1. No category

TORTUNA
Pressen
Nr 4 2015
en
Hem
by
ing
t un
Tor a
g dsför
Inledning
Tortuna – en liten plats i världen. När vi ser på TV
nu i höst inser vi nog att det är rätt skönt att vara
en liten osynlig plats i världen. Här lunkar livet på
som förut.
Lite har vi dock uppmärksammats. Hembygdsföreningen var den 17 september värd för ett möte
med samtliga hembygdsföreningar inom Västerås.
Då fick vi tillfälle att berätta om Tortuna.
Annars har jag mest glatt mig åt att möta gamla
”fotbollsbekanta”. Vid dessa tillfällen har Tortuna
SK:s framfart i division IV uppmärksammats positivt av den jag mött. Roligt!
Roligt har även varit att bevista hemmamatcherna.
Riktigt mycket publik och uppmuntran till spelarna.
Av erfarenhet vet jag hur mycket tid som inte bara
spelarna lägger ned utan även ledarna. Matcharrangemangen har fungerat och ungdomslagen
har sett till att besökarna betalt entreavgift. Den
inkomsten behöver säkert föreningen.
TSK-dagen var även den ett trevligt och välordnat
arrangemang.
I Tortunagården har arrangerats ” Hela Tortuna
bakar”. Jag kunde inte närvara vid träffen men
har hört att den var bra.
I fiberföreningen kan vi glädjas åt att större delen
av socknen nu har tillgång till bredband genom
fiber. Viktigt för socknens fortlevnad.
Det är endast norra delen som saknar fiber nu.
Efter samtal med IT-strategen vid kommunstyrelsen
noterar jag att kommunen nu nått sitt mål att 90%
av hushållen skall ha tillgång till bredband genom
fiber. Vi som tillhör de 10% som inte har denna
möjlighet får vara glada ändå. Den tidigare annonserade länken från Tortuna mot Sevalla uteblir.
Att vi tillhör den andel av hushåll som inte har
tillfredställande bilväg har vi också märkt. Groparna finns kvar på grusvägen mellan Tortuna och
Sevalla. För de Västeråsare som tar sig till Tortunagropen har emellertid vägen förbättrats i höst!
Lars-Göran Vendlegård
Visitkort, kuvert, etiketter,
blanketter, foldrar, broschyrer,
affischer, roll-ups, vepor,
utställningsmaterial!
Skivfilargränd 4, 721 30 Västerås
tel: 021-14 00 00 • [email protected]
Välkommen!
Birgitta Wennberg
Tortuna SK div IV, 2015
Sittande från vänster: Klas Nützman, Jonas Weimer,
Pontus Andersson, Simon Johansson och Kalle Samuelsson. Stående fr v: Ulf Landquist, Magnus Oscarsson,
Thom Morgan, Daniel Lagergren, David JonssonWiborg, John Sundberg, Niklas Iggström, Joakim Jans-
TSK-dagen
Några av pristagarna vid Tortunadagen.
son, Joacim Blom, Simon Phalm, Johan Phalm och Sten
Phalm. Saknas gör; Robin Larsson-Ström, Martin Byman,
Jacob Phalm, Rasmus Olsson, Pontus Bodin, Marcus By,
Tobias Landell, Kevin Holmberg och Anders Holmberg.
Aktivitet
Välkomna till Tortunagården söndagen den 22
november kl 15.00. Då visar vi film. Filmen heter
”Med fötterna på jorden”. Den är gjord av Agneta
Ulfsäter Troell och är 80 minuter.
Filmen handlar om Aldor och Gunn Johansson, de sista
åretruntboende jordbrukarna i byn Stormbo utanför Ankarsrum i Småland. Gunn från Jämtland hamnade, som
så många andra unga flickor, som hembiträde i Stockholm. På 1950-talet svarade hon på en platsannons i
Jordbrukarnas Föreningsblad. Aldors far sökte en hushållerska i Stormbo. Där stod också ”barn inget hinder”;
Så en vacker dag stod Gunn på stationen i Ankarsrum
med sonen Lennart på armen. Duktig på att arbeta blev
hon som Aldor uttrycker det, Godkänd. Tycke uppstår
och efter några år fick Aldor ultimatum: ”stationen eller
kyrkan”. Det blev kyrkan!
Filmen dokumenterar hur många levde och lever på
landsbygden och hur de upplever och drabbas av
utvecklingen och av dem som styr och ställer i vårt samhälle. Aldors kvickhet och humor lyfter filmen till höga
höjder. Aldor gick ur tiden i maj 2012. Tack och lov att
Agneta hann dokumentera Aldors och Gunns liv – att
det blev bevarat till eftervärlden.
I en paus serveras förfriskningar.
Joel Karlsson
TORTUNA HEMBYGDSFÖRENING inspelning en
regnig tisdag 30 juli 1985. Intervju med Joel Karlsson,
Hälla kvarn. Intervjuare är Eric Spong och Sven Höge.
