1. No category

An1iralitetssjukhuset i Karlskrona genom tiderna
Av Inga Lindskog
De vittomfattande intressen, som voro utmärkande för de män, vilka
började anlägga den svenska örlogsstationen i Karlskrona 1680, ger anledning att förmoda att ej heller sjukvården var dem främmande. Hans
W achtmeisters intresse härför kan ofta påvisas, och Erik Dahlbergh var en
berest man, som troligen i Paris år 1668 hade sett det av Ludvig XIV planlagda Invalidhotellet. I våra dagar blir dessutom den förste fortifikationsbefälhavaren Carl Magnus Stuart alltmera uppskattad för sitt målmedvetna arbete med befästningarna.
Det första varvet i Karlskrona låg vid södra stranden av Wämö och
därintill tycks också det äldsta sjukhuset ha legat. Under åren 1682 och
1683 voro en mängd soldater kommenderade till trakten för att jämte
folk från Skeppsholmen i Stockholm arbeta med befästningarna och
broarna till själva staden. Några smärre byggnader blev därför uppförda
för sjukvården och bostadsbaracker byggdes för officerarna på andra sidan
Vämöviken.
Den fÖrste amiralitetsmedikus, som verkade i Karlskrona, var Johan
Rothman, vilken tillträdde tjänsten i mars 1683. Under sitt maktpåliggande arbete med den nya flottstationen ådagalade amiralgeneral W achtmeister ett stort nit för sjukvården i denna del av riket. Den 20 februari
1683 framhöll han bl. a. för Collegium Medicum i Stockholm sina åsikter
om den läkare som skulle anställas, och skrev klokt nog:
»Läkaren bör vara en extreme capabel och förfaren man, särdeles som
uppå hans capacitet ankommer icke allenast de invärtes curer och vad
hans eget arbete angår utan ock inspektioner över chirurgien; då han
dessutom uppå en så aflägsen ort bliva skall, ock ej af consilio alieno sig
betjena får, bör han derföre vara den, som af sig sjelf och egen ·experience
bestå kan.» - Troligen har den antagne läkaren, doktor Rothman, visat
sig vara lämplig på befattningen, ty den 14 augusti samma år gav Wachtmeister honom det vitsordet, att han »är väl tilfreds med hur Rothman
sin beställning uppdrager».
107
På grund av delade meningar om örlogsstationens anläggning och svårigheter med bostaden bodde doktor Rothman första tiden i Kalmar och
reste på inspektion till Karlskrona. I brev från Kalmar har han därvid
till amiralgeneral W achtmeister framhållit lämpliga åtg;irder för sjukvårdens ordnande vid flottan denna tid och han lokaliserar också sin
ämbetslokal till »här på Slottet» i Kalmar, och ansåg sig som rikets amiralitetsmedikus ha ansvaret över dessa frågor. En del av hans brev finnes
bevarade i amiralitetskollegiets inkomna handlingar för år 1684, och tack
vare det klara språket får man ett mycket personligt intryck av de förhållanden, som beröres däri. Han skrev (bil. l ) :
»Jag haver efter befallning varit uti Karlskrona och där de sjuka besökt, vilka över 100 för tiden där funnos, varav vid pass 30 st., som sig
ben och fötter avfrusit hava äro ... »
Doktor Rothman föreslog, att man »de stinkande och smittosamma
sjuka tillhopa i ett hus för sig bringar och de andra, som sig bäst fördraga,
i de andra 2 husen lämnar». Han ansåg, att det även var »högnödigt att
man förordnar några badstugor åt dem, som av barndomen äro vane
bada en gång i veckan, vilket mest i hela Sverige brukeligt är . . . samt
sin kropp tvätta och lort av sig bortbränna i den heta bastuluften». Vidare önskade han få »veta var jag, vill Gud livet och hälsan förläna, skall
över sommaren bliva för husrums skull, efter jag ej längre än till påsk
husrum haver», och i Karlskrona »inga hus att leja finnes»!
Brevet var skrivet i Kalmar den 8 februari 1684. Den 25 april samma år
skrev doktor Rothman, att han för andra gången varit i Karlskrona och
tackade i detta brev Wachtmeister för att denne »så nådigt haver täcktz
efter min förriga begäran de sjuke med badstugu och andra nödvändiga
hus försedt». Han anhöll ännu en gång om bostad för egen del och önskade
sig »det huset som schoutbynacht Olof Borg bebor» samt möjlighet att
ordna »en kryddegård». -En anläggning för medicinalväxter var nämligen denna tid oundgänglig för såvälläkare som apotekare.
Amiralitetsmedikus Johan Rothman var av småländsk pr~stsläkt och
född på 1630-talet samt son till kaplanen Sven i Rottne intill Urshult.
Denne uppfostrade tidigt sina söner i naturläkekonst och örtkännedom
och hade namn om sig att vara väl hemma i medicinska frågor. En annan
son blev också läkare, och dennes son var sedan lärare för Linne, och
den som uppmanade honom att tillika med medicin studera botanik. Här
slog alltså dessa gångna generationers erfarenheter ut i blom till vetenskap.
Det föll sig således naturligt, att Johan Rothman, som först studerade
108
hebreiska i Uppsala och tänkte bli präst, lät övertala sig av professor
Hoffvenius att bli läkare, och han lyckades även bli den förste som fick
diplom som medicine doktor inom Sverige. Med kunnighet och klarhet
genomgick Rothman sina studier, men han hade det svårt med ekonomien
och kom i onåd hos Hoffvenius, för att han tillverkade och sålde medicin
till apotekarnas förfång. Han blev därvid anklagad inför konsistoriet och
försvarade sig med att hans fader varit hans bästa lärare. Denne tycks
också haft tillgång till Paracelsus' skrifter, Petrus Månsons Örtabook
eller någon i prästgården kvarglömd munkskrift och har även utarbetat
en egen receptbok, vari Rothmans slagvatten torde varit det försålda. I
förtrytelse lämnade Johan Rothman härefter universitetet och begav sig
till England, där han en tid hade »Veniam docendi» i Oxford att undervisa om gifter. A v sin samtida ansågs han excentrisk. Efter hemkomsten
kom han till Stockholm och blev läkare hos Magnus Gabriel de la Gardie
samt praktiserade i huvudstaden. Rätt snart insåg han emellertid, att han
måste låta sig promoveras, och för den skull vände han sig till de la Gardie
och anhöll, att denne i egenskap av universitetskansler skulle hjälpa honom.
På order av greve de la Gardie fick Johan Rothman nådigt d. 16 sept.
1681 diplom som medicine doktor i Uppsala. Han var nu en mogen man
på nära femtio år och lyckligt gift med Anna Bröms, dotter till överstelöjtnanten och hauptmannen på Leckö Olof Bröms. Han hade nämligen
under ett besök på slottet Makalös i Stockholm blivit varmt förälskad i
henne, samt kastat alla planer på vidare utländska resor. Med tacksamhet
mottog han i stället straxt därefter av konungen det hedrande uppdraget
att bli amiralitetsmedikus vid flottan i dess nya huvudstation i Karlskrona.
Jämsides med sitt arbete att skapa ett sjukhus för amiralitetet intresserar sig Rothman även för sjukvården ombord på fartygen. Han kände
sitt ansvar, och ett år efter det att han tillträtt tjänsten begärde han, att
örlogsflottan skulle förses med s. k. instrumentkistor. Hans brev därom
är daterat den 5 mars 16 84 och han skrev bl. a.: »Hos flottan saknas
nämligen instrumenta chirurgica, som inga till dags inköpta äro, så att
om någon hastig ruptur (schism) skulle förekomma och flottan måste
oförutsett gå till sjöss, så får mången ärlig Kavaljer sitt lif i sådana nödiga
instrumenters defekt otillbörligen tillsätta, varföre jag finner högnödigt
sådant påminna att ombord hava medikamentskistor. Och skulle befäl
och mästare få taga med sig sina kistor, käril och medikamenter samt
ansvara att intet förloras.»
