inte rapporterats. Vi har analyserat utfallet för 69
patienter med MEN-1 som opererats för pHPT, med upp till 30 års uppföljningstid, och även sökt analysera eventuell
genotyp-fenotyp korrelation.
Method
Sextionio patienter som remitterats till Akademiska Sjukhuset för MEN-1 HPT följdes upp där initial kirurgi,
substitutionsbehandling, recidiv, senaste kalcium- och PTH-värden, samt genotyp noterades. Multivariatanalys
utfördes.
Result
Bara 8 patienter opererades initialt med TPX, medan ytterligare 16 genomgick komplettering till TPX i senare seans. Av
de initala 8 reopererades 3 med graftresektion på grund av recidiv. Av alla, opererades 61 initialt med SPX, och 27 av
dessa (44%) reopererades en gång, 8 minst två gånger och 1 patient tre gånger. Efter uppföljning 2-30 år hade ingen
patient som genomgått SPX någon substitution, medan 80% krävde det efter TPX. Multivariatanalys visade att
riskfaktor för recidiv var förekomst av mutation i exon 3, och att det var minskad risk för recidiv om patienten krävde
substitution postoperativt eller genomgått resektion av 4 körtlar.
Discussion
SPX har betydligt högre risk för recidiv än TPX, och TPX innebär stor risk för livslång substitutionsbehandling, vilket
dock minskar över tiden. En tänkbar slutsats är att unga patienter, särskilt de med exon 3-mutation, bör erbjudas TPX.
Dag: Fredag 21/8 Tid: 09.00‑09.14
60
Epidemiologisk översikt av mjukdelssarkom i Sverige
Fredrik Karlsson, Stockholm
Fredrik Granath Stockholm, Robert Bränström Stockholm, Inga-Lena Nilsson Stockholm
Introduction
Sarkom är samlingsbegrepp för tumörer med ursprung i mesenkymal vävnad. Tumörerna kan uppstå var som helst i
kroppen. Sarkom är en heterogen sjukdomsgrupp där entydig registrering och kodning enligt ICD systemet saknas
varför det finns begränsade epidemiologiska data kring sjukdomsgruppen.
Method
Vi har använt registerdata från cancerregistret och folkbokföringsdata för att göra kombinerade sökningar. ICD- och
SNOMED-klassificering utnyttjas för identifiering och information om lokalisation och morfologi. Operationskoder
insamlas från slutenvårdsregistret. Sjukdomsfall under perioden 1993-2009 har inkluderats. Totalt har 4678 fall
identifierats och till dessa har ålders- och könsmatchade kontroller valts ut. Analys genomförs avseende förekomst,
överlevnad och association till andra tumörsjukdomar.
Result
Preliminära resultat visar 279 (230-302) nya fall per år fördelade inom GI-, gynekologiska-, retroperitoneala- och
bröstsarkom. Insjuknande ses i alla åldrar, med en högsta incidens efter 70 års ålder. Kvinnor utgör 63,5% av fallen.
Den totala femåröverlevnaden ligger kring 50%, men det finns stora skillnader beroende på tumörens lokalisation och
typ. Risken att utveckla sarkom är ökad vid förekomst av andra maligna tumörer, en tidigare malign tumör medför OR
1,88 (95% CI 1,66-2,0) medan tre eller fler tidigare registrerade tumörer ger OR 6,26 (95% CI 3,57-10,96)
Discussion
Studien bidrar till ökad kunskap om sjukdomspanoramat för en grupp ovanliga tumörer och indikerar att de kan vara
del i tumörsyndrom och/eller följder av behandling för tidigare maligna sjukdomar. Ett tydligt exempel på det
sistnämnda är strålinducerat angiosarkom. Ytterligare analysarbete återstår inte minst för att klarlägga
tumörlokalisationer, då tillgängliga cancerregisterdata har låg upplösning i detta avseende, men där
slutenvårdsregisterdata kan ge ytterligare information.
Dag: Fredag 21/8 Tid: 09.15‑09.29
61
Ki-67-index och solid growth pattern som prognostiska
faktorer vid tunntarms-NET
Kalle Landerholm, jönköping
Sture E. Falkmer Jönköping
Introduction
Ki-67 proliferations-index används för histopatologisk gradering av neuroendokrina tumörer (NETs). Gränsen mellan
G1 och G2 dras vid 2%, men både högre och lägre tröskel har föreslagits för tunntarms-NETs (SI-NETs). Nyligen
introducerades ett morfologiskt växtmönster - solid growth pattern (SGP) - som rapporterades vara associerat med
sämre överlevnad. Studien syftar till att undersöka dels om en Ki-67-gräns vid 1% bättre speglar prognosen än med
nuvarande gräns vid 2%. Studien undersöker också huruvida SGP är en prognostisk faktor.
Method
I en populationsbaserad kohort med SI-NET-patienter identifierades 127 patienter med tumörpreparat tillgängliga för
undersökningar. Journaler och PAD-utlåtanden granskades. Alla tumörpreparat undersöktes på nytt för att bekräfta
diagnosen, avgöra Ki-67-index och värdera förekomsten av SGP med hjälp av en skala från 0 till 3+.
Result
Det nuvarande graderings-systemet med G1/G2-gräns vid 2% (HR 2,20 (95% CI 1,20−4,38; P = 0.012)) var mer
särskiljande än med gränsen vid 1% (HR 1,65 (95% CI 0,95−2,87; P = 0,078)) efter justering för ålder och kliniskt
stadium. SGP var starkt associerat till kliniskt stadium (P = 0,004) och histopatologisk grad (P < 0,001), men var inte
en oberoende prognostisk faktor för sjukdoms-specifik överlevnad i SI-NET (P = 0,122) efter justering för ålder,
stadium och grad.
Discussion
Resultaten stöder det nuvarande graderings-systemet för SI-NETs med gränsen mellan G1 och G2 vid Ki-67-index
2%. Solid growth pattern är inte en oberoende prognostisk faktor för sjukdoms-specifik överlevnad.
Dag: Fredag 21/8 Tid: 09.30‑09.45
62
Spontan regress av binjuretumörer
Gabriel Sjölin, Örebro
Leszek Kubalski Örebro, Erik Jörtsö Örebro, Göran Wallin Örebro
Introduction
Fallbeskrivning av binjuretumörer som gått i spontan regress.
Method
80-år gammal kvinna med seronegativ rematoid artrit behandlad med Remicade och Methotrexate. Patienten inlades
augusti 2013 på infektionsklinik pga oklar feber. CT thorax-buk 130902 visade flera expansiviteter: 10 cm i höger
binjure, en 4,5 cm i höger binjure, en 2,5 cm i främre bukväggen och två förändringar, 1 respektive 1,5 cm i vänster
tyreoidealob. Misstänkt malignitet, lymfom?. Benmärgspunktion negativ. Diskuteras på endokrinkonferens Stockholm.
Result
Remicade och Methotrexate utsattes. Utredningen kompletteras med PET-CT 131001 som visar att förändringarna i
buken alla halverats i storlek och tyroideaförändringen försvunnit. I den största förändringen finns ett förhöjt FDGupptag. Vid planerad CT för punktion 140225 finns enbart en 2,5x1,5 cm stor förändring kvar vid platsen för höger
binjure, varför man då avstår punktion. Lab, inklusive endokrin screening, utfaller utan anmärkning. Patienten mådde
väsentligen bra under hela förloppet och var själv förvånad att hon ej hade försämrats i högre grad. Pga viss ökad
stelhet återinsattes Methotrexate, men ej Remicade. Vid kontroll 150112 avslutades aktiv tumöruppföljning.
Discussion
Då förändringarna gått, i det närmaste, helt i regress efter utsättning av patientens läkemedel och man inte hittat något
i lab får man misstänka läkemedelsbiverkan. Läkemedelsbiverkan anmäld till läkemedelsverket.
Dag: Fredag 21/8 Tid: 11.00‑11.15
63
Konservativ handläggning av differentierad
thyreoideacancer
Johannes Järhult, Eksjö
Introduction
Handläggningen av differentierad thyreoideacancer har under senaste decennierna blivit alltmer strikt och omfattande,
utan att det egentligen finns starka vetenskapliga data som stöder denna utveckling. Föreliggande studie redovisar
resultat av 30 års individualiserad, konservativ behandling.
Method
Materialet består av 104 patienter (83 kvinnor, 21 män; medianålder 61 (14-86) år) med differentierad thyreoideacancer
som behandlats mellan 1985 och 2014. Uppföljning har skett i jan-febr 2015.
Result
Av 30 patienter med accidentellt upptäckt papillär cancer (mediandiameter 5 mm) blev 16 opererade med
hemithyroidektomi, 7 med bilateral subtotal thyreoidektomi och 7 med total thyreoidektomi. Ingen fick adjuvant
radiojodbehandling. 2 recidiv noterades, en patient avled av metastaserande thyreoideacancer. 40 kvinnor och 12 män
(medianålder 57 år) uppvisade en klinisk papillär cancer. 22 av dem hade lymfkörtelmetastaser vid diagnos, 3 hade
fjärrmetastaser. 18 genomgick lobektomi och 34 total thyreoidektomi. 24 erhöll adjuvant radiojodbehandling. 14 fick
recidiv och 6 dog av sin sjukdom. 17 kvinnor och 5 män drabbades av follikulär cancer. Medianålder 70 (14-85) år. Tio
opererades med hemithyreoidektomi. Fyra hade metastaserande sjukdom vid diagnos, 6 andra fick recidiv inom 31 (649) mån. Sex avled av sin sjukdom. Ingen patient < 50 år har avlidit av sin sjukdom. Av de 8 patienter som avled utan
att ha haft fjärrmetastaser vid diagnos blev alla opererade med total thyreoidektomi och 5 hade fått adjuvant
radiojodbehandling
Discussion
Differentierad thyreoideacancer är en heterogen sjukdom med mycket varierande prognos. Insjuknande före 45-50 års
ålder har en ypperlig prognos, tills synes oberoende av behandlingsintensitet. Det borde finnas utrymme för en
individualiserad handläggning av dessa patienter.
Dag: Fredag 21/8 Tid: 11.45‑12.00
64
Kolorektal
65
CYP2W1-uttryck i kolorektala primärtumörer och
levermetastaser – en jämförelse mellan två analysmetoder
Kristina Stenstedt, Stockholm
Marja Hallström Stockolm, David Edler Stockolm, Inger Johansson Stockolm, Magnus Ingelman-Sundberg Stockolm
Introduction
Vi har tidigare visat att enzymet cytokrom P450 2W1 (CYP2W1) uttrycks i primära kolorektala tumörer i ca 30% och i
cirka hälften av kolorektala levermetastaser analyserat med immunohistokemi (IHC). Enzymet uttrycks inte i någon
normal vävnad i människa utan har endast identifierats i fetal tunntarm och kolon hos både råtta och människa, samt i
maligna tumörer, i synnerhet kolorektal cancer. Utsikterna om CYP2W1 som potentiell måltavla för targeted therapy
mot metastaserad kolorektalcancer gör enzymet intressant att studera vidare. Vi ville validera våra fynd med en annan
metod för proteinanalys.
Method
Histopatologiska snitt och färskfruset material från samma tumörer från 32 primärtumörer och 22 levermetastaser där
snitten analyserades med IHC medan det färskfrusna materialet preparerades enligt standardprotokoll och
analyserades med western blot (WB). Samma antikropp användes vid bägge analysmetoderna.
Result
I 20 av de 54 tumörerna visade WB och IHC samma resultat. I 30 av de 54 analyserna visade IHC starkare uttryck än
vad som kunde ses med WB. I 4 fall var uttrycket starkare med WB än med IHC.
Discussion
Med IHC ses uttrycket i en större bit av tumören, uttrycket är heterogent. Cut-off-nivån för positivitet var att 10% av
tumörcellerna skulle vara positiva. Vid WB tas en stansbiopsi av tumören och morcelleras och analyseras som en
enhet. Detta kan medföra dels att man slumpmässigt får biopsin från en negativ del av preparatet och dels att ett litet
starkt område späds ut av omkringliggande negativa celler. Metoderna kan sägas komplettera varandra. Gränsnivån
för IHC-positivitet, här satt till 10%, kan diskuteras.
66
Dislokation av permanent elektrod efter sakral
nervstimulering
Wilhelm Graf, Uppsala
Helene Siilin Uppsala, Urban Karlbom Uppsala, Milan Golubovic Uppsala
Introduction
Sakral nervstimulering (SNS) har utbredd användning vid fekal inkontinens. Fler studier visar goda långtidsresultat
men effektförlust (loss of efficacy, LOE) förekommer. Syftet med denna studie var att analysera elektrodens läge i
relation till sakrum hos patienter med LOE.
Method
Totalt sjuttiotre patienter (66 kvinnor, medelålder 64) erhöll permanent inplantation 2004-2014, av dessa hade 11
genomgått upprepad röntgen av bäckenet i sidoprojektion. Den röntgentäta delen av elektroden mättes liksom den del
som passerade sakrums cortex i sidoprojektion. Penetransen uttrycktes som elektrod/elektrod förbi cortex x 100, och
skillnaden mellan mätning 1 och 2 värderades med paired T-test. Ytterligare två individer hade 100% penetrans vid
kontroll och är inkluderade i beräkningen
Result
Elektrodläget var S3 i sju fall och S4 i fyra fall. Nio var insatta på höger sida och två till vänster. Den relativa
penetransen var 64% vid mätning 1 och 79% vid mätning 2, P=0.032. Tidsperioden mellan mätning 1 och 2 var 15
månader, range 4-48 och i sex fall var mätning 1 baseline i samband med insättning av elektroden. Samtliga av de som
analyserades hade erfarit en försämring av behandlingseffekten.
Discussion
Effektförlust vid sakral nervstimulering är ofta förenad med inåtgående dislokation av elektroden som åtminstone delvis
kan förklaras av elektrodens konstruktion som förhindrar dislokation utåt men inte inåt.
67
Early colonization of the ileal pouch - etiology of pouchitis?
Kalr Johansson, Malmö
Bengt Jeppsson Malmö, Anders Falk Malmö, Henrik Thorlacius Malmö, Göran Molin Lund
Introduction
The etiology of pouchitis is still unknown, but a combination of dysbiosis in the pouch microbiota and immunological
factors has been suggested. The aim of this study was to explore if there is any connections between the pouch
microbiota, the grade of inflammation in the pouch and the clinical outcome.
Method
Terminal restriction fragment length polymorphism (T-RFLP) was used combined with cloning and sequencing to
identify the microbiota in the pouch in 14 UC patients. Colonization of the pouch was studied from biopsies taken
before creation and at 1 and 12 months. Results were compared with results from histology and clinical symptoms
score
Result
Histologic analysis showed that after 1 and 12 months 50% and 60% respectively of the patients had signs of
inflammation in the mucosa. These results did not correlate well with the patients symptoms since the majority had
relatively well-functioning bowel habits without symptoms of pouchitis. Any firm conclusions could not be drawn about
the correlations between the pouch microbiota, the grade of inflammation and the development of pouchitis.
Discussion
The grade of inflammation in the pouch after 1 and 12 months does not correlate well with the patient’s symptoms.
Correlations between the pouch microbiota and the inflammation status or pouchitis could not be found. Early
coloization does of microbiota not seem to be important for the later development of pouchitis and later alterations of
microbiota may be more important
68
Effekt av operationsplanering på endoskopiköarna
Bengt Hanßke, Torsby
Carina Boåsen Torsby, Stephan Axer Torsby
Introduction
Endoskopiska undersökningar av gastrointestinaltrakten har blivit ett mycket viktigt verktyg att påvisa maligna men
också benigna sjukdomar. Trycket på endoskopiska enheter har på grund av detta var mycket högt och väntetiderna
inte alltid rimliga.
Method
För att minska köerna till endoskopiska undersökningar har vi analyserat behovet utifrån tidigare antalet
undersökningar och genom införande av en behovsstyrd operationsplanering försökt att se om köerna till endoskopin
skulle kunna förkortas avsevärt så att alla patienter skulle få en undersökning i rimlig tid. Med hjälp av "Open Provisio
Planering" som planeringsverktyg räknades antalet patienter med regelbundna avstånd. Operationsplanerarern försökt
att upprätthålla 5 endoskopidagar i veckan.
Result
Första analysen av antalet patienter som väntade på endoskopiska undersökningar i form av koloskopi eller
gastroskopi den februari 2014 visade att 192 patienter fanns i kön (44 gastroskopier och 148 koloskopier). Genom att
utföra mycket täta kontroller (initialt en gång i veckan) av patienter som väntade på endoskopiska undersökningar
kunde en återkoppling lämnas direkt till alla inblandade yrkeskategorier och till operationsplaneraren. På sådant sätt
minskades antalet patienter inom 6 månader till 148 patienter (51 gastroskopier och 97 koloskopier) och efter
ytterligare 7 månader till 32 patienter (12 gastroskopier och 20 koloskopier).
Discussion
Bortsett från endoskopiska kontrollundersökningar finns ingen medicinisk indikation att vänta i flera veckor eller
månader på en endoskopisk undersökning. Antalet undersökningar i uppdragningsområdet är oftast konstant och en
övergående arbetsökning har delvis negativa effekter pga. hög belastning. En behovsstyrd operationsplanering
däremot kan möjliggöra att resurserna användas på optimalt sätt och kan minska dramatiskt väntetid på endoskopiska
undersökningar.
69
Endoskopisk kolonstentning hos patienter med
obstruerande, avancerad kolorektal cancer - En studie av
för- och nackdelar med stentning jämfört med kirurgi i
behandlingen av palliativa patienter
Hanna Hövenmark, Sunderbyn
Pia Näsvall Sunderbyn, Ulf Öhrvall Sunderbyn
Introduction
Kolonileus är ett kirurgiskt akuttillstånd ofta orsakat av malignitet och traditionellt sett behandlat kirurgiskt. Endoskopisk
kolonstentning har utvecklats som ett alternativ till kirurgi. Stentning har visat sig gynnsam i jämförelse med kirurgi i
flera studier, dock har den relativt höga komplikationsrisken flera gånger lyfts fram. Syftet med denna studie var att ta
reda på om stentning är ett bra palliativt behandlingsalternativ vid obstruerande kolorektal cancer.
Method
En retrospektiv journalstudie genomfördes av palliativa patienter med hotande eller manifest kolonileus, behandlade
med antingen stentning eller kirurgi vid kirurgkliniken i Norrbottens län under åren 2004-2014. Överlevnad, vårdtid samt
tid till start av palliativ cytostatikabehandling studerades och jämfördes mellan stent- och operationsgruppen.
Komplikationer, kirurgisk reintervention samt teknisk success studerades i stentgruppen.
Result
44 palliativa stentningsförsök gjordes, med en teknisk success på 90,1 procent. 24 patienter behandlades med palliativ
kirurgi. Medianöverlevnaden i stent- och operationsgruppen var 276 respektive 130 dagar (p=0,056). Stentade
patienter kunde påbörja eller återuppta sin palliativa cytostatikabehandling 27,5 dagar tidigare efter intervention än de
som behandlats med kirurgi (p=0,001). Medianvårdtiden var halverad i stentgruppen (p<0,001). 34,1 procent av de
stentade patienterna behövde sekundär kirurgisk reintervention, varav majoriteten pga reobstruktion i stentet eller
perforation. Perforationsfrekvensen i stentgruppen var 13,6 procent.
Discussion
Vår studie påvisade fördelar med stentning jämfört med kirurgi avseende överlevnad, start av palliativ
cytostatikabehandling samt vårdtid. Nackdelar har identifierats, men studien visar på fördelar med stentning som ett
bra alternativ vid palliativ behandling av obstruerande kolorektal cancer.
70
Förekomst av koloncancer bland patienter med akut
divertikulit
Erik Altgärde, Mölndal
Stefan Lindskog Varberg
Introduction
Patienter med akut divertikulit följs ofta för att upptäcka eventuell samtidig koloncancer. Många genomgår CT buk vid
primärinsjuknandet. Vi undersökte om patienter med okomplicerad CT-verifierad divertikulit utan anemi har ökad risk
för koloncancer.
Method
Alla patienter identifierades som vårdats januari 2007-juni 2013 inneliggande på kirurgkliniken, Hallands Sjukhus,
Varberg med huvuddiagnos divertikelsjukdom, diagnoskod K57 (ICD-10). Enbart patienter med akut divertikulit
inkluderades. Korssökning mellan koloncancerregistret och slutenvårdsregistret för diagnos K57 gjordes. CT-bild av fri
gas, abscess, obstruktion eller fistel bedömdes vara komplicerad divertikulit. Anemi definierades som Hb <100.
Result
Vi inkluderade 447 patienter med 508 slutenvårdstillfällen. Medelåldern var 65 år och 64% var kvinnor.
Förstagångsdivertikuliter utgjorde 66%. Vid inläggningen gjordes CT på 328 (74%) och 20% av dessa bedömdes som
komplicerade. 4,5% hade anemi men 78% hade varken anemi eller CT-mässig komplikationsbild. 324(72%) patienter
genomgick uppföljning med koloskopi 109, kolonröntgen 198, CT-kolon 52. Vi fann divertikulos hos 324 (91%) och
koloncancer hos 9 (2,5%). Av de med koloncancer hade 7 antingen anemi eller abscess på CT. Av de patienter med
okomplicerad CT-verifierad divertikulit utan anemi hittades en med sigmoideum?cancer och en med polyp med cancer
in-situ (2/447, 0,4%). Bland de uppföljda patienterna hade 8% polyper. Via registret fann vi inga ytterliggare patienter
som vårdats för divertikulit och sedan opererats för koloncancer. Abscess (OR 11,2 CI 3.23-38.91) och anemi (OR
22,7 CI 6.23-82.86) var starka prediktorer för koloncancer.
Discussion
I vårt material hade patienter med CT-verifierad okomplicerad divertikulit utan anemi inte ökad risk för samtidig
koloncancer. Detta stämmer väl med andra studier.
71
Har incidensen för sigmoideum divertikulitis minskad?
Tryggvi Stefansson, Västerås
Bjarki Þór Alexandersson
Introduction
Introduktion Man har antagit att incidensen av sigmoideum divertikulitis ökar. Vi har liten kunskap om sjukdomens
incidens och det finns inga stora studier som beskriver den. Vi har därför gjort en retrospektiv registerstudie på Island
för att beskriva incidensen av inläggningar på sjukhus pga sigmoideum divertikulitis och operationer pga av långdragen
och komplicerat divertikulitis.
Method
Metod Alla patienter utskrivna från Landspitali Universitetssjukhus i Reykjavik med diagnoserna (ICD 9: 562.1, 562.11,
562.2; ICD 10: K57.2, K57.3, K57.4, K57.5, K57.8, K57.9) åren 1985-2014 var inkluderade. Diagnosen diverticulitis fick
de som hade fått diagnosen som första diagnos eller om diagnosen var kopplad till kolon resektion.
Result
Resultat Totalt 2296 patienter hade divertikulitis, 983 män och 1313 kvinnor. Incidensen börjar stiga vid 50 års ålder
och ökar exponentiellt med högre ålder. Bland 161 patienter under 40 år ökar incidensen hela tiden men bland de 2135
som är 40 år och äldre har incidensen minskad varje år från 1990. Sigmoideum resektion eller vänstersidig
hemikolektomi gjordes hos 917 patienter, 368 män och 549 kvinnor. Operationernas incidens följer samma trend som
incidensen för sjukdomen.
Discussion
Diskussion Kan det vara så att pga ökande antal äldre individer i samhället har man inte märkt att incidensen av
divertikulitis har minskad?
72
HER3 expression i koloncancer associeras till distal tumör
och hög differentiering men inte till prognos.
Frida Ledel, Stockholm
Kristina Stenstedt Stockholm, Marja Hallström Stockholm, Peter Ragnhammar Stockholm, David Edler Stockholm
Introduction
Syfte; Att evaluera HER3´s prognostiska värde i ett stort patientmaterial med koloncancer och expressionens samband
med tumörlokalisation. HER3 är medlem i ”human epidermal growth factor receptor” komplexet (EGFR, HER2, HER3
och HER4) och HER3 har utvärderats som en möjlig prognostisk faktor i koloncancer. HER3 finns i cellmembran och
påverkar proliferation, differentiering och cellmigration i tumörutveckling genom intracellulara signalvägar. I en tidigare
pilotstudie fann vi att HER3 expression i kolorektalcancer hade prognostiskt värde och sågs i 70% av tumör och i
lymfkörtelmetastas samt i 80% av levermetastaser. HER3 expression var även vanligare i rektalcancer jämfört med
koloncancer. Det föreligger skillnader gällande tumörlokalisation pga embryonalt ursprung, genexpression, mutagener
och tarmflora och detta i sin tur skulle kunna påverka tumörutveckling, terapi eller prognos.
Method
Immunohistokemi av HER3 expression hos 521 patienter med koloncancer, stadium II och III, utfördes med en
monoklonal antikropp. Membranös färgintensitet graderades.
Result
Stark HER3 expression sågs i 67% av kolontumörerna. Prognostiskt värde av HER3 kunde inte påvisas. Distal
lokalisation (p<0.00002) och hög/medel differentierad tumör (p<0.00002) korrelerade till stark HER3 expression.
Discussion
I studien inkluderandes koloncancerpatienter där stark HER3 expression i 67% av tumörerna påvisades och
korrelerade till distal lokalisation och hög differentieringsgrad av tumören. HER3 expressionen var inte prognostisk för
kolon cancer. Eftersom kolontumörernas cellmembran uttrycker stark HER3 i 2/3 av fallen finns förutsättning att
blockera effekten av HER3 aktivering. Det finns interaktion mellan HER komplexets medlemmar och målsökande
behandlingar som verkar på EGFR, HER2 eller HER3 rapporteras kunna påverka HER3 medierad onkogen
signalering.
73
Implementering av robot-assisterad kolorektal kirurgi:
Samlade data från Stockholmsregionen
Ulf Gustafsson, Stockholm
Roger Gerjy Stockholm, Henrik Iversen Stockholm, Annika Sjövall Stockholm, Dan Kornfeld Stockholm, Susanne
Tumlin-Ekelund Stockholm, Fredrik Hjern Stockholm
Introduction
Robot-assisterad kolorektal kirurgi implementeras på bred front i Sverige. Samtidigt är evidensen för den nya tekniken
svag, varför införandet av tekniken måste ske under kontrollerade former.
Method
Deskriptiv studie där prospektivt och konsekutivt registrerade data inhämtades från tidsperioden december 2011december 2014 (Danderyds sjukhus, Södersjukhuset, St-Görans sjukhus, Karolinska sjukhuset). Det primära utfallet
som undersöktes var konverteringsfrekvens. Sekundärt utfall var operationstid, komplikationer, vårdtider och
onkologisk kvalitet.
Result
Sammanlagt 138 operationer utfördes under tidsperioden. Av dessa utgjordes 31 av rektopexier. Data från resterande
operationer: Kolontumor-resektion (n=40) och Rektumtumor-resektion (n=67) användes i analysen. En patient (2.5%) i
kolongruppen och 7 patienter (10.4%) i rektumgruppen konverterades till öppen eller laparoskopisk kirurgi.
Medeloperationstiden var 291±107 minuter respektive 442±127 minuter och komplikationsfrekvensen (Clavien-Dindo
>1) var 2.5% respektive 17.9% i kolon respektive rektumgruppen. En patient med rektalcancer som genomgick
Hartmanns resektion med synkron cystektomi och Bricker avled 29 dagar postoperativt. Medianvårdtiden för
kolonpatienter var 4 (2-8) dagar och för rektumpatienter 6 (2-33) dagar. Samtliga patienter i båda grupperna var
onkologiskt radikalt opererade.
Discussion
Tidiga data tyder på att införandet av robotassisterad kolorektal kirurgi utförs på ett kontrollerat och säkert sätt i
Stockholmsregionen. En nationell registrering under liknande former borde uppmuntras.
74
Initiala erfarenheter av perineal staplad prolaps resektion
(PSP)
Jan-P. Lehmann, Östersund
Wilhelm Graf Uppsala
Introduction
Den externa rektalprolapsen kan vara ett problem för den äldre, multisjuka kvinnan. Patienterna lider ofta av fekal
inkontinens och har en signifikant nedsatt livskvalitet. Etablerade metoder har varierande resultat och höga
recidivfrekvenser. 2008 presenterades en ny snabb, enkel och minimalinvasiv metod för att åtgärda extern
rektalprolaps (PSP).
Method
Sedan januari 2013 har fem kvinnor, genomsnittsålder 80 år (70-92) opererats med PSP teknik. Operationen utfördes i
gynläge och spinalbedövning. Efter rektalt ultraljud (för att utesluta ytterligare patologi) delades prolapsen med lineär
stapler kl 3 och 9. Den ventrala och dorsala prolapsen reseserades sedan med en Contour-Transstar-stapler.
Anastomosen syddes över med fortlöpande Biosyn-sutur. Patienterna följdes up med regelbundna kliniska
undersökningar och frågeformulär.
Result
Sex PSP-operationer utfördes (en pga recidiv). Genomsnitts op-tid (inkl ultraljud) var 73 min (43-134). Pga materialfel
avslutades en operation med modifierad ”Altemeierteknik”. Resektatvikten var i medeltal 91g (71-120). Medelvårdtid
var 5,6 d (4-10). Medel uppföljningstid var 38 v (11-100). En pat avled 36 v postop (ej prolaps relaterat). En patient fick
recidiv efter 40 v och blev reopererad. Inkontinensen förbättrades hos samtliga patienter. Genomsnittlig Wexner-Score
föll från 15 till 8. Även livskvalitén (FIQL) blev betydligt bättre. En patient beskrev lindrig anal smärta.
Discussion
Vid fungerande instrument är PSP en enkel och skonsam operation för äldre, multisjuka patienter. Om ultraljudstiden
räknas bort är PSP dessutom en snabb operation. Livskvalité och inkontinens förefaller förbättras. Större
patientmaterial och längre uppföljning krävs för att avgöra om recidivfrekvensen skiljer sig från etablerande metoder.
Materialkostnaden är hög.
75
Intraperitoneal mikrodialys postoperativt vid tunntarm och
anastomos är en metod för tidig diagnostik av
anastomosläckage
Kjell Jansson, Örebro
Malin Wickbom Örebro
Introduction
Anastomosläckage efter rektalcancer kirurgi är en fruktad komplikation. Majoriteten av läckagen har sannolikt
ischemisk orsak. Diagnostiken är svår pga CT med kontrastingjutning initialt ofta visar normala förhållanden trots att
patienten uppvisar symptom på läckage. Syftet med denna studie var att evaluera intraperitoneal mikrodialys, med
katetrar vid tunntarm och anastomos, som metod för tidig diagnostik av anastomosläckage.
Method
Intraperitoneal mikrodialys är en unik metod med regionala analyser av extracellulärvätskan där ökad laktat/pyruvat
kvot är en indikator på lokal anaerob metabolism och ischemi. Provet tas upp genom en kateter med semipermeabelt
membran som inte släpper igenom laktatdehydrogenas och därför är provet stabilt till skillnad från konventionella laktat
analyser. I den här studien har 7 patienter med anastomosläckage jämförts med 13 patienter med okomplicerat
postoperativt vårdförlopp med upprepade analyser av laktat/pyruvat kvoten.
Result
Den okomplicerade patientgruppen har postoperativt en laktat/pyruvat kvot på 18 den minskar till 12 under två följande
dygnen och är sedan stabil. I gruppen med anastomosläckage stiger laktat/pyruvat kvoten signifikant redan efter 10
timmar vid tunntarmen och vid anastomosen stiger den 5:e postoperativa dagen.
Discussion
I anastomosläckage gruppen konstateras läckaget median dag 13 med CT undersökning eller laparotomi. Mätningar
av laktat/pyruvat kvoten vid tunntarmen indikerar tidigt ökad anaerob metabolism och ischemi, vid anastomosen ses en
stegrad laktat/pyruvat kvot den 5:e postoperativa dagen. Resultaten tolkas som en hypoxi initialt vid tunntarmen.
Hypoxin sprids till anastomosen och orsakar där ischemi och läckage. Intraperitoneal mikrodialys postoperativt vid
tunntarm och anastomos kan i klinisk praxis vara en värdefull metod i postoperativ övervakning för tidig diagnostik av
anastomosläckage.
76
Laparoskopisk Ladds operation för malrotation
Bengt Håkanson, Stockholm
Britt Husberg Stockholm, Jonas Nygren Stockholm
Introduction
Malrotation är ett ovanligt fynd vid utredning av kronisk buksmärta hos vuxna patienter. Risken för tunntarmsvolvulus är
ökad och Ladds operation är standardbehandling vid behandlingskrävande buksmärtor. Operationen har vanligtvis
utförts via laparotomi.
Method
Sedan juni 2014 har Ladds operation utförts med laparoskopisk teknik på Ersta sjukhus. En av patienterna var 2 år
tidigare opererad med en öppen Ladds operation. Förutom adherenslösning, delning av Ladds band, mobilisering av
tunntarm och kolon i enlighet med standardmetoden samt appendektomi, har i 3 fall utförts cekopexi. Numeriska
värden anges som median och min/max.
Result
Sex patienter (2K/4M) med medianålder 56,5 år (37-78), har opererats laparoskopiskt. Inga konverterades till
laparotomi. Operationstiden var 159 min (137-184). Peroperativ blödning har ej varit mätbar. Det förekom inga
kirurgiska eller andra allvarliga postoperativa komplikationer och inga akuta reoperationer utfördes under vårdtiden.
Vårdtiden var 2,5 (2-15) dagar. Tre av patienterna har senare (2 veckor till 3 månader) genomgått reoperation, 2 för
högt hinder och en patient för en tunntarmsvolvulus. Efter reoperationerna har samtliga dessa patienter symtomlindrats
med undantag av en patient med kort uppföljningstid (5 dagar).
Discussion
Patienter med kronisk buksmärta och fynd av malrotation utgör en komplex grupp. I de fall där operation är indicerad
har Ladds operation kunnat utföras på ett säkert sätt med laparoskopisk teknik utan per- eller tidiga postoperativa
komplikationer eller hög morbiditet. Postoperativ uppföljning är väsentlig med hänsyn till behov av reintervention på
längre sikt.
77
Laparoskopiskt peritoneallavage vid perforerad divertikulit
Walter Albornoz, Mora
Helena Laurell Mora
Introduction
Laparoskopiskt peritoneallavage är en ny behandlingsmetod vid perforerad divertikulit. Vi har utvärderat sex års
erfarenhet av denna metod i Mora samt om antalet stomier kunnat minskas.
Method
Journalgranskning har genomförts på samtliga patienter som genomgått laparoskopiskt peritoneallavage vid
kirurgkliniken i Mora 2009-2014. Data gällande vårdtider, antibiotikabehandlingar, diagnoser, Hincheyklass,
operationer, operationstider, eventuella reoperationer och komplikationer, stomier, senare elektiva
sigmoideumresektioner och stominedläggningar har insamlats.
Result
Totalt 18 laparoskopiska peritoneallavage utfördes 2009-2014. Av dessa hade 14 patienter perforerad divertikulit med
Hincheyklass I-III och inkluderades i studien. Medelålder var 54 år för dessa 8 kvinnor och 6 män. En patient hade
även en sigmoideumtumör och konverterades till Hartmannoperation med sigmoideostomi. Av övriga 13 patienter fick
tre reopereras akut, varav två patienter fick avlastande stomi. Dessa två stomier är nedlagda. Två patienter
sigmoideumresecerades senare akut på grund av nytt divertikulitskov och fyra patienter opererades med elektiv
sigmoideumresektion. Fyra patienter har avböjt elektiv sigmoideumresektion. Operationstid för de akuta
peritoneallavagen var i medel 47 minuter (25-78). Medelvårdtiden var 7,5 dagar (4-22) varav fem patienter
intensivvårdades i 1-10 dygn (medel 1,7 dygn). Antibiotika gavs till samtliga patienter i medel 7,5 dygn intravenöst samt
ytterligare 6 dygn peroralt. Ingen mortalitet noterades. Tolv opererades av överläkare och två av ST-läkare med
överläkarassistans.
Discussion
Laparoskopiskt peritoneallavage är ett bra alternativ till Hartmannoperation eller sigmoideumresektion med
primäranastomos och eventuell avlastande loopileostomi vid perforerad divertikulit utan fekal peritonit.
Operationsmetoden är enklare och kräver inte närvaro av kolorektalkirurg vid akutoperationen. Laparoskopiskt
peritoneallavage har låg mortalitet och morbiditet med få reoperationer, korta vårdtider och antibiotikabehandlingar
samt få stomier.
78
Ledtider i realtid- en modell för effektiv implementering av
standardiserade vårdförlopp för kolorektal cancer
Lina Westman, Eksjö
niklas zar jönköping
Introduction
Standardiserade vårdförlopp kommer inom snar framtid att införas för en rad cancerdiagnoser, däribland kolorektal
cancer. Målet är kortare väntetider och en jämlikare cancervård. De standardiserade vårdförloppen ställer mycket höga
krav på effektiva vårdflöden och korta ledtider. Då krävs administrativa system med god översikt över vårdkedjan från
inkommande remiss till slutförd behandling. Ett viktigt steg mot kortare väntetider är att monitorera ledtider i realtid. Det
ger vårdgivaren bättre kontroll över vårdkedjan och underlättar därmed implementeringen av standardiserade
vårdförlopp.
Method
Vi har tagit fram en modell för att hämta realtidsdata ur befintliga vårdadministrativa system. Data överförs sedan till en
elektronisk liggare som uppdateras en gång per dygn. Behöriga vårdgivare har på så sätt full översikt över samtliga
patienter som är under utredning och behandling för kolorektal cancer i vårt län. Patienterna monitoreras från
diagnosdatum till postoperativ uppföljning på läns-, klinik- och individnivå. Liggaren redovisar överskådligt ledtider i
realtid, planerade samt utförda undersökningar och behandlingar för varje patient. Den aktuella ledtiden för varje
processmått jämförs med förutbestämda målvärden. Om en enskilds patients ledtid överskrider målvärdet visas en
varning. På så sätt kan vi omedelbart identifiera och åtgärda brister i vårdförloppet på individnivå. Ledtiderna baseras
på processmåtten i INCA med vissa lokala tillägg.
Result
Vi kommer att demonstrera den elektroniska liggaren och redovisa hur Jönköpings läns väntetider och resultat
påverkats av realtidsmonitoreringen av ledtider.
Discussion
Implementering av standardiserade vårdförlopp är en högaktuell fråga inom kolorektal cancervård. Vår modell kan
enkelt översättas till andra vårdadministrativa system och är ett potent verktyg för en effektiv vårdkedja och korta
ledtider.
79
Nedläggning av avlastande stomi vid främre resektion av
rektum för cancer – blir vi bättre ?
Oskar Korske, Örebro
Hannah Floodeen Örebro, Peter Matthiessen Örebro
Introduction
Vid låg främre resektion av rektum för cancer (LAR) läggs en avlastande loopileostomi upp för att minska risken för och
konsekvenserna av symptomatiskt anastomosläckage.
Method
Vid en tidigare genomgång av patienter opererade med LAR och avlastande loopileostomi vid ett utbildningssjukhus
1995-2007 (n=135; grupp I) skedde nedläggningen inom 4 månader hos 19 % (20/106) av patienterna. Av
nedläggningarna efter >4 månader (n=86) fanns ingen medicinsk förklaring till fördröjningen hos 58% (50/86). De
identifierbara orsakerna till fördröjningen var icke kirurgisk morbiditet 20% (17/86), symptomatiskt anastomosläckage
12% (10/86) och postoperativ adjuvant cytostatika 10% (9/86). 21% (28/135) blev permanenta stomister. Vi vill
undersöka om det härefter skett någon förändring med avseende på dessa utfall och en retrospektiv
journalgenomgång av samtliga patienter opererade med LAR och avlastande loopileostomi 2008-2014 har utförts
(n=94; grupp II).
Result
Totalt 76/94 (81%) av loopileostomierna lades ner varav 33% (25/76) inom 4 månader. Av de som lades ned efter >4
månader (n=51) fanns hos 29 % (15/51) ingen medicinsk förklaring. De vanligaste identifierbara orsakerna till fördröjd
nedläggning var adjuvant cytostatikabehandling 39 % (20/51), symtomatiskt anastomosläckage 12 % (6/51), icke
kirurgisk morbiditet 6 % (3/51), andra kirurgiska komplikationer 4 % (2/51) och radiologiskt påvisad
anastomosinsufficiens 4 % (2/51). Med minimum 24 månaders uppföljning (opererade 2008-2012) blev 15% (11/74) i
grupp II permanenta stomister.
Discussion
Under den senare perioden lades en större andel avlastande loopileostomier ned inom fyra månader. Andelen utan
identifierbar orsak till fördröjning blev färre och den vanligaste orsaken till fördröjd nedläggning var adjuvant
cytostatika. Andelen anastomosläckage och permanenta stomier var jämförbara.
80
Patienter kolektomerade på grund av obstipation ångrar
inte ingreppet
Joel Nilsson, Luleå
Pia Näsvall Luleå, Christoffer Odensten Luleå, Ulf Öhrvall Luleå
Introduction
Resultaten av studier på operationer för obstipation, vanligen kolektomier, är motstridiga och förknippas ofta med hög
morbiditet och mortalitet. I Norrbotten opererades från 1984 till 2012, 21 patienter för svår obstipation med kolektomi
och ileorektal anastomos eller annan kolonresektion med eller utan stomi. Preoperativt karaktäriserades patienternas
besvär av "slow transit". Det har uppmärksammats några fall av anemiserande blödningar från anastomosområdet men
i övrigt är lite känt om patienternas hälsotillstånd långt efter operationen. För att kartlägga patienternas tarmfunktion,
livskvalite samt förekomst av sena komplikationer gjordes en retrospektiv journalstudie inkluderande enkäter till
opererade patienter.
Method
21 patienter opererade för obstipation med kolektomi, med ileorektal anastomos eller med stomi hämtades ur
operationsregistret i Norrbotten. Journalerna granskades avseende komplikationer under tiden efter operationen fram
till 2014. De kvarlevande personerna (n=12) tillskrevs att besvara två enkäter, en angående graden av obstipation
enligt Rom III kriterierna och förbrukningen av laxantia eller antidiarroika. Dessutom frågor om buksmärtor, blödningar
behov av sjukvård och ett allmänt omdöme om behandlingen (operationen) varit värdefull. Det andra frågeformuläret
beräknade "the gastrointestinal quality of life index" (GIQLI). Som kontrollgrupp för den senare användes friska
studenter.
Result
Flera (n=8) hade fortfarande många år efter operation antingen förstoppning, diarrer eller inkontinens. Bland sena
komplikationer märks tunntarmsileus, ärrbråck och anemiserande blödningar (n=2) från anastomosområdet.
Livskvalitéstudien visade sämre resultat för patienterna jämfört med friska försökspersoner.
Discussion
Majoriteten av patienterna var nöjda med operationen och ångrade inte ingreppet. Detta trots högt antal komplikationer
och kvarvarande besvär och att flera patienter behövde reopereras med stomi. Behandlingen bör användas enbart i
utvalda fall.
81
Postoperativ användning av NSAID-preparat och risken för
anastomosläckage efter främre resektion för rektalcancer
Daniel Kverneng, Umeå
Jörgen Rutegård Umeå, Peter Matthiessen Örebro, Markku Haapamäki Umeå, Martin Rutegård Umeå
Introduction
Läkemedel av typen NSAID (non-steroidal anti-inflammatory drug) används ofta som postoperativ smärtbehandling
tack vare en opioidsparande effekt. Flera studier har emellertid visat förhöjd risk för symptomatiskt anastomosläckage
efter behandling med NSAID vid kolorektalkirurgi. Syftet med denna studie var att undersöka huruvida NSAID ökar
risken för anastomosläckage efter främre resektion för rektalcancer.
Method
Patienter som behandlades med främre resektion för rektalcancer mellan 2007 och 2013 i Norra regionen
identifierades genom Kolorektalcancerregistret. Journaldata inhämtades för exponeringen, administrering av NSAID
minst två av de sju första postoperativa dagarna, samt utfallet symptomatiskt anastomosläckage inom 90 dagar.
Logistisk regression användes för att bestämma effekten av NSAID-preparat på risken för läckage uttryckt i oddskvoter
(OR) och 95 % konfidensintervall (KI). Störfaktorer innefattade ASA-klass, avlastande stomi, strålning, tumörstadium
och typ av mesorektal excision.
Result
323 patienter inkluderades i studien. Postoperativt NSAID användes i 42 % (135/323) av opererade patienter. Bland de
patienter som använde NSAID fick 16 % (21/135) anastomosläckage, jämfört med 19 % (36/188) av de som inte fick
NSAID. Justerat för störfaktorer var den oberoende risken inte förhöjd att drabbas av läckage hos patienter med
postoperativ NSAID-behandling (OR 0,74; 95 % KI 0,39 – 1,39). Risken för läckage skilde sig inte mellan övervägande
COX-1-selektiva och övervägande COX-2-selektiva NSAID.
Discussion
Denna studie ger inget stöd för att postoperativ behandling med NSAID efter främre resektion av rektum för
rektalcancer ökar risken för symptomatiskt anastomosläckage. Studien har ett begränsat antal patienter och större
studier, helst randomiserade, krävs för att säkrare slutsatser ska kunna dras.
82
Påverkar dosintensitet prognosen vid behandling med
HIPEC?
Lana Ghanipour, Uppsala
Malin Enblad Uppsala, Helgi Birgisson Uppsala, Wilhelm Graf Uppsala
Introduction
Cytoreduktiv kirurgi (CRS) med hyperterm intraperitoneal cytostatika (HIPEC) är idag standardbehandling vid
peritoneal carcinomatosis (PC). Det finns dock begränsad evidens vad gäller nyttan av HIPEC på prognosen. Syftet
med denna studie var att utvärdera effekten av de olika cytostatika regimer samt doseffekten på överlevnaden.
Method
Totalt opererades 350 patienter med CRS-HIPEC under tidsperioden 2004-2012 på Akademiska sjukhuset. Kolorektal
cancer (CRC) (n=130) och pseudomyxoma peritonei (PMP) (n=138) var av de mest förekommande primärtumörerna.
Den HIPEC regim som användes vid PMP var Mitomycin C (MMC) och vid CRC Oxaliplatin (Ox) eller Ox plus
Irinotecan (OxIr). Medel uppföljningstiden var 41 månader. Överlevnadsanalyser beräknades med Kaplan Meier
metoden och skillnader med log rank test. Cox proportional hazard model användes för att beräkna doseffekten på
överlevnaden.
Result
Median överlevnaden för CRC patienter behandlade med Ox (n=51, medel PCI 18) var 27 månader och 30 månader
för patienter behandlade med OxIr (n=54, medel PCI 15) (p=0,31). Patienter med PMP hade en median överlevnad på
109 månader om tumören var av låggradig typ, 85 månader för intermediär typ och 44 månader för höggradig
tumörtyp (p=0,00002). Benmärgspåverkan hade ingen påverkan på överlevnaden.
Discussion
Denna studie visar att varken typ av cytostatika regim eller dosintensitet i ett HIPEC protokoll har inverkan på
överlevnaden. Inte heller påverkar benmärgstoxicitet överlevnaden.
83
Påverkar vändning av patienten resultat vid abdominoperineal resektion av rektum?
Marcin Popiolek, Örebro
Bayar Baban Örebro, Peter Matthiessen Örebro
Introduction
Syftet var att jämföra korttids- och långtidsresultat efter abdomino-perineal (APR) resektion av rektum för rektalcancer
med den perineala delen av operationen utförd i ryggläge (APR-rygg) eller proktologiläge (APR-prokto).
Method
Patienter som under perioden 1995-2013 opererades konsekutivt med APR för rektalcancer (n=214) vid ett
undervisningssjukhus inkluderades. APR-rygg och APR-prokto jämfördes med avseende på patient- och
kirurgirelaterade variabler samt circumferent resektionsmarginal (CRM) och total 5-årsöverlevnad. Patienter med
tumörer i mellersta rektum som opererades med APR med intersfinkterisk resektion exkluderades (n=36). Vändning
infördes 2004.
Result
Den perineala delen av operationen utfördes på 72/214 (33%) i ryggläge (APR-rygg) och på 142/214 (67%) i
proktologiläge (APR-prokto). Ingen skillnad mellan grupperna observerades med avseende på könsfördelning,
tumörnivå och cancerstadium. Median ålder var 69 i APR-rygg och 70 i APR-prokto. Coccyx resecerades hos 70/142
patienter (49%) i APR-prokto. Operationstid i APR-prokto inklusive vändning var i median 320 min jämfört med 260 min
vid APR-rygg (p<0,001). Peroperativ blödning var 450 ml för APR-prokto jämfört med 1000 ml för APR-rygg (p<0,001).
Median CRM var 6 mm för APR-prokto och 3 mm för APR-rygg (p=0,001). Total 5-årsöverlevnad var 63 % i APRprokto och 59 % i APR-rygg (p=0,68). Inga signifikanta skillnader noterades vad gäller blödning, operationstid, vårdtid,
CRM och 5-årsöverlevnad huruvida coccyx sparades eller inte vid APR-prokto.
Discussion
I denna populationsbaserade kohort medförde vändning vid APR längre operationstid men mindre blödning och större
CRM. En möjlig förklaring är att proktologiläge ger bättre förutsättningar för mer precis dissektionsteknik. Bevarande av
coccyx försämrar inte det kirurgiska resultatet varför coccyx kan sparas i utvalda fall.
84
Resultat och kostnader efter öppen buk vid behandling med
VAC vs utan VAC-behandling
Linda Bilos, Örebro
Kjell Jansson Örebro
Introduction
Överlevnaden hos svårt sjuka gastrointestinala och kärlkirurgiska patienter har förbättrats efter introduktionen av
behandling med öppen buk. Fördelarna blir en förbättrad cirkulation till bukorganen och dränage av inflammatoriska
substanser. Behandlingskostnaderna är höga med flera operationer, komplicerad intensivvård och lång vårdtid.
Metoderna som används är vanligen öppen buk med täckande plast eller ett slutet inplastad vakuum system sk VAC
behandling. Vi har retrospektivt studerat resultat och kostnader hos patienter med och utan VAC-behandling.
Method
62 patienter vårdades 2003-2012 med öppen buk vid USÖ. Medelåldern var 63,5 år och majoriteten män (41st). 84 %
(52st) opererades akut. Metod valdes slumpmässigt utifrån kirurgens erfarenhet till behandling med eller utan VAC. 21
patienter behandlades med VAC och 41 patienter utan VAC.
Result
10 st (48%) avled under vårdtiden i VAC gruppen och 14 st (34%) i utan VAC-gruppen. 3 års överlevnaden var 45%. 6
patienter utvecklade fistlar i utan VAC gruppen, ingen i VAC-gruppen. Medelvårdtiden var i VAC gruppen 45 dagar vs
52 dagar utan VAC-behandling. Medelkostnad för hela vårdtiden i VAC-gruppen var 1 050 000 kr och utan VACbehandling 981 000 kr.
Discussion
Akut kirurgi är en riskfaktor för öppen buk. Kostnaderna för vården är höga men skiljer inte mellan grupperna. Sannolikt
beror det på att patienter med öppen buk är en svårt sjuk patientgrupp som kräver flera operationer, lång vårdtid på
IVA och vårdavdelning. Långtidsöverlevnaden är bra om man överlever första vårdtillfället. Skillnader i överlevnad och
fistelutveckling noteras mellan grupperna och större randomiserade studier behövs för att finna riktlinjer för behandling
av denna patientgrupp.
85
Skillnader i staging, MDT-bedömning och behandling av
screening jfm icke-screeningupptäckt kolorektal cancer
Deborah Saraste, Stockholm
Anna Martling Stockholm, Per Nilsson Stockholm, Johannes Blom Stockholm, Sven Törnberg Stockholm, Martin
Janson Stockholm
Introduction
Populationsbaserad screening för kolorektal cancer med F-Hb påbörjades i Stockholm-Gotland regionen 2008. Syftet
med denna studie var att utvärdera och jämföra preoperativ staging, MDT-bedömningar och behandling hos patienter
med screening- jfm icke-screeningupptäckt kolorektal cancer.
Method
Patienter med screeningupptäckt kolorektal cancer 2008-2012 jämfördes med övriga patienter i Sverige med ickescreeningupptäckt cancer i samma åldersgrupp, 60-69 år, och tidsperiod. Jämförelsen gjordes avseende patient- och
tumörkarakteristika, staging, MDT-bedömningar och behandling. Data hämtades ur Svenska kolorektalcancerregistret
och Screningregistret för Stockholm-Gotland.
Result
Jämfört med patienter med icke-screeningupptäckt cancer hade de med screeningupptäckt cancer en högre andel
tumörer i stadium I (41 jfm 15%, p<0.001). De hade en mer komplett staging och var MDT-bedömda i större
utsträckning (p<0.001). I båda grupper hade dock patienter med endoskopiskt resecerad cancer genomgått staging och
MDT-bedömning i mindre utsträckning än patienter med kirurgiskt resecerad cancer (p<0.001). Ingen skillnad förelåg
mellan grupperna beträffande (neo)adjuvant behandling eller andelen lokalt resecerade tumörer i stadium I .
Discussion
Patienter med screeningupptäct cancer genomgick staging och MDT-bedömning i högre utsträckning än dem med
icke-screeningupptäckt cancer, men i båda grupper gällde detta i mindre utsträckning patienter med endoskopiskt
resecerade tumörer jämfört med kirurgiskt resecerade. Trots en högre andel tidiga tumörer i screeninggruppen,
genomgick dessa patienter lika extensiv kirurgisk och onkologisk behandling som patienterna i gruppen med ickescreeningupptäckt cancer.
86
Snabbt in – trygg ut. Kontaktsjuksköterskans förstärkta roll
för patienter med tjocktarmscancer.
Jane Heath, Gothenburg
Kristina Danielsson Gothenburg, Angelica Wingård Gothenburg
Introduction
På kirurgkliniken opereras årligen ca 150 patienter på grund av tjocktarmscancer. Ledtiderna var långa och väntan
påfrestande. Brister fanns i uppföljningen och det saknades skriftlig patientinformation.
Method
Vi har infört snabbt omhändertagande av patienter med nyupptäckt tjocktarmscancer i samarbete med endoskopi- och
röntgenmottagningar. Samma dag patienten koloskoperas skriver kontaktsjuksköterska på kirurgmottagningen
röntgenremisser, bokar röntgenundersökningar samt besök till kirurgläkare. Genom workshifting har vi tagit över
läkarnas arbetsuppgifter. Tillsammans med patienterna har det tagits fram skriftlig pre- och postoperativ information
inom ramen för en interventionsstudie. Sjuksköterskeledd uppföljning är införd ett, två och tre år postoperativt.
Kontaktsjuksköterska lämnar röntgensvar och skriver röntgenremisser. Workshifting har gjorts. Ett år postoperativt får
patienten en enkät med frågor kring information, stöd och uppföljning. Arbetsbeskrivningar för kontaktsjuksköterskan är
framtagna och implementerade.
Result
Vi har jämfört 25 patienter 2013 med 25 patienter 2014. Vi har kortat ledtiden från upptäckten av en tjocktarmstumör till
behandlingsbeslut från 27 till 12 dagar, en minskning med 56%. Patienten har nu en kontaktsjuksköterska genom hela
vårdkedjan. I enkäten (n=110) framkommer att 67% upplever att de fått det stöd de önskat av kontaktsjuksköterskan
under det första året postoperativt samt att 96% tycker att uppföljningsbesöket hos kontaktsjuksköterskan var
värdefullt.
Discussion
Väntetiderna för patienten är mycket påfrestande. Vi har kortat ledtiderna med 56% vilket leder till snabbare
omhändertagande. I mötet med patienter upplever vi att de känner trygghet och att det är en fördel att ha en fast
vårdkontakt i form av kontaktsjuksköterska. Vi kan fortfarande se att det finns förbättringspotential och arbetar
kontinuerligt med detta.
87
Socioekonomisk bakgrund och 5-årsöverlevnad vid akut
koloncancer
Georgios Papadimitriou, Eskilstuna
Hasse Eriksson Eskilstuna
Introduction
Akut insjuknande i koloncancer har tidigare visat sig variera med socioekonomisk bakgrund. Syftet var att kartlägga om
socioekonomiska variabler har olika betydelse för överlevnad vid akut respektive elektiv koloncancer.
Method
Samtliga registrerade med koloncancer 2007-2011, exklusive (252) screeningupptäckta och (2264) med oklart
presentationssätt inkluderades (n=16 301) och följdes till november 2012. Via länkning till SCB erhölls
socioekonomiska variabler. Materialet analyserades med logistisk regression, Kaplan-Meierkurvor och Cox regression.
Result
3556 (21.8%) hade genomgått akutoperation. I univariat analys var ett akut insjuknande associerat med alla faktorer
utom kön (ålder, ASA-klass, stadium, region, sjukhustyp civilstånd, utbildning och inkomst). I multivariat analys
framkom ett tydligt mönster där det var betydligt mer troligt med ett akut förlopp i samtliga regioner utanför Stockholm
(OR 1,26-1,43) och mindre troligt på läns- och länsdelssjukhus (OR 0.86; 0,79). Civilstånd är associerat med
presentationssätt (ogift OR 1,33 och änka 1,41) liksom inkomst (lägsta inkomstkvartiler OR 1,16 och 1,17). Efter 5 år
levde 63% i den elektiva jämfört 32% i den akuta gruppen (p<0.001). Vid elektiv koloncancer hade kvinnor en lägre risk
för död inom 5 år (HR 0,86), punktestimaten var högre för alla regioner jämfört med Stockholm (1,11-1,30) men lägre
på länssjukhus (0,89). Civilstånd, utbildning och inkomst påverkar risken att dö för elektiv koloncancer (HR ogift 1,39,
grundskola 1,19 och låg inkomst 1,23). Vid akut koloncancer sågs ett likartat men mildare mönster, utan effekt av
inkomst.
Discussion
Akut insjuknande av koloncancer är associerat med civilstånd och inkomst i Sverige. Skillnader i överlevnad förefaller
större vid elektiv koloncancer.
88
Så skiljer sig patienten vid akut resp elektiv operation av
koloncancer
Stefan Skullman, Skövde
Mile Bergvall Skövde, Karl Kodeda Göteborg
Introduction
Varje år får 4000 svenskar diagnosen koloncancer. Tre av fyra är över 65 år. Ungefär 85% genomgår större
resektionskirurgi. En av fem opereras akut och 80% av dem pga ileus. Andra orsaker är perforation och blödning. Vi
vet att den akuta patienten jämfört med den elektiva har högre postoperativa morbiditet och mortalitet och sämre
prognos på lång sikt. Målet är att belysa skillnaderna för att förbättra omhändertagande av den akuta patienten.
Method
Retrospektiv registerstudie för samtliga koloncancerpatienter registrerade i det Nationella kvalitetsregistret för
kolorektalcancer åren 2007-2010. Totalt ca 16000 patienter varav 13817 opererades: 3013 akut och 10804 elektivt.
Result
De akut opererade är sjukare på förhand med högre ASA-klass. Operationerna startar senare på kvällen och färre
opereras av kolorektalkirurger. De har fler komplikationer, längre vårdtider och fler vårdas på IVA. Den postop
mortaliteten är fem gånger högre. Tarmperforation är tre gånger vanligare. Betydligt färre är radikalt respektive kurativt
opererade. Tumörerna har högre TNM klass och lägre andel mikroskopisk radikalitet. Nära fyra gånger så många får
permanent stomi. Färre diskuteras på postop MDT men lika stor andel får adjuvant behandling. Inga köns- eller
åldersskillnader.
Discussion
Det är dags att titta närmare på vårdkedjan för den akuta patienten. Om möjligt utred och optimera patienten
preoperativt. Planera operationen på förmiddagen med rätt operatörer så att det finns full kompetens även
postoperativt.
89
Sömnapné, hypoxi och lungfunktion vid öppen kirurgi av
kolorektalcancer
Karl Franklin, Umeå
Martin Claesson Umeå, Carin Sahlin Umeå, Malin Jonsson-Fagerlund Stockholm
Introduction
Ålder och övervikt är riskfaktorer för kolorektalcancer och sömnapné. Atelektaser och andningsproblem är vanligt efter
stor bukkirurgi men förekomst av sömnapné vid kolorektalcancer och hur sömnapné påverkas av öppen kirurgi är
väsentligen okänt. Sömnapné diagnosticeras när det är mer än 5 andningsuppehåll per timme sömn (= apné-hypopné
index, AHI >5). Vår målsättning var att undersöka hur sömnapné, syresättning, koldioxid och lungfunktion påverkas vid
öppen kirurgi av kolorektalcancer.
Method
28 patienter varav 8 kvinnor med kolorektalcancer inkluderades. De undersöktes med polysomnografisk
sömnapnéutredning med kontinuerlig mätning av andning, syresättning, EEG mm under natten före kirurgi och andra
postoperativa natten utan syrgasbehandling. Artärgas och lungfunktion.
Result
Sömnapnéförekomsten var hög bland patienterna men det var ingen skillnad preoperativt (AHI: 19 ±15) och
postoperativt (AHI: 17 ±23), däremot minskade apnéförekomsten signifikant i såväl rygg som sidoläge postoperativt.
Apnéförekomsten var signifikant högre i ryggläge än i sidoläge och patienterna sov nästan dubbelt så mycket på rygg
postoperativt (82±29%) jämfört med preoperativt (44 ±28%) p<0,001. Vitalkapaciteten minskade signifikant med 32%
utan att PCO2 steg, däremot minskade PO2 signifikant med nästan 2 kPa postoperativt.
Discussion
Sömnapnéförekomsten minskade i såväl sidoläge som i ryggläge postoperativt, men patienterna sov dubbelt så mycket
på rygg postoperativt där sömnapné är vanligare vilket förklarar varför sömnapnéförekomsten var lika hög pre- som
postoperativt. Sömnapné med intermittent hypoxi skulle effektivt förebyggas om patienterna förhindrades att sova på
rygg postoperativt. Den sänkta lungfunktionen påverkar inte koldioxidhalten i blodet.
90
Sömnapné vid kolorektalcancer
Karl Franklin, Umeå
Martin Claesson Umeå, Carin Sahlin Umeå, Markku Haapamäki Umeå, Malin Jonsson-Fagerlund Stockholm
Introduction
Ålder och övervikt är riskfaktorer för både kolorektalcancer och sömnapné. Sömnapné med mer än 5 andningsuppehåll
per timmer sömn åtföljt av hypoxi förekommer i befolkningen hos 20% av män och 9% av kvinnor. De har en ökad risk
för hjärt-kärlsjukdom, tidig död och en ökad risk för postoperativ hypoxi och sårinfektioner efter ortopedisk kirurgi. Vi
avsåg att undersöka förekomsten av sömnapné bland patienter med kolorektalcancer, eftersom den är okänd.
Method
Femtio patienter varav 16 kvinnor med kolorektalcancer medel ålder 69 ± 11 år, BMI 26 ± 4 kg/m2 inkluderades. De
gjorde sömnapnéutredning med polysomnografi där andning, EEG, pulsoximetri mm registrerades kontinuerligt under
natten före operation.
Result
Fyrtioen av femtio patienter (82%) hade sömnapné. Fyrtio procent hade mild sömnapné med 5-15 apnéer/ timme
sömn, 28% hade måttlig sömnapné och 14% grav sömnapné med mer än 30 apnéer per timme sömn. Patienterna sov
i genomsnitt 41% av tiden i ryggläge. I ryggläge hade de i medel 29 ± 22 apnéer per timme sömn mot 8 ± 9 i sidoläge.
Discussion
Sömnapné är ytterst vanligt bland patienter som skall opereras för kolorektalcancer. Detta är ett helt nytt fynd. Delvis
kan den höga förekomsten förklaras av ålder och övervikt, men det finns ingen tidigare undersökt population där
sömnapné är så vanligt som vid kolorektalcancer. Det är oklart varför sömnapné är så vanligt vid kolorektalcancer och
vilken betydelse det har för dessa patienter.
91
Tymidinfosforylas som prognostisk faktor vid kolorektal
cancer i stadium II
Elinor Bexe Lindskog, Göteborg
Yvonne Wettergren Göteborg
Introduction
För patienter med stadium II kolorektal cancer och hög risk för recidiv kan det vara av värde med adjuvant
cytostatikabehandling. För att bättre kunna identifiera högriskpatienter är det viktigt att finna användbara prognostiska
faktorer/markörer. En intressant markör är tymidinfosforylas (TYMP) som är ett enzym med flera tumörfrämjande
egenskaper. TYMP uttrycks i epitel- och stromaceller i kolorektala tumörer, speciellt i tumörassocierade makrofager.
Syftet med studien var att utvärdera TYMP genexpression som prognostisk markör vid kolorektal cancer i stadium II.
Finns en skillnad i resultaten vid analys av TYMP i makroskopiskt dissekerad tumörvävnad jämfört med
mikrodissekerad vävnad uppdelat i epitelceller och stroma.
Method
Patienter opererade för tumör i stadium II, ≥12 lymfkörtlar undersökta, ej preoperativt strålbehandlade och som senare
utvecklat recidiv (n=43), samt ålders-, differentierings- och stadiummatchade patienter med recidivfri 3 årsuppföljning
(n=82). TYMP genexpression analyserades med kvantitativ realtids-PCR i makrodissekerad färskfrusen tumörvävnad
(fTYMP)och i mikrodissekerad formalin-fixerad tumörvävnad uppdelad i epitelceller (eTYMP) och stroma (sTYMP).
Result
TYMP genexpression korrelerade inte till kön, ålder eller tumörlokalisation. Både fTYMP och eTYMP var högre i lågt,
jämfört med högt, differentierade tumörer (p<0.05). Medianvärdet av fTYMP var högst (0.52, IQR 0.0.27-0.82), följt av
sTYMP 0.35 (IQR 0.18-0.72) och eTYMP 0.26 (IQR 0.15-0.44). Det fanns en korrelation mellan fTYMP, eTYMP och
sTYMP (p<0.05). Patienter som fick recidiv hade lägre sTYMP (0.37) än de som inte fick recidiv (0.64, p<0.05).
Discussion
Resultaten talar för en högre risk för recidiv vid kolorektal cancer i stadium II om sTYMP är lågt. Låga sTYMP värden
kan indikera att vävnaden innehåller få tumörassocierade makrofager.
92
Välbefinnande och kroppsuppfattning efter
rektumamputation för rektalcancer
Elisabeth González, Göteborg
Kajsa Holm Göteborg, Berith Wennström Skövde, Anette Wedin Göteborg, Eva Haglind Göteborg, Eva Angenete
Göteborg
Introduction
Rektumamputation (APE) är ett stympande ingrepp men hur patienterna upplever det några år efter avslutad
behandling är otillräckligt studerat. Syftet var att kartlägga hur patienter som opererats med APE för rektalcancer
beskriver sitt välbefinnande och ser på sin kropp tre år efter operation.
Method
Data hämtades ur Svenska kolorektalcancerregistret för samtliga patienter som opererades med APE under 20072009. Av dessa besvarade 545 ett frågeformulär. Där fick patienterna med egna ord beskriva sitt välbefinnande och sin
kroppsuppfattning. 321 patienter besvarade en eller båda av dessa frågor: 183 män/138 kvinnor, medianåldern 65 år.
Svaren innehållsanalyserades kvalitativt och kvantitativt.