ES: Var det här på 1920-talet?
Inspelningen är nedtecknad av Inger Karlsson, född
Johansson.
ES: Hur länge dröjde det sedan tills du fick Karin då?
ES: Hur mycket hade du då i månadslön?
JK: Jag minns inte, men jag fick viss dagpenning på
något vis. Så jag fick ju mera pengar då förstås.
ES: Och det var lön. Hade du inget i natura, hade du
mat och husrum?
JK: Jag fick mat och husrum på gårdarna. Jag började
i Karleby hos Herman Andersson som skulle bygga
ett stort magasin med redskapslider under. Därifrån
flyttade jag till Enby (?) i Simtuna och därifrån till Kaby
i Simtuna och därefter ända upp till Västane i Kumla.
Var där hos en som hette Velén som hade en gård där.
Jag flyttade till många, många gårdar i två år. Så skulle
farsan bygga nytt uthus hemma, skulle bli ny ladugård
och loge och då tog vi hem sågbänken till oss. Så kom
en man uppkörande med ett stort lass timmer, som vi
sågade. Inte anade jag då att den mannen sedermera
blev min svärfar. Han tyckte då att det gick så bra att
såga. Sedan hade de såg i Altuna vid Ådalen för man
skulle såga ner hela Revall(?)-skogen. Då hade de både
grav- och klingsåg vid Altuna station. När arbete blev
klart blev det auktion på grejerna och då gick han dit
och köpte sågbänken. Då kom han och ville att jag
skulle såga åt honom (min blivande svärfar.)
ES: Din blivande hustru var från Bennbo.
JK: Ja det var hon, alltså från Tärna. Det är mina
svärföräldrar som är på tavlan däruppe. Han hette Karl
August Gustafsson och hon hette Amanda.
JK: Ja det var nog kring 1921-22 som jag började där.
JK: Det var inte därför jag tog jobbet. De tillhörde inte
en sådan fattiglapp som jag var. Det måste väl bli
någon annan. Ja vi hade sågbänken där men utomhus
som då tyckte Karl August att vi nog borde bygga ett
uthus som sågbänken kunde stå i. Så då blev det så
att jag fick bygga ett såghus där också. Sedan fick vi
en hyvel också. Så när Axel Andersson i Bälby skulle
bygga om stugan, var en s k krongård. Bostaden skulle
byggas om. Jag fick vara där och såga en massa virke
också. Men så sa han att du skulle nog kunna hyvla åt
oss också för de har en gammal hyvel stående i Siggesta som de har bytt ut och han nog kunde få köpa så kan
du sätta upp den här och hyvla virket som går åt till att
bygga med här. Det var John Larsson och Olle Larsson
i Orresta som hade hand om bygget.
ES: Jaså, de som hade Orresta Snickerifabrik.
JK: Ja, de var bas för ombyggnaden. Jag talade om för
min svärfar att det fanns en hyvel till gott pris och han
for till Siggesta och priset för hyveln var 250 kr. Den
var dock lite uppglappad i lagren och jag lagade upp
lagren och så gick det fint att hyvla med den.
ES: Du kunde lite av varje, kunde såga, hyvla och
bygga.
JK: Ja, jag har prövat på många yrken. Jag var smed
också. Kunde smida också. Jag var i Forsby också och
då köpte de in ett nytt valsverk med en dålig stålhake(?) och då köpte de in en ny valsstol så det blev lite
modernare grejer. Då skulle det vara en massa trummor
och spjäll och då fick jag smida och göra i ordning så
det blev färdigt. Det var mycket som jag fick göra där.
Jag fick särskilt beröm av kvarnägaren att jag var duktig
att smida. Det skröt han över. Då kvarnhackorna skulle
rättas och mejslas så fick jag gå till smedjan och härda
dem så det var mitt göra.
ES: Det var väl inte vem som helst som fick sköta härdningen.
JK: Nej. Man måste veta precis vilken värme man skulle
ha. Det var min lott. Och sedan då vi fick hem den där
valsstolen så var den inte brädfodrad invändigt så den
kunde man inte köra med. Då fick jag i uppgift att brädfodra den och det var min själ inte lätt. Det var tunna
brädor och de skulle sättas mot godset inuti så jag fick
borra och skruva fast dem. Jag fick ingen instruktion utan
jag skulle bara göra det.
SH: Det blev ingen tid till att fria just.
JK: Nej. Det var sedan då jag kom till Bennbo. Det var
liksom att gamla flickan Karin försökte komma i kontakt med mig, det märktes. Det var hon som egentligen
började.
ES: Du hade inte svårigheter.