En samtida handling VIsar, att ett kontrakt sedan uppgjorts med in-
110
lO
20
:J
0
Je a. la. '"
Ritning över Amiralitetssjukhuset i Karlskrona bifogad Per Rosenholms skrivelse av den
27 juni år 1692. Krigsarkivet.
strumentmakaren Anders Ketscher om tillverkning av fältkistor för flottan. På ett målmedvetet sätt utförde sålunda doktor Rothman ett grundläggande arbete för sjukvården i Karlskrona och vid flottan men önskade
också ordna sjukhusfrågan.
Sedan arbetena legat nere några år, började Carl XI åter intressera
sig för den nya örlogsstationen och utnämnde år 1688 till fortifikationsbefälhavare där den begåvade Paul Ludvig Leijonsparre. Denne kan ha
ritat ovanstående sjukhus, ty han skrev själv härom i sina anteckningar:
»Enkannerligen lät jag mig angeläget vara framställa sådana desseiner,
som till Kongl. Amiralitetet nödigt fanns öfver Bagare-, Brygg-, och Sjukhusen, av vilka en del sedan kommo till verklig fullbordan.» - På det
förslag till Karlskrona örlogshamn, som Leijonsparre ritat år 1694, och
Carl XI själv approberat, är även inlagt ett välplacerat område benämnt
»Amiralitetssjukhuset» som ett symmetriskt planlagt projekt enligt Erik
Dahlbergs och Carl Magnus Stuarts anvisningar (se s. l O9).
112
Detta amiralitetssjukhus var avsett att ligga längst ut i sydvästra delen
av staden på Björkholmen och begynte uppföras åren 1691-92. Läget
var väl avpassat vid stranden av sundet mellan Björkholmen och själva
staden med en lugn tilläggsplats vid Petter Ljungs vik. På 1692 års stat
upptogs enligt amiralitetskollegiets beslut medel till uppförande av två
flyglar samt » 2 nya sjukhus på Björkholmen, 2 badstugor och flyttande
av timmerhus» med 4,182 rdU
Uppgiften kompletteras på ett lyckligt sätt av holmamiralen Per Rosenholms skrivelse av den 27 juni 1692 (se bil. 3) jämte en därtill fogad ritning, som kapten E. Bergman funnit i Krigsarkivet och välvilligt ställt
till förfogande över själv~ byggnaden.
Jämför man denna ritning till amiralitetssjukhuset med ett stick uti
Petter Geddas sjöatlas från år 1696 över Karlskrona från norr, där de
olika anläggningarna äro namngivna, ger en detaljförstoring därav en
intressant bild av detta första sjukhus på Björkholmen i slutet av 1600talet. På sticket ser man också de skansar som äldre personer i Karlskrona
ännu erinra sig, och där synes även kvarnarna på den s. k. Möllebacken i
staden. På detta sätt får man också belägg på Giinthers uppgift, att mot
slutet av Carl XI:s regering ett nytt sjukhus byggdes, varmed han med
det äldre avsåg Vämö sjukbarack. Denna nya anläggning brukade man
även kalla Amiralitetsbarackerna, ty man tänkte bygga om husen med
sten längre fram, något som väl framgår av den officiella förteckningen
över hus och byggnader i Karlskrona, som Amiralitetskollegiet erhöll vid
regeringsskiftet 1697. Där heter det nämligen:
På Björkholmen:
Ett baracksjukhus af timmer, 90 alnar långt och 16 alnar brett (54 m X
9,6 m). Grunden är så murad, att huset kan påbyggas med sten.
3 hus af timmer, hwilka brukas till Apotek, Kiök och Mönsterhus för
Fältskärerna att förbinda uti.
l hus af timmer, 33 alnar långt och 13 alnar brett, h varuti äro 2 :ne badstugur och l kammare til de si ukas badande och curerande ( 2 O m X 8 m).
Med orden barack menar man en provisoriskt uppförd byggnad för
militärer och sjuka, vilket dock inte hindrar, att dessa kunna vara gediget
byggda i synnerhet förr i tiden. Här nämnes också särskilt att man använt
1
Enligt arkivrådet E. Wendt.
113
;o[j.
Il
Kronans tomter på Björkholmen, detalj ur generalkvartermästarelöjtnant Gustaf Otto von
Lindeblads tomtkarta, Karlskrona 1718. Fortifikationens arkiv, Krigsarkivet.
8-
5 r6685 Sjöhist. Samfundet. X.
114
timmer vid uppförandet, ehuru avsikten att bygga av sten aldrig blev
fullföljd. Byggnaderna voro uppförda på den plats, som idag motsvarar
sluttningen mot den s. k. Ormagropen vid varvssidan av Björkholmen.
Amiralitetsbarackerna, som detta sjukhus alltså allmänt kallades, bestod
tydligen av flera olika hus. Generalkvartermästarelöjtnant Otto v. Lindeblad, vilken då var fortifikationsbefälhavare, anger på sin tomtkarta år
1718 även samma mått, 54 meter långt och 9,6 meter brett, för själva
sjukhusbyggnaden och där kunde rymmas ungefär 15 o patienter. sjukhuset innehöll sex sjuksalar. Därintilllåg två byggnader för kök och visthus, och mitt emot varandra låg apoteket och inspektorens bostad samt
två flyglar. Vidare fanns på området den ovan nämnda badstugan med
en kammare till de sjukas badande och kurerande. Det var antagligen
en bastu, ett regelbundet bruk, som belyses klart i amiralitetsmedikus Rothmans brev, och detta är så tillvida intressant, som denna sed försvann alltmera. Ännu under förra århundradet fanns dock på landsbygden bastuguinredning på gårdarna. 1
Vad angår storleken på dessa hus, så kan som en jämförelse nämnas, att
bland övriga hus i Karlskrona exempelvis det Granschougska vid L:a Björkholmen var ca 15 meter långt och 11 meter brett samt ansågs som ett av
de förnämsta husen. Det har i våra dagar restaurerats av staden och bebos
av stadsarkitekten. Man kan därför inte ha något att erinra mot storleken
av sjukhusets byggnader, även om proportionerna inte hade våra dagars
mått.
Enligt ovanstående citat: »Grunden är så murad, att huset kan påbyggas med sten», så torde byggnadstekniskt sett detta ha betytt en relativt hög stengrund, och enligt Rosenholms uppgift var denna också pålad
vid vattnet och lagd som kaj.
Vid ordnandet av flottans medicinalstat tycks amiralitetsmedikus Rothman även ha varit angelägen om att få till stånd ett reglemente, innan
han lämnade sin tjänst. Karl XI lät skriva härom till Collegium Medicum
den 24/4 1695:
»Såsom Amiralitetsmedicus Dr Rothman vid Commissionen i Karlskrona
har insinuerat ett Memorial huru han sig sjelf samt fältskererna sig i sina
ämbeten böre förhålla, icke allenast så, att ämbetena inte må göre varannan intrång, utan ock beträffande det vad dem vid de sjukes upvacktning och handterande isynnerhet åligger. Ty hava Vi funnit nödigt samma
1
Jfr Magalottis reseskildring från Sverige 1674.
115
memorial till Eder remittera med befallning att I med underdåniga tankar
däröver inkommen, på det Vi sedan derutöver med så mycket bättre
grund må statuera, vad som nyttigt och tjänligt må vara.»
I det reglemente, som härefter utgavs år 1699 heter det om amiralitetsmedikus, att han själv skulle taga största omsorgen om de invärtes sjuka
samt övervaka sjukhuset och avge månatlig rapport om förhåll:,lndena.
Dessutom skulle han utöva kontroll, hur de utvärtes sjuka sköttes av
fältskärerna och barberarna samt badarna. Man gjorde härvid åtskillnad
på de olika sår, som erhållits i krig eller genom sjukdom, och avundsjukan
mellan de olika närbesläktade yrkena orsakade ofta stridigheter.