Result
Tre huvudteman framkom varav två mer problematiserande ”kroppsliga begränsningar (A) och själsligt lidande (B)” och
ett som utgjorde ”acceptans av den nya livssituationen (C) ”. A utgjordes av besvärande bråck/stomi, sexuell oförmåga,
trötthet, annan sjuklighet. B innebar att skämmas för sin kropp, känna sig ful och stympad samt att känna oro och
illabefinnande. C innebar att vardagen är som förut, positiv livsinställning, tacksamhet, ny livsinsikt och att känna sig
älskad trots stomi. En tredjedel beskrev acceptans av sin situation (ca 36%) och nästan hälften beskrev A och/eller B i
kombination med C. Enbart problematiserande teman: 19%.
Discussion
Den övervägande andelen (81%) uttryckte en acceptans av den nya livssituationen och ett gott välbefinnande trots att
45% av dem upplevde olika kroppsliga och/eller mentala besvär. Dock uppgav 19% problem som hämmar deras liv
och ger avsaknad av välbefinnande. Det är viktigt att identifiera dessa 19% för att kunna sätta in medicinska insatser
och ge psykosocialt stöd.
93
Äldres upplevelse av vård, information och delaktighet före,
under och efter kolorektal cancerkirurgi
Katja Schubert Samuelsson, Stockholm
Monika Egenvall Stockholm, Inga Klarin Stockholm, Johan Lökk Stockholm, Ulf Gunnarsson Umeå, Marie Iwarzon
Stockholm
Introduction
Medelvårdtiden för kolorektal cancerkirurgi är mellan 6-9 dagar, dock ses längre vårdtid hos äldre med flera sjukdomar.
Studier och klinisk erfarenhet visar att äldre kirurgiska patienter oftare drabbas av postoperativa komplikationer,
konfusion och nutritionssvårigheter samt att de oftare skrivs ut till andra boendeformer. För patienter över 75 år som
opereras för kolorektal cancer finns endast få studier som belyser vården ur patientens perspektiv. Studiens syfte är att
beskriva den äldre kolorektal cancer-patientens upplevelse av information, delaktighet och vårdförlopp inför och efter
operation.
Method
Semi-strukturerade intervjuer genomfördes postoperativt inom 4 månader med 16 patienter över 75 år som opererats
för kolorektal cancer. Intervjuerna analyserades med induktiv, kvalitativ innehållsanalys.
Result
Tre preliminära domäner framkom: ”Brister i information och stöd inför diagnos och operation”, ”Brister i information
med betydelse för återhämtning” samt ”Brister i information med betydelse för egenvård”. En genomgående tendens
var att den äldre var nöjd avseende bemötande, men att kvarstående besvär med aptitlöshet och nutrition förhindrade
snabb återhämtning.
Discussion
Den äldre patientens upplevelse av vård vid, under och efter kirurgi ger en indikation på att information före och efter
operation måste individanpassas utifrån dennes behov och kunskap; nutritionsbehov måste kartläggas, utvärderas och
följas upp samt rehabilitering efter operation bör beakta den äldres fysiska aktivitet och status innan operation för att i
större utsträckning individanpassa rehabiliteringen.
94
Ökade infektions- och sårläkningsproblem vid
rektumamputation - MEN åtgärder lönar sig!
Berith Wennström, Skövde
Gunnar Henriksson Skövde, Lars Johansen Skövde, Karin Hassel Skövde, Stefan Skullman Skövde
Introduction
Flera rapporter finns om ökade läkningsproblem efter vändning i JKP vid rektumamputation. Under 2013 års
kirurgvecka presenterade vi en genomgång från SkaS, Skövde som visade att 66% (24 av 41) av patienterna hade
infektioner i perineum, många av dem hade även långvariga sårläkningsproblem. Efter detta larmresultat rannsakades
varje steg i den perioperativa vårdkedjan och ett åtgärdsprogram med nio förändringar infördes i syfte att reducera
perineala problem efter rektumamputation.
Method
En konsekutiv, prospektiv journalgranskning gjordes av 39 rektumamputerade patienter efter införandet av
niopunktsprogrammet. Patienterna opererades under år 2012-2014, diagnosen var; rektalcancer (n=34), morbus crohn
(n=2), ulcerös colit (n=2), familjär polypos (n=1). En patient avled efter fyra månader. Tid för sårläkning uppskattades
via journalanteckningar och infektionerna skattades enligt en modifierad Clavien klassificering av kirurgiska
komplikationer. Grunddata hämtades från cancerregistret (INCA). Studien är godkänd av den Regionala
etikprövningsnämnden i Göteborg (Dnr T941-13).
Result
En patient drabbades av en svårläkt infektion som krävde operation och tre patienter fick en infektion som läkte inom
tre månader. Således har vi enbart 10% läkningsproblem efter niopunktsprogrammet jämfört med 66% innan
(p<0.001).
Discussion
Åtgärdsprogrammet fungerar med minskat lidande för patienterna och kraftigt minskade hälsoekonomiska kostnader!
Exakt vad i niopunktsprogrammet som gett reduktionen av komplikationerna kan vi enbart spekulera i.
95
Ökad risk för kolorektal cancer hos kvinnor med
bröstcancer i en nationell kohortstudie
Yunxia Lu, Stockholm
Josefin Segelman Stockholm, Lina Lindström Stockholm, Jan Frisell Stockholm, Anna Martling Stockholm
Introduction
Epidemiologiska data har visat en potentiell association mellan könshormoner och kolorektal cancer. Kvinnor med
bröstcancer kan ha ökade nivåer av endogena könshormoner och ha erhållit behandling med hormonsubstitution samt
antihormonell behandling mot bröstcancer. Det är inte känt huruvida risken för kolorektal cancer är ökad eller minskad
hos kvinnor med bröstcancer.
Method
En populationsbaserad, prospektivt registrerad kohort av samtliga kvinnor diagnosticerade med bröstcancer i Sverige
1961-2010 identifierades från Svenska Cancerregistret. Med standardiserade incidens ratios (SIR) med 95%
konfidensintervall (KI) uppskattades risken för kolorektal cancer efter diagnos av bröstcancer jämfört
bakgrundsbefolkningen. För information om behandling identifierades en subkohort av kvinnor som opererats för
bröstcancer 1977-2007 i Stockholmsregionen. I subkohorten analyserades associationen mellan behandling för
bröstcancer och risk för kolorektal cancer, uttryckt i hazard ratios (HR) och 95% KI.
Result
I den nationella kohorten av 179 733 kvinnor med bröstcancer diagnosticerades 2 571 fall av kolorektal cancer, efter en
medianuppföljning på 9.7 år. En ökad risk för kolorektal cancer observerades i bröstcancerkohorten jämfört
bakgrundsbefolkningen (SIR 1.59; 95% KI 1.53-1.65). SIR för cancer i proximala kolon (1.72; 95% KI 1.61-1.82) var
signifikant högre jämfört distala kolon (1.46; 95% KI 1.34-1.58). I den regionala subkohorten av 20 171 kvinnor med
bröstcancer identifierades 299 fall av kolorektal cancer. Olika behandlingar för bröstcancer var inte signifikant
associerade med risk för kolorektal cancer.
Discussion
En ökad risk för kolorektal cancer observerades hos kvinnor med bröstcancer. Vi kunde inte påvisa något samband
mellan olika behandlingar för bröstcancer och risk för kolorektal cancer.
96
A comparison study of the Adaptive Anaerobic
Anastomosis Ring versus the Traditional Circular Stapled
Colorectal Anastomosis in a Porcine Model
Anders Grönberg, Halmstad
Dadi Vilhjalmsson Malmö
Introduction
The purpose of this study was to determine whether the characteristics of the adaptive Anaerobic Anastomosis created
by a new device are comparable to existing stapler technology.
Method
Burst pressure where tested at different times i.e. 1h, 6h 12h 24h 48h, 72h and 7 days after surgery. A total of 48
female, 50 kg pigs were studied. Half of the population where randomized for traditional staplers and the other half for
the new adaptive anastomosis. In all cases the end-to-end anastomoses were located 15 to 20 cm from the anal
verge. Leakage in the anastomosis was tested with compressed air through an attached anal plug and the upper limit
(10 cm above the anastomosis) consisted of a bowel clamp. A pressure gauge was used to verify the state of the
pressure in the bowel. The abdominal cavity was filled with saline and the leakage was visualized with air bubbles
(leakage pressure) adjacent to the anastomosis or elsewhere on the compressed air filled gut.
Result
The adaptive anastomosis had no leakage in the anastomosis, the burst limit was the strength in the intestinal wall in
all screening events. The mean leakage pressures for the stapled anastomoses were 40 mbar (26-64) at 1h; 50 mbar
(43-69) at 6h and 145 mbar (85-185)12h after surgery. Tests performed 24 h or later after surgery showed equally
strong intestinal wall/anastomosis.
Discussion
The strength of the anastomosis evaluated at early time points showed significantly higher burst strengths for the
adaptive anastomosis , suggesting an advantage for the new technique.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑17.45 Plats: Kongresshallen
97
Intraperitonealt nät som behandling av parastomala bråck
Pia Näsvall, Luleå
Jörgen Rutegård Umeå, Michael Dahlberg Luleå, Ulf Gunnarsson Umeå, Karin Strigård Umeå
Introduction
Parastomala bråck är en vanlig komplikation till stomier och kan orsaka läckage och inklämning. Den optimala
behandlingsmetoden är ännu inte funnen. Tillgängliga nät-metoder är förenade med hög recidivrisk och avsevärda
risker för komplikationer både på kort och lång sikt, liksom även mortalitetsrisk. Parastomal Hernia Patch BARDTM
(PHP) är ett intraperitonealt on-lay mesh (IPOM) bestående av ePTFE och polypropylene i två olika lager och utformat
för behandling av parastomala bråck. För att utvärdera säkerhet och recidivrisk med PHP genomfördes en prospektiv
multicenter studie.
Method
Femtio patienter i behov av kirurgisk åtgärd av parastomalt bråck inkluderades konsekutivt. Klinisk undersökning och
DT buk utfördes preoperativt. Alla patienter opererades med PHP. Postoperativ uppföljning efter en månad och ett år
för komplikationer och eventuella recidiv av bråck planerades.
Result
Postoperativ komplikationsfrekvens efter en månad var 15/50 (30%). Parastomal bråck-recidiv frekvens efter ett år
11/50 (22%). Reoperationsfrekvens efter en månad 7/50 (14%) och ytterligare 5/50 (10%) reoperarades under de
följande elva månaderna.
Discussion
PHP tycks inte vara den optimala behandlingsmetoden för parastomala bråck på grund av hög morbiditet och hög
recidivfrekvens av parastomalt bråck. Dock skiljer sig resultaten för PHP inte avsevärt från resultaten från andra
tillgängliga nät-metoder. Utvecklingen av nya, bra behandlingsmetoder för parastomala bråck är ett viktigt
forskningsområde som bör prioriteras.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑17.45 Plats: Kongresshallen
98
Kvarstående perineala symptom är vanligt efter
rektumamputation pga rektalcancer
Dan Asplund, Göteborg
Mattias Prytz Trollhättan, David Bock Göteborg, Eva Haglind Göteborg, Eva Angenete Göteborg
Introduction
Att det föreligger perineal morbiditet efter rektumamputation (sårinfektion, smärta, fördröjd sårläkning) är känt.
Förekomsten av perineala besvär på längre sikt är ett närmast okänt område. Huvudsyftet med denna studie var att
undersöka förekomst, grad och betydelse av kvarstående perineala symptom hos långtidsöverlevare efter
rektumamputation. Ytterligare syften var att undersöka associationen mellan kliniska faktorer (t ex fördröjd perineal
sårläkning, operationstekniska aspekter och strålbehandling) och perineala symptom.
Method
Alla patienter opererade med rektumamputation i Sverige mellan 2007 och 2009 (n=1373) identifierades genom
rektalcancerregistret. Överlevande patienter kontaktades tre år efter operationen och tillfrågades om deltagande i
studien. 545 patienter besvarade ett omfattande frågeformulär. Kliniska data hämtades från kvalitetsregistret och
operationsberättelserna.
Result
Perineala symptom förekom hos 50 % av alla patienter tre år efter rektumamputationen och mer frekvent hos kvinnor
(58 vs 44 %; p=0,001). Operationsmetod (konventionell APE vs ELAPE) och pre op strålbehandling påverkade inte
förekomst eller grad av perineala symptom. Fördröjd läkning av det perineala såret (>4 veckor) förekom hos 25 % av
alla patienter och var associerat med en ökad risk för kvarstående perineala symptom. Den grupp patienter som hade
mer uttalade perineala symptom (n=129) skattade sin allmänna hälsa signifikant lägre än övriga på EQ-5D VAS (68,5
vs 79,9 poäng på den 100-gradiga skalan; p <0,001).
Discussion
Kvarstående perineala besvär är vanligt efter rektumamputation och uttalade besvär påverkar den allmänna
livskvaliteten. Fördröjd sårläkning kan vara en riskfaktor. Ytterligare studier behövs för att studera betydelsen av andra
påverkbara kliniska faktorer för utvecklingen av perineal morbiditet på lång sikt.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑17.45 Plats: Kongresshallen
99
Postoperativa komplikationer efter Hartmann´s operation:
en rapport från den Svenska kolorektalcancerregistret.
Ingvar Sverrisson, Västerås
Maziar Nikberg Västerås, Abbas Chabok Västerås, Kenneth Smedh Västerås
Introduction
Andelen rektalcancerpatienter som genomgår Hartmann´s operation (HA) har ökat på senare år. Syftet var att jämföra
postoperativa komplikationer mellan HA, främre resektion (AR) och abdominoperineal excision (APE).
Method
Samtliga rektalcancerpatienter opererade med tarmresektion registrerade i Svenska kolorektalcancerregistret under
perioden 1996 och 2012 inkluderades. Postoperativa komplikationer inom 30 dagar analyserades.
Result
Totalt opererades 11710 (54%) patienter med AR, 6946 (34%) med APE och 2977 (14%) med HA. Patienter i HA
gruppen var äldre och hade högre ASA-grad. Palliativa operationer var vanligare i HA gruppen (26%) jämfört med AR
(8%) och APE (11%). Det fanns ingen skillnad i peroperativ blödning men operationstiden efter HA var i median 124
och 30 minuter kortare än APE och AR, (P<0.001). Kirurgiska komplikationer var vanligast förekommande efter APE
(29%) jämfört med AR (23%) och HA (22%), (p<0,001). Andelen intraabdominella infektioner var 5% efter HA jämfört
med AR (12%) och APE (3%), (p<0.001). Sårinfektioner (buk+perineum) var registrerat endast i 4%, 14% och 6% efter
HA, APE och AR, respektive. Inga skillnader sågs i re-laparotomifrekvens och i 30-dagars dödlighet.
Discussion
Rektalcancerpatienter opererade med HA var äldre och sjukare. Trots detta förekommer kirurgiska komplikationer inte
oftare vid HA jämfört med AR och APE. För åldriga och sköra rektalcancerpatienter ej lämpade för en anastomos bör
Hartmann´s operation övervägas.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑17.45 Plats: Kongresshallen
100
Prospective cohort study assessing acute effects of
preoperative radiotherapy on sexual hormones in men with
rectal cancer
Christian Buchli, Stockholm
Anna Martling Stockholm, Massoud Al Abani Stockholm, Jan-Erik Frödin Stockholm, Matteo Bottai Stockholm, Ingmar
Lax Stockholm, Stefan Arver Stockholm, Torbjörn Holm Stockholm
Introduction
Preoperative radiotherapy (RT) enhances local control and cancer-specific survival in patients treated for rectal cancer.
In case series a negative acute effect on Leydig cell function has been reported. The aim of this study is to assess the
acute effect of preoperative RT for rectal cancer on levels of sexual hormones at the time of surgery.
Method
Prospective cohort study in 105 men with rectal cancer stage I-III, planned to preoperative RT and surgery or surgery
alone. Exposure was the preoperative RT and the testicular dose during RT was calculated with the treatment planning
system to quantify exposure. Sixty-three men with prostate cancer planned to robot-assisted prostatectomy were
included to the unexposed group, as the frequency of treated with surgery alone was low. The frequency of serum
testosterone (T) below 8 nmol/l, assessed the week before surgery, was the primary endpoint. Secondary endpoints
were serum T, bioavailable T, luteinizing hormone (LH) and the LH-T ratio.
Result
The proportion of low T increased form 14.6% at baseline to 35.4% at the time of surgery in men treated with
preoperative RT for rectal cancer corresponding to a relative risk of 2.41 (95% CI 1.57 to 3.71, p<0.001). The testicular
dose was related to the change in sexual hormones.
Discussion
Preoperative RT for rectal cancer has an acute effect on Leydig cell function and increases the risk of biochemical
testosterone deficiency. The amount of testicular exposure to radiation during RT might be the underlying mechanism.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑17.45 Plats: Kongresshallen
101
Riskfaktorer för akut kirurgi vid perforerad divertikulit
Arnar Thorisson, Västerås
Karl Andreasson Västerås, Maziar Nikberg Västerås, Kenneth Smedh Västerås, Abbas Chabok Västerås
Introduction
Diagnostik med datortomografi vid akut divertikulit har lett till ökad incidens av perforerad divertikulit men långt ifrån alla
genomgår kirurgi. Syftet med denna studie var att utvärdera vilka kliniska eller radiologiska parametrar som predikterar
behov av akut operation.
Method
Retrospektiv studie där alla patienter med diagnosen komplicerad divertikulit (ICD-10: K57.2,4,8) i Västmanland mellan
jan 2010 och dec 2014 inkluderades. Kliniska och radiologiska data extraherades. En ny granskning av
datortomografibilderna utfördes utan kännedom om kliniska data.
Result
Av 116 patienter med ICD-diagnosen perforerad divertikulit hade 111perforationer vid eftergranskningen. 35 patienter
(32%) genomgick akut operation i form av Hartmann´s operation (74%), stomi och abscessdränage (11%), lap-lavage
(9%) och resektion med anastomos (6%). Sjukhusdödligheten var 3%. Median ålder hos opererade och icke
opererade patienter var 66 respektive 55 år (p<0.001). Risken för att genomgå en akut operation var större vid
immunosuppression (P=0.025), fri intraperitoneal gas jämfört med perikolisk gas (P=<0,001), ålder > 75 år (P=<0,001)
och förekomst av fri vätska (P=<0,001). Kön, CRP, LPK, temp och symtomduration eller samtidig förekomst av
abscess påverkade ej operationsbehovet. I en multivariat analys var fri gas, fri vätska och hög ålder riskfaktor för behov
av akut kirurgi.
Discussion
Enbart en tredjedel av patienter med perforerad divertikulit opererades akut. Hög ålder (>75år), fri intraperitoneal gas
och fri vätska predikterar behov av akut operation.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑17.45 Plats: Kongresshallen
102
Uppföljning vid divertikulit, en retrospektiv fallkontrollstudie.
Carl Johan Grahnat, Jönköping
Roland Andersson Jönköping
Introduction
Patienter som vårdats för akut divertikulit (AD) rekommenderas en kolonutredning på grund av hög risk för kolorektal
cancer (CRC). Med förbättrad diagnostik har detta ifrågasatts. Vi undersökte frekvensen av CRC inom ett år hos
patienter som vårdats för AD och jämförde med kontroller med avseende på kön, ålder, tidigare AD-episoder,
laboratorieresultat och radiologisk undersökning.
Method
Ur en kohort av patienter som vårdats för AD under 2005-2011 identifierades patienter som diagnosticerats med CRC
inom ett år efter vårdtillfället och kontroller 1:3 via Jönköping Läns Landsting patientregister. Det förväntade antalet
cancrar beräknades från ålders-, köns- och period-specifik incidens från Socialstyrelsen.
Result
890 patienter (298 män och 592 kvinnor) hade vårdats för AD. 13 (4 män och 9 kvinnor, 1.5%) hade fått CRC inom ett
år. Förväntat antal var 2.3 (O/E 6.5, CI 3.2-10.2, p<0.001). Fallen var äldre och hade mer sällan genomgått tidigare
colonutredning. Ingen skillnad fanns i frekvens av tidigare känd divertikulos, inflammatoriska parametrar eller
svårighetsgrad enligt radiologisk undersökning. 7 fall hade genomgått CT under indexvårdtillfället utan att tumör
påvisats. AD-diagnos ställdes genom röntgen i sju fall, klinisk bedömning och sigmoideoskopi i sex respektive ett fall.
CRC upptäcktes median 61 (27-213) dagar efter vårdtillfället. Samtliga cancerpatienter var över 70 år. 10 fall hade
känd divertikulos .
Discussion
Patienter över 70 års ålder som vårdats för divertikulit är en högriskgrupp för CRC som inte upptäcks trots CT. Detta
gäller även okomplicerad AD. Samtliga hade fortsatta symtom. Hög ålder, tidigare ej colonutredd var riskfaktorer för
CRC. Rutinuppföljning bör göras i den högre åldersgruppen vid utebliven symtomregress.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑17.45 Plats: Kongresshallen
103
Utfall efter rektalcancerbehandling – Kan den
preterapeutiska selektionen förbättras?
Anders Elliot, Stockholm
Anna Martling Stockholm, Bengt Glimelius Uppsala, Hemming Johansson Stockholm, Per Nilsson Stockholm
Introduction
Selektionen till preoperativ behandling vid rektalcancer påverkar lokalrecidivfrekvens och sannolikt även överlevnad.
Patientrelaterade parametrar som ålder och komorbiditet har stor inverkan på val av preoperativ behandling.
Målsättningen med denna studie var att undersöka hur selektionen till preoperativ behandling påverkar utfallet hos
rektalcancerpatienter med fokus på patientrelaterade faktorer.
Method
Data från Regionalt cancercentrum och Socialstyrelsens slutenvårdsregister på alla patienter som genomgick elektiv,
abdominell kirurgi för rektalcancer 2000-2010 i Stockholm-Gotlandområdet insamlades i en tidigare studie. Till
nuvarande studie kompletterades datainsamlingen med information om överlevnad, recidiv och komplikationer.
Utfallsmått analyserades med Cox-regression.
Result
2618 patienter från den tidigare kohorten inkluderades. Av dessa hade 318 fjärrmetaser innan operation varför de
exkluderades. Vid 3 års uppföljning var totalöverlevnaden 80,1 %, sjukdomsfri överlevnad 68,6 % och
lokalrecidivfrekvensen 4,3 %. Samtliga utfallsmått förbättrades signifikant över tid. I en multivariabel analys av patienter
med komorbiditet (Charlson comorbidity score ≥ 1) var totalöverlevnaden högre efter preoperativ strålbehandling
jämfört med ingen preoperativ behandling (HR 0.67, 95 % CI 0.51-0.90). Dock sågs ingen signifikant skillnad vad gäller
lokalrecidivfrekvens eller sjukdomsfri överlevnad. För patienter ≥ 80 år påverkades inte utfallen signifikant av
preoperativ behandling.
Discussion
Överlevnad och lokalrecidivfrekvens efter behandling för rektalcancer förbättras över tid. I denna studie var
överlevnaden högre hos patienter med komorbiditet om de erhållit preoperativ strålbehandling medan inga signifikanta
skillnader kunde påvisas för äldre patienter. Även patienter med komorbiditet bör komma i fråga för preoperativ
strålbehandling för rektalcancer.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑17.45 Plats: Kongresshallen
104
VILKA DIAGNOSER FICK MISSTÄNKTA APPENDICITER
SOM EXPLORERAS NEGATIVA?
Johanna Sköldin, Luleå
Pia Näsvall Luleå, Ulf Öhrvall Luleå
Introduction
För att undvika komplikationer har patienter traditionellt explorerats för akut appendicit på vida indikationer. I Norrbotten
utförs c:a 250 operationer årligen. Frekvensen negativa explorationer har varit uppåt 30%. Frekvensen är idag lägre, i
Norrbotten ca 3%. Förbättrad diagnostik kan bero på ökad användning av antibiotika, bättre biokemiska analysmetoder
och förfinad bilddiagnostik. Till bilden hör att det också laparoskopiska ingrepp används i diagnostiskt syfte. 2007
infördes i Norrbotten en ny rutin för handläggning av appendicit. Syftet med denna studie var att undersöka vilka
differentialdiagnoser som förekom vid appendektomier före och efter rutinförändringen.
Method
Ur Kirurgkliniken Norrbottens operationsregister hämtades 1868 appendektomier under perioden 2002 - 2013.
Patienter som opererats för misstänkt appendicit med fynd av normal appendix, dvs antingen fick en alternativ
peroperativ diagnos eller där patologiska fynd saknades inkluderades. Journalerna granskades för alternativ diagnos.
Enkäter skickades till de patienter där ingen diagnos eller annan bukåkomma journalförts. Observationsperioden
delades upp i två 5-års perioder och analyserades avseende operationsdiagnos eller andra diagnoser ställda under
vårdtiden eller senare.
Result
Totalt 82 (48+34) negativa appendektomier inkluderades. I den tidiga perioden fick 26 patienter en alternativ diagnos
mot 12 i den senare. Framför allt minskade andelen gastro-intestinala orsaker medan andelen gynekologiska orsaker
kvarstod (se tabell).
Discussion
Studien visar att de diagnoser som fortfarande inte diagnostiseras preoperativt är gynekologiska och patienter med
buksmärtor UNS. Några få patienter som opereras i onödan kan förefalla obetydligt men utgör i länet bortåt 10
patienter årligen. I Norrbotten har en prospektiv studie av diagnostiken av akut appendicit startats .
105
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑17.45 Plats: Kongresshallen
106
Karydakis operation versus excision av medellinjen och
primärsutur för pilonidalsinus, en randomiserad
expertbaserad studie
Markku Haapamäki, Umeå
Karl Franklin Umeå, Cristoffer Odensten Luleå, Christian Johansson Sundsvall
Introduction
Flera olika operationstyper tillämpas för att behandla pilonidalsinus. I Sverige är det vanligt med en operation där man
exciderar den sjukdomsdrabbade huden i medellinjen så att alla fistelkaviteter kommer ut med preparatet och därefter
primärsutureras huden i medellinjen alternativt lämnas öppet för sekundärläkning. Ett mindre antal kliniker tillämpar
Karydakis operation där snittföringen och förslutningen är asymmetrisk så att det förslutna såret hamnar 15-20 mm
lateralt om medellinjen.
Method
Detta är en interimsrapport från PSIN studien (ClinicalTrials.gov Identifier: NCT00412659). Vi randomiserade 115
patienter med pilonidalsinus där operation bedömdes vara bästa behandling på två sjukhus (NUS och Sunderby) till
endera Karydakis operation eller excision i medellinjen med primärsutur. En tredje konsekutiv icke randomiserad
kohort med 48 patienter registrerades prospektivt vid Sundsvalls sjukhus där man konsekvent använde excision i
medellinjen och öppen sekundärläkning. Primärt utfallsmått var tid till fullständig sårläkning och sekundära utfallsmått
recidivfrekvens mm.
Result
Medianen och p5 respektive p95 percentilen för sårläkningstiden var följande i stigande ordning. Karydakis operation
14 (10, 120) dagar, excision i medellinje med primärsutur 44 (10, 167) dagar och för excision i medellinje med öppen
sekundärläkning 115,5 (60, 365) dagar, p<0,001 (Cox regression). Antal recidiv vid tre år efter operation var för
Karydakis operation 1, excision i medellinje med primärsutur 6 och för excision i medellinje med öppen
sekundärläkning 2, p=0,24 (Fishers exact). Bortfallet pga utebliven uppföljning var 8 patienter i den randomiserade
kohorten och 11 patienter i den icke randomiserade kohorten.
Discussion
Sårläkningstiden är överlägset kortast för Karydakis operation i jämförelse med excisioner i medellinjen.
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 14.45‑14.52 Plats: Club 700
107
Hög risk för rektalcancer vid primär skleroserande
cholangit och IRA efter kolektomi för ulcerös kolit
Maie Abdalla, Linköping
Kalle Landerholm Jönköping, Roland Andersson Jönköping, Pär Myrelid Linköping
Introduction
Primär skleroserande kolangit (PSC) är välkänd som en oberoende riskfaktor för att utveckla kolorektal cancer (CRC)
vid ulcerös kolit (UC). Upp till var femte UC patient kommer att genomgå kirurgisk behandling i form av kolektomi och
ileostomi. Många genomgår senare rekonstruktiv kirurgi med ileorektal anastomos (IRA) eller bäckenreservoar (BR)
men många går utan rekonstruktion med ileostomi och en bevarad rektum. Risken att utveckla rektalcancer (RC) hos
PSC-patienter med urkopplad men bevarad rektum i jämförelse med dem som rekonstruerats med IRA är ännu oklar.
Method
En populationsbaserad kohort av patienter med UC diagnos och samtidig PSC diagnos mellan 1964 och 2010
identifierades från Patientregistret. Av dessa patienter identifierades de som genomgått kolektomi med bevarad
rektum, antingen i form av rekonstruktion med IRA eller ileostomiavlastad rektum. Förekomst av ändtarmscancer
erhölls från cancerregistret.
Result
Under uppföljningsperioden utvärderade vi 438 PSC patienter som kolektomerats av totalt 1896 PSC patienter med
UC. Av dessa blev 88 (20%) patienter primärt rekonstruerade med IRA och 188 (43%) rekonstuerdes ej utan fortsatte
med ileostomi och urkopplad rektum. Tio (3.6%) av dessa 276 patienter med PSC och kvarvarande rektum utvecklade
senare RC, 7 (8.0%) rekonstruerade med IRA och 3 (1.6%) med ileostomiavlastad kvarvarande rektum (p<0.03).
Discussion
Det är inte gynnsamt att utföra IRA på UC patienter med PSC-diagnos eftersom de har en hög risk att utveckla RC.
Däremot återfinns denna höga risk inte hos PSC patienter med kvarvarande men ileostomiavlastad rektum vilket kan
tala för att fekalströmmen är av stor vikt vid cancerutvecklingen hos denna grupp.
108
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 14.52‑15.00 Plats: Club 700
109
Behandlas kolektomerade IBD-patienter i Sverige med
rekonstruktiv kirurgi?
Caroline Nordenvall, Stockholm
Pär Myrelid Linköping, Anders Ekbom Stockholm, Matteo Bottai Stockholm, Karin E. Smedby Stockholm, Ola Olén
Stockholm, Per J. Nilsson Stockholm
Introduction
En stor del av patienter med Mb Crohn och ulcerös kolit (UC) behandlas med kolektomi under sin livstid. Hur stor del
av dessa patienter som genomgår rekonstruktiv kirurgi med bäckenreservoar, ileorektalanastomos eller
Kocksreservoar är inte känt. Detta är den första populationsbaserade studien som undersökt hur stor del av de
kolektomerade IBD-patienterna som genomgår rekonstruktiv kirurgi.
Method
Med hjälp av nationella register har vi identifierat alla patienter med IBD som kolektomerats i Sverige under åren 20002009 och följt dem till och med datum för rekonstruktiv kirurgi, död, migration eller 31 december 2010. Med hjälp av
Kaplan-Meier kurvor och multivariat Poissonregression har vi beräknat sannolikheten och incidence rate ratio (IRR) för
rekonstruktiv kirurgi.
Result
Majoriteten av de 2818 kolektomerade IBD-patienter hade UC (78%) och 61% var män. Under uppföljningstiden
genomgick 1223 patienter (43%) rekonstruktiv kirurgi och av dessa opererades 526 (43%) patienter synkront med
kolektomin. För de 697 (57%) patienter som behandlades med rekonstruktiv kirurgi vid en senare operation var
mediantiden till rekonstruktiv kirurgi 357 dagar. Det var vanligare med rekonstruktiv kirurgi i de yngre patientgrupperna
(56% i 15-29 års åldern och 18% bland de som var ≥59år) och på sjukhus som utförde >13 IBD-kolektomier/år (IRR
1.27 (95%CI 1.09-1.49)).
Discussion
Mindre än hälften av de kolektomerade IBD-patienterna i Sverige behandlades med rekonstruktiv kirurgi. Hög ålder
och kolektomi på sjukhus med få IBD-kolektomier ökade risken för att inte behandlas med rekonstruktiv kirurgi.
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 15.00‑15.07 Plats: Club 700
110
Ingen ökad risk för failure vid sekundär bäckenreservoar
jämfört med primär vid rekonstruktion efter kolektomi vid
ulcerös kolit
Maie Abdalla, Linköping
Kalle Landerholm Jönköping, Roland Andersson Jönköping, Pär Myrelid Linköping
Introduction
Bäckenreservoar (BR) förekommer med en incidens av 2.9% vid ulcerös kolit (UC) i Sverige medan ileorektal
anastomos (IRA) förekommer vid 1.4%. En av de eventuella fördelarna med en IRA är att man har möjlighet att ta bort
ändtarmen vid bristande funktion och i stället erbjuda patienten en BR som sekundär terapi. Det finns dockmycket
begränsad kunskap om en sekundärt anlagd BR fungerar lika bra som en primär BR.
Method
En populationsbaserad kohort av patienter med UC diagnos och som genomgått kolektomi med rekonstruktion med
BR och/eller IRA mellan 1964 och 2010 Identifierade genom Patientregistret. Failure av rekonstruktionen definierades
som avlägsnande av reservoaren eller anläggande av en devierande ileostomi >30 dagar efter den utförda
rekonstruktionen med BR.
Result
Totalt hittades 63770 patienter med UC,1839 genomgick koletomi och så småningom BR och följdes under totalt
21794 patientår efter denna rekonstruktion. BR anlades primärt hos 96% (n=1762) och sekundärt hos 4% (n=77) efter
att initialt haft en IRA. Av de som erhöll en primär BR blev 81 (5%) devierade med ileostomi och 30 (2%) genomgick
även exstirpation av reservoaren. Motsvarande för sekundär BR var 5 (6%) som devierades med ileostomi (NS) och 2
(3%) som även genomgick pouchectomi (NS). Enligt Kaplan-Meier var total failure-rate efter 10 år 6% för primära och
7% för sekundära BR (NS).
Discussion
Ingen skillnad föreligger i failure rate mellan primär och sekundär rekonstruktion med BR vid UC. Således kan IRA
användas som ytterligare ett behandlingssteg efter kolektomi utan att riskera ökad risk för failure av BR om detta
senare behöver anläggas.
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 15.07‑15.15 Plats: Club 700
111
Crohns sjukdom, men ej ulcerös kolit, är associerat med
sänkt fekunditet hos kvinnor
Emma Druvefors, Jönköping
Pär Myrelid Linköping, Roland Andersson Jönköping, Kalle Landerholm jönköping
Introduction
Fekunditet hos kvinnor med IBD har tidigare studerats i ett fåtal, små kohort och fall-kontrollstudier baserat på enkäter
eller telefonintervju, vilket motiverar denna populationsbaserade kohortstudie av IBD patienter jämfört med matchade
kontroller
Method
En fall-kohort av kvinnor med IBD under 1964 till 2010 identifierades via Patientregistret. Statistiska Central Byrån
identifierade en åldersmatchad kontroll-kohort 5:1. Information om barn som fötts till dessa individer inhämtades
genom samkörning med Medicinska Födelseregistret. Fekunditet i dessa kohorter jämförs genom Cox-regression av
ålder då kvinnor föder barn med justering för ålder och paritet vid insjuknandet i IBD. Uppföljningen startar när fallen
fick sin IBD diagnos och slutar det datum då kvinnorna föder barn, fyller 45 år, avlider eller 20101231. Separata
analyser gjordes för datum för första liksom för andra efterföljande barn efter IBD diagnos.
Result
Studien innefattar 25,654 kvinnor som insjuknat i IBD före 40 års ålder och 127,397 matchade kontroller. CD
patienterna var yngre och hade lägre paritet än UC patienterna vid insjuknandet. Kontrollerna hade högre paritet än
fallen vid insjuknandet. Paritetsutvecklingen för nästa barn efter insjuknandet jämfört med kontroller var densamma för
kvinnor med UC (Hazard Ratio 1.02, 95% CI 0.99-1.05, p=0.242) men sämre för kvinnor med CD (Hazard Ratio 0.86,
95%CI 0.83-0.89, p<0.001). Sannolikheten att föda barn 2 gånger efter insjuknandet i IBD var sänkt både för UC
(Hazard Ratio 0.94, 95% CI 0.90-0.98, p=0.007) och för CD (Hazard Ratio 0.84, 95% CI 0.80-0.88, p<0.001).
Discussion
Kvinnor som insjuknar i CD, men ej UC, har nedsatt fekunditet.
112
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 15.15‑15.23 Plats: Club 700
113
Suturteknik vid förslutning av medellinjesnitt - sårrupturer
och ärrbråck i Västra Götalandsregionen
Sofie Walming, Ljungby
Eva Angenete Göteborg, Mattias Block Göteborg, David Bock Göteborg, Bodil Gessler Göteborg, Eva Haglind
Göteborg
Introduction
Medellinjesnitt är ofta förekommande då det ger god access till bukhålan. För att minska risken för sårruptur och
ärrbråck har en förfinad suturteknik vid fascieförslutning utvecklats, mer specifikt rekommenderas en suturkvot ≥4.
Syftet med denna studie var att undersöka om en angiven suturkvot ≥4 i operationsberättelsen minskade risken för
sårruptur och ärrbråck samt att beskriva incidensen av dessa sårkomplikationer. Ytterligare ett syfte var att beskriva
tidigare kända riskfaktorer för sårkomplikationer.
Method
Retrospektiv datainsamling från journaler för alla kärlkirurgiska operationer och laparotomier med ingrepp på tunntarm,
colon och rektum utförda under 2010. Patienter inkluderades från Skövde, Borås, NÄL och Sahlgrenska
Universitetssjukhuset.
Result
Totalt inkluderades 1625 patienter i studien. Av dessa angavs i journalen att 108 patienter fick ärrbråck i
medellinjesnittet, varav 33 (5,7%) i gruppen där suturkvot ≥4 angetts och 75 (7,2%) i gruppen där suturkvot ej angetts
eller var <4. För sårruptur var motsvarande andelen patienter 61 och för suturteknikgrupperna 19 (3,3%) respektive 42
(4,0%). Uppföljningstid: median 41 månader (0-58). Statistiskt signifikanta riskfaktorer för att utveckla sårruptur var
sårinfektion (RR 3,00; p-värde=0,0006) och manligt kön (RR 1,95; p-värde=0,0195) och motsvarande för att utveckla
ärrbråck var sårinfektion (RR 3,44; p-värde=<0,0001) samt BMI≥25 (RR 2,70; p-värde=0,0015). Dokumenterad
suturteknik hade ingen betydelse för sårruptur eller ärrbråck.
Discussion
Vår studie kan inte styrka att dokumentation av en suturkvot ≥4 i operationsberättelsen minskar risken för att utveckla
sårruptur och ärrbråck. Däremot var sårinfektion en riskfaktor för att utveckla dessa sårkomplikationer.
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 15.23‑15.30 Plats: Club 700
114
Risk för kolektomi vid inflammatorisk tarmsjukdom
Ulrik Lindforss, Stockholm
Jan Björk Stockholm, Anette Storlåhls Stockholm, Eva Sandell Stockholm, Marjo Kaaprali Stockholm
Introduction
Vid ulcerös kolit (UC) och kolon-Crohn (CD) är kolektomi ett av behandlingsalternativen. De vanligaste indikationerna
är svårt skov, kronisk terapirefraktär kolit samt neoplasi. Den farmakologiska terapiutvecklingen under senare år har
varit dramatisk samtidigt som antalet kolektomier per år i Sverige har förblivit väsentligen oförändrat. Syftet var att
studera risken för kolektomi vid UC respektive CD över tid i en stor sjukhusbaserad IBD-cohort.
Method
Alla patienter med UC (K 51) och CD (K 50.1) diagnostiserade 1960-2009 som registrerats i SWIBREG.
Result
2180 patienter med kolitdiagnos varav 771 (35 %) med CD har registrerats. Av dessa har 20 % kolektomerats, UC 15.6
% och CD 28,5 % (P < 0.0001). Risken för kolektomi inom 1 respektive 10 år efter diagnos var 4.6% (UC 3.8 %, CD
6.1 %) respektive 13.1 % (UC 10 %, CD 18.7 %). För dem diagnosticerade med UC 1990-99 respektive 2000-09 var
kolektomirisken inom 1 år 3.6 % respektive 2.5 % och inom 5 år 6.8 % respektive 6.2 %. Motsvarande risk vid CD-kolit
var 6.5 % respektive 5.5 % och 15.1 % respektive 9.2 % (P = 0.036).
Discussion
Patienter med CD-kolit löper signifikant större risk att kolektomeras jämfört med patienter med UC. Risken för
kolektomi inom 5 år från diagnos är lägre för dem med CD-kolit diagnosticerade på 2000-talet jämfört med dem
diagnosticerade på 1990-talet.
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 15.30‑15.38 Plats: Club 700
115
Kan per oralt givet trim-sulfa och metronidazol användas
som infektionsprofylax vid elektiv kolorektal kirurgi?
Claes Hjalmarsson, Kalmar
Introduction
Under 2000-talet infördes per oralt trim-sulfa och metronidazol (TSM) som infektionsprofylax vid elektiv kolorektal
kirurgi samt även för ett flertal andra elektiva ingrepp. Tidigare hade intravenöst administrerat cefuroxim och
metronidazol (CXM) varit mest förekommande som profylax. Det främsta incitamentet till att denna nya profylaxtyp
introducerades var i första hand successiv resistensutveckling för cefalosporiner och kinoloner. Effektiviteten som
profylax var dock ej tillräckligt dokumenterad.
Method
Multicenterstudie. Patienter som planerades för elektiv kolorektal resektionskirurgi randomiserades till peroperativ
infektionsprofylax i form av CXM alternativt TSM. Primär endpoint var ”surgical site infection” (SSI) inom 28 dagar efter
utfört kirurgiskt ingrepp. Variablerna jämfördes med t-test, Fishers exakta test och McNemars test. Signifikansnivå;
p<=0,05.
Result
1073 patienter randomiserades (TSM 533, CXM 540). Den totala andelen SSI efter 28 dagar var 7,0 %. Denna nivå
skiljer signifikant från värdet vid utskrivning från vårdavdelningen. Andelen av SSI skilde sig även åt mellan de som fick
profylax i form av CXM och de som fick TSM.
Discussion
När nya typer av infektionsprofylax testas eller införs är det av största vikt att en fungerande infektionsregistrering
bedrivs på aktuell enhet. Vidare måste, förutom förekomsten av SSI, andra faktorer såsom aktuellt resistensmönster
tas i beaktande då lämpligheten för ett preparat som infektionsprofylax bedöms.
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 15.38‑15.45 Plats: Club 700
116
Förekomst av perianal sjukdom bland 245
nydiagnosticerade Crohn-patienter
Filip Sköldberg, Uppsala
Daniel Sjöberg Falun, Urban Karlbom Uppsala, Mari Thörn Uppsala, Anders Rönnblom Uppsala
Introduction
Trots att nya behandlingsformer tillkommit under senare år finns det få aktuella data kring förekomst av perianal
manifestationer av Crohn´s sjukdom (CD). Målsättningen med vår studie var att undersöka hur perianal Crohns
sjukdom (pCD) yttrar sig idag hos nyinsjuknade patienter och om några patientkaraktäristika vid CD är associerade
med pCD.
Method
Patienter folkbokförda i Uppsala och Dalarnas län som diagnosticerades med CD mellan 2005 och 2009 utgjorde
studiepopulationen. Dessa 245 Crohn-patienter utgör majoriteten av de 264 patienter som ingår i den publicerade
ICURE-kohorten. Journalerna granskades och patienterna kategoriserades enligt Montrealklassifikationen. Tidpunkt
för diagnos av perianal sjukdom, undersökningsfynd och kirurgisk behandling som gavs, registrerades.
Result
Av 245 diagnosticerade patienter kunde 88 % följas i minst 5 år. Perianal sjukdom diagnosticerades hos 30 patienter,
varav 12 före CD-diagnos, och 18 i samband med eller efter CD-diagnos. Sammanlagt ställdes följande 32 perianala
sjukdomsdiagnoser under observationstiden: abscess/fistel hos 19 patienter, analfissur hos 9 patienter och analstenos
hos 3 patienter. Perianal sjukdom före eller under uppföljningstiden var vanligare hos män än kvinnor, och var
associerad med kolonengagemang av CD. Den vanligaste kirurgiska behandlingen var abscessdränering (17 individer)
och ett definitvt behandlingsförsök för analfistel gjordes hos 6 individer.
Discussion
Om man saknar tidigare eller pågående perianal sjukdom vid tidpunkten för CD-diagnos, är sannolikheten liten för att
pCD ska utvecklas under kommande 5 år. Manligt kön och kolonengagemang av CD är associerade med pCD.
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 15.45‑15.52 Plats: Club 700
117
Morbiditet och komplikationer i samband med
loopileostomi vid IBD-kirurgi
Jennifer Park, Göteborg
Bodil Gessler Göteborg, Eva Angenete Göteborg, Mattias Block Göteborg
Introduction
En tredjedel av patienter med inflammatorisk tarmsjukdom(IBD) blir föremål för kirurgisk behandling. Loopileostomier
används som avlastning vid anastomoser, men även vid komplikationskirurgi, akuta inflammatoriska tillstånd eller vid
behandling av fistlar. Syftet med denna studie var att kartlägga komplikationer relaterade till loopileostomier hos IBDpatienter.
Method
Retrospektiv journalgranskning med ett fördefinierat clinical record form (CRF) av samtliga patienter med IBD som
genomgått operation med anläggande av loopileostomi vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Östra, mellan januari
2006 och december 2012.
Result
82 patienter (30 kvinnor) identifierades, 78 med ulcerös colit (UC) och 4 med Mb Crohn (MC). Medianåldern var 39 år
(16-75). Indikationer för kirurgi var proktokolektomi med bäckenreservoar (84%), reoperation av bäckenreservoar (5%),
endast avlastning (10%) samt fistelkirurgi (1%). 77% hade någon form av postoperativ komplikation vid
primäroperationen. 55% hade stomi-relaterad komplikationer där parastomala hudproblem var vanligast (26%). 21%
fick återinläggas p.g.a. stomirelaterade problem. 99% av patienterna fick loopileostomin nedlagd under
uppföljningstiden (median 58 månader). 29% av patienterna hade en eller fler komplikationer vid nedläggning, 10%
krävde kirurgisk intervention. I samband med nedläggningen utvecklade 6% en insufficiens i ileo-ileala anastomosen.
Ingen mortalitet.
Discussion
Loopileostomier innebär en avsevärd komplikationsrisk och i detta material fann vi att 6% drabbades av
anastomosinsufficiens. Även om loopileostomi minskar effekter av anastomos-komplikationer i ileoanala anastomosen
bör morbiditeten beaktas. Förebyggande åtgärder för parastomala hudproblem är angelägna.
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 15.52‑16.00 Plats: Club 700
118
Stockholm III studien- en jämförelse mellan preoperativa
strålbehandlingsregimer vid rektalcancer, 2års-uppföljning
Johan Erlandsson, Stockholm
David Pettersson Norrtälje, Torbjörn Holm Stockholm, Ingvar Syk Malmö, Fredrik Hjern Danderyd, Lars Påhlman
Uppsala, Bengt Glimelius Uppsala, Anna Martling Stockholm
Introduction
Preoperativ strålbehandling (RT) av rektalcancer minskar risken för lokalrecidiv med omkring 50 %. Den optimala
fraktioneringen och intervallet till kirurgi kvarstår dock att fastställa.
Method
Randomiserad multicenterstudie, 840 patienter inkluderades mellan 1998-2013. Inklusionskriterier var biopsiverifierat
adenocarcinom i rektum som planerades för resektion (Stadium I-III). Patienter randomiserades till en av tre armar: 1:
Preop RT 5x5 Gy och op inom 1 v (SRT) 2: Preop RT 5x5 Gy och op efter 4-8 v (SRT-delay) 3: Preop RT 25x2Gy med
op efter 4-8 v (LRT) Inkluderande sjukhus kunde välja att vara med i 2-armad eller 3-armad randomisering. Primärt
utfallsmått var tid till återfall. Sekundära utfallsmått var strålningstoxicitet, postoperativa komplikationer och överlevnad.
Patienterna rapporterades till Svenska Kolorektalcancerregistret avseende utfallsmått. För strålningstoxicitet och
komplikationer granskades samtliga patientjournaler.
Result
Totalt inkluderades 357, 255 och 128 patienter i SRT, SRT-delay och LRT. Basala patientkaraktäristika skilde sig inte
mellan grupperna. Andelen inläggningar orsakad av strålningstoxicitet mellan RT-start och operation var 5,4 % (SRTdelay) respektive 4,7 % (LRT), n.s. Andelen postoperativa kirurgiska komplikationer var 35,3 % (SRT), 27,0 % (SRTdelay) och 23,4 % (LRT) p=0,012. Andelen anastomosläckage vid låg främre resektion var 11,6% (SRT), 9,0 % (SRTdelay) och 8,6 % (LRT) n.s. Analys av lokalrecidiv, metastaser och överlevnad i de tre armarna pågår.
Discussion
Preoperativ RT tolereras väl oavsett regim. Patienter som erhöll SRT med direktkirurgi fick dock signifikant fler
postoperativa komplikationer jämfört med patienter vars kirurgi fördröjdes. De första resultaten avseende onkologiskt
utfall kommer att presenteras på mötet.
Dag: Fredag 21/8 Tid: 10.00‑10.07 Plats: Club 700
119
Hälsoekonomisk analys av kostnader för laparoskopisk och
öppen operation vid rektalcancer inom COLOR II
Jacob Gehrman, Göteborg
John Andersson Göteborg, Ingela Björholt Göteborg, Jaap Bonjer Amsterdam, Eva Angenete Göteborg, Eva Haglind
Göteborg
Introduction
Den randomiserade studien COLOR II, där laparoskopisk operation vid rektalcancer jämförs med öppen operation har
rapporterat bättre resultat i vissa avseenden i det korta tidsperspektivet, och ingen påvisbar skillnad (”non-inferiority”)
mellan grupperna avseende lokalrecidiv vid tre år. Målet med denna studie var att jämföra kostnader ur ett
samhällsperspektiv.
Method
Data från hela kohorten i COLOR II har använts. För variabler som inte samlats in i huvudstudien har uppgifter hämtats
från kohorten som opererats vid Sahlgrenska universitetssjukhuset. Resursåtgång har fastställts och motsvarande
enhetskostnad hämtats från svenska källor. Sjukskrivning hämtades från försäkringskassan för samtliga svenska
deltagande. De jämförande analyserna kontrollerades med s.k. boot-strapping och känslighetsanalyser.
Result
I COLOR II ingick 1042 patienter varav 105 patienter opererades på Sahlgrenska universitetssjukhuset. Vid 28 dagar
efter indexoperationen visar preliminära resultat att den laparoskopiska tekniken i genomsnitt kostar 11 318 kr mer per
patient jämfört med öppen teknik (p-värde<0,010). Bidragande faktorer var operationssalstid och instrumentkostnader
vilka inte uppvägdes av kortare vårdtid. Över 3 år tyder preliminära resultat på att den laparoskopiska tekniken är
dyrare, 3706 kr per patient, men skillnaden är inte längre statistiskt signifikant (p-värde<0,863). En orsak var att
sjukskrivningstiden totalt över 3 år var kortare i laparoskopigruppen.
Discussion
Laparoskopisk teknik är onkologiskt säker och medför patientfördelar i det korta tidsperspektivet. Kostnadsmässigt
föreligger inga säkerställda skillnader över de första 3 åren efter operation.
Dag: Fredag 21/8 Tid: 10.07‑10.15 Plats: Club 700
120
Ingen ökad risk för sekundära tumörer efter strålbehandling
vid rektalcancer
Anna Martling, Stockholm
Karin Smedby Stockholm, Lars Påhlman Uppsala, Helgi Birgisson Uppsala, Anders Ekbom Stockholm, Bengt
Glimelius Uppsala
Introduction
Många patienter med rektalcancer får preoperativ strålbehandling för att minska risken för ett lokalt återfall. Strålning
kan dock ge upphov till negativa sidoeffekter. Sekundär cancer är en välkänd biverkan till strålning. Risken är dock inte
ökad förrän det har gått lång tid, oftast minst 10 år. Tidigare studier efter strålbehandling av rektalcancer har emellertid
visat på divergerande resultat. Målet är att studera risken för en andra (sekundär) cancer efter strålbehandling i
samtliga randomiserade studier som genomförts i Sverige och i Svenska Kolorektal Cancer Registret (SCRCR).
Method
Patienter inkluderade i Uppsalastudien (1980 – 1985), Svenska Rektal Cancer studien (1987-1990), Stockholm I och II
(1980-1993), svenska delen av Holländska TME studien (1996-1999) samt SCRCR (1995-2006) inkluderades. I de
randomiserade studierna erhöll varannan patient strålbehandling och kvalitetsregistret vet vi att cirka 50% av
patienterna strålas. Patienterna undersöktes via registermatchning med Cancerregistret för risk för en andra cancer.
Result
Totalt inkluderades 7024 patienter (53%) som erhöll strålbehandling (RT+) och 6433 patienter (47%) som behandlades
med enbart kirurgi (RT-) i studien. Median uppföljningstid var 5.90(0.5-29.6)år (RT+) och 5.13(0.5-30.6)år (RT-). Ingen
ökad risk för sekundär tumör sågs hos RT+ jämfört med RT-, oberoende av uppföljningstid samt lokalisation inom och
utom strålfältet. Män som erhållit strålbehandling hade en lägre risk för att insjukna i prostatacancer jämfört med de
som behandlats enbart med kirurgi (HR (95%CI) 0.65 (0.49-0.87).
Discussion
Ingen ökad risk för att utveckla sekundär cancer efter strålbehandling kunde ses oberoende av uppföljningstid och
lokalisation. Män som erhöll strålbehandling hade en minskad risk för att utveckla prostatacancer i efterförloppet.
121
Dag: Fredag 21/8 Tid: 10.15‑10.23 Plats: Club 700
122
Medför avlastande stomi vid låg främre resektion av rektum
sämre anorektal funktion på lång sikt?
Soran Gadan, Örebro
Hannah Floodeen Örebro, Rickard Lindgren Örebro, Peter Matthiessen Örebro
Introduction
Syftet med denna undersökning var att värdera ano-rektal långtidsfunktion och självupplevd hälsa hos patienter som
genomgått låg främre resektion av rektum för cancer (LAR).
Method
Under åren 1999-2005 randomiserades 234 patienter som genomgick LAR till avlastande stomi (STOMI) eller inte (EJ
STOMI) i en svensk multicenterstudie (RECTODES). I oktober 2014 var 42% (98/234) av dessa patienter i livet och
stomifria. Till dessa patienter skickades ett nyligen framtaget och internationellt validerat tarmfunktionsformulär; Low
Anterior Resection Syndrome (LARS) score (Emmertsen 2012). LARS score är ett tarmfunktionsformulär som är
baserat på patientens egen skattning av sin tarmfunktion och kan generera 0-42 poäng (0-21 poäng: no LARS, 21-29
poäng: minor LARS och 30-42 poäng: major LARS). Självupplevt hälsotillstånd utvärderades med formuläret EQ-5D.
Result
Svarsfrekvensen var 90% (88/98) varav 41 STOMI och 47 EJ STOMI. Uppföljningstiden från LAR till besvarande av
LARS score var i båda grupperna median 12 år. Grupperna var jämförbara med avseende på kön, cancerstadium och
preoperativ strålning. STOMI hade lägre ålder vid uppföljningen, 75 år jämfört med 78 år (p=0,06). Anastomosläckage
efter LAR var 10% för STOMI och 17% för EJ STOMI (ej signifikant). Median LARS score var 30 (3-42) för STOMI och
25 (0-42) för EJ STOMI (p=0,03). Andelen major LARS var 60% för STOMI och 47% för EJ LARS (ej signifikant). För
EQ-5D förelåg inga signifikanta skillnader.
Discussion
I denna randomiserade multicenterstudie medförde primär avlastande temporär stomi vid låg främre resektion av
rektum för cancer sämre ano-rektal funktion mätt med tarmfunktionsprotokollet LARS score efter 12 års
uppföljningstid.
Dag: Fredag 21/8 Tid: 10.23‑10.30 Plats: Club 700
123
Användning av avlastande stomi vid främre resektion för
rektalcancer vid total och partiell mesorektal excision
Martin Rutegård, Umeå
Petrus Boström Örnsköldsvik, Markku Haapamäki Umeå, Peter Matthiessen Örebro, Jörgen Rutegård Umeå
Introduction
Användning av avlastande stomi vid främre resektion för rektalcancer är utbredd för att minska risken för
symptomatiskt anastomosläckage. Användningen och konsekvenserna av avlastande stomi är mindre väl undersökta
vid partiell mesorektal excision (PME).
Method
En nationell kohort främre resektioner framtagen för att studera hög kärlligatur analyserades retrospektivt. Under åren
2007-2010 opererades 741 patienter vilka karaktäriserades vad gäller typ av mesorektal excision. Denna patientkohort
samkördes med Kolorektalcancerregistret avseende patientrelaterade variabler och symptomatiskt anastomosläckage,
samt med Patientregistret för att bestämma stomiöde. Medianuppföljningstiden var 4,4 år. Logistisk regression
användes för att bestämma effekten av avlastande stomi på risken för anastomosläckage samt permanent stomi,
stratifierat för typ av mesorektal excision och justerat för störfaktorer samt uttryckt i oddskvoter (OR) och 95 %
konfidensintervall (KI).
Result
Avlastande stomi användes för 93 % och 35 % av patienterna opererade med total mesorektal excision (TME)
respektive PME. Risken för anastomosläckage var betydligt förhöjd för TME-patienter utan avlastande stomi (OR 4,4;
95 % KI 1,5-12,9), medan motsvarande riskökning för PME-patienter var blygsammare (OR 1,6; 95% KI 0,7-3,3). Vid
studiens slut eller vid död hade 26 % och 13 % av TME respektive PME-patienterna en permanent stomi. Avlastande
stomi var en betydande riskfaktor för permanent stomi hos PME-patienter (OR 4,5; 95% KI 2,2 – 9,2) jämfört med
TME-patienter (OR 2,2; 95% KI 0,6 – 8,2).
Discussion
Användningen av avlastande stomi är frekvent vid PME-kirurgi. Vinsten med avlastande stomi verkar marginell vad
avser symptomatiskt anastomosläckage i denna grupp medan den avlastande stomin i sig förefaller bidra till att
patienten blir permanent stomist.
124
Dag: Fredag 21/8 Tid: 10.30‑10.38 Plats: Club 700
125
Impact of BMI on short term outcome after colorectal
cancer surgery
Per Hede, Karlstad
Marina Åkerblom Sörensson Karlstad, Thomas Hallgren Karlstad
Introduction
A high BMI is a risk factor for the development of colorectal cancer (CRC). Less is, however, known about the effects
of BMI on the outcome after surgery. We hypothesised that a high (>25) as well as low (<20) BMI may have negative
effects on the short term outcome after surgery for CRC.
Method
Data from the national quality registry for CRC from the period 2007 to 2012 were analysed. Of 35.191 entries 24.587
operations (polypectomy, stent and local surgery excluded) had weight and length registered for which BMI (15-50)
was calculated. These were then divided into five BMI categories and compared for peroperative bleeding, operating
time, surgical complications and 30-day mortality.
Result
With a BMI above normal (>25) operating time as well as bleeding was significantly increased (p<0,001). In the normal
weight group 15,1% suffered postoperative surgical complications, which was significantly increased with each BMI
category, reaching 26,4% for the morbidly obese, however not reflected in the 30-day mortality. Underweight patients
(BMI <20) had less complications but an increased 30-day mortality.
Discussion
The study shows that patients with a high BMI operated for CRC have an increased risk for postoperative surgical
complications, where longer operating time and increased peroperative bleeding may be contributing factors. Those
with a low BMI, on the contrary, have fewer complications but an increased mortality, possibly an effect of advanced
disease. Further analyses are planned to study types of complications, long term effects and survival. A general
discussion on specific perioperative measures for high risk patients is suggested.
126
Dag: Fredag 21/8 Tid: 10.38‑10.45 Plats: Club 700
127
Preoperativ anemi och perioperativ blodtransfusion som
prognostisk faktor för återfall och död efter kolorektal
cancerkirurgi.
Malin Mörner, Stockholm
Gustaf Edgren Stockholm, Anna Martling Stockholm, Ulf Gunnarsson Umeå, Monika Egenvall Stockholm
Introduction
Kolorektal cancer (CRC) är den fjärde vanligaste cancern i världen. Cirka 50 % av patienterna har anemi vid diagnos.
Det finns inga klara riktlinjer hur vi ska behandla dessa patienter. Blodtransfusion i samband med operation för CRC
har visats öka risken för återfall. I studien testas hypotesen att anemi före operation och blodtransfusion i samband
med operation för CRC ökar risken för recidiv och död efter kurativt syftande resektion.
Method
Data på alla patienter som opererats öppet med kurativ resektion för CRC stadium I-III på Karolinska
Universitetssjukhuset 2007-2010 hämtades från kvalitetsregistret. Data kopplades till lokala databaser för
laboratorievärden och blodtransfusion. Anemi definierades som blodvärde under 120 g/l för kvinnor och 130 g/l för män
inom två månader före operation. Återfall validerades genom journalgenomgång. 504 patienter inkluderades i analysen.
Analyser gjordes med multivariat Coxregression justerad för patient- och tumörkarakteristika för att bedöma risk för
återfall och död.
Result
Anemi före operation var associerat med ökad risk för återfall (hazard ratio (HR) 1.6, 95 % konfidensintervall (CI) 1.02.7) och död (HR 2.2, 95% CI 1.4-3.3). Perioperativ blodtransfusion (+/- 1 dygn) var inte associerat med vare sig ökad
risk för återfall eller död.
Discussion
Patienter med anemi preoperativt har en ökad risk för återfall och död efter operation för CRC. Data från tidigare
studier som visat att blodtransfusion i samband med operation leder till ökad risk för återfall kunde inte konfirmeras.
Dag: Fredag 21/8 Tid: 10.45‑10.53 Plats: Club 700
128
Komplikationer och mortalitet efter koloskopi och kirurgi
för screening-upptäckta adenom och kolorektal cancer
Deborah Saraste, Stockholm
Anna Martling Stockholm, Per Nilsson Stockholm, Johannes Blom Stockholm, Sven Törnberg Stockholm, Rolf
Hultcrantz Stockholm, Martin Janson Stockholm
Introduction
Syftet var att göra en samlad bedömning av de koloskopiska och kirurgiska komplikationer som uppstår genom
åtgärder av screening-upptäckta kolorektala adenom och cancrar.
Method
Patienter som genomgått en koloskopi 080101-120630 inom ramen för screeningprogrammet för kolorektal cancer i
Stockholm-Gotland inkluderades. Alla patienter med screening-upptäckta fynd som genererade en koloskopisk eller
kirurgisk komplikation som krävde inneliggande vård inom 30 dagar efter ingreppet identifierades via
slutenvårdsregistret. Bedömningen av komplikationer gjordes via journalgenomgång och kirurgiska komplikationer
klassades enligt Clavien-Dindo.
Result
Efter 2984 screening-koloskopier var den totala risken för att få en koloskopi-relaterad komplikation 1%. Risken för
postpolyektomi-blödning var 14/1000, för perforation 1/1000 efter diagnostisk och 2.5/1000 efter terapeutisk koloskopi.
0.8/1000 patienter utvecklade post-polypektomi syndrom. Ett dödsfall inträffade men detta var inte relaterat till blödning
eller perforation. Efter kirurgi var den totala komplikationsfrekvensen 27 % efter adenomkirurgi och 51 % efter kirurgi
för kolorektal cancer. Frekvensen av anastomosläckage var 13 % respektive 12 % i de två grupperna. Inga dödsfall
inträffade.
Discussion
Den totala komplikationsfrekvensen var acceptabel och mortaliteten låg. Frekvensen av anastomosläckage var dock
högre än förväntat. Patienter med screeningupptäckta adenom med låggradig dysplasi löper således risk för allvarliga
komplikationer efter kirurgisk åtgärd, utan någon säker nytta av sin medverkan i screening-programmet.
Dag: Fredag 21/8 Tid: 10.53‑11.00 Plats: Club 700
129
Resektion av synkrona levermetastaser – en jämförelse
mellan akut och elektiv koloncancer
Georgios Papadimitriou, Eskilstuna
Hasse Eriksson Eskilstuna, Louise Ollson Eskilstuna
Introduction
Patienter med både ett akut insjuknande i koloncancer och synkrona levermetastaser är otillräckligt uppmärksammade
i litteraturen. Akut koloncancer har en sedan tidigare känd sämre stadiespecifik prognos och syftet var att studera i
vilken utsträckning skillnader i resektion av levermetastaser kan bidra till detta.
Method
Samtliga patienter med koloncancer i kvalitetsregistret 2007-2011 inkluderades (n=18 843); 13 002 (69%) rapporterade
som elektiva, 3 568 (19%) som akuta och för 2 273 (12%) saknades presentationssätt. Via länkning till
slutenvårdsregistret identifierades de som genomgått leverresektion.
Result
Synkrona levermetastaser rapporterades hos 2867 (15%), fördelat på 1089 (8%) av elektiva och 718 (20%) av akuta (p
<0.001), samt bland 1060 (47%) av de med oklart presentationssätt. Akuta patienter hade mer komorbiditet (ASA III
34% vs 23%; p<0.001), 30-dagarsmortalitet var högre (14,5% vs 3,1%; p<0.001), färre var diskuterade på MDT
postoperativt (67% vs 71%; p<0.001). 359 (12.5%) patienter med levermetastaser genomgick leverresektion, fördelat
på 288 (26.4 %) av de elektiva och 67 (9,3%) av de akuta ( p<0.001 ). Endast 4 (0.4%) av de med oklar presentation
genomgick leverkirurgi. Bland patienter < 75 år genomgick 242 (33,7%) elektiva och 59 (12,9%) akuta leverkirurgi
(p<0.001). Motsvarande för patienter ASA I-II var 227 (29,0%) bland de elektiva och 57 (15,5 %) bland de akuta
(p<0.001). 5-årsöverlevnaden efter leverresektion var 49% bland elektiva och 33% hos de akuta (p=0.18)
Discussion
Ålder och komorbiditet kan inte förklara den lägre resektionsgraden av levermetastaser vid akut koloncancer.
Kartläggning av skillnader i intrahepatisk spridning pågår men ytterligare förklaringsmodeller bör också eftersökas.
Dag: Fredag 21/8 Tid: 11.00‑11.07 Plats: Club 700
130
Ökad risk för kolorektal cancer efter ooforektomi i en
nationell kohortstudie
Josefin Segelman, Stockholm
Lina Lindström Stockholm, Jan Frisell Stockholm, Yunxia Lu Stockholm
Introduction
Kolorektal cancer uppvisar könsspecifika skillnader i incidens, mortalitet, diagnosålder och lokalisation i tarmen.
Endogena och exogena östrogener och androgener kan vara bidragande, men den bakomliggade mekanismen är
okänd. Hormonsubstitution i perimenopaus har i flera studier rapporterats skydda mot kolorektal cancer. Bilateral
ooforektomi medför abrupt sänkning av östrogennivåer hos premenopausala kvinnor, och en halvering av
androgennivåer hos pre- och postmenopausala kvinnor. I djurstudier stimuleras carcinogenes i kolon av ooforektomi,
medan exogent östrogen hämmar. Syftet med studien var att undersöka huruvida ooforektomi påverkar risken för
kolorektal cancer hos kvinnor.
