Abstracts Örebro - Svensk Kirurgisk Förening
Innehållsförteckning Innehållsförteckning Barn 1 14 Psykosocial långtidsuppföljning hos män opererade för hypospadi 15 Socioekonomiska utfall för vuxna män med hypospadi; en registerbaserad studie 16 UROLOGISK UPPFÖLJNING EFTER HÖG DOS RAT BRACHYTERAPI VID RHABDOMYOSARKOM I BLÅSA OCH PROSTATA HOS BARN 17 Förändring i njurfunktion efter pyeloplastik hos barn med PUJ-stenos; multivariabel analys av prognostiska faktorer 18 Kan 4-timmars miktionsobservation påvisa neurogen blåsdysfunktion hos späda barn med ARM? 19 Nedre urinvägssymptom hos barn med anorektal missbildning med perineal fistelTitle 20 Svenska spädbarnsrefluxstudien - Blåsfunktion 21 Svenska spädbarnsrefluxstudien – VUR-grad och njurskada 22 Rendezvous intraoperativ endoskopisk retrograd kolangiografi vid kolecystektomi hos barn 23 Retrospektiv studie av samtliga barn med invagination som behandlats på DSBUS 2001-2014 24 Randomiserad kontrollerad multicenterstudie av laparoskopisk vs öppen operation av ljumskbråck hos barn under ett år 25 Laparoskopisk eller öppen gastrostomi för barn 26 Lyckat införande av laparoskopisk appendektomi på barn 27 Hälsorelaterad livskvalitet hos barn och vuxna födda med esofagusatresi- vad vet vi egentligen? 28 Hälsorelaterad livskvalitet hos barn och ungdomar födda med Esofagusatresi – resultat från fokusgrupper och början av en diagnosspecifik enkät 29 Korttidsresultat av opererad esopfagusatresi typ C och D enligt Gross, genomgång av 79 patienter opererade på DSBUS 2001-2013 med uppföljning vid 1-års ålder 30 Prenatalt diagnostiserade kongenitala diafragmabråck: 2006-2014 En Stockholms kohort 31 Bröstkorgsrekonstruktion med biodesign och titan - möjliggjorde radikal excision av recidiverande pleuropulmonellt blastom 32 Diagnostik av Hirschsprungs sjukdom. 33 Hirschsprungs sjukdom – maternella riskfaktorer och nyföddhetskaraktäristika 34 Vuxna opererade för Hirschsprungs sjukdom, utvärdering av tarmfunktion och livskvalitet 35 1 IBD kirurgi på barn och ungdomar – 15 års erfarenhet från Drottning Silvias barn och Ungdomssjukhus i Göteborg 36 Preliminär rapport om studie av avföringsvanor hos friska barn 37 Bröst 38 Är det möjligt att förutsäga axillstatus på basen av preoperativa karaktäriska utan SLNB? 39 Sienna+ som detektionsmetod för sentinel node. Svenska resultat ifrån Nordiska SentiMag studien. 40 Användning av Sienna+/SentiMag som rutinmetod vid sentinel node biopsi – MONOS-studien 41 Minimalinvasiv radiofrekvensbehandling av tidig primär bröstcancer i lokalbedövning – en pilotstudie 42 Bröstcancer hos unga kvinnor – en sämre prognos jämfört med äldre ses bara hos de som inte fått kemoterapi 43 Har HER2 en prognostisk roll vid carcinoma in situ (DCIS)? 45 Endokrin 46 Högt proliferationsindex i follikulära tyreoideatumörer identifierar hög risk för cancer 47 Hälsorelaterad livskvalitet hos patienter med icke-medullär differentierad tyroideacancer i Stockholm – en kvalitativ studie 48 Incidens, orsaker och konsekvenser av oväntade fynd av sköldkörtelcancer hos patienter som behandlats kirurgiskt för benign sköldkörtelsjukdom 49 OPERATIONSFREKVENS HOS 10 ÅRS PROSPEKTIVT FÖLJDA PATIENTER MED HYPERTYREOS 50 Riskfaktorer vid total tyreodektomi och betydelsen av ”best practice” – En retrospektiv tvärsnittsstudie av patienter med hypertyreos 52 Analys av promotormetylering bidrar till identifiering av maligna feokromocytom 53 Pre- och perioperativa riskfaktorer för död i neuroendokrin tunntarmstumör 54 Imatinib blockerar ATP-känsliga K+-kanaler: en ny förklaringsmodell till imatinibs biverkningsprofil 55 Vida kirurgiska marginaler är av signifikant betydelse vid GIST 56 Parathyreoideahyperplasi – en knepig diagnos 57 Litium-associerad hyperparatyreoidism (LHPT): prevalens och kirurgiska resultat. 58 Preoperativ Sestamibi SPECT/CT av p-HPT - stor förbättring av resultat efter införande av nytt protokoll 59 Långtidsuppföljning av MEN-1 HPT – TPX till unga och de med exon 3-mutation? 60 Epidemiologisk översikt av mjukdelssarkom i Sverige 61 Ki-67-index och solid growth pattern som prognostiska faktorer vid tunntarmsNET 62 2 Spontan regress av binjuretumörer 63 Konservativ handläggning av differentierad thyreoideacancer 64 Kolorektal 65 CYP2W1-uttryck i kolorektala primärtumörer och levermetastaser – en jämförelse mellan två analysmetoder 66 Dislokation av permanent elektrod efter sakral nervstimulering 67 Early colonization of the ileal pouch - etiology of pouchitis? 68 Effekt av operationsplanering på endoskopiköarna 69 Endoskopisk kolonstentning hos patienter med obstruerande, avancerad kolorektal cancer - En studie av för- och nackdelar med stentning jämfört med kirurgi i behandlingen av palliativa patienter 70 Förekomst av koloncancer bland patienter med akut divertikulit 71 Har incidensen för sigmoideum divertikulitis minskad? 72 HER3 expression i koloncancer associeras till distal tumör och hög differentiering men inte till prognos. 73 Implementering av robot-assisterad kolorektal kirurgi: Samlade data från Stockholmsregionen 74 Initiala erfarenheter av perineal staplad prolaps resektion (PSP) 75 Intraperitoneal mikrodialys postoperativt vid tunntarm och anastomos är en metod för tidig diagnostik av anastomosläckage 76 Laparoskopisk Ladds operation för malrotation 77 Laparoskopiskt peritoneallavage vid perforerad divertikulit 78 Ledtider i realtid- en modell för effektiv implementering av standardiserade vårdförlopp för kolorektal cancer 79 Nedläggning av avlastande stomi vid främre resektion av rektum för cancer – blir vi bättre ? 80 Patienter kolektomerade på grund av obstipation ångrar inte ingreppet 81 Postoperativ användning av NSAID-preparat och risken för anastomosläckage efter främre resektion för rektalcancer 82 Påverkar dosintensitet prognosen vid behandling med HIPEC? 83 Påverkar vändning av patienten resultat vid abdomino-perineal resektion av rektum? 84 Resultat och kostnader efter öppen buk vid behandling med VAC vs utan VACbehandling 85 Skillnader i staging, MDT-bedömning och behandling av screening jfm ickescreeningupptäckt kolorektal cancer 86 Snabbt in – trygg ut. Kontaktsjuksköterskans förstärkta roll för patienter med tjocktarmscancer. 87 Socioekonomisk bakgrund och 5-årsöverlevnad vid akut koloncancer 88 3 Så skiljer sig patienten vid akut resp elektiv operation av koloncancer 89 Sömnapné, hypoxi och lungfunktion vid öppen kirurgi av kolorektalcancer 90 Sömnapné vid kolorektalcancer 91 Tymidinfosforylas som prognostisk faktor vid kolorektal cancer i stadium II 92 Välbefinnande och kroppsuppfattning efter rektumamputation för rektalcancer 93 Äldres upplevelse av vård, information och delaktighet före, under och efter kolorektal cancerkirurgi 94 Ökade infektions- och sårläkningsproblem vid rektumamputation - MEN åtgärder lönar sig! 95 Ökad risk för kolorektal cancer hos kvinnor med bröstcancer i en nationell kohortstudie 96 A comparison study of the Adaptive Anaerobic Anastomosis Ring versus the Traditional Circular Stapled Colorectal Anastomosis in a Porcine Model 97 Intraperitonealt nät som behandling av parastomala bråck 98 Kvarstående perineala symptom är vanligt efter rektumamputation pga rektalcancer 99 Postoperativa komplikationer efter Hartmann´s operation: en rapport från den Svenska kolorektalcancerregistret. 100 Prospective cohort study assessing acute effects of preoperative radiotherapy on sexual hormones in men with rectal cancer 101 Riskfaktorer för akut kirurgi vid perforerad divertikulit 102 Uppföljning vid divertikulit, en retrospektiv fall-kontrollstudie. 103 Utfall efter rektalcancerbehandling – Kan den preterapeutiska selektionen förbättras? 104 VILKA DIAGNOSER FICK MISSTÄNKTA APPENDICITER SOM EXPLORERAS NEGATIVA? 105 Karydakis operation versus excision av medellinjen och primärsutur för pilonidalsinus, en randomiserad expertbaserad studie 107 Hög risk för rektalcancer vid primär skleroserande cholangit och IRA efter kolektomi för ulcerös kolit 108 Behandlas kolektomerade IBD-patienter i Sverige med rekonstruktiv kirurgi? 110 Ingen ökad risk för failure vid sekundär bäckenreservoar jämfört med primär vid rekonstruktion efter kolektomi vid ulcerös kolit 111 Crohns sjukdom, men ej ulcerös kolit, är associerat med sänkt fekunditet hos kvinnor 112 Suturteknik vid förslutning av medellinjesnitt - sårrupturer och ärrbråck i Västra Götalandsregionen 114 Risk för kolektomi vid inflammatorisk tarmsjukdom 115 Kan per oralt givet trim-sulfa och metronidazol användas som infektionsprofylax vid elektiv kolorektal kirurgi? 116 4 Förekomst av perianal sjukdom bland 245 nydiagnosticerade Crohn-patienter 117 Morbiditet och komplikationer i samband med loopileostomi vid IBD-kirurgi 118 Stockholm III studien- en jämförelse mellan preoperativa strålbehandlingsregimer vid rektalcancer, 2års-uppföljning 119 Hälsoekonomisk analys av kostnader för laparoskopisk och öppen operation vid rektalcancer inom COLOR II 120 Ingen ökad risk för sekundära tumörer efter strålbehandling vid rektalcancer 121 Medför avlastande stomi vid låg främre resektion av rektum sämre anorektal funktion på lång sikt? 123 Användning av avlastande stomi vid främre resektion för rektalcancer vid total och partiell mesorektal excision 124 Impact of BMI on short term outcome after colorectal cancer surgery 126 Preoperativ anemi och perioperativ blodtransfusion som prognostisk faktor för återfall och död efter kolorektal cancerkirurgi. 128 Komplikationer och mortalitet efter koloskopi och kirurgi för screening-upptäckta adenom och kolorektal cancer 129 Resektion av synkrona levermetastaser – en jämförelse mellan akut och elektiv koloncancer 130 Ökad risk för kolorektal cancer efter ooforektomi i en nationell kohortstudie 131 Kärl 132 Abdominellt kompartmentsyndrom efter kirurgi för bukaortaaneurysm (AAA) 2008-2014, en populations-baserad studie 133 Cost-effectiveness of a screening strategy for abdominal aortic aneurysm combined with medical intervention in patients with small abdominal aortic aneurysms. 134 Förekomst av a. iliaca communis aneurysm hos patienter med screeningupptäckt vidgad bukaorta 135 Komplexiteten av screening funna bukaorta aneurysm - en retrospektiv multicenter kohort studie 137 Laser generated in situ fenestrations in Dacron® stent grafts – an experimental proof of concept study in a porcine model. 138 Långtidsöverlevnaden efter TEVAR varierar kraftigt beroende på operationsindikation 139 Massiv blodtransfusion hos patienter med rupturerat bukaortaaneurysm 141 Resursåtgång vid fenestrerad och grenad stentgraftbehandling av komplexa aortaaneurysm 142 Ruptur av bukaortaaneurysm sker ofta utanför maxdiameter området och kan förutsägas med finita element-metoden 144 Antibiotikaförskrivning som markör för vårdrelaterade infektioner efter infrainguinal revaskularisering 145 5 Förbättrat omhändertagande av benartärsjukdom- en sköterskeledd claudicatiomottagning 146 Datortomografi av karotisstenos visar samband mellan förkalkning och plackstabiliserande processer 147 Utfall efter öppen kirurgi och trombolys vid primär dialysaccessocklusion 148 Hos var tredje patient med rupturerat bukaortaaneurysm är aneurysmet känt 149 Utmanande aorta-anatomi vid EVAR för ruptur är associerad med mortalitet och komplikationer 150 Vid benartärsjukdom är risken för sjukdomsprogress är högre än förväntat. En litteraturgenomgång. 152 Periop 153 Följsamhet till ett ERAS-protokoll och 5-års överlevnad efter kolorektal cancerkirurgi 154 Perioperativ bukmetabolism vid hjärtkirurgi med hjärt-lungmaskin 155 Samband mellan co-morbiditet, nutritionsrisk och muskelfunktion i ett akutkirurgisk patientmaterial 156 Does working-attire used both inside and outside operating suites become more than those used only inside? 157 Kumulerad väntetid till akutoperation och % av opererade inom priotid, användbara mått på operationskapacitet 158 Minskar förekomsten av postoperativ sårinfektion efter rena ingrepp av patientens egen helkroppstvätt med klorhexidin? 159 Nedsatt muskelkraft och hög co-morbiditet är associerat med 1-årsmortalitet. 160 Plastik 161 Presentation av avhandling: Guided Regeneration of the Human Skin - in vitro and in vivo studies 162 Non-occlusive topical exposure – development of an in vitro human skin model for cytotoxicity testing 163 Över 95 % hudavlossning efter brännskada hos en 18 månader gammal pojke. En fallstudie och litteraturgranskning. 164 The use of pedicled Gastrocnemius muscle flap in the treatment of chronic and acute infected knee prosthesis. 165 Computer Aided Surgical Applications In Reconstructive Plastic And Craniofacial Surgery 166 Fjäderassisterad kirurgi för behandling av sagittal synostos: en systematisk översikt 167 Evaluation of Quality of Life in Patients with Graves´ Ophthalmopathy, before and after Orbital Decompression 168 Om komplikationer till bentransplantation vid genomgående enkelsidig läpp-käkgomspalt 169 6 Microsurgically aided upper lip replantation 170 Rekonstruktion av ösofagus med fritt mikrovaskulärt jejunuminterponat, -den samlade erfarenheten från Sahlgrenska universitetssjukhuset 171 The versatility of chimeric free flaps 172 Hur selekterar vi lymfödempatienter lämpliga för supramikrokirurgi? 173 CT-angiografi eller handhållen ultraljudsdoppler inför bröstrekonstruktion med DIEP-lambå 174 Quality of life after breast reconstruction: comparing the DIEP-flap and the Latissimus dorsi-flap 175 A systematic comparison of the incidence of various complications in different delayed breast reconstruction methods 176 ACELLULAR PORCINE MATRIX AND DERMAL FLAPS IN ONE-STAGE BREAST RECONSTRUCTION AFTER MASTECTOMY 177 Reduktion av komplikationer efter profylaktisk mastektomi med direktrekonstruktion 178 Immidiate breast reconstructions - 9 year experience 179 Prospective evaluation of health after breast reduction surgery 180 Learning curve and Surgical Complications for General Surgeons Performing Abdominoplasty 181 Assessment of Excess Skin and Outcome of Body Contouring Surgery in Post Bariatric Patients 182 Postoperativ ileus efter perineal rekonstruktion med stjälkad VRAM-lambå 183 En algoritm för sekundär rekonstruktion vid hypospadi 184 Peniskonstruktion med fri, mikrovaskulär radialislambå 185 Transsexuell kirurgi vid Plastikkirurgiska kliniken på Sahlgrenska Universitetssjukhuset 186 Reconstructive surgery after female genital mutilation 187 SFÖAK 188 ALPPS vid kolorektala levermetastaser-onkologisk behandling och dess effekt på levertillväxt , en analys från internationella ALPPS registret 189 En randomiserad multicenterstudie – Jämförelse av två behandlingsmetoder för att stimulera levertillväxt vid avancerad tumörbörda av kolorektala levermetastaser (KRLM) för att kunna radikalopereras (L 190 Funktionen i tilltänkt kvarvarande lever överträffar volymsökningen hos patienter som opererats med ALPPS 191 Hepatocellulär cancer i Sverige – Regionala skillnader och möjligheter till förbättringar finns! SweLiv 192 Kolecystektomi efter GBP 193 PREOPERATIV NIVÅ AV FYSISK AKTIVITET ÄR ASSOCIERAD TILL POSTOPERATIV ÅTERHÄMTNING EFTER CHOLECYSTEKTOMI 194 7 Endoskopisk sfinkterotomi och risk för kolangiocarcinom, en populationsbaserad kohortstudie i Finland och Sverige. 195 SpyGlass direct visualization system i den kliniska vardagen - en registerstudie. 196 Randomiserad kontrollerad studie av preoperativ kemoterapi mot kemoradioterapi vid cancer i esofagus eller gastroesofagala övergången 197 Transthorakal esofagusresektion jämfört med total gastrektomi vid Siewert typ II cardiacancer 198 Endodrill – ett nytt biopsiinstrument för diagnostik av submukösa tumörer i övre magtarmkanalen 199 Hur effektiv är profylaktisk gastrojejunal bypass hos patienter med irresektabel periampullär cancer? 200 Avlastning med självexpanderbart metallstent vid behov är säkrare än profylaktisk bypass-kirurgi vid irresektabel periampullär cancer 201 Prediktion av mild sjukdom vid akut pankreatit - biomarkörer och den reviderade Atlanta klassifikationen 202 Har immunprofilering av gallgångs- och pancreascancer prognostisk betydelse? 203 VÄRDET AV POSSUM FÖR INDIVIDUELL PREDIKTION AV MORBIDITET OCH MORTALITET EFTER PANKREATODUODENEKTOMI 204 Buktryck vid laparoskopisk Gastric Bypass (GBP): En randomiserad studie 205 Hullingförsedd tråd förkortar operationstiden med 15 % vid laparoskopisk gastric bypass 206 Slitsförslutning vid laparoskopisk gastric bypass. En randomiserad klinisk studie 207 Operationsmetoden påverkar utfallet efter laparoskopisk gastric bypass 208 Betydelsen av ventrikelfickans storlek vid laparoskopisk gastric bypass – 14168 patienter från SOReg 209 Risk factors for marginal ulcer after gastric bypass surgery for obesity. A population-based cohort study. 210 Preoperativ viktnedgång och dess relation till postoperativ viktutveckling vid gastric bypass. Data från Scandinavian Obesity Registry (SOReg) 211 Femårsresultat avseende följdsjukdomar och vikt efter gastric bypass i Sverige 212 Risken för självmord, självskadebeteende och depression ökar efter gastric bypass 213 Randomiserad studie av UVB-behandling eller en injektion av cholecalciferol för att behandla D-vitaminbrist efter gastric bypass 214 Accuracy of surgeon performed ultrasound in detecting gallstones 215 ALPPS 178 – nyttig variant vid avancerad kolorektal levermetastasering och liten kvarvarande tumörfri levervolym 216 ALPPS för KRLM i Skandinavien – multicenter analys av intermediära onkologiska resultat 217 ALPPS i Skandinavien – multicenteranalys av initiala erfarenheter 218 8 ALPPS vid KRLM och primära lever- och gallvägstumörer 219 Asymptomatiska pankreastumörer- en långtidsuppföljning 220 Bariatrisk kirurgi hos tonåringar –2-års uppföljning 221 Behandling med Aspire, påverkar SSRI utfallet? 222 Behandling med Aspire vid obesitas, upptill 3 års resultat 223 Chronic on acute liver failure” ett nytt syndrom i kölvattnet av effektiv akut sviktbehandling 224 Detaljerad volymetrisk analys efter selektiv preoperativ portavensembolisering 225 Diagnos och kirurgis handläggning av hypervasculära tumörer i icke-cirrhotisk lever: erfarenheter från en högspecialiserad leverkirurgisk enhet 226 Dolcontin preoperativt minskade behovet av postoperativ smärtlindring och förkortade vårdtiden vid laparoskopisk gastric bypass 227 Endoprothesis, stuck in the bile duct! Description of a novel technique for endoprothesis retrieval when all conventional endoscopic methods fails – an alternative to surgery. 228 Endoskopisk behandling av pankreatiska pseudocystor 229 Endoskopisk resektion av adenom i papilla Vateri. KRAS status och andra faktorer som påverkar handläggningen. 230 Enhanced recovery program (ERP) vid esofagektomi 231 Erfarenheter av tunnulerad,permanent kateter för ascitestappning. 232 Erfarenheterna av de första 100 minimala invasiva esofagektomierna vid Gastrocentrum, Karolinska, Universitetssjukhuset 233 Erfarenheterna kring att införa laparoskopisk gastrektomi vid Gastrocentrum Karolinska Univeritetssjukhuset 234 Förutbestämda cutoff-nivåer för prediktiva biomarkörer vid svår akut pankreatit – är vi där? 235 GallRiks 10 år - är det mödan värt? 236 HANTERING AV INTRAOPERATIVT FYND AV STEN I DJUPA GALLGÅNGARNA – PRELIMINÄRA DATA FRÅN NATIONELL RANDOMISERAD MULTICENTERSTUDIE 237 Har förändrade terapeutiska strategier påverkat överlevnaden av patienter med gallvägscancer? 238 Hur påverkar följsamhet till KVAST instruktioner antal lymfkörtlar som hittas efter Whipple operation? 239 Högersidig hepatektomi ALPPS med varierande grad av resektion i vänster leverlob. 240 I en svensk population utgör en insertion av åtta aminosyror i HLA-DQβ1 genen en stark riskfaktor för akalasi. 241 INTRODUKTION AV SLEEVE GASTREKTOMI PÅ ETT HÖGVOLYMCENTER FÖR BARIATRISK KIRURGI 242 9 Introduktion av sleevegastrektomi vid SÄS-Borås 2014 243 IRE-behandling i levern med 3D bildstyrd navigering av nålplacering 244 Kirurgisk behandling för kolorektala levermetastaser, SweLiv – ett nationellt perspektiv 245 Laparoskopisk gastrostomikateter som enda behandling vid tidig knickbildning i enteroanastomosen efter laparoskopisk Gastric-bypass 246 Laparoskopisk kirurgi av stora intratorakala hiatushernia ger goda resultat 247 Laparoskopisk vs öppen reparation av perforerat ulcus (PU) 248 Laparskopi förkortar vårdtid vid operation av esofaguscancer 249 Lymfadenektomi vid ventrikelcancerkirurgi i Sverige - resultat från NREV 250 Långtidsuppföljning av utvidgad esofagogastrektomi vid cardiacancer Siewert II & III 251 Långtidsöverlevnad vid ventrikelcancer i Sverige 252 Missas incidentell gallblåsecancer vid selektivt PAD i samband med kolecystektomi? 253 Morfologi vid ischemi-reperfusionsskada i levern inducerad av kärlavstängning med Pringles manöver: Morfometrisk analys av elektronmikroskopiska fynd. 254 Neoadjuvant kemoradioterapi kan påverka svårighetsgraden av anastomosläckage efter esofagektomi med halsanastomos 255 Neoadjuvant kemoradioterapi ökar postoperativt inflammatoriskt svar i lunga jämfört med kemoterapi – resultat från en randomiserad studie 256 Odlade skivepitelceller från munslemhinnan uppvisar god proliferativ aktivitet i in vitro undersökningar 257 Papillotomi följt av dilatation med stor ballong - säker och effektiv hantering av bångstyriga gallgångsstenar 258 Patientfaktorers inverkan på resultatet efter gastric bypass 259 Prediktorer för misslyckad behandling av läckage från esofagusanastomos med stent 260 Prognostisk betydelse av tidsintervallet mellan diagnostisk radiologi och kurativtsyftande kirurgi vid resektabel pankreascancer 261 Påverkar kolecystektomi frekvensen incidensen av gallblåsecancer i Sverige? 262 Resektion och överlevnad vid levermetastaser av icke kolorektalt ursprung-väl i nivå med kolorektala levermetastaser – SweLiv 263 Riskfaktorer som påverkar långtidsöverlevnad efter resektion för kolorektala levermetastaser. 264 Salvage ALPPS är en säker och effektiv behandling efter otillräcklig effekt av portavensocklusion hos patienter med kolorektala levermetastaser 265 Sekventiellt uttryck i plasma av tillväxtfaktorer vid leverhypertrofi hos patienter som opererats enligt ALPPS 266 Selektivt peroperativt dränage vid Whipple är säkert 267 10 Slitsförslutning eller inte vid laparoskopisk gastric bypass – interimsrapport från ”S:t Göransstudien” med två års uppföljning. 268 Staging och behandling av patienter med hepatocellulär cancer i en definierad population mellan 2000 och 2011 – aktiv palliativ behandling har förbättrat överlevnaden 269 Standardiserad Parenteral Nutrition (TPN) preoperativt stimulerar proteinsyntes samt minskar proteindegradation i muskulatur utvärderat med Microarray teknik. 270 Staplad sida-till-sida halsanastomos vid esofagektomi 271 Tidigt MARS® behandling för post-hepatectomy leversvikt – preliminära resultat av en prospektiv fas I studie 272 Total minimal invasiv esofagektomi med sida till sida intratorakal esofagogastrisk anastomos 273 Tvåårsuppföljning av revisionsoperationer från gastric banding till gastric bypass med matchade kontroller 274 Undoing gastric by pass 275 Utifrån ett registerperspektiv – hur stor är risken för malignitet vid förekomst av gallblåsepolyp? 276 Validering av Nationellt Register för Esofagus och Ventrikelcancer, NREV 277 Vaskulära resektioner och rekonstruktioner i samband med kurativ-syftande resektion för pankreascancer 278 Venresektion vid Whippleoperation för pancreascancer 279 Är det negativt att separera operation för akuta komplikationer till gastric bypass kirurgi från enheten för primäringreppet? 280 SIKT 281 3D jämfört med 2D laparoskopi förbättrar laparoskopisk prestation i träningsbox. 282 Basic skills training - black box or high fidelity simulators? 283 Laparoscopic management of small bowel obstruction 284 Kirurgiskt utfall av sutur- kontra nätoperationer vid primära navelbråck postoperativa recidiv och komplikationer 285 Autolog fullhud respektive syntetiskt nät vid gigantiska ärrbråck – en prospektiv randomiserad studie 286 Lichtensteinoperation med långsamt resorberbart nät: Resultat vid 4 årsuppföljning 287 Ljumskbråck hos kvinnor, 1992-2013 289 Relation mellan preoperativ ljumsksmärta och förbättring av livskvalitet tre år efter ljumskbråcksoperation. 290 Hjärtinfarkt efter ljumskbråckskirurgi. En registerbaserad populationsstudie 292 Sexuella besvär efter endoskopisk ljumskbråckoperation (TEP) - en registerbaserad studie 293 Akut appendicit. Resultat från Södersjukhusets kvalitetsregister. 294 11 Att förstå pylorus fysiologiska aktivitet med hjälp av distensibilitets-teknik via en ballongformad probe, endo-FLIP 295 Avancerad 4-dimensionell rörelseregistrering för laparoskopisk färdighetsträning med Simball box 296 Endoskopisk förslutning av perforerade ulkus i ventrikel och duodenum, en fallserie på 11 patienter 297 Incidens av abdominell bulging och ärrbråck efter partiella öppna nefrektomier i flanksnitt efter njurcancer. 298 Kombinerad robotassisterad och laparoskopisk proktokolektomi med anläggande av ileoanal bäckenreservoar 299 Kvalitetsarbete av sårrupturer vid kirurgkliniken Danderyds sjukhus 300 Kvalitetsregistret för Svenska Bukväggsbråck – omoperation efter ärrbråcksoperation 301 Laparoskopisk ventralherniaplastik: medför suturering av fasciedefekter bättre resultat? 302 Peroperativ online registrering till kvalitetsregister. 303 Rectusmuskelatrofi samt bråckutveckling vid subcostal incision efter leverresektion tillföljd av metastaserande kolorektal cancer. 304 Sensor-stentet – en textil sensor skapad av piezoelektrisk tråd för evaluering av tarmmotorikens kompression av ett stent 305 Självlåsande loop för temporär förslutning av colon runt skaftet på städ vid anastomosering av colon 306 Svagare bukväggsstyrka ju större bråckarea vid Gigantiska ärrbråck 307 Säker galloperation med ”The critical view of safety” 308 TEP efter 15 år Trauma 309 310 Blödningsdöd efter trauma beror på icke-komprimerbar blödning i thorax och buk 311 EXTRACORPOREAL MEMBRANE OXYGENATION IMPROVES COAGULOPATHY IN EXPERIMENTAL TRAUMATIC HEMORRHAGIC MODEL 312 Betablockad behandling minskar dödligheten efter isolerad svår traumatisk hjärnskada 313 Kirurgisk behandling av svåra bäckenskador 314 Försämrad livskvalitet efter cykelolycka 315 Bakterieflora och antibiotikaresistens hos syriska patienter som opereras för krigsskador 316 Evaluering av mjältstorlek efter mjältartärembolisering 317 Trauma "hands-on" workshop - nytt koncept av ST utbildning inom kirurgi 318 Vårdvetenskap 319 12 Utveckling av en smartphoneapp för patientrapporterad postoperativ återhämtning efter dagkirurgi 320 Bedsiderapport jämfört med läsrapport på kirurgisk vårdavdelning 321 Direkt till operation utan att passera vårdavdelning. 322 Effekt av tuggummituggande mot postoperativt ileus efter pankreatikoduodenektomi – en randomiserad studie 323 Ett år efter abdominoperineala resektionen; Stomiterapeuters uppföljning av personer opererade för rektalcancer 324 Hot och våld inom traumasjukvården 325 Innebörden av god vård enligt patienter i en kirurgisk vårdkontext 326 Kolorektal cancer patienters upplevelser av ett besvara symtom via ett mobiltelefonbaserat system 328 OPTIMAL DEEP BREATHING TECHNIQUE AFTER CARDIAC SURGERY 329 Patienters perspektiv på vårdkvalitet med fokus på delaktighet vid kirurgiska vårdavdelningar. En jämförande enkätstudie 2009/2010 och 2014. 330 Picclinemottagningen 331 Reliability testing of Oxaliplatin-Associated Neurotoxicity Questionnaire (OANQ) 332 Vad gör en forskningssjuksköterska? 333 Vad kan vi lära av varandra? Ett studiebesök på Stanford Health. 334 Att vända på perspektiven- en fråga om demokrati, en ”Critical Incident Study” om att reformera logistik, paradigm och struktur i svensk cancersjukvård 335 Upplevelser av sensoriska förändringar efter gastric bypass kirurgi 336 Gastrocentrums Omvårdnadsakademi – en långsiktig satsning mot klinisk excellens 337 Nytt sätt till patientmedverkan i nationellt vårdprogram 338 13 Barn 14 Psykosocial långtidsuppföljning hos män opererade för hypospadi Lisa Örtqvist, Stockholm Marie Andersson Göteborg, Anna Strandqvist Stockholm, Gundela Holmdahl Göteborg, Agneta Nordenskjöld Stockholm Introduction Bakgrund: Hypospadi har i små studier visat sig påverka den psykosociala situationen, främst med senarelagd sexualdebut och färre barn. I en urologisk uppföljning har vi visat att patienterna var mindre nöjda med det kosmetiska resultatet samt att de hade mer urologiska problem än kontroller. Vi presenterar här psykosociala utfall. Method Material och metod: Drygt 1100 män över 18 år som opererats för hypospadi sedan 1950 tillfrågades om deltagande. En enkät med frågor om psykosociala förhållanden, frågor om hur hypospadin påverkat uppväxten samt de validerade enkäterna PGWB samt Relationsship Questionnaire (RQ) skickades ut. Åldersmatchade kontroller från folkbokföringen, studenter och cirkumciderade män besvarade motsvarande enkät. Result Resultat: 167 patienter (medelålder 34 år, 63 % distala, 24 % medelsvåra och 13 % proximala hypospadier) och 169 kontroller (medelålder 34 år) svarade på enkäten. Patienter bodde i högre utsträckning hemma hos sina föräldrar och färre hade en högskoleexamen (p <0.001). Det fanns inga skillnader i påverkan på uppväxten relaterat till svårighetsgrad eller antal operationer. Patienter ägnade sig mer åt motorsport och mindre med kulturella fritidsaktiviteter än kontroller. Patienter med svår hypospadi mådde generellt sämre, medan de med medelsvår hypospadi var mer nedstämda än kontroller och hade en lägre totalpoäng i PGWB. Fler patienter med svår hypospadi kännetecknas relationsmässigt av att man skulle vilja komma nära andra människor, men inte vågar av rädsla för att bli sårad. Discussion Konklusion: Vi fann att hypospadi generellt påverkar livet som vuxen i form av lägre högskoleutbildning, att de uppger sig må sämre och riskerar sämre anknytning till andra människor. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 08.15‑08.21 15 Socioekonomiska utfall för vuxna män med hypospadi; en registerbaserad studie Anna Skarin Nordenvall, Stockholm Louise Frisén Stockholm, Anna Nordenström Stockholm, Catarina Almqvist Malmros Stockholm, Agneta Nordenskjöld Stockholm Introduction De flesta långtidsuppföljningar av män födda med hypospadi fokuserar på kosmetiska resultat och sexuell funktion. Ett fåtal mindre studier har antytt att pojkar födda med hypospadi rapporterar lägre hälsorelaterad livskvalitet och lider av psykisk ohälsa i större utsträckning än kontroller. Det är ännu okänt hur detta påverkar generellt välmående i vuxen ålder. Method Registerbaserad matchad cohortstudie inkluderande män diagnostiserade med hypospadi, födda i Sverige 1969-1993. Patienter med hypospadi matchades med 100 icke affekterade män på födelseår och födelselän. Följande socioekonomiska utfall tjänade som proxyvariabler för välmående i vuxen ålder: 1) giftermål 2) biologiska barn 3) behörighet till gymnasieskolan 4) högsta uppnådda utbildning 5) högsta uppnådda inkomst 6) förekomst av sjukpensionering. Associationen mellan hypospadi och socioekonomiska utfall beräknades med conditional logistisk regression, uttryckt i OR (95 % CI). Result 4738 män med hypospadi inkluderades. 53 % var diagnostiserade med glandulär eller penil hypospadi, 4,6 % var diagnostiserade med penoskrotal eller perineal hypospadi. Män födda med hypospadi var i mindre utsträckning behöriga till gymnasiet, OR 0.85 (0.76-0.95) men uppnådde samma utbildnings- och lönenivå som icke affekterade. Ingen skillnad avseende sannolikhet att ingå äktenskap, OR 1.00 (0.89-1.12), eller få barn, OR 0.94 (0.86-1.04), kunde påvisas, oavsett svårighetsgrad av hypospadi. En ökad sannolikhet för att erhålla förtidspensionering kunde påvisas bland samtliga svårighetsgrader av hypospadi. Discussion Denna registerbaserade studie visar att män med hypospadi, oavsett svårighetsgrad, uppnår samma nivå av socioekonomiska utfall som icke affekterade män frånsett en ökad risk för sjukpensionering. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 08.22‑08.28 16 UROLOGISK UPPFÖLJNING EFTER HÖG DOS RAT BRACHYTERAPI VID RHABDOMYOSARKOM I BLÅSA OCH PROSTATA HOS BARN Jakob Stenman, Stockholm Martin Jalnäs Stockholm, Pär-Johan Svensson Stockholm, Niklas Pal Stockholm, Gun Wickart-Johansson Stockholm, Claes Mercke Stockholm Introduction Utvärdering av det urologiska utfallet efter hög dos rat brachyterapi (HDR-BT) vid behandling av rhabdomyosarkom i blåsa och prostata (BP-RMS) hos barn. Method Fem barn, 1 flicka och 4 pojkar (0-8 år), erhöll HDR-BT som en del av multimodalitets-behandling av BP-RMS vid Karolinska Universitetssjukhuset åren 2004-2014. Tumörens storlek var 1,5-5,5 cm. Ingen av patienterna hade lokal spridning eller metastaser vid diagnos. Alla patienter erhöll cytostatika enligt CWS protokoll. Kirurgi begränsades till placering av brachyterapikatetrar hos 3/5 patienter. HDR-BT (24-42 Gy) gavs två gånger dagligen under de fem första post-operativa dygnen. Ytterligare extern strålbehandling gavs i 3 fall till en total stråldos om 39-58 Gy. Result Efter uppföljning i 12-132 månader, är alla 5 patienter vid liv utan tecken till recidiv. En patient har genomgått total cystoprostatektomi efter inkomplett respons till primär behandling. Ultraljuds-uppföljning har visat ingen vidgning av övre urinvägar eller residual urin hos 4 patienter och lätt vidgning utan tecken till progress hos en patient efter cystoprostatektomi med tillfälliga uretär-kutaneostomier. Plasma kreatinin-nivåer (31-59 µmol/L) och Cystatin-C baserat eGFR (>90 mL/min/1,73m2) är normala för åldern hos alla patienter. Urinflödesmätningar har visat klockformade kurvor och maximal flödeshastighet inom normalt intervall (13.8-19.3 ml/s) hos alla 4 patienter som behandlats utan radikal kirurgi. 3/4 pojkar uppger normala erektioner. Discussion Vi raporterar det urologiska utfallet efter medel-lång uppföljning av barn som behandlats med HDR-BT för BP-RMS. Förekomsten av urologisk morbiditet i denna patientkohort är förvånande låg. Det faktum att kirurgi mot blåshalsen och trigonum undvikits hos dessa patienter kan eventuellt bidra till detta fynd. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 08.29‑08.34 17 Förändring i njurfunktion efter pyeloplastik hos barn med PUJ-stenos; multivariabel analys av prognostiska faktorer Josefin Nordenström, Göteborg Giasemi Koutozi Göteborg, Johan Hallström Kungälv, Gundela Holmdahl Göteborg, Kate Abrahamsson Göteborg, Sofia Sjöström Göteborg Introduction Vi har undersökt njurfunktion hos barn som opererats pga pelvouretral obstruktion och letat prognostiska faktorer för förbättrad funktion efter kirurgi. Skillnad mellan patienter med antenatal och postnatal diagnos har utvärderats. Method Vi har retrospektivt studerat 85 patienter (63 pojkar och 22 flickor) 0-16 år som genomgått öppen pyeloplastik under perioden 2005-2009. Patienterna har följts med MAG-3 scintigrafi 3 och 18 månader postoperativt. Ingångsdata som pre eller postnatal diagnos, ålder vid kirurgi, e-GFR, DRF % (differential renal function) på MAG-3 samt ultraljudsfynd ; APD (anterioposterior diameter), kvot njurbäcken/njurlängd, kvot njurbäcken/njurkortex samt hydronefrosgrad enligt Onen har analyserats med uni och multivariabel logistisk regression sökandes prediktiva faktorer för förbättring av DFR postoperativt. Result Studien inkluderade 24 patienter med antenatal (grupp 1) och 59 med postnatal (grupp 2) diagnos. Preoperativ DRF var medel 44% (SD 16) utan skillnad mellan grupperna. Majoriteten (n=52, 72%) hade oförändrad DRF på den opererade njuren 18 månader efter kirurgi, 19 (26%) förbättrades >5% och endast en patient försämrades. Vi fann högre frekvens med förbättrad funktion i den antenatala gruppen (n=10; 46%, p=0.025) och hög APD (OR 1.11, p=0.0023), antenatal diagnos (OR 0.23, p=0.048) och låg preoperativ DRF (OR 0.90, p=0.0045) var prediktiva faktorer för >5% förbättring av DRF i den multivariabla regressionsmodellen. Discussion Majoriteten av patienterna hade oförändrad eller förbättrad njurfunktion efter operation för pelvouretral obstruktion. Patienter med antenatal diagnos visade högre förmåga till återhämtning. I vårt material var de tre oberoende faktorerna med bäst förmåga att prediktera förbättrad njurfunktion hög AP diameter, antenatal diagnos samt låg preoperativ DRF (%). Dag: Onsdag 19/8 Tid: 08.35‑08.41 18 Kan 4-timmars miktionsobservation påvisa neurogen blåsdysfunktion hos späda barn med ARM? Helena Borg, Göteborg Ulla Sillén Göteborg Introduction Barn med med anorektal missbildning (ARM) uppvisar en neurogen blåsdysfunktion (NBD) i ca en fjärdedel av fallen och då oftast i kombination med en spinal missbildning. Studiens syfte var att utvärdera om en non-invasiv undersökning av blåsfunktionen, 4-timmars miktionsobservation (MKO), kan ersätta cystometri, som är den nu rekommenderade metoden för screening av NBD. Method 34 patienter med ARM undersöktes med MKO pre och post anorektal rekonstruktion (median 4 respektive 14 mån ålder). Blåsfunktionen studerades longitudinellt med frågeformulär, cystometri och res/flödes undersökningar. Vid MKO observeras blöjbarnets kissningar under 4 tim och antal miktioner (≤8), läckage, blåskapacitet (≥50% av förväntad) och medelresurin (ultraljud, ≤10ml) registreras. Result Patienterna med diagnosticerad NBD (n=9) alternativt icke-neurogen neurogen dysfunktion (n=1) uppvisade alla onormala miktionsvariabler. Lindriga abnormiteter registrerades hos 3 flickor med tethered cord: Antal miktioner ökade (10-13), resurin ökad (medel 10-14 ml) och blåskapaciteten <50%. Hos 5 pojkar med spinal missbildning kunde patologiskt miktionsmönster tydligt urskiljas: läckage av urin (4/5), extremt små miktionsvolymer(4/5), frekventa kissningar (13-22) och även inkomplett tömning. MKO konstaterade hög blåskapacitet och mycket stor resurin hos de kvarvarande två patienterna. Majoriteten av patienterna utan känd NBD eller svår funktionell blåsstörning (n=24) uppvisade normala miktionsmönster för åldern. Hos 5 patienter sågs en måttlig stegring i residualurin, i kombination med stor blåskapacitet i två fall. Alla fem har under uppföljningen haft perioder med blåsdysfunktion, vilket var fallet endast hos 4 bland de kvarvarande 19 patienterna med helt normalt miktionsmönster. Discussion MKO kan påvisa NBD hos patienter med ARM men bör alltid kompletteras med urodynamik om spinal missbildning föreligger. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 08.42‑08.48 19 Nedre urinvägssymptom hos barn med anorektal missbildning med perineal fistelTitle Pernilla Stenström, Lund Hanna Sandelin Lund, Einar Arnbjörnsson Lund, Ragnhild Emblem Oslo, Kristin Björnland Oslo Introduction Ökad kunskap om urinvägsproblem vid anorektal missbildning med perineal fistel (ARM-P) kan bidra till rätt uppföljning. Målet var att hos barn med ARM-P beskriva förekomst av låga urinvägssymptom (LUTS) med och utan urinvägsmissbildningar (UTM) samt jämföra med friska kontroller. Method Vid två barnkirurgiska centra i två länder studerades alla barn 4-12 år gamla opererade för ARM-P 2001-2012. Studien var retrospektiv och deskriptiv avseende UTM. Med tvärsnittsanalys studerades LUTS enligt definitioner av International Children´s Continence Society 2006. Kontroller kom från regionen. Result Efter bortfall av 9 patienter, studerades 24 flickor och 33 pojkar med ARM-P. Uppföljningstid och medianålder var könslik 8(4-12). 4 (17%) flickor hade 7 UTM och 8 (24%) pojkar hade 12 UTM. Operationer på urinvägarna hade gjorts på en flicka och fyra (12%) pojkar. Två utförde intermittent kateterisering. Inga könsskillnader påvisades vid jämförelser av urininkontinens, enures, blåstömning, infektioner eller medicinering. Urinvägsinfektion angavs av fler barn med ARM-P och samtidig UTM (3/4 flickor, 4/8 pojkar) än utan UTM (2/20 flickor, 0/25 pojkar) (p=0.018 resp. 0.002). Fler flickor med ARM-P (3/24) än friska flickor (0/55) angav blåstömningsproblem (p=0.025). Fler pojkar med ARM-P (4/33) än kontroller (3/110) angav urininkontinens dagtid (p=0.049). Fler flickor med ARM-P (5/24) än kontroller (1/55) angav urinvägsinfektioner (p=0.009). Antibiotikaprofylax togs av fler med ARM-P (5/24, 5/33) än kontroller (1/55, 2/110) (p=0.009 och 0.007). Discussion Urinvägsinfektion rapporterades av fler med ARM-P med samtidig UTM än utan UTM. Fler flickor och pojkar med ARM-P hade urinvägsinfektioner än kontrollerna. Förekomst av LUTS skilde sig inte mellan flickor och pojkar med ARM-P. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 08.49‑08.55 20 Svenska spädbarnsrefluxstudien - Blåsfunktion Josefin Nordenström, Göteborg Sofia Sjöström Göteborg, Gundela Holmdahl Göteborg, Tina Linnér Göteborg, Rune Sixt Göteborg, Eira Stokland Göteborg, Ulla Sillén Göteborg Introduction Barn med höggradig vesicouretral reflux (VUR) diagnosticerad under spädbarnsåret utvecklar ofta en uttalad blåsdyssfunktion med stor blåskapacitet. Vi önskade undersöka om tidig refluxfrihet kan motverka detta. Method Denna kontrollerade randomicerade multicenterstudie inkluderade 77 spädbarn (55 pojkar, 22 flickor) < 8 månader med VUR grad 4 och 5 (n=30 resp n=47) varav 52 (68%) hade bilateral reflux. Studiedeltagarna randomiserades till antibiotikaprofylax (n=39) eller endoskopisk injektionsterapi (n=38). Studieprotokollet inkluderade MUCG/videocystometri (kateterundersökningar) för utvärdering av maximal blåskapacitet (BK) samt miktionsobservation (fria kissningar) för bedömning av funktionell BK vid inklusion samt efter ett år. Skillnad i blåskapacitet relaterat till förväntat för åldern vid studiestart jämfört studieslut samt skillnad mellan dem som uppnått refluxfrihet jämfört dem med kvarstående reflux värderades. Result Medelålder vid inklusion var 6.7 månader (SD 1.15) och redan då hade 42% stor blåsa (>150% av förväntat för åldern), både maximal och funktionell BK. Under uppföljningstiden ökade antalet med stor blåsa vid kateterundersökning (55%), medan däremot antalet med stor blåsa vid fria kissningar minskade (33%). Refluxfrihet (VUR ≤2) sågs hos 58%(n=21) i injektionsgruppen och 24%(n=8) i profylaxgruppen(p=0,0021). Hos patienter med refluxfrihet var den funktionella blåskapaciteten vid 1 år mindre än hos dem med kvarstående reflux (p=0,050) och skillnaden var ännu större vid jämförelse med kvarstående bilateral VUR grad 5 (p=0,016). Discussion Vi kunde inte påvisa någon skillnad i blåskapacitet mellan behandlingsgrupperna. Däremot konstaterades att den funktionella blåskapaciteten minskar hos de som blir refluxfria jämfört med de som har refluxen kvar. Detta tyder på att stor blåskapacitet hos denna patientgrupp delvis kan betingas av stora refluxerande volymer. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 08.56‑09.01 21 Svenska spädbarnsrefluxstudien – VUR-grad och njurskada Josefin Nordenström, Göteborg Per Brandström Göteborg, Gundela Holmdahl Göteborg, Rune Sixt Göteborg, Eira Stokland Göteborg, Ulla Sillén Göteborg, Sofia Sjöström Göteborg Introduction Kan höggradig VUR hos spädbarn behandlas endoskopiskt med injektion av dextranomer/hyaluronat och är injektionsbehandling att föredra framför antibiotikaterapi vad gäller frekvens av UVI och utveckling av nya njurskador i denna grupp? Method Till denna kontrollerade randomiserade multicenterstudie inkluderades 77 spädbarn (55 pojkar/22 flickor) < 8 månaders ålder med VUR grad 4-5 (n=30/n=47) varav 52 (68%) bilaterala. VUR upptäcktes pga. antenatal urinvägsdilatation (n=21), genomgången UVI (n=55) eller hereditet (n=1). 39 randomiserades till antibiotikaprofylax och 38 till endoskopisk behandling. Vid studiestart utfördes MUCG, ultraljud, njurscintigrafi och GFR. Undersökningarna upprepades efter 1 år. Vid inklusionen hade 67 (87%) av barnen njurskada, varav 28 (36%) klassades som markanta. Result VUR ≤2 vid studieslut sågs hos 21(58%) i injektionsgruppen och 8(24%) i profylaxgruppen (p=0,0021). 19 (63%) av 4:orna (13 inj/6 prof(p=0,021)) och 10 (23%) av 5:orna (8 inj/2 prof(p=0,047)) tillhörde gruppen med lyckat resultat (VUR≤2 )(p=0,0010). Refluxförsvinnande var vanligare vid unilateral (58%) än vid bilateral reflux (30%) (p=0,038). Antalet genombrottsinfektioner var färre i injektionsgruppen (n=9) jämfört med profylaxgruppen (n=18), men skillnaden nådde inte signifikans (p=0,27). Försämring av redan existerande njurskada under studietiden sågs hos 9 (12%) patienter varav 5 (6%) bedömdes ha ny skada. 3 av dessa hade haft genombrottsinfektion, samtliga i profylaxgruppen. I vårt material genomgick 4 patienter neoimplantation, men endast en av dem hade obstruktion efter injektionsbehandling. Discussion Höggradig VUR hos spädbarn kan på ett säkert och effektivt sätt behandlas endoskopiskt. Data tyder på minskad infektionstendens i denna grupp under första året. Grad 4 och unilateralitet är prognostiskt gynnsamt för refluxförsvinnande i båda grupperna. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 09.02‑09.08 22 Rendezvous intraoperativ endoskopisk retrograd kolangiografi vid kolecystektomi hos barn Markus Almström, Stockholm Jan F Svensson Stockholm, Shahzad Akram Stockholm, Jan Rutqvist Stockholm, Urban Arnelo Stockholm Introduction Gallstenssjukdom är ovanlig hos barn. Vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus och Gastrocentrum Karolinska Universitetssjukhuset opereras årligen 5-10 barn med laparoskopisk kolecystektomi (LC). Knappt 15 % av dessa uppvisar konkrement i de djupa gallvägarna. Vi har tidigare behandlat djupa gallvägskonkrement med intraoperativ transcystisk stenextraktion (IOTS). Sedan 2010 har vi behandlat djupa gallvägskonkrement med rendez-vous intraoperativ endoskopisk retrograd kolangiografi (RV-IOERC). Inga serier av RV-IOERC hos barn har tidigare publicerats. Method Detta arbete studerar applicerbarheten för RV-IOERC hos barn, relaterade komplikationer inklusive post-ERCPpankreatit samt uppnådd stenfrihet efter behandlingen. Resultaten jämförs med våra tidigare IOTS. Alla patienter som behandlats kirurgiskt för gallstenssjukdom sedan 2006 studerades. Sedan 2010 har 5 barn med preoperativt diagnosticerade djupa gallvägskonkrement opererats med LC och RV-IOERC. 4 patienter som tidigare behandlats med LC och IOTS identifierades. Result 5 patienter som opererats med LC och RV-IOERC identifierades. Alla patienter var preoperativt diagnosticerade med djupt konkrement. Medelåldern var 11 år (5-15 år), patenternas medelvikt 42,5kg (20-76kg). Den sammantagna operationstiden var 130 min (103-150 min). Operationstekniken uppfattades som okomplicerad. Dockning, kanylering och sfinkterotomi var okomplicerad och uppnåddes hos alla. Stenfrihet uppnåddes i samtliga fall. En patient diagnosticerades med en samtidig striktur i distala ductus koledokus som stent-behandlades. Det postoperativa förloppet var okomplicerat. Inget fall av post-ERCP-pankreatit noterades. Discussion Rendez-vous intraoperativ endoskopisk retrograd kolangiografi (RV-IOERC) är säker och applicerbar vid djupa gallvägskonkrement hos barn. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 09.09‑09.14 23 Retrospektiv studie av samtliga barn med invagination som behandlats på DSBUS 2001-2014 Pontus Pfannenstill, leg läkare Introduction Invagination hos barn karaktäriseras av att tarmen, oftast vid den iliocoliska övergången, får tag på ett kranialt tarmavsnitt och börjar med peristaltik propagera det i kaudal riktning så att tarmen invagineras. Behandling är i första hand coloningjutning, och då den ej är framgångsrik operation. Method En retrospektiv journalstudie gjordes över samtliga patienter med diagnosen K56.1 Invagination som vårdats på DSBUS mellan 2001-2014 (n=249). Result I hela materialet (n=236 efter exklusion) var 70% pojkar. Medianåldern för symtomdebut var 410 dagar, medel 653 dagar. 86% (n=204) försökte reponeras med coloningjutning, varav 53% ansågs lyckade. 48% (n=113) genomgick kirurgi. Dessa var betydligt yngre (median 281 dagar) jämfört med de övriga (median 558 dagar). Peroperativt kunde man i 17 fall (15%) inte hitta något invaginat, och det ansågs då vara löst av avslappningen i samband med narkosen. 21% (n=24) gjorde tarmresektion. Meckels divertikel var ledande punkt i 8% av operationsfallen. 37% (n=87) återkom akut inom ett år (median 16 dagar) med buksymtom eller infektioner, varav 15% då fick diagnosen invagination. Discussion Könsfördelningen i materialet ligger nära den litteraturen anger som mellan 2:1 och 3:1. Fler än förväntat opererades, vilket kan förklaras av att patienter där radiologisk reduktion varit framgångsrik på länssjukhus inte skickas till DSBUS och därmed inte ingår i materialet. Med vidare bearbetning av materialet kan man få en bättre uppfattning av andelen som opererades genom att titta närmare på undergruppen som sökte primärt i Göteborg. Vidare skulle upp till 17 operationer potentiellt ha kunnat avblåsas om ett ultraljud genomförts preoperativt när patienten sövts. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 09.15‑09.18 24 Randomiserad kontrollerad multicenterstudie av laparoskopisk vs öppen operation av ljumskbråck hos barn under ett år Ori Ron, London Simon Eaton London, Luca Giacomello London, Mandela Thyoka London, Ugo DeLuca Neapel, Marcello Zamparelli Neapel, Edward Kiely London, Joe Curry London, Paolo DeCoppi London, David Drake London, Jan Svensson Stockholm, Tomas Wester Stockholm, Hans Skari Oslo, Ragnhild Emblem Oslo, Niyi Ade-Ajayi London, Gordon MacKinlay Edinburgh, Fraser Munro Edinburgh, Simon Clarke Southampton, Munter Haddad London, Michael Stanton Southampton, Lara Kitteringham Southampton, Michael Hoellwarth Graz, Lutz Stroedter Graz, Agostino Pierro London Introduction Syftet med denna studie var att utröna om laparoskopisk kirurgi förhindrade utvecklingen av metakrona kontralaterala ljumskbråck, jämfört med öppen kirurgi. Method Barn under ett års ålder som skulle genomgå operation av unilateralt ljumskbråck randomiserades till laparoskopisk eller öppen operation. Vid den laparoskopiska operationen förslöts även den kontralaterala processus vaginalis om den befanns vara öppetstående. Vid den öppna operationen gjordes ingen kontralateral exploration. Primärt utfallsmått var utveckling av metakront kontralateralt bråck. Data analyserades per protocol. Result Mellan mars 2006 och september 2009 randomiserades 364 spädbarn till laparoskopisk (n=182) eller öppen (n=182) operation. 139 patienter i laparoskopigruppen och 141 patienter i den öppna gruppen opererades enligt sin randomisering och hade minst tio månaders uppföljningstid. 52 patienter hade mindre än 10 månaders uppföljning. Sex patienter togs ur studien i enlighet med vårdnadshavarens önskan. 11 patienter blev uteslutna då de inte längre uppfyllde inklusionskriterierna, främst på grund av utveckling av ett kontralateralt bråck preoperativt. 15 patienter kunde inte opereras laparoskopiskt på grund av tekniska/andra orsaker. Grupperna var jämförbara gällande ålder vid operation och uppföljning. Andelen kontralaterala bråck var högre efter öppen kirurgi. Andelen ipsilaterala recidiv var högre i den laparoskopiska gruppen. I den laparoskopiska gruppen sågs tre postoperativa navelbråck och ett porthålsbråck. I den öppna gruppen sågs en blåsperforation, en vasskada och en testikelatrofi. Discussion Laparoskopisk operation av ljumskbråck med kontralateral förslutning av en öppetstående processus vaginalis minskar risken för ett metakront kontralateralt recidiv. Men då den laparoskopiska operationen leder till fler ipsilaterala recidiv är re-operationsfrekvensen lika. Öppen kirurgi leder till fler allvarliga komplikationer än laparoskopisk kirurgi. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 09.19‑09.24 25 Laparoskopisk eller öppen gastrostomi för barn Gertrud Angsten, Uppsala Johan Danielson Uppsala, Ann-Marie Kassa Uppsala, Helene Engstrand Lilja Uppsala Introduction Bakgrund Laparoskopiskt anlagd gastrostomi (LAPG) har vunnit popularitet hos barn. Syftet med denna studie var att jämföra resultat från LAPG och öppet anlagd gastrostomi (ÖG) hos barn med focus på komplikationer, operationstid och postoperativ vårdtid. Method Metod: En retrospektiv studie på barn som fått en gastrostomi på barnkirurg kliniken i Uppsala under tiden januari 2000 till december 2013. Indikationer för en gastrostomi var behov av enteralt nutritionsstöd för minst sex månader framåt. Studien omfattar totalt 243, 83 fick LAPG och 160 ÖG. Sambandet mellan postoperativ vårdtid och kirurgisk metod beräknades med en regressionsmodell. Result Resultat: Vi fann en signifikant skillnad i postoperativ vårdtid, 3 dygn för LAPG gruppen och 4 dygn för ÖG gruppen. Det var ingen signifikant skillnad i median operationstid mellan LAPG och ÖG, 46 repektive 45 minuter och ingen signifikant skillnad i antal komplikationer mellan grupperna efter ett år. Granulom var den dominerande komplikationen i båda grupperna LPAG 55,4 % och ÖG 60 %. Discussion Konklusion: Barn opererade med LAPG hade ett dygn kortare postoperativ vårdtid än de som opererades med ÖG. Operationstid och antal komplikationer var jämförbara för båda metoderna. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 09.25‑09.27 26 Lyckat införande av laparoskopisk appendektomi på barn Charlotte Wassberg, Uppsala Rolf Christofferson Uppsala Introduction Appendektomi är det vanligaste akuta bukingreppet på barn. Öppen appendektomi (ÖA) har successivt ersatts av laparoskopisk appendektomi (LA). Syftet med denna studie är att utvärdera införandet av LA på barn vid barnkirurgiska kliniken vid Akademiska barnsjukhuset i Uppsala. Method Denna retrospektiva, journalbaserade kvalitetssäkringsstudie omfattar tre grupper: Barn 0-15 år som vårdades för appendicitrelaterade sjukdomar på Akademiska 2005-07-01 till 2007-06-30 (kohort 1, före införandet av LA). Kohort 2 hade samma inklusionskriterier men vårdades 2012-01-01 till 2013-12-31. Kohort 3 bestod av barn 0-15 år inlagda för befarad appendicit men utskrivna utan appendicitdiagnos under samma tidsperiod som kohort 2. Result Andelen LA ökade från 1% i kohort 1 till 73% i kohort 2. Antalet appendektomier minskade med 33 % mellan kohorterna. Fler behandlades konservativt med antibiotika (0 i kohort 1, 6 barn i kohort 2). Antalet ”oskyldiga” appendektomier minskade från 11 i kohort 1 till 1 i kohort 2. Andelen appendektomier på jourtid minskade från 80% till 61% mellan kohorterna. Mediantiden från akutbesök till operationsstart ökade från 8 till 14 h, men varken andelen eller antalet perforerade appendiciter ökade mellan kohort 1 (27%) och 2 (26%). Operationstiden ökade med i genomsnitt 17 min, men annars kunde inga skillnader i postoperativ vårdtid, postoperativt morfinbehov eller komplikationer visas mellan LA och ÖA, sannolikt på grund av små grupper. Discussion Vi anser att införandet av LA på barn vid Akademiska Barnsjukhuset har varit lyckat till både omfattning och kvalitet. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 09.28‑09.30 27 Hälsorelaterad livskvalitet hos barn och vuxna födda med esofagusatresi- vad vet vi egentligen? Michaela Dellenmark Blom, GÖTEBORG Linus Jönsson Göteborg, Vladimir Gatzinsky Göteborg, Kate Abrahamsson Göteborg Introduction Utöver mått på överlevnad och morbiditet, blir patientrapporterade utfallsmått en allt viktigare utvärdering av hälso- och sjukvård. Hälsorelaterad livskvalitet (HRQOL) fångar patientens upplevelse av fysiska, psykologiska och sociala funktioner och sjukvården ges information om hur sjukligheten påverkar det dagliga livet. Individer med esofagusatresi (EA) tillhör en ny överlevargrupp. Denna studie syftar till att ge en litteraturöversikt av HRQOL hos barn och vuxna födda med EA samt använda studiemetoder. Method En litteratursökning i Pubmed, Cinahl, och PsycINFO fram till januari 2015 genomfördes samt manuell sökning i referenslistor. Result Tolv artiklar (publicerade 1995-2014) identifierades och i dessa hade 15 olika enkäter använts. Endast studier från Europa återfanns och med varierande studiedeltagare (åtta till 128). Fem av sju studier som undersökt HRQOL jämfört med en frisk population, rapporterade reducerad HRQOL. Flera studier saknade en frisk referensgrupp. Åtta artiklar rapporterade nedsatt fysisk funktion eller negativt påverkad hälsa. Påverkan på psykologiska och sociala funktioner rapporterades olika. Utöver detta mättes flera specifika aspekter av HRQOL hos vuxna såsom uppfattning av operationsärret samt negativ och positiv påverkan av EA i det dagliga livet. Hos barn identifierades många sjuklighetsfaktorer som påverkade HRQOL, men inte hos vuxna. Enkäternas innehåll och kvalitet varierade. Allmänna och sjukdomsspecifika enkäter för andra tillstånd än EA användes, men inget diagnosspecifikt för EA. Discussion Ett nytt och sparsamt undersökt forskningsområde identifierades. HRQOL tycks vara nedsatt, men resultaten rapporteras olika och är osäkra. Det är tydligt att HRQOL inte mätts på ett vetenskapligt optimalt sätt. Fortsatt forskning behövs och vi ger rekommendationer. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 10.00‑10.05 28 Hälsorelaterad livskvalitet hos barn och ungdomar födda med Esofagusatresi – resultat från fokusgrupper och början av en diagnosspecifik enkät Michaela Dellenmark Blom, GÖTEBORG Vladimir Gatzinsky Göteborg, Linus Jönsson Göteborg, Kate Abrahamsson Göteborg Introduction Hälsorelaterad livskvalitet (HRQOL) hos barn och ungdomar födda med esofagusatresi (EA) är bristfälligt beforskad. Ökad kunskap om diagnosspecifik HRQOL behövs. Syftet är att beskriva HRQOL i fokusgrupper med barn, ungdomar och deras föräldrar. Method HRQOL-data inhämtades via fokusgrupper med barn respektive föräldrar. Grupperna indelades efter ålder (0-7, 8-12, 13-17 år) och 2 svårighetsgrader av EA (mild-moderat och svår). Från 8 års ålder deltog barnen själva. Samtalen i fokusgrupperna transkriberades ordagrant, HRQOL-innehåll kategoriserades och analyserades därefter med deskriptiv statistik i SPSS 21.0. Result Tio fokusgrupper (totaltid 17 h 40 min) genomfördes med 50 deltagare (32 föräldrar, 18 barn) från 30 familjer och resultatet blev 1371 identifierade HRQOL-påståenden. Majoriteten generades av studiedeltagare som representerade svår EA. Påståenden som avsåg mental, social och fysisk HRQOL-funktion var jämnt fördelade i antal. Totalt definierades 32 innehållsområden till HRQOL och i fallande ordning avsågs de åtta vanligaste rapporterna; fysisk aktivitet (116), mobbing och utanförskap (88), begränsning, särskilda önskemål eller behov av speciell mat (82), sätta i halsen (79), erfarenheter av att äta (78), berätta för andra om EA (78), skolmatsalen (73), kroppsuppfattning och ärr (70). Exempel på hur barn och föräldrar talar om HRQOL ges. Discussion HRQOL- områden av betydelse för barn och ungdomar födda med EA identifierades. Resultatet antyder nedsatt HRQOL vid svårare EA. En diagnosspecifik HRQOL-enkät är känslig för att mäta kliniskt relevant information och fånga det som är mest väsentligt för den specifika patientgruppen. Denna studie möjliggör utveckling av ett diagnosspecifikt HRQOL-formulär där vi bättre statistiskt kan kartlägga och beskriva de faktorer som avgör HRQOL. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 10.06‑10.11 29 Korttidsresultat av opererad esopfagusatresi typ C och D enligt Gross, genomgång av 79 patienter opererade på DSBUS 2001-2013 med uppföljning vid 1-års ålder Anders Sandin, Göteborg Linus Jönsson Göteborg, Vladimir Gatzinsky Göteborg, Lars-Göran Friberg Göteborg, Kate Abrahamsson Göteborg, Josefin Olbers Göteborg, Michaela Dellenmark-Blom Göteborg Introduction Utvärdering av resultaten postoperativt samt uppföljning vid ett års ålder efter operation för esofagusatresi. Esofagusstriktur och betydande refluxproblematik är de vanligaste komplikationerna som orsakar betydande sjuklighet. En stor andel av patienterna har även tracheomalacirelaterade besvär som påverkar luftvägarna i form av luftrörsinflammation och ALTE (Apparent Life Threathening Event). Vi vill utröna vilka patienter som haft behov av dilatationer, anti-refluxkirurgi och kontinuerlig medicinering avseende luftvägarna. Method En prospektiv kohortstudie av alla spädbarn levande födda från 2001 med esofagusatresi typ C och D opererade på DSBUS, klinisk behandling och utfall vid ett år. Genomgång av journaler med fokus på anastomosläckage, gastrostomibehov och fundoplikationsfrekvens. Vid uppföljning vid 1-års ålder analyseras graden av reflux, nutritionssvårigheter och andningsbesvär. Utöver lungfunktion och gastroesophageal refluxproblematik, studeras även tillväxt. Result Av 79 patienter som opererats för esofagusatresi hade 2 (2,5%) anastomosläckage, 2 (2,5%) patienter behövde reoperation med matstrupsförlängande kirurgi (Rao-plastik). 18 (22%) patienter genomgick dilatation innan 1 års ålder. 12 (15%) erhöll gastrostomi under första levnadsåret och 10 (12%) fundoplikerades. 1 patient avled innan ett år ålder på grund av sepsis. Vid uppföljningen vid 1 år hade 32 (40%) klinisk eller objektiv reflux. 38 (48%) var påverkade i luftvägarna och 15 (19%) patienter hade genomgått en eller flera ALTE. Discussion I materialet förekommer mycket få komplikationer som behöver åtgärdas operativt på grund av anastomosläckage eller refistulering. En stor andel av patienterna, ca 40 %, har reflux och nästan hälften av patienterna hade andningsbesvär med behov av astmamedicinering och slemmobilisering. Längre avbrott i matstrupen och anastomosläckage samt reoperation medförde ökad sjuklighet vid uppföljning. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 10.12‑10.17 30 Prenatalt diagnostiserade kongenitala diafragmabråck: 2006-2014 En Stockholms kohort Carmen Mesas Burgos, Stockholm Björn Frenckner Stockholm, Jenny Hammarqvist-Vedje Stockholm, Peter Conner Stockholm Introduction Varje år föds i Sverige 30 – 40 barn med kongenitalt diafragmabråck (CDH). Mortaliteten vid denna missbildning är hög och det finns en uttalad morbiditet hos överlevande. Tillståndet diagnostiseras prenatal i 50-60% av fallen, men det saknas idag prediktiva prognostiska faktorer som kan användas vid prenatal rådgivning. Syftet med detta arbete var att undersöka outcome på barn som diagnostiserades prenatalt vid vår klinik under 2006-2014 samt att korrelera detta till prenatala faktorer. Method Studien är en retrospektiv journal genomgång inkluderande alla patienter behandlade för CDH på vår klinik mellan 2006 och 2014. Result Totalt 36 patienter diagnostiserades prenatalt på vår klinik under 2006-2014. Överlevnad till utskrivning var 78 %, och långtidsöverlevnad 72 %. Tidig diagnos (före gv 22) skedde i 60 % av fallen. 79 % var vänster sidiga bråck, 16 % höger sidiga och 5 % bilaterala. I 65 % låg vänster leverlob uppe i torax. Det fanns associerade missbildningar i 22 % av fallen. Goretex® patch användes i 75 % av fallen för att försluta defekten. ECMO användes i 42 % av fallen, med en överlevnad på 56 % i denna grupp. Prenatal mätning med ultraljud av Observed to expected lung to head ratio, O/E LHR, var signifikant högre i gruppen som överlevde. Överlevnad och behov av ECMO var korrelerat till O/E LHR. 25 % av överlevande hade en betydande pulmonell morbiditet, 15 % GI, 15 % ortopedisk och 15 % neurologisk morbiditet. Discussion Prenatalt diagnostiserade CDH representerar en svårare grupp med högre mortalitet samt behov av ECMO och användning av patch. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 10.18‑10.23 31 Bröstkorgsrekonstruktion med biodesign och titan möjliggjorde radikal excision av recidiverande pleuropulmonellt blastom Olof Holmquist, Gothenburg Linus Jönsson Gothenburg Introduction 3-årig pojke insjuknar med terapiresistenta ÖLI-symtom. Lungröntgen och CT visar tumor i högra lungan. Mellannålsbiopsi visar pleuropulmonellt blastom i höger underlob. Primär behandling inleds med cytostatika och lobektomi av underlob på höger sida men kontroll-CT visar på recidiv i pleura. Barnkirurger tvingas därför till utvidgad excision av tumörområde involverande revben, lunga och lungsäck. Postoperativa kontroller visar förstorade körtlar i mediastinum men PET-CT visar ingen tumöraktivitet. Method Primäroperation utförs på tradionellt vis med thoracotomi och underlobslobektomi. Sekundär operation blir mer utmanande med thoracopulmonell resektion av 5 revben och utvidgad excision av höger lunga. Pleura och 5 revben ersätts av en syntes av titanimplantat och biodesign. Result Uppföljande CT thorax visar inga patologiska fynd. Patienten mår bra efter bröstkorgsrekonstruktionen och har väsentligen normal lungfunktion. Han har utvecklat skolios på bröstryggsnivå och följs av barnortopeder för detta. Discussion Operation av pleuropulmonellt blastom med pleuralt engagemang är tradionellt associerat med stor mortalitet men bröstkorgsrekonstruktion användande en syntes av biodesign och titanimplantat har möjliggjort radikalitet kombinerad med en god bröstväggsfunktion. Skolios är en oönskad biverkan av operationen. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 10.24‑10.27 32 Diagnostik av Hirschsprungs sjukdom. Matilda Bräutigam, Gothenburg Helena Borg Gothenburg Introduction Hirschsprungs sjukdom(HD) innebär avsaknad av ganglieceller i myenteriska och submukösa plexa i distala colon i sin klassiska form. HD patienten saknar förmåga till relaxation av interna sfinctern i respons till rektal distension, den s.k. anorektala inhibitionsreflexen, vilken kan registreras med anorektal manometri . Tidig och korrekt diagnostik av tillståndet är viktigt. Hitintills är rekommenderad utredning colonröntgen, anorektal manometri och rektalbiopsi. Eftersom rektalbiopsi fodrar narkos och innebär ett kirurgiskt ingrepp och att manometrimetoden är väl utvecklad vid vår institution, har vi under en tid baserat diagnostiken enbart på colonröntgen och anorektal manometri. I studien utvärderas resultaten av detta tillvägagångssätt för diagnos av HD. Method Retrospektiv genomgång av preoperativ diagnostik av samtliga 96 patienter opererade för HD under perioden 19972014 där operationsmetod enligt Swenson dominerade 1997-2003 (grupp A, n =34) och transanal teknink 2004-2014 (grupp B, n =62 ). Result Akut kirurgi med laparatomi, biopsitagning och stomi utfördes på 13/34(38%) resp 22/62(35%) av patienterna i båda grupperna. Röntgen, manometri och rektalbiopsi (fullvägg) utfördes på 15/34 (44%) resp röntgen och manometri på 6/34 (18%) i grp A. I grp B var motsvarande siffror 5/62(8%) respektive 35/62(56%). I samtliga fall överensstämde preoperativ diagnos med postoperativt PAD från resektatet. Discussion Hos samtliga elektivt opererade HD patienter har preoperativ utredning överensstämt med postoperativt PAD, vilket betyder att symptombild, colonröntgen och anorektal manometri gav tillräcklig information för diagnos . Detta tillvägagångssätt kan rekommenderas, men bara under förutsättning av en välfungerande manometriverksamhet. Komplettering med rektalbiopsi rekommenderas i oklara fall. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 10.28‑10.34 33 Hirschsprungs sjukdom – maternella riskfaktorer och nyföddhetskaraktäristika Anna Löf Granström, Stockholm Anna Svenningsson Stockholm, Eva Hagel Stockholm, Jenny Oddsberg Stockholm, Agneta Nordenskjöld Stockholm, Tomas Wester Stockholm Introduction Hirschsprungs sjukdom (HSCR) är en felaktig utveckling av det enteriska nervsystemet som resulterar i avsaknad av ganglieceller i distala kolon. HSCR har en multifaktoriell genes där både genetiska faktorer och miljöfaktorer bidrar. Det finns endast ett fåtal studier av möjliga miljöfaktorer. Syftet med studien var att studera maternella riskfaktorer, nyföddhetskaraktäristiska och incidensen av HSCR i Sverige. Method Nationell populationsbaserad fall-kontroll studie omfattande alla barn födda i Sverige 1982-2013. Fallen identifierades i patientregistret, och möjliga riskfaktorer inhämtades från patientregistret och medicinska födelseregistret. För varje fall genererades fem slumpmässigt utvalda ålders-och könsmatchade kontroller. Association mellan riskfaktorer och HSCR analyserades med betingad logistisk regression genom att beräkna odds kvot (OR) med 95 % konfidensintervall (CI). Result 600 personer med HSCR (466 män) och 3000 kontroller (2330 män) inkluderades. Incidensen av HSCR var stabil under studieperioden kring 1,9 per 10 000 levande födda (medelvärde). Bland fallen hade 38 % associerade missbildningar där trisomi 21 och hjärtmissbildningar var vanligast. Bland de analyserade maternella riskfaktorerna var hög Body Mass Index (BMI 30,0-34,9) signifikant associerad med HSCR (OR 1,89, CI 1,31-2,74). Varken maternell ålder, paritet, rökning eller tvillingfödsel påverkade risken för HSCR. Jämfört med kontrollerna föddes HSCR fallen vid lägre gestationsålder (OR 1,63, CI 1,11-2,38). Ingen signifikant skillnad i födelsevikt korrigerad för gestationsålder kunde påvisas. Discussion Studien visar att incidensen av HSCR i Sverige är 1,88/10 000 levande födda. Barn med HSCR föddes vid lägre gestationsålder än friska kontroller. Högt maternellt BMI var kopplat till en ökad risk av HSCR. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 10.35‑10.41 34 Vuxna opererade för Hirschsprungs sjukdom, utvärdering av tarmfunktion och livskvalitet Anna Löf Granström, Stockholm Johan Danielson Uppsala, Britt Husberg Stockholm, Agneta Nordenskjöld Stockholm, Tomas Wester Stockholm Introduction Hirschsprung’s sjukdom (HSCR) behandlas med operativt och postoperativt finns det risk för anal inkontinens och förstoppning postoperativt. Få studier visar långtidseffekterna av detta. Syftet med studien var att utvärdera både tarmfunktion och livskvalitet hos vuxna patienter som opererats för HSCR under barnaåren. Method Alla patienter som behandlats för HSCR mellan 1969-1994 på S:t Görans Barnsjukhus i Stockholm tillfrågades om att delta i studien. De patienter som önskade delta besvarade ett frågeformulär bestående av generella frågor, validerade tarmfunktionsfrågor, frågor om urinvägsbesvär samt livskvalitetsformulär bestående av SF-36 health survey (SF-36) samt Gastrointerstinal Quality of Life Index (GIQLI). Klinisk data insamlades från journalerna. Kontroller matchade för kön och ålder valdes slumpvis från svenska befolkningsregistret. Result 48 av 60 (80%) patienter valde att delta i studien. Av dessa exkluderades nio patienter då HSCR-diagnosen inte kunde konfirmeras genom journalerna. Medianåldern av de inkluderade patienterna var 28 (20-43) år. De flesta patienterna hade genomgått Soaves operation (73.4%) och två patienter hade stomi vid uppföljningen. Tarmfunktionen var sämre i HSCR-gruppen jämfört med kontrollerna, framför allt avseende gasläckage, behov att krysta vid defekation samt att det krävdes flera tarmtömningar innan patienterna upplevde fullständig tömning. Patienterna i HSCR-gruppen hade också mer besvär med analinkontinens än kontrollerna. Livskvaliteten enligt SF-36 var inte påverkad men GIQLI score var sämre i HSCR-gruppen jämfört med kontrollerna. Discussion Vuxna patienter som opererats för HSCR under barnaåren har likvärdig generell livskvalitet som kontroller men nedsatt tarmfunktion och symtomspecifik livskvalitet. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 10.42‑10.48 35 IBD kirurgi på barn och ungdomar – 15 års erfarenhet från Drottning Silvias barn och Ungdomssjukhus i Göteborg Cathrine Johansson, Göteborg Matilda Bräutigam Göteborg, Helena Borg Göteborg Introduction Kirurgi på grund av inflammatorisk tarmsjukdom (IBD) hos barn är relativt ovanligt. Frekvensen IBD hos barn ökar dock samt kryper allt längre ned i åldrarna. Vi kan i framtiden förvänta oss att allt fler behöver kirurgi. Method Mellan 1998 och 2014 har 50 barn opererats på grund av ulcerös colit (UC) eller Chrons sjukdom (CD) vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg. En retrospektiv journalgenomgång har gjorts. Result Av de 50 patienterna var 21 flickor och 29 pojkar. Från början hade 38% CD och 62% UC. Under perioden ändrade 10% diagnos från UC till CD. Den dominerande operationen var öppen kolektomi (63%) och den första operationen gjordes vid medelåldern 13,3 år. Under studietiden fick 38% av patienterna postoperativt en komplikation som krävde ytterligare kirurgi. 22% blev under studietiden rekonstruerade. 4 patienter fick en pouch, 2 fick en IRA och 5 fick sina stomier nedlagda. Medelåldern var 15 år vid dessa ingrepp. Discussion IBD kirurgi på barn och ungdomar är ovanligt och förenat med mycket komplikationer. Barnen opereras i de flesta fall i tonåren. Rekonstruktionsoperationer görs i litet antal och nära inpå överflytten till vuxenvärlden. Det är oerhört viktigt med ett fungerande samarbete med kolorektal kirurger på vuxensidan vad gäller kirurgi samt för att åstadkomma en bra överföring till vuxensjukvården. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 10.49‑10.54 36 Preliminär rapport om studie av avföringsvanor hos friska barn Cathrine Johansson, Göteborg Helena Borg Göteborg, Staffan Redfors Göteborg, Rune Sixt Göteborg, Ulla Sillén Göteborg, Sofia Sjöström Göteborg Introduction Förstoppning drabbar många barn under uppväxten. Sparsamma data finns över incidens av obstipation och hur tarmfunktionen utvecklas under spädbarnsåret. Kunskap om normalitet är en förutsättning för att värdera dysfunktion hos patienter opererade i anorektal regionen. Denna prospektiva observationsstudie studerar friska barns avföringsvanor från nyföddhetsperioden till 6 års ålder. Vi kartlägger också hur anorektala tryckförhållanden utvecklas och hur rektal diameter åldersberoende förändras. Method Patienterna rekryteras från BB. Upprepade frågeenkäter beträffande avföringsvanor samt avföringsregistrering genomförs. Mätningar av anorektala tryck görs med ny metod: High-Resolution Anorectal Manometry (HRAM) , vid 2 respektive 6 mån, liksom ultraljudsundersökning för mätning av transversell rektal diameter. Funktionell förstoppning registreras enligt Rom 3 kriterierna. Result Data från vår pilotgrupp om tio barn presenteras. Avföringsfrekvensen är vid en veckas ålder Median 7,5 ggr/dag (Range7-12) och har vid två månader sjunkit till Median 2 (Range 0,5-5). Vid två månaders ålder behövde två bebisar mjukgörande, trots att ingen definitionsmässigt utvecklat förstoppning. En av dem har fått lavemangsbehandling. Ett barn uppfyller kriterierna för infant dyschezia och ett för kolik. Vid två månader var den transversella rektala diametern i Median 1,4 cm (Range1,2-2,3). Vid HRAM hade alla barn positiv RAIR (rectoanal inhibitory reflex) vid i medel 11 ml ballongvolym. Vilotrycket i högtryckszonen var i medel 66 cmH2O. Discussion HRAM är en snabb och väl tolererad metod. RAIR återfinns lätt hos det lilla barnet. Ultraljudsmätning av rektal diameter kan bidra med information om tarmtömningssvårigheter. Normalt referensmaterial underlättar justering av behandling av barn födda med anorektala missbildningar. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 10.55‑11.00 37 Bröst 38 Är det möjligt att förutsäga axillstatus på basen av preoperativa karaktäriska utan SLNB? Looket Dihge, Halmstad Pär-Ola Bendahl Lund, Dorthe Grabau Lund, Lisa Rydén Lund Introduction Sentinel node diagnostik (SLNB) har ersatt axillutrymning (ALND) som metod för staging av axillstatus vid kliniskt frisk axill. Pågående internationella studier har som syfte att identifiera en grupp av patienter med i övrigt gynnsam sjukdomsprofil där man jämför SLNB med icke-invasiva diagnostiska metoder för axillstaging. I denna studie undersöker vi om preoperativa karaktäristika kan identifiera en lågrisk-grupp för makrometastaser i axilllymfkörtlar. Method Studien inkluderar kvinnor med unilateral, invasiv primär bröstcancer som opererats i Lund 2009-2012. Exklusionskriterier är preoperativ axillmetastas, neoadjuvant terapi och utebliven axillstaging. Patienter indelades i molekylära subgrupper enligt StGallen klassifikation 2013 där histopatologiska data bedömdes prospektivt. Enbart patienter med kompletta data för ingående kriterier i StGallen klassifikationen inkluderades, n=692. χ2 test, univariabel -och multivariabel logistisk regressions analys, samt ROC-kurvanalys används för att beräkna samband mellan bördan av axillstatus definierad som makrometastas och molekylär subgrupp, tumörhistopatologiska data, klinisk profil och tumördetektionsmetod. Result Luminal A var den vanligaste tumörtypen med förekomst av makrometastaser hos 20% av patienterna, jämfört med 30% av luminal B tumörerna. Medianstorlek för största axillmetastas var 16,5 mm i Her2+ i jämförelse med 6,0 mm hos luminal A. I univariabel analys i luminal A var multifokalitet, ålder, tumörstorlek, LVI status och detektionsmetod (screening vs. symptomatisk) signifikant korrelade till förekomst av makrometastas. I multivariabel analys kvarstod signifikant relation till multifokalitet, ålder och tumörstorlek. ROC-area 0.80. Discussion Det föreligger skillnad i utbredning av axillmetastas i de olika molekylära subgrupperna. Histopatologiska data, kliniska uppgifter och radiologidata kan tillsammans användas till grund för ett nomogram och riskvärdering av axillmetastasering. Dag: Måndag 17/8 Tid: 10.30‑10.45 39 Sienna+ som detektionsmetod för sentinel node. Svenska resultat ifrån Nordiska SentiMag studien. Andreas Karakatsanis, Uppsala Daniel Tegnelius Örebro, Christina Hedin Linköping, Malin Sund Umeå, Kosmas Daskalakis Uppsala, Fredrik Wärnberg Uppsala, Leif Bergkvist Västeräs Introduction Rutinmässig används idag Tc99 och Patent Blått för detektion av sentinel node (SN) med en detektionsfrekvens på 95% i publicerade studier. Nya metoder har utvecklats. En lovande metod är Super Paramagnetic Iron Oxide, Sienna+ (SPIO) i kombination med SentiMag, en apparat för att mäta magnetism. Method Syftet var att jämföra Sienna+ med Tc99 +/- Patent Blått som detektionsmetod. Fem centra i Sverige inkluderade 131 patienter. 