De patienter, som skulle vårdas i amiralitetsbarackerna, voro i huvudsak de som inte kunde erhålla tillsyn i sina kvarter, d. v. s. i sina hem eller
bostäder. I den härför utfärdade instruktionen heter det:
»Om någon av de gemene uti Kongl. Maj:t tjänst sargas eller sjuknar,
bör densamme helas och till den saken inlogeras uti därtill förordnade
sjukbaracker, vilka med nödtorftige sängkläder och värme samt annan
behörighet skola vara inrättade, på det att doktoren och bardberaren måga
kunna dem så mycket bättre uppvakta.» - Detta får anses vara ett av
våra äldsta statliga sjukhusreglementen.
Officerare och vederlikar och befäl av alla grader m. fl. åtnjöto intill
våra dagar den förmånen, att läkaren skulle besöka dem i deras hem och
på sjukhuset betalade de blott kostersättning.
Huruvida man tänkt sig ett annat sjukhus i Karlskrona vid denna tid
är ännu ej utrett, men i arkitekt Erik Palmstedts observation 1 från hans
resa år 1778 heter det:
»vid Generalamiralens hus från Erik Dahlberghs tid äro de murar, som
varit ärnade till kaserner, hvilken anläggning numera dock icke fullföljes.» -Muren till terrassen i trädgården vid »Grevagården» är nära 4
meter hög och av gråsten samt vackert byggd med en präktig sandstenstrappa, som nästan förefaller vara avsedd för en monumental byggnad.
En av fältskärerna tjänstgjorde också vid »Wachtmeisterska regementet».
Inom sjukhusets område låg apoteket, benämnt Göta Lejon efter skansen intill. Det förestods till att börja med av flera olika apotekare, men
Joh. Eberh. Perber innehade privilegiet i nära 40 år. Han var en stor
blomstervän och anlade i Augerum en egen botanisk trädgård, som var
berömd i hela landet. En katalog upprättades av Johan Rothmans brorson,
provinsialläkaren i Växjö, och dennes lärjunge- Carl von Linne.
1
Åter utgiven av prof. Martin Olsson 1927.
116
Amiralitetsmedikus Rothman efterträddes av Johan Gottskalk Traneus,
vilken var född i Strängnäs, där fadern var lektor vid gymnasiet. Den
unge T raneus blev student i U p p sala 167 4 och bedrev sina studier där.
Han fick härefter tillfälle tillläkarepraktik hos den kände Urban Hjärne.
Orsaken härtill var, att denne som flykting kommit från Lifland 16 56
och blivit mycket välvilligt mottagen av lektor Traneus, som gav honom
både kläder och hem hos sig samt höll honom i Strängnäs gymnasium.
Urban Hjärne var därför angelägen att göra vad han kunde för sin
välgörares son, och på hans inrådan reste Traneus utomlands för att fullborda sina studier och avlade med. doktorsgraden i Rheims 168 5. Efter
hemkomsten blev han tack vare Hjärne brunnsläkare i Medevi. År 1689
utnämndes Traneus till assessor vid Collegium Medicum i Stockholm och
omkring 169 5 blev han amiralitetsmedikus i Karlskrona.
Under sina besök i Uppsala hade Traneus kommit i kontakt med den
snillrike Olof R u d beck och hört om hans anatomiska undersökningar, redan då berömda och beundrade. I en skrivelse av den 14 september 1698
anhöll därför amiralitetsmedikus Traneus, kirurgerna Starck och Ziegelhoff hos Collegium Medicum att »ett tjenligt rum vid Baraquerna kunde
få byggas, däruti man vid tillfälle kunde göra operatiorres chirurgicae
och seetiorres anatomicae». Urban Hjärne, som var preses i Collegium
Medicum tillstyrkte och medverkade till att Kungl. Maj:t i februari 1699
i samband med reglementet för medicinalstaten vid flottan lämnade tillstånd härtill. »Vid sjukbarackerna på Björkholmen får uppföras en Anatomiecammar, varuti man kan hålla seetioner och öppningar af de kroppar, vilka af sällsamma och ovanlige sjukdomar äro afledne.» Denna
framsynta åtgärd har observerats. i andra sammanhang, men när man
läser sådana omdömen som »barack» och »sjukvården sköttes av barberare», får man lätt en låg uppfattning om saken. Dr Traneus avsåg
att »uti anatomiecammaren undervisa de fältskärer, som på egen hand
skulle vara på fartygen».
I början av 1700-talet stadfästes av Carl XII den Kirurgiska Societetens
stadgar och bland kirurgerna vid Amiralitetet i Karlskrona märktes flera
ansedda män såsom Bertram Tauenberg, vilken 1710 undergick kirurgiskt
förhör i Stockholm och 1722 blev amiralitetsmästarfältskär, Tobias Miitzow, som 1718 efter undergången mästarexamen blev regementsfältskär
vid W achtmeisterska Regementet i Karlskrona, samt Henrik Mathias
Heiligtag, vilken 1716 i Stockholm undergick kirurgiskt mästerprov och
sedan verkade ett 20-tal år i Karlskrona.
117
Den nya örlogsstaden blev förskonad från att direkt bli utsatt för det
långvariga krig, som Karl XII förde. Dess innevånare fingo dock känning
härav på många andra sätt. Sålunda upplevde de 1711-12 en farsot,
böldpesten, som tog djupa grepp bland befolkningen. sjukligheten vid
flottan var år 1712 så stor, att knappt så många hade blivit träffade
under föregående 12 års krig ombord på svenska örlogsskepp av kulor,
som de vilka det året träffades av farsoten. Amiralitetsbarackerna på
Björkholmen räckte inte på långt när till, och man hyrde bl. a. mäster
Ampferts hus vid Tyska bryggaregården och straxt intill finnes ännu,
som nämnts, på amiralitetskyrkogården på Vämö udde bevarade gravstenar från denna pesttid. Man fick även inkvartera de sjuka hos borgerskapet. Men ingen ville därvid taga befattning med de pestsjuka, och
dessa klagade över att t. o. m. deras anhöriga lämnade dem och att de
fingo ligga övergivna i oeldade, kalla rum. Läkarna blev själva smittade,
och bland dem som enligt amiralitetsförsamlingens dödsbok avled i pesten
detta år märktes mästerbarberaren, kirurgen Jurgen Ziegelhoff och även
hans maka. Plikttroget besökte han de sjuka och utsatte sig för smitta
samt lämnar efter sig minnet av en modig man, som stupade under utövande av sin tjänst. Kommendör Hans Jurgen Ziegelhoff torde ha varit
son till honom.
I februari 1712 skriver doktor Traneus:
»Angående efterskrevne pestkläder, som de sjuka hava legat på uti barackerna och även varandes gamla och försletne, samt komma att efter
order uppbrännas: Bolstrar 201 st, Huvudbolstrar 166 st, Lakan 230 st.»
I dess ställe rekvirerades 200 nya bolstrar, 15 O huvudbolstrar och 200
lakan, men det dröjde fem månader, innan man fick utkvittera dessa för
sjukhusets räkning trots påminnelser (enl. prof. O. Hult).
På hösten 1712 avtog sjukligheten. Enligt en till amiralitetskollegiet
avsänd skrivelse i oktober var likväl en tredjedel av örlogsflottans besättning sjuk eller 3,700 av 11,000 man. Den l nov. 1712 förklarade doktor
Traneus, att det nu ej längre var pesten som härjade, utan »en knektsjuka
av fördärvad mat och dryck» och att folket hade dåligt med kläder.
Febern var elakartad och orsakade lång trötthet och var sannolikt typhus
reccurens (återfallsfeber). Flera skepp måste avrustas och användas till
sjukskepp bl. a. »Persiska Kopman».
Doktor Traneus nämnes på äldre dagar som »en gammal praktikus,
vilken var van vid brunnar» (Medevi och Ronneby). Han avled år 1718
och efterlämnar minnet av en aktad läkare.
118
Hans efterträdare blev professor Lars Braunersköld, en karolinsk läkare
med mycket gott anseende och även han av prästsläkt. Han hette egentligen Braun, men adlades till Braunersköld för sina meriter i statens tjänst
samtidigt som han erhöll befattning som amiralitetsmedikus i Karlskrona
år 1718 och utnämndes till arkiater.
På den karta som Kongl. Fästningskommissionen utgav i december år
1724 betecknas märkligt nog sjukhuset på Björkholmen som »Lazarettet».