JK: Nehej. Så 1926 hade vi bestämt oss för att bli ett
par och då förlovade vi oss. Så blev vi inte gifta förrän
-29. Det gick så till att jag var i Bennbo så kom Axel Andersson till mig och sa: Skulle inte du kunna komma ner
och hjälpa oss att hyvla ett tag. Jag har så mycket virke
ligger där och igen människa kan hyvla åt oss? Ja det
kanske jag kan lova för vi har ju inte så väldigt bråttom
här för närvarande så jag kan nog hjälpa dig. Det var
bra det, sa han. Då får du bo hos mig och så får du mat
och kan gå till sågen i Siggesta. Vi satte i gång att hyvla
där och då var det ångkraft. De hade inte elektriskt utan
hade ångmaskin som dragare till hyveln också. Det var
en som jobbade i mejeri, han hette Ingemar Teodorsson.
Han blev sedan hemma i Fjärdhundra och blev ? som
det stod om i tidningen sedan. Han var maskinist då jag
var där och hyvlade.
SH: Men man hade elektrisk kraft annars då?
JK: Det fanns men inte vid sågen. Det blev elektriskt
där också så småningom. Det gick till så att då jag var
där så satt vi och talade hos bonden på kvällarna om
åtskilligt. Så var det en kväll som han sa: Inte vill du väl
bara hjälpa mig med sågen utan vi skulle ha en kvarn
också. Ja, kanske det sa jag, för då skulle vi ha bättre
nytta av den. För då hade varje bonde sin ladugård med
kor och det skulle bli närma att köra och mala. Javisst.
Om vi bygger en kvarn där, kan du då komma och sköta
den. Kanske det sa jag. Men jag trodde absolut inte att
det skulle bli något bygga av. Föreningen var inte riktigt
överens om det. Jag tvivlade på om det kulle bli något
bygge. Vid ett bysammanträde någon vecka därefter
kom det fram att man ville bygga kvarn. Efteråt fick jag
veta att de fått löfte om att både ? och jag skulle komma dit och sköta om bygget men inte annars.
Men så en lördag då jag var i Tärna hade jag ärende till
Sala så jag cyklade dit och är på östra sidan av torget
på väg söderut då en rad med Simtuna-gubbar mot mig.
Då de fick syn på mig på långt håll skrek de: Hej det är
dig vi är ute och letar efter. Jag gick fram till dem och
undrade varför de letade efter mig. Joo du. Vi har fått
löfte om att bygga kvarn i Siggesta bara du kommer och
sköter om det. ”Det behöver väl inte bero på mig. Det
kan väl komma någon annan och göra det.” ”Vi får inte
bygga om inte du kommer.” Det var 1929. Jag var 30
år. ---- Då sa Hjalmar Larsson, bonde i ? i Simtuna,
som jag kände sedan jag varit hos honom och sågat, nu
får du åka med oss hem så slipper du trampa. Ja det var
ju bra. Men sedan ska vi in på kafé 7:an och så får jag
bjuda dig på kaffe. Efter att vi druckit kaffe sa de att vi
skulle åka vägen över Varmsätra för där håller de på att
bygga en fin kvarn och då ska vi titta på det när vi åker
förbi. Där träffade vi en som hette Andersson och han
var chef för kvarnbygget där i Varmsätra. Vi talade om
varför vi kommit och att vi var intresserade av att bygga
en kvarn så sa han: ”Det är det klokaste ni kan göra, det
är ett gott förslag.” Och så tänkte han nog att han skulle
få mer att göra. Och så blev det också. Han kom dit.
ES: Var du kvar i Siggesta tills du köpte Hälla kvarn?
JK: Ja, det var jag. Jag var där i tio år.
ES: Så du köpte det här 1939.
SH: Det var nästan vid krigsutbrottet.
ES: Ja, då började andra världskriget.
JK: 1930 stod jag vid lilla stugan här,(den är riven nu)
för jag hade ju skjutsat länsträdgårdsmästaren i Västerås
Viktor Larsson. Han var hemma hos oss i Siggesta och
satte fruktträd, hallon- och bärbuskar och la stenparti
och satte blommor och gjorde fint, för stugan blev flyttad
och det blev ny tomt och vi villa ha lite ordnat på den
tomten och då kom han. Han hade dock ingen egen bil
så jag fick skjutsa hem honom till Västerås. Då skulle han
in till skomakare Björklund här med ett par skor som skulle halvsulas. Då stod vi utanför och tittade och jag såg
en gammal lada här och trodde att man använde den till
att lagra säd och hö i. Det såg så ut på längt håll.
ES: Hälla kvarn alltså.
Fortsättning i nästa nummer.
by
ing
t un
Tor a
en
en
g dsför
Tortuna hembygdsförening på Internet
www.hembygd.se
Klicka vidare på ”Hitta din hembygd”
Hem
Hem
by
ing
t un
Tor a
g dsför
Bergstrands Graf & Bild, Västerås
Årets aktiviteter finner du även på Tortunakalendern som kommer ut tre gånger under året.