Method
Via Patientregistret och Svenska Cancerregistret identifierades samtliga kvinnor registrerade för att ha opererats med
ooforektomi på benign indikation i Sverige 1965-2011. Kvinnorna följdes till det först inträffade av död, diagnos av
malign sjukdom, emigration eller studietidens slut (2011). Risken för kolorektal cancer efter ooforektomi jämfört
bakgrundsbefolkningen beräknades med standard incidens ratios (SIR) och 95% konfidensintervall (KI). Med
multivariat Cox-regression kvantifierades sambandet mellan ooforektomi och kolorektal cancer i olika lokalisationer,
uttryckt i hazard ratios (HR) och KI. Detta justerades för typ av ooforektomi (uni- resp bilateral), ålder, tidsperiod, tid
sedan ooforektomi samt komorbiditet.
Result
I kohorten av 195 973 ooforektomerade kvinnor diagnosticerades kolorektal cancer hos 3150 (kumulativ incidens
1.6%). Risken för kolorektal cancer var signifikant ökad (SIR 1.30; 95% KI:1.26-1.35), och ökade med stigande ålder
jämfört bakgrundsbefolkningen (p-värde för trend <0.001). I den multivariata analysen medförde bilateral ooforektomi
en större risk för rektalcancer jämfört unilateral (HR 1.61; 95% KI:1.13-2.29).
Discussion
Risken för kolorektal cancer ökade efter ooforektomi. Det kan indikera en skyddande effekt av endogena
könshormoner.
Dag: Fredag 21/8 Tid: 11.07‑11.15 Plats: Club 700
131
Kärl
132
Abdominellt kompartmentsyndrom efter kirurgi för
bukaortaaneurysm (AAA) 2008-2014, en populationsbaserad studie
Samuel Ersryd, Gävle
Anders Wanhainen Uppsala, Khatereh Djavani Gidlund Gävle, Martin Björck Uppsala
Introduction
I maj 2008 infördes variablerna ”ACS” och ”Laparotomi pga ACS” i Swedvasc. Syftet var att studera prevalensen och
konsekvenser av ACS efter öppen (OR) och endovaskulär operation (EVAR) för rupturerat (rAAA), och intakt AAA
(iAAA).
Method
Data hämtades från registret november 2014. Datavalidering av ett slumpvis urval pågår. Sahlgrenska sjukhuset
exkluderas pga konkurrerande forskningsprojekt.
Result
Totalt analyserades 6.612 operationer: Av totalt 1.341 rAAA opererades 965 med OR, 6,8% fick ACS, 376 genomgick
EVAR, 6,9% utvecklade ACS, p=1,0. Av totalt 5.271 iAAA, genomgick 2.206 OR, 1,6% utvecklade ACS, versus 0,5%
av 3.065 som genomgick EVAR, p<0,001. Riskfaktorer för ACS efter rAAA: Preoperativ hypotension (p=0,004),
preoperativ medvetslöshet (p=0,004), blödning >5 liter (p<0,001), ocklusionsballong (p<0,001). Riskfaktorer för ACS
efter iAAA: Blödning >5 liter (p<0,001), reimplantation av njurartär (p=0,009), aorto-bifemoral rekonstruktion (p=0,032).
Patienter med ACS efter rAAA drabbades oftare av: Hjärtinfarkt (14,6/4,4%), njursvikt (73,1/15,6%), multiorgansvikt
(63,4/ 11,5%), intensivvård>5 dygn (79,8/ 20%), tarmischemi (38,5/ 7,1%), tarmresektion (28,7/ 3,6%), relaparotomi för
blödning (28,7/ 5%). Mortalitet inom 30 dagar var 42,4% med vs 23,5% utan ACS, inom ett år 50,7 vs 31,8%. Samtliga
p-värden<0,001. Liknande skillnader i komplikationsrisker förelåg efter operation för iAAA. Mortalitet inom 30 dagar var
11,5% med vs 1,8% utan ACS, inom ett år 27,5 vs 6,3% efter iAAA, p<0.001. Vid ACS efter rAAA var
komplikationsriskerna likartade OR/EVAR, vid ACS efter iAAA mer IVA-vård om OR.
Discussion
Den förödande effekten av ACS på komplikationer och överlevnad verifierades i världens första stora
populationsbaserade studie. Skillnaden var störst mellan rAAA och iAAA, men även skillnader beroende på
operationsmetod identifierades.
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 08.15‑08.24
133
Cost-effectiveness of a screening strategy for abdominal
aortic aneurysm combined with medical intervention in
patients with small abdominal aortic aneurysms.
Moncef Zarrouk, Malmö
Adam Lundqvist Lund, Jan Holst Malmö, Thomas Troëng Uppsala, Anders Gottsäter Malmö
Introduction
Screening for abdominal aortic aneurysm (AAA) has been proven cost effective, but is nowadays performed under
partly new conditions. The incidence of AAA is decreasing, endovascular aneurysm repair (EVAR) has become the
predominantly used surgical method for AAA repair in many centres, and at the Malmö Vascular Centre
pharmacological secondary prevention with statins, antiplatelet therapy and blood pressure reduction is given to all
patients with AAA.
Method
A Markov model with 11 health states was developed to evaluate cost-effectiveness of screening for AAA among 4300
65-year old men yearly invited at the Malmö Vascular Centre. Attendance rate was 78.3 % and AAA prevalence 1.8 %.
Background data on rupture risks, costs, and effectivity of surgical interventions were obtained from our own unit, the
Swedvasc Registry, and from the scientific literature.
Result
The additional costs of the screening strategy compared with no screening were €169 per person and year. The health
gain per subject in the screened cohort was 0.011 additional quality adjusted life years (QALY), corresponding to an
incremental cost-effectiveness ratio (ICER) of €15710 per QALY. An assumed 5% decrease in all-cause mortality
following pharmacological prevention decreased the ICER to €14886 per QALY.
Discussion
AAA screening remains cost-effective in the new era with lower AAA prevalence, EVAR as the predominately used
surgical method, and secondary prevention to all AAA patients, according to UK National Institutes of Clinical
Excellence (NICE) recommendations.
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 08.25‑08.34
134
Förekomst av a. iliaca communis aneurysm hos patienter
med screeningupptäckt vidgad bukaorta
Achilleas Karkamanis, Uppsala
Kevin Mani Uppsala, Sverker Svensjö Falun, Khatereh Djavani Gidlund Gävle, Anders Wanhainen Uppsala, Martin
Björck Uppsala
Introduction
Screening för bukaortaaneurysm (AAA) av 65-åriga män har införts i Sveriges samtliga län. Syftet med studien var att
analysera förekomsten av a. iliaka communis aneurysm (CIAA) hos patienter med screeningupptäckt vidgad aorta.
Method
Alla män i Uppsala län födda 1941 till 1949 erbjöds AAA-screening vid 65-års ålder 2006-2014. En aortadiameter
≥30mm definierar ett AAA och 25-29 mm en subaneurysmal aorta. De med aortadiameter ≥25mm genomgick samtidig
ultraljudsundersökning av a. iliaka communis (CIA). En diameter ≥18mm definierar ett CIAA (enligt ISCVS/SVS Ad Hoc
Committee).
Result
Totalt 17 774 män kallades varav 15 142 (85%) kom till screening. 211 (1,4%) AAA och 220 (1,5%) subaneurysmala
aortor hittades, varav 375 också hade tillförlitlig CIA undersökning. Medel CIA-diameter var 15mm (range 8-60mm).
Totalt hade 84 (22%; 95% CI 18-27%) personer CIAA, varav 1/3 bilateralt. Personer med CIAA hade signifikant större
aorta-diameter än de med normala CIA (aortadiameter 38mm vs 32mm, p<0,001). Prevalensen CIAA var högre hos
de med AAA jämfört med subaneurysmal aorta (30% vs 16%, p=0,043). Sju av totalt åtta CIAA ≥30mm sågs hos
patienter med AAA. Det största CIAA (60mm) sågs dock hos en individ med subaneurysmal aorta.
Discussion
CIAA är relativt vanligt hos individer med screeningupptäcka AAA/subaneurysmal aorta. De flesta screeningupptäckta
CIAA är dock små. Materialet kommer att kompletteras med data från Gävleborg och Dalarna samt med
uppföljningsdata avseende tillväxt och operation av CIAA.
135
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 08.35‑08.44
136
Komplexiteten av screening funna bukaorta aneurysm - en
retrospektiv multicenter kohort studie
Håkan Olsson, Malmö
Anders Gottsäter Malmö, Martin Malina Malmö, Tim Resch Malmö, Björn Sonesson Malmö, Per Kjellin Helsingborg,
Thomas Wetterling Kristianstad, jan holst Malmö
Introduction
Ultraljuds screening av AAA har tydligt visat en minskad aneurysm relaterad dödlighet, sannolikt till följd av elektiva
operationer istället för akuta. Samt möjligen även att aneurysmet är mindre tekniskt komplicerat vid operationstillfället
då det är funnit tidigt i samband med screening. Målsättningen för denna studie var att retrospektivt undersöka
komplexiteten av interventionen vid screening detekterade AAA bland 65 åriga män.
Method
Mellan 20101001 och 20140630 har samtliga screening funna AAA interventioner utvärderats från Skåne. En ickekomplex procedur definierades som en standard EVAR eller en öppen operation med infrarenal avstängning följt av en
rak tubgraf. Samtliga andra varianter klassades som komplexa.
Result
Under observationsperioden inbjöds 35.514 65-åriga män, 27.951 (78,7%) hörsammade kallelsen. 561 st AAA hittades
(prevalens 2,0%). 48 patienter genomgick aneurysm exklusion. 30 av dessa hade diameter >55 mm vid primära
ultraljudsundersökningen, resterande tillväxte till interventionsgräns under diameteruppföljningen. Av de 48 patienterna
kunde 21 st (43,8%) klassas som komplexa. Den enda parameter som signifikant korrelerade till komplexiteten var
diametern, 65,5 vs 57,3 mm, inga epidemiologiska eller komorbiditets variabler kunde korreleras till komplexiteten.
Samtliga patienter följdes upp (median 18,5 m). 30 dagars och 1 år mortaliteten i hela gruppen var 2,1%.
Discussion
I materialet var en något förvånande stor andel av de screening funna AAA komplexa. Andelen komplexa aneurysm i
studien är helt jämförbar med oppertunistiskt funna AAA hos en äldre population. Våra data konfirmerar AAA
sjukdomens heterogenisitet ledande till en stor andel komplexa operativa åtgärder, trots att de aktuella AAA är funna
via screening, då man intuitivt kunde förvänta sig en lägre andel komplexa aneurysm.
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 08.45‑08.54
137
Laser generated in situ fenestrations in Dacron® stent
grafts – an experimental proof of concept study in a
porcine model.
Björn Sonesson, Malmö
Nuno Dias Malmö, TIm Resch Malmö, Thorarinn Kristmundsson Malmö, Jan Holst Malmö
Introduction
The aim was to evaluate if laser generated in situ fenestrations in polyethylene terephthalate (PET, Dacron®) stent
grafts have an embolic potential or not. An new animal model was set up to test this hypothesis.
Method
A new experimental model with heparinized pigs was designed to obtain a proof of concept. PET stent grafts were
implanted with inflow in the infrarenal aorta and outflow in the right iliac artery. Laser generated fenestrations were
made for the left iliac artery at the aortic bifurcation by using an Excimer laser (“cold” laser, 308 nm, in the ultra violet
wavelength). The laser catheter was coming in antegrad direction inside the stent graft and positioned at the take-off of
the left iliac artery and thereafter activated. Carotid protection filter (EV3, SpiderX®) were implanted in the left iliac
artery prior the fenestration. After the fenestration the filter was retrieved and inspected for emboli and clot.
Result
After initial validation of the experimental model, seven pigs (median weight 90 kg) were evaluated, No macroscopic
emboli or clot could be detected in the protection filter in any of the animals.
Discussion
The model can be considered sufficient to test the hypothesis. In the present proof of concept study we could clearly
demonstrate that cold laser generated in situ fenestrations of PET (Dacron®) stent grafts do not create clinical
significant emboli/clot and are likely safe to use in the cranial and subclavian circulation. Further studies are needed
before the use of this technique routinely.
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 08.55‑09.04
138
Långtidsöverlevnaden efter TEVAR varierar kraftigt
beroende på operationsindikation
Tina Hellgren, Uppsala
Anders Wanhainen Uppsala, Martin Björck Uppsala, Kevin Mani Uppsala
Introduction
Flertalet studier som jämfört endovaskulär (TEVAR) med öppen kirurgi vid behandling av thorakala aortadissektioner
och aneurysm har visat en lägre perioperativ mortalitet vid TEVAR. Vi analyserade långtidsöverlevnaden efter TEVAR
beroende på diagnos.
Method
Samtliga patienter som behandlades från december 1999 till december 2013 med TEVAR för typ B dissektion eller
thorakalt aneurysm vid Akademiska sjukhuset inkluderades. Traumatisk aortaskada, thorakoabdominella- och
mykotiska aneurysm samt typ-A dissektioner inkluderades ej. Kliniska data insamlades via journalgenomgång.
Överlevnaden analyserades med chi2 vid 30-dagar, och med Kaplan-Meier vid 5-år. Åldersjusterad överlevnad
analyserades med cox-regression.
Result
Av totalt 250 patienter som genomgått TEVAR inkluderades 190 (exkluderade: trauma n=17, thorakoabdominella
hybridingrepp n=20, mykotiska aneurysm n=5, typ-A dissektioner n=8, övrigt n=10). Fördelningen var akut typ-B
(akutTB) n=63; kronisk typ-B (kronTB) n=45; intakt aneurysm (iTAA) n=57 och rupturerat aneurysm (rTAA) n=25.
Medeluppföljningstid; 49 månader. Medelålder; akutTB 66,5 år; kronTB 61,9; iTAA 71,6; rTAA 74,5 (p<0,001). 30dagarsöverlevnad; akutTB 92,1%; kronTB 95,6%; iTAA 96,5%; rTAA 72,0% (p=0,002). 5-årsöverlevnad; akutTB
79,2%; kronTB 79,6%; iTAA 66,0%; inga patienter med 5-års uppföljning efter rTAA var levande, och 3årsöverlevnaden var 30,8%, se bifogad figur (Log-Rank p<0,001). I en cox-regressionsanalys av långtidsöverlevnaden
hos patienter som överlevt den perioperativa 30-dagarsperioden var åldersjusterad hazard ratio för död=5,7 för rTAA
jämfört med de andra diagnoserna.
Discussion
Långtidsöverlevnaden efter TEVAR var adekvat för patienter med typ B dissektion samt intakta aneurysm. Med tanke
på den mycket dåliga långtidsöverlevnaden efter TEVAR för rupturerat thorakalt aneurysm kan patientselektionen
behöva skärpas vid denna diagnos.
139
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 09.05‑09.14
140
Massiv blodtransfusion hos patienter med rupturerat
bukaortaaneurysm
Carl Montán, Stockholm
Ulf Hammar Stockholm, Agneta Wikman Stockholm, Eva Berlin Lund, Jonas Malmstedt Stockholm, Jan Holst Malmö,
Carl Magnus Wahlgren Stokholm
Introduction
Målet med studien var att studera effekten av blodtransfusioner och blodproduktkvoter i förhållande till resultat hos
patienter med rupturerat bukaortaaneurysm (rBAA) och massiv transfusion (MT).
Method
Retrospektiv studie av rBAA patienter vid tre kärlcentra, 2008-2013. Data hämtades från Swedvasc, patientjournaler
och transfusionsregister. Transfusionsdata <24 h efter ruptur analyserades. MT: ≥4 enheter (u) av röda blodkroppar
(RBC) givna ≤1h, eller ≥10 RBC u ≤24h. Oddskvoter (OR) för 30-dagars mortalitet mot blodproduktkvoter och tidpunkt
för första transfusion av trombocyter (PLT) och plasma (FFP) beräknades med logistisk regression.
Result
369 rBAA patienter inkluderades; 80% män; 173 EVAR och 196 öppna operationer (OP), median RBC-transfusion
8u(4-14) och 14u(8-28). 261(71%) patienter krävde MT. EVAR patienter med MT(n=96) erhöll mindre transfusion
jämfört med OP(n=165): median RBC 10u (IQR: 6-16) vs. 15u (IQR:9-26)](p=0,002), FFP 6u(IQR:2-14) vs. 13u(IQR:724)(p<0,001), och PLT 0u (IQR:0-2) vs. 2u (IQR:0-4) (p=0,01). Medianblodproduktkvoterna (MT-patienter) var; FFP:
RBC [EVAR 0,59 (IQR: 0,33-0,86), OP 0,84 (IQR: 0,67-1,2); p <0,001], och PLT: RBC [EVAR 0 (IQR: 0-0,17), OR 0,12
(IQR: 0-0,18); p <0,001]. Fördröjd PLT-transfusion var associerat med ökad 30-d mortalitet; OR för OP 2,93 (95%
CI:1,04-8,23) p=0,012 & EVAR 2,04(95%CI:0,55-7,58)p=0,003. Mediankvoten PLT:RBC var betydligt högre under den
senare delen av studieperioden (p<0,001).
Discussion
Patienter som behandlades med EVAR för rAAA krävde mindre blodtransfusion än de patienter som opererades öppet.
Hos massivt transfunderade patienter var EVAR associerat med lägre kvoter FFP:RBC och PLT:RBC. Fördröjd
transfusion av trombocyter var associerat med en signifikant ökad risk för död inom 30-dagar. Den beräknade 24h
kvoten mellan trombocyter och röda blodkroppar ökade under studieperioden.
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 09.15‑09.24
141
Resursåtgång vid fenestrerad och grenad
stentgraftbehandling av komplexa aortaaneurysm
JACOB ERIKSSON, Uppsala
Anders Wanhainen Uppsala, Kevin Mani Uppsala
Introduction
Behandlingsutvecklingen av komplexa aortaaneurysm med grenade och fenestrerade stentgraft (b/fEVAR) har
resulterat i ökade materialkostnader jämfört med konventionell aortakirurgi. Den här studien undersöker resursåtgång
vid b/fEVAR för juxta/para-renala (JPRAA) och torakoabdominella aortaaneurysm (TAAA).
Method
Klinisk och resursdata samlades för alla patienter behandlade med b/fEVAR vid Akademiska Sjukhuset 2010-2015.
Patientjournaler samt administrativ data granskades.
Result
Totalt 56 patienter inkluderades (19 kvinnor), medelålder 72 år (SD 5,6), medelaneurysmstorlek 61,6 mm (SD 10,1).
Patienterna tillhörde ASA klass 2 (19,6%), 3 (64,3%) och 4 (16,1%). Preoperativa riskfaktorer var hjärtsjukdom (55%),
lungsjukdom (39%), stroke (14%), njursjukdom (9%) och tidigare aortakirurgi (30%). Aneurysm karakteristika; TAAA;
typ I n=1, typ II n=10, typ III n=4, typ IV n=9, JPRAA n=32. Operationsmetod; f-EVAR n=38, b-EVAR n=12 och f/bEVAR n=6. 30-d mortaliteten var 3,6% (TAAA 4,2%, JPRAA 3,1%) och 19% vid 1-år (TAAA 33,3%, JPRAA 8,3%).
Postoperativa komplikationer; kardiell 12,5%, cerebrovaskulär händelse 8,9%, njursvikt 10,7%, permanent eller
övergående paraplegi 5,4% och graftocklusion 5,4%. Genomsnittlig materialkostand (inkl stentgraft) var 337820 SEK
för TAAA, och 221891 SEK för JPRAA. Totala vårdtiden relaterad till huvud- och/eller förberedande aortaingrepp var
17,2 dagar (range 2-43) för TAAA och 9,8 dagar (2-44) för JPRAA. Intensivvårdtid var 5,1 dagar (0-42) för TAAA och
2,2 dagar (0-44) för JPRAA. Den estimerade totalkostnaden för vårdtid, intensivvård och material var 676390 SEK för
TAAA och 390199 SEK för JPRAA.
Discussion
Endovaskulär behandling av komplexa aortaaneurysm är resurskrävande, men de höga materialkostnaderna
kompenseras av relativt korta vårdtider och intensivvårdstider.
142
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 09.25‑09.34
143
Ruptur av bukaortaaneurysm sker ofta utanför maxdiameter
området och kan förutsägas med finita element-metoden
Moritz Lindquist Lileqvist, Stockholm
Antti Siika Stockholm, Christian Gasser Stockholm, Rebecka Hultgren Stockholm, Joy Roy Stockholm
Introduction
Maxdiameter (Dmax) används kliniskt vid rupturrisk bedömning av bukaortaaneurysm (BAA). Nya studier visar att
betydande strukturella förändringar sker lokalt i aneurysmvägg utan att påverka Dmax. Finita element-metoden(FEM),
som tar hänsyn till hela BAA-geometrin har föreslagits vara en mer specifik ruptur-prediktor. Syftet med denna studie
var att studera var ruptur sker i relation till Dmax samt bedöma om FEM kan förutsäga ruptur.
Method
Samtliga patienter med diagnosen rBAA vid vårt sjukhus åren 2009-2013 inkluderades. Följande mätningar gjordes på
CT: Dmax vid ruptur(n=50); lokaldiameter vid ruptur; avstånd till Dmax regionen(n=30). Mjukvaran A4
Clinics(VASCOPS, Österrike) användes för FEM hos 14 patienter som hade genomgått CT max 2 år fore rupturtillfället.
Kontrollgruppen bestod av 15 ålders och diameter matchade BAA patienter.
Result
Median Dmax var 77 mm(46-120 mm), 2(4%) rupturerade vid Dmax ≤ 55 mm och 5(10%) vid Dmax≤60 mm. 15/30
(50%) där rupturen kunde lokaliseras var belägna utanför Dmax-området. Sex rupturer(20%) inträffade vid en
lokaldiameter<60 mm. FEM visade en signifikant skillnad i peak wall rupture risk(0,41 vs 0,34, p = 0,005), men inte
peak wall stress(212 vs 197 kPa, p = 0,201) eller Dmax(61 vs 58 mm p = 0,23) mellan BAA som senare rupturerade
och kontrollgruppen . I 6/9 fall(67%) var den lokala tillväxten av rupturplatsens diametern högre än tillväxten av Dmax.
Discussion
Ruptur av BAA sker ofta utanför maxdiameter-området och kan föregås av snabb lokal tillväxt. FEM kan skilja mellan
BAA som kommer att rupturera och de som förbli stabila. Våra resultat tyder på att hela den tredimensionella strukturen
av BAA bör beaktas.
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 09.35‑09.45
144
Antibiotikaförskrivning som markör för vårdrelaterade
infektioner efter infrainguinal revaskularisering
Alireza Daryapeyma, Stockholm
Ulf Hammar Stockholm, Carl Wahlgren Stockholm
Introduction
Postoperativa vårdrelaterade infektioner (VRI) inom kärlkirurgi kan få ytterst allvarliga konsekvenser. Syftet med denna
studie var att undersöka förekomsten av VRI på nationell basis, efter utskrivning från sjukhus bland kärlkirurgiska
patienter som genomgått infrainguinal revaskularisering genom analys av data om antiobiotikaförskrivning.
Method
Retrospektivt analys av prospektivt insamlad data från kärlregistret (Swedvasc), Patientregistret och
Läkemedelsregistret. Studien inkluderade patienter som genomgått elektiv, primär, öppen eller endovascular,
infrainguinal revaskularisering under perioden 2005-2010 (n = 9 894). Antibiotikaförskrivningen var uppdelad på tre
tidsperioder: sex månader före operation, en månad efter operation och ytterligare fem månader efter
indexoperationen.
Result
Operationsindikationerna var: claudicatio 27% (n = 2659), kritisk ischemi, utan sår 17% (n = 1681) och gangrän 56% (n
= 5552). Operationsmetoderna var: endovaskulär 59% (n = 5865), trombendarterektomi 13.5% (n = 1332) och
bypasskirurgi 27% (n = 2697). VRI incidensen inom 30-dagar var 33% (n = 3 294). Dessas bestod av antibiotika för
mjukdelsinfektioner 67% (n = 2 199), urinvägsinfektioner 21% (n = 703) och luftvägsinfektioner 12% (n = 383).
Incidensraten av antibiotikaförskrivning inom 30-dagar efter operation ökade med 92% jämfört med den preoperativa
perioden. I den endovaskulära gruppen dominerade antibiotika mot urinvägsinfektioner bland claudicanter (P < .001).
Discussion
Incidensen av postoperative VRI efter infrainguinal revaskularisering har varit underskattad. Den höga förekomsten av
VRI i denna patientgrupp understryker behovet av ett noggrant uppföljningsprogram under den postoperativa perioden
efter utskrivning. Antibiotikaförskrivning är en användbar surogatmarkör för postoperativ VRI och kan användas för
uppföjlning av dessa patienter.
Dag: Fredag 21/8 Tid: 08.15‑08.24
145
Förbättrat omhändertagande av benartärsjukdom- en
sköterskeledd claudicatiomottagning
Birgitta Sigvant, Karlstad
Introduction
Förekomsten av claudicatio intermittens (IC) är cirka 7% i befolkningen. Tillståndet är förenat med låg livskvalitet, ökad
mortalitet och höga kostnader. Trots kunskap om nyttan med livsstilsförändringar och preventiv läkemedelsbehandling
är patienterna underbehandlad. På grund av stora pensionsavgångar, få möjligheter till kompetensutveckling för
sköterskor som gör att de stannar på kliniken och begränsad ekonomi, startade vi en sköterskeledd IC-mottagning.
Method
Projektet förankrades i ledning (utan budget tillskott). Genom rotationstjänster mellan avdelning, dagvård och
mottagning tillskapades tjänsteutrymme dagtid. Sköterskorna vidareutbildades i kärlkirurgi, rökavvänjning och
motiverande samtal. Mottagningen omorganiserades. Utbildnings-och informationsmöten anordnades med
distriktsläkarna (DL).
Result
293 patienter har besökt mottagningen och blivit föremål för ABI mätning, genomgång av livsstilsfaktorer, registrering
av självskattad livskvalitet och läkemedelsbruk. 240 (82%) hade IC. Vid första besöket rökte 89 (30%),
medelgångsträckan var 450 meter och majoriteten saknade preventiv läkemedelsbehandling. Sköterskorna kontaktade
DL för blodtryckskontroll och receptförskrivning på statiner och trombocythämning. Vid uppföljning hade 24 (27%)
slutat röka, gångsträckan fördubblats och livskvalitet ökat med 18%. Majoriteten (80%) blev konservativt behandlade.
58 patienter bedömdes av kärlkirurg . Produktionen har upprätthållits. Kärlsköterskornas kompetens har tillvaratagits,
de stannar på kliniken. På frigjord läkarmottagningstid finns utrymme för besök av halvakuta patienter. Detta har
bidragit till färre besök på akuten och att patienten vid ett och samma tillfälle får en specialistbedömning inklusive
duplex med beslut om vidare åtgärder.
Discussion
Omhändertagandet av benartärsjukdom har förbättrats, alla erbjuds fullgod konservativ behandling där majoriteten är
nöjda med detta och kan slutbehandlas av sköterskor. Resurserna är optimerade och patienterna kommer till rätt
instans vid rätt tidpunkt.
Dag: Fredag 21/8 Tid: 08.25‑08.34
146
Datortomografi av karotisstenos visar samband mellan
förkalkning och plackstabiliserande processer
Eva Karlöf, Stockholm
Ljubica Perisic Stockholm, Nuno Dias Malmö, Claes Bergmark Stockholm, Ulf Hedin Stockholm
Introduction
Instabil karotisstenos är en av de viktigaste extrakraniella orsakerna till embolisk stroke där vi idag saknar diagnostik
för att identifiera såväl patienter som plack med ökad risk. Syftet med denna pilotstudie var att studera samband
mellan plackförkalkning på pre-operativ CT och biologiska processer i karotisplack för att klarlägga om denna
parameter skärper bedömning av plackinstabilitet.
Method
Patienter med symptomatisk och asymptomatisk karotisstenos inkluderades, plack togs tillvara efter patientsamtycke
(Biobank of Karolinska Endarterectomies; BiKE). Förkalkningsgrad uppmättes på pre-operativ CT-halskärlsangiografi
genom mjukvaruprogrammet TeraRecon, med förkalkningsgräns >400 HU. Isolerat RNA från plack undersöktes med
global genexpressionsanalys (Affymetrix microarrays), anrikning av gen-betingade biologiska processer, och processer
i hög-förkalkade plack n=2 (förkalkningsgrad 17%, 36%) jämfördes med låg-förkalkade n=2 (5%, 5%). P-värden
justerades för multipel jämförelse och signifikans ansågs uppnådd vid p<0,05.
Result
Ett starkt samband sågs mellan förkalkningsgrad och genuttrycksförändringar där de mest uppreglerade generna i högförkalkade plack var bland andra lncRNA MALATI (86 ggr), myocardin (8x) och glattmuskel-aktin (5x). Några av de
mest nedreglerade generna var MMP7 (-9x), LPL (-6x), och CD36 (-4.5x). De mest anrikade biologiska processerna
hög-förkalkade plack var osteoblast-differentiering (10.3x,p=0.03), benbildning (9.4x,p=0.0001), cellproliferation
(2.8x,p=0.02), glattmuskel-kontraktion (13.4,p=0,02), extracellulär-matrix-organisation (5.6x,p=0.03) och reglering av
blodkärlsstorlek (8.9x,p=0.049) medan skumcellsdifferentiering (-18.4x,p<0.0001), reglering av kolesterol-inlagring
(42x,p<0.0001) och kollagen-katabolism (-15.3x,p=0.002) var nedreglerade.
Discussion
Resultaten antyder att förkalkningsgrad påverkar genuttryck i karotisplack med ett samband mellan hög
förkalkningsgrad och processer som bidrar till stabilitet. Bedömning av förkalkningsgrad med CT-angiografi kan därför
vara ett verktyg för värdering av plackinstabilitet. Fynden motiverar fortsatta studier av fler patienter för validering.
Dag: Fredag 21/8 Tid: 08.35‑08.44
147
Utfall efter öppen kirurgi och trombolys vid primär
dialysaccessocklusion
Linn Smith, Stockholm
Mateusz Krasun Stockholm, Ulf Hedin Stockholm, Carl-Magnus Wahlgren Stockholm
Introduction
Dialysaccesstrombos är ett vanligt kärlkirurgiskt problem och medför stor morbiditet i denna patientgrupp. Det råder
oklarhet kring vilken typ av behandling som ger bäst resultat avseende återgång till fungerande dialys genom
accessen. Målet med studien var således att jämföra utfallet efter öppen kirurgi och trombolys för primär
accesstrombos.
Method
Alla patienter som mellan 2005 och 2013 genomgått öppen trombektomi eller trombolys för primär
dialysaccesstrombos inkluderades retrospektivt. Patency beräknades mellan kirurgisk/radiologisk intervention och
nästa kliniskt verifierade trombos. Kaplan-Meieranalys användes för utfallsanalys.
Result
149 fistlar/graft hos 130 patienter inkluderades; 108 genomgick öppen trombektomi och 41 trombolys. Medelåldern var
65 år (SD ±12); 63% var män. Av de inkluderade fistlarna var 19 radiocephala (13%), 10 brachiocephala (7%), 56
loopgraft (28%), 44 överarmsaccesser (nativa/syntet; 30%) och 19 övriga underarmsaccesser (13%). Det fanns ingen
signifikant skillnad mellan trombolys och trombektomi avseende tekniskt lyckat ingrepp (73% vs 60%; P=0.18).
Medelpatency efter trombektomi var 425 dagar (SD± 66) och 454 dagar efter trombolys (SD±84 days). Det fanns ingen
skillnad i total patency vid Kaplan-Meieranalys mellan trombolys och trombektomi. Patency var dock bättre för patienter
som genomgått trombolys av nativa fistlar jämfört med syntetgraft (P=0.013) men ingen skillnad noterades för
trombektomi (P=0.28).
Discussion
Trombolys och trombektomi ger liknande resultat avseende återställande av funktion efter accesstrombos. Dock är
patency bättre efter trombolys för patienter med nativa fistlar, medan resultaten för syntetgraft inte påvisar några
skillnader. Detta understryker behovet av individualiserade behandlingsstrategier för hemodialyspatienter för att bevara
accessfunktion.
Dag: Fredag 21/8 Tid: 08.45‑08.54
148
Hos var tredje patient med rupturerat bukaortaaneurysm är
aneurysmet känt
Sayid Zommorodi, Stockholm
Joy Roy Stockholm, Johnny Steuer Stockholm, Rebecka Hultgren Stockholm
Introduction
Studier av patienter med rupturerat abdominellt aortaaneurysm (rAAA) har traditionellt fokuserat på dem som
behandlats. Betydligt mindre är känt om hela patientgruppen med rAAA, inklusive de som lämnats utan åtgärd. Syftet
med denna studie var att bland patienter med rAAA analysera vilka med känt AAA som ej erbjudits elektiv behandling,
samt resultat vid behandling av rAAA hos patienter som nekats elektiv åtgärd.
Method
Retrospektiv analys av samtliga patienter med diagnosen rAAA 2009-2013 från de sju akutsjukhusen i Stockholms län
samt Gotland. En validering utfördes mot Swedvasc för samma period och totalt 259 patientjournaler granskades med
ett strukturerat protokoll. I 66 fall var diagnoskoden inkorrekt, varigenom studiegruppen utgjordes av 293 patienter.
Result
Av de 293 rAAA-patienterna hade 95 känt aneurysm (32%), 198 var tidigare odiagnostiserade (68%). Totalt 220
patienter (75%) behandlades, varav 57 (60%) med känt och 163 (82%) med nydiagnostiserat aneurysm. I 27 fall (28%)
hade patienten nekats elektiv behandling pga ålder eller komorbiditet, i 12 fall (13%) hade patienten avsagt sig
kontroller och i 24 fall (25%) hade uppföljningen ej fungerat. I 32 fall (34%), slutligen, var orsaken oklar. 30dagarsmortaliteten bland behandlade patienter med rAAA var 33% i gruppen med känt aneurysm och 37% bland dem
med nydiagnostiserat aneurysm.
Discussion
En tredjedel av patienterna med rAAA hade ett tidigare känt aneurysm, av vilka många nekats behandling pga
komorbiditet. Vidare hade mer än var tionde patient ej följts upp optimalt, vilket antyder att uppföljningsrutiner behöver
modifieras. Fortsatta studier kommer möjligen ge en indikation om vilka som, trots komorbiditet, möjligen bör erbjudas
elektiv åtgärd.
Dag: Fredag 21/8 Tid: 08.55‑09.04
149
Utmanande aorta-anatomi vid EVAR för ruptur är
associerad med mortalitet och komplikationer
Baderkhan Hassan, Uppsala
Fredrico Bastos-Goncalves Lissabon, Anders Wanhainn Uppsala, Nilson Oliveira Lissabon, Martin Björck Uppsala,
Hence Verhagen Rotterdam, Kevin Mani Uppsala
Introduction
Även om EVAR idag är förstahandsmetoden vid behandling av aortaaneurysm (AAA), så är dess roll vid ruptur
omdiskuterad. Rupturerade AAA (rAAA) är större än elektiva opererade och har oftare en komplex anatomi som gör
EVAR mer utmanande. Vi analyserade utfallet av EVAR vid ruptur baserad på aortaanatomi.
Method
Endovaskulärt behandlade rAAA vid tre centra (Uppsala, Gävle, Rotterdam) under perioden 2001-2012 identifierades.
Anatomiska data insamlades genom analys av preoperativ CT. Patienterna delades upp i två grupper, baserad på om
aorta-anatomin föll inom ramen för stentgraftstillverkarens rekommendationer (inom-IFU) eller ej (utanför-IFU).
Komplikationer, reoperationer och överlevnad registrerades. Cox regression analys användes för att hitta prediktorer
för mortalitet och komplikationer. Överlevnad studerades med Kaplan-Meier.
Result
Totalt identifierades 112 patienter (102 män); 61 (54.5%) inom-IFU, 43 (38.4%) utanför-IFU och 8 patienter saknade
preoperativ CT av tillräcklig kvalitet. Medeluppföljningstiden var 27 månader. Mortaliteten vid 30-dagar var inom-IFU
14.8% vs utanför-IFU 30,2% (p=0,087) och vid 3-år 33.6% inom IFU vs 56.4% utanför IFU (Log-Rank p=0.011).
Frekvensen sena graft-relaterade komplikationer var lägre inom-IFU 3.8% vs utanför-IFU 30.0%, p=0.001. Det fanns
en trend mot lägre andel graft-relaterade reinterventioner inom-IFU 14.0% vs utanför-IFU 34.6%, p=0.072. I en
multivariat analys var både ökad ålder och aneurysmhalsdiameter >29mm prediktorer för mortalitet, och halslängd
<15mm samt vinkel >60 grader prediktorer för sena graft-relaterade komplikationer.
Discussion
Behandling av ruptur med EVAR hos patienter med utmanande aorta-anatomi är behäftad med ökad risk för död och
sena graft-relaterade reinerventioner. Om EVAR används utanför IFU vid ruptur måste uppföljningsprogrammet
anpassas för att upptäcka och behandla komplikationer i tid.
150
Dag: Fredag 21/8 Tid: 09.05‑09.14
151
Vid benartärsjukdom är risken för sjukdomsprogress är
högre än förväntat. En litteraturgenomgång.
Birgitta Sigvant, Karlstad
Fredrik Lundin Karlstad, Eric Wahlberg Linköping
Introduction
Benartärsjukdom (BAS) är vanligt, cirka 20% i den äldre befolkningen är drabbade. Tillståndet anses vara förenat med
hög risk för cardiovaskulära(CV) händelser och låg risk för sjukdomsprogress. Dessa antaganden baseras i huvudsak
på äldre studier. En systematisk litteraturgenomgång har företagits för att belysa aktuella data på risk för liv och ben
Method
En systematisk litteratursökning gjordes för tiden 1990-2012. Inklusionskriterierna var; studiepopulation >100 individer,
uppföljningstid>1 år där mortalitet och /eller CV händelser studerats. Subgruppsanalyser utfördes för
referenspopulationen, asymtomatisk BAS , symtomatisk BAS och individer med ABI<0,9.
Result
Av 291 artiklar inkluderades 33 Studiepopulationerna varierade mellan 109-16440 individer. Medelåldern var 56-81 år
(SD 10,8) och uppföljningstiden 6,3 år (range 1-13). De flesta med symptomatisk BAS hade claudiactio intermittens
(IC) (91%). BAS hade en högre mortalitet än referenspopulationen 26,8 (CI 19.0-34,6) jämfört 10,3 (7,7-12,9) per 1000
person år. 5 års cumulativ incidens för CV mortalitet var för referenspopulationen, asymptomtisk- och symptomatisk
BAS; 0,5-4,8%, 3,1-7,7% och 1,7-13,7%. Under uppföljningstiden försämrades cirka 9% av de utan symtom till IC och
3-59% av de med IC till kritisk ischemi. Amputationsfrekvensen var 2-25%.
Discussion
Risken för sjukdomsutveckling av BAS är underskattad medans risken för CV sjuklighet är måttlig, i synnerhet för IC.
Dessa resultat väcker frågan om vi inte bara, som känt sen tidigare, underbehandlar IC med livsstilsförändringar och
preventiva läkemedel utan även operativt.
Dag: Fredag 21/8 Tid: 09.15‑09.30
152
Periop
153
Följsamhet till ett ERAS-protokoll och 5-års överlevnad
efter kolorektal cancerkirurgi
Henrik Oppelstrup, Stockholm
Olle Ljungqvist Stockholm, Anders Thorell Stockholm, Jonas Nygren Stockholm, Ulf Gustafsson Stockholm
Introduction
Kirurgisk stress kan påverka onkologiskt utfall och överlevnad efter kirurgi. Om följsamheten till ERAS (Enhanced
Recovery After Surgery)-protokollet som syftar till att minska kirurgisk stress påverkar överlevnaden efter kirurgi har
ännu inte undersökts.
Method
Konsekutiva patienter med kolorektal tumör (n=911) opererade mellan åren 2002-2007 på Ersta sjukhus analyserades.
Graden av följsamhet till pre-och intra-operativa interventioner i ERAS-protokollet bestämdes. Uppgifter om dödsdatum
samt dödsorsak inhämtades från Onkologiskt Centrum, region Stockholm. Förutom data registrerade i den prospektiva
ERAS-databasen inhämtades också patologisvar samt tagna blodprov. Fem-årsöverlevnad i förhållande till följsamhet
till protokollet analyserades.
Result
I gruppen med ≥70% följsamhet till ERAS interventionerna (N=273) var risken för cancerspecifik död 42% lägre jämfört
med alla andra patienter, HR 0,58 (0.39-0.88). Vid låg följsamhet, <50% (n=317) var risken 83 % högre för
cancerspecifik död jämfört med gruppen med ≥70% följsamhet, HR 1.83 (1.16–2.88). Oberoende prediktorer för ökad
5-års överlevnad var: restriktiv vätskebehandling, HR 0.528 (0.32–0.86) och per oralt intag av kalorier, HR 0.55 (0.340.78) under operationsdygnet. Även ett högt CRP dagen efter operation var en prediktor för försämrad 5-års
överlevnad.
Discussion
En ökad följsamhet till ERAS-protokollet är associerat med förbättrad 5-års överlevnad.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 16.00‑16.10
154
Perioperativ bukmetabolism vid hjärtkirurgi med hjärtlungmaskin
Jenny Seilitz, Örebro
Mårten Vidlund Örebro, Birger Axelsson Örebro, Kristofer F. Nilsson Örebro, Örjan Friberg Örebro, Kjell Jansson
Örebro
Introduction
Incidensen av gastrointestinala komplikationer efter öppen hjärtkirurgi är cirka 2 %, vilka är tillstånd med hög mortalitet.
Under tiden med hjärt-lungmaskin (ECC) vid hjärtkirurgi har ett normalt eller minskat totalt blodflöde till
magtarmkanalen, halverad perfusion av magtarmkanalens slemhinna och en försämring av tarmens barriärfunktion
beskrivits. Genesen skulle också kunna vara sänkt hjärtminutvolym postoperativt eller lokalt ödem i bukhålan. Studien
syftar till att undersöka bukhålans perioperativa metabolism med intraperitoneal mikrodialys vid hjärtkirurgi med ECC.
Method
Sex patienter som genomgick elektiv kranskärls- eller aortaklaffsoperation med ECC erhöll mikrodialyskatetrar
intraperitonealt och subkutant. Mikrodialysproverna analyserades under operationen och fram till 36 timmar
postoperativt. Parallellt analyserades arteriella och centralvenösa blodprover. Vitalparametrar samt den kliniska
situationen noterades. Patienterna omhändertogs perioperativt i övrigt enligt gällande rutiner.
Result
Samtliga sex patienter hade ett normalt kliniskt perioperativt förlopp. Den arteriella och centralvenösa saturationen, Bglukos, B-laktat samt medelartärtrycket var normala vid alla tidpunkter. Trots detta visar mikrodialysdata att den
intraperitoneala laktatkoncentrationen och laktat/pyruvat-kvoten steg under och strax efter ECC-tiden som ett tecken
på ökad andel anaerob metabolism i bukhålan. Under det första postoperativa dygnet normaliserades dessa värden.
Discussion
Intraperitoneal mikrodialys kan vara en kliniskt användbar metod för övervakning av patienter som genomgår
hjärtkirurgi och kan vara känsligare för detektion av förändringar i splanchnicuscirkulationen än konventionell
systemisk blodprovsanalys. Vi fann att patienter som genomgår rutinmässig hjärtkirurgi med ECC utsätts för en
subklinisk syre- och substratbrist i bukhålan trots ett synbart kliniskt komplikationsfritt förlopp. I avancerade fall eller hos
känsliga individer kan detta orsaka ett systemiskt inflammatoriskt svar ledande till manifesta postoperativa
komplikationer och multiorgansvikt.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 16.10‑16.20
155
Samband mellan co-morbiditet, nutritionsrisk och
muskelfunktion i ett akutkirurgisk patientmaterial
Folke Hammarqvist, Stockholm
Mahboube Mehrabi Stockholm, Eugenia Furumula-Larsson Stockholm, Carola Carlsson Stockholm
Introduction
I sjukvården är det viktigt att identifiera patienter med ökad risk. Med validerade screeningverktyg kan förhöjda risker
associerade med nutritionsstatus och co-morbiditet identifieras. En nedsatt muskelstyrka, både mätt med handgrepps
styrka (HGS) och med Peak Expiratory Flow (PEF) har visat sig vara relaterade till ökade risker för komplikationer och
längre vårdförlopp. I det aktuella projektet studerades dessa samband i en akutkirurgisk patientgrupp.
Method
210 patienter inlagda pga akut bukproblematik inkluderades i studien. De karaktäriserades avseende Charlson comorbidity index (CCI), nutritionsrisk (NRS 2002) och ålder. De indelades i grupper med lågt, intermediärt och högt CCI,
med nutritionsrisk eller ej och i åldergrupper (<40, 40-70, samt >70åå). Muskelfunktion med HGS både i absoluta
värden och i % av kroppsvikt, andningskraft med PEF mättes. Muskelfunktion delades in i kvartiler (svag – 1:a
kvartilen, intermediär - 2-3 kvartilen samt stark – 4:e kvartilen). Då det föreligger en könsskillnad i muskelfunktion
gjordes grupperingen i kvartiler med hänsyn till kön. Fördelningen mellan patienter i de olika grupperna beräknades
statistiskt med korstabulering och Pearson Chi-square test.
Result
Vi noterade i denna studie en signifikant betydelse av co-morbiditet, nutritionsstatus och ålder med en fördelning av fler
patienter med ökad risk och högre ålder i grupperna som hade en lägre muskelkraft mätt som HGS (p<0,0001, p<0,01,
p<0,0001), HGS uttryckt i % av kroppsvikt (p<0,0001, p<0,05, 0,05) samt PEF (p<0,05, p<0,06;NS, p<0,01).
Discussion
Enkla metoder, HGS och PEF, för att mäta muskelfunktion är användbara kliniska instrument tillsammans med gängse
screeningmetoder för att identifiera patienter med ökad risk.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 16.20‑16.30
156
Does working-attire used both inside and outside operating
suites become more than those used only inside?
Andrea Larsson, Malmö
Bengt Jeppsson Malmö
Introduction
In S_k_ån_e_ _U_n_i_v_e_r_s_i_t_y_ _H_o_s_p_i_t_a_l_ _in Malmö, it is not allowed to use the same working-attire
in operating suites as in the rest of the hospital. In Denmark, this is allowed in some hospitals. Spread of infection via
clothes is a possible route, and the routine of not using the same attire in suites as in wards is a measure taken to
prevent this route of spread. The aim of the study was find out if working-attire used both outside and inside the
operating suite becomes more contaminated with bacteria during a working day, than that used only inside the suite.
Method
The study was performed in one operating suite in Malmö, and in one operating suite in a hospital outside
Copenhagen. 20 nurses and assistant nurses in each suite participated in the study. Cultures were taken from
working-attire at the beginning and at the end of a day shift using contact plates. The plates were incubated for 72
hours in 30°C and the number of colonies on each plate was counted
Result
At the beginning of the shift, working-attire in Sweden was significantly cleaner than that in Denmark. There was no
statistically significant difference in contamination of attire between the two operating suites at the end of the shift.
There was no significant difference in contamination between surgical staff and anaesthesia staff in any of the two
suites.
Discussion
Working-attire used throughout the hospital does not become more contaminated with bacteria during the day, than
that used only in operating suites.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 16.30‑17.00 Plats: Forum
157
Kumulerad väntetid till akutoperation och % av opererade
inom priotid, användbara mått på operationskapacitet
Folke Hammarqvist, Stockholm
Kemal Olin Stockholm, Alexandre Chakhunashvili Stockholm, Mikael Collin Stockholm, Johan Axelsson Stockholm
Introduction
Akut operationsverksamhet, en essentiell del av kirurgin, är en viktig resurs för sjukhuset och dess patienter som med
tanke på kostnad, tillgänglighet och behov. Operationsproduktionen beskrivs klassiskt i termer av antal, typ av
operation, ”knivtid”, ”bytestid” och utnyttjandegrad. Efterfrågan beskrivs med kö. Som en utveckling av detta har vi
studerat antal patienter väntande på akutkirurgi vid givna tidpunkter på dygnet samt kumulerad väntetid för alla
patienter. Detta speglar den sammanlagda väntetid patienter väntar på operation. Som ett ytterligare kvalitetsmått har
vi studerat i vilken utsträckning operationer genomförts inom den uppsatta ”prio-tiden”.
Method
I detta projekt har akut kirurgi, gynekologi/obstetrik, transplantation och urologi studerats. Vi har utvecklat ett on-line
instrument som läser av operationsplaneringssystemet vid givna tidpunkter på dygnet (kl 07, 16 och 21) och visar antal
samt genomsnittlig väntetid. Utifrån dessa data kan den kumulerade väntetiden beräknas. Dessutom beräknas i vilken
utsträckning patienterna blir opererade inom den uppsatta ”prio-tiden” för patienter uppsatta för operation i prio-grupper
< 24 timmar. En mätning gjordes under 48 månader.
Result
Under vardagar respektive helg var den kumulerade väntetiden i timmar (medel; CI) kl 07 (237;224-251 resp 212;195230), kl 16 (181;169-194 resp 214;196-233 p<0,001) samt kl 21 (202;188-217 resp 230;208-252 p<0,05). Under
vardagar opererades 72% (70-73%) och under helgerna 66% (64-69%; p<0,01) inom uppsatt priotid.
Discussion
Både kumulerad väntetid till operation och % opererade inom priotid föreslås vara kvalitetsmått inom akutkirurgisk
verksamhet. Dessa kan enkelt följas från befintliga operationsplaneringssystem och kan utnyttjas i planering och
utveckling av akutkirurgisk operationsverksamhet.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 16.30‑17.00 Plats: Forum
158
Minskar förekomsten av postoperativ sårinfektion efter
rena ingrepp av patientens egen helkroppstvätt med
klorhexidin?
Karin Ouchterlony, Karlstad
Introduction
Postoperativa sårinfektioner är en vanlig vårdrelaterad infektion. Inför planerade rena ingrepp är det vanligt med
preoperativ helkroppstvätt med fyraprocentig klorhexidinlösning i Sverige. Det är oklart om detta leder till minskat antal
sårinfektioner. Syftet med studien var att undersöka om frekvensen av postoperativa sårinfektioner vid rena ingrepp
påverkas av patientens egen preoperativa helkroppstvätt med klorhexidin.
Method
Data inhämtades från Värmlands komplikations- och kvalitetsregister 2003-2012. Öppna ljumskbråcks- och
variceroperationer analyserades avseende postoperativ sårinfektion inom 30 dagar efter operation. Patienter som
helkroppstvättat sig med klorhexidin preoperativt jämfördes med patienter som inte tvättat sig med klorhexidin.
Result
Totalt identifierades via registret 5202 patienter varav 3151 hade tvättat sig med klorhexidin preoperativt jämfört med
2051 patienter som inte tvättat sig med klorhexidin. 68 (1,31 %) patienter drabbades av en postoperativ sårinfektion, 27
(40 %) kvinnor och 41 (60 %) män. Antalet sårinfektioner var 41 (1.3 %) i klorhexidingruppen och 27 (1,3 %) i icke
klorhexidingruppen, medel- och medianålder var 50 (49) respektive 63 (65). Av de som fått instruktion att tvätta sig
med klorhexidin inför operation under åren 2011 – 2012 svarade 81 % att de följde rutinerna. Svarsfrekvens på
frågeformuläret var 87 %.
Discussion
Patientadministrerad preoperativ helkroppstvätt med klorhexidin medförde ingen kliniskt relevant minskning av andelen
postoperativa sårinfektioner efter poliklinisk öppen ljumskbråckskirurgi och åderbråckskirurgi i Värmland under
perioden 2003-2012. Med tanke på dessa resultat och data från litteraturen kan man överväga att ändra de
preoperativa tvättrutinerna då klorhexidin medför en extra kostnad och kan utlösa allergiska reaktioner.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 16.30‑17.00 Plats: Forum
159
Nedsatt muskelkraft och hög co-morbiditet är associerat
med 1-årsmortalitet.
Mahboube Mehrabi, Stockholm
Folke Hammarqvist Stockholm, Carola Carlsson Stokholm, Eugenia Furumula-Larsson Stockholm
Introduction
Nedsatt muskelkraft och risk för malnutrition är viktiga parametrar som innebär ökad risk och som kan prognosticera
ett komplicerat kliniskt förlopp. Co-morbidet definierat som Charlson co-morbidity index (CCI) är ett användbart verktyg
som kan beskriva risk och prognosticera överlevnad. I denna studie har vi följt ett-årsöverlevnad hos akut kirurgiska
patienter och relaterat detta till muskelfunktion, malnutritionsrisk och CCI.
Method
I denna studie inkluderades 210 patienter som vårdades pga akutkirurgisk buksjukdom. De karaktäriserades
avseende, BMI, ålder, muskelfunktion med handgreppsstyrka i kg(HGS), HGS i % av kroppsvikt, peak expiratory flow i
l/min (PEF), malnutritionsrisk (NRS 2002), Charlson co morbiditet index (CCI). 1-års uppföljning avseende mortalitet
gjordes. Resultat uttrycks i median;2:a-3:e kvartilen och icke parametriska metoder användes. Dessutom gjordes en
Chi-2 test avseende mortalitet och malnutritionsrisk.
Result
Under en 1-årsuppföljning hade 14 patienter av 210 avlidit. De var signifikant äldre (71; 57-76, jämfört med 52; 39-64)
p<0,001, hade högre CCI (10,5; 8-13, jämfört med 2; 0-4) p<0,0001. De hade ett på gränsen till lägre BMI (23,8; 20,726,7 jämfört med 26,7; 23,8-31,1) p=0,072. De uppvisade lägre HGS (21,3; 16,3–28,7 jämfört med 30,8; 21,3–39,8)
p<0,01, gränsfall lägre HGS % (29,4; 23,0-39,1 jämfört med 37,8; 29,7-48,2) p=0,052, och lägre PEF (377; 195-447
jämfört med 415; 341-531) p<0,05. Chi-2-test visade en signifikant övervikt för patienter med risk för malnutrition i
gruppen som avled efter ett år.
Discussion
Inte oväntat hade akutkirurgiska patienter som avled inom ett år efter mätning minskad muskelkraft, högre comorbiditet och en risk relaterat till malnutrition. Den minskade muskelkraften är relaterat till sjuklighet och
malnutritionsrisk.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 16.30‑17.00 Plats: Forum
160
Plastik
161
Presentation av avhandling: Guided Regeneration of the
Human Skin - in vitro and in vivo studies
Erika Nyman, Linköping
Introduction
Acute and chronic wounds, as well as the additional problem of skin scarring, involve not only great suffering for the
patient but also extensive health care costs for the society. Epidermis heals by complete regeneration, but dermal and
full thickness injuries heal with fibrosis and scar formation.
Method
In Papers I and II, we studied whether dermal scarring could be turned into regeneration by using two different types of
three-dimensional dermal scaffolds. In Papers III and IV, we wanted to study the effects of amniotic fluid and hyaluronic
acid on adult wound healing, because early fetal wounds re-epithelialize rapidly and naturally heal dermis by
regeneration without the need of a dermal scaffold.
Result
Both materials, in Papers I (in vitro and in vivo) and II (in vivo), showed ingrowth of functional fibroblasts and blood
vessels and appeared to stimulate regeneration while slowly degrading. In Paper III, amniotic fluid, naturally rich in
hyaluronic acid, induced an accelerated re-epithelialization of adult human wounds in vitro, and hyaluronic acid seemed
to be important for this effect. In Paper IV, stimulation with exogenous hyaluronic acid in vivo induced accelerated reepithelialization and an altered protein expression in healthy human volunteers.
Discussion
Studies on finding new dermal scaffolds and studies on the positive effect of amniotic fluid or hyaluronic acid on the
wound-healing process are two different ways of gaining insight that may lead to regeneration and improved wound
healing for the patient.
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 08.15‑08.35
162
Non-occlusive topical exposure – development of an in
vitro human skin model for cytotoxicity testing
Susanna Lönnqvist, Linköping
Kristina Briheim Linköping, Gunnar Kratz Linköping
Introduction
Testing of irritant compounds has traditionally been performed on animals and human volunteers. Animal testing
should always be restricted and for skin irritancy mice and rabbits hold poor predictive value for irritant potential in
humans. Irritant testing on human volunteers is restricted by the duration subjects can be exposed, and by the
subjectivity of interpreting the visual signs of skin irritation. We present an irritant testing system using viable human
full thickness skin with loss of cell viability in the exposed skin area as end point measurement.
Method
Skin was exposed to SDS at 20 % concentration by non-occluded topical exposure to establish a positive control
response and subsequent test compounds were statistically compared to the 20 % SDS response. Cell viability was
measured with MTT -assay.
Result
The model presents correlation between increased concentration of SDS and decreased viability of cells in the
exposed skin area (R2 = 0.76).
Discussion
We propose the model to be used for cytotoxicity testing of irritant compounds. With fully intact barrier function the
model comprises all cells present in the skin with quantifiable end point measurement.
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 08.36‑08.45 Plats: Tunnbindaren
163
Över 95 % hudavlossning efter brännskada hos en 18
månader gammal pojke. En fallstudie och
litteraturgranskning.
Angelica Horna Strand, Uppsala
Sten Rubertsson Uppsala, Fredrik Huss Uppsala, Maria Mani Uppsala
Introduction
Staphylococcus aureus orsakar frekvent brännskadeinfektioner. Staphylococcal scalded skin syndrome (SSSS) och
toxisk epidermal nekrolys (TEN) är akuta hudavlossningstillstånd. SSSS orsakas av exotoxiner. TEN utlöses frekvent
av läkemedel och engagerar oftast slemhinnor. Att en infekterad brännskada progredierar till SSSS eller TEN är
sällsynt.
Method
Vi rapporterar här om den största hudavlossningen vi funnit i publicerad litteratur. Hudavlossningen utgjorde >95 % av
kroppsytan hos en 18 månader gammal pojke. Pojkens föräldrar sökte vård efter att pojken erhållit en 6 %
skållningsskada. Brännskadan såg ej overt infekterad ut. Patienten handlades konservativt med planerad uppföljning
efter fyra dagar. Efter tre dagar sökte pojkens föräldrar sjukvård på grund av tillkomst av 50 % hudavlossning.
Hudavlossningen liknade en skållningsskada och misstanken om neglekt eller barnmisshandel väcktes av erfaren
personal. Dagen efter progredierade hudavlossningen till >95 % och misstanken om neglekt eller barnmisshandel
kunde släppas. Inom tre veckor läkte huden utan kvarvarande ärr.
Result
Patienten hade inget slemhinneengagemang. Han hade erhållit paracetamol och ibuprofen efter brännskadan, men
även tidigare utan hudavlossning. Sårodlingarna visade växt av Staphylococcus aureus. Hudbiopsier var ej konklusiva
för SSSS eller TEN, men den sammantagna bilden gjorde att vi bedömde att SSSS var den mest sannolika diagnosen.
Discussion
Det finns enstaka publicerade fallrapporter om brännskador och utvecklandet av SSSS och TEN. Brännskadan har i
dessa fall oftast varit synligt infekterad, hudavlossningen har varit mindre omfattande och det har sällan framgått om
patienten exponerats för de eventuellt utlösande läkemedlen tidigare.
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 08.46‑08.53
164
The use of pedicled Gastrocnemius muscle flap in the
treatment of chronic and acute infected knee prosthesis.
Göran Stålhult, umeå
David Edmundsson Umeå
Introduction
OBJECTIVE: To evaluate the use of pedicled gastrocnemius flap as surgical treatment for chronic knee prosthesis
infection.
Method
We retrospectively analyzed the medical records of patients undergoing transposition of the medial or lateral
gastrocnemius flap for treatment of chronic knee prosthesis infection from September 2005 – January 2015 at our unit.
We gathered information on epidemiological data, the muscle used to cover the lesion, the healing of the wound, the
effect on the infection, mobilization time, postoperative walking function and problems after harvesting the muscle.
Result
36 patients were operated, 37-85 years old (mean 67,9). The main initial injury, 30 patients (83%) had chronic knee
prosthesis infection and 6(17%) had acute skin necrosis and infection. The muscle used was the pedicled medial
gatrocnemius flap in 35 cases and 1 lateral gastrocnemius. Three included a skin island and 33 were performed with
muscle and split thickness skingraft. The outcome was excellent or good in 80% of the cases.
Discussion
The treatment of chronic knee infections with local muscle flaps (gastrocnemius) enables obtaining satisfactory results
in covering exposed structures, favoring local vascularization and improve the chance for healing of wound and
infection. It offers the advantage of providing a treatment in only one surgical procedure with short operation time, an
early recovery and reduced hospital stay.
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 08.54‑09.03
165
Computer Aided Surgical Applications In Reconstructive
Plastic And Craniofacial Surgery
Daniel Saiepour, Uppsala
Daniel Nowinski Uppsala, Anders Hedlund Uppsala
Introduction
Computer aided surgical applications continue to evolve as image-guided surgical technology and software applications
improve. In the field of reconstructive plastic surgery complex and challenging cases within the craniofacial and head
and neck area can benefit from these technological advances.
Method
At our unit, the Uppsala University Hospital Craniofacial center we use computer aided applications for presurgical
planning, intraoperative navigation and postoperative evaluation of the reconstruction.
Result
Although we use the technology mainly in the repair of complex primary and secondary posttraumatic deformities,
there has been an increasing number of other indications where we have benefited from our experience using these
computer aided applications, such as fibrous dysplasia, skull base meningeomas and complex orbital tumors.
Discussion
Here we present the experience of our unit in using computer aided applications in presurgical planning, intraoperative
navigation and postoperative evaluation in the reconstruction of craniofacial and head and neck deformities. We also
discuss the benifits and the saftey aspects of computer added aplications in complex cases.
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 09.04‑09.13
166
Fjäderassisterad kirurgi för behandling av sagittal
synostos: en systematisk översikt
Sara Fischer, Göteborg
Peter Tarnow Göteborg, Lars Kölby Göteborg, Annika Strandell Göteborg, Giovanni Maltese Göteborg
Introduction
Prematur sagittal synostos (SS) kan opereras med omfattande kranioplastiker eller genom mindre invasiva metoder,
så som fjäder-assisterad kirurgi (SAS). Syftet med denna studie var att genomföra en systematisk översikt av SAS för
behandling av SS.
Method
Med hjälp av en bibliotekarie genomfördes en litteratursökning i Pubmed, EMBASE och The Cochrane Library mellan
1997 och september 2013. Studier som uppfyllde definierade PICO-kriterier (patienter, intervention, kontrollgrupp,
utfall) inkluderades. Alla studier graderades avseende metodologisk kvalité enligt MINORS och alla retrospektiva
studier bedömdes enligt en skala som utvecklats för retrospektiva studier inom pediatrisk kirurgi. Evidensgraden
graderades enligt GRADE.
Result
Totalt extraherades 241 abstrakt i litteratursökningen. Fem av dessa studier svarade upp till PICO-kriterierna. Två av
de fem ansågs vara preliminära rapporter och exkluderades därför. De återstående 3 bedömdes enligt MINORS och
gavs en medelpoäng på 21, d v s skälig kvalitet. Det kliniska utfallet på cefaliskt index skilde sig inte mellan de
kirurgiska teknikerna, men evidensgraden enligt GRADE var mycket låg när det gällde bedömningen om SAS var lika
effektivt. Kliniska utfall så som operationstid, peri-operativ blodförlust, IVA-vårdtid och vårddygn på sjukhus visade sig
vara i favör för SAS men evidensgraden var låg.
Discussion
Denna systematiska översikt visade att nivån på evidensen är låg, eller mycket låg, för att SAS skulle vara en lika
effektiv metod som mer extensiva kranioplastiker för korrektion av sagittal synostos. Resultaten pekar på att noggrant
designade prospektiva studier inom kraniofacial kirurgi är nödvändiga.
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 09.14‑09.23
167
Evaluation of Quality of Life in Patients with Graves´
Ophthalmopathy, before and after Orbital Decompression
Sven Sahlin, Stockholm
Lykke Iacobaeus Stockholm
Introduction
Graves´ ophthalmopathy (GO) is a potentially sight threatening orbital disease that can have a large negative impact
on the quality of life of the patient. The Graves´ ophthalmopathy quality of life questionnaire (GO-QOL) is a disease
specific instrument to measure health-related quality of life in patients with GO. Studies on long-term effects of GO on
the quality of life are few. The aim of this study is to evaluate the health- related quality of life in patients with GO,
before and after orbital decompression surgery.
Method
This is a prospective, longitudinal, interventional study in which patients who had orbital decompression were given the
GO-QOL before and after surgery. An additional patient satisfaction questionnaire was also given post-surgery.
Result
A significant, long-term, improvement in quality of life after orbital decompression was noted (p<0.001, paired t-test).
50 patients were included and follow-up time was 5.3±1.2 years (mean ± SD). The QOL-scores increased 28±35 and
26±31 points on the two subscales (mean ± SD). The patient satisfaction questionnaire showed that 88% of the
patients would recommend orbital decompression to a fellow patient. Persistent disturbing oscillopsia was seen in 2%
and persistent disturbing infraorbital nerve hypoesthesia in 8% of the patients.
Discussion
Orbital decompression surgery has a positive effect on quality of life for patients with severe GO. The GO-QOL
questionnaire showed significant improvement in QOL-scores even many years after surgery.
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 09.24‑09.35
168
Om komplikationer till bentransplantation vid
genomgående enkelsidig läpp-käk-gomspalt
Anna-Paulina Wiedel, Malmö
Henry Svensson Malmö, Björn Schönmeyr Malmö, Magnus Becker Malmö
Introduction
Avsikten med undersökningen var att utvärdera 6-månadersresultatet av bentransplantation utifrån kön, ålder vid
operation, spaltvidd och sårruptur med eller utan bensekvester 2 veckor postoperativt.
Method
Trettionio konsekutiva barn, 26 pojkar och 13 flickor, med genomgående enkelsidig läpp-käk-gomspalt studerades.
Åldern vid operation varierade mellan 7,3 och 12,5 år (medel 8,6) och spaltvidden varierade mellan 2,2 och 14,0 mm
(medel 7,3). Intraoral spaltröntgen togs före operation och 6 månader efter.
Result
Efter 2 veckor hade 10 barn smärre sårrupturer i operationsområdet och 5 hade också bensekvestrar. Endast ett av
dem fick resorption av transplantatet med ett Berglandindex på IV efter 6 månader. De övriga 29 barnen hade en
invändningsfri primär läkning men 2 slutade med ett Berglandindex på III och 4 med ett Berglandindex på IV. Vad det
gäller skillnaden mellan framgång och motgång fann vi inga statistiskt säkra samband relaterade till varken kön, ålder
vid operation eller spaltvidd.
Discussion
I 3 fall fann vi omständigheter som möjligen bidragit till benresorptionen. Ett barn hade i spaltområdet en exponerad
tand av vikt och den bibehölls, ett barn utvecklade en varig övre luftvägsinfektion omedelbart postoperativt och ett barn
hade svårt med tandhygien och postoperativ tandreglering i bilden av en ADHD-problematik. I övriga 3 fall fann vi ingen
”förklaring”. De 5 barnen med Berglandindex IV har framgångsrikt omopererats. Ett barn med Berglandindex III fick en
tillfredställande benhöjd i takt med den distala tandens framväxt. Ett barn väntar på en kompletterande transplantation
inför en rekonstruktion med implantat i sena tonåren.