Härmed avsågs antagligen ett militärt sådant. 1 Då alla byggnaderna äro
mycket noggrant uppräknade på denna karta, förefaller denna anläggning ha varit en av fästningskommissionen särskilt uppmärksammad detalj. Det fanns denna tid blott två läkare bosatta i Karlskrona, av vilka
den ene var provinsialläkare för hela Blekinge, varför en stor del av sjukvården torde varit koncentrerad till detta »Lazarett», där arkiater Braunersköld som förutvarande professor även undervisade kirurger och fältskärer och som sagt kunde företaga obduktioner m. m.
Denna karta från år 1724 ger även en mycket tydlig bild av hur området såg ut, och en väl textad förklaring med nummer gör, att man lätt
kan finna de olika husen och deras ändamål på kartan. sjukhuset, som
rymde ca 150 patienter, låg vid stranden med en på pålar över vattnet
belägen bekvämlighetsinrättning, så kallade cloaquer. Dessa förstörde visserligen vattnet i Sundsmaren, men var betydligt bättre än de gropar i
marken, som funnos på gårdarna nere i staden och förlängde epidemierna.
Man kan lugnt säga, att de som planlagt detta sjukhusområde, gjort sitt
bästa av saken och i åtskilligt voro före sin tid.
Arkiater Braunersköld gjorde mycket för att bättra invalidernas lott,
men det var svårt att åstadkomma något i en tid, då t. o. m. lönerna
uteblevo. Dessvärre måste Braunersköld, trots sin duglighet, taga avsked
från sin tjänst i Karlskrona och återvände som blind till sin ungdomsstad
Kalmar, där han bodde hos sin bror biskop Braunerhjelm.
Doktor Hans Roslin blev år 1729 amiralitetsmedikus i Karlskrona.
Både han och hans maka, Katarina W ertroiiller vor o från Stockholm, där
hans far var rådman. Hans Roslin var student i Uppsala under Olof
Rudbecks tid och fullbordade sina studier genom en utrikes resa och blev
med. dr 1708 samt tjänstgjorde därefter i Malmö och Kristianstad. Sonen
- Alexander Roslin den blivande porträttmålaren, föddes medan
fadern var läkare i Malmö och var tolv år då familjen flyttade till Karlskrona.
·
1
Det tyska ordet »Lazarett» avser alltjämt militärsjukhus.
119
Lazarettet i Karlskrona örlogsstation, enligt Defensionskommissionens skrivelse i december
1724. Krigsarkivet.
120
Doktor Hans Roslin ägnade sitt ämbete stor omsorg och var en beläst man. Han medverkade till att förbättra flottans instrumentförråd
och skrev ett memorial till amiralitetskollegium, vilket i februari 173 3
på Roslins uppmaning sände detta till Collegium Medicum. Den 30 mars
svarade emellertid denna myndighet, att angående kirurgiska instrument
bör man vända sig till Kirurgiska Societeten, emedan Collegium »ej sådan
behöfver». Doktor Roslins »Förteckning på Medicamenter» för ett skepp
på 3 OO man 17 3 3 innehöll till stor del örtmedicin och för övrigt var det
en rätt knapphändig utrustning som fordrades på den tiden ombord:
»Specifica tion på dhe Instrumen ter år 17 3 3, som behöfves på ett skiepp af 3 OO
man:
l cauntheriserjärn, brett
l
d:o
runt
afbitare
2 roundsprutor med fodral
l bensåg med spännare
huvudsåg med spännare
T repan med tillbehör
Axell-zug
l krumknif
l kugeltång
l Messingsmortel med stöt
l d:o av tenn eller glas med stöt
elystirspipor
l Mundskruf
l tandtång
l snabeltång
l bistouri
Incisionssax
liten viktställ med vikt l gran till jmf
l kopparplåsterpanna
l förtent kopparkittel med lock till dekokt
l sond eller Catheder af silfver
Nålar större och mindre»
Doktor Roslin var även med om att utarbeta ett nytt reglemente för
sjukhuset i Karlskrona och däri har särskilt amiralitetsmedikus sysslor
noga angivits (se bil. 4).
Sommaren 1741 låg amiral Thomas Rajalin med den svenska flottan
för ankar vidAspögaddarna utanför Fredrikshamn i Finska viken. Enligt
samtida vittnen var tillgången på färskt vatten synnerligen dålig, och
121
man fick ro långa sträckor för att hämta sådant. Svårigheten med proviant var också stor. I den heta sommarvärmen uppstod en häftig epidemi, vilken tog oanad fart. Möjligen var det dysenteri och med all sannolikhet även typhus reccurens som härjade. Den 3 augusti 1741 fick man
underrättelse om Sveriges krigsförklaring mot Ryssland; då var av den
från Karlskrona medförda besättningen 2,400 man sjuka och 800 döda
eller 61 procent av hela styrkan. I den rapport, som sändes fjorton dagar
senare till Buddenbrock, befälhavare för trupperna i Finland och en av de
ivrigaste förespråkarna för detta krig, skriver Rajalin, att »det vore väl
om någon god Doctor eller experimenterad Fältskär vore till fångs att
consultera». Man förstår väl den redlige gamle amiralen, som själv föll offer
för farsoten och avled den 4 september ombord på sitt amiralsskepp UlricaEleonora. Den 14 oktober återvände flottan till Karlskrona och sjukligheten spred sig nu snabbt därstädes.
Sjukvården i Amiralitetsbarackerna på Björkholmen ombestyrdes från
år 1737 av amiralitetsmedikus doktor Johan Fjellström. Det var säkert
inte ett lätt arbete att avvärja denna svåra epidemi, och han får det vitsordet, att han »sin befattning med särdeles flit och gott loford bestridde».
Samtidigt vårdades på sjukhuset också de sårade från kriget, vilka kommit
hem med fartygen. Till följd härav antogs en del tyska fältskärer, och
för den skull utfärdade amiralitetskollegium 10 mars 1742 en instruktion
på tyska med titeln: »Wor nach die Feltscheren au f der Flotte ... », vilken
skrift var författad av dr Fjellström.
Vattenfrågan i staden vållade även bekymmer. Många läto köra efter
dricksvatten från L yckeby berömda källa, och båtledes fördes vatten
från Lyckebyån och från Ronneby i pråmar till flottans behov.
Am.-medikus Fjellström var född i Piteå lappmark som tionde barn
till kyrkoherden Pehr Uneus Fjellström och Agata Leostadius, prästdotter
från Arjeplog. Fadern avled 1707, medan barnen ännu voro små, och dessa
blev omhändertagna av olika familjer, som välvilligt bistodo modern med
deras uppfostran. En broder blev kyrkoherde och känd för att genom
sin lapska grammatik ha grundlagt det lapska skriftspråket.
Johan Fjellström upptogs av en köpman i Piteå och fick gå i skola där.
Han följde med sin styvfader undan ryssarna söderut 1719 och kom att
studera i L und. År 17 3 5 promoverades han till med. dr, och det var en
av de första läkarpromotionerna inom Sverige. 1 Han fick därefter anställning som hovrättsmedikus i Jönköping, och från år 1737 blev han ami1
Den fjärde, om man räknar Rothmans.
122
ralitetsmedikus i Karlskrona. Detta arbete skötte han med stort intresse
och nit.
Dr Fjellström var angelägen om att sjukhusbyggnaderna underböllos
och förbättrades. Den sista reparationen skedde under åren 1752-54
och i den redogörelse, som sändes till riksdagen 175 5 heter det, att under
den gånga perioden sedan sista riksdagen 1750-51 hade följande arbeten
utförts:
»Angående barackerna på Björkholmen och dem tillhöriga hus, bodar,
plank och broar:
Sedan sistlidne riksdag:
Bekommit 3 st dubbla dörrkarmar och 6 st dörrar härtill.
Nytt tak på vedboden, ett högt plank; 2:ne höga fönsterkarmar med
bågar.
Sjöboden förlängd och reparerad.