2ml Sienna+ blandat med 3ml lösningsmedel sprutades periareolärt innan operation. Tc99 och Patent Blått injicerades enligt gängse rutin. Detektion och konkordansen mellan metoderna var primära utfallsmått. Result Medelåldern i materialet var 63,1 år. Tumöstorleken var i genomsnitt 19,7 mm. BMI var i genomsnitt 26.3 (17.9-42.5). Detektionen av SN per patient var: SentiMag, 92,9%, Tc99 96,0% och Patent Blått 78.8%. Utav 27 positiva SN, identifierades 25 med Tc99 och 26 med SentiMag, 2 enbart med SentiMag och 1 enbart med Tc99 vilket demonstrerar en falskt negativ andel med Tc99 på 7,4% och med SentiMag på 3,7%. Discussion Vår studie visar att Sienna+/SentiMag metoden är jämförbar med rutinmetoden för att upptäcka SN. Lägre falskt negativ andel påvisades men materialet är för litet att dra slutsatser om det. Resultatet överensstämmer väl med tidigare publicerade data. Metoden erbjuder ett isotopfritt alternativ för detektion av SN, vilket innebär fördelar ur strålskyddssynpunkt. Även logistiken förenklas då injektion av Sienna+ kan ske utan medverkan av nuklearmedicin. Dag: Måndag 17/8 Tid: 10.45‑10.55 40 Användning av Sienna+/SentiMag som rutinmetod vid sentinel node biopsi – MONOS-studien Andreas Karakatsanis, Uppsala Kosmas Daskalakis Uppsala, Fredrik Wärnberg Uppsala Introduction Rutinmässigt används idag Tc99 och patent blått vid sentinel node biopsi (SNB) med en detektionsfrekvens på 95 %. En ny lovande metod är SPIO (Super Paramagnetic Iron Oxide, Sienna+) där nanopartiklar av järn används och detekteras med en magnetometer. Likvärdiga resultat som för Tc99 och bläck har visats i flera studier. Method På Akademiska sjukhuset används idag Sienna+ som rutinmetod istället för Tc99. Två ml Sienna+ blandas med 3ml Xylocain och sprutas periareolärt/peritumoralt preoperativt. Den transkutana signalen i axillen mäts direkt efter anestesi och undersökningen kompletteras med bläck om ingen klar signal erhålls. Data presenteras ifrån de första 100 konsekutiva patienterna. Result Av 100 patienter genomgick 39 mastektomi och 60 bröstbevarande kirurgi (BCS). En patient genomgick enbart SNB. Total detektionsgrad var 95,0 %. I de fem fall där SN inte hittades användes såväl Sienna+ som bläck. I ett av dessa fall fanns det makrometastas i SN och ett fall var en re-operation SNB. I 28 fall sprutades Sienna+ 3 till 24 dagar före operation och i alla dessa fall hittades SN, 16 med enbart Sienna+. Antalet funna SN var i medel 1,28 (122 SN per 95 op). Inga allergier eller alvarliga bieffekter sågs. Postoperativt hade 36 av 54 BCS patienter en brun missfärgning som kan sitta i flera månader. Discussion Den rutinmässiga användningen av Sienna+/SentiMag är säker och jämförbar med Tc99 och bläck. Logistik och planering förenklas. Om inte bläck används är metoden cirka 1.000kr billigare. Vi följer hudfärgningen för att kunna informera patienter om naturalförloppet. Dag: Måndag 17/8 Tid: 10.55‑11.05 41 Minimalinvasiv radiofrekvensbehandling av tidig primär bröstcancer i lokalbedövning – en pilotstudie Lars Löfgren, Stockholm Kai-Uwe Schässburger Stockholm, Ulla Lagerstedt Stockholm, Karin Leifland Stockholm, Karin Thorneman Stockholm, Bengt Sandstedt Stockholm, Gert Auer Stockholm, Hans Wiksell Stockholm Introduction Vid primär bröstcancer undersöks minimalinvasiva alternativ till traditionell öppen kirurgi i generell anestesi. Målsättningen med denna studie vara att utvärdera effekt och säkerhet vid ultraljud(US)-styrd perkutan preferentiell radiofrekvensablation (PRFA) vid tidig bröstcancer. Vi undersökte olika metoders värde för kontroll av behandlingseffekten och patienternas smärtupplevelse. Method Vi inkluderade 18 patienter med nydiagnosticerad primär bröstcancer med tumörstorlek upp till 20 mm. De genomgick PRFA i lokalbedövning tre veckor innan planerad partiell mastektomi som i studien sedan genomfördes som rutiningrepp. Smärtskattning gjordes med VAS skala. Utvärdering av behandlingseffekten utfördes dels med bilddiagnostik med magnetkamera (MRI) och dels med histologisk analys med hematoxylin & eosinfärgning (H&E) och med cytokeratin 8 (CK8). I en undergrupp, sex patienter, utfördes dessutom kontrastförstärkt ultraljud (CEUS) före och efter PRFA. Result Enligt MRI fanns ingen kvarvarande viabel cancer hos 100% (18/18) av patienterna. I samtliga sex fall som dessutom undersöktes med CEUS bedömde radiologen att ablationen varit komplett. Enligt H&E var cancern devitaliserad hos 83% (15/18) av patienterna respektive hos 89% (16/18) enligt CK8 och hos 100% var behandlingen framgångsrik enligt minst en av de histologiska metoderna. Behandlingen tolererades väl. Smärtupplevelsen var mild. Discussion US-styrd PRFA i lokalbedövning vid tidigt upptäckt bröstcancer tolereras väl och är effektiv. MRI och CK 8 är värdefulla tillskott för utvärdering av behandlingseffekten. CEUS har potential att bli en alternativ bilddiagnostisk metod till MRI för uppföljning. Minimalinvasiv behandling av tidig bröstcancer med PRFA bör jämföras med bröstbevarande kirurgi i en randomiserad studie, vi har formulerat ett förslag. Dag: Måndag 17/8 Tid: 11.10‑11.25 42 Bröstcancer hos unga kvinnor – en sämre prognos jämfört med äldre ses bara hos de som inte fått kemoterapi Hanna Fredholm, Stockholm Kristina Magnusson Uppsala, Linda Sofie Lindström Stockholm, Hans Garmo Uppsala, Sonja Eaker Fält Uppsala, Henrik Lindman Uppsala, Jonas Bergh Stockholm, Lars Holmberg Uppsala, Fredrik Pontén Uppsala, Jan Frisell Stockholm, Irma Fredriksson Stockholm Introduction Unga kvinnor med bröstcancer har en sämre prognos än medelålders kvinnor vilket delvis kan förklaras av diagnos i senare stadium och större andel tumörer med ogynnsamma karakteristika. Huruvida låg ålder i sig är en oberoende riskfaktor för död och bör styra behandling är mer kontroversiellt. I en stor kohort-kohortstudie har vi studerat riskfaktorer för bröstcancerspecifik och fjärrmetastasfri överlevnad i relation till ålder. Method Från en populationsbaserad kohort av 22017 kvinnor med bröstcancer diagnosticerade 1992-2005 jämfördes de 471 kvinnorna <35 år vid diagnos med 200 kvinnor 35-39 år, 200 kvinnor 40-49 år och 300 kvinnor 50-69 år slumpmässigt valda från samma kohort. Information om patient- och tumörkarakteristika, given behandling och uppföljning togs ur patientjournalerna. Tumörmaterial insamlades (täckningsgrad 86%) och snitt regranskades. TMA-analys av prognostiska och prediktiva markörer utfördes. Medianuppföljningstid var 10 år. Result Vid 10-årsuppföljning var den bröstcancerspecifika överlevnaden för kvinnor <35 år 67%, jämfört med 73% för kvinnor 35-39 år, 82% för kvinnor 40-49 år och 87% för kvinnor 50-69 år. Unga kvinnor diagnosticerades i ett mer avancerat tumörstadium. Överrisk för bröstcancerdöd sågs vid tidig sjukdom (stadium I-IIa), oavsett grade och vid ”klassiskt goda” tumörkarakteristika. Vid multivariatanalys var låg ålder en oberoende riskfaktor för bröstcancerdöd endast för unga kvinnor som inte fått kemoterapi (HR 2,4 (1,2-4,7). Discussion Även unga kvinnor med ”klassiskt goda” tumörkarakteristika vid diagnos hade en hög incidens av systemisk sjukdom. Hos unga som fått kemoterapi sågs ingen överrisk för spridd sjukdom eller bröstcancerdöd jämfört med äldre. Låg ålder förefaller i sig vara en indikation för kemoterapi. 43 Dag: Måndag 17/8 Tid: 11.25‑11.40 44 Har HER2 en prognostisk roll vid carcinoma in situ (DCIS)? Salma Tunå Butt, Malmö Signe Borgquist Lund, Wenjing Zhou Uppsala, Karin Jirström Lund, Rose-Marie Amini Uppsala, Thomas Sollie Örebro, Therese Sörlie Oslo, Carl Blomqvist Helsinki, Fredrik Wärnberg Uppsala Introduction Human epidermal growth factor (HER2) är en etablerad prognostisk och predektiv faktor vid invasiv bröstcancer men rollen vid ductal cancer in situ (DCIS) är omtvistad. Syftet med denna stydie var att studera HER2 som en prognostisk factor hos kvinnor med DCIS. Method Total 458 kvinnor i Uppland och Västmanland diagnosticerades med primär DCIS från 1986 till 2004 och följdes upp fram till 11 november 2011. HER2 mättes med hjälp av SISH och ICH och definierades som positivt vid amplifering i SISH och 2/3+ vid ICH. HER2-status undersöktes i förhållande till andra tumörmarkörer deskriptivt. Riskanalyser utfördes med hjälp av Kaplan-Meier kurvor och Cox analyser. Primär end-point utgjordes av ipsilateralt återfall samt all form av invasiv bröstcancer. Result Totalt gick det att bestämma HER2 status på ca 92% av fallen (420st) och av dessa var 31% (132) HER2 positiva och 69% (288) HER2 negativa. HER2 positivitet var förenat med stor tumörstorlek (p=0.002), hög grade (p<0.001) och ERoch PgR-negativitet (p<0.001). Totalt 106 fall av invasiv bröstcancer och 105 fall av ipsilaterala event hade identifierats vid slutet av uppföljningen. Risken för invasivt bröstcanceråterfall var statistiskt signifikant lägre hos kvinnor med HER2 positivitet i sin DCIS (HR: 0.60 (0-38-0.94)). Discussion I denna studie kan vi se att HER2-positivitet i DCIS ger lägre risk för invasivt bröstcanceråterfall. Förbättrade diagnostiska medel för DCIS patienter är en viktig del i den "skräddarsydda" adjuvanta behandlingen och HER2 i DCIS kan fungera som ett sådant diagnostiskt hjälpmedel. Dag: Måndag 17/8 Tid: 11.40‑11.55 45 Endokrin 46 Högt proliferationsindex i follikulära tyreoideatumörer identifierar hög risk för cancer Ninni Mu, Stockholm Edneia Tani Stockholm, Carl Christofer Juhlin Stockholm, Eva Reihnér Stockholm, Jan Zedenius Stockholm, IngaLena Nilsson Stockholm Introduction I diagnostiken av follikulära tyreoideatumörer finns ännu inget etablerat sätt att differentiera cancer från adenom preoperativt. Vid tumördiagnostik och preoperativ bedömning intar finnålscytologi en central roll. Vår frågeställning var om mätning av Ki-67/MIB-1 proliferationsindex på cytologiskt material kan utnyttjas för att identifiera follikulär tyreoideacancer. Method Registerdata inhämtades för follikulära tyreoideatumörer opererade på Karolinska Universitetssjukhuset åren 20062014. Journalgenomgång av cytologisvar och PAD genomfördes på ett urval av adenomen utan oxyfil differentiering (178), samtliga cancerfall (75) och atypiska adenom (21). Proliferationsindex (Ki-67 analyserat med MIB-1-antikropp) inhämtades från cytologi- och histopatologiutlåtande för 56 respektive 40 adenom, 32 respektive 68 cancerfall och 8 respektive 20 atypiska adenom. Största tumörmått registrerades. Mann-Whitney U och Kruskal-Wallis test utfördes för jämförelse mellan grupperna. Korrelation analyserades med Spearmans test. Result Ki-67/MIB-1 var signifikant högre i cancerfall (median: 4%, min-max: 1-30%) jämfört med adenom (1%, 0-7%) och atypiska adenom (2,5%, 1-25%) i cytologisk proliferationsanalys (P<0,001). Trots överlapp hade ingen benign tumör ett cytologiskt Ki-67>7%. Liknande resultat påvisades för histopatologisk Ki-67/MIB-1 (P<0,001). Bland fallen där proliferationsanalys utförts i både cytologi och PAD (n=56), korrelerade uppmätt Ki67/MIB-1 (korrelationskoefficient 0,625, P<0,001). Cancergruppen hade även signifikant större tumörmått (P<0,001) och högre ålder (P= 0,006) jämfört med adenom och atypiska adenom, trots att det även här förekom överlapp. I jämförelse mellan widely (n=43) och minimally invasive (n=26) cancer, hade widely invasive signifikant högre Ki67/MIB-1 i PAD jämfört med minimally invasive (P=0.002). Discussion Hög proliferation indikerar hög risk för follikulär cancer. Analys av Ki-67 i cytologi kan få klinisk betydelse för diagnostik och kirurgisk planering av follikulära tyreoideatumörer. Dag: Torsdag 20/8 Tid: 08.15‑08.27 47 Hälsorelaterad livskvalitet hos patienter med icke-medullär differentierad tyroideacancer i Stockholm – en kvalitativ studie Ida Widberg, Stockholm Catharina Ihre-Lundgren Stockholm, Christel Hedman Stockholm Introduction Differentierad tyroideacancer (DTC) har en god prognos och lång förväntad överlevnad. Trots det har studier visat att patienterna har lägre hälsorelaterad livskvalitet (HRQoL) än normalbefolkningen. Det saknas kvalitativa studier på HRQoL hos patienter med DTC i Sverige. Method Semistrukturerade intervjuer genomfördes med nio patienter som genomgått behandling för icke-medullär DTC. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Result Stor individuell variation fanns gällande vilken eller vilka perioder som upplevdes påfrestande, men många patienter upplevde försämrad HRQoL i samband med cancerbeskedet, och flera patienter upplevde att de fått beskedet på ett sätt som skapat oro. Vidare önskade flera patienter bättre information samt bättre rutiner i samband med radiojodbehandlingen. Discussion Denna studies fynd kan utgöra förklaringar till flera tidigare studier som visat att patienterna ofta har en lägre HRQoL jämfört med normalbefolkningen. Till vår kännedom har det inte tidigare framkommit i någon kvalitativ studie hur patienter med DTC upplevt radiojodbehandlingen som psykiskt påfrestande. Inte heller har anledningarna till detta, det vill säga isolering, begränsad hygien, brist på kontakt med vårdpersonal etcetera, framkommit tidigare. Studiens resultat tyder på att det finns behov av förbättrade rutiner inom sjukvården, framför allt i samband med cancerbeskedet och radiojodbehandlingen. Resultaten kan därför fungera som ett underlag för en framtida förbättring av vården kring och bemötandet av patienter med DTC. Resultaten är även relevanta och användbara för förbättringsarbete inom vård av patienter med andra typer av cancersjukdomar, inte minst gällande information och lämnande av cancerbesked. Dag: Torsdag 20/8 Tid: 08.28‑08.40 48 Incidens, orsaker och konsekvenser av oväntade fynd av sköldkörtelcancer hos patienter som behandlats kirurgiskt för benign sköldkörtelsjukdom Jonathan Szeps, STOCKHOLM Inga-Lena Nilsson STOCKHOLM Introduction Sköldkörtelcancer upptäcks oftast som en knöl på halsen och diagnosen ställs genom cellprov. Behandlingen är i första hand kirurgisk. Ibland upptäcks sköldkörtelcancer oväntat efter kirurgisk behandling av en förmodat godartad sköldkörtelåkomma. Method Syftet med studien var att utreda betydelsen av oväntade fynd av sköldkörtelcancer kohortstudie baserad på information från kvalitetsregister och patientjournaler. I registret identifierades 3414 individer som genomgått sköldkörteloperation vid Karolinska Universitetssjukhuset för sköldkörtelcancer (n=556), misstanke om malignitet (n=726) och benigna sköldkörtelsjukdomar (n=2132). I den sistnämnda gruppen identifierades individer med postoperativa oväntade fynd av sköldkörtelcancer och patientjournalerna granskades avseende följsamhet till nationella riktlinjer för diagnostik och behandling av sköldkörtelcancer. Result Incidensen av oväntade fynd av sköldkörtelcancer var 4.3 %. Incidensen av T1-tumörer (≤ 20 mm) var högre (p <0,001) och förekomsten av lymfkörtel- (p <0,001) och fjärrmetastaser (p = 0,039) var lägre än i gruppen med känd cancer före operation. I 40 % av fallen hade ingen cytologisk diagnostik genomförts inför operationen. Ultraljudsriktad finnålspunktion hade genomförts i 13 % av fallen. I en fjärdedel av fallen resulterade upptäckten av sköldkörtelcancer i ytterligare kirurgisk behandling. För en patient som diagnostiserades med anaplastisk cancer, medförde den sena diagnosen en begränsad möjlighet till palliativ behandling. Discussion Oväntade fynd av sköldkörtelcancer är ovanligt men kan medföra betydande konsekvenser för den drabbade. Förbättrad följsamhet till de nationella riktlinjerna för diagnostik av sköldkörtelcancer rekommenderas för att undvika försenad diagnos och behandling. Dag: Torsdag 20/8 Tid: 08.41‑08.53 49 OPERATIONSFREKVENS HOS 10 ÅRS PROSPEKTIVT FÖLJDA PATIENTER MED HYPERTYREOS Gabriel Sjölin, Örebro Kristina Byström Örebro, Mirna Abraham-Nordling Stockholm, Mats Holmberg Stockholm, Mikael Lantz Malmö, Jan Calissendorff Stockholm, Helena Filipsson Göteborg, Ove Törring Stockholm, Bengt Hallengren Malmö, Selwan Khamisi Uppsala, Göran Wallin Örebro Introduction 2915 patienter i denna multicenterstudie med upptagningsområde motsvarande c:a 40% av landets befolkning, insjuknade i hypertyreos under perioden 2003-2005. De levande patienterna har nu 7-10 år efter diagnos, tillfrågats brevledes om deltagande i en enkätuppföljning. Vi studerar bl.a. behandling, recidiv, komplikationer, bot och långsiktig livskvalité. Method Enkätstudie med kompletterande journalgranskning angående behandling. Totalt ingår 2915 patienter. 2451 har erbjudits deltaga i studien (351 döda, 114 felaktiga). 1406/2451 (57,4%) deltager, 362/2451 har aktivt avböjt, 629/2451 ej svarat och hos 51/2451 finns ej journaluppgifter. Result 21,2% av patienterna (298/1406) blev opererade under studieperioden. Av dessa hade 15,5% (218/1406) erhållit kurativt syftande tyreostatika, 0,1% (2/1406) radiojod och 1,0% (14/1406) både tyreostatika och radiojod. 4,6% (64/1406) hade ingen behandling utöver operation. 2,6% (36/1406) genomgick ingen behandling. Discussion Kirurgi utgör definitiv behandling för hypertyreos, men är ej förstahandsval. I denna genomgång opererades en femtedel av patienterna och av dessa erhåller 21,5% (64/298) operation som primärbehandling, vilket skiljer sig från tidigare preliminära resultat från Stockholm som visat c:a 5%. I Sverige insjuknar c:a 2800 personer/år i Hypertyreos, och en femtedel, c:a 560, av dessa kommer, över tid, bli opererade; drygt 100 erhåller operation som primär behandling. 50 Dag: Torsdag 20/8 Tid: 08.54‑09.06 51 Riskfaktorer vid total tyreodektomi och betydelsen av ”best practice” – En retrospektiv tvärsnittsstudie av patienter med hypertyreos Maximilian Zoltek, Stockholm Catharina Ihre-Lundgren Stockholm, Jörgen Nordenström Stockholm Introduction Total tyreodektomi är en behandlingsmetod för hypertyreos, där en vanlig komplikation för ingreppet är hypokalcemi och mer ovanlig är skada på n. Laryngeus recurrens (NLR). Bristande följsamhet av evidensbaserade rekommendationer, “best practice”, har inom kirurgin visat öka risken för komplikationer. Vidare är patientspecifika riskfaktorer för behandlingsmetoden inte helt klarlagda. Syfte: Att utreda om postoperativa komplikationer till total tyreodektomi kan hänföras till bristande följsamhet av ”best practice” avseende antibiotikaprofylax, intraoperativ nervmonitorering och postoperativ hypokalcemi-screening, samt om patientens BMI och tyroideakörtelns vikt påverkar risken för NLR-påverkan och hypokalcemi. Att klarlägga prediktiviteten för ett postoperativt paratyreodeahormon(PTH) värde avseende hypokalcemi. Method En retrospektiv tvärsnittsstudie genomfördes av 92 patienter som genomgått total tyreodektomi för hypertyreos under 2012. Preoperativ patientdata samt information upp till ett år postoperativt hämtades från journaluppgifter. Patienter med malign patologisk-anatomisk-diagnos exkluderades. Data analyserades med Fischer’s test och logistiska regressioner. Result ”Best practice” följdes till 100 %. Högt BMI var förenat med ökad risk för NLR-påverkan (p<0.05). Inom 24 timmar postoperativt förutsåg ett lågt postoperativt PTH värde risken för hypokalcemi med 70% specificitet och 81% sensitivitet(p<0.01). 1-2 månader postoperativt förutsåg ett lågt postoperativt PTH värde risken för hypokalcemi med 100% specificitet och 30% sensitivitet (p<0.01). Discussion Konsekvenserna av en bristande följsamhet av ”best practice” kunde ej utrönas då följsamheten var utmärkt. Högt BMI ökade risken för påverkan på NLR. Ett postoperativt PTH-värde bör tolkas med en viss försiktighet i förutsägandet av en postoperativ hypokalcemi, men kan emellertid tolkas säkert i förutsägandet av en hypokalcemi 1-2 månader efter operation. Dag: Torsdag 20/8 Tid: 09.07‑09.19 52 Analys av promotormetylering bidrar till identifiering av maligna feokromocytom Samuel Backman, Uppsala Joakim Crona Uppsala, Rajani Maharjan Uppsala, Peter Stålberg Uppsala, Per Hellman Uppsala, Peyman Björklund Uppsala Introduction Feokromocytom är ovanliga tumörer som utgår från kromaffina celler i binjuremärgen. Upp till 60 % av alla feokromocytom bär på ärvda eller förvärvade mutationer i någon av generna SDHA, SDHB, SDHC, SDHD, SDHAF2, VHL, EPAS1, RET, NF1, TMEM127, MAX, H-RAS. Epigenetiska förändringars betydelse och roll i feokromocytom är ännu ofullständigt klarlagd. Method DNA från 39 feokromocytom och 4 normala binjuremärgsprover studerades. Hierarkisk klustring och prinicipalkomponentsanalys utfördes i R. Högdensitets SNP-arraydata fanns tillgängligt för 31 av tumörerna. Result Hierarkisk klustring av tumörerna med avseende på de 2757 mest variabelt metylerade proberna resulterade i två kluster. Kluster A (n=28) innehöll alla maligna tumörer (n=9) i kohorten (sensitivitet = 1, specificitet = 0.37), medan kluster B innehöll enbart benigna tumörer. Resultat från principalkomponentsanalysen överensstämde med dessa resultat. Kluster A hade lägre genomsnittlig metyleringsnivå (metyleringsindex) än kluster B (0.2419 vs. 0.2765, p=1.54*10^-8). Normal binjuremärg hade ett metyleringsindex på 0.2739, vilket inte skiljde sig signifikant från kluster B. Kluster B var associerat med färre kromosomförändringar (p=0.004) identifierade med hjälp av SNP array. Maligna tumörer hade fler kromosomförändringar än benigna tumörer (medelvärde 15.8 vs. 7.5, p=0.0004). Pathway-analys av gener vars metylering skilde sig åt mellan normal vävnad, godartade tumörer och maligna tumörer identifierade funktionella nätverk inblandade i cellcykelreglering och tumörmorfologi. Discussion Hierarkisk klustring av tumörer med avseende på DNA-metylering identifierade två kluster vilka skilde sig med avseende på malignitet. Pathway-analys antyder att DNA-metylering kan påverka uttrycket av gener som är inblandade i cellcykelreglering och utveckling av maligna feokromocytom. Dag: Torsdag 20/8 Tid: 09.20‑09.32 53 Pre- och perioperativa riskfaktorer för död i neuroendokrin tunntarmstumör John Eriksson, Uppsala Catharina Ihre-Lundgren Stockholm, Hans Garmo Uppsala, Per Hellman Uppsala Introduction Neuroendokrina tunntarmstumörer (SI-NET) är ovanliga med årlig incidens mellan 0,5-1,3/100 000, men prevalensen ökar varje år på grund av lång överlevnad. Subgrupper med betydligt kortare överlevnad existerar dock. Målet med studien är att identifiera de pre- och perioperativa faktorer som prognosticerar för död i SI-NET. Method Studien genomfördes som en nested case- control studie ur hela nationella kohorten av patienter (3740) diagnosticerade med SI-NET under tidsperioden 1961-2001. Kohorten togs fram genom att samköra cancerregistret och dödsorsaksregistret för tidsperioden. Fallen utgjordes av samtliga (807 patienter) som haft SI-NET som dödsorsak, med kortare överlevnad än en månad som exklusionskriterium. 505 fall återstod efter exkludering. Slumpvis matchade kontroller togs fram till varje fall, matchade på ålder, diagnosår och kön. Effekten av riskfaktorer för död i SI-NET studerades med konditionell logistisk regression. Result Fallgruppen var i signifikant större utsträckning ej radikalt opererade (ej R0) vid primäroperationen jämfört med kontrollerna (28% vs 55%). Existerande, samt flera (> 2) levermetastaser vid presentation, icke radikal kirurgi i mesenterialroten samt förekomst av carcinoidsyndrom vid presentation var alla negativa prognostiska faktorer. Akut respektive elektiv kirurgi hade ingen effekt på överlevnad. Discussion Denna unika populationsbaserade studie, med mer än tusen patienter med SI-NET, kan påvisa att tumörbörda vid presentation är en kraftig preoperativt prognosticerande faktor för död i SI-NET. Studien stödjer att kirurgin vid presentation av SI-NET bör syfta till makroskopisk radikalitet, inklusive i mesenteriet, oavsett förekomst av levermetastaser eller ej. Dag: Torsdag 20/8 Tid: 09.33‑09.45 54 Imatinib blockerar ATP-känsliga K+-kanaler: en ny förklaringsmodell till imatinibs biverkningsprofil Robin Fröbom, Stockholm Fredrik Karlsson Stockholm, Inga-Lena Nilsson Stockholm, Robert Bränström Stockholm, Erik Berglund Stockholm Introduction Aktiverande mutationer i tyrosinkinasreceptorerna (TKR) c-KIT och PDGFRA utgör den drivande faktorn i >95% av gastrointestinala stromacellstumörer (GIST). Imatinib (Glivec®) är första linjens tyrosinkinashämmare vid GIST och blockerar dessa receptorer via bindning till en intracellulär ATP-ficka. I dagsläget är det inte känt om imatinib kan blockera ATP-fickor, likt de som återfinns på TKR, även på andra receptortyper och jonkanaler. Den ATP-känsliga K+kanalen (K-ATP) är en jonkanal som uttrycks i flertalet celltyper och vävnader, såsom hjärta, hjärna och endokrina pankreas. K-ATP-kanalen är i många celler en länk mellan metabolism och elektrisk aktivitet, och reglerar flera cellfunktioner nedströms om receptorerna, t.ex. insulinsekretion och hjärtaktivitet. Vår hypotes var att imatinib kan blockera ATP-bindande fickor inte enbart på TKR, utan även på jonkanaler. Method En väletablerad insulinomcellinje (MIN6), med stabilt uttryckta K-ATP-kanaler, användes för elektrofysiologiska studier av K+-strömmar. Result Imatinib har en direkt inhiberande effekt på K-ATP-kanalströmmar. Ett dos-respons förhållande finns mellan imatinibkoncentration och kanalaktivitet, en effekt som är momentan och reversibel. Discussion Imatinib blockerar specifikt K-ATP-kanalen. Studien visar att imatinib, som anses vara en specifik blockerare av TKR, även direkt kan inhibera betydelsefulla jonkanaler. I tidigare studier kring biverkningar har man fokuserat på de intracellulära signalvägar som påverkas av imatinib. Våra resultat öppnar för en alternativ förklaringsmodell bakom imatinibs biverkningsprofil, mot bakgrund av K-ATP-kanalens vida förekomst i merparten av kroppens vävnader. Dag: Torsdag 20/8 Tid: 15.30‑15.45 55 Vida kirurgiska marginaler är av signifikant betydelse vid GIST Jan Åhlen, Stockholm Johan Wejde Stockholm, Robert Bränström Stockholm, Olle Larsson Stockholm, Inga-Lena Nilsson Stockholm, Catarina Larsson Stockholm Introduction Gastrointestinala stromacellstumörer (GIST), är det vanligaste sarkomet (1,5 /100 000 invånare/år) och utgår från Cajal celler i magtarmkanalen. Kirurgi anses fortfarande vara den viktigaste behandlingen vid GIST trots introduktionen av tyrosinkinashämmare (TKI). En utbredd uppfattning är dock, till skillnad från vid andra sarkom, att marginalerna inte är av betydelse annat än som lokalt R0. Method En konsekutiv serie av patienter behandlade för GIST på Karolinska Universitetssjukhuset inkluderades. Tiden till lokalt/peritonealt recidiv, fjärrmetastaser och sjukdomsrelaterad överlevnad registrerades. De kirurgiska marginalerna registrerades i samband med operation som ”vid”, definierat som 3 cm i ursprungsorgan, “un-bloc” resektion av delar av andra organ/vävnader som sitter fast mot tumören samt intakt peritonealyta, ”marginell”, definerat som lokalt R0 eller ”intralesionell” definerat som lokalt R1. Tumörernas växtsätt mot omgivande normalvävnad har registrerats som infiltrativt eller icke infiltrativt. Result Recidiv lokalt/peritonealt konstaterades hos 2/39 fall med vid marginal, 7/22 fall med marginell marginal, och hos 13/18 fall med intralesionell kirurgi. Beräknat med Cox-regressionsanalys blev hazard ratios (HR) 6,8 för marginell marginal och 13,5 for intralesionell marginal jämfört vid marginal. Kirurgisk marginal förblir en signifikant prediktor även när hänsyn tas till andra kända prediktorer som storlek, mitosfrekvens och läge och inte heller växtsätt hade betydelse för risken för återfall. Vid kirurgisk marginal var även signifikant korrelerad till både överlevnad (log-rank P = 0,008) och metastatisk sjukdom (log-rank P = 0,003). Marginell kirurgisk marginal var däremot inte korrelerat till vare sig överlevnad eller metastatisk sjukdom. Discussion Kirurgi med vida marginaler, har signifikant betydelse för prognosen vid GIST. Dag: Torsdag 20/8 Tid: 15.45‑16.00 56 Parathyreoideahyperplasi – en knepig diagnos Johannes Järhult, Eksjö Introduction Primär hyperplasi är i 5-15% förklaringen till hyperparathyreoidism. Hyperplasin drabbar samtliga parathyreoideakörtlar men ofta i olika omfattning, vilket gör det svårt att med säkerhet veta hur omfattande extirpationer som ska göras. Trots sin relativa vanlighet har det ändå varit ont om materialredovisningar av handläggningen av parathyreoideahyperplasi vid våra möten. Method Mellan 1985 och 2014 har 96 patienter fått den histopatologiska diagnosen parathyreoideahyperplasi efter halsexploration vid kirurgiska kliniken, Höglandssjukhuset i Eksjö. Detta material består av de 57 av dem som inte haft MEN 1, pågående njurdialys eller kronisk litiumbehandling. 48 var kvinnor, 9 män; medianålder 65 (36-92) år. Medianuppföljningstiden var 108 (5-321) månader. Result Preoperativt serum-Ca var 2,65 (2,41-3,08) mmol/L. Hos 20 patienter togs 3 hyperplastiska körtlar bort och här var 18 (90%) fortfarande normokalcemiska efter 101 månader. I 18 fall visade PAD att 2 hyperplastiska körtlar tagits bort vilket resulterade i att 14 (78%) hade normokalcemi efter 128 månader. T o m om bara en hyperplastisk parathyreoideakörtel togs bort var ”botfrekvensen” 79%. Sammanlagt noterades 7 persisterande och 3 recidiverande hyperkalcemier. Discussion Primär parathyreoideahyperplasi kan i de flesta fall botas med extirpation av de 3 största körtlarna. De förvånansvärt höga frekvenserna av ”bot” när endast 1-2 körtlar togs bort kan knappast förklaras på annat sätt än att den mikroskopiska bilden av hyperplasi respektive adenom ibland är mycket svår. Dag: Fredag 21/8 Tid: 08.15‑08.29 57 Litium-associerad hyperparatyreoidism (LHPT): prevalens och kirurgiska resultat. Adrian Meehan, Örebro Mats B. Humble Örebro, Svante Jansson Göteborg, Jörgen Nordenström Stockholm, Göran Wallin Örebro, Johannes Järhult Jönköping Introduction Två retrospektiva studier med focus på litium-associerad hyperparatyreoidism (LHPT) har genomförts. Först utvärderades resultat efter paratyreoideakirurgi i en multicenterstudie. Senare har prevalensen på LHPT beräknats. Method I bägge studierna granskades patientjournaler för relevanta parametrar inklusive kalk, parathormon, kreatinin och information om kirurgi. Totalt 71 patienter (55 kvinnor och 16 män) med kronisk litiumbehandling och misstänkt hyperparatyreoidism inkluderades i första studien (1). Därefter, definierades LHPT biokemiskt och då kunde LHPT prevalens beräknas på en väldefinierad svensk population (2). Result I Material 1 genomgick 71 patienter totalt 78 operationer. Hyperplasi dominerade som primär histopatologisk diagnos (52%). Uppföljningstiden var 6,3 (0,5-19) år. 42% hade antingen persisterande eller recidiverande hyperparatyreoidism. I Material 2, en separat population på 423 litiumbehandlade patienter som behandlades i genomsnitt 13,5 år (range 1-46), ålder 19-92 år, beräknades att LHPT förekom hos 18%. Endast 5 patienter (≈1%) hade genomgått paratyreoideakirurgi. Discussion Prevalensen av LHPT är hög. Patienter har varken bedömts för kirurgi eller opererats i någon högre utsträckning. Anledningen till detta är oklar, möjligen pga. begränsad kunskap kring den underliggande patofysiologin eller kirurgins betydelse. Resultaten av kirurgin talar starkt för multiglandulär påverkan och att konventionell paratyreoideakirurgi leder till otillfredsställande resultat. Vi rekommenderar dels en kontinuerlig och specifik uppföljning med avseende på paratyreoideafunktion hos kroniska litiumbehandlade patienter; dels, om kirurgi bedöms nödvändigt, att subtotal paratyreoidektomi bör övervägas. 1. Järhult J et al. Long-term results of surgery for lithium-associated hyperparathyroidism. British Journal of Surgery 2010;97:1680-1685. 2. Meehan A et al.The prevalence of lithiumassociated hyperparathyroidism (LHPT) in a large Swedish population attending psychiatric out-patient units. J Clin Psychopharm, accepted 2015-02-11. Dag: Fredag 21/8 Tid: 08.30‑08.44 58 Preoperativ Sestamibi SPECT/CT av p-HPT - stor förbättring av resultat efter införande av nytt protokoll Charlotta Larsson, Östersund Tryggve Eriksson Östersund, Joakim Hennings Östersund Introduction Korrekt preoperativ sidolokalisering av parathyroideaadenom inför ensidig minimalinvasiv kirurgi är viktigt men har visat sig svårt. Många olika metoder finns och resultaten varierar stort. I Östersund infördes sestamibiSPECT/CT i slutet av 2011 och i en pilotundersökning under 2012 såg man mycket dåliga resultat med en sensitivitet på 28 %. Sedan dess har man infört ett nytt protokoll för undersökningen och syftet med denna studie är att se om resultaten förbättrats. Method 23 patienter som diagnostiserats med primär hyperparatyreoidism (pHPT), genomgått biokemiskt botande kirurgi och där PAD/operationsberättelse verifierat diagnosen singeladenom inkluderades i studien. Samtliga genomgick preoperativ undersökning med sestamibi SPECT/CT enligt det nya protokollet, med planara vridningar, mindre bildfält, mer kranial positionering, bakåtlutat huvud, patienten närmare kameran samt senarelagt SPECT/CT. Genom att jämföra tolkningssvar från undersökningen med operationsfynd och histopatologiskt svar beräknades sensitivitet och positivt prediktivt värde och jämfördes med den tidigare studien. Result Av de 23 patienter som ingick i studien var 15 korrekt lateraliserade (sant positiva), en var inkorrekt lateraliserad (falskt positivt) och sju visade inget adenom/misstänkt bilateralt upptag ( falskt negativa). Det ger en sensitivitet på 65 %. Sedan det nya protokollet infördes har sensitiviteten alltså ökat från 28 % till 65 %. Discussion Konklusion Preoperativ sestamibi SPECT/CT-undersökning av parathyroideaadenom vid Östersunds sjukhus har sedan införandet av nytt undersökningsprotokoll ökat sensitiviteten från 28 % till 65 %. Dag: Fredag 21/8 Tid: 08.45‑08.59 59 Långtidsuppföljning av MEN-1 HPT – TPX till unga och de med exon 3-mutation? Ellen Fyrsten, Uppsala Olov Norlen Uppsala, Ola Hessman Uppsala, Peter Stålberg Uppsala, Per Hellman Uppsala Introduction Primär hyperparatyreoidism (HPT) vid multipel endokrin neoplasi typ 1 (MEN-1) opereras vanligen med subtotal paratyreoidektomi (SPX) borttagandes av ≥3 körtlar eller total paratyreoidektomi med autotransplantation (TPX). Olika studier har lett till olika rekommendationer av val av metod, med risk för recidiv efter SPX och risk för bestående hypoparatyreoidism efter TPX. Någon genotyp-fenotyp koppling har inte rapporterats. Vi har analyserat utfallet för 69 patienter med MEN-1 som opererats för pHPT, med upp till 30 års uppföljningstid, och även sökt analysera eventuell genotyp-fenotyp korrelation. Method Sextionio patienter som remitterats till Akademiska Sjukhuset för MEN-1 HPT följdes upp där initial kirurgi, substitutionsbehandling, recidiv, senaste kalcium- och PTH-värden, samt genotyp noterades. Multivariatanalys utfördes. Result Bara 8 patienter opererades initialt med TPX, medan ytterligare 16 genomgick komplettering till TPX i senare seans. Av de initala 8 reopererades 3 med graftresektion på grund av recidiv. Av alla, opererades 61 initialt med SPX, och 27 av dessa (44%) reopererades en gång, 8 minst två gånger och 1 patient tre gånger. Efter uppföljning 2-30 år hade ingen patient som genomgått SPX någon substitution, medan 80% krävde det efter TPX. Multivariatanalys visade att riskfaktor för recidiv var förekomst av mutation i exon 3, och att det var minskad risk för recidiv om patienten krävde substitution postoperativt eller genomgått resektion av 4 körtlar. Discussion SPX har betydligt högre risk för recidiv än TPX, och TPX innebär stor risk för livslång substitutionsbehandling, vilket dock minskar över tiden. En tänkbar slutsats är att unga patienter, särskilt de med exon 3-mutation, bör erbjudas TPX. Dag: Fredag 21/8 Tid: 09.00‑09.14 60 Epidemiologisk översikt av mjukdelssarkom i Sverige Fredrik Karlsson, Stockholm Fredrik Granath Stockholm, Robert Bränström Stockholm, Inga-Lena Nilsson Stockholm Introduction Sarkom är samlingsbegrepp för tumörer med ursprung i mesenkymal vävnad. Tumörerna kan uppstå var som helst i kroppen. Sarkom är en heterogen sjukdomsgrupp där entydig registrering och kodning enligt ICD systemet saknas varför det finns begränsade epidemiologiska data kring sjukdomsgruppen. Method Vi har använt registerdata från cancerregistret och folkbokföringsdata för att göra kombinerade sökningar. ICD- och SNOMED-klassificering utnyttjas för identifiering och information om lokalisation och morfologi. Operationskoder insamlas från slutenvårdsregistret. Sjukdomsfall under perioden 1993-2009 har inkluderats. Totalt har 4678 fall identifierats och till dessa har ålders- och könsmatchade kontroller valts ut. Analys genomförs avseende förekomst, överlevnad och association till andra tumörsjukdomar. Result Preliminära resultat visar 279 (230-302) nya fall per år fördelade inom GI-, gynekologiska-, retroperitoneala- och bröstsarkom. Insjuknande ses i alla åldrar, med en högsta incidens efter 70 års ålder. Kvinnor utgör 63,5% av fallen. Den totala femåröverlevnaden ligger kring 50%, men det finns stora skillnader beroende på tumörens lokalisation och typ. Risken att utveckla sarkom är ökad vid förekomst av andra maligna tumörer, en tidigare malign tumör medför OR 1,88 (95% CI 1,66-2,0) medan tre eller fler tidigare registrerade tumörer ger OR 6,26 (95% CI 3,57-10,96) Discussion Studien bidrar till ökad kunskap om sjukdomspanoramat för en grupp ovanliga tumörer och indikerar att de kan vara del i tumörsyndrom och/eller följder av behandling för tidigare maligna sjukdomar. Ett tydligt exempel på det sistnämnda är strålinducerat angiosarkom. Ytterligare analysarbete återstår inte minst för att klarlägga tumörlokalisationer, då tillgängliga cancerregisterdata har låg upplösning i detta avseende, men där slutenvårdsregisterdata kan ge ytterligare information. Dag: Fredag 21/8 Tid: 09.15‑09.29 61 Ki-67-index och solid growth pattern som prognostiska faktorer vid tunntarms-NET Kalle Landerholm, jönköping Sture E. Falkmer Jönköping Introduction Ki-67 proliferations-index används för histopatologisk gradering av neuroendokrina tumörer (NETs). Gränsen mellan G1 och G2 dras vid 2%, men både högre och lägre tröskel har föreslagits för tunntarms-NETs (SI-NETs). Nyligen introducerades ett morfologiskt växtmönster - solid growth pattern (SGP) - som rapporterades vara associerat med sämre överlevnad. Studien syftar till att undersöka dels om en Ki-67-gräns vid 1% bättre speglar prognosen än med nuvarande gräns vid 2%. Studien undersöker också huruvida SGP är en prognostisk faktor. Method I en populationsbaserad kohort med SI-NET-patienter identifierades 127 patienter med tumörpreparat tillgängliga för undersökningar. Journaler och PAD-utlåtanden granskades. Alla tumörpreparat undersöktes på nytt för att bekräfta diagnosen, avgöra Ki-67-index och värdera förekomsten av SGP med hjälp av en skala från 0 till 3+. Result Det nuvarande graderings-systemet med G1/G2-gräns vid 2% (HR 2,20 (95% CI 1,20−4,38; P = 0.012)) var mer särskiljande än med gränsen vid 1% (HR 1,65 (95% CI 0,95−2,87; P = 0,078)) efter justering för ålder och kliniskt stadium. SGP var starkt associerat till kliniskt stadium (P = 0,004) och histopatologisk grad (P < 0,001), men var inte en oberoende prognostisk faktor för sjukdoms-specifik överlevnad i SI-NET (P = 0,122) efter justering för ålder, stadium och grad. Discussion Resultaten stöder det nuvarande graderings-systemet för SI-NETs med gränsen mellan G1 och G2 vid Ki-67-index 2%. Solid growth pattern är inte en oberoende prognostisk faktor för sjukdoms-specifik överlevnad. Dag: Fredag 21/8 Tid: 09.30‑09.45 62 Spontan regress av binjuretumörer Gabriel Sjölin, Örebro Leszek Kubalski Örebro, Erik Jörtsö Örebro, Göran Wallin Örebro Introduction Fallbeskrivning av binjuretumörer som gått i spontan regress. Method 80-år gammal kvinna med seronegativ rematoid artrit behandlad med Remicade och Methotrexate. Patienten inlades augusti 2013 på infektionsklinik pga oklar feber. CT thorax-buk 130902 visade flera expansiviteter: 10 cm i höger binjure, en 4,5 cm i höger binjure, en 2,5 cm i främre bukväggen och två förändringar, 1 respektive 1,5 cm i vänster tyreoidealob. Misstänkt malignitet, lymfom?. Benmärgspunktion negativ. Diskuteras på endokrinkonferens Stockholm. Result Remicade och Methotrexate utsattes. Utredningen kompletteras med PET-CT 131001 som visar att förändringarna i buken alla halverats i storlek och tyroideaförändringen försvunnit. I den största förändringen finns ett förhöjt FDGupptag. Vid planerad CT för punktion 140225 finns enbart en 2,5x1,5 cm stor förändring kvar vid platsen för höger binjure, varför man då avstår punktion. Lab, inklusive endokrin screening, utfaller utan anmärkning. Patienten mådde väsentligen bra under hela förloppet och var själv förvånad att hon ej hade försämrats i högre grad. Pga viss ökad stelhet återinsattes Methotrexate, men ej Remicade. Vid kontroll 150112 avslutades aktiv tumöruppföljning. Discussion Då förändringarna gått, i det närmaste, helt i regress efter utsättning av patientens läkemedel och man inte hittat något i lab får man misstänka läkemedelsbiverkan. Läkemedelsbiverkan anmäld till läkemedelsverket. Dag: Fredag 21/8 Tid: 11.00‑11.15 63 Konservativ handläggning av differentierad thyreoideacancer Johannes Järhult, Eksjö Introduction Handläggningen av differentierad thyreoideacancer har under senaste decennierna blivit alltmer strikt och omfattande, utan att det egentligen finns starka vetenskapliga data som stöder denna utveckling. Föreliggande studie redovisar resultat av 30 års individualiserad, konservativ behandling. Method Materialet består av 104 patienter (83 kvinnor, 21 män; medianålder 61 (14-86) år) med differentierad thyreoideacancer som behandlats mellan 1985 och 2014. Uppföljning har skett i jan-febr 2015. Result Av 30 patienter med accidentellt upptäckt papillär cancer (mediandiameter 5 mm) blev 16 opererade med hemithyroidektomi, 7 med bilateral subtotal thyreoidektomi och 7 med total thyreoidektomi. Ingen fick adjuvant radiojodbehandling. 2 recidiv noterades, en patient avled av metastaserande thyreoideacancer. 40 kvinnor och 12 män (medianålder 57 år) uppvisade en klinisk papillär cancer. 22 av dem hade lymfkörtelmetastaser vid diagnos, 3 hade fjärrmetastaser. 18 genomgick lobektomi och 34 total thyreoidektomi. 24 erhöll adjuvant radiojodbehandling. 14 fick recidiv och 6 dog av sin sjukdom. 17 kvinnor och 5 män drabbades av follikulär cancer. Medianålder 70 (14-85) år. Tio opererades med hemithyreoidektomi. Fyra hade metastaserande sjukdom vid diagnos, 6 andra fick recidiv inom 31 (649) mån. Sex avled av sin sjukdom. Ingen patient < 50 år har avlidit av sin sjukdom. Av de 8 patienter som avled utan att ha haft fjärrmetastaser vid diagnos blev alla opererade med total thyreoidektomi och 5 hade fått adjuvant radiojodbehandling Discussion Differentierad thyreoideacancer är en heterogen sjukdom med mycket varierande prognos. Insjuknande före 45-50 års ålder har en ypperlig prognos, tills synes oberoende av behandlingsintensitet. Det borde finnas utrymme för en individualiserad handläggning av dessa patienter. Dag: Fredag 21/8 Tid: 11.45‑12.00 64 Kolorektal 65 CYP2W1-uttryck i kolorektala primärtumörer och levermetastaser – en jämförelse mellan två analysmetoder Kristina Stenstedt, Stockholm Marja Hallström Stockolm, David Edler Stockolm, Inger Johansson Stockolm, Magnus Ingelman-Sundberg Stockolm Introduction Vi har tidigare visat att enzymet cytokrom P450 2W1 (CYP2W1) uttrycks i primära kolorektala tumörer i ca 30% och i cirka hälften av kolorektala levermetastaser analyserat med immunohistokemi (IHC). Enzymet uttrycks inte i någon normal vävnad i människa utan har endast identifierats i fetal tunntarm och kolon hos både råtta och människa, samt i maligna tumörer, i synnerhet kolorektal cancer. Utsikterna om CYP2W1 som potentiell måltavla för targeted therapy mot metastaserad kolorektalcancer gör enzymet intressant att studera vidare. Vi ville validera våra fynd med en annan metod för proteinanalys. Method Histopatologiska snitt och färskfruset material från samma tumörer från 32 primärtumörer och 22 levermetastaser där snitten analyserades med IHC medan det färskfrusna materialet preparerades enligt standardprotokoll och analyserades med western blot (WB). Samma antikropp användes vid bägge analysmetoderna. Result I 20 av de 54 tumörerna visade WB och IHC samma resultat. I 30 av de 54 analyserna visade IHC starkare uttryck än vad som kunde ses med WB. I 4 fall var uttrycket starkare med WB än med IHC. Discussion Med IHC ses uttrycket i en större bit av tumören, uttrycket är heterogent. Cut-off-nivån för positivitet var att 10% av tumörcellerna skulle vara positiva. Vid WB tas en stansbiopsi av tumören och morcelleras och analyseras som en enhet. Detta kan medföra dels att man slumpmässigt får biopsin från en negativ del av preparatet och dels att ett litet starkt område späds ut av omkringliggande negativa celler. Metoderna kan sägas komplettera varandra. Gränsnivån för IHC-positivitet, här satt till 10%, kan diskuteras. 66 Dislokation av permanent elektrod efter sakral nervstimulering Wilhelm Graf, Uppsala Helene Siilin Uppsala, Urban Karlbom Uppsala, Milan Golubovic Uppsala Introduction Sakral nervstimulering (SNS) har utbredd användning vid fekal inkontinens. Fler studier visar goda långtidsresultat men effektförlust (loss of efficacy, LOE) förekommer. Syftet med denna studie var att analysera elektrodens läge i relation till sakrum hos patienter med LOE. Method Totalt sjuttiotre patienter (66 kvinnor, medelålder 64) erhöll permanent inplantation 2004-2014, av dessa hade 11 genomgått upprepad röntgen av bäckenet i sidoprojektion. Den röntgentäta delen av elektroden mättes liksom den del som passerade sakrums cortex i sidoprojektion. Penetransen uttrycktes som elektrod/elektrod förbi cortex x 100, och skillnaden mellan mätning 1 och 2 värderades med paired T-test. Ytterligare två individer hade 100% penetrans vid kontroll och är inkluderade i beräkningen Result Elektrodläget var S3 i sju fall och S4 i fyra fall. Nio var insatta på höger sida och två till vänster. Den relativa penetransen var 64% vid mätning 1 och 79% vid mätning 2, P=0.032. Tidsperioden mellan mätning 1 och 2 var 15 månader, range 4-48 och i sex fall var mätning 1 baseline i samband med insättning av elektroden. Samtliga av de som analyserades hade erfarit en försämring av behandlingseffekten. Discussion Effektförlust vid sakral nervstimulering är ofta förenad med inåtgående dislokation av elektroden som åtminstone delvis kan förklaras av elektrodens konstruktion som förhindrar dislokation utåt men inte inåt. 67 Early colonization of the ileal pouch - etiology of pouchitis? Kalr Johansson, Malmö Bengt Jeppsson Malmö, Anders Falk Malmö, Henrik Thorlacius Malmö, Göran Molin Lund Introduction The etiology of pouchitis is still unknown, but a combination of dysbiosis in the pouch microbiota and immunological factors has been suggested. The aim of this study was to explore if there is any connections between the pouch microbiota, the grade of inflammation in the pouch and the clinical outcome. Method Terminal restriction fragment length polymorphism (T-RFLP) was used combined with cloning and sequencing to identify the microbiota in the pouch in 14 UC patients. Colonization of the pouch was studied from biopsies taken before creation and at 1 and 12 months. Results were compared with results from histology and clinical symptoms score Result Histologic analysis showed that after 1 and 12 months 50% and 60% respectively of the patients had signs of inflammation in the mucosa. These results did not correlate well with the patients symptoms since the majority had relatively well-functioning bowel habits without symptoms of pouchitis. Any firm conclusions could not be drawn about the correlations between the pouch microbiota, the grade of inflammation and the development of pouchitis. Discussion The grade of inflammation in the pouch after 1 and 12 months does not correlate well with the patient’s symptoms. Correlations between the pouch microbiota and the inflammation status or pouchitis could not be found. Early coloization does of microbiota not seem to be important for the later development of pouchitis and later alterations of microbiota may be more important 68 Effekt av operationsplanering på endoskopiköarna Bengt Hanßke, Torsby Carina Boåsen Torsby, Stephan Axer Torsby Introduction Endoskopiska undersökningar av gastrointestinaltrakten har blivit ett mycket viktigt verktyg att påvisa maligna men också benigna sjukdomar. Trycket på endoskopiska enheter har på grund av detta var mycket högt och väntetiderna inte alltid rimliga. Method För att minska köerna till endoskopiska undersökningar har vi analyserat behovet utifrån tidigare antalet undersökningar och genom införande av en behovsstyrd operationsplanering försökt att se om köerna till endoskopin skulle kunna förkortas avsevärt så att alla patienter skulle få en undersökning i rimlig tid. Med hjälp av "Open Provisio Planering" som planeringsverktyg räknades antalet patienter med regelbundna avstånd. Operationsplanerarern försökt att upprätthålla 5 endoskopidagar i veckan. Result Första analysen av antalet patienter som väntade på endoskopiska undersökningar i form av koloskopi eller gastroskopi den februari 2014 visade att 192 patienter fanns i kön (44 gastroskopier och 148 koloskopier). Genom att utföra mycket täta kontroller (initialt en gång i veckan) av patienter som väntade på endoskopiska undersökningar kunde en återkoppling lämnas direkt till alla inblandade yrkeskategorier och till operationsplaneraren. På sådant sätt minskades antalet patienter inom 6 månader till 148 patienter (51 gastroskopier och 97 koloskopier) och efter ytterligare 7 månader till 32 patienter (12 gastroskopier och 20 koloskopier). Discussion Bortsett från endoskopiska kontrollundersökningar finns ingen medicinisk indikation att vänta i flera veckor eller månader på en endoskopisk undersökning. Antalet undersökningar i uppdragningsområdet är oftast konstant och en övergående arbetsökning har delvis negativa effekter pga. hög belastning. En behovsstyrd operationsplanering däremot kan möjliggöra att resurserna användas på optimalt sätt och kan minska dramatiskt väntetid på endoskopiska undersökningar. 69 Endoskopisk kolonstentning hos patienter med obstruerande, avancerad kolorektal cancer - En studie av för- och nackdelar med stentning jämfört med kirurgi i behandlingen av palliativa patienter Hanna Hövenmark, Sunderbyn Pia Näsvall Sunderbyn, Ulf Öhrvall Sunderbyn Introduction Kolonileus är ett kirurgiskt akuttillstånd ofta orsakat av malignitet och traditionellt sett behandlat kirurgiskt. Endoskopisk kolonstentning har utvecklats som ett alternativ till kirurgi. Stentning har visat sig gynnsam i jämförelse med kirurgi i flera studier, dock har den relativt höga komplikationsrisken flera gånger lyfts fram. Syftet med denna studie var att ta reda på om stentning är ett bra palliativt behandlingsalternativ vid obstruerande kolorektal cancer. Method En retrospektiv journalstudie genomfördes av palliativa patienter med hotande eller manifest kolonileus, behandlade med antingen stentning eller kirurgi vid kirurgkliniken i Norrbottens län under åren 2004-2014. Överlevnad, vårdtid samt tid till start av palliativ cytostatikabehandling studerades och jämfördes mellan stent- och operationsgruppen. Komplikationer, kirurgisk reintervention samt teknisk success studerades i stentgruppen. Result 44 palliativa stentningsförsök gjordes, med en teknisk success på 90,1 procent. 24 patienter behandlades med palliativ kirurgi. Medianöverlevnaden i stent- och operationsgruppen var 276 respektive 130 dagar (p=0,056). Stentade patienter kunde påbörja eller återuppta sin palliativa cytostatikabehandling 27,5 dagar tidigare efter intervention än de som behandlats med kirurgi (p=0,001). Medianvårdtiden var halverad i stentgruppen (p<0,001). 34,1 procent av de stentade patienterna behövde sekundär kirurgisk reintervention, varav majoriteten pga reobstruktion i stentet eller perforation. Perforationsfrekvensen i stentgruppen var 13,6 procent. Discussion Vår studie påvisade fördelar med stentning jämfört med kirurgi avseende överlevnad, start av palliativ cytostatikabehandling samt vårdtid. Nackdelar har identifierats, men studien visar på fördelar med stentning som ett bra alternativ vid palliativ behandling av obstruerande kolorektal cancer. 70 Förekomst av koloncancer bland patienter med akut divertikulit Erik Altgärde, Mölndal Stefan Lindskog Varberg Introduction Patienter med akut divertikulit följs ofta för att upptäcka eventuell samtidig koloncancer. Många genomgår CT buk vid primärinsjuknandet. Vi undersökte om patienter med okomplicerad CT-verifierad divertikulit utan anemi har ökad risk för koloncancer. Method Alla patienter identifierades som vårdats januari 2007-juni 2013 inneliggande på kirurgkliniken, Hallands Sjukhus, Varberg med huvuddiagnos divertikelsjukdom, diagnoskod K57 (ICD-10). Enbart patienter med akut divertikulit inkluderades. Korssökning mellan koloncancerregistret och slutenvårdsregistret för diagnos K57 gjordes. CT-bild av fri gas, abscess, obstruktion eller fistel bedömdes vara komplicerad divertikulit. Anemi definierades som Hb <100. Result Vi inkluderade 447 patienter med 508 slutenvårdstillfällen. Medelåldern var 65 år och 64% var kvinnor. Förstagångsdivertikuliter utgjorde 66%. Vid inläggningen gjordes CT på 328 (74%) och 20% av dessa bedömdes som komplicerade. 4,5% hade anemi men 78% hade varken anemi eller CT-mässig komplikationsbild. 324(72%) patienter genomgick uppföljning med koloskopi 109, kolonröntgen 198, CT-kolon 52. Vi fann divertikulos hos 324 (91%) och koloncancer hos 9 (2,5%). Av de med koloncancer hade 7 antingen anemi eller abscess på CT. Av de patienter med okomplicerad CT-verifierad divertikulit utan anemi hittades en med sigmoideum?cancer och en med polyp med cancer in-situ (2/447, 0,4%). Bland de uppföljda patienterna hade 8% polyper. Via registret fann vi inga ytterliggare patienter som vårdats för divertikulit och sedan opererats för koloncancer. Abscess (OR 11,2 CI 3.23-38.91) och anemi (OR 22,7 CI 6.23-82.86) var starka prediktorer för koloncancer. Discussion I vårt material hade patienter med CT-verifierad okomplicerad divertikulit utan anemi inte ökad risk för samtidig koloncancer. Detta stämmer väl med andra studier. 71 Har incidensen för sigmoideum divertikulitis minskad? Tryggvi Stefansson, Västerås Bjarki Þór Alexandersson Introduction Introduktion Man har antagit att incidensen av sigmoideum divertikulitis ökar. Vi har liten kunskap om sjukdomens incidens och det finns inga stora studier som beskriver den. Vi har därför gjort en retrospektiv registerstudie på Island för att beskriva incidensen av inläggningar på sjukhus pga sigmoideum divertikulitis och operationer pga av långdragen och komplicerat divertikulitis. Method Metod Alla patienter utskrivna från Landspitali Universitetssjukhus i Reykjavik med diagnoserna (ICD 9: 562.1, 562.11, 562.2; ICD 10: K57.2, K57.3, K57.4, K57.5, K57.8, K57.9) åren 1985-2014 var inkluderade. Diagnosen diverticulitis fick de som hade fått diagnosen som första diagnos eller om diagnosen var kopplad till kolon resektion. Result Resultat Totalt 2296 patienter hade divertikulitis, 983 män och 1313 kvinnor. Incidensen börjar stiga vid 50 års ålder och ökar exponentiellt med högre ålder. Bland 161 patienter under 40 år ökar incidensen hela tiden men bland de 2135 som är 40 år och äldre har incidensen minskad varje år från 1990. Sigmoideum resektion eller vänstersidig hemikolektomi gjordes hos 917 patienter, 368 män och 549 kvinnor. Operationernas incidens följer samma trend som incidensen för sjukdomen. Discussion Diskussion Kan det vara så att pga ökande antal äldre individer i samhället har man inte märkt att incidensen av divertikulitis har minskad? 72 HER3 expression i koloncancer associeras till distal tumör och hög differentiering men inte till prognos. Frida Ledel, Stockholm Kristina Stenstedt Stockholm, Marja Hallström Stockholm, Peter Ragnhammar Stockholm, David Edler Stockholm Introduction Syfte; Att evaluera HER3´s prognostiska värde i ett stort patientmaterial med koloncancer och expressionens samband med tumörlokalisation. HER3 är medlem i ”human epidermal growth factor receptor” komplexet (EGFR, HER2, HER3 och HER4) och HER3 har utvärderats som en möjlig prognostisk faktor i koloncancer. HER3 finns i cellmembran och påverkar proliferation, differentiering och cellmigration i tumörutveckling genom intracellulara signalvägar. I en tidigare pilotstudie fann vi att HER3 expression i kolorektalcancer hade prognostiskt värde och sågs i 70% av tumör och i lymfkörtelmetastas samt i 80% av levermetastaser. HER3 expression var även vanligare i rektalcancer jämfört med koloncancer. Det föreligger skillnader gällande tumörlokalisation pga embryonalt ursprung, genexpression, mutagener och tarmflora och detta i sin tur skulle kunna påverka tumörutveckling, terapi eller prognos. Method Immunohistokemi av HER3 expression hos 521 patienter med koloncancer, stadium II och III, utfördes med en monoklonal antikropp. Membranös färgintensitet graderades. Result Stark HER3 expression sågs i 67% av kolontumörerna. Prognostiskt värde av HER3 kunde inte påvisas. Distal lokalisation (p<0.00002) och hög/medel differentierad tumör (p<0.00002) korrelerade till stark HER3 expression. Discussion I studien inkluderandes koloncancerpatienter där stark HER3 expression i 67% av tumörerna påvisades och korrelerade till distal lokalisation och hög differentieringsgrad av tumören. HER3 expressionen var inte prognostisk för kolon cancer. Eftersom kolontumörernas cellmembran uttrycker stark HER3 i 2/3 av fallen finns förutsättning att blockera effekten av HER3 aktivering. Det finns interaktion mellan HER komplexets medlemmar och målsökande behandlingar som verkar på EGFR, HER2 eller HER3 rapporteras kunna påverka HER3 medierad onkogen signalering. 73 Implementering av robot-assisterad kolorektal kirurgi: Samlade data från Stockholmsregionen Ulf Gustafsson, Stockholm Roger Gerjy Stockholm, Henrik Iversen Stockholm, Annika Sjövall Stockholm, Dan Kornfeld Stockholm, Susanne Tumlin-Ekelund Stockholm, Fredrik Hjern Stockholm Introduction Robot-assisterad kolorektal kirurgi implementeras på bred front i Sverige. Samtidigt är evidensen för den nya tekniken svag, varför införandet av tekniken måste ske under kontrollerade former. Method Deskriptiv studie där prospektivt och konsekutivt registrerade data inhämtades från tidsperioden december 2011december 2014 (Danderyds sjukhus, Södersjukhuset, St-Görans sjukhus, Karolinska sjukhuset). Det primära utfallet som undersöktes var konverteringsfrekvens. Sekundärt utfall var operationstid, komplikationer, vårdtider och onkologisk kvalitet. Result Sammanlagt 138 operationer utfördes under tidsperioden. Av dessa utgjordes 31 av rektopexier. Data från resterande operationer: Kolontumor-resektion (n=40) och Rektumtumor-resektion (n=67) användes i analysen. En patient (2.5%) i kolongruppen och 7 patienter (10.4%) i rektumgruppen konverterades till öppen eller laparoskopisk kirurgi. Medeloperationstiden var 291±107 minuter respektive 442±127 minuter och komplikationsfrekvensen (Clavien-Dindo >1) var 2.5% respektive 17.9% i kolon respektive rektumgruppen. En patient med rektalcancer som genomgick Hartmanns resektion med synkron cystektomi och Bricker avled 29 dagar postoperativt. Medianvårdtiden för kolonpatienter var 4 (2-8) dagar och för rektumpatienter 6 (2-33) dagar. Samtliga patienter i båda grupperna var onkologiskt radikalt opererade. Discussion Tidiga data tyder på att införandet av robotassisterad kolorektal kirurgi utförs på ett kontrollerat och säkert sätt i Stockholmsregionen. En nationell registrering under liknande former borde uppmuntras. 74 Initiala erfarenheter av perineal staplad prolaps resektion (PSP) Jan-P. Lehmann, Östersund Wilhelm Graf Uppsala Introduction Den externa rektalprolapsen kan vara ett problem för den äldre, multisjuka kvinnan. Patienterna lider ofta av fekal inkontinens och har en signifikant nedsatt livskvalitet. Etablerade metoder har varierande resultat och höga recidivfrekvenser. 2008 presenterades en ny snabb, enkel och minimalinvasiv metod för att åtgärda extern rektalprolaps (PSP). Method Sedan januari 2013 har fem kvinnor, genomsnittsålder 80 år (70-92) opererats med PSP teknik. Operationen utfördes i gynläge och spinalbedövning. Efter rektalt ultraljud (för att utesluta ytterligare patologi) delades prolapsen med lineär stapler kl 3 och 9. Den ventrala och dorsala prolapsen reseserades sedan med en Contour-Transstar-stapler. Anastomosen syddes över med fortlöpande Biosyn-sutur. Patienterna följdes up med regelbundna kliniska undersökningar och frågeformulär. Result Sex PSP-operationer utfördes (en pga recidiv). Genomsnitts op-tid (inkl ultraljud) var 73 min (43-134). Pga materialfel avslutades en operation med modifierad ”Altemeierteknik”. Resektatvikten var i medeltal 91g (71-120). Medelvårdtid var 5,6 d (4-10). Medel uppföljningstid var 38 v (11-100). En pat avled 36 v postop (ej prolaps relaterat). En patient fick recidiv efter 40 v och blev reopererad. Inkontinensen förbättrades hos samtliga patienter. Genomsnittlig Wexner-Score föll från 15 till 8. Även livskvalitén (FIQL) blev betydligt bättre. En patient beskrev lindrig anal smärta. Discussion Vid fungerande instrument är PSP en enkel och skonsam operation för äldre, multisjuka patienter. Om ultraljudstiden räknas bort är PSP dessutom en snabb operation. Livskvalité och inkontinens förefaller förbättras. Större patientmaterial och längre uppföljning krävs för att avgöra om recidivfrekvensen skiljer sig från etablerande metoder. Materialkostnaden är hög. 75 Intraperitoneal mikrodialys postoperativt vid tunntarm och anastomos är en metod för tidig diagnostik av anastomosläckage Kjell Jansson, Örebro Malin Wickbom Örebro Introduction Anastomosläckage efter rektalcancer kirurgi är en fruktad komplikation. Majoriteten av läckagen har sannolikt ischemisk orsak. Diagnostiken är svår pga CT med kontrastingjutning initialt ofta visar normala förhållanden trots att patienten uppvisar symptom på läckage. Syftet med denna studie var att evaluera intraperitoneal mikrodialys, med katetrar vid tunntarm och anastomos, som metod för tidig diagnostik av anastomosläckage. Method Intraperitoneal mikrodialys är en unik metod med regionala analyser av extracellulärvätskan där ökad laktat/pyruvat kvot är en indikator på lokal anaerob metabolism och ischemi. Provet tas upp genom en kateter med semipermeabelt membran som inte släpper igenom laktatdehydrogenas och därför är provet stabilt till skillnad från konventionella laktat analyser. I den här studien har 7 patienter med anastomosläckage jämförts med 13 patienter med okomplicerat postoperativt vårdförlopp med upprepade analyser av laktat/pyruvat kvoten. Result Den okomplicerade patientgruppen har postoperativt en laktat/pyruvat kvot på 18 den minskar till 12 under två följande dygnen och är sedan stabil. I gruppen med anastomosläckage stiger laktat/pyruvat kvoten signifikant redan efter 10 timmar vid tunntarmen och vid anastomosen stiger den 5:e postoperativa dagen. Discussion I anastomosläckage gruppen konstateras läckaget median dag 13 med CT undersökning eller laparotomi. Mätningar av laktat/pyruvat kvoten vid tunntarmen indikerar tidigt ökad anaerob metabolism och ischemi, vid anastomosen ses en stegrad laktat/pyruvat kvot den 5:e postoperativa dagen. Resultaten tolkas som en hypoxi initialt vid tunntarmen. Hypoxin sprids till anastomosen och orsakar där ischemi och läckage. Intraperitoneal mikrodialys postoperativt vid tunntarm och anastomos kan i klinisk praxis vara en värdefull metod i postoperativ övervakning för tidig diagnostik av anastomosläckage. 76 Laparoskopisk Ladds operation för malrotation Bengt Håkanson, Stockholm Britt Husberg Stockholm, Jonas Nygren Stockholm Introduction Malrotation är ett ovanligt fynd vid utredning av kronisk buksmärta hos vuxna patienter. Risken för tunntarmsvolvulus är ökad och Ladds operation är standardbehandling vid behandlingskrävande buksmärtor. Operationen har vanligtvis utförts via laparotomi. Method Sedan juni 2014 har Ladds operation utförts med laparoskopisk teknik på Ersta sjukhus. En av patienterna var 2 år tidigare opererad med en öppen Ladds operation. Förutom adherenslösning, delning av Ladds band, mobilisering av tunntarm och kolon i enlighet med standardmetoden samt appendektomi, har i 3 fall utförts cekopexi. Numeriska värden anges som median och min/max. Result Sex patienter (2K/4M) med medianålder 56,5 år (37-78), har opererats laparoskopiskt. Inga konverterades till laparotomi. Operationstiden var 159 min (137-184). Peroperativ blödning har ej varit mätbar. Det förekom inga kirurgiska eller andra allvarliga postoperativa komplikationer och inga akuta reoperationer utfördes under vårdtiden. Vårdtiden var 2,5 (2-15) dagar. Tre av patienterna har senare (2 veckor till 3 månader) genomgått reoperation, 2 för högt hinder och en patient för en tunntarmsvolvulus. Efter reoperationerna har samtliga dessa patienter symtomlindrats med undantag av en patient med kort uppföljningstid (5 dagar). Discussion Patienter med kronisk buksmärta och fynd av malrotation utgör en komplex grupp. I de fall där operation är indicerad har Ladds operation kunnat utföras på ett säkert sätt med laparoskopisk teknik utan per- eller tidiga postoperativa komplikationer eller hög morbiditet. Postoperativ uppföljning är väsentlig med hänsyn till behov av reintervention på längre sikt. 77 Laparoskopiskt peritoneallavage vid perforerad divertikulit Walter Albornoz, Mora Helena Laurell Mora Introduction Laparoskopiskt peritoneallavage är en ny behandlingsmetod vid perforerad divertikulit. Vi har utvärderat sex års erfarenhet av denna metod i Mora samt om antalet stomier kunnat minskas. Method Journalgranskning har genomförts på samtliga patienter som genomgått laparoskopiskt peritoneallavage vid kirurgkliniken i Mora 2009-2014. Data gällande vårdtider, antibiotikabehandlingar, diagnoser, Hincheyklass, operationer, operationstider, eventuella reoperationer och komplikationer, stomier, senare elektiva sigmoideumresektioner och stominedläggningar har insamlats. Result Totalt 18 laparoskopiska peritoneallavage utfördes 2009-2014. Av dessa hade 14 patienter perforerad divertikulit med Hincheyklass I-III och inkluderades i studien. Medelålder var 54 år för dessa 8 kvinnor och 6 män. En patient hade även en sigmoideumtumör och konverterades till Hartmannoperation med sigmoideostomi. Av övriga 13 patienter fick tre reopereras akut, varav två patienter fick avlastande stomi. Dessa två stomier är nedlagda. Två patienter sigmoideumresecerades senare akut på grund av nytt divertikulitskov och fyra patienter opererades med elektiv sigmoideumresektion. Fyra patienter har avböjt elektiv sigmoideumresektion. Operationstid för de akuta peritoneallavagen var i medel 47 minuter (25-78). Medelvårdtiden var 7,5 dagar (4-22) varav fem patienter intensivvårdades i 1-10 dygn (medel 1,7 dygn). Antibiotika gavs till samtliga patienter i medel 7,5 dygn intravenöst samt ytterligare 6 dygn peroralt. Ingen mortalitet noterades. Tolv opererades av överläkare och två av ST-läkare med överläkarassistans. Discussion Laparoskopiskt peritoneallavage är ett bra alternativ till Hartmannoperation eller sigmoideumresektion med primäranastomos och eventuell avlastande loopileostomi vid perforerad divertikulit utan fekal peritonit. Operationsmetoden är enklare och kräver inte närvaro av kolorektalkirurg vid akutoperationen. Laparoskopiskt peritoneallavage har låg mortalitet och morbiditet med få reoperationer, korta vårdtider och antibiotikabehandlingar samt få stomier. 78 Ledtider i realtid- en modell för effektiv implementering av standardiserade vårdförlopp för kolorektal cancer Lina Westman, Eksjö niklas zar jönköping Introduction Standardiserade vårdförlopp kommer inom snar framtid att införas för en rad cancerdiagnoser, däribland kolorektal cancer. Målet är kortare väntetider och en jämlikare cancervård. De standardiserade vårdförloppen ställer mycket höga krav på effektiva vårdflöden och korta ledtider. Då krävs administrativa system med god översikt över vårdkedjan från inkommande remiss till slutförd behandling. Ett viktigt steg mot kortare väntetider är att monitorera ledtider i realtid. Det ger vårdgivaren bättre kontroll över vårdkedjan och underlättar därmed implementeringen av standardiserade vårdförlopp. Method Vi har tagit fram en modell för att hämta realtidsdata ur befintliga vårdadministrativa system. Data överförs sedan till en elektronisk liggare som uppdateras en gång per dygn. Behöriga vårdgivare har på så sätt full översikt över samtliga patienter som är under utredning och behandling för kolorektal cancer i vårt län. Patienterna monitoreras från diagnosdatum till postoperativ uppföljning på läns-, klinik- och individnivå. Liggaren redovisar överskådligt ledtider i realtid, planerade samt utförda undersökningar och behandlingar för varje patient. Den aktuella ledtiden för varje processmått jämförs med förutbestämda målvärden. Om en enskilds patients ledtid överskrider målvärdet visas en varning. På så sätt kan vi omedelbart identifiera och åtgärda brister i vårdförloppet på individnivå. Ledtiderna baseras på processmåtten i INCA med vissa lokala tillägg. Result Vi kommer att demonstrera den elektroniska liggaren och redovisa hur Jönköpings läns väntetider och resultat påverkats av realtidsmonitoreringen av ledtider. Discussion Implementering av standardiserade vårdförlopp är en högaktuell fråga inom kolorektal cancervård. Vår modell kan enkelt översättas till andra vårdadministrativa system och är ett potent verktyg för en effektiv vårdkedja och korta ledtider. 79 Nedläggning av avlastande stomi vid främre resektion av rektum för cancer – blir vi bättre ? Oskar Korske, Örebro Hannah Floodeen Örebro, Peter Matthiessen Örebro Introduction Vid låg främre resektion av rektum för cancer (LAR) läggs en avlastande loopileostomi upp för att minska risken för och konsekvenserna av symptomatiskt anastomosläckage. Method Vid en tidigare genomgång av patienter opererade med LAR och avlastande loopileostomi vid ett utbildningssjukhus 1995-2007 (n=135; grupp I) skedde nedläggningen inom 4 månader hos 19 % (20/106) av patienterna. Av nedläggningarna efter >4 månader (n=86) fanns ingen medicinsk förklaring till fördröjningen hos 58% (50/86). De identifierbara orsakerna till fördröjningen var icke kirurgisk morbiditet 20% (17/86), symptomatiskt anastomosläckage 12% (10/86) och postoperativ adjuvant cytostatika 10% (9/86). 21% (28/135) blev permanenta stomister. Vi vill undersöka om det härefter skett någon förändring med avseende på dessa utfall och en retrospektiv journalgenomgång av samtliga patienter opererade med LAR och avlastande loopileostomi 2008-2014 har utförts (n=94; grupp II). Result Totalt 76/94 (81%) av loopileostomierna lades ner varav 33% (25/76) inom 4 månader. Av de som lades ned efter >4 månader (n=51) fanns hos 29 % (15/51) ingen medicinsk förklaring. De vanligaste identifierbara orsakerna till fördröjd nedläggning var adjuvant cytostatikabehandling 39 % (20/51), symtomatiskt anastomosläckage 12 % (6/51), icke kirurgisk morbiditet 6 % (3/51), andra kirurgiska komplikationer 4 % (2/51) och radiologiskt påvisad anastomosinsufficiens 4 % (2/51). Med minimum 24 månaders uppföljning (opererade 2008-2012) blev 15% (11/74) i grupp II permanenta stomister. Discussion Under den senare perioden lades en större andel avlastande loopileostomier ned inom fyra månader. Andelen utan identifierbar orsak till fördröjning blev färre och den vanligaste orsaken till fördröjd nedläggning var adjuvant cytostatika. Andelen anastomosläckage och permanenta stomier var jämförbara. 80 Patienter kolektomerade på grund av obstipation ångrar inte ingreppet Joel Nilsson, Luleå Pia Näsvall Luleå, Christoffer Odensten Luleå, Ulf Öhrvall Luleå Introduction Resultaten av studier på operationer för obstipation, vanligen kolektomier, är motstridiga och förknippas ofta med hög morbiditet och mortalitet. I Norrbotten opererades från 1984 till 2012, 21 patienter för svår obstipation med kolektomi och ileorektal anastomos eller annan kolonresektion med eller utan stomi. Preoperativt karaktäriserades patienternas besvär av "slow transit". Det har uppmärksammats några fall av anemiserande blödningar från anastomosområdet men i övrigt är lite känt om patienternas hälsotillstånd långt efter operationen. För att kartlägga patienternas tarmfunktion, livskvalite samt förekomst av sena komplikationer gjordes en retrospektiv journalstudie inkluderande enkäter till opererade patienter. Method 21 patienter opererade för obstipation med kolektomi, med ileorektal anastomos eller med stomi hämtades ur operationsregistret i Norrbotten. Journalerna granskades avseende komplikationer under tiden efter operationen fram till 2014. De kvarlevande personerna (n=12) tillskrevs att besvara två enkäter, en angående graden av obstipation enligt Rom III kriterierna och förbrukningen av laxantia eller antidiarroika. Dessutom frågor om buksmärtor, blödningar behov av sjukvård och ett allmänt omdöme om behandlingen (operationen) varit värdefull. Det andra frågeformuläret beräknade "the gastrointestinal quality of life index" (GIQLI). Som kontrollgrupp för den senare användes friska studenter. Result Flera (n=8) hade fortfarande många år efter operation antingen förstoppning, diarrer eller inkontinens. Bland sena komplikationer märks tunntarmsileus, ärrbråck och anemiserande blödningar (n=2) från anastomosområdet. Livskvalitéstudien visade sämre resultat för patienterna jämfört med friska försökspersoner. Discussion Majoriteten av patienterna var nöjda med operationen och ångrade inte ingreppet. Detta trots högt antal komplikationer och kvarvarande besvär och att flera patienter behövde reopereras med stomi. Behandlingen bör användas enbart i utvalda fall. 81 Postoperativ användning av NSAID-preparat och risken för anastomosläckage efter främre resektion för rektalcancer Daniel Kverneng, Umeå Jörgen Rutegård Umeå, Peter Matthiessen Örebro, Markku Haapamäki Umeå, Martin Rutegård Umeå Introduction Läkemedel av typen NSAID (non-steroidal anti-inflammatory drug) används ofta som postoperativ smärtbehandling tack vare en opioidsparande effekt. Flera studier har emellertid visat förhöjd risk för symptomatiskt anastomosläckage efter behandling med NSAID vid kolorektalkirurgi. Syftet med denna studie var att undersöka huruvida NSAID ökar risken för anastomosläckage efter främre resektion för rektalcancer. Method Patienter som behandlades med främre resektion för rektalcancer mellan 2007 och 2013 i Norra regionen identifierades genom Kolorektalcancerregistret. Journaldata inhämtades för exponeringen, administrering av NSAID minst två av de sju första postoperativa dagarna, samt utfallet symptomatiskt anastomosläckage inom 90 dagar. Logistisk regression användes för att bestämma effekten av NSAID-preparat på risken för läckage uttryckt i oddskvoter (OR) och 95 % konfidensintervall (KI). Störfaktorer innefattade ASA-klass, avlastande stomi, strålning, tumörstadium och typ av mesorektal excision. Result 323 patienter inkluderades i studien. Postoperativt NSAID användes i 42 % (135/323) av opererade patienter. Bland de patienter som använde NSAID fick 16 % (21/135) anastomosläckage, jämfört med 19 % (36/188) av de som inte fick NSAID. Justerat för störfaktorer var den oberoende risken inte förhöjd att drabbas av läckage hos patienter med postoperativ NSAID-behandling (OR 0,74; 95 % KI 0,39 – 1,39). Risken för läckage skilde sig inte mellan övervägande COX-1-selektiva och övervägande COX-2-selektiva NSAID. Discussion Denna studie ger inget stöd för att postoperativ behandling med NSAID efter främre resektion av rektum för rektalcancer ökar risken för symptomatiskt anastomosläckage. Studien har ett begränsat antal patienter och större studier, helst randomiserade, krävs för att säkrare slutsatser ska kunna dras. 82 Påverkar dosintensitet prognosen vid behandling med HIPEC? Lana Ghanipour, Uppsala Malin Enblad Uppsala, Helgi Birgisson Uppsala, Wilhelm Graf Uppsala Introduction Cytoreduktiv kirurgi (CRS) med hyperterm intraperitoneal cytostatika (HIPEC) är idag standardbehandling vid peritoneal carcinomatosis (PC). Det finns dock begränsad evidens vad gäller nyttan av HIPEC på prognosen. Syftet med denna studie var att utvärdera effekten av de olika cytostatika regimer samt doseffekten på överlevnaden. Method Totalt opererades 350 patienter med CRS-HIPEC under tidsperioden 2004-2012 på Akademiska sjukhuset. Kolorektal cancer (CRC) (n=130) och pseudomyxoma peritonei (PMP) (n=138) var av de mest förekommande primärtumörerna. Den HIPEC regim som användes vid PMP var Mitomycin C (MMC) och vid CRC Oxaliplatin (Ox) eller Ox plus Irinotecan (OxIr). Medel uppföljningstiden var 41 månader. Överlevnadsanalyser beräknades med Kaplan Meier metoden och skillnader med log rank test. Cox proportional hazard model användes för att beräkna doseffekten på överlevnaden. Result Median överlevnaden för CRC patienter behandlade med Ox (n=51, medel PCI 18) var 27 månader och 30 månader för patienter behandlade med OxIr (n=54, medel PCI 15) (p=0,31). Patienter med PMP hade en median överlevnad på 109 månader om tumören var av låggradig typ, 85 månader för intermediär typ och 44 månader för höggradig tumörtyp (p=0,00002). Benmärgspåverkan hade ingen påverkan på överlevnaden. Discussion Denna studie visar att varken typ av cytostatika regim eller dosintensitet i ett HIPEC protokoll har inverkan på överlevnaden. Inte heller påverkar benmärgstoxicitet överlevnaden. 