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 09.36‑09.45
169
Microsurgically aided upper lip replantation
Jonas Gustafsson, Göteborg
Mattias Lidén Göteborg
Introduction
Lip trauma is common due to the exposed position in the face. Lip amputations however, are rare. Here we present a
case of a patient who suffered an upper lip amputation and a lower lip laceration due to dog bite. The lip was
replantated and revascularized with microsurgical approach. We also made a review of the literature.
Method
Report of the case, description of the operative, microsurgical management and the postoperative care. PubMed
search and review of available literature on the subject.
Result
With microsurgical technique and good postoperative care, including anticoagulants, leeches, antibiotics, etc. the lip
could be salvaged. The available literature consists of mostly case reports, hence a strict, evidence-based algorithm to
follow in these cases is not yet existent.
Discussion
A meticulous repair of lip injuries is important to the cosmetic outcome for the patient. Lip amputations are rare and
swift management with microsurgical approach is of the essence if the above mentioned requirement is to be met. In
our case, the lip healed successfully using microsurgery and an eclectic postoperative treatment algorithm.
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 10.15‑10.22
170
Rekonstruktion av ösofagus med fritt mikrovaskulärt
jejunuminterponat, -den samlade erfarenheten från
Sahlgrenska universitetssjukhuset
Andri Thorarinsson, Göteborg
Hasse Ejnell Göteborg, Anders Edebo Göteborg, Richard Lewin Göteborg, Fredrik Brorsson Göteborg, Mattias Lidén
Göteborg
Introduction
Rekonstruktion av esofagus efter tumörresektion kan vara utmanande. Rekonstruktionen ska säkerställa kontinuitet i
slemhinnan, helst med vaskulariserad graft som redan är tubulärt. En lambå med fri jejunum lambå är det optimala
tillvägagångsättet för rekonstruktion efter circumferent, onkologisk resektion av pharynx, larynx och övre delen av
esophagus. Misslyckande är i första hand kopplat till circulationssvikt efter tromboser i anastomoserna, och
monitorering postoperativt är av stort värde. 20 patienter har undergått rekonstruktion med fri jejunal graft på olika
indikationer på Sahlgrenska universitetssjukhuset under de senaste 20 åren.
Method
Journalundersökning med hänsyn till indikation, kirurgiska faktorer, postoperativa komplikationer och funktion utfördes.
Result
Resultaten med hänsyn till ovanstående faktorer presenteras, samt översyn över litteraturen.
Discussion
Rekonstruktion av esofagus med fritt jejunum transplantat är en säker metod med låg frekvens av komplikationer och
hög funktionsgrad postoperativt.
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 10.23‑10.29
171
The versatility of chimeric free flaps
Mattias Lidén, Göteborg
Fredrik Brorson Göteborg, Richard Lewin Göteborg, Jonas Gustafsson Göteborg, Andri Thorarinsson Göteborg
Introduction
Complex tissue defects sometimes require combined flaps for coverage. The conjoined flaps and the chimeric flaps are
the two major subtypes of combined flaps. The chimeric flap consists of multiple flaps, each supplied by a pedicle to
the branch or the perforator of the source vessel.
Method
We describe three unique situations where the use of free chimeric flaps have been advantageous. Two cases were
treated using a branch-based flap and the third case using a perforator-based flap.
Result
In patient one, a combination of hard- and soft tissue damage after trauma of the forefoot was treated using a chimeric
vastus lateralis and fasciocutaneous flap. The muscle was used for coverage of the fractures to optimize their healing,
while the fasciocutaneous flap was used for coverage of the residual exposed tissue. In patient two, an extensive
basalioma involving the back of the thigh were excised and the resulting defect was too large to be covered by a single
free flap. Therefore a chimeric latissimus dorsi and serratus anterior flap was used. The third patient was reconstructed
for an osteoradionecrosis of the mandible and a fistula due to irradiation for previous oral cancer. An osteocutaneous
free fibula was used with 2 perforator-based skin islands, thereby avoiding the use of two independent free flaps.
Discussion
The use of chimeric free flaps has gained popularity due to the possibility of addressing complex defects in a better
way. The versatility of the chimeric free flap for various indications is highlighted in the present study.
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 10.30‑10.39
172
Hur selekterar vi lymfödempatienter lämpliga för
supramikrokirurgi?
Martina Kristiansen, Stockholm
Martin Halle Stockholm, Ann-Charlott Docherty-Skogh Stockholm
Introduction
Supramikrokirurgi med lymfovenösa anastomoser (LVA) är en relativt ny behandlingsmetod för patienter med
lymfödem. Syftet med studien var att utvärdera objektiva förändringar i benvolym hos patienter opererade med LVA på
grund av lymfödem i nedre extremiteten, och att finna positiva prediktorer för behandlingsmetoden.
Method
31 patienter med lymfödem i nedre extremiteten och positivt pittingtest undersöktes med lymfscintigrafi och
lymfangiografi med PDE (photodynamic eye). Genesen till lymfödemet delades in i cancer, trauma eller primärt
lymfödem. 14 av patienterna med linjärt PDE-mönster selekterades till kirurgi och 12 av dem opererades och erhöll
mellan 1 och 4 LVA. Ödemvolymen mättes i helben och underben preoperativt, efter 6- och 12 månader genom att
använda mätmetoden för trunkerad kon enligt Brorson och patientens andra ben användes som referens.
Result
Preliminära data visar att 6 av 12 patienter uppvisar minskade ödemvolymer i sina ben efter 12 månader. Analys av
ödemduration, ålder, genes, strålbehandling och lymfkörtelutrymning pågår för att klargöra möjlig relation till
ödemreduktion efter LVA.
Discussion
Vår studie indikerar att supramikrokirurgi med LVA ger minskade ödemvolymer. Vidare analys av materialet pågår och
kommer att redovisas avseende möjligheterna att prediktera framgångsfaktorer för behandling av lymfödem med
supramikrokirurgi.
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 10.40‑10.49
173
CT-angiografi eller handhållen ultraljudsdoppler inför
bröstrekonstruktion med DIEP-lambå
Stina Klasson, Malmö
Patrik Velander Malmö, Johan Wassélius Lund, Karl Malm Malmö, Henry Svensson Malmö
Introduction
Studien är prospektivt randomiserad. Preoperativt bröstrekonstruktion med DIEP- lambå undersöktes den kommande
lambåns blodflöde med CT-angio (CTA) respektive handhållen ultraljudsdoppler (UL). Den primära frågeställningen var
om CTA gav en säkrare bild av blodkärlens anatomi innebärande att operationen kunde genomföras snabbare är med
ultraljud. Den sekundära frågeställningen var om bilden av blodkärlens anatomi också ledde till färre komplikationer.
Method
Preoperativt DIEP-rekonstruktion erbjöds patienterna att delta i en studie där de randomiserades mellan preoperativ
kartläggning av bukkärlsanatomin med CTA (n=32)alternativt UL (n=31). Operationstiden mättes och komplikationer
noterades.
Result
I CTA-gruppen (n = 32) var operationstiden 249 ± 62 minuter (mean ± SD) och i UL- gruppen (n = 31), 255 minuter ±
75 – dvs en skillnad på 6 minuter. Ingen lambåförlust noterades. Sexton komplikationer noterades hos 15 patients; 7 i
CTA-gruppen och 9 i UL-gruppen. Komplikationer åtgärdades utan dröjsmål och alla patienter fick en kroppsegen
DIEP-rekonstruktion.
Discussion
Sammanfattningsvis visar studien väldigt små skillnader både vad det beträffar operationstid och komplikationer.
Fyndet talar för att den enklare metoden ultraljud skulle kunna ersätta den mera komplicerade metoden CT-angio
åtminstone i ett team med lång erfarenhet av DIEP-rekonstruktioner. På vår klinik har studien lett till att vi helt slutat att
rutinmässig göra CT-angio på ensidiga DIEP-rekonstruktioner. Patienterna slipper en undersökning som utsätter dem
för strålning och intravenös kontrast och sjukvården sparar pengar och resurser.
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 10.50‑11.01
174
Quality of life after breast reconstruction: comparing the
DIEP-flap and the Latissimus dorsi-flap
Gunhild Aggeryd, Göteborg
Andri Thorarinsson Göteborg, Mattias Lidén Göteborg
Introduction
Breast reconstruction surgery is a common procedure following mastectomy due to breast cancer. Studies have
confirmed breast reconstruction to be beneficial with respect to Health Related Quality of Life (HR-QoL) as compared to
no reconstruction. The aim of this study was to compare two different methods of surgical breast reconstruction
regarding patient satisfaction and HR-QoL, using the Breast-Q patient-reported outcome instrument.
Method
In a retrospective database of breast reconstruction patients, 126 patients were identified, surgically treated with either
deep inferior epigastric artery perforator (DIEP) flap or latissimus dorsi (LD) flap, who also had answered the Breast-Q
questionnaire. Questionnaire answers were converted into scales from 0-100 and were, together with demographic
data from the database, statistically analysed.
Result
There were no significant differences found between the groups, except regarding the Breast-Q scale of Satisfaction
with breast, where the DIEP group had a significantly higher score than the LD group (p=0.002). Additionally, the DIEP
group had significantly lower ASA classification than the LD group (p = 0.022). The questionnaire was answered at a
median of 5 years since primary surgery.
Discussion
Main finding is the lack of differences between the methods regarding HR-QoL and patient satisfaction, except for
Satisfaction with breast. The higher satisfaction with the breast in the DIEP group is in line with previous studies,
reporting high patient satisfaction results with this reconstruction method. Distribution of ASA classification may be
biased due to the fact that DIEP was not considered suitable for patients with higher ASA classification.
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 11.02‑11.11
175
A systematic comparison of the incidence of various
complications in different delayed breast reconstruction
methods
Andri Thorarinsson, Göteborg
Victoria Fröjd Göteborg, Lars Kölby Göteborg, Richard Lewin Göteborg, Niclas Molinder Göteborg, Jonas Lundberg
Göteborg, Anna Elander Göteborg, Hans Mark Göteborg
Introduction
Breast reconstruction is a common standard procedure in many centers after breast cancer surgery. The aim of the
present study was to investigate and compare the incidence of various complications in different reconstruction
methods.
Method
Six hundred and eighty-five patients were retrospectively classified into five groups: (1) Deep inferior epigastric
perforator flap (DIEP), (2) latissimus dorsi flap (LD), (3) lateral thoracodorsal flap (LTDF), (4) expander with secondary
implant (EXP), and (5) direct implant (DI). Demographic and perioperative data, the incidence of complications, and
follow-up data were collected.
Result
There was a significant difference between groups regarding overall early complications (p<0.001). The DIEP group
had the highest incidence of overall complications (50.0%) (p<0.05). DIEP also had the highest incidence of fat
necrosis (18.3%), skin necrosis (22.1%), and incidence of reoperation for complications (26.9%) compared to the other
reconstruction methods. In the entire group of patients, the overall incidence of late complications that needed surgical
corrections was 54.7%. LTDF had the highest incidence of late complications, at 74.8%. The corresponding values for
the other groups were 66.4% for LD, 62.9% for DI, 46.2% for DIEP, and 44.9% for EXP. The DIEP group had higher
incidences of late local complications and scars requiring treatment than the other reconstruction methods.
Discussion
Meticulous registration of incidence of different complications in five different breast reconstruction methods revealed
high complication rates with all methods. The differences in incidence of complications were related to the operation
method used. Based on these results, careful individual planning of a breast reconstruction is mandatory.
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 11.12‑11.23
176
ACELLULAR PORCINE MATRIX AND DERMAL FLAPS IN
ONE-STAGE BREAST RECONSTRUCTION AFTER
MASTECTOMY
Rojda Gumuscu, Umeå
Anna Therese Lauvrud Umeå, Ulrika Fallbjörk Umeå, Malin Sund Umeå
Introduction
There´re different techniques of immediate reconstruction, but it is currently not established which method is most cost
effective, safe and gives the best aesthetic result. Use of PAM in one stage immediate breast recontruction makes it
possible to select a more suitable implant size which can give better aesthetic results. The aim of this study was to
determine the outcome of one stage immediate reconstruction after breast surgery at our department.
Method
All patients operated with one-stage breast reconstruction volunteered to participate in the study. We used PAM or
dermal slings in combination with silicone anatomical implants.
Result
Between January 2010 and January 2015, a total of 34 patients were operated with skin sparing mastectomy
combined with one-stage immediate reconstruction. In 26 patients we used the nipple areolar-complex sparing (NAC)
techniqe. Negative frozen section from underneath NAC was performed in all these cases peroperatively. The avarage
drainage time was 10 days. Six patients had to remove the implant because of deep infections, 2 of these had been
reconstructed with dermal flaps.
Discussion
In this small cohort with an average follow-up time of 32 months no significant difference was seen between patients
operated with PAM or dermal sling in immediate breast reconstruction as a one-stage procedure when considering
drainage time, LOS and implant removal rate. However, there was a tendency for more implant removals using PAM.
This needs to be verified in a larger cohort with longer follow-up. We consider the metods safe, predictable with good
aestetic results and probably cheaper than 2 stage procedures.
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 11.24‑11.33
177
Reduktion av komplikationer efter profylaktisk mastektomi
med direktrekonstruktion
Johann Zdolsek, .
Pia Olofsson .
Introduction
Profylaktisk mastektomi med omedelbar protesrekonstruktion är ett ingrepp med potentiellt hög komplikationsfrekvens.
Till de tidiga komplikationerna hör hematom, nekros av hudlambåerna, serom och infektion vilka alla kan leda till haveri
av rekonstruktionen.
Method
Den 1 december 2012 infördes vid Bröstenheten på HPK ett nytt vårdprogram med ett antal strukturerade åtgärder i
syfte att dels reducera komplikationsfrekvensen efter profylaktisk mastektomi med omedelbar protesrekonstruktion och
dels att förbättra patientomhändertagandet. Komplikationsfrekvensen för de 24 konsekutiva patienter som opererades
före jämfördes med de 24 konsekutiva patienter som opererades efter införandet av vårdprogrammet.
Result
Det totala antalet tidiga komplikationer efter profylaktisk mastektomi med omedelbar protesrekonstruktion reducerades
under den studerade tidsperioden från 13 till 6 (p=0,039) varav andelen allvarliga komplikationer gick ner från 6 till 2.
Discussion
Införandet av ett strikt och strukturerat vårdprogram för profylaktisk mastektomi med omedelbar protesrekonstruktion
har hos oss halverat den totala förekomsten av komplikationer.
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 11.34‑11.43
178
Immidiate breast reconstructions - 9 year experience
Hakan Hallberg, Goteborg
Introduction
It is a well known fact that immidiate breast reconstructions have a high complication rate. The aim with this
presentation is to give a brief overview of earlier presented data nationally and internationally on that and to present our
own data on complications with and without using an acellular matrix over a 9 year period.
Method
Data collected from medical records and a patients questionaire
Result
Our own complication rates are in range of thoose reported from others. Using a acellular matrix seems to increase the
complication rate
Discussion
With todays scientific evidence,is it safe and echonomical to use acellular matrix.
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 11.44‑11.50
179
Prospective evaluation of health after breast reduction
surgery
Richard Lewin, Göteborg
Mattias Lidén Göteborg, Gennaro Selvagi Göteborg, Andri Thorarinsson Göteborg, Anna Elander Göteborg
Introduction
Breast hypertrophy is a condition associated with physical and psychosocial problems as backache, neck pain,
headache, bad posture, difficulties in exercising and finding clothes to fit, concerns about appearance at public baths,
and feeling ashamed in front of one's partner. The primary aim of this prospective study, was to measure
improvements in health, both general and breast related, by using three different QoL questionnaires. The secondary
aim was to study if preoperative BMI, breast volume, sternal notch to nipple distance, resection weight or complications
influences the changes in quality of life.
Method
The study included 348 consecutive patients undergoing breast reduction because of breast hypertrophy. The patients
were invited to volunteer for the study when they were accepted for breast reduction surgery. After inclusion the
patients were sent three questionnaires; SF-36, mBEQ and Breast-Q, which were completed before surgery. One year
postoperatively the study participants were asked to complete the same questionnaires. The questionnaires were by email to the and if they did not answer, two reminders were sent by mail
Result
A total of 348 patients were enrolled for the study. In total, 284 patients (82%) , answered either preoperative,
postoperative or both questionnaires. There was a significant difference between pre- and postoperative domains in all
questionnaires.
Discussion
Breastreduction surgery, reduces pain, improves general health and also psychosocial selfesteem in normalweighted
or lightly obese women. Younger women may have higher expectations and higher demands on the esthetic result
which makes the health gain less, after breastreduction, comparered to older women
Dag: Torsdag 20/8 Tid: 11.51‑12.00
180
Learning curve and Surgical Complications for General
Surgeons Performing Abdominoplasty
Ebba Swedenhammar, Stockholm
Jessica Gahm Stockholm, Marcus Ehrström Stockholm
Introduction
The last decade has seen an increased demand for public plastic surgical procedures in massive weight loss (MWL)
patients as a result of a surge in obesity surgery. It is not clear how resources within the public system should be
relocated to provide optimal patient safety for this group of patients. The aim of this study was to investigate the impact
of plastic surgery training and high volume surgery on the learning curve and outcome for General Surgeons
performing public abdominoplasty.
Method
The medical records of 139 MWL patients scheduled for surgery at the same public out-patient clinic, were
retrospectively reviewed with focus on early surgery related complications. Infection, bleeding, seroma, hematoma,
necrosis and wound dehiscence were considered early surgery related complications. 69 patients (group A) were
operated by General Surgeons in a public hospital setting. After two years, another 70 patients (Group B) were
operated by the same General Surgeons.
Result
Group A had 70% early complication rate whereas Group B had 26 %.
Discussion
The incidence of early complications were in general high in both groups. Two years of added experience in performing
abdominoplasty and change in the surgical routines significantly decreased the incidence of early complications. In
conclusion the learning curve for General Surgeons performing abdominoplasty significantly affects the rate of early
surgical complications. Late complications and esthetic outcome were not investigated in this study but should be
included in future studies. MWL patients should be operated in high volume centers to address the high incidence of
complications.
Dag: Fredag 21/8 Tid: 10.00‑10.09
181
Assessment of Excess Skin and Outcome of Body
Contouring Surgery in Post Bariatric Patients
Trude Staalesen, Gothenburg
Introduction
The aims of this thesis were to improve the knowledge of the prevalence and associated problems of excess skin in
post bariatric patients and to evaluate the outcome of abdominoplasty regarding health related quality of life (HRQL).
Method
A literature search was performed to evaluate the quality of evidence for health benefits of abdominoplasty. Thereafter,
adult post bariatric patients and post bariatric adolescents answered the Sahlgrenska Excess Skin Questionnaire
(SESQ) to evaluate HRQL, discomfort, requested and undergone body contouring surgery. Finally, HRQL was
evaluated in post bariatric patients who were randomized to undergo abdominoplasty with or without rectus fascia
plication.
Result
The quality of evidence of positive effects for patients undergoing abdominoplasty was very low regarding HRQL. Most
of the post bariatric patients, including both adolescents and adults of both genders, reported that they suffered from
excess skin in several body parts. The majority of the post bariatric patients also requested body contouring surgery.
Abdominoplasty increased the physical function subscale of the SF-36. However, plication did not influence the
outcome of abdominoplasty regarding HRQL. Low correlations were found between the measured amount of
abdominal excess skin and discomfort with the same or change in HRQL following abdominoplasty.
Discussion
Post bariatric patients suffer greatly from excess skin and a majority request body contouring surgery at several body
sites. Abdominoplasty appears to improve physical and psychosocial dimensions of HRQL. However, the impact of the
preoperative measured amount of abdominal excess skin on the improvements in HRQL is low.
Dag: Fredag 21/8 Tid: 10.10‑10.30
182
Postoperativ ileus efter perineal rekonstruktion med
stjälkad VRAM-lambå
Sherif Elawa, Linköping
Pär Myrelid Linköping, Olof Hallböök Linköping, Johann Zdolsek Linköping
Introduction
Rekonstruktion av huddefekter efter vida excisioner i perineum med stjälkad muskulokutan VRAM-lambå har förutom
hudtäckning fördelen att lambån oblitererar dead space i lilla bäckenet.
Method
Vår patient, en 52-årig man, genomgick resektion av rektum och perineal hud på grund av rektalt adenocarcinom. För
att täcka huddefekten och fylla defekten i levatorplanet planerades rekonstruktion med en VRAM-lambå.
Result
Det peri- och postoperativa förloppet var initialt problemfritt. Sex dagar postoperativt insjuknade patienten med symtom
på ileus. Datortomografi visade herniering av tunntarmen ut i bukväggen i navelnivå. Patienten opererades akut och
man kunde konstatera att en tunntarmsslynga hernierat anteriort om rektusfascian.
Discussion
Stjälkad VRAM-lambå är en bra lösning för slutning av perineala defekter, exempelvis efter excision av anus eller där
utfyllnad av lilla bäckenet är nödvändigt. Vårt fall illusterar vikten av en mycket noggrann slutning av tagstället i
bukväggen.
Dag: Fredag 21/8 Tid: 10.30‑10.37
183
En algoritm för sekundär rekonstruktion vid hypospadi
Ann Nozohoor Ekmark, Lund
Henry Svensson Malmö, Einar Arnbjörnsson Lund, Emma Hansson Malmö
Introduction
Rekonstruktion vid hypospadi kan kompliceras av fistlar och kvarvarande kurvering. Sedan 2007 och framåt har 36
gossar (4 – 30 år, median 7) remitterats till oss med denna problematik. De hade då tidigare genomgått inalles 109
kirurgiska procedurer i rekonstruktivt syfte.
Method
För dessa gossar har vi använt en modifiering av vår algoritm för primära rekonstruktioner. Förutsättningen har varit att
tillräckligt med lokala vävnader funnits kvar. I 12 fall kunde fistelslutning och/eller kompletterande urethrarekonstruktion
ske i en seans med användande av lokala lambåer. I ytterligare 6 fall gjordes samtidig kompletterande
upprätningsplastik. I 18 fall fick ett två-stegsförfarande med upprätning och urethrarekonstruktion enlig Byars tillämpas.
Result
Efter 1–4 (median 2) operativa åtgärder enligt vår algoritm har 34 gossar fått ett tillfredställande resultat både
funktionellt och utseendemässigt. Två gossar står under fortsatt observation – en pga. misstänkt kvarstående kurvatur
och en pga. en något proximalt belägen meatus. Tio har genomgått slutkontroll efter passerad pubertet.
Discussion
Erfarenheterna talar för att det är lätt att underskatta graden av kurvatur särskilt om primärrekonstruktionen sker i tidig
ålder. Omoperation kan ske med intentionen av en eller två seanser beroende på graden av den kvarstående
deformiteten men kompletterande åtgärder kan bli aktuella särskilt i de mest uttalade fallen.
Dag: Fredag 21/8 Tid: 10.38‑10.47
184
Peniskonstruktion med fri, mikrovaskulär radialislambå
Andri Thorarinsson, Göteborg
Genarro Selvaggi Gothenburg, Fredrik Brorsson Gothenburg, Mattias Lidén Gothenburg
Introduction
Antalet patienter som önskar könsbyte blir ökar för varje år. Samtidigt blir efterfrågan på kirurgisk behandling i denna
patientgrupp större. Huvudoperationen vid könsbyte från kvinna till man är konstruktion av penis; phalloplastik. Målet
med en väl lyckad phalloplastik är konstruktion av en estetiskt acceptabel penis med både taktil och erogenös
sensibilitet, med vattentät uretra som tillåter urinering i stående position, med tillräcklig bulk och styvhet och dessutom
att operationen kan vara en enstegs procedur utan stora risker för komplikationer.
Method
Transsexuell kirurgi har ökat mycket under de senaste åren på Sahlgrenska universitetssjukhuset. Nya metoder och
utveckling av existerande kirurgiska metoder är nödvändiga.
Result
Vi presenterar resultatet av Sveriges första “tube-in-tube” peniskonstruktion -gjord av fri radialislambå från vänster
underarm -konstruktionens anatomiska aspekter, kirurgiska aspekter, komplikationer och en översikt över litteraturen.
Discussion
Med denna relativt enkla metod är det möjligt att uppfylla de flesta målen för en lyckad konstruktion av phallus hos
transsexuella patienter. Den största nackdelen är möjligtvis ett mindre estetiskt resultat på tagstället och risk för
tagställesmorbiditet. Mikrokirurgisk kompetens är nödvändig.
Dag: Fredag 21/8 Tid: 10.48‑10.57
185
Transsexuell kirurgi vid Plastikkirurgiska kliniken på
Sahlgrenska Universitetssjukhuset
Gennaro Selvaggi, Gothenburg
Mattias Liden Gothenburg, Peter Wroblewski Gothenburg, Lars Kölby Gothenburg, Anna Elander Gothenburg
Introduction
På grund av ökat inflöde av transsex (TS)patienter till Plastikkirurgiska kliniken på Sahlgrenska Universitetssjukhuset,
från 2011 och framåt, har vi formerat en TS-enhet för att förbättra vården för denna patientkategori.
Method
Vi presenterar enhetens struktur och de operationer inom fältet som genomförts på Sahlgrenska sedan 2011
Result
TS-enheten består av ett samarbete mellan plastikkirurg, gynekolog, psykolog, psykiatriker, logoped, hudläkare,
öronläkare, ortoped och urolog. Enheten har också en dedikerad sköterska för direkta kontakter med patienterna.
Sammanlagt 193 nya patienter har remitterats till plastikkirurgi kliniken. Totalt har 142 ingrepp i könskorrigerande syfte
utförts på TS-patienter mellan augusti 2011 till mars 2015: 71 mastektomier, 17 vaginoplastiker, 17
bröstaugumentationer, 9 revisioner av vaginoplastiker utförda på annat sjukhus, 9 penistepiteser, 7 reduktioner av
thyreoideabrosket, 6 vaginektomier, 3 metaidoioplastiker, en falloplastik med radialislambå samt diverse mindre
procedurer. Forskning i fältet har resulterat i 8 artiklar.
Discussion
Samarbetet inom TS-enheten säkerställer behandlingsrutiner och ett enhetligt handläggande av ett ökande antal TSpatienter. Ghent-algoritmen för mastektomi har implementerats som en del av ambitionen att förbättra
oprationsresultaten. Nya ingrepp såsom vaginektomi och radialislambå för falloplastik har införts. Samarbete inom
enheten har lett fram till benförankrad penisepites. Via internationellt samarbete har förbättringar av befintliga
operationstekniker införts, t ex för vaginoplastik (operation i en seans med samtidig rekonstruktion av ett veck över
klitoris och excision av corpus spongiosum). Målsättningen är att öka antalet ingrepp genom samarbete med regioner i
Sverige som saknar TS-enhet. Vidare utveckling och forskning kan leda fram till ytterligare nya operationstekniker och
förbättringar av befintliga tekniker.
Dag: Fredag 21/8 Tid: 10.58‑11.05
186
Reconstructive surgery after female genital mutilation
Hannes Sigurjonsson, Stockholm
Malin Jordal Stockholm, Kalle Lundgren Stockholm
Introduction
Female Genital Mutilation/Cutting (FGM/C) affects 130 million women worldwide and is widely recognized as a violation
of human rights. Due to immigration it is estimated that 38 000 women in Sweden are living with the consequences of
FGM/C. Reconstructive surgery after FGM/C is now available in Sweden. However, little is known about women's
reasons for requesting clitoris reconstruction, or the immediate and long-term effect of the surgery. Our study sought
out to investigate 1) immediate and long term results and clinical outcomes of surgery; 2) motives for requesting
surgery, 3) patients' expectations of surgical outcome, and 4) experience undergoing surgery.
Method
Operative data and answers from validated questionnaires both pre- and postoperatively was gathered. Furthermore,
qualitative interviews with women referred for clitoris reconstructive surgery is collected both pre and post operatively.
Result
This is an ongoing study and preliminary results will be presented. Preliminary results show that women request clitoris
reconstructive surgery out of hope to perceive ‘normal' genitalia in contact with Swedish health care system.
Furthermore, they hope to improve urinary function sexual desire, pleasure and orgasm, and reduce vulvar pain.
Discussion
The planned research is important to optimize care for women who have undergone FGM/C, a vulnerable and often
neglected group in European societies. It is also likely that increased accessibility, knowledge and acceptability around
clitoris reconstruction will have preventive messages against the continuation of FGM/C, as individuals are important
actives in societal change.
Dag: Fredag 21/8 Tid: 11.06‑11.15
187
SFÖAK
188
ALPPS vid kolorektala levermetastaser-onkologisk
behandling och dess effekt på levertillväxt , en analys från
internationella ALPPS registret
Kristina Hasselgren, Linköping
Bergthor Björnsson Linköping, Thomas Gasslander Linköping, Per Sandström Linköping
Introduction
Associating Liver Partition and Portal vein Ligation for Staged hepatectomy (ALPPS) är en ny metod vid där
storleksökning av FLR (future liver remnant) krävs för att resektion ska vara möjligt. Det finns indicier talande för att
ALPPS är mest lämpat vid kolorektala levermetastaser. Det finns farhågor att neoadjuvant behandling påverkar
tillväxten negativt. Vi har valt att analyser denna fråga i det internationella ALPPS registret.
Method
Data är hämtade från ALPPS-registret (www.alpps.net). Registret startade 2012.
Result
Mellan 2012 och 2015 registrerades 321 patienter med kolorektala levermetastaserHos 72.9 % var diagnosen av
levermetastaser synkron med diagnosen av primärtumören, Sammanlagt 91.3% erhöll neoadjuvant kemoterapi. Av
dessa erhöll 47.8% enbart cytostatika och 52.2% tillägg med antikropp. FLR preoperativt var i median 343 ml (1001013). Efter i median 6.5 dagar var FLR 612 ml (270-1437), median ökning 73.4% (-100-309.1). Utan neoadjuvant
behandling ökade FLR i median 80.6%, efter cytostatika 73.1%. Efter cytostatika och antikroppsbehandling 72.9%. Det
är ingen signifikant skillnad i tillväxt av FLR vid jämförelse mellan ingen neoadjuvant behandling och neoadjuvant
behandling samt vid jämförelse mellan kemoterapi och antikropp. Resektionsfrekvensen var 97.8%, utan neoadjuvant
onkologisk behandling 96.4%, efter kemoterapi 98.6% och efter antikropp 97.4%.
Discussion
Konklusion Preoperativ cytostatika, inklusive antikropp, har i detta material ingen signifikant effekt på tillväxten av FLR.
Då patientgruppen som kan behöva ALPPS som regel har stor tumörbörda i levern bör preoperativ cellgiftsbehandling
starkt övervägas för samtliga patienter.
Dag: Måndag 17/8 Tid: 10.30‑10.40
189
En randomiserad multicenterstudie – Jämförelse av två
behandlingsmetoder för att stimulera levertillväxt vid
avancerad tumörbörda av kolorektala levermetastaser
(KRLM) för att kunna radikalopereras (L
Per Sandström, Linköping
Bengt Isaksson Stockholm, Magnus Rizell Göteborg, Gert Lindell Lund, Peter Nørgaard Larsen Köpenhamn, Bjarne
Ardnor Umeå, Ernesto Sparrelid Stockholm, Bergthor Bjornsson Linkoping, Bård Rösak Oslo
Introduction
Patienter med KRLM och en alltför liten tumörfri leverdel (FLR) har traditionellt behandlats med krympande cellgifter
följt av portavensembolisering /-ligering (PVO) följt av tumörresektion efter levertillväxt. Denna behandling har ibland
åstadkommit för liten levertillväxt/tumörprogress. ”Associating liver partition and portal vein ligation for staged
hepatectomy (ALPPS)” är ett nytt alternativ men metoderna har aldrig jämförts i en randomiserad studie. Mål: Att
jämföra levertillväxt av den friska leverdelen en vecka efter portavensocklusion med första ALPPS-operationen.
Method
Randomiserad, multicenterstudie med totalt 100 patienter, som genomförs mellan Mars 2014 och juni 2016 på sex
Universitetssjukhus I Sverige, Norge och Danmark med ett totalt upptagningsområde på över 11 miljoner. Hittills har 18
patienter randomiserats av planerat 40 i denna delstudie hos patienter en initial standardiserad FLR (sFLR) på <30%.
Analys: Tillväxt av FLR samt kinetisk tillväxttakt (KGR) 7 dagar efter primär intervention.
Result
10 patienter män/kvinnor (6/4; 66(53-73) år har randomiserats till ALPPS och 8 män 68(50-83) år till PVO. Basdata
skilde sig inte mellan grupperna. Ursprunglig sFLR var 19,8% i båda grupperna. Patienter behandlade med PVO hade
KGR på 7 (3-15)% och ALPPS på 15 (10-41)% (p<0.006), tillväxten var 17 resp. 36 ml/dag (p<0.03), storleks ökning av
sFLR var 31(16-81)% resp. 57(24-257)% (p<0.05). 9 av 10 ALPPS-patienter hade vuxit tillräckligt efter en vecka men
endast 5 av 8 PVO-patienter.
Discussion
Patienter opererade med ALPPS hade högre tillväxttakt, större tillväxt i ml/dygn och större andel av patienterna hade
vuxit färdigt efter 1 vecka jämfört med traditionell behandling. Tillväxten efter PVO är snabbare än tidigare visat.
Dag: Måndag 17/8 Tid: 10.40‑10.50
190
Funktionen i tilltänkt kvarvarande lever överträffar
volymsökningen hos patienter som opererats med ALPPS
Ernesto Sparrelid, Stockholm
Antonios Tzotrzakakis Stockholm, Ulrika Dahlén Stockholm, Bengt Isaksson Stockholm, Rimma Axelsson Stockholm
Introduction
Associating Liver Partition and Portal vein ligation for Staged hepatectomy (ALPPS) har sedan tekniken introducerades
2012 fått stor uppmärksamhet för den oöverträffade tillväxt av tilltänkt kvarvarande lever (FLR) den leder till. Samtidigt
saknas nästan helt studier som undersöker leverfunktionen hos patienter som opererats med ALPPS. I denna studie
har patienter som genomgått ALPPS utvärderats med multimodal leverfunktionsmätning.
Method
10 patienter med bilobära kolorektala levermetastaser som erhållit neoadjuvant kemoterapi inkluderades prospektivt.
Salvage ALPPS (endast parenkymdelning) utfördes på patienter med tidigare portavensocklusion (PVO) och standard
ALPPS på patienter utan tidigare PVO. Samtliga patienter studerades med DTx2, hepatobiliär scintigrafi med
SPECT/Cx4, indocyaningrönt clearancetest (ICGR-15)x6, och leverproverx16. Volymetri av FLR utfördes vid 4 tillfällen.
Result
Tillväxten av FLR var 60,1% (32,3-116,2) 6 dagar efter steg 1. Ökningen av FLR-F (funktionen av FLR) var 132% (-15182,7) 6 dagar efter steg 1. FLR/TL-F (FLR/ total leverfunktion i %) var 24,1 (17,2-38,5) före steg 1 och ökade till 58,5
(36,9-87) 6 dagar efter steg 1. ICGR-15 var 9,9% före och efter steg 1 samt inför steg 2. Efter steg 2 steg ICGR-15 till
33,3% och fortsatte vara högt även 30 dagar efter steg 2 (22,2%). Trots detta uppfyllde ingen patient kriterierna för
allvarlig postoperativ leversvikt (varken enligt Balzan 50/50, peak-bili70 eller ISGLS).
Discussion
ALPPS leder till en ökning i FLR-F som är mer än dubbelt så stor som volymsökningen. De höga värden ICGR-15 som
uppmättes efter steg 2 är inte förknippade med signifikant postoperativ leversvikt.
Dag: Måndag 17/8 Tid: 10.50‑11.00
191
Hepatocellulär cancer i Sverige – Regionala skillnader och
möjligheter till förbättringar finns! SweLiv
Magnus Rizell, Göteborg
Katrin Gunnarsdottir Göteborg, Agneta Noren Uppsala, Bengt Isaksson Stockholm, Bjarne Ardnor Umeå, Gert LIndell
Lund, Per Sandström Linköping
Introduction
Överlevnaden är låg hos de 400/år som drabbas av hepatocellulär cancer, HCC. Analys av orsak är därför motiverade
via nationella leverregistret, SweLiv.
Method
2009-2014, registrerades 2284 patienter med HCC i SweLiv (93% täckningsgrad jämfört med cancerregistret, regional
variation 87- 98%). Manlig övervikt (3:1), associerad leversjukdom (ALD) hos 71% av patienterna.
Result
Relativ 5 års överlevnad för alla är 20% och skiljer sig inte mellan könen, inga regional skillnader. Den relativa 3 års
överlevnad var 65% vid T1N0M0 och 37% vid T2N0M0, T3N0M0 15 % högre stadier, 11%. 28 % hepatit C. Tumörer
hos patienter med ALD hittades tidigare; tumör diameter 40 vs. 80 mm och 38% vs 17% var inom sk Milan kriterierna.
Botande behandling planerades för 29% av alla, vanligare för de med ALD, 43 %. Relativa 3 års överlevnad var 86 %
efter transplantation (n=104), 66% efter resektion (n=244) och 64% efter ablation (n=173). Skillnader I frekvens av
ablation och transplantation skiljde med mer än en faktor 4 mellan de olika regionerna. Median överlevnaden för “best
supportive care” var 3 månader, medicinsk behandling, Sorafenib (n=134) 7 mån, och TACE (n=123) 17 månader.
Medicinsk palliativ behandling varierade mellan regionerna (32-53 %).
Discussion
Trots nationellt vårdprogram för hepatocellulär cancer (2012) finns tydliga regional skillnader rörande behandlingsval
vilket kräver ytterligare ansträngningar för att ge patienterna bäst möjlighet till bot och palliation. Aktiv behandling
förbättrar överlevnaden och måste öka. Livskvalitetsstudier och metoder att förbättra detta planeras. Surveillance
upptäckta måste öka, samt andelen med kurativ intention genom down sizeing strategier. Nationell studie planeras i
detta syfte.
Dag: Måndag 17/8 Tid: 11.00‑11.10
192
Kolecystektomi efter GBP
Viktor Wanjura, Örebro
Eva Szabo Örebro, Johan Ottosson Lindesberg, Johanna Österberg Mora, Gabriel Sandblom Stockholm
Introduction
Syftet med studien var att bedöma om patienter som tidigare genomgått gastric bypass (GBP) löper större risk att
drabbas av komplikationer i samband med galloperation, hur eventuella koledokusstenar hanteras, samt om
operationstiderna skiljer sig åt. Dessutom var syftet att mäta den standardiserade risken för galloperation före/efter
GBP.
Method
Data från galloperationsregistret, Gallriks, jämfördes med data från registret för överviktskirurgi, SOReg, för
tidsperioden 2007-2013. Totalt utfördes 79386 galloperationer och 36098 GBP-operationer. Drygt 1400 av
galloperationerna utfördes på individer som tidigare genomgått GBP under perioden. Resultaten för dessa vad gäller
komplikationer, operationstid och hantering av koledokusstenar jämfördes mot icke GBP-opererade (med hänsyn till
kön, ålder, BMI och ASA-klass). Den standardiserade risken för galloperation jämfördes med hjälp av offentliga data
från Socialstyrelsen.
Result
Tidigare GBP-opererade hade 2.2 gånger ökad risk för komplikation inom 30 dagar efter galloperation (P < 0.001). Den
sammanlagda postoperativa komplikationsrisken för de patienter där både GBP och galloperation genomfördes under
tidsperioden var 1.4 gånger högre om galloperationen utfördes efter GBP:n (P = 0.003). Operationstiden vid fynd av
koledokussten var 26 minuter längre om patienten var GBP-opererad innan galloperationen (P < 0.001). Den
standardiserade risken för att behöva genomgå en galloperation var 4-5 gånger förhöjd redan innan GBP, steg till som
mest 12 gånger under det andra året efter GBP:n och sjönk därefter till 5-6 gångers överrisk jämfört med
normalbefolkningen.
Discussion
Genomgången GBP medförde ökad risk för komplikationer efter galloperation, ökad överrisk för galloperation under
framförallt de första åren efter GBP, samt längre operationstider vid fynd av koledokussten.
Dag: Måndag 17/8 Tid: 11.10‑11.20
193
PREOPERATIV NIVÅ AV FYSISK AKTIVITET ÄR
ASSOCIERAD TILL POSTOPERATIV ÅTERHÄMTNING
EFTER CHOLECYSTEKTOMI
Aron Onerup, Göteborg
Ulf Angerås Göteborg, David Bock Göteborg, Mats Börjesson Stockholm, Monika Fagevik Olsén Göteborg, Martin
Gellerstedt Trollhättan, Eva Haglind Göteborg, Hanna Nilsson Göteborg, Eva Angenete Göteborg
Introduction
Preoperativ fysisk aktivitet och dess effekter på återhämtning har fått alltmer fokus de senaste åren. Effekten av
preoperativ fysisk aktivitet på återhämtning efter cholecystektomi är inte känd. Målet med denna studie var att
analysera samband mellan nivå av preoperativ fysisk aktivitet och postoperativ återhämtning efter cholecystektomi.
Method
Prospektiv observationsstudie med 200 patienter som genomgick elektiv cholecystektomi. Patienterna delades upp
efter nivån av självuppskattad fysisk aktivitet på fritiden, mätt med Saltin-Grimbys fysiska aktivitetsskala som är väl
validerad. Primär målvariabel: Sjukskrivning. Sekundära målvariabler: Vårdtid, självupplevd psykisk och fysisk
återhämtning, återinläggningar och reopoerationer. Analyserna justerades för ålder, operationsmetod, rökning,
alkoholkonsumtion och civilstånd.
Result
Regelbundet fysiskt aktiva personer hade större chans att vara tillbaka i arbete inom tre veckor (relativ chans (RC)
1,26, p=0,040), större chans att lämna sjukhuset inom ett dygn (RC 1,23, p=0,001) och större chans till mental
återhämtning tre veckor postoperativt (RC 1,18, p=0,049) jämfört med fysiskt inaktiva personer. Vi såg inget samband
mellan fysisk aktivitet och återgång i arbete inom en vecka, upplevd fysisk återhämtning tre veckor postoperativt eller
återinläggningar eller reoperationer.
Discussion
Mätt med en enda väl validerad fråga har regelbundet fysiskt aktiva personer större chans till bättre återhämtning efter
cholecystektomi. Då detta är en observationsstudie går det inte att uttala sig om orsakssamband. Skattning av fysisk
aktivitet är dock enkelt att införa i klinisk vardag och verkar vara ett bra instrument för att ge patienten en prognos för
återhämtning, samt att hitta patienter lämpliga för dagkirurgi.
Dag: Måndag 17/8 Tid: 11.20‑11.30
194
Endoskopisk sfinkterotomi och risk för kolangiocarcinom,
en populationsbaserad kohortstudie i Finland och Sverige.
Cecilia Strömberg, Stockholm
Camilla Böckelman Vasa, Caj Haglund Helsingfors, Huan Song Stockholm, Weimin Ye Stockholm, Magnus Nilsson
Stockholm
Introduction
Det har rapporterats att risken för kolangiocarcinom ökar på lång sikt efter sfinkterotomi, möjligen p. g. a
bakterieöverväxt med inflammation i gallvägarna, medan vi i en tidigare studie tvärtom fann en trend till skyddande
effekt. Avsikten med denna studie var att utvärdera risken i en större kohort med längre uppföljningstid.
Method
Data på alla patienter med en procedurkod för Endoskopisk Retrograd Cholangio Pancreaticografi (ERCP) hämtades
från slutenvårdsregistren i Finland och Sverige. Genom samkörning mot cancerregistren identifierades och
exkluderades de med en cancerdiagnos vid ERCP tillfället eller inom två år därefter. Kohorten följdes till en
malignitetsdiagnos ställdes, censoring för död eller emigration, eller till uppföljningstidens slut. Cancerrisken
kalkylerades som Standarized Incidence Ratio (SIR) jämfört med normalbefolkningen justerat för ålder, kön och
inklusionsår.
Result
Totalt inkluderades 69 926 patienter som genomgick ERCP p. g. a benign diagnos, från 1976 till 2008, i kohorten. Av
dessa genomgick 40 193 Endoskopisk Sfinkterotomi (ES). Risken för att utveckla malignitet i lever, gallvägar och
pankreas var förhöjd i hela kohorten (SIR=2,3; 95% KI 2,1-2,5) oavsett om ES utfördes eller inte. Risken för
malignitetsutveckling minskade med tiden.
Discussion
Risken för att utveckla malignitet i lever, gallvägare eller pankreas är förhöjd efter ERCP men ES varken ökar eller
minskar risken.
Dag: Måndag 17/8 Tid: 11.30‑11.40
195
SpyGlass direct visualization system i den kliniska
vardagen - en registerstudie.
Jeanne Lübbe, Kapstaden
Urban Arnelo Stockholm, Lars Lundell Stockholm, Fredrik Swahn Stockholm, Björn Törnqvist Stockholm, Eduard Jonas
Stockholm, Matthias Löhr Stockholm, Lars Enochsson Stockholm
Introduction
SpyGlass Direct Visualization System (Boston Scientific, USA) är ett system för att, i samband med ERCP, direkt
inspektera samt under ögats kontroll kartlägga och biopsera förändringar i gall- och pankreasgångar. Sedan
introduktionen i Sverige 2007 har tekniken kommit att spridas alltmer i Sverige. Syftet med denna studie är att kartlägga
utbredning och komplikationsprofil av denna högt specialiserade metod med hjälp av GallRiksdata.
Method
ERCP med respektive utan SpyGlass införda i GallRiks mellan åren 2007 och 2012 jämfördes vad gäller per- och
postoperativ komplikationsprofil. Multivariatanalys med hänsyn taget till confounding factors gjordes.
Result
Data från 36352 ERCP undersökningar (408 med SpyGlass) studerades. Frekvensen postoperativa komplikationer var
i univariatanalysen signifikant högre i SpyGlass-gruppen (19.1% vs. 14.0%). Frekvensen pankreatit (7.4% vs. 3.9%)
samt kolangit (4.4% vs. 2.7%) var också signifikant ökad i SpyGlass-gruppen. Vid multivariatanalysen med hänsyn
taget till confounders så kvarstod den ökade postoperativa komlikationsfrekvensen medan däremot skillnaderna i
pankreatit och kolangit försvann mellan grupperna.
Discussion
SpyGlass tekniken är en avancerad teknik för intraluminal inspektion och terapi i gall- och pankreasgångar. Tekniken
har dock en signifikant högre postoperativ komplikationsfrekvens och bör därför användas företrädesvis vid
akademiska högvolymcentra och företrädesvis i selekterade fall.
Dag: Måndag 17/8 Tid: 11.40‑11.50
196
Randomiserad kontrollerad studie av preoperativ
kemoterapi mot kemoradioterapi vid cancer i esofagus eller
gastroesofagala övergången
Fredrik Klevebro, Stockholm
Gabriella Alexandersson von Döbeln Stockholm, Naining Wang Stockholm, Anne-Birgitte Jacobsen Oslo, Gjermund
Johnsen Trondheim, Signe Friesland Stockholm, Jon Tsai Stockholm, Mats Lindblad Stockholm, Per Lind Eskilstuna,
Lars Lundell Stockholm, Magnus Nilsson Stockholm
Introduction
Neoadjuvant terapi förbättrar överlevnaden efter esofagektomi. Evidensen är dock otillräcklig för att avgöra om nCT
eller nCRT är det mest fördelaktiga. Den primära utfallsvariabeln i studien var andelen komplett histologisk respons
efter neoadjuvant kemoterapi (nCT) jämfört med neoadjuvant kemoradioterapi (nCRT) i kurativt syftande behandling av
cancer i esofagus och gastroesofageala övergången (GOJ).
Method
Patienter med tumör i esofagus eller GOJ som bedömdes kunna genomgå kurativ behandling, inkluderades i denna
multicenter studie som bedrevs vid sju centra i Sverige och Norge. Studiedeltagarna randomiserades till nCT eller
nCRT följt av kirurgi med två- fälts lymfkörtelutrymning. Tre cykler av cisplatin/5-fluorouracil administrerades till alla
patienter, med tillägg av 40 Gy strålbehandling i nCRT-gruppen.
Result
181 patienter randomiserades varav 131 hade adenocarcinom och 50 skivepitelcancer. 91 patienter fick nCT och 90
fick nCRT. Mikroskopisk radikalitet uppnåddes i 77 % efter nCT och 90 % efter nCRT (P=0,03). Komplett histologisk
respons sågs i 9 % av preparaten efter nCT och 28 % efter nCRT (P=0,006). Ingen statistiskt signifikant skillnad fanns
avseende 3-årsöverlevnad (49 % nCT och 47 % nCRT). En trend till ökad 3-årsöverlevnad noterades i nCRT gruppen
för patienter med skivepitelcancer jämfört med adenocarcinom (56 % mot 43 % P=0,35).
Discussion
nCRT ger signifikant högre andel komplett respons samt ökad frekvens av radikala operationer jämfört med nCT. Detta
leder troligen till ökad överlevnad för patienter med cancer i esofagus eller GOJ.
Dag: Måndag 17/8 Tid: 13.00‑13.10
197
Transthorakal esofagusresektion jämfört med total
gastrektomi vid Siewert typ II cardiacancer
Karl Vickman, Stockholm
Jan Johansson Lund, Lars Lundell Stockholm, Huan Song Stockholm, Mats Lindblad Stockholm
Introduction
De vanligaste operationsmetoderna vid cardiacancer Siewert typ II är transthorakal esofagektomi och total gastrektomi.
Vilken av dessa som är mest gynnsam med avseende på komplikationsfrihet och överlevnad är dock fortfarande oklart.
Method
En retrospektiv kohortstudie över patienter i Sverige med cardiacancer Siewert typ II som mellan 2006 och 2013
resekerats med transthorakal esofagektomi eller total gastrektomi. Populationen och exponeringsvariabler
identifierades i Nationella kvalitetsregistret för esofagus- och ventrikelcancer samt Patient- och Utbildningsregistret.
Tidsoberoende utfallsvariabler analyserades i logistisk regressionsmodell och tidsberoende i Cox proportionella
regressionsmodell.
Result
Totalt 165 patienter identifierades som genomgått resektion av cardiacancer Siewert typ II, 138 med transthorakal
esofagektomi och 27 med total gastrektomi. Av de som opererats med transthorakal esofagektomi drabbades 69 (50%)
av postoperativ komplikation och 20 (74%) i total gastrektomigruppen. Efter ett och tre år levde 113 (82%) respektive
79(57%) av dem som opererats med transthorakal esofagektomi jämfört med 18 (66%) respektive 11 (40%) efter total
gastrektomi. En signifikant ökad risk för död påvisades hos patienter opererade med total gastrektomi (HR = 2,30; 95%
konfidensintervall 1,13-4,66, p=0,02).
Discussion
Det synes vara förenat med fler komplikationer och en mer än dubblerad risk för död vid operation med total
gastrektomi jämfört med transthorakal esofagektomi vid Siewert typ II. Detta bör beaktas vid val av operationsmetod.
Dag: Måndag 17/8 Tid: 13.10‑13.20
198
Endodrill – ett nytt biopsiinstrument för diagnostik av
submukösa tumörer i övre magtarmkanalen
Martin Jeremiasen, Lund
Charles Walther Lund, Pehr Rissler Lund, Jan Johansson Lund, Marie Larsson Lund, Bruno Walther Lund
Introduction
Att uppnå korrekt histopatologisk diagnos av submukösa tumörer via konventionell biopsitagning är ett välkänt problem.
Konventionell biopsitagning med tång, även s k jumbotång och med ”bite-on-bite-teknik”, ger oftast bara epitelialt
utbyte. Gold Standard idag vid diagnostik av submukösa tumörer i övre magtarmkanalen, US-guidad finnålspunktion,
genererar sämre diagnostiskt utbyte jämfört med histopatologisk provtagning. I syfte att förbättra diagnostiken vid
denna tumörform har man utvecklat ett nytt biopsiinstrument, Endodrill (BIBBInstruments AB, Lund, Sweden). Det
består av en liten vävnadsborr innesluten i en metallhylsa, som via arbetskanalen på ett vanligt gastroskop, kan utföra
biopsier av submukösa förändringar i magtarmkanalen. Detta framgår av den 1 minut långa videon som visar
biopsitagning från submukös tumör på människa.
Method
5 patienter med submukösa tumörer i övre magtarmkanalen selekterades för studien. Varje patient biopserades i
randomiserad ordning med sammanlagt 3 konventionella biopsier samt med 3 Endodrill-biopsier. Variabler såsom total
mängd vävnad, submukös vävnad men även förekomst av eventuella procedurrelaterade komplikationer registrerades.
Result
Ingen skillnad kunde ses i den totala mängden vävnad biopserad med konventionell tång jämfört med Endodrill (MannWhitney U-test, p=0,806) i de sammanlagt 15 biopsierna från vardera biopsiinstrument. Däremot förelåg det en
signifikant skillnad till fördel för Endodrill avseende mängden submukös vävnad i biopsierna (Mann-Whitney U-test,
p=0,005**). Inga signifikanta procedurrelaterade komplikationer registrerades post-operativt hos patienterna.
Discussion
Endodrill är ett nytt och säkert instrument att använda vid diagnostik av submukösa tumörer i övre magtarmkanalen.
Fler studier är indicerade för att jämföra Endodrill mot konventionella metoder avseende bland annat diagnostisk
träffsäkerhet.
Dag: Måndag 17/8 Tid: 13.20‑13.30
199
Hur effektiv är profylaktisk gastrojejunal bypass hos
patienter med irresektabel periampullär cancer?
Jakob Edén, Stockholm
Srinivas Sanjeevi Stockholm, Afshin Noorani Stockholm, Elena Rangelova Stockholm, John Blomberg Stockholm, Jon
Tsai Stockholm, Marco Del Chiaro Stockholm, Lars Lundell Stockholm, Ralf Segersvärd Stockholm, Åke AndrénSandberg Stockholm, Christoph Ansorge Stockholm
Introduction
Mellan 8 och 33 % av de patienter med periampullär cancer (PC) som är planerade för kurativt syftande resektion
bedöms som irresektabla vid laparotomi. Då duodenala obstruktionssymptom (gastric outlet obstruction, GOO) kan
uppstå vid senare tumörprogress, är profylaktisk gastrojejunal bypass (PGJB) som en del av double bypass vanligt
förekommande. Hur kirurgisk PGJB påverkar magsäckstömningen hos patienter med irresektabel PC är dock
ofullständigt undersökt. Syftet var att med etablerade skattningsinstrument (gastric outlet obstruction score,
klassifikation för delayed gastric emptying, DGE) utvärdera kortsiktiga och långsiktiga effekter av PGJB.
Method
Longitudinell kohortstudie på patienter med irresektabelt PC som genomgått laparotomi i syfte att utföra Whippleresektion mellan 2004 och 2014. GOO-symtom preoperativt, vid utskrivning och uppföljning identifierades och
graderades mellan 0 och 3. DGE graderades enligt ISGPS, postoperativa komplikationer klassificerades enligt DindoClavien.
Result
Sjuttioen PGJB-patienter med GOOS 3 (=normal nutrition) inkluderades. Av dessa drabbades 17% av allvarliga
komplikationer (operations-relaterad mortaliteten 5,6%). GOOS försämrades initialt hos 21 patienter (30%),och 17% av
patienterna med okomplicerat postoperativt förlopp försämrades på lång sikt. Under sjukdomsförloppet upplevde
ytterligare 12 patienter (17%) GOOS-försämring. Enbart 45% av patienterna hade GOOS 3 vid alla tre mätpunkter.
Discussion
Profylaktisk gastrojejunal bypass är en högrisk-procedur med hög morbiditet och mortalitet och tveksam kortsiktig och
långsiktig effekt (30% av patienterna utvecklar operationsrelaterade GOO-symptom och endast 45% har normal
nutrition under den resterande livstiden). Då primära GOO-symptom förekommer endast hos 10-20% av patienter med
periampullär cancer borde mindre invasiva vid-behov strategier diskuteras som alternativ till profylaktisk kirurgi.
Dag: Måndag 17/8 Tid: 13.30‑13.40
200
Avlastning med självexpanderbart metallstent vid behov är
säkrare än profylaktisk bypass-kirurgi vid irresektabel
periampullär cancer
Johanna Wennerblom, Göteborg
Caroline Williamsson Lund, Bobby Tingstedt Lund, Claes Jönsson Göteborg
Introduction
Patienter med periampullär cancer som planeras för radikal resektion där man vid operation påvisar irresektabel tumör
har traditionellt fått en profylaktisk dubbel-bypass ( gallvägar och duodenum). Detta är förenat med en betydande
morbiditet. Med moderna, endoskopiska behandlingsmöjligheter kan denna handläggning ifrågasättas. Målet med
studien är att jämföra två olika strategier. Vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset (SU) har rutinmässigt gjorts dubbelbypass (DoB) medan man vid Skåne Universitetssjukhus Lund (SUL) dränerat gallvägarna endoskopiskt pre- eller
peroperativt och sedan behandlat duodenal obstruktion vid symtom (Wait and See, WaS).
Method
Mellan åren 2004 och 2013 identifierades retrospektivt 73 och 70 patienter vid SU och SUL med irresektabel tumör vid
laparotomi. Demografi, tumörrelaterade faktorer och postoperativt utfall registrerades.
Result
DoB-gruppen hade signifikant fler omedelbara komplikationer (67% vs. 31%, p=0,00002) och längre primär vårdtid (14
vs. 8 dagar, p=0,0001) än WaS-gruppen. Grupperna skiljde sig inte åt avseende behov av återinläggning. Patienterna i
DoB-gruppen och de i WaS-gruppen som hade metallstent i gallvägarna var jämförbara avseende behov av
sjukhusvård orsakat av gallvägsobstruktion och reinterventioner. Däremot hade patienterna avlastade med
plastendoprotes signifikant mer gallvägsrelaterade problem och behov av reinterventioner än metallstentgruppen.
Kirurgisk duodenal bypass förhindrade inte framtida duodenalobstruktion. Total vårdtid inklusive återinläggningar var
signifikant kortare för WaS-gruppen.
Discussion
Patienter med irresektabel periampullär cancer kan på ett säkert sätt handläggas med endoskopiskt dränage vid
behov, med mindre morbiditet och kortare sjukhusvistelse än om de handlagts med profylaktisk dubbel-bypass.
Dag: Måndag 17/8 Tid: 13.40‑13.50
201
Prediktion av mild sjukdom vid akut pankreatit biomarkörer och den reviderade Atlanta klassifikationen
Hanna Sternby, Malmö
Hannes Hartman Malmö, Dorthe Johansen Malmö, Henrik Thorlacius Malmö, Sara Regnér Malmö
Introduction
Den reviderade Atlanta klassifikationen (RAC) graderar akut pankreatit (AP) som mild, medelsvår eller svår. Den milda
gruppen återhämtar sig snabbt utan komplikationer. Likväl måste alla patienter med AP läggas in med övervakning
och understödjande behandling beroende på avsaknad av markörer för prediktion av milt eller svårt sjukdomsförlopp.
Syftet med denna studie var att analysera prediktiva biomarkörer vid AP med avseende på den, enligt RAC, milda
gruppen
Method
Patienter med AP vid Skåne Universitetssjukhus, Malmö, inkluderades konsekutivt. Blodprov togs vid ankomst till
sjukhuset samt upprepat efter 24 och 48 timmar. Proverna analyserades för IL-6, IL-8, IL-10, IL-1β och MCP-1.
Kliniska data samlades in genom patientintervjuer vid inklusion samt retrospektiv journalgenomgång.
Result
260 patienter (51.2% män, medianålder 66 år) inkluderades. Etiologi var gallsten (56.9%), alkohol (17.3%), idiopatisk
(10.8%) och annan (15.0%). Enligt RAC hade 72.3% mild, 21.2% medelsvår och 6.5% svår AP. Mediantid från
smärtdebut till ankomst till sjukhus var 9 timmar (0-72). Vid ankomst var IL-6 signifikant (p=0.011) högre i den
medelsvåra och svåra gruppen jämfört den milda. Vid 24 och 48 timmar skilde sig alla biomarkörer signifikant (p<0.05) i
den milda gruppen jämfört den medelsvåra och svåra. Samma resultat återfanns emellertid inte vid jämförelse mellan
den medelsvåra och svåra gruppen.
Discussion
Patienter med mild AP skulle kunna identifieras redan under första dygnet efter inläggning vilket därmed kan
möjliggöra tidig hemgång för en stor del av denna grupp. Följderna skulle bli bland annat minskad risk för
sjukhusbundna infektioner och personlig stress men även påverkan på vårdkostnader.
Dag: Måndag 17/8 Tid: 13.50‑14.00
202
Har immunprofilering av gallgångs- och pancreascancer
prognostisk betydelse?
Melroy D'souza, Stockholm
Carlos Moro Stockholm, Senthil Vasan Stockholm, Benedek Bozoky Stockholm, Olof Danielsson Stockholm, Qianni
Zhang London, Tomas Piatrik London, Bengt Isaksson Stockholm, Bela Bozoky Stockholm
Introduction
Maligna tumörer i biliopancreatiska systemet inkluderar intrahepatiskt kolangiocarcinom (ICC), perihilära
kolangiocarcinom (PHCC), gallblåsecancer (GBC), adenocarcinom i distala gallgångarna (DBC), pankreas duktala
adenocarcinom (PDAC) och ampullära adenocarcinom (AC). Immunohistokemi (IHC) används kliniskt för att
diagnostisera och subtypera dessa tumörer. Denna studie gjordes för att undersöka den kliniska betydelsen av
immunoprofilering av biliopankreatiska tumörer genom IHC.
Method
Mellan 2002 och 2013 användes en utökad IHC-panel för att analysera biopsier och operationspreparat från patienter
med biliopancreatisk tumörsjukdom. 409 patienter inkluderades prospektivt i studien och upp till 27 antikroppar ingick i
IHC-panelen. 78 patienter med hepatocellulär cancer (HCC) inkluderades som intern kontroll. En klinisk databas
etablerades. Immunreaktivitet scorades kvantitativt baserat på andelen positiva tumörceller. Med bioinformatiska
tekniker gjordes klusteranalys och signifikanstestning utfördes på resulterande kluster. De viktiga IHC markörer för
diskriminering av dessa kluster identifierades. Överlevnadsanalys genomfördes för kliniska diagnoser respektive
kluster.
Result
Klusteranalys klassificerade dessa tumörer i tre olika grupper baserade på immunprofil: "intrahepatisk", "extrahepatisk"
och "intestinal". I den "extrahepatiska" gruppen ingick de flesta PHCC, GBC, DBC, AC och även en del ICC. Det
"intrahepatiska" klustret däremot bestod främst av ICC. De intestinala och intrahepatiska klustren visade signifikant
bättre överlevnad (p=0,04, p=0,005) jämfört med det extrahepatiska klustret.
Discussion
Biliopancreatiskt adenocarcinom kan klassificeras i tre immunhistokemiska profiler: "intrahepatisk", "extrahepatisk" och
"intestinal". En signifikant del av ICC visar en "extrahepatisk" immunprofil. I denna studie har de intestinala och
intrahepatiska klustren bättre överlevnad jämfört med det extrahepatiska.
Dag: Måndag 17/8 Tid: 14.00‑14.10
203
VÄRDET AV POSSUM FÖR INDIVIDUELL PREDIKTION AV
MORBIDITET OCH MORTALITET EFTER
PANKREATODUODENEKTOMI
Thomas Gasslander, Linköping
Victoria Formichov Linköping, Ralf Segersvärd Stockholm, för Styrgruppen Styrgruppen för natioella Registret för
Tumörer i Linköping
Introduction
I det nationella pankreasregistret används POSSUM för morbiditet respektive P-POSSUM för mortalitetsprediktion på
kohortnivå efter kurativt syftande kirurgi. I POSSUM ingår fysiologiska, biokemiska och operativa variabler. Tidigare
publikationer har divergerat beträffande värdet av POSSUM och syftet med denna analys var att analysera morbiditetoch mortalitetsutfall på individuell nivå i relation till POSSUM resp P-POSSUM efter pankreatoduodenektomi (PD).
Method
Hos alla kurativt syftande PD (JLC30/40) åren 2010-2014 analyserades predikterad morbiditet- och mortalitet och
jämfördes med utfallet och svårighetgrad (enligt Clavien-Dindo) av postoperativa komplikationer resp. mortalitet.
Result
Totalt 1270 PD registrerades under perioden varav 737 (58 %) hade kompletta data för både POSSUM och ClavienDindo. Ingen signifikant relation mellan POSSUM och svårighetsgrad av komplikationer noterades. Postoperativ 30resp. 90 dagars mortalitet var 2,3 % resp. 5,7 %. Antalet patienter som avled var för lågt för en säker evaluering av PPOSSUM. Ett samband mellan hög mortalitetsrisk och medelöverlevnad observerades (P-POSSUM ≤ 0,03; > 18
månader vs P-POSSUM ≥ 0,11; < 6 mån; p = 0,001).
Discussion
Trots en bristfallig registrering har mer än 700 PD analyseras. På individnivå ses inget samband mellan predikterad
morbiditet/mortalitet och utfallet komplikationer eller postoperativ dödlighet. Nittio-dagars mortaliteten ligger ungefär i
nivå med nationella vårdprogrammets mål, < 5 %. Intressant att predikterad operativ mortalitet > 10 % påvisar en
negativ effekt på överlevnad efter kirurgi. Denna information skulle möjligen kunna vara ett stöd vid patientselektion
inför PD.
Dag: Måndag 17/8 Tid: 14.10‑14.20
204
Buktryck vid laparoskopisk Gastric Bypass (GBP): En
randomiserad studie
Ilona Sidlowskaja, Lund-Kristianstad
Yvette Caesar Lund-Kristianstad, Hjörtur Gislason Lund-Kristianstad, Jan Hedenbro Lund-Kristianstad
Introduction
Höga buktryck vid laparoskopisk kirurgi tros öka postoperativa obehag. Tryckets påverkan på smärta är delvis
studerat. Men illamående, som ofta besvärar patienterna mer, är ej utrett med randomiserade studier. Vi studerade det
intra-abdominella tryckets betydelse för åtkomst, operationstid samt postoperativ smärta i buk och axlar, samt
illamående i liggande o stående
Method
Femtio konsekutiva gastric bypass patienter, som inte deltog i annan studie, inkluderades efter informerat samtycke.
Randomisering på operation direkt efter nedsövning. Grupperna var väl matchade för ålder, kön och BMI. Studiearmar:
intra-abdominellt tryck av antingen 12 (IAP12) eller 18 (IAP18) mm Hg. Operatören bedömde åtkomst på 100 mm VASskala. Operationstiden noterades. Patientens upplevda smärta och illamående noterades alldeles före operation, vid
återkomst till uppvakningsavdelningen och vid fem ytterligare tillfällen, likaledes på 100 mm VAS-skalor. Illamåendet
mättes separat i stående och liggande.
Result
I 3/25 patienter randomiserade till 12 mm fick koden brytas pga. åtkomstproblem, mot 0/25 i gruppen med 18
(p=0,1398). Ingen skillnad förelåg i operationstid. Däremot skattades åtkomst som signifikant bättre för IAP18, (92,2 ±
2,3 vs. 69,3 ± 4,2; p= 0,0001). Postoperativ axelsmärta var maximal efter 6 timmar, men hela tiden signifikant mindre i
axlar än i buk (p< 0,0001); det förelåg inga skillnader mellan IAP18 och IAP12 (p= 0,7408). Postoperativt illamående
var signifikant större i båda grupper vid stående än vid liggande, men utan skillnader mellan de två grupperna.