3 :ne appareller anlagda, jämte andra småreparationer» och
minnestabellen heter det: »Behöves en och annan förbättring.»
Dessa tydliga tecken till modernisering med dubbeldörrar och höga
fönsterkarmar blev den sista åtgärd i positiv riktning, som sjukhusbyggnaderna på Björkholmen fick vara med om. Ej långt härefter skulle de
få vika för en ny dockanläggning på varvet.
KAPITEL II
Sjukhuset i Bastion Aurora
I östra delen av Karlskrona ligger Bastion Aurora tillhörande stadens
äldsta befästning och byggd år 1703 efter anvisningar av Carl Magnus
Stuart för att försvara varvet mot landsidan.
Ett viktigt problem för försvaret under mitten av 1700-talet var frågan om inkvartering av folket och i enlighet med Kungl. brev av den
5 sept. 1749 fattade riksdagen 1750-51 beslut om att bygga en ny kasern
vid Bastion Aurora i Karlskrona för Kopvardieregementet. Detta bestod
av båtsmän från handelsflottan, som genom regementskontrakt värvats
att tjänstgöra vid örlogsflottan under den tid av året, då denna var rustad.
På grund av sin duglighet utgjorde de en värdefull stam på örlogsvarvet
och kallades varvsparaden eller kopvardiekarlar.
123
Stuarts ritning 1703. Bastion Aurora. Krigsarkivet.
Det var alltså angeläget att detta riksdagsbeslut blev fullföljt så snart
som möjligt och den 12 november 1752 upprättades entreprenadkontrakt
mellan »Kongl. Amiralitets Wärfskontoret» och murmästare Braume om
uppförande av en kasern intill Bastion Auroras östra mur för ett pris
av 16,400 rdlr. Arbetet utfördes efter en ritning daterad den 15 mars
1753 och uppgjord av bromästaren vid flottans varv, löjtnantmekanikus
I. G. Steuer. Runt området uppfördes även en gårdsmur enligt kontrakt
med samme murmästare Braume. Arbetet blev färdigt för inflyttning år
1753 och avslutades 1754. Flöjeln på den gamla skilderkuren på bastionen bär också årtalet 1754, och övriga uppgifter om byggnadsåret ha
stundom avsett riksdagsbeslutet, och därför varit missvisande.
Man förändrade fästningen till ett stenhus i två våningar, och citadellanordningen hade spelat ut sin roll. Bland koncepthandlingar till riksdagsrelationer för år 1755 finnes en av Psilandersköld och von Rajalin
undertecknad redogörelse för byggnadsarbetet (se bil. 5).
Anläggningen kom genom muren att utgöra en åttkantig enhet kring
en borggård mot havet. Man avsåg först att blott bygga ett skaffhus åt
båtsmännen för att de inte skulle behöva gå hem till skaffning, där de
voro »gårdskarlar», ty detta tog ofta ansenlig tid. Skaffhuset ökades emellertid redan från början till kasern för att bättre utnyttja arbetskraften.
Vad båtsmännen angår, ville de hellre bo i kvarter, och detta framgick
124
också genom rotemännens (böndernas) yttrande vid diskussionen härom
i riksdagen 17 56.
Kofferdikarlarna fingo ej heller länge njuta av sina nya kaserner.
Den 11 dec. 1754 skrev nämligen Amiralitetskollegium till Kungl. Maj:t,
att åtgärder måtte träffas för att bevara de dyrbara örlogsskeppen från
förruttnelse genom förvaring i dockor eller skjul. Vid 17 56 års riksdag
beslöt man därför att bygga en stor ny docka på örlogsvarvet i Karlskrona.
Augustin Ehrensvärd var som det sekreta utskottets rådgivare en ivrig
förespråkare för denna sak, och han fick en ovärderlig hjälp av sin kunnige vän från Sveaborg, Dan Thunberg, som sedan utförde arbetet med
dockan i Karlskrona.
För att bereda plats åt denna nya anläggning måste emellertid sjukhusets timmerbyggnader på Björkholmen rivas, och en plan utarbetades av
ovannämnde Steuer för de tomter, som skulle inlösas av kronan, och för
sjukvårdens förflyttning. Doktor Johan Fjellström var härvid angelägen
om att ordna för sjukvården på bästa sätt och lyckades få de nya kasernerna vid Bastion Aurora upplåtna för amiralitetets sjukvård. Denna sak
hade även blivit aktuell genom det 1752 nyöppnade lasarettet på Kungsholmen i Stockholm, nuvarande Serafimerlasarettet.
Efter 175 6 års riksdagsbeslut flyttade sålunda flottans sjukhus till
Bastion Aurora och där kom det att förbliva i nära tvåhundra år. Enligt Kungl. Brev av den 10 jan. 1764 upphörde sjukvården alldeles på
Björkholmen fr. o. m. den dagen. Amiralitetsmedikus Fjellström avled dock
redan den 24 januari 1760 och fick det eftermälet att han skött sitt ämbete med all heder intill sin död. U~der hans över 20 års tjänstetid hade
han haft stora svårigheter att brottas med, såsom 1741 års krig, epidemier
och icke minst sjukhusets förflyttning.
Tyvärr visade det sig snart, att detta andra provisorium för sjukhuset var ur flera synpunkter olämpligt. Kasernbyggnaden vid Bastion
Aurora hade fästningsmuren såsom vägg utåt och genom att denna tjocka
långvägg saknade såväl ventilation som fönster, kunde man med svårighet hindra uppkomsten av fuktighet inne i sjuksalarna. Det var även
mycket besvärligt att värma upp dem. Den nye amiralitetsmedikus, doktor Mårten Kähler, anmälde flera gånger skriftligen till befälhavande amiralen Rajalin, att förändringar måste vidtagas.
J. G. Steurs ritning 1753 till kasernbyggnaden vid Bastion Aurora.
125
Doktor Mårten Kähler var född i Uppland och son till en kvartermästare Costbäck vid Livregementet, som varit med vid Poltava. Denne
dog, när sonen var späd, och modern gifte om sig med rådman Kähler,
vilket namn sonen antog. Denne studerade i Uppsala under Linne och
disputerade under arkiater Rosensteins presidium. Han var gift med en
dotter till skeppsbyggmästare Gilbert Sheldon och under en lång utrikesresa had_e han samLit värdefulla naturalier, vilka tyvärr gingo förlorade
på hemfärden på fartyget. Dr Kähler översatte även den svenskfödde
engelske marinläkaren James Linds redogörelse för erfarenheter av citroner m. m. mot skörbjugg, som den berömde kapten Cook även använde
sig av vid sin resa till Söderhavet 1772.
Den kvicke, men som memoarförfattare ganska subjektive Carl Tersmeden ger en belysande skildring av sjukhusinrättningen i de nya kasernerna
vid Bastion Aurora denna tid. Han skriver, att amiral Johan Rajalin
anhållit att få en kommendörkapten till sjukhuschef och att han föreslagit Tersmeden. -,-Kommendanten skall ha tillagt, att det inte vore den
behagligaste kommendering att dagligen se till sjuka, men att både
han och amiralitetskollegium skulle vara betjänta, om Tersmeden åtog
sig det uppdraget.
»Den l jan. 1767 infann jag mig till nyårsvisiter med min fru i Karlskrona», skriver han och skildrar denna så typiska sed. Därefter fortsätter
Tersmeden: »Fredagen den 5 januari 1767 gick jag till sjukhuset och
uppsökte l :a amiralitetsmedicus Kähler. Han småskrattade med ironisk
min och sade: 'Det är ej av de agreablaste commissioner att börja med i
Carlskrona.'- Gertsdorff, Brandenburg och Hjortsberg, vilka voro övriga
läkare, kommo alla dit, och Kähler presenterade mig såsom posthavande
där. I detsamma kom amiral Rajalin och gjorde herrarna en myndig
föreställning, att allt vad jag till tjänsten rörande sjukhuset befallde,
skulle efterlevas. Inspektoren fick en ännu allvarsammare befallning att
rätta sig efter mina ordres. På allas min kunde jag se, att chefen ej behagade dem med sina bryska faconer. Vi gingo sedan ned i alla sjukrummen att efterse de sjukas tillstånd och skötsel. Rajalin frågade i vart
rum, om de hade något att klaga över. Sådant skulle de anmäla hos mig.