83 Påverkar vändning av patienten resultat vid abdominoperineal resektion av rektum? Marcin Popiolek, Örebro Bayar Baban Örebro, Peter Matthiessen Örebro Introduction Syftet var att jämföra korttids- och långtidsresultat efter abdomino-perineal (APR) resektion av rektum för rektalcancer med den perineala delen av operationen utförd i ryggläge (APR-rygg) eller proktologiläge (APR-prokto). Method Patienter som under perioden 1995-2013 opererades konsekutivt med APR för rektalcancer (n=214) vid ett undervisningssjukhus inkluderades. APR-rygg och APR-prokto jämfördes med avseende på patient- och kirurgirelaterade variabler samt circumferent resektionsmarginal (CRM) och total 5-årsöverlevnad. Patienter med tumörer i mellersta rektum som opererades med APR med intersfinkterisk resektion exkluderades (n=36). Vändning infördes 2004. Result Den perineala delen av operationen utfördes på 72/214 (33%) i ryggläge (APR-rygg) och på 142/214 (67%) i proktologiläge (APR-prokto). Ingen skillnad mellan grupperna observerades med avseende på könsfördelning, tumörnivå och cancerstadium. Median ålder var 69 i APR-rygg och 70 i APR-prokto. Coccyx resecerades hos 70/142 patienter (49%) i APR-prokto. Operationstid i APR-prokto inklusive vändning var i median 320 min jämfört med 260 min vid APR-rygg (p<0,001). Peroperativ blödning var 450 ml för APR-prokto jämfört med 1000 ml för APR-rygg (p<0,001). Median CRM var 6 mm för APR-prokto och 3 mm för APR-rygg (p=0,001). Total 5-årsöverlevnad var 63 % i APRprokto och 59 % i APR-rygg (p=0,68). Inga signifikanta skillnader noterades vad gäller blödning, operationstid, vårdtid, CRM och 5-årsöverlevnad huruvida coccyx sparades eller inte vid APR-prokto. Discussion I denna populationsbaserade kohort medförde vändning vid APR längre operationstid men mindre blödning och större CRM. En möjlig förklaring är att proktologiläge ger bättre förutsättningar för mer precis dissektionsteknik. Bevarande av coccyx försämrar inte det kirurgiska resultatet varför coccyx kan sparas i utvalda fall. 84 Resultat och kostnader efter öppen buk vid behandling med VAC vs utan VAC-behandling Linda Bilos, Örebro Kjell Jansson Örebro Introduction Överlevnaden hos svårt sjuka gastrointestinala och kärlkirurgiska patienter har förbättrats efter introduktionen av behandling med öppen buk. Fördelarna blir en förbättrad cirkulation till bukorganen och dränage av inflammatoriska substanser. Behandlingskostnaderna är höga med flera operationer, komplicerad intensivvård och lång vårdtid. Metoderna som används är vanligen öppen buk med täckande plast eller ett slutet inplastad vakuum system sk VAC behandling. Vi har retrospektivt studerat resultat och kostnader hos patienter med och utan VAC-behandling. Method 62 patienter vårdades 2003-2012 med öppen buk vid USÖ. Medelåldern var 63,5 år och majoriteten män (41st). 84 % (52st) opererades akut. Metod valdes slumpmässigt utifrån kirurgens erfarenhet till behandling med eller utan VAC. 21 patienter behandlades med VAC och 41 patienter utan VAC. Result 10 st (48%) avled under vårdtiden i VAC gruppen och 14 st (34%) i utan VAC-gruppen. 3 års överlevnaden var 45%. 6 patienter utvecklade fistlar i utan VAC gruppen, ingen i VAC-gruppen. Medelvårdtiden var i VAC gruppen 45 dagar vs 52 dagar utan VAC-behandling. Medelkostnad för hela vårdtiden i VAC-gruppen var 1 050 000 kr och utan VACbehandling 981 000 kr. Discussion Akut kirurgi är en riskfaktor för öppen buk. Kostnaderna för vården är höga men skiljer inte mellan grupperna. Sannolikt beror det på att patienter med öppen buk är en svårt sjuk patientgrupp som kräver flera operationer, lång vårdtid på IVA och vårdavdelning. Långtidsöverlevnaden är bra om man överlever första vårdtillfället. Skillnader i överlevnad och fistelutveckling noteras mellan grupperna och större randomiserade studier behövs för att finna riktlinjer för behandling av denna patientgrupp. 85 Skillnader i staging, MDT-bedömning och behandling av screening jfm icke-screeningupptäckt kolorektal cancer Deborah Saraste, Stockholm Anna Martling Stockholm, Per Nilsson Stockholm, Johannes Blom Stockholm, Sven Törnberg Stockholm, Martin Janson Stockholm Introduction Populationsbaserad screening för kolorektal cancer med F-Hb påbörjades i Stockholm-Gotland regionen 2008. Syftet med denna studie var att utvärdera och jämföra preoperativ staging, MDT-bedömningar och behandling hos patienter med screening- jfm icke-screeningupptäckt kolorektal cancer. Method Patienter med screeningupptäckt kolorektal cancer 2008-2012 jämfördes med övriga patienter i Sverige med ickescreeningupptäckt cancer i samma åldersgrupp, 60-69 år, och tidsperiod. Jämförelsen gjordes avseende patient- och tumörkarakteristika, staging, MDT-bedömningar och behandling. Data hämtades ur Svenska kolorektalcancerregistret och Screningregistret för Stockholm-Gotland. Result Jämfört med patienter med icke-screeningupptäckt cancer hade de med screeningupptäckt cancer en högre andel tumörer i stadium I (41 jfm 15%, p<0.001). De hade en mer komplett staging och var MDT-bedömda i större utsträckning (p<0.001). I båda grupper hade dock patienter med endoskopiskt resecerad cancer genomgått staging och MDT-bedömning i mindre utsträckning än patienter med kirurgiskt resecerad cancer (p<0.001). Ingen skillnad förelåg mellan grupperna beträffande (neo)adjuvant behandling eller andelen lokalt resecerade tumörer i stadium I . Discussion Patienter med screeningupptäct cancer genomgick staging och MDT-bedömning i högre utsträckning än dem med icke-screeningupptäckt cancer, men i båda grupper gällde detta i mindre utsträckning patienter med endoskopiskt resecerade tumörer jämfört med kirurgiskt resecerade. Trots en högre andel tidiga tumörer i screeninggruppen, genomgick dessa patienter lika extensiv kirurgisk och onkologisk behandling som patienterna i gruppen med ickescreeningupptäckt cancer. 86 Snabbt in – trygg ut. Kontaktsjuksköterskans förstärkta roll för patienter med tjocktarmscancer. Jane Heath, Gothenburg Kristina Danielsson Gothenburg, Angelica Wingård Gothenburg Introduction På kirurgkliniken opereras årligen ca 150 patienter på grund av tjocktarmscancer. Ledtiderna var långa och väntan påfrestande. Brister fanns i uppföljningen och det saknades skriftlig patientinformation. Method Vi har infört snabbt omhändertagande av patienter med nyupptäckt tjocktarmscancer i samarbete med endoskopi- och röntgenmottagningar. Samma dag patienten koloskoperas skriver kontaktsjuksköterska på kirurgmottagningen röntgenremisser, bokar röntgenundersökningar samt besök till kirurgläkare. Genom workshifting har vi tagit över läkarnas arbetsuppgifter. Tillsammans med patienterna har det tagits fram skriftlig pre- och postoperativ information inom ramen för en interventionsstudie. Sjuksköterskeledd uppföljning är införd ett, två och tre år postoperativt. Kontaktsjuksköterska lämnar röntgensvar och skriver röntgenremisser. Workshifting har gjorts. Ett år postoperativt får patienten en enkät med frågor kring information, stöd och uppföljning. Arbetsbeskrivningar för kontaktsjuksköterskan är framtagna och implementerade. Result Vi har jämfört 25 patienter 2013 med 25 patienter 2014. Vi har kortat ledtiden från upptäckten av en tjocktarmstumör till behandlingsbeslut från 27 till 12 dagar, en minskning med 56%. Patienten har nu en kontaktsjuksköterska genom hela vårdkedjan. I enkäten (n=110) framkommer att 67% upplever att de fått det stöd de önskat av kontaktsjuksköterskan under det första året postoperativt samt att 96% tycker att uppföljningsbesöket hos kontaktsjuksköterskan var värdefullt. Discussion Väntetiderna för patienten är mycket påfrestande. Vi har kortat ledtiderna med 56% vilket leder till snabbare omhändertagande. I mötet med patienter upplever vi att de känner trygghet och att det är en fördel att ha en fast vårdkontakt i form av kontaktsjuksköterska. Vi kan fortfarande se att det finns förbättringspotential och arbetar kontinuerligt med detta. 87 Socioekonomisk bakgrund och 5-årsöverlevnad vid akut koloncancer Georgios Papadimitriou, Eskilstuna Hasse Eriksson Eskilstuna Introduction Akut insjuknande i koloncancer har tidigare visat sig variera med socioekonomisk bakgrund. Syftet var att kartlägga om socioekonomiska variabler har olika betydelse för överlevnad vid akut respektive elektiv koloncancer. Method Samtliga registrerade med koloncancer 2007-2011, exklusive (252) screeningupptäckta och (2264) med oklart presentationssätt inkluderades (n=16 301) och följdes till november 2012. Via länkning till SCB erhölls socioekonomiska variabler. Materialet analyserades med logistisk regression, Kaplan-Meierkurvor och Cox regression. Result 3556 (21.8%) hade genomgått akutoperation. I univariat analys var ett akut insjuknande associerat med alla faktorer utom kön (ålder, ASA-klass, stadium, region, sjukhustyp civilstånd, utbildning och inkomst). I multivariat analys framkom ett tydligt mönster där det var betydligt mer troligt med ett akut förlopp i samtliga regioner utanför Stockholm (OR 1,26-1,43) och mindre troligt på läns- och länsdelssjukhus (OR 0.86; 0,79). Civilstånd är associerat med presentationssätt (ogift OR 1,33 och änka 1,41) liksom inkomst (lägsta inkomstkvartiler OR 1,16 och 1,17). Efter 5 år levde 63% i den elektiva jämfört 32% i den akuta gruppen (p<0.001). Vid elektiv koloncancer hade kvinnor en lägre risk för död inom 5 år (HR 0,86), punktestimaten var högre för alla regioner jämfört med Stockholm (1,11-1,30) men lägre på länssjukhus (0,89). Civilstånd, utbildning och inkomst påverkar risken att dö för elektiv koloncancer (HR ogift 1,39, grundskola 1,19 och låg inkomst 1,23). Vid akut koloncancer sågs ett likartat men mildare mönster, utan effekt av inkomst. Discussion Akut insjuknande av koloncancer är associerat med civilstånd och inkomst i Sverige. Skillnader i överlevnad förefaller större vid elektiv koloncancer. 88 Så skiljer sig patienten vid akut resp elektiv operation av koloncancer Stefan Skullman, Skövde Mile Bergvall Skövde, Karl Kodeda Göteborg Introduction Varje år får 4000 svenskar diagnosen koloncancer. Tre av fyra är över 65 år. Ungefär 85% genomgår större resektionskirurgi. En av fem opereras akut och 80% av dem pga ileus. Andra orsaker är perforation och blödning. Vi vet att den akuta patienten jämfört med den elektiva har högre postoperativa morbiditet och mortalitet och sämre prognos på lång sikt. Målet är att belysa skillnaderna för att förbättra omhändertagande av den akuta patienten. Method Retrospektiv registerstudie för samtliga koloncancerpatienter registrerade i det Nationella kvalitetsregistret för kolorektalcancer åren 2007-2010. Totalt ca 16000 patienter varav 13817 opererades: 3013 akut och 10804 elektivt. Result De akut opererade är sjukare på förhand med högre ASA-klass. Operationerna startar senare på kvällen och färre opereras av kolorektalkirurger. De har fler komplikationer, längre vårdtider och fler vårdas på IVA. Den postop mortaliteten är fem gånger högre. Tarmperforation är tre gånger vanligare. Betydligt färre är radikalt respektive kurativt opererade. Tumörerna har högre TNM klass och lägre andel mikroskopisk radikalitet. Nära fyra gånger så många får permanent stomi. Färre diskuteras på postop MDT men lika stor andel får adjuvant behandling. Inga köns- eller åldersskillnader. Discussion Det är dags att titta närmare på vårdkedjan för den akuta patienten. Om möjligt utred och optimera patienten preoperativt. Planera operationen på förmiddagen med rätt operatörer så att det finns full kompetens även postoperativt. 89 Sömnapné, hypoxi och lungfunktion vid öppen kirurgi av kolorektalcancer Karl Franklin, Umeå Martin Claesson Umeå, Carin Sahlin Umeå, Malin Jonsson-Fagerlund Stockholm Introduction Ålder och övervikt är riskfaktorer för kolorektalcancer och sömnapné. Atelektaser och andningsproblem är vanligt efter stor bukkirurgi men förekomst av sömnapné vid kolorektalcancer och hur sömnapné påverkas av öppen kirurgi är väsentligen okänt. Sömnapné diagnosticeras när det är mer än 5 andningsuppehåll per timme sömn (= apné-hypopné index, AHI >5). Vår målsättning var att undersöka hur sömnapné, syresättning, koldioxid och lungfunktion påverkas vid öppen kirurgi av kolorektalcancer. Method 28 patienter varav 8 kvinnor med kolorektalcancer inkluderades. De undersöktes med polysomnografisk sömnapnéutredning med kontinuerlig mätning av andning, syresättning, EEG mm under natten före kirurgi och andra postoperativa natten utan syrgasbehandling. Artärgas och lungfunktion. Result Sömnapnéförekomsten var hög bland patienterna men det var ingen skillnad preoperativt (AHI: 19 ±15) och postoperativt (AHI: 17 ±23), däremot minskade apnéförekomsten signifikant i såväl rygg som sidoläge postoperativt. Apnéförekomsten var signifikant högre i ryggläge än i sidoläge och patienterna sov nästan dubbelt så mycket på rygg postoperativt (82±29%) jämfört med preoperativt (44 ±28%) p<0,001. Vitalkapaciteten minskade signifikant med 32% utan att PCO2 steg, däremot minskade PO2 signifikant med nästan 2 kPa postoperativt. Discussion Sömnapnéförekomsten minskade i såväl sidoläge som i ryggläge postoperativt, men patienterna sov dubbelt så mycket på rygg postoperativt där sömnapné är vanligare vilket förklarar varför sömnapnéförekomsten var lika hög pre- som postoperativt. Sömnapné med intermittent hypoxi skulle effektivt förebyggas om patienterna förhindrades att sova på rygg postoperativt. Den sänkta lungfunktionen påverkar inte koldioxidhalten i blodet. 90 Sömnapné vid kolorektalcancer Karl Franklin, Umeå Martin Claesson Umeå, Carin Sahlin Umeå, Markku Haapamäki Umeå, Malin Jonsson-Fagerlund Stockholm Introduction Ålder och övervikt är riskfaktorer för både kolorektalcancer och sömnapné. Sömnapné med mer än 5 andningsuppehåll per timmer sömn åtföljt av hypoxi förekommer i befolkningen hos 20% av män och 9% av kvinnor. De har en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom, tidig död och en ökad risk för postoperativ hypoxi och sårinfektioner efter ortopedisk kirurgi. Vi avsåg att undersöka förekomsten av sömnapné bland patienter med kolorektalcancer, eftersom den är okänd. Method Femtio patienter varav 16 kvinnor med kolorektalcancer medel ålder 69 ± 11 år, BMI 26 ± 4 kg/m2 inkluderades. De gjorde sömnapnéutredning med polysomnografi där andning, EEG, pulsoximetri mm registrerades kontinuerligt under natten före operation. Result Fyrtioen av femtio patienter (82%) hade sömnapné. Fyrtio procent hade mild sömnapné med 5-15 apnéer/ timme sömn, 28% hade måttlig sömnapné och 14% grav sömnapné med mer än 30 apnéer per timme sömn. Patienterna sov i genomsnitt 41% av tiden i ryggläge. I ryggläge hade de i medel 29 ± 22 apnéer per timme sömn mot 8 ± 9 i sidoläge. Discussion Sömnapné är ytterst vanligt bland patienter som skall opereras för kolorektalcancer. Detta är ett helt nytt fynd. Delvis kan den höga förekomsten förklaras av ålder och övervikt, men det finns ingen tidigare undersökt population där sömnapné är så vanligt som vid kolorektalcancer. Det är oklart varför sömnapné är så vanligt vid kolorektalcancer och vilken betydelse det har för dessa patienter. 91 Tymidinfosforylas som prognostisk faktor vid kolorektal cancer i stadium II Elinor Bexe Lindskog, Göteborg Yvonne Wettergren Göteborg Introduction För patienter med stadium II kolorektal cancer och hög risk för recidiv kan det vara av värde med adjuvant cytostatikabehandling. För att bättre kunna identifiera högriskpatienter är det viktigt att finna användbara prognostiska faktorer/markörer. En intressant markör är tymidinfosforylas (TYMP) som är ett enzym med flera tumörfrämjande egenskaper. TYMP uttrycks i epitel- och stromaceller i kolorektala tumörer, speciellt i tumörassocierade makrofager. Syftet med studien var att utvärdera TYMP genexpression som prognostisk markör vid kolorektal cancer i stadium II. Finns en skillnad i resultaten vid analys av TYMP i makroskopiskt dissekerad tumörvävnad jämfört med mikrodissekerad vävnad uppdelat i epitelceller och stroma. Method Patienter opererade för tumör i stadium II, ≥12 lymfkörtlar undersökta, ej preoperativt strålbehandlade och som senare utvecklat recidiv (n=43), samt ålders-, differentierings- och stadiummatchade patienter med recidivfri 3 årsuppföljning (n=82). TYMP genexpression analyserades med kvantitativ realtids-PCR i makrodissekerad färskfrusen tumörvävnad (fTYMP)och i mikrodissekerad formalin-fixerad tumörvävnad uppdelad i epitelceller (eTYMP) och stroma (sTYMP). Result TYMP genexpression korrelerade inte till kön, ålder eller tumörlokalisation. Både fTYMP och eTYMP var högre i lågt, jämfört med högt, differentierade tumörer (p<0.05). Medianvärdet av fTYMP var högst (0.52, IQR 0.0.27-0.82), följt av sTYMP 0.35 (IQR 0.18-0.72) och eTYMP 0.26 (IQR 0.15-0.44). Det fanns en korrelation mellan fTYMP, eTYMP och sTYMP (p<0.05). Patienter som fick recidiv hade lägre sTYMP (0.37) än de som inte fick recidiv (0.64, p<0.05). Discussion Resultaten talar för en högre risk för recidiv vid kolorektal cancer i stadium II om sTYMP är lågt. Låga sTYMP värden kan indikera att vävnaden innehåller få tumörassocierade makrofager. 92 Välbefinnande och kroppsuppfattning efter rektumamputation för rektalcancer Elisabeth González, Göteborg Kajsa Holm Göteborg, Berith Wennström Skövde, Anette Wedin Göteborg, Eva Haglind Göteborg, Eva Angenete Göteborg Introduction Rektumamputation (APE) är ett stympande ingrepp men hur patienterna upplever det några år efter avslutad behandling är otillräckligt studerat. Syftet var att kartlägga hur patienter som opererats med APE för rektalcancer beskriver sitt välbefinnande och ser på sin kropp tre år efter operation. Method Data hämtades ur Svenska kolorektalcancerregistret för samtliga patienter som opererades med APE under 20072009. Av dessa besvarade 545 ett frågeformulär. Där fick patienterna med egna ord beskriva sitt välbefinnande och sin kroppsuppfattning. 321 patienter besvarade en eller båda av dessa frågor: 183 män/138 kvinnor, medianåldern 65 år. Svaren innehållsanalyserades kvalitativt och kvantitativt. Result Tre huvudteman framkom varav två mer problematiserande ”kroppsliga begränsningar (A) och själsligt lidande (B)” och ett som utgjorde ”acceptans av den nya livssituationen (C) ”. A utgjordes av besvärande bråck/stomi, sexuell oförmåga, trötthet, annan sjuklighet. B innebar att skämmas för sin kropp, känna sig ful och stympad samt att känna oro och illabefinnande. C innebar att vardagen är som förut, positiv livsinställning, tacksamhet, ny livsinsikt och att känna sig älskad trots stomi. En tredjedel beskrev acceptans av sin situation (ca 36%) och nästan hälften beskrev A och/eller B i kombination med C. Enbart problematiserande teman: 19%. Discussion Den övervägande andelen (81%) uttryckte en acceptans av den nya livssituationen och ett gott välbefinnande trots att 45% av dem upplevde olika kroppsliga och/eller mentala besvär. Dock uppgav 19% problem som hämmar deras liv och ger avsaknad av välbefinnande. Det är viktigt att identifiera dessa 19% för att kunna sätta in medicinska insatser och ge psykosocialt stöd. 93 Äldres upplevelse av vård, information och delaktighet före, under och efter kolorektal cancerkirurgi Katja Schubert Samuelsson, Stockholm Monika Egenvall Stockholm, Inga Klarin Stockholm, Johan Lökk Stockholm, Ulf Gunnarsson Umeå, Marie Iwarzon Stockholm Introduction Medelvårdtiden för kolorektal cancerkirurgi är mellan 6-9 dagar, dock ses längre vårdtid hos äldre med flera sjukdomar. Studier och klinisk erfarenhet visar att äldre kirurgiska patienter oftare drabbas av postoperativa komplikationer, konfusion och nutritionssvårigheter samt att de oftare skrivs ut till andra boendeformer. För patienter över 75 år som opereras för kolorektal cancer finns endast få studier som belyser vården ur patientens perspektiv. Studiens syfte är att beskriva den äldre kolorektal cancer-patientens upplevelse av information, delaktighet och vårdförlopp inför och efter operation. Method Semi-strukturerade intervjuer genomfördes postoperativt inom 4 månader med 16 patienter över 75 år som opererats för kolorektal cancer. Intervjuerna analyserades med induktiv, kvalitativ innehållsanalys. Result Tre preliminära domäner framkom: ”Brister i information och stöd inför diagnos och operation”, ”Brister i information med betydelse för återhämtning” samt ”Brister i information med betydelse för egenvård”. En genomgående tendens var att den äldre var nöjd avseende bemötande, men att kvarstående besvär med aptitlöshet och nutrition förhindrade snabb återhämtning. Discussion Den äldre patientens upplevelse av vård vid, under och efter kirurgi ger en indikation på att information före och efter operation måste individanpassas utifrån dennes behov och kunskap; nutritionsbehov måste kartläggas, utvärderas och följas upp samt rehabilitering efter operation bör beakta den äldres fysiska aktivitet och status innan operation för att i större utsträckning individanpassa rehabiliteringen. 94 Ökade infektions- och sårläkningsproblem vid rektumamputation - MEN åtgärder lönar sig! Berith Wennström, Skövde Gunnar Henriksson Skövde, Lars Johansen Skövde, Karin Hassel Skövde, Stefan Skullman Skövde Introduction Flera rapporter finns om ökade läkningsproblem efter vändning i JKP vid rektumamputation. Under 2013 års kirurgvecka presenterade vi en genomgång från SkaS, Skövde som visade att 66% (24 av 41) av patienterna hade infektioner i perineum, många av dem hade även långvariga sårläkningsproblem. Efter detta larmresultat rannsakades varje steg i den perioperativa vårdkedjan och ett åtgärdsprogram med nio förändringar infördes i syfte att reducera perineala problem efter rektumamputation. Method En konsekutiv, prospektiv journalgranskning gjordes av 39 rektumamputerade patienter efter införandet av niopunktsprogrammet. Patienterna opererades under år 2012-2014, diagnosen var; rektalcancer (n=34), morbus crohn (n=2), ulcerös colit (n=2), familjär polypos (n=1). En patient avled efter fyra månader. Tid för sårläkning uppskattades via journalanteckningar och infektionerna skattades enligt en modifierad Clavien klassificering av kirurgiska komplikationer. Grunddata hämtades från cancerregistret (INCA). Studien är godkänd av den Regionala etikprövningsnämnden i Göteborg (Dnr T941-13). Result En patient drabbades av en svårläkt infektion som krävde operation och tre patienter fick en infektion som läkte inom tre månader. Således har vi enbart 10% läkningsproblem efter niopunktsprogrammet jämfört med 66% innan (p<0.001). Discussion Åtgärdsprogrammet fungerar med minskat lidande för patienterna och kraftigt minskade hälsoekonomiska kostnader! Exakt vad i niopunktsprogrammet som gett reduktionen av komplikationerna kan vi enbart spekulera i. 95 Ökad risk för kolorektal cancer hos kvinnor med bröstcancer i en nationell kohortstudie Yunxia Lu, Stockholm Josefin Segelman Stockholm, Lina Lindström Stockholm, Jan Frisell Stockholm, Anna Martling Stockholm Introduction Epidemiologiska data har visat en potentiell association mellan könshormoner och kolorektal cancer. Kvinnor med bröstcancer kan ha ökade nivåer av endogena könshormoner och ha erhållit behandling med hormonsubstitution samt antihormonell behandling mot bröstcancer. Det är inte känt huruvida risken för kolorektal cancer är ökad eller minskad hos kvinnor med bröstcancer. Method En populationsbaserad, prospektivt registrerad kohort av samtliga kvinnor diagnosticerade med bröstcancer i Sverige 1961-2010 identifierades från Svenska Cancerregistret. Med standardiserade incidens ratios (SIR) med 95% konfidensintervall (KI) uppskattades risken för kolorektal cancer efter diagnos av bröstcancer jämfört bakgrundsbefolkningen. För information om behandling identifierades en subkohort av kvinnor som opererats för bröstcancer 1977-2007 i Stockholmsregionen. I subkohorten analyserades associationen mellan behandling för bröstcancer och risk för kolorektal cancer, uttryckt i hazard ratios (HR) och 95% KI. Result I den nationella kohorten av 179 733 kvinnor med bröstcancer diagnosticerades 2 571 fall av kolorektal cancer, efter en medianuppföljning på 9.7 år. En ökad risk för kolorektal cancer observerades i bröstcancerkohorten jämfört bakgrundsbefolkningen (SIR 1.59; 95% KI 1.53-1.65). SIR för cancer i proximala kolon (1.72; 95% KI 1.61-1.82) var signifikant högre jämfört distala kolon (1.46; 95% KI 1.34-1.58). I den regionala subkohorten av 20 171 kvinnor med bröstcancer identifierades 299 fall av kolorektal cancer. Olika behandlingar för bröstcancer var inte signifikant associerade med risk för kolorektal cancer. Discussion En ökad risk för kolorektal cancer observerades hos kvinnor med bröstcancer. Vi kunde inte påvisa något samband mellan olika behandlingar för bröstcancer och risk för kolorektal cancer. 96 A comparison study of the Adaptive Anaerobic Anastomosis Ring versus the Traditional Circular Stapled Colorectal Anastomosis in a Porcine Model Anders Grönberg, Halmstad Dadi Vilhjalmsson Malmö Introduction The purpose of this study was to determine whether the characteristics of the adaptive Anaerobic Anastomosis created by a new device are comparable to existing stapler technology. Method Burst pressure where tested at different times i.e. 1h, 6h 12h 24h 48h, 72h and 7 days after surgery. A total of 48 female, 50 kg pigs were studied. Half of the population where randomized for traditional staplers and the other half for the new adaptive anastomosis. In all cases the end-to-end anastomoses were located 15 to 20 cm from the anal verge. Leakage in the anastomosis was tested with compressed air through an attached anal plug and the upper limit (10 cm above the anastomosis) consisted of a bowel clamp. A pressure gauge was used to verify the state of the pressure in the bowel. The abdominal cavity was filled with saline and the leakage was visualized with air bubbles (leakage pressure) adjacent to the anastomosis or elsewhere on the compressed air filled gut. Result The adaptive anastomosis had no leakage in the anastomosis, the burst limit was the strength in the intestinal wall in all screening events. The mean leakage pressures for the stapled anastomoses were 40 mbar (26-64) at 1h; 50 mbar (43-69) at 6h and 145 mbar (85-185)12h after surgery. Tests performed 24 h or later after surgery showed equally strong intestinal wall/anastomosis. Discussion The strength of the anastomosis evaluated at early time points showed significantly higher burst strengths for the adaptive anastomosis , suggesting an advantage for the new technique. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑17.45 Plats: Kongresshallen 97 Intraperitonealt nät som behandling av parastomala bråck Pia Näsvall, Luleå Jörgen Rutegård Umeå, Michael Dahlberg Luleå, Ulf Gunnarsson Umeå, Karin Strigård Umeå Introduction Parastomala bråck är en vanlig komplikation till stomier och kan orsaka läckage och inklämning. Den optimala behandlingsmetoden är ännu inte funnen. Tillgängliga nät-metoder är förenade med hög recidivrisk och avsevärda risker för komplikationer både på kort och lång sikt, liksom även mortalitetsrisk. Parastomal Hernia Patch BARDTM (PHP) är ett intraperitonealt on-lay mesh (IPOM) bestående av ePTFE och polypropylene i två olika lager och utformat för behandling av parastomala bråck. För att utvärdera säkerhet och recidivrisk med PHP genomfördes en prospektiv multicenter studie. Method Femtio patienter i behov av kirurgisk åtgärd av parastomalt bråck inkluderades konsekutivt. Klinisk undersökning och DT buk utfördes preoperativt. Alla patienter opererades med PHP. Postoperativ uppföljning efter en månad och ett år för komplikationer och eventuella recidiv av bråck planerades. Result Postoperativ komplikationsfrekvens efter en månad var 15/50 (30%). Parastomal bråck-recidiv frekvens efter ett år 11/50 (22%). Reoperationsfrekvens efter en månad 7/50 (14%) och ytterligare 5/50 (10%) reoperarades under de följande elva månaderna. Discussion PHP tycks inte vara den optimala behandlingsmetoden för parastomala bråck på grund av hög morbiditet och hög recidivfrekvens av parastomalt bråck. Dock skiljer sig resultaten för PHP inte avsevärt från resultaten från andra tillgängliga nät-metoder. Utvecklingen av nya, bra behandlingsmetoder för parastomala bråck är ett viktigt forskningsområde som bör prioriteras. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑17.45 Plats: Kongresshallen 98 Kvarstående perineala symptom är vanligt efter rektumamputation pga rektalcancer Dan Asplund, Göteborg Mattias Prytz Trollhättan, David Bock Göteborg, Eva Haglind Göteborg, Eva Angenete Göteborg Introduction Att det föreligger perineal morbiditet efter rektumamputation (sårinfektion, smärta, fördröjd sårläkning) är känt. Förekomsten av perineala besvär på längre sikt är ett närmast okänt område. Huvudsyftet med denna studie var att undersöka förekomst, grad och betydelse av kvarstående perineala symptom hos långtidsöverlevare efter rektumamputation. Ytterligare syften var att undersöka associationen mellan kliniska faktorer (t ex fördröjd perineal sårläkning, operationstekniska aspekter och strålbehandling) och perineala symptom. Method Alla patienter opererade med rektumamputation i Sverige mellan 2007 och 2009 (n=1373) identifierades genom rektalcancerregistret. Överlevande patienter kontaktades tre år efter operationen och tillfrågades om deltagande i studien. 545 patienter besvarade ett omfattande frågeformulär. Kliniska data hämtades från kvalitetsregistret och operationsberättelserna. Result Perineala symptom förekom hos 50 % av alla patienter tre år efter rektumamputationen och mer frekvent hos kvinnor (58 vs 44 %; p=0,001). Operationsmetod (konventionell APE vs ELAPE) och pre op strålbehandling påverkade inte förekomst eller grad av perineala symptom. Fördröjd läkning av det perineala såret (>4 veckor) förekom hos 25 % av alla patienter och var associerat med en ökad risk för kvarstående perineala symptom. Den grupp patienter som hade mer uttalade perineala symptom (n=129) skattade sin allmänna hälsa signifikant lägre än övriga på EQ-5D VAS (68,5 vs 79,9 poäng på den 100-gradiga skalan; p <0,001). Discussion Kvarstående perineala besvär är vanligt efter rektumamputation och uttalade besvär påverkar den allmänna livskvaliteten. Fördröjd sårläkning kan vara en riskfaktor. Ytterligare studier behövs för att studera betydelsen av andra påverkbara kliniska faktorer för utvecklingen av perineal morbiditet på lång sikt. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑17.45 Plats: Kongresshallen 99 Postoperativa komplikationer efter Hartmann´s operation: en rapport från den Svenska kolorektalcancerregistret. Ingvar Sverrisson, Västerås Maziar Nikberg Västerås, Abbas Chabok Västerås, Kenneth Smedh Västerås Introduction Andelen rektalcancerpatienter som genomgår Hartmann´s operation (HA) har ökat på senare år. Syftet var att jämföra postoperativa komplikationer mellan HA, främre resektion (AR) och abdominoperineal excision (APE). Method Samtliga rektalcancerpatienter opererade med tarmresektion registrerade i Svenska kolorektalcancerregistret under perioden 1996 och 2012 inkluderades. Postoperativa komplikationer inom 30 dagar analyserades. Result Totalt opererades 11710 (54%) patienter med AR, 6946 (34%) med APE och 2977 (14%) med HA. Patienter i HA gruppen var äldre och hade högre ASA-grad. Palliativa operationer var vanligare i HA gruppen (26%) jämfört med AR (8%) och APE (11%). Det fanns ingen skillnad i peroperativ blödning men operationstiden efter HA var i median 124 och 30 minuter kortare än APE och AR, (P<0.001). Kirurgiska komplikationer var vanligast förekommande efter APE (29%) jämfört med AR (23%) och HA (22%), (p<0,001). Andelen intraabdominella infektioner var 5% efter HA jämfört med AR (12%) och APE (3%), (p<0.001). Sårinfektioner (buk+perineum) var registrerat endast i 4%, 14% och 6% efter HA, APE och AR, respektive. Inga skillnader sågs i re-laparotomifrekvens och i 30-dagars dödlighet. Discussion Rektalcancerpatienter opererade med HA var äldre och sjukare. Trots detta förekommer kirurgiska komplikationer inte oftare vid HA jämfört med AR och APE. För åldriga och sköra rektalcancerpatienter ej lämpade för en anastomos bör Hartmann´s operation övervägas. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑17.45 Plats: Kongresshallen 100 Prospective cohort study assessing acute effects of preoperative radiotherapy on sexual hormones in men with rectal cancer Christian Buchli, Stockholm Anna Martling Stockholm, Massoud Al Abani Stockholm, Jan-Erik Frödin Stockholm, Matteo Bottai Stockholm, Ingmar Lax Stockholm, Stefan Arver Stockholm, Torbjörn Holm Stockholm Introduction Preoperative radiotherapy (RT) enhances local control and cancer-specific survival in patients treated for rectal cancer. In case series a negative acute effect on Leydig cell function has been reported. The aim of this study is to assess the acute effect of preoperative RT for rectal cancer on levels of sexual hormones at the time of surgery. Method Prospective cohort study in 105 men with rectal cancer stage I-III, planned to preoperative RT and surgery or surgery alone. Exposure was the preoperative RT and the testicular dose during RT was calculated with the treatment planning system to quantify exposure. Sixty-three men with prostate cancer planned to robot-assisted prostatectomy were included to the unexposed group, as the frequency of treated with surgery alone was low. The frequency of serum testosterone (T) below 8 nmol/l, assessed the week before surgery, was the primary endpoint. Secondary endpoints were serum T, bioavailable T, luteinizing hormone (LH) and the LH-T ratio. Result The proportion of low T increased form 14.6% at baseline to 35.4% at the time of surgery in men treated with preoperative RT for rectal cancer corresponding to a relative risk of 2.41 (95% CI 1.57 to 3.71, p<0.001). The testicular dose was related to the change in sexual hormones. Discussion Preoperative RT for rectal cancer has an acute effect on Leydig cell function and increases the risk of biochemical testosterone deficiency. The amount of testicular exposure to radiation during RT might be the underlying mechanism. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑17.45 Plats: Kongresshallen 101 Riskfaktorer för akut kirurgi vid perforerad divertikulit Arnar Thorisson, Västerås Karl Andreasson Västerås, Maziar Nikberg Västerås, Kenneth Smedh Västerås, Abbas Chabok Västerås Introduction Diagnostik med datortomografi vid akut divertikulit har lett till ökad incidens av perforerad divertikulit men långt ifrån alla genomgår kirurgi. Syftet med denna studie var att utvärdera vilka kliniska eller radiologiska parametrar som predikterar behov av akut operation. Method Retrospektiv studie där alla patienter med diagnosen komplicerad divertikulit (ICD-10: K57.2,4,8) i Västmanland mellan jan 2010 och dec 2014 inkluderades. Kliniska och radiologiska data extraherades. En ny granskning av datortomografibilderna utfördes utan kännedom om kliniska data. Result Av 116 patienter med ICD-diagnosen perforerad divertikulit hade 111perforationer vid eftergranskningen. 35 patienter (32%) genomgick akut operation i form av Hartmann´s operation (74%), stomi och abscessdränage (11%), lap-lavage (9%) och resektion med anastomos (6%). Sjukhusdödligheten var 3%. Median ålder hos opererade och icke opererade patienter var 66 respektive 55 år (p<0.001). Risken för att genomgå en akut operation var större vid immunosuppression (P=0.025), fri intraperitoneal gas jämfört med perikolisk gas (P=<0,001), ålder > 75 år (P=<0,001) och förekomst av fri vätska (P=<0,001). Kön, CRP, LPK, temp och symtomduration eller samtidig förekomst av abscess påverkade ej operationsbehovet. I en multivariat analys var fri gas, fri vätska och hög ålder riskfaktor för behov av akut kirurgi. Discussion Enbart en tredjedel av patienter med perforerad divertikulit opererades akut. Hög ålder (>75år), fri intraperitoneal gas och fri vätska predikterar behov av akut operation. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑17.45 Plats: Kongresshallen 102 Uppföljning vid divertikulit, en retrospektiv fallkontrollstudie. Carl Johan Grahnat, Jönköping Roland Andersson Jönköping Introduction Patienter som vårdats för akut divertikulit (AD) rekommenderas en kolonutredning på grund av hög risk för kolorektal cancer (CRC). Med förbättrad diagnostik har detta ifrågasatts. Vi undersökte frekvensen av CRC inom ett år hos patienter som vårdats för AD och jämförde med kontroller med avseende på kön, ålder, tidigare AD-episoder, laboratorieresultat och radiologisk undersökning. Method Ur en kohort av patienter som vårdats för AD under 2005-2011 identifierades patienter som diagnosticerats med CRC inom ett år efter vårdtillfället och kontroller 1:3 via Jönköping Läns Landsting patientregister. Det förväntade antalet cancrar beräknades från ålders-, köns- och period-specifik incidens från Socialstyrelsen. Result 890 patienter (298 män och 592 kvinnor) hade vårdats för AD. 13 (4 män och 9 kvinnor, 1.5%) hade fått CRC inom ett år. Förväntat antal var 2.3 (O/E 6.5, CI 3.2-10.2, p<0.001). Fallen var äldre och hade mer sällan genomgått tidigare colonutredning. Ingen skillnad fanns i frekvens av tidigare känd divertikulos, inflammatoriska parametrar eller svårighetsgrad enligt radiologisk undersökning. 7 fall hade genomgått CT under indexvårdtillfället utan att tumör påvisats. AD-diagnos ställdes genom röntgen i sju fall, klinisk bedömning och sigmoideoskopi i sex respektive ett fall. CRC upptäcktes median 61 (27-213) dagar efter vårdtillfället. Samtliga cancerpatienter var över 70 år. 10 fall hade känd divertikulos . Discussion Patienter över 70 års ålder som vårdats för divertikulit är en högriskgrupp för CRC som inte upptäcks trots CT. Detta gäller även okomplicerad AD. Samtliga hade fortsatta symtom. Hög ålder, tidigare ej colonutredd var riskfaktorer för CRC. Rutinuppföljning bör göras i den högre åldersgruppen vid utebliven symtomregress. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑17.45 Plats: Kongresshallen 103 Utfall efter rektalcancerbehandling – Kan den preterapeutiska selektionen förbättras? Anders Elliot, Stockholm Anna Martling Stockholm, Bengt Glimelius Uppsala, Hemming Johansson Stockholm, Per Nilsson Stockholm Introduction Selektionen till preoperativ behandling vid rektalcancer påverkar lokalrecidivfrekvens och sannolikt även överlevnad. Patientrelaterade parametrar som ålder och komorbiditet har stor inverkan på val av preoperativ behandling. Målsättningen med denna studie var att undersöka hur selektionen till preoperativ behandling påverkar utfallet hos rektalcancerpatienter med fokus på patientrelaterade faktorer. Method Data från Regionalt cancercentrum och Socialstyrelsens slutenvårdsregister på alla patienter som genomgick elektiv, abdominell kirurgi för rektalcancer 2000-2010 i Stockholm-Gotlandområdet insamlades i en tidigare studie. Till nuvarande studie kompletterades datainsamlingen med information om överlevnad, recidiv och komplikationer. Utfallsmått analyserades med Cox-regression. Result 2618 patienter från den tidigare kohorten inkluderades. Av dessa hade 318 fjärrmetaser innan operation varför de exkluderades. Vid 3 års uppföljning var totalöverlevnaden 80,1 %, sjukdomsfri överlevnad 68,6 % och lokalrecidivfrekvensen 4,3 %. Samtliga utfallsmått förbättrades signifikant över tid. I en multivariabel analys av patienter med komorbiditet (Charlson comorbidity score ≥ 1) var totalöverlevnaden högre efter preoperativ strålbehandling jämfört med ingen preoperativ behandling (HR 0.67, 95 % CI 0.51-0.90). Dock sågs ingen signifikant skillnad vad gäller lokalrecidivfrekvens eller sjukdomsfri överlevnad. För patienter ≥ 80 år påverkades inte utfallen signifikant av preoperativ behandling. Discussion Överlevnad och lokalrecidivfrekvens efter behandling för rektalcancer förbättras över tid. I denna studie var överlevnaden högre hos patienter med komorbiditet om de erhållit preoperativ strålbehandling medan inga signifikanta skillnader kunde påvisas för äldre patienter. Även patienter med komorbiditet bör komma i fråga för preoperativ strålbehandling för rektalcancer. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑17.45 Plats: Kongresshallen 104 VILKA DIAGNOSER FICK MISSTÄNKTA APPENDICITER SOM EXPLORERAS NEGATIVA? Johanna Sköldin, Luleå Pia Näsvall Luleå, Ulf Öhrvall Luleå Introduction För att undvika komplikationer har patienter traditionellt explorerats för akut appendicit på vida indikationer. I Norrbotten utförs c:a 250 operationer årligen. Frekvensen negativa explorationer har varit uppåt 30%. Frekvensen är idag lägre, i Norrbotten ca 3%. Förbättrad diagnostik kan bero på ökad användning av antibiotika, bättre biokemiska analysmetoder och förfinad bilddiagnostik. Till bilden hör att det också laparoskopiska ingrepp används i diagnostiskt syfte. 2007 infördes i Norrbotten en ny rutin för handläggning av appendicit. Syftet med denna studie var att undersöka vilka differentialdiagnoser som förekom vid appendektomier före och efter rutinförändringen. Method Ur Kirurgkliniken Norrbottens operationsregister hämtades 1868 appendektomier under perioden 2002 - 2013. Patienter som opererats för misstänkt appendicit med fynd av normal appendix, dvs antingen fick en alternativ peroperativ diagnos eller där patologiska fynd saknades inkluderades. Journalerna granskades för alternativ diagnos. Enkäter skickades till de patienter där ingen diagnos eller annan bukåkomma journalförts. Observationsperioden delades upp i två 5-års perioder och analyserades avseende operationsdiagnos eller andra diagnoser ställda under vårdtiden eller senare. Result Totalt 82 (48+34) negativa appendektomier inkluderades. I den tidiga perioden fick 26 patienter en alternativ diagnos mot 12 i den senare. Framför allt minskade andelen gastro-intestinala orsaker medan andelen gynekologiska orsaker kvarstod (se tabell). Discussion Studien visar att de diagnoser som fortfarande inte diagnostiseras preoperativt är gynekologiska och patienter med buksmärtor UNS. Några få patienter som opereras i onödan kan förefalla obetydligt men utgör i länet bortåt 10 patienter årligen. I Norrbotten har en prospektiv studie av diagnostiken av akut appendicit startats . 105 Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑17.45 Plats: Kongresshallen 106 Karydakis operation versus excision av medellinjen och primärsutur för pilonidalsinus, en randomiserad expertbaserad studie Markku Haapamäki, Umeå Karl Franklin Umeå, Cristoffer Odensten Luleå, Christian Johansson Sundsvall Introduction Flera olika operationstyper tillämpas för att behandla pilonidalsinus. I Sverige är det vanligt med en operation där man exciderar den sjukdomsdrabbade huden i medellinjen så att alla fistelkaviteter kommer ut med preparatet och därefter primärsutureras huden i medellinjen alternativt lämnas öppet för sekundärläkning. Ett mindre antal kliniker tillämpar Karydakis operation där snittföringen och förslutningen är asymmetrisk så att det förslutna såret hamnar 15-20 mm lateralt om medellinjen. Method Detta är en interimsrapport från PSIN studien (ClinicalTrials.gov Identifier: NCT00412659). Vi randomiserade 115 patienter med pilonidalsinus där operation bedömdes vara bästa behandling på två sjukhus (NUS och Sunderby) till endera Karydakis operation eller excision i medellinjen med primärsutur. En tredje konsekutiv icke randomiserad kohort med 48 patienter registrerades prospektivt vid Sundsvalls sjukhus där man konsekvent använde excision i medellinjen och öppen sekundärläkning. Primärt utfallsmått var tid till fullständig sårläkning och sekundära utfallsmått recidivfrekvens mm. Result Medianen och p5 respektive p95 percentilen för sårläkningstiden var följande i stigande ordning. Karydakis operation 14 (10, 120) dagar, excision i medellinje med primärsutur 44 (10, 167) dagar och för excision i medellinje med öppen sekundärläkning 115,5 (60, 365) dagar, p<0,001 (Cox regression). Antal recidiv vid tre år efter operation var för Karydakis operation 1, excision i medellinje med primärsutur 6 och för excision i medellinje med öppen sekundärläkning 2, p=0,24 (Fishers exact). Bortfallet pga utebliven uppföljning var 8 patienter i den randomiserade kohorten och 11 patienter i den icke randomiserade kohorten. Discussion Sårläkningstiden är överlägset kortast för Karydakis operation i jämförelse med excisioner i medellinjen. Dag: Torsdag 20/8 Tid: 14.45‑14.52 Plats: Club 700 107 Hög risk för rektalcancer vid primär skleroserande cholangit och IRA efter kolektomi för ulcerös kolit Maie Abdalla, Linköping Kalle Landerholm Jönköping, Roland Andersson Jönköping, Pär Myrelid Linköping Introduction Primär skleroserande kolangit (PSC) är välkänd som en oberoende riskfaktor för att utveckla kolorektal cancer (CRC) vid ulcerös kolit (UC). Upp till var femte UC patient kommer att genomgå kirurgisk behandling i form av kolektomi och ileostomi. Många genomgår senare rekonstruktiv kirurgi med ileorektal anastomos (IRA) eller bäckenreservoar (BR) men många går utan rekonstruktion med ileostomi och en bevarad rektum. Risken att utveckla rektalcancer (RC) hos PSC-patienter med urkopplad men bevarad rektum i jämförelse med dem som rekonstruerats med IRA är ännu oklar. Method En populationsbaserad kohort av patienter med UC diagnos och samtidig PSC diagnos mellan 1964 och 2010 identifierades från Patientregistret. Av dessa patienter identifierades de som genomgått kolektomi med bevarad rektum, antingen i form av rekonstruktion med IRA eller ileostomiavlastad rektum. Förekomst av ändtarmscancer erhölls från cancerregistret. Result Under uppföljningsperioden utvärderade vi 438 PSC patienter som kolektomerats av totalt 1896 PSC patienter med UC. Av dessa blev 88 (20%) patienter primärt rekonstruerade med IRA och 188 (43%) rekonstuerdes ej utan fortsatte med ileostomi och urkopplad rektum. Tio (3.6%) av dessa 276 patienter med PSC och kvarvarande rektum utvecklade senare RC, 7 (8.0%) rekonstruerade med IRA och 3 (1.6%) med ileostomiavlastad kvarvarande rektum (p<0.03). Discussion Det är inte gynnsamt att utföra IRA på UC patienter med PSC-diagnos eftersom de har en hög risk att utveckla RC. Däremot återfinns denna höga risk inte hos PSC patienter med kvarvarande men ileostomiavlastad rektum vilket kan tala för att fekalströmmen är av stor vikt vid cancerutvecklingen hos denna grupp. 108 Dag: Torsdag 20/8 Tid: 14.52‑15.00 Plats: Club 700 109 Behandlas kolektomerade IBD-patienter i Sverige med rekonstruktiv kirurgi? Caroline Nordenvall, Stockholm Pär Myrelid Linköping, Anders Ekbom Stockholm, Matteo Bottai Stockholm, Karin E. Smedby Stockholm, Ola Olén Stockholm, Per J. Nilsson Stockholm Introduction En stor del av patienter med Mb Crohn och ulcerös kolit (UC) behandlas med kolektomi under sin livstid. Hur stor del av dessa patienter som genomgår rekonstruktiv kirurgi med bäckenreservoar, ileorektalanastomos eller Kocksreservoar är inte känt. Detta är den första populationsbaserade studien som undersökt hur stor del av de kolektomerade IBD-patienterna som genomgår rekonstruktiv kirurgi. Method Med hjälp av nationella register har vi identifierat alla patienter med IBD som kolektomerats i Sverige under åren 20002009 och följt dem till och med datum för rekonstruktiv kirurgi, död, migration eller 31 december 2010. Med hjälp av Kaplan-Meier kurvor och multivariat Poissonregression har vi beräknat sannolikheten och incidence rate ratio (IRR) för rekonstruktiv kirurgi. Result Majoriteten av de 2818 kolektomerade IBD-patienter hade UC (78%) och 61% var män. Under uppföljningstiden genomgick 1223 patienter (43%) rekonstruktiv kirurgi och av dessa opererades 526 (43%) patienter synkront med kolektomin. För de 697 (57%) patienter som behandlades med rekonstruktiv kirurgi vid en senare operation var mediantiden till rekonstruktiv kirurgi 357 dagar. Det var vanligare med rekonstruktiv kirurgi i de yngre patientgrupperna (56% i 15-29 års åldern och 18% bland de som var ≥59år) och på sjukhus som utförde >13 IBD-kolektomier/år (IRR 1.27 (95%CI 1.09-1.49)). Discussion Mindre än hälften av de kolektomerade IBD-patienterna i Sverige behandlades med rekonstruktiv kirurgi. Hög ålder och kolektomi på sjukhus med få IBD-kolektomier ökade risken för att inte behandlas med rekonstruktiv kirurgi. Dag: Torsdag 20/8 Tid: 15.00‑15.07 Plats: Club 700 110 Ingen ökad risk för failure vid sekundär bäckenreservoar jämfört med primär vid rekonstruktion efter kolektomi vid ulcerös kolit Maie Abdalla, Linköping Kalle Landerholm Jönköping, Roland Andersson Jönköping, Pär Myrelid Linköping Introduction Bäckenreservoar (BR) förekommer med en incidens av 2.9% vid ulcerös kolit (UC) i Sverige medan ileorektal anastomos (IRA) förekommer vid 1.4%. En av de eventuella fördelarna med en IRA är att man har möjlighet att ta bort ändtarmen vid bristande funktion och i stället erbjuda patienten en BR som sekundär terapi. Det finns dockmycket begränsad kunskap om en sekundärt anlagd BR fungerar lika bra som en primär BR. Method En populationsbaserad kohort av patienter med UC diagnos och som genomgått kolektomi med rekonstruktion med BR och/eller IRA mellan 1964 och 2010 Identifierade genom Patientregistret. Failure av rekonstruktionen definierades som avlägsnande av reservoaren eller anläggande av en devierande ileostomi >30 dagar efter den utförda rekonstruktionen med BR. Result Totalt hittades 63770 patienter med UC,1839 genomgick koletomi och så småningom BR och följdes under totalt 21794 patientår efter denna rekonstruktion. BR anlades primärt hos 96% (n=1762) och sekundärt hos 4% (n=77) efter att initialt haft en IRA. Av de som erhöll en primär BR blev 81 (5%) devierade med ileostomi och 30 (2%) genomgick även exstirpation av reservoaren. Motsvarande för sekundär BR var 5 (6%) som devierades med ileostomi (NS) och 2 (3%) som även genomgick pouchectomi (NS). Enligt Kaplan-Meier var total failure-rate efter 10 år 6% för primära och 7% för sekundära BR (NS). Discussion Ingen skillnad föreligger i failure rate mellan primär och sekundär rekonstruktion med BR vid UC. Således kan IRA användas som ytterligare ett behandlingssteg efter kolektomi utan att riskera ökad risk för failure av BR om detta senare behöver anläggas. Dag: Torsdag 20/8 Tid: 15.07‑15.15 Plats: Club 700 111 Crohns sjukdom, men ej ulcerös kolit, är associerat med sänkt fekunditet hos kvinnor Emma Druvefors, Jönköping Pär Myrelid Linköping, Roland Andersson Jönköping, Kalle Landerholm jönköping Introduction Fekunditet hos kvinnor med IBD har tidigare studerats i ett fåtal, små kohort och fall-kontrollstudier baserat på enkäter eller telefonintervju, vilket motiverar denna populationsbaserade kohortstudie av IBD patienter jämfört med matchade kontroller Method En fall-kohort av kvinnor med IBD under 1964 till 2010 identifierades via Patientregistret. Statistiska Central Byrån identifierade en åldersmatchad kontroll-kohort 5:1. Information om barn som fötts till dessa individer inhämtades genom samkörning med Medicinska Födelseregistret. Fekunditet i dessa kohorter jämförs genom Cox-regression av ålder då kvinnor föder barn med justering för ålder och paritet vid insjuknandet i IBD. Uppföljningen startar när fallen fick sin IBD diagnos och slutar det datum då kvinnorna föder barn, fyller 45 år, avlider eller 20101231. Separata analyser gjordes för datum för första liksom för andra efterföljande barn efter IBD diagnos. Result Studien innefattar 25,654 kvinnor som insjuknat i IBD före 40 års ålder och 127,397 matchade kontroller. CD patienterna var yngre och hade lägre paritet än UC patienterna vid insjuknandet. Kontrollerna hade högre paritet än fallen vid insjuknandet. Paritetsutvecklingen för nästa barn efter insjuknandet jämfört med kontroller var densamma för kvinnor med UC (Hazard Ratio 1.02, 95% CI 0.99-1.05, p=0.242) men sämre för kvinnor med CD (Hazard Ratio 0.86, 95%CI 0.83-0.89, p<0.001). Sannolikheten att föda barn 2 gånger efter insjuknandet i IBD var sänkt både för UC (Hazard Ratio 0.94, 95% CI 0.90-0.98, p=0.007) och för CD (Hazard Ratio 0.84, 95% CI 0.80-0.88, p<0.001). Discussion Kvinnor som insjuknar i CD, men ej UC, har nedsatt fekunditet. 112 Dag: Torsdag 20/8 Tid: 15.15‑15.23 Plats: Club 700 113 Suturteknik vid förslutning av medellinjesnitt - sårrupturer och ärrbråck i Västra Götalandsregionen Sofie Walming, Ljungby Eva Angenete Göteborg, Mattias Block Göteborg, David Bock Göteborg, Bodil Gessler Göteborg, Eva Haglind Göteborg Introduction Medellinjesnitt är ofta förekommande då det ger god access till bukhålan. För att minska risken för sårruptur och ärrbråck har en förfinad suturteknik vid fascieförslutning utvecklats, mer specifikt rekommenderas en suturkvot ≥4. Syftet med denna studie var att undersöka om en angiven suturkvot ≥4 i operationsberättelsen minskade risken för sårruptur och ärrbråck samt att beskriva incidensen av dessa sårkomplikationer. Ytterligare ett syfte var att beskriva tidigare kända riskfaktorer för sårkomplikationer. Method Retrospektiv datainsamling från journaler för alla kärlkirurgiska operationer och laparotomier med ingrepp på tunntarm, colon och rektum utförda under 2010. Patienter inkluderades från Skövde, Borås, NÄL och Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Result Totalt inkluderades 1625 patienter i studien. Av dessa angavs i journalen att 108 patienter fick ärrbråck i medellinjesnittet, varav 33 (5,7%) i gruppen där suturkvot ≥4 angetts och 75 (7,2%) i gruppen där suturkvot ej angetts eller var <4. För sårruptur var motsvarande andelen patienter 61 och för suturteknikgrupperna 19 (3,3%) respektive 42 (4,0%). Uppföljningstid: median 41 månader (0-58). Statistiskt signifikanta riskfaktorer för att utveckla sårruptur var sårinfektion (RR 3,00; p-värde=0,0006) och manligt kön (RR 1,95; p-värde=0,0195) och motsvarande för att utveckla ärrbråck var sårinfektion (RR 3,44; p-värde=<0,0001) samt BMI≥25 (RR 2,70; p-värde=0,0015). Dokumenterad suturteknik hade ingen betydelse för sårruptur eller ärrbråck. Discussion Vår studie kan inte styrka att dokumentation av en suturkvot ≥4 i operationsberättelsen minskar risken för att utveckla sårruptur och ärrbråck. Däremot var sårinfektion en riskfaktor för att utveckla dessa sårkomplikationer. Dag: Torsdag 20/8 Tid: 15.23‑15.30 Plats: Club 700 114 Risk för kolektomi vid inflammatorisk tarmsjukdom Ulrik Lindforss, Stockholm Jan Björk Stockholm, Anette Storlåhls Stockholm, Eva Sandell Stockholm, Marjo Kaaprali Stockholm Introduction Vid ulcerös kolit (UC) och kolon-Crohn (CD) är kolektomi ett av behandlingsalternativen. De vanligaste indikationerna är svårt skov, kronisk terapirefraktär kolit samt neoplasi. Den farmakologiska terapiutvecklingen under senare år har varit dramatisk samtidigt som antalet kolektomier per år i Sverige har förblivit väsentligen oförändrat. Syftet var att studera risken för kolektomi vid UC respektive CD över tid i en stor sjukhusbaserad IBD-cohort. Method Alla patienter med UC (K 51) och CD (K 50.1) diagnostiserade 1960-2009 som registrerats i SWIBREG. Result 2180 patienter med kolitdiagnos varav 771 (35 %) med CD har registrerats. Av dessa har 20 % kolektomerats, UC 15.6 % och CD 28,5 % (P < 0.0001). Risken för kolektomi inom 1 respektive 10 år efter diagnos var 4.6% (UC 3.8 %, CD 6.1 %) respektive 13.1 % (UC 10 %, CD 18.7 %). För dem diagnosticerade med UC 1990-99 respektive 2000-09 var kolektomirisken inom 1 år 3.6 % respektive 2.5 % och inom 5 år 6.8 % respektive 6.2 %. Motsvarande risk vid CD-kolit var 6.5 % respektive 5.5 % och 15.1 % respektive 9.2 % (P = 0.036). Discussion Patienter med CD-kolit löper signifikant större risk att kolektomeras jämfört med patienter med UC. Risken för kolektomi inom 5 år från diagnos är lägre för dem med CD-kolit diagnosticerade på 2000-talet jämfört med dem diagnosticerade på 1990-talet. Dag: Torsdag 20/8 Tid: 15.30‑15.38 Plats: Club 700 115 Kan per oralt givet trim-sulfa och metronidazol användas som infektionsprofylax vid elektiv kolorektal kirurgi? Claes Hjalmarsson, Kalmar Introduction Under 2000-talet infördes per oralt trim-sulfa och metronidazol (TSM) som infektionsprofylax vid elektiv kolorektal kirurgi samt även för ett flertal andra elektiva ingrepp. Tidigare hade intravenöst administrerat cefuroxim och metronidazol (CXM) varit mest förekommande som profylax. Det främsta incitamentet till att denna nya profylaxtyp introducerades var i första hand successiv resistensutveckling för cefalosporiner och kinoloner. Effektiviteten som profylax var dock ej tillräckligt dokumenterad. Method Multicenterstudie. Patienter som planerades för elektiv kolorektal resektionskirurgi randomiserades till peroperativ infektionsprofylax i form av CXM alternativt TSM. Primär endpoint var ”surgical site infection” (SSI) inom 28 dagar efter utfört kirurgiskt ingrepp. Variablerna jämfördes med t-test, Fishers exakta test och McNemars test. Signifikansnivå; p<=0,05. Result 1073 patienter randomiserades (TSM 533, CXM 540). Den totala andelen SSI efter 28 dagar var 7,0 %. Denna nivå skiljer signifikant från värdet vid utskrivning från vårdavdelningen. Andelen av SSI skilde sig även åt mellan de som fick profylax i form av CXM och de som fick TSM. Discussion När nya typer av infektionsprofylax testas eller införs är det av största vikt att en fungerande infektionsregistrering bedrivs på aktuell enhet. Vidare måste, förutom förekomsten av SSI, andra faktorer såsom aktuellt resistensmönster tas i beaktande då lämpligheten för ett preparat som infektionsprofylax bedöms. Dag: Torsdag 20/8 Tid: 15.38‑15.45 Plats: Club 700 116 Förekomst av perianal sjukdom bland 245 nydiagnosticerade Crohn-patienter Filip Sköldberg, Uppsala Daniel Sjöberg Falun, Urban Karlbom Uppsala, Mari Thörn Uppsala, Anders Rönnblom Uppsala Introduction Trots att nya behandlingsformer tillkommit under senare år finns det få aktuella data kring förekomst av perianal manifestationer av Crohn´s sjukdom (CD). Målsättningen med vår studie var att undersöka hur perianal Crohns sjukdom (pCD) yttrar sig idag hos nyinsjuknade patienter och om några patientkaraktäristika vid CD är associerade med pCD. Method Patienter folkbokförda i Uppsala och Dalarnas län som diagnosticerades med CD mellan 2005 och 2009 utgjorde studiepopulationen. Dessa 245 Crohn-patienter utgör majoriteten av de 264 patienter som ingår i den publicerade ICURE-kohorten. Journalerna granskades och patienterna kategoriserades enligt Montrealklassifikationen. Tidpunkt för diagnos av perianal sjukdom, undersökningsfynd och kirurgisk behandling som gavs, registrerades. Result Av 245 diagnosticerade patienter kunde 88 % följas i minst 5 år. Perianal sjukdom diagnosticerades hos 30 patienter, varav 12 före CD-diagnos, och 18 i samband med eller efter CD-diagnos. Sammanlagt ställdes följande 32 perianala sjukdomsdiagnoser under observationstiden: abscess/fistel hos 19 patienter, analfissur hos 9 patienter och analstenos hos 3 patienter. Perianal sjukdom före eller under uppföljningstiden var vanligare hos män än kvinnor, och var associerad med kolonengagemang av CD. Den vanligaste kirurgiska behandlingen var abscessdränering (17 individer) och ett definitvt behandlingsförsök för analfistel gjordes hos 6 individer. Discussion Om man saknar tidigare eller pågående perianal sjukdom vid tidpunkten för CD-diagnos, är sannolikheten liten för att pCD ska utvecklas under kommande 5 år. Manligt kön och kolonengagemang av CD är associerade med pCD. Dag: Torsdag 20/8 Tid: 15.45‑15.52 Plats: Club 700 117 Morbiditet och komplikationer i samband med loopileostomi vid IBD-kirurgi Jennifer Park, Göteborg Bodil Gessler Göteborg, Eva Angenete Göteborg, Mattias Block Göteborg Introduction En tredjedel av patienter med inflammatorisk tarmsjukdom(IBD) blir föremål för kirurgisk behandling. Loopileostomier används som avlastning vid anastomoser, men även vid komplikationskirurgi, akuta inflammatoriska tillstånd eller vid behandling av fistlar. Syftet med denna studie var att kartlägga komplikationer relaterade till loopileostomier hos IBDpatienter. Method Retrospektiv journalgranskning med ett fördefinierat clinical record form (CRF) av samtliga patienter med IBD som genomgått operation med anläggande av loopileostomi vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Östra, mellan januari 2006 och december 2012. Result 82 patienter (30 kvinnor) identifierades, 78 med ulcerös colit (UC) och 4 med Mb Crohn (MC). Medianåldern var 39 år (16-75). Indikationer för kirurgi var proktokolektomi med bäckenreservoar (84%), reoperation av bäckenreservoar (5%), endast avlastning (10%) samt fistelkirurgi (1%). 77% hade någon form av postoperativ komplikation vid primäroperationen. 55% hade stomi-relaterad komplikationer där parastomala hudproblem var vanligast (26%). 21% fick återinläggas p.g.a. stomirelaterade problem. 99% av patienterna fick loopileostomin nedlagd under uppföljningstiden (median 58 månader). 29% av patienterna hade en eller fler komplikationer vid nedläggning, 10% krävde kirurgisk intervention. I samband med nedläggningen utvecklade 6% en insufficiens i ileo-ileala anastomosen. Ingen mortalitet. Discussion Loopileostomier innebär en avsevärd komplikationsrisk och i detta material fann vi att 6% drabbades av anastomosinsufficiens. Även om loopileostomi minskar effekter av anastomos-komplikationer i ileoanala anastomosen bör morbiditeten beaktas. Förebyggande åtgärder för parastomala hudproblem är angelägna. Dag: Torsdag 20/8 Tid: 15.52‑16.00 Plats: Club 700 118 Stockholm III studien- en jämförelse mellan preoperativa strålbehandlingsregimer vid rektalcancer, 2års-uppföljning Johan Erlandsson, Stockholm David Pettersson Norrtälje, Torbjörn Holm Stockholm, Ingvar Syk Malmö, Fredrik Hjern Danderyd, Lars Påhlman Uppsala, Bengt Glimelius Uppsala, Anna Martling Stockholm Introduction Preoperativ strålbehandling (RT) av rektalcancer minskar risken för lokalrecidiv med omkring 50 %. Den optimala fraktioneringen och intervallet till kirurgi kvarstår dock att fastställa. Method Randomiserad multicenterstudie, 840 patienter inkluderades mellan 1998-2013. Inklusionskriterier var biopsiverifierat adenocarcinom i rektum som planerades för resektion (Stadium I-III). Patienter randomiserades till en av tre armar: 1: Preop RT 5x5 Gy och op inom 1 v (SRT) 2: Preop RT 5x5 Gy och op efter 4-8 v (SRT-delay) 3: Preop RT 25x2Gy med op efter 4-8 v (LRT) Inkluderande sjukhus kunde välja att vara med i 2-armad eller 3-armad randomisering. Primärt utfallsmått var tid till återfall. Sekundära utfallsmått var strålningstoxicitet, postoperativa komplikationer och överlevnad. Patienterna rapporterades till Svenska Kolorektalcancerregistret avseende utfallsmått. För strålningstoxicitet och komplikationer granskades samtliga patientjournaler. Result Totalt inkluderades 357, 255 och 128 patienter i SRT, SRT-delay och LRT. Basala patientkaraktäristika skilde sig inte mellan grupperna. Andelen inläggningar orsakad av strålningstoxicitet mellan RT-start och operation var 5,4 % (SRTdelay) respektive 4,7 % (LRT), n.s. Andelen postoperativa kirurgiska komplikationer var 35,3 % (SRT), 27,0 % (SRTdelay) och 23,4 % (LRT) p=0,012. Andelen anastomosläckage vid låg främre resektion var 11,6% (SRT), 9,0 % (SRTdelay) och 8,6 % (LRT) n.s. Analys av lokalrecidiv, metastaser och överlevnad i de tre armarna pågår. Discussion Preoperativ RT tolereras väl oavsett regim. Patienter som erhöll SRT med direktkirurgi fick dock signifikant fler postoperativa komplikationer jämfört med patienter vars kirurgi fördröjdes. De första resultaten avseende onkologiskt utfall kommer att presenteras på mötet. Dag: Fredag 21/8 Tid: 10.00‑10.07 Plats: Club 700 119 Hälsoekonomisk analys av kostnader för laparoskopisk och öppen operation vid rektalcancer inom COLOR II Jacob Gehrman, Göteborg John Andersson Göteborg, Ingela Björholt Göteborg, Jaap Bonjer Amsterdam, Eva Angenete Göteborg, Eva Haglind Göteborg Introduction Den randomiserade studien COLOR II, där laparoskopisk operation vid rektalcancer jämförs med öppen operation har rapporterat bättre resultat i vissa avseenden i det korta tidsperspektivet, och ingen påvisbar skillnad (”non-inferiority”) mellan grupperna avseende lokalrecidiv vid tre år. Målet med denna studie var att jämföra kostnader ur ett samhällsperspektiv. Method Data från hela kohorten i COLOR II har använts. För variabler som inte samlats in i huvudstudien har uppgifter hämtats från kohorten som opererats vid Sahlgrenska universitetssjukhuset. Resursåtgång har fastställts och motsvarande enhetskostnad hämtats från svenska källor. Sjukskrivning hämtades från försäkringskassan för samtliga svenska deltagande. De jämförande analyserna kontrollerades med s.k. boot-strapping och känslighetsanalyser. Result I COLOR II ingick 1042 patienter varav 105 patienter opererades på Sahlgrenska universitetssjukhuset. Vid 28 dagar efter indexoperationen visar preliminära resultat att den laparoskopiska tekniken i genomsnitt kostar 11 318 kr mer per patient jämfört med öppen teknik (p-värde<0,010). Bidragande faktorer var operationssalstid och instrumentkostnader vilka inte uppvägdes av kortare vårdtid. Över 3 år tyder preliminära resultat på att den laparoskopiska tekniken är dyrare, 3706 kr per patient, men skillnaden är inte längre statistiskt signifikant (p-värde<0,863). En orsak var att sjukskrivningstiden totalt över 3 år var kortare i laparoskopigruppen. Discussion Laparoskopisk teknik är onkologiskt säker och medför patientfördelar i det korta tidsperspektivet. Kostnadsmässigt föreligger inga säkerställda skillnader över de första 3 åren efter operation. Dag: Fredag 21/8 Tid: 10.07‑10.15 Plats: Club 700 120 Ingen ökad risk för sekundära tumörer efter strålbehandling vid rektalcancer Anna Martling, Stockholm Karin Smedby Stockholm, Lars Påhlman Uppsala, Helgi Birgisson Uppsala, Anders Ekbom Stockholm, Bengt Glimelius Uppsala Introduction Många patienter med rektalcancer får preoperativ strålbehandling för att minska risken för ett lokalt återfall. Strålning kan dock ge upphov till negativa sidoeffekter. Sekundär cancer är en välkänd biverkan till strålning. Risken är dock inte ökad förrän det har gått lång tid, oftast minst 10 år. Tidigare studier efter strålbehandling av rektalcancer har emellertid visat på divergerande resultat. Målet är att studera risken för en andra (sekundär) cancer efter strålbehandling i samtliga randomiserade studier som genomförts i Sverige och i Svenska Kolorektal Cancer Registret (SCRCR). Method Patienter inkluderade i Uppsalastudien (1980 – 1985), Svenska Rektal Cancer studien (1987-1990), Stockholm I och II (1980-1993), svenska delen av Holländska TME studien (1996-1999) samt SCRCR (1995-2006) inkluderades. I de randomiserade studierna erhöll varannan patient strålbehandling och kvalitetsregistret vet vi att cirka 50% av patienterna strålas. Patienterna undersöktes via registermatchning med Cancerregistret för risk för en andra cancer. Result Totalt inkluderades 7024 patienter (53%) som erhöll strålbehandling (RT+) och 6433 patienter (47%) som behandlades med enbart kirurgi (RT-) i studien. Median uppföljningstid var 5.90(0.5-29.6)år (RT+) och 5.13(0.5-30.6)år (RT-). Ingen ökad risk för sekundär tumör sågs hos RT+ jämfört med RT-, oberoende av uppföljningstid samt lokalisation inom och utom strålfältet. Män som erhållit strålbehandling hade en lägre risk för att insjukna i prostatacancer jämfört med de som behandlats enbart med kirurgi (HR (95%CI) 0.65 (0.49-0.87). Discussion Ingen ökad risk för att utveckla sekundär cancer efter strålbehandling kunde ses oberoende av uppföljningstid och lokalisation. Män som erhöll strålbehandling hade en minskad risk för att utveckla prostatacancer i efterförloppet. 121 Dag: Fredag 21/8 Tid: 10.15‑10.23 Plats: Club 700 122 Medför avlastande stomi vid låg främre resektion av rektum sämre anorektal funktion på lång sikt? Soran Gadan, Örebro Hannah Floodeen Örebro, Rickard Lindgren Örebro, Peter Matthiessen Örebro Introduction Syftet med denna undersökning var att värdera ano-rektal långtidsfunktion och självupplevd hälsa hos patienter som genomgått låg främre resektion av rektum för cancer (LAR). Method Under åren 1999-2005 randomiserades 234 patienter som genomgick LAR till avlastande stomi (STOMI) eller inte (EJ STOMI) i en svensk multicenterstudie (RECTODES). I oktober 2014 var 42% (98/234) av dessa patienter i livet och stomifria. Till dessa patienter skickades ett nyligen framtaget och internationellt validerat tarmfunktionsformulär; Low Anterior Resection Syndrome (LARS) score (Emmertsen 2012). LARS score är ett tarmfunktionsformulär som är baserat på patientens egen skattning av sin tarmfunktion och kan generera 0-42 poäng (0-21 poäng: no LARS, 21-29 poäng: minor LARS och 30-42 poäng: major LARS). Självupplevt hälsotillstånd utvärderades med formuläret EQ-5D. Result Svarsfrekvensen var 90% (88/98) varav 41 STOMI och 47 EJ STOMI. Uppföljningstiden från LAR till besvarande av LARS score var i båda grupperna median 12 år. Grupperna var jämförbara med avseende på kön, cancerstadium och preoperativ strålning. STOMI hade lägre ålder vid uppföljningen, 75 år jämfört med 78 år (p=0,06). Anastomosläckage efter LAR var 10% för STOMI och 17% för EJ STOMI (ej signifikant). Median LARS score var 30 (3-42) för STOMI och 25 (0-42) för EJ STOMI (p=0,03). Andelen major LARS var 60% för STOMI och 47% för EJ LARS (ej signifikant). För EQ-5D förelåg inga signifikanta skillnader. Discussion I denna randomiserade multicenterstudie medförde primär avlastande temporär stomi vid låg främre resektion av rektum för cancer sämre ano-rektal funktion mätt med tarmfunktionsprotokollet LARS score efter 12 års uppföljningstid. Dag: Fredag 21/8 Tid: 10.23‑10.30 Plats: Club 700 123 Användning av avlastande stomi vid främre resektion för rektalcancer vid total och partiell mesorektal excision Martin Rutegård, Umeå Petrus Boström Örnsköldsvik, Markku Haapamäki Umeå, Peter Matthiessen Örebro, Jörgen Rutegård Umeå Introduction Användning av avlastande stomi vid främre resektion för rektalcancer är utbredd för att minska risken för symptomatiskt anastomosläckage. Användningen och konsekvenserna av avlastande stomi är mindre väl undersökta vid partiell mesorektal excision (PME). Method En nationell kohort främre resektioner framtagen för att studera hög kärlligatur analyserades retrospektivt. Under åren 2007-2010 opererades 741 patienter vilka karaktäriserades vad gäller typ av mesorektal excision. Denna patientkohort samkördes med Kolorektalcancerregistret avseende patientrelaterade variabler och symptomatiskt anastomosläckage, samt med Patientregistret för att bestämma stomiöde. Medianuppföljningstiden var 4,4 år. Logistisk regression användes för att bestämma effekten av avlastande stomi på risken för anastomosläckage samt permanent stomi, stratifierat för typ av mesorektal excision och justerat för störfaktorer samt uttryckt i oddskvoter (OR) och 95 % konfidensintervall (KI). Result Avlastande stomi användes för 93 % och 35 % av patienterna opererade med total mesorektal excision (TME) respektive PME. Risken för anastomosläckage var betydligt förhöjd för TME-patienter utan avlastande stomi (OR 4,4; 95 % KI 1,5-12,9), medan motsvarande riskökning för PME-patienter var blygsammare (OR 1,6; 95% KI 0,7-3,3). Vid studiens slut eller vid död hade 26 % och 13 % av TME respektive PME-patienterna en permanent stomi. Avlastande stomi var en betydande riskfaktor för permanent stomi hos PME-patienter (OR 4,5; 95% KI 2,2 – 9,2) jämfört med TME-patienter (OR 2,2; 95% KI 0,6 – 8,2). Discussion Användningen av avlastande stomi är frekvent vid PME-kirurgi. Vinsten med avlastande stomi verkar marginell vad avser symptomatiskt anastomosläckage i denna grupp medan den avlastande stomin i sig förefaller bidra till att patienten blir permanent stomist. 124 Dag: Fredag 21/8 Tid: 10.30‑10.38 Plats: Club 700 125 Impact of BMI on short term outcome after colorectal cancer surgery Per Hede, Karlstad Marina Åkerblom Sörensson Karlstad, Thomas Hallgren Karlstad Introduction A high BMI is a risk factor for the development of colorectal cancer (CRC). Less is, however, known about the effects of BMI on the outcome after surgery. We hypothesised that a high (>25) as well as low (<20) BMI may have negative effects on the short term outcome after surgery for CRC. Method Data from the national quality registry for CRC from the period 2007 to 2012 were analysed. Of 35.191 entries 24.587 operations (polypectomy, stent and local surgery excluded) had weight and length registered for which BMI (15-50) was calculated. These were then divided into five BMI categories and compared for peroperative bleeding, operating time, surgical complications and 30-day mortality. Result With a BMI above normal (>25) operating time as well as bleeding was significantly increased (p<0,001). In the normal weight group 15,1% suffered postoperative surgical complications, which was significantly increased with each BMI category, reaching 26,4% for the morbidly obese, however not reflected in the 30-day mortality. Underweight patients (BMI <20) had less complications but an increased 30-day mortality. Discussion The study shows that patients with a high BMI operated for CRC have an increased risk for postoperative surgical complications, where longer operating time and increased peroperative bleeding may be contributing factors. Those with a low BMI, on the contrary, have fewer complications but an increased mortality, possibly an effect of advanced disease. Further analyses are planned to study types of complications, long term effects and survival. A general discussion on specific perioperative measures for high risk patients is suggested. 126 Dag: Fredag 21/8 Tid: 10.38‑10.45 Plats: Club 700 127 Preoperativ anemi och perioperativ blodtransfusion som prognostisk faktor för återfall och död efter kolorektal cancerkirurgi. Malin Mörner, Stockholm Gustaf Edgren Stockholm, Anna Martling Stockholm, Ulf Gunnarsson Umeå, Monika Egenvall Stockholm Introduction Kolorektal cancer (CRC) är den fjärde vanligaste cancern i världen. Cirka 50 % av patienterna har anemi vid diagnos. Det finns inga klara riktlinjer hur vi ska behandla dessa patienter. Blodtransfusion i samband med operation för CRC har visats öka risken för återfall. I studien testas hypotesen att anemi före operation och blodtransfusion i samband med operation för CRC ökar risken för recidiv och död efter kurativt syftande resektion. Method Data på alla patienter som opererats öppet med kurativ resektion för CRC stadium I-III på Karolinska Universitetssjukhuset 2007-2010 hämtades från kvalitetsregistret. Data kopplades till lokala databaser för laboratorievärden och blodtransfusion. Anemi definierades som blodvärde under 120 g/l för kvinnor och 130 g/l för män inom två månader före operation. Återfall validerades genom journalgenomgång. 