Discussion
Ett högre buktryck verkar leda till bättre åtkomst utan någon påvisbar negativ patientpåverkan. Studier av postoperativt
illamående bör inkludera mätningar i stående.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 08.15‑08.25
205
Hullingförsedd tråd förkortar operationstiden med 15 % vid
laparoskopisk gastric bypass
Bjarni Geir Vidarsson, Uppsala
Magnus Sundbom Uppsala, David Edholm Uppsala
Introduction
Vid laparoskopisk gastric bypass har hullingförsedd sutur (t.ex. V-LocTM) blivit vanligare vid förslutningen av
gastrojejunostomin, då hullingarna minskar behovet av att knyta intrakorporealt. Målet var undersöka om resultaten för
hullingförsedd sutur skiljde sig från konventionell sutur (polyfilament) rörande operationstid samt förekomst av
anastomosläckage och anastomosstriktur.
Method
Ur SOReg studerades 22517 patienter med känt suturmaterial (1 837 med hullingförsedd tråd och 20 677 med
polyfilament). Ingen skillnad mellan grupperna förelåg avseende kön eller ålder. Hullinggruppen hade lägre BMI (41,6
jämfört med 42,4; p<0.001), medan diabetes var vanligare i konventionella gruppen (15,7% jämfört med 13,5%,
p=0,01).
Result
Totala operationstiden var 11 minuter (15 %) kortare i hullinggruppen (60 min jämfört med 71 min, p<0,001). Ingen
skillnad sågs mellan grupperna avseende anastomosläckage (1,2 %, 20 fall av 1657 mot 1,0 %, 202 fall av 19831,
p=0,47) eller anastomosstriktur efter 6 veckor (0,3 %, 2 fall av 1654 mot 0,1 %, 56 fall av 19766, p=0,22).
Discussion
Operationstiden var 15 % kortare i hullinggruppen och ingen skillnad sågs avseende risken för anastomosläckage eller
striktur jämfört med konventionell sutur.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 08.25‑08.35
206
Slitsförslutning vid laparoskopisk gastric bypass. En
randomiserad klinisk studie
Erik Stenberg, Lindesberg
Göran Ågren Örebro, Johan Ottosson Lindesberg, Eva Szabo Örebro, Richard Marsk Stockholm, Hans Lönroth
Göteborg, Lars Boman Lycksele, Anders Thorell Stockholm, Ingmar Näslund Örebro
Introduction
Slitsileus är en vanligt förekommande och en potentiellt allvarlig komplikation till laparoskopisk gastric bypass. Det
finns indikationer att förslutning av slitsarna kan minska risken för detta, men ingen randomiserad, prospektiv studie
har ännu rapporterats.
Method
Vid 12 svenska kliniker randomiserades 2507 patienter, till förslutning (n=1259) respektive icke förslutning (n=1248) av
de mesenteriella defekterna nedom enteroanastomosen samt i Petersen space. Förslutningen ufördes med
fortlöpande, icke-resorberbara suturer. Preoperativ data, operationsdata samt data från uppföljningar efter 30 dagar, 1
år respektive 2 år inhämtades från SOReg. Data samkördes mot Socialstyrelsens Patientregister samt mot
Dödsorsaksregistret.
Result
Grupperna skiljde sig inte åt vad gäller kön, ålder, BMI och comorbiditet. Förslutning av slitsarna gav en längre
operationstid (83 min vs 70 min, p<0.001), men ingen skillnad i intraoperativa komplikationer eller vårdtid fanns. Efter
30 dagar var frekvensen reoperationer för tarmvred ökad om slitsarna förslöts (2.2 % vs. 0.7 %, p = 0.003), oftast till
följd av knickbildning vid enteroanastomosen. Vid 2 år var risken för reoperation för slitsileus signifikant minskad om
slitsarna förslöts. (1.9%, vs. 4.5%, p<0.001)
Discussion
Förslutning av de mesenteriella öppningarna med fortlöpande resorberbara suturer minskar risken för slitsileus över
tid, men till priset av en ökad tidig reoperationsfrekvens.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 08.35‑08.45
207
Operationsmetoden påverkar utfallet efter laparoskopisk
gastric bypass
Henrik Nilsson, Stockholm
Jennie Engstrand Stockholm, Silja Karlgren Stockholm, Olof Backman Umeå, Richard Marsd Stockholm, David
Stillström Stockholm, Jacob Freedman Stockholm
Introduction
Laparoskopisk gastric bypass har utförts vid Kirurg- och urologkliniken, Danderyds Sjukhus AB sedan 2002. Från 2006
till september 2010 utfördes tekniken med antekolisk Roux-slynga där mesenteriet delades med ett eller två magasin
för att få jejunumslyngan mobil och räcka upp till ventrikelfickan. Från slutet av september 2010 till idag har istället den i
Sverige vanligaste metoden, den sk Göteborgs-metoden eller omega-loopen, uteslutande använts. Hypotesen i denna
studie var att ett delat mesenterium kan leda till ischemi i tarmtoppen och därmed öka risken för ischemiska
komplikationer, främst läckage och stenos eller ulcus i gastroenteroanastomosen.
Method
Detta är en retrospektiv studie som utgår från ett internt kvalitetsregister över samtliga obesitasopererade vid Kirurgoch urologkliniken, Danderyds Sjukhus AB. Studien omfattar enbart primära gastric bypass-operationer med antekolisk
Roux-slynga som startats med laparoskopisk intention. För att minska effekten av ”learning curve” för bägge metoder
exkluderades de första 100 operationerna av var sort från analysen.
Result
Totalt inkluderades 2463 patienter, varav 1152 patienter hade opererats med Roux-slynga och delat meso, och 1311
hade opererats med loop. Risken för GE-läckage i gruppen med delat mesenterium var 2,4 % och risken för
stenos/ulcus var 6 %, mot 1,2 % för läckage och 0,2 % för stenos/ulcus i omegaloopgruppen. Bägge dessa resultat var
statistiskt signifikanta (p<0,05), och i multivariat analys med variablerna kön, ålder, BMI och operationsmetod utföll
enbart ålder (OR=1,05) och operationsmetod (OR=0,53) som signifikanta prediktorer för läckage.
Discussion
Laparoskopisk primär gastric bypass bör inte utföras med Roux-slynga med delat mesenterium, då denna
operationsmetod är behäftad med hög frekvens ischemiska komplikationer.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 08.45‑08.55
208
Betydelsen av ventrikelfickans storlek vid laparoskopisk
gastric bypass – 14168 patienter från SOReg
David Edholm, Uppsala
Johan Ottosson Örebro, Magnus Sundbom Uppsala
Introduction
Laparoskopisk gastric bypass görs i Sverige med standardiserad teknik. Vi har studerat hur fickstorleken påverkar
risken för stomala sår och förlust av överflödigt BMI (EBMIL%) efter 6 veckor samt ett år genom att använda antalet
staplermagasin som proxy.
Method
I SOReg (Scandinavian Obesity Surgery Registry) fanns 14168 patienter opererade enligt svensk standard (linjär
staplad gastrojejunostomi) med fullständiga per- och post-operativa uppgifter rörande antal magasin och längd på
stapler som användes för att slutföra ventrikelfickan, förekomst av stomala sår samt EBMIL%.
Result
I genomsnitt användes 145 mm stapler för att konstruera ventrikelfickan. I 85% av fallen användes tre magasin eller
färre för fickan. Vid ett års kontrollen hade 0,9% av patienterna drabbats av stomala sår. Den relativa risken för stomala
sår ökade med 14% [95% konfidensintervall 9-20%], för varje centimeter av stapler som hade använts för
ventrikelfickan. Body mass index (BMI) minskade från 42,4 ± 5,1 kg/m2 vid operation till 36,1 kg/m2 efter 6 veckor och
28.9 kg/m2 vid ett år. Ventrikelfickans staplerlängd korrelerade till EBMIL% vid 6 veckor, men inte efter ett år. Kvinnligt
kön, låg preoperativt BMI, ung ålder och frånvaro av diabetes förutspådde bättre EBMIL% vid ett år.
Discussion
En liten ventrikelficka ger få stomala sår, men påverkar inte viktnedgången vid ettårskontrollen. Långtidsresultaten
återstår att undersöka. Extra staplermagasin bör undvikas eftersom risken för stomala sår ökar.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 08.55‑09.05
209
Risk factors for marginal ulcer after gastric bypass surgery
for obesity. A population-based cohort study.
Emma Sverdén, Stockholm
Fredrik Mattson Stockholm, Anders Sondén Stockholm, Ted Leinsköld Stockholm, Wenjing Tao Stockholm, Yunxia Lu
Stockholm, Jesper Lagergren Stockholm
Introduction
Marginal ulcer (MU) is a common and potentially serious complication of gastric bypass (GBP) surgery for obesity, little
is known about its etiology. This study aimed to assess risk factors for developing MU after GBP surgery.
Method
This population-based cohort study of GBP in Sweden in 2006-2011 evaluated MU in relation to exposure to diabetes,
hyperlipidemia, hypertension, chronic obstructive pulmonary disease (COPD), ulcer history, and use of proton pump
inhibitors (PPIs), aspirin, non-steroidal anti-inflammatory drugs (NSAIDs), and selective serotonin re-uptake inhibitors
(SSRIs). Multivariable Cox proportional hazard regression models estimated hazard ratios (HRs) and 95% confidence
intervals (CIs), adjusted for confounding.
Result
Among 20,294 GBP patients, diabetes and peptic ulcer history entailed statistically significantly increased risk of MU
(HR=1.26, 95%CI 1.03-1.55 and HR=2.70, 95%CI 1.81-4.03), while hyperlipidemia, hypertension and COPD did not.
PPI users had an increased HR of MU (HR=1.37, 95%CI 1.17-1.60). Aspirin and NSAID consumption ≤median entailed
decreased HRs of MU (HR=0.56, 95%CI 0.37-0.86 and HR=0.30, 95%CI 0.24-0.38), while aspirin and NSAID users
>median had an increased risk and no association with MU, respectively (HR=1.90, 95%CI 1.41-2.58 and HR=0.90,
95%CI 0.76-1.87). SSRI use ≤median had a decreased risk of MU (HR=0.50, 95%CI 0.37-0.67), while use >median
entailed increased HR (HR=1.26, 95%CI 1.01-1.56).
Discussion
Diabetes and peptic ulcer history seem to be risk factors for MU, but not hyperlipidemia, hypertension, or COPD.
Limited doses of aspirin, NSAIDs and SSRIs might not increase the risk of MU, while higher doses of aspirin do. The
association with PPI could be due to confounding by indication.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 09.05‑09.15
210
Preoperativ viktnedgång och dess relation till postoperativ
viktutveckling vid gastric bypass. Data från Scandinavian
Obesity Registry (SOReg)
Peter Gerber, Stockholm
Claes Anderin Stockholm, Ulf Gustafsson Stockolm, Anders Thorell Stockholm
Introduction
Vid gastric bypass så medför en viktminskning inför operationen en minskad risk för postoperativa komplikationer.
Huruvida en liknande koppling föreligger mellan preoperativ viktnedgång och postoperativ viktutveckling över tid är
ännu ej klarlagt.
Method
En analys utfördes utifrån pre- och postoperativ viktförändring hos 9,570 patienter med uppföljning om minst två år
efter primär gastric bypass utförd under perioden 1 januari 2008 till 30 november 2011. Multipel regressionsanalys med
justering för störfaktorer utfördes med avseende på relationen mellan pre- och postoperativ viktutveckling.
Result
Medianvärde för preoperativ viktförändring i den 25:e, 50:e och 75:e percentilen var 0, 4,5 respektive 8,6%. Total
postoperativ viktminskning var 5,0 och 5,3% större vid ett respektive två år postoperativt jämfört med patienter i den
25:e percentilen (p<0,001). Motsvarande värden för patienter i den 75:e percentilen för preoperativ viktminskning var
11,8 och 10,1 % (p<0,001). När patienter delades in i percentiler för preoperativt BMI, så framkom att patienter i den
75:e percentilen (BMI>45,7) hade en mer uttalad effekt av preoperativ viktnedgång. I denna grupp uppvisade
patienterna inom den 75:e percentilen för preoperativ viktminskning 15,2 respektive 13,6 större total viktminskning
efter 1 respektive 2 år jämfört med patienter i den 25:e percentilen för preoperativ viktminskning.
Discussion
Viktminskning före gastric bypass är associerat med förbättrad bibehållen postoperativ viktminskning. Vidare föreligger
en relation mellan graden av pre- och postoperativ viktminskning och effekten förefaller vara mer uttalad hos patienter
med högre BMI.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 09.15‑09.25
211
Femårsresultat avseende följdsjukdomar och vikt efter
gastric bypass i Sverige
Magnus Sundbom, Uppsala
Erik Näslund Stockholm, och SORegs styrgrupp
Introduction
Även om gastric bypass (GBP) används allt mer över hela världen för att behandla sjuklig övervikt så saknas
långtidsresultat. Vi har med hjälp av SOReg-data utvärderat förändringar i typ2 diabetes, hypertoni, höga blodfetter,
depression och sömnapné inklusive förändringar i motsvarande laboratoriedata samt viktresultatet upp till fem år
postoperativt.
Method
26 119 individer (BMI 42,9 ± 5,5, 41,0 ± 10,9 år och 75,8% kvinnor) som hade genomgått primär GBP mellan 2007 och
2012 studerades. 95 % av ingreppen hade utförts med laparoskopi och 5 623 individer var opererade för mer än 5 år
sedan. Följdsjukdom ansågs föreligga om patienten hade pågående läkemedelsbehandling (CPAP för sömnapné).
Result
Prevalensen av diabetes minskade från 14,7 till 7,5 %, hypertoni 24,9 till 20,0 %, dyslipidemi 10,0 till 6,3 % och
sömnapné 9,6 till 2,6 %, samtliga p<0.001. Stigande ålder eller högt initialt BMI var negativa prognostiska faktorer,
medan stor viktminskning ökade chansen för remission. Andelen som använde antidepressiva ökade från 13,8 till 18,4
%. Laboratoriestatus förbättrades generellt, exempelvis sjönk fasteglukos och HbA1c från 6,1 till 5,4 mmol/mol
respektive från 41,8 till 37,7 mmol/mol. BMI minskade från 42,8 ± 5,5 till 31,2 ± 5,5 vid fem år, vilket motsvarar en 28procentig minskning av kroppsvikten. Midjemått minskade från 128 till 100 cm.
Discussion
Gastric bypass resulterade i påtaglig viktminskning samt förbättringar i fetmarelaterade följdsjukdomar, där 3 av 4 med
sömnapné slapp CPAP och hälften av alla diabetiker kunde avbryta sin medicinering fem år postoperativt. Den ökade
användningen av antidepressiva bör studeras vidare.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 09.25‑09.35 Plats: Club 700
212
Risken för självmord, självskadebeteende och depression
ökar efter gastric bypass
Ylva Trolle Lagerros, Stockholm
Lena Brandt Stockholm, Jakob Hedberg Uppsala, Magnus Sundbom Uppsala, Robert Bodén Uppsala
Introduction
Gastric bypass används över hela världen för att hjälpa sjukligt överviktiga patienter till viktnedgång, förbättring av
metabola följdsjukdomar och höjd livskvalitet. Risken för negativa psykiatriska effekter diskuteras. Vi har därför studerat
frekvensen självmord, självskador och sjukhusvård för depression efter gastric bypass med hjälp av data från
Patientregistret, Läkemedelsregistret och Dödsorsaksregistret.
Method
Vi har studerat 22 539 personer (medelålder 41,3 år; 75,3% kvinnor) som genomgått gastric bypass mellan 2008-2012
i ovanstående register. Antal patienter som fått diagnosen självskada eller depression, alternativt recept på
antidepressiva läkemedel två år före operation noterades. Hazard ratio (HR) för självskada eller sjukhusvård för
depression samt den standardiserade dödligheten i självmord beräknades.
Result
Patienter med självskadediagnos före operation hade 33,5 (95% CI 23,7-47,4) gånger ökad risk för upprepad
självskada eller dödsfall på grund av självmord postoperativt. Risken var högst i gruppen under 25 år och minskade
med stigande ålder, utan signifikanta skillnader mellan könen. Postoperativt ökade inläggningsrisken på grund av
depression med 52 gånger hos patienter med preoperativ depressionsdiagnos och 8 gånger bland dem utan
depressionsdiagnos, men som hade minst en förskrivning av antidepressiva läkemedel. Den standardiserade
dödligheten för självmord var 4,5 gånger högre bland kvinnor.
Discussion
Det finns en ökad risk för självmord bland kvinnor som genomgått gastric bypass. Patienter med tidigare självskada
eller depression har hög risk för en förnyad episod efter genomgången gastric bypass. Det behövs en ökad
medvetenhet om den här patientgruppen som bör ha tillgång till extra psykiatriskt stöd.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 09.35‑09.45 Plats: Club 700
213
Randomiserad studie av UVB-behandling eller en injektion
av cholecalciferol för att behandla D-vitaminbrist efter
gastric bypass
Hella Hultin, Uppsala
Berit Berne Uppsala, Magnus Sundbom Uppsala
Introduction
Lågt D-vitamin efter gastric bypass (GBP) är vanligt, trots att patienterna ordineras peroralt multivitamintillskott.
Sannolikt sammanhänger detta med minskat upptag på grund av den postoperativt förändrade anatomin. I denna
randomiserade studie har vi utvärderat två principiellt olika interventioner för att öka D-vitaminnivåerna, korttids UVBbehandling och intramuskulärt cholecalciferol, och jämfört resultaten med en opererad kontrollgrupp.
Method
Sjuttiotvå patienter randomiserades till 12 helkroppsbehandlingar med UVB (n = 31), en injektion 600 000 IE
cholecalciferol (n = 21) eller kontrollgrupp (n = 28). Interventionen startades i december, då tillgången på solljus är
begränsad. 25-OH-D-vitamin (25[OH]D), intakt PTH, kalcium och albumin mättes vid start, efter 1 och 3 månader, samt
efter 6 månader för interventionsgrupperna. Analysen av 25[OH]D genomfördes med HPLC-metod.
Result
Vid baseline var 25[OH]D-nivåerna 66,6; 54,9 och 51,5. Vid 3 månader hade bägge interventionsgrupperna högre
värden än kontrollerna (69,4 och 76,9 mot 48,6 nmol/L, p <0,05). Effekten kvarstod vid 6 månader(66,6 och 54,9
nmol/L), men skillnaden var bara statistiskt signifikant i injektionsgruppen, då UVB-gruppen trots randomisering hade
högre värden vid baseline. Inga toxiska effekter eller betydande förändringar i PTH eller albumin justerat kalcium
noterades.
Discussion
I denna randomiserade studie ökade både UVB-behandling och cholekalciferolinjektion nivåerna av 25[OH]D. Med
tanke på sin enkelhet är injektionsbehandling ett tilltande alternativ för att bibehålla adekvat D-vitaminnivå under
vinterhalvåret.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 09.45‑09.55
214
Accuracy of surgeon performed ultrasound in detecting
gallstones
Camilla Gustafsson, Stockholm
Andrea McNicholas Stockholm, Anna Lindelius Stockholm, Hans Pettersson Stockholm, Staffan Törngren Stockholm,
Anders Sondén Stockholm
Introduction
Symptomatic gallstones is a common reason for acute abdominal pain. Ultrasound (US) is the gold standard method
for the imaging diagnosis of this condition. Bedside US can provide a safe and time saving diagnostic resource for
surgeons, evaluating patients with suspected symptomatic gallstones, assuming that the examination is accurate and
comparable to the standard care US by a radiologist. However, few large validation studies have been performed
Method
This study included 179 patients with an acute or elective referral for abdominal US. All patients received a standard
care scan by the radiologist and a study scan by one of six participating surgeons. The surgeons had undergone a
four-week long US education before the study. US findings of the surgeon were compared to those of the radiologist,
using radiologist-performed US as reference. Surgeon and radiologist were blinded to each others findings. Accuracy,
sensitivity, specificity, positive predictive value, negative predictive value as well as kappa statistics regarding gallstone
detection were calculated.
Result
Surgeon-performed US agreed with radiologist findings in 168 of 179 patients regarding the detection of gallstones,
providing an accuracy of 94 %. The sensitivity was 88 %, specificity 98 %, PPV 97 % and NPV 92 %. Kappa-value was
0.87, i.e. a very high level of agreement.
Discussion
It has previously been shown that bedside US is helpful for surgeons in making correct diagnoses and making
decisions concerning abdominal pain, surgery and admission to hospital. This large validation study adds the
information that surgeon performed US is comparable to radiologist performed US regarding gallstones,
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
215
ALPPS 178 – nyttig variant vid avancerad kolorektal
levermetastasering och liten kvarvarande tumörfri
levervolym
Bergthór Björnsson, Linköping
Bjarne Ardnor Umeå, Per Sandström Linköping
Introduction
Hos friska individer är tumörbörda och utbredning vanligaste kontraindikationen för leverkirurgi vid kolorektal
levermetastasering. Associating Liver Partition and Portal Vein Ligation for Staged hepatectomy (ALPPS) är än relativt
ny metod för att öka resektabilitet i dessa situationer.
Method
Tidigare frisk 53 årig kvinna förutom vänstersidig hemikolektomi i augusti 2011 för kolon cancer. Vid uppföljning i maj
2014 hittas levermetastaser i segment 2-6 och segment 8. Vänster portatriad var också involverad av tumörväxt och
även grenarna till segment 5 och 6. Framtida leverresten (FLR) var 27% av standardiserad total levervolym (sTLV).
Result
Patienten behandlades med cellgifter i 6 månader och hade stabil sjukdom. Behandlingsplan med tvåstegs
hepatektomi enligt ALPPS metoden följdes. I första steget ligerades vänster porta, leverparenkyemt delades mellan
segment 4A och 8 och segment 5 och 6 resecerades samt metastasen i segment 8. Sex dagar efter steg 1 visade
datortomografi en 113% tillväxt av FLR och på dag 8 utfördes vänstersidig hemi-hepatektomi. Blödning vid steg 1 var
300 ml och vid steg 2, 200 ml. Operationstid för steg 1 var 270 minuter och för steg 2 30 minuter. Total vårdtid var 13
dagar (5 dagar efter steg 2) utan komplikationer.
Discussion
ALPPS beskrevs initialt som metod för att stimulera levertillväxt inför utvidgade högersidiga leverresektioner, senare
publikationer har visat att metoden kan även användas vid höger- och vänstersidiga leverresektioner samt när segment
4A, 4B och 1 utgör FLR. Denna rapport är den första som visar att segment 1,7 och 8 kan användas som FLR vid
ALPPS.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
216
ALPPS för KRLM i Skandinavien – multicenter analys av
intermediära onkologiska resultat
Bergthór Björnsson, Linköping
Ernesto Sparrelid Stockholm, Bård Ingvald Røsok Oslo, Kristina Hasselgren Linköping, Bjørn Atle Bjørnbeth Oslo,
Thomas Gasslander Linköping, Bengt Isaksson Stockholm, Per Sandström Linköping
Introduction
Associating Liver Partition and Portal vein ligation for Staged hepatectomy (ALPPS) är än ny metod för att öka
resektabilitet vid stor tumörbörda i levern. Metoden har visat sig vara mer lämplig för kolorektal levermetastaser
(KRLM) än andra tumörformer, men onkologiska resultat är till stor del okända.
Method
Alla patienter med KRLM som opererades enligt ALPPS-metoden i Oslo, Stockholm och Linköping mellan oktober
2012 och maj 2014 inkluderades i denna retrospektiva analys.
Result
Tjugotre (7 kvinnor, 16 män) inkluderades, median ålder var 67 år (28-80). Median tilltänkt kvarvarande (FLR) volym
innan behandling var 20,4% av estimerad levervolym (TELV). Tio patienter hade tidigare genomgått
portavensembolisering eller portaligatur. Sju patienter hade 1-3 tumörer, 9 hade 4-9 tumörer, 3 hade 10-19 och 3 >19
tumörer. Steg 1 tog 282 minuter (164-498), blödning var 650 ml (150-5600). Vid steg 1 utfördes resektioner i FLR hos
11 patienter och ablationer hos 4 patienter. Tillväxt före steg 2 var 63,5% (-17-157) och alla patienter genomgick steg
2. Totalt fick 3 (13%) komplikation grad 3B och 6 (26%) grad 3A. Inga grad 4 eller 5 komplikationer förekom. Median
vårdtid efter steg 2 var 9 dagar (2-50). Efter 13 månaders medianuppföljning har 6 patienter (26%) avlidit. Uppdaterad
överlevnad från operation och från diagnos av levermetastasering kommer att presenteras.
Discussion
Jämfört med enbart cellgiftsbehandling och traditionella kirurgiska behandlingar är dessa resultat acceptabla för denna
patientgrupp med hög tumörbörda i levern och liten FLR.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
217
ALPPS i Skandinavien – multicenteranalys av initiala
erfarenheter
Bergthór Björnsson, Linköping
Ernesto Sparrelid Stockholm, Bård Ingvald Røsok Oslo, Kristina Hasselgren Linköping, Bjørn Atle Bjørnbeth Oslo,
Thomas Gasslander Linköping, Bengt Isaksson Stockholm, Per Sandström Linköping
Introduction
Associating Liver Partition and Portal vein ligation for Staged hepatectomy (ALPPS) är än ny metod för att öka
resektabilitet vid stor tumörbörda i levern. Metoden har används i Skandinavien sedan oktober 2012. Denna analys
fokuserar på genomförbarhet och morbiditet.
Method
Alla ALPPS opererade patienter (som inte ingår i en prospektiv randomiserad studie - LIGRO) i Oslo, Stockholm och
Linköping inkluderades i en retrospektiv analys.
Result
Trettiosex patienter (15 kvinnor, 21 man) inkluderades, median ålder var 67 år (22-83). Majoriteten opererades för
kolorektala levermetastaser (25), men även cholangiocarcinom (4), hepatocellulär cancer (4) och andra orsaker (3)
förekom. Median framtida leverrest (sFLR) innan behandling var 21,7% av estimerad levervolym (TELV). Fjorton
patienter hade tidigare genomgått portavensembolisering eller portaligatur. Steg 1 tog 273 minuter (164-498), blödning
var 675 ml (150-5600). Vid steg 1 utfördes resektioner i FLR hos 11 patienter och ablationer hos 4 patienter. Tillväxt
före steg 2 var 69% (-17-238) och alla patienter genomgick steg 2. Median tid mellan steg 1 och 2 var 7 dagar (7-15).
Totalt fick 33 (91.7%) någon komplikation under vårdtiden, av dessa var 7 (19.4%) grad 3A och 4 (11.1%) grad 3B.
Inga grad 4 eller 5 komplikationer förekom. Median vårdtid efter steg 2 var 10 dagar (2-50).
Discussion
ALPPS visade sig vara 100% genomförbart i detta blandade patientmaterial med enbart 11.1% allvarliga
komplikationer. Dessa resultat är bättre än för jämförbara patientgrupper med hög tumörbörda i levern och liten FLR
från andra internationella material.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
218
ALPPS vid KRLM och primära lever- och gallvägstumörer
Bergthór Björnsson, Linköping
Kristina Hasselgren Linköping, Thomas Gasslander Linköping, Per Sandström Linköping
Introduction
Associating Liver Partition and Portal Vein Ligation for Staged hepatectomy (ALPPS) användes först i Linköping i
oktober 2012. Sedan dess har metoden använts för såväl patienter med kolorektala levermetastaser (KRLM) som med
primära lever- och gallvägstumörer.
Method
Retrospektiv analys av alla ALPPS opererade patienter i Linköping från september 2012 till december 2014. Patienter
som ingår i en prospektiv randomiserad studie för KRLM (LIGRO) är enbart inkluderade i totala antalet.
Result
Totalt sexton patienter identifierades varav 3 deltar i LIGRO, 4 kvinnor och 9 män. Median ålder var 67 år (41-80). Sex
opererades för KRLM, fyra för cholangiocarcinom (1 Klatskin) och 3 för hepatocellular cancer. Median framtida
leverrest (FLR) ändrades från 457 ml (250-707) till 848 ml (352-1164), tillväxten var 90% (23-157). Operation 1 tog 225
minuter (164-338) och steg två tog 55 minuter (23-190). Blödning var 650 ml (150-3000) vid steg 1 och 200 ml (0-2500)
vid steg 2. I fyra fall med KRLM utfördes resektioner i FLR vid steg 1. I två fall med cholangiocarcinom (1 extrahepatiskt
med överväxt på hilus och 1 Klatskin) anlades hepaticojejunostomi vid steg 2. Elva patienter (85%) fick komplikation
efter steg 1 (högst grad 2 enligt Clavien-Dindo) och 7 (54%) fick komplikationer efter steg 2; ett ileus som reopererades
(3B), pleural vätska med dräninläggning (3A) och 5 grad 1-2. Tre patienter har avlidit 2-18 månader efter operation. Av
resterande 10 har 3 recidiv och 7 är sjukdomsfria.
Discussion
ALPPS ger möjlighet till kurativa leverresektioner hos patienter med hög tumörbörda i levern och liten FLR.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
219
Asymptomatiska pankreastumörer- en långtidsuppföljning
Anna Skarin Nordenvall, Stockholm
Gabriel Sandblom Stockholm, Christoph Ansorge Stockholm, Ralf Segersvärd Stockholm, Åke Andrén-Sandberg
Stockholm
Introduction
Antalet fall av asymptomatiska pankreastumörer (Pankreasincidentalom, PI) ökar i takt med ökad tillgänglighet och
förbättrad bilddiagnostisk kvalitet. Syftet med denna studie var att undersöka om asymptomatiska pankreastumörer
skiljer sig från symptomgivande avseende tumörtyp och mortalitet.
Method
Prospektiv singel-center kohortstudie. Alla patienter som genomgick pankreasresektion på tumörmisstanke 2004-2009
på Karolinska Universitetssjukhuset inkluderades (N=390). PI definierades som tumörer diagnostiserande med
bildundersökning utförd av anledning ej relaterbar till tumören. En oberoende bedömare som inte kände till det
slutgiltiga utfallet av kirurgin klassificerade alla patienter i endera symptomgivande tumör-gruppen (SGT) eller PIgruppen. Grupperna jämfördes avseende histopatologisk diagnos samt mortalitet.
Result
Bland 390 patienter identifierades 39 PI (10%) och 351 SGT. Det var ingen skillnad avseende kön eller ålder mellan
grupperna. Andelen premaligna (MCN, IPMN) och benigna tumörformer var högre i PI-gruppen jämfört SGT-gruppen
(17% vs 7,6; p<0.05 och 36% vs 13%; p=xxx)(antal för p-värde?) Andelen maligna tumörer var signifikant högre i SGTgruppen jämfört PI-gruppen (SGT 62% vs 43%; p<0.05) . De asymtomatiska tumörerna var i större utsträckning
lokaliserade i pankreassvansen (28% vs 8%; p<0.001). Överlevnaden var signifikant längre i PI-gruppen än SGTgruppen (p=0.008).
Discussion
Asymtomatiska resecerade pankreastumörer utgörs i större utsträckning av premaligna förändringar än
symtomgivande tumörer. Den bättre överlevnaden kan antingen bero på att de upptäckts i ett stadium då de
fortfarande är botbara eller på att de oftare utgörs av tumörer utan samma maligna potential som SGT.
Behandlingsbeslut för PI tumörer bör fattas på multidisciplinär behandlingskonferens.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
220
Bariatrisk kirurgi hos tonåringar –2-års uppföljning
Catarina Öhrn, Norrköping
Hans Krook Norrköping, Jessica Frisk Norrköping
Introduction
I Europa är nästan 25% av barn och ungdomar överviktiga eller obesa och prevalensen ökar. Det finns ett tydligt
samband mellan obesitas i barndomen och senare i livet. Obesitas är associerat med kortare förväntad livslängd
framförallt hos yngre obesa vuxna. Bariatrisk kirurgi har visats resultera i upp till tio gånger högre viktreduktion jämfört
med icke-kirurgisk intervention. Bariatrisk kirurgi hos tonåringar är också associerat med minskade kardiovaskulära
och metabola riskfaktorer. Målet med studien var att utvärdera viktnedgång upp till två år postoperativt hos tonåringar
som genomgått bariatrisk kirurgi.
Method
Tio tonåriga patienter (under 18 år) opererades för morbid obesitas mellan 2008 och 2014. De följdes upp vid sex
veckor, ett och två år. Kroppsmått uppmättes vid varje tillfälle. Vid start var median BMI 44,2 kg/m2 (intervall 37,956,9). Nio patienter opererades med gastric bypass, åtta laparoskopiskt, en öppen. En patient opererades med
laparoskopisk gastric sleeve.
Result
Vid ett års uppföljning, var totala median viktnedgången (TWL) 29% (intervall 27,1-42,1%) och median BMI hade
reducerats med 15,6 kg/m2 (intervall 13,1 – 18,6 kg/m2) (n=7). Vid två års uppföljning visades en median viktnedgång
på 35,5% (intervall 32,3-38,7 %) och en median BMI reduktion på 17,2 kg/m2 (intervall 11,2-19,7 kg/m2) (n=4).
Discussion
Våra resultat är likvärdiga med tidigare studier hos tonåringar. Eftersom obesitas är associerat med kortare förväntad
livslängd och sämre livskvalitet och bariatrisk kirurgi är mycket effektivt för viktnedgång, så är långtidsstudier på
bariatrisk kirurgi hos tonåringar önskvärda.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
221
Behandling med Aspire, påverkar SSRI utfallet?
Henrik Forssell, Karlskrona
Erik Norén Karlskrona
Introduction
Bariatrisk kirurgi är idag den mest effektiva viktreducerande terapin men många patienter vågar eller vill inte bli
opererade. AspireAssist är en ny metod för behandling av övervikt. Endoskopiskt anläggs en gastrostomi för tömning
av föda. Avsikten med studien var att utvärdera patientfaktorer som leder till viktminskning.
Method
I en etikgodkänd pilotstudie inkluderades sommaren 2012, 25 patienter (23 kvinnor) med median BMI på 38,7 (min
35,1 max 49,0) kg och median ålder 48 (min 33 max 65) år. Vid gastroskopi anlades en AspireAssist PEG med
portventil och 20 min efter måltid tömdes ventrikeln 3 gånger/dag på kvarvarande innehåll motsvarande en förlust på
ca 700 kcal/dag. Läkemedel vid start av studien registrerades.
Result
Studien var planerad som en 1 års studie men vid 2,5 år var det 14 individer som önskade ha kvar sin AspireAssist
med en median viktminskning på 23,5 (IQR 22-34) kg. EWL% (Excess Weight Loss) var median 67,7 (38,3-94,6) %.
Den enda faktorn av betydelse var att 8 hade SSRI och 1 anafranil vid studiestart och 7 av dessa valde att inte
fortsätta med AspireAssist, p=0,007 (Fisher's exakta test) och Coxregression 5,7 ggr ökad risk att avsluta
Aspirebehandling om SSRI medicin togs vid inklusion i studien. Viktminskning vid 1 år var 22,4 (18,7-27,3) kg utan
SSRI initialt och 9,1 (5,6-16,7) kg om patienten tog SSRI.
Discussion
AspireAssist leder till säker viktminskning under lång tid och fungerar bra. Det finns stor risk att patienter med SSRI
avslutar AspireAssist terapi i förtid och om sådana patienter inkluderas behöver de sannolikt mycket extra stöd.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
222
Behandling med Aspire vid obesitas, upptill 3 års resultat
Henrik Forssell, Karlskrona
Erik Norén Karlskrona
Introduction
Övervikt och fetma ökar kraftigt i Sverige och är det största hotet mot framtida folkhälsa. AspireAssist är en ny metod
för behandling av övervikt. Endoskopiskt anläggs en gastrostomi (special PEG) för tömning av föda. Avsikten med
studien var att utvärdera AspireAssist och dess viktminskande effekt under 1 års tid men patienter med kvarvarande
PEG har följts upp till närmare 3 år.
Method
En pilotstudie startade sommaren 2012: 25 patienter (23 kvinnor) med median BMI på 38,7 (min 35,1 max 49,0) kg och
median ålder 48 (min 33 max 65) år. Vid gastroskopi anlades en AspireAssist PEG. Efter två veckor monterades en
portventil och därefter startades tömning 3 gånger/dag, 20 min efter varje måltid. Cirka 30 % av födointaget förlorades,
motsvarande mer än 700 kcal/dag. Kognitiv beteendeterapi ingick för alla.
Result
Efter 1 år var median viktminskning hos 20 individer 19.5 (IQR 13,3-26,6) kg. Fem patienter valde att inte fullfölja 1 år
med Aspire av olika skäl. EWL% (Excess Weight Loss) var vid 1 år median 53,8 (27,4-78,1) % och absolut viktförlust
20 (10,9–25,9) %. Vid ca 3 år var viktminskning, absolut viktförlust och EWL% hos 14 kvarvarande 23,5 (22-34) kg,
21,5 (18,5-32,8) % respektive 67,7 (38,3-94,6) %. Inga elektrolytrubbningar kunde upptäckas i studien av denna
överviktsbehandling med AspireAssist.
Discussion
AspireAssist leder till bestående viktminskning under flera år och är ett mindre invasivt ingrepp utan att ändra anatomin
i buken eller ge allvarliga komplikationer och kan därför användas för överviktiga patienter som inte vågar eller vill bli
föremål för bariatrisk kirurgi.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
223
Chronic on acute liver failure” ett nytt syndrom i kölvattnet
av effektiv akut sviktbehandling
Cecilia Strömberg, Stockholm
Ernesto Sparrelid Stockholm, Stefan Gilg Stockholm, Lars Lundell Stockholm, Bengt Isaksson Stockholm
Introduction
Leversvikt efter resektion (post-hepatectomy liver failure, PHLF) är den allvarligaste komplikationen efter
leverresektioner och behandlingsalternativen är begränsade. Vi studerar prospektivt värdet av leverdialys (Molecular
adsorbent recirculating system, MARS). Efter initialt framgångsrik behandling har vi ställts inför en ny klinisk entitet
som kan beskrivas som kronisk efter akut leversvikt.
Method
För inklusion i studien definierades PHLF enligt de etablerade Balzan-kriterierna (bilirubin >50 µg/L och INR ≥1,7 på
femte postoperativa dagen). Levervolymen mättes som sFLR, standardiserad ”future liver remnant” = volymen av
planerad kvarvarande lever /-794 + 1267 x kroppsyta enligt Mosteller. Tio konsekutiva patienter, efter
portavensocklusion (PVE) och utvidgad leverresektion, uppfyllde kriterierna och fick MARS-behandling och av dessa
utvecklade tre en kronisk svikt efter ett initialt gynnsamt svar på behandlingen.
Result
Hos de tre patienter som gick in i en kronisk leversvikt var sFLR 16-21 % före respektive 20-26 % efter PVE. Efter
operationen uppmättes en tillväxt av FLR på ytterligare 118-190 %. Patienterna svarade bra på dialysen, men enligt
protokollet avslutades behandlingen efter sju-åtta genomförda behandlingar, och de gick senare in i en fas av uttalad
och bestående hyperbilirubinemi medan INR och transaminaser var nästan normala. Det fortsatta förloppet
karakteriserades bl.a. av terapiresistenta infektioner med sepsis vilket ledde till döden efter varierande tid (> 30 dagar)
efter operationen.
Discussion
Patienter som överlever den akuta fasen av leversvikt efter kirurgi kan utveckla en kronisk leversvikt trots kraftig
volymstillväxt av kvarvarande lever. Denna kroniska leversvikt är ett nytt kliniskt tillstånd som kräver bättre morfologisk
och klinisk karakteristik men där behandlingsmöjligheterna för närvarande är begränsade.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
224
Detaljerad volymetrisk analys efter selektiv preoperativ
portavensembolisering
Ernesto Sparrelid, Stockholm
Torkel Brismar Stockholm, Lars Lundell Stockholm, Bengt Isaksson Stockholm
Introduction
Portavensembolisering (PVE) används preoperativt för att öka storleken på tilltänkt kvarvarande lever (FLR) så att man
ska kunna erbjuda patienter kurativt syftande leverkirurgi med acceptabel risk för postoperativ leversvikt. Syftet med
denna studie var att utvärdera regionala skillnader avseende hypertrofi av levern efter PVE. Utöver detta studerades
prediktiva faktorer för tillväxt av FLR. Slutligen jämfördes olika metoder för att uppskatta storleken av FLR.
Method
Retrospektiv analys av 53 patienter som genomgått högersidig PVE (RPVE) på Karolinska Universitetssjukhuset
mellan 2004-2010. Detaljerad volymetrisk mätning på befintliga DT utfördes. Ett flertal variabler med förmodad
betydelse för levertillväxt analyserades. De tre dominerande metoderna för uppskattning av FLR (FLR/BW-ratio,
FLR/TFLV och sFLR) jämfördes för att studera korrelationen mellan dessa surrogatmått för risken att utveckla
postoperativ leversvikt.
Result
Leversegment 2-3 växte 35,8% jämfört med segment 4 som växte 16,9%, utan att portagrenarna till segment 4
emboliserats. Responsevaluerande DT utfördes i median 29 dagar efter PVE. Den enda faktorn som inverkade negativt
på tillväxten var kemoterapi före PVE, vilket ledde till 26,2% tillväxt av FLR jämfört med 42,9% utan kemoterapi
(p=0,0324). FLR/BW-ratio 0,5% motsvarar FLR/TFLV 21,5% (p<0,001) och sFLR 22,9% (p<0,001).
Discussion
Segment 2 och 3 verkar växa mer än dubbelt så mycket som segment 4 efter RPVE. Mekanismen bakom detta är
oklar. Preprocedural kemoterapi hämmar tillväxten av FLR efter PVE. FLR/BW-ratio 0,5% - som ofta används
synonymt med FLR/TFLV 30% eller sFLR 30% - motsvarar FLR/TFLV 21,5% och sFLR 22,9% i denna studie.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
225
Diagnos och kirurgis handläggning av hypervasculära
tumörer i icke-cirrhotisk lever: erfarenheter från en
högspecialiserad leverkirurgisk enhet
Anders Jansson, Stockholm
Arvid Åberg Stockholm, Bengt Isaksson Stockholm
Introduction
Att diagnostisera och kirurgiskt behandla hypervaskulära tumörer i icke-cirrhotisk lever kan vara utmanande. Syftet var
att beskriva diagnospanoramat, kirurgisk behandling och fastställa de relativa frekvenserna av hemangiom, fokal
nodulär hyperplasi och hepatiskt adenom.
Method
Retrospektiv studie av oklara hypervasculära tumörer i icke-cirrhotisk lever i en oselekterad regional population.
Patientjournaler från MDT konferenser (2010-2013; 1829 patienter) granskades och de med oklar hypervasculär tumör
inkluderades. Patienter med känd cirrhos, malign sjukdom/metastaser eller cystiska lesioner exkluderades.
Result
110 patienter inkluderades. Medelålder 50 år (19-86 år). Fördelningen kvinnor:män var 2.4:1. 79 patienter (69%)
diagnosticerades med benign levertumörer fördelning, nodulär hyperplasi (45 patienter), hemangiom (20 patienter),
adenom (3 patienter), ospecifik benign tumör (8 patienter). 18 patienter diagnostiserades med malign tumör,
hepatocellulär cancer (14 patienter), metastaser (3 patienter), ospecifik malign tumör (1 patient). Totalt 172 tumörer
diagnostiserades hos patienterna, 40 patienter hade två eller fler tumörer. 15 patienter genomgick kirurgi. Ingen patient
visade sig ha malign diagnos om inte den preoperativa utredningen indikerat detta.
Discussion
Denna retrospektiva studie av oklara hypervasculära levertumörer i icke-cirrhotisk lever i en oselekterad population,
diagnostiserades en majoritet av patienterna (69%) med benign diagnos medan 16 % av patienterna hade en malign
tumör. Bland de patienter som opererades med preoperativt benign diagnos, konfirmerades diagnosen hos alla
patienter av histopatologisk diagnos.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
226
Dolcontin preoperativt minskade behovet av postoperativ
smärtlindring och förkortade vårdtiden vid laparoskopisk
gastric bypass
Hanna Zacharias, Uppsala
Magnus Sundbom Uppsala
Introduction
Laparoskopisk gastric bypass (lap-GBP) har blivit ett av de vanligaste ingreppen (7000/år) och är behäftat med få
komplikationer samt kort vårdtid. Vi har studerat om tillägg av långtidsverkande morfin (Dolcontin) minskar behovet av
postoperativ smärtstillning och detta i sin tur har någon inverkan på vårdtiden.
Method
I denna retrospektiva studie identifierades 244 patienter (BMI 42,4, 25 % män) som fått Dolcontin preoperativt och
övriga 197 patienter (BMI 42,5, 26 % män) användes som kontroller. Postoperativt gavs morfin och paracetamol vid
behov. Den ekipotenta perorala dosen för alla givna läkemedel beräknades (po=iv x3).
Result
Morfinbehovet var lägre i Dolcontingruppen under den 3 studerade dygnen jämfört med kontroller (10,7 mot 16,6 mg,
10,2 mot 13,9 mg och 1,1 mot 3,6 mg, samtliga p<0,05). Det samma gällde för paracetamol (1,0 mot 1,2 g, 2,1 mot 2,8
g, och 0,7 mot 1,7 g, samtliga p<0,05). Inga morfinrelaterade biverkningar noterades i någon grupp. Vårdtiden var
också kortare i Dolcontingruppen 2,3 mot 3,5 dygn, p<0,05.
Discussion
Tillägg av Dolcontin preoperativt reducerade behovet av både opioder och paracetamol postoperativt. Den initiala
vårdtiden var relativt lång och förkortningen påverkades sannolikt också av andra faktorer. Självskattningar av smärta
och mobiliseringsgrad hade varit av värde.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
227
Endoprothesis, stuck in the bile duct! Description of a
novel technique for endoprothesis retrieval when all
conventional endoscopic methods fails – an alternative to
surgery.
Marcus Reuterwall Hansson, Huddinge
Anna Eriksson Sunderbyn, Fredrik Swahn Lund, Urban Arnelo Huddinge
Introduction
Proximal migration of biliary endoprothesis (EP) is not an uncommon problem (overall incidence 5%), and retrieval is
important to prevent long-term serious bile duct damage. Here we describe a novel technique in EP retrieval using
SOC (Spyglass® visualization system) not previously described.
Method
Case report of a 81-year-old man who suffered from severe gallstone pancreatitis in 2014. At a subsequent
laparoscopic cholecystectomy with intraoperative cholangiography he was found to have stones in the common bile
duct (CBD). Attempts to remove the stones by means of transcystic approach were not fully successful why an EP was
placed through the cystic duct with its distal end in the duodenum. Later ERCP revealed that the distal tip of the EP
had migrated proximally, with the distal part inside the distal CBD. Numerous sessions (two at the referring hospital,
one at Karolinska) using conventional endoscopic methods (ERCP guided snares/baskets, forceps and extraction
balloons) were not successful in retrieving the EP.
Result
By use of SOC it was possible to cannulate the proximal end of the EP in the cystic duct, under direct visualization
(through one of its side holes) with a 0,035” guidewire. By passing the guidewire back into the duodenum, and later
grasping the tip of the guidewire with an endosnare, we were able to pull the EP into the bowel. The postoperative
period was without adverse events.
Discussion
SOC complements conventional endoscopic techniques. Thus, in selected cases SOC can contribute to solve an
endoscopic problem which otherwise may require open surgery.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
228
Endoskopisk behandling av pankreatiska pseudocystor
Rozh Noel, Huddinge
Marco Del Chiaro Huddinge, John Blomberg Huddinge, Matthias Löhr Huddinge, Urban Arnelo Huddinge
Introduction
Pankreatiska pseudocystor (PP) förekommer som sequele efter akut pankreatit och kronisk pankreatit. Majoriteten ger
inga symtom, försvinner spontant och kräver ingen intervention. Modern endoskopisk teknik har revolutionerat
behandlingen av symtomgivande PP, innefattande dränage via olika tillvägagångssätt: transpapillärt (TP), transmuralt
(TM) eller bägge (TPTM).
Method
Mellan 2010 och 2014 inkluderades 49 patienter prospektivt vid Karolinska universitetetssjukhuset i Huddinge med
symtomgivande PP. Val av endoskopisk approach (TP, TM eller TPTM) bestämdes utifrån multidisciplinär konferens
(MDT) i första hand men även av ansvarig endoluminalkirurg. Primära utfallet var framgångsrik endoskopisk
intervention, definerat som klinisk och/eller radiologisk regress. Sekundärt utfall är komplikationer och mortalitet.
Result
49 patienter (20 kvinnor och 29 män) mellan 2-81 år (medel 49.3 år) behandlades. Den vanligaste etiologin var biliär
pankreatit (28.6 %). Enbart hälften (51 %) blev diskuterade på MDT-konferens. Den primärplanerade endoskopiska
approachen (23 TM, 22 TP och 4 TPTM) var framgångsrik i 82.6 %, 31.8 % respektive 100 % (p=0.001) utan behov av
ytterligare endoskopisk intervention. Total framgångsrik endoskopisk behandling var 89.8 %. Diskussion på MDTkonferens var associerad med framgångsrik primärplanerad (p=0.03) och given endoskopisk (p=0.027) approach.
Komplikationer i form av abscesser och post-ERCP pankreatit inträffade i totalt 12.2 % (p=ns mellan TP och TM).
Ingen mortalitet relaterad till interventionen inträffade.
Discussion
Endoskopisk behandling är en tilltalande förstahands metod för symtomgivande PP, med tanke på hög andel lyckade
behandlingar samt relativt låg risk för komplikationer. Tillgång till såväl TP- som TM- dränage är fördelaktigt då
behandlingen ofta behöver skräddarsys. MDT-konferensbeslut är associerad med högre frekvens av framgångsrik
endoskopisk intervention.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
229
Endoskopisk resektion av adenom i papilla Vateri. KRAS
status och andra faktorer som påverkar handläggningen.
Erik Haraldsson, Skövde
Fredrik Swahn Huddinge, Lars Enochsson Huddinge, Lars Lundell Huddinge, Rainer Heuchel Huddinge, Matthias Löhr
Huddinge, Urban Arnelo Huddinge
Introduction
Endoskopisk papillektomi har utvecklats som en metod att behandla adenom i papilla Vateri. Endoskopisk biopsi har
svårt att utesluta samtidig malignitet. Denna studie fokuserar på; (1) Faktorer som påverkar kliniska handläggningen,
(2) behandlingsresultat på kort och lång sikt, samt (3) om förekomst av muterat KRAS kan ge stöd i handläggningen.
Method
Prospektiv studie av 36 fall som genomgått endoskopisk papillektomi på grund av verifierat eller klinisk misstänk
papilladenom vid Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge mellan 2005-2014. KRAS analysen gjordes på de
resekerade preparaten.
Result
Endoskopisk biopsi gav helt korrekt diagnos i enbart 48 % av fallen och malignitet påvisades i sammanlagt 17 % (n=5)
oberoende av vad tidigare dysplasigradering visat. Milda, konservativt handlagda komplikationer drabbade 22%.
Ikterus som debutsymtom ökade risken för underliggande malignitet (RR=3,98 95 % CI 1,46-10,85 p=0,007). Adenom
som innehöll invasiv malignitet var större (m=30,6 mm) än när det enbart var adenom (m=14,1 mm, P=0,0008). Fyra
av 5 (80 %) fall med malignitet samt i 5 av 15 fall (30 %) med enbart adenom påvisades muterat KRAS. Arton fall med
adenom eller tidiga cancer (2 fall) blev botade med enbart endoskopisk resektion efter en uppföljningstid på i 47
månader (16-92).
Discussion
Endoskopisk papillektomi är en bra och relativt säker metod att bota och vidare utreda adenom i papilla Vateri.
Endoskopisk biopsi är inte tillförlitlig att bedöma adenom i papillen utan dessa behöver resekeras för att uppnå säkrare
diagnostik. Stora adenom och ikterus ökar risken för underliggande cancer. Förekomst av muterat KRAS kan möjligen
indikera mer en aggressiv potential hos adenomet.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
230
Enhanced recovery program (ERP) vid esofagektomi
Mats Lindblad, Stockholm
Shaun Preston Guildford, Tomoyuki Irino Stockholm, Emma Granlund Hjelm Stockholm, Marie Kas Aho Stockholm,
Ulla Nuutinen Stockholm, Helena Sundlöf Stockholm, Charlotte von Blixen-Finecke Stockholm, Lisa Johansson
Stockholm, Anna Jacobsson Stockholm, Åsa Frölander Stockholm, Anne-Marie Olsson Stockholm, Mikael Lund
Stockholm, Jessica Ericson Stockholm, Eeva-Liisa Claassen Stockholm, Katharina Gunhammar Stockholm, Mats
Johansson Stockholm, Magnus Iversen Stockholm
Introduction
Vårdprogram för snabbare återhämtning efter kirurgi, enhanced recovery program (ERP) är etablerade för kolorektal
kirurgi, men ERP för esofagektomi har inte funnits i Sverige. Vi vill här presentera vår introduktion av ERP esofagus.
Method
En multiprofessionell och multidisciplinär projektgrupp tillsattes och en studieresa till Royal Surrey County Hospital i
Guildford, England företogs. Grundat på Guildford-konceptet, skapades ett ERP med förändringar i omhändertagandet
som syftade till att underlätta den postoperativa återhämtningen. Alla patienter som planerades för elektiv esofagektomi
inkluderades i ERP esofagus. Respiratoriska komplikationer, anastomosläckage, vård på IVA och avdelning jämfördes
med tiden före ERP från januari 2012 till mars 2014.
Result
Första ERP esofaguspatient inkluderades 22 april 2014 och nu utvärderas de första 40 patienterna. Trettiofem (88%)
patienter opererades med minimalinvasiv teknik. Efter introduktionen av ERP esofagus minskade andelen
respiratoriska komplikationer från 31% till 16% men anastomosläckagen var oförändrat 17%. Behovet av IVA vård
minskade successivt från 34% till 10% och antalet vårddagar (medelvärde) på IVA sjönk från 7 till 5. Den totala
vårdtiden på sjukhuset sjönk successivt från 20 dagar i medianvårdtid till 11. De viktigaste förändringarna i
omhändertagande var: preoperativ patientinformation, tidig operationsstart, målinriktad vätskebehandling, höjd
huvudända postoperativt, tidig och intensiv mobilisering samt uppföljning med justering av programmet. Arbetet ledde
också till ett förbättrat teamarbete med bättre arbetsklimat och ökad patientdelaktighet.
Discussion
ERP esofagus synes vara ett säkert och framgångsrikt koncept för att minska antal och allvarlighetsgrad av
komplikationer samt förkorta vårdtid efter esofagektomi. Dessutom fås mervärden så som standardisering av vården,
förbättrat teamarbete och ökad patientdelaktighet.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
231
Erfarenheter av tunnulerad,permanent kateter för
ascitestappning.
Tora Campbell Chiru, Stockholm
Introduction
Recidiverande ascites förekommer hos patienter i palliativ sjukdomsfas. Tappning sker ofta ultraljudslett på
röntgenavdelning vilket innebär upprepade sjukhusbesök. På Södersjukhuset finns tradition att anlägga peritoneoveös
shunt (Denvershunt). Förutom resursåtgång finns problem med patency. Då patientgruppen ofta är skör har vi velat se
om vi kan åstadkomma likvärdig symtomlindring på ett för patienterna enklare sätt. En permanent kateter för
intermittent tappning, Pleur-X har använts.
Method
En rutin att lägga Pleur-X polikliniskt på kirurgmottagningen togs fram under våren 2014. Patienter som remitterats för
Denvershunt har efter information fått välja mellan Denvershunt och Pleur-X. Dränet har lagts omgående i
lokalbedövning efter ultraljudsundersökning. Antibiotikaprofylax har getts.
Result
Under perioden mars 2014 till mars 2015 har 43 patienter erhållit Pleur-X. Majoriteten patienter har haft malign ascites
(37). Fem patienter har haft hjärtsvikt och en leversvikt. Tre patienter har haft en icke-fungerande Denvershunt som
tagits bort samtidigt. Sex patienter vårdades inneliggande på kirurgavdelning när drän lades utan att påverka
vårdtiden. Pga nedsatt allmäntillstånd observerades fyra patienter under natten efter dräninläggning men utan
dränkomplikation. Övriga patienter har fått drän inlagt vid ett polikliniskt mottagningsbesök. Ett drän drogs ut
accidentellt efter några timmar. Ett drän har tagits bort efter två månader pga peritonitmisstanke och ett drän efter tre
månader pga upphörd ascitesproduktion. Övriga drän har fungerat fram till patienten avlidit eller är i funktion. Längst
patency är ett år.
Discussion
Vi finner att anläggande av permanent ascitesdrän för fortsatt intermittent tappning i hemsjukvård är en enkel metod
som kan utföras polikliniskt på mottagning utan komplikationer. Dränet har tolerarats väl av patienterna.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
232
Erfarenheterna av de första 100 minimala invasiva
esofagektomierna vid Gastrocentrum, Karolinska,
Universitetssjukhuset
Ioannis Rouvelas, Stockholm
Tomoyuki Irino Stockholm, Mats Lindblad Stockholm, Tsai Jon Stockholm, Magnus Nilsson Stockholm, Lars Lundell
Stockholm
Introduction
Olika minimalt invasiva tekniker har under senare år blivit allt populärare för att genomföra delar av eller hela den
operativa proceduren vid esofagektomi. Sannolikt erbjuder dessa tekniker fördelar i form av färre postoperativa
respiratoriska komplikationer utan att väsentliga tumörkirurgiska principer äventyras. Målet med denna studie är att
utvärdera resultanterna av de första 100 minimalinvasiva esofagektomierna (MIE) utförda på vår enhet.
Method
Den första MIE genomfördes på vår enhet i maj 2012. Sedan dess och t.o.m. mars 2015 har vi utfört 100 st. De
teknikerna vi har använt under denna period varierar från laparoskopiskt eller torakoskopiskt assisterade
esofagektomier till 3-fas minimal invasiv esofagektomi och halsanastomos och nyligen till total minimal invasiv IvorLewis.
Result
Median ålder av dessa 100 patienter var 66 år med en median BMI på 25.9 kg. Trettiotvå patienter hade en ASA 3
medan resterande patienter var ASA 2. Alla patienter förutom en hade olika möjliga stadier av esofaguscancer (T1bT4). Sjuttio patienter erhöll någon form av neoadjuvant onkologisk behandling. Median operationstid var 385 minuter
och peroperativ blödning 237 ml. Postoperativt drabbades 15 patienter av anastomosläckage. Alla utom 4 kunde
behandlas framgångsrikt med temporära stent . Tretton patienter fick allvarliga postoperativa respiratoriska
komplikationer i form av pneumoni och lungemboli. Median vårdtid var 14 dagar. Trettio-dagars mortalitet var 2% och
90-dagars mortalitet var 3%. Majoriteten av patienter hade återhämtat sig helt vid den första postoperativa kontrollen.
Discussion
Implementeringen av MIE på vår enhet har skett på ett tryggt sätt med få kirurgiska komplikationer och tillfredställande
postoperativt förlopp och är nu standard behandling vid enheten.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
233
Erfarenheterna kring att införa laparoskopisk gastrektomi
vid Gastrocentrum Karolinska Univeritetssjukhuset
Ioannis Rouvelas, Stockholm
Tomoyuki Irino Stockholm, Mats Lindblad Stockholm, Tsai Jon Stokcholm, Magnus Nilsson Stockholm, Lars Lundell
Stockholm
Introduction
Laparoskopisk gastrektomi har vunnit mark vad gäller behandlingen av både tidig och mer avancerad ventrikelcancer.
Det har visats att det är en teknik som tryggt går att utföra och det onkologiska resultatet är likvärdigt med den
traditionella öppna tekniken. Målet med denna studie är att redovisa våra resultat efter implementeringen av denna
teknik på vår enhet.
Method
Vid Gastrocentrum har vi sedan september 2012 genomfört 20 laparoskopiska gastrektomier med Roux-en-Y
rekonstruktion. Fjorton fall var distala gastrektomier och 2 fall var totala. I den period då de första 5 fallen rekryterades
ansåg vi att laparoskopi var lämpad endast för tidiga cancrar (T1N0/N1-T2N0) men därefter utvidgade vi kriterierna till
alla stadier, förutom T4 tumörer samt skirrösa cancrar där bursektomi skulle krävas. Trots utvidgningen av kriterierna
endast 28% av fallen (20/70) var lämpade för en sådan teknik vilket speglar det avancerade stadiumet vid diagnosen.
Result
Av de 20 patienterna 6 var män. Median ålder var 58 år och median BMI var 27.7 kg. 6 patienter erhöll neoadjuvant
kemoterapi medan de övriga gick direkt till kirurgi. Sex patienter (30%) hade en ASA 3. Median operationstid var 275
min och median peroperativ blödning 150 ml. Median sjukhusvistelse var 11 dagar. Ingen patient utvecklade
anastomosläckage däremot en patient fick duodenalstumpläckage vilket krävde reoperation med dränering. Inga andra
allvarliga komplikationer noterades. Trettio- och 90-dagars mortalitet var 0. Alla patienter var i princip helt återställda
vid första återbesöket 5 veckor efter utskrivningen.
Discussion
Implementeringen av laparoskopisk gastrektomi har på vår enhet skett på ett tryggt sätt med goda postoperativa
resultat.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
234
Förutbestämda cutoff-nivåer för prediktiva biomarkörer vid
svår akut pankreatit – är vi där?
Hanna Sternby, Malmö
Hannes Hartman Malmö, Dorthe Johansen Malmö, Henrik Thorlacius Malmö
Introduction
Med syfte att tidigt kunna förutse svårighetsgrad vid akut pankreatit (AP) har ett stort antal biomarkörer studerats.
Många arbeten redovisar cutoff-nivåer hos lovande markörer för svår sjukdom. Syftet med denna studie var att
prediktivt studera biomarkörer vid AP genom att använda förutbestämda cutoff-nivåer baserade på resultat från tidigare
forskning.
Method
Via en genomgång av litteraturen gällande prediktiva markörer för svår AP valdes nio lovande biomarkörer ut: IL-6, IL8, IL-10, IL-12, IL1-β, TNF-α, MCP-1, Procalcitonin och D-dimer. Cutoff-nivåer för svår sjukdom bestämdes för varje
markör baserat på resultat från tidigare studier. Patienter med AP vid SUS Malmö inkluderades konsekutivt från januari
2010 till mars 2014. Blodprover togs vid ankomst och utvalda markörer analyserades. Kliniska data samlades in
prospektivt vid inklusionstillfället samt retrospektivt genom journalgenomgång.
Result
260 patienter, 51.5% män, inkluderades. Medianålder var 66 år (19-97 år) och etiologin fördelades på gallsten (54.2%),
alkohol (15.8%), idiopatisk (21.2%) samt annan orsak (13.5%). Enligt Atlanta 1992 klassifikationen hade 84.2% mild
och 15.8% svår AP. Nivåerna av IL-6, IL-10 och IL-1β var signifikant (p<0.05) högre i gruppen med svår AP. Vid analys
av de förutbestämda cutoff-nivåerna återfanns ingen acceptabel sensitivitet eller specificitet för svår AP. Uppföljande
ROC-kurvor visade andra cutoff-nivåer för vår kohort.
Discussion
Resultat gällande prediktion av svår sjukdom vid AP från tidigare studier är svåra att jämföra. Detta beror främst på
olikheter i patientkarakteristika, skiftande studieupplägg, stor variation avseende utfall och varierande tolkning av
Atlanta 1992 klassifikationen. För att bestämma globalt applicerbara cutoff-gränser måste en högre nivå av
standardisering och enhetlighet uppnås i framtida studier.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
235
GallRiks 10 år - är det mödan värt?
Lars Enochsson, Stockholm
Gabriel Sandblom Stockholm, Johanna Österberg Mora, Anders Thulin Halmstad, Bengt Hallerbäck Trollhättan,
Gunnar Persson Jönköping
Introduction
Svenskt kvalitetsregister för gallstenskirurgi och ERCP (GallRiks) är ett validerat register med hög täckningsgrad.
GallRiks startade den 1:a maj 2005 och firar nu 10 år. Att mata in data i ett kvalitetsregister innebär ofta ett merarbete i
en redan ansträngd klinisk vardag. Målet med denna studie är att analysera om vetenskapliga arbeten utgående från
GallRiksdata kan ha bidragit till förändrad handläggning och behandling av de patienter som berörs av registret.
Method
Litteraturgenomgång av publikationer utgående från GallRiksdata och jämförelse med kliniskt utfall över tid.
Result
Publikation utgående från GallRiksdata har visat att rutinmässig antibiotikaprofylax vid elektiv laparoskopisk
gallstenskirurgi inte är nödvändig. Frekvensen antibiotikaprofylax vid elektiv gallstenskirurgi har minskat från 24%
(2006) till 13% (2013). En ytterligare publikation baserad på GallRiksdata har visat att rutinmässig trombosprofylax kan
medföra ökad blödningsrisk. Frekvensen trombosprofylax vid elektiv gallstenskirurgi har minskat från 50% (2006) till
25% (2013). Vidare har en publikation visat att tekniken med intraoperativ rendez-vous ERCP minskar risken för postERCP pankreatit. Andelen intraoperativ ERCP har ökat från 20% (2006) till drygt 35% (2013).
Discussion
Studier på GallRiksdata har förändrat och förhoppingsvis förbättrat handläggningen av patienter i Sverige som skall
genomgå gallstenskirurgi eller ERCP.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
236
HANTERING AV INTRAOPERATIVT FYND AV STEN I DJUPA
GALLGÅNGARNA – PRELIMINÄRA DATA FRÅN
NATIONELL RANDOMISERAD MULTICENTERSTUDIE
Mats Möller, Stockholm
Johanna Österberg Mora, rickard marsk stockholm, Anders Thorell Stockholm
Introduction
Bakgrund Publicerade data från Gallriks talar för att åtgärd av även små stenar i djupa gallgången (CBDS) som
upptäcks under cholecystektomi bör åtgärdas, eftersom det tycks vara behäftad med mindre risk för besvärande
symptom samt komplikationer jämfört med att lämna dem utan åtgärd. Data från randomiserade studier saknas. Syfte
Att i en nationell multicenter RCT söka evidens för vilken strategi att hantera konkrement i djupa gallgången som är att
rekommendera.
Method
Patienter med CBDS ≤ 6mm randomiserades till ”åtgärd” (Å, borttagande av CBDS enligt lokala rutiner) alternativt
”icke åtgärd” (IÅ, expektans). Samtliga genomgick MRCP efter 6 veckor och de med CBDS vid denna genomgick
MRCP efter 12 månader.
Result
Från november 2011 har 29 patienter randomiserats (Ersta, Mora, Danderyd, 13 (Å), 16 (IÅ)). 10 (Å) är uppföljda.
Ingen hade kvarsten vid MRCP 6 veckor och ingen har vårdats för komplikationer eller behandlingskrävande symptom.
I (IÅ) är 14 patienter uppföljda. Två patienter har genomgått ERCP pga smärtor, 6 haft spontan avgång av sten utan
symptom inom 6 veckor och 6 hade kvar stenarna vid MRCP efter 12 månader.