Vad Rajalin sade, hörde jag inte, men jag hörde Kähler viska till Hjortsberg, så att amiralen hörde det: 'Tjuven tror, att var man stjäl.' Rajalin
såg bistert på Kähler men sade intet. Kähler frågade då amiralen, hur det
gick med de nödvändiga behov, som Kähler tillika med fältskärerna för
en månad sedan skriftligen anmält.
126
Härpå svarade Rajalin inte ett ord utan frågade mig, vad jag tyckte
om inrättningen . .Jag gjorde några påminnelser, att de sjuka voro ganska
malpropra, och att deras sängkläder och linne tarvade mycken förbättring. Jag fann även väl mycket sängar i vart rum, och jag saknade de
bekvämligheter, som en sjuk bör ha vid vissa tillfällen. Medikamenter,
salvekoppar och bandager fann jag ej tjänligt stå i föns~er eller på bord.
En ovarlig fältskärsgesäll kunde lätt misstaga sig och giva de sjuka 'Quid
pro quo'.
'Det mesta av detta ha vi skriftligen hos herr amiralen flera gånger
anmält' sade Kähler. Då svarade blott Rajalin: 'Rom byggdes icke på en
dag.'»
Några dagar senare var Tersmeden åter på sjukhuset och hörde, när
Kähler grälade på fältskär Brandenburg. Denne blev het och gav ovett
tillbaka, men så kom Rajalin in i rummet och hötte med sin käpp åt
Brandenburg, vilken då blev sårad och gick sin väg svärjande. Tersmeden
lämnade sedan ett skriftligt förslag på ändringar till Rajalin, som denne
lät avge till Amiralitetskollegium i eget namn. Tersmeden beskyllde
då Rajalin för att ha tagit hedern av honom! Vägen till amiralitetssjukhuset gick genom ett mitt för kyrkan beläget
valv i den gamla muren, som sträckte sig från Proviantberget (sedermera
Kungsbron) västerut längs hela Alarmgatan eller Vallgatan, som den nu
heter. Innanför detta vallshål låg ett skaffhus till vänster och därintill
sjukhusets område, omgärdat av en egen mur. I denna var en stor dekorativt uppförd sjukhusport med vackra murade pelare, där vakt hölls
av ett par båtsmän i full mundering med huggare, och de hade order att
hindra alla obehöriga att komma inom området. sjukhusmuren gick runt
om »Borggården» och följde stranden bort till den tjocka sträckningsmuren igen, och nere vid sjön var det en sjöport, som stängdes varje afton
och öppnades på morgonen, och där utanför var det en landningsbrygga samt bekvämlighetshus för personal och patienter. Det hela liknade mera fästning än sjukhus (se kartorna s. 12 8-29).
Vill man försöka bilda sig en uppfattning, om hur själva husen såg ut
på 1700-talet, så kan man än idag besöka en del av de gamla lokalerna.
Men av den gamla sjukhusgården, borggården, som den kallades, finns ej
mycket kvar, som erinrar om dess slutna enhet och själva sjukhusbyggnaden är avsevärt stympad. Den del som står kvar, tjänstgjorde dock som
beredskapssjukhus i våra dagar i form av underavdelning till det närbelägna Marinens sjukhus och användes nu till förråd.
127
Amiralitetsmagasinet, byggt på 173 O-talet, låg på den tiden utanför
sjukhusets område och användes till förvaring av proviant. Därintill var
en lång brygga, vid vilken de s. k. vattenbåtarna lade till. Sjukhusets
vatten togs nämligen från Lyckebyån, och vattnet skulle därvid tagas
uppe i rännan och ej nere vid åmynningen, där det var blandat med havsvattnet. Det transporterades sedan i stora däckade pråmar, som bogserades
genom Stumholmssundet av långa roddbåtar, bemannade med båtsmän.
Familjer tillhörande flottans stat fingo hämta vatten från dessa skötar,
där vattnet låg och slog fritt i lastrummet. De tunga kopparhinkar med
ok, som finnas litet varstädes i staden, torde ha varit i bruk för detta
ändamål.
I nor.ra delen av borggården mot Bastion Aurora låg själva sjukhuslängan, byggd i två våningar mot bastionens mur. Rummen voro låga
till taket, blott 9 fot, samt alla lika stora 6 X 6 m. De hade tegelgolv,
på vilket ströddes enris och sand. Det hela fick länge heta »Nya kasernerna». - Tersmeden skrev, att han skickat »efter doktor Faxe i Nya
kasernerna» så sent som år 1774.
I en Fortifikationen tillhörig redogörelse, som uppgjordes år 1770 över
kronans byggnader i Karlskrona, ges en mycket noggrann beskrivning av
Bastion Aurora och dess inredning (se bil. 6). Därav framgår att interiören
i de kvarstående byggnaderna är nästan oförändrad än i dag. Sjukrummen voro tjugo till antalet. Detta antal utökades genom att bygga ett
särskilt skaffhus av trä, som förlades utanför sjukhusmuren, men innanför »Vallen». Man beräknade enligt planen 15 a 20 sjuka i varje rum.
Amiralitetsmedikus Kähler hade denna tid till kollega doktor Lars
Hjortsberg, vilken utnämndes till andre amiralitetsmedikus i Karlskrona
1762. Dessa båda läkare utarbetade tillsammans en ny spisordning för
sjukhuset, och Hjortsberg, som förut sökt medicine professuren i Åbo, var
särskilt intresserad av lämplig diet efter den tidens mått.
År 1774 blev Arvid Faxe amiralitetsmedikus vid sjukhuset i Karlskrona.
Med nit och intresse ägnade han sig under 3 5 år åt hälsovården vid flottan och kan i flera avseenden betraktas som en föregångsman. År 1777
inlämnade han ett utförligt memorial om flyttning av sjukhuset, men
sedan isolering mot bastionmuren blivit utförd med tegel och värmeugnar
uppsatta m. m. så förordnades enl. Kungl. Brev den 2 dec. 1777, att sjukhuset och skaffhuset med deras inrättning inte skulle rubbas. Arvid Faxe
avancerade 1779 till förste amiralitetsmedikus och chef för den navala
sjukvården samt fick assessors heder och värdighet.
128
Bastion Aurora med skaffhusgården.
Krigsarkivet.
Detalj ur karta över Karlskrona från I7SO-talet.
129
Bastion Aurora med >>Cassernerna>> och det där intill uppförda skafThuset samt barnskolan.
Karta över Karlskrona på I77o-talet. Krigsarkivet.
9- 5r6685 Sjöhist. Samfundet. X.
130
Amiral Henrik af Trolie tjänstgjorde i Karlskrona 1780-84 och nedlade ett oerhört arbete på flottans upprustning. Doktor Faxe skötte honom
då för en halskatarr, som tidvis höll Trolie bunden inomhus.
Enligt Kungl. Brev den 21 juli 1783 utfärdades ett nytt reglemente\
som innehöll nya förordningar för amiralitetssjukhuset med utökning av
läkarnas antal och lön. I betraktande av den mängd människor som under
denna flottans storhetstid voro sysselsatta på varvet, skeppen och med
kronans byggnader, ansåg Trolie att det var nödvändigt öka antalet läkare,
och deras lön så, att de utan förevändning av privat tjänst oavbrutet
kunde sköta sina sysslor. Förste amiralitetsmedikus skulle ha hand om de
sjuka på sjukhuset och en annan läkare skulle sköta de sjuka i kvarteren,
varvsofficerarna m. fl. Ny stat fastställdes samtidigt och amiralitetsmedikus fick 3 00 R dr. Sp. i lön och amiralitetschirurgen 21 O Rdlr Sp.
Tyvärr fick amiral Trolie ej länge verka i Karlskrona. När Krigskommissionen i mars 1784 skulle samlas i Stockholm, sjuknade Trolie under
den kyliga färden i resvagn dit och fick vid framkomsten halsböld. Den
kände kirurgen Schulzenheim tillkallades, men Trolie avled likväl hastigt
natten till den 12 mars 1784. Mitt i sitt arbete bortgick härmed en av
svenska flottans bästa män. Chapman grät, och hela Karlskrona sörjde.