504 patienter inkluderades i analysen. Analyser gjordes med multivariat Coxregression justerad för patient- och tumörkarakteristika för att bedöma risk för återfall och död. Result Anemi före operation var associerat med ökad risk för återfall (hazard ratio (HR) 1.6, 95 % konfidensintervall (CI) 1.02.7) och död (HR 2.2, 95% CI 1.4-3.3). Perioperativ blodtransfusion (+/- 1 dygn) var inte associerat med vare sig ökad risk för återfall eller död. Discussion Patienter med anemi preoperativt har en ökad risk för återfall och död efter operation för CRC. Data från tidigare studier som visat att blodtransfusion i samband med operation leder till ökad risk för återfall kunde inte konfirmeras. Dag: Fredag 21/8 Tid: 10.45‑10.53 Plats: Club 700 128 Komplikationer och mortalitet efter koloskopi och kirurgi för screening-upptäckta adenom och kolorektal cancer Deborah Saraste, Stockholm Anna Martling Stockholm, Per Nilsson Stockholm, Johannes Blom Stockholm, Sven Törnberg Stockholm, Rolf Hultcrantz Stockholm, Martin Janson Stockholm Introduction Syftet var att göra en samlad bedömning av de koloskopiska och kirurgiska komplikationer som uppstår genom åtgärder av screening-upptäckta kolorektala adenom och cancrar. Method Patienter som genomgått en koloskopi 080101-120630 inom ramen för screeningprogrammet för kolorektal cancer i Stockholm-Gotland inkluderades. Alla patienter med screening-upptäckta fynd som genererade en koloskopisk eller kirurgisk komplikation som krävde inneliggande vård inom 30 dagar efter ingreppet identifierades via slutenvårdsregistret. Bedömningen av komplikationer gjordes via journalgenomgång och kirurgiska komplikationer klassades enligt Clavien-Dindo. Result Efter 2984 screening-koloskopier var den totala risken för att få en koloskopi-relaterad komplikation 1%. Risken för postpolyektomi-blödning var 14/1000, för perforation 1/1000 efter diagnostisk och 2.5/1000 efter terapeutisk koloskopi. 0.8/1000 patienter utvecklade post-polypektomi syndrom. Ett dödsfall inträffade men detta var inte relaterat till blödning eller perforation. Efter kirurgi var den totala komplikationsfrekvensen 27 % efter adenomkirurgi och 51 % efter kirurgi för kolorektal cancer. Frekvensen av anastomosläckage var 13 % respektive 12 % i de två grupperna. Inga dödsfall inträffade. Discussion Den totala komplikationsfrekvensen var acceptabel och mortaliteten låg. Frekvensen av anastomosläckage var dock högre än förväntat. Patienter med screeningupptäckta adenom med låggradig dysplasi löper således risk för allvarliga komplikationer efter kirurgisk åtgärd, utan någon säker nytta av sin medverkan i screening-programmet. Dag: Fredag 21/8 Tid: 10.53‑11.00 Plats: Club 700 129 Resektion av synkrona levermetastaser – en jämförelse mellan akut och elektiv koloncancer Georgios Papadimitriou, Eskilstuna Hasse Eriksson Eskilstuna, Louise Ollson Eskilstuna Introduction Patienter med både ett akut insjuknande i koloncancer och synkrona levermetastaser är otillräckligt uppmärksammade i litteraturen. Akut koloncancer har en sedan tidigare känd sämre stadiespecifik prognos och syftet var att studera i vilken utsträckning skillnader i resektion av levermetastaser kan bidra till detta. Method Samtliga patienter med koloncancer i kvalitetsregistret 2007-2011 inkluderades (n=18 843); 13 002 (69%) rapporterade som elektiva, 3 568 (19%) som akuta och för 2 273 (12%) saknades presentationssätt. Via länkning till slutenvårdsregistret identifierades de som genomgått leverresektion. Result Synkrona levermetastaser rapporterades hos 2867 (15%), fördelat på 1089 (8%) av elektiva och 718 (20%) av akuta (p <0.001), samt bland 1060 (47%) av de med oklart presentationssätt. Akuta patienter hade mer komorbiditet (ASA III 34% vs 23%; p<0.001), 30-dagarsmortalitet var högre (14,5% vs 3,1%; p<0.001), färre var diskuterade på MDT postoperativt (67% vs 71%; p<0.001). 359 (12.5%) patienter med levermetastaser genomgick leverresektion, fördelat på 288 (26.4 %) av de elektiva och 67 (9,3%) av de akuta ( p<0.001 ). Endast 4 (0.4%) av de med oklar presentation genomgick leverkirurgi. Bland patienter < 75 år genomgick 242 (33,7%) elektiva och 59 (12,9%) akuta leverkirurgi (p<0.001). Motsvarande för patienter ASA I-II var 227 (29,0%) bland de elektiva och 57 (15,5 %) bland de akuta (p<0.001). 5-årsöverlevnaden efter leverresektion var 49% bland elektiva och 33% hos de akuta (p=0.18) Discussion Ålder och komorbiditet kan inte förklara den lägre resektionsgraden av levermetastaser vid akut koloncancer. Kartläggning av skillnader i intrahepatisk spridning pågår men ytterligare förklaringsmodeller bör också eftersökas. Dag: Fredag 21/8 Tid: 11.00‑11.07 Plats: Club 700 130 Ökad risk för kolorektal cancer efter ooforektomi i en nationell kohortstudie Josefin Segelman, Stockholm Lina Lindström Stockholm, Jan Frisell Stockholm, Yunxia Lu Stockholm Introduction Kolorektal cancer uppvisar könsspecifika skillnader i incidens, mortalitet, diagnosålder och lokalisation i tarmen. Endogena och exogena östrogener och androgener kan vara bidragande, men den bakomliggade mekanismen är okänd. Hormonsubstitution i perimenopaus har i flera studier rapporterats skydda mot kolorektal cancer. Bilateral ooforektomi medför abrupt sänkning av östrogennivåer hos premenopausala kvinnor, och en halvering av androgennivåer hos pre- och postmenopausala kvinnor. I djurstudier stimuleras carcinogenes i kolon av ooforektomi, medan exogent östrogen hämmar. Syftet med studien var att undersöka huruvida ooforektomi påverkar risken för kolorektal cancer hos kvinnor. Method Via Patientregistret och Svenska Cancerregistret identifierades samtliga kvinnor registrerade för att ha opererats med ooforektomi på benign indikation i Sverige 1965-2011. Kvinnorna följdes till det först inträffade av död, diagnos av malign sjukdom, emigration eller studietidens slut (2011). Risken för kolorektal cancer efter ooforektomi jämfört bakgrundsbefolkningen beräknades med standard incidens ratios (SIR) och 95% konfidensintervall (KI). Med multivariat Cox-regression kvantifierades sambandet mellan ooforektomi och kolorektal cancer i olika lokalisationer, uttryckt i hazard ratios (HR) och KI. Detta justerades för typ av ooforektomi (uni- resp bilateral), ålder, tidsperiod, tid sedan ooforektomi samt komorbiditet. Result I kohorten av 195 973 ooforektomerade kvinnor diagnosticerades kolorektal cancer hos 3150 (kumulativ incidens 1.6%). Risken för kolorektal cancer var signifikant ökad (SIR 1.30; 95% KI:1.26-1.35), och ökade med stigande ålder jämfört bakgrundsbefolkningen (p-värde för trend <0.001). I den multivariata analysen medförde bilateral ooforektomi en större risk för rektalcancer jämfört unilateral (HR 1.61; 95% KI:1.13-2.29). Discussion Risken för kolorektal cancer ökade efter ooforektomi. Det kan indikera en skyddande effekt av endogena könshormoner. Dag: Fredag 21/8 Tid: 11.07‑11.15 Plats: Club 700 131 Kärl 132 Abdominellt kompartmentsyndrom efter kirurgi för bukaortaaneurysm (AAA) 2008-2014, en populationsbaserad studie Samuel Ersryd, Gävle Anders Wanhainen Uppsala, Khatereh Djavani Gidlund Gävle, Martin Björck Uppsala Introduction I maj 2008 infördes variablerna ”ACS” och ”Laparotomi pga ACS” i Swedvasc. Syftet var att studera prevalensen och konsekvenser av ACS efter öppen (OR) och endovaskulär operation (EVAR) för rupturerat (rAAA), och intakt AAA (iAAA). Method Data hämtades från registret november 2014. Datavalidering av ett slumpvis urval pågår. Sahlgrenska sjukhuset exkluderas pga konkurrerande forskningsprojekt. Result Totalt analyserades 6.612 operationer: Av totalt 1.341 rAAA opererades 965 med OR, 6,8% fick ACS, 376 genomgick EVAR, 6,9% utvecklade ACS, p=1,0. Av totalt 5.271 iAAA, genomgick 2.206 OR, 1,6% utvecklade ACS, versus 0,5% av 3.065 som genomgick EVAR, p<0,001. Riskfaktorer för ACS efter rAAA: Preoperativ hypotension (p=0,004), preoperativ medvetslöshet (p=0,004), blödning >5 liter (p<0,001), ocklusionsballong (p<0,001). Riskfaktorer för ACS efter iAAA: Blödning >5 liter (p<0,001), reimplantation av njurartär (p=0,009), aorto-bifemoral rekonstruktion (p=0,032). Patienter med ACS efter rAAA drabbades oftare av: Hjärtinfarkt (14,6/4,4%), njursvikt (73,1/15,6%), multiorgansvikt (63,4/ 11,5%), intensivvård>5 dygn (79,8/ 20%), tarmischemi (38,5/ 7,1%), tarmresektion (28,7/ 3,6%), relaparotomi för blödning (28,7/ 5%). Mortalitet inom 30 dagar var 42,4% med vs 23,5% utan ACS, inom ett år 50,7 vs 31,8%. Samtliga p-värden<0,001. Liknande skillnader i komplikationsrisker förelåg efter operation för iAAA. Mortalitet inom 30 dagar var 11,5% med vs 1,8% utan ACS, inom ett år 27,5 vs 6,3% efter iAAA, p<0.001. Vid ACS efter rAAA var komplikationsriskerna likartade OR/EVAR, vid ACS efter iAAA mer IVA-vård om OR. Discussion Den förödande effekten av ACS på komplikationer och överlevnad verifierades i världens första stora populationsbaserade studie. Skillnaden var störst mellan rAAA och iAAA, men även skillnader beroende på operationsmetod identifierades. Dag: Torsdag 20/8 Tid: 08.15‑08.24 133 Cost-effectiveness of a screening strategy for abdominal aortic aneurysm combined with medical intervention in patients with small abdominal aortic aneurysms. Moncef Zarrouk, Malmö Adam Lundqvist Lund, Jan Holst Malmö, Thomas Troëng Uppsala, Anders Gottsäter Malmö Introduction Screening for abdominal aortic aneurysm (AAA) has been proven cost effective, but is nowadays performed under partly new conditions. The incidence of AAA is decreasing, endovascular aneurysm repair (EVAR) has become the predominantly used surgical method for AAA repair in many centres, and at the Malmö Vascular Centre pharmacological secondary prevention with statins, antiplatelet therapy and blood pressure reduction is given to all patients with AAA. Method A Markov model with 11 health states was developed to evaluate cost-effectiveness of screening for AAA among 4300 65-year old men yearly invited at the Malmö Vascular Centre. Attendance rate was 78.3 % and AAA prevalence 1.8 %. Background data on rupture risks, costs, and effectivity of surgical interventions were obtained from our own unit, the Swedvasc Registry, and from the scientific literature. Result The additional costs of the screening strategy compared with no screening were €169 per person and year. The health gain per subject in the screened cohort was 0.011 additional quality adjusted life years (QALY), corresponding to an incremental cost-effectiveness ratio (ICER) of €15710 per QALY. An assumed 5% decrease in all-cause mortality following pharmacological prevention decreased the ICER to €14886 per QALY. Discussion AAA screening remains cost-effective in the new era with lower AAA prevalence, EVAR as the predominately used surgical method, and secondary prevention to all AAA patients, according to UK National Institutes of Clinical Excellence (NICE) recommendations. Dag: Torsdag 20/8 Tid: 08.25‑08.34 134 Förekomst av a. iliaca communis aneurysm hos patienter med screeningupptäckt vidgad bukaorta Achilleas Karkamanis, Uppsala Kevin Mani Uppsala, Sverker Svensjö Falun, Khatereh Djavani Gidlund Gävle, Anders Wanhainen Uppsala, Martin Björck Uppsala Introduction Screening för bukaortaaneurysm (AAA) av 65-åriga män har införts i Sveriges samtliga län. Syftet med studien var att analysera förekomsten av a. iliaka communis aneurysm (CIAA) hos patienter med screeningupptäckt vidgad aorta. Method Alla män i Uppsala län födda 1941 till 1949 erbjöds AAA-screening vid 65-års ålder 2006-2014. En aortadiameter ≥30mm definierar ett AAA och 25-29 mm en subaneurysmal aorta. De med aortadiameter ≥25mm genomgick samtidig ultraljudsundersökning av a. iliaka communis (CIA). En diameter ≥18mm definierar ett CIAA (enligt ISCVS/SVS Ad Hoc Committee). Result Totalt 17 774 män kallades varav 15 142 (85%) kom till screening. 211 (1,4%) AAA och 220 (1,5%) subaneurysmala aortor hittades, varav 375 också hade tillförlitlig CIA undersökning. Medel CIA-diameter var 15mm (range 8-60mm). Totalt hade 84 (22%; 95% CI 18-27%) personer CIAA, varav 1/3 bilateralt. Personer med CIAA hade signifikant större aorta-diameter än de med normala CIA (aortadiameter 38mm vs 32mm, p<0,001). Prevalensen CIAA var högre hos de med AAA jämfört med subaneurysmal aorta (30% vs 16%, p=0,043). Sju av totalt åtta CIAA ≥30mm sågs hos patienter med AAA. Det största CIAA (60mm) sågs dock hos en individ med subaneurysmal aorta. Discussion CIAA är relativt vanligt hos individer med screeningupptäcka AAA/subaneurysmal aorta. De flesta screeningupptäckta CIAA är dock små. Materialet kommer att kompletteras med data från Gävleborg och Dalarna samt med uppföljningsdata avseende tillväxt och operation av CIAA. 135 Dag: Torsdag 20/8 Tid: 08.35‑08.44 136 Komplexiteten av screening funna bukaorta aneurysm - en retrospektiv multicenter kohort studie Håkan Olsson, Malmö Anders Gottsäter Malmö, Martin Malina Malmö, Tim Resch Malmö, Björn Sonesson Malmö, Per Kjellin Helsingborg, Thomas Wetterling Kristianstad, jan holst Malmö Introduction Ultraljuds screening av AAA har tydligt visat en minskad aneurysm relaterad dödlighet, sannolikt till följd av elektiva operationer istället för akuta. Samt möjligen även att aneurysmet är mindre tekniskt komplicerat vid operationstillfället då det är funnit tidigt i samband med screening. Målsättningen för denna studie var att retrospektivt undersöka komplexiteten av interventionen vid screening detekterade AAA bland 65 åriga män. Method Mellan 20101001 och 20140630 har samtliga screening funna AAA interventioner utvärderats från Skåne. En ickekomplex procedur definierades som en standard EVAR eller en öppen operation med infrarenal avstängning följt av en rak tubgraf. Samtliga andra varianter klassades som komplexa. Result Under observationsperioden inbjöds 35.514 65-åriga män, 27.951 (78,7%) hörsammade kallelsen. 561 st AAA hittades (prevalens 2,0%). 48 patienter genomgick aneurysm exklusion. 30 av dessa hade diameter >55 mm vid primära ultraljudsundersökningen, resterande tillväxte till interventionsgräns under diameteruppföljningen. Av de 48 patienterna kunde 21 st (43,8%) klassas som komplexa. Den enda parameter som signifikant korrelerade till komplexiteten var diametern, 65,5 vs 57,3 mm, inga epidemiologiska eller komorbiditets variabler kunde korreleras till komplexiteten. Samtliga patienter följdes upp (median 18,5 m). 30 dagars och 1 år mortaliteten i hela gruppen var 2,1%. Discussion I materialet var en något förvånande stor andel av de screening funna AAA komplexa. Andelen komplexa aneurysm i studien är helt jämförbar med oppertunistiskt funna AAA hos en äldre population. Våra data konfirmerar AAA sjukdomens heterogenisitet ledande till en stor andel komplexa operativa åtgärder, trots att de aktuella AAA är funna via screening, då man intuitivt kunde förvänta sig en lägre andel komplexa aneurysm. Dag: Torsdag 20/8 Tid: 08.45‑08.54 137 Laser generated in situ fenestrations in Dacron® stent grafts – an experimental proof of concept study in a porcine model. Björn Sonesson, Malmö Nuno Dias Malmö, TIm Resch Malmö, Thorarinn Kristmundsson Malmö, Jan Holst Malmö Introduction The aim was to evaluate if laser generated in situ fenestrations in polyethylene terephthalate (PET, Dacron®) stent grafts have an embolic potential or not. An new animal model was set up to test this hypothesis. Method A new experimental model with heparinized pigs was designed to obtain a proof of concept. PET stent grafts were implanted with inflow in the infrarenal aorta and outflow in the right iliac artery. Laser generated fenestrations were made for the left iliac artery at the aortic bifurcation by using an Excimer laser (“cold” laser, 308 nm, in the ultra violet wavelength). The laser catheter was coming in antegrad direction inside the stent graft and positioned at the take-off of the left iliac artery and thereafter activated. Carotid protection filter (EV3, SpiderX®) were implanted in the left iliac artery prior the fenestration. After the fenestration the filter was retrieved and inspected for emboli and clot. Result After initial validation of the experimental model, seven pigs (median weight 90 kg) were evaluated, No macroscopic emboli or clot could be detected in the protection filter in any of the animals. Discussion The model can be considered sufficient to test the hypothesis. In the present proof of concept study we could clearly demonstrate that cold laser generated in situ fenestrations of PET (Dacron®) stent grafts do not create clinical significant emboli/clot and are likely safe to use in the cranial and subclavian circulation. Further studies are needed before the use of this technique routinely. Dag: Torsdag 20/8 Tid: 08.55‑09.04 138 Långtidsöverlevnaden efter TEVAR varierar kraftigt beroende på operationsindikation Tina Hellgren, Uppsala Anders Wanhainen Uppsala, Martin Björck Uppsala, Kevin Mani Uppsala Introduction Flertalet studier som jämfört endovaskulär (TEVAR) med öppen kirurgi vid behandling av thorakala aortadissektioner och aneurysm har visat en lägre perioperativ mortalitet vid TEVAR. Vi analyserade långtidsöverlevnaden efter TEVAR beroende på diagnos. Method Samtliga patienter som behandlades från december 1999 till december 2013 med TEVAR för typ B dissektion eller thorakalt aneurysm vid Akademiska sjukhuset inkluderades. Traumatisk aortaskada, thorakoabdominella- och mykotiska aneurysm samt typ-A dissektioner inkluderades ej. Kliniska data insamlades via journalgenomgång. Överlevnaden analyserades med chi2 vid 30-dagar, och med Kaplan-Meier vid 5-år. Åldersjusterad överlevnad analyserades med cox-regression. Result Av totalt 250 patienter som genomgått TEVAR inkluderades 190 (exkluderade: trauma n=17, thorakoabdominella hybridingrepp n=20, mykotiska aneurysm n=5, typ-A dissektioner n=8, övrigt n=10). Fördelningen var akut typ-B (akutTB) n=63; kronisk typ-B (kronTB) n=45; intakt aneurysm (iTAA) n=57 och rupturerat aneurysm (rTAA) n=25. Medeluppföljningstid; 49 månader. Medelålder; akutTB 66,5 år; kronTB 61,9; iTAA 71,6; rTAA 74,5 (p<0,001). 30dagarsöverlevnad; akutTB 92,1%; kronTB 95,6%; iTAA 96,5%; rTAA 72,0% (p=0,002). 5-årsöverlevnad; akutTB 79,2%; kronTB 79,6%; iTAA 66,0%; inga patienter med 5-års uppföljning efter rTAA var levande, och 3årsöverlevnaden var 30,8%, se bifogad figur (Log-Rank p<0,001). I en cox-regressionsanalys av långtidsöverlevnaden hos patienter som överlevt den perioperativa 30-dagarsperioden var åldersjusterad hazard ratio för död=5,7 för rTAA jämfört med de andra diagnoserna. Discussion Långtidsöverlevnaden efter TEVAR var adekvat för patienter med typ B dissektion samt intakta aneurysm. Med tanke på den mycket dåliga långtidsöverlevnaden efter TEVAR för rupturerat thorakalt aneurysm kan patientselektionen behöva skärpas vid denna diagnos. 139 Dag: Torsdag 20/8 Tid: 09.05‑09.14 140 Massiv blodtransfusion hos patienter med rupturerat bukaortaaneurysm Carl Montán, Stockholm Ulf Hammar Stockholm, Agneta Wikman Stockholm, Eva Berlin Lund, Jonas Malmstedt Stockholm, Jan Holst Malmö, Carl Magnus Wahlgren Stokholm Introduction Målet med studien var att studera effekten av blodtransfusioner och blodproduktkvoter i förhållande till resultat hos patienter med rupturerat bukaortaaneurysm (rBAA) och massiv transfusion (MT). Method Retrospektiv studie av rBAA patienter vid tre kärlcentra, 2008-2013. Data hämtades från Swedvasc, patientjournaler och transfusionsregister. Transfusionsdata <24 h efter ruptur analyserades. MT: ≥4 enheter (u) av röda blodkroppar (RBC) givna ≤1h, eller ≥10 RBC u ≤24h. Oddskvoter (OR) för 30-dagars mortalitet mot blodproduktkvoter och tidpunkt för första transfusion av trombocyter (PLT) och plasma (FFP) beräknades med logistisk regression. Result 369 rBAA patienter inkluderades; 80% män; 173 EVAR och 196 öppna operationer (OP), median RBC-transfusion 8u(4-14) och 14u(8-28). 261(71%) patienter krävde MT. EVAR patienter med MT(n=96) erhöll mindre transfusion jämfört med OP(n=165): median RBC 10u (IQR: 6-16) vs. 15u (IQR:9-26)](p=0,002), FFP 6u(IQR:2-14) vs. 13u(IQR:724)(p<0,001), och PLT 0u (IQR:0-2) vs. 2u (IQR:0-4) (p=0,01). Medianblodproduktkvoterna (MT-patienter) var; FFP: RBC [EVAR 0,59 (IQR: 0,33-0,86), OP 0,84 (IQR: 0,67-1,2); p <0,001], och PLT: RBC [EVAR 0 (IQR: 0-0,17), OR 0,12 (IQR: 0-0,18); p <0,001]. Fördröjd PLT-transfusion var associerat med ökad 30-d mortalitet; OR för OP 2,93 (95% CI:1,04-8,23) p=0,012 & EVAR 2,04(95%CI:0,55-7,58)p=0,003. Mediankvoten PLT:RBC var betydligt högre under den senare delen av studieperioden (p<0,001). Discussion Patienter som behandlades med EVAR för rAAA krävde mindre blodtransfusion än de patienter som opererades öppet. Hos massivt transfunderade patienter var EVAR associerat med lägre kvoter FFP:RBC och PLT:RBC. Fördröjd transfusion av trombocyter var associerat med en signifikant ökad risk för död inom 30-dagar. Den beräknade 24h kvoten mellan trombocyter och röda blodkroppar ökade under studieperioden. Dag: Torsdag 20/8 Tid: 09.15‑09.24 141 Resursåtgång vid fenestrerad och grenad stentgraftbehandling av komplexa aortaaneurysm JACOB ERIKSSON, Uppsala Anders Wanhainen Uppsala, Kevin Mani Uppsala Introduction Behandlingsutvecklingen av komplexa aortaaneurysm med grenade och fenestrerade stentgraft (b/fEVAR) har resulterat i ökade materialkostnader jämfört med konventionell aortakirurgi. Den här studien undersöker resursåtgång vid b/fEVAR för juxta/para-renala (JPRAA) och torakoabdominella aortaaneurysm (TAAA). Method Klinisk och resursdata samlades för alla patienter behandlade med b/fEVAR vid Akademiska Sjukhuset 2010-2015. Patientjournaler samt administrativ data granskades. Result Totalt 56 patienter inkluderades (19 kvinnor), medelålder 72 år (SD 5,6), medelaneurysmstorlek 61,6 mm (SD 10,1). Patienterna tillhörde ASA klass 2 (19,6%), 3 (64,3%) och 4 (16,1%). Preoperativa riskfaktorer var hjärtsjukdom (55%), lungsjukdom (39%), stroke (14%), njursjukdom (9%) och tidigare aortakirurgi (30%). Aneurysm karakteristika; TAAA; typ I n=1, typ II n=10, typ III n=4, typ IV n=9, JPRAA n=32. Operationsmetod; f-EVAR n=38, b-EVAR n=12 och f/bEVAR n=6. 30-d mortaliteten var 3,6% (TAAA 4,2%, JPRAA 3,1%) och 19% vid 1-år (TAAA 33,3%, JPRAA 8,3%). Postoperativa komplikationer; kardiell 12,5%, cerebrovaskulär händelse 8,9%, njursvikt 10,7%, permanent eller övergående paraplegi 5,4% och graftocklusion 5,4%. Genomsnittlig materialkostand (inkl stentgraft) var 337820 SEK för TAAA, och 221891 SEK för JPRAA. Totala vårdtiden relaterad till huvud- och/eller förberedande aortaingrepp var 17,2 dagar (range 2-43) för TAAA och 9,8 dagar (2-44) för JPRAA. Intensivvårdtid var 5,1 dagar (0-42) för TAAA och 2,2 dagar (0-44) för JPRAA. Den estimerade totalkostnaden för vårdtid, intensivvård och material var 676390 SEK för TAAA och 390199 SEK för JPRAA. Discussion Endovaskulär behandling av komplexa aortaaneurysm är resurskrävande, men de höga materialkostnaderna kompenseras av relativt korta vårdtider och intensivvårdstider. 142 Dag: Torsdag 20/8 Tid: 09.25‑09.34 143 Ruptur av bukaortaaneurysm sker ofta utanför maxdiameter området och kan förutsägas med finita element-metoden Moritz Lindquist Lileqvist, Stockholm Antti Siika Stockholm, Christian Gasser Stockholm, Rebecka Hultgren Stockholm, Joy Roy Stockholm Introduction Maxdiameter (Dmax) används kliniskt vid rupturrisk bedömning av bukaortaaneurysm (BAA). Nya studier visar att betydande strukturella förändringar sker lokalt i aneurysmvägg utan att påverka Dmax. Finita element-metoden(FEM), som tar hänsyn till hela BAA-geometrin har föreslagits vara en mer specifik ruptur-prediktor. Syftet med denna studie var att studera var ruptur sker i relation till Dmax samt bedöma om FEM kan förutsäga ruptur. Method Samtliga patienter med diagnosen rBAA vid vårt sjukhus åren 2009-2013 inkluderades. Följande mätningar gjordes på CT: Dmax vid ruptur(n=50); lokaldiameter vid ruptur; avstånd till Dmax regionen(n=30). Mjukvaran A4 Clinics(VASCOPS, Österrike) användes för FEM hos 14 patienter som hade genomgått CT max 2 år fore rupturtillfället. Kontrollgruppen bestod av 15 ålders och diameter matchade BAA patienter. Result Median Dmax var 77 mm(46-120 mm), 2(4%) rupturerade vid Dmax ≤ 55 mm och 5(10%) vid Dmax≤60 mm. 15/30 (50%) där rupturen kunde lokaliseras var belägna utanför Dmax-området. Sex rupturer(20%) inträffade vid en lokaldiameter<60 mm. FEM visade en signifikant skillnad i peak wall rupture risk(0,41 vs 0,34, p = 0,005), men inte peak wall stress(212 vs 197 kPa, p = 0,201) eller Dmax(61 vs 58 mm p = 0,23) mellan BAA som senare rupturerade och kontrollgruppen . I 6/9 fall(67%) var den lokala tillväxten av rupturplatsens diametern högre än tillväxten av Dmax. Discussion Ruptur av BAA sker ofta utanför maxdiameter-området och kan föregås av snabb lokal tillväxt. FEM kan skilja mellan BAA som kommer att rupturera och de som förbli stabila. Våra resultat tyder på att hela den tredimensionella strukturen av BAA bör beaktas. Dag: Torsdag 20/8 Tid: 09.35‑09.45 144 Antibiotikaförskrivning som markör för vårdrelaterade infektioner efter infrainguinal revaskularisering Alireza Daryapeyma, Stockholm Ulf Hammar Stockholm, Carl Wahlgren Stockholm Introduction Postoperativa vårdrelaterade infektioner (VRI) inom kärlkirurgi kan få ytterst allvarliga konsekvenser. Syftet med denna studie var att undersöka förekomsten av VRI på nationell basis, efter utskrivning från sjukhus bland kärlkirurgiska patienter som genomgått infrainguinal revaskularisering genom analys av data om antiobiotikaförskrivning. Method Retrospektivt analys av prospektivt insamlad data från kärlregistret (Swedvasc), Patientregistret och Läkemedelsregistret. Studien inkluderade patienter som genomgått elektiv, primär, öppen eller endovascular, infrainguinal revaskularisering under perioden 2005-2010 (n = 9 894). Antibiotikaförskrivningen var uppdelad på tre tidsperioder: sex månader före operation, en månad efter operation och ytterligare fem månader efter indexoperationen. Result Operationsindikationerna var: claudicatio 27% (n = 2659), kritisk ischemi, utan sår 17% (n = 1681) och gangrän 56% (n = 5552). Operationsmetoderna var: endovaskulär 59% (n = 5865), trombendarterektomi 13.5% (n = 1332) och bypasskirurgi 27% (n = 2697). VRI incidensen inom 30-dagar var 33% (n = 3 294). Dessas bestod av antibiotika för mjukdelsinfektioner 67% (n = 2 199), urinvägsinfektioner 21% (n = 703) och luftvägsinfektioner 12% (n = 383). Incidensraten av antibiotikaförskrivning inom 30-dagar efter operation ökade med 92% jämfört med den preoperativa perioden. I den endovaskulära gruppen dominerade antibiotika mot urinvägsinfektioner bland claudicanter (P < .001). Discussion Incidensen av postoperative VRI efter infrainguinal revaskularisering har varit underskattad. Den höga förekomsten av VRI i denna patientgrupp understryker behovet av ett noggrant uppföljningsprogram under den postoperativa perioden efter utskrivning. Antibiotikaförskrivning är en användbar surogatmarkör för postoperativ VRI och kan användas för uppföjlning av dessa patienter. Dag: Fredag 21/8 Tid: 08.15‑08.24 145 Förbättrat omhändertagande av benartärsjukdom- en sköterskeledd claudicatiomottagning Birgitta Sigvant, Karlstad Introduction Förekomsten av claudicatio intermittens (IC) är cirka 7% i befolkningen. Tillståndet är förenat med låg livskvalitet, ökad mortalitet och höga kostnader. Trots kunskap om nyttan med livsstilsförändringar och preventiv läkemedelsbehandling är patienterna underbehandlad. På grund av stora pensionsavgångar, få möjligheter till kompetensutveckling för sköterskor som gör att de stannar på kliniken och begränsad ekonomi, startade vi en sköterskeledd IC-mottagning. Method Projektet förankrades i ledning (utan budget tillskott). Genom rotationstjänster mellan avdelning, dagvård och mottagning tillskapades tjänsteutrymme dagtid. Sköterskorna vidareutbildades i kärlkirurgi, rökavvänjning och motiverande samtal. Mottagningen omorganiserades. Utbildnings-och informationsmöten anordnades med distriktsläkarna (DL). Result 293 patienter har besökt mottagningen och blivit föremål för ABI mätning, genomgång av livsstilsfaktorer, registrering av självskattad livskvalitet och läkemedelsbruk. 240 (82%) hade IC. Vid första besöket rökte 89 (30%), medelgångsträckan var 450 meter och majoriteten saknade preventiv läkemedelsbehandling. Sköterskorna kontaktade DL för blodtryckskontroll och receptförskrivning på statiner och trombocythämning. Vid uppföljning hade 24 (27%) slutat röka, gångsträckan fördubblats och livskvalitet ökat med 18%. Majoriteten (80%) blev konservativt behandlade. 58 patienter bedömdes av kärlkirurg . Produktionen har upprätthållits. Kärlsköterskornas kompetens har tillvaratagits, de stannar på kliniken. På frigjord läkarmottagningstid finns utrymme för besök av halvakuta patienter. Detta har bidragit till färre besök på akuten och att patienten vid ett och samma tillfälle får en specialistbedömning inklusive duplex med beslut om vidare åtgärder. Discussion Omhändertagandet av benartärsjukdom har förbättrats, alla erbjuds fullgod konservativ behandling där majoriteten är nöjda med detta och kan slutbehandlas av sköterskor. Resurserna är optimerade och patienterna kommer till rätt instans vid rätt tidpunkt. Dag: Fredag 21/8 Tid: 08.25‑08.34 146 Datortomografi av karotisstenos visar samband mellan förkalkning och plackstabiliserande processer Eva Karlöf, Stockholm Ljubica Perisic Stockholm, Nuno Dias Malmö, Claes Bergmark Stockholm, Ulf Hedin Stockholm Introduction Instabil karotisstenos är en av de viktigaste extrakraniella orsakerna till embolisk stroke där vi idag saknar diagnostik för att identifiera såväl patienter som plack med ökad risk. Syftet med denna pilotstudie var att studera samband mellan plackförkalkning på pre-operativ CT och biologiska processer i karotisplack för att klarlägga om denna parameter skärper bedömning av plackinstabilitet. Method Patienter med symptomatisk och asymptomatisk karotisstenos inkluderades, plack togs tillvara efter patientsamtycke (Biobank of Karolinska Endarterectomies; BiKE). Förkalkningsgrad uppmättes på pre-operativ CT-halskärlsangiografi genom mjukvaruprogrammet TeraRecon, med förkalkningsgräns >400 HU. Isolerat RNA från plack undersöktes med global genexpressionsanalys (Affymetrix microarrays), anrikning av gen-betingade biologiska processer, och processer i hög-förkalkade plack n=2 (förkalkningsgrad 17%, 36%) jämfördes med låg-förkalkade n=2 (5%, 5%). P-värden justerades för multipel jämförelse och signifikans ansågs uppnådd vid p<0,05. Result Ett starkt samband sågs mellan förkalkningsgrad och genuttrycksförändringar där de mest uppreglerade generna i högförkalkade plack var bland andra lncRNA MALATI (86 ggr), myocardin (8x) och glattmuskel-aktin (5x). Några av de mest nedreglerade generna var MMP7 (-9x), LPL (-6x), och CD36 (-4.5x). De mest anrikade biologiska processerna hög-förkalkade plack var osteoblast-differentiering (10.3x,p=0.03), benbildning (9.4x,p=0.0001), cellproliferation (2.8x,p=0.02), glattmuskel-kontraktion (13.4,p=0,02), extracellulär-matrix-organisation (5.6x,p=0.03) och reglering av blodkärlsstorlek (8.9x,p=0.049) medan skumcellsdifferentiering (-18.4x,p<0.0001), reglering av kolesterol-inlagring (42x,p<0.0001) och kollagen-katabolism (-15.3x,p=0.002) var nedreglerade. Discussion Resultaten antyder att förkalkningsgrad påverkar genuttryck i karotisplack med ett samband mellan hög förkalkningsgrad och processer som bidrar till stabilitet. Bedömning av förkalkningsgrad med CT-angiografi kan därför vara ett verktyg för värdering av plackinstabilitet. Fynden motiverar fortsatta studier av fler patienter för validering. Dag: Fredag 21/8 Tid: 08.35‑08.44 147 Utfall efter öppen kirurgi och trombolys vid primär dialysaccessocklusion Linn Smith, Stockholm Mateusz Krasun Stockholm, Ulf Hedin Stockholm, Carl-Magnus Wahlgren Stockholm Introduction Dialysaccesstrombos är ett vanligt kärlkirurgiskt problem och medför stor morbiditet i denna patientgrupp. Det råder oklarhet kring vilken typ av behandling som ger bäst resultat avseende återgång till fungerande dialys genom accessen. Målet med studien var således att jämföra utfallet efter öppen kirurgi och trombolys för primär accesstrombos. Method Alla patienter som mellan 2005 och 2013 genomgått öppen trombektomi eller trombolys för primär dialysaccesstrombos inkluderades retrospektivt. Patency beräknades mellan kirurgisk/radiologisk intervention och nästa kliniskt verifierade trombos. Kaplan-Meieranalys användes för utfallsanalys. Result 149 fistlar/graft hos 130 patienter inkluderades; 108 genomgick öppen trombektomi och 41 trombolys. Medelåldern var 65 år (SD ±12); 63% var män. Av de inkluderade fistlarna var 19 radiocephala (13%), 10 brachiocephala (7%), 56 loopgraft (28%), 44 överarmsaccesser (nativa/syntet; 30%) och 19 övriga underarmsaccesser (13%). Det fanns ingen signifikant skillnad mellan trombolys och trombektomi avseende tekniskt lyckat ingrepp (73% vs 60%; P=0.18). Medelpatency efter trombektomi var 425 dagar (SD± 66) och 454 dagar efter trombolys (SD±84 days). Det fanns ingen skillnad i total patency vid Kaplan-Meieranalys mellan trombolys och trombektomi. Patency var dock bättre för patienter som genomgått trombolys av nativa fistlar jämfört med syntetgraft (P=0.013) men ingen skillnad noterades för trombektomi (P=0.28). Discussion Trombolys och trombektomi ger liknande resultat avseende återställande av funktion efter accesstrombos. Dock är patency bättre efter trombolys för patienter med nativa fistlar, medan resultaten för syntetgraft inte påvisar några skillnader. Detta understryker behovet av individualiserade behandlingsstrategier för hemodialyspatienter för att bevara accessfunktion. Dag: Fredag 21/8 Tid: 08.45‑08.54 148 Hos var tredje patient med rupturerat bukaortaaneurysm är aneurysmet känt Sayid Zommorodi, Stockholm Joy Roy Stockholm, Johnny Steuer Stockholm, Rebecka Hultgren Stockholm Introduction Studier av patienter med rupturerat abdominellt aortaaneurysm (rAAA) har traditionellt fokuserat på dem som behandlats. Betydligt mindre är känt om hela patientgruppen med rAAA, inklusive de som lämnats utan åtgärd. Syftet med denna studie var att bland patienter med rAAA analysera vilka med känt AAA som ej erbjudits elektiv behandling, samt resultat vid behandling av rAAA hos patienter som nekats elektiv åtgärd. Method Retrospektiv analys av samtliga patienter med diagnosen rAAA 2009-2013 från de sju akutsjukhusen i Stockholms län samt Gotland. En validering utfördes mot Swedvasc för samma period och totalt 259 patientjournaler granskades med ett strukturerat protokoll. I 66 fall var diagnoskoden inkorrekt, varigenom studiegruppen utgjordes av 293 patienter. Result Av de 293 rAAA-patienterna hade 95 känt aneurysm (32%), 198 var tidigare odiagnostiserade (68%). Totalt 220 patienter (75%) behandlades, varav 57 (60%) med känt och 163 (82%) med nydiagnostiserat aneurysm. I 27 fall (28%) hade patienten nekats elektiv behandling pga ålder eller komorbiditet, i 12 fall (13%) hade patienten avsagt sig kontroller och i 24 fall (25%) hade uppföljningen ej fungerat. I 32 fall (34%), slutligen, var orsaken oklar. 30dagarsmortaliteten bland behandlade patienter med rAAA var 33% i gruppen med känt aneurysm och 37% bland dem med nydiagnostiserat aneurysm. Discussion En tredjedel av patienterna med rAAA hade ett tidigare känt aneurysm, av vilka många nekats behandling pga komorbiditet. Vidare hade mer än var tionde patient ej följts upp optimalt, vilket antyder att uppföljningsrutiner behöver modifieras. Fortsatta studier kommer möjligen ge en indikation om vilka som, trots komorbiditet, möjligen bör erbjudas elektiv åtgärd. Dag: Fredag 21/8 Tid: 08.55‑09.04 149 Utmanande aorta-anatomi vid EVAR för ruptur är associerad med mortalitet och komplikationer Baderkhan Hassan, Uppsala Fredrico Bastos-Goncalves Lissabon, Anders Wanhainn Uppsala, Nilson Oliveira Lissabon, Martin Björck Uppsala, Hence Verhagen Rotterdam, Kevin Mani Uppsala Introduction Även om EVAR idag är förstahandsmetoden vid behandling av aortaaneurysm (AAA), så är dess roll vid ruptur omdiskuterad. Rupturerade AAA (rAAA) är större än elektiva opererade och har oftare en komplex anatomi som gör EVAR mer utmanande. Vi analyserade utfallet av EVAR vid ruptur baserad på aortaanatomi. Method Endovaskulärt behandlade rAAA vid tre centra (Uppsala, Gävle, Rotterdam) under perioden 2001-2012 identifierades. Anatomiska data insamlades genom analys av preoperativ CT. Patienterna delades upp i två grupper, baserad på om aorta-anatomin föll inom ramen för stentgraftstillverkarens rekommendationer (inom-IFU) eller ej (utanför-IFU). Komplikationer, reoperationer och överlevnad registrerades. Cox regression analys användes för att hitta prediktorer för mortalitet och komplikationer. Överlevnad studerades med Kaplan-Meier. Result Totalt identifierades 112 patienter (102 män); 61 (54.5%) inom-IFU, 43 (38.4%) utanför-IFU och 8 patienter saknade preoperativ CT av tillräcklig kvalitet. Medeluppföljningstiden var 27 månader. Mortaliteten vid 30-dagar var inom-IFU 14.8% vs utanför-IFU 30,2% (p=0,087) och vid 3-år 33.6% inom IFU vs 56.4% utanför IFU (Log-Rank p=0.011). Frekvensen sena graft-relaterade komplikationer var lägre inom-IFU 3.8% vs utanför-IFU 30.0%, p=0.001. Det fanns en trend mot lägre andel graft-relaterade reinterventioner inom-IFU 14.0% vs utanför-IFU 34.6%, p=0.072. I en multivariat analys var både ökad ålder och aneurysmhalsdiameter >29mm prediktorer för mortalitet, och halslängd <15mm samt vinkel >60 grader prediktorer för sena graft-relaterade komplikationer. Discussion Behandling av ruptur med EVAR hos patienter med utmanande aorta-anatomi är behäftad med ökad risk för död och sena graft-relaterade reinerventioner. Om EVAR används utanför IFU vid ruptur måste uppföljningsprogrammet anpassas för att upptäcka och behandla komplikationer i tid. 150 Dag: Fredag 21/8 Tid: 09.05‑09.14 151 Vid benartärsjukdom är risken för sjukdomsprogress är högre än förväntat. En litteraturgenomgång. Birgitta Sigvant, Karlstad Fredrik Lundin Karlstad, Eric Wahlberg Linköping Introduction Benartärsjukdom (BAS) är vanligt, cirka 20% i den äldre befolkningen är drabbade. Tillståndet anses vara förenat med hög risk för cardiovaskulära(CV) händelser och låg risk för sjukdomsprogress. Dessa antaganden baseras i huvudsak på äldre studier. En systematisk litteraturgenomgång har företagits för att belysa aktuella data på risk för liv och ben Method En systematisk litteratursökning gjordes för tiden 1990-2012. Inklusionskriterierna var; studiepopulation >100 individer, uppföljningstid>1 år där mortalitet och /eller CV händelser studerats. Subgruppsanalyser utfördes för referenspopulationen, asymtomatisk BAS , symtomatisk BAS och individer med ABI<0,9. Result Av 291 artiklar inkluderades 33 Studiepopulationerna varierade mellan 109-16440 individer. Medelåldern var 56-81 år (SD 10,8) och uppföljningstiden 6,3 år (range 1-13). De flesta med symptomatisk BAS hade claudiactio intermittens (IC) (91%). BAS hade en högre mortalitet än referenspopulationen 26,8 (CI 19.0-34,6) jämfört 10,3 (7,7-12,9) per 1000 person år. 5 års cumulativ incidens för CV mortalitet var för referenspopulationen, asymptomtisk- och symptomatisk BAS; 0,5-4,8%, 3,1-7,7% och 1,7-13,7%. Under uppföljningstiden försämrades cirka 9% av de utan symtom till IC och 3-59% av de med IC till kritisk ischemi. Amputationsfrekvensen var 2-25%. Discussion Risken för sjukdomsutveckling av BAS är underskattad medans risken för CV sjuklighet är måttlig, i synnerhet för IC. Dessa resultat väcker frågan om vi inte bara, som känt sen tidigare, underbehandlar IC med livsstilsförändringar och preventiva läkemedel utan även operativt. Dag: Fredag 21/8 Tid: 09.15‑09.30 152 Periop 153 Följsamhet till ett ERAS-protokoll och 5-års överlevnad efter kolorektal cancerkirurgi Henrik Oppelstrup, Stockholm Olle Ljungqvist Stockholm, Anders Thorell Stockholm, Jonas Nygren Stockholm, Ulf Gustafsson Stockholm Introduction Kirurgisk stress kan påverka onkologiskt utfall och överlevnad efter kirurgi. Om följsamheten till ERAS (Enhanced Recovery After Surgery)-protokollet som syftar till att minska kirurgisk stress påverkar överlevnaden efter kirurgi har ännu inte undersökts. Method Konsekutiva patienter med kolorektal tumör (n=911) opererade mellan åren 2002-2007 på Ersta sjukhus analyserades. Graden av följsamhet till pre-och intra-operativa interventioner i ERAS-protokollet bestämdes. Uppgifter om dödsdatum samt dödsorsak inhämtades från Onkologiskt Centrum, region Stockholm. Förutom data registrerade i den prospektiva ERAS-databasen inhämtades också patologisvar samt tagna blodprov. Fem-årsöverlevnad i förhållande till följsamhet till protokollet analyserades. Result I gruppen med ≥70% följsamhet till ERAS interventionerna (N=273) var risken för cancerspecifik död 42% lägre jämfört med alla andra patienter, HR 0,58 (0.39-0.88). Vid låg följsamhet, <50% (n=317) var risken 83 % högre för cancerspecifik död jämfört med gruppen med ≥70% följsamhet, HR 1.83 (1.16–2.88). Oberoende prediktorer för ökad 5-års överlevnad var: restriktiv vätskebehandling, HR 0.528 (0.32–0.86) och per oralt intag av kalorier, HR 0.55 (0.340.78) under operationsdygnet. Även ett högt CRP dagen efter operation var en prediktor för försämrad 5-års överlevnad. Discussion En ökad följsamhet till ERAS-protokollet är associerat med förbättrad 5-års överlevnad. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 16.00‑16.10 154 Perioperativ bukmetabolism vid hjärtkirurgi med hjärtlungmaskin Jenny Seilitz, Örebro Mårten Vidlund Örebro, Birger Axelsson Örebro, Kristofer F. Nilsson Örebro, Örjan Friberg Örebro, Kjell Jansson Örebro Introduction Incidensen av gastrointestinala komplikationer efter öppen hjärtkirurgi är cirka 2 %, vilka är tillstånd med hög mortalitet. Under tiden med hjärt-lungmaskin (ECC) vid hjärtkirurgi har ett normalt eller minskat totalt blodflöde till magtarmkanalen, halverad perfusion av magtarmkanalens slemhinna och en försämring av tarmens barriärfunktion beskrivits. Genesen skulle också kunna vara sänkt hjärtminutvolym postoperativt eller lokalt ödem i bukhålan. Studien syftar till att undersöka bukhålans perioperativa metabolism med intraperitoneal mikrodialys vid hjärtkirurgi med ECC. Method Sex patienter som genomgick elektiv kranskärls- eller aortaklaffsoperation med ECC erhöll mikrodialyskatetrar intraperitonealt och subkutant. Mikrodialysproverna analyserades under operationen och fram till 36 timmar postoperativt. Parallellt analyserades arteriella och centralvenösa blodprover. Vitalparametrar samt den kliniska situationen noterades. Patienterna omhändertogs perioperativt i övrigt enligt gällande rutiner. Result Samtliga sex patienter hade ett normalt kliniskt perioperativt förlopp. Den arteriella och centralvenösa saturationen, Bglukos, B-laktat samt medelartärtrycket var normala vid alla tidpunkter. Trots detta visar mikrodialysdata att den intraperitoneala laktatkoncentrationen och laktat/pyruvat-kvoten steg under och strax efter ECC-tiden som ett tecken på ökad andel anaerob metabolism i bukhålan. Under det första postoperativa dygnet normaliserades dessa värden. Discussion Intraperitoneal mikrodialys kan vara en kliniskt användbar metod för övervakning av patienter som genomgår hjärtkirurgi och kan vara känsligare för detektion av förändringar i splanchnicuscirkulationen än konventionell systemisk blodprovsanalys. Vi fann att patienter som genomgår rutinmässig hjärtkirurgi med ECC utsätts för en subklinisk syre- och substratbrist i bukhålan trots ett synbart kliniskt komplikationsfritt förlopp. I avancerade fall eller hos känsliga individer kan detta orsaka ett systemiskt inflammatoriskt svar ledande till manifesta postoperativa komplikationer och multiorgansvikt. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 16.10‑16.20 155 Samband mellan co-morbiditet, nutritionsrisk och muskelfunktion i ett akutkirurgisk patientmaterial Folke Hammarqvist, Stockholm Mahboube Mehrabi Stockholm, Eugenia Furumula-Larsson Stockholm, Carola Carlsson Stockholm Introduction I sjukvården är det viktigt att identifiera patienter med ökad risk. Med validerade screeningverktyg kan förhöjda risker associerade med nutritionsstatus och co-morbiditet identifieras. En nedsatt muskelstyrka, både mätt med handgrepps styrka (HGS) och med Peak Expiratory Flow (PEF) har visat sig vara relaterade till ökade risker för komplikationer och längre vårdförlopp. I det aktuella projektet studerades dessa samband i en akutkirurgisk patientgrupp. Method 210 patienter inlagda pga akut bukproblematik inkluderades i studien. De karaktäriserades avseende Charlson comorbidity index (CCI), nutritionsrisk (NRS 2002) och ålder. De indelades i grupper med lågt, intermediärt och högt CCI, med nutritionsrisk eller ej och i åldergrupper (<40, 40-70, samt >70åå). Muskelfunktion med HGS både i absoluta värden och i % av kroppsvikt, andningskraft med PEF mättes. Muskelfunktion delades in i kvartiler (svag – 1:a kvartilen, intermediär - 2-3 kvartilen samt stark – 4:e kvartilen). Då det föreligger en könsskillnad i muskelfunktion gjordes grupperingen i kvartiler med hänsyn till kön. Fördelningen mellan patienter i de olika grupperna beräknades statistiskt med korstabulering och Pearson Chi-square test. Result Vi noterade i denna studie en signifikant betydelse av co-morbiditet, nutritionsstatus och ålder med en fördelning av fler patienter med ökad risk och högre ålder i grupperna som hade en lägre muskelkraft mätt som HGS (p<0,0001, p<0,01, p<0,0001), HGS uttryckt i % av kroppsvikt (p<0,0001, p<0,05, 0,05) samt PEF (p<0,05, p<0,06;NS, p<0,01). Discussion Enkla metoder, HGS och PEF, för att mäta muskelfunktion är användbara kliniska instrument tillsammans med gängse screeningmetoder för att identifiera patienter med ökad risk. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 16.20‑16.30 156 Does working-attire used both inside and outside operating suites become more than those used only inside? Andrea Larsson, Malmö Bengt Jeppsson Malmö Introduction In S_k_ån_e_ _U_n_i_v_e_r_s_i_t_y_ _H_o_s_p_i_t_a_l_ _in Malmö, it is not allowed to use the same working-attire in operating suites as in the rest of the hospital. In Denmark, this is allowed in some hospitals. Spread of infection via clothes is a possible route, and the routine of not using the same attire in suites as in wards is a measure taken to prevent this route of spread. The aim of the study was find out if working-attire used both outside and inside the operating suite becomes more contaminated with bacteria during a working day, than that used only inside the suite. Method The study was performed in one operating suite in Malmö, and in one operating suite in a hospital outside Copenhagen. 20 nurses and assistant nurses in each suite participated in the study. Cultures were taken from working-attire at the beginning and at the end of a day shift using contact plates. The plates were incubated for 72 hours in 30°C and the number of colonies on each plate was counted Result At the beginning of the shift, working-attire in Sweden was significantly cleaner than that in Denmark. There was no statistically significant difference in contamination of attire between the two operating suites at the end of the shift. There was no significant difference in contamination between surgical staff and anaesthesia staff in any of the two suites. Discussion Working-attire used throughout the hospital does not become more contaminated with bacteria during the day, than that used only in operating suites. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 16.30‑17.00 Plats: Forum 157 Kumulerad väntetid till akutoperation och % av opererade inom priotid, användbara mått på operationskapacitet Folke Hammarqvist, Stockholm Kemal Olin Stockholm, Alexandre Chakhunashvili Stockholm, Mikael Collin Stockholm, Johan Axelsson Stockholm Introduction Akut operationsverksamhet, en essentiell del av kirurgin, är en viktig resurs för sjukhuset och dess patienter som med tanke på kostnad, tillgänglighet och behov. Operationsproduktionen beskrivs klassiskt i termer av antal, typ av operation, ”knivtid”, ”bytestid” och utnyttjandegrad. Efterfrågan beskrivs med kö. Som en utveckling av detta har vi studerat antal patienter väntande på akutkirurgi vid givna tidpunkter på dygnet samt kumulerad väntetid för alla patienter. Detta speglar den sammanlagda väntetid patienter väntar på operation. Som ett ytterligare kvalitetsmått har vi studerat i vilken utsträckning operationer genomförts inom den uppsatta ”prio-tiden”. Method I detta projekt har akut kirurgi, gynekologi/obstetrik, transplantation och urologi studerats. Vi har utvecklat ett on-line instrument som läser av operationsplaneringssystemet vid givna tidpunkter på dygnet (kl 07, 16 och 21) och visar antal samt genomsnittlig väntetid. Utifrån dessa data kan den kumulerade väntetiden beräknas. Dessutom beräknas i vilken utsträckning patienterna blir opererade inom den uppsatta ”prio-tiden” för patienter uppsatta för operation i prio-grupper < 24 timmar. En mätning gjordes under 48 månader. Result Under vardagar respektive helg var den kumulerade väntetiden i timmar (medel; CI) kl 07 (237;224-251 resp 212;195230), kl 16 (181;169-194 resp 214;196-233 p<0,001) samt kl 21 (202;188-217 resp 230;208-252 p<0,05). Under vardagar opererades 72% (70-73%) och under helgerna 66% (64-69%; p<0,01) inom uppsatt priotid. Discussion Både kumulerad väntetid till operation och % opererade inom priotid föreslås vara kvalitetsmått inom akutkirurgisk verksamhet. Dessa kan enkelt följas från befintliga operationsplaneringssystem och kan utnyttjas i planering och utveckling av akutkirurgisk operationsverksamhet. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 16.30‑17.00 Plats: Forum 158 Minskar förekomsten av postoperativ sårinfektion efter rena ingrepp av patientens egen helkroppstvätt med klorhexidin? Karin Ouchterlony, Karlstad Introduction Postoperativa sårinfektioner är en vanlig vårdrelaterad infektion. Inför planerade rena ingrepp är det vanligt med preoperativ helkroppstvätt med fyraprocentig klorhexidinlösning i Sverige. Det är oklart om detta leder till minskat antal sårinfektioner. Syftet med studien var att undersöka om frekvensen av postoperativa sårinfektioner vid rena ingrepp påverkas av patientens egen preoperativa helkroppstvätt med klorhexidin. Method Data inhämtades från Värmlands komplikations- och kvalitetsregister 2003-2012. Öppna ljumskbråcks- och variceroperationer analyserades avseende postoperativ sårinfektion inom 30 dagar efter operation. Patienter som helkroppstvättat sig med klorhexidin preoperativt jämfördes med patienter som inte tvättat sig med klorhexidin. Result Totalt identifierades via registret 5202 patienter varav 3151 hade tvättat sig med klorhexidin preoperativt jämfört med 2051 patienter som inte tvättat sig med klorhexidin. 68 (1,31 %) patienter drabbades av en postoperativ sårinfektion, 27 (40 %) kvinnor och 41 (60 %) män. Antalet sårinfektioner var 41 (1.3 %) i klorhexidingruppen och 27 (1,3 %) i icke klorhexidingruppen, medel- och medianålder var 50 (49) respektive 63 (65). Av de som fått instruktion att tvätta sig med klorhexidin inför operation under åren 2011 – 2012 svarade 81 % att de följde rutinerna. Svarsfrekvens på frågeformuläret var 87 %. Discussion Patientadministrerad preoperativ helkroppstvätt med klorhexidin medförde ingen kliniskt relevant minskning av andelen postoperativa sårinfektioner efter poliklinisk öppen ljumskbråckskirurgi och åderbråckskirurgi i Värmland under perioden 2003-2012. Med tanke på dessa resultat och data från litteraturen kan man överväga att ändra de preoperativa tvättrutinerna då klorhexidin medför en extra kostnad och kan utlösa allergiska reaktioner. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 16.30‑17.00 Plats: Forum 159 Nedsatt muskelkraft och hög co-morbiditet är associerat med 1-årsmortalitet. Mahboube Mehrabi, Stockholm Folke Hammarqvist Stockholm, Carola Carlsson Stokholm, Eugenia Furumula-Larsson Stockholm Introduction Nedsatt muskelkraft och risk för malnutrition är viktiga parametrar som innebär ökad risk och som kan prognosticera ett komplicerat kliniskt förlopp. Co-morbidet definierat som Charlson co-morbidity index (CCI) är ett användbart verktyg som kan beskriva risk och prognosticera överlevnad. I denna studie har vi följt ett-årsöverlevnad hos akut kirurgiska patienter och relaterat detta till muskelfunktion, malnutritionsrisk och CCI. Method I denna studie inkluderades 210 patienter som vårdades pga akutkirurgisk buksjukdom. De karaktäriserades avseende, BMI, ålder, muskelfunktion med handgreppsstyrka i kg(HGS), HGS i % av kroppsvikt, peak expiratory flow i l/min (PEF), malnutritionsrisk (NRS 2002), Charlson co morbiditet index (CCI). 1-års uppföljning avseende mortalitet gjordes. Resultat uttrycks i median;2:a-3:e kvartilen och icke parametriska metoder användes. Dessutom gjordes en Chi-2 test avseende mortalitet och malnutritionsrisk. Result Under en 1-årsuppföljning hade 14 patienter av 210 avlidit. De var signifikant äldre (71; 57-76, jämfört med 52; 39-64) p<0,001, hade högre CCI (10,5; 8-13, jämfört med 2; 0-4) p<0,0001. De hade ett på gränsen till lägre BMI (23,8; 20,726,7 jämfört med 26,7; 23,8-31,1) p=0,072. De uppvisade lägre HGS (21,3; 16,3–28,7 jämfört med 30,8; 21,3–39,8) p<0,01, gränsfall lägre HGS % (29,4; 23,0-39,1 jämfört med 37,8; 29,7-48,2) p=0,052, och lägre PEF (377; 195-447 jämfört med 415; 341-531) p<0,05. Chi-2-test visade en signifikant övervikt för patienter med risk för malnutrition i gruppen som avled efter ett år. Discussion Inte oväntat hade akutkirurgiska patienter som avled inom ett år efter mätning minskad muskelkraft, högre comorbiditet och en risk relaterat till malnutrition. Den minskade muskelkraften är relaterat till sjuklighet och malnutritionsrisk. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 16.30‑17.00 Plats: Forum 160 Plastik 161 Presentation av avhandling: Guided Regeneration of the Human Skin - in vitro and in vivo studies Erika Nyman, Linköping Introduction Acute and chronic wounds, as well as the additional problem of skin scarring, involve not only great suffering for the patient but also extensive health care costs for the society. Epidermis heals by complete regeneration, but dermal and full thickness injuries heal with fibrosis and scar formation. Method In Papers I and II, we studied whether dermal scarring could be turned into regeneration by using two different types of three-dimensional dermal scaffolds. In Papers III and IV, we wanted to study the effects of amniotic fluid and hyaluronic acid on adult wound healing, because early fetal wounds re-epithelialize rapidly and naturally heal dermis by regeneration without the need of a dermal scaffold. Result Both materials, in Papers I (in vitro and in vivo) and II (in vivo), showed ingrowth of functional fibroblasts and blood vessels and appeared to stimulate regeneration while slowly degrading. In Paper III, amniotic fluid, naturally rich in hyaluronic acid, induced an accelerated re-epithelialization of adult human wounds in vitro, and hyaluronic acid seemed to be important for this effect. In Paper IV, stimulation with exogenous hyaluronic acid in vivo induced accelerated reepithelialization and an altered protein expression in healthy human volunteers. Discussion Studies on finding new dermal scaffolds and studies on the positive effect of amniotic fluid or hyaluronic acid on the wound-healing process are two different ways of gaining insight that may lead to regeneration and improved wound healing for the patient. Dag: Torsdag 20/8 Tid: 08.15‑08.35 162 Non-occlusive topical exposure – development of an in vitro human skin model for cytotoxicity testing Susanna Lönnqvist, Linköping Kristina Briheim Linköping, Gunnar Kratz Linköping Introduction Testing of irritant compounds has traditionally been performed on animals and human volunteers. Animal testing should always be restricted and for skin irritancy mice and rabbits hold poor predictive value for irritant potential in humans. Irritant testing on human volunteers is restricted by the duration subjects can be exposed, and by the subjectivity of interpreting the visual signs of skin irritation. We present an irritant testing system using viable human full thickness skin with loss of cell viability in the exposed skin area as end point measurement. Method Skin was exposed to SDS at 20 % concentration by non-occluded topical exposure to establish a positive control response and subsequent test compounds were statistically compared to the 20 % SDS response. Cell viability was measured with MTT -assay. Result The model presents correlation between increased concentration of SDS and decreased viability of cells in the exposed skin area (R2 = 0.76). Discussion We propose the model to be used for cytotoxicity testing of irritant compounds. With fully intact barrier function the model comprises all cells present in the skin with quantifiable end point measurement. Dag: Torsdag 20/8 Tid: 08.36‑08.45 Plats: Tunnbindaren 163 Över 95 % hudavlossning efter brännskada hos en 18 månader gammal pojke. En fallstudie och litteraturgranskning. Angelica Horna Strand, Uppsala Sten Rubertsson Uppsala, Fredrik Huss Uppsala, Maria Mani Uppsala Introduction Staphylococcus aureus orsakar frekvent brännskadeinfektioner. Staphylococcal scalded skin syndrome (SSSS) och toxisk epidermal nekrolys (TEN) är akuta hudavlossningstillstånd. SSSS orsakas av exotoxiner. TEN utlöses frekvent av läkemedel och engagerar oftast slemhinnor. Att en infekterad brännskada progredierar till SSSS eller TEN är sällsynt. Method Vi rapporterar här om den största hudavlossningen vi funnit i publicerad litteratur. Hudavlossningen utgjorde >95 % av kroppsytan hos en 18 månader gammal pojke. Pojkens föräldrar sökte vård efter att pojken erhållit en 6 % skållningsskada. Brännskadan såg ej overt infekterad ut. Patienten handlades konservativt med planerad uppföljning efter fyra dagar. Efter tre dagar sökte pojkens föräldrar sjukvård på grund av tillkomst av 50 % hudavlossning. Hudavlossningen liknade en skållningsskada och misstanken om neglekt eller barnmisshandel väcktes av erfaren personal. Dagen efter progredierade hudavlossningen till >95 % och misstanken om neglekt eller barnmisshandel kunde släppas. Inom tre veckor läkte huden utan kvarvarande ärr. Result Patienten hade inget slemhinneengagemang. Han hade erhållit paracetamol och ibuprofen efter brännskadan, men även tidigare utan hudavlossning. Sårodlingarna visade växt av Staphylococcus aureus. Hudbiopsier var ej konklusiva för SSSS eller TEN, men den sammantagna bilden gjorde att vi bedömde att SSSS var den mest sannolika diagnosen. Discussion Det finns enstaka publicerade fallrapporter om brännskador och utvecklandet av SSSS och TEN. Brännskadan har i dessa fall oftast varit synligt infekterad, hudavlossningen har varit mindre omfattande och det har sällan framgått om patienten exponerats för de eventuellt utlösande läkemedlen tidigare. Dag: Torsdag 20/8 Tid: 08.46‑08.53 164 The use of pedicled Gastrocnemius muscle flap in the treatment of chronic and acute infected knee prosthesis. Göran Stålhult, umeå David Edmundsson Umeå Introduction OBJECTIVE: To evaluate the use of pedicled gastrocnemius flap as surgical treatment for chronic knee prosthesis infection. Method We retrospectively analyzed the medical records of patients undergoing transposition of the medial or lateral gastrocnemius flap for treatment of chronic knee prosthesis infection from September 2005 – January 2015 at our unit. We gathered information on epidemiological data, the muscle used to cover the lesion, the healing of the wound, the effect on the infection, mobilization time, postoperative walking function and problems after harvesting the muscle. Result 36 patients were operated, 37-85 years old (mean 67,9). The main initial injury, 30 patients (83%) had chronic knee prosthesis infection and 6(17%) had acute skin necrosis and infection. The muscle used was the pedicled medial gatrocnemius flap in 35 cases and 1 lateral gastrocnemius. Three included a skin island and 33 were performed with muscle and split thickness skingraft. The outcome was excellent or good in 80% of the cases. Discussion The treatment of chronic knee infections with local muscle flaps (gastrocnemius) enables obtaining satisfactory results in covering exposed structures, favoring local vascularization and improve the chance for healing of wound and infection. It offers the advantage of providing a treatment in only one surgical procedure with short operation time, an early recovery and reduced hospital stay. Dag: Torsdag 20/8 Tid: 08.54‑09.03 165 Computer Aided Surgical Applications In Reconstructive Plastic And Craniofacial Surgery Daniel Saiepour, Uppsala Daniel Nowinski Uppsala, Anders Hedlund Uppsala Introduction Computer aided surgical applications continue to evolve as image-guided surgical technology and software applications improve. In the field of reconstructive plastic surgery complex and challenging cases within the craniofacial and head and neck area can benefit from these technological advances. Method At our unit, the Uppsala University Hospital Craniofacial center we use computer aided applications for presurgical planning, intraoperative navigation and postoperative evaluation of the reconstruction. Result Although we use the technology mainly in the repair of complex primary and secondary posttraumatic deformities, there has been an increasing number of other indications where we have benefited from our experience using these computer aided applications, such as fibrous dysplasia, skull base meningeomas and complex orbital tumors. Discussion Here we present the experience of our unit in using computer aided applications in presurgical planning, intraoperative navigation and postoperative evaluation in the reconstruction of craniofacial and head and neck deformities. We also discuss the benifits and the saftey aspects of computer added aplications in complex cases. Dag: Torsdag 20/8 Tid: 09.04‑09.13 166 Fjäderassisterad kirurgi för behandling av sagittal synostos: en systematisk översikt Sara Fischer, Göteborg Peter Tarnow Göteborg, Lars Kölby Göteborg, Annika Strandell Göteborg, Giovanni Maltese Göteborg Introduction Prematur sagittal synostos (SS) kan opereras med omfattande kranioplastiker eller genom mindre invasiva metoder, så som fjäder-assisterad kirurgi (SAS). Syftet med denna studie var att genomföra en systematisk översikt av SAS för behandling av SS. Method Med hjälp av en bibliotekarie genomfördes en litteratursökning i Pubmed, EMBASE och The Cochrane Library mellan 1997 och september 2013. Studier som uppfyllde definierade PICO-kriterier (patienter, intervention, kontrollgrupp, utfall) inkluderades. Alla studier graderades avseende metodologisk kvalité enligt MINORS och alla retrospektiva studier bedömdes enligt en skala som utvecklats för retrospektiva studier inom pediatrisk kirurgi. Evidensgraden graderades enligt GRADE. Result Totalt extraherades 241 abstrakt i litteratursökningen. Fem av dessa studier svarade upp till PICO-kriterierna. Två av de fem ansågs vara preliminära rapporter och exkluderades därför. De återstående 3 bedömdes enligt MINORS och gavs en medelpoäng på 21, d v s skälig kvalitet. Det kliniska utfallet på cefaliskt index skilde sig inte mellan de kirurgiska teknikerna, men evidensgraden enligt GRADE var mycket låg när det gällde bedömningen om SAS var lika effektivt. Kliniska utfall så som operationstid, peri-operativ blodförlust, IVA-vårdtid och vårddygn på sjukhus visade sig vara i favör för SAS men evidensgraden var låg. Discussion Denna systematiska översikt visade att nivån på evidensen är låg, eller mycket låg, för att SAS skulle vara en lika effektiv metod som mer extensiva kranioplastiker för korrektion av sagittal synostos. Resultaten pekar på att noggrant designade prospektiva studier inom kraniofacial kirurgi är nödvändiga. Dag: Torsdag 20/8 Tid: 09.14‑09.23 167 Evaluation of Quality of Life in Patients with Graves´ Ophthalmopathy, before and after Orbital Decompression Sven Sahlin, Stockholm Lykke Iacobaeus Stockholm Introduction Graves´ ophthalmopathy (GO) is a potentially sight threatening orbital disease that can have a large negative impact on the quality of life of the patient. The Graves´ ophthalmopathy quality of life questionnaire (GO-QOL) is a disease specific instrument to measure health-related quality of life in patients with GO. Studies on long-term effects of GO on the quality of life are few. The aim of this study is to evaluate the health- related quality of life in patients with GO, before and after orbital decompression surgery. Method This is a prospective, longitudinal, interventional study in which patients who had orbital decompression were given the GO-QOL before and after surgery. An additional patient satisfaction questionnaire was also given post-surgery. Result A significant, long-term, improvement in quality of life after orbital decompression was noted (p<0.001, paired t-test). 50 patients were included and follow-up time was 5.3±1.2 years (mean ± SD). The QOL-scores increased 28±35 and 26±31 points on the two subscales (mean ± SD). The patient satisfaction questionnaire showed that 88% of the patients would recommend orbital decompression to a fellow patient. Persistent disturbing oscillopsia was seen in 2% and persistent disturbing infraorbital nerve hypoesthesia in 8% of the patients. Discussion Orbital decompression surgery has a positive effect on quality of life for patients with severe GO. The GO-QOL questionnaire showed significant improvement in QOL-scores even many years after surgery. Dag: Torsdag 20/8 Tid: 09.24‑09.35 168 Om komplikationer till bentransplantation vid genomgående enkelsidig läpp-käk-gomspalt Anna-Paulina Wiedel, Malmö Henry Svensson Malmö, Björn Schönmeyr Malmö, Magnus Becker Malmö Introduction Avsikten med undersökningen var att utvärdera 6-månadersresultatet av bentransplantation utifrån kön, ålder vid operation, spaltvidd och sårruptur med eller utan bensekvester 2 veckor postoperativt. Method Trettionio konsekutiva barn, 26 pojkar och 13 flickor, med genomgående enkelsidig läpp-käk-gomspalt studerades. Åldern vid operation varierade mellan 7,3 och 12,5 år (medel 8,6) och spaltvidden varierade mellan 2,2 och 14,0 mm (medel 7,3). Intraoral spaltröntgen togs före operation och 6 månader efter. Result Efter 2 veckor hade 10 barn smärre sårrupturer i operationsområdet och 5 hade också bensekvestrar. Endast ett av dem fick resorption av transplantatet med ett Berglandindex på IV efter 6 månader. De övriga 29 barnen hade en invändningsfri primär läkning men 2 slutade med ett Berglandindex på III och 4 med ett Berglandindex på IV. Vad det gäller skillnaden mellan framgång och motgång fann vi inga statistiskt säkra samband relaterade till varken kön, ålder vid operation eller spaltvidd. Discussion I 3 fall fann vi omständigheter som möjligen bidragit till benresorptionen. Ett barn hade i spaltområdet en exponerad tand av vikt och den bibehölls, ett barn utvecklade en varig övre luftvägsinfektion omedelbart postoperativt och ett barn hade svårt med tandhygien och postoperativ tandreglering i bilden av en ADHD-problematik. I övriga 3 fall fann vi ingen ”förklaring”. De 5 barnen med Berglandindex IV har framgångsrikt omopererats. Ett barn med Berglandindex III fick en tillfredställande benhöjd i takt med den distala tandens framväxt. Ett barn väntar på en kompletterande transplantation inför en rekonstruktion med implantat i sena tonåren. Dag: Torsdag 20/8 Tid: 09.36‑09.45 169 Microsurgically aided upper lip replantation Jonas Gustafsson, Göteborg Mattias Lidén Göteborg Introduction Lip trauma is common due to the exposed position in the face. Lip amputations however, are rare. Here we present a case of a patient who suffered an upper lip amputation and a lower lip laceration due to dog bite. The lip was replantated and revascularized with microsurgical approach. We also made a review of the literature. Method Report of the case, description of the operative, microsurgical management and the postoperative care. PubMed search and review of available literature on the subject. Result With microsurgical technique and good postoperative care, including anticoagulants, leeches, antibiotics, etc. the lip could be salvaged. The available literature consists of mostly case reports, hence a strict, evidence-based algorithm to follow in these cases is not yet existent. Discussion A meticulous repair of lip injuries is important to the cosmetic outcome for the patient. Lip amputations are rare and swift management with microsurgical approach is of the essence if the above mentioned requirement is to be met. In our case, the lip healed successfully using microsurgery and an eclectic postoperative treatment algorithm. Dag: Torsdag 20/8 Tid: 10.15‑10.22 170 Rekonstruktion av ösofagus med fritt mikrovaskulärt jejunuminterponat, -den samlade erfarenheten från Sahlgrenska universitetssjukhuset Andri Thorarinsson, Göteborg Hasse Ejnell Göteborg, Anders Edebo Göteborg, Richard Lewin Göteborg, Fredrik Brorsson Göteborg, Mattias Lidén Göteborg Introduction Rekonstruktion av esofagus efter tumörresektion kan vara utmanande. Rekonstruktionen ska säkerställa kontinuitet i slemhinnan, helst med vaskulariserad graft som redan är tubulärt. En lambå med fri jejunum lambå är det optimala tillvägagångsättet för rekonstruktion efter circumferent, onkologisk resektion av pharynx, larynx och övre delen av esophagus. Misslyckande är i första hand kopplat till circulationssvikt efter tromboser i anastomoserna, och monitorering postoperativt är av stort värde. 20 patienter har undergått rekonstruktion med fri jejunal graft på olika indikationer på Sahlgrenska universitetssjukhuset under de senaste 20 åren. Method Journalundersökning med hänsyn till indikation, kirurgiska faktorer, postoperativa komplikationer och funktion utfördes. Result Resultaten med hänsyn till ovanstående faktorer presenteras, samt översyn över litteraturen. Discussion Rekonstruktion av esofagus med fritt jejunum transplantat är en säker metod med låg frekvens av komplikationer och hög funktionsgrad postoperativt. Dag: Torsdag 20/8 Tid: 10.23‑10.29 171 The versatility of chimeric free flaps Mattias Lidén, Göteborg Fredrik Brorson Göteborg, Richard Lewin Göteborg, Jonas Gustafsson Göteborg, Andri Thorarinsson Göteborg Introduction Complex tissue defects sometimes require combined flaps for coverage. The conjoined flaps and the chimeric flaps are the two major subtypes of combined flaps. The chimeric flap consists of multiple flaps, each supplied by a pedicle to the branch or the perforator of the source vessel. Method We describe three unique situations where the use of free chimeric flaps have been advantageous. Two cases were treated using a branch-based flap and the third case using a perforator-based flap. Result In patient one, a combination of hard- and soft tissue damage after trauma of the forefoot was treated using a chimeric vastus lateralis and fasciocutaneous flap. The muscle was used for coverage of the fractures to optimize their healing, while the fasciocutaneous flap was used for coverage of the residual exposed tissue. In patient two, an extensive basalioma involving the back of the thigh were excised and the resulting defect was too large to be covered by a single free flap. Therefore a chimeric latissimus dorsi and serratus anterior flap was used. The third patient was reconstructed for an osteoradionecrosis of the mandible and a fistula due to irradiation for previous oral cancer. An osteocutaneous free fibula was used with 2 perforator-based skin islands, thereby avoiding the use of two independent free flaps. Discussion The use of chimeric free flaps has gained popularity due to the possibility of addressing complex defects in a better way. The versatility of the chimeric free flap for various indications is highlighted in the present study. Dag: Torsdag 20/8 Tid: 10.30‑10.39 172 Hur selekterar vi lymfödempatienter lämpliga för supramikrokirurgi? Martina Kristiansen, Stockholm Martin Halle Stockholm, Ann-Charlott Docherty-Skogh Stockholm Introduction Supramikrokirurgi med lymfovenösa anastomoser (LVA) är en relativt ny behandlingsmetod för patienter med lymfödem. Syftet med studien var att utvärdera objektiva förändringar i benvolym hos patienter opererade med LVA på grund av lymfödem i nedre extremiteten, och att finna positiva prediktorer för behandlingsmetoden. Method 31 patienter med lymfödem i nedre extremiteten och positivt pittingtest undersöktes med lymfscintigrafi och lymfangiografi med PDE (photodynamic eye). Genesen till lymfödemet delades in i cancer, trauma eller primärt lymfödem. 