Discussion
Inklusiontakten i studien har varit alltför låg för att grupperna ska kunna jämföras statistiskt och att slutsatser ska kunna
dras. Vi noterar att de problem som uppstått har setts hos patienter där sten lämnats och flera har kvar stenarna efter 1
år, medan förloppet i gruppen ”åtgärd” har varit oproblematiskt. Detta är i enlighet med slutsatsen från registerstudien
(1). Vi välkomnar varmt fler kirurgkliniker att delta i studien.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
237
Har förändrade terapeutiska strategier påverkat
överlevnaden av patienter med gallvägscancer?
Per Lindner, Göteborg
Magnus Rizell Göteborg, Lo Hafström Göteborg
Introduction
Gallvägscancer är en cancer med en dålig prognos. Avsikten med studien var att se om de förändringar i diagnostik
och terapi som skett under 2000-talet påverkat överlevnaden av individer med gallvägscancer.
Method
Alla individer som registrerades i Västra sjukvårdsregionen med diagnosen intrahepatisk gallvägscancer (IHC) eller
perihilär gallvägscancer (PHC) under perioden från 2000-2011 (n=627) analyserades vad beträffar överlevnad och
behandling. Materialet delades in i tre på varandra följande tidsperioder. Distalt belägen gallvägscancer ingick ej i
analysen.
Result
Överlevnaden för personer med gallvägscancer förbättrades mellan de tre tidsperioderna(n = 627, p = 0,0013).
Medianöverlevnaden ökade från 2,6 månader under den första perioden (2000 -2003) till 3,6 månader under den sista
perioden(2008-2011). Patienter med PHC hade längre medianöverlevnad än de med IHC: 6,8 jämfört med 3,2
månader (p= 0,0003). En förbättring av överlevnaden över tid sågs för patietner med IHC (p= 0,034) men inte för
patienter med PHC (p = 0,38). Nio procent av patienterna med IHC genomgick kurativ kirurgisk behandling.
Treårsöverlevnaden efter leverresektion för patienter med IHC var 35 % och 60 % efter levertransplantation. Bland
patienter med PHC genomgick 15,3% gallgångsresektion med en samtidig lever resektion och 6,1% enbart
gallgångresektion. Tre-årsöverlevnaden för dessa två grupper var 32 % respektive 20 %.
Discussion
Överlevnaden för individer med PHC var bättre än för de med IHC. Över tid förbättrades överlevnaden vid IHC. Detta
berodde sannolikt på att fler patienter genomgick kirurgi och fler fick kemoterapi. För PHC-patienter ökade inte andelen
som kunde behandlas med kurativ kirurgi, vilket kan förklara varför överlevnaden i denna grupp var oförändrad.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
238
Hur påverkar följsamhet till KVAST instruktioner antal
lymfkörtlar som hittas efter Whipple operation?
Bergthór Björnsson, Linköping
Pernilla Benjaminsson-Nyberg Linköping, Kristina Hasselgren Linköping, Marcus Permert Fraser Linköping, Thomas
Gasslander Linköping, Per Sandström Linköping
Introduction
Antal lymfkörtlar som hittas vid vävnadsanalys efter Whipple operation är indikator för hur extensiv kirurgin har varit.
Kvalitets- och standardiseringskommittén (KVAST) inom Svensk förening för Patologi har formulerad instruktioner för
omhändertagandet av vävnad efter Whipple operation.
Method
Retrospektiv analys av alla Whipple operationer utförda på US i Linköping 2011-2014. Från och med 2013-01-01 har
KVAST instruktionerna följts.
Result
Totalt 170 patienter identifierades. 2011-2012 opererades 78 patienter (37 kvinnor, 41 man), medelålder 69,5 år.
Operationerna tog 375 minuter (165-817) och blödning var 625 ml (50-6500). Median vårdtid var 10, 5 dagar (4-49).
2013-2014 opererades 92 patienter (51 kvinna, 41 man), medelålder 69,5 år. Operationerna tog 266 minuter (111-527)
(p<0,001) och blödning var 500 ml (25-3300) (p=0,043). Median vårdtid var 9 dagar (4-110). Radikalitet uppnåddes i
54 (69%) 2011-2012 men 10 (13%) var R1. Resterande 14 (18%) saknade uppgift om radikalitet. 2013-2014
uppnåddes radikalitet hos 70 (76%) men 19 (21%) var R1 och 3 (3%) saknade uppgift. Median antal undersökta
lymfkörtlar 2011-2012 var 9 (1-22) jämfört med 17 (1-48) 2013-2014 (p<0,001).
Discussion
Implementering av KVAST instruktioner för omhändertagande av vävnad efter Whipple operation ökar antalet
undersökta lymfkörtlar markant och ökar andelen PAD svar där radikalitet är angivet. Förhållandena mellan R0 och R1
ändrades inte. Operationstid och blödning minskade under studieperioden.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
239
Högersidig hepatektomi ALPPS med varierande grad av
resektion i vänster leverlob.
Melroy D'souza, Stockholm
Ernesto Sparrelid Stockholm, Eduard Jonas Stockholm, Bengt Isaksson Stockholm
Introduction
“Associating liver partition and portal vein ligation for staged hepatectomy” (ALPPS) är en metod som används allt
oftare när leverresten inte är tillräcklig i samband med leverresektion för bilobära levertumörer. Denna teknik har främst
använts när en utvidgad högersidig hepatektomi ska göras och FLR (future liver remnant) inte är tillräckligt. Vi
rapporterar här tre fall där högersidig hepatektomi ALPPS utfördes med varierande grad av vänstersidig leverresektion
för att uppnå tumörfrihet.
Method
Tre patienter med bilobära levertumörer som opererades rapporteras. Den ALPPS- strategi som användes för dessa
patienter innefattade levertransektion motsvarande en högersidig hepatektomi med variabel omfattning av resektion i
vänster leverlob (lateral sektionektomi, segmentektomi och atypisk resektion) vid steg I. Detta följdes av avlägsnande
av deportaliserad höger leverlob vid steg II, sju dagar senare.
Result
En patient hade diagnostiserade metastaser av malignt melanom. Den andra hade kolorektala levermetastaser och
den tredje hepatocellulär cancer. Hos den första patienten var endast segment 1 och 4 fria från tumörvävnad. Hos
patient nummer två var segment 1 och del av segment 2 och 4 fria. Hos den tredje patienten var segment 1,2,3 och en
liten del av segment 4 fria. FLR-volymerna vid baseline var 246 ml, 225 ml och 155 ml. De ökade före steg II till 506,
760 ml och 444 ml. Detta innebar en 106 %, 237 %, 187 % ökning av FLR. Operationerna förlöpte komplikationsfritt.
Discussion
Rapporten illustrerar genomförbarhet och effektivitet när ALPPS utförs med lever parenkymal transektion motsvarande
högersidig hepatektomi med varierande omfattning av tumörresektion i vänsterlevern.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
240
I en svensk population utgör en insertion av åtta
aminosyror i HLA-DQβ1 genen en stark riskfaktor för
akalasi.
Stephan L. Haas, Stockholm
Peter Elbe Stockholm, Jessica Becker Bonn, Zeeshan Ateeb Stockholm, Jonna Bister Stockholm, Mats Lindblad
Stockholm, Magnus Nielsson Stockholm, Anders Thorell Stockholm, Srdjan Kostic Göteborg, Johannes Schumacher
Bonn
Introduction
Idiopatisk akalasi är en motilitetsstörning i matstrupen som kännetecknas av nedsatt relaxationsförmåga i den nedre
esofagussfinktern pga förlust av neuroner. Den rs28688207 genvariant som koder HLA-DQβ1 med en insertion av 8
aminosyror i cytoplasmatiska delen har visat sig att vara associerad med sjukdoms incidens. Syftet med studien har
varit att undersöka om denna förändring även är en riskfaktör i den svenska befolkningen.
Method
Vi genotypade markören rs28688207 hos 171 svenska akalasi patienter. Som jämförelse undersöktes genomet i en
svensk kontrollgrupp med 732 personer. Utöver detta jamfördes resultatet med frekvenser av samma genvariant hos
patienter med akalasi från Centraleuropa.
Result
De 171 svenska achalasipatienterna hade en stark association med förändringar i HLA-DQB1 med en frekvens på
6,1% jämfört med endast 2,2% i kontrollgruppen (P = 7,44 × 10-05, RR = 2,93). Förändringarna är jämförbara med vad
som har påträffats hos populationerna i länder i vårt närområde, till exempel Polen (7,1% hos patienter med akalasi
jämfört med 2,1% in en kontrollgrupp). I sydeuropa ser det dock annorlunda ut med 16,1% hos italienska patienter
versus 8,0% hos kontrollpersoner.
Discussion
Den rs28688207 HLA-DQβ1 genvariant är en stark riskfaktör för akalasi hos svenska patienter. Frekvenser av
varianter uppvisar en nord-syd gradient i Europa. Resultaten bekräftar hypotesen att genetiska och immunologiska
faktörer bidrar till sjukdoms patogenes.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
241
INTRODUKTION AV SLEEVE GASTREKTOMI PÅ ETT
HÖGVOLYMCENTER FÖR BARIATRISK KIRURGI
Joakim Pålstedt, Stockholm
Nathalie Spång Gävle, Anders Thorell Stockholm
Introduction
Gastric bypass (GBY) har hittills varit den helt dominerande operationstekniken för bariatrisk kirurgi i Sverige. Flera
enheter har börjat, eller planerar att börja utföra sleeve gastrektomi (SG) som ett alternativ. Syftet med studien var att
analysera resultaten efter införandet av SG och jämföra dessa med GBY utförda under samma period vid Ersta
Sjukhus
Method
Två av klinikens bariatriska kirurger tillägnade sig teknik att utföra SG (klinikbesök, video- och litteraturgenomgång).
Efter c:a 25 ingrepp introducerades tekniken successivt hos övriga kirurger. Patienter med BMI>45, gastroesofageal
reflux och/eller insulinbehandlad diabetes rekommenderades ej SG.
Result
Under perioden 130225-150224 utfördes 287 SG och 1521 GBY på Ersta sjukhus. Preoperativt BMI var lägre i SG
(39,8 ± 4,6 vs 41,2 ± 4,7kg/m2, p<0,05) medan operationstid (55 ± 17 vs 55 ± 19 min) eller postoperativ vårdtid (1,7 ±
2,2 vs 1,5 ± 2,4 dagar) ej skilde sig åt. I SG reopererades 9 patienter (3,1%) inom 6 veckor (1 läckage, 2 blödning)
jämfört med 56 patienter i GBY (3,7%) p = ns. Excess weight loss var lika mellan grupperna efter 6 veckor (33,8 ± 0,1
vs 33,6 ± 0,1%) men lägre i SG efter 1 år (69,5 ± 0,22 vs 79,8 ± 0,26% p<0,05)
Discussion
Med ett strukturerat upplägg kan SG introduceras på enhet med bariatrisk-kirurgisk erfarenhet med goda resultat
beträffande komplikationer, återhämtning och viktutveckling upp till ett år.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
242
Introduktion av sleevegastrektomi vid SÄS-Borås 2014
Maria Bergström, Borås
Gina Nsouli Borås, Per-Ola Park Borås
Introduction
Sleevegastrektomi har internationellt etablerats som ett alternativ till gastric bypass-kirurgi vid morbid obesitas.
Fördelen med ingreppet är att man inte förändrar anatomin i bukhålan. Ingreppet tros också minimera risken för
framtida malabsorption. Vi har på SÄS kirurgklinik under 2014 tagit upp tekniken och valt ut unga patienter samt
patienter som behandlas med slow release medicinering.
Method
Ålder, initialvikt, BMI, operationstid och vårdtid registrerades, därefter följdes patienterna enligt Soreg. Samma pre och
postoperativa dietregim som vid LGBP följdes. Samtliga operationer utfördes av två obesitaskirurger. Viktresultaten
jämfördes med de för GBP under samma period (2014).
Result
Totalt 21 patienter, 20 kvinnor, 20-55 år, opererades med sleevegastrektomi. Inga akuta postoperativa komplikationer.
Utgångsvikt var i medeltal 124 kg (92-179 kg), motsvarande BMI 44 ( 40-50 ). Operationstiden var i median 52 min (38104). Medianvårdtiden var ett dygn (1-4 d). Tre av patienterna hade mer än ett dygns vårdtid beroende på illamående
och mobiliseringssvårigheter. Vid 6-veckors-kontrollen visade samtliga patienter en god viktnedgång, medelvärde 18 kg
(13-30 kg). Samtliga patienter var välmående, två av dem hade lindrigt illamående. Vid 6 mån var viktminskningen i
medeltal 39 kg (25-53 kg, n=8). Medel-BMI vid 6 månader var: 32 (26-36) Under 2014 opererades också 86 patienter
med LGBP, medel-BMI 43 (35-49), median-op-tid: 56 min (40-181) Viktnedgång 6 månader: 32 kg (18-49 kg, n=48).
Medel-BMI vid 6 månader var: 31 (24-38)
Discussion
Vår serie visar att laparoskopisk gastric sleeve kan utföras på ett säkert sätt av vana obesitaskirurger utan ökande
komplikationer i inlärningsfasen. På kort sikt tycks viktminskning vara lika god som vid LGBP.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
243
IRE-behandling i levern med 3D bildstyrd navigering av
nålplacering
David Stillström, Stockholm
Introduction
Irreversibel elektroporation (IRE) är en ny metod för ablationsbehandling av solida tumörer. Korta likströmspulsar
skickas mellan nålar som stuckits in kring en tumör. Det elektriska fältet gör att nanoporer öppnas i cellmembranen
vilket leder till apoptos. Till skillnad från vid traditionell ablationsbehandling utvecklas endast en liten mängd värme.
Detta medför att tumörer som växer invid t.ex. kärl kan behandlas. För optimal nålplacering används traditionellt
ultraljud och/eller DT. På Danderyds Sjukhus används sedan ett par år en metod med bearbetade DT bilder som ger
operatören en 3D bild med vilken hon/han guidar sina nålar.
Method
Ingreppet sker under generell anestesi och djup muskelrelaxation. Patienten genomgår en DT-undersökning. Bilderna
bearbetas och ger operatören en 3D bild med vilken nålplaceringen planeras och utförs.
Result
Hittills har 12 tumörer behandlats med metoden. 5 metastaser från kolorektal cancer, 2 metastaser från
kolangiocarcinom och 4 HCC. Bland de patienter som hittills har följts upp med 3 respektive 6 månaderskontroll har en
patient fortsatt tumörväxt invid ablationshålan (missed ablation) övriga är tumörfria. Samtliga patienter har gått hem
dagen efter ingreppet. Hos en patient sågs mindre blödning invid en av nålarna vid kontroll DT, men detta föranledde
ingen vidare åtgärd. I övrigt inga kända komplikationer.
Discussion
Vi beskriver här en ny metod för nålplacering vid IRE-behandling. Våra initiala erfarenheter har visat att metoden är
säker och ger möjlighet att placera multipla nålar med god precision. En nackdel är att ingreppen tar längre tid än vid
användande av ultraljud, denna skillnad förväntar vi oss ska minska med ökad erfarenhet.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
244
Kirurgisk behandling för kolorektala levermetastaser,
SweLiv – ett nationellt perspektiv
Agneta Norén, Uppsala
Gert Lindell Lund, Bjarne Ardnor Umeå, Katrin Gunnarsdottir Göteborg, Bengt Isaksson Stockholm, Magnus Rizell
Göteborg, Per Sandström Linköping
Introduction
Kirurgisk behandling av kolorektala levermetastaster (KRLM) är enda möjlighet till bot. I nationella
levergallvägsregistret (Sweliv) som startade 2009, registreras alla som genomgår kirurgisk eller ablativ behandling.
Inga könsskillnader avseende incidensen av KRLM men rektalcancer är vanligare hos män (m/k 1,5:1). Studien avser
belysa kirurgisk behandling och utfall ur ett nationellt perspektiv
Method
2009-2013 registrerades 1398 patienter som genomgått kirurgiskt ingrepp, inklusive ablation för KRLM i Sweliv.
Överlevnad efter ingrepp, i relation till antal levermetastaser, cytostikarespons, radikalitet, geografisk distribution och
fördelning mellan kön har analyserats. Överlevnad redovisas som relativ 3-års överlevnad.
Result
Relativ 3-års överlevnad för patienter som genomgått ingrepp för KRLM var 74 % (m/k 76 % resp 70 %). Överlevnad
där resektion eller ablation rapporterats som första ingrepp var 78 % respektive 42 %. Cytostatikarespons uppdelat på
regress, stationär sjukdom, samt progress gav överlevnad 72 %, 66 % respektive 42 %. Överlevnad vid en
levermetastas var 78 %, vid två-tre 66 % samt 62 % vid fler än fyra. Patienter med extrahepatisk tumörväxt (operation
för lungmetastas exv) hade en lägre överlevnad (56 %) liksom icke radikal leverresektion (42 %). Relativt fler män än
kvinnor genomgick ingrepp för levermetastaser och likaså fanns regionala skillnader.
Discussion
Överlevnaden efter leverkirurgi för KRLM är god. Regionala skillnader kan bero på geografisk närhet till levercentra
eller olikhet i bedömning vilket kräver ytterligare analys. Fler män än kvinnor opereras för KRLM, detta kan inte enbart
förklaras av ökad incidens av rektalcancer hos män. En fördjupad studie med data från Sweliv, kolorektal- och
patientregistret har startats.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
245
Laparoskopisk gastrostomikateter som enda behandling
vid tidig knickbildning i enteroanastomosen efter
laparoskopisk Gastric-bypass
Anna Blomstedt, Västerås
Per Videhult Västerås
Introduction
För att unvika inre hernieringar är det standard att vid Laparoskopisk Gastric bypass (LGBP) sluta de mesenteriella
slitsar som uppstår under enteroanastomosen och det alimentära rouxbenet. Förslutning av dessa ökar dock risken för
tidig knickbildning i enteroanastomosen. Syftet med studien är att beskriva hur man enkelt kan använda sig av en
laparoskopisk gastrostomikateter som enda behandling för att häva knickbildningen i enteroanastomosen utan att
behöva revidera anastomosen.
Method
En retrospektiv journalgenomgång gjordes av patienter som drabbats av tidigt stopp i enteroanastomosen efter LGBP i
Västerås perioden januari 2009 till februari 2015. Fallen identifierades via det elektroniska
operationsplaneringsprogrammet Orbit.
Result
Under perioden januari 2009 till februari 2015 genomgick 462 patienter LGBP i Västerås. Sex av dessa (1,3%)
utvecklade tidigt stopp i enteroanastomosen på grund av knickbildning. Ytterligare en patient opererad på en annan
klinik inkom med tidigt stopp i enteroanastomosen. Tiden mellan LGBP och stoppet var mellan 1-11 dagar. Ingen av
patienterna fick sin enteroanastomos reviderad. Sex patienter fick en gastrostomikateter som enda behandling. Denna
lades med laparoskopisk teknik i alla utom ett fall. I det senare fallet öppnade man enteroanastomosen utan att finna
något hinder och resuturerade den utan modifiering. Katetrarna avlägsnades efter 3-6 veckor. Ingen patient krävde
ytterligare kirurgi för revidering av sin enteroanastomos.
Discussion
Vid tidig knickbildning i enteroanastomosen räcker det ofta att avlasta den urkopplade ventrikeln med
gastrostomikateter. Något behov att revidera enteroanastomosen föreligger normalt inte.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
246
Laparoskopisk kirurgi av stora intratorakala hiatushernia
ger goda resultat
Maria Bergström, Borås
Carl Axelsson Borås, Per-Ola Park Borås
Introduction
Symptomgivande stora intratorakala hiatushernia har det senaste decenniet ökat som kliniskt problem. I Borås har vi
sedan 2010 opererat dessa med laparoskopisk teknik med cruraplastik och inläggning av nät utan refluxskyddande
funduplikation.
Method
Retrospektiv analys av samtliga patienter som elektivt opererades för stort hiatushernia (minst 50% av ventrikeln
intratorakalt) i Borås 2010-2014. Operationsindikationen var dysfagi eller nonkardiell intermittent bröstsmärta. Data
insamlades från patientjournalerna, indikation, ålder, kön, BMI, nättyp, dränage, postoperativ vårdtid samt
komplikationer registrerades.
Result
Totalt 26 patienter, 18 kvinnor, opererades. Medelåldern var 72 år (49-84). Patienter med dysfagi-indikation (n=15) var
äldre än de med smärtindikation (n=11), p=0,023. BMI var i median 26 (20-38). Patienter med smärtindikation hade
högre BMI än de med dysfagi-indikation, p=0,018. Konvertering till öppen kirurgi skedde hos 4 pat (tekniska
svårigheter). Aktivt dränage (18 Fr) lades intratorakalt, in i den gamla bråck-caviteten i 19/26 patienter. Bard Crurasoftnät användes till 10 patienter, Cook Biodesign till 14 och 2 pat fick inget nät. Postoperativt kom 22 pat snabbt igång
med dryck och mjuk mat. Fyra pat hade övergående smärta vid matintag eller ventrikelretention, en av dessa, som
hade en cardiastriktur preoperativt, fick långdragen dysfagi. Övriga har haft god sväljningsförmåga postoperativt.
Eventuella refluxbesvär kunde behandlas med PPI. Tre patienter drabbades av cardiopulmonell komplikation
(förmaksflimmer, hjärtstopp), åtta av kirurgisk komplikation (infektion, pleuravätska, pneumothorax, hjärttamponad,
ventrikelretention) Ingen 30/90-d-mortalitet. Patienter som drabbades av en komplikation hade signifikant längre
vårdtid, p= 0,02. Val av nät korrelerade inte till komplikationer.
Discussion
Trots relativt stor kirurgi har patienterna god symptomlindring. Det tycks inte som någon refluxskyddande
funduplikation behövs
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
247
Laparoskopisk vs öppen reparation av perforerat ulcus (PU)
Carl Lannerstad, Danderyd
Shoresh Moradi Danderyd, Farshad Frozanpor Danderyd
Introduction
Andelen PU som opereras med laparoskopisk reparation ökar stadigt. Vår hypotes i denna retrospektiva deskriptiva
singelcenterstudie är att laparoskopisk reparation är fördelaktigt.
Method
Urvalet är alla som genomgått primärt operativt ingrepp för PU under perioden 2011-2014. Avsikten är att utifrån bla
ålder, boeyscore, clavianscore och mortalitet jämföra resultatet av operationstekniker.
Result
Under 2011-14 vårdades 67 patienter för PU på Danderyds sjukhus varav 9 exkluderats pga konservativ eller
endoskopisk behandling. Rafi utfördes genom laparoskopi i 32 fall, laparotomi i 26 varav 8 konverterats från
laparoskopi. I 2 fall har man endast utfört lavage och i 2 fall lavage samt duodenalstent. Konvertering har skett pga
adherenser, perforationens storlek eller att man ej lokaliserat den. Inga signifikanta preoperativa skillnader kunde
påvisas mellan grupperna gällande karaktäristiska för patient eller ulcus. Mortaliteten är högst hos äldre och de med
hög ASA-klass. I den öppet opererade gruppen är det signifikant högre clavianscore och mortalitet liksom vårdtider.
Reoperation förekom i 6 fall, 4 pga fortsatt läckage, 1 fall pga djup abscess och 1 fall pga sårruptur.
Discussion
Studiens storlek tillåter inga långtgående slutsatser trots att signifikanta skillnader uppnåtts för mortalitet och vårdtider.
Skillnaderna är ej signifikanta för preoperativt status (ASA, boey score) men flera patienter i laparotomigruppen har
bedömts ej kunna genomgå laparoskopisk operation pga tex lungsjukdom eller multiorgansvikt talande för att en, för
laparoskopigruppen falskt positiv patientselektion skett preoperativt. Trots detta talar studien för att där laparoskopisk
reparation är tillämpbart har det vissa fördelar för det postoperativa förloppet.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
248
Laparskopi förkortar vårdtid vid operation av
esofaguscancer
Ingvar Halldestam, Linköping
Gudrun Lukas Linköping, Karin Sillén Linköping, Per Gullstrand Linköping, Bergthor Björnsson Linköping
Introduction
Kirurgisk behandling av esofaguscancer är behäftad med såväl hög komplikationsfrekvens som kraftig påverkan på
patientens livskvalitet. Erfarenhet från minimalinvasiv kirurg vid andra ingrepp inger förhoppning om snabbare
återhämtning.
Method
Retrospektiv analys av samtliga patienter opererade med laparoskopisk bukdel vid esofagus resektion för
esofaguscancer på Universitetssjukhuset i Linköping. För jämförelse används data från Nationellt kvalitetsregister för
esofagus- och ventrikelcancer (NREV).
Result
Från september 2013 tom mars 2015 har 17 patienter (15 män, 2 kvinnor) opererats med denna metod. Medianålder
var 71 år (57-77). Median operationstid var 395 minuter (320-490) och median blödning 225 ml (100-800). Sex
patienter (35%) fick komplikation grad 3A eller högre enligt Clavien-Dindo klassifikation, av dessa var 4 (23,5%)
pleuradrän (3A), 1 reoperation och IVA vård (4A) och 1 IVA vård för infektion (4A). Median postoperativ vårdtid var 11
dagar (7-34). Median antal undersökta lymfkörtlar var 10 (5-22) och 16 (94%) bedömdes vara R0 (1 patient hade fria
resektionsränder vid fryssnitt men positiva på slut PAD). Efter median uppföljning 9,3 månader (1,5-17,7) lever 15
(88%) av patienterna. En patient (5,9%) avled inom 90 dagar.
Discussion
I detta begränsade material var postoperative vårdtid markant kortare än i NREV (14-16 dagar) för perioden 20062012. Allvarliga komplikationer (>3A) förefaller vara färre i detta material än i NREV även om direkt jämförelse inte är
möjlig. Radikalitet (86% i NREV för 2006-2013) eller överlevnad efter kort uppföljning skiljer sig inte från NREV data.
Antal undersökta körtlar var samma som vid öppen kirurgi i Sydöstra regionen men lägre än i landet i övrigt.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
249
Lymfadenektomi vid ventrikelcancerkirurgi i Sverige resultat från NREV
Chih-Han Kung, Stockholm
Huan Song Stockholm, Weimin Ye Stockholm, Jan Johansson Lund, Magnus Nilsson Stockholm, Lars Lundell
Stockholm, Jon Tsai Stockholm, Mats Lindblad Stockholm
Introduction
Incidensen av ventrikelcancer i Sverige har senaste decennierna sjunkit stadigt. Samtidigt ställs högre krav på vården,
bland annat avseende kirurgisk teknik. D2-lymfadenektomi betraktas idag som standard vid kurativt syftande
gastrektomi, men i vilken omfattning detta görs i Sverige är oklart.
Method
Från det nationella kvalitetsregistret NREV selekterades alla patienter som mellan 2006-2013 fick diagnosen
adenocarcinom i ventrikel inklusive kardiacancer Siewert 3. Totalt identifierades 4128 patienter och av dessa
genomgick 1494 tumörresektion, varav 1140 med kurativt eller gränsfall kurativ-palliativt syftande resektion. Dessa har
klassificerats avseende operationstyp och graden av lymfadenektomi enligt behandlingsrekommendationer från
Japanese Gastric Cancer Association frånsett att total gastrektomi har betraktats som D2 även utan medtagande av
lymfkörtelstation 10 (mjälthilus). Data presenteras som medel ±SD och har analyserats med Chi-2 test och ANOVA.
Result
Av de 1140 kurativa och gränsfall kurativa resektionerna var 685 (60%) D0, 195 (17%) D1, 71 (6%) D1+ och 189 (17%)
D2. Under perioden 2006-2007 gjordes 35 (15%) D1+/D2, 2008-2009 66 (19%) D1+/D2, 2010-2011 66 (22%) D1+/D2
och 2012-2013 93 (35%) D1+/D2 (p < 0,001). Andelen D1+/D2 vid universitetssjukhusen var 39,4 % jämfört med 9,5 %
på läns och länsdelssjukhus (p < 0,001). Medelantalet lymfkörtlar som analyserades var 14±11 vid D0, 19±12 vid D1
och 28±16 vid D1+/D2 (p < 0,001).
Discussion
Det finns stora olikheter i Sverige avseende graden av lymfadenektomi vid ventrikelcancerkirurgi. Skillnaderna har
minskat genom åren, sannolikt till följd av viss centralisering och standardisering av behandlingen. Ytterligare
ansträngningar i den riktningen skulle troligen medföra en ännu mer jämställd och likvärdig vård i landet.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
250
Långtidsuppföljning av utvidgad esofagogastrektomi vid
cardiacancer Siewert II & III
Martin Jeremiasen, Lund
Bruno Walther Lund, Pauline Djerf Lund, Dan Falkenback Lund, Oskar Åkesson Lund, Michael Hermansson Lund,
Folke Johnsson Lund, Christer Stael von Holstein Lund, Stefan Öberg Helsingborg, Thomas Zilling Lund, Jan
Johansson Lund
Introduction
Den optimala operationsmetoden för tumörer i gastroesofageala övergången är inte fastställd. Sedan mitten av 1980talet har vi vid vår enhet opererat patienter med stora Siewert II & III-tumörer med utvidgad esofagogastrektomi med
anastomos på lång Roux-slynga i nivå med vena azygos.
Method
Retrospektiv studie med 83 patienter (70 män och 13 kvinnor) med Siewert II (n=65) och III (n=18) opererade mellan
1986-2011. Ingen neoadjuvant behandling gavs. Patienterna följdes tills de avled eller minimum 2,6 år.
Result
Operationstiden var m=11,6 h. 30- och 90-dagars mortalitet var 1,2% (n=1) respektive 4,8% (n=3). Andelen patienter
som hade komplikationer enligt Clavien-Dindo 3b-5 var 20% (n=17). Andelen R0-resektioner var 83% (n=69) och
medianantalet lymfkörtlar i resektaten 27 (range 4-76). Andelen patienter med loco-regionalt recidiv var 18% (n=15).
Endast 9 patienter hade positiva lymfkörtlar uttagna under dissektionen i thoraxdelen av ingreppet. Alla dessa patienter
hade även positiva körtlar uttagna under bukdelen av ingreppet och var alla Stadium IIIC eller IV-patienter. Ingen av
dessa patienter levde 5 år efter ingreppet. Kaplan-Meier-beräkningar visar en overall 5-års överlevnad på 28% i hela
gruppen.
Discussion
Utvidgad esofagogastrektomi med anastomos på lång Roux-slynga i nivå med vena azygos, kan utföras med låg
korttidsmortalitet men med icke obetydlig morbiditet. Andelen patienter med R0-resektioner, locoregionala recidiv och
överlevare efter 5 år skiljer sig inte från andra studier med mindre extensiv kirurgi. Positiva lymfkörtlar uttagna vid
thoraxdissektionen indikerar avancerad sjukdom med sämre prognos.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
251
Långtidsöverlevnad vid ventrikelcancer i Sverige
Henrik Forssell, Karlskrona
Erik Norén Karlskrona, Nicole von Zedlitz Karlskrona
Introduction
Uppgifter om långtidsöverlevnad vid ventrikelcancer i Sverige saknas särskilt när analys görs efter stadieindelning, typ
av operation, förekomst av Helicobacter (HP) och patologirapport.
Method
Under åren 2000-2006 registrerades i SFÖAKs första nationella kvalitetsregister för ventrikelcancer (www.swegir.com)
3016 patienter från 47 sjukhus. Medelålder var 79,6 (sd 12, min 26, max 100 år), 61 % var män. I registret noterades
operationsdata, HP, PAD och dödsdatum per december 2014. Analys gjordes med Stata version 13,1.
Result
Överlevnad för icke opererade var median 0,3 år och vid 5 år levde endast 5 %. Resecerade patienter överlevde
median 2,1 år och 32 % levde vid 5 år. Total gastrektomi jämfört med mer begränsad resektion ledde inte till förbättrad
överlevnad och lymfkörtelytrymning enligt D1 och D2 visade samma överlevnad (median 2,25 år) medan D0 var klart
sämre alternativ (0,75 år). Dessa resultat ändrades inte efter justering för olika TNM stadier. Om patologirapport inte
fann lymfkörtelmetastaser var median överlevnad 7,5 år och om > 15 endast 0,6 år. Stadium I enligt WHO hade 5 års
överlevnad på 65 % och vid 10 år 45 % medan vid stadium IV levde endast 10 och 9 % efter 5 respektive 10 år.
Patienter med HP+ hade bättre överlevnad än HP-. Vid diffus cancer enl. Laurén var median överlevnad sämre. De
som var HP- och samtidigt hade diffus cancer enl. Laurén var median överlevnad 0,84 år jämfört med HP+/intestinal
typ 2,29 år. Diagnostikår påverkade inte överlevnadstid.
Discussion
Överlevnad vid ventrikelcancer i Sverige är låg men det finns subgrupper som har relativt bra överlevnad.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
252
Missas incidentell gallblåsecancer vid selektivt PAD i
samband med kolecystektomi?
Linda Lundgren, Linköping
Per Sandström Linköping, Oliver Gimm Linköping, Axel Ros Jönköping, Gunnar Persson Växjö, Bodil Andersson Lund
Introduction
Incidentell gallblåsecancer (iGBC) hittas i samband med galloperation på benign indikation och utgör 50-70% av alla
fall av gallblåsecancer. Det finns idag inget standardiserat förfarande gällande histologisk analys vid galloperation. Den
här studien avser att analysera frekvensen av PAD, och om detta har en påverkan på antalet fall av iGBC.
Method
Studien baseras på data från GallRiks. Alla kolecystektomier utförda mellan januari 2007 och september 2014
inkluderades.
Result
Totalt registrerades 86 154 kolecystektomier och 38 135 preparat skickades för histologisk analys (44%). Endast
sjukhus som registrerat > 200 operationer analyserades (n=70). Gallblåsecancer hittades i 293 fall, varav 55 (19%)
exkluderades då dessa opererats på indikation ”misstänkt malignitet/polyp”, vilket ger incidensen 0,28% (n= 238) för
iGBC . Frekvensen gallblåsecancer varierade från 0% till 1,08% mellan sjukhusen. I median skickades 33% (0-100%)
preparat för histologisk analys och de flesta (34 av 70 sjukhus) skickade mellan 20-40% av gallblåsorna för PAD. Sju
större sjukhus (>600 operationer) skickade >90% av gallblåsorna för PAD med en medelfrekvens av iGBC på 0,43%
(0,22-0,74%).
Discussion
Det finns för närvarande inga självklara indikatorer på vad som bör föranleda histologisk undersökning av gallblåsan
vid galloperation på benign indikation. Om fler än 90% av gallblåsorna hade skickats och frekvensen av iGBC är lika
över landet, borde 370 fall av iGBC hittats, vilket är 132 fall (35%) fler än vad som faktiskt registrerades under
tidsperioden. En djupare analys görs för att kunna ge rekommendationer om vilka gallblåsor som bör undersökas
histologiskt.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
253
Morfologi vid ischemi-reperfusionsskada i levern inducerad
av kärlavstängning med Pringles manöver: Morfometrisk
analys av elektronmikroskopiska fynd.
Melroy D'souza, Stockholm
Rim Jawad Stockholm, Marita Wallenberg Stockholm, Lisa Arodin Stockholm, Greg Nowak Stockholm, Mikael
Björnstedt Stockholm, Bengt Isaksson Stockholm
Introduction
Ischemi-reperfusionsskada (IR skada) i levern orsakad av Pringles manöver (PM) inducerar en kaskad av metabola
och inflammatoriska förändringar. Denna studie syftar till att karakterisera förändringar i humanlever på ultrastrukturell
nivå under och omedelbart efter PM-inducerad varm ischemi med hjälp av elektronmikroskopi (EM) och för att
kvantifiera dessa förändringar med morfometriska metoder.
Method
Elva patienter som genomgick leverresektion utsattes för PM under 20 minuter. Leverbiopsier insamlades vid tre
tidpunkter: strax före PM, efter 20 minuters PM och efter 20 minuters reperfusion. Alla biopsier studerades med EM.
Representativa bilder valdes ut från varje patient och för varje tidpunkt. Morfometrisk analys genomfördes med visuell
bedömning och datorstödd bildanalys för att kvantifiera förändringar.
Result
Normal hepatocyt- och sinusoid-endotelcellsmorfologi (SEC) observerades vid baseline. Efter 20 minuters PM
noterades fragmentering av sinusoidendotelet samt minskning och i vissa fall fullständig förlust av mikrovilli i Disse’s
rum. Morfometrisk analys för att kvantifiera SEC-förlusten visade en signifikant minskning (50 %) (p-värde = 0,0003)
efter ischemi. Hepatocellulär morfologi var väl bevarade förutom parakristallina mitokondriella inklusionskroppar i 7 av
11 patienter. Efter 20 minuters reperfusion visade SEC tecken på reaktivering med bildandet av pseudopodliknande
projektioner från cellytan. Hepatocyterna uppvisade en fortsatt normalt utseende.
Discussion
Vid elektronmikroskopisk undersökning ses den största effekten av IR-skada efter Pringle manöver (PM) hos sinusoidendotelceller (SEC) med nekros och fragmentering av endotelet. Hepatocyt-morfologi är anmärkningsvärt välbevarad
efter PM och reperfusion. SEC reaktivering inträffar tidigt under loppet av reperfusion. Morfometrisk analys av EMresultaten visar att dessa förändringar är kvantitativt signifikanta.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
254
Neoadjuvant kemoradioterapi kan påverka
svårighetsgraden av anastomosläckage efter esofagektomi
med halsanastomos
Fredrik Klevebro, Stockholm
Ioannis Rouvelas Stockholm, Mats Lindblad Stockholm, Lars Lundell Stockholm, Jon Tsai Stockholm, Signe Friesland
Stockholm, Magnus Nilsson Stockholm
Introduction
Neoadjuvant kemoradioterapi (nCRT) förbättrar överlevnaden vid cancer i esofagus eller gastroesofagala övergången
jämfört med enbart kirurgi. nCRT kan dock öka risken för postoperativa komplikationer. Placering av den esofagogastriska anastomosen på halsen är associerat med en högre incidens av komplikationer jämfört med intratorakal
anastomos. Syftet med studien var att bedöma stråldosen mot området i fundus där anastomosen anläggs samt att
bedöma om denna exponering påverkat frekvensen och svårighetsgraden av anastomosrelaterade komplikationer.
Method
Retrospektiv kohortstudie av alla patienter med cancer i esofagus eller gastroesofagala övergången som genomgått
esofagektomi och rekonstruerats med halsanastomos vid Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm 2007-2014.
Analys av dosplanen gjordes i Varian treatment planning system i nCRT-gruppen. Incidens och allvarlighetsgrad av
anastomos-relaterade komplikationer, och annan morbiditet och mortalitet analyserades i journalsystemet.
Result
70 patienter identifierades, 42 var icke-strålade (icke-RT) och 28 patienter hade fått nCRT. Stråldosanalysen visade att
93 % hade planerad strålning mot platsen för anastomosen i fundus, i medel 17.3 Gy. I nCRT-gruppen hade 43 %
anastomosläckage jämfört med 38 % i icke-RT (P = 0,69). Fördelningen av Clavien Dindo score efter läckage var
betydligt högre i nCRT-gruppen (median IVa jämfört med IIIb, P = 0,002). Multivariat justerat OR för Clavien Dindo
grad IVa eller högre i nCRT-gruppen var 14.8 (1.8 -120.8).
Discussion
Denna studie visar att nCRT, med bestrålning mot den framtida anastomosen kan öka svårighetsgraden av
anastomosläckage efter esofagektomi med halsanastomos, jämfört med liknande patienter som inte fått preoperativ
strålning.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
255
Neoadjuvant kemoradioterapi ökar postoperativt
inflammatoriskt svar i lunga jämfört med kemoterapi –
resultat från en randomiserad studie
Jon Tsai, Stockholm
Mikael Lund Stockholm, Kristina Nilsson-Ekdahl Uppsala, Tom-Eirik Mollnes Oslo, Mikael Rydén Stockholm, Magnus
Nilsson Stockholm, Mats Lindblad Stockholm, Lars Lundell Stockholm, Sigridur Kalman Stockholm
Introduction
NeoRes-studien som jämför neoadjuvant kemoradioterapi (KRT) med neoadjuvant kemoterapi (KT) för cancer i
esofagus/cardia har visat att KRT ökade svårighetsgraden av de postoperativa komplikationerna jämfört med KT. Det
fanns också och en trend till fler medicinska komplikationer efter KRT. Ett ökat inflammatoriskt svar i lungan skulle
kunna vara en mekanism bakom detta.
Method
Detta var en substudie inom NeoRes där konsekutiva patienter (n=41, 23% av alla patienter i studien) från Karolinska
genomgick ett utökat protokoll med mätning av kliniska respiratoriska parametrar samt analys av inflammatoriska
faktorer i plasma (IL-1 beta, IL-6, IL-8, IL-10, MCP 1, G-CSF, GM-CSF) och genexpression av dessa mediatorer i
lungbiopsier samt komplemenfaktorer som togs peroperativt.
Result
Data inhämtades från 31 patienter och lungbiopsier erhölls från 26 av dessa. Preoperativt fanns tecken till vissa
skillnader avseende respiratoriska parametrar efter KRT vs KT; RR 16 vs 14 (p=0.04), pCO2 5.3 vs 5.1 kPa (p=0.07),
PaO2/FiO2 46 vs 51 (p=0.16). Under det postoperativa förloppet fanns dock inga tecken till skillnader. Inflammatoriska
markörer i plasma hade ett likartat förlopp i båda grupperna med en topp direkt postoperativt och därefter en snabb
minskning mot baslinjenivåer utan skillnader mellan grupperna. Genutryck för IL-1 beta var i median 2.2 ggr högre efter
KRT jämfört med KT (p=0.007) och det fanns ett liknande mönster även för andra markörer, men ingen signifikant
skillnad.
Discussion
Neoadjuvant KRT för esofagus/cardiacancer ökar det postoperativa inflammatoriska svaret i lunga. Detta skulle kunna
bidra till en ökad svårighetsgrad av postoperativa komplikationer efter esofagektomi som tidigare dokumenterats inom
denna studie.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
256
Odlade skivepitelceller från munslemhinnan uppvisar god
proliferativ aktivitet i in vitro undersökningar
Peter Elbe, Stockholm
Sebastian Sjöqivist Stockholm, Eduard Jonas Stockholm, Jenny Enger Stockholm, Katrin Markland Stockholm, Makoto
Kondo Stockholm, Mei Ling Lim Stockholm, Ryo Takagi Tokyo, Nobuo Kanai Tokyo, Takeshi Ohki Tokyo, Teruo
Okano Tokyo, Mime Egami Tokyo, Masayuki Yamato Tokyo, Pontus Blomberg Stockholm, Matthias Löhr Stockholm
Introduction
Endoskopisk behandling har på senare år fått en allt större roll vid handläggningen av tidig cancer i esofagus.
Utveckling av strikturer är dock ett problem som förekommer framför allt vid avancerade resektioner. Vi har tidigare
visat att cellark odlade från munslemhinnan kan underlätta läkningen i esofagus efter endoskopiska resektioner. I
samband med transplantationen av cellatken undersökte vi också vilka egenskaper de odlade cellerna hade.
Method
Blodprover och biopsier från munslemhinnan togs från 10 patienter. Biopsierna med skivepitel behandlades i en
enzymlösning för att få fram en tunn och ren skivepitelfilm. Cellerna odlades sedan i patientens serum. Viabilitet,
renhelt och eventuella bakteriella föroreningar kontrollerades regelbundet under den sexton dagar långa odlingstiden.
Result
Det genomsnittliga cellutbytet var 1,67 x 10^6 celler/cm2. Cellerna organiserade sig och växte i 2-5 skiktade ark som
kunde skördas intakta genom att sänka temperaturen i serumlösningen. De skördade cellarken bibehöll extracellulära
matrixproteiner såsom kollagen I/IV, elastin och laminin. Cell till cell kontakter i form av tight junctions fanns också
kvar. Cellerna uppvisade protein utryck av flera pluripotenta markörer, hade en hög proliferation och var metabolt
aktiva.
Discussion
Odlade cellark från patientens munslemhinna uppvisar egenskaper som ger dem goda förutsättningar att underlätta
läkningen i esofagus efter endoskopiska resektioner.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
257
Papillotomi följt av dilatation med stor ballong - säker och
effektiv hantering av bångstyriga gallgångsstenar
Ann Langerth, Uppsala
Britt-Marie Karlson Uppsala, Stefan Linder Uppsala
Introduction
Stora gallgångsstenar är ofta svårhanterliga och enbart papillotomi otillräcklig. Rapporter pekar på att papillotomi i
kombination med dilatation med stor ballong ger bra resultat samtidigt med en låg komplikationsfrekvens.
Method
Mellan april 2013 och mars 2015 behandlade vi 24 patienter med papillotomi följt av dilatation för att avlägsna
svårhanterliga stenar i gallgången. Medelåldern var 83,3 (63-95) år, 46% kvinnor. Åtta (33,3%)patienter hade en stor
sten medan 11 (45,8%) hade 10 stenar eller fler. Medelstorleken på stenarna var 12 (4-20) mm. Tidigare
kolecystektomi noterades hos nio (37,5%). Femton (62,5%) hade gallstenskomplikation före stenextraktionen och
tidigare ERCP hade utförts på nio (37,5%) utan stenfritt resultat. Två hade papillotomerats vid föregående ERCP och
fick ingen upprepad papillotomi utan endast dilatation. Papillen dilaterades mellan 8-15 (12) mm med en 4 cm lång
ballong. I fem fall låg papillen i eller på kanten till en divertikel.
Result
Det förekom inga komplikationer direkt associerade till papillotomin eller dilatationen. 15 (62,5%) blev stenfria och
behövde inte genomgå ytterligare ERCPer . Två genomgick öppen koledochotomi för stenfrihet. En dog i bilateral
pneumoni inom 30 dagar efter proceduren.
Discussion
Vi erfar att papillotomi följt av dilatation med stor ballong är ett säkert och bra alternativ vid behandling av
svårhanterliga gallgångsstenar. Med tanke på den låga komplikationsfrekvensen kan metoden även vara lämplig vid
måttligt stora stenar för att få en säkrare och mindre traumatisk stenextraktion.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
258
Patientfaktorers inverkan på resultatet efter gastric bypass
Linda Sillén, Norrköping
Ellen Andersson Norrköping
Introduction
Gastric bypass är en välbeprövad metod för att uppnå en bestående viktnedgång och minskad komorbiditet hos
personer med sjuklig fetma. Alla patienter uppnår dock inte önskad målvikt. Syftet med studien var att identifiera
preoperativa patientfaktorer som kan påverka viktnedgång och komorbiditet upp till 3 år efter gastric bypass.
Method
Studien inkluderade 281 patienter som genomgick gastric bypass mellan januari 2006 och juni 2012 på kirurgkliniken i
Norrköping. Preoperativt insamlades via ett patientformulär information om socioekonomiska faktorer, sjukhistoria,
alkoholbruk och viktutveckling. Samband mellan patientfaktorer och postoperativt viktutfall studerades. Som utfallsmått
användes total viktnedgång, BMI-minskning, excess weight loss (% EWL) och reduktion av komorbiditet. God
viktnedgång definierades som EWL>60%.
Result
Uppföljningsfrekvensen var 96% efter 1 år, 85% efter 2 år och 61% efter 3 år. Medel EWL var 73% efter 1 år och 74%
vid 2 och 3 årsuppföljning. God viktnedgång (EWL>60%) hade 72% efter 1 år, 74% efter 2 år och 71% efter 3 år.
Preoperativt hade 32% diabetes, 38% hypertoni och 19% hyperlipidemi. Förekomsten av dessa tre följdsjukdomar
hade mer än halverats vid uppföljning. Tidig debut av obesitas, hög utgångsvikt och BMI associerades med sämre
viktnedgång.
Discussion
Studien visar att de flesta patienterna har en god viktnedgång 3 år efter gastric bypass. Gastric bypass har även en
positiv effekt på komorbiditet. Resultaten visar att tidig debut av obesitas, hög ursprungsvikt och BMI ökar risken för
otillräcklig viktnedgång. Med individanpassade råd och uppföljningsplaner kan eventuellt resultatet förbättras för dessa
patienter.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
259
Prediktorer för misslyckad behandling av läckage från
esofagusanastomos med stent
Saga Persson, Stockholm
Fredrik Klevebro Stockholm, Ioannis Rouvelas Stockholm, Huan Song Stockholm, Koshi Kumagai Stockholm, Mats
Lindblad Stockholm, Magnus Nilsson Stockholm, Lars Lundell Stockholm, Jon Tsai Stockholm
Introduction
Läckage från en esofagogastrostomi eller esofagojejunostomi utgör allvarliga komplikationer efter esofagektomi och
gastrektomi. Behandlingen av läckage sträcker sig från rent konservativ strategi till kirurgisk revision av anastomosen.
Endoskopisk behandling med esofagusstent har introducerats som förstahandsbehandling vid många centra under det
senaste decenniet, men de flesta studier på stentbehandling har inkluderat få patienter och resultaten varierar.
Stentbehandling vid anastomosläckage behöver därför undersökas på ett mer analytiskt sätt.
Method
Alla patienter med läckage från en esofagogastrisk eller esofagojejunal anastomos vid Karolinska Universitetssjukhuset
2003-2014 inkluderades. Data gällande karakteristika hos patienterna och läckagen samt utfallet av behandlingen
samlades in retrospektivt och analyserades med uni- och multivariatanalys.
Result
Totalt 447 patienter med esofagogastrisk eller esofagojejunal anastomos identifierades. Av dessa hade 82
anastomosläckage (18 %) varav 46 behandlades med stent som primär terapi. Läckaget läkte hos 29 av 46 patienter
(63 %) med stent, men i övriga 17 fall (37 %) misslyckades stentbehandlingen. Detta definierades som att patienten
dog till följd av läckaget eller att patienten behövde genomgå kompletterande esofagektomi akut med ändesofagostomi eller elektiv koloninterposition. Fortsatt läckage efter primär insättning av stent, esofagotrakeal fistel samt
nedsatt arbetsförmåga preoperativt identifierades som signifikanta riskfaktorer för misslyckad behandling vid
multivariatanalys.
Discussion
Stentbehandling av anastomosläckage efter esofagektomi eller gastrektomi är framgångsrikt i de flesta fall. Vid fortsatt
läckage efter insättning av stent eller förekomst av esofagotrakeal fistel minskar sannolikheten för att
stentbehandlingen skall lyckas och bör föranleda ett övervägande av förändrad behandlingsstrategi. Patienter med
nedsatt preoperativ arbetsförmåga kan ha sämre prognos vid behandling av anastomosläckage förutom ökad risk för
uppkomst av komplikationer.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
260
Prognostisk betydelse av tidsintervallet mellan diagnostisk
radiologi och kurativt-syftande kirurgi vid resektabel
pankreascancer
Srinivas Sanjeevi, Stockholm
John Blomberg Stockholm, Maryam Haghighi Stockholm, Åke Andrén-Sandberg Stockholm, Lars Lundell Stockholm,
Marco Del Chiaro Stockholm, Ralf Segersvärd Stockholm, Christoph Ansorge Stockholm
Introduction
Pankreascancer (PC) debuterar antingen som systemisk sjukdom eller progredierar snabbt efter symptomdebut.
Tidsfördröjningar till diagnos och behandling av initialt resektabel cancer kan bidra till en ökad risk för oväntat
tumörprogression/spridning vid operation (TSO) och således ha negativ inverkan på patientens överlevnad. I
motsättning till tumörstorlek (TS) och kärlengagemang (KE), representerar tidsintervallet från radiologisk diagnostik till
resektion (DR) en riskfaktor för TSO som är potentiellt modifierbar. Syftet var att utvärdera DR-intervall, KE och TS
som riskfaktorer för TSO.
Method
I analysen inkluderades patienter som var planerade för kurativt-syftande resektion mellan 2008-2013 och hade fynd
av TSO och histologisk bekräftad PC. Preoperativ radiologisk staging (KE, TS) och DR-intervallet registrerades.
Effekten på TSO utvärderades med univariat och multivariat regression. Risk-uppskattningar approximerades som
odds ratio (OR).
Result
Median DR-intervall var 43 dagar. Av 349 inkluderade patienter hade 82 TSO (resektionsfrekvens 76.5%). TSO-risken
var signifikant förhöjt vid DR-intervall>33 dagar (26.2% vs 13.5%; OR 2.270, p=0.021) och TS>30 mm (30.5% vs
10.2%; OR 2.983; p=0.002). Ett större KE var associerad med en signifikant förhöjt TSO-risk i univariat analys (OR
2.423; 95% CI 1.323, 4.436) men bidrog inte som faktor i ett multivariat modell (p=0.248), i motsättning till DR
(p=0.028) och TS (p=0.004) som var oberoende TSO-riskfaktorer. Bekräftat TSO vid DR <33 dagar var associerad
med förlängd sjukdomsspecifik överlevnad (15.4 vs 6.7 månader, p=0.019).
Discussion
Att operera pankreascancer inom 33 dager efter att diagnosen ställts radiologiskt minskar risken för oväntade fynd av
cancerprogression/tumörspridning vid laparotomi. Resultaten understryker behovet av samordning och effektivisering
av sjukvård vid behandling av denna aggressiva cancersjukdom.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
261
Påverkar kolecystektomi frekvensen incidensen av
gallblåsecancer i Sverige?
Rozh Noel, Huddinge
Urban Arnelo Huddinge, Lars Lundell Huddinge, Gabriel Sandblom Huddinge
Introduction
Gallblåsecancer (GBC) är en relativt ovanlig cancerform. En betydande global variation i incidensen föreligger. Det
finns ett välkänt samband mellan gallblåsecancer och förekomst av gallblåsestenar. Som en konsekvens av detta har
påstått att hög kolecystektomi frekvens kan bland annat motiveras av en effekt på risken att utveckla GBC. Eftersom
kolecystektomi frekvensen i landet har varierat över tid samt också kraftigt mellan olika landsting var syftet att studera
sambandet mellan incidens av kolecystektomi och risken att drabbas av GBC.
Method
Standardiserade kolecystektomi- och GBC-incidenser för svenska länen har hämtats från slutenvårdsregistret för åren
1998 till 2013. Incidenserna har räknats för åldrar över 15 år och per 100 000 invånare och år. Motsvarande uppgifter
för GBC har hämtats från Cancerregistret. Sambandet mellan kolecystektomi- och GBC-incidenserna har analyserats
med regressionsmodell. Korrelationsanalysen genomfördes för både totala kumulativa incidenser och för incidenser
beräknade för den första och sista 5 års period för att utröna en eventuellt skyddande effekt av kolecystektomi på
utvecklingen av GBC.
Result
Kolecystektomifrekvensen varierade mellan 99.2 – 205.1 per 100 000 och år, och för GBC incidensen mellan 2.6 –
5.9. Totalt minskade kolecystektomi- och GBC-incidensen i Sverige något över den studerade 15 års period. Inga
korrelationer mellan operationsincidensen och GBC incidensen noterades.
Discussion
Denna populationsbaserade studie omfattande 178 845 kolecystektomier utförda i landet mellan 1998 och 2013, med
betydande geografiska skillnader, ger inget stöd för att hög kolecystektomi-frekvens har en skyddande effekt på risken
att drabbas av GBC.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
262
Resektion och överlevnad vid levermetastaser av icke
kolorektalt ursprung-väl i nivå med kolorektala
levermetastaser – SweLiv
Per Sandström, Linköping
Katrin Gunnarsdottir Göteborg, Agneta Norén Uppsala, Bengt Isaksson Stockholm, Bjarne Ardnor Umeå, Gert Lindell
Lund, Magnus Rizell Göteborg
Introduction
Kirurgisk behandling av kolorektal levermetastaser är väl etablerat i Sverige och globalt, metastaser av annat ursprung
(NKRLM) har dock remitterats i mycket lägre omfattning till levercentra genom åren. Data från andra register och
studier talar dock för att det vid rätt selektion är mycket värdefullt med leverkirurgi även vid andra primära tumör
diagnoser. Vi har därför valt att studera detta i SweLiv.
Method
Mellan 2009-2013, registrerades 250 patienter med NKRLM i SweLiv. Man ser en svag övervikt för kvinnor i incidens
(1,2:1). Ursprung för tumörerna var endokrina (n=79), bröst (n=20), magsäck (n=3), gyn (n=11), melanom (n=38) och
övriga (n=98).
Result
Den relativ 3 års överlevnad för hela kohorten som behandlas kirurgiskt är 80 % och skiljer sig inte mellan könen. Av
de som genomgår resektion (n=208) är överlevnaden ca 85% men för de som ablativt behandlas (n=40) är den ca
55%.
Discussion
Vid denna selektion är överlevnaden vid leverkirurgisk behandling för NKRLM ännu högre än för KRLM. Detta talar för
att resektion är en underutnyttjad behandlingsform. Registret gör det möjligt att följa upp att indikation och resultat är
rimliga, och att det trots avsaknad av randomiserade studier, kan vara rimligt att utvidga denna verksamhet.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
263
Riskfaktorer som påverkar långtidsöverlevnad efter
resektion för kolorektala levermetastaser.
Jozef Urdzik, Uppsala
Ulf Haglund Uppsala, Frans Duraj Uppsala, Agneta Norén Uppsala
Introduction
Kombinationen av preoperativ cytostatika och leverkirurgi för kolorektala levermetastaser (KRLM) ger 5-års respektive
10-års överlevnad på 45 % respektive 27 % i vårt eget material. Syftet med detta arbete var att identifiera riskfaktorer
associerade med försämrad överlevnad.
Method
Retrospektiv analys av 469 konsekutiva patienter opererade med leverresektion för KRLM mellan 2000-2013 på
kirurgkliniken Akademiska sjukhuset. Patientkarakteristika, komorbiditet, preoperativ cytostatika, typ av operation och
postoperativa komplikationer analyserades med multivariat Cox regression avseende överlevnad.
Result
Univariat analys visade att ålder över 70 år (hazard ratio (HR) 1,5), ASA klass 2-3 (HR 1,4-1,6), underliggande
leversjukdom (HR 2,4), bilobära respektive antal metastaser >2 (båda HR 1,5) var riskfaktorer. Preoperativ cytostatika
påverkade inte överlevnaden. Operationstid över 150 minuter (HR 1,3), peroperativ blodtransfusion (HR 1,4), atypisk
leverresektion (HR 1,5-1,6), kärlingrepp (HR 8,1) tillsammans med postoperativ blödning (HR 1,3) och leversvikt (HR
1,3) var också riskfaktorer. Multivariat analys kunde identifierade 5 oberoende riskfaktorer för överlevnad: kärlingrepp
(HR 6,5), underliggande leversjukdom (HR 2,3), ålder över 70 år (HR 1,5), bilobära metastaser (HR 1,5) och
peroperativ blodtransfusion (HR 1,4).
Discussion
Postoperativa komplikationer påverkar inte långtidsöverlevnaden negativt efter resektion för KRLM. Kärlingrepp och
peroperativ blodtransfusion ska undvikas om möjligt. Ålder över 70 år, trots samma Elixhausers komorbiditet poäng
som yngre, och underliggande leversjukdom, trots normala leverprover innan operation, var oberoende riskfaktorer.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
264
Salvage ALPPS är en säker och effektiv behandling efter
otillräcklig effekt av portavensocklusion hos patienter med
kolorektala levermetastaser
Ernesto Sparrelid, Stockholm
Stefan Gilg Stockholm, Torkel Brismar Stockholm, Lars Lundell Stockholm
Introduction
Associating Liver Partition and Portal vein ligation for Staged hepatectomy (ALPPS) har sedan tekniken introducerades
2012 fått stor uppmärksamhet för den oöverträffade tillväxt av tilltänkt kvarvarande lever (FLR) den leder till, men
också för hög morbiditet och mortalitet. Huvudsyftet med studien var att undersöka om ALPPS är effektiv hos patienter
som genomgått tidigare portavensocklusion (PVO) med otillräcklig effekt. Utöver detta studerades om den höga
morbiditet och mortalitet som ALPPS förknippas med kan reduceras betydligt vid noggrann patientselektion.
Method
8 patienter med bilobära kolorektala levermetastaser som behandlats med neoadjuvant kemoterapi och tidigare PVO
(portavensembolisering, portavensligering eller båda) och otillräcklig storleksökning av FLR inkluderades prospektivt.
En ratio mellan FLR och kroppsvikt (FLR/BW-ratio) på < 0,5% bedömdes som indikation för ALPPS. 6 dagar efter steg
1 (där endast parenkymdelning i ALPPS-proceduren utfördes) utvärderades FLR med DT, och steg 2 utfördes dag 7 i
samtliga fall.
Result
Tillräcklig hypertrofi av FLR uppnåddes hos samtliga patienter och tidigare PVO hämmade inte tillväxten väsentligt
(median tillväxt av FLR 60,8% på 6 dagar). Samtliga patienter kunde genomgå steg 2 med resektion av den
tumörbärande delen av levern (segment 4-8). Ingen patient drabbades av någon allvarlig komplikation (Clavien-Dindo
≥3b) och det var inte någon 90-dagars mortalitet. R0-resektion uppnåddes hos samtliga patienter. Ingen patient
uppfyllde kriterierna för allvarlig postoperativ leversvikt (varken enligt Balzan 50/50, peak-bili70 eller ISGLS).
Discussion
Den snabba och kraftfulla tillväxten av FLR som är associerad med ALPPS verkar gälla även hos patienter med
tidigare PVO. Patienter med kolorektala levermetastaser kan opereras med ALPPS med låg morbiditet och hög
resektionsfrekvens.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
265
Sekventiellt uttryck i plasma av tillväxtfaktorer vid
leverhypertrofi hos patienter som opererats enligt ALPPS
Ernesto Sparrelid, Stockholm
Helene Johansson Stockholm, Ewa Ellis Stockholm, Bengt Isaksson Stockholm
Introduction
Associating Liver Partition and Portal vein ligation for Staged hepatectomy (ALPPS) har sedan tekniken introducerades
2012 fått stor uppmärksamhet för den oöverträffade tillväxt av tilltänkt kvarvarande lever (FLR) den leder till. Samtidigt
saknas nästan helt studier som undersöker mekanismerna bakom denna kraftfulla och snabba tillväxt. I den här
studien jämfördes tillväxtfaktorer med betydelse för leverregeneration i plasma med graden av tillväxt av FLR hos
patienter som genomgått ALPPS.
Method
9 patienter med bilobära kolorektala levermetastaser som erhållit neoadjuvant kemoterapi och där tidigare
portavensocklusion (PVO) givit otillräcklig effekt på FLR (n=6), eller där tumörlokalisationen gjorde PVO olämplig (n=3)
inkluderades prospektivt. Salvage ALPPS (endast parenkymdelning) utfördes på patienter med tidigare PVO och
standard ALPPS på patienter utan tidigare PVO. Plasma samlades in vid 6 tillfällen och uttrycket av IL-6, HGF, TNF-α,
TGF-α, EGF and VEGF mättes vid varje tidpunkt genom analys med Multiplex eller ELISA.
Result
ALPPS resulterade i en klar stegring av IL-6 efter steg 1 vilken normaliserades snabbt och inte stegrades igen efter
steg 2. HGF och TNF-α stegrades också snabbt efter steg 1 och uttrycket av dessa markörer korrelerade signifikant
med graden av tillväxten av FLR (p=0,007 och p=0,0032). EGF och VEGF visade ett annat uttrycksmönster med
stegring sent efter steg 2.
Discussion
IL-6, HGF och TNF-α verkar vara tidiga mediatorer för lever hypertrofi efter steg 1 i ALPPS-proceduren, medan EGF
och VEGF stegras senare efter steg 2. Uttrycket av HGF och TNF-α korrelerar signifikant med graden av tillväxten av
FLR hos patienter som genomgått ALPPS.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
266
Selektivt peroperativt dränage vid Whipple är säkert
Kristina Hasselgren, Linköping
Per Sandström Linköping, Thomas Gasslander Linköping, Bergthor Björnsson Linköping
Introduction
Profylaktisk dränbehandling vid Whipples operation används för att signalera postoperativt pankreas- eller gall-läckage
men kan också vara behäftat med ökad infektionsrisk. Risken för läckage är lägre vid dilaterad pankreas gång samt
fast pankreasvävnad. Sedan 1 år tillbaka används därför drän selektivt vid Whipples operation vid
Universitetssjukhuset i Linköping. Vi vill nu utvärdera denna nya rutin rörande komplikationsfrekvens och vårdtid
jämfört med peroperativt lagt dränage.
Method
Samtliga journaler för patienter som opererades under 2014 med pancreaticoduodenectomi ad modum Whipple
granskades.
Result
Sammanlagt 44 patienter opererades under 2014 med resektion ad modum Whipple. 22 patienter erhöll inte dränage.
Vårdtiden för dessa patienter var i median 8,25 dygn (5-100). Antal patienter som drabbades av komplikationer (enligt
Clavien-Dindo) grad 3b eller högre var 5 (23%). ASA var i median 2 (1-3). 90 dagars mortaliteten var 0. Fyra patienter
(18%) erhöll perkutant dränage postoperativt. En av dessa (5%) hade förhöjt amylas talande för läckage.
Medianvårdtiden för dessa fyra var 24 dygn (7-100). En hade komplikation grad 3b eller högre. Av de med komplikation
grad 3b eller högre var det en som hade högst CRP-värde postoperativ dag 2, en dag 3 och tre senare än dag 3. Det
var ingen signifikant skillnad i vårdtid eller komplikationsfrekvens mellan de som erhöll och inte erhöll peroperativt
dränage.
Discussion
Det medför inte ökad komplikationsfrekvens eller längre vårdtid att avstå från peroperativt dränage i samband med
Whipple. I detta material var det endast 1 patient av dessa som hade postop erativt dränkrävande pankreasläckage.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
267
Slitsförslutning eller inte vid laparoskopisk gastric bypass –
interimsrapport från ”S:t Göransstudien” med två års
uppföljning.
Nakisa Esfahani, Stockholm
Introduction
En känd komplikation vid laparoskopisk gastric bypass (LGBP) är inre herniering (IH). Syftet med studien är att
undersöka förekomsten av IH i ett konsekutivt material med hög grad av uppföljning, där slitsarna inte förslutits i en
grupp (Gr I) och förslutits i en annan grupp (Gr II).
Method
Från april 2006 till 31 december 2010 utfördes LGBP utan slitsförslutning på 723 patienter (Gr I) på Capio S:t Görans
Sjukhus. Mellan 1 januari 2011 och 10 juni 2013 förslöts bägge mesoslitsarna med fortlöpande Ethibond vid LGBPoperationer och dessa patienter utgör Gr II (n = 724). Patienterna i de två grupperna har följts upp fram till 1 mars 2015
enligt SOReg, och de som opererats för IH har inkluderats i studien.
Result
I Gr I har hittills 72 fall (10 %) av IH konstaterats och i Gr II 17 fall (2 %). I båda grupperna dominerade EA-slitsen som
orsak till IH. Uppföljningstiden för Gr II är betydligt kortare än Gr I men vid presentationen kommer den att vara minst
två år i båda grupperna.