I december samma år avtäcktes i den nya mönstersalen på varvet en av
Gustaf III skänkt bild över Henrik af Trolle, utförd av Sergel i vit marmor, och därvid var det amiralitetsmedikus Faxe, som höll minnestalet.
Envar som intresserar sig för navalhygien torde säkert känna till dr
Faxes år 1782 skrivna bok »Angående helsans bevarande till sjöss till
Kongl. örlogsflottans tjenst» och hans lika värdefulla skrift »Om hushållning till sjöss för skeppsläkare». I båda dessa skrifter visar han mycket
moderna åsikter om hygien och idrott. Ä ven luftväxling och luftutrymme
var föremål för hans intresse, något som sedan skulle bära frukt, när d~t
gällde ett nytt sjukhus.
På amiralitetssjukhuset hade man inte någon särskild kirurgisk avdelning, men väl ett särskilt rum att förbinda i. En av fältskärerna, Joh.
Vilh. Brandenburg, hade med stor möda år 1780 lyckats få en samling
nya instrument från in- och utlandet. När kommendanten amiral Anton
Johan Wrangel fick se dem, befallde han, att de endast skulle användas
i händelse av krig och lät ställa de dyrbara lådorna på sjukhusets förrådsvind.
1
Reglementet tillkom genom Faxes och Trolies samarbete (se bil. 7).
131
Brandenburg, som var en stor spjuver, lät då pryda väggen däröver
med en stor grön tavla med förgyllda bokstäver och text till Wrangels
ära. Doktor Gunnar Nilsson fann i början på 1900-talet denna på dess
plats på vinden och tyckte att den var så dekorativ, att han satte den över
ingången till läkareexpeditionen. N u hänger den i chefsläkarens rum,
kanske som en påminnelse.
Texten lyder:
Apparatum hunc instrumentorum chirurgicorum, vix ulli in Europa secundum,
in usum classis Sveticae Nosocomique navalis Carolicoronensis, Londoni, Parisiis
et Holmiae confectum hunc transferendum curavit Th..las-Siarcharum primarius,
Sacrae Regiae Majestatis magnae fidei vir ordinis-qve eqvesteris ensiferi cruce
majori praefulgens Comes.
Celsissimus dominus.
Johannes Antonius Wrangel.
Regia liberalitate suffultus anno salutis MDCCLXXX.
Det numen scitas, qvaepalpent vulnera manus, qvaesalvas, servent has res sisuo
nisu!!!
Chirurg: Naval: antistite.
Joh. Wilh. Brandenburg
Översättningen är ungefär:
Denna uppsättning kirurgiska instrument, som inte är underlägsen någon i Europa
och är hopbragt till bruk för svenska Flottans sjukhus i Karlskrona från London,
Paris och Stockholm, överflyttades hit av förste Amiralen, Hans Heliga Maj :ts
synnerliga Troman, Kommendören av Svärdsordens stora kors
Höge Herr
Johan Anton Wrangel
Med stöd av Konungens frikostighet år 1780.
Give allmakten kunnighet åt de händer, som därmed skola behandla sår och bevara dessa saker oskadda genom ständig tillsyn!!!
Chef för flottans chirurger.
Joh. Wilh. Brandenburg.
Instrumenten fingo till dennes förtret alltså ej användas i vardagslag,
utan skulle sparas för krig och örlog. Genom professor Olof Acrel 1 vid
Serafimerlasarettet i Stockholm hade den svenska kirurgien förts fram
1
Acrel, kirurgiska händelser i K. Lasarettet 1759, 2:a upp!. 1775.
132
till en vetenskap. Det skulle ej heller dröja länge förrän den militära sjukvården fick pröva krigets allvar - .
Vid flottans hemkomst från kriget med Ryssland i november 1788
utbröt nämligen en svår återfallsepidemi bland manskapet, antagligen
från det i slaget vid Bogland tagna ryska fartyget Wladislaus. Sjukdomen spred sig med oroväckande fart. Amiralitetssjukhusets utrymme förslog inte för detta, utan man fick taga det närbelägna ska:ffhuset i bruk
till de sjuka och barnhusskolan där intill. På amiral af Chapmans order inreddes också tyghuset, tullboden och flera andra byggnader till reservsjukhus. Förste marinläkaren och professor Olof Hult har i en avhandling beskrivit denna epidemi och kommit till det resultatet, att det var
en Febris reccurens med gulsot, och att bakterierna överförts av löss eller
andra smådjur. Många lågo sjuka i sina kvarter, d. v. s. hemma utan
nämnvärd vård. För att hindra smittan att spridas för mycket satte örlogsskeppen upp tält på Tjurkö av sina segel och försägo själva sitt manskap
med förnödenheter. På detta sätt funnos där nära 90 tält med upp till
5,000 sjuka under sommaren 1789. Emellertid saknades både golv och
dränering, och bristen på läkare var stor. Hertig Carl fick befogenhet
att skicka efter läkare från Stockholm, Växjö och andra städer, och bevis
finnes på, hur det kändes att ofördröjligen bli inkallad den tiden och sedan
bli arbetslös. Antalet läkare och fältskärer som tjänstgjorde under epidemien var 216, varav blott 6 undgingo sjukdomen, medan 40 avledo
därav. Över 20,000 personer voro under ett år sjuka vid flottan med
20 % dödlighet eller över 4,000 (enligt Faxe), men Hult anser att antalet
snarare varit större.
Arrestanter och båtsmän återfinnas ofta i amiralitetsförsamlingens
dödsbok, och enligt de uppgifter, som står däri, avled på det trånga amiralitetssjukhuset under 1789 ungefär 10 patienter per dag eller ca 3,000
personer inom detta år. Talrika skrivelser bära vittne om myndigheternas
arbete att försöka häva epidemien. En kommitte, som bestod av läkarna
Ribben och Hedin från Stockholm, skickades till Blekinge i detta ärende
och uppmanade landshövdingen att tillse den allmänna hygienen. Husdjur,
höns, hästar, svin och kor förekomma överallt i staden, och borgarna hade
särskilda uthuslängor, något som snarast borde ändras.
I den ämbetsberättelse, som Ribben och Hedin avgav till Collegium
Medicum, beskrives läkarna i Karlskrona, och därvid nämnes »den numera
under denna epidemien afledne Am:t medicus Doktor Hjortsberg» samt
»Assessor Faxe, som visserligen befordrat Statens bästa» och slutligen
----------
133
Sjukhuslokalerna innanför Bastion Aurora i våra dagar. Foto 1950.
»Am:t medicus Gersdorff, som med redighet utfört sin syssla» oaktat han
varit »invävd i de allra vidlyftigaste göromål».
Amiralitetsfältskären Absalon Furst får beröm, men hans kollega Brandenburg anses ha benägenhet för missämja, och »det synes af allt, hur
svårt han vill bekväma sig till den eftergivenhet, han är Amiralitetsmedici
skyldig. Han rekvirerar dyra medikamenter, där han kunde föreskriva
med lika nytta simpla medel ... »
Tydligen få medikamenterna skulden för de dryga kostnader, som
denna epidemi orsakade staten i dessa penningknappa tider. Apotekare
Brasch ansågs även taga för mycket betalt av kronan med minutpriser
istället för partipriser, men han försvarade sig med att kronan var en dålig
betalare, som tills dato var skyldig honom 12,000 rdr banco. För att
minska kostnaderna för den utbredda sjukligheten fann man på olika
utvägar. I generalintendentens koncepter för 1790 i mars månad finnes
134
en uppgift om att ved till sjukhusen togs från den tyvärr aldrig full-·
bordade nya amiralitetskyrkan, där den nuvarande klockstapeln står.
Detta kyrkobygge raserades sedan helt, när stenen också togs till andra
byggnader.