14 av patienterna med linjärt PDE-mönster selekterades till kirurgi och 12 av dem opererades och erhöll mellan 1 och 4 LVA. Ödemvolymen mättes i helben och underben preoperativt, efter 6- och 12 månader genom att använda mätmetoden för trunkerad kon enligt Brorson och patientens andra ben användes som referens. Result Preliminära data visar att 6 av 12 patienter uppvisar minskade ödemvolymer i sina ben efter 12 månader. Analys av ödemduration, ålder, genes, strålbehandling och lymfkörtelutrymning pågår för att klargöra möjlig relation till ödemreduktion efter LVA. Discussion Vår studie indikerar att supramikrokirurgi med LVA ger minskade ödemvolymer. Vidare analys av materialet pågår och kommer att redovisas avseende möjligheterna att prediktera framgångsfaktorer för behandling av lymfödem med supramikrokirurgi. Dag: Torsdag 20/8 Tid: 10.40‑10.49 173 CT-angiografi eller handhållen ultraljudsdoppler inför bröstrekonstruktion med DIEP-lambå Stina Klasson, Malmö Patrik Velander Malmö, Johan Wassélius Lund, Karl Malm Malmö, Henry Svensson Malmö Introduction Studien är prospektivt randomiserad. Preoperativt bröstrekonstruktion med DIEP- lambå undersöktes den kommande lambåns blodflöde med CT-angio (CTA) respektive handhållen ultraljudsdoppler (UL). Den primära frågeställningen var om CTA gav en säkrare bild av blodkärlens anatomi innebärande att operationen kunde genomföras snabbare är med ultraljud. Den sekundära frågeställningen var om bilden av blodkärlens anatomi också ledde till färre komplikationer. Method Preoperativt DIEP-rekonstruktion erbjöds patienterna att delta i en studie där de randomiserades mellan preoperativ kartläggning av bukkärlsanatomin med CTA (n=32)alternativt UL (n=31). Operationstiden mättes och komplikationer noterades. Result I CTA-gruppen (n = 32) var operationstiden 249 ± 62 minuter (mean ± SD) och i UL- gruppen (n = 31), 255 minuter ± 75 – dvs en skillnad på 6 minuter. Ingen lambåförlust noterades. Sexton komplikationer noterades hos 15 patients; 7 i CTA-gruppen och 9 i UL-gruppen. Komplikationer åtgärdades utan dröjsmål och alla patienter fick en kroppsegen DIEP-rekonstruktion. Discussion Sammanfattningsvis visar studien väldigt små skillnader både vad det beträffar operationstid och komplikationer. Fyndet talar för att den enklare metoden ultraljud skulle kunna ersätta den mera komplicerade metoden CT-angio åtminstone i ett team med lång erfarenhet av DIEP-rekonstruktioner. På vår klinik har studien lett till att vi helt slutat att rutinmässig göra CT-angio på ensidiga DIEP-rekonstruktioner. Patienterna slipper en undersökning som utsätter dem för strålning och intravenös kontrast och sjukvården sparar pengar och resurser. Dag: Torsdag 20/8 Tid: 10.50‑11.01 174 Quality of life after breast reconstruction: comparing the DIEP-flap and the Latissimus dorsi-flap Gunhild Aggeryd, Göteborg Andri Thorarinsson Göteborg, Mattias Lidén Göteborg Introduction Breast reconstruction surgery is a common procedure following mastectomy due to breast cancer. Studies have confirmed breast reconstruction to be beneficial with respect to Health Related Quality of Life (HR-QoL) as compared to no reconstruction. The aim of this study was to compare two different methods of surgical breast reconstruction regarding patient satisfaction and HR-QoL, using the Breast-Q patient-reported outcome instrument. Method In a retrospective database of breast reconstruction patients, 126 patients were identified, surgically treated with either deep inferior epigastric artery perforator (DIEP) flap or latissimus dorsi (LD) flap, who also had answered the Breast-Q questionnaire. Questionnaire answers were converted into scales from 0-100 and were, together with demographic data from the database, statistically analysed. Result There were no significant differences found between the groups, except regarding the Breast-Q scale of Satisfaction with breast, where the DIEP group had a significantly higher score than the LD group (p=0.002). Additionally, the DIEP group had significantly lower ASA classification than the LD group (p = 0.022). The questionnaire was answered at a median of 5 years since primary surgery. Discussion Main finding is the lack of differences between the methods regarding HR-QoL and patient satisfaction, except for Satisfaction with breast. The higher satisfaction with the breast in the DIEP group is in line with previous studies, reporting high patient satisfaction results with this reconstruction method. Distribution of ASA classification may be biased due to the fact that DIEP was not considered suitable for patients with higher ASA classification. Dag: Torsdag 20/8 Tid: 11.02‑11.11 175 A systematic comparison of the incidence of various complications in different delayed breast reconstruction methods Andri Thorarinsson, Göteborg Victoria Fröjd Göteborg, Lars Kölby Göteborg, Richard Lewin Göteborg, Niclas Molinder Göteborg, Jonas Lundberg Göteborg, Anna Elander Göteborg, Hans Mark Göteborg Introduction Breast reconstruction is a common standard procedure in many centers after breast cancer surgery. The aim of the present study was to investigate and compare the incidence of various complications in different reconstruction methods. Method Six hundred and eighty-five patients were retrospectively classified into five groups: (1) Deep inferior epigastric perforator flap (DIEP), (2) latissimus dorsi flap (LD), (3) lateral thoracodorsal flap (LTDF), (4) expander with secondary implant (EXP), and (5) direct implant (DI). Demographic and perioperative data, the incidence of complications, and follow-up data were collected. Result There was a significant difference between groups regarding overall early complications (p<0.001). The DIEP group had the highest incidence of overall complications (50.0%) (p<0.05). DIEP also had the highest incidence of fat necrosis (18.3%), skin necrosis (22.1%), and incidence of reoperation for complications (26.9%) compared to the other reconstruction methods. In the entire group of patients, the overall incidence of late complications that needed surgical corrections was 54.7%. LTDF had the highest incidence of late complications, at 74.8%. The corresponding values for the other groups were 66.4% for LD, 62.9% for DI, 46.2% for DIEP, and 44.9% for EXP. The DIEP group had higher incidences of late local complications and scars requiring treatment than the other reconstruction methods. Discussion Meticulous registration of incidence of different complications in five different breast reconstruction methods revealed high complication rates with all methods. The differences in incidence of complications were related to the operation method used. Based on these results, careful individual planning of a breast reconstruction is mandatory. Dag: Torsdag 20/8 Tid: 11.12‑11.23 176 ACELLULAR PORCINE MATRIX AND DERMAL FLAPS IN ONE-STAGE BREAST RECONSTRUCTION AFTER MASTECTOMY Rojda Gumuscu, Umeå Anna Therese Lauvrud Umeå, Ulrika Fallbjörk Umeå, Malin Sund Umeå Introduction There´re different techniques of immediate reconstruction, but it is currently not established which method is most cost effective, safe and gives the best aesthetic result. Use of PAM in one stage immediate breast recontruction makes it possible to select a more suitable implant size which can give better aesthetic results. The aim of this study was to determine the outcome of one stage immediate reconstruction after breast surgery at our department. Method All patients operated with one-stage breast reconstruction volunteered to participate in the study. We used PAM or dermal slings in combination with silicone anatomical implants. Result Between January 2010 and January 2015, a total of 34 patients were operated with skin sparing mastectomy combined with one-stage immediate reconstruction. In 26 patients we used the nipple areolar-complex sparing (NAC) techniqe. Negative frozen section from underneath NAC was performed in all these cases peroperatively. The avarage drainage time was 10 days. Six patients had to remove the implant because of deep infections, 2 of these had been reconstructed with dermal flaps. Discussion In this small cohort with an average follow-up time of 32 months no significant difference was seen between patients operated with PAM or dermal sling in immediate breast reconstruction as a one-stage procedure when considering drainage time, LOS and implant removal rate. However, there was a tendency for more implant removals using PAM. This needs to be verified in a larger cohort with longer follow-up. We consider the metods safe, predictable with good aestetic results and probably cheaper than 2 stage procedures. Dag: Torsdag 20/8 Tid: 11.24‑11.33 177 Reduktion av komplikationer efter profylaktisk mastektomi med direktrekonstruktion Johann Zdolsek, . Pia Olofsson . Introduction Profylaktisk mastektomi med omedelbar protesrekonstruktion är ett ingrepp med potentiellt hög komplikationsfrekvens. Till de tidiga komplikationerna hör hematom, nekros av hudlambåerna, serom och infektion vilka alla kan leda till haveri av rekonstruktionen. Method Den 1 december 2012 infördes vid Bröstenheten på HPK ett nytt vårdprogram med ett antal strukturerade åtgärder i syfte att dels reducera komplikationsfrekvensen efter profylaktisk mastektomi med omedelbar protesrekonstruktion och dels att förbättra patientomhändertagandet. Komplikationsfrekvensen för de 24 konsekutiva patienter som opererades före jämfördes med de 24 konsekutiva patienter som opererades efter införandet av vårdprogrammet. Result Det totala antalet tidiga komplikationer efter profylaktisk mastektomi med omedelbar protesrekonstruktion reducerades under den studerade tidsperioden från 13 till 6 (p=0,039) varav andelen allvarliga komplikationer gick ner från 6 till 2. Discussion Införandet av ett strikt och strukturerat vårdprogram för profylaktisk mastektomi med omedelbar protesrekonstruktion har hos oss halverat den totala förekomsten av komplikationer. Dag: Torsdag 20/8 Tid: 11.34‑11.43 178 Immidiate breast reconstructions - 9 year experience Hakan Hallberg, Goteborg Introduction It is a well known fact that immidiate breast reconstructions have a high complication rate. The aim with this presentation is to give a brief overview of earlier presented data nationally and internationally on that and to present our own data on complications with and without using an acellular matrix over a 9 year period. Method Data collected from medical records and a patients questionaire Result Our own complication rates are in range of thoose reported from others. Using a acellular matrix seems to increase the complication rate Discussion With todays scientific evidence,is it safe and echonomical to use acellular matrix. Dag: Torsdag 20/8 Tid: 11.44‑11.50 179 Prospective evaluation of health after breast reduction surgery Richard Lewin, Göteborg Mattias Lidén Göteborg, Gennaro Selvagi Göteborg, Andri Thorarinsson Göteborg, Anna Elander Göteborg Introduction Breast hypertrophy is a condition associated with physical and psychosocial problems as backache, neck pain, headache, bad posture, difficulties in exercising and finding clothes to fit, concerns about appearance at public baths, and feeling ashamed in front of one's partner. The primary aim of this prospective study, was to measure improvements in health, both general and breast related, by using three different QoL questionnaires. The secondary aim was to study if preoperative BMI, breast volume, sternal notch to nipple distance, resection weight or complications influences the changes in quality of life. Method The study included 348 consecutive patients undergoing breast reduction because of breast hypertrophy. The patients were invited to volunteer for the study when they were accepted for breast reduction surgery. After inclusion the patients were sent three questionnaires; SF-36, mBEQ and Breast-Q, which were completed before surgery. One year postoperatively the study participants were asked to complete the same questionnaires. The questionnaires were by email to the and if they did not answer, two reminders were sent by mail Result A total of 348 patients were enrolled for the study. In total, 284 patients (82%) , answered either preoperative, postoperative or both questionnaires. There was a significant difference between pre- and postoperative domains in all questionnaires. Discussion Breastreduction surgery, reduces pain, improves general health and also psychosocial selfesteem in normalweighted or lightly obese women. Younger women may have higher expectations and higher demands on the esthetic result which makes the health gain less, after breastreduction, comparered to older women Dag: Torsdag 20/8 Tid: 11.51‑12.00 180 Learning curve and Surgical Complications for General Surgeons Performing Abdominoplasty Ebba Swedenhammar, Stockholm Jessica Gahm Stockholm, Marcus Ehrström Stockholm Introduction The last decade has seen an increased demand for public plastic surgical procedures in massive weight loss (MWL) patients as a result of a surge in obesity surgery. It is not clear how resources within the public system should be relocated to provide optimal patient safety for this group of patients. The aim of this study was to investigate the impact of plastic surgery training and high volume surgery on the learning curve and outcome for General Surgeons performing public abdominoplasty. Method The medical records of 139 MWL patients scheduled for surgery at the same public out-patient clinic, were retrospectively reviewed with focus on early surgery related complications. Infection, bleeding, seroma, hematoma, necrosis and wound dehiscence were considered early surgery related complications. 69 patients (group A) were operated by General Surgeons in a public hospital setting. After two years, another 70 patients (Group B) were operated by the same General Surgeons. Result Group A had 70% early complication rate whereas Group B had 26 %. Discussion The incidence of early complications were in general high in both groups. Two years of added experience in performing abdominoplasty and change in the surgical routines significantly decreased the incidence of early complications. In conclusion the learning curve for General Surgeons performing abdominoplasty significantly affects the rate of early surgical complications. Late complications and esthetic outcome were not investigated in this study but should be included in future studies. MWL patients should be operated in high volume centers to address the high incidence of complications. Dag: Fredag 21/8 Tid: 10.00‑10.09 181 Assessment of Excess Skin and Outcome of Body Contouring Surgery in Post Bariatric Patients Trude Staalesen, Gothenburg Introduction The aims of this thesis were to improve the knowledge of the prevalence and associated problems of excess skin in post bariatric patients and to evaluate the outcome of abdominoplasty regarding health related quality of life (HRQL). Method A literature search was performed to evaluate the quality of evidence for health benefits of abdominoplasty. Thereafter, adult post bariatric patients and post bariatric adolescents answered the Sahlgrenska Excess Skin Questionnaire (SESQ) to evaluate HRQL, discomfort, requested and undergone body contouring surgery. Finally, HRQL was evaluated in post bariatric patients who were randomized to undergo abdominoplasty with or without rectus fascia plication. Result The quality of evidence of positive effects for patients undergoing abdominoplasty was very low regarding HRQL. Most of the post bariatric patients, including both adolescents and adults of both genders, reported that they suffered from excess skin in several body parts. The majority of the post bariatric patients also requested body contouring surgery. Abdominoplasty increased the physical function subscale of the SF-36. However, plication did not influence the outcome of abdominoplasty regarding HRQL. Low correlations were found between the measured amount of abdominal excess skin and discomfort with the same or change in HRQL following abdominoplasty. Discussion Post bariatric patients suffer greatly from excess skin and a majority request body contouring surgery at several body sites. Abdominoplasty appears to improve physical and psychosocial dimensions of HRQL. However, the impact of the preoperative measured amount of abdominal excess skin on the improvements in HRQL is low. Dag: Fredag 21/8 Tid: 10.10‑10.30 182 Postoperativ ileus efter perineal rekonstruktion med stjälkad VRAM-lambå Sherif Elawa, Linköping Pär Myrelid Linköping, Olof Hallböök Linköping, Johann Zdolsek Linköping Introduction Rekonstruktion av huddefekter efter vida excisioner i perineum med stjälkad muskulokutan VRAM-lambå har förutom hudtäckning fördelen att lambån oblitererar dead space i lilla bäckenet. Method Vår patient, en 52-årig man, genomgick resektion av rektum och perineal hud på grund av rektalt adenocarcinom. För att täcka huddefekten och fylla defekten i levatorplanet planerades rekonstruktion med en VRAM-lambå. Result Det peri- och postoperativa förloppet var initialt problemfritt. Sex dagar postoperativt insjuknade patienten med symtom på ileus. Datortomografi visade herniering av tunntarmen ut i bukväggen i navelnivå. Patienten opererades akut och man kunde konstatera att en tunntarmsslynga hernierat anteriort om rektusfascian. Discussion Stjälkad VRAM-lambå är en bra lösning för slutning av perineala defekter, exempelvis efter excision av anus eller där utfyllnad av lilla bäckenet är nödvändigt. Vårt fall illusterar vikten av en mycket noggrann slutning av tagstället i bukväggen. Dag: Fredag 21/8 Tid: 10.30‑10.37 183 En algoritm för sekundär rekonstruktion vid hypospadi Ann Nozohoor Ekmark, Lund Henry Svensson Malmö, Einar Arnbjörnsson Lund, Emma Hansson Malmö Introduction Rekonstruktion vid hypospadi kan kompliceras av fistlar och kvarvarande kurvering. Sedan 2007 och framåt har 36 gossar (4 – 30 år, median 7) remitterats till oss med denna problematik. De hade då tidigare genomgått inalles 109 kirurgiska procedurer i rekonstruktivt syfte. Method För dessa gossar har vi använt en modifiering av vår algoritm för primära rekonstruktioner. Förutsättningen har varit att tillräckligt med lokala vävnader funnits kvar. I 12 fall kunde fistelslutning och/eller kompletterande urethrarekonstruktion ske i en seans med användande av lokala lambåer. I ytterligare 6 fall gjordes samtidig kompletterande upprätningsplastik. I 18 fall fick ett två-stegsförfarande med upprätning och urethrarekonstruktion enlig Byars tillämpas. Result Efter 1–4 (median 2) operativa åtgärder enligt vår algoritm har 34 gossar fått ett tillfredställande resultat både funktionellt och utseendemässigt. Två gossar står under fortsatt observation – en pga. misstänkt kvarstående kurvatur och en pga. en något proximalt belägen meatus. Tio har genomgått slutkontroll efter passerad pubertet. Discussion Erfarenheterna talar för att det är lätt att underskatta graden av kurvatur särskilt om primärrekonstruktionen sker i tidig ålder. Omoperation kan ske med intentionen av en eller två seanser beroende på graden av den kvarstående deformiteten men kompletterande åtgärder kan bli aktuella särskilt i de mest uttalade fallen. Dag: Fredag 21/8 Tid: 10.38‑10.47 184 Peniskonstruktion med fri, mikrovaskulär radialislambå Andri Thorarinsson, Göteborg Genarro Selvaggi Gothenburg, Fredrik Brorsson Gothenburg, Mattias Lidén Gothenburg Introduction Antalet patienter som önskar könsbyte blir ökar för varje år. Samtidigt blir efterfrågan på kirurgisk behandling i denna patientgrupp större. Huvudoperationen vid könsbyte från kvinna till man är konstruktion av penis; phalloplastik. Målet med en väl lyckad phalloplastik är konstruktion av en estetiskt acceptabel penis med både taktil och erogenös sensibilitet, med vattentät uretra som tillåter urinering i stående position, med tillräcklig bulk och styvhet och dessutom att operationen kan vara en enstegs procedur utan stora risker för komplikationer. Method Transsexuell kirurgi har ökat mycket under de senaste åren på Sahlgrenska universitetssjukhuset. Nya metoder och utveckling av existerande kirurgiska metoder är nödvändiga. Result Vi presenterar resultatet av Sveriges första “tube-in-tube” peniskonstruktion -gjord av fri radialislambå från vänster underarm -konstruktionens anatomiska aspekter, kirurgiska aspekter, komplikationer och en översikt över litteraturen. Discussion Med denna relativt enkla metod är det möjligt att uppfylla de flesta målen för en lyckad konstruktion av phallus hos transsexuella patienter. Den största nackdelen är möjligtvis ett mindre estetiskt resultat på tagstället och risk för tagställesmorbiditet. Mikrokirurgisk kompetens är nödvändig. Dag: Fredag 21/8 Tid: 10.48‑10.57 185 Transsexuell kirurgi vid Plastikkirurgiska kliniken på Sahlgrenska Universitetssjukhuset Gennaro Selvaggi, Gothenburg Mattias Liden Gothenburg, Peter Wroblewski Gothenburg, Lars Kölby Gothenburg, Anna Elander Gothenburg Introduction På grund av ökat inflöde av transsex (TS)patienter till Plastikkirurgiska kliniken på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, från 2011 och framåt, har vi formerat en TS-enhet för att förbättra vården för denna patientkategori. Method Vi presenterar enhetens struktur och de operationer inom fältet som genomförts på Sahlgrenska sedan 2011 Result TS-enheten består av ett samarbete mellan plastikkirurg, gynekolog, psykolog, psykiatriker, logoped, hudläkare, öronläkare, ortoped och urolog. Enheten har också en dedikerad sköterska för direkta kontakter med patienterna. Sammanlagt 193 nya patienter har remitterats till plastikkirurgi kliniken. Totalt har 142 ingrepp i könskorrigerande syfte utförts på TS-patienter mellan augusti 2011 till mars 2015: 71 mastektomier, 17 vaginoplastiker, 17 bröstaugumentationer, 9 revisioner av vaginoplastiker utförda på annat sjukhus, 9 penistepiteser, 7 reduktioner av thyreoideabrosket, 6 vaginektomier, 3 metaidoioplastiker, en falloplastik med radialislambå samt diverse mindre procedurer. Forskning i fältet har resulterat i 8 artiklar. Discussion Samarbetet inom TS-enheten säkerställer behandlingsrutiner och ett enhetligt handläggande av ett ökande antal TSpatienter. Ghent-algoritmen för mastektomi har implementerats som en del av ambitionen att förbättra oprationsresultaten. Nya ingrepp såsom vaginektomi och radialislambå för falloplastik har införts. Samarbete inom enheten har lett fram till benförankrad penisepites. Via internationellt samarbete har förbättringar av befintliga operationstekniker införts, t ex för vaginoplastik (operation i en seans med samtidig rekonstruktion av ett veck över klitoris och excision av corpus spongiosum). Målsättningen är att öka antalet ingrepp genom samarbete med regioner i Sverige som saknar TS-enhet. Vidare utveckling och forskning kan leda fram till ytterligare nya operationstekniker och förbättringar av befintliga tekniker. Dag: Fredag 21/8 Tid: 10.58‑11.05 186 Reconstructive surgery after female genital mutilation Hannes Sigurjonsson, Stockholm Malin Jordal Stockholm, Kalle Lundgren Stockholm Introduction Female Genital Mutilation/Cutting (FGM/C) affects 130 million women worldwide and is widely recognized as a violation of human rights. Due to immigration it is estimated that 38 000 women in Sweden are living with the consequences of FGM/C. Reconstructive surgery after FGM/C is now available in Sweden. However, little is known about women's reasons for requesting clitoris reconstruction, or the immediate and long-term effect of the surgery. Our study sought out to investigate 1) immediate and long term results and clinical outcomes of surgery; 2) motives for requesting surgery, 3) patients' expectations of surgical outcome, and 4) experience undergoing surgery. Method Operative data and answers from validated questionnaires both pre- and postoperatively was gathered. Furthermore, qualitative interviews with women referred for clitoris reconstructive surgery is collected both pre and post operatively. Result This is an ongoing study and preliminary results will be presented. Preliminary results show that women request clitoris reconstructive surgery out of hope to perceive ‘normal' genitalia in contact with Swedish health care system. Furthermore, they hope to improve urinary function sexual desire, pleasure and orgasm, and reduce vulvar pain. Discussion The planned research is important to optimize care for women who have undergone FGM/C, a vulnerable and often neglected group in European societies. It is also likely that increased accessibility, knowledge and acceptability around clitoris reconstruction will have preventive messages against the continuation of FGM/C, as individuals are important actives in societal change. Dag: Fredag 21/8 Tid: 11.06‑11.15 187 SFÖAK 188 ALPPS vid kolorektala levermetastaser-onkologisk behandling och dess effekt på levertillväxt , en analys från internationella ALPPS registret Kristina Hasselgren, Linköping Bergthor Björnsson Linköping, Thomas Gasslander Linköping, Per Sandström Linköping Introduction Associating Liver Partition and Portal vein Ligation for Staged hepatectomy (ALPPS) är en ny metod vid där storleksökning av FLR (future liver remnant) krävs för att resektion ska vara möjligt. Det finns indicier talande för att ALPPS är mest lämpat vid kolorektala levermetastaser. Det finns farhågor att neoadjuvant behandling påverkar tillväxten negativt. Vi har valt att analyser denna fråga i det internationella ALPPS registret. Method Data är hämtade från ALPPS-registret (www.alpps.net). Registret startade 2012. Result Mellan 2012 och 2015 registrerades 321 patienter med kolorektala levermetastaserHos 72.9 % var diagnosen av levermetastaser synkron med diagnosen av primärtumören, Sammanlagt 91.3% erhöll neoadjuvant kemoterapi. Av dessa erhöll 47.8% enbart cytostatika och 52.2% tillägg med antikropp. FLR preoperativt var i median 343 ml (1001013). Efter i median 6.5 dagar var FLR 612 ml (270-1437), median ökning 73.4% (-100-309.1). Utan neoadjuvant behandling ökade FLR i median 80.6%, efter cytostatika 73.1%. Efter cytostatika och antikroppsbehandling 72.9%. Det är ingen signifikant skillnad i tillväxt av FLR vid jämförelse mellan ingen neoadjuvant behandling och neoadjuvant behandling samt vid jämförelse mellan kemoterapi och antikropp. Resektionsfrekvensen var 97.8%, utan neoadjuvant onkologisk behandling 96.4%, efter kemoterapi 98.6% och efter antikropp 97.4%. Discussion Konklusion Preoperativ cytostatika, inklusive antikropp, har i detta material ingen signifikant effekt på tillväxten av FLR. Då patientgruppen som kan behöva ALPPS som regel har stor tumörbörda i levern bör preoperativ cellgiftsbehandling starkt övervägas för samtliga patienter. Dag: Måndag 17/8 Tid: 10.30‑10.40 189 En randomiserad multicenterstudie – Jämförelse av två behandlingsmetoder för att stimulera levertillväxt vid avancerad tumörbörda av kolorektala levermetastaser (KRLM) för att kunna radikalopereras (L Per Sandström, Linköping Bengt Isaksson Stockholm, Magnus Rizell Göteborg, Gert Lindell Lund, Peter Nørgaard Larsen Köpenhamn, Bjarne Ardnor Umeå, Ernesto Sparrelid Stockholm, Bergthor Bjornsson Linkoping, Bård Rösak Oslo Introduction Patienter med KRLM och en alltför liten tumörfri leverdel (FLR) har traditionellt behandlats med krympande cellgifter följt av portavensembolisering /-ligering (PVO) följt av tumörresektion efter levertillväxt. Denna behandling har ibland åstadkommit för liten levertillväxt/tumörprogress. ”Associating liver partition and portal vein ligation for staged hepatectomy (ALPPS)” är ett nytt alternativ men metoderna har aldrig jämförts i en randomiserad studie. Mål: Att jämföra levertillväxt av den friska leverdelen en vecka efter portavensocklusion med första ALPPS-operationen. Method Randomiserad, multicenterstudie med totalt 100 patienter, som genomförs mellan Mars 2014 och juni 2016 på sex Universitetssjukhus I Sverige, Norge och Danmark med ett totalt upptagningsområde på över 11 miljoner. Hittills har 18 patienter randomiserats av planerat 40 i denna delstudie hos patienter en initial standardiserad FLR (sFLR) på <30%. Analys: Tillväxt av FLR samt kinetisk tillväxttakt (KGR) 7 dagar efter primär intervention. Result 10 patienter män/kvinnor (6/4; 66(53-73) år har randomiserats till ALPPS och 8 män 68(50-83) år till PVO. Basdata skilde sig inte mellan grupperna. Ursprunglig sFLR var 19,8% i båda grupperna. Patienter behandlade med PVO hade KGR på 7 (3-15)% och ALPPS på 15 (10-41)% (p<0.006), tillväxten var 17 resp. 36 ml/dag (p<0.03), storleks ökning av sFLR var 31(16-81)% resp. 57(24-257)% (p<0.05). 9 av 10 ALPPS-patienter hade vuxit tillräckligt efter en vecka men endast 5 av 8 PVO-patienter. Discussion Patienter opererade med ALPPS hade högre tillväxttakt, större tillväxt i ml/dygn och större andel av patienterna hade vuxit färdigt efter 1 vecka jämfört med traditionell behandling. Tillväxten efter PVO är snabbare än tidigare visat. Dag: Måndag 17/8 Tid: 10.40‑10.50 190 Funktionen i tilltänkt kvarvarande lever överträffar volymsökningen hos patienter som opererats med ALPPS Ernesto Sparrelid, Stockholm Antonios Tzotrzakakis Stockholm, Ulrika Dahlén Stockholm, Bengt Isaksson Stockholm, Rimma Axelsson Stockholm Introduction Associating Liver Partition and Portal vein ligation for Staged hepatectomy (ALPPS) har sedan tekniken introducerades 2012 fått stor uppmärksamhet för den oöverträffade tillväxt av tilltänkt kvarvarande lever (FLR) den leder till. Samtidigt saknas nästan helt studier som undersöker leverfunktionen hos patienter som opererats med ALPPS. I denna studie har patienter som genomgått ALPPS utvärderats med multimodal leverfunktionsmätning. Method 10 patienter med bilobära kolorektala levermetastaser som erhållit neoadjuvant kemoterapi inkluderades prospektivt. Salvage ALPPS (endast parenkymdelning) utfördes på patienter med tidigare portavensocklusion (PVO) och standard ALPPS på patienter utan tidigare PVO. Samtliga patienter studerades med DTx2, hepatobiliär scintigrafi med SPECT/Cx4, indocyaningrönt clearancetest (ICGR-15)x6, och leverproverx16. Volymetri av FLR utfördes vid 4 tillfällen. Result Tillväxten av FLR var 60,1% (32,3-116,2) 6 dagar efter steg 1. Ökningen av FLR-F (funktionen av FLR) var 132% (-15182,7) 6 dagar efter steg 1. FLR/TL-F (FLR/ total leverfunktion i %) var 24,1 (17,2-38,5) före steg 1 och ökade till 58,5 (36,9-87) 6 dagar efter steg 1. ICGR-15 var 9,9% före och efter steg 1 samt inför steg 2. Efter steg 2 steg ICGR-15 till 33,3% och fortsatte vara högt även 30 dagar efter steg 2 (22,2%). Trots detta uppfyllde ingen patient kriterierna för allvarlig postoperativ leversvikt (varken enligt Balzan 50/50, peak-bili70 eller ISGLS). Discussion ALPPS leder till en ökning i FLR-F som är mer än dubbelt så stor som volymsökningen. De höga värden ICGR-15 som uppmättes efter steg 2 är inte förknippade med signifikant postoperativ leversvikt. Dag: Måndag 17/8 Tid: 10.50‑11.00 191 Hepatocellulär cancer i Sverige – Regionala skillnader och möjligheter till förbättringar finns! SweLiv Magnus Rizell, Göteborg Katrin Gunnarsdottir Göteborg, Agneta Noren Uppsala, Bengt Isaksson Stockholm, Bjarne Ardnor Umeå, Gert LIndell Lund, Per Sandström Linköping Introduction Överlevnaden är låg hos de 400/år som drabbas av hepatocellulär cancer, HCC. Analys av orsak är därför motiverade via nationella leverregistret, SweLiv. Method 2009-2014, registrerades 2284 patienter med HCC i SweLiv (93% täckningsgrad jämfört med cancerregistret, regional variation 87- 98%). Manlig övervikt (3:1), associerad leversjukdom (ALD) hos 71% av patienterna. Result Relativ 5 års överlevnad för alla är 20% och skiljer sig inte mellan könen, inga regional skillnader. Den relativa 3 års överlevnad var 65% vid T1N0M0 och 37% vid T2N0M0, T3N0M0 15 % högre stadier, 11%. 28 % hepatit C. Tumörer hos patienter med ALD hittades tidigare; tumör diameter 40 vs. 80 mm och 38% vs 17% var inom sk Milan kriterierna. Botande behandling planerades för 29% av alla, vanligare för de med ALD, 43 %. Relativa 3 års överlevnad var 86 % efter transplantation (n=104), 66% efter resektion (n=244) och 64% efter ablation (n=173). Skillnader I frekvens av ablation och transplantation skiljde med mer än en faktor 4 mellan de olika regionerna. Median överlevnaden för “best supportive care” var 3 månader, medicinsk behandling, Sorafenib (n=134) 7 mån, och TACE (n=123) 17 månader. Medicinsk palliativ behandling varierade mellan regionerna (32-53 %). Discussion Trots nationellt vårdprogram för hepatocellulär cancer (2012) finns tydliga regional skillnader rörande behandlingsval vilket kräver ytterligare ansträngningar för att ge patienterna bäst möjlighet till bot och palliation. Aktiv behandling förbättrar överlevnaden och måste öka. Livskvalitetsstudier och metoder att förbättra detta planeras. Surveillance upptäckta måste öka, samt andelen med kurativ intention genom down sizeing strategier. Nationell studie planeras i detta syfte. Dag: Måndag 17/8 Tid: 11.00‑11.10 192 Kolecystektomi efter GBP Viktor Wanjura, Örebro Eva Szabo Örebro, Johan Ottosson Lindesberg, Johanna Österberg Mora, Gabriel Sandblom Stockholm Introduction Syftet med studien var att bedöma om patienter som tidigare genomgått gastric bypass (GBP) löper större risk att drabbas av komplikationer i samband med galloperation, hur eventuella koledokusstenar hanteras, samt om operationstiderna skiljer sig åt. Dessutom var syftet att mäta den standardiserade risken för galloperation före/efter GBP. Method Data från galloperationsregistret, Gallriks, jämfördes med data från registret för överviktskirurgi, SOReg, för tidsperioden 2007-2013. Totalt utfördes 79386 galloperationer och 36098 GBP-operationer. Drygt 1400 av galloperationerna utfördes på individer som tidigare genomgått GBP under perioden. Resultaten för dessa vad gäller komplikationer, operationstid och hantering av koledokusstenar jämfördes mot icke GBP-opererade (med hänsyn till kön, ålder, BMI och ASA-klass). Den standardiserade risken för galloperation jämfördes med hjälp av offentliga data från Socialstyrelsen. Result Tidigare GBP-opererade hade 2.2 gånger ökad risk för komplikation inom 30 dagar efter galloperation (P < 0.001). Den sammanlagda postoperativa komplikationsrisken för de patienter där både GBP och galloperation genomfördes under tidsperioden var 1.4 gånger högre om galloperationen utfördes efter GBP:n (P = 0.003). Operationstiden vid fynd av koledokussten var 26 minuter längre om patienten var GBP-opererad innan galloperationen (P < 0.001). Den standardiserade risken för att behöva genomgå en galloperation var 4-5 gånger förhöjd redan innan GBP, steg till som mest 12 gånger under det andra året efter GBP:n och sjönk därefter till 5-6 gångers överrisk jämfört med normalbefolkningen. Discussion Genomgången GBP medförde ökad risk för komplikationer efter galloperation, ökad överrisk för galloperation under framförallt de första åren efter GBP, samt längre operationstider vid fynd av koledokussten. Dag: Måndag 17/8 Tid: 11.10‑11.20 193 PREOPERATIV NIVÅ AV FYSISK AKTIVITET ÄR ASSOCIERAD TILL POSTOPERATIV ÅTERHÄMTNING EFTER CHOLECYSTEKTOMI Aron Onerup, Göteborg Ulf Angerås Göteborg, David Bock Göteborg, Mats Börjesson Stockholm, Monika Fagevik Olsén Göteborg, Martin Gellerstedt Trollhättan, Eva Haglind Göteborg, Hanna Nilsson Göteborg, Eva Angenete Göteborg Introduction Preoperativ fysisk aktivitet och dess effekter på återhämtning har fått alltmer fokus de senaste åren. Effekten av preoperativ fysisk aktivitet på återhämtning efter cholecystektomi är inte känd. Målet med denna studie var att analysera samband mellan nivå av preoperativ fysisk aktivitet och postoperativ återhämtning efter cholecystektomi. Method Prospektiv observationsstudie med 200 patienter som genomgick elektiv cholecystektomi. Patienterna delades upp efter nivån av självuppskattad fysisk aktivitet på fritiden, mätt med Saltin-Grimbys fysiska aktivitetsskala som är väl validerad. Primär målvariabel: Sjukskrivning. Sekundära målvariabler: Vårdtid, självupplevd psykisk och fysisk återhämtning, återinläggningar och reopoerationer. Analyserna justerades för ålder, operationsmetod, rökning, alkoholkonsumtion och civilstånd. Result Regelbundet fysiskt aktiva personer hade större chans att vara tillbaka i arbete inom tre veckor (relativ chans (RC) 1,26, p=0,040), större chans att lämna sjukhuset inom ett dygn (RC 1,23, p=0,001) och större chans till mental återhämtning tre veckor postoperativt (RC 1,18, p=0,049) jämfört med fysiskt inaktiva personer. Vi såg inget samband mellan fysisk aktivitet och återgång i arbete inom en vecka, upplevd fysisk återhämtning tre veckor postoperativt eller återinläggningar eller reoperationer. Discussion Mätt med en enda väl validerad fråga har regelbundet fysiskt aktiva personer större chans till bättre återhämtning efter cholecystektomi. Då detta är en observationsstudie går det inte att uttala sig om orsakssamband. Skattning av fysisk aktivitet är dock enkelt att införa i klinisk vardag och verkar vara ett bra instrument för att ge patienten en prognos för återhämtning, samt att hitta patienter lämpliga för dagkirurgi. Dag: Måndag 17/8 Tid: 11.20‑11.30 194 Endoskopisk sfinkterotomi och risk för kolangiocarcinom, en populationsbaserad kohortstudie i Finland och Sverige. Cecilia Strömberg, Stockholm Camilla Böckelman Vasa, Caj Haglund Helsingfors, Huan Song Stockholm, Weimin Ye Stockholm, Magnus Nilsson Stockholm Introduction Det har rapporterats att risken för kolangiocarcinom ökar på lång sikt efter sfinkterotomi, möjligen p. g. a bakterieöverväxt med inflammation i gallvägarna, medan vi i en tidigare studie tvärtom fann en trend till skyddande effekt. Avsikten med denna studie var att utvärdera risken i en större kohort med längre uppföljningstid. Method Data på alla patienter med en procedurkod för Endoskopisk Retrograd Cholangio Pancreaticografi (ERCP) hämtades från slutenvårdsregistren i Finland och Sverige. Genom samkörning mot cancerregistren identifierades och exkluderades de med en cancerdiagnos vid ERCP tillfället eller inom två år därefter. Kohorten följdes till en malignitetsdiagnos ställdes, censoring för död eller emigration, eller till uppföljningstidens slut. Cancerrisken kalkylerades som Standarized Incidence Ratio (SIR) jämfört med normalbefolkningen justerat för ålder, kön och inklusionsår. Result Totalt inkluderades 69 926 patienter som genomgick ERCP p. g. a benign diagnos, från 1976 till 2008, i kohorten. Av dessa genomgick 40 193 Endoskopisk Sfinkterotomi (ES). Risken för att utveckla malignitet i lever, gallvägar och pankreas var förhöjd i hela kohorten (SIR=2,3; 95% KI 2,1-2,5) oavsett om ES utfördes eller inte. Risken för malignitetsutveckling minskade med tiden. Discussion Risken för att utveckla malignitet i lever, gallvägare eller pankreas är förhöjd efter ERCP men ES varken ökar eller minskar risken. Dag: Måndag 17/8 Tid: 11.30‑11.40 195 SpyGlass direct visualization system i den kliniska vardagen - en registerstudie. Jeanne Lübbe, Kapstaden Urban Arnelo Stockholm, Lars Lundell Stockholm, Fredrik Swahn Stockholm, Björn Törnqvist Stockholm, Eduard Jonas Stockholm, Matthias Löhr Stockholm, Lars Enochsson Stockholm Introduction SpyGlass Direct Visualization System (Boston Scientific, USA) är ett system för att, i samband med ERCP, direkt inspektera samt under ögats kontroll kartlägga och biopsera förändringar i gall- och pankreasgångar. Sedan introduktionen i Sverige 2007 har tekniken kommit att spridas alltmer i Sverige. Syftet med denna studie är att kartlägga utbredning och komplikationsprofil av denna högt specialiserade metod med hjälp av GallRiksdata. Method ERCP med respektive utan SpyGlass införda i GallRiks mellan åren 2007 och 2012 jämfördes vad gäller per- och postoperativ komplikationsprofil. Multivariatanalys med hänsyn taget till confounding factors gjordes. Result Data från 36352 ERCP undersökningar (408 med SpyGlass) studerades. Frekvensen postoperativa komplikationer var i univariatanalysen signifikant högre i SpyGlass-gruppen (19.1% vs. 14.0%). Frekvensen pankreatit (7.4% vs. 3.9%) samt kolangit (4.4% vs. 2.7%) var också signifikant ökad i SpyGlass-gruppen. Vid multivariatanalysen med hänsyn taget till confounders så kvarstod den ökade postoperativa komlikationsfrekvensen medan däremot skillnaderna i pankreatit och kolangit försvann mellan grupperna. Discussion SpyGlass tekniken är en avancerad teknik för intraluminal inspektion och terapi i gall- och pankreasgångar. Tekniken har dock en signifikant högre postoperativ komplikationsfrekvens och bör därför användas företrädesvis vid akademiska högvolymcentra och företrädesvis i selekterade fall. Dag: Måndag 17/8 Tid: 11.40‑11.50 196 Randomiserad kontrollerad studie av preoperativ kemoterapi mot kemoradioterapi vid cancer i esofagus eller gastroesofagala övergången Fredrik Klevebro, Stockholm Gabriella Alexandersson von Döbeln Stockholm, Naining Wang Stockholm, Anne-Birgitte Jacobsen Oslo, Gjermund Johnsen Trondheim, Signe Friesland Stockholm, Jon Tsai Stockholm, Mats Lindblad Stockholm, Per Lind Eskilstuna, Lars Lundell Stockholm, Magnus Nilsson Stockholm Introduction Neoadjuvant terapi förbättrar överlevnaden efter esofagektomi. Evidensen är dock otillräcklig för att avgöra om nCT eller nCRT är det mest fördelaktiga. Den primära utfallsvariabeln i studien var andelen komplett histologisk respons efter neoadjuvant kemoterapi (nCT) jämfört med neoadjuvant kemoradioterapi (nCRT) i kurativt syftande behandling av cancer i esofagus och gastroesofageala övergången (GOJ). Method Patienter med tumör i esofagus eller GOJ som bedömdes kunna genomgå kurativ behandling, inkluderades i denna multicenter studie som bedrevs vid sju centra i Sverige och Norge. Studiedeltagarna randomiserades till nCT eller nCRT följt av kirurgi med två- fälts lymfkörtelutrymning. Tre cykler av cisplatin/5-fluorouracil administrerades till alla patienter, med tillägg av 40 Gy strålbehandling i nCRT-gruppen. Result 181 patienter randomiserades varav 131 hade adenocarcinom och 50 skivepitelcancer. 91 patienter fick nCT och 90 fick nCRT. Mikroskopisk radikalitet uppnåddes i 77 % efter nCT och 90 % efter nCRT (P=0,03). Komplett histologisk respons sågs i 9 % av preparaten efter nCT och 28 % efter nCRT (P=0,006). Ingen statistiskt signifikant skillnad fanns avseende 3-årsöverlevnad (49 % nCT och 47 % nCRT). En trend till ökad 3-årsöverlevnad noterades i nCRT gruppen för patienter med skivepitelcancer jämfört med adenocarcinom (56 % mot 43 % P=0,35). Discussion nCRT ger signifikant högre andel komplett respons samt ökad frekvens av radikala operationer jämfört med nCT. Detta leder troligen till ökad överlevnad för patienter med cancer i esofagus eller GOJ. Dag: Måndag 17/8 Tid: 13.00‑13.10 197 Transthorakal esofagusresektion jämfört med total gastrektomi vid Siewert typ II cardiacancer Karl Vickman, Stockholm Jan Johansson Lund, Lars Lundell Stockholm, Huan Song Stockholm, Mats Lindblad Stockholm Introduction De vanligaste operationsmetoderna vid cardiacancer Siewert typ II är transthorakal esofagektomi och total gastrektomi. Vilken av dessa som är mest gynnsam med avseende på komplikationsfrihet och överlevnad är dock fortfarande oklart. Method En retrospektiv kohortstudie över patienter i Sverige med cardiacancer Siewert typ II som mellan 2006 och 2013 resekerats med transthorakal esofagektomi eller total gastrektomi. Populationen och exponeringsvariabler identifierades i Nationella kvalitetsregistret för esofagus- och ventrikelcancer samt Patient- och Utbildningsregistret. Tidsoberoende utfallsvariabler analyserades i logistisk regressionsmodell och tidsberoende i Cox proportionella regressionsmodell. Result Totalt 165 patienter identifierades som genomgått resektion av cardiacancer Siewert typ II, 138 med transthorakal esofagektomi och 27 med total gastrektomi. Av de som opererats med transthorakal esofagektomi drabbades 69 (50%) av postoperativ komplikation och 20 (74%) i total gastrektomigruppen. Efter ett och tre år levde 113 (82%) respektive 79(57%) av dem som opererats med transthorakal esofagektomi jämfört med 18 (66%) respektive 11 (40%) efter total gastrektomi. En signifikant ökad risk för död påvisades hos patienter opererade med total gastrektomi (HR = 2,30; 95% konfidensintervall 1,13-4,66, p=0,02). Discussion Det synes vara förenat med fler komplikationer och en mer än dubblerad risk för död vid operation med total gastrektomi jämfört med transthorakal esofagektomi vid Siewert typ II. Detta bör beaktas vid val av operationsmetod. Dag: Måndag 17/8 Tid: 13.10‑13.20 198 Endodrill – ett nytt biopsiinstrument för diagnostik av submukösa tumörer i övre magtarmkanalen Martin Jeremiasen, Lund Charles Walther Lund, Pehr Rissler Lund, Jan Johansson Lund, Marie Larsson Lund, Bruno Walther Lund Introduction Att uppnå korrekt histopatologisk diagnos av submukösa tumörer via konventionell biopsitagning är ett välkänt problem. Konventionell biopsitagning med tång, även s k jumbotång och med ”bite-on-bite-teknik”, ger oftast bara epitelialt utbyte. Gold Standard idag vid diagnostik av submukösa tumörer i övre magtarmkanalen, US-guidad finnålspunktion, genererar sämre diagnostiskt utbyte jämfört med histopatologisk provtagning. I syfte att förbättra diagnostiken vid denna tumörform har man utvecklat ett nytt biopsiinstrument, Endodrill (BIBBInstruments AB, Lund, Sweden). Det består av en liten vävnadsborr innesluten i en metallhylsa, som via arbetskanalen på ett vanligt gastroskop, kan utföra biopsier av submukösa förändringar i magtarmkanalen. Detta framgår av den 1 minut långa videon som visar biopsitagning från submukös tumör på människa. Method 5 patienter med submukösa tumörer i övre magtarmkanalen selekterades för studien. Varje patient biopserades i randomiserad ordning med sammanlagt 3 konventionella biopsier samt med 3 Endodrill-biopsier. Variabler såsom total mängd vävnad, submukös vävnad men även förekomst av eventuella procedurrelaterade komplikationer registrerades. Result Ingen skillnad kunde ses i den totala mängden vävnad biopserad med konventionell tång jämfört med Endodrill (MannWhitney U-test, p=0,806) i de sammanlagt 15 biopsierna från vardera biopsiinstrument. Däremot förelåg det en signifikant skillnad till fördel för Endodrill avseende mängden submukös vävnad i biopsierna (Mann-Whitney U-test, p=0,005**). Inga signifikanta procedurrelaterade komplikationer registrerades post-operativt hos patienterna. Discussion Endodrill är ett nytt och säkert instrument att använda vid diagnostik av submukösa tumörer i övre magtarmkanalen. Fler studier är indicerade för att jämföra Endodrill mot konventionella metoder avseende bland annat diagnostisk träffsäkerhet. Dag: Måndag 17/8 Tid: 13.20‑13.30 199 Hur effektiv är profylaktisk gastrojejunal bypass hos patienter med irresektabel periampullär cancer? Jakob Edén, Stockholm Srinivas Sanjeevi Stockholm, Afshin Noorani Stockholm, Elena Rangelova Stockholm, John Blomberg Stockholm, Jon Tsai Stockholm, Marco Del Chiaro Stockholm, Lars Lundell Stockholm, Ralf Segersvärd Stockholm, Åke AndrénSandberg Stockholm, Christoph Ansorge Stockholm Introduction Mellan 8 och 33 % av de patienter med periampullär cancer (PC) som är planerade för kurativt syftande resektion bedöms som irresektabla vid laparotomi. Då duodenala obstruktionssymptom (gastric outlet obstruction, GOO) kan uppstå vid senare tumörprogress, är profylaktisk gastrojejunal bypass (PGJB) som en del av double bypass vanligt förekommande. Hur kirurgisk PGJB påverkar magsäckstömningen hos patienter med irresektabel PC är dock ofullständigt undersökt. Syftet var att med etablerade skattningsinstrument (gastric outlet obstruction score, klassifikation för delayed gastric emptying, DGE) utvärdera kortsiktiga och långsiktiga effekter av PGJB. Method Longitudinell kohortstudie på patienter med irresektabelt PC som genomgått laparotomi i syfte att utföra Whippleresektion mellan 2004 och 2014. GOO-symtom preoperativt, vid utskrivning och uppföljning identifierades och graderades mellan 0 och 3. DGE graderades enligt ISGPS, postoperativa komplikationer klassificerades enligt DindoClavien. Result Sjuttioen PGJB-patienter med GOOS 3 (=normal nutrition) inkluderades. Av dessa drabbades 17% av allvarliga komplikationer (operations-relaterad mortaliteten 5,6%). GOOS försämrades initialt hos 21 patienter (30%),och 17% av patienterna med okomplicerat postoperativt förlopp försämrades på lång sikt. Under sjukdomsförloppet upplevde ytterligare 12 patienter (17%) GOOS-försämring. Enbart 45% av patienterna hade GOOS 3 vid alla tre mätpunkter. Discussion Profylaktisk gastrojejunal bypass är en högrisk-procedur med hög morbiditet och mortalitet och tveksam kortsiktig och långsiktig effekt (30% av patienterna utvecklar operationsrelaterade GOO-symptom och endast 45% har normal nutrition under den resterande livstiden). Då primära GOO-symptom förekommer endast hos 10-20% av patienter med periampullär cancer borde mindre invasiva vid-behov strategier diskuteras som alternativ till profylaktisk kirurgi. Dag: Måndag 17/8 Tid: 13.30‑13.40 200 Avlastning med självexpanderbart metallstent vid behov är säkrare än profylaktisk bypass-kirurgi vid irresektabel periampullär cancer Johanna Wennerblom, Göteborg Caroline Williamsson Lund, Bobby Tingstedt Lund, Claes Jönsson Göteborg Introduction Patienter med periampullär cancer som planeras för radikal resektion där man vid operation påvisar irresektabel tumör har traditionellt fått en profylaktisk dubbel-bypass ( gallvägar och duodenum). Detta är förenat med en betydande morbiditet. Med moderna, endoskopiska behandlingsmöjligheter kan denna handläggning ifrågasättas. Målet med studien är att jämföra två olika strategier. Vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset (SU) har rutinmässigt gjorts dubbelbypass (DoB) medan man vid Skåne Universitetssjukhus Lund (SUL) dränerat gallvägarna endoskopiskt pre- eller peroperativt och sedan behandlat duodenal obstruktion vid symtom (Wait and See, WaS). Method Mellan åren 2004 och 2013 identifierades retrospektivt 73 och 70 patienter vid SU och SUL med irresektabel tumör vid laparotomi. Demografi, tumörrelaterade faktorer och postoperativt utfall registrerades. Result DoB-gruppen hade signifikant fler omedelbara komplikationer (67% vs. 31%, p=0,00002) och längre primär vårdtid (14 vs. 8 dagar, p=0,0001) än WaS-gruppen. Grupperna skiljde sig inte åt avseende behov av återinläggning. Patienterna i DoB-gruppen och de i WaS-gruppen som hade metallstent i gallvägarna var jämförbara avseende behov av sjukhusvård orsakat av gallvägsobstruktion och reinterventioner. Däremot hade patienterna avlastade med plastendoprotes signifikant mer gallvägsrelaterade problem och behov av reinterventioner än metallstentgruppen. Kirurgisk duodenal bypass förhindrade inte framtida duodenalobstruktion. Total vårdtid inklusive återinläggningar var signifikant kortare för WaS-gruppen. Discussion Patienter med irresektabel periampullär cancer kan på ett säkert sätt handläggas med endoskopiskt dränage vid behov, med mindre morbiditet och kortare sjukhusvistelse än om de handlagts med profylaktisk dubbel-bypass. Dag: Måndag 17/8 Tid: 13.40‑13.50 201 Prediktion av mild sjukdom vid akut pankreatit biomarkörer och den reviderade Atlanta klassifikationen Hanna Sternby, Malmö Hannes Hartman Malmö, Dorthe Johansen Malmö, Henrik Thorlacius Malmö, Sara Regnér Malmö Introduction Den reviderade Atlanta klassifikationen (RAC) graderar akut pankreatit (AP) som mild, medelsvår eller svår. Den milda gruppen återhämtar sig snabbt utan komplikationer. Likväl måste alla patienter med AP läggas in med övervakning och understödjande behandling beroende på avsaknad av markörer för prediktion av milt eller svårt sjukdomsförlopp. Syftet med denna studie var att analysera prediktiva biomarkörer vid AP med avseende på den, enligt RAC, milda gruppen Method Patienter med AP vid Skåne Universitetssjukhus, Malmö, inkluderades konsekutivt. Blodprov togs vid ankomst till sjukhuset samt upprepat efter 24 och 48 timmar. Proverna analyserades för IL-6, IL-8, IL-10, IL-1β och MCP-1. Kliniska data samlades in genom patientintervjuer vid inklusion samt retrospektiv journalgenomgång. Result 260 patienter (51.2% män, medianålder 66 år) inkluderades. Etiologi var gallsten (56.9%), alkohol (17.3%), idiopatisk (10.8%) och annan (15.0%). Enligt RAC hade 72.3% mild, 21.2% medelsvår och 6.5% svår AP. Mediantid från smärtdebut till ankomst till sjukhus var 9 timmar (0-72). Vid ankomst var IL-6 signifikant (p=0.011) högre i den medelsvåra och svåra gruppen jämfört den milda. Vid 24 och 48 timmar skilde sig alla biomarkörer signifikant (p<0.05) i den milda gruppen jämfört den medelsvåra och svåra. Samma resultat återfanns emellertid inte vid jämförelse mellan den medelsvåra och svåra gruppen. Discussion Patienter med mild AP skulle kunna identifieras redan under första dygnet efter inläggning vilket därmed kan möjliggöra tidig hemgång för en stor del av denna grupp. Följderna skulle bli bland annat minskad risk för sjukhusbundna infektioner och personlig stress men även påverkan på vårdkostnader. Dag: Måndag 17/8 Tid: 13.50‑14.00 202 Har immunprofilering av gallgångs- och pancreascancer prognostisk betydelse? Melroy D'souza, Stockholm Carlos Moro Stockholm, Senthil Vasan Stockholm, Benedek Bozoky Stockholm, Olof Danielsson Stockholm, Qianni Zhang London, Tomas Piatrik London, Bengt Isaksson Stockholm, Bela Bozoky Stockholm Introduction Maligna tumörer i biliopancreatiska systemet inkluderar intrahepatiskt kolangiocarcinom (ICC), perihilära kolangiocarcinom (PHCC), gallblåsecancer (GBC), adenocarcinom i distala gallgångarna (DBC), pankreas duktala adenocarcinom (PDAC) och ampullära adenocarcinom (AC). Immunohistokemi (IHC) används kliniskt för att diagnostisera och subtypera dessa tumörer. Denna studie gjordes för att undersöka den kliniska betydelsen av immunoprofilering av biliopankreatiska tumörer genom IHC. Method Mellan 2002 och 2013 användes en utökad IHC-panel för att analysera biopsier och operationspreparat från patienter med biliopancreatisk tumörsjukdom. 409 patienter inkluderades prospektivt i studien och upp till 27 antikroppar ingick i IHC-panelen. 78 patienter med hepatocellulär cancer (HCC) inkluderades som intern kontroll. En klinisk databas etablerades. Immunreaktivitet scorades kvantitativt baserat på andelen positiva tumörceller. Med bioinformatiska tekniker gjordes klusteranalys och signifikanstestning utfördes på resulterande kluster. De viktiga IHC markörer för diskriminering av dessa kluster identifierades. Överlevnadsanalys genomfördes för kliniska diagnoser respektive kluster. Result Klusteranalys klassificerade dessa tumörer i tre olika grupper baserade på immunprofil: "intrahepatisk", "extrahepatisk" och "intestinal". I den "extrahepatiska" gruppen ingick de flesta PHCC, GBC, DBC, AC och även en del ICC. Det "intrahepatiska" klustret däremot bestod främst av ICC. De intestinala och intrahepatiska klustren visade signifikant bättre överlevnad (p=0,04, p=0,005) jämfört med det extrahepatiska klustret. Discussion Biliopancreatiskt adenocarcinom kan klassificeras i tre immunhistokemiska profiler: "intrahepatisk", "extrahepatisk" och "intestinal". En signifikant del av ICC visar en "extrahepatisk" immunprofil. I denna studie har de intestinala och intrahepatiska klustren bättre överlevnad jämfört med det extrahepatiska. Dag: Måndag 17/8 Tid: 14.00‑14.10 203 VÄRDET AV POSSUM FÖR INDIVIDUELL PREDIKTION AV MORBIDITET OCH MORTALITET EFTER PANKREATODUODENEKTOMI Thomas Gasslander, Linköping Victoria Formichov Linköping, Ralf Segersvärd Stockholm, för Styrgruppen Styrgruppen för natioella Registret för Tumörer i Linköping Introduction I det nationella pankreasregistret används POSSUM för morbiditet respektive P-POSSUM för mortalitetsprediktion på kohortnivå efter kurativt syftande kirurgi. I POSSUM ingår fysiologiska, biokemiska och operativa variabler. Tidigare publikationer har divergerat beträffande värdet av POSSUM och syftet med denna analys var att analysera morbiditetoch mortalitetsutfall på individuell nivå i relation till POSSUM resp P-POSSUM efter pankreatoduodenektomi (PD). Method Hos alla kurativt syftande PD (JLC30/40) åren 2010-2014 analyserades predikterad morbiditet- och mortalitet och jämfördes med utfallet och svårighetgrad (enligt Clavien-Dindo) av postoperativa komplikationer resp. mortalitet. Result Totalt 1270 PD registrerades under perioden varav 737 (58 %) hade kompletta data för både POSSUM och ClavienDindo. Ingen signifikant relation mellan POSSUM och svårighetsgrad av komplikationer noterades. Postoperativ 30resp. 90 dagars mortalitet var 2,3 % resp. 5,7 %. Antalet patienter som avled var för lågt för en säker evaluering av PPOSSUM. Ett samband mellan hög mortalitetsrisk och medelöverlevnad observerades (P-POSSUM ≤ 0,03; > 18 månader vs P-POSSUM ≥ 0,11; < 6 mån; p = 0,001). Discussion Trots en bristfallig registrering har mer än 700 PD analyseras. På individnivå ses inget samband mellan predikterad morbiditet/mortalitet och utfallet komplikationer eller postoperativ dödlighet. Nittio-dagars mortaliteten ligger ungefär i nivå med nationella vårdprogrammets mål, < 5 %. Intressant att predikterad operativ mortalitet > 10 % påvisar en negativ effekt på överlevnad efter kirurgi. Denna information skulle möjligen kunna vara ett stöd vid patientselektion inför PD. Dag: Måndag 17/8 Tid: 14.10‑14.20 204 Buktryck vid laparoskopisk Gastric Bypass (GBP): En randomiserad studie Ilona Sidlowskaja, Lund-Kristianstad Yvette Caesar Lund-Kristianstad, Hjörtur Gislason Lund-Kristianstad, Jan Hedenbro Lund-Kristianstad Introduction Höga buktryck vid laparoskopisk kirurgi tros öka postoperativa obehag. Tryckets påverkan på smärta är delvis studerat. Men illamående, som ofta besvärar patienterna mer, är ej utrett med randomiserade studier. Vi studerade det intra-abdominella tryckets betydelse för åtkomst, operationstid samt postoperativ smärta i buk och axlar, samt illamående i liggande o stående Method Femtio konsekutiva gastric bypass patienter, som inte deltog i annan studie, inkluderades efter informerat samtycke. Randomisering på operation direkt efter nedsövning. Grupperna var väl matchade för ålder, kön och BMI. Studiearmar: intra-abdominellt tryck av antingen 12 (IAP12) eller 18 (IAP18) mm Hg. Operatören bedömde åtkomst på 100 mm VASskala. Operationstiden noterades. Patientens upplevda smärta och illamående noterades alldeles före operation, vid återkomst till uppvakningsavdelningen och vid fem ytterligare tillfällen, likaledes på 100 mm VAS-skalor. Illamåendet mättes separat i stående och liggande. Result I 3/25 patienter randomiserade till 12 mm fick koden brytas pga. åtkomstproblem, mot 0/25 i gruppen med 18 (p=0,1398). Ingen skillnad förelåg i operationstid. Däremot skattades åtkomst som signifikant bättre för IAP18, (92,2 ± 2,3 vs. 69,3 ± 4,2; p= 0,0001). Postoperativ axelsmärta var maximal efter 6 timmar, men hela tiden signifikant mindre i axlar än i buk (p< 0,0001); det förelåg inga skillnader mellan IAP18 och IAP12 (p= 0,7408). Postoperativt illamående var signifikant större i båda grupper vid stående än vid liggande, men utan skillnader mellan de två grupperna. Discussion Ett högre buktryck verkar leda till bättre åtkomst utan någon påvisbar negativ patientpåverkan. Studier av postoperativt illamående bör inkludera mätningar i stående. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 08.15‑08.25 205 Hullingförsedd tråd förkortar operationstiden med 15 % vid laparoskopisk gastric bypass Bjarni Geir Vidarsson, Uppsala Magnus Sundbom Uppsala, David Edholm Uppsala Introduction Vid laparoskopisk gastric bypass har hullingförsedd sutur (t.ex. V-LocTM) blivit vanligare vid förslutningen av gastrojejunostomin, då hullingarna minskar behovet av att knyta intrakorporealt. Målet var undersöka om resultaten för hullingförsedd sutur skiljde sig från konventionell sutur (polyfilament) rörande operationstid samt förekomst av anastomosläckage och anastomosstriktur. Method Ur SOReg studerades 22517 patienter med känt suturmaterial (1 837 med hullingförsedd tråd och 20 677 med polyfilament). Ingen skillnad mellan grupperna förelåg avseende kön eller ålder. Hullinggruppen hade lägre BMI (41,6 jämfört med 42,4; p<0.001), medan diabetes var vanligare i konventionella gruppen (15,7% jämfört med 13,5%, p=0,01). Result Totala operationstiden var 11 minuter (15 %) kortare i hullinggruppen (60 min jämfört med 71 min, p<0,001). Ingen skillnad sågs mellan grupperna avseende anastomosläckage (1,2 %, 20 fall av 1657 mot 1,0 %, 202 fall av 19831, p=0,47) eller anastomosstriktur efter 6 veckor (0,3 %, 2 fall av 1654 mot 0,1 %, 56 fall av 19766, p=0,22). Discussion Operationstiden var 15 % kortare i hullinggruppen och ingen skillnad sågs avseende risken för anastomosläckage eller striktur jämfört med konventionell sutur. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 08.25‑08.35 206 Slitsförslutning vid laparoskopisk gastric bypass. En randomiserad klinisk studie Erik Stenberg, Lindesberg Göran Ågren Örebro, Johan Ottosson Lindesberg, Eva Szabo Örebro, Richard Marsk Stockholm, Hans Lönroth Göteborg, Lars Boman Lycksele, Anders Thorell Stockholm, Ingmar Näslund Örebro Introduction Slitsileus är en vanligt förekommande och en potentiellt allvarlig komplikation till laparoskopisk gastric bypass. Det finns indikationer att förslutning av slitsarna kan minska risken för detta, men ingen randomiserad, prospektiv studie har ännu rapporterats. Method Vid 12 svenska kliniker randomiserades 2507 patienter, till förslutning (n=1259) respektive icke förslutning (n=1248) av de mesenteriella defekterna nedom enteroanastomosen samt i Petersen space. Förslutningen ufördes med fortlöpande, icke-resorberbara suturer. Preoperativ data, operationsdata samt data från uppföljningar efter 30 dagar, 1 år respektive 2 år inhämtades från SOReg. Data samkördes mot Socialstyrelsens Patientregister samt mot Dödsorsaksregistret. Result Grupperna skiljde sig inte åt vad gäller kön, ålder, BMI och comorbiditet. Förslutning av slitsarna gav en längre operationstid (83 min vs 70 min, p<0.001), men ingen skillnad i intraoperativa komplikationer eller vårdtid fanns. Efter 30 dagar var frekvensen reoperationer för tarmvred ökad om slitsarna förslöts (2.2 % vs. 0.7 %, p = 0.003), oftast till följd av knickbildning vid enteroanastomosen. Vid 2 år var risken för reoperation för slitsileus signifikant minskad om slitsarna förslöts. (1.9%, vs. 4.5%, p<0.001) Discussion Förslutning av de mesenteriella öppningarna med fortlöpande resorberbara suturer minskar risken för slitsileus över tid, men till priset av en ökad tidig reoperationsfrekvens. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 08.35‑08.45 207 Operationsmetoden påverkar utfallet efter laparoskopisk gastric bypass Henrik Nilsson, Stockholm Jennie Engstrand Stockholm, Silja Karlgren Stockholm, Olof Backman Umeå, Richard Marsd Stockholm, David Stillström Stockholm, Jacob Freedman Stockholm Introduction Laparoskopisk gastric bypass har utförts vid Kirurg- och urologkliniken, Danderyds Sjukhus AB sedan 2002. Från 2006 till september 2010 utfördes tekniken med antekolisk Roux-slynga där mesenteriet delades med ett eller två magasin för att få jejunumslyngan mobil och räcka upp till ventrikelfickan. Från slutet av september 2010 till idag har istället den i Sverige vanligaste metoden, den sk Göteborgs-metoden eller omega-loopen, uteslutande använts. Hypotesen i denna studie var att ett delat mesenterium kan leda till ischemi i tarmtoppen och därmed öka risken för ischemiska komplikationer, främst läckage och stenos eller ulcus i gastroenteroanastomosen. Method Detta är en retrospektiv studie som utgår från ett internt kvalitetsregister över samtliga obesitasopererade vid Kirurgoch urologkliniken, Danderyds Sjukhus AB. Studien omfattar enbart primära gastric bypass-operationer med antekolisk Roux-slynga som startats med laparoskopisk intention. För att minska effekten av ”learning curve” för bägge metoder exkluderades de första 100 operationerna av var sort från analysen. Result Totalt inkluderades 2463 patienter, varav 1152 patienter hade opererats med Roux-slynga och delat meso, och 1311 hade opererats med loop. Risken för GE-läckage i gruppen med delat mesenterium var 2,4 % och risken för stenos/ulcus var 6 %, mot 1,2 % för läckage och 0,2 % för stenos/ulcus i omegaloopgruppen. Bägge dessa resultat var statistiskt signifikanta (p<0,05), och i multivariat analys med variablerna kön, ålder, BMI och operationsmetod utföll enbart ålder (OR=1,05) och operationsmetod (OR=0,53) som signifikanta prediktorer för läckage. Discussion Laparoskopisk primär gastric bypass bör inte utföras med Roux-slynga med delat mesenterium, då denna operationsmetod är behäftad med hög frekvens ischemiska komplikationer. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 08.45‑08.55 208 Betydelsen av ventrikelfickans storlek vid laparoskopisk gastric bypass – 14168 patienter från SOReg David Edholm, Uppsala Johan Ottosson Örebro, Magnus Sundbom Uppsala Introduction Laparoskopisk gastric bypass görs i Sverige med standardiserad teknik. Vi har studerat hur fickstorleken påverkar risken för stomala sår och förlust av överflödigt BMI (EBMIL%) efter 6 veckor samt ett år genom att använda antalet staplermagasin som proxy. Method I SOReg (Scandinavian Obesity Surgery Registry) fanns 14168 patienter opererade enligt svensk standard (linjär staplad gastrojejunostomi) med fullständiga per- och post-operativa uppgifter rörande antal magasin och längd på stapler som användes för att slutföra ventrikelfickan, förekomst av stomala sår samt EBMIL%. Result I genomsnitt användes 145 mm stapler för att konstruera ventrikelfickan. I 85% av fallen användes tre magasin eller färre för fickan. Vid ett års kontrollen hade 0,9% av patienterna drabbats av stomala sår. Den relativa risken för stomala sår ökade med 14% [95% konfidensintervall 9-20%], för varje centimeter av stapler som hade använts för ventrikelfickan. Body mass index (BMI) minskade från 42,4 ± 5,1 kg/m2 vid operation till 36,1 kg/m2 efter 6 veckor och 28.9 kg/m2 vid ett år. Ventrikelfickans staplerlängd korrelerade till EBMIL% vid 6 veckor, men inte efter ett år. Kvinnligt kön, låg preoperativt BMI, ung ålder och frånvaro av diabetes förutspådde bättre EBMIL% vid ett år. Discussion En liten ventrikelficka ger få stomala sår, men påverkar inte viktnedgången vid ettårskontrollen. Långtidsresultaten återstår att undersöka. Extra staplermagasin bör undvikas eftersom risken för stomala sår ökar. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 08.55‑09.05 209 Risk factors for marginal ulcer after gastric bypass surgery for obesity. A population-based cohort study. Emma Sverdén, Stockholm Fredrik Mattson Stockholm, Anders Sondén Stockholm, Ted Leinsköld Stockholm, Wenjing Tao Stockholm, Yunxia Lu Stockholm, Jesper Lagergren Stockholm Introduction Marginal ulcer (MU) is a common and potentially serious complication of gastric bypass (GBP) surgery for obesity, little is known about its etiology. This study aimed to assess risk factors for developing MU after GBP surgery. Method This population-based cohort study of GBP in Sweden in 2006-2011 evaluated MU in relation to exposure to diabetes, hyperlipidemia, hypertension, chronic obstructive pulmonary disease (COPD), ulcer history, and use of proton pump inhibitors (PPIs), aspirin, non-steroidal anti-inflammatory drugs (NSAIDs), and selective serotonin re-uptake inhibitors (SSRIs). Multivariable Cox proportional hazard regression models estimated hazard ratios (HRs) and 95% confidence intervals (CIs), adjusted for confounding. Result Among 20,294 GBP patients, diabetes and peptic ulcer history entailed statistically significantly increased risk of MU (HR=1.26, 95%CI 1.03-1.55 and HR=2.70, 95%CI 1.81-4.03), while hyperlipidemia, hypertension and COPD did not. PPI users had an increased HR of MU (HR=1.37, 95%CI 1.17-1.60). Aspirin and NSAID consumption ≤median entailed decreased HRs of MU (HR=0.56, 95%CI 0.37-0.86 and HR=0.30, 95%CI 0.24-0.38), while aspirin and NSAID users >median had an increased risk and no association with MU, respectively (HR=1.90, 95%CI 1.41-2.58 and HR=0.90, 95%CI 0.76-1.87). SSRI use ≤median had a decreased risk of MU (HR=0.50, 95%CI 0.37-0.67), while use >median entailed increased HR (HR=1.26, 95%CI 1.01-1.56). Discussion Diabetes and peptic ulcer history seem to be risk factors for MU, but not hyperlipidemia, hypertension, or COPD. Limited doses of aspirin, NSAIDs and SSRIs might not increase the risk of MU, while higher doses of aspirin do. The association with PPI could be due to confounding by indication. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 09.05‑09.15 210 Preoperativ viktnedgång och dess relation till postoperativ viktutveckling vid gastric bypass. Data från Scandinavian Obesity Registry (SOReg) Peter Gerber, Stockholm Claes Anderin Stockholm, Ulf Gustafsson Stockolm, Anders Thorell Stockholm Introduction Vid gastric bypass så medför en viktminskning inför operationen en minskad risk för postoperativa komplikationer. Huruvida en liknande koppling föreligger mellan preoperativ viktnedgång och postoperativ viktutveckling över tid är ännu ej klarlagt. Method En analys utfördes utifrån pre- och postoperativ viktförändring hos 9,570 patienter med uppföljning om minst två år efter primär gastric bypass utförd under perioden 1 januari 2008 till 30 november 2011. Multipel regressionsanalys med justering för störfaktorer utfördes med avseende på relationen mellan pre- och postoperativ viktutveckling. Result Medianvärde för preoperativ viktförändring i den 25:e, 50:e och 75:e percentilen var 0, 4,5 respektive 8,6%. Total postoperativ viktminskning var 5,0 och 5,3% större vid ett respektive två år postoperativt jämfört med patienter i den 25:e percentilen (p<0,001). Motsvarande värden för patienter i den 75:e percentilen för preoperativ viktminskning var 11,8 och 10,1 % (p<0,001). När patienter delades in i percentiler för preoperativt BMI, så framkom att patienter i den 75:e percentilen (BMI>45,7) hade en mer uttalad effekt av preoperativ viktnedgång. I denna grupp uppvisade patienterna inom den 75:e percentilen för preoperativ viktminskning 15,2 respektive 13,6 större total viktminskning efter 1 respektive 2 år jämfört med patienter i den 25:e percentilen för preoperativ viktminskning. Discussion Viktminskning före gastric bypass är associerat med förbättrad bibehållen postoperativ viktminskning. Vidare föreligger en relation mellan graden av pre- och postoperativ viktminskning och effekten förefaller vara mer uttalad hos patienter med högre BMI. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 09.15‑09.25 211 Femårsresultat avseende följdsjukdomar och vikt efter gastric bypass i Sverige Magnus Sundbom, Uppsala Erik Näslund Stockholm, och SORegs styrgrupp Introduction Även om gastric bypass (GBP) används allt mer över hela världen för att behandla sjuklig övervikt så saknas långtidsresultat. Vi har med hjälp av SOReg-data utvärderat förändringar i typ2 diabetes, hypertoni, höga blodfetter, depression och sömnapné inklusive förändringar i motsvarande laboratoriedata samt viktresultatet upp till fem år postoperativt. Method 26 119 individer (BMI 42,9 ± 5,5, 41,0 ± 10,9 år och 75,8% kvinnor) som hade genomgått primär GBP mellan 2007 och 2012 studerades. 95 % av ingreppen hade utförts med laparoskopi och 5 623 individer var opererade för mer än 5 år sedan. Följdsjukdom ansågs föreligga om patienten hade pågående läkemedelsbehandling (CPAP för sömnapné). Result Prevalensen av diabetes minskade från 14,7 till 7,5 %, hypertoni 24,9 till 20,0 %, dyslipidemi 10,0 till 6,3 % och sömnapné 9,6 till 2,6 %, samtliga p<0.001. Stigande ålder eller högt initialt BMI var negativa prognostiska faktorer, medan stor viktminskning ökade chansen för remission. Andelen som använde antidepressiva ökade från 13,8 till 18,4 %. Laboratoriestatus förbättrades generellt, exempelvis sjönk fasteglukos och HbA1c från 6,1 till 5,4 mmol/mol respektive från 41,8 till 37,7 mmol/mol. BMI minskade från 42,8 ± 5,5 till 31,2 ± 5,5 vid fem år, vilket motsvarar en 28procentig minskning av kroppsvikten. Midjemått minskade från 128 till 100 cm. Discussion Gastric bypass resulterade i påtaglig viktminskning samt förbättringar i fetmarelaterade följdsjukdomar, där 3 av 4 med sömnapné slapp CPAP och hälften av alla diabetiker kunde avbryta sin medicinering fem år postoperativt. Den ökade användningen av antidepressiva bör studeras vidare. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 09.25‑09.35 Plats: Club 700 212 Risken för självmord, självskadebeteende och depression ökar efter gastric bypass Ylva Trolle Lagerros, Stockholm Lena Brandt Stockholm, Jakob Hedberg Uppsala, Magnus Sundbom Uppsala, Robert Bodén Uppsala Introduction Gastric bypass används över hela världen för att hjälpa sjukligt överviktiga patienter till viktnedgång, förbättring av metabola följdsjukdomar och höjd livskvalitet. Risken för negativa psykiatriska effekter diskuteras. Vi har därför studerat frekvensen självmord, självskador och sjukhusvård för depression efter gastric bypass med hjälp av data från Patientregistret, Läkemedelsregistret och Dödsorsaksregistret. Method Vi har studerat 22 539 personer (medelålder 41,3 år; 75,3% kvinnor) som genomgått gastric bypass mellan 2008-2012 i ovanstående register. Antal patienter som fått diagnosen självskada eller depression, alternativt recept på antidepressiva läkemedel två år före operation noterades. Hazard ratio (HR) för självskada eller sjukhusvård för depression samt den standardiserade dödligheten i självmord beräknades. Result Patienter med självskadediagnos före operation hade 33,5 (95% CI 23,7-47,4) gånger ökad risk för upprepad självskada eller dödsfall på grund av självmord postoperativt. Risken var högst i gruppen under 25 år och minskade med stigande ålder, utan signifikanta skillnader mellan könen. Postoperativt ökade inläggningsrisken på grund av depression med 52 gånger hos patienter med preoperativ depressionsdiagnos och 8 gånger bland dem utan depressionsdiagnos, men som hade minst en förskrivning av antidepressiva läkemedel. Den standardiserade dödligheten för självmord var 4,5 gånger högre bland kvinnor. Discussion Det finns en ökad risk för självmord bland kvinnor som genomgått gastric bypass. Patienter med tidigare självskada eller depression har hög risk för en förnyad episod efter genomgången gastric bypass. Det behövs en ökad medvetenhet om den här patientgruppen som bör ha tillgång till extra psykiatriskt stöd. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 09.35‑09.45 Plats: Club 700 213 Randomiserad studie av UVB-behandling eller en injektion av cholecalciferol för att behandla D-vitaminbrist efter gastric bypass Hella Hultin, Uppsala Berit Berne Uppsala, Magnus Sundbom Uppsala Introduction Lågt D-vitamin efter gastric bypass (GBP) är vanligt, trots att patienterna ordineras peroralt multivitamintillskott. Sannolikt sammanhänger detta med minskat upptag på grund av den postoperativt förändrade anatomin. I denna randomiserade studie har vi utvärderat två principiellt olika interventioner för att öka D-vitaminnivåerna, korttids UVBbehandling och intramuskulärt cholecalciferol, och jämfört resultaten med en opererad kontrollgrupp. Method Sjuttiotvå patienter randomiserades till 12 helkroppsbehandlingar med UVB (n = 31), en injektion 600 000 IE cholecalciferol (n = 21) eller kontrollgrupp (n = 28). Interventionen startades i december, då tillgången på solljus är begränsad. 25-OH-D-vitamin (25[OH]D), intakt PTH, kalcium och albumin mättes vid start, efter 1 och 3 månader, samt efter 6 månader för interventionsgrupperna. Analysen av 25[OH]D genomfördes med HPLC-metod. Result Vid baseline var 25[OH]D-nivåerna 66,6; 54,9 och 51,5. Vid 3 månader hade bägge interventionsgrupperna högre värden än kontrollerna (69,4 och 76,9 mot 48,6 nmol/L, p <0,05). Effekten kvarstod vid 6 månader(66,6 och 54,9 nmol/L), men skillnaden var bara statistiskt signifikant i injektionsgruppen, då UVB-gruppen trots randomisering hade högre värden vid baseline. Inga toxiska effekter eller betydande förändringar i PTH eller albumin justerat kalcium noterades. Discussion I denna randomiserade studie ökade både UVB-behandling och cholekalciferolinjektion nivåerna av 25[OH]D. Med tanke på sin enkelhet är injektionsbehandling ett tilltande alternativ för att bibehålla adekvat D-vitaminnivå under vinterhalvåret. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 09.45‑09.55 214 Accuracy of surgeon performed ultrasound in detecting gallstones Camilla Gustafsson, Stockholm Andrea McNicholas Stockholm, Anna Lindelius Stockholm, Hans Pettersson Stockholm, Staffan Törngren Stockholm, Anders Sondén Stockholm Introduction Symptomatic gallstones is a common reason for acute abdominal pain. Ultrasound (US) is the gold standard method for the imaging diagnosis of this condition. Bedside US can provide a safe and time saving diagnostic resource for surgeons, evaluating patients with suspected symptomatic gallstones, assuming that the examination is accurate and comparable to the standard care US by a radiologist. However, few large validation studies have been performed Method This study included 179 patients with an acute or elective referral for abdominal US. All patients received a standard care scan by the radiologist and a study scan by one of six participating surgeons. The surgeons had undergone a four-week long US education before the study. US findings of the surgeon were compared to those of the radiologist, using radiologist-performed US as reference. Surgeon and radiologist were blinded to each others findings. Accuracy, sensitivity, specificity, positive predictive value, negative predictive value as well as kappa statistics regarding gallstone detection were calculated. Result Surgeon-performed US agreed with radiologist findings in 168 of 179 patients regarding the detection of gallstones, providing an accuracy of 94 %. The sensitivity was 88 %, specificity 98 %, PPV 97 % and NPV 92 %. Kappa-value was 0.87, i.e. a very high level of agreement. Discussion It has previously been shown that bedside US is helpful for surgeons in making correct diagnoses and making decisions concerning abdominal pain, surgery and admission to hospital. This large validation study adds the information that surgeon performed US is comparable to radiologist performed US regarding gallstones, Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 215 ALPPS 178 – nyttig variant vid avancerad kolorektal levermetastasering och liten kvarvarande tumörfri levervolym Bergthór Björnsson, Linköping Bjarne Ardnor Umeå, Per Sandström Linköping Introduction Hos friska individer är tumörbörda och utbredning vanligaste kontraindikationen för leverkirurgi vid kolorektal levermetastasering. Associating Liver Partition and Portal Vein Ligation for Staged hepatectomy (ALPPS) är än relativt ny metod för att öka resektabilitet i dessa situationer. Method Tidigare frisk 53 årig kvinna förutom vänstersidig hemikolektomi i augusti 2011 för kolon cancer. Vid uppföljning i maj 2014 hittas levermetastaser i segment 2-6 och segment 8. Vänster portatriad var också involverad av tumörväxt och även grenarna till segment 5 och 6. Framtida leverresten (FLR) var 27% av standardiserad total levervolym (sTLV). Result Patienten behandlades med cellgifter i 6 månader och hade stabil sjukdom. Behandlingsplan med tvåstegs hepatektomi enligt ALPPS metoden följdes. I första steget ligerades vänster porta, leverparenkyemt delades mellan segment 4A och 8 och segment 5 och 6 resecerades samt metastasen i segment 8. Sex dagar efter steg 1 visade datortomografi en 113% tillväxt av FLR och på dag 8 utfördes vänstersidig hemi-hepatektomi. Blödning vid steg 1 var 300 ml och vid steg 2, 200 ml. Operationstid för steg 1 var 270 minuter och för steg 2 30 minuter. Total vårdtid var 13 dagar (5 dagar efter steg 2) utan komplikationer. Discussion ALPPS beskrevs initialt som metod för att stimulera levertillväxt inför utvidgade högersidiga leverresektioner, senare publikationer har visat att metoden kan även användas vid höger- och vänstersidiga leverresektioner samt när segment 4A, 4B och 1 utgör FLR. Denna rapport är den första som visar att segment 1,7 och 8 kan användas som FLR vid ALPPS. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 216 ALPPS för KRLM i Skandinavien – multicenter analys av intermediära onkologiska resultat Bergthór Björnsson, Linköping Ernesto Sparrelid Stockholm, Bård Ingvald Røsok Oslo, Kristina Hasselgren Linköping, Bjørn Atle Bjørnbeth Oslo, Thomas Gasslander Linköping, Bengt Isaksson Stockholm, Per Sandström Linköping Introduction Associating Liver Partition and Portal vein ligation for Staged hepatectomy (ALPPS) är än ny metod för att öka resektabilitet vid stor tumörbörda i levern. Metoden har visat sig vara mer lämplig för kolorektal levermetastaser (KRLM) än andra tumörformer, men onkologiska resultat är till stor del okända. Method Alla patienter med KRLM som opererades enligt ALPPS-metoden i Oslo, Stockholm och Linköping mellan oktober 2012 och maj 2014 inkluderades i denna retrospektiva analys. Result Tjugotre (7 kvinnor, 16 män) inkluderades, median ålder var 67 år (28-80). Median tilltänkt kvarvarande (FLR) volym innan behandling var 20,4% av estimerad levervolym (TELV). Tio patienter hade tidigare genomgått portavensembolisering eller portaligatur. Sju patienter hade 1-3 tumörer, 9 hade 4-9 tumörer, 3 hade 10-19 och 3 >19 tumörer. Steg 1 tog 282 minuter (164-498), blödning var 650 ml (150-5600). Vid steg 1 utfördes resektioner i FLR hos 11 patienter och ablationer hos 4 patienter. Tillväxt före steg 2 var 63,5% (-17-157) och alla patienter genomgick steg 2. Totalt fick 3 (13%) komplikation grad 3B och 6 (26%) grad 3A. Inga grad 4 eller 5 komplikationer förekom. Median vårdtid efter steg 2 var 9 dagar (2-50). Efter 13 månaders medianuppföljning har 6 patienter (26%) avlidit. Uppdaterad överlevnad från operation och från diagnos av levermetastasering kommer att presenteras. Discussion Jämfört med enbart cellgiftsbehandling och traditionella kirurgiska behandlingar är dessa resultat acceptabla för denna patientgrupp med hög tumörbörda i levern och liten FLR. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 217 ALPPS i Skandinavien – multicenteranalys av initiala erfarenheter Bergthór Björnsson, Linköping Ernesto Sparrelid Stockholm, Bård Ingvald Røsok Oslo, Kristina Hasselgren Linköping, Bjørn Atle Bjørnbeth Oslo, Thomas Gasslander Linköping, Bengt Isaksson Stockholm, Per Sandström Linköping Introduction Associating Liver Partition and Portal vein ligation for Staged hepatectomy (ALPPS) är än ny metod för att öka resektabilitet vid stor tumörbörda i levern. Metoden har används i Skandinavien sedan oktober 2012. Denna analys fokuserar på genomförbarhet och morbiditet. Method Alla ALPPS opererade patienter (som inte ingår i en prospektiv randomiserad studie - LIGRO) i Oslo, Stockholm och Linköping inkluderades i en retrospektiv analys. Result Trettiosex patienter (15 kvinnor, 21 man) inkluderades, median ålder var 67 år (22-83). Majoriteten opererades för kolorektala levermetastaser (25), men även cholangiocarcinom (4), hepatocellulär cancer (4) och andra orsaker (3) förekom. Median framtida leverrest (sFLR) innan behandling var 21,7% av estimerad levervolym (TELV). Fjorton patienter hade tidigare genomgått portavensembolisering eller portaligatur. Steg 1 tog 273 minuter (164-498), blödning var 675 ml (150-5600). Vid steg 1 utfördes resektioner i FLR hos 11 patienter och ablationer hos 4 patienter. Tillväxt före steg 2 var 69% (-17-238) och alla patienter genomgick steg 2. Median tid mellan steg 1 och 2 var 7 dagar (7-15). Totalt fick 33 (91.7%) någon komplikation under vårdtiden, av dessa var 7 (19.4%) grad 3A och 4 (11.1%) grad 3B. Inga grad 4 eller 5 komplikationer förekom. Median vårdtid efter steg 2 var 10 dagar (2-50). Discussion ALPPS visade sig vara 100% genomförbart i detta blandade patientmaterial med enbart 11.1% allvarliga komplikationer. Dessa resultat är bättre än för jämförbara patientgrupper med hög tumörbörda i levern och liten FLR från andra internationella material. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 218 ALPPS vid KRLM och primära lever- och gallvägstumörer Bergthór Björnsson, Linköping Kristina Hasselgren Linköping, Thomas Gasslander Linköping, Per Sandström Linköping Introduction Associating Liver Partition and Portal Vein Ligation for Staged hepatectomy (ALPPS) användes först i Linköping i oktober 2012. Sedan dess har metoden använts för såväl patienter med kolorektala levermetastaser (KRLM) som med primära lever- och gallvägstumörer. Method Retrospektiv analys av alla ALPPS opererade patienter i Linköping från september 2012 till december 2014. Patienter som ingår i en prospektiv randomiserad studie för KRLM (LIGRO) är enbart inkluderade i totala antalet. Result Totalt sexton patienter identifierades varav 3 deltar i LIGRO, 4 kvinnor och 9 män. Median ålder var 67 år (41-80). Sex opererades för KRLM, fyra för cholangiocarcinom (1 Klatskin) och 3 för hepatocellular cancer. Median framtida leverrest (FLR) ändrades från 457 ml (250-707) till 848 ml (352-1164), tillväxten var 90% (23-157). Operation 1 tog 225 minuter (164-338) och steg två tog 55 minuter (23-190). Blödning var 650 ml (150-3000) vid steg 1 och 200 ml (0-2500) vid steg 2. I fyra fall med KRLM utfördes resektioner i FLR vid steg 1. I två fall med cholangiocarcinom (1 extrahepatiskt med överväxt på hilus och 1 Klatskin) anlades hepaticojejunostomi vid steg 2. Elva patienter (85%) fick komplikation efter steg 1 (högst grad 2 enligt Clavien-Dindo) och 7 (54%) fick komplikationer efter steg 2; ett ileus som reopererades (3B), pleural vätska med dräninläggning (3A) och 5 grad 1-2. Tre patienter har avlidit 2-18 månader efter operation. Av resterande 10 har 3 recidiv och 7 är sjukdomsfria. Discussion ALPPS ger möjlighet till kurativa leverresektioner hos patienter med hög tumörbörda i levern och liten FLR. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 219 Asymptomatiska pankreastumörer- en långtidsuppföljning Anna Skarin Nordenvall, Stockholm Gabriel Sandblom Stockholm, Christoph Ansorge Stockholm, Ralf Segersvärd Stockholm, Åke Andrén-Sandberg Stockholm Introduction Antalet fall av asymptomatiska pankreastumörer (Pankreasincidentalom, PI) ökar i takt med ökad tillgänglighet och förbättrad bilddiagnostisk kvalitet. Syftet med denna studie var att undersöka om asymptomatiska pankreastumörer skiljer sig från symptomgivande avseende tumörtyp och mortalitet. Method Prospektiv singel-center kohortstudie. Alla patienter som genomgick pankreasresektion på tumörmisstanke 2004-2009 på Karolinska Universitetssjukhuset inkluderades (N=390). PI definierades som tumörer diagnostiserande med bildundersökning utförd av anledning ej relaterbar till tumören. En oberoende bedömare som inte kände till det slutgiltiga utfallet av kirurgin klassificerade alla patienter i endera symptomgivande tumör-gruppen (SGT) eller PIgruppen. Grupperna jämfördes avseende histopatologisk diagnos samt mortalitet. Result Bland 390 patienter identifierades 39 PI (10%) och 351 SGT. Det var ingen skillnad avseende kön eller ålder mellan grupperna. Andelen premaligna (MCN, IPMN) och benigna tumörformer var högre i PI-gruppen jämfört SGT-gruppen (17% vs 7,6; p<0.05 och 36% vs 13%; p=xxx)(antal för p-värde?) Andelen maligna tumörer var signifikant högre i SGTgruppen jämfört PI-gruppen (SGT 62% vs 43%; p<0.05) . De asymtomatiska tumörerna var i större utsträckning lokaliserade i pankreassvansen (28% vs 8%; p<0.001). Överlevnaden var signifikant längre i PI-gruppen än SGTgruppen (p=0.008). Discussion Asymtomatiska resecerade pankreastumörer utgörs i större utsträckning av premaligna förändringar än symtomgivande tumörer. Den bättre överlevnaden kan antingen bero på att de upptäckts i ett stadium då de fortfarande är botbara eller på att de oftare utgörs av tumörer utan samma maligna potential som SGT. Behandlingsbeslut för PI tumörer bör fattas på multidisciplinär behandlingskonferens. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 220 Bariatrisk kirurgi hos tonåringar –2-års uppföljning Catarina Öhrn, Norrköping Hans Krook Norrköping, Jessica Frisk Norrköping Introduction I Europa är nästan 25% av barn och ungdomar överviktiga eller obesa och prevalensen ökar. Det finns ett tydligt samband mellan obesitas i barndomen och senare i livet. Obesitas är associerat med kortare förväntad livslängd framförallt hos yngre obesa vuxna. Bariatrisk kirurgi har visats resultera i upp till tio gånger högre viktreduktion jämfört med icke-kirurgisk intervention. Bariatrisk kirurgi hos tonåringar är också associerat med minskade kardiovaskulära och metabola riskfaktorer. Målet med studien var att utvärdera viktnedgång upp till två år postoperativt hos tonåringar som genomgått bariatrisk kirurgi. Method Tio tonåriga patienter (under 18 år) opererades för morbid obesitas mellan 2008 och 2014. De följdes upp vid sex veckor, ett och två år. Kroppsmått uppmättes vid varje tillfälle. Vid start var median BMI 44,2 kg/m2 (intervall 37,956,9). Nio patienter opererades med gastric bypass, åtta laparoskopiskt, en öppen. En patient opererades med laparoskopisk gastric sleeve. Result Vid ett års uppföljning, var totala median viktnedgången (TWL) 29% (intervall 27,1-42,1%) och median BMI hade reducerats med 15,6 kg/m2 (intervall 13,1 – 18,6 kg/m2) (n=7). Vid två års uppföljning visades en median viktnedgång på 35,5% (intervall 32,3-38,7 %) och en median BMI reduktion på 17,2 kg/m2 (intervall 11,2-19,7 kg/m2) (n=4). Discussion Våra resultat är likvärdiga med tidigare studier hos tonåringar. Eftersom obesitas är associerat med kortare förväntad livslängd och sämre livskvalitet och bariatrisk kirurgi är mycket effektivt för viktnedgång, så är långtidsstudier på bariatrisk kirurgi hos tonåringar önskvärda. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 221 Behandling med Aspire, påverkar SSRI utfallet? Henrik Forssell, Karlskrona Erik Norén Karlskrona Introduction Bariatrisk kirurgi är idag den mest effektiva viktreducerande terapin men många patienter vågar eller vill inte bli opererade. AspireAssist är en ny metod för behandling av övervikt. Endoskopiskt anläggs en gastrostomi för tömning av föda. Avsikten med studien var att utvärdera patientfaktorer som leder till viktminskning. Method I en etikgodkänd pilotstudie inkluderades sommaren 2012, 25 patienter (23 kvinnor) med median BMI på 38,7 (min 35,1 max 49,0) kg och median ålder 48 (min 33 max 65) år. Vid gastroskopi anlades en AspireAssist PEG med portventil och 20 min efter måltid tömdes ventrikeln 3 gånger/dag på kvarvarande innehåll motsvarande en förlust på ca 700 kcal/dag. Läkemedel vid start av studien registrerades. Result Studien var planerad som en 1 års studie men vid 2,5 år var det 14 individer som önskade ha kvar sin AspireAssist med en median viktminskning på 23,5 (IQR 22-34) kg. EWL% (Excess Weight Loss) var median 67,7 (38,3-94,6) %. Den enda faktorn av betydelse var att 8 hade SSRI och 1 anafranil vid studiestart och 7 av dessa valde att inte fortsätta med AspireAssist, p=0,007 (Fisher's exakta test) och Coxregression 5,7 ggr ökad risk att avsluta Aspirebehandling om SSRI medicin togs vid inklusion i studien. Viktminskning vid 1 år var 22,4 (18,7-27,3) kg utan SSRI initialt och 9,1 (5,6-16,7) kg om patienten tog SSRI. Discussion AspireAssist leder till säker viktminskning under lång tid och fungerar bra. Det finns stor risk att patienter med SSRI avslutar AspireAssist terapi i förtid och om sådana patienter inkluderas behöver de sannolikt mycket extra stöd. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 222 Behandling med Aspire vid obesitas, upptill 3 års resultat Henrik Forssell, Karlskrona Erik Norén Karlskrona Introduction Övervikt och fetma ökar kraftigt i Sverige och är det största hotet mot framtida folkhälsa. AspireAssist är en ny metod för behandling av övervikt. Endoskopiskt anläggs en gastrostomi (special PEG) för tömning av föda. Avsikten med studien var att utvärdera AspireAssist och dess viktminskande effekt under 1 års tid men patienter med kvarvarande PEG har följts upp till närmare 3 år. Method En pilotstudie startade sommaren 2012: 25 patienter (23 kvinnor) med median BMI på 38,7 (min 35,1 max 49,0) kg och median ålder 48 (min 33 max 65) år. Vid gastroskopi anlades en AspireAssist PEG. Efter två veckor monterades en portventil och därefter startades tömning 3 gånger/dag, 20 min efter varje måltid. Cirka 30 % av födointaget förlorades, motsvarande mer än 700 kcal/dag. Kognitiv beteendeterapi ingick för alla. Result Efter 1 år var median viktminskning hos 20 individer 19.5 (IQR 13,3-26,6) kg. Fem patienter valde att inte fullfölja 1 år med Aspire av olika skäl. EWL% (Excess Weight Loss) var vid 1 år median 53,8 (27,4-78,1) % och absolut viktförlust 20 (10,9–25,9) %. Vid ca 3 år var viktminskning, absolut viktförlust och EWL% hos 14 kvarvarande 23,5 (22-34) kg, 21,5 (18,5-32,8) % respektive 67,7 (38,3-94,6) %. Inga elektrolytrubbningar kunde upptäckas i studien av denna överviktsbehandling med AspireAssist. Discussion AspireAssist leder till bestående viktminskning under flera år och är ett mindre invasivt ingrepp utan att ändra anatomin i buken eller ge allvarliga komplikationer och kan därför användas för överviktiga patienter som inte vågar eller vill bli föremål för bariatrisk kirurgi. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 223 Chronic on acute liver failure” ett nytt syndrom i kölvattnet av effektiv akut sviktbehandling Cecilia Strömberg, Stockholm Ernesto Sparrelid Stockholm, Stefan Gilg Stockholm, Lars Lundell Stockholm, Bengt Isaksson Stockholm Introduction Leversvikt efter resektion (post-hepatectomy liver failure, PHLF) är den allvarligaste komplikationen efter leverresektioner och behandlingsalternativen är begränsade. Vi studerar prospektivt värdet av leverdialys (Molecular adsorbent recirculating system, MARS). Efter initialt framgångsrik behandling har vi ställts inför en ny klinisk entitet som kan beskrivas som kronisk efter akut leversvikt. Method För inklusion i studien definierades PHLF enligt de etablerade Balzan-kriterierna (bilirubin >50 µg/L och INR ≥1,7 på femte postoperativa dagen). Levervolymen mättes som sFLR, standardiserad ”future liver remnant” = volymen av planerad kvarvarande lever /-794 + 1267 x kroppsyta enligt Mosteller. Tio konsekutiva patienter, efter portavensocklusion (PVE) och utvidgad leverresektion, uppfyllde kriterierna och fick MARS-behandling och av dessa utvecklade tre en kronisk svikt efter ett initialt gynnsamt svar på behandlingen. Result Hos de tre patienter som gick in i en kronisk leversvikt var sFLR 16-21 % före respektive 20-26 % efter PVE. Efter operationen uppmättes en tillväxt av FLR på ytterligare 118-190 %. Patienterna svarade bra på dialysen, men enligt protokollet avslutades behandlingen efter sju-åtta genomförda behandlingar, och de gick senare in i en fas av uttalad och bestående hyperbilirubinemi medan INR och transaminaser var nästan normala. Det fortsatta förloppet karakteriserades bl.a. av terapiresistenta infektioner med sepsis vilket ledde till döden efter varierande tid (> 30 dagar) efter operationen. Discussion Patienter som överlever den akuta fasen av leversvikt efter kirurgi kan utveckla en kronisk leversvikt trots kraftig volymstillväxt av kvarvarande lever. Denna kroniska leversvikt är ett nytt kliniskt tillstånd som kräver bättre morfologisk och klinisk karakteristik men där behandlingsmöjligheterna för närvarande är begränsade. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 224 Detaljerad volymetrisk analys efter selektiv preoperativ portavensembolisering Ernesto Sparrelid, Stockholm Torkel Brismar Stockholm, Lars Lundell Stockholm, Bengt Isaksson Stockholm Introduction Portavensembolisering (PVE) används preoperativt för att öka storleken på tilltänkt kvarvarande lever (FLR) så att man ska kunna erbjuda patienter kurativt syftande leverkirurgi med acceptabel risk för postoperativ leversvikt. Syftet med denna studie var att utvärdera regionala skillnader avseende hypertrofi av levern efter PVE. Utöver detta studerades prediktiva faktorer för tillväxt av FLR. Slutligen jämfördes olika metoder för att uppskatta storleken av FLR. Method Retrospektiv analys av 53 patienter som genomgått högersidig PVE (RPVE) på Karolinska Universitetssjukhuset mellan 2004-2010. Detaljerad volymetrisk mätning på befintliga DT utfördes. Ett flertal variabler med förmodad betydelse för levertillväxt analyserades. De tre dominerande metoderna för uppskattning av FLR (FLR/BW-ratio, FLR/TFLV och sFLR) jämfördes för att studera korrelationen mellan dessa surrogatmått för risken att utveckla postoperativ leversvikt. Result Leversegment 2-3 växte 35,8% jämfört med segment 4 som växte 16,9%, utan att portagrenarna till segment 4 emboliserats. Responsevaluerande DT utfördes i median 29 dagar efter PVE. Den enda faktorn som inverkade negativt på tillväxten var kemoterapi före PVE, vilket ledde till 26,2% tillväxt av FLR jämfört med 42,9% utan kemoterapi (p=0,0324). FLR/BW-ratio 0,5% motsvarar FLR/TFLV 21,5% (p<0,001) och sFLR 22,9% (p<0,001). Discussion Segment 2 och 3 verkar växa mer än dubbelt så mycket som segment 4 efter RPVE. Mekanismen bakom detta är oklar. Preprocedural kemoterapi hämmar tillväxten av FLR efter PVE. FLR/BW-ratio 0,5% - som ofta används synonymt med FLR/TFLV 30% eller sFLR 30% - motsvarar FLR/TFLV 21,5% och sFLR 22,9% i denna studie. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 225 Diagnos och kirurgis handläggning av hypervasculära tumörer i icke-cirrhotisk lever: erfarenheter från en högspecialiserad leverkirurgisk enhet Anders Jansson, Stockholm Arvid Åberg Stockholm, Bengt Isaksson Stockholm Introduction Att diagnostisera och kirurgiskt behandla hypervaskulära tumörer i icke-cirrhotisk lever kan vara utmanande. Syftet var att beskriva diagnospanoramat, kirurgisk behandling och fastställa de relativa frekvenserna av hemangiom, fokal nodulär hyperplasi och hepatiskt adenom. Method Retrospektiv studie av oklara hypervasculära tumörer i icke-cirrhotisk lever i en oselekterad regional population. Patientjournaler från MDT konferenser (2010-2013; 1829 patienter) granskades och de med oklar hypervasculär tumör inkluderades. Patienter med känd cirrhos, malign sjukdom/metastaser eller cystiska lesioner exkluderades. Result 110 patienter inkluderades. Medelålder 50 år (19-86 år). Fördelningen kvinnor:män var 2.4:1. 79 patienter (69%) diagnosticerades med benign levertumörer fördelning, nodulär hyperplasi (45 patienter), hemangiom (20 patienter), adenom (3 patienter), ospecifik benign tumör (8 patienter). 18 patienter diagnostiserades med malign tumör, hepatocellulär cancer (14 patienter), metastaser (3 patienter), ospecifik malign tumör (1 patient). Totalt 172 tumörer diagnostiserades hos patienterna, 40 patienter hade två eller fler tumörer. 15 patienter genomgick kirurgi. Ingen patient visade sig ha malign diagnos om inte den preoperativa utredningen indikerat detta. Discussion Denna retrospektiva studie av oklara hypervasculära levertumörer i icke-cirrhotisk lever i en oselekterad population, diagnostiserades en majoritet av patienterna (69%) med benign diagnos medan 16 % av patienterna hade en malign tumör. Bland de patienter som opererades med preoperativt benign diagnos, konfirmerades diagnosen hos alla patienter av histopatologisk diagnos. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 226 Dolcontin preoperativt minskade behovet av postoperativ smärtlindring och förkortade vårdtiden vid laparoskopisk gastric bypass Hanna Zacharias, Uppsala Magnus Sundbom Uppsala Introduction Laparoskopisk gastric bypass (lap-GBP) har blivit ett av de vanligaste ingreppen (7000/år) och är behäftat med få komplikationer samt kort vårdtid. Vi har studerat om tillägg av långtidsverkande morfin (Dolcontin) minskar behovet av postoperativ smärtstillning och detta i sin tur har någon inverkan på vårdtiden. Method I denna retrospektiva studie identifierades 244 patienter (BMI 42,4, 25 % män) som fått Dolcontin preoperativt och övriga 197 patienter (BMI 42,5, 26 % män) användes som kontroller. Postoperativt gavs morfin och paracetamol vid behov. Den ekipotenta perorala dosen för alla givna läkemedel beräknades (po=iv x3). Result Morfinbehovet var lägre i Dolcontingruppen under den 3 studerade dygnen jämfört med kontroller (10,7 mot 16,6 mg, 10,2 mot 13,9 mg och 1,1 mot 3,6 mg, samtliga p<0,05). Det samma gällde för paracetamol (1,0 mot 1,2 g, 2,1 mot 2,8 g, och 0,7 mot 1,7 g, samtliga p<0,05). Inga morfinrelaterade biverkningar noterades i någon grupp. Vårdtiden var också kortare i Dolcontingruppen 2,3 mot 3,5 dygn, p<0,05. Discussion Tillägg av Dolcontin preoperativt reducerade behovet av både opioder och paracetamol postoperativt. Den initiala vårdtiden var relativt lång och förkortningen påverkades sannolikt också av andra faktorer. Självskattningar av smärta och mobiliseringsgrad hade varit av värde. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 227 Endoprothesis, stuck in the bile duct! Description of a novel technique for endoprothesis retrieval when all conventional endoscopic methods fails – an alternative to surgery. Marcus Reuterwall Hansson, Huddinge Anna Eriksson Sunderbyn, Fredrik Swahn Lund, Urban Arnelo Huddinge Introduction Proximal migration of biliary endoprothesis (EP) is not an uncommon problem (overall incidence 5%), and retrieval is important to prevent long-term serious bile duct damage. Here we describe a novel technique in EP retrieval using SOC (Spyglass® visualization system) not previously described. Method Case report of a 81-year-old man who suffered from severe gallstone pancreatitis in 2014. At a subsequent laparoscopic cholecystectomy with intraoperative cholangiography he was found to have stones in the common bile duct (CBD). Attempts to remove the stones by means of transcystic approach were not fully successful why an EP was placed through the cystic duct with its distal end in the duodenum. Later ERCP revealed that the distal tip of the EP had migrated proximally, with the distal part inside the distal CBD. Numerous sessions (two at the referring hospital, one at Karolinska) using conventional endoscopic methods (ERCP guided snares/baskets, forceps and extraction balloons) were not successful in retrieving the EP. Result By use of SOC it was possible to cannulate the proximal end of the EP in the cystic duct, under direct visualization (through one of its side holes) with a 0,035” guidewire. By passing the guidewire back into the duodenum, and later grasping the tip of the guidewire with an endosnare, we were able to pull the EP into the bowel. The postoperative period was without adverse events. Discussion SOC complements conventional endoscopic techniques. Thus, in selected cases SOC can contribute to solve an endoscopic problem which otherwise may require open surgery. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 228 Endoskopisk behandling av pankreatiska pseudocystor Rozh Noel, Huddinge Marco Del Chiaro Huddinge, John Blomberg Huddinge, Matthias Löhr Huddinge, Urban Arnelo Huddinge Introduction Pankreatiska pseudocystor (PP) förekommer som sequele efter akut pankreatit och kronisk pankreatit. Majoriteten ger inga symtom, försvinner spontant och kräver ingen intervention. Modern endoskopisk teknik har revolutionerat behandlingen av symtomgivande PP, innefattande dränage via olika tillvägagångssätt: transpapillärt (TP), transmuralt (TM) eller bägge (TPTM). Method Mellan 2010 och 2014 inkluderades 49 patienter prospektivt vid Karolinska universitetetssjukhuset i Huddinge med symtomgivande PP. Val av endoskopisk approach (TP, TM eller TPTM) bestämdes utifrån multidisciplinär konferens (MDT) i första hand men även av ansvarig endoluminalkirurg. Primära utfallet var framgångsrik endoskopisk intervention, definerat som klinisk och/eller radiologisk regress. Sekundärt utfall är komplikationer och mortalitet. Result 49 patienter (20 kvinnor och 29 män) mellan 2-81 år (medel 49.3 år) behandlades. Den vanligaste etiologin var biliär pankreatit (28.6 %). Enbart hälften (51 %) blev diskuterade på MDT-konferens. Den primärplanerade endoskopiska approachen (23 TM, 22 TP och 4 TPTM) var framgångsrik i 82.6 %, 31.8 % respektive 100 % (p=0.001) utan behov av ytterligare endoskopisk intervention. Total framgångsrik endoskopisk behandling var 89.8 %. Diskussion på MDTkonferens var associerad med framgångsrik primärplanerad (p=0.03) och given endoskopisk (p=0.027) approach. Komplikationer i form av abscesser och post-ERCP pankreatit inträffade i totalt 12.2 % (p=ns mellan TP och TM). Ingen mortalitet relaterad till interventionen inträffade. Discussion Endoskopisk behandling är en tilltalande förstahands metod för symtomgivande PP, med tanke på hög andel lyckade behandlingar samt relativt låg risk för komplikationer. Tillgång till såväl TP- som TM- dränage är fördelaktigt då behandlingen ofta behöver skräddarsys. MDT-konferensbeslut är associerad med högre frekvens av framgångsrik endoskopisk intervention. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 229 Endoskopisk resektion av adenom i papilla Vateri. KRAS status och andra faktorer som påverkar handläggningen. Erik Haraldsson, Skövde Fredrik Swahn Huddinge, Lars Enochsson Huddinge, Lars Lundell Huddinge, Rainer Heuchel Huddinge, Matthias Löhr Huddinge, Urban Arnelo Huddinge Introduction Endoskopisk papillektomi har utvecklats som en metod att behandla adenom i papilla Vateri. Endoskopisk biopsi har svårt att utesluta samtidig malignitet. Denna studie fokuserar på; (1) Faktorer som påverkar kliniska handläggningen, (2) behandlingsresultat på kort och lång sikt, samt (3) om förekomst av muterat KRAS kan ge stöd i handläggningen. Method Prospektiv studie av 36 fall som genomgått endoskopisk papillektomi på grund av verifierat eller klinisk misstänk papilladenom vid Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge mellan 2005-2014. KRAS analysen gjordes på de resekerade preparaten. Result Endoskopisk biopsi gav helt korrekt diagnos i enbart 48 % av fallen och malignitet påvisades i sammanlagt 17 % (n=5) oberoende av vad tidigare dysplasigradering visat. Milda, konservativt handlagda komplikationer drabbade 22%. Ikterus som debutsymtom ökade risken för underliggande malignitet (RR=3,98 95 % CI 1,46-10,85 p=0,007). Adenom som innehöll invasiv malignitet var större (m=30,6 mm) än när det enbart var adenom (m=14,1 mm, P=0,0008). Fyra av 5 (80 %) fall med malignitet samt i 5 av 15 fall (30 %) med enbart adenom påvisades muterat KRAS. Arton fall med adenom eller tidiga cancer (2 fall) blev botade med enbart endoskopisk resektion efter en uppföljningstid på i 47 månader (16-92). Discussion Endoskopisk papillektomi är en bra och relativt säker metod att bota och vidare utreda adenom i papilla Vateri. Endoskopisk biopsi är inte tillförlitlig att bedöma adenom i papillen utan dessa behöver resekeras för att uppnå säkrare diagnostik. Stora adenom och ikterus ökar risken för underliggande cancer. Förekomst av muterat KRAS kan möjligen indikera mer en aggressiv potential hos adenomet. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 230 Enhanced recovery program (ERP) vid esofagektomi Mats Lindblad, Stockholm Shaun Preston Guildford, Tomoyuki Irino Stockholm, Emma Granlund Hjelm Stockholm, Marie Kas Aho Stockholm, Ulla Nuutinen Stockholm, Helena Sundlöf Stockholm, Charlotte von Blixen-Finecke Stockholm, Lisa Johansson Stockholm, Anna Jacobsson Stockholm, Åsa Frölander Stockholm, Anne-Marie Olsson Stockholm, Mikael Lund Stockholm, Jessica Ericson Stockholm, Eeva-Liisa Claassen Stockholm, Katharina Gunhammar Stockholm, Mats Johansson Stockholm, Magnus Iversen Stockholm Introduction Vårdprogram för snabbare återhämtning efter kirurgi, enhanced recovery program (ERP) är etablerade för kolorektal kirurgi, men ERP för esofagektomi har inte funnits i Sverige. Vi vill här presentera vår introduktion av ERP esofagus. Method En multiprofessionell och multidisciplinär projektgrupp tillsattes och en studieresa till Royal Surrey County Hospital i Guildford, England företogs. Grundat på Guildford-konceptet, skapades ett ERP med förändringar i omhändertagandet som syftade till att underlätta den postoperativa återhämtningen. Alla patienter som planerades för elektiv esofagektomi inkluderades i ERP esofagus. Respiratoriska komplikationer, anastomosläckage, vård på IVA och avdelning jämfördes med tiden före ERP från januari 2012 till mars 2014. Result Första ERP esofaguspatient inkluderades 22 april 2014 och nu utvärderas de första 40 patienterna. Trettiofem (88%) patienter opererades med minimalinvasiv teknik. Efter introduktionen av ERP esofagus minskade andelen respiratoriska komplikationer från 31% till 16% men anastomosläckagen var oförändrat 17%. Behovet av IVA vård minskade successivt från 34% till 10% och antalet vårddagar (medelvärde) på IVA sjönk från 7 till 5. Den totala vårdtiden på sjukhuset sjönk successivt från 20 dagar i medianvårdtid till 11. De viktigaste förändringarna i omhändertagande var: preoperativ patientinformation, tidig operationsstart, målinriktad vätskebehandling, höjd huvudända postoperativt, tidig och intensiv mobilisering samt uppföljning med justering av programmet. Arbetet ledde också till ett förbättrat teamarbete med bättre arbetsklimat och ökad patientdelaktighet. Discussion ERP esofagus synes vara ett säkert och framgångsrikt koncept för att minska antal och allvarlighetsgrad av komplikationer samt förkorta vårdtid efter esofagektomi. Dessutom fås mervärden så som standardisering av vården, förbättrat teamarbete och ökad patientdelaktighet. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 231 Erfarenheter av tunnulerad,permanent kateter för ascitestappning. Tora Campbell Chiru, Stockholm Introduction Recidiverande ascites förekommer hos patienter i palliativ sjukdomsfas. Tappning sker ofta ultraljudslett på röntgenavdelning vilket innebär upprepade sjukhusbesök. På Södersjukhuset finns tradition att anlägga peritoneoveös shunt (Denvershunt). Förutom resursåtgång finns problem med patency. Då patientgruppen ofta är skör har vi velat se om vi kan åstadkomma likvärdig symtomlindring på ett för patienterna enklare sätt. En permanent kateter för intermittent tappning, Pleur-X har använts. Method En rutin att lägga Pleur-X polikliniskt på kirurgmottagningen togs fram under våren 2014. Patienter som remitterats för Denvershunt har efter information fått välja mellan Denvershunt och Pleur-X. Dränet har lagts omgående i lokalbedövning efter ultraljudsundersökning. Antibiotikaprofylax har getts. Result Under perioden mars 2014 till mars 2015 har 43 patienter erhållit Pleur-X. Majoriteten patienter har haft malign ascites (37). Fem patienter har haft hjärtsvikt och en leversvikt. Tre patienter har haft en icke-fungerande Denvershunt som tagits bort samtidigt. Sex patienter vårdades inneliggande på kirurgavdelning när drän lades utan att påverka vårdtiden. Pga nedsatt allmäntillstånd observerades fyra patienter under natten efter dräninläggning men utan dränkomplikation. Övriga patienter har fått drän inlagt vid ett polikliniskt mottagningsbesök. Ett drän drogs ut accidentellt efter några timmar. Ett drän har tagits bort efter två månader pga peritonitmisstanke och ett drän efter tre månader pga upphörd ascitesproduktion. Övriga drän har fungerat fram till patienten avlidit eller är i funktion. Längst patency är ett år. Discussion Vi finner att anläggande av permanent ascitesdrän för fortsatt intermittent tappning i hemsjukvård är en enkel metod som kan utföras polikliniskt på mottagning utan komplikationer. Dränet har tolerarats väl av patienterna. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 232 Erfarenheterna av de första 100 minimala invasiva esofagektomierna vid Gastrocentrum, Karolinska, Universitetssjukhuset Ioannis Rouvelas, Stockholm Tomoyuki Irino Stockholm, Mats Lindblad Stockholm, Tsai Jon Stockholm, Magnus Nilsson Stockholm, Lars Lundell Stockholm Introduction Olika minimalt invasiva tekniker har under senare år blivit allt populärare för att genomföra delar av eller hela den operativa proceduren vid esofagektomi. Sannolikt erbjuder dessa tekniker fördelar i form av färre postoperativa respiratoriska komplikationer utan att väsentliga tumörkirurgiska principer äventyras. Målet med denna studie är att utvärdera resultanterna av de första 100 minimalinvasiva esofagektomierna (MIE) utförda på vår enhet. Method Den första MIE genomfördes på vår enhet i maj 2012. Sedan dess och t.o.m. mars 2015 har vi utfört 100 st. De teknikerna vi har använt under denna period varierar från laparoskopiskt eller torakoskopiskt assisterade esofagektomier till 3-fas minimal invasiv esofagektomi och halsanastomos och nyligen till total minimal invasiv IvorLewis. Result Median ålder av dessa 100 patienter var 66 år med en median BMI på 25.9 kg. Trettiotvå patienter hade en ASA 3 medan resterande patienter var ASA 2. Alla patienter förutom en hade olika möjliga stadier av esofaguscancer (T1bT4). Sjuttio patienter erhöll någon form av neoadjuvant onkologisk behandling. Median operationstid var 385 minuter och peroperativ blödning 237 ml. Postoperativt drabbades 15 patienter av anastomosläckage. Alla utom 4 kunde behandlas framgångsrikt med temporära stent . Tretton patienter fick allvarliga postoperativa respiratoriska komplikationer i form av pneumoni och lungemboli. Median vårdtid var 14 dagar. Trettio-dagars mortalitet var 2% och 90-dagars mortalitet var 3%. Majoriteten av patienter hade återhämtat sig helt vid den första postoperativa kontrollen. Discussion Implementeringen av MIE på vår enhet har skett på ett tryggt sätt med få kirurgiska komplikationer och tillfredställande postoperativt förlopp och är nu standard behandling vid enheten. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 233 Erfarenheterna kring att införa laparoskopisk gastrektomi vid Gastrocentrum Karolinska Univeritetssjukhuset Ioannis Rouvelas, Stockholm Tomoyuki Irino Stockholm, Mats Lindblad Stockholm, Tsai Jon Stokcholm, Magnus Nilsson Stockholm, Lars Lundell Stockholm Introduction Laparoskopisk gastrektomi har vunnit mark vad gäller behandlingen av både tidig och mer avancerad ventrikelcancer. Det har visats att det är en teknik som tryggt går att utföra och det onkologiska resultatet är likvärdigt med den traditionella öppna tekniken. Målet med denna studie är att redovisa våra resultat efter implementeringen av denna teknik på vår enhet. Method Vid Gastrocentrum har vi sedan september 2012 genomfört 20 laparoskopiska gastrektomier med Roux-en-Y rekonstruktion. Fjorton fall var distala gastrektomier och 2 fall var totala. I den period då de första 5 fallen rekryterades ansåg vi att laparoskopi var lämpad endast för tidiga cancrar (T1N0/N1-T2N0) men därefter utvidgade vi kriterierna till alla stadier, förutom T4 tumörer samt skirrösa cancrar där bursektomi skulle krävas. Trots utvidgningen av kriterierna endast 28% av fallen (20/70) var lämpade för en sådan teknik vilket speglar det avancerade stadiumet vid diagnosen. Result Av de 20 patienterna 6 var män. Median ålder var 58 år och median BMI var 27.7 kg. 6 patienter erhöll neoadjuvant kemoterapi medan de övriga gick direkt till kirurgi. Sex patienter (30%) hade en ASA 3. Median operationstid var 275 min och median peroperativ blödning 150 ml. Median sjukhusvistelse var 11 dagar. Ingen patient utvecklade anastomosläckage däremot en patient fick duodenalstumpläckage vilket krävde reoperation med dränering. Inga andra allvarliga komplikationer noterades. Trettio- och 90-dagars mortalitet var 0. Alla patienter var i princip helt återställda vid första återbesöket 5 veckor efter utskrivningen. Discussion Implementeringen av laparoskopisk gastrektomi har på vår enhet skett på ett tryggt sätt med goda postoperativa resultat. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 234 Förutbestämda cutoff-nivåer för prediktiva biomarkörer vid svår akut pankreatit – är vi där? Hanna Sternby, Malmö Hannes Hartman Malmö, Dorthe Johansen Malmö, Henrik Thorlacius Malmö Introduction Med syfte att tidigt kunna förutse svårighetsgrad vid akut pankreatit (AP) har ett stort antal biomarkörer studerats. Många arbeten redovisar cutoff-nivåer hos lovande markörer för svår sjukdom. Syftet med denna studie var att prediktivt studera biomarkörer vid AP genom att använda förutbestämda cutoff-nivåer baserade på resultat från tidigare forskning. Method Via en genomgång av litteraturen gällande prediktiva markörer för svår AP valdes nio lovande biomarkörer ut: IL-6, IL8, IL-10, IL-12, IL1-β, TNF-α, MCP-1, Procalcitonin och D-dimer. Cutoff-nivåer för svår sjukdom bestämdes för varje markör baserat på resultat från tidigare studier. Patienter med AP vid SUS Malmö inkluderades konsekutivt från januari 2010 till mars 2014. Blodprover togs vid ankomst och utvalda markörer analyserades. Kliniska data samlades in prospektivt vid inklusionstillfället samt retrospektivt genom journalgenomgång. Result 260 patienter, 51.5% män, inkluderades. Medianålder var 66 år (19-97 år) och etiologin fördelades på gallsten (54.2%), alkohol (15.8%), idiopatisk (21.2%) samt annan orsak (13.5%). Enligt Atlanta 1992 klassifikationen hade 84.2% mild och 15.8% svår AP. Nivåerna av IL-6, IL-10 och IL-1β var signifikant (p<0.05) högre i gruppen med svår AP. Vid analys av de förutbestämda cutoff-nivåerna återfanns ingen acceptabel sensitivitet eller specificitet för svår AP. Uppföljande ROC-kurvor visade andra cutoff-nivåer för vår kohort. Discussion Resultat gällande prediktion av svår sjukdom vid AP från tidigare studier är svåra att jämföra. Detta beror främst på olikheter i patientkarakteristika, skiftande studieupplägg, stor variation avseende utfall och varierande tolkning av Atlanta 1992 klassifikationen. För att bestämma globalt applicerbara cutoff-gränser måste en högre nivå av standardisering och enhetlighet uppnås i framtida studier. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 235 GallRiks 10 år - är det mödan värt? Lars Enochsson, Stockholm Gabriel Sandblom Stockholm, Johanna Österberg Mora, Anders Thulin Halmstad, Bengt Hallerbäck Trollhättan, Gunnar Persson Jönköping Introduction Svenskt kvalitetsregister för gallstenskirurgi och ERCP (GallRiks) är ett validerat register med hög täckningsgrad. GallRiks startade den 1:a maj 2005 och firar nu 10 år. Att mata in data i ett kvalitetsregister innebär ofta ett merarbete i en redan ansträngd klinisk vardag. Målet med denna studie är att analysera om vetenskapliga arbeten utgående från GallRiksdata kan ha bidragit till förändrad handläggning och behandling av de patienter som berörs av registret. Method Litteraturgenomgång av publikationer utgående från GallRiksdata och jämförelse med kliniskt utfall över tid. Result Publikation utgående från GallRiksdata har visat att rutinmässig antibiotikaprofylax vid elektiv laparoskopisk gallstenskirurgi inte är nödvändig. Frekvensen antibiotikaprofylax vid elektiv gallstenskirurgi har minskat från 24% (2006) till 13% (2013). En ytterligare publikation baserad på GallRiksdata har visat att rutinmässig trombosprofylax kan medföra ökad blödningsrisk. Frekvensen trombosprofylax vid elektiv gallstenskirurgi har minskat från 50% (2006) till 25% (2013). Vidare har en publikation visat att tekniken med intraoperativ rendez-vous ERCP minskar risken för postERCP pankreatit. Andelen intraoperativ ERCP har ökat från 20% (2006) till drygt 35% (2013). Discussion Studier på GallRiksdata har förändrat och förhoppingsvis förbättrat handläggningen av patienter i Sverige som skall genomgå gallstenskirurgi eller ERCP. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 236 HANTERING AV INTRAOPERATIVT FYND AV STEN I DJUPA GALLGÅNGARNA – PRELIMINÄRA DATA FRÅN NATIONELL RANDOMISERAD MULTICENTERSTUDIE Mats Möller, Stockholm Johanna Österberg Mora, rickard marsk stockholm, Anders Thorell Stockholm Introduction Bakgrund Publicerade data från Gallriks talar för att åtgärd av även små stenar i djupa gallgången (CBDS) som upptäcks under cholecystektomi bör åtgärdas, eftersom det tycks vara behäftad med mindre risk för besvärande symptom samt komplikationer jämfört med att lämna dem utan åtgärd. Data från randomiserade studier saknas. Syfte Att i en nationell multicenter RCT söka evidens för vilken strategi att hantera konkrement i djupa gallgången som är att rekommendera. Method Patienter med CBDS ≤ 6mm randomiserades till ”åtgärd” (Å, borttagande av CBDS enligt lokala rutiner) alternativt ”icke åtgärd” (IÅ, expektans). Samtliga genomgick MRCP efter 6 veckor och de med CBDS vid denna genomgick MRCP efter 12 månader. Result Från november 2011 har 29 patienter randomiserats (Ersta, Mora, Danderyd, 13 (Å), 16 (IÅ)). 10 (Å) är uppföljda. Ingen hade kvarsten vid MRCP 6 veckor och ingen har vårdats för komplikationer eller behandlingskrävande symptom. I (IÅ) är 14 patienter uppföljda. Två patienter har genomgått ERCP pga smärtor, 6 haft spontan avgång av sten utan symptom inom 6 veckor och 6 hade kvar stenarna vid MRCP efter 12 månader. Discussion Inklusiontakten i studien har varit alltför låg för att grupperna ska kunna jämföras statistiskt och att slutsatser ska kunna dras. Vi noterar att de problem som uppstått har setts hos patienter där sten lämnats och flera har kvar stenarna efter 1 år, medan förloppet i gruppen ”åtgärd” har varit oproblematiskt. Detta är i enlighet med slutsatsen från registerstudien (1). Vi välkomnar varmt fler kirurgkliniker att delta i studien. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 237 Har förändrade terapeutiska strategier påverkat överlevnaden av patienter med gallvägscancer? Per Lindner, Göteborg Magnus Rizell Göteborg, Lo Hafström Göteborg Introduction Gallvägscancer är en cancer med en dålig prognos. Avsikten med studien var att se om de förändringar i diagnostik och terapi som skett under 2000-talet påverkat överlevnaden av individer med gallvägscancer. Method Alla individer som registrerades i Västra sjukvårdsregionen med diagnosen intrahepatisk gallvägscancer (IHC) eller perihilär gallvägscancer (PHC) under perioden från 2000-2011 (n=627) analyserades vad beträffar överlevnad och behandling. Materialet delades in i tre på varandra följande tidsperioder. Distalt belägen gallvägscancer ingick ej i analysen. Result Överlevnaden för personer med gallvägscancer förbättrades mellan de tre tidsperioderna(n = 627, p = 0,0013). Medianöverlevnaden ökade från 2,6 månader under den första perioden (2000 -2003) till 3,6 månader under den sista perioden(2008-2011). Patienter med PHC hade längre medianöverlevnad än de med IHC: 6,8 jämfört med 3,2 månader (p= 0,0003). En förbättring av överlevnaden över tid sågs för patietner med IHC (p= 0,034) men inte för patienter med PHC (p = 0,38). Nio procent av patienterna med IHC genomgick kurativ kirurgisk behandling. Treårsöverlevnaden efter leverresektion för patienter med IHC var 35 % och 60 % efter levertransplantation. Bland patienter med PHC genomgick 15,3% gallgångsresektion med en samtidig lever resektion och 6,1% enbart gallgångresektion. Tre-årsöverlevnaden för dessa två grupper var 32 % respektive 20 %. Discussion Överlevnaden för individer med PHC var bättre än för de med IHC. Över tid förbättrades överlevnaden vid IHC. Detta berodde sannolikt på att fler patienter genomgick kirurgi och fler fick kemoterapi. För PHC-patienter ökade inte andelen som kunde behandlas med kurativ kirurgi, vilket kan förklara varför överlevnaden i denna grupp var oförändrad. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 238 Hur påverkar följsamhet till KVAST instruktioner antal lymfkörtlar som hittas efter Whipple operation? Bergthór Björnsson, Linköping Pernilla Benjaminsson-Nyberg Linköping, Kristina Hasselgren Linköping, Marcus Permert Fraser Linköping, Thomas Gasslander Linköping, Per Sandström Linköping Introduction Antal lymfkörtlar som hittas vid vävnadsanalys efter Whipple operation är indikator för hur extensiv kirurgin har varit. Kvalitets- och standardiseringskommittén (KVAST) inom Svensk förening för Patologi har formulerad instruktioner för omhändertagandet av vävnad efter Whipple operation. Method Retrospektiv analys av alla Whipple operationer utförda på US i Linköping 2011-2014. Från och med 2013-01-01 har KVAST instruktionerna följts. Result Totalt 170 patienter identifierades. 2011-2012 opererades 78 patienter (37 kvinnor, 41 man), medelålder 69,5 år. Operationerna tog 375 minuter (165-817) och blödning var 625 ml (50-6500). Median vårdtid var 10, 5 dagar (4-49). 2013-2014 opererades 92 patienter (51 kvinna, 41 man), medelålder 69,5 år. Operationerna tog 266 minuter (111-527) (p<0,001) och blödning var 500 ml (25-3300) (p=0,043). Median vårdtid var 9 dagar (4-110). Radikalitet uppnåddes i 54 (69%) 2011-2012 men 10 (13%) var R1. Resterande 14 (18%) saknade uppgift om radikalitet. 2013-2014 uppnåddes radikalitet hos 70 (76%) men 19 (21%) var R1 och 3 (3%) saknade uppgift. Median antal undersökta lymfkörtlar 2011-2012 var 9 (1-22) jämfört med 17 (1-48) 2013-2014 (p<0,001). Discussion Implementering av KVAST instruktioner för omhändertagande av vävnad efter Whipple operation ökar antalet undersökta lymfkörtlar markant och ökar andelen PAD svar där radikalitet är angivet. Förhållandena mellan R0 och R1 ändrades inte. Operationstid och blödning minskade under studieperioden. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 239 Högersidig hepatektomi ALPPS med varierande grad av resektion i vänster leverlob. Melroy D'souza, Stockholm Ernesto Sparrelid Stockholm, Eduard Jonas Stockholm, Bengt Isaksson Stockholm Introduction “Associating liver partition and portal vein ligation for staged hepatectomy” (ALPPS) är en metod som används allt oftare när leverresten inte är tillräcklig i samband med leverresektion för bilobära levertumörer. Denna teknik har främst använts när en utvidgad högersidig hepatektomi ska göras och FLR (future liver remnant) inte är tillräckligt. Vi rapporterar här tre fall där högersidig hepatektomi ALPPS utfördes med varierande grad av vänstersidig leverresektion för att uppnå tumörfrihet. Method Tre patienter med bilobära levertumörer som opererades rapporteras. Den ALPPS- strategi som användes för dessa patienter innefattade levertransektion motsvarande en högersidig hepatektomi med variabel omfattning av resektion i vänster leverlob (lateral sektionektomi, segmentektomi och atypisk resektion) vid steg I. Detta följdes av avlägsnande av deportaliserad höger leverlob vid steg II, sju dagar senare. Result En patient hade diagnostiserade metastaser av malignt melanom. Den andra hade kolorektala levermetastaser och den tredje hepatocellulär cancer. Hos den första patienten var endast segment 1 och 4 fria från tumörvävnad. Hos patient nummer två var segment 1 och del av segment 2 och 4 fria. Hos den tredje patienten var segment 1,2,3 och en liten del av segment 4 fria. FLR-volymerna vid baseline var 246 ml, 225 ml och 155 ml. De ökade före steg II till 506, 760 ml och 444 ml. Detta innebar en 106 %, 237 %, 187 % ökning av FLR. Operationerna förlöpte komplikationsfritt. Discussion Rapporten illustrerar genomförbarhet och effektivitet när ALPPS utförs med lever parenkymal transektion motsvarande högersidig hepatektomi med varierande omfattning av tumörresektion i vänsterlevern. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 240 I en svensk population utgör en insertion av åtta aminosyror i HLA-DQβ1 genen en stark riskfaktor för akalasi. Stephan L. Haas, Stockholm Peter Elbe Stockholm, Jessica Becker Bonn, Zeeshan Ateeb Stockholm, Jonna Bister Stockholm, Mats Lindblad Stockholm, Magnus Nielsson Stockholm, Anders Thorell Stockholm, Srdjan Kostic Göteborg, Johannes Schumacher Bonn Introduction Idiopatisk akalasi är en motilitetsstörning i matstrupen som kännetecknas av nedsatt relaxationsförmåga i den nedre esofagussfinktern pga förlust av neuroner. Den rs28688207 genvariant som koder HLA-DQβ1 med en insertion av 8 aminosyror i cytoplasmatiska delen har visat sig att vara associerad med sjukdoms incidens. Syftet med studien har varit att undersöka om denna förändring även är en riskfaktör i den svenska befolkningen. Method Vi genotypade markören rs28688207 hos 171 svenska akalasi patienter. Som jämförelse undersöktes genomet i en svensk kontrollgrupp med 732 personer. Utöver detta jamfördes resultatet med frekvenser av samma genvariant hos patienter med akalasi från Centraleuropa. Result De 171 svenska achalasipatienterna hade en stark association med förändringar i HLA-DQB1 med en frekvens på 6,1% jämfört med endast 2,2% i kontrollgruppen (P = 7,44 × 10-05, RR = 2,93). Förändringarna är jämförbara med vad som har påträffats hos populationerna i länder i vårt närområde, till exempel Polen (7,1% hos patienter med akalasi jämfört med 2,1% in en kontrollgrupp). I sydeuropa ser det dock annorlunda ut med 16,1% hos italienska patienter versus 8,0% hos kontrollpersoner. Discussion Den rs28688207 HLA-DQβ1 genvariant är en stark riskfaktör för akalasi hos svenska patienter. Frekvenser av varianter uppvisar en nord-syd gradient i Europa. Resultaten bekräftar hypotesen att genetiska och immunologiska faktörer bidrar till sjukdoms patogenes. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 241 INTRODUKTION AV SLEEVE GASTREKTOMI PÅ ETT HÖGVOLYMCENTER FÖR BARIATRISK KIRURGI Joakim Pålstedt, Stockholm Nathalie Spång Gävle, Anders Thorell Stockholm Introduction Gastric bypass (GBY) har hittills varit den helt dominerande operationstekniken för bariatrisk kirurgi i Sverige. Flera enheter har börjat, eller planerar att börja utföra sleeve gastrektomi (SG) som ett alternativ. Syftet med studien var att analysera resultaten efter införandet av SG och jämföra dessa med GBY utförda under samma period vid Ersta Sjukhus Method Två av klinikens bariatriska kirurger tillägnade sig teknik att utföra SG (klinikbesök, video- och litteraturgenomgång). Efter c:a 25 ingrepp introducerades tekniken successivt hos övriga kirurger. Patienter med BMI>45, gastroesofageal reflux och/eller insulinbehandlad diabetes rekommenderades ej SG. Result Under perioden 130225-150224 utfördes 287 SG och 1521 GBY på Ersta sjukhus. Preoperativt BMI var lägre i SG (39,8 ± 4,6 vs 41,2 ± 4,7kg/m2, p<0,05) medan operationstid (55 ± 17 vs 55 ± 19 min) eller postoperativ vårdtid (1,7 ± 2,2 vs 1,5 ± 2,4 dagar) ej skilde sig åt. I SG reopererades 9 patienter (3,1%) inom 6 veckor (1 läckage, 2 blödning) jämfört med 56 patienter i GBY (3,7%) p = ns. Excess weight loss var lika mellan grupperna efter 6 veckor (33,8 ± 0,1 vs 33,6 ± 0,1%) men lägre i SG efter 1 år (69,5 ± 0,22 vs 79,8 ± 0,26% p<0,05) Discussion Med ett strukturerat upplägg kan SG introduceras på enhet med bariatrisk-kirurgisk erfarenhet med goda resultat beträffande komplikationer, återhämtning och viktutveckling upp till ett år. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 242 Introduktion av sleevegastrektomi vid SÄS-Borås 2014 Maria Bergström, Borås Gina Nsouli Borås, Per-Ola Park Borås Introduction Sleevegastrektomi har internationellt etablerats som ett alternativ till gastric bypass-kirurgi vid morbid obesitas. Fördelen med ingreppet är att man inte förändrar anatomin i bukhålan. Ingreppet tros också minimera risken för framtida malabsorption. Vi har på SÄS kirurgklinik under 2014 tagit upp tekniken och valt ut unga patienter samt patienter som behandlas med slow release medicinering. Method Ålder, initialvikt, BMI, operationstid och vårdtid registrerades, därefter följdes patienterna enligt Soreg. Samma pre och postoperativa dietregim som vid LGBP följdes. Samtliga operationer utfördes av två obesitaskirurger. Viktresultaten jämfördes med de för GBP under samma period (2014). Result Totalt 21 patienter, 20 kvinnor, 20-55 år, opererades med sleevegastrektomi. Inga akuta postoperativa komplikationer. Utgångsvikt var i medeltal 124 kg (92-179 kg), motsvarande BMI 44 ( 40-50 ). Operationstiden var i median 52 min (38104). Medianvårdtiden var ett dygn (1-4 d). Tre av patienterna hade mer än ett dygns vårdtid beroende på illamående och mobiliseringssvårigheter. Vid 6-veckors-kontrollen visade samtliga patienter en god viktnedgång, medelvärde 18 kg (13-30 kg). Samtliga patienter var välmående, två av dem hade lindrigt illamående. Vid 6 mån var viktminskningen i medeltal 39 kg (25-53 kg, n=8). Medel-BMI vid 6 månader var: 32 (26-36) Under 2014 opererades också 86 patienter med LGBP, medel-BMI 43 (35-49), median-op-tid: 56 min (40-181) Viktnedgång 6 månader: 32 kg (18-49 kg, n=48). Medel-BMI vid 6 månader var: 31 (24-38) Discussion Vår serie visar att laparoskopisk gastric sleeve kan utföras på ett säkert sätt av vana obesitaskirurger utan ökande komplikationer i inlärningsfasen. På kort sikt tycks viktminskning vara lika god som vid LGBP. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 243 IRE-behandling i levern med 3D bildstyrd navigering av nålplacering David Stillström, Stockholm Introduction Irreversibel elektroporation (IRE) är en ny metod för ablationsbehandling av solida tumörer. Korta likströmspulsar skickas mellan nålar som stuckits in kring en tumör. Det elektriska fältet gör att nanoporer öppnas i cellmembranen vilket leder till apoptos. Till skillnad från vid traditionell ablationsbehandling utvecklas endast en liten mängd värme. Detta medför att tumörer som växer invid t.ex. kärl kan behandlas. För optimal nålplacering används traditionellt ultraljud och/eller DT. På Danderyds Sjukhus används sedan ett par år en metod med bearbetade DT bilder som ger operatören en 3D bild med vilken hon/han guidar sina nålar. Method Ingreppet sker under generell anestesi och djup muskelrelaxation. Patienten genomgår en DT-undersökning. Bilderna bearbetas och ger operatören en 3D bild med vilken nålplaceringen planeras och utförs. Result Hittills har 12 tumörer behandlats med metoden. 5 metastaser från kolorektal cancer, 2 metastaser från kolangiocarcinom och 4 HCC. Bland de patienter som hittills har följts upp med 3 respektive 6 månaderskontroll har en patient fortsatt tumörväxt invid ablationshålan (missed ablation) övriga är tumörfria. Samtliga patienter har gått hem dagen efter ingreppet. Hos en patient sågs mindre blödning invid en av nålarna vid kontroll DT, men detta föranledde ingen vidare åtgärd. I övrigt inga kända komplikationer. Discussion Vi beskriver här en ny metod för nålplacering vid IRE-behandling. Våra initiala erfarenheter har visat att metoden är säker och ger möjlighet att placera multipla nålar med god precision. En nackdel är att ingreppen tar längre tid än vid användande av ultraljud, denna skillnad förväntar vi oss ska minska med ökad erfarenhet. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 244 Kirurgisk behandling för kolorektala levermetastaser, SweLiv – ett nationellt perspektiv Agneta Norén, Uppsala Gert Lindell Lund, Bjarne Ardnor Umeå, Katrin Gunnarsdottir Göteborg, Bengt Isaksson Stockholm, Magnus Rizell Göteborg, Per Sandström Linköping Introduction Kirurgisk behandling av kolorektala levermetastaster (KRLM) är enda möjlighet till bot. I nationella levergallvägsregistret (Sweliv) som startade 2009, registreras alla som genomgår kirurgisk eller ablativ behandling. Inga könsskillnader avseende incidensen av KRLM men rektalcancer är vanligare hos män (m/k 1,5:1). Studien avser belysa kirurgisk behandling och utfall ur ett nationellt perspektiv Method 2009-2013 registrerades 1398 patienter som genomgått kirurgiskt ingrepp, inklusive ablation för KRLM i Sweliv. Överlevnad efter ingrepp, i relation till antal levermetastaser, cytostikarespons, radikalitet, geografisk distribution och fördelning mellan kön har analyserats. Överlevnad redovisas som relativ 3-års överlevnad. Result Relativ 3-års överlevnad för patienter som genomgått ingrepp för KRLM var 74 % (m/k 76 % resp 70 %). Överlevnad där resektion eller ablation rapporterats som första ingrepp var 78 % respektive 42 %. Cytostatikarespons uppdelat på regress, stationär sjukdom, samt progress gav överlevnad 72 %, 66 % respektive 42 %. Överlevnad vid en levermetastas var 78 %, vid två-tre 66 % samt 62 % vid fler än fyra. Patienter med extrahepatisk tumörväxt (operation för lungmetastas exv) hade en lägre överlevnad (56 %) liksom icke radikal leverresektion (42 %). Relativt fler män än kvinnor genomgick ingrepp för levermetastaser och likaså fanns regionala skillnader. Discussion Överlevnaden efter leverkirurgi för KRLM är god. Regionala skillnader kan bero på geografisk närhet till levercentra eller olikhet i bedömning vilket kräver ytterligare analys. Fler män än kvinnor opereras för KRLM, detta kan inte enbart förklaras av ökad incidens av rektalcancer hos män. En fördjupad studie med data från Sweliv, kolorektal- och patientregistret har startats. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 245 Laparoskopisk gastrostomikateter som enda behandling vid tidig knickbildning i enteroanastomosen efter laparoskopisk Gastric-bypass Anna Blomstedt, Västerås Per Videhult Västerås Introduction För att unvika inre hernieringar är det standard att vid Laparoskopisk Gastric bypass (LGBP) sluta de mesenteriella slitsar som uppstår under enteroanastomosen och det alimentära rouxbenet. Förslutning av dessa ökar dock risken för tidig knickbildning i enteroanastomosen. Syftet med studien är att beskriva hur man enkelt kan använda sig av en laparoskopisk gastrostomikateter som enda behandling för att häva knickbildningen i enteroanastomosen utan att behöva revidera anastomosen. Method En retrospektiv journalgenomgång gjordes av patienter som drabbats av tidigt stopp i enteroanastomosen efter LGBP i Västerås perioden januari 2009 till februari 2015. Fallen identifierades via det elektroniska operationsplaneringsprogrammet Orbit. Result Under perioden januari 2009 till februari 2015 genomgick 462 patienter LGBP i Västerås. Sex av dessa (1,3%) utvecklade tidigt stopp i enteroanastomosen på grund av knickbildning. Ytterligare en patient opererad på en annan klinik inkom med tidigt stopp i enteroanastomosen. Tiden mellan LGBP och stoppet var mellan 1-11 dagar. Ingen av patienterna fick sin enteroanastomos reviderad. Sex patienter fick en gastrostomikateter som enda behandling. Denna lades med laparoskopisk teknik i alla utom ett fall. I det senare fallet öppnade man enteroanastomosen utan att finna något hinder och resuturerade den utan modifiering. Katetrarna avlägsnades efter 3-6 veckor. Ingen patient krävde ytterligare kirurgi för revidering av sin enteroanastomos. Discussion Vid tidig knickbildning i enteroanastomosen räcker det ofta att avlasta den urkopplade ventrikeln med gastrostomikateter. Något behov att revidera enteroanastomosen föreligger normalt inte. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 246 Laparoskopisk kirurgi av stora intratorakala hiatushernia ger goda resultat Maria Bergström, Borås Carl Axelsson Borås, Per-Ola Park Borås Introduction Symptomgivande stora intratorakala hiatushernia har det senaste decenniet ökat som kliniskt problem. I Borås har vi sedan 2010 opererat dessa med laparoskopisk teknik med cruraplastik och inläggning av nät utan refluxskyddande funduplikation. Method Retrospektiv analys av samtliga patienter som elektivt opererades för stort hiatushernia (minst 50% av ventrikeln intratorakalt) i Borås 2010-2014. Operationsindikationen var dysfagi eller nonkardiell intermittent bröstsmärta. Data insamlades från patientjournalerna, indikation, ålder, kön, BMI, nättyp, dränage, postoperativ vårdtid samt komplikationer registrerades. Result Totalt 26 patienter, 18 kvinnor, opererades. Medelåldern var 72 år (49-84). Patienter med dysfagi-indikation (n=15) var äldre än de med smärtindikation (n=11), p=0,023. BMI var i median 26 (20-38). Patienter med smärtindikation hade högre BMI än de med dysfagi-indikation, p=0,018. Konvertering till öppen kirurgi skedde hos 4 pat (tekniska svårigheter). Aktivt dränage (18 Fr) lades intratorakalt, in i den gamla bråck-caviteten i 19/26 patienter. Bard Crurasoftnät användes till 10 patienter, Cook Biodesign till 14 och 2 pat fick inget nät. Postoperativt kom 22 pat snabbt igång med dryck och mjuk mat. Fyra pat hade övergående smärta vid matintag eller ventrikelretention, en av dessa, som hade en cardiastriktur preoperativt, fick långdragen dysfagi. Övriga har haft god sväljningsförmåga postoperativt. Eventuella refluxbesvär kunde behandlas med PPI. Tre patienter drabbades av cardiopulmonell komplikation (förmaksflimmer, hjärtstopp), åtta av kirurgisk komplikation (infektion, pleuravätska, pneumothorax, hjärttamponad, ventrikelretention) Ingen 30/90-d-mortalitet. Patienter som drabbades av en komplikation hade signifikant längre vårdtid, p= 0,02. Val av nät korrelerade inte till komplikationer. Discussion Trots relativt stor kirurgi har patienterna god symptomlindring. Det tycks inte som någon refluxskyddande funduplikation behövs Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 247 Laparoskopisk vs öppen reparation av perforerat ulcus (PU) Carl Lannerstad, Danderyd Shoresh Moradi Danderyd, Farshad Frozanpor Danderyd Introduction Andelen PU som opereras med laparoskopisk reparation ökar stadigt. Vår hypotes i denna retrospektiva deskriptiva singelcenterstudie är att laparoskopisk reparation är fördelaktigt. Method Urvalet är alla som genomgått primärt operativt ingrepp för PU under perioden 2011-2014. Avsikten är att utifrån bla ålder, boeyscore, clavianscore och mortalitet jämföra resultatet av operationstekniker. Result Under 2011-14 vårdades 67 patienter för PU på Danderyds sjukhus varav 9 exkluderats pga konservativ eller endoskopisk behandling. Rafi utfördes genom laparoskopi i 32 fall, laparotomi i 26 varav 8 konverterats från laparoskopi. I 2 fall har man endast utfört lavage och i 2 fall lavage samt duodenalstent. Konvertering har skett pga adherenser, perforationens storlek eller att man ej lokaliserat den. Inga signifikanta preoperativa skillnader kunde påvisas mellan grupperna gällande karaktäristiska för patient eller ulcus. Mortaliteten är högst hos äldre och de med hög ASA-klass. I den öppet opererade gruppen är det signifikant högre clavianscore och mortalitet liksom vårdtider. Reoperation förekom i 6 fall, 4 pga fortsatt läckage, 1 fall pga djup abscess och 1 fall pga sårruptur. Discussion Studiens storlek tillåter inga långtgående slutsatser trots att signifikanta skillnader uppnåtts för mortalitet och vårdtider. Skillnaderna är ej signifikanta för preoperativt status (ASA, boey score) men flera patienter i laparotomigruppen har bedömts ej kunna genomgå laparoskopisk operation pga tex lungsjukdom eller multiorgansvikt talande för att en, för laparoskopigruppen falskt positiv patientselektion skett preoperativt. Trots detta talar studien för att där laparoskopisk reparation är tillämpbart har det vissa fördelar för det postoperativa förloppet. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 248 Laparskopi förkortar vårdtid vid operation av esofaguscancer Ingvar Halldestam, Linköping Gudrun Lukas Linköping, Karin Sillén Linköping, Per Gullstrand Linköping, Bergthor Björnsson Linköping Introduction Kirurgisk behandling av esofaguscancer är behäftad med såväl hög komplikationsfrekvens som kraftig påverkan på patientens livskvalitet. Erfarenhet från minimalinvasiv kirurg vid andra ingrepp inger förhoppning om snabbare återhämtning. Method Retrospektiv analys av samtliga patienter opererade med laparoskopisk bukdel vid esofagus resektion för esofaguscancer på Universitetssjukhuset i Linköping. För jämförelse används data från Nationellt kvalitetsregister för esofagus- och ventrikelcancer (NREV). Result Från september 2013 tom mars 2015 har 17 patienter (15 män, 2 kvinnor) opererats med denna metod. Medianålder var 71 år (57-77). Median operationstid var 395 minuter (320-490) och median blödning 225 ml (100-800). Sex patienter (35%) fick komplikation grad 3A eller högre enligt Clavien-Dindo klassifikation, av dessa var 4 (23,5%) pleuradrän (3A), 1 reoperation och IVA vård (4A) och 1 IVA vård för infektion (4A). Median postoperativ vårdtid var 11 dagar (7-34). Median antal undersökta lymfkörtlar var 10 (5-22) och 16 (94%) bedömdes vara R0 (1 patient hade fria resektionsränder vid fryssnitt men positiva på slut PAD). Efter median uppföljning 9,3 månader (1,5-17,7) lever 15 (88%) av patienterna. En patient (5,9%) avled inom 90 dagar. Discussion I detta begränsade material var postoperative vårdtid markant kortare än i NREV (14-16 dagar) för perioden 20062012. Allvarliga komplikationer (>3A) förefaller vara färre i detta material än i NREV även om direkt jämförelse inte är möjlig. Radikalitet (86% i NREV för 2006-2013) eller överlevnad efter kort uppföljning skiljer sig inte från NREV data. Antal undersökta körtlar var samma som vid öppen kirurgi i Sydöstra regionen men lägre än i landet i övrigt. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 249 Lymfadenektomi vid ventrikelcancerkirurgi i Sverige resultat från NREV Chih-Han Kung, Stockholm Huan Song Stockholm, Weimin Ye Stockholm, Jan Johansson Lund, Magnus Nilsson Stockholm, Lars Lundell Stockholm, Jon Tsai Stockholm, Mats Lindblad Stockholm Introduction Incidensen av ventrikelcancer i Sverige har senaste decennierna sjunkit stadigt. Samtidigt ställs högre krav på vården, bland annat avseende kirurgisk teknik. D2-lymfadenektomi betraktas idag som standard vid kurativt syftande gastrektomi, men i vilken omfattning detta görs i Sverige är oklart. Method Från det nationella kvalitetsregistret NREV selekterades alla patienter som mellan 2006-2013 fick diagnosen adenocarcinom i ventrikel inklusive kardiacancer Siewert 3. Totalt identifierades 4128 patienter och av dessa genomgick 1494 tumörresektion, varav 1140 med kurativt eller gränsfall kurativ-palliativt syftande resektion. Dessa har klassificerats avseende operationstyp och graden av lymfadenektomi enligt behandlingsrekommendationer från Japanese Gastric Cancer Association frånsett att total gastrektomi har betraktats som D2 även utan medtagande av lymfkörtelstation 10 (mjälthilus). Data presenteras som medel ±SD och har analyserats med Chi-2 test och ANOVA. Result Av de 1140 kurativa och gränsfall kurativa resektionerna var 685 (60%) D0, 195 (17%) D1, 71 (6%) D1+ och 189 (17%) D2. Under perioden 2006-2007 gjordes 35 (15%) D1+/D2, 2008-2009 66 (19%) D1+/D2, 2010-2011 66 (22%) D1+/D2 och 2012-2013 93 (35%) D1+/D2 (p < 0,001). Andelen D1+/D2 vid universitetssjukhusen var 39,4 % jämfört med 9,5 % på läns och länsdelssjukhus (p < 0,001). Medelantalet lymfkörtlar som analyserades var 14±11 vid D0, 19±12 vid D1 och 28±16 vid D1+/D2 (p < 0,001). Discussion Det finns stora olikheter i Sverige avseende graden av lymfadenektomi vid ventrikelcancerkirurgi. Skillnaderna har minskat genom åren, sannolikt till följd av viss centralisering och standardisering av behandlingen. Ytterligare ansträngningar i den riktningen skulle troligen medföra en ännu mer jämställd och likvärdig vård i landet. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 250 Långtidsuppföljning av utvidgad esofagogastrektomi vid cardiacancer Siewert II & III Martin Jeremiasen, Lund Bruno Walther Lund, Pauline Djerf Lund, Dan Falkenback Lund, Oskar Åkesson Lund, Michael Hermansson Lund, Folke Johnsson Lund, Christer Stael von Holstein Lund, Stefan Öberg Helsingborg, Thomas Zilling Lund, Jan Johansson Lund Introduction Den optimala operationsmetoden för tumörer i gastroesofageala övergången är inte fastställd. Sedan mitten av 1980talet har vi vid vår enhet opererat patienter med stora Siewert II & III-tumörer med utvidgad esofagogastrektomi med anastomos på lång Roux-slynga i nivå med vena azygos. Method Retrospektiv studie med 83 patienter (70 män och 13 kvinnor) med Siewert II (n=65) och III (n=18) opererade mellan 1986-2011. Ingen neoadjuvant behandling gavs. Patienterna följdes tills de avled eller minimum 2,6 år. Result Operationstiden var m=11,6 h. 30- och 90-dagars mortalitet var 1,2% (n=1) respektive 4,8% (n=3). Andelen patienter som hade komplikationer enligt Clavien-Dindo 3b-5 var 20% (n=17). Andelen R0-resektioner var 83% (n=69) och medianantalet lymfkörtlar i resektaten 27 (range 4-76). Andelen patienter med loco-regionalt recidiv var 18% (n=15). Endast 9 patienter hade positiva lymfkörtlar uttagna under dissektionen i thoraxdelen av ingreppet. Alla dessa patienter hade även positiva körtlar uttagna under bukdelen av ingreppet och var alla Stadium IIIC eller IV-patienter. Ingen av dessa patienter levde 5 år efter ingreppet. Kaplan-Meier-beräkningar visar en overall 5-års överlevnad på 28% i hela gruppen. Discussion Utvidgad esofagogastrektomi med anastomos på lång Roux-slynga i nivå med vena azygos, kan utföras med låg korttidsmortalitet men med icke obetydlig morbiditet. Andelen patienter med R0-resektioner, locoregionala recidiv och överlevare efter 5 år skiljer sig inte från andra studier med mindre extensiv kirurgi. Positiva lymfkörtlar uttagna vid thoraxdissektionen indikerar avancerad sjukdom med sämre prognos. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 251 Långtidsöverlevnad vid ventrikelcancer i Sverige Henrik Forssell, Karlskrona Erik Norén Karlskrona, Nicole von Zedlitz Karlskrona Introduction Uppgifter om långtidsöverlevnad vid ventrikelcancer i Sverige saknas särskilt när analys görs efter stadieindelning, typ av operation, förekomst av Helicobacter (HP) och patologirapport. Method Under åren 2000-2006 registrerades i SFÖAKs första nationella kvalitetsregister för ventrikelcancer (www.swegir.com) 3016 patienter från 47 sjukhus. Medelålder var 79,6 (sd 12, min 26, max 100 år), 61 % var män. I registret noterades operationsdata, HP, PAD och dödsdatum per december 2014. Analys gjordes med Stata version 13,1. Result Överlevnad för icke opererade var median 0,3 år och vid 5 år levde endast 5 %. Resecerade patienter överlevde median 2,1 år och 32 % levde vid 5 år. Total gastrektomi jämfört med mer begränsad resektion ledde inte till förbättrad överlevnad och lymfkörtelytrymning enligt D1 och D2 visade samma överlevnad (median 2,25 år) medan D0 var klart sämre alternativ (0,75 år). Dessa resultat ändrades inte efter justering för olika TNM stadier. Om patologirapport inte fann lymfkörtelmetastaser var median överlevnad 7,5 år och om > 15 endast 0,6 år. Stadium I enligt WHO hade 5 års överlevnad på 65 % och vid 10 år 45 % medan vid stadium IV levde endast 10 och 9 % efter 5 respektive 10 år. Patienter med HP+ hade bättre överlevnad än HP-. Vid diffus cancer enl. Laurén var median överlevnad sämre. De som var HP- och samtidigt hade diffus cancer enl. Laurén var median överlevnad 0,84 år jämfört med HP+/intestinal typ 2,29 år. Diagnostikår påverkade inte överlevnadstid. Discussion Överlevnad vid ventrikelcancer i Sverige är låg men det finns subgrupper som har relativt bra överlevnad. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 252 Missas incidentell gallblåsecancer vid selektivt PAD i samband med kolecystektomi? Linda Lundgren, Linköping Per Sandström Linköping, Oliver Gimm Linköping, Axel Ros Jönköping, Gunnar Persson Växjö, Bodil Andersson Lund Introduction Incidentell gallblåsecancer (iGBC) hittas i samband med galloperation på benign indikation och utgör 50-70% av alla fall av gallblåsecancer. Det finns idag inget standardiserat förfarande gällande histologisk analys vid galloperation. Den här studien avser att analysera frekvensen av PAD, och om detta har en påverkan på antalet fall av iGBC. Method Studien baseras på data från GallRiks. Alla kolecystektomier utförda mellan januari 2007 och september 2014 inkluderades. Result Totalt registrerades 86 154 kolecystektomier och 38 135 preparat skickades för histologisk analys (44%). Endast sjukhus som registrerat > 200 operationer analyserades (n=70). Gallblåsecancer hittades i 293 fall, varav 55 (19%) exkluderades då dessa opererats på indikation ”misstänkt malignitet/polyp”, vilket ger incidensen 0,28% (n= 238) för iGBC . Frekvensen gallblåsecancer varierade från 0% till 1,08% mellan sjukhusen. I median skickades 33% (0-100%) preparat för histologisk analys och de flesta (34 av 70 sjukhus) skickade mellan 20-40% av gallblåsorna för PAD. Sju större sjukhus (>600 operationer) skickade >90% av gallblåsorna för PAD med en medelfrekvens av iGBC på 0,43% (0,22-0,74%). Discussion Det finns för närvarande inga självklara indikatorer på vad som bör föranleda histologisk undersökning av gallblåsan vid galloperation på benign indikation. Om fler än 90% av gallblåsorna hade skickats och frekvensen av iGBC är lika över landet, borde 370 fall av iGBC hittats, vilket är 132 fall (35%) fler än vad som faktiskt registrerades under tidsperioden. En djupare analys görs för att kunna ge rekommendationer om vilka gallblåsor som bör undersökas histologiskt. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 253 Morfologi vid ischemi-reperfusionsskada i levern inducerad av kärlavstängning med Pringles manöver: Morfometrisk analys av elektronmikroskopiska fynd. Melroy D'souza, Stockholm Rim Jawad Stockholm, Marita Wallenberg Stockholm, Lisa Arodin Stockholm, Greg Nowak Stockholm, Mikael Björnstedt Stockholm, Bengt Isaksson Stockholm Introduction Ischemi-reperfusionsskada (IR skada) i levern orsakad av Pringles manöver (PM) inducerar en kaskad av metabola och inflammatoriska förändringar. Denna studie syftar till att karakterisera förändringar i humanlever på ultrastrukturell nivå under och omedelbart efter PM-inducerad varm ischemi med hjälp av elektronmikroskopi (EM) och för att kvantifiera dessa förändringar med morfometriska metoder. Method Elva patienter som genomgick leverresektion utsattes för PM under 20 minuter. Leverbiopsier insamlades vid tre tidpunkter: strax före PM, efter 20 minuters PM och efter 20 minuters reperfusion. Alla biopsier studerades med EM. Representativa bilder valdes ut från varje patient och för varje tidpunkt. Morfometrisk analys genomfördes med visuell bedömning och datorstödd bildanalys för att kvantifiera förändringar. Result Normal hepatocyt- och sinusoid-endotelcellsmorfologi (SEC) observerades vid baseline. Efter 20 minuters PM noterades fragmentering av sinusoidendotelet samt minskning och i vissa fall fullständig förlust av mikrovilli i Disse’s rum. Morfometrisk analys för att kvantifiera SEC-förlusten visade en signifikant minskning (50 %) (p-värde = 0,0003) efter ischemi. Hepatocellulär morfologi var väl bevarade förutom parakristallina mitokondriella inklusionskroppar i 7 av 11 patienter. Efter 20 minuters reperfusion visade SEC tecken på reaktivering med bildandet av pseudopodliknande projektioner från cellytan. Hepatocyterna uppvisade en fortsatt normalt utseende. Discussion Vid elektronmikroskopisk undersökning ses den största effekten av IR-skada efter Pringle manöver (PM) hos sinusoidendotelceller (SEC) med nekros och fragmentering av endotelet. Hepatocyt-morfologi är anmärkningsvärt välbevarad efter PM och reperfusion. SEC reaktivering inträffar tidigt under loppet av reperfusion. Morfometrisk analys av EMresultaten visar att dessa förändringar är kvantitativt signifikanta. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 254 Neoadjuvant kemoradioterapi kan påverka svårighetsgraden av anastomosläckage efter esofagektomi med halsanastomos Fredrik Klevebro, Stockholm Ioannis Rouvelas Stockholm, Mats Lindblad Stockholm, Lars Lundell Stockholm, Jon Tsai Stockholm, Signe Friesland Stockholm, Magnus Nilsson Stockholm Introduction Neoadjuvant kemoradioterapi (nCRT) förbättrar överlevnaden vid cancer i esofagus eller gastroesofagala övergången jämfört med enbart kirurgi. nCRT kan dock öka risken för postoperativa komplikationer. Placering av den esofagogastriska anastomosen på halsen är associerat med en högre incidens av komplikationer jämfört med intratorakal anastomos. Syftet med studien var att bedöma stråldosen mot området i fundus där anastomosen anläggs samt att bedöma om denna exponering påverkat frekvensen och svårighetsgraden av anastomosrelaterade komplikationer. Method Retrospektiv kohortstudie av alla patienter med cancer i esofagus eller gastroesofagala övergången som genomgått esofagektomi och rekonstruerats med halsanastomos vid Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm 2007-2014. Analys av dosplanen gjordes i Varian treatment planning system i nCRT-gruppen. Incidens och allvarlighetsgrad av anastomos-relaterade komplikationer, och annan morbiditet och mortalitet analyserades i journalsystemet. Result 70 patienter identifierades, 42 var icke-strålade (icke-RT) och 28 patienter hade fått nCRT. Stråldosanalysen visade att 93 % hade planerad strålning mot platsen för anastomosen i fundus, i medel 17.3 Gy. I nCRT-gruppen hade 43 % anastomosläckage jämfört med 38 % i icke-RT (P = 0,69). Fördelningen av Clavien Dindo score efter läckage var betydligt högre i nCRT-gruppen (median IVa jämfört med IIIb, P = 0,002). Multivariat justerat OR för Clavien Dindo grad IVa eller högre i nCRT-gruppen var 14.8 (1.8 -120.8). Discussion Denna studie visar att nCRT, med bestrålning mot den framtida anastomosen kan öka svårighetsgraden av anastomosläckage efter esofagektomi med halsanastomos, jämfört med liknande patienter som inte fått preoperativ strålning. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 255 Neoadjuvant kemoradioterapi ökar postoperativt inflammatoriskt svar i lunga jämfört med kemoterapi – resultat från en randomiserad studie Jon Tsai, Stockholm Mikael Lund Stockholm, Kristina Nilsson-Ekdahl Uppsala, Tom-Eirik Mollnes Oslo, Mikael Rydén Stockholm, Magnus Nilsson Stockholm, Mats Lindblad Stockholm, Lars Lundell Stockholm, Sigridur Kalman Stockholm Introduction NeoRes-studien som jämför neoadjuvant kemoradioterapi (KRT) med neoadjuvant kemoterapi (KT) för cancer i esofagus/cardia har visat att KRT ökade svårighetsgraden av de postoperativa komplikationerna jämfört med KT. Det fanns också och en trend till fler medicinska komplikationer efter KRT. Ett ökat inflammatoriskt svar i lungan skulle kunna vara en mekanism bakom detta. Method Detta var en substudie inom NeoRes där konsekutiva patienter (n=41, 23% av alla patienter i studien) från Karolinska genomgick ett utökat protokoll med mätning av kliniska respiratoriska parametrar samt analys av inflammatoriska faktorer i plasma (IL-1 beta, IL-6, IL-8, IL-10, MCP 1, G-CSF, GM-CSF) och genexpression av dessa mediatorer i lungbiopsier samt komplemenfaktorer som togs peroperativt. Result Data inhämtades från 31 patienter och lungbiopsier erhölls från 26 av dessa. Preoperativt fanns tecken till vissa skillnader avseende respiratoriska parametrar efter KRT vs KT; RR 16 vs 14 (p=0.04), pCO2 5.3 vs 5.1 kPa (p=0.07), PaO2/FiO2 46 vs 51 (p=0.16). Under det postoperativa förloppet fanns dock inga tecken till skillnader. Inflammatoriska markörer i plasma hade ett likartat förlopp i båda grupperna med en topp direkt postoperativt och därefter en snabb minskning mot baslinjenivåer utan skillnader mellan grupperna. Genutryck för IL-1 beta var i median 2.2 ggr högre efter KRT jämfört med KT (p=0.007) och det fanns ett liknande mönster även för andra markörer, men ingen signifikant skillnad. Discussion Neoadjuvant KRT för esofagus/cardiacancer ökar det postoperativa inflammatoriska svaret i lunga. Detta skulle kunna bidra till en ökad svårighetsgrad av postoperativa komplikationer efter esofagektomi som tidigare dokumenterats inom denna studie. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 256 Odlade skivepitelceller från munslemhinnan uppvisar god proliferativ aktivitet i in vitro undersökningar Peter Elbe, Stockholm Sebastian Sjöqivist Stockholm, Eduard Jonas Stockholm, Jenny Enger Stockholm, Katrin Markland Stockholm, Makoto Kondo Stockholm, Mei Ling Lim Stockholm, Ryo Takagi Tokyo, Nobuo Kanai Tokyo, Takeshi Ohki Tokyo, Teruo Okano Tokyo, Mime Egami Tokyo, Masayuki Yamato Tokyo, Pontus Blomberg Stockholm, Matthias Löhr Stockholm Introduction Endoskopisk behandling har på senare år fått en allt större roll vid handläggningen av tidig cancer i esofagus. Utveckling av strikturer är dock ett problem som förekommer framför allt vid avancerade resektioner. Vi har tidigare visat att cellark odlade från munslemhinnan kan underlätta läkningen i esofagus efter endoskopiska resektioner. I samband med transplantationen av cellatken undersökte vi också vilka egenskaper de odlade cellerna hade. Method Blodprover och biopsier från munslemhinnan togs från 10 patienter. Biopsierna med skivepitel behandlades i en enzymlösning för att få fram en tunn och ren skivepitelfilm. Cellerna odlades sedan i patientens serum. Viabilitet, renhelt och eventuella bakteriella föroreningar kontrollerades regelbundet under den sexton dagar långa odlingstiden. Result Det genomsnittliga cellutbytet var 1,67 x 10^6 celler/cm2. Cellerna organiserade sig och växte i 2-5 skiktade ark som kunde skördas intakta genom att sänka temperaturen i serumlösningen. De skördade cellarken bibehöll extracellulära matrixproteiner såsom kollagen I/IV, elastin och laminin. Cell till cell kontakter i form av tight junctions fanns också kvar. Cellerna uppvisade protein utryck av flera pluripotenta markörer, hade en hög proliferation och var metabolt aktiva. Discussion Odlade cellark från patientens munslemhinna uppvisar egenskaper som ger dem goda förutsättningar att underlätta läkningen i esofagus efter endoskopiska resektioner. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 257 Papillotomi följt av dilatation med stor ballong - säker och effektiv hantering av bångstyriga gallgångsstenar Ann Langerth, Uppsala Britt-Marie Karlson Uppsala, Stefan Linder Uppsala Introduction Stora gallgångsstenar är ofta svårhanterliga och enbart papillotomi otillräcklig. Rapporter pekar på att papillotomi i kombination med dilatation med stor ballong ger bra resultat samtidigt med en låg komplikationsfrekvens. Method Mellan april 2013 och mars 2015 behandlade vi 24 patienter med papillotomi följt av dilatation för att avlägsna svårhanterliga stenar i gallgången. Medelåldern var 83,3 (63-95) år, 46% kvinnor. Åtta (33,3%)patienter hade en stor sten medan 11 (45,8%) hade 10 stenar eller fler. Medelstorleken på stenarna var 12 (4-20) mm. Tidigare kolecystektomi noterades hos nio (37,5%). Femton (62,5%) hade gallstenskomplikation före stenextraktionen och tidigare ERCP hade utförts på nio (37,5%) utan stenfritt resultat. Två hade papillotomerats vid föregående ERCP och fick ingen upprepad papillotomi utan endast dilatation. Papillen dilaterades mellan 8-15 (12) mm med en 4 cm lång ballong. I fem fall låg papillen i eller på kanten till en divertikel. Result Det förekom inga komplikationer direkt associerade till papillotomin eller dilatationen. 15 (62,5%) blev stenfria och behövde inte genomgå ytterligare ERCPer . Två genomgick öppen koledochotomi för stenfrihet. En dog i bilateral pneumoni inom 30 dagar efter proceduren. Discussion Vi erfar att papillotomi följt av dilatation med stor ballong är ett säkert och bra alternativ vid behandling av svårhanterliga gallgångsstenar. Med tanke på den låga komplikationsfrekvensen kan metoden även vara lämplig vid måttligt stora stenar för att få en säkrare och mindre traumatisk stenextraktion. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 258 Patientfaktorers inverkan på resultatet efter gastric bypass Linda Sillén, Norrköping Ellen Andersson Norrköping Introduction Gastric bypass är en välbeprövad metod för att uppnå en bestående viktnedgång och minskad komorbiditet hos personer med sjuklig fetma. Alla patienter uppnår dock inte önskad målvikt. Syftet med studien var att identifiera preoperativa patientfaktorer som kan påverka viktnedgång och komorbiditet upp till 3 år efter gastric bypass. Method Studien inkluderade 281 patienter som genomgick gastric bypass mellan januari 2006 och juni 2012 på kirurgkliniken i Norrköping. Preoperativt insamlades via ett patientformulär information om socioekonomiska faktorer, sjukhistoria, alkoholbruk och viktutveckling. Samband mellan patientfaktorer och postoperativt viktutfall studerades. Som utfallsmått användes total viktnedgång, BMI-minskning, excess weight loss (% EWL) och reduktion av komorbiditet. God viktnedgång definierades som EWL>60%. Result Uppföljningsfrekvensen var 96% efter 1 år, 85% efter 2 år och 61% efter 3 år. Medel EWL var 73% efter 1 år och 74% vid 2 och 3 årsuppföljning. God viktnedgång (EWL>60%) hade 72% efter 1 år, 74% efter 2 år och 71% efter 3 år. Preoperativt hade 32% diabetes, 38% hypertoni och 19% hyperlipidemi. Förekomsten av dessa tre följdsjukdomar hade mer än halverats vid uppföljning. Tidig debut av obesitas, hög utgångsvikt och BMI associerades med sämre viktnedgång. Discussion Studien visar att de flesta patienterna har en god viktnedgång 3 år efter gastric bypass. Gastric bypass har även en positiv effekt på komorbiditet. Resultaten visar att tidig debut av obesitas, hög ursprungsvikt och BMI ökar risken för otillräcklig viktnedgång. Med individanpassade råd och uppföljningsplaner kan eventuellt resultatet förbättras för dessa patienter. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 259 Prediktorer för misslyckad behandling av läckage från esofagusanastomos med stent Saga Persson, Stockholm Fredrik Klevebro Stockholm, Ioannis Rouvelas Stockholm, Huan Song Stockholm, Koshi Kumagai Stockholm, Mats Lindblad Stockholm, Magnus Nilsson Stockholm, Lars Lundell Stockholm, Jon Tsai Stockholm Introduction Läckage från en esofagogastrostomi eller esofagojejunostomi utgör allvarliga komplikationer efter esofagektomi och gastrektomi. Behandlingen av läckage sträcker sig från rent konservativ strategi till kirurgisk revision av anastomosen. Endoskopisk behandling med esofagusstent har introducerats som förstahandsbehandling vid många centra under det senaste decenniet, men de flesta studier på stentbehandling har inkluderat få patienter och resultaten varierar. Stentbehandling vid anastomosläckage behöver därför undersökas på ett mer analytiskt sätt. Method Alla patienter med läckage från en esofagogastrisk eller esofagojejunal anastomos vid Karolinska Universitetssjukhuset 2003-2014 inkluderades. Data gällande karakteristika hos patienterna och läckagen samt utfallet av behandlingen samlades in retrospektivt och analyserades med uni- och multivariatanalys. Result Totalt 447 patienter med esofagogastrisk eller esofagojejunal anastomos identifierades. Av dessa hade 82 anastomosläckage (18 %) varav 46 behandlades med stent som primär terapi. Läckaget läkte hos 29 av 46 patienter (63 %) med stent, men i övriga 17 fall (37 %) misslyckades stentbehandlingen. Detta definierades som att patienten dog till följd av läckaget eller att patienten behövde genomgå kompletterande esofagektomi akut med ändesofagostomi eller elektiv koloninterposition. Fortsatt läckage efter primär insättning av stent, esofagotrakeal fistel samt nedsatt arbetsförmåga preoperativt identifierades som signifikanta riskfaktorer för misslyckad behandling vid multivariatanalys. Discussion Stentbehandling av anastomosläckage efter esofagektomi eller gastrektomi är framgångsrikt i de flesta fall. Vid fortsatt läckage efter insättning av stent eller förekomst av esofagotrakeal fistel minskar sannolikheten för att stentbehandlingen skall lyckas och bör föranleda ett övervägande av förändrad behandlingsstrategi. Patienter med nedsatt preoperativ arbetsförmåga kan ha sämre prognos vid behandling av anastomosläckage förutom ökad risk för uppkomst av komplikationer. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 260 Prognostisk betydelse av tidsintervallet mellan diagnostisk radiologi och kurativt-syftande kirurgi vid resektabel pankreascancer Srinivas Sanjeevi, Stockholm John Blomberg Stockholm, Maryam Haghighi Stockholm, Åke Andrén-Sandberg Stockholm, Lars Lundell Stockholm, Marco Del Chiaro Stockholm, Ralf Segersvärd Stockholm, Christoph Ansorge Stockholm Introduction Pankreascancer (PC) debuterar antingen som systemisk sjukdom eller progredierar snabbt efter symptomdebut. Tidsfördröjningar till diagnos och behandling av initialt resektabel cancer kan bidra till en ökad risk för oväntat tumörprogression/spridning vid operation (TSO) och således ha negativ inverkan på patientens överlevnad. I motsättning till tumörstorlek (TS) och kärlengagemang (KE), representerar tidsintervallet från radiologisk diagnostik till resektion (DR) en riskfaktor för TSO som är potentiellt modifierbar. Syftet var att utvärdera DR-intervall, KE och TS som riskfaktorer för TSO. Method I analysen inkluderades patienter som var planerade för kurativt-syftande resektion mellan 2008-2013 och hade fynd av TSO och histologisk bekräftad PC. Preoperativ radiologisk staging (KE, TS) och DR-intervallet registrerades. Effekten på TSO utvärderades med univariat och multivariat regression. Risk-uppskattningar approximerades som odds ratio (OR). Result Median DR-intervall var 43 dagar. Av 349 inkluderade patienter hade 82 TSO (resektionsfrekvens 76.5%). TSO-risken var signifikant förhöjt vid DR-intervall>33 dagar (26.2% vs 13.5%; OR 2.270, p=0.021) och TS>30 mm (30.5% vs 10.2%; OR 2.983; p=0.002). Ett större KE var associerad med en signifikant förhöjt TSO-risk i univariat analys (OR 2.423; 95% CI 1.323, 4.436) men bidrog inte som faktor i ett multivariat modell (p=0.248), i motsättning till DR (p=0.028) och TS (p=0.004) som var oberoende TSO-riskfaktorer. Bekräftat TSO vid DR <33 dagar var associerad med förlängd sjukdomsspecifik överlevnad (15.4 vs 6.7 månader, p=0.019). Discussion Att operera pankreascancer inom 33 dager efter att diagnosen ställts radiologiskt minskar risken för oväntade fynd av cancerprogression/tumörspridning vid laparotomi. Resultaten understryker behovet av samordning och effektivisering av sjukvård vid behandling av denna aggressiva cancersjukdom. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 261 Påverkar kolecystektomi frekvensen incidensen av gallblåsecancer i Sverige? Rozh Noel, Huddinge Urban Arnelo Huddinge, Lars Lundell Huddinge, Gabriel Sandblom Huddinge Introduction Gallblåsecancer (GBC) är en relativt ovanlig cancerform. En betydande global variation i incidensen föreligger. Det finns ett välkänt samband mellan gallblåsecancer och förekomst av gallblåsestenar. Som en konsekvens av detta har påstått att hög kolecystektomi frekvens kan bland annat motiveras av en effekt på risken att utveckla GBC. Eftersom kolecystektomi frekvensen i landet har varierat över tid samt också kraftigt mellan olika landsting var syftet att studera sambandet mellan incidens av kolecystektomi och risken att drabbas av GBC. Method Standardiserade kolecystektomi- och GBC-incidenser för svenska länen har hämtats från slutenvårdsregistret för åren 1998 till 2013. Incidenserna har räknats för åldrar över 15 år och per 100 000 invånare och år. Motsvarande uppgifter för GBC har hämtats från Cancerregistret. Sambandet mellan kolecystektomi- och GBC-incidenserna har analyserats med regressionsmodell. Korrelationsanalysen genomfördes för både totala kumulativa incidenser och för incidenser beräknade för den första och sista 5 års period för att utröna en eventuellt skyddande effekt av kolecystektomi på utvecklingen av GBC. Result Kolecystektomifrekvensen varierade mellan 99.2 – 205.1 per 100 000 och år, och för GBC incidensen mellan 2.6 – 5.9. Totalt minskade kolecystektomi- och GBC-incidensen i Sverige något över den studerade 15 års period. Inga korrelationer mellan operationsincidensen och GBC incidensen noterades. Discussion Denna populationsbaserade studie omfattande 178 845 kolecystektomier utförda i landet mellan 1998 och 2013, med betydande geografiska skillnader, ger inget stöd för att hög kolecystektomi-frekvens har en skyddande effekt på risken att drabbas av GBC. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 262 Resektion och överlevnad vid levermetastaser av icke kolorektalt ursprung-väl i nivå med kolorektala levermetastaser – SweLiv Per Sandström, Linköping Katrin Gunnarsdottir Göteborg, Agneta Norén Uppsala, Bengt Isaksson Stockholm, Bjarne Ardnor Umeå, Gert Lindell Lund, Magnus Rizell Göteborg Introduction Kirurgisk behandling av kolorektal levermetastaser är väl etablerat i Sverige och globalt, metastaser av annat ursprung (NKRLM) har dock remitterats i mycket lägre omfattning till levercentra genom åren. Data från andra register och studier talar dock för att det vid rätt selektion är mycket värdefullt med leverkirurgi även vid andra primära tumör diagnoser. Vi har därför valt att studera detta i SweLiv. Method Mellan 2009-2013, registrerades 250 patienter med NKRLM i SweLiv. Man ser en svag övervikt för kvinnor i incidens (1,2:1). Ursprung för tumörerna var endokrina (n=79), bröst (n=20), magsäck (n=3), gyn (n=11), melanom (n=38) och övriga (n=98). Result Den relativ 3 års överlevnad för hela kohorten som behandlas kirurgiskt är 80 % och skiljer sig inte mellan könen. Av de som genomgår resektion (n=208) är överlevnaden ca 85% men för de som ablativt behandlas (n=40) är den ca 55%. Discussion Vid denna selektion är överlevnaden vid leverkirurgisk behandling för NKRLM ännu högre än för KRLM. Detta talar för att resektion är en underutnyttjad behandlingsform. Registret gör det möjligt att följa upp att indikation och resultat är rimliga, och att det trots avsaknad av randomiserade studier, kan vara rimligt att utvidga denna verksamhet. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 263 Riskfaktorer som påverkar långtidsöverlevnad efter resektion för kolorektala levermetastaser. Jozef Urdzik, Uppsala Ulf Haglund Uppsala, Frans Duraj Uppsala, Agneta Norén Uppsala Introduction Kombinationen av preoperativ cytostatika och leverkirurgi för kolorektala levermetastaser (KRLM) ger 5-års respektive 10-års överlevnad på 45 % respektive 27 % i vårt eget material. Syftet med detta arbete var att identifiera riskfaktorer associerade med försämrad överlevnad. Method Retrospektiv analys av 469 konsekutiva patienter opererade med leverresektion för KRLM mellan 2000-2013 på kirurgkliniken Akademiska sjukhuset. Patientkarakteristika, komorbiditet, preoperativ cytostatika, typ av operation och postoperativa komplikationer analyserades med multivariat Cox regression avseende överlevnad. Result Univariat analys visade att ålder över 70 år (hazard ratio (HR) 1,5), ASA klass 2-3 (HR 1,4-1,6), underliggande leversjukdom (HR 2,4), bilobära respektive antal metastaser >2 (båda HR 1,5) var riskfaktorer. Preoperativ cytostatika påverkade inte överlevnaden. Operationstid över 150 minuter (HR 1,3), peroperativ blodtransfusion (HR 1,4), atypisk leverresektion (HR 1,5-1,6), kärlingrepp (HR 8,1) tillsammans med postoperativ blödning (HR 1,3) och leversvikt (HR 1,3) var också riskfaktorer. Multivariat analys kunde identifierade 5 oberoende riskfaktorer för överlevnad: kärlingrepp (HR 6,5), underliggande leversjukdom (HR 2,3), ålder över 70 år (HR 1,5), bilobära metastaser (HR 1,5) och peroperativ blodtransfusion (HR 1,4). Discussion Postoperativa komplikationer påverkar inte långtidsöverlevnaden negativt efter resektion för KRLM. Kärlingrepp och peroperativ blodtransfusion ska undvikas om möjligt. Ålder över 70 år, trots samma Elixhausers komorbiditet poäng som yngre, och underliggande leversjukdom, trots normala leverprover innan operation, var oberoende riskfaktorer. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 264 Salvage ALPPS är en säker och effektiv behandling efter otillräcklig effekt av portavensocklusion hos patienter med kolorektala levermetastaser Ernesto Sparrelid, Stockholm Stefan Gilg Stockholm, Torkel Brismar Stockholm, Lars Lundell Stockholm Introduction Associating Liver Partition and Portal vein ligation for Staged hepatectomy (ALPPS) har sedan tekniken introducerades 2012 fått stor uppmärksamhet för den oöverträffade tillväxt av tilltänkt kvarvarande lever (FLR) den leder till, men också för hög morbiditet och mortalitet. Huvudsyftet med studien var att undersöka om ALPPS är effektiv hos patienter som genomgått tidigare portavensocklusion (PVO) med otillräcklig effekt. Utöver detta studerades om den höga morbiditet och mortalitet som ALPPS förknippas med kan reduceras betydligt vid noggrann patientselektion. Method 8 patienter med bilobära kolorektala levermetastaser som behandlats med neoadjuvant kemoterapi och tidigare PVO (portavensembolisering, portavensligering eller båda) och otillräcklig storleksökning av FLR inkluderades prospektivt. En ratio mellan FLR och kroppsvikt (FLR/BW-ratio) på < 0,5% bedömdes som indikation för ALPPS. 6 dagar efter steg 1 (där endast parenkymdelning i ALPPS-proceduren utfördes) utvärderades FLR med DT, och steg 2 utfördes dag 7 i samtliga fall. Result Tillräcklig hypertrofi av FLR uppnåddes hos samtliga patienter och tidigare PVO hämmade inte tillväxten väsentligt (median tillväxt av FLR 60,8% på 6 dagar). Samtliga patienter kunde genomgå steg 2 med resektion av den tumörbärande delen av levern (segment 4-8). Ingen patient drabbades av någon allvarlig komplikation (Clavien-Dindo ≥3b) och det var inte någon 90-dagars mortalitet. R0-resektion uppnåddes hos samtliga patienter. Ingen patient uppfyllde kriterierna för allvarlig postoperativ leversvikt (varken enligt Balzan 50/50, peak-bili70 eller ISGLS). Discussion Den snabba och kraftfulla tillväxten av FLR som är associerad med ALPPS verkar gälla även hos patienter med tidigare PVO. Patienter med kolorektala levermetastaser kan opereras med ALPPS med låg morbiditet och hög resektionsfrekvens. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 265 Sekventiellt uttryck i plasma av tillväxtfaktorer vid leverhypertrofi hos patienter som opererats enligt ALPPS Ernesto Sparrelid, Stockholm Helene Johansson Stockholm, Ewa Ellis Stockholm, Bengt Isaksson Stockholm Introduction Associating Liver Partition and Portal vein ligation for Staged hepatectomy (ALPPS) har sedan tekniken introducerades 2012 fått stor uppmärksamhet för den oöverträffade tillväxt av tilltänkt kvarvarande lever (FLR) den leder till. Samtidigt saknas nästan helt studier som undersöker mekanismerna bakom denna kraftfulla och snabba tillväxt. I den här studien jämfördes tillväxtfaktorer med betydelse för leverregeneration i plasma med graden av tillväxt av FLR hos patienter som genomgått ALPPS. Method 9 patienter med bilobära kolorektala levermetastaser som erhållit neoadjuvant kemoterapi och där tidigare portavensocklusion (PVO) givit otillräcklig effekt på FLR (n=6), eller där tumörlokalisationen gjorde PVO olämplig (n=3) inkluderades prospektivt. Salvage ALPPS (endast parenkymdelning) utfördes på patienter med tidigare PVO och standard ALPPS på patienter utan tidigare PVO. Plasma samlades in vid 6 tillfällen och uttrycket av IL-6, HGF, TNF-α, TGF-α, EGF and VEGF mättes vid varje tidpunkt genom analys med Multiplex eller ELISA. Result ALPPS resulterade i en klar stegring av IL-6 efter steg 1 vilken normaliserades snabbt och inte stegrades igen efter steg 2. HGF och TNF-α stegrades också snabbt efter steg 1 och uttrycket av dessa markörer korrelerade signifikant med graden av tillväxten av FLR (p=0,007 och p=0,0032). EGF och VEGF visade ett annat uttrycksmönster med stegring sent efter steg 2. Discussion IL-6, HGF och TNF-α verkar vara tidiga mediatorer för lever hypertrofi efter steg 1 i ALPPS-proceduren, medan EGF och VEGF stegras senare efter steg 2. Uttrycket av HGF och TNF-α korrelerar signifikant med graden av tillväxten av FLR hos patienter som genomgått ALPPS. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 266 Selektivt peroperativt dränage vid Whipple är säkert Kristina Hasselgren, Linköping Per Sandström Linköping, Thomas Gasslander Linköping, Bergthor Björnsson Linköping Introduction Profylaktisk dränbehandling vid Whipples operation används för att signalera postoperativt pankreas- eller gall-läckage men kan också vara behäftat med ökad infektionsrisk. Risken för läckage är lägre vid dilaterad pankreas gång samt fast pankreasvävnad. Sedan 1 år tillbaka används därför drän selektivt vid Whipples operation vid Universitetssjukhuset i Linköping. Vi vill nu utvärdera denna nya rutin rörande komplikationsfrekvens och vårdtid jämfört med peroperativt lagt dränage. Method Samtliga journaler för patienter som opererades under 2014 med pancreaticoduodenectomi ad modum Whipple granskades. Result Sammanlagt 44 patienter opererades under 2014 med resektion ad modum Whipple. 22 patienter erhöll inte dränage. Vårdtiden för dessa patienter var i median 8,25 dygn (5-100). Antal patienter som drabbades av komplikationer (enligt Clavien-Dindo) grad 3b eller högre var 5 (23%). ASA var i median 2 (1-3). 90 dagars mortaliteten var 0. Fyra patienter (18%) erhöll perkutant dränage postoperativt. En av dessa (5%) hade förhöjt amylas talande för läckage. Medianvårdtiden för dessa fyra var 24 dygn (7-100). En hade komplikation grad 3b eller högre. Av de med komplikation grad 3b eller högre var det en som hade högst CRP-värde postoperativ dag 2, en dag 3 och tre senare än dag 3. Det var ingen signifikant skillnad i vårdtid eller komplikationsfrekvens mellan de som erhöll och inte erhöll peroperativt dränage. Discussion Det medför inte ökad komplikationsfrekvens eller längre vårdtid att avstå från peroperativt dränage i samband med Whipple. I detta material var det endast 1 patient av dessa som hade postop erativt dränkrävande pankreasläckage. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 267 Slitsförslutning eller inte vid laparoskopisk gastric bypass – interimsrapport från ”S:t Göransstudien” med två års uppföljning. Nakisa Esfahani, Stockholm Introduction En känd komplikation vid laparoskopisk gastric bypass (LGBP) är inre herniering (IH). Syftet med studien är att undersöka förekomsten av IH i ett konsekutivt material med hög grad av uppföljning, där slitsarna inte förslutits i en grupp (Gr I) och förslutits i en annan grupp (Gr II). Method Från april 2006 till 31 december 2010 utfördes LGBP utan slitsförslutning på 723 patienter (Gr I) på Capio S:t Görans Sjukhus. Mellan 1 januari 2011 och 10 juni 2013 förslöts bägge mesoslitsarna med fortlöpande Ethibond vid LGBPoperationer och dessa patienter utgör Gr II (n = 724). Patienterna i de två grupperna har följts upp fram till 1 mars 2015 enligt SOReg, och de som opererats för IH har inkluderats i studien. Result I Gr I har hittills 72 fall (10 %) av IH konstaterats och i Gr II 17 fall (2 %). I båda grupperna dominerade EA-slitsen som orsak till IH. Uppföljningstiden för Gr II är betydligt kortare än Gr I men vid presentationen kommer den att vara minst två år i båda grupperna. Discussion Uppföljningstiden för patienterna med primärt förslutna slitsar är betydligt kortare men resultaten talar starkt för att slitsarna bör förslutas. Det är viktigt hur man försluter slitsarna och en video med vår nuvarande sutureringsteknik presenteras. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 268 Staging och behandling av patienter med hepatocellulär cancer i en definierad population mellan 2000 och 2011 – aktiv palliativ behandling har förbättrat överlevnaden Per Lindner, Göteborg Magnus Rizell Göteborg, Larsolof Hafström Göteborg Introduction Västra sjukvårdsregionen har successivt introducerat användandet av validerad diagnostik och behandlingsallokering enligt vårdprogram för hepatocellulär cancer(HCC). Målet var att studera om dessa förändringar påverkat överlevnaden för HCC-patienter mellan 2000 och 2011. Method Data om diagnos, överlevnad och behandling för 687 individer med HCC samlades in via RCC-väst och från patientjournaler. 12-årsperioden delades upp i tre 4-årskohorter (A: 2000-2003, B: 2004-2007, C: 2008-2011). Result Det skedde en ökning i den registrerade incidensen av HCC från 2,5 till 4,1 per 100000(p<0,0001) mellan den första och sista perioden. Bilddiagnostik användes i allt större del för att ställa diagnosen HCC (1,4 % 7,9 % och 29%) (p<0.0001). Alkoholmissbruk var den oftast förekommande underliggande leversjukdomen (42 %). Totalöverlevnaden förbättrades över tid (p=0,0007). De 209 patienterna utan underliggande leversjukdom hade sämre överlevnad än de 377 med underliggande leversjukdom (p=0,0001). 57 levertransplantationer (Tx) and 53 liverresektioner (Rx) genomfördes mellan 2000 och 2011. 5-årsöverlevnaden efter Tx var 70 % mot 45 % efter resektion(p<0,0001). Aktiv palliativ behandling (APT), huvudsakligen kemoembolisering och sorafenib ökade från 20 % under period A till 45 % under period C (p<0,0001). För dessa patienter ökade överlevnaden från 8, 8 månader till 14,2 månader. Ren palliation användes allt mindre över tiden. Discussion Det är troligt att den observerade incidensökningen delvis kan förklaras av en förbättrad diagnostik och rapportering. Samtidigt kan en ökande incidens av hepatit C i samhället också förklara ökningen. Överlevnaden för hela populationen av patienter med HCC ökade när fler fick aktiv palliativ behandling, främst kemoembolisering (TACE). Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 269 Standardiserad Parenteral Nutrition (TPN) preoperativt stimulerar proteinsyntes samt minskar proteindegradation i muskulatur utvärderat med Microarray teknik. Cecilia Engström Mattisson, Göteborg Kent Lundholm Göteborg, Britt-Marie Iresjö Göteborg Introduction Bakgrund Studier av muskelmetabolism in vivo på patienter är komplexa och komplicerade att genomföra, varför det varit svårt att dokumentera cellulära effekter av TPN perioperativt hos undernärda patienter. Moderna molekylärbiologiska metoder kan emellertid spegla metabolismförändringar in vivo vid analys på vävnadsbiopsier. Denna studie analyserar effekter av pre-operativ standard TPN avseende proteinbalans i skelettmusklatur. Method 22 patienter (11/grupp) med planerad kurativ operation av gastrointestinal cancer inkluderades i studien. De randrandomiserades att antingen erhålla konstantinfusion av standard TPN (0,16 gN ·kg-1·dygn-1, 30 kcal·kg-1·dygn-1) eller NaCL infusion under natten 12 timmar preoperativt. Muskelbiopsier från raka bukmuskeln togs i narkos vid operationens start. RNA expressions microarray analys utfördes för att studera skillnader i mRNA uttryck mellan grupperna. Result Totalt var 136 mRNAs signifikant förändrade mellan TPN och kontrollgruppen (p<0.05), varav ett antal gener relaterade till syntes och degradation av proteiner. Flera mRNAs associerade med signalering genom mTOR var förändrade. Bl.a.var Transcription factor EB, (involverat i transkription av lysosom-relaterade gener), samt ULK (som startar autofagiprocesser) lägre vid TPN infusion (p<0.05), medan den proteinsyntesrelaterade genen S6 Kinase 1 var signifikant uppreglerad (p<0.05). Discussion Konklusion Microarrayanalys är en användbar metod för att utvärdera effekter av Parenteral Nutrition på cellnivå. Resultaten bekräftar att standard TPN leder till anabolism i skelettmuskulatur genom att både stimulera proteinsyntes och minska degradationen av muskelprotein. Motsvarande resultat har inte tidigare publicerats i studier på patienter. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 270 Staplad sida-till-sida halsanastomos vid esofagektomi Ioannis Rouvelas, Stockholm Tomoyuki Irino Stockholm, Mats Lindblad Stockholm, Magnus Nilsson Stockholm, Tsai Jon Stockholm, Lars Lundell Stockholm Introduction Incidensen av postoperativ strikturering av den esofagogastriska halsanastomosen efter esofagektomi kvarstår som hög. Olika tekniker här beskrivits för att kunna motverka stenoseringen, en av dem är staplad sida-till-sida anastomos med användning av linjär stapler med goda rapporterade resultat. Målet med denna studie är att utvärdera hur pass tryggt det är att implementera denna teknik på vår enhet. Method Sedan augusti 2014 har 5 av 25 patienter genomgått esofagektomi där rekonstruktion med halsanastomos krävdes. Vid alla dessa fall har en helt mekanisk sida-till-sida anastomos utförts med användning av linjär stapler. Incidensen av postoperativ anastomosläckage och strikturering studerades. Result Alla patienter överstod ingreppet utan större komplikationer. Ingen patient fick anastomosläckage. Ingen patient utvecklade anastomosstriktur som krävde endoskopisk intervention. Discussion En hel mekanisk sida-till-sida esofagogastrisk halsanastomos vid esofagektomi tycks vara en effektiv metod som tryggt kunnat implementeras på vår enhet. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 271 Tidigt MARS® behandling för post-hepatectomy leversvikt – preliminära resultat av en prospektiv fas I studie Stefan Gilg, Stockholm Ernesto Sparrelid Stockholm, Lars Saraste Stockholm, Lars Lundell Stockholm, Cecilia Strömberg Stockholm, Bengt Isaksson Stockholm Introduction Post-hepatectomy leversvikt (PHLF) kvarstår som huvudorsak av mortalitet relaterad till leverkirurgi. MARS (molecular adsorbent recirculating system) skulle kunna vara en potentiell behandlingsmetod för att minskar mortalitet relaterad till PHLF. I litteraturen finns dock enbart retrospektiva data av små fall serier utan standardiserat behandlingsprotokoll och med mycket dåligt utfall. Målet av studien var att evaluera säkerhet och genomförbarhet av tidigt MARS i PHLF situationen. Method Studien designades som prospektiv fas I studie. 8 patienter som genomgick hemi-/ utvidgad hemihepatectomy mellan december 2012 och November 2014 på Karolinska Universitetssjukhus, Huddinge och som uppfyllde 50:50 (”Balzan”) kriterier på post-operativ dag 5 inkluderades i studien. Säkerhet, genomförbarhet bedömdes efter varje behandling. Klinisk status och blodprover dokumenterades förre och efter varje behandling. Studien var godkänd av lokala etiknämnden. Result Åtta patienter (median ålder 69,5 år, range 61-77) blev inkluderade. I enlighet med studie protokollet startades MARS behandlingen mellan POD 5 och 8 och i median 5,5 (range 5-7) behandlingar blev applicerade fram till POD 14. Ingen komplikation relaterad till MARS behandlingen kunde observeras. Bilirubin nivåer sjönk signifikant under behandlingen medan INR var väs oförändrat. Tre patienter med hepatisk enzephalopathi förbättrades omedelbart efter behandlingsstart och både respirator och parenteral nutrition kunde undvikas. En utav åta patienter dog inom 90 dagar postoperativt. Discussion Det är säkert och genomförbart att applicera MARS i PHLF situationen. Utöver detta observerades positiva effekter på patientens kliniska tillstånd samt vissa blodprover. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 272 Total minimal invasiv esofagektomi med sida till sida intratorakal esofagogastrisk anastomos Ioannis Rouvelas, Stockholm Tomoyuki Irino Srockholm, Mats Lindblad Stockholm, Magnus Nilsson Stockholm, Jessica Ericson Stockholm, Tsai Jon Stockholm, Lars Lundell Stockholm Introduction Torakoskopisk intratorakal anastomos anses av många fortfarande som tekniskt krävande även för erfarna och skickliga kirurger. Flera tekniker har beskrivits för att kunna genomföra en sådan anastomos på ett tryggt och effektivt sätt och dessa involverar både cirkulär så väl som linjär stapler men den bästa metoden förblir omstridd. Method På vår enhet har vi sedan juli 2014 genomfört 30 total minimala invasiva Ivor-Lewis esofagektomier (TMIILE) pga distal esophagus- eller cardiacancer, med intratorakal sida-sida anastomos med användning av linjär stapler och med patienten i prone position . Tekniken innebär uppdragning av ventrikeltuben i torax och anastomosering till esofagusstumpen med linjär stapler och handsydd suturering av den kvarstående defekten. Result Av de 30 patienterna 23 var män. Median ålder var 66 år och median BMI var 26 kg. Tre patienter hade erhållit neoadjuvant kemoterapi och 21 neoadjuvant kemoradioterapi. Tolv patienter (40%) hade en ASA 3 och övriga ASA 2. Median operationstid var 360 min och median peroperativ blödning var 215 ml. Median sjukhusvistelse var 11 dagar. Tre patienter (10%) utvecklade anastomosläckage som alla kunde behandlas konservativt med stent utan att ens kräva intensivvård. Två patienter (6.6%) fick postoperativt allvarliga respiratoriska komplikationer i form av pneumoni och lungemboli. Trettio- och 90-dagars mortalitet var 0. Tre månaders postoperativ gastroskopi på de första 10 patienterna visade en vid anastomos utan tecken till strikturering. Discussion Trots att tekniken kräver en del kirurgisk träning tycks den torakoskopiska sida-sida anastomosen med linjär stapler erbjuda en trygg och säker metod med låg komplikationsrisk och bra postoperativ funktion. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 273 Tvåårsuppföljning av revisionsoperationer från gastric banding till gastric bypass med matchade kontroller Hans Lindström, Södertälje Sven Bringman Södertälje, Björn Widhe Södertälje Introduction De dåliga långtidsresultaten för gastric banding har skapat ett behov av en effektiv och säker metod för revisionskirurgi. Ett tilltalande alternativ är konvertering till gastric bypass, den i Sverige idag dominerande metoden vid bariatrisk primärkirurgi . I denna studie rapporterar vi om våra resultat av konverteringsoperationer från band till bypass med jämförande matchade kontroller av primärt gastric bypassopererade patienter. Vår hypotes var att konverterade patienter hade högre komplikationsfrekvens och sämre viktutveckling. Method Vi utgick från prospektivt insamlade SOReg-data och identifierade 44 patienter som genomgått laparoskopisk konverteringskirurgi från gastric banding till gastric bypass vid Södertälje Sjukhus. Vi valde ut 44 matchade kontroller som genomgått primär laparoskopisk gastric bypass. Matchningskriterier var kön, diabetes, preoperativt BMI och ålder. Skillnader i peroperativa data, komplikationer och viktutveckling studerades upp till två år postoperativt. Result I konverteringsgruppen sågs en icke-signifikant ökning av peroperativa blödningar (p=0,06) samt signifikant längre operationstid jämfört med kontrollgruppen (172 jämfört 84 min, p<0,01). Ingen signifikant ökning av postoperativa komplikationer sågs. Den genomsnittliga staplemagasinanvändningen var signifikant högre i konvereringsgruppen (180 mm jämfört 140 mm). Vårdtiden var identisk för de två grupperna. Viktutvecklinen var sämre för konverteringsgruppen jämfört kontrollgruppen vid 1 år (EWL 52% respektive 94%, p<0,01, BMI-skillnad -9,0 respektive -12,7, p<0,01) och 2 år postoperativt (EWL 47% respektive 90%, p<0,01, BMI-skillnad -8,4 respektive -12,2, p=0,01). Discussion Studien visade ingen ökning av postoperativa komplikationer i konverteringsgruppen jämfört med kontrollgruppen. EWL% och BMI-skillnad i konverteringsgruppen var signifikant sämre, möjligen på grund av en större storlek på ventrikelfickan. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 274 Undoing gastric by pass Eric Secher, Stockholm Bengt Håkanson Stockholm Introduction Some patients develop chronic pain of no obvious reason after gastric bypass. In those patients conversion to normal anatomy can be considered. Method Follow up of eight patients where gastric by pass has been converted to normal anatomy. Result Follow up 1 - 40 months All are women, age 25 - 62 yrs (46) Chronic pain is the main symptom in 7/8. Dependent on TPN before operation; 4/8. Other surgical attempts, e.g EA-revision, before conversion in 6/8. Manometry of small intestine before conversion in 3/8. Of those 2 where pathological. Conversion done with laparotomy in 4, laparoscopy in 4. Fundo-plication is added in 6/8. Demanding postoperative complications in 3/8. Weight after conversion : between 10 and + 10 kg. Satisfied today with being converted : 4/8. One patient with preoperative pathological manometry and good result of conversion has a normal postoperative manometry. Discussion The number of patients is too little to draw any conclusions. Three of the patients are difficult to evaluate because of short follow up. The impression is, however, that conversion can be done quite easily and is definitive a solution for some patients. How do we find out when conversion is worthwhile ? In the near future we want to do manometry on more patients, with or without complications after gastric bypass, to find out whether this could be a useful tool. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 275 Utifrån ett registerperspektiv – hur stor är risken för malignitet vid förekomst av gallblåsepolyp? Linda Lundgren, Linköping Per Sandström Linköping, Oliver Gimm Linköping, Axel Ros Jönköping, Gunnar Persson Växjö, Bodil Andersson Lund Introduction Polyp i gallblåsan hittas vid radiologisk utredning alternativt oväntat i samband med kolecystektomi. Då gallblåsepolyper kan utgöra en risk för malignitet var syftet med studien att undersöka förekomst av polyp vid galloperation och vid fynd av polyp analysera förekomsten av cancer. Method Data från GallRiks analyserades. Alla kolecystektomier registrerade mellan januari 2007 och september 2014 inkluderades. De cancerfall som upptäcktes analyserades i det nationella leverregistret (SweLiv). Result 86154 patienter inkluderades. I 839 fall (0,97%) fann man polyp i gallblåsan som operationsfynd. 436 (52%) av dessa opererades på indikation ”misstänkt malignitet/polyp”. Antalet kvinnor var 620 (74%) och män 219 (26%). Medianålder 56 år. Av 839 fall genomgick 822 (98%) histologisk undersökning, varav 21 (2,6%) visade cancer. Övriga PAD visade kronisk kolecystit (n=338, 41%), kolesterolos (n=114, 14%), annat godartat fynd (n=120, 15%), normal gallblåsa (n=78, 9,5%), adenom (n=35, 4,3%), blandad akut/kronisk kolecystit (n=15, 1,8%), akut kolecystit (n=11, 1,3%). I 13% (n=108) saknades PAD-svar. Utifrån hela kohorten diagnostiserades cancer i 0,024% vid fynd av gallblåsepolyp. Utav cancerfallen var 11 (52%) patienter registrerade i SweLiv. Fördelning enligt T-stadium var T1 n=4, T1-T2 n=1, T2 n=3, T4 n=1 och i 2 fall var T-stadium ej registrerat. Discussion I detta material förekom gallblåsepolyp som fynd vid operation med en frekvens av 0,97%. I de fall man fann polyp opererades hälften på indikation polyp eller misstänkt malignitet. Nästan alla polyper som upptäcktes vid operation analyserades histologiskt och utav dessa uppvisade 2,6% malignitet. Endast hälften av cancerfallen bedömdes på ett regionalt levercentra. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 276 Validering av Nationellt Register för Esofagus och Ventrikelcancer, NREV Gustav Linder, Uppsala Pauline Djerf Lund, Peter Elbe Stockholm, Mats Lindblad Stockholm, Lars Lundell Stockholm, Jan Johansson Lund, Jakob Hedberg Uppsala Introduction Nationellt register för esofagus och ventrikelcancer (NREV) startades 2006. Registrets styrgrupp initierade 2013 ett valideringsprojekt för att kartlägga inrapporteringshastighet, identifiera svagheter och för att kunna använda registret som bas för forskning. Method Ett datauttag av 400 slumpvis utvalda patienter inrapporterade under 2009 och 2010 extraherades från NREV (387 variabler). Uttaget stratifierades med 20 patienter från varje universitetssjukhus (totalt 140). Övriga 260 patienters registreringar kom från läns- och länsdelssjukhus. En oberoende reabstraktion av 216 variabler från grundkällan (patientjournaler) utfördes av tre auditörer. Därefter jämfördes reabstraherad data mot registerdata. Registerdata klassades inom respektive variabel som rätt, fel eller rapporterad med suboptimal specificitet. Tid från diagnosdatum, tid från operationsdag och tid från utskriftsdatum till rapportdatum användes för att beräkna inrapporteringshastighet. Graden av överensstämmelse beräknades och analyserades med Kendalls korrelationstest. Result Inrapporteringshastigheten inom 8 månader var 68,4%, 71,6 % och 62,6% för blankett 1, 2 respektive 3. Validerade variabler i NREV har en total överenstämmelse på 95 %. Exempel på variabler med god validitet var histologisk tumörtyp, ASA-klass och kirurgiska komplikationer. Kliniskt tumörstadium hade god korrelation bortsett från en överrepresentation av Tx (70 i registret vs 17 i reabstraherade data (n=330)). Biopsidatum hade många mindre fel liksom kliniskt misstänkta lymfkörtelstationer . Sämst överensstämmelse fanns inom variabeln rökning. Discussion Inrapporteringshastighet identifieras som ett område för förbättring. Vi har identifierat problemområden vilket lägger grund för fortsatt förbättringsarbete. De variabler som finns i NREV har god överensstämmelse med journaluppgifter. En databas med detaljerad information om enstaka variablers validitet finns nu att tillgå. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 277 Vaskulära resektioner och rekonstruktioner i samband med kurativ-syftande resektion för pankreascancer Christoph Ansorge, Stockholm John Blomberg Stockholm, Åke Andrén-Sandberg Stockholm, Marco Del Chiaro Stockholm, Ralf Segersvärd Stockholm, Lars Lundell Stockholm Introduction En bloc resektion och rekonstruktion av vena porta (PV) eller vena mesenterica superior (SMV), tidigare ett sällsynt och desolat ingrepp, är idag onkologisk rutin vid varje större pancreaskirurgiskt centrum. I samband med att de multimodala behandlingskoncepten för lokalt avancerad pankreascancer (LAPC) utvecklas, har även de terapeutiska förutsättningarna ändrats för situationer med avancerad arteriellt/venöst tumörengagemang. Målsättningen var att beskriva konsekvenserna av avancerade vaskulära resektioner som en del av ett modernt multimodalt behandlingskoncept för LAPC. Method Observationsstudie på patienter med histologisk verifierad PC som genomgått vaskulära resektioner i samband med kurativt-syftande kirurgi för PC under 2008-2013. Ven- (V), artär- och artär/ven-resektioner (A/AV) registrerades enligt ISGPS och jämfördes avseende neoadjuvant behandling (NAT), per-/postoperativa, histologiska parametrar och överlevnad. Result I 80 av 349 fall (23%) gjordes större vaskulära resektioner (69 PV/SMV, 5 arteria hepatica/truncus celiakus, 6 kombinerad artär/ven). Resektion av arteria hepatica gjordes både upfront (6) och efter NAT (5). V och A/AV visade inga signifikanta skillnader avseende operationstid (429/449 min), blödning (1.2/1.8 l), postoperativ vårdtid (13/16 d), R0-frekvens (21/27%), adjuvant chemoterapi (36/48%) eller median överlevnad (18/12 mån, p=0.810). AV hade flera allvarliga komplikationer (36/16%) och en förhöjt associerad mortalitet (9/3%). Discussion Motsvarande mer avancerade ingrepp ger en ökning av den postoperativa komplikationsprofilen, artär- och venresektioner är dock jamförbara avseende onkologisk utfall. Selekterade patienter kan profitera av kombinerad artäroch venresektion med tillhörande direkt rekonstruktion i samband med kurativt-syftande resektion. Eftersom den kirurgiska metoden fortfarande är under utveckling, borde avancerade vaskulära resektioner enbart genomföras som en del av ett strukturerad multimodalt behandlingskoncept för lokalavancerad pankreascancer. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 278 Venresektion vid Whippleoperation för pancreascancer Marcus Permert Fraser, Linköping Pernilla Benjaminsson-Nyberg Linköping, Kristina Hasselgren Linköping, Bergthór Björnsson Linköping, Per Sandström Linköping, Thomas Gasslander Linköping Introduction Radikal kirurgi är avgörande för prognosen efter Whipple operation för pankreascancer. Detta kan kräva venresektion (Porta/SMV – Superior mesenteric vein). Prognos och utfall vid dessa operationer i Sverige är oklar. Method Retrospektiv journalgranskning av alla Whippleopererade patienter vid Universitetssjukhuset i Linköping 2011-2014. Result Av 170 patienter (88 kvinnor/82 män; 69,5 år) genomgick 37 (21,8%) venresektion. Vårdtid efter venresektion var 9 dagar (4-37) jämfört med 9,5 dagar (4-107) för övriga (ns). Peroperativ blödning var 800 ml (75-6500) vid venresektion jämfört med 500 ml (25-3400) hos övriga (p= 0,016). Operationstid var 360 min (140-613) vid venresektion jämfört med 303 min (111-817) för övriga (p= 0,024). 10,5% vårdades på IVA i 4,5 dagar (4-24), av dessa var 28% efter venresektion. Radikalitet uppnåddes hos 124 (73%) patienter. 29 (17%) var R1 resektioner. Hos 17 (10%) patienter saknades uppgifter om radikalitet. 13 (37%) av gruppen som genomgick venresektion var R1 opererade jämfört med 16 (14%) för övriga (p=0,072). I fyra fall förelåg inte radikalitet mot delningen av Porta/SMV. Postoperativa komplikationer redovisas som Clavien-Dindo score. Totalt hade 138 ≤ 2 , fördelat 30 för venresektion och övriga 108. 32 patienter hade clavienscore ≥ 3A, där 7 var venresektioner (p= 0,986) Discussion Patienter som genomgick Whipple med venresektion hade något längre operationstid samt ökad blödningsmängd. Komplikationer och vårdtid skiljer sig inte från övriga. Radikalitet mot venen uppnås i hög frekvens vilket talar för att venresektion är av värde för att uppnå radikalitet. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 279 Är det negativt att separera operation för akuta komplikationer till gastric by-pass kirurgi från enheten för primäringreppet? Elin Säll, Linköping Linda Duncker Linköping, Goran Filipovic Linköping, Rickard Norblad Linköping, Stefan Redéen Linköping, Peter Andersson Linköping Introduction Gastric by-pass (GBP) för obesitas utförs för en stor del patienter från Östergötland utanför länet eller på enhet utan dygnet-runt kirurgisk service. Universitetssjukhuset i Linköping handlägger akuta komplikationer till GBP från sitt upptagningsområde på 264 000 utan att primära operationer utförs vid kliniken. Vi beskriver omhändertagandet av komplikationer resulterande i abdominell kirurgi. Method Retrospektiv journalgenomgång av patienter krävande abdominell kirurgi för akut komplikation till GBP under åren 2010–2014. Siffror redovisas som median och range. Result 44 patienter (33 kvinnor), ålder 39 (21-78) genomgick abdominell kirurgi för akut förstagångskomplikation till GBP. Alla utom 2 var primärt laparoskopiskt opererade 15 (0-456) månader tidigare. Fyra genomgick diagnostisk laparoskopi varav 2 konverterades till laparotomi; 40 genomgick explorativ laparotomi direkt. Diagnosen var inre herniering 19, adherenser/brid 10; perforerat ulcus, perforerad tunntarm, obturationsileus 2 vardera; anastomosläckage, inklämt navelbråck, suspekt pseudoobstruktion med kolonischemi 1 vardera. Ingen patologi fanns hos 6 patienter. Ingen patient med patologi åtgärdades laparoskopiskt. Tarmresektion utfördes i 4 fall varav 2 som resultat av ischemi. Tiden från ankomst till operation vid inre herniering var 7 timmar (3-28) och vid resektionskrävande ischemi 14 timmar (1118). Preoperativ bilddiagnostik gjordes av 43 patienter. Fem patienter opererades en andra gång och 1 patient opererades en tredje gång abdominellt för GBP-komplikation under perioden varav ingen laparoskopiskt. Discussion Av 50 akuta ingrepp för GBP-komplikation var bara 2 laparoskopiska. Tiden från ankomst till operation var förvånande lång. En samordning av primäroperation och operation för komplikation till samma enhet skulle kunna tänkas öka andelen laparoskopi och samtidigt förkorta tiden till åtgärd genom mindre omfattande bilddiagnostik. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 16.45‑18.00 Plats: Club 700 280 SIKT 281 3D jämfört med 2D laparoskopi förbättrar laparoskopisk prestation i träningsbox. Per Holmström, Mora Arestis Sokratous Mora, Asbjörn Österberg Mora, Johanna Österberg Mora Introduction Träning av laparoskopiska moment i simulator eller i box rekommenderas tidigt under ST-utbildningen. Fördelarna med boxträning är ett enkelt och billigt system där man kan använda operationsinstrument. Nackdelarna har varit få objektiva mätvärden förutom tiden som feedback. Simball Box med G-coder sensor möjliggör detta. 3D-kameror introduceras nu på marknaden för att underlätta djupseendet och förbättra kirurgisk prestationen och patientsäkrare kirurgi. Studier har antytt på vinster med 3D men det har varit sparsamt med objektiva resultat. Method Trettio läkare vid Mora lasarett, 12 erfarna laparoskopister (A) och 18 oerfarna (B), utförde tre olika standardövningar fem gånger (reptest, cirkelklipp, suturering) i Simball Box. Deltagarna randomiserades mellan att börja övningarna med antingen konventionell 2D HD eller 3D HD. Övningarna videofilmades och instrumenteringens rörelse registrerades med hjälp av speciella sensorer. Variablerna tid, längd, hastighet, rotation, acceleration och mjukhet registrerades. Övningarna instruerades och övervakades av testledare. Result Både A och B var snabbare i 3D på samtliga övningar. Instrumentens totala linjära sträcka var kortare i 3D för båda grupperna, men längdskillnad var större hos B. Samtliga deltagare genomförde övningarna signifikant mjukare i 3D, där den erfarna gruppen (A) halverade sina värden. Discussion Studien visar tydligt att prestationerna i träningsboxen förbättras, med 3D-teknik som ger spatial djupinformation, hos både erfarna och icke erfarna. Att kirurger arbetar mjukt och ekonomiskt bör ha betydelse för säkerheten. Boxträning och simulatorträning kompletterar varandra och båda systemen kan nu leverera objektiva mätresultat. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 08.15‑08.24 282 Basic skills training - black box or high fidelity simulators? Lars Enochsson, Stockholm Ninos Oussi Stockholm, Constantinos Loukas Aten, Lars Henningsohn Stockholm, Ann Kjellin Stockholm, Evangelos Georgiou Aten Introduction Träning i av ST-läkare i kirurgiska simulatorer förbättrar prestationen vid laparoskopisk kirurgi. Eftersom högpresterande simulatorer är dyra så är det dock tyvärr endast ett fåtal institutioner som har möjlighet att införskaffa dessa. I länder med dålig ekonomi, Grekland, eller med stora avstånd, Sverige, finns därför risken att denna typ av träning endast erbjuds ett fåtal studenter och ST-läkare. Syftet med vår studie var att analysera om basal laparoskopisk träning i en billig (BlackBox) eller dyr (LapMentor) plattform skiljer sig åt vad gäller studentens motivation och prestation. Method 22 studenter deltog i studien. De fyllde i ett dokument om bakgrundsfaktorer samt förväntningar av simulatorträningen och genomgick därefter ett visuospatiellt test. De randomiserades sedan till träning i BlackBox eller LapMentor för att sedan göra ett slutprov i en validerad simulator (MIST) för att utvärdera kirurgisk prestation. De fick slutligen fylla i ett protokoll om hur de upplevt övningarna. Result Det fanns en positiv korrelation mellan studenternas resultat i den visuospatiella testen och slutprovet (RSquare=0.21;p=0.0389). Vissa könsspecifika skillnader förelåg då det t.ex. hos män fanns en positiv korrelation mellan hur de trodde att simulatorträningen skulle underlätta deras slutprov i MIST-simulatorn och hur de verkligen presterade i densamma (RSquare=0.24;p=0.0227). Det förelåg inga skillnader i MIST-resultat oavsett vilken interaktiv simulator studenterna tränat i. Discussion Typen av interaktiv träningsmodul, BlackBox eller LapMentor, gjorde ingen skillnad vad gäller motivationen att träna. Däremot verkar det föreligga könsspecifika skillnader i hur män och kvinnor uppskattar sin prestation vilket är faktorer som måste tagas hänsyn till när ett curriculum skall utformas. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 08.25‑08.34 283 Laparoscopic management of small bowel obstruction Ann Nordin, Stockholm Jacob Freedman Stockholm Introduction Small bowel obstruction (SBO) is a common cause of hospital admissions and surgical intervention worldwide and therefore constitutes a notable burden on the healthcare system. Shorter hospitalization and less complications could spare patient suffering and dramatically cut costs. Laparoscopic management of acute SBO is getting more acceptance as technology advances and the proficiency among surgeons are growing. Recent studies has shown significantly lower rates of complications, less post-operative pain, quicker return of intestinal function, reduced recovery time and shorter hospital stay in laparoscopically managed cases compared to a laparotomy approach. The aim of our study was to compare the 30-day clinical outcomes of laparoscopy versus laparotomy in the surgical management of small bowel obstruction. Our hypothesis is that laparoscopic management of SBO results in shorter hospital stay, fewer complications and decreased morbidity and mortality. Method A retrospective matched-pair review was performed on patients managed surgically for adhesive SBO at Danderyd University Hospital, Stockholm, Sweden, between November 2010 and February 2015. Result 55 patients underwent laparoscopic adhesiolysis, 65% of these had undergone previous abdominal surgery. 60% of patients could leave the hospital within two days after surgery. The obstruction was localized to the lower right quadrant in 50% of cases. 4 cases of post-op obstruction was noted, two of them due to intestinal paralysis. Two patients needed re-surgery. Conversion to conventional laparotomy occurred in 27% of cases, a number that corresponds well with other published studies. Enterotomies occurred in 9 cases and 6 of these were recognized intraoperatively. Discussion Laparoscopic manegement of SBO is safe and feasible. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 08.35‑08.44 284 Kirurgiskt utfall av sutur- kontra nätoperationer vid primära navelbråck - postoperativa recidiv och komplikationer Annika Winsnes, Umeå Markku Haapamäki Umeå, Ulf Gunnarsson Umeå, Karin Strigård Umeå Introduction Navelbråcksoperationer är den näst vanligaste bråckoperationen, men meningarna går isär om optimal kirurgisk metod är sutur- eller nätplastik vid mindre navelbråck. Denna registerstudie tittade på ”efficiency”, det vill säga hur bra metoderna fungerat i klinisk vardag. Method Material: Från bukväggsregistret inkluderande patienter från Umeå och Huddinge Universitetssjukhus återfanns 379 navelbråcksoperationer, kring 45 pre-, peri- och postoperativa parametrar under åren 2005-2014 i Umeå. Metod : 379 patienter hade genomgått operation för navelbråck mellan 1 januari 2005 och 14 mars 2015 vid Norrlands Universitetssjukhus. Variabler från register och journaler sammanställdes i en databas. Återfallen var självrapporterade men verifierades av en kliniker och/eller radiolog. Sekundära utfallsmåttet, postoperativa komplikationer utgjordes av händelser som inträffade inom 30 dagar postoperativt. Result Exkludering lämnade 306 patienter för analys. Könsdistributionen var 31,7% (97) kvinnor och 68,3% (209) män. Ingen skillnad fanns mellan sutur och nät på det primära utfallsmåttet kumulativ recidiv (8,4%) i denna studie. Resultaten visar signifikant högre risk för recidiv om patienten har eller har haft ett annat bråck OR 2,83 95% CI 1,24-6,48. Komplikationsfrekvensen (n=51 patienter) var signifikant högre hos patienter som genomgått kirurgi med nätförstärkning jämfört med suturplastik OR 7,79 95% CI 3,00-20,3. Discussion Risken för återfall är förhöjd hos patienter med tidigare kända av bråck. Pat som opereras med suturplastik har mindre risk för infektioner, inkluderande abscesser jämfört med nätplastiker. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 08.45‑08.54 285 Autolog fullhud respektive syntetiskt nät vid gigantiska ärrbråck – en prospektiv randomiserad studie Karin Strigård, Umeå Leonard Clay Stockholm, Birgit Stark Stockholm, Ulf Gunnarsson Umeå Introduction Vid operation av gigantiska ärrbråck används syntetiska nät vilket minskar risken för recidivbråck. Metoden kan dock förorsaka smärta, stelhet, infektioner och entrerocutana fistlar. Autolog fullhuds transplantation har tidigare testats på högriskpatienter med tillfredsställande resultat. I en prospektiv randomiserad multicenterstudie har nu autolog fullhud, som ett onlay nät, jämförs med syntetiskt nät, i bästa möjliga position, vid ärrbåck. Method Patienter >18 år, icke rökare, med ärrbråck över 10 cm transversellt randomiserades till kirurgi med fullhud eller med syntetiskt nät. Preoperativt genfördes en DT över buk och bukvägg och en individanpassad gördel bars 3 månader före och efter operationen. Som primär ”endpoint” sattes kirurgiska komplikationer under de tre första månaderna. 52 patienter inkluderades och den kliniska utvärderingen utfördes av en kirurg som inte var informerad om den kirurgiska tekniken. Result Patienterna i fullhuds gruppen upplevde mindre obehag från bukväggen (3/24) vid tre månader jämfört med nätgruppen (12/28), p = 0,016. Det fanns inga skillnader mellan grupperna gällande de kirurgiska komplikationerna; serom (13 i var gupp), subcutana sinus (2 resp. 1) eller infektioner (5 i fullhudsgruppen och 7 i nätgruppen). Det fans ett recidiv i bägge grupperna. Tre patienter i fullhudsgruppen och två i den andra var i behov av postoperativ intensivvård. Inga dödsfall förekom. Discussion Det var inga fördelar gällande fullhuds transplantat när det gäller kirurgiska komplikationer under de tre första månaderna. Autologt fullhudstransplantat uppvisar inga tecken på sämre resultat eller nya och okända biverkningar. Patienter som opererats med fullhudstransplantat upplevde mindre obehag från bukväggen efter 3 månader. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 08.55‑09.04 286 Lichtensteinoperation med långsamt resorberbart nät: Resultat vid 4 årsuppföljning Fernando Ruiz- jasbon, Kungsbacka Kristina Ticehurts Kungsbacka, Jonny Nörrby Kungsbacka, Jukka Ahonen Kungsbacka, Marie-Louise Ivarsson Halmstad Introduction Kronisk postoperativ smärta är en allvarlig komplikation efter ljumskbråckskirurgi. Flera studier har visat att smärta kan vara relaterat till mängden av material i implantatet. TIGR Matrix Surgical Mesh, är ett långsamt resorberbart nät och teoretisk skulle det kunna minska risken för kronisk postoperativ smärta efter ljumskbråck kirurgi. Method 40 patienter med primärt ljumskbråck inkluderades i denna prospektiv studie vid SU/SS samt Hallands Sjukhus/ Kungsbacka. Patienterna opererades med öppen teknik enligt Lichtenstein med inläggning av TIGR® nät. Patienterna följdes med smärtformulär, ultraljud samt klinisk undersökning vid 3-årskontroll och med smärtformulär vid 4årskontroll. Patienter som angav VAS > 0 på 4 årskontroll kallades för klinisk undersökning. För smärtskattning användes Visuell Analog Skala (VAS) 0-10 samt Inguinal Pain Questionnaire (IPQ). Re-opererade patienter exkluderades från smärtenkäterna. Result Postoperativt uppskattad smärta minskade med tiden och var lägre jämför med pre-operativ smärta. Vid 4-årskontroll upplevde ingen patient måttlig eller svårt smärta ( VAS > 2) och inte heller någon smärta som påverkade dagliga aktiviteter (Tabell 1, respektive tabell 2). Ingen av de opererade patienterna med laterala ljumskbråck fick recidiv, vilket däremot drabbade fyra och fem patienter med primära mediala respektive kombinerade ljumskbråck (Tabell 3). Discussion Lichtensteinoperation med långsamt resorberbart nät uppvisade lovande resultat med avseende på smärta och recidivrisk vid laterala ljumskbråck, däremot ökade recidivrisken vid mediala och kombinerade ljumskbråck vid 4årsuppföljning. Större randomiserade studier behövs för att fastställa rollen av långsamt resorberbara nät vid ljumskbråckskirurgi. 287 Dag: Tisdag 18/8 Tid: 09.05‑09.14 288 Ljumskbråck hos kvinnor, 1992-2013 John Berghog, Göteborg Hanna Nilsson Göteborg, Pär Nordin Östersund, Henrik Holmberg Umeå Introduction Sedan 1992 har mer än 250 000 operationer registrerats i Svenskt bråckregister, vilket gör det möjligt att studera ovanligare händelser såsom ljumskbråcksoperation hos kvinnor. Efter att studier visat på en ökad risk för femorala bråck vid omoperation hos kvinnor har de nationella riktlinjerna ändrats och idag rekommenderas preperitoneal teknik vid ljumskbråcksoperation av kvinnor. Vårt mål med studien är att på ett stort antal operationer på kvinnor studera risken för omoperation justerat för bl.a. ålder och kön, satt i relation till anatomi och operationsmetod. Method Ljumskbråcksoperationer registrerade i svenskt bråckregister åren 1992-2013 inkluderades i studien. Risk för omoperation beräknades för både män och kvinnor och justerades för kön, ålder, tidsperiod av operation samt intagningssätt. Result 245 023 operationer, 8% kvinnor och 92% män, med definierad anatomi och operationsmetod inkluderades i studien. Jämfört med män hade kvinnor en 30% ökad risk för omoperation. Akuta operationer innebar en lätt ökad risk, RR1.16. Mediala bråck hos kvinnor mer än dubblerade risken för omoperation (RR= 2.3) jmf med laterala bråck. Omoperation hos kvinnor visade på femorala bråck i 50% av fallen. Laparoskopisk teknik hos kvinnor innebar en halverad risk för omoperation, RR 0.45 (0.28-0.72). Discussion Kvinnor har en signifikant ökad risk för omoperation jämfört med män justerat för en högre ålder och fler akuta operationer. Den dubblerade risken för omoperation vid mediala bråck samt en hög risk att finna femorala bråck vid omoperationen stärker teorin att man missar femorala bråck vid främre plastik. Vår studie styrker rekommendationen att kvinnor bör opereras med preperitoneal laparoskopisk teknik. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 09.15‑09.24 289 Relation mellan preoperativ ljumsksmärta och förbättring av livskvalitet tre år efter ljumskbråcksoperation. Jesper Magnusson, Stockholm Jonas Nygren Stockholm, Anders Thorell Stockholm Introduction Vi har tidigare rapporterat att en stor andel av patienter som planeras för ljumskbråckskirurgi uppvisar milda besvär. Hur preoperativa besvär och livskvalitet (QoL) påverkas lång tid efter ljumskbråcksoperation är ofullständigt kartlagt. Method Män mellan 18-75 år planerade för dagkirurgisk ljumskbråcksoperation i lokalbedövning inkluderades. Pre- och postoperativa besvär samt QoL utvärderades med SF36, ljumskbråckspecifikt formulär samt VAS för smärta. Result Bland 309 inkluderade patienter (59 (21-75) år) rapporterade 197 (64 %) ljumsksmärta preoperativt. Smärta skattades lågt både i vila och i rörelse. 102 patienter (33 %) uppgav andra lindriga ljumskrelaterade besvär. 25 % var asymtomatiska. Jämfört med normalbefolkningen (C) var fysisk QoL (PCS) försämrad preoperativt hos patienter med ljumsksmärta (P) (median (IQR) 43,5 (34,7-50,3) vs 53,9 (47,8-56,9, p<0,001) men ej hos smärtfria patienter (N) 53,0 (47,9-55,9) p=ns vs C). Mental QoL var inte påverkad före eller efter kirurgi. Andelen patienter med ljumsksmärta var 13,8%, 12,3% och 7,6% 1, 2 respektive 3 år postoperativt. Postoperativ smärta skattades lågt under studietiden. Postoperativ PCS var lika med eller högre än C i såväl N som P under hela studieperioden. Vid 36 månader hade PCS ökat i P från 43,5 till 55,3 (p<0,001 vs preop) men var oförändrat i N (53,0 vs 55,9, p=ns). Discussion Andelen patienter med ljumsksmärta efter ljumskbråckskirurgi minskar över tid. Såväl preoperativ nedsättning som långsiktigt bestående ökning av fysisk livskvalitet postoperativt är starkt associerad till smärta från ljumskbråcket. Detta stöder att det, ur ett livskvalitetsperspektiv, i första hand är patienter med förekomst av detta symptom som skall opereras. 290 Dag: Tisdag 18/8 Tid: 09.25‑09.34 291 Hjärtinfarkt efter ljumskbråckskirurgi. En registerbaserad populationsstudie Ann Morgell, Stockholm Hanna Nilsson Göteborg, Pär Nordin Östersund, Ulf Angerås Göteborg, Gabriel Sandblom Stockholm Introduction Syftet med studien var att fastställa incidensen av hjärtinfarkt inom 30 dagar efter ljumskbråckskirurgi på populationsnivå, att undersöka de viktigaste riskfaktorerna för postoperativ hjärtinfarkt samt att undersöka timing av kirurgi som riskfaktor hos patienter med anamnes på tidigare hjärtinfarkt. Method Svenskt bråckregister användes för att identifiera de patienter som genomgått ljumskbråckskirurgi åren 2002-2011. Registret samkördes med Nationella Patientregistret för att identifiera anamnes på tidigare hjärtinfarkt och hjärtinfarkt inom 30 dagar efter ingreppet. Standardized incidence ratio (SIR) beräknades med svenska befolkningen som referens. Uni- och multivariatanalyser gjordes med hänsyn till ålder, kön, tidigare hjärtinfarkt, ASA-klass, anestesimetod och operationsmetod. Result 139 928 patienter inkluderades, varav 166 drabbades av hjärtinfarkt inom 30 dagar postop. SIR var 1,58. Vid akut operation var SIR 7,40. Vid elektiv operation föll ålder (50-70 år OR 5,91; >70 år OR 22,36), manligt kön (OR 2,69), tidigare hjärtinfarkt (OR 4,33), generell anestesi (OR 1,58), ASA 2 (OR 2,54), ASA 3 (OR 5,74) och ASA 4 (OR 17,02) alla ut signifikant. Vid akut operation föll endast tidigare hjärtinfarkt (OR 7,23) och manligt kön (OR 2,92) ut signifikant. Operation inom 6 månader efter tidigare hjärtinfarkt var associerat med incidens av ny hjärtinfarkt om 15,5% vid elektiv operation. Vid akut operation var incidensen 31,8%. Discussion Trots att ljumskbråckskirurgi betraktas som lågriskkirurgi föreligger en ökad risk för hjärtinfarkt i den postoperativa perioden. Tidigare hjärtinfarkt faller ut som en viktig riskfaktor vid både elektiv och akut operation. Det vore av intresse att studera dessa patienter närmare, för att undersöka hur de kan optimeras medicinskt inför kirurgi. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 09.35‑09.44 292 Sexuella besvär efter endoskopisk ljumskbråckoperation (TEP) - en registerbaserad studie Nihad Gutlic, Malmö Peder Rogmark Malmö, Ulf Petersson Malmö, Pär Nordin Östersund, Agneta Montgomery Malmö Introduction Sexuella besvär efter ljumskbråcksoperation är otillräckligt studerat. I en dansk registerbaserad studie var smärtfrekvensen vid sexuell aktivitet 22% efter mestadels öppna tekniker. Syftet var att studera omfattningen av smärtutlösta sexuella besvär efter TEP. Method Män, 30 till 60 år, TEP-opererade för primärt ljumskbråck mellan 2005-2009, registrerade i svenska ljumskbråcksregistret, fick en enkät bestående av Sexuella besvär, SF–36 och Inguinal Pain Questionnaire (IPQ) under 2010. Den Sexuella enkäten omfattade 10 frågor avseende smärtfrekvens, smärtintensitet, smärtlokalisation, smärttyp, erektionsförmåga, ejakulationsförmåga och depressiva besvär till följd av operation. Result 540 patienter inkluderades. Totalt 44 (8,2%) rapporterade smärta vid sexuell aktivitet var av 29 (5,4%) rapporterade en negativ påverkan där 3% hade moderata/svåra besvär. Totalt 2,2% hade tecken på nervpåverkan och 3% hade moderat/svår påverkan på erektil och/eller ejakulatorisk förmåga. Hälften av smärtpatienterna hade depressiv påverkan till följd av sexuella besvären. Discussion Sexuella besvär efter TEP operation är relativt vanligt förekommande och svårt invalidiserande i cirka 3%. Patienterna bör preoperativt informeras om denna risk för besvär. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 09.45‑09.54 293 Akut appendicit. Resultat från Södersjukhusets kvalitetsregister. Emil Pieniowski, Stockholm Martin Dahlberg Stockholm, Lennart Boström Stockholm Introduction Akut appendicit är en av de allra vanligaste åkommorna som opereras på en akutkirurgisk klinik. På Södersjukhuset finns sedan 2004 ett register för samtliga patienter som opererats för akut appendicit. Sjukhuset behandlar endast patienter >15 års ålder. Vi redovisar erfarenheter från 10 års registrering. Method Inklusionskriteriet för registret är utförd appendektomi. Data rörande operationen överförs automatiskt från operationsprogrammet Orbit till registret. Manuellt registreras sedan journaluppgifter från Take Care tidigast 30 dagar efter operationen enligt ett standardiserat formulär. Result Från januari 2004 till november 2014 registrerades 5472 patienter i registret och av dessa var 53% män. Andelen som preoperativt utreddes med någon form av radiologi ökade från 30 % 2004 till 94 % 2014. Under samma period minskade andelen negativa appendektomier från 9 % till 1 %. Andelen laparoskopiskt opererade ökade från 3 % till 79%. Perforationsfrekvensen varierade mellan 23 % och 30 % (medel 27 %), och var högre i de äldre åldersgrupperna. PAD skickades i 40 % av fallen. Kirurgisk komplikation förekom hos 3 % (laparoskopiskt), 4 % (växelsnitt) respektive 16 % (medellinje) av de opererade. Mortaliteten var 0,1 %. Discussion Data tyder på att ökad användning av radiologi samt övergång till laparoskopisk operationsmetod har medfört minskad andel negativa appendektomier. Perforationsfrekvensen och postoperativa komplikationer har inte ökat över tid. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑16.15 Plats: Forum 294 Att förstå pylorus fysiologiska aktivitet med hjälp av distensibilitets-teknik via en ballongformad probe, endoFLIP Maria Bergström, Borås Jorge Arroyo Vàzquez Borås, Steven Bligh Dublin, Barry McMahon Dublin, Per-Ola Park Borås Introduction Funktionen hos pylorussfinktern är begränsat beskriven i litteraturen. Man anser att den primära funktionen är att reglera tömning av ventrikeln. Stentbehandling av perforerat ulcus duodeni har provats med bra kliniska resultat men stentmigration har beskrivits som en komplikation. Ökat tryck i pylorus i samband med stentbehandling tros provocera tömningsliknande rörelser och öka tarmmotoriken. Syftet med studien var att undersöka hur olika tryck i pylorus, simulerande stentens radiella kraft, påverkar motoriken i sfinktern. Method Fyra grisar sövdes och gastroskoperade. Via gastroskopets arbetskanal placerades en Endo-FLIP-kateter EF-353 (Crospon, Galway, Irland) i pylorus. Katetern fylldes med 20-30 ml koksalt för lägeskontroll genom att verifiera en timglasformad bild i pylorus . Kateterballongen insufflerades sedan med stegvis ökande volymer under en minut till 20, 30, 40 och slutligen 50ml varvid pylorus motilitet och tryck registrerades. Efter 10 minuter upprepades mätningarna efter stimulans med 1,5 mg Neostigmin intravenöst. Result Endo-FLIP-katetern kunde placeras i pylorus och lägeskontrollen gav en tydlig timglasform. Det registrerade motilitetsmönstret i pylorus uppvisade en rytmisk vidgning av den smalaste delen av sfinktern samtidigt som trycket i ballongen sjönk vid konstant volym. Rörelsemönstret var specifikt för öppning och stängning och inte för peristaltiska vågrörelser som observeras i andra delar av magtarmkanalen. Öppningen ökade vid vid högre tryck/mer distention av ballongen, indikerande en följsam ventilfunktion. Mönstret förstärktes med ökad distensibilitet hos pylorus efter administration av Neostigmin. Discussion Endo-FLIP kan användas via gastroskopets arbetskanal för att studera pylorus fysiologi. Sfinkterns muskulatur relaxeras och öppnas mer med kraftigare distention. Sannolikt orsakar grövre och starkare stentar mer pylorusaktivitet med ökad migrationsrisk. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑16.15 Plats: Forum 295 Avancerad 4-dimensionell rörelseregistrering för laparoskopisk färdighetsträning med Simball box Kristine Hagelsteen, Lund Dan Sevoinus Lund, Anders Bergenfelz Lund, Mikael Ekelund Lund Introduction Laparoskopisk färdighetsträning och evaluering utanför operationsrummet är viktig för alla kirurger, särskilt för de under utbildning. En laparoskopisk boxtränare med avancerad rörelseträning har undersökts som instrument för träning och utvärdering. Method Simball® box är en boxtränare där vanliga kirurgiska instrument används och rörelserna registreras och analyseras i fyra dimensioner. En kamera spelar in utförandet och rörelserna registreras genom avancerad teknologi i troakarerna. ST-läkare vid en tredagars laparoskopikurs utvärderades i laparoskopisk knytteknik vid början, mitten och slutet av kursen. Mätvärden i 4 dimensioner registrerades och feedback presenterades i form av jämförelse med instruktörsvideons utförande. Result Tio högerhänta ST-läkare inkluderades. Mediantid (range) för laparoskopisk knut var 359 (253-418), 129 (95-166) och 95 (52-156)s; 655; 236 och 174 % av instruktörsutförandet, med signifikans pre-/mitt-kurs (p < 0.0001), pre-/post-kurs (p < 0.0001) och mitt-/post-kurs (p = 0.0050). ”Total instrument motion” minskade från 1208 (845-1751) till 522 (411810); p = 0.042 vidare till 405 (246-864)cm post-kurs; pre-/post-kurs p <0.0001; 673, 291 och 225 % av instruktörsutförandet. “Total angular distans” (range) var 150 (87-251), 65 (42-116) och 50 (33-136) radianer, med signifikans pre-/mitt-kurs (p = 0.022) och pre-/post-kurs (p = 0.0002). Höger hands genomsnittliga hastighet (cm/s) ökade: 1.94 (1.11-2.27) pre-, 2.39 (1.56-2.83) mitt-, 2.60 (1.67-3.19) med signifikans pre-/mitt-kurs (p = 0.022) och pre-/post-kurs (p = 0.002). Genomsnittlig acceleration (mm/s2) och “motion smoothness” (µm/s3) ändrades inte under kursens gång. Discussion De mätvärden som genererades i Simball® box speglade deltagarnas förbättring väl och gör boxtränaren till ett användbart instrument för träning och evaluering i laparoskopisk färdighet. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑16.15 Plats: Forum 296 Endoskopisk förslutning av perforerade ulkus i ventrikel och duodenum, en fallserie på 11 patienter Fredrik Swahn, Lund Folke Hammarqvist Stockholm, Gabriel Sandblom Stockholm, Urban Arnelo Stockholm Introduction Perforation i samband med peptisk ulkussjukdom behandlas traditionellt med öppen eller laparoskopiskt förslutning (rafi). Även efter kirurgisk intervention finns en betydande grad av morbiditet och mortalitet, i synnerhet bland äldre och sjuka. På Karolinska Huddinge har man sedan 2010 använt endoskopisk förslutning av perforerade ulkus med s.k. over the scope clip (OTSC), Ovesco, Tübingen Tyskland. Vi redovisar resultat med avseende på graden av lyckad förslutning, post-operativt läckage, reintervention och övriga komplikationer. Method OTSC (10 mm) kombinerat med tre-armad tång (twin-grasper) kan dra samman perforationen och försluta den i samma seans. Samtliga fall hade fri gas, yngre patienter med en kort anamnes och ringa tecken på kontamination och patienter med hög risk för att inte överleva kirurgi (p.g.a. hög ålder och hög ASA klass), blev föremål för inledande gastroskopi i intubationsnarkos på C-op med beredskap för kirurgi om perforationen inte kunde identifieras eller förslutas. Läcktest och perkutan inläggning av bukdränage för lavage utfördes. Kontrollgastroskopi dag 4. Result Under tiden 2010-2015 behandlades 11 patienter (3 kv/8 m) och i 10/11 fall (91%) blev det en framgångsrik förslutning. I ett fall var perforationen omöjlig att försluta och konverterades. Patienter med kort anamnes och lindrig grad av bukkontamination (n=5), blev postoperativt förlopp okomplicerat och förenat med kort vårdtid (4-5 dygn). Äldre och sköra patienter eller med omfattande kontamination fick förväntat behov av reintervention (perkutan abscessdränering), intensivvård och antibiotikabehandling. Dock överlevde samtliga patienter. I samtliga fall kunde kontrollgastroskopin visa att förslutningen förblev intakt. Discussion Endoskopisk förslutning av perforationsulkus fungerar och kan vara ett attraktivt alternativ i utvalda fall. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑16.15 Plats: Forum 297 Incidens av abdominell bulging och ärrbråck efter partiella öppna nefrektomier i flanksnitt efter njurcancer. Aapo Inkiläinen, Umeå Karin Strigård Umeå, Börje Ljungberg Umeå Introduction Abdominell bulging och ärrbråck är komplikationer efter öppna partiella nefrektiomier (OPN) genomförda i flanksnitt, men den exakta förekomsten är sparsamt kartlagd. Syftet är att kartlägga incidens av bulge och ärrbråck efter OPN i flanksnitt. Method En retrospektiv journalgenomgång av 197 konsekutiva patienter opererade med OPN i flanksnitt under 2004-2014 vid Norrlands Universitetssjukhus och Sundsvalls Sjukhus. Medicinska journaler och röntgenbilder, tagna postoperativt vid 3 månader, 1 år och 2 år, gicks igenom sökandes efter förekomst av journalförda eller radiologiskt synliga ärrbråck eller bulging. Result Efter exklusion kvarstod 186 av 197 patienter. Kliniskt upptäckt bulge omnämndes hos 36 patienter (19 %) och radiologiskt synlig bulge hos 48 patienter (26 %). Kliniskt upptäckt ärrbråck fanns hos 5 (3 %) av patienterna och radiologiskt synlig ärrbråck hos 9 (5 %) av patienterna. BMI var statistiskt signifikant en riskfaktor för ärrbråck (p=0,012) och bulging (p=0,041). Andra demografiska variabler var ej statistiskt signifikanta. Bulgegruppen hade en signifikant förminskad muskeltjocklek på den opererade sidan, -8 mm (range -26–12 mm) jämfört med -3 mm (range -21–7 mm) hos de utan bulge och bråck (p=0,005). Discussion Frekvensen av ärrbråck efter OPN i flanksnitt är jämförbar med bråckfrekvensen efter andra bukoperationer. Bukväggsbulge är en vanlig komplikation efter flanksnitt. Patienternas upplevelse och fysiska svaghet i dessa grupper behöver studeras ytterligare. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑16.15 Plats: Forum 298 Kombinerad robotassisterad och laparoskopisk proktokolektomi med anläggande av ileoanal bäckenreservoar Henrik Iversen, Stockholm Martin Janson Stockholm, Annika Sjövall Stockholm Introduction Sedan 2 år bedrivs robotassisterad kolorektalkirurgi på Karolinska Universitetssjukhuset i Solna. Införandet föregicks av ett strukturerat utbildningsprogram på Kliniskt Träningscentrum på Karolinska samt på Ecole Européenne de Chirurgie i Paris. Hittills har 50 kolorektala resektioner utförts på vår sektion varav merparten utgjorts av rektumresektioner pga rektalcancer. Resultaten presenteras tillsammans med övriga stockholmsjukhus i annat abstract på detta möte. Parallellt görs på enheten även laparoskopiska kolonresektioner. Utöver fördelar i form av mindre smärta, och kortare vårdtid som kan uppnås med minimalinvasiv teknik efterfrågas i allt högre grad även detta av kosmetiska skäl bland unga patienter. I detta abstract presenteras ett fall där vi utfört minimalinvasiv proktokolektomi samt anläggande av ileoanal bäckenreservoar hos 21-årig man med familjär adenomatös polypos. Method Ingreppet inleddes med patienten i högerroterad trendelenburgposition och med robot löstes vänsterkolon inklusive vänster flexur samt delades IMA. Rektum löstes härefter med nervsparande TME ner till övre intersfinkteriska planet varefter tvär avstapling gjordes omedelbart ovan sfinkterplanet. Roboten dockades av varefter högerkolon och transversum löstes laparoskopiskt anatomiskt med komplett mobilisering av tunntarmens mesenterialstjälk. Befintliga robotportar användes. Preparatet utförskaffades via 5,5 cm pfannenstielincision med extrakorporal avstapling av distala ileum. Stapling av J-pouch gjordes extrakorporalt via pfannenstielincisionen varefter ileoanala anastomosen staplades problemfritt laparoskopiassisterat 3-5 mm ovan linea dentata. Avlastande loopileostomi anlades. Result Operationstid: 472 min. Blödning: 50 ml. Postoperativ vårdtid: 5 dygn. Intakt urogenitalfunktion. Återinlagd pga stomiflödesproblematik. Patienten är nu välmående. Discussion Kombinerad robotassisterad och laparoskopisk proktokolektomi med bäckenreservoar kan erbjuda ett fungerande minimalinvasivt alternativ till öppen kirurgi, där roboten kan underlätta den djupa bäckendissektionen. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑16.15 Plats: Forum 299 Kvalitetsarbete av sårrupturer vid kirurgkliniken Danderyds sjukhus Anna Löf Granström, Stockholm Jacob Freedman Stockholm Introduction Sårruptur efter medellinjesnitt vid bukoperationer är en känd komplikation som kräver akut reoperation och ger ökat lidande för patienterna samt ökade sjukvårdskostnader. Kända riskfaktorer är postoperativ sårinfektion och akut operation. Tidigare studier av elektiva operationer har visat att frekvensen sårrupturer minskar då medellinjesnitten förslutes med fortlöpande tråd med kvot mellan tråd- och sårlängd på över fyra. Syftet med denna studie var att utvärdera frekvensen sårrupturer på Danderyds kirurgklinik samt att implementera och utvärdera 4:1 förslutning av buken. Method Genom retrospektiv journalsökning identifierades samtliga medellinjesnitt och sårrupturer vid kliniken mellan 20082013. Efter genomgång av samtliga fall sammanställdes data och presenterades för kliniken i början av 2014. Därefter beslutades att alla medellinjesnitt ska förslutas enligt 4:1 förslutning med fortlöpande sutur. Frekvensen sårrupturer efter förändringen kontrollerades genom journalsökning av 2014 års medellinjesnitt samt sårrupturer. Result Mellan 2008 och 2013 identifierades 80 sårrupturer av totalt 4645 medellinjeincisioner. Frekvensen sårrupturer per år varierar mellan 1,2 % till 2,2 %. År 2014 identifierades 8 sårrupturer på totalt 558 medellinjesnitt, vilket ger en frekvens av sårrupturer på 1,4 %. Majoriteten av sårrupturerna inträffade efter akut kirurgi, 73 % i genomsnitt per år. Discussion Frekvensen sårrupturer efter planerade medellinjesnitt kan enligt litteraturen minskas genom 4:1 förslutning med fortlöpande tråd. Detta gynnar både patienten samt sjukhuskostnader. Vår studie visar en frekvens av sårrupturer mellan 1,2 - 2,2 % där majoriteten uppkommit efter akuta operationer. Orsaken till denna fördelning är oklar men kan vara orsakad av patientfaktorer så väl som faktorer hos operatören. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑16.15 Plats: Forum 300 Kvalitetsregistret för Svenska Bukväggsbråck – omoperation efter ärrbråcksoperation Peder Rogmark, Malmö Agneta Montgomery Malmö Introduction Ärrbråck efter kirurgi är ett betydande kliniskt problem och trots rekonstruktion med nät ses återfall av bråck. Den första analysen avseende återfallsbråck registrerade i Svenska Bukväggsbråcksregistret rapporteras. Method Kvalitetsregistret har idag 4100 registrerade operationer från 10 kliniker. Samtliga typer av bukväggsbråck inkluderas med uppföljning efter 1 månad, komplicerade bråck även efter 6 månader. Totalt 90 omoperationer med tillgängliga primäroperationsdata analyseras. Result Registret omfattar 1404 navelbråck (NB), 556 epigastrikabråck (EB), 50 övriga primära bråck(ÖB), 1259 ärrbråck (ÄB) samt 84 parastomala bråck (PB). Totalt 90 omoperationer är registrerade. Omoperationsfrekvensen för NB var 1.7%, EB 4.7%, ÖB 2.0%, ÄB 2.6% och PB 6.0%. Omoperation utfördes efter median 382 (IQR 384) dagar. Vanligaste lokalisationen var navelområdet. Primära operationstekniken vid NB och EB var suturplastik med icke-resorberbar tråd i 65% respektive 84% och primära operationstekniken vid ÄB var IPOM i 58%, retromuskulär nätplastik i 12 %, intermuskulär nätplastik i 12% och resterande övriga metoder. Omoperationspatienterna hade komplikationsfri 30dagarsuppfölning i 79%. Omoperationerna gjordes med IPOM 39%, retromuskulärt 26%, onlayplastik i 10% samt resterande med övriga metoder. Discussion Omoperationsfrekvensen för ärrbråck är låg, medan frekvensen är relativt hög för epigastrika- och parastomalabråck. Kvalitetsregistret behöver fler inkluderade operationer för att kunna rekommendera specifika operationstekniker vid olika typer av bukväggsbråck. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑16.15 Plats: Forum 301 Laparoskopisk ventralherniaplastik: medför suturering av fasciedefekter bättre resultat? Jael Tall, Stockholm Bengt Håkanson Stockholm, Joakim Pålstedt Stockholm, Anders Thorell Stockholm Introduction Laparoskopisk ventralherniaplastik med meshförstärkning (LVHRst) medför kortare vårdtider och lägre frekvens av postoperativa infektioner jämfört med öppen operation. Förekomst av serom eller hematom är dock vanligare efter laparoskopisk operation. Huruvida förslutning av fasciedefekten (LVHRfc) medför lägre frekvens av serom eller hematom och recidiv är inte ännu klarlagt. Method Retrospektivt identifierades, via Svenska bukväggsbråckregistret, 380 patienter som opererats elektivt för ventralhernia eller ärrbråck på Ersta sjukhus under tiden januari 2011 till mars 2015. Som utfallsvariabler valdes recidiv, serom eller hematom 6 månader efter kirurgi. Result 88 (23%) patienter opererades med LVHR-fc och 292 (77%) genomgick LVHR-st. Demografiska data eller fasciedefektens storlek skiljde sig inte åt mellan grupperna. Ärrbråck var vanligare i LVHR-fc (85 vs. 62%, p<0.001). Vid 6-månaders uppföljning noterades recidiv hos 2 patienter i LVHR-fc och 14 i LVHR-st (3 vs. 5%, p=ns). Serom eller hematom uppstod hos 2 och 19 patienter i LVHR-fc och LVHR-st, respektive (3 vs. 7%, p=ns). Discussion Laparoskopisk operation av ventralhernia med samtidig förslutning av fasciedefekt kan utföras med god säkerhet. Vi kunde i detta material inte påvisa någon statistiskt säkerställd förbättring av korttids recidivfrekvens eller serom/hematombildning. Våra data antyder dock att denna teknik har potential att förbättra resultaten efter laparoskopisk ärrbråckskirurgi. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑16.15 Plats: Forum 302 Peroperativ online registrering till kvalitetsregister. Michaela Breistrand, Mora Johanna Österberg Mora Introduction För att minska dubbelarbete med pappersformulär, började kirurgerna vid Mora lasarett 2005 registrera online till Svenska Bråckregistret och GallRiks. Trots denna rutin registrerades operationsdata sent eller aldrig. Detta innebar frustration och efterarbete för registerkoordinatorerna. Ibland saknades väsentliga uppgifter i operationsberättelserna, som försvårade inmatning av data och försämrade validiteten. Istället för att analysera och återkoppla data, användes dyrbar tid till efterregistrering. Från 2012 introducerades en ny rutin där undersköterskorna registrerar till kvalitetsregistren direkt på operationssalen. Målet var att effektivisera inrapporteringen, minska problemen med efterregistrering, frigöra tid samt säkerställa att data blev valida. Method Efter stöd från verksamhetsledning samt information till berörda beslutades att data till alla benigna kvalitetsregister skulle utföras online peroperativt av undersköterskor i samråd med operatör. Utbildning om kvalitetsregistren gavs, teknisk utrustning optimerades med dubbla skärmar för säker och användarvänlig funktion. Idag hanteras alla benigna operationsregister direkt online, med mål om att även de maligna operationsregistren ska utföras peroperativt framöver. Result Att registrera peroperativt online fungerar bra efter utbildning. Endast de gånger då webbportalen ligger nere används pappersregistrering. Undersköterskorna känner sig delaktiga och får större kunskap om operationerna. Data är valida och täckningsgraden hög. Discussion För att kunna använda oss av kvalitetsregister vid förbättringsarbete och forskning är det av yttersta vikt att data är valida. Peroperativ online registrering av undersköterskorna på operationssal till kvalitetsregister gör inrapporteringen fullständig och säker, är tidsbesparande, ökar fokus på operationen samt höjer kunskapsnivån i hela operationsteamet. Vi har även skapat en utbildningsfilm som finns på SIKT hemsida. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑16.15 Plats: Forum 303 Rectusmuskelatrofi samt bråckutveckling vid subcostal incision efter leverresektion tillföljd av metastaserande kolorektal cancer. Marie Massalsky, Malmö Agneta Montgomery Malmö Introduction Leverresektion vid metastaserande kolorektal cancer ger en förlängd överlevnad och utförs i allt större omfattning. Vanligen görs en subcostal incision med omfattande delning av bukväggsmuskulatur och ett flertal interkostalnerver. Leder detta till en permanent atrofi av rectusmuskeln och utveckling av ärrbråck? Method Patienter som genomgått leverkirurgi tillföljd av metastaserande kolorektal cancer under 2012 på SUS Lund med subcostal incision eller Mercedessnitt inkluderades. Tjockleken av höger och vänster rectusmuskel mättes på CT preoperativt samt 6 och 12 månader efter leverkirurgi liksom utveckling av bråck i incisionslinjen. Atrofi definierades som minimum 20% reducerad muskeltjocklek och total atrofi om rectuslogen var <3mm, då endast fascior bedömdes kvarstå. Mätningar gjordes av två oberoende. Exklusion var tidigare snitt under arcus och avsaknad av tillgänglig CT uppföljning. Result Totalt 44/74 patienter inkluderades. Medianåldern var 70 år (range 35-82), BMI (18-41), 14% rökare och 64% män. Totalt 64 % hade ingen comorbiditet förutom sin cancer. Incisionen förslöts i två lager med PDS. Någon suturkvot fanns ej angiven. Atrofi utvecklades hos 36/44 (84%) redan efter 6 månader och kvarstod hos alla efter 12 månader. Totalt 14% (6/44) hade total atrofi. Bråckutveckling sågs hos 9/44. Discussion Subcostal incision vid leverkirurgi tillföljd av colorektal cancer orsakar denervering av rectusmuskulaturen vilket leder till omfattande rectusatrofi och en hög frekvens bråckutveckling. Denervering medför en irreversibel skada som också kan leda till dålig support för en eventuell stomi med ytterligare bråckutveckling. Skulle dessa patienter vara betjänta av, att om möjligt, bli leverreceserade via den tidigare medelincisionen? Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑16.15 Plats: Forum 304 Sensor-stentet – en textil sensor skapad av piezoelektrisk tråd för evaluering av tarmmotorikens kompression av ett stent Maria Bergström, Borås Jorge Arroyo Vàzquez Borås, anja Lund Borås, Per-Ola Park Borås Introduction Täckta stentar används allt mer för behandling av läckage, främst postoperativt i gastrointestinalkanalen. Migration är en fruktad komplikation vid dessa behandlingar. Stentets geometriska form och mekaniska egenskaper kan antas påverka migrationstendensen. I avsaknad av modeller har dessa faktorer inte studerats. Vi har i samarbete med Textilhögskolan i Borås påbörjat utvecklingen av en sensorstent-modell. En polymerbaserad piezoelektrisk tråd känslig för deformation har utvecklats vid Textilhögskolan i Borås i samarbete med Swerea IVF. Töjning av tråden förändrar dess elektriska potential vilket kan registreras; tråden kan användas som en tunn (60 μm) och flexibel töjningssensor. Method Den piezoelektriska tråden vävdes in i ett icke täckt Duodenalstent (Hanaro, MI-Tech). Försöket utfördes i två etapper. 1) Ex-vivo: Stentet utsattes för dynamisk kompression med ringar som fördes över det. Variationer i elektrisk potential i piezotråden registrerades med oscilloskop avseende signalens läge och amplitud. 2) In vivo: icke-överlevnadsmodel, gris: Stentet placerades i grisens pylorus via laparotomi och gastrotomi. Ventrikeln syddes ihop och de piezoelektriska trådarna drogs ut till oscilloskopet. Den piezoelektriska signalen mättes under 30 minuter, både som basalvärden och efter stimulering med Neostigmin. Result Ex-vivo-modellen visade att de piezoelektriska trådarna genererade en elektrisk signal där olika mekaniskt tryck inducerade olika potentialer. In-vivo-försöket: basalmätningarna visade tydligt samband mellan piezo-elektriskt inducerade potentialvariationer och synliga pylorara kontraktioner. Vid stimulans med Neostigmin noterades ökade potentialer tillsammans med synligt ökad pylorusaktivitet . Discussion Studien visar att piezoelektriska trådar som vävts in i ett stent kan representera tarmrörelser. Med utveckling av modellen skulle ett sensor-stent kunna skapas för att utvärdera den fysiologiska effekten av stentbehandling. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑16.15 Plats: Forum 305 Självlåsande loop för temporär förslutning av colon runt skaftet på städ vid anastomosering av colon Odd Höglund, Uppsala Oskar Maxon Uppsala, Anders Grönberg Halmstad Introduction Colorektalcancer är den tredje vanligaste cancerformen i världen. Vid kirurgisk behandling avlägsnas tumören och konventionell stapling eller suturering används för att anastomosera tarmändarna. En annan intressant teknik att skarva tarm är den Adaptiva Anaeroba Anastomosen, en nyutvecklad metod där anastomosen kan valideras redan under operationen och där hållfastheten i anastomosen är lika hög som resterande tarmvägg från operationstillfället och framåt i tiden. Vid både Adaptiv Anaerob Anastomos och stapling försluts tarmlumen tillfälligt runt skaftet på städet med en tobakspungssutur. Målet med denna studie var att utvärdera möjligheten att ersätta denna tobakspungssutur med en självlåsande loop. Method Ett flexibelt band med en låsmekanism konstruerades, en självlåsande loop. Små upphöjningar fanns på bandets yta för att skapa friktion mellan implantat och vävnad med avsikt att erhålla ett bra vävnadsgrepp när loopen dras åt runt vävnaden. Ett in vivo test utfördes på sex grisar, vikt ca 50 kg, där det självlåsande implantatet användes för att försluta lumen runt skaftet på städet. Den Adaptiva Anaerob Anastomos tekniken och konventionell cirkulär stapling användes på tre grisar vardera. Result Den självlåsande loopen kunde användas för att försluta tjocktarmslumen runt skaftet på städet vid bägge metoderna. Subjektivt bedömdes den självläsande loopen åstadkomma ett bra vävnadsgrepp och en god förslutning Discussion Teknologin upplevdes som enkel att använda och potentiellt tidsbesparande. Resultatet av studien antyder att den självlåsande loopen kan användas för att ersätta tobakspungssutur för tillfällig förslutning av colon. I studien identifierades även potentiella detaljförbättringar av implantatets design. Tack till SIKT vars Forskningsstipendium 2014 möjliggjorde denna studie. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑16.15 Plats: Forum 306 Svagare bukväggsstyrka ju större bråckarea vid Gigantiska ärrbråck Karin Strigård, Umeå Ulf Gunnarsson Umeå, Peter Falk Göteborg Introduction Patientrelaterade faktorer som påverkar uppkomsten av gigantiska ärrbråck är rökning, diabetes, grav övervikt och rubbningar i kollagenmetabolismen vid läkning. Uppbyggnaden/remodulering av extracellulära matrix (ECM) ligger till grund för utvecklingen av bukväggsdefekter. Patienter med stora bukväggsbråck upplever svaghet i bukväggen, vilket kan leda till minskad fysisk aktivitet och övervikt. Det är i en mindre studie visat att bukväggsstyrkan ökar om linea alba återförs till rätt position i samband med bråckkirurgi. Huruvida den preoperativa bukmuskelstyrkan är kopplad till bråckets storlek är inte beskrivet. Method 52 patienter som skulle opereras för gigantiska bukväggsbråck genomgick preoperativt test av bukväggsstyrkan med Biodex system 4. Metoden är tidigare validerad gällande personer med stora bukväggsbråck. Kraften (Nm) testades vid flektion och extension i två olika hastigheter samt isometriskt. Bråcken var mer än 10 cm transversellt mätt kliniskt eller med DT. Arean av bråcken beräknades från de kliniskt uppmätta måtten longitudinellt och transversellt. Result 27 män och 25 kvinnor ingick i studien och åldern varierade mellan 35 och 77 (medel 62,8) år. Arean av bråcken varierade mellan 21,2 och 433,3 cm2 med ett medel på 167,3. Det fanns en signifikant koppling mellan allt svagare muskelstyrka och ökad area vid alla testade modaliteter. Korrelationen var tydligast vid flektion och extension 30 grader/s. Det fanns ingen korrelation mellan area och kön, ålder eller BMI. Som grupp betraktat var män starkare än kvinnor. Discussion Studien visar en tydlig korrelation mellan bråckarea och muskelstyrka i bukväggen, vilket kan förklara patienternas upplevelser av bråcken. Resultaten stärker hypotesen om vikten av att återställa linea alba vid gigantiska bukväggsbråck. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑16.15 Plats: Forum 307 Säker galloperation med ”The critical view of safety” Saif Al-Tai, Torsby Stephan Axer Torsby Introduction Det görs runt 12.000 laparoskopiska kolecystektomier varje år i Sverige. Iatrogena gallgångsskador kan leda till allvarliga konsekvenser inkluderande en signifikant ökad mortalitetsrisk. Intraoperativ kolangiografi (IOC) anses vara ett bidrag till att minska risken för gallvägsskador trots risken till felaktig tolkning av resultaten. Syftet med undersökningen var att implementera och evaluera en operationsstrategi speciellt vid ST-utbildning som är effektiv i att förebygga gallgångskador – the critical view of safety (CVS) Method Vid denna undersökning utförde en ST-läkare elektiva och akuta laparoskopiska kolecystektomier under en period av tre månader med målet att uppfylla kriterierna för CVS. Ingreppen film- och fotodokumenterades. Operationstiden registrerades och jämfördes med tidigare operationstider under utbildningsperioden. Result 25 operationer ingick i undersökningen, två akuta och 23 elektiva laparoskopiska kolecystektomier. CVS åstadkoms vid 24 operationer (92 %). Genomsnittlig operationstid var 75 min(SD= 23) och därmed lägre än den genomsnittliga operationstiden under tidigare utbildningsperioden (47 operationer på 3 år med en genomsnittlig operationstid på 99 min SD=31). Det uppstod inga intraoperativa komplikationer. Discussion CVS som operationsteknik vid laparoskopisk kolecystektomi är lätt att implementera under ST-utbildning. Att kombinera intraoperativ kolangiografi (IOC) med CVS minska risken för felaktig tolkning av IOC-bilder. Andra fördelar är kortare operationstider, operatörens ökade förtroende för operationstekniken och en hög standardiseringsgrad. Parametern ”Operationen utfördes med ”Critical view of Safety” borde ingå i Gallriks-registret för att kunna evaluera operationsteknikens betydelse. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑16.15 Plats: Forum 308 TEP efter 15 år Per Johansson, Skövde Bengt Novik Stockholm Introduction Det saknas systematiskt registrerade långtidsdata om ljumskbråckkirurgi, inte minst efter laparoskopiska TEP och TAPP. Method En kirurgs samtliga 510 TEP och 5 TAPP registrerades prospektivt under 4 år (feb 1998 – feb 20012). De 377 patienterna utvärderades upprepat till och med 5 år, samt nu efter 12-17 år, med en selekterande screening-enkät. Patienter med kliniskt relevanta symptom selekterades till att kroppsundersökas av oberoende kirurger enligt ett standardiserat studieprotokoll. Utfallsmått var recidiv, postop smärta och patienttillfredsställelse. End-points var fullföljd långtidsuppföljning, recidiv-op eller död. Result Vid op-datum var patienternas medelålder 56 år. Under observationstiden avled drygt 60 patienter (ca 13%), men bara 3 av de avlidna har inte besvarat någon av uppföljningsenkäterna. Mer än 95% av patienter respektive plastiker har kunnat följas till någon av ändpunkterna. Fem recidiv har omopererats och ytterligare 5 asymptomatiska recidiv har diagnosticerats. Endast 3 av recidiven diagnosticerades inom det första postop året. Hälften debuterade sent (> 2 år) och 4 av recidiven debuterade > 5 år postop. Kroniskt obehag har totalt rapporterades efter 6% av plastikerna. Vid den senaste uppföljningen har ingen patient rapporterat svår smärta och endast 6 patienter registrerat måttliga obehag. Långtidsresultatet efter de flesta plastikerna (96%) har av patienterna betygsatts som bra eller mycket bra. Discussion Uppföljningsfrekvensen är en av de högsta som någonsin rapporterats i en stor långtidsstudie av bråckkirurgi. TEP kan recidivera efter flera års tid, men det är ovanligt. Hälften av recidiven opereras inte. Kronisk postop smärta tenderar att minska med längre uppföljningstid. Långtidsresultaten är generellt goda. Studiens data kan användas för jämförande bench-marking och power-beräkningar i andras framtida långtidsstudier. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 15.00‑16.15 Plats: Forum 309 Trauma 310 Blödningsdöd efter trauma beror på icke-komprimerbar blödning i thorax och buk Marcus Wannberg, Stockholm Poya Ghorbani Stockholm, Carl-Magnus Whalgren Stockholm, Lovisa Strömmer Stockholm Introduction Blödningschock är den huvudsakliga orsaken till behandlingsbar död efter trauma. Denna retrospektiva studie av dödsfall efter trauma på grund av blödning syftade till att identifiera skadetyp, anatomisk lokalisering av blödning, och tid för dödsfall. Method Alla dödsfall som inträffade i samband med trauma vid vår institution från 2007 till 2011 undersöktes. Dödsfall på grund av blödningschock inom 24 timmar identifierades och obduktionsrapporter undersöktes. Demografi, skadetyp och tid då dödsfallet inträffade registrerades. Result Under studietiden inträffade 50 dödsfall efter trauma orsakade av blödningschock. Medianåldern var 32 år (IQR: 1893), 18 % kvinnor. Trubbigt våld stod för 68 % av fallen och penetrerande våld för 32 %. Median Injury Severity Score (ISS) var 56 (10-75) och median tid från ankomst till död var 1.0 timme (3 minuter – 15 timmar). Det var 25 dödsfall på grund av blödningschock inom den första timmen efter ankomst och thoraxtrauma var i detta fall dominerande (64 %; 16/25). 14 patienter klassificerades som döda vid ankomst. Totalt var dödsfall av blödningschock vanligast efter thoraxtrauma (50 %; 25/50), följt av trauma i multipla kroppsområden (28 %; 14/50) och buktrauma (22 %; 11/50). Utblödning från skador på specifika kärl omfattade thorakalaorta (n=6), arteria brachiocephalica (n=1) och bukaorta (n=1). Discussion Tidig traumatisk blödningsdöd beror på icke-komprimerbar blödning där utblödning från thoraxtrauma dominerar. Framtida behandlingsstrategier kommer att kräva nya metoder för att minska dödligheten av dessa komplexa skador. Dag: Fredag 21/8 Tid: 08.15‑08.25 Plats: Club 700 311 EXTRACORPOREAL MEMBRANE OXYGENATION IMPROVES COAGULOPATHY IN EXPERIMENTAL TRAUMATIC HEMORRHAGIC MODEL Magnus Larsson, Stockholm Carl-Magnus Wahlgren Stockholm, Louis Riddez Stockholm, Anders Östlund Stockholm, Björn Frenckner Stockholm Introduction Hemorrhage is the most common cause of preventable death after trauma. Coagulopathy plays a central role in uncontrolled bleeding and is caused by multiple factors. Extra Corporeal Membrane Oxygenation (ECMO) is an established treatment for patients with respiratory failure but has in recent years also been used in severely injured trauma patients with cardiopulmonary failure and coexisting bleeding shock. The aim of this study was to study the effect of ECMO on hypothermia, acidosis, and coagulopathy in a traumatic hemorrhagic rabbit model. Method New Zealand White rabbits (n=10) were anesthetized with Midazolam and Sufentanil. They sustained laparotomy, bilateral femur fractures, and were hemorrhaged 50 % of their estimated blood volume. After 90 minutes of bleeding shock they were resuscitated with a standard protocol (n=5) or with venoarterial ECMO (free of systemic heparin) in addition (n=5). Result 5/5 animals survived in the ECMO group. 3/5 animals survived in the Control Group. ECMO during 60 minutes of resuscitation efficiently increased the body temperature, improved pH and stabilized the circulation. ECMO improved coagulation measured by ROTEM with a significant decrease in Clot Formation Time and Clotting Time. ECMOtreatment also reduced the animals Ear Bleeding Time. The Maximum Clotting Formation was not affected by ECMO. Discussion Heparin-free ECMO may improve the coagulative capacity in lethal exsanguination. By fastly increasing the body temperature and normalizing pH the time for clots to develop is reduced when ECMO is used. There is still a need to substitute the lost fibrinogen for stabilization of these clots. Dag: Fredag 21/8 Tid: 08.26‑08.36 Plats: Club 700 312 Betablockad behandling minskar dödligheten efter isolerad svår traumatisk hjärnskada Eric Thelin, Stockholm Louis Riddez Stockholm, Shahin Mohseni Stockholm Introduction Flertalet nordamerikanska studier har noterat en ökad överlevnad hos traumatisk hjärnskadade patienter som exponerats för betablockadmedicinering under vårdtiden. Målet med denna studie var att se vilken effekt betablockadbehandling hade på överlevnaden i en svensk kohort bestående av patienter drabbade av isolerad svår hjärnskada. Method Traumadatabasen vid Karolinska Universitetssjukhuset Solna användes för att detektera samtliga patienter med svårt isolerad hjärnskada, som definierades som en intrakraniell skada med Abbreviated Injury Scale (AIS) ≥3 men med extrakraniella skador graderad AIS ≤2, mellan åren 2007 och 2011. Multivariatanalys användes för att värdera effekten av betablockadbehandling på överlevnaden. Dessutom genomfördes en undergruppanalys för att analysera överlevnadseffekten hos patienter som hade betablockadbehandling innan traumatillfället. Result Totalt uppfyllde 874 patienter inklusionskriterna och av dessa hade 33% (n=287) behandlats med betablockadbehandling under vårdtiden. De behandlade patienterna var äldre (62 ±16 år vs. 49 ±21 år, p<0.001), och hade en allvarligare skada baserad på Injury Severity Score (ISS) och huvud AIS (ISS ≥16: 71% vs. 59%, p<0.001; huvud AIS ≥4: 60% vs. 45%, p<0.001). Patienter som inte behandlats med betablockad hade en 5 gånger så hög risk att avlida under vårdtiden, efter att ha justerat för signifikanta parametrar (Adjusted OR 5.0, CI 95% 2.7-8.5, p=0.001). Ingen betablockadbehandling innan traumat resulterade i högre mortalitet (AOR 3.0 CI 95% 1.2-7.1, p=0.015). Discussion Betablockadbehandling efter isolerad svår hjärnskada är associerat med en förbättrad överlevnad, i synnerhet om patienten också erhållit betablockadbehandling innan traumatillfället. För att bättre kartlägga sambandet mellan betablockadbehandling och patientutfall efter hjärnskada rekommenderar vi prospektiva studier inom området. Dag: Fredag 21/8 Tid: 08.37‑08.47 Plats: Club 700 313 Kirurgisk behandling av svåra bäckenskador Lovisa Strömmer, Stockholm Emma Rosander Stockholm, Poya Ghorbani Stockholm, Magnus Falkén Stockholm, Louis Riddez Stockholm Introduction Tidig diagnostik och behandling av blödning hos patienter med svåra bäckenskador är avgörande för överlevnad. I denna studie beskriver vi den akut kirurgiska och endovaskulära behandlingen av bäckenskador under de senaste 2 åren. Method Deskriptiv studie av prospektivt insamlade data (skadegrad/mekanism, fysiologi, behandling, 30-dagars mortalitet, dödsorsak, undvikbar död) under 2013-2014, Karolinska Universitetssjukhuset. Systoliskt blodtryck ≤90 mmHg definierades som hemodynamiskt instabil. Data presenteras som median (IQR). Result 164 patienter med bäckenskador identifierades varav 71(43%) var svåra(AIS ≥3) skador. Ålder var 47(28-63), ISS 20(12-34).En majoritet var höga fallskador (46%). Akut kirurgisk åtgärd (thorakotomi n=3, laparotomi n=13, preperitoneal packning n=2), angiografi/embolisering(A/E n=14) eller kraniotomi(n=3) genomfördes på 18% (30/164) av patienterna. Tid till kirurgi var 48(8-94) min. A/E genomfördes som enda åtgärd(n=6, tid till A/E 102 (79-159) min) eller i kombination med annan åtgärd(n=8) och oftast i hybridsal(12/14, 86%). Mortalitet var 6%(10/164). Dödsorsaker var blödningschock(n=4), TBI(n=2), organsvikt(n=1) och annat(n=3). Ingen undvikbar död identifierades. Instabila patienter, 15/164(15%), hade högre ISS, 43(38-66) och 11/15(73%) hade svåra bäckenskador. 9/14(60%)patienter hade blödningschock och 6/9(67%) orsakades framförallt av bäckenblödning. Akuta kirurgiska åtgärder var thorakotomi n=3, laparotomi n=7, preperitoneal packning n=2, A/E n=6 (varav 3 bäcken), kraniotomi n=1 på 9 patienter . Aortaballong användes vid tre tillfällen. Mortalitet var 27%(4/15) varav två döda vid ankomst. Dödsorsaker var blödningschock(bäcken n=2) och annat(n=2). Discussion Patienter som inkom instabila med svåra bäckenskador hade multipla skador men hos en majoritet orsakades blödningschock och död av bäckenskadan. Dessa patienter är ovanliga men har hög mortalitet och kräver kombinerad kirurgisk och endovaskulär behandling för att uppnå blödningskontroll. Dag: Fredag 21/8 Tid: 08.48‑08.58 Plats: Club 700 314 Försämrad livskvalitet efter cykelolycka Evelyne Zibung Hofmann, Stockholm Louis Riddez Stockholm, Caroline Nordenvall Stockholm Introduction Cykelolyckor drabbar ofta unga och aktiva personer. Skador efter trauma kan leda till försämrad livskvalitet. Målet med denna studie är att undersöka livskvalitén i cykeltraumapatienter och att identifiera de som löper störst risk att drabbas av försämrad livskvalitet. Method En enkät med fyra frågor om livskvalitet skickades till 173 patienter som vårdats på Traumacentrum Karolinska efter en cykelolycka mellan åren 2010-2012. Uppgifter om olyckan och skadorna hämtades ur journalen. Ett samband mellan dessa faktorer och livskvalitén undersöktes med hjälp av univariata och multivariata regressionsanalyser. Result 148 patienter besvarade enkäten (85,5%). De flesta (85,1%) hade endast lindriga skador. Mer än sex månader efter olyckan uppgav 72,1% att de besvärades av fysiska symptom. Patienter med Glasgow Coma Scale (GCS) ≤13 eller Injury Severity Score (ISS) >15 upplevde en negativ inverkan på ”känslor/livsinställning” (p-value 0,003 resp. 0,045). ”Fysiskt lidande” uppgavs av patienter med GCS ≤13 eller halsryggskador (p-values 0,020 och 0,025). Patienter med ISS >15 eller ansiktsfrakturer upplevde begränsningar i ”dagliga aktiviteter” (p-values 0,031 och 0,025). Discussion Mer än 70% av cykeltraumapatienterna upplever fysiska besvär mer än sex månader efter olyckan trots att endast 15% var svårt skadade. Riskfaktorer för nedsatt livskvalitet är GCS ≤13, ISS >15, halsryggskador eller ansiktsfrakturer. Fler studier krävs för att undersöka om en målinriktad rehabilitering kan förbättra livskvalitén i dessa patienter. Dag: Fredag 21/8 Tid: 08.59‑09.09 Plats: Club 700 315 Bakterieflora och antibiotikaresistens hos syriska patienter som opereras för krigsskador Andreas Älgå, Stockholm Johan von Schreeb Stockholm Introduction Krigsskador är i hög grad associerade med kontamination och infektion. Sårinfektion är den vanligaste orsaken till mortalitet och morbiditet hos krigsskadade som överlever de första timmarna. Ökad antibiotikaresistens och förändringar av vanligen förekommande bakterier utgör stora utmaningar i behandlingen av krigsskador. Syftet med denna studie var att karakterisera bakterieflora och resistensmönster i sår hos patienter från krigets Syrien och studera kopplingen mellan infektion och vårdförlopp. Method Vid Läkare utan gränsers traumaprojekt i Ar Ramtha, Jordanien behandlas krigsskadade syrier, huvudsakligen för explosions- och skottskador. Vid misstänkt sårinfektion tas intra-operativa vävnadsodlingar. Retrospektiv data inhämtades för samtliga patienter inlagda 17 september 2014 – 31 januari 2015. Jämförelser gjordes via t-test med 95% konfidensintervall. Result Totalt 139 patienter inkluderades i studien. Tecken till sårinfektion sågs hos 27 (19%) patienter (medianålder 30 år, 81% män). Sårinfektion kunde bekräftas med minst en positiv odling hos 26 (96%) patienter. Totalt 58 sårodlingar var positiva. Vanligaste bakterier var Staphylococcus aureus, Acinetobacter, Enterobacter cloacae, och Klebsiella pneumoniae. I nio (35%) av de odlings-positiva såren detekterades multiresistenta organismer. Dessa utgjordes av Acinetobacter, Klebsiella och MRSA. Hos 24 (92%) av patienterna med verifierad infektion krävdes kirurgisk intervention, jämfört med 67 (60%) av patienterna utan infektionstecken. I genomsnitt krävdes åtta ingrepp i infektionsgruppen, jämfört med tre i kontrollgruppen (p<0,00001). Medelvårdtiden var 48 dagar i infektionsgruppen (n=18), jämfört med 14 dagar i kontrollgruppen (n=77) (p<0,00001). Discussion Vi har kartlagt bakteriefloran hos krigsskadade syrier och påvisat en hög grad multiresistenta mikroorganismer. Våra resultat indikerar en signifikant koppling mellan sårinfektion och ökat behov av kirurgi samt förlängd vårdtid. Dag: Fredag 21/8 Tid: 09.10‑09.20 Plats: Club 700 316 Evaluering av mjältstorlek efter mjältartärembolisering Khalid Elias, Uppsala Bengt Berg Stockholm, Magnus Jonsson Stockholm Introduction Icke operativ behandling med i första hand coiling av a.lienalis har i ökande grad accepterats som en rimlig strategi för hemodynamisk stabila patienter vid mjältskada. Syftet med denna behandling är att bevara mjälten med dess funktion i så stor utsträckning samtidigt som blödningen stoppas. Method Studien baserade på 35 patienter som genomgått mjältartärembolisering på Södersjukhuset, Stockholm, mellan 1999 och 2012. Patienterna identifierades i röntgenavdelningens databas. 24 patienter hade trubbigt våld mot mjälten. 16 av 35 patienter följdes upp med ulj undersökning av mjälten för storleksbedömning. Result Flest mjältartäremboliseringar vid trubbigt våld var framgångsrika. Lyckad frekvensen var 83% (n=20); tre patienter hade fortsatt blödning och behövde splenektomeras, en patient utvecklade abscess i mjälten och behövde splenektomi. I hela kohorten (n=35), observerades allvarliga komplikationer hos 6 patienter (17%); mjältinfarkt (n=3), mjältabscess (n=1), sepsis (n=1) och Stroke (n=1). Lindriga komplikationer inträffades hos 9 patienter (26%); dissektion i a. iliaca externa dx (n=1), migration av coils (n=2), feber (n=5) och buksmärtor (n=1). Ultraljuds undersökning visade en mjältstorlek med genomsnitt på 9 cm (intervall, 6-13 cm). Discussion Embolisering av mjältartären (coiling) förefaller vara en säker metod och i de flesta fall lyckas man undvika splenektomi. Mjältstorleken bevarades i den undersökta gruppen. Vår undersökning antyder att distal embolisering är förknippad med fler allvarliga komplikationer. Obs! Studien är ej färdig granskad av medförfattarna. En mer slimmad version kommer nästa vecka. Dag: Fredag 21/8 Tid: 09.21‑09.25 Plats: Club 700 317 Trauma "hands-on" workshop - nytt koncept av ST utbildning inom kirurgi Tal Hörer, Örebro RIckard Lingren Örebro, Göran Wallin Örebro Introduction För ST läkare inom kirurgi saknas ofta återkommande praktisk träning inom trauma. De befintliga kurser som erbjuds ger begränsad praktisk kirurgisk träning på ST nivå. Det finns ett behov för en utbildningsplattform som skall vara anpassad för ST läkare och kunna erbjuda en individuellt anpassad ”hands-on” träning inom kirurgisk trauma. Method Kirurgkliniken på USÖ har utvecklat ett nytt koncept för en praktisk trauma workshop (WS) för ST läkare under kirurgisk utbildning på alla nivåer. Denna 1,5 dagars WS leds av erfarna, aktiva traumakirurger med olika nationaliteter (ex. Sydafrika, USA och Israel). WS är till största del praktisk med träning på djurmodeller. Olika scenarion med operativa problem iscensätts och deltagarna (3-4/instruktör/modell) handleds genom ingreppet på en anpassad nivå. Detta kompletteras med falldiskussioner och strategiska övningar som ex. kärlaccess och ”endovascular trauma management". Result Årligen deltar ca 30 ST läkare inom det kirurgiska området i Örebro trauma WS. Konceptet har vuxit fram som ett väl fungerande och mycket uppskattat upplägg där fokus på det praktiska traumaomhändertagandet kan individualiseras vid samma undervisningstillfälle på ett sätt som blir lärorikt för alla. ST läkarna blir tryggare med trauma anatomi, operativa manövreringar, akuta blödningar, kärlaccess, strategiska beslut, aortaballong och kan pröva sig fram under handledning. Utvärderingsresultaten gav mycket höga betyg. Discussion Vi presenterar ett nytt trauma WS koncept som fokuserar på praktisk träning på djurmodeller under ledning av erfarna traumakirurger. ST läkarna utmanas till att identifiera och lösa olika situationer som uppkommer vid traumakirurgi. Utvärderingsresultaten har givit mycket positiv feedback som visar behovet av en sådan utformad hands-on WS. Dag: Fredag 21/8 Tid: 09.26‑09.30 Plats: Club 700 318 Vårdvetenskap 319 Utveckling av en smartphoneapp för patientrapporterad postoperativ återhämtning efter dagkirurgi Karuna Dahlberg, Örebro Mats Eriksson Örebro, Maria Jaensson Örebro, Ulrica Nilsson Örebro Introduction Dagkirurgi har expanderat avsevärt under de senaste årtiondena, i Sverige genomförs nästan 2 miljoner dagkirurgiska operationer per år. Dagkirurgiska operationer är en säker och beprövad metod, men upp till 30 % av patienterna upplever postoperativa komplikationer så som smärta, illamående och kräkningar, huvudvärk, ryggsmärta, ont i halsen, heshet, urinretention, frusenhet, och läpp-, mun- eller nervskador. En del patienter känner sig utelämnade, ensamma och osäkra på vilka symtom som är att vänta då det inte finns någon systematisk uppföljning av patientens postoperativa återhämtning. Syfte: Att utveckla och testa en webbaserad mobilapplikation där vuxna patienten som genomgått dagkirurgi själva rapporterar symtom relaterade till den postoperativa återhämtningen. Method Ett tvärvetenskapligt team bildades med forskare från omvårdnadsvetenskap och informatik. Tillsammans arbetade forskarna med patienter som genomgått dagkirurgisk operation och ett It-företag, för att anpassa frågorna i den svenska versionen av formuläret Quality of Recovery (QoR) till en webbaserad mobilapplikation för olika typer av smartphones, gällande frågornas formulering, svarsalternativ, layout och navigering. Result Den svenska webbaserade versionen av QoR (SwQoR) innehåller 31 frågor som besvaras på en horisontel visuell analog skala. Passande layout för smartphone så som optimala färger och textstorlek fastställdes. Tekniska frågor kring navigation och appens funktion på olika smartphones löstes. Discussion Slutsats: SwQoR i en app för smartphone är användarvänlig då den är lätt att förstå och lätt att navigera. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 13.00‑13.15 Plats: Kongresshallen 320 Bedsiderapport jämfört med läsrapport på kirurgisk vårdavdelning Tina Ahl Johansson, Norrköping Jessica Frisk Noorköping, Linda Lovin Norrköping Introduction Rapportering mellan sjuksköterskors arbetspass innehåller viktig information gällande patienten och sker traditionellt genom muntlig- eller läsrapport utan patientdelaktighet. Bedsiderapport är en metod som innebär överrapportering med patientdeltagande. På aktuell klinik sker överrapporteringen enligt läsande modell, vilket tenderat att ta lång tid och ofta har sjuksköterskan inte träffat patienterna innan eftermiddagsronden. Syftet med studien var att undersöka om bedsiderapport jämfört med läsrapport påverkade patientdelaktighet, hur väl insatta sjuksköterskorna var i patienten samt tidsåtgång för överrapportering och eftermiddagsrond. Method Randomiserad jämförande enkätstudie. Ett avdelningsben randomiserades till bedsiderapport och ett till läsrapport. Anonyma enkäter besvarades av patienter, läkare och sjuksköterskor. Material: Studien genomfördes på en vårdavdelning där kolorektal- och akut kirurgiska patienter vårdades. Exklusionskriterier gällande patienter var psykisk sjukdom, demens, medvetandesänkta, icke svensktalande och minderåriga. Totalt inkluderades 113 patienter. Antalet läkar- och sjuksköterskeenkäter var 56 respektive 129. Result Båda rapporteringsmetoderna gav hög patientdelaktighet. Sjuksköterskorna skattade sig signifikant (p= 0,000) högre avseende insatthet i patienterna efter läsrapport. Läkarna ansåg sjuksköterskorna vara väl insatta i patienterna i båda grupperna. Bedsiderapport innebar en signifikant (p=0,000) kortare överrapporteringstid samt tid för eftermiddagsrond (p=0,020). Discussion Inga signifikanta skillnader påvisades avseende patientdelaktighet eller hur insatta läkarna ansåg sjuksköterskorna vara i patienterna. Sjuksköterskorna skattade insatthet i patienterna sämre efter bedsiderapport jämfört med läsrapport vilket möjligen kan vara relaterat till att metoden att rapportera enligt bedside inte var tillräckligt inarbetad när studien genomfördes. En tidsvinst i överrapporteringstid och tid för eftermiddagsrond påvisades och detta torde innebära mer tid hos patienterna. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 13.15‑13.30 Plats: Kongresshallen 321 Direkt till operation utan att passera vårdavdelning. Nina Svensson, Göteborg Anette Sparw Göteborg Introduction Preoperativa förberedelse inför operation har tidigare skett på två verksamheter, vårdavdelning och på operation. Patienten lades in på vårdavdelning dagen innan eller tidigt på operationsdagens morgon. I syfte att optimera det preoperativa omhändertagandet startades projektet. Method Projektgrupp med medlemmar från båda verksamheterna kartlade hur processen skulle optimeras. Delvis genom benchmarking, utökande av patientens ansvar för förberedelser, lokalanpassning, samordning av professioner för att utnyttja rätt kompetens vid rätt tillfälle och att undvika dubbelarbete. Två testveckor genomfördes och utvärderades noggrant. Result Operationsmottagningen. Patienten kommer hemifrån, möts av personal från båda verksamheterna, förbereds i enskilt rum och får sedan vänta i bekväma vilfotöljer i en vacker och rofylld miljö. Pat hämtas av ansvarig narkospersonal och går in till operationsbordet. Inga sängar. All kirurgi går igenom ett identiskt flöde med fokus att skapa en process utan hinder och eliminera dubbelarbete. Patienten har ett ökat ansvar för sina egna förberedelser. Mottagningen öppnade den 22/9 2014 och har fram tom februari 2015 presterat följande resultat 91% (n537) av patienter som geneomgår elektiv inneliggande kirurgi har kommit direkt från hemmet till operation . Därutöver har vi tagit emot 181 537 vårddygn och 300 förmiddagar har sparats. 69% (n=125) av polikliniska patienter har skrivits ut via operationsmottagningen vilket frigjort ca 190UVA-timmar. Discussion Resultatet visar att det finns en stor styrka i att arbeta verksamhetsövergripande. Vi har förenklat/förbättrat/patientsäkrat omhändertagandet, ökat patientens delaktig i sin egen vård, minskat vårdtiden på sjukhus, ökat tillgängligheten genom att frigöra vårdplatser, förbättrat arbetsmiljön och förbättrat kommunikationen mellan verksamheterna. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 13.40‑14.30 Plats: Forum 322 Effekt av tuggummituggande mot postoperativt ileus efter pankreatikoduodenektomi – en randomiserad studie Thomas Andersson, Göteborg Kristofer Bjerså Linköping, Kristin Falk Göteborg, Monika Fagevik Olsén Göteborg Introduction Postoperativt ileus är ett vanligt fenomen efter bukkirurgi och innebär en tillfällig störning av mag-tarmperistaltiken. Tuggummituggande har framhållits som en säker metod att reducera postoperativt ileus efter kirurgi. Den här studiens syfte är att utvärdera om tuggummituggande i den tidiga postoperativa fasen kan reducera postoperativt ileus efter pankreatiokoduodenektomi ad modum whipple. Method I en prospektiv randomiserad kontrollerad studie inkluderades 28 patienter som genomgått pankreatikoduodenektomi i två grupper. Behandlingsgruppen (n=14) erhöll tuggummi + standardvård och kontrollgruppen (n=14) erhöll sockerlösning + standardvård. Primära utfallsmått var första postoperativa gasavgång och avföring. Sekundära utfallsmått var tolerans av klar vätska och flytande kost, samt vårdtid. Result Inga statistiskt signifikanta skillnader kunde observeras mellan interventions- och kontrollgrupp. Dock fanns en skillnad i medelvärde vad gäller tidpunkt för första postoperativa gasavgång, första postoperativa avföring, tolerans av klara drycker och flytande kost, samt vårdtid till förmån för interventionsgruppen. Discussion Även om den här studien inte kunde redovisa några signifikanta skillnader mellan grupperna så fanns en positiv trend för tuggummituggande som intervention mot postoperativt ileus hos patienter som genomgått pankreatikoduodenektomi. Även om metoden ibland upplevdes som påfrestande kan den ändå bedömas som en för patienten säker intervention. Det krävs dock ytterligare studier för att visa på signifikanta effekter. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 13.40‑14.30 Plats: Forum 323 Ett år efter abdominoperineala resektionen; Stomiterapeuters uppföljning av personer opererade för rektalcancer Elisabeth Aveborn, Örebro Agneta Törnquist Örebro, Emma Ohlsson-Nevo Örebro Introduction Varje år opereras ca 30 personer för rektalcancer med abdominoperineal resektion (APR) vid Universitetssjukhuset i Örebro. Operationen omfattar en resektion, förslutning av rektum samt en uppläggning av en sigmodeostomi. De opererade har det första året en individuellt behovsanpassad kontakt med stomiterapeuten för uppföljning/åtgärder av stomi och bandagefunktion, sårläkning och för att lära sig leva med stomi. Ett år efter operationen erbjuds ett återbesök för uppföljning. Kvarstående operationsrelaterade problem registreras, åtgärdas eller remiteras vidare. Syftet med utvecklingsarbetet är att kartlägga kvarstående operationsrelaterade problem hos personer opererade med APR ett år efter utskrivning. Method Totalt 47 av 61 som genomgick APR under åren 2012-2013 följdes upp gällande hudproblem, bandagering, irrigation, miktion, sårläkning av rektalsnitt, sexuell funktion, sexuella hjälpmedel samt fantomupplevelser ett år efter operationen. Fem personer avled inom 1 år, 7 uteblev och 2 var för sjuka för uppföljning. Medelålder var 70 år (Md 72). Result De vanligaste problemen ett år efter APR-operationen var parastomalt bråck 47 %, miktionsproblem 47 %, fantomupplevelser 38 %, sexuell dysfunktion 28 %, Stomirelaterade problem som hudpåverkan runt stomi rapporterades av 17 % och 10 % var i behov av förband med konvexitet. På drygt hälften av de opererade läkte rektalsnittet inom 3 månader men efter ett år var det fortfarande 10 % där rektalsnittet ej var helt läkt. Discussion Ett år efter APR-operationen rapporterade nästan hälften av de opererade problem som kan påverka det dagliga livet. Var tredje opererad besvärades av fantomupplevelser och endast 15 % rapporterades ha normal sexuell funktion. Endast ett fåtal enskilda individer besvärades av stomirelaterade hudbesvär och rektalt sårläkningsproblem. Resultatet visar på att de APR-opererade kan ha kvarstående problem ett år efter operationen och att stomiterapeuten hanterar en komplex situation som kräver bred kunskap och kompetens för att stötta och hjälpa patientgruppen. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 13.40‑14.30 Plats: Forum 324 Hot och våld inom traumasjukvården Karin Avander, Göteborg Anna Heikki Göteborg Introduction Att utsättas för hot och våld på arbetsplatsen har blivit allt vanligare för sjukvårdspersonal. Inom traumasjukvården vårdas många personer som utsatts för våldsbrott, samt många med beroendeproblematik. Enligt tidigare forskning är detta riskfaktorer för att personen själv skall bruka våld mot andra. Hotfulla eller våldsamma situationer i vården skapar stress för personal, både i den direkta situationen men även mer långsiktigt. Method Fokusgruppsintervjuer gjordes med sammanlagt 14 deltagare fördelat på tre fokusgrupper. Intervjuerna genomfördes med hjälp av en semistrukturerad frågeguide. Syftet var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av hot och våld inom traumasjukvården. Studien genomfördes som en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Result Analysen av de tre fokusgrupperna ledde fram till två stycken huvudkategorier. Dessa var Hotfulla situationer och Konsekvenser av hot och våld. Discussion Att utsättas för hot och våld på arbetsplatsen kan leda till både direkta konsekvenser i omvårdnadsarbetet, men också mer långtgående konsekvenser för den som drabbas. Direkta konsekvenser kunde vara förändrade prioriteringar i omvårdnadsarbetet för att undvika att hotfulla situationer uppstår. Negativ stress, en ökad vaksamhet och en känsla av att inte vilja närma sig patienten leder försämrad kommunikation vilket i sin tur påverkade bemötandet negativt. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 13.40‑14.30 Plats: Forum 325 Innebörden av god vård enligt patienter i en kirurgisk vårdkontext Tünde Mako, Linköping Pernilla Svanäng Linköping, Kristofer Bjerså Göteborg Introduction Socialstyrelsen har tagit fram sex indikatorer för god vård för att utvärdera och förbättra vården. Dessa inkluderar bland annat säker vård, kunskapsbaserad vård och patientcentrerad vård. God vård enligt patienter med kroniska sjukdomar eller medicinska sjukdomar är patientcentrerad vård, att bli lyssnad till och en bra relation mellan patient och sjuksköterska. Då det saknas forskning om vad god vård är för patienter inom kirurgisk vård är syftet med denna studie att undersöka innebörden av god vård enligt patienter i en kirurgisk vårdkontext. Method Grounded theory valdes som metod till denna studie. Sex kirurgiska vårdavdelningar inbjöds att delta i studien. Tretton patienter inkluderades och intervjuades. Datainsamlingen och analysen gjordes enligt Charmaz inriktning av grounded theory. Result Studien visade att kirurgiska patienter var utsatta och oroliga och att god vård innebar att vara trygg. Detta kunde åstadkommas genom tillgänglig vård, tillförlitlig vård, vårdande bemötande och delaktighet. Delaktighet uppnåddes genom information, undervisning och möjlighet att påverka sin vård. Discussion Delaktighet bidrar till ökad egenvårdskapacitet, autonomi och trygghet och uppnås genom patientcentrerad vård. Vårdande bemötande innefattade humor och har setts bidra till en naturlig relation och kan vara en copingstrategi vid utsatthet. Tillförlitlig vård innefattade kompetent personal och korrekt vård, vilket är beskrivet i Socialstyrelsens indikatorer för god vård och är även en rättighet i Sverige enligt Hälso- och sjukvårdslagen. För att skapa tillit och minska risken för allvarliga händelser måste personalen kontinuerligt upprätthålla kompetensen och förbättra kvaliteten på sjukvården. 326 Dag: Tisdag 18/8 Tid: 13.40‑14.30 Plats: Forum 327 Kolorektal cancer patienters upplevelser av ett besvara symtom via ett mobiltelefonbaserat system Maria Wilhelmson, Linköping Jenny Drott Linköping, Carina Berterö Linköping Introduction Informationstekniska system används på många olika sätt i vården. Systemen kan användas för kommunikation via internet, mail och mobiltelefoner; för hälsostimulerande insatser, sjukdom- och behandlings monitorering och i forskning. Symtom och biverkningsmonitorering med hjälp av patienters mobiltelefoner kan stödja vårdprocesser både för patienter och även för hälso-sjukvårdspersonal. Genom att följa cancerpatienters symtom via mätinstrument som skickas till mobiltelefonen, kan även sjuksköterskor och läkare ta del av symtomprogression i illustrativa grafer. Syfte: Att identifiera och beskriva användbarheten och upplevelsen av symtom-monitorering via mobiltelefon hos koloncancer patienter. Method En intervju studie med semi-strukturerade frågor genomfördes. Intervjuerna genomfördes med elva kolorektal cancer patienter. Sex män och fem kvinnor deltog. Intervjuerna var 12-31 minuter. Intervjuerna spelades in, skrevs ut ordagrant och analyserades med konventionell innehållsanalys. Result Mobilapplikationen upplevdes användarvänlig och patienterna var positiva. Frågeformuläret ansågs vara strukturerat och patienterna upplevde att det gick snabbt att besvara trots många frågor i frågeformulär. Svarsalternativen med skalan ett till fem hade fördel av att kunna utföras med få knapptryck. Patienterna upplevde viss svårighet att välja gradering av symtomen. Detta betonar vikten av att tekniken inte ersätter en mänsklig kontakt utan ska ses som ett hjälpmedel. Patienterna uppskattade tillgänglighet och ökad kontakt med sjukvårdspersonal. Friheten att kunna välja tid och plats för att besvara frågorna i mobiltelefonen värderades högt av patienterna. Discussion Självskattningsrapportering av symtom och biverkningar via mobila system hos cancerpatienter är ett bra komplement till de mänskliga mötena i vårdkontakter. Mobila system kan medföra förbättrad symtommonitorering hos cancerpatienter vilket kan spara tid och förbättra vårdkvaliteten. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 13.40‑14.30 Plats: Forum 328 OPTIMAL DEEP BREATHING TECHNIQUE AFTER CARDIAC SURGERY Elisabeth Westerdahl, Örebro Introduction Chest physiotherapy is routinely prescribed in order to reduce or prevent pulmonary impairments after cardiac surgery. Various breathing exercises are recommended to the spontaneously breathing patient. There is no consensus about the most effective breathing technique after cardiac surgery. Method The purpose of this review is to provide a brief overview of postoperative breathing exercises for patients undergoing cardiac surgery via sternotomy, and to discuss and suggest an optimal technique for the performance of deep breathing exercises. Result Deep breathing exercises have positive effects on lung function after cardiac surgery. However, arbitrary instructions are given how to perform the breathing exercises. Recommendations on performance and duration vary. There is a lack of trials evaluating different techniques. A maximal slow inspiration with an inspiratory hold is advocated to promote airway opening and resolve atelectasis. Positive expiratory pressure on expiration decreases respiratory rate and increases lung volumes, and thus consequently may improve gas exchange. Discussion There is evidence that chest physiotherapy and deep breathing exercises in the early postoperative course after cardiac surgery can improve recovery. However, there is a need for further research to discover whether mechanical devices have a physiological effect on pulmonary postoperative recovery or if it is rather a question of breathing technique. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 13.40‑14.30 Plats: Forum 329 Patienters perspektiv på vårdkvalitet med fokus på delaktighet vid kirurgiska vårdavdelningar. En jämförande enkätstudie 2009/2010 och 2014. Maria Jonsson, Uppsala Introduction Syfte: Syftet var att utvärdera patientens perspektiv på självskattad vårdkvalitet med fokus på patientdelaktighet vid kirurgiska vårdavdelningar år 2014 samt att jämföra med tidigare genomförda mätningar från år 2009/2010. Method Enkäten för att mäta vårdkvalitet ur patientens perspektiv (KUPP) skickades ut till patienter som vårdats inneliggande på kirurgiska vårdavdelningar. 198 patienter besvarade enkäten. Result Resultaten visade en ökad andel akuta patienter och att sjuksköterskorna upplevdes engagerade i patienterna och att både läkare och sjuksköterskor visade respekt. Lägre skattningar visar att patienterna sällan hade möjlighet att kunna tala enskilt med läkarna eller sjuksköterskorna om de önskade och en sämre delaktighet vid beslut om deras egen vård. I jämförelse med tidigare mätning från 2009-2010 visades på mindre delaktighet vid vård och att patienterna tyckte att sjuksköterskorna visade mindre engagemang än tidigare. Discussion Slutsats: Trots stora satsningar på ett förändringsarbete för att stärka och förbättra patientdelaktigheten så har inte resultaten gällande patientskattad vårdkvalitet förbättrats. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 13.40‑14.30 Plats: Forum 330 Picclinemottagningen Linda Åkerman, Stockholm Denice Nilsson Stockholm, Lena Edström Stockholm Introduction Sedan 2005 har en handfull sjuksköterskor på Södersjukhusets kirurgklink lagt PICC-line (Perifer Insatt Central Kateter), som komplement till andra centrala infarter. Under åren har efterfrågan av PICC-line ökat samtidigt som vinsterna för patienten blivit tydligare . Men för PICC-linesjuksköterkorna låg problematiken fortfarandet främst i att tid saknades för att utföra ingreppet. Våren 2012 togs beslutet om att påbörja planeringen för en PICC-linemottagning. Syfte Syftet med PICC-linemottagningen var att kunna erbjuda möjligheten till PICC-lineinläggning på ett patientsäkerhet och kostnadseffektivt sätt utan att sjuksköterskans övriga arbetsuppgifter blev lidande. Samt svara upp mot efterfrågan. Method Under hösten 2012 utbildades fler sjuksköterskor i att lägga PICC-line med ultraljudsteknik. Sedan 2013 har PICClinemottagningen varit en realitet. PICC-linemottagningen tillhör avdelning 56 på kirurgkliniken och samtliga PICClinesjuksköterskor är knutna till avdelningen. Result I resultaten ses tydligt att PICC-lineinläggningar ökat, vilket genererar mer erfarenhet/kunskap hos PICClinesjuksköterskorna som i sin tur leder till bättre vårdkvalitet och ökad patientsäkerhet. Discussion PICC-linesjuksköterskorna upplever att detta är ett bra sätt att organisera denna typ av verksamhet. Arbetssätt har även underlättat vårdarbetet och planeringen av vården kring berörd patientgrupp samtidigt som vårdkvaliten och patientsäkerheten ökats. Hur vidmakthåller vi resultatet Då kapacitet för fler inläggningar föreligger kommer PICClinegruppen under år 2015 ägna tid åt att öka kunskapen om PICC-line och mottagningen. Patientupplevelse Genom vår mottagning har vi träffat många positiva patienter till användning av PICC-line. Enligt en studie gjord om just patienters upplevelse att leva med en PICC-line hade majoriteten kunnat anpassa sig bra i hemmet och kunde rekommendera denna typ av central infart. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 13.40‑14.30 Plats: Forum 331 Reliability testing of Oxaliplatin-Associated Neurotoxicity Questionnaire (OANQ) Elin Gustafsson, Linköping Emma Liström Linköping, Jenny Drott Linköping Introduction Survival among patients with colorectal cancer has been shown to improve when oxaliplatin is added to the treatment. Oxaliplatin is known to be highly neurotoxic. Severe neurotoxic symptoms affect the patient’s daily life in many ways, and are associated with depression and affected quality of life. It is of great importance to identify the patients who are at risk of developing high-grade neurotoxicity. Oxaliplatin treatment has shown specific side-effects which highlight the need for an oxaliplatin-specific assessment. Nurses have a key role to support patients to identify and report early and later signs of neurotoxicity. Health professionals require valid assessments to capture neurotoxicity during and after treatment. Purpose: To test the reliability of the Swedish version of the Oxaliplatin-Associated Neurotoxicity Questionnaire (OANQ) administrated throughout a self-reported mobile system. Method Twenty-three patients from two university hospitals and two regional hospitals who had been treated with oxaliplatin were included through purposive sampling. A test-retest was performed through a mobile application to determine the reliability of the questionnaire. Result Internal consistency was strong for the three domains of the scale (α >0.840). The statistical analyses (intraclass correlation, weighted kappa, paired samples t-test) for the test-retest indicated that the OANQ was stable. Discussion The OANQ was tested and considered a reliable self-reporting assessment to capture the oxaliplain-induced peripheral neurotoxicity. A valid and reliable assessment scale can contribute to the monitoring and follow-up of oxaliplatin treatment and may help nurses to guide patients in self-care actions. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 13.40‑14.30 Plats: Forum 332 Vad gör en forskningssjuksköterska? Ingrid Ackzell, Stockholm Birgitta Holmgren Stockholm, Madelene Ahlberg Stockholm, Pia Loqvist Stockholm, Johanna Löfberg Betts Stockholm, Annika Olsson Stockholm, Berit Sunde Stockholm Introduction Forskningssjuksköterskans roll på Gastrocentrum har blivit allt viktigare. Då verksamheten startade i mitten av 1980talet fanns två forskningssjuksköterskor på Gastrocentrum. I takt med att antalet kliniska prövningar ökat och regelverket kring kliniska prövningar blivit mer omfattande, har verksamheten utökats till 9 sjuksköterskor och en undersköterska. Tjänsterna vid enheten finansieras av externa medel. Syfte: Kliniska forskningsenhetens syfte är att bedriva kliniska läkemedelsprövningar och prövarinitierade studier med hög kvalité och i enlighet med existerande regelverk. Method Gastrocentrum Karolinska Universitetssjukhuset, har verksamhet både i Solna och Huddinge, behandlar patienter med kirurgiska och medicinska diagnoser i mag-tarmkanalen, lever, gallvägar och bukspottkörtel samt patienter med traumaskador. Prövare, medprövare och sjuksköterskor har goda kunskaper om de regelverk som styr forskningsarbetet och genomgår regelbunden fortbildning. Sjuksköterskorna vid enheten har en viktig roll i prövningsteamet och fungerar som koordinatorer i det multidisciplinära teamet och deltar i alla delar av prövningsprocessen såsom planering, genomförande, datainsamling och avslutning. Result Forskningssjuksköterskans arbetsuppgifter innebär bland annat: • samarbeta med prövarna • rekrytera patienter • omhänderta patienterna i enlighet med gällande regelverk och protokoll • ha tät kontakt med prövningsledare/sponsor • ansvara för att patientbesök och studieåtgärder genomförs enligt protokoll • journalanteckningar och föra in uppgifter i databaser • ha goda kunskaper om prövningsprotokoll för att minimera risk för avvikelser • biverkningsrapportering • bistå doktorander och studenter att genomföra studier och projekt Discussion Ett kompetent forskningsteam kräver välutbildade, motiverade sjuksköterskor som upplever god arbetsmiljö. Forskningssjuksköterskor är en förutsättning inom modern klinisk prövningsverksamhet. Verksamheten utgör en samlad kunskapsbas inom medicin, kirurgi och vårdvetenskap på Gastrocentrum. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 13.40‑14.30 Plats: Forum 333 Vad kan vi lära av varandra? Ett studiebesök på Stanford Health. Elin Essemyr, Uppsala Johanna Höglund Uppsala, Sandra Strandberg Uppsala, Karin Ahlström Uppsala, Ewa Freij Uppsala, Jenny Sjögren Uppsala Introduction Under 2012 startade ett internationellt kliniskt utbytesprogram mellan Stanford Health, San Fransisco och Akademiska sjukhuset, Uppsala med det övergripande temat "Optimera Vårdkvalitet, Patientsäkerhet och ledarskap - Vad kan vi lära av varandra? Utbytet blev framgångsrikt och planering för ett fortsatt utbyte år 2015 startades. Syfte: Att lyfta fram sjuksköterskans kompetens, professionella självstyre och kliniska ledarskap samt inhämta idéer från patientsäkerhetsarbetet och studera strategier hur nyanställda sjuksköterskor motiveras att se en karriär inom kirurgisk vård. Method Studiebesök på Stanford Health fem dagar i april 2015. Gruppen från Akademiska sjukhuset bestod av fyra specialistsjuksköterskor i kirurgisk vård samt två biträdande avdelningschefer. Handledande sjuksköterskor tilldelas utefter individuella intresseområden. Studiebesöket innefattade besök på vårdavdelning, observation av sjuksköterskornas dagliga arbete och dokumentation i patientjournalen samt deltagande på ett ”Shared leadership” möte. Result Stanford har ett strukturerat introduktionsprogram för nyexaminerade sjuksköterskor som pågår ett år. Introduktionsprogrammet innehåller föreläsningar, praktisk träning på specifika arbetsmoment samt presentation av ett förbättringsarbete. Sjuksköterskans självstyre och ledarskap observerades av författarna vid ett ”Shared leadership” möte som helt drivs av sjuksköterskorna själva och på mötena presenteras pågående och genomförda förbättringsarbeten inom bestämda kategorier. Brister observerades i hygienrutiner, teamarbete samt rondrutiner. Discussion Lärdom kan tas från Stanfords introduktionsprogram och att förbättringsarbeten är en mer naturlig del av sjuksköterskans dagliga arbete från start som nyanställd. Vissa arbetsmoment såsom teamarbete och rondrutiner upplever gruppen att Stanford skulle kunna dra lärdom av Akademiskas arbetssätt. Ett fortsatt utbyte mellan Stanford och Akademiska sjukhuset är motiverat då detta stärker både sjuksköterskans kompetens samt öka patientsäkerheten. Dag: Tisdag 18/8 Tid: 13.40‑14.30 Plats: Forum 334 Att vända på perspektiven- en fråga om demokrati, en ”Critical Incident Study” om att reformera logistik, paradigm och struktur i svensk cancersjukvård Malin Sootalu, Eskilstuna Introduction Detta projekt handlar om vad deltagarna i ett förbättringsarbete lärt sig under arbetet med att förändra en vårdprocess som också har betydelse för att verkligen se personen som drabbats ur det som brukar benämnas patientens perspektiv. Det finns relativt lite kunskap om hur ett projekt som ett förbättringsarbete, påverkar en förskjutning i perspektiv från systemcentrerad vård till personcentrerad vård, därav denna studie. Method Studien är en fördjupad fallstudie. För att undersöka situationer där deltagande i kvalitetsförbättring om malignt melanom leder till "vändpunkter" och en ökad medvetenhet om betydelsen av personcentrerad vård, har “Critical Incident Technique” (CIT) använts enligt Flanagan (1954). Genom analys, tolkning och sammanställning förutsätts ett förtydligande om vilken betydelse avgörande situationer har i ett förbättringsarbete där personens behov är centralt. Result Preliminära resultat visar att situationer som innebär att se sig själv som subjekt i projektet, att vara betydelsefull, leder till en rörelse mot ett personcentrerat arbetssätt. Preliminära resultat visar också att verka som agent för patienten, att patienten blir ”konkret”, innebär ett paradigmskifte i vårdandet och i mötet med patienten. Discussion Projektet visar att det går att reformera logistik och praktik, att det går att förändra sitt arbetsätt och framförallt att det går att ändra på perspektiven från ett systemcentrerat perspektiv till ett personcentrerat perspektiv. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 13.15‑13.30 Plats: Studion 335 Upplevelser av sensoriska förändringar efter gastric bypass kirurgi Anna Ståhlberg, Torsby Agneta Hörnell Umeå, Cecilia Olsson Umeå Introduction Idag är Roux-en-Y gastric bypass (RYGB) en vanlig behandlingsform mot fetma med väldokumenterade effekter på långsiktig viktminskning. De faktorer som bidrar till viktnedgången efter RYGB är komplexa och delvis oklara, varav en är smakförändringar. Betydelsen av smakförändringar på patienternas matvanor är relativt outforskad liksom patienternas egna upplevelser av fenomenet. Hur skulle patienterna beskriva sina smakförändringar och hur har det påverkat dem fysiskt och psykiskt? Syftet med studien är att utforska upplevelser och erfarenheter av smakförändringar hos patienter som genomgått en RYGB. Method Sex kvalitativa djupintervjuer genomfördes med informanter som genomgått RYGB i Värmland, 2012, och som upplevt smakförändringar. Informanterna intervjuades enskilt. Vid intervjuerna användes en semistrukturerad frågeguide som stöd. Intervjuerna spelades in och transkriberades ordagrant. Transkriberat material analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Result Informanterna upplevde skillnader i både smak och konsistens efter operationen vilka sammanfattas under begreppet ”sensoriska förändringar”. De vanligaste förändringarna var en sänkt preferens för söta och feta livsmedel samt för alkohol och en ökad preferens för salta livsmedel. De sensoriska förändringarna inverkade positivt på matvanor och vikt och den dominerande känslan hos informanterna var tacksamhet. Andra känslor som uppstod var bland annat besvikelse, förvåning och saknad, då mat som tidigare uppskattats inte längre kunde avnjutas i samma utsträckning. Informanterna upplevde ofta sensoriska förändringar och överkänslighet av samma livsmedel men ansåg att de var fristående fenomen. Discussion Sensoriska förändringar efter RYGB väckte övervägande positiva känslor och underlättade övergången till hälsosammare livsmedelsval. Ökad information om sensoriska förändringar före operation skulle kunna öka förberedelsen och tryggheten för patienten. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 13.30‑13.45 Plats: Studion 336 Gastrocentrums Omvårdnadsakademi – en långsiktig satsning mot klinisk excellens Oili Dahl, Stockholm Mia Bergenmar Stockholm Introduction Omvårdnadsakademin är klinikövergripande och till för alla sjuksköterskor/undersköterskor som önskardriva/medverka i vårdutvecklings- och forskningsprojekt Method Omvårdnadsakademin är även öppen för andra professioner. Samarbetet ska utvecklas även inom Akademin och det vårdvetenskapliga perspektivet ska ingå i klinisk forskning. Akademin drivs av disputerade sjuksköterskor, universitetssjuksköterskor. Handledning, metodstöd och utveckling av den pedagogiska miljön sker i nära samarbete med olika lärosäten. Till akademin är även två professorer i vårdvetenskap knutna. För att forskningen ska vara kliniskt relevant och vara till nytta för patienter är det viktigt att fånga upp frågeställningar som väckts i det kliniska arbetet. Omvårdnadsakademin är ett forum där forskningsfrågor kan diskuteras och handledarstöd finns. En akademi kan förenkla det betydigt för en sjuksköterska som vill börja forska. Result Inom Omvårdnadsakademin bedrivs utbildningsaktiviteter inom grund-, vidare- och forskarutbildning. Studentsalar har införts för att stärka den pedagogiska miljön för studenter. Regelbundna Journal Clubs hålls på enheterna. Kompetensmodell för sjuksköterskor inom klinisk vård har implementerats och områden där strategiska satsningar ska göras har identifierats. Personcentrerad vård implementeras för närvarande inom hela kliniken. Flera kliniska forskningsprojekt pågår. Discussion Möjligheten att utveckla sin kompetens kan vara en faktor som har betydelse både för att rekrytera kompetenta medarbetare och att behålla den kompetens som finns. Vidare skall resultat av utvecklingsprojekt och forskning kommaklinikens patienter till del. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 13.45‑14.00 Plats: Studion 337 Nytt sätt till patientmedverkan i nationellt vårdprogram Maria Sandgren, Linköping Lena Söderberg Göteborg, Anna Ringheim Göteborg, Magnus Rizell Göteborg, Malin Samuelsson Göteborg Introduction Syftet med projektet var att identifiera områden som patienter med cancer i gallblåsa och gallvägar ansåg vara viktiga att belysa i ett vårdprogram. Method En enkät med öppna frågor skapades utifrån att tre patienter och två närstående beskrev sina erfarenheter av vårdprocessen för en multiprofessionell arbetsgrupp med representanter från klinik, SweLiv och RCC väst. Patienterna och närstående fick därefter möjlighet att revidera enkäten. Varje levercentra skulle identifiera 12 patienter med spridning mellan diagnoser, kön, ålder och fas i vårdprocess. Patienter/närstående informerades om enkäten och dess syfte. Vid samtycke fylldes bakgrundsformulär i och enkät skickades ut. Enkäten sammanställdes av RCC väst, analyserades av arbetsgruppen och viktiga områden identifierades. För att fördjupa områdena anordnades en workshop där sex patienter och tre närstående valde att delta. Projektet sammanställdes i en rapport. Result Fem av sex regioner deltog, 59 enkäter skickades ut varav 42 besvarades. Svaren fördelades jämnt mellan män och kvinnor med ett åldersspann på 33-83 år. Alla diagnoser representerades. Elva områden identifierades; primära behov, väntetider, delaktighet, vårdplan, bemötande, stöd, kontaktsjuksköterska, organisation, information, kompetens och kontinuitet. Majoriteten av svaren är inte diagnosspecifika. Discussion Den höga svarsfrekvensen visar engagemang och vilja att delge erfarenheter och upplevelser. Det patienter och närstående lyfter som viktigt att belysa i vårdprogrammet är framför allt patientrapporterade upplevelsemått (PREM) snarare än patientrapporterade resultatmått (PROM). Dessa patientrapporterade upplevelsemått stämmer överens med de nationella indikatorer för god vård som socialstyrelsen tagit fram. Dag: Onsdag 19/8 Tid: 14.00‑14.15 Plats: Studion 338 339
© Copyright 2024