Discussion
Uppföljningstiden för patienterna med primärt förslutna slitsar är betydligt kortare men resultaten talar starkt för att
slitsarna bör förslutas. Det är viktigt hur man försluter slitsarna och en video med vår nuvarande sutureringsteknik
presenteras.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
268
Staging och behandling av patienter med hepatocellulär
cancer i en definierad population mellan 2000 och 2011 –
aktiv palliativ behandling har förbättrat överlevnaden
Per Lindner, Göteborg
Magnus Rizell Göteborg, Larsolof Hafström Göteborg
Introduction
Västra sjukvårdsregionen har successivt introducerat användandet av validerad diagnostik och behandlingsallokering
enligt vårdprogram för hepatocellulär cancer(HCC). Målet var att studera om dessa förändringar påverkat
överlevnaden för HCC-patienter mellan 2000 och 2011.
Method
Data om diagnos, överlevnad och behandling för 687 individer med HCC samlades in via RCC-väst och från
patientjournaler. 12-årsperioden delades upp i tre 4-årskohorter (A: 2000-2003, B: 2004-2007, C: 2008-2011).
Result
Det skedde en ökning i den registrerade incidensen av HCC från 2,5 till 4,1 per 100000(p<0,0001) mellan den första
och sista perioden. Bilddiagnostik användes i allt större del för att ställa diagnosen HCC (1,4 % 7,9 % och 29%)
(p<0.0001). Alkoholmissbruk var den oftast förekommande underliggande leversjukdomen (42 %). Totalöverlevnaden
förbättrades över tid (p=0,0007). De 209 patienterna utan underliggande leversjukdom hade sämre överlevnad än de
377 med underliggande leversjukdom (p=0,0001). 57 levertransplantationer (Tx) and 53 liverresektioner (Rx)
genomfördes mellan 2000 och 2011. 5-årsöverlevnaden efter Tx var 70 % mot 45 % efter resektion(p<0,0001). Aktiv
palliativ behandling (APT), huvudsakligen kemoembolisering och sorafenib ökade från 20 % under period A till 45 %
under period C (p<0,0001). För dessa patienter ökade överlevnaden från 8, 8 månader till 14,2 månader. Ren palliation
användes allt mindre över tiden.
Discussion
Det är troligt att den observerade incidensökningen delvis kan förklaras av en förbättrad diagnostik och rapportering.
Samtidigt kan en ökande incidens av hepatit C i samhället också förklara ökningen. Överlevnaden för hela
populationen av patienter med HCC ökade när fler fick aktiv palliativ behandling, främst kemoembolisering (TACE).
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
269
Standardiserad Parenteral Nutrition (TPN) preoperativt
stimulerar proteinsyntes samt minskar proteindegradation i
muskulatur utvärderat med Microarray teknik.
Cecilia Engström Mattisson, Göteborg
Kent Lundholm Göteborg, Britt-Marie Iresjö Göteborg
Introduction
Bakgrund Studier av muskelmetabolism in vivo på patienter är komplexa och komplicerade att genomföra, varför det
varit svårt att dokumentera cellulära effekter av TPN perioperativt hos undernärda patienter. Moderna
molekylärbiologiska metoder kan emellertid spegla metabolismförändringar in vivo vid analys på vävnadsbiopsier.
Denna studie analyserar effekter av pre-operativ standard TPN avseende proteinbalans i skelettmusklatur.
Method
22 patienter (11/grupp) med planerad kurativ operation av gastrointestinal cancer inkluderades i studien. De
randrandomiserades att antingen erhålla konstantinfusion av standard TPN (0,16 gN ·kg-1·dygn-1, 30 kcal·kg-1·dygn-1)
eller NaCL infusion under natten 12 timmar preoperativt. Muskelbiopsier från raka bukmuskeln togs i narkos vid
operationens start. RNA expressions microarray analys utfördes för att studera skillnader i mRNA uttryck mellan
grupperna.
Result
Totalt var 136 mRNAs signifikant förändrade mellan TPN och kontrollgruppen (p<0.05), varav ett antal gener relaterade
till syntes och degradation av proteiner. Flera mRNAs associerade med signalering genom mTOR var förändrade.
Bl.a.var Transcription factor EB, (involverat i transkription av lysosom-relaterade gener), samt ULK (som startar
autofagiprocesser) lägre vid TPN infusion (p<0.05), medan den proteinsyntesrelaterade genen S6 Kinase 1 var
signifikant uppreglerad (p<0.05).
Discussion
Konklusion Microarrayanalys är en användbar metod för att utvärdera effekter av Parenteral Nutrition på cellnivå.
Resultaten bekräftar att standard TPN leder till anabolism i skelettmuskulatur genom att både stimulera proteinsyntes
och minska degradationen av muskelprotein. Motsvarande resultat har inte tidigare publicerats i studier på patienter.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
270
Staplad sida-till-sida halsanastomos vid esofagektomi
Ioannis Rouvelas, Stockholm
Tomoyuki Irino Stockholm, Mats Lindblad Stockholm, Magnus Nilsson Stockholm, Tsai Jon Stockholm, Lars Lundell
Stockholm
Introduction
Incidensen av postoperativ strikturering av den esofagogastriska halsanastomosen efter esofagektomi kvarstår som
hög. Olika tekniker här beskrivits för att kunna motverka stenoseringen, en av dem är staplad sida-till-sida anastomos
med användning av linjär stapler med goda rapporterade resultat. Målet med denna studie är att utvärdera hur pass
tryggt det är att implementera denna teknik på vår enhet.
Method
Sedan augusti 2014 har 5 av 25 patienter genomgått esofagektomi där rekonstruktion med halsanastomos krävdes.
Vid alla dessa fall har en helt mekanisk sida-till-sida anastomos utförts med användning av linjär stapler. Incidensen av
postoperativ anastomosläckage och strikturering studerades.
Result
Alla patienter överstod ingreppet utan större komplikationer. Ingen patient fick anastomosläckage. Ingen patient
utvecklade anastomosstriktur som krävde endoskopisk intervention.
Discussion
En hel mekanisk sida-till-sida esofagogastrisk halsanastomos vid esofagektomi tycks vara en effektiv metod som tryggt
kunnat implementeras på vår enhet.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
271
Tidigt MARS® behandling för post-hepatectomy leversvikt –
preliminära resultat av en prospektiv fas I studie
Stefan Gilg, Stockholm
Ernesto Sparrelid Stockholm, Lars Saraste Stockholm, Lars Lundell Stockholm, Cecilia Strömberg Stockholm, Bengt
Isaksson Stockholm
Introduction
Post-hepatectomy leversvikt (PHLF) kvarstår som huvudorsak av mortalitet relaterad till leverkirurgi. MARS (molecular
adsorbent recirculating system) skulle kunna vara en potentiell behandlingsmetod för att minskar mortalitet relaterad till
PHLF. I litteraturen finns dock enbart retrospektiva data av små fall serier utan standardiserat behandlingsprotokoll och
med mycket dåligt utfall. Målet av studien var att evaluera säkerhet och genomförbarhet av tidigt MARS i PHLF
situationen.
Method
Studien designades som prospektiv fas I studie. 8 patienter som genomgick hemi-/ utvidgad hemihepatectomy mellan
december 2012 och November 2014 på Karolinska Universitetssjukhus, Huddinge och som uppfyllde 50:50 (”Balzan”)
kriterier på post-operativ dag 5 inkluderades i studien. Säkerhet, genomförbarhet bedömdes efter varje behandling.
Klinisk status och blodprover dokumenterades förre och efter varje behandling. Studien var godkänd av lokala
etiknämnden.
Result
Åtta patienter (median ålder 69,5 år, range 61-77) blev inkluderade. I enlighet med studie protokollet startades MARS
behandlingen mellan POD 5 och 8 och i median 5,5 (range 5-7) behandlingar blev applicerade fram till POD 14. Ingen
komplikation relaterad till MARS behandlingen kunde observeras. Bilirubin nivåer sjönk signifikant under behandlingen
medan INR var väs oförändrat. Tre patienter med hepatisk enzephalopathi förbättrades omedelbart efter
behandlingsstart och både respirator och parenteral nutrition kunde undvikas. En utav åta patienter dog inom 90 dagar
postoperativt.
Discussion
Det är säkert och genomförbart att applicera MARS i PHLF situationen. Utöver detta observerades positiva effekter på
patientens kliniska tillstånd samt vissa blodprover.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
272
Total minimal invasiv esofagektomi med sida till sida
intratorakal esofagogastrisk anastomos
Ioannis Rouvelas, Stockholm
Tomoyuki Irino Srockholm, Mats Lindblad Stockholm, Magnus Nilsson Stockholm, Jessica Ericson Stockholm, Tsai
Jon Stockholm, Lars Lundell Stockholm
Introduction
Torakoskopisk intratorakal anastomos anses av många fortfarande som tekniskt krävande även för erfarna och
skickliga kirurger. Flera tekniker har beskrivits för att kunna genomföra en sådan anastomos på ett tryggt och effektivt
sätt och dessa involverar både cirkulär så väl som linjär stapler men den bästa metoden förblir omstridd.
Method
På vår enhet har vi sedan juli 2014 genomfört 30 total minimala invasiva Ivor-Lewis esofagektomier (TMIILE) pga distal
esophagus- eller cardiacancer, med intratorakal sida-sida anastomos med användning av linjär stapler och med
patienten i prone position . Tekniken innebär uppdragning av ventrikeltuben i torax och anastomosering till
esofagusstumpen med linjär stapler och handsydd suturering av den kvarstående defekten.
Result
Av de 30 patienterna 23 var män. Median ålder var 66 år och median BMI var 26 kg. Tre patienter hade erhållit
neoadjuvant kemoterapi och 21 neoadjuvant kemoradioterapi. Tolv patienter (40%) hade en ASA 3 och övriga ASA 2.
Median operationstid var 360 min och median peroperativ blödning var 215 ml. Median sjukhusvistelse var 11 dagar.
Tre patienter (10%) utvecklade anastomosläckage som alla kunde behandlas konservativt med stent utan att ens
kräva intensivvård. Två patienter (6.6%) fick postoperativt allvarliga respiratoriska komplikationer i form av pneumoni
och lungemboli. Trettio- och 90-dagars mortalitet var 0. Tre månaders postoperativ gastroskopi på de första 10
patienterna visade en vid anastomos utan tecken till strikturering.
Discussion
Trots att tekniken kräver en del kirurgisk träning tycks den torakoskopiska sida-sida anastomosen med linjär stapler
erbjuda en trygg och säker metod med låg komplikationsrisk och bra postoperativ funktion.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
273
Tvåårsuppföljning av revisionsoperationer från gastric
banding till gastric bypass med matchade kontroller
Hans Lindström, Södertälje
Sven Bringman Södertälje, Björn Widhe Södertälje
Introduction
De dåliga långtidsresultaten för gastric banding har skapat ett behov av en effektiv och säker metod för
revisionskirurgi. Ett tilltalande alternativ är konvertering till gastric bypass, den i Sverige idag dominerande metoden vid
bariatrisk primärkirurgi . I denna studie rapporterar vi om våra resultat av konverteringsoperationer från band till bypass
med jämförande matchade kontroller av primärt gastric bypassopererade patienter. Vår hypotes var att konverterade
patienter hade högre komplikationsfrekvens och sämre viktutveckling.
Method
Vi utgick från prospektivt insamlade SOReg-data och identifierade 44 patienter som genomgått laparoskopisk
konverteringskirurgi från gastric banding till gastric bypass vid Södertälje Sjukhus. Vi valde ut 44 matchade kontroller
som genomgått primär laparoskopisk gastric bypass. Matchningskriterier var kön, diabetes, preoperativt BMI och ålder.
Skillnader i peroperativa data, komplikationer och viktutveckling studerades upp till två år postoperativt.
Result
I konverteringsgruppen sågs en icke-signifikant ökning av peroperativa blödningar (p=0,06) samt signifikant längre
operationstid jämfört med kontrollgruppen (172 jämfört 84 min, p<0,01). Ingen signifikant ökning av postoperativa
komplikationer sågs. Den genomsnittliga staplemagasinanvändningen var signifikant högre i konvereringsgruppen (180
mm jämfört 140 mm). Vårdtiden var identisk för de två grupperna. Viktutvecklinen var sämre för konverteringsgruppen
jämfört kontrollgruppen vid 1 år (EWL 52% respektive 94%, p<0,01, BMI-skillnad -9,0 respektive -12,7, p<0,01) och 2
år postoperativt (EWL 47% respektive 90%, p<0,01, BMI-skillnad -8,4 respektive -12,2, p=0,01).
Discussion
Studien visade ingen ökning av postoperativa komplikationer i konverteringsgruppen jämfört med kontrollgruppen.
EWL% och BMI-skillnad i konverteringsgruppen var signifikant sämre, möjligen på grund av en större storlek på
ventrikelfickan.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
274
Undoing gastric by pass
Eric Secher, Stockholm
Bengt Håkanson Stockholm
Introduction
Some patients develop chronic pain of no obvious reason after gastric bypass. In those patients conversion to normal
anatomy can be considered.
Method
Follow up of eight patients where gastric by pass has been converted to normal anatomy.
Result
Follow up 1 - 40 months All are women, age 25 - 62 yrs (46) Chronic pain is the main symptom in 7/8. Dependent on
TPN before operation; 4/8. Other surgical attempts, e.g EA-revision, before conversion in 6/8. Manometry of small
intestine before conversion in 3/8. Of those 2 where pathological. Conversion done with laparotomy in 4, laparoscopy in
4. Fundo-plication is added in 6/8. Demanding postoperative complications in 3/8. Weight after conversion : between 10 and + 10 kg. Satisfied today with being converted : 4/8. One patient with preoperative pathological manometry and
good result of conversion has a normal postoperative manometry.
Discussion
The number of patients is too little to draw any conclusions. Three of the patients are difficult to evaluate because of
short follow up. The impression is, however, that conversion can be done quite easily and is definitive a solution for
some patients. How do we find out when conversion is worthwhile ? In the near future we want to do manometry on
more patients, with or without complications after gastric bypass, to find out whether this could be a useful tool.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
275
Utifrån ett registerperspektiv – hur stor är risken för
malignitet vid förekomst av gallblåsepolyp?
Linda Lundgren, Linköping
Per Sandström Linköping, Oliver Gimm Linköping, Axel Ros Jönköping, Gunnar Persson Växjö, Bodil Andersson Lund
Introduction
Polyp i gallblåsan hittas vid radiologisk utredning alternativt oväntat i samband med kolecystektomi. Då
gallblåsepolyper kan utgöra en risk för malignitet var syftet med studien att undersöka förekomst av polyp vid
galloperation och vid fynd av polyp analysera förekomsten av cancer.
Method
Data från GallRiks analyserades. Alla kolecystektomier registrerade mellan januari 2007 och september 2014
inkluderades. De cancerfall som upptäcktes analyserades i det nationella leverregistret (SweLiv).
Result
86154 patienter inkluderades. I 839 fall (0,97%) fann man polyp i gallblåsan som operationsfynd. 436 (52%) av dessa
opererades på indikation ”misstänkt malignitet/polyp”. Antalet kvinnor var 620 (74%) och män 219 (26%). Medianålder
56 år. Av 839 fall genomgick 822 (98%) histologisk undersökning, varav 21 (2,6%) visade cancer. Övriga PAD visade
kronisk kolecystit (n=338, 41%), kolesterolos (n=114, 14%), annat godartat fynd (n=120, 15%), normal gallblåsa (n=78,
9,5%), adenom (n=35, 4,3%), blandad akut/kronisk kolecystit (n=15, 1,8%), akut kolecystit (n=11, 1,3%). I 13%
(n=108) saknades PAD-svar. Utifrån hela kohorten diagnostiserades cancer i 0,024% vid fynd av gallblåsepolyp. Utav
cancerfallen var 11 (52%) patienter registrerade i SweLiv. Fördelning enligt T-stadium var T1 n=4, T1-T2 n=1, T2 n=3,
T4 n=1 och i 2 fall var T-stadium ej registrerat.
Discussion
I detta material förekom gallblåsepolyp som fynd vid operation med en frekvens av 0,97%. I de fall man fann polyp
opererades hälften på indikation polyp eller misstänkt malignitet. Nästan alla polyper som upptäcktes vid operation
analyserades histologiskt och utav dessa uppvisade 2,6% malignitet. Endast hälften av cancerfallen bedömdes på ett
regionalt levercentra.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
276
Validering av Nationellt Register för Esofagus och
Ventrikelcancer, NREV
Gustav Linder, Uppsala
Pauline Djerf Lund, Peter Elbe Stockholm, Mats Lindblad Stockholm, Lars Lundell Stockholm, Jan Johansson Lund,
Jakob Hedberg Uppsala
Introduction
Nationellt register för esofagus och ventrikelcancer (NREV) startades 2006. Registrets styrgrupp initierade 2013 ett
valideringsprojekt för att kartlägga inrapporteringshastighet, identifiera svagheter och för att kunna använda registret
som bas för forskning.
Method
Ett datauttag av 400 slumpvis utvalda patienter inrapporterade under 2009 och 2010 extraherades från NREV (387
variabler). Uttaget stratifierades med 20 patienter från varje universitetssjukhus (totalt 140). Övriga 260 patienters
registreringar kom från läns- och länsdelssjukhus. En oberoende reabstraktion av 216 variabler från grundkällan
(patientjournaler) utfördes av tre auditörer. Därefter jämfördes reabstraherad data mot registerdata. Registerdata
klassades inom respektive variabel som rätt, fel eller rapporterad med suboptimal specificitet. Tid från diagnosdatum,
tid från operationsdag och tid från utskriftsdatum till rapportdatum användes för att beräkna inrapporteringshastighet.
Graden av överensstämmelse beräknades och analyserades med Kendalls korrelationstest.
Result
Inrapporteringshastigheten inom 8 månader var 68,4%, 71,6 % och 62,6% för blankett 1, 2 respektive 3. Validerade
variabler i NREV har en total överenstämmelse på 95 %. Exempel på variabler med god validitet var histologisk
tumörtyp, ASA-klass och kirurgiska komplikationer. Kliniskt tumörstadium hade god korrelation bortsett från en
överrepresentation av Tx (70 i registret vs 17 i reabstraherade data (n=330)). Biopsidatum hade många mindre fel
liksom kliniskt misstänkta lymfkörtelstationer . Sämst överensstämmelse fanns inom variabeln rökning.
Discussion
Inrapporteringshastighet identifieras som ett område för förbättring. Vi har identifierat problemområden vilket lägger
grund för fortsatt förbättringsarbete. De variabler som finns i NREV har god överensstämmelse med journaluppgifter.
En databas med detaljerad information om enstaka variablers validitet finns nu att tillgå.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
277
Vaskulära resektioner och rekonstruktioner i samband med
kurativ-syftande resektion för pankreascancer
Christoph Ansorge, Stockholm
John Blomberg Stockholm, Åke Andrén-Sandberg Stockholm, Marco Del Chiaro Stockholm, Ralf Segersvärd
Stockholm, Lars Lundell Stockholm
Introduction
En bloc resektion och rekonstruktion av vena porta (PV) eller vena mesenterica superior (SMV), tidigare ett sällsynt
och desolat ingrepp, är idag onkologisk rutin vid varje större pancreaskirurgiskt centrum. I samband med att de
multimodala behandlingskoncepten för lokalt avancerad pankreascancer (LAPC) utvecklas, har även de terapeutiska
förutsättningarna ändrats för situationer med avancerad arteriellt/venöst tumörengagemang. Målsättningen var att
beskriva konsekvenserna av avancerade vaskulära resektioner som en del av ett modernt multimodalt
behandlingskoncept för LAPC.
Method
Observationsstudie på patienter med histologisk verifierad PC som genomgått vaskulära resektioner i samband med
kurativt-syftande kirurgi för PC under 2008-2013. Ven- (V), artär- och artär/ven-resektioner (A/AV) registrerades enligt
ISGPS och jämfördes avseende neoadjuvant behandling (NAT), per-/postoperativa, histologiska parametrar och
överlevnad.
Result
I 80 av 349 fall (23%) gjordes större vaskulära resektioner (69 PV/SMV, 5 arteria hepatica/truncus celiakus, 6
kombinerad artär/ven). Resektion av arteria hepatica gjordes både upfront (6) och efter NAT (5). V och A/AV visade
inga signifikanta skillnader avseende operationstid (429/449 min), blödning (1.2/1.8 l), postoperativ vårdtid (13/16 d),
R0-frekvens (21/27%), adjuvant chemoterapi (36/48%) eller median överlevnad (18/12 mån, p=0.810). AV hade flera
allvarliga komplikationer (36/16%) och en förhöjt associerad mortalitet (9/3%).
Discussion
Motsvarande mer avancerade ingrepp ger en ökning av den postoperativa komplikationsprofilen, artär- och
venresektioner är dock jamförbara avseende onkologisk utfall. Selekterade patienter kan profitera av kombinerad artäroch venresektion med tillhörande direkt rekonstruktion i samband med kurativt-syftande resektion. Eftersom den
kirurgiska metoden fortfarande är under utveckling, borde avancerade vaskulära resektioner enbart genomföras som
en del av ett strukturerad multimodalt behandlingskoncept för lokalavancerad pankreascancer.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
278
Venresektion vid Whippleoperation för pancreascancer
Marcus Permert Fraser, Linköping
Pernilla Benjaminsson-Nyberg Linköping, Kristina Hasselgren Linköping, Bergthór Björnsson Linköping, Per Sandström
Linköping, Thomas Gasslander Linköping
Introduction
Radikal kirurgi är avgörande för prognosen efter Whipple operation för pankreascancer. Detta kan kräva venresektion
(Porta/SMV – Superior mesenteric vein). Prognos och utfall vid dessa operationer i Sverige är oklar.
Method
Retrospektiv journalgranskning av alla Whippleopererade patienter vid Universitetssjukhuset i Linköping 2011-2014.
Result
Av 170 patienter (88 kvinnor/82 män; 69,5 år) genomgick 37 (21,8%) venresektion. Vårdtid efter venresektion var 9
dagar (4-37) jämfört med 9,5 dagar (4-107) för övriga (ns). Peroperativ blödning var 800 ml (75-6500) vid venresektion
jämfört med 500 ml (25-3400) hos övriga (p= 0,016). Operationstid var 360 min (140-613) vid venresektion jämfört med
303 min (111-817) för övriga (p= 0,024). 10,5% vårdades på IVA i 4,5 dagar (4-24), av dessa var 28% efter
venresektion. Radikalitet uppnåddes hos 124 (73%) patienter. 29 (17%) var R1 resektioner. Hos 17 (10%) patienter
saknades uppgifter om radikalitet. 13 (37%) av gruppen som genomgick venresektion var R1 opererade jämfört med
16 (14%) för övriga (p=0,072). I fyra fall förelåg inte radikalitet mot delningen av Porta/SMV. Postoperativa
komplikationer redovisas som Clavien-Dindo score. Totalt hade 138 ≤ 2 , fördelat 30 för venresektion och övriga 108.
32 patienter hade clavienscore ≥ 3A, där 7 var venresektioner (p= 0,986)
Discussion
Patienter som genomgick Whipple med venresektion hade något längre operationstid samt ökad blödningsmängd.
Komplikationer och vårdtid skiljer sig inte från övriga. Radikalitet mot venen uppnås i hög frekvens vilket talar för att
venresektion är av värde för att uppnå radikalitet.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
279
Är det negativt att separera operation för akuta
komplikationer till gastric by-pass kirurgi från enheten för
primäringreppet?
Elin Säll, Linköping
Linda Duncker Linköping, Goran Filipovic Linköping, Rickard Norblad Linköping, Stefan Redéen Linköping, Peter
Andersson Linköping
Introduction
Gastric by-pass (GBP) för obesitas utförs för en stor del patienter från Östergötland utanför länet eller på enhet utan
dygnet-runt kirurgisk service. Universitetssjukhuset i Linköping handlägger akuta komplikationer till GBP från sitt
upptagningsområde på 264 000 utan att primära operationer utförs vid kliniken. Vi beskriver omhändertagandet av
komplikationer resulterande i abdominell kirurgi.
Method
Retrospektiv journalgenomgång av patienter krävande abdominell kirurgi för akut komplikation till GBP under åren
2010–2014. Siffror redovisas som median och range.
Result
44 patienter (33 kvinnor), ålder 39 (21-78) genomgick abdominell kirurgi för akut förstagångskomplikation till GBP. Alla
utom 2 var primärt laparoskopiskt opererade 15 (0-456) månader tidigare. Fyra genomgick diagnostisk laparoskopi
varav 2 konverterades till laparotomi; 40 genomgick explorativ laparotomi direkt. Diagnosen var inre herniering 19,
adherenser/brid 10; perforerat ulcus, perforerad tunntarm, obturationsileus 2 vardera; anastomosläckage, inklämt
navelbråck, suspekt pseudoobstruktion med kolonischemi 1 vardera. Ingen patologi fanns hos 6 patienter. Ingen
patient med patologi åtgärdades laparoskopiskt. Tarmresektion utfördes i 4 fall varav 2 som resultat av ischemi. Tiden
från ankomst till operation vid inre herniering var 7 timmar (3-28) och vid resektionskrävande ischemi 14 timmar (1118). Preoperativ bilddiagnostik gjordes av 43 patienter. Fem patienter opererades en andra gång och 1 patient
opererades en tredje gång abdominellt för GBP-komplikation under perioden varav ingen laparoskopiskt.
Discussion
Av 50 akuta ingrepp för GBP-komplikation var bara 2 laparoskopiska. Tiden från ankomst till operation var förvånande
lång. En samordning av primäroperation och operation för komplikation till samma enhet skulle kunna tänkas öka
andelen laparoskopi och samtidigt förkorta tiden till åtgärd genom mindre omfattande bilddiagnostik.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700
280
SIKT
281
3D jämfört med 2D laparoskopi förbättrar laparoskopisk
prestation i träningsbox.
Per Holmström, Mora
Arestis Sokratous Mora, Asbjörn Österberg Mora, Johanna Österberg Mora
Introduction
Träning av laparoskopiska moment i simulator eller i box rekommenderas tidigt under ST-utbildningen. Fördelarna med
boxträning är ett enkelt och billigt system där man kan använda operationsinstrument. Nackdelarna har varit få
objektiva mätvärden förutom tiden som feedback. Simball Box med G-coder sensor möjliggör detta. 3D-kameror
introduceras nu på marknaden för att underlätta djupseendet och förbättra kirurgisk prestationen och patientsäkrare
kirurgi. Studier har antytt på vinster med 3D men det har varit sparsamt med objektiva resultat.
Method
Trettio läkare vid Mora lasarett, 12 erfarna laparoskopister (A) och 18 oerfarna (B), utförde tre olika standardövningar
fem gånger (reptest, cirkelklipp, suturering) i Simball Box. Deltagarna randomiserades mellan att börja övningarna med
antingen konventionell 2D HD eller 3D HD. Övningarna videofilmades och instrumenteringens rörelse registrerades
med hjälp av speciella sensorer. Variablerna tid, längd, hastighet, rotation, acceleration och mjukhet registrerades.
Övningarna instruerades och övervakades av testledare.
Result
Både A och B var snabbare i 3D på samtliga övningar. Instrumentens totala linjära sträcka var kortare i 3D för båda
grupperna, men längdskillnad var större hos B. Samtliga deltagare genomförde övningarna signifikant mjukare i 3D,
där den erfarna gruppen (A) halverade sina värden.
Discussion
Studien visar tydligt att prestationerna i träningsboxen förbättras, med 3D-teknik som ger spatial djupinformation, hos
både erfarna och icke erfarna. Att kirurger arbetar mjukt och ekonomiskt bör ha betydelse för säkerheten. Boxträning
och simulatorträning kompletterar varandra och båda systemen kan nu leverera objektiva mätresultat.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 08.15‑08.24
282
Basic skills training - black box or high fidelity simulators?
Lars Enochsson, Stockholm
Ninos Oussi Stockholm, Constantinos Loukas Aten, Lars Henningsohn Stockholm, Ann Kjellin Stockholm, Evangelos
Georgiou Aten
Introduction
Träning i av ST-läkare i kirurgiska simulatorer förbättrar prestationen vid laparoskopisk kirurgi. Eftersom
högpresterande simulatorer är dyra så är det dock tyvärr endast ett fåtal institutioner som har möjlighet att införskaffa
dessa. I länder med dålig ekonomi, Grekland, eller med stora avstånd, Sverige, finns därför risken att denna typ av
träning endast erbjuds ett fåtal studenter och ST-läkare. Syftet med vår studie var att analysera om basal
laparoskopisk träning i en billig (BlackBox) eller dyr (LapMentor) plattform skiljer sig åt vad gäller studentens motivation
och prestation.
Method
22 studenter deltog i studien. De fyllde i ett dokument om bakgrundsfaktorer samt förväntningar av simulatorträningen
och genomgick därefter ett visuospatiellt test. De randomiserades sedan till träning i BlackBox eller LapMentor för att
sedan göra ett slutprov i en validerad simulator (MIST) för att utvärdera kirurgisk prestation. De fick slutligen fylla i ett
protokoll om hur de upplevt övningarna.
Result
Det fanns en positiv korrelation mellan studenternas resultat i den visuospatiella testen och slutprovet
(RSquare=0.21;p=0.0389). Vissa könsspecifika skillnader förelåg då det t.ex. hos män fanns en positiv korrelation
mellan hur de trodde att simulatorträningen skulle underlätta deras slutprov i MIST-simulatorn och hur de verkligen
presterade i densamma (RSquare=0.24;p=0.0227). Det förelåg inga skillnader i MIST-resultat oavsett vilken interaktiv
simulator studenterna tränat i.
Discussion
Typen av interaktiv träningsmodul, BlackBox eller LapMentor, gjorde ingen skillnad vad gäller motivationen att träna.
Däremot verkar det föreligga könsspecifika skillnader i hur män och kvinnor uppskattar sin prestation vilket är faktorer
som måste tagas hänsyn till när ett curriculum skall utformas.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 08.25‑08.34
283
Laparoscopic management of small bowel obstruction
Ann Nordin, Stockholm
Jacob Freedman Stockholm
Introduction
Small bowel obstruction (SBO) is a common cause of hospital admissions and surgical intervention worldwide and
therefore constitutes a notable burden on the healthcare system. Shorter hospitalization and less complications could
spare patient suffering and dramatically cut costs. Laparoscopic management of acute SBO is getting more acceptance
as technology advances and the proficiency among surgeons are growing. Recent studies has shown significantly
lower rates of complications, less post-operative pain, quicker return of intestinal function, reduced recovery time and
shorter hospital stay in laparoscopically managed cases compared to a laparotomy approach. The aim of our study
was to compare the 30-day clinical outcomes of laparoscopy versus laparotomy in the surgical management of small
bowel obstruction. Our hypothesis is that laparoscopic management of SBO results in shorter hospital stay, fewer
complications and decreased morbidity and mortality.
Method
A retrospective matched-pair review was performed on patients managed surgically for adhesive SBO at Danderyd
University Hospital, Stockholm, Sweden, between November 2010 and February 2015.
Result
55 patients underwent laparoscopic adhesiolysis, 65% of these had undergone previous abdominal surgery. 60% of
patients could leave the hospital within two days after surgery. The obstruction was localized to the lower right
quadrant in 50% of cases. 4 cases of post-op obstruction was noted, two of them due to intestinal paralysis. Two
patients needed re-surgery. Conversion to conventional laparotomy occurred in 27% of cases, a number that
corresponds well with other published studies. Enterotomies occurred in 9 cases and 6 of these were recognized
intraoperatively.
Discussion
Laparoscopic manegement of SBO is safe and feasible.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 08.35‑08.44
284
Kirurgiskt utfall av sutur- kontra nätoperationer vid primära
navelbråck - postoperativa recidiv och komplikationer
Annika Winsnes, Umeå
Markku Haapamäki Umeå, Ulf Gunnarsson Umeå, Karin Strigård Umeå
Introduction
Navelbråcksoperationer är den näst vanligaste bråckoperationen, men meningarna går isär om optimal kirurgisk metod
är sutur- eller nätplastik vid mindre navelbråck. Denna registerstudie tittade på ”efficiency”, det vill säga hur bra
metoderna fungerat i klinisk vardag.
Method
Material: Från bukväggsregistret inkluderande patienter från Umeå och Huddinge Universitetssjukhus återfanns 379
navelbråcksoperationer, kring 45 pre-, peri- och postoperativa parametrar under åren 2005-2014 i Umeå. Metod : 379
patienter hade genomgått operation för navelbråck mellan 1 januari 2005 och 14 mars 2015 vid Norrlands
Universitetssjukhus. Variabler från register och journaler sammanställdes i en databas. Återfallen var självrapporterade
men verifierades av en kliniker och/eller radiolog. Sekundära utfallsmåttet, postoperativa komplikationer utgjordes av
händelser som inträffade inom 30 dagar postoperativt.
Result
Exkludering lämnade 306 patienter för analys. Könsdistributionen var 31,7% (97) kvinnor och 68,3% (209) män. Ingen
skillnad fanns mellan sutur och nät på det primära utfallsmåttet kumulativ recidiv (8,4%) i denna studie. Resultaten
visar signifikant högre risk för recidiv om patienten har eller har haft ett annat bråck OR 2,83 95% CI 1,24-6,48.
Komplikationsfrekvensen (n=51 patienter) var signifikant högre hos patienter som genomgått kirurgi med
nätförstärkning jämfört med suturplastik OR 7,79 95% CI 3,00-20,3.
Discussion
Risken för återfall är förhöjd hos patienter med tidigare kända av bråck. Pat som opereras med suturplastik har mindre
risk för infektioner, inkluderande abscesser jämfört med nätplastiker.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 08.45‑08.54
285
Autolog fullhud respektive syntetiskt nät vid gigantiska
ärrbråck – en prospektiv randomiserad studie
Karin Strigård, Umeå
Leonard Clay Stockholm, Birgit Stark Stockholm, Ulf Gunnarsson Umeå
Introduction
Vid operation av gigantiska ärrbråck används syntetiska nät vilket minskar risken för recidivbråck. Metoden kan dock
förorsaka smärta, stelhet, infektioner och entrerocutana fistlar. Autolog fullhuds transplantation har tidigare testats på
högriskpatienter med tillfredsställande resultat. I en prospektiv randomiserad multicenterstudie har nu autolog fullhud,
som ett onlay nät, jämförs med syntetiskt nät, i bästa möjliga position, vid ärrbåck.
Method
Patienter >18 år, icke rökare, med ärrbråck över 10 cm transversellt randomiserades till kirurgi med fullhud eller med
syntetiskt nät. Preoperativt genfördes en DT över buk och bukvägg och en individanpassad gördel bars 3 månader
före och efter operationen. Som primär ”endpoint” sattes kirurgiska komplikationer under de tre första månaderna. 52
patienter inkluderades och den kliniska utvärderingen utfördes av en kirurg som inte var informerad om den kirurgiska
tekniken.
Result
Patienterna i fullhuds gruppen upplevde mindre obehag från bukväggen (3/24) vid tre månader jämfört med nätgruppen
(12/28), p = 0,016. Det fanns inga skillnader mellan grupperna gällande de kirurgiska komplikationerna; serom (13 i var
gupp), subcutana sinus (2 resp. 1) eller infektioner (5 i fullhudsgruppen och 7 i nätgruppen). Det fans ett recidiv i bägge
grupperna. Tre patienter i fullhudsgruppen och två i den andra var i behov av postoperativ intensivvård. Inga dödsfall
förekom.
Discussion
Det var inga fördelar gällande fullhuds transplantat när det gäller kirurgiska komplikationer under de tre första
månaderna. Autologt fullhudstransplantat uppvisar inga tecken på sämre resultat eller nya och okända biverkningar.
Patienter som opererats med fullhudstransplantat upplevde mindre obehag från bukväggen efter 3 månader.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 08.55‑09.04
286
Lichtensteinoperation med långsamt resorberbart nät:
Resultat vid 4 årsuppföljning
Fernando Ruiz- jasbon, Kungsbacka
Kristina Ticehurts Kungsbacka, Jonny Nörrby Kungsbacka, Jukka Ahonen Kungsbacka, Marie-Louise Ivarsson
Halmstad
Introduction
Kronisk postoperativ smärta är en allvarlig komplikation efter ljumskbråckskirurgi. Flera studier har visat att smärta kan
vara relaterat till mängden av material i implantatet. TIGR Matrix Surgical Mesh, är ett långsamt resorberbart nät och
teoretisk skulle det kunna minska risken för kronisk postoperativ smärta efter ljumskbråck kirurgi.
Method
40 patienter med primärt ljumskbråck inkluderades i denna prospektiv studie vid SU/SS samt Hallands Sjukhus/
Kungsbacka. Patienterna opererades med öppen teknik enligt Lichtenstein med inläggning av TIGR® nät. Patienterna
följdes med smärtformulär, ultraljud samt klinisk undersökning vid 3-årskontroll och med smärtformulär vid 4årskontroll. Patienter som angav VAS > 0 på 4 årskontroll kallades för klinisk undersökning. För smärtskattning
användes Visuell Analog Skala (VAS) 0-10 samt Inguinal Pain Questionnaire (IPQ). Re-opererade patienter
exkluderades från smärtenkäterna.
Result
Postoperativt uppskattad smärta minskade med tiden och var lägre jämför med pre-operativ smärta. Vid 4-årskontroll
upplevde ingen patient måttlig eller svårt smärta ( VAS > 2) och inte heller någon smärta som påverkade dagliga
aktiviteter (Tabell 1, respektive tabell 2). Ingen av de opererade patienterna med laterala ljumskbråck fick recidiv, vilket
däremot drabbade fyra och fem patienter med primära mediala respektive kombinerade ljumskbråck (Tabell 3).
Discussion
Lichtensteinoperation med långsamt resorberbart nät uppvisade lovande resultat med avseende på smärta och
recidivrisk vid laterala ljumskbråck, däremot ökade recidivrisken vid mediala och kombinerade ljumskbråck vid 4årsuppföljning. Större randomiserade studier behövs för att fastställa rollen av långsamt resorberbara nät vid
ljumskbråckskirurgi.
287
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 09.05‑09.14
288
Ljumskbråck hos kvinnor, 1992-2013
John Berghog, Göteborg
Hanna Nilsson Göteborg, Pär Nordin Östersund, Henrik Holmberg Umeå
Introduction
Sedan 1992 har mer än 250 000 operationer registrerats i Svenskt bråckregister, vilket gör det möjligt att studera
ovanligare händelser såsom ljumskbråcksoperation hos kvinnor. Efter att studier visat på en ökad risk för femorala
bråck vid omoperation hos kvinnor har de nationella riktlinjerna ändrats och idag rekommenderas preperitoneal teknik
vid ljumskbråcksoperation av kvinnor. Vårt mål med studien är att på ett stort antal operationer på kvinnor studera
risken för omoperation justerat för bl.a. ålder och kön, satt i relation till anatomi och operationsmetod.
Method
Ljumskbråcksoperationer registrerade i svenskt bråckregister åren 1992-2013 inkluderades i studien. Risk för
omoperation beräknades för både män och kvinnor och justerades för kön, ålder, tidsperiod av operation samt
intagningssätt.
Result
245 023 operationer, 8% kvinnor och 92% män, med definierad anatomi och operationsmetod inkluderades i studien.
Jämfört med män hade kvinnor en 30% ökad risk för omoperation. Akuta operationer innebar en lätt ökad risk, RR1.16.
Mediala bråck hos kvinnor mer än dubblerade risken för omoperation (RR= 2.3) jmf med laterala bråck. Omoperation
hos kvinnor visade på femorala bråck i 50% av fallen. Laparoskopisk teknik hos kvinnor innebar en halverad risk för
omoperation, RR 0.45 (0.28-0.72).
Discussion
Kvinnor har en signifikant ökad risk för omoperation jämfört med män justerat för en högre ålder och fler akuta
operationer. Den dubblerade risken för omoperation vid mediala bråck samt en hög risk att finna femorala bråck vid
omoperationen stärker teorin att man missar femorala bråck vid främre plastik. Vår studie styrker rekommendationen
att kvinnor bör opereras med preperitoneal laparoskopisk teknik.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 09.15‑09.24
289
Relation mellan preoperativ ljumsksmärta och förbättring
av livskvalitet tre år efter ljumskbråcksoperation.
Jesper Magnusson, Stockholm
Jonas Nygren Stockholm, Anders Thorell Stockholm
Introduction
Vi har tidigare rapporterat att en stor andel av patienter som planeras för ljumskbråckskirurgi uppvisar milda besvär.
Hur preoperativa besvär och livskvalitet (QoL) påverkas lång tid efter ljumskbråcksoperation är ofullständigt kartlagt.
Method
Män mellan 18-75 år planerade för dagkirurgisk ljumskbråcksoperation i lokalbedövning inkluderades. Pre- och
postoperativa besvär samt QoL utvärderades med SF36, ljumskbråckspecifikt formulär samt VAS för smärta.
Result
Bland 309 inkluderade patienter (59 (21-75) år) rapporterade 197 (64 %) ljumsksmärta preoperativt. Smärta skattades
lågt både i vila och i rörelse. 102 patienter (33 %) uppgav andra lindriga ljumskrelaterade besvär. 25 % var
asymtomatiska. Jämfört med normalbefolkningen (C) var fysisk QoL (PCS) försämrad preoperativt hos patienter med
ljumsksmärta (P) (median (IQR) 43,5 (34,7-50,3) vs 53,9 (47,8-56,9, p<0,001) men ej hos smärtfria patienter (N) 53,0
(47,9-55,9) p=ns vs C). Mental QoL var inte påverkad före eller efter kirurgi. Andelen patienter med ljumsksmärta var
13,8%, 12,3% och 7,6% 1, 2 respektive 3 år postoperativt. Postoperativ smärta skattades lågt under studietiden.
Postoperativ PCS var lika med eller högre än C i såväl N som P under hela studieperioden. Vid 36 månader hade PCS
ökat i P från 43,5 till 55,3 (p<0,001 vs preop) men var oförändrat i N (53,0 vs 55,9, p=ns).
Discussion
Andelen patienter med ljumsksmärta efter ljumskbråckskirurgi minskar över tid. Såväl preoperativ nedsättning som
långsiktigt bestående ökning av fysisk livskvalitet postoperativt är starkt associerad till smärta från ljumskbråcket. Detta
stöder att det, ur ett livskvalitetsperspektiv, i första hand är patienter med förekomst av detta symptom som skall
opereras.
290
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 09.25‑09.34
291
Hjärtinfarkt efter ljumskbråckskirurgi. En registerbaserad
populationsstudie
Ann Morgell, Stockholm
Hanna Nilsson Göteborg, Pär Nordin Östersund, Ulf Angerås Göteborg, Gabriel Sandblom Stockholm
Introduction
Syftet med studien var att fastställa incidensen av hjärtinfarkt inom 30 dagar efter ljumskbråckskirurgi på
populationsnivå, att undersöka de viktigaste riskfaktorerna för postoperativ hjärtinfarkt samt att undersöka timing av
kirurgi som riskfaktor hos patienter med anamnes på tidigare hjärtinfarkt.
Method
Svenskt bråckregister användes för att identifiera de patienter som genomgått ljumskbråckskirurgi åren 2002-2011.
Registret samkördes med Nationella Patientregistret för att identifiera anamnes på tidigare hjärtinfarkt och hjärtinfarkt
inom 30 dagar efter ingreppet. Standardized incidence ratio (SIR) beräknades med svenska befolkningen som
referens. Uni- och multivariatanalyser gjordes med hänsyn till ålder, kön, tidigare hjärtinfarkt, ASA-klass, anestesimetod
och operationsmetod.
Result
139 928 patienter inkluderades, varav 166 drabbades av hjärtinfarkt inom 30 dagar postop. SIR var 1,58. Vid akut
operation var SIR 7,40. Vid elektiv operation föll ålder (50-70 år OR 5,91; >70 år OR 22,36), manligt kön (OR 2,69),
tidigare hjärtinfarkt (OR 4,33), generell anestesi (OR 1,58), ASA 2 (OR 2,54), ASA 3 (OR 5,74) och ASA 4 (OR 17,02)
alla ut signifikant. Vid akut operation föll endast tidigare hjärtinfarkt (OR 7,23) och manligt kön (OR 2,92) ut signifikant.
Operation inom 6 månader efter tidigare hjärtinfarkt var associerat med incidens av ny hjärtinfarkt om 15,5% vid elektiv
operation. Vid akut operation var incidensen 31,8%.
Discussion
Trots att ljumskbråckskirurgi betraktas som lågriskkirurgi föreligger en ökad risk för hjärtinfarkt i den postoperativa
perioden. Tidigare hjärtinfarkt faller ut som en viktig riskfaktor vid både elektiv och akut operation. Det vore av intresse
att studera dessa patienter närmare, för att undersöka hur de kan optimeras medicinskt inför kirurgi.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 09.35‑09.44
292
Sexuella besvär efter endoskopisk ljumskbråckoperation
(TEP) - en registerbaserad studie
Nihad Gutlic, Malmö
Peder Rogmark Malmö, Ulf Petersson Malmö, Pär Nordin Östersund, Agneta Montgomery Malmö
Introduction
Sexuella besvär efter ljumskbråcksoperation är otillräckligt studerat. I en dansk registerbaserad studie var
smärtfrekvensen vid sexuell aktivitet 22% efter mestadels öppna tekniker. Syftet var att studera omfattningen av
smärtutlösta sexuella besvär efter TEP.
Method
Män, 30 till 60 år, TEP-opererade för primärt ljumskbråck mellan 2005-2009, registrerade i svenska
ljumskbråcksregistret, fick en enkät bestående av Sexuella besvär, SF–36 och Inguinal Pain Questionnaire (IPQ) under
2010. Den Sexuella enkäten omfattade 10 frågor avseende smärtfrekvens, smärtintensitet, smärtlokalisation, smärttyp,
erektionsförmåga, ejakulationsförmåga och depressiva besvär till följd av operation.
Result
540 patienter inkluderades. Totalt 44 (8,2%) rapporterade smärta vid sexuell aktivitet var av 29 (5,4%) rapporterade en
negativ påverkan där 3% hade moderata/svåra besvär. Totalt 2,2% hade tecken på nervpåverkan och 3% hade
moderat/svår påverkan på erektil och/eller ejakulatorisk förmåga. Hälften av smärtpatienterna hade depressiv påverkan
till följd av sexuella besvären.
Discussion
Sexuella besvär efter TEP operation är relativt vanligt förekommande och svårt invalidiserande i cirka 3%. Patienterna
bör preoperativt informeras om denna risk för besvär.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 09.45‑09.54
293
Akut appendicit. Resultat från Södersjukhusets
kvalitetsregister.
Emil Pieniowski, Stockholm
Martin Dahlberg Stockholm, Lennart Boström Stockholm
Introduction
Akut appendicit är en av de allra vanligaste åkommorna som opereras på en akutkirurgisk klinik. På Södersjukhuset
finns sedan 2004 ett register för samtliga patienter som opererats för akut appendicit. Sjukhuset behandlar endast
patienter >15 års ålder. Vi redovisar erfarenheter från 10 års registrering.
Method
Inklusionskriteriet för registret är utförd appendektomi. Data rörande operationen överförs automatiskt från
operationsprogrammet Orbit till registret. Manuellt registreras sedan journaluppgifter från Take Care tidigast 30 dagar
efter operationen enligt ett standardiserat formulär.
Result
Från januari 2004 till november 2014 registrerades 5472 patienter i registret och av dessa var 53% män. Andelen som
preoperativt utreddes med någon form av radiologi ökade från 30 % 2004 till 94 % 2014. Under samma period
minskade andelen negativa appendektomier från 9 % till 1 %. Andelen laparoskopiskt opererade ökade från 3 % till
79%. Perforationsfrekvensen varierade mellan 23 % och 30 % (medel 27 %), och var högre i de äldre åldersgrupperna.
PAD skickades i 40 % av fallen. Kirurgisk komplikation förekom hos 3 % (laparoskopiskt), 4 % (växelsnitt) respektive
16 % (medellinje) av de opererade. Mortaliteten var 0,1 %.
Discussion
Data tyder på att ökad användning av radiologi samt övergång till laparoskopisk operationsmetod har medfört minskad
andel negativa appendektomier. Perforationsfrekvensen och postoperativa komplikationer har inte ökat över tid.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑16.15 Plats: Forum
294
Att förstå pylorus fysiologiska aktivitet med hjälp av
distensibilitets-teknik via en ballongformad probe, endoFLIP
Maria Bergström, Borås
Jorge Arroyo Vàzquez Borås, Steven Bligh Dublin, Barry McMahon Dublin, Per-Ola Park Borås
Introduction
Funktionen hos pylorussfinktern är begränsat beskriven i litteraturen. Man anser att den primära funktionen är att
reglera tömning av ventrikeln. Stentbehandling av perforerat ulcus duodeni har provats med bra kliniska resultat men
stentmigration har beskrivits som en komplikation. Ökat tryck i pylorus i samband med stentbehandling tros provocera
tömningsliknande rörelser och öka tarmmotoriken. Syftet med studien var att undersöka hur olika tryck i pylorus,
simulerande stentens radiella kraft, påverkar motoriken i sfinktern.
Method
Fyra grisar sövdes och gastroskoperade. Via gastroskopets arbetskanal placerades en Endo-FLIP-kateter EF-353
(Crospon, Galway, Irland) i pylorus. Katetern fylldes med 20-30 ml koksalt för lägeskontroll genom att verifiera en
timglasformad bild i pylorus . Kateterballongen insufflerades sedan med stegvis ökande volymer under en minut till 20,
30, 40 och slutligen 50ml varvid pylorus motilitet och tryck registrerades. Efter 10 minuter upprepades mätningarna
efter stimulans med 1,5 mg Neostigmin intravenöst.
Result
Endo-FLIP-katetern kunde placeras i pylorus och lägeskontrollen gav en tydlig timglasform. Det registrerade
motilitetsmönstret i pylorus uppvisade en rytmisk vidgning av den smalaste delen av sfinktern samtidigt som trycket i
ballongen sjönk vid konstant volym. Rörelsemönstret var specifikt för öppning och stängning och inte för peristaltiska
vågrörelser som observeras i andra delar av magtarmkanalen. Öppningen ökade vid vid högre tryck/mer distention av
ballongen, indikerande en följsam ventilfunktion. Mönstret förstärktes med ökad distensibilitet hos pylorus efter
administration av Neostigmin.
Discussion
Endo-FLIP kan användas via gastroskopets arbetskanal för att studera pylorus fysiologi. Sfinkterns muskulatur
relaxeras och öppnas mer med kraftigare distention. Sannolikt orsakar grövre och starkare stentar mer pylorusaktivitet
med ökad migrationsrisk.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑16.15 Plats: Forum
295
Avancerad 4-dimensionell rörelseregistrering för
laparoskopisk färdighetsträning med Simball box
Kristine Hagelsteen, Lund
Dan Sevoinus Lund, Anders Bergenfelz Lund, Mikael Ekelund Lund
Introduction
Laparoskopisk färdighetsträning och evaluering utanför operationsrummet är viktig för alla kirurger, särskilt för de
under utbildning. En laparoskopisk boxtränare med avancerad rörelseträning har undersökts som instrument för träning
och utvärdering.
Method
Simball® box är en boxtränare där vanliga kirurgiska instrument används och rörelserna registreras och analyseras i
fyra dimensioner. En kamera spelar in utförandet och rörelserna registreras genom avancerad teknologi i troakarerna.
ST-läkare vid en tredagars laparoskopikurs utvärderades i laparoskopisk knytteknik vid början, mitten och slutet av
kursen. Mätvärden i 4 dimensioner registrerades och feedback presenterades i form av jämförelse med
instruktörsvideons utförande.
Result
Tio högerhänta ST-läkare inkluderades. Mediantid (range) för laparoskopisk knut var 359 (253-418), 129 (95-166) och
95 (52-156)s; 655; 236 och 174 % av instruktörsutförandet, med signifikans pre-/mitt-kurs (p < 0.0001), pre-/post-kurs
(p < 0.0001) och mitt-/post-kurs (p = 0.0050). ”Total instrument motion” minskade från 1208 (845-1751) till 522 (411810); p = 0.042 vidare till 405 (246-864)cm post-kurs; pre-/post-kurs p <0.0001; 673, 291 och 225 % av
instruktörsutförandet. “Total angular distans” (range) var 150 (87-251), 65 (42-116) och 50 (33-136) radianer, med
signifikans pre-/mitt-kurs (p = 0.022) och pre-/post-kurs (p = 0.0002). Höger hands genomsnittliga hastighet (cm/s)
ökade: 1.94 (1.11-2.27) pre-, 2.39 (1.56-2.83) mitt-, 2.60 (1.67-3.19) med signifikans pre-/mitt-kurs (p = 0.022) och
pre-/post-kurs (p = 0.002). Genomsnittlig acceleration (mm/s2) och “motion smoothness” (µm/s3) ändrades inte under
kursens gång.
Discussion
De mätvärden som genererades i Simball® box speglade deltagarnas förbättring väl och gör boxtränaren till ett
användbart instrument för träning och evaluering i laparoskopisk färdighet.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑16.15 Plats: Forum
296
Endoskopisk förslutning av perforerade ulkus i ventrikel
och duodenum, en fallserie på 11 patienter
Fredrik Swahn, Lund
Folke Hammarqvist Stockholm, Gabriel Sandblom Stockholm, Urban Arnelo Stockholm
Introduction
Perforation i samband med peptisk ulkussjukdom behandlas traditionellt med öppen eller laparoskopiskt förslutning
(rafi). Även efter kirurgisk intervention finns en betydande grad av morbiditet och mortalitet, i synnerhet bland äldre och
sjuka. På Karolinska Huddinge har man sedan 2010 använt endoskopisk förslutning av perforerade ulkus med s.k.
over the scope clip (OTSC), Ovesco, Tübingen Tyskland. Vi redovisar resultat med avseende på graden av lyckad
förslutning, post-operativt läckage, reintervention och övriga komplikationer.
Method
OTSC (10 mm) kombinerat med tre-armad tång (twin-grasper) kan dra samman perforationen och försluta den i
samma seans. Samtliga fall hade fri gas, yngre patienter med en kort anamnes och ringa tecken på kontamination och
patienter med hög risk för att inte överleva kirurgi (p.g.a. hög ålder och hög ASA klass), blev föremål för inledande
gastroskopi i intubationsnarkos på C-op med beredskap för kirurgi om perforationen inte kunde identifieras eller
förslutas. Läcktest och perkutan inläggning av bukdränage för lavage utfördes. Kontrollgastroskopi dag 4.
Result
Under tiden 2010-2015 behandlades 11 patienter (3 kv/8 m) och i 10/11 fall (91%) blev det en framgångsrik förslutning.
I ett fall var perforationen omöjlig att försluta och konverterades. Patienter med kort anamnes och lindrig grad av bukkontamination (n=5), blev postoperativt förlopp okomplicerat och förenat med kort vårdtid (4-5 dygn). Äldre och sköra
patienter eller med omfattande kontamination fick förväntat behov av reintervention (perkutan abscessdränering),
intensivvård och antibiotikabehandling. Dock överlevde samtliga patienter. I samtliga fall kunde kontrollgastroskopin
visa att förslutningen förblev intakt.
Discussion
Endoskopisk förslutning av perforationsulkus fungerar och kan vara ett attraktivt alternativ i utvalda fall.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑16.15 Plats: Forum
297
Incidens av abdominell bulging och ärrbråck efter partiella
öppna nefrektomier i flanksnitt efter njurcancer.
Aapo Inkiläinen, Umeå
Karin Strigård Umeå, Börje Ljungberg Umeå
Introduction
Abdominell bulging och ärrbråck är komplikationer efter öppna partiella nefrektiomier (OPN) genomförda i flanksnitt,
men den exakta förekomsten är sparsamt kartlagd. Syftet är att kartlägga incidens av bulge och ärrbråck efter OPN i
flanksnitt.
Method
En retrospektiv journalgenomgång av 197 konsekutiva patienter opererade med OPN i flanksnitt under 2004-2014 vid
Norrlands Universitetssjukhus och Sundsvalls Sjukhus. Medicinska journaler och röntgenbilder, tagna postoperativt vid
3 månader, 1 år och 2 år, gicks igenom sökandes efter förekomst av journalförda eller radiologiskt synliga ärrbråck eller
bulging.
Result
Efter exklusion kvarstod 186 av 197 patienter. Kliniskt upptäckt bulge omnämndes hos 36 patienter (19 %) och
radiologiskt synlig bulge hos 48 patienter (26 %). Kliniskt upptäckt ärrbråck fanns hos 5 (3 %) av patienterna och
radiologiskt synlig ärrbråck hos 9 (5 %) av patienterna. BMI var statistiskt signifikant en riskfaktor för ärrbråck (p=0,012)
och bulging (p=0,041). Andra demografiska variabler var ej statistiskt signifikanta. Bulgegruppen hade en signifikant
förminskad muskeltjocklek på den opererade sidan, -8 mm (range -26–12 mm) jämfört med -3 mm (range -21–7 mm)
hos de utan bulge och bråck (p=0,005).
Discussion
Frekvensen av ärrbråck efter OPN i flanksnitt är jämförbar med bråckfrekvensen efter andra bukoperationer.
Bukväggsbulge är en vanlig komplikation efter flanksnitt. Patienternas upplevelse och fysiska svaghet i dessa grupper
behöver studeras ytterligare.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑16.15 Plats: Forum
298
Kombinerad robotassisterad och laparoskopisk
proktokolektomi med anläggande av ileoanal
bäckenreservoar
Henrik Iversen, Stockholm
Martin Janson Stockholm, Annika Sjövall Stockholm
Introduction
Sedan 2 år bedrivs robotassisterad kolorektalkirurgi på Karolinska Universitetssjukhuset i Solna. Införandet föregicks
av ett strukturerat utbildningsprogram på Kliniskt Träningscentrum på Karolinska samt på Ecole Européenne de
Chirurgie i Paris. Hittills har 50 kolorektala resektioner utförts på vår sektion varav merparten utgjorts av
rektumresektioner pga rektalcancer. Resultaten presenteras tillsammans med övriga stockholmsjukhus i annat abstract
på detta möte. Parallellt görs på enheten även laparoskopiska kolonresektioner. Utöver fördelar i form av mindre
smärta, och kortare vårdtid som kan uppnås med minimalinvasiv teknik efterfrågas i allt högre grad även detta av
kosmetiska skäl bland unga patienter. I detta abstract presenteras ett fall där vi utfört minimalinvasiv proktokolektomi
samt anläggande av ileoanal bäckenreservoar hos 21-årig man med familjär adenomatös polypos.
Method
Ingreppet inleddes med patienten i högerroterad trendelenburgposition och med robot löstes vänsterkolon inklusive
vänster flexur samt delades IMA. Rektum löstes härefter med nervsparande TME ner till övre intersfinkteriska planet
varefter tvär avstapling gjordes omedelbart ovan sfinkterplanet. Roboten dockades av varefter högerkolon och
transversum löstes laparoskopiskt anatomiskt med komplett mobilisering av tunntarmens mesenterialstjälk. Befintliga
robotportar användes. Preparatet utförskaffades via 5,5 cm pfannenstielincision med extrakorporal avstapling av
distala ileum. Stapling av J-pouch gjordes extrakorporalt via pfannenstielincisionen varefter ileoanala anastomosen
staplades problemfritt laparoskopiassisterat 3-5 mm ovan linea dentata. Avlastande loopileostomi anlades.
Result
Operationstid: 472 min. Blödning: 50 ml. Postoperativ vårdtid: 5 dygn. Intakt urogenitalfunktion. Återinlagd pga
stomiflödesproblematik. Patienten är nu välmående.
Discussion
Kombinerad robotassisterad och laparoskopisk proktokolektomi med bäckenreservoar kan erbjuda ett fungerande
minimalinvasivt alternativ till öppen kirurgi, där roboten kan underlätta den djupa bäckendissektionen.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑16.15 Plats: Forum
299
Kvalitetsarbete av sårrupturer vid kirurgkliniken Danderyds
sjukhus
Anna Löf Granström, Stockholm
Jacob Freedman Stockholm
Introduction
Sårruptur efter medellinjesnitt vid bukoperationer är en känd komplikation som kräver akut reoperation och ger ökat
lidande för patienterna samt ökade sjukvårdskostnader. Kända riskfaktorer är postoperativ sårinfektion och akut
operation. Tidigare studier av elektiva operationer har visat att frekvensen sårrupturer minskar då medellinjesnitten
förslutes med fortlöpande tråd med kvot mellan tråd- och sårlängd på över fyra. Syftet med denna studie var att
utvärdera frekvensen sårrupturer på Danderyds kirurgklinik samt att implementera och utvärdera 4:1 förslutning av
buken.
Method
Genom retrospektiv journalsökning identifierades samtliga medellinjesnitt och sårrupturer vid kliniken mellan 20082013. Efter genomgång av samtliga fall sammanställdes data och presenterades för kliniken i början av 2014. Därefter
beslutades att alla medellinjesnitt ska förslutas enligt 4:1 förslutning med fortlöpande sutur. Frekvensen sårrupturer
efter förändringen kontrollerades genom journalsökning av 2014 års medellinjesnitt samt sårrupturer.
Result
Mellan 2008 och 2013 identifierades 80 sårrupturer av totalt 4645 medellinjeincisioner. Frekvensen sårrupturer per år
varierar mellan 1,2 % till 2,2 %. År 2014 identifierades 8 sårrupturer på totalt 558 medellinjesnitt, vilket ger en frekvens
av sårrupturer på 1,4 %. Majoriteten av sårrupturerna inträffade efter akut kirurgi, 73 % i genomsnitt per år.
Discussion
Frekvensen sårrupturer efter planerade medellinjesnitt kan enligt litteraturen minskas genom 4:1 förslutning med
fortlöpande tråd. Detta gynnar både patienten samt sjukhuskostnader. Vår studie visar en frekvens av sårrupturer
mellan 1,2 - 2,2 % där majoriteten uppkommit efter akuta operationer. Orsaken till denna fördelning är oklar men kan
vara orsakad av patientfaktorer så väl som faktorer hos operatören.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑16.15 Plats: Forum
300
Kvalitetsregistret för Svenska Bukväggsbråck –
omoperation efter ärrbråcksoperation
Peder Rogmark, Malmö
Agneta Montgomery Malmö
Introduction
Ärrbråck efter kirurgi är ett betydande kliniskt problem och trots rekonstruktion med nät ses återfall av bråck. Den
första analysen avseende återfallsbråck registrerade i Svenska Bukväggsbråcksregistret rapporteras.
Method
Kvalitetsregistret har idag 4100 registrerade operationer från 10 kliniker. Samtliga typer av bukväggsbråck inkluderas
med uppföljning efter 1 månad, komplicerade bråck även efter 6 månader. Totalt 90 omoperationer med tillgängliga
primäroperationsdata analyseras.
Result
Registret omfattar 1404 navelbråck (NB), 556 epigastrikabråck (EB), 50 övriga primära bråck(ÖB), 1259 ärrbråck (ÄB)
samt 84 parastomala bråck (PB). Totalt 90 omoperationer är registrerade. Omoperationsfrekvensen för NB var 1.7%,
EB 4.7%, ÖB 2.0%, ÄB 2.6% och PB 6.0%. Omoperation utfördes efter median 382 (IQR 384) dagar. Vanligaste
lokalisationen var navelområdet. Primära operationstekniken vid NB och EB var suturplastik med icke-resorberbar tråd
i 65% respektive 84% och primära operationstekniken vid ÄB var IPOM i 58%, retromuskulär nätplastik i 12 %,
intermuskulär nätplastik i 12% och resterande övriga metoder. Omoperationspatienterna hade komplikationsfri 30dagarsuppfölning i 79%. Omoperationerna gjordes med IPOM 39%, retromuskulärt 26%, onlayplastik i 10% samt
resterande med övriga metoder.
Discussion
Omoperationsfrekvensen för ärrbråck är låg, medan frekvensen är relativt hög för epigastrika- och parastomalabråck.
Kvalitetsregistret behöver fler inkluderade operationer för att kunna rekommendera specifika operationstekniker vid
olika typer av bukväggsbråck.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑16.15 Plats: Forum
301
Laparoskopisk ventralherniaplastik: medför suturering av
fasciedefekter bättre resultat?
Jael Tall, Stockholm
Bengt Håkanson Stockholm, Joakim Pålstedt Stockholm, Anders Thorell Stockholm
Introduction
Laparoskopisk ventralherniaplastik med meshförstärkning (LVHRst) medför kortare vårdtider och lägre frekvens av
postoperativa infektioner jämfört med öppen operation. Förekomst av serom eller hematom är dock vanligare efter
laparoskopisk operation. Huruvida förslutning av fasciedefekten (LVHRfc) medför lägre frekvens av serom eller
hematom och recidiv är inte ännu klarlagt.
Method
Retrospektivt identifierades, via Svenska bukväggsbråckregistret, 380 patienter som opererats elektivt för ventralhernia
eller ärrbråck på Ersta sjukhus under tiden januari 2011 till mars 2015. Som utfallsvariabler valdes recidiv, serom eller
hematom 6 månader efter kirurgi.
Result
88 (23%) patienter opererades med LVHR-fc och 292 (77%) genomgick LVHR-st. Demografiska data eller
fasciedefektens storlek skiljde sig inte åt mellan grupperna. Ärrbråck var vanligare i LVHR-fc (85 vs. 62%, p<0.001).
Vid 6-månaders uppföljning noterades recidiv hos 2 patienter i LVHR-fc och 14 i LVHR-st (3 vs. 5%, p=ns). Serom eller
hematom uppstod hos 2 och 19 patienter i LVHR-fc och LVHR-st, respektive (3 vs. 7%, p=ns).
Discussion
Laparoskopisk operation av ventralhernia med samtidig förslutning av fasciedefekt kan utföras med god säkerhet. Vi
kunde i detta material inte påvisa någon statistiskt säkerställd förbättring av korttids recidivfrekvens eller
serom/hematombildning. Våra data antyder dock att denna teknik har potential att förbättra resultaten efter
laparoskopisk ärrbråckskirurgi.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑16.15 Plats: Forum
302
Peroperativ online registrering till kvalitetsregister.
Michaela Breistrand, Mora
Johanna Österberg Mora
Introduction
För att minska dubbelarbete med pappersformulär, började kirurgerna vid Mora lasarett 2005 registrera online till
Svenska Bråckregistret och GallRiks. Trots denna rutin registrerades operationsdata sent eller aldrig. Detta innebar
frustration och efterarbete för registerkoordinatorerna. Ibland saknades väsentliga uppgifter i operationsberättelserna,
som försvårade inmatning av data och försämrade validiteten. Istället för att analysera och återkoppla data, användes
dyrbar tid till efterregistrering. Från 2012 introducerades en ny rutin där undersköterskorna registrerar till
kvalitetsregistren direkt på operationssalen. Målet var att effektivisera inrapporteringen, minska problemen med
efterregistrering, frigöra tid samt säkerställa att data blev valida.
Method
Efter stöd från verksamhetsledning samt information till berörda beslutades att data till alla benigna kvalitetsregister
skulle utföras online peroperativt av undersköterskor i samråd med operatör. Utbildning om kvalitetsregistren gavs,
teknisk utrustning optimerades med dubbla skärmar för säker och användarvänlig funktion. Idag hanteras alla benigna
operationsregister direkt online, med mål om att även de maligna operationsregistren ska utföras peroperativt
framöver.
Result
Att registrera peroperativt online fungerar bra efter utbildning. Endast de gånger då webbportalen ligger nere används
pappersregistrering. Undersköterskorna känner sig delaktiga och får större kunskap om operationerna. Data är valida
och täckningsgraden hög.
Discussion
För att kunna använda oss av kvalitetsregister vid förbättringsarbete och forskning är det av yttersta vikt att data är
valida. Peroperativ online registrering av undersköterskorna på operationssal till kvalitetsregister gör inrapporteringen
fullständig och säker, är tidsbesparande, ökar fokus på operationen samt höjer kunskapsnivån i hela operationsteamet.
Vi har även skapat en utbildningsfilm som finns på SIKT hemsida.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑16.15 Plats: Forum
303
Rectusmuskelatrofi samt bråckutveckling vid subcostal
incision efter leverresektion tillföljd av metastaserande
kolorektal cancer.
Marie Massalsky, Malmö
Agneta Montgomery Malmö
Introduction
Leverresektion vid metastaserande kolorektal cancer ger en förlängd överlevnad och utförs i allt större omfattning.
Vanligen görs en subcostal incision med omfattande delning av bukväggsmuskulatur och ett flertal interkostalnerver.
Leder detta till en permanent atrofi av rectusmuskeln och utveckling av ärrbråck?
Method
Patienter som genomgått leverkirurgi tillföljd av metastaserande kolorektal cancer under 2012 på SUS Lund med
subcostal incision eller Mercedessnitt inkluderades. Tjockleken av höger och vänster rectusmuskel mättes på CT
preoperativt samt 6 och 12 månader efter leverkirurgi liksom utveckling av bråck i incisionslinjen. Atrofi definierades
som minimum 20% reducerad muskeltjocklek och total atrofi om rectuslogen var <3mm, då endast fascior bedömdes
kvarstå. Mätningar gjordes av två oberoende. Exklusion var tidigare snitt under arcus och avsaknad av tillgänglig CT
uppföljning.
Result
Totalt 44/74 patienter inkluderades. Medianåldern var 70 år (range 35-82), BMI (18-41), 14% rökare och 64% män.
Totalt 64 % hade ingen comorbiditet förutom sin cancer. Incisionen förslöts i två lager med PDS. Någon suturkvot fanns
ej angiven. Atrofi utvecklades hos 36/44 (84%) redan efter 6 månader och kvarstod hos alla efter 12 månader. Totalt
14% (6/44) hade total atrofi. Bråckutveckling sågs hos 9/44.
Discussion
Subcostal incision vid leverkirurgi tillföljd av colorektal cancer orsakar denervering av rectusmuskulaturen vilket leder till
omfattande rectusatrofi och en hög frekvens bråckutveckling. Denervering medför en irreversibel skada som också kan
leda till dålig support för en eventuell stomi med ytterligare bråckutveckling. Skulle dessa patienter vara betjänta av, att
om möjligt, bli leverreceserade via den tidigare medelincisionen?
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑16.15 Plats: Forum
304
Sensor-stentet – en textil sensor skapad av piezoelektrisk
tråd för evaluering av tarmmotorikens kompression av ett
stent
Maria Bergström, Borås
Jorge Arroyo Vàzquez Borås, anja Lund Borås, Per-Ola Park Borås
Introduction
Täckta stentar används allt mer för behandling av läckage, främst postoperativt i gastrointestinalkanalen. Migration är
en fruktad komplikation vid dessa behandlingar. Stentets geometriska form och mekaniska egenskaper kan antas
påverka migrationstendensen. I avsaknad av modeller har dessa faktorer inte studerats. Vi har i samarbete med
Textilhögskolan i Borås påbörjat utvecklingen av en sensorstent-modell. En polymerbaserad piezoelektrisk tråd känslig
för deformation har utvecklats vid Textilhögskolan i Borås i samarbete med Swerea IVF. Töjning av tråden förändrar
dess elektriska potential vilket kan registreras; tråden kan användas som en tunn (60 μm) och flexibel töjningssensor.
Method
Den piezoelektriska tråden vävdes in i ett icke täckt Duodenalstent (Hanaro, MI-Tech). Försöket utfördes i två etapper.
1) Ex-vivo: Stentet utsattes för dynamisk kompression med ringar som fördes över det. Variationer i elektrisk potential i
piezotråden registrerades med oscilloskop avseende signalens läge och amplitud. 2) In vivo: icke-överlevnadsmodel,
gris: Stentet placerades i grisens pylorus via laparotomi och gastrotomi. Ventrikeln syddes ihop och de piezoelektriska
trådarna drogs ut till oscilloskopet. Den piezoelektriska signalen mättes under 30 minuter, både som basalvärden och
efter stimulering med Neostigmin.
Result
Ex-vivo-modellen visade att de piezoelektriska trådarna genererade en elektrisk signal där olika mekaniskt tryck
inducerade olika potentialer. In-vivo-försöket: basalmätningarna visade tydligt samband mellan piezo-elektriskt
inducerade potentialvariationer och synliga pylorara kontraktioner. Vid stimulans med Neostigmin noterades ökade
potentialer tillsammans med synligt ökad pylorusaktivitet .
Discussion
Studien visar att piezoelektriska trådar som vävts in i ett stent kan representera tarmrörelser. Med utveckling av
modellen skulle ett sensor-stent kunna skapas för att utvärdera den fysiologiska effekten av stentbehandling.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑16.15 Plats: Forum
305
Självlåsande loop för temporär förslutning av colon runt
skaftet på städ vid anastomosering av colon
Odd Höglund, Uppsala
Oskar Maxon Uppsala, Anders Grönberg Halmstad
Introduction
Colorektalcancer är den tredje vanligaste cancerformen i världen. Vid kirurgisk behandling avlägsnas tumören och
konventionell stapling eller suturering används för att anastomosera tarmändarna. En annan intressant teknik att
skarva tarm är den Adaptiva Anaeroba Anastomosen, en nyutvecklad metod där anastomosen kan valideras redan
under operationen och där hållfastheten i anastomosen är lika hög som resterande tarmvägg från operationstillfället
och framåt i tiden. Vid både Adaptiv Anaerob Anastomos och stapling försluts tarmlumen tillfälligt runt skaftet på städet
med en tobakspungssutur. Målet med denna studie var att utvärdera möjligheten att ersätta denna tobakspungssutur
med en självlåsande loop.
Method
Ett flexibelt band med en låsmekanism konstruerades, en självlåsande loop. Små upphöjningar fanns på bandets yta
för att skapa friktion mellan implantat och vävnad med avsikt att erhålla ett bra vävnadsgrepp när loopen dras åt runt
vävnaden. Ett in vivo test utfördes på sex grisar, vikt ca 50 kg, där det självlåsande implantatet användes för att
försluta lumen runt skaftet på städet. Den Adaptiva Anaerob Anastomos tekniken och konventionell cirkulär stapling
användes på tre grisar vardera.
Result
Den självlåsande loopen kunde användas för att försluta tjocktarmslumen runt skaftet på städet vid bägge metoderna.
Subjektivt bedömdes den självläsande loopen åstadkomma ett bra vävnadsgrepp och en god förslutning
Discussion
Teknologin upplevdes som enkel att använda och potentiellt tidsbesparande. Resultatet av studien antyder att den
självlåsande loopen kan användas för att ersätta tobakspungssutur för tillfällig förslutning av colon. I studien
identifierades även potentiella detaljförbättringar av implantatets design. Tack till SIKT vars Forskningsstipendium 2014
möjliggjorde denna studie.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑16.15 Plats: Forum
306
Svagare bukväggsstyrka ju större bråckarea vid Gigantiska
ärrbråck
Karin Strigård, Umeå
Ulf Gunnarsson Umeå, Peter Falk Göteborg
Introduction
Patientrelaterade faktorer som påverkar uppkomsten av gigantiska ärrbråck är rökning, diabetes, grav övervikt och
rubbningar i kollagenmetabolismen vid läkning. Uppbyggnaden/remodulering av extracellulära matrix (ECM) ligger till
grund för utvecklingen av bukväggsdefekter. Patienter med stora bukväggsbråck upplever svaghet i bukväggen, vilket
kan leda till minskad fysisk aktivitet och övervikt. Det är i en mindre studie visat att bukväggsstyrkan ökar om linea alba
återförs till rätt position i samband med bråckkirurgi. Huruvida den preoperativa bukmuskelstyrkan är kopplad till
bråckets storlek är inte beskrivet.
Method
52 patienter som skulle opereras för gigantiska bukväggsbråck genomgick preoperativt test av bukväggsstyrkan med
Biodex system 4. Metoden är tidigare validerad gällande personer med stora bukväggsbråck. Kraften (Nm) testades vid
flektion och extension i två olika hastigheter samt isometriskt. Bråcken var mer än 10 cm transversellt mätt kliniskt eller
med DT. Arean av bråcken beräknades från de kliniskt uppmätta måtten longitudinellt och transversellt.
Result
27 män och 25 kvinnor ingick i studien och åldern varierade mellan 35 och 77 (medel 62,8) år. Arean av bråcken
varierade mellan 21,2 och 433,3 cm2 med ett medel på 167,3. Det fanns en signifikant koppling mellan allt svagare
muskelstyrka och ökad area vid alla testade modaliteter. Korrelationen var tydligast vid flektion och extension 30
grader/s. Det fanns ingen korrelation mellan area och kön, ålder eller BMI. Som grupp betraktat var män starkare än
kvinnor.
Discussion
Studien visar en tydlig korrelation mellan bråckarea och muskelstyrka i bukväggen, vilket kan förklara patienternas
upplevelser av bråcken. Resultaten stärker hypotesen om vikten av att återställa linea alba vid gigantiska
bukväggsbråck.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑16.15 Plats: Forum
307
Säker galloperation med ”The critical view of safety”
Saif Al-Tai, Torsby
Stephan Axer Torsby
Introduction
Det görs runt 12.000 laparoskopiska kolecystektomier varje år i Sverige. Iatrogena gallgångsskador kan leda till
allvarliga konsekvenser inkluderande en signifikant ökad mortalitetsrisk. Intraoperativ kolangiografi (IOC) anses vara ett
bidrag till att minska risken för gallvägsskador trots risken till felaktig tolkning av resultaten. Syftet med
undersökningen var att implementera och evaluera en operationsstrategi speciellt vid ST-utbildning som är effektiv i att
förebygga gallgångskador – the critical view of safety (CVS)
Method
Vid denna undersökning utförde en ST-läkare elektiva och akuta laparoskopiska kolecystektomier under en period av
tre månader med målet att uppfylla kriterierna för CVS. Ingreppen film- och fotodokumenterades. Operationstiden
registrerades och jämfördes med tidigare operationstider under utbildningsperioden.
Result
25 operationer ingick i undersökningen, två akuta och 23 elektiva laparoskopiska kolecystektomier. CVS åstadkoms vid
24 operationer (92 %). Genomsnittlig operationstid var 75 min(SD= 23) och därmed lägre än den genomsnittliga
operationstiden under tidigare utbildningsperioden (47 operationer på 3 år med en genomsnittlig operationstid på 99
min SD=31). Det uppstod inga intraoperativa komplikationer.
Discussion
CVS som operationsteknik vid laparoskopisk kolecystektomi är lätt att implementera under ST-utbildning. Att
kombinera intraoperativ kolangiografi (IOC) med CVS minska risken för felaktig tolkning av IOC-bilder. Andra fördelar
är kortare operationstider, operatörens ökade förtroende för operationstekniken och en hög standardiseringsgrad.
Parametern ”Operationen utfördes med ”Critical view of Safety” borde ingå i Gallriks-registret för att kunna evaluera
operationsteknikens betydelse.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑16.15 Plats: Forum
308
TEP efter 15 år
Per Johansson, Skövde
Bengt Novik Stockholm
Introduction
Det saknas systematiskt registrerade långtidsdata om ljumskbråckkirurgi, inte minst efter laparoskopiska TEP och
TAPP.
Method
En kirurgs samtliga 510 TEP och 5 TAPP registrerades prospektivt under 4 år (feb 1998 – feb 20012). De 377
patienterna utvärderades upprepat till och med 5 år, samt nu efter 12-17 år, med en selekterande screening-enkät.
Patienter med kliniskt relevanta symptom selekterades till att kroppsundersökas av oberoende kirurger enligt ett
standardiserat studieprotokoll. Utfallsmått var recidiv, postop smärta och patienttillfredsställelse. End-points var fullföljd
långtidsuppföljning, recidiv-op eller död.
Result
Vid op-datum var patienternas medelålder 56 år. Under observationstiden avled drygt 60 patienter (ca 13%), men bara
3 av de avlidna har inte besvarat någon av uppföljningsenkäterna. Mer än 95% av patienter respektive plastiker har
kunnat följas till någon av ändpunkterna. Fem recidiv har omopererats och ytterligare 5 asymptomatiska recidiv har
diagnosticerats. Endast 3 av recidiven diagnosticerades inom det första postop året. Hälften debuterade sent (> 2 år)
och 4 av recidiven debuterade > 5 år postop. Kroniskt obehag har totalt rapporterades efter 6% av plastikerna. Vid den
senaste uppföljningen har ingen patient rapporterat svår smärta och endast 6 patienter registrerat måttliga obehag.
Långtidsresultatet efter de flesta plastikerna (96%) har av patienterna betygsatts som bra eller mycket bra.
Discussion
Uppföljningsfrekvensen är en av de högsta som någonsin rapporterats i en stor långtidsstudie av bråckkirurgi. TEP kan
recidivera efter flera års tid, men det är ovanligt. Hälften av recidiven opereras inte. Kronisk postop smärta tenderar att
minska med längre uppföljningstid. Långtidsresultaten är generellt goda. Studiens data kan användas för jämförande
bench-marking och power-beräkningar i andras framtida långtidsstudier.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑16.15 Plats: Forum
309
Trauma
310
Blödningsdöd efter trauma beror på icke-komprimerbar
blödning i thorax och buk
Marcus Wannberg, Stockholm
Poya Ghorbani Stockholm, Carl-Magnus Whalgren Stockholm, Lovisa Strömmer Stockholm
Introduction
Blödningschock är den huvudsakliga orsaken till behandlingsbar död efter trauma. Denna retrospektiva studie av
dödsfall efter trauma på grund av blödning syftade till att identifiera skadetyp, anatomisk lokalisering av blödning, och
tid för dödsfall.
Method
Alla dödsfall som inträffade i samband med trauma vid vår institution från 2007 till 2011 undersöktes. Dödsfall på grund
av blödningschock inom 24 timmar identifierades och obduktionsrapporter undersöktes. Demografi, skadetyp och tid
då dödsfallet inträffade registrerades.
Result
Under studietiden inträffade 50 dödsfall efter trauma orsakade av blödningschock. Medianåldern var 32 år (IQR: 1893), 18 % kvinnor. Trubbigt våld stod för 68 % av fallen och penetrerande våld för 32 %. Median Injury Severity Score
(ISS) var 56 (10-75) och median tid från ankomst till död var 1.0 timme (3 minuter – 15 timmar). Det var 25 dödsfall på
grund av blödningschock inom den första timmen efter ankomst och thoraxtrauma var i detta fall dominerande (64 %;
16/25). 14 patienter klassificerades som döda vid ankomst. Totalt var dödsfall av blödningschock vanligast efter
thoraxtrauma (50 %; 25/50), följt av trauma i multipla kroppsområden (28 %; 14/50) och buktrauma (22 %; 11/50).
Utblödning från skador på specifika kärl omfattade thorakalaorta (n=6), arteria brachiocephalica (n=1) och bukaorta
(n=1).
Discussion
Tidig traumatisk blödningsdöd beror på icke-komprimerbar blödning där utblödning från thoraxtrauma dominerar.
Framtida behandlingsstrategier kommer att kräva nya metoder för att minska dödligheten av dessa komplexa skador.
Dag: Fredag 21/8 Tid: 08.15‑08.25 Plats: Club 700
311
EXTRACORPOREAL MEMBRANE OXYGENATION
IMPROVES COAGULOPATHY IN EXPERIMENTAL
TRAUMATIC HEMORRHAGIC MODEL
Magnus Larsson, Stockholm
Carl-Magnus Wahlgren Stockholm, Louis Riddez Stockholm, Anders Östlund Stockholm, Björn Frenckner Stockholm
Introduction
Hemorrhage is the most common cause of preventable death after trauma. Coagulopathy plays a central role in
uncontrolled bleeding and is caused by multiple factors. Extra Corporeal Membrane Oxygenation (ECMO) is an
established treatment for patients with respiratory failure but has in recent years also been used in severely injured
trauma patients with cardiopulmonary failure and coexisting bleeding shock. The aim of this study was to study the
effect of ECMO on hypothermia, acidosis, and coagulopathy in a traumatic hemorrhagic rabbit model.
Method
New Zealand White rabbits (n=10) were anesthetized with Midazolam and Sufentanil. They sustained laparotomy,
bilateral femur fractures, and were hemorrhaged 50 % of their estimated blood volume. After 90 minutes of bleeding
shock they were resuscitated with a standard protocol (n=5) or with venoarterial ECMO (free of systemic heparin) in
addition (n=5).
Result
5/5 animals survived in the ECMO group. 3/5 animals survived in the Control Group. ECMO during 60 minutes of
resuscitation efficiently increased the body temperature, improved pH and stabilized the circulation. ECMO improved
coagulation measured by ROTEM with a significant decrease in Clot Formation Time and Clotting Time. ECMOtreatment also reduced the animals Ear Bleeding Time. The Maximum Clotting Formation was not affected by ECMO.
Discussion
Heparin-free ECMO may improve the coagulative capacity in lethal exsanguination. By fastly increasing the body
temperature and normalizing pH the time for clots to develop is reduced when ECMO is used. There is still a need to
substitute the lost fibrinogen for stabilization of these clots.
Dag: Fredag 21/8 Tid: 08.26‑08.36 Plats: Club 700
312
Betablockad behandling minskar dödligheten efter isolerad
svår traumatisk hjärnskada
Eric Thelin, Stockholm
Louis Riddez Stockholm, Shahin Mohseni Stockholm
Introduction
Flertalet nordamerikanska studier har noterat en ökad överlevnad hos traumatisk hjärnskadade patienter som
exponerats för betablockadmedicinering under vårdtiden. Målet med denna studie var att se vilken effekt
betablockadbehandling hade på överlevnaden i en svensk kohort bestående av patienter drabbade av isolerad svår
hjärnskada.
Method
Traumadatabasen vid Karolinska Universitetssjukhuset Solna användes för att detektera samtliga patienter med svårt
isolerad hjärnskada, som definierades som en intrakraniell skada med Abbreviated Injury Scale (AIS) ≥3 men med
extrakraniella skador graderad AIS ≤2, mellan åren 2007 och 2011. Multivariatanalys användes för att värdera effekten
av betablockadbehandling på överlevnaden. Dessutom genomfördes en undergruppanalys för att analysera
överlevnadseffekten hos patienter som hade betablockadbehandling innan traumatillfället.
Result
Totalt uppfyllde 874 patienter inklusionskriterna och av dessa hade 33% (n=287) behandlats med
betablockadbehandling under vårdtiden. De behandlade patienterna var äldre (62 ±16 år vs. 49 ±21 år, p<0.001), och
hade en allvarligare skada baserad på Injury Severity Score (ISS) och huvud AIS (ISS ≥16: 71% vs. 59%, p<0.001;
huvud AIS ≥4: 60% vs. 45%, p<0.001). Patienter som inte behandlats med betablockad hade en 5 gånger så hög risk
att avlida under vårdtiden, efter att ha justerat för signifikanta parametrar (Adjusted OR 5.0, CI 95% 2.7-8.5, p=0.001).
Ingen betablockadbehandling innan traumat resulterade i högre mortalitet (AOR 3.0 CI 95% 1.2-7.1, p=0.015).
Discussion
Betablockadbehandling efter isolerad svår hjärnskada är associerat med en förbättrad överlevnad, i synnerhet om
patienten också erhållit betablockadbehandling innan traumatillfället. För att bättre kartlägga sambandet mellan
betablockadbehandling och patientutfall efter hjärnskada rekommenderar vi prospektiva studier inom området.
Dag: Fredag 21/8 Tid: 08.37‑08.47 Plats: Club 700
313
Kirurgisk behandling av svåra bäckenskador
Lovisa Strömmer, Stockholm
Emma Rosander Stockholm, Poya Ghorbani Stockholm, Magnus Falkén Stockholm, Louis Riddez Stockholm
Introduction
Tidig diagnostik och behandling av blödning hos patienter med svåra bäckenskador är avgörande för överlevnad. I
denna studie beskriver vi den akut kirurgiska och endovaskulära behandlingen av bäckenskador under de senaste 2
åren.
Method
Deskriptiv studie av prospektivt insamlade data (skadegrad/mekanism, fysiologi, behandling, 30-dagars mortalitet,
dödsorsak, undvikbar död) under 2013-2014, Karolinska Universitetssjukhuset. Systoliskt blodtryck ≤90 mmHg
definierades som hemodynamiskt instabil. Data presenteras som median (IQR).
Result
164 patienter med bäckenskador identifierades varav 71(43%) var svåra(AIS ≥3) skador. Ålder var 47(28-63), ISS
20(12-34).En majoritet var höga fallskador (46%). Akut kirurgisk åtgärd (thorakotomi n=3, laparotomi n=13,
preperitoneal packning n=2), angiografi/embolisering(A/E n=14) eller kraniotomi(n=3) genomfördes på 18% (30/164) av
patienterna. Tid till kirurgi var 48(8-94) min. A/E genomfördes som enda åtgärd(n=6, tid till A/E 102 (79-159) min) eller i
kombination med annan åtgärd(n=8) och oftast i hybridsal(12/14, 86%). Mortalitet var 6%(10/164). Dödsorsaker var
blödningschock(n=4), TBI(n=2), organsvikt(n=1) och annat(n=3). Ingen undvikbar död identifierades. Instabila
patienter, 15/164(15%), hade högre ISS, 43(38-66) och 11/15(73%) hade svåra bäckenskador. 9/14(60%)patienter
hade blödningschock och 6/9(67%) orsakades framförallt av bäckenblödning. Akuta kirurgiska åtgärder var thorakotomi
n=3, laparotomi n=7, preperitoneal packning n=2, A/E n=6 (varav 3 bäcken), kraniotomi n=1 på 9 patienter .
Aortaballong användes vid tre tillfällen. Mortalitet var 27%(4/15) varav två döda vid ankomst. Dödsorsaker var
blödningschock(bäcken n=2) och annat(n=2).
Discussion
Patienter som inkom instabila med svåra bäckenskador hade multipla skador men hos en majoritet orsakades
blödningschock och död av bäckenskadan. Dessa patienter är ovanliga men har hög mortalitet och kräver kombinerad
kirurgisk och endovaskulär behandling för att uppnå blödningskontroll.
Dag: Fredag 21/8 Tid: 08.48‑08.58 Plats: Club 700
314
Försämrad livskvalitet efter cykelolycka
Evelyne Zibung Hofmann, Stockholm
Louis Riddez Stockholm, Caroline Nordenvall Stockholm
Introduction
Cykelolyckor drabbar ofta unga och aktiva personer. Skador efter trauma kan leda till försämrad livskvalitet. Målet med
denna studie är att undersöka livskvalitén i cykeltraumapatienter och att identifiera de som löper störst risk att drabbas
av försämrad livskvalitet.
Method
En enkät med fyra frågor om livskvalitet skickades till 173 patienter som vårdats på Traumacentrum Karolinska efter en
cykelolycka mellan åren 2010-2012. Uppgifter om olyckan och skadorna hämtades ur journalen. Ett samband mellan
dessa faktorer och livskvalitén undersöktes med hjälp av univariata och multivariata regressionsanalyser.
Result
148 patienter besvarade enkäten (85,5%). De flesta (85,1%) hade endast lindriga skador. Mer än sex månader efter
olyckan uppgav 72,1% att de besvärades av fysiska symptom. Patienter med Glasgow Coma Scale (GCS) ≤13 eller
Injury Severity Score (ISS) >15 upplevde en negativ inverkan på ”känslor/livsinställning” (p-value 0,003 resp. 0,045).
”Fysiskt lidande” uppgavs av patienter med GCS ≤13 eller halsryggskador (p-values 0,020 och 0,025). Patienter med
ISS >15 eller ansiktsfrakturer upplevde begränsningar i ”dagliga aktiviteter” (p-values 0,031 och 0,025).
Discussion
Mer än 70% av cykeltraumapatienterna upplever fysiska besvär mer än sex månader efter olyckan trots att endast
15% var svårt skadade. Riskfaktorer för nedsatt livskvalitet är GCS ≤13, ISS >15, halsryggskador eller ansiktsfrakturer.
Fler studier krävs för att undersöka om en målinriktad rehabilitering kan förbättra livskvalitén i dessa patienter.
Dag: Fredag 21/8 Tid: 08.59‑09.09 Plats: Club 700
315
Bakterieflora och antibiotikaresistens hos syriska patienter
som opereras för krigsskador
Andreas Älgå, Stockholm
Johan von Schreeb Stockholm
Introduction
Krigsskador är i hög grad associerade med kontamination och infektion. Sårinfektion är den vanligaste orsaken till
mortalitet och morbiditet hos krigsskadade som överlever de första timmarna. Ökad antibiotikaresistens och
förändringar av vanligen förekommande bakterier utgör stora utmaningar i behandlingen av krigsskador. Syftet med
denna studie var att karakterisera bakterieflora och resistensmönster i sår hos patienter från krigets Syrien och studera
kopplingen mellan infektion och vårdförlopp.
Method
Vid Läkare utan gränsers traumaprojekt i Ar Ramtha, Jordanien behandlas krigsskadade syrier, huvudsakligen för
explosions- och skottskador. Vid misstänkt sårinfektion tas intra-operativa vävnadsodlingar. Retrospektiv data
inhämtades för samtliga patienter inlagda 17 september 2014 – 31 januari 2015. Jämförelser gjordes via t-test med
95% konfidensintervall.
Result
Totalt 139 patienter inkluderades i studien. Tecken till sårinfektion sågs hos 27 (19%) patienter (medianålder 30 år,
81% män). Sårinfektion kunde bekräftas med minst en positiv odling hos 26 (96%) patienter. Totalt 58 sårodlingar var
positiva. Vanligaste bakterier var Staphylococcus aureus, Acinetobacter, Enterobacter cloacae, och Klebsiella
pneumoniae. I nio (35%) av de odlings-positiva såren detekterades multiresistenta organismer. Dessa utgjordes av
Acinetobacter, Klebsiella och MRSA. Hos 24 (92%) av patienterna med verifierad infektion krävdes kirurgisk
intervention, jämfört med 67 (60%) av patienterna utan infektionstecken. I genomsnitt krävdes åtta ingrepp i
infektionsgruppen, jämfört med tre i kontrollgruppen (p<0,00001). Medelvårdtiden var 48 dagar i infektionsgruppen
(n=18), jämfört med 14 dagar i kontrollgruppen (n=77) (p<0,00001).
Discussion
Vi har kartlagt bakteriefloran hos krigsskadade syrier och påvisat en hög grad multiresistenta mikroorganismer. Våra
resultat indikerar en signifikant koppling mellan sårinfektion och ökat behov av kirurgi samt förlängd vårdtid.
Dag: Fredag 21/8 Tid: 09.10‑09.20 Plats: Club 700
316
Evaluering av mjältstorlek efter mjältartärembolisering
Khalid Elias, Uppsala
Bengt Berg Stockholm, Magnus Jonsson Stockholm
Introduction
Icke operativ behandling med i första hand coiling av a.lienalis har i ökande grad accepterats som en rimlig strategi för
hemodynamisk stabila patienter vid mjältskada. Syftet med denna behandling är att bevara mjälten med dess funktion i
så stor utsträckning samtidigt som blödningen stoppas.
Method
Studien baserade på 35 patienter som genomgått mjältartärembolisering på Södersjukhuset, Stockholm, mellan 1999
och 2012. Patienterna identifierades i röntgenavdelningens databas. 24 patienter hade trubbigt våld mot mjälten. 16 av
35 patienter följdes upp med ulj undersökning av mjälten för storleksbedömning.
Result
Flest mjältartäremboliseringar vid trubbigt våld var framgångsrika. Lyckad frekvensen var 83% (n=20); tre patienter
hade fortsatt blödning och behövde splenektomeras, en patient utvecklade abscess i mjälten och behövde
splenektomi. I hela kohorten (n=35), observerades allvarliga komplikationer hos 6 patienter (17%); mjältinfarkt (n=3),
mjältabscess (n=1), sepsis (n=1) och Stroke (n=1). Lindriga komplikationer inträffades hos 9 patienter (26%);
dissektion i a. iliaca externa dx (n=1), migration av coils (n=2), feber (n=5) och buksmärtor (n=1). Ultraljuds
undersökning visade en mjältstorlek med genomsnitt på 9 cm (intervall, 6-13 cm).
Discussion
Embolisering av mjältartären (coiling) förefaller vara en säker metod och i de flesta fall lyckas man undvika
splenektomi. Mjältstorleken bevarades i den undersökta gruppen. Vår undersökning antyder att distal embolisering är
förknippad med fler allvarliga komplikationer. Obs! Studien är ej färdig granskad av medförfattarna. En mer slimmad
version kommer nästa vecka.
Dag: Fredag 21/8 Tid: 09.21‑09.25 Plats: Club 700
317
Trauma "hands-on" workshop - nytt koncept av ST
utbildning inom kirurgi
Tal Hörer, Örebro
RIckard Lingren Örebro, Göran Wallin Örebro
Introduction
För ST läkare inom kirurgi saknas ofta återkommande praktisk träning inom trauma. De befintliga kurser som erbjuds
ger begränsad praktisk kirurgisk träning på ST nivå. Det finns ett behov för en utbildningsplattform som skall vara
anpassad för ST läkare och kunna erbjuda en individuellt anpassad ”hands-on” träning inom kirurgisk trauma.
Method
Kirurgkliniken på USÖ har utvecklat ett nytt koncept för en praktisk trauma workshop (WS) för ST läkare under
kirurgisk utbildning på alla nivåer. Denna 1,5 dagars WS leds av erfarna, aktiva traumakirurger med olika nationaliteter
(ex. Sydafrika, USA och Israel). WS är till största del praktisk med träning på djurmodeller. Olika scenarion med
operativa problem iscensätts och deltagarna (3-4/instruktör/modell) handleds genom ingreppet på en anpassad nivå.
Detta kompletteras med falldiskussioner och strategiska övningar som ex. kärlaccess och ”endovascular trauma
management".
Result
Årligen deltar ca 30 ST läkare inom det kirurgiska området i Örebro trauma WS. Konceptet har vuxit fram som ett väl
fungerande och mycket uppskattat upplägg där fokus på det praktiska traumaomhändertagandet kan individualiseras
vid samma undervisningstillfälle på ett sätt som blir lärorikt för alla. ST läkarna blir tryggare med trauma anatomi,
operativa manövreringar, akuta blödningar, kärlaccess, strategiska beslut, aortaballong och kan pröva sig fram under
handledning. Utvärderingsresultaten gav mycket höga betyg.
Discussion
Vi presenterar ett nytt trauma WS koncept som fokuserar på praktisk träning på djurmodeller under ledning av erfarna
traumakirurger. ST läkarna utmanas till att identifiera och lösa olika situationer som uppkommer vid traumakirurgi.
Utvärderingsresultaten har givit mycket positiv feedback som visar behovet av en sådan utformad hands-on WS.
Dag: Fredag 21/8 Tid: 09.26‑09.30 Plats: Club 700
318
Vårdvetenskap
319
Utveckling av en smartphoneapp för patientrapporterad
postoperativ återhämtning efter dagkirurgi
Karuna Dahlberg, Örebro
Mats Eriksson Örebro, Maria Jaensson Örebro, Ulrica Nilsson Örebro
Introduction
Dagkirurgi har expanderat avsevärt under de senaste årtiondena, i Sverige genomförs nästan 2 miljoner dagkirurgiska
operationer per år. Dagkirurgiska operationer är en säker och beprövad metod, men upp till 30 % av patienterna
upplever postoperativa komplikationer så som smärta, illamående och kräkningar, huvudvärk, ryggsmärta, ont i halsen,
heshet, urinretention, frusenhet, och läpp-, mun- eller nervskador. En del patienter känner sig utelämnade, ensamma
och osäkra på vilka symtom som är att vänta då det inte finns någon systematisk uppföljning av patientens
postoperativa återhämtning. Syfte: Att utveckla och testa en webbaserad mobilapplikation där vuxna patienten som
genomgått dagkirurgi själva rapporterar symtom relaterade till den postoperativa återhämtningen.
Method
Ett tvärvetenskapligt team bildades med forskare från omvårdnadsvetenskap och informatik. Tillsammans arbetade
forskarna med patienter som genomgått dagkirurgisk operation och ett It-företag, för att anpassa frågorna i den
svenska versionen av formuläret Quality of Recovery (QoR) till en webbaserad mobilapplikation för olika typer av
smartphones, gällande frågornas formulering, svarsalternativ, layout och navigering.
Result
Den svenska webbaserade versionen av QoR (SwQoR) innehåller 31 frågor som besvaras på en horisontel visuell
analog skala. Passande layout för smartphone så som optimala färger och textstorlek fastställdes. Tekniska frågor
kring navigation och appens funktion på olika smartphones löstes.
Discussion
Slutsats: SwQoR i en app för smartphone är användarvänlig då den är lätt att förstå och lätt att navigera.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 13.00‑13.15 Plats: Kongresshallen
320
Bedsiderapport jämfört med läsrapport på kirurgisk
vårdavdelning
Tina Ahl Johansson, Norrköping
Jessica Frisk Noorköping, Linda Lovin Norrköping
Introduction
Rapportering mellan sjuksköterskors arbetspass innehåller viktig information gällande patienten och sker traditionellt
genom muntlig- eller läsrapport utan patientdelaktighet. Bedsiderapport är en metod som innebär överrapportering
med patientdeltagande. På aktuell klinik sker överrapporteringen enligt läsande modell, vilket tenderat att ta lång tid och
ofta har sjuksköterskan inte träffat patienterna innan eftermiddagsronden. Syftet med studien var att undersöka om
bedsiderapport jämfört med läsrapport påverkade patientdelaktighet, hur väl insatta sjuksköterskorna var i patienten
samt tidsåtgång för överrapportering och eftermiddagsrond.
Method
Randomiserad jämförande enkätstudie. Ett avdelningsben randomiserades till bedsiderapport och ett till läsrapport.
Anonyma enkäter besvarades av patienter, läkare och sjuksköterskor. Material: Studien genomfördes på en
vårdavdelning där kolorektal- och akut kirurgiska patienter vårdades. Exklusionskriterier gällande patienter var psykisk
sjukdom, demens, medvetandesänkta, icke svensktalande och minderåriga. Totalt inkluderades 113 patienter. Antalet
läkar- och sjuksköterskeenkäter var 56 respektive 129.
Result
Båda rapporteringsmetoderna gav hög patientdelaktighet. Sjuksköterskorna skattade sig signifikant (p= 0,000) högre
avseende insatthet i patienterna efter läsrapport. Läkarna ansåg sjuksköterskorna vara väl insatta i patienterna i båda
grupperna. Bedsiderapport innebar en signifikant (p=0,000) kortare överrapporteringstid samt tid för eftermiddagsrond
(p=0,020).
Discussion
Inga signifikanta skillnader påvisades avseende patientdelaktighet eller hur insatta läkarna ansåg sjuksköterskorna
vara i patienterna. Sjuksköterskorna skattade insatthet i patienterna sämre efter bedsiderapport jämfört med läsrapport
vilket möjligen kan vara relaterat till att metoden att rapportera enligt bedside inte var tillräckligt inarbetad när studien
genomfördes. En tidsvinst i överrapporteringstid och tid för eftermiddagsrond påvisades och detta torde innebära mer
tid hos patienterna.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 13.15‑13.30 Plats: Kongresshallen
321
Direkt till operation utan att passera vårdavdelning.
Nina Svensson, Göteborg
Anette Sparw Göteborg
Introduction
Preoperativa förberedelse inför operation har tidigare skett på två verksamheter, vårdavdelning och på operation.
Patienten lades in på vårdavdelning dagen innan eller tidigt på operationsdagens morgon. I syfte att optimera det
preoperativa omhändertagandet startades projektet.
Method
Projektgrupp med medlemmar från båda verksamheterna kartlade hur processen skulle optimeras. Delvis genom
benchmarking, utökande av patientens ansvar för förberedelser, lokalanpassning, samordning av professioner för att
utnyttja rätt kompetens vid rätt tillfälle och att undvika dubbelarbete. Två testveckor genomfördes och utvärderades
noggrant.
Result
Operationsmottagningen. Patienten kommer hemifrån, möts av personal från båda verksamheterna, förbereds i enskilt
rum och får sedan vänta i bekväma vilfotöljer i en vacker och rofylld miljö. Pat hämtas av ansvarig narkospersonal och
går in till operationsbordet. Inga sängar. All kirurgi går igenom ett identiskt flöde med fokus att skapa en process utan
hinder och eliminera dubbelarbete. Patienten har ett ökat ansvar för sina egna förberedelser. Mottagningen öppnade
den 22/9 2014 och har fram tom februari 2015 presterat följande resultat 91% (n537) av patienter som geneomgår
elektiv inneliggande kirurgi har kommit direkt från hemmet till operation . Därutöver har vi tagit emot 181 537 vårddygn
och 300 förmiddagar har sparats. 69% (n=125) av polikliniska patienter har skrivits ut via operationsmottagningen vilket
frigjort ca 190UVA-timmar.
Discussion
Resultatet visar att det finns en stor styrka i att arbeta verksamhetsövergripande. Vi har
förenklat/förbättrat/patientsäkrat omhändertagandet, ökat patientens delaktig i sin egen vård, minskat vårdtiden på
sjukhus, ökat tillgängligheten genom att frigöra vårdplatser, förbättrat arbetsmiljön och förbättrat kommunikationen
mellan verksamheterna.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 13.40‑14.30 Plats: Forum
322
Effekt av tuggummituggande mot postoperativt ileus efter
pankreatikoduodenektomi – en randomiserad studie
Thomas Andersson, Göteborg
Kristofer Bjerså Linköping, Kristin Falk Göteborg, Monika Fagevik Olsén Göteborg
Introduction
Postoperativt ileus är ett vanligt fenomen efter bukkirurgi och innebär en tillfällig störning av mag-tarmperistaltiken.
Tuggummituggande har framhållits som en säker metod att reducera postoperativt ileus efter kirurgi. Den här studiens
syfte är att utvärdera om tuggummituggande i den tidiga postoperativa fasen kan reducera postoperativt ileus efter
pankreatiokoduodenektomi ad modum whipple.
Method
I en prospektiv randomiserad kontrollerad studie inkluderades 28 patienter som genomgått pankreatikoduodenektomi i
två grupper. Behandlingsgruppen (n=14) erhöll tuggummi + standardvård och kontrollgruppen (n=14) erhöll
sockerlösning + standardvård. Primära utfallsmått var första postoperativa gasavgång och avföring. Sekundära
utfallsmått var tolerans av klar vätska och flytande kost, samt vårdtid.
Result
Inga statistiskt signifikanta skillnader kunde observeras mellan interventions- och kontrollgrupp. Dock fanns en skillnad
i medelvärde vad gäller tidpunkt för första postoperativa gasavgång, första postoperativa avföring, tolerans av klara
drycker och flytande kost, samt vårdtid till förmån för interventionsgruppen.
Discussion
Även om den här studien inte kunde redovisa några signifikanta skillnader mellan grupperna så fanns en positiv trend
för tuggummituggande som intervention mot postoperativt ileus hos patienter som genomgått
pankreatikoduodenektomi. Även om metoden ibland upplevdes som påfrestande kan den ändå bedömas som en för
patienten säker intervention. Det krävs dock ytterligare studier för att visa på signifikanta effekter.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 13.40‑14.30 Plats: Forum
323
Ett år efter abdominoperineala resektionen;
Stomiterapeuters uppföljning av personer opererade för
rektalcancer
Elisabeth Aveborn, Örebro
Agneta Törnquist Örebro, Emma Ohlsson-Nevo Örebro
Introduction
Varje år opereras ca 30 personer för rektalcancer med abdominoperineal resektion (APR) vid Universitetssjukhuset i
Örebro. Operationen omfattar en resektion, förslutning av rektum samt en uppläggning av en sigmodeostomi. De
opererade har det första året en individuellt behovsanpassad kontakt med stomiterapeuten för uppföljning/åtgärder av
stomi och bandagefunktion, sårläkning och för att lära sig leva med stomi. Ett år efter operationen erbjuds ett återbesök
för uppföljning. Kvarstående operationsrelaterade problem registreras, åtgärdas eller remiteras vidare. Syftet med
utvecklingsarbetet är att kartlägga kvarstående operationsrelaterade problem hos personer opererade med APR ett år
efter utskrivning.
Method
Totalt 47 av 61 som genomgick APR under åren 2012-2013 följdes upp gällande hudproblem, bandagering, irrigation,
miktion, sårläkning av rektalsnitt, sexuell funktion, sexuella hjälpmedel samt fantomupplevelser ett år efter operationen.
Fem personer avled inom 1 år, 7 uteblev och 2 var för sjuka för uppföljning. Medelålder var 70 år (Md 72).
Result
De vanligaste problemen ett år efter APR-operationen var parastomalt bråck 47 %, miktionsproblem 47 %,
fantomupplevelser 38 %, sexuell dysfunktion 28 %, Stomirelaterade problem som hudpåverkan runt stomi
rapporterades av 17 % och 10 % var i behov av förband med konvexitet. På drygt hälften av de opererade läkte
rektalsnittet inom 3 månader men efter ett år var det fortfarande 10 % där rektalsnittet ej var helt läkt.
Discussion
Ett år efter APR-operationen rapporterade nästan hälften av de opererade problem som kan påverka det dagliga livet.
Var tredje opererad besvärades av fantomupplevelser och endast 15 % rapporterades ha normal sexuell funktion.
Endast ett fåtal enskilda individer besvärades av stomirelaterade hudbesvär och rektalt sårläkningsproblem. Resultatet
visar på att de APR-opererade kan ha kvarstående problem ett år efter operationen och att stomiterapeuten hanterar
en komplex situation som kräver bred kunskap och kompetens för att stötta och hjälpa patientgruppen.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 13.40‑14.30 Plats: Forum
324
Hot och våld inom traumasjukvården
Karin Avander, Göteborg
Anna Heikki Göteborg
Introduction
Att utsättas för hot och våld på arbetsplatsen har blivit allt vanligare för sjukvårdspersonal. Inom traumasjukvården
vårdas många personer som utsatts för våldsbrott, samt många med beroendeproblematik. Enligt tidigare forskning är
detta riskfaktorer för att personen själv skall bruka våld mot andra. Hotfulla eller våldsamma situationer i vården skapar
stress för personal, både i den direkta situationen men även mer långsiktigt.
Method
Fokusgruppsintervjuer gjordes med sammanlagt 14 deltagare fördelat på tre fokusgrupper. Intervjuerna genomfördes
med hjälp av en semistrukturerad frågeguide. Syftet var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av hot och våld
inom traumasjukvården. Studien genomfördes som en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats.
Result
Analysen av de tre fokusgrupperna ledde fram till två stycken huvudkategorier. Dessa var Hotfulla situationer och
Konsekvenser av hot och våld.
Discussion
Att utsättas för hot och våld på arbetsplatsen kan leda till både direkta konsekvenser i omvårdnadsarbetet, men också
mer långtgående konsekvenser för den som drabbas. Direkta konsekvenser kunde vara förändrade prioriteringar i
omvårdnadsarbetet för att undvika att hotfulla situationer uppstår. Negativ stress, en ökad vaksamhet och en känsla av
att inte vilja närma sig patienten leder försämrad kommunikation vilket i sin tur påverkade bemötandet negativt.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 13.40‑14.30 Plats: Forum
325
Innebörden av god vård enligt patienter i en kirurgisk
vårdkontext
Tünde Mako, Linköping
Pernilla Svanäng Linköping, Kristofer Bjerså Göteborg
Introduction
Socialstyrelsen har tagit fram sex indikatorer för god vård för att utvärdera och förbättra vården. Dessa inkluderar bland
annat säker vård, kunskapsbaserad vård och patientcentrerad vård. God vård enligt patienter med kroniska sjukdomar
eller medicinska sjukdomar är patientcentrerad vård, att bli lyssnad till och en bra relation mellan patient och
sjuksköterska. Då det saknas forskning om vad god vård är för patienter inom kirurgisk vård är syftet med denna studie
att undersöka innebörden av god vård enligt patienter i en kirurgisk vårdkontext.
Method
Grounded theory valdes som metod till denna studie. Sex kirurgiska vårdavdelningar inbjöds att delta i studien. Tretton
patienter inkluderades och intervjuades. Datainsamlingen och analysen gjordes enligt Charmaz inriktning av grounded
theory.
Result
Studien visade att kirurgiska patienter var utsatta och oroliga och att god vård innebar att vara trygg. Detta kunde
åstadkommas genom tillgänglig vård, tillförlitlig vård, vårdande bemötande och delaktighet. Delaktighet uppnåddes
genom information, undervisning och möjlighet att påverka sin vård.
Discussion
Delaktighet bidrar till ökad egenvårdskapacitet, autonomi och trygghet och uppnås genom patientcentrerad vård.
Vårdande bemötande innefattade humor och har setts bidra till en naturlig relation och kan vara en copingstrategi vid
utsatthet. Tillförlitlig vård innefattade kompetent personal och korrekt vård, vilket är beskrivet i Socialstyrelsens
indikatorer för god vård och är även en rättighet i Sverige enligt Hälso- och sjukvårdslagen. För att skapa tillit och
minska risken för allvarliga händelser måste personalen kontinuerligt upprätthålla kompetensen och förbättra kvaliteten
på sjukvården.
326
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 13.40‑14.30 Plats: Forum
327
Kolorektal cancer patienters upplevelser av ett besvara
symtom via ett mobiltelefonbaserat system
Maria Wilhelmson, Linköping
Jenny Drott Linköping, Carina Berterö Linköping
Introduction
Informationstekniska system används på många olika sätt i vården. Systemen kan användas för kommunikation via
internet, mail och mobiltelefoner; för hälsostimulerande insatser, sjukdom- och behandlings monitorering och i
forskning. Symtom och biverkningsmonitorering med hjälp av patienters mobiltelefoner kan stödja vårdprocesser både
för patienter och även för hälso-sjukvårdspersonal. Genom att följa cancerpatienters symtom via mätinstrument som
skickas till mobiltelefonen, kan även sjuksköterskor och läkare ta del av symtomprogression i illustrativa grafer. Syfte:
Att identifiera och beskriva användbarheten och upplevelsen av symtom-monitorering via mobiltelefon hos koloncancer
patienter.
Method
En intervju studie med semi-strukturerade frågor genomfördes. Intervjuerna genomfördes med elva kolorektal cancer
patienter. Sex män och fem kvinnor deltog. Intervjuerna var 12-31 minuter. Intervjuerna spelades in, skrevs ut
ordagrant och analyserades med konventionell innehållsanalys.
Result
Mobilapplikationen upplevdes användarvänlig och patienterna var positiva. Frågeformuläret ansågs vara strukturerat
och patienterna upplevde att det gick snabbt att besvara trots många frågor i frågeformulär. Svarsalternativen med
skalan ett till fem hade fördel av att kunna utföras med få knapptryck. Patienterna upplevde viss svårighet att välja
gradering av symtomen. Detta betonar vikten av att tekniken inte ersätter en mänsklig kontakt utan ska ses som ett
hjälpmedel. Patienterna uppskattade tillgänglighet och ökad kontakt med sjukvårdspersonal. Friheten att kunna välja tid
och plats för att besvara frågorna i mobiltelefonen värderades högt av patienterna.
Discussion
Självskattningsrapportering av symtom och biverkningar via mobila system hos cancerpatienter är ett bra komplement
till de mänskliga mötena i vårdkontakter. Mobila system kan medföra förbättrad symtommonitorering hos
cancerpatienter vilket kan spara tid och förbättra vårdkvaliteten.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 13.40‑14.30 Plats: Forum
328
OPTIMAL DEEP BREATHING TECHNIQUE AFTER CARDIAC
SURGERY
Elisabeth Westerdahl, Örebro
Introduction
Chest physiotherapy is routinely prescribed in order to reduce or prevent pulmonary impairments after cardiac surgery.
Various breathing exercises are recommended to the spontaneously breathing patient. There is no consensus about
the most effective breathing technique after cardiac surgery.
Method
The purpose of this review is to provide a brief overview of postoperative breathing exercises for patients undergoing
cardiac surgery via sternotomy, and to discuss and suggest an optimal technique for the performance of deep
breathing exercises.
Result
Deep breathing exercises have positive effects on lung function after cardiac surgery. However, arbitrary instructions
are given how to perform the breathing exercises. Recommendations on performance and duration vary. There is a
lack of trials evaluating different techniques. A maximal slow inspiration with an inspiratory hold is advocated to
promote airway opening and resolve atelectasis. Positive expiratory pressure on expiration decreases respiratory rate
and increases lung volumes, and thus consequently may improve gas exchange.
Discussion
There is evidence that chest physiotherapy and deep breathing exercises in the early postoperative course after
cardiac surgery can improve recovery. However, there is a need for further research to discover whether mechanical
devices have a physiological effect on pulmonary postoperative recovery or if it is rather a question of breathing
technique.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 13.40‑14.30 Plats: Forum
329
Patienters perspektiv på vårdkvalitet med fokus på
delaktighet vid kirurgiska vårdavdelningar. En jämförande
enkätstudie 2009/2010 och 2014.
Maria Jonsson, Uppsala
Introduction
Syfte: Syftet var att utvärdera patientens perspektiv på självskattad vårdkvalitet med fokus på patientdelaktighet vid
kirurgiska vårdavdelningar år 2014 samt att jämföra med tidigare genomförda mätningar från år 2009/2010.
Method
Enkäten för att mäta vårdkvalitet ur patientens perspektiv (KUPP) skickades ut till patienter som vårdats inneliggande
på kirurgiska vårdavdelningar. 198 patienter besvarade enkäten.
Result
Resultaten visade en ökad andel akuta patienter och att sjuksköterskorna upplevdes engagerade i patienterna och att
både läkare och sjuksköterskor visade respekt. Lägre skattningar visar att patienterna sällan hade möjlighet att kunna
tala enskilt med läkarna eller sjuksköterskorna om de önskade och en sämre delaktighet vid beslut om deras egen
vård. I jämförelse med tidigare mätning från 2009-2010 visades på mindre delaktighet vid vård och att patienterna
tyckte att sjuksköterskorna visade mindre engagemang än tidigare.
Discussion
Slutsats: Trots stora satsningar på ett förändringsarbete för att stärka och förbättra patientdelaktigheten så har inte
resultaten gällande patientskattad vårdkvalitet förbättrats.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 13.40‑14.30 Plats: Forum
330
Picclinemottagningen
Linda Åkerman, Stockholm
Denice Nilsson Stockholm, Lena Edström Stockholm
Introduction
Sedan 2005 har en handfull sjuksköterskor på Södersjukhusets kirurgklink lagt PICC-line (Perifer Insatt Central
Kateter), som komplement till andra centrala infarter. Under åren har efterfrågan av PICC-line ökat samtidigt som
vinsterna för patienten blivit tydligare . Men för PICC-linesjuksköterkorna låg problematiken fortfarandet främst i att tid
saknades för att utföra ingreppet. Våren 2012 togs beslutet om att påbörja planeringen för en PICC-linemottagning.
Syfte Syftet med PICC-linemottagningen var att kunna erbjuda möjligheten till PICC-lineinläggning på ett
patientsäkerhet och kostnadseffektivt sätt utan att sjuksköterskans övriga arbetsuppgifter blev lidande. Samt svara upp
mot efterfrågan.
Method
Under hösten 2012 utbildades fler sjuksköterskor i att lägga PICC-line med ultraljudsteknik. Sedan 2013 har PICClinemottagningen varit en realitet. PICC-linemottagningen tillhör avdelning 56 på kirurgkliniken och samtliga PICClinesjuksköterskor är knutna till avdelningen.
Result
I resultaten ses tydligt att PICC-lineinläggningar ökat, vilket genererar mer erfarenhet/kunskap hos PICClinesjuksköterskorna som i sin tur leder till bättre vårdkvalitet och ökad patientsäkerhet.
Discussion
PICC-linesjuksköterskorna upplever att detta är ett bra sätt att organisera denna typ av verksamhet. Arbetssätt har
även underlättat vårdarbetet och planeringen av vården kring berörd patientgrupp samtidigt som vårdkvaliten och
patientsäkerheten ökats. Hur vidmakthåller vi resultatet Då kapacitet för fler inläggningar föreligger kommer PICClinegruppen under år 2015 ägna tid åt att öka kunskapen om PICC-line och mottagningen. Patientupplevelse Genom
vår mottagning har vi träffat många positiva patienter till användning av PICC-line. Enligt en studie gjord om just
patienters upplevelse att leva med en PICC-line hade majoriteten kunnat anpassa sig bra i hemmet och kunde
rekommendera denna typ av central infart.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 13.40‑14.30 Plats: Forum
331
Reliability testing of Oxaliplatin-Associated Neurotoxicity
Questionnaire (OANQ)
Elin Gustafsson, Linköping
Emma Liström Linköping, Jenny Drott Linköping
Introduction
Survival among patients with colorectal cancer has been shown to improve when oxaliplatin is added to the treatment.
Oxaliplatin is known to be highly neurotoxic. Severe neurotoxic symptoms affect the patient’s daily life in many ways,
and are associated with depression and affected quality of life. It is of great importance to identify the patients who are
at risk of developing high-grade neurotoxicity. Oxaliplatin treatment has shown specific side-effects which highlight the
need for an oxaliplatin-specific assessment. Nurses have a key role to support patients to identify and report early and
later signs of neurotoxicity. Health professionals require valid assessments to capture neurotoxicity during and after
treatment. Purpose: To test the reliability of the Swedish version of the Oxaliplatin-Associated Neurotoxicity
Questionnaire (OANQ) administrated throughout a self-reported mobile system.
Method
Twenty-three patients from two university hospitals and two regional hospitals who had been treated with oxaliplatin
were included through purposive sampling. A test-retest was performed through a mobile application to determine the
reliability of the questionnaire.
Result
Internal consistency was strong for the three domains of the scale (α >0.840). The statistical analyses (intraclass
correlation, weighted kappa, paired samples t-test) for the test-retest indicated that the OANQ was stable.
Discussion
The OANQ was tested and considered a reliable self-reporting assessment to capture the oxaliplain-induced peripheral
neurotoxicity. A valid and reliable assessment scale can contribute to the monitoring and follow-up of oxaliplatin
treatment and may help nurses to guide patients in self-care actions.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 13.40‑14.30 Plats: Forum
332
Vad gör en forskningssjuksköterska?
Ingrid Ackzell, Stockholm
Birgitta Holmgren Stockholm, Madelene Ahlberg Stockholm, Pia Loqvist Stockholm, Johanna Löfberg Betts Stockholm,
Annika Olsson Stockholm, Berit Sunde Stockholm
Introduction
Forskningssjuksköterskans roll på Gastrocentrum har blivit allt viktigare. Då verksamheten startade i mitten av 1980talet fanns två forskningssjuksköterskor på Gastrocentrum. I takt med att antalet kliniska prövningar ökat och
regelverket kring kliniska prövningar blivit mer omfattande, har verksamheten utökats till 9 sjuksköterskor och en
undersköterska. Tjänsterna vid enheten finansieras av externa medel. Syfte: Kliniska forskningsenhetens syfte är att
bedriva kliniska läkemedelsprövningar och prövarinitierade studier med hög kvalité och i enlighet med existerande
regelverk.
Method
Gastrocentrum Karolinska Universitetssjukhuset, har verksamhet både i Solna och Huddinge, behandlar patienter med
kirurgiska och medicinska diagnoser i mag-tarmkanalen, lever, gallvägar och bukspottkörtel samt patienter med
traumaskador. Prövare, medprövare och sjuksköterskor har goda kunskaper om de regelverk som styr
forskningsarbetet och genomgår regelbunden fortbildning. Sjuksköterskorna vid enheten har en viktig roll i
prövningsteamet och fungerar som koordinatorer i det multidisciplinära teamet och deltar i alla delar av
prövningsprocessen såsom planering, genomförande, datainsamling och avslutning.
Result
Forskningssjuksköterskans arbetsuppgifter innebär bland annat: • samarbeta med prövarna • rekrytera patienter •
omhänderta patienterna i enlighet med gällande regelverk och protokoll • ha tät kontakt med prövningsledare/sponsor •
ansvara för att patientbesök och studieåtgärder genomförs enligt protokoll • journalanteckningar och föra in uppgifter i
databaser • ha goda kunskaper om prövningsprotokoll för att minimera risk för avvikelser • biverkningsrapportering •
bistå doktorander och studenter att genomföra studier och projekt
Discussion
Ett kompetent forskningsteam kräver välutbildade, motiverade sjuksköterskor som upplever god arbetsmiljö.
Forskningssjuksköterskor är en förutsättning inom modern klinisk prövningsverksamhet. Verksamheten utgör en
samlad kunskapsbas inom medicin, kirurgi och vårdvetenskap på Gastrocentrum.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 13.40‑14.30 Plats: Forum
333
Vad kan vi lära av varandra? Ett studiebesök på Stanford
Health.
Elin Essemyr, Uppsala
Johanna Höglund Uppsala, Sandra Strandberg Uppsala, Karin Ahlström Uppsala, Ewa Freij Uppsala, Jenny Sjögren
Uppsala
Introduction
Under 2012 startade ett internationellt kliniskt utbytesprogram mellan Stanford Health, San Fransisco och Akademiska
sjukhuset, Uppsala med det övergripande temat "Optimera Vårdkvalitet, Patientsäkerhet och ledarskap - Vad kan vi
lära av varandra? Utbytet blev framgångsrikt och planering för ett fortsatt utbyte år 2015 startades. Syfte: Att lyfta fram
sjuksköterskans kompetens, professionella självstyre och kliniska ledarskap samt inhämta idéer från
patientsäkerhetsarbetet och studera strategier hur nyanställda sjuksköterskor motiveras att se en karriär inom kirurgisk
vård.
Method
Studiebesök på Stanford Health fem dagar i april 2015. Gruppen från Akademiska sjukhuset bestod av fyra
specialistsjuksköterskor i kirurgisk vård samt två biträdande avdelningschefer. Handledande sjuksköterskor tilldelas
utefter individuella intresseområden. Studiebesöket innefattade besök på vårdavdelning, observation av
sjuksköterskornas dagliga arbete och dokumentation i patientjournalen samt deltagande på ett ”Shared leadership”
möte.
Result
Stanford har ett strukturerat introduktionsprogram för nyexaminerade sjuksköterskor som pågår ett år.
Introduktionsprogrammet innehåller föreläsningar, praktisk träning på specifika arbetsmoment samt presentation av ett
förbättringsarbete. Sjuksköterskans självstyre och ledarskap observerades av författarna vid ett ”Shared leadership”
möte som helt drivs av sjuksköterskorna själva och på mötena presenteras pågående och genomförda
förbättringsarbeten inom bestämda kategorier. Brister observerades i hygienrutiner, teamarbete samt rondrutiner.
Discussion
Lärdom kan tas från Stanfords introduktionsprogram och att förbättringsarbeten är en mer naturlig del av
sjuksköterskans dagliga arbete från start som nyanställd. Vissa arbetsmoment såsom teamarbete och rondrutiner
upplever gruppen att Stanford skulle kunna dra lärdom av Akademiskas arbetssätt. Ett fortsatt utbyte mellan Stanford
och Akademiska sjukhuset är motiverat då detta stärker både sjuksköterskans kompetens samt öka patientsäkerheten.
Dag: Tisdag 18/8 Tid: 13.40‑14.30 Plats: Forum
334
Att vända på perspektiven- en fråga om demokrati, en
”Critical Incident Study” om att reformera logistik,
paradigm och struktur i svensk cancersjukvård
Malin Sootalu, Eskilstuna
Introduction
Detta projekt handlar om vad deltagarna i ett förbättringsarbete lärt sig under arbetet med att förändra en vårdprocess
som också har betydelse för att verkligen se personen som drabbats ur det som brukar benämnas patientens
perspektiv. Det finns relativt lite kunskap om hur ett projekt som ett förbättringsarbete, påverkar en förskjutning i
perspektiv från systemcentrerad vård till personcentrerad vård, därav denna studie.
Method
Studien är en fördjupad fallstudie. För att undersöka situationer där deltagande i kvalitetsförbättring om malignt
melanom leder till "vändpunkter" och en ökad medvetenhet om betydelsen av personcentrerad vård, har “Critical
Incident Technique” (CIT) använts enligt Flanagan (1954). Genom analys, tolkning och sammanställning förutsätts ett
förtydligande om vilken betydelse avgörande situationer har i ett förbättringsarbete där personens behov är centralt.
Result
Preliminära resultat visar att situationer som innebär att se sig själv som subjekt i projektet, att vara betydelsefull, leder
till en rörelse mot ett personcentrerat arbetssätt. Preliminära resultat visar också att verka som agent för patienten, att
patienten blir ”konkret”, innebär ett paradigmskifte i vårdandet och i mötet med patienten.
Discussion
Projektet visar att det går att reformera logistik och praktik, att det går att förändra sitt arbetsätt och framförallt att det
går att ändra på perspektiven från ett systemcentrerat perspektiv till ett personcentrerat perspektiv.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 13.15‑13.30 Plats: Studion
335
Upplevelser av sensoriska förändringar efter gastric bypass
kirurgi
Anna Ståhlberg, Torsby
Agneta Hörnell Umeå, Cecilia Olsson Umeå
Introduction
Idag är Roux-en-Y gastric bypass (RYGB) en vanlig behandlingsform mot fetma med väldokumenterade effekter på
långsiktig viktminskning. De faktorer som bidrar till viktnedgången efter RYGB är komplexa och delvis oklara, varav en
är smakförändringar. Betydelsen av smakförändringar på patienternas matvanor är relativt outforskad liksom
patienternas egna upplevelser av fenomenet. Hur skulle patienterna beskriva sina smakförändringar och hur har det
påverkat dem fysiskt och psykiskt? Syftet med studien är att utforska upplevelser och erfarenheter av
smakförändringar hos patienter som genomgått en RYGB.
Method
Sex kvalitativa djupintervjuer genomfördes med informanter som genomgått RYGB i Värmland, 2012, och som upplevt
smakförändringar. Informanterna intervjuades enskilt. Vid intervjuerna användes en semistrukturerad frågeguide som
stöd. Intervjuerna spelades in och transkriberades ordagrant. Transkriberat material analyserades med kvalitativ
innehållsanalys.
Result
Informanterna upplevde skillnader i både smak och konsistens efter operationen vilka sammanfattas under begreppet
”sensoriska förändringar”. De vanligaste förändringarna var en sänkt preferens för söta och feta livsmedel samt för
alkohol och en ökad preferens för salta livsmedel. De sensoriska förändringarna inverkade positivt på matvanor och
vikt och den dominerande känslan hos informanterna var tacksamhet. Andra känslor som uppstod var bland annat
besvikelse, förvåning och saknad, då mat som tidigare uppskattats inte längre kunde avnjutas i samma utsträckning.
Informanterna upplevde ofta sensoriska förändringar och överkänslighet av samma livsmedel men ansåg att de var
fristående fenomen.
Discussion
Sensoriska förändringar efter RYGB väckte övervägande positiva känslor och underlättade övergången till
hälsosammare livsmedelsval. Ökad information om sensoriska förändringar före operation skulle kunna öka
förberedelsen och tryggheten för patienten.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 13.30‑13.45 Plats: Studion
336
Gastrocentrums Omvårdnadsakademi – en långsiktig
satsning mot klinisk excellens
Oili Dahl, Stockholm
Mia Bergenmar Stockholm
Introduction
Omvårdnadsakademin är klinikövergripande och till för alla sjuksköterskor/undersköterskor som önskardriva/medverka
i vårdutvecklings- och forskningsprojekt
Method
Omvårdnadsakademin är även öppen för andra professioner. Samarbetet ska utvecklas även inom Akademin och det
vårdvetenskapliga perspektivet ska ingå i klinisk forskning. Akademin drivs av disputerade sjuksköterskor,
universitetssjuksköterskor. Handledning, metodstöd och utveckling av den pedagogiska miljön sker i nära samarbete
med olika lärosäten. Till akademin är även två professorer i vårdvetenskap knutna. För att forskningen ska vara kliniskt
relevant och vara till nytta för patienter är det viktigt att fånga upp frågeställningar som väckts i det kliniska arbetet.
Omvårdnadsakademin är ett forum där forskningsfrågor kan diskuteras och handledarstöd finns. En akademi kan
förenkla det betydigt för en sjuksköterska som vill börja forska.
Result
Inom Omvårdnadsakademin bedrivs utbildningsaktiviteter inom grund-, vidare- och forskarutbildning. Studentsalar har
införts för att stärka den pedagogiska miljön för studenter. Regelbundna Journal Clubs hålls på enheterna.
Kompetensmodell för sjuksköterskor inom klinisk vård har implementerats och områden där strategiska satsningar ska
göras har identifierats. Personcentrerad vård implementeras för närvarande inom hela kliniken. Flera kliniska
forskningsprojekt pågår.
Discussion
Möjligheten att utveckla sin kompetens kan vara en faktor som har betydelse både för att rekrytera kompetenta
medarbetare och att behålla den kompetens som finns. Vidare skall resultat av utvecklingsprojekt och forskning
kommaklinikens patienter till del.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 13.45‑14.00 Plats: Studion
337
Nytt sätt till patientmedverkan i nationellt vårdprogram
Maria Sandgren, Linköping
Lena Söderberg Göteborg, Anna Ringheim Göteborg, Magnus Rizell Göteborg, Malin Samuelsson Göteborg
Introduction
Syftet med projektet var att identifiera områden som patienter med cancer i gallblåsa och gallvägar ansåg vara viktiga
att belysa i ett vårdprogram.
Method
En enkät med öppna frågor skapades utifrån att tre patienter och två närstående beskrev sina erfarenheter av
vårdprocessen för en multiprofessionell arbetsgrupp med representanter från klinik, SweLiv och RCC väst. Patienterna
och närstående fick därefter möjlighet att revidera enkäten. Varje levercentra skulle identifiera 12 patienter med
spridning mellan diagnoser, kön, ålder och fas i vårdprocess. Patienter/närstående informerades om enkäten och dess
syfte. Vid samtycke fylldes bakgrundsformulär i och enkät skickades ut. Enkäten sammanställdes av RCC väst,
analyserades av arbetsgruppen och viktiga områden identifierades. För att fördjupa områdena anordnades en
workshop där sex patienter och tre närstående valde att delta. Projektet sammanställdes i en rapport.
Result
Fem av sex regioner deltog, 59 enkäter skickades ut varav 42 besvarades. Svaren fördelades jämnt mellan män och
kvinnor med ett åldersspann på 33-83 år. Alla diagnoser representerades. Elva områden identifierades; primära behov,
väntetider, delaktighet, vårdplan, bemötande, stöd, kontaktsjuksköterska, organisation, information, kompetens och
kontinuitet. Majoriteten av svaren är inte diagnosspecifika.
Discussion
Den höga svarsfrekvensen visar engagemang och vilja att delge erfarenheter och upplevelser. Det patienter och
närstående lyfter som viktigt att belysa i vårdprogrammet är framför allt patientrapporterade upplevelsemått (PREM)
snarare än patientrapporterade resultatmått (PROM). Dessa patientrapporterade upplevelsemått stämmer överens
med de nationella indikatorer för god vård som socialstyrelsen tagit fram.
Dag: Onsdag 19/8 Tid: 14.00‑14.15 Plats: Studion
338
339