KAPITEL III
Sjukhusct vid Kyrkogatan
Den svåra epidemien i Karlskrona under åren 1789-90 hade, som framgår av föregående, gjort behovet av ett nytt sjukhus alltmera påtagligt.
I sin digra rapport år 1789 skrev amiralitetsmedikus Faxe om sjukhuset
vid Bastion Aurora:
»För Örlogsflottans behov har man sedan 30 Åhr icke haft något
särskilt inrättat Sjukhus. Det befintliga är ursprungligen avsett till Caserner åt Kopvardieregementet och härbärgerar med det i närheten belägna
Skaffhuset, som likaledes användes till Sjukhus, högst 3 50 Man.»
På våren 1789 måste man på grund av epidemien sätta upp sjuktält på planen mellan sjukhuset och amiralitetskyrkan. Församlingen
klagade häröver, och den 29 juni föreslog därför överdirektör Ankarsvärd vid Mekaniska kåren (vilken år 1787 efterträtt Dan. Thunberg),
att ett sjukhus skulle uppföras på Neptuni torg (Hoglandspark). Detta
bifölls dock ej på grund av de sumpiga terrängförhållandena där. Med
stort nit återkom då Ankarswärd med en ny hemställan, denna gång med
förfrågan, om icke kronobrännerihuset kunde inredas till sjukhus. Detta
förslag vann gehör, och den 7 augusti förordnade storamiralen hertig
Carl om bränneriredskapens avlägsnande. Ankarswärd företog under tiden
uppmätningar. Brännerihuset var byggt av sten och täckt med koppartak
samt 63 alnar långt och 19 alnar brett (d. v. s. 38 X 12 m). Det gamla
sjukhuset i A ur o ra var 18 6 alnar långt och 3 2 alnar brett men blott 9
meter högt till taklisten, varför rumshöjden var rätt låg. Önskan var nu
att få ett större, luftigare och rymligare sjukhus.
I Fortifikationens arkiv i Krigsarkivet i Stockholm finns en »Plan till
Ny Sjukhusbyggnad», daterad den 13 augusti 1789 och signerad Magn.
Ankarswärd samt appbroberad av hertig Carl. Det har lyckats mig att på
örlogsvarvet i Karlskrona i Byggnadsdepartementet, som är efterföljare
till Mekaniska kåren, finna en fasad- och profilritning, vilken också signe-
135
rats av Magn. Ankarswärd, och där måtten stämma med dem på nämnda
plankarta.
Närmare forskning visar, att rummens ändamål »Sjukrum» och »Rum
för Doctorer» finnes angivet på denna fasadritning. Dessa båda ritningar
höra alltså tydligt ihop, ehuru de kommit att förvaras i närstående ämbetsverk. De avse båda det nya stora sjukhuset vid Kyrkogatan i Karlskrona som skulle enligt amiralitetsmedikus Faxes ovan citerade ~apport
kunna rymma 1,000 patienter.
Enligt ovannämnda »Plan» skulle en sjukhusflygel, som var 162 alnar
lång och 24 alnar bred (98 m X 14,5 m), sträcka sig längs Kyrkogatan
från västra bageriet nere vid stumholmssundet till ungefär mitt för Bredgatan. sjuksalarna voro enligt fasadritningen 14 m breda och 18 m långa
eller ungefär 2 5O kvm stora. Dr Faxe önskade, att dessa sjuksalar inte
skulle rymma mer än 3 6 patienter vardera. Huruvida även den del, som
enligt planritningen skulle gå i rät vinkel in längs fortifikationstomten,
också blev byggd, har ännu ej klarlagts, men dess mått var 220 alnar, och
ville man ha så rikligt med utrymme, så behövdes kanske hela komplexet.
Observerar man den utprickade byggnaden på Ba:ckströms karta från
1799 intill bränneriet, så tycks denna hänvisa till en sydlig del av Ankarswärds ritning. I Wrangels uppgift om eldsvådan 1790 heter det, att
såväl Kasernbyggnaden som det nya stora Brännerisjukhuset förstördes,
och i en rapport talas om »det under byggnad varande stora sjukhuset»,
varför det är möjligt antaga, att flygeln mot Kyrkogatan var sjukhuset
och att han med kasernen avsåg fortifikationens byggnader, som även
förstördes.
Överdirektör Magnus Ankarswärd, som ritat sjukhuset, hade själv överinseende över bygget och detta forcerades. Enligt ritningen var endast
bottenvåningen av sten och de båda övriga våningarna voro av träkonstruktion. Arbetet med detta nya sjukhusbygge tycks också ha fordrat
en hel del arbetare, framför allt timmermän. Enligt storamiralens order
skulle 54 timmermän och 60 man av paradmanskapet oavbrutet användas
härtill. Den 9 november 1789 sändes dessutom från generalintendentsämbetet genom general Toll en skrivelse till amiral Nordenskjöld angående ytterligare manskap för det nya sjukhusbygget:
»Som till sjukhusbyggnaden härstädes tilräckligt antal arbetare saknas,
och det kan vara att förmoda at bland de på Flottan varande frivilliga
ock sådana kunna finnas, som till timmermansarbeten vore skicklige, så
136
Projekt till Ny sjukhusbyggnad vid Kyrkogatan i Karlskrona. Magn. Ankarswärd. Krigsarkivet.
Fasadritning av chefen för Mekaniska kåren Magn. Ankarswärd, jämte plan till våningar. Byggnadsdepartementets arkiv.
Karlskrona.
......
""'
'-J
138
får jag begära Tit. benäget ville foga den anstalten, at vid mönstringen
på skeppen blifver tilsagt, det de som förstå och äro vana vid Timmermanshantvärket och åstundar blifva engagerade, kunna i sådant afseende
sig anmäla hos öfverdirektören Ankarsvärd vid Brännerisjukhusbyggnaden, som med dem öfverenskommer om dagspenningen, hvilken blifver
lämpad efter h var och ens skiclighet och så tilräckelig, at de· kunna hafva
sin fullkomliga utkomst.»
Den 3 maj 1790 gjordes följande anhållan: » Til handräckning vid Sjukhuset härstädes til de förefallande flere sopningar begäres af Garnisonsmanskapet dagligen 6 man, hvarmed kl 6 i morgon torde begynnas och
fortfara på så sätt, så länge sådant biträde är af nöden.» Man var angelägen om, att långt innan allt var klart, flytta in. Dr Faxe skrev: »Det
N ya Sjukhuset vid Bränneriet är af alla det accruegaste (vidlyftigaste)
och har man redan vidtagit här inreda Lazarett för de utvärtes sjuka.
Ehuru jag har en liten kännedom om detta härstädes påbegynte sjukhus
bör förmodas at det til alla delar uppfyller ändamålet af dess stora
kostnad.»
Vid generalmönstringen den 4 juni 1790 hade enligt general Toll de
sjukas antal gått ned till ca 500 man från att vid inflyttningen i sjukhuset föregående månad enligt uppgift varit 1,124 man. Det mitlerska
huset låg nära det stora sjukhuset och på nedre botten där inreddes enligt
dr Faxe »auditorium för Anatomiska och Chirurgiska lectioner, där man
påtänkt, att Skola bör hållas för härvarande chirurger» samt att inrätta
ett » fältapotek för utdelning av de från flottorna öfverblivna medikamenterna».
Trots de hårda tiderna byggde man sålunda ett nytt stort amiralitetssjukhus i Karlskrona vintern 1789-90. Staden var vid denna tid rikets
tredje stad, och välmåga härskade bland borgarna, men man hade den
olyckliga föreställningen, att det betydde föga, om »kronan skavdes»
litet här och var. Landets betryckta penningställning påkallade den mest
omtänksamma hushållning, och Gustaf III utsåg här en särskild kommitte för att kontrollera utgifterna till rustningarna. Ledamöter blevo
amiral Chapman, Nordensköld och general Toll med greve Munck som
president. Denna kommitte hade även översyn över sjukhusen under epidemien, då alltför många sjuka vårdades i provisoriska lokaler av tillfällig
personal. Följande anekdot berättas också härom:
Greve Munck ville en gång med egna ögon taga reda på förhållandena
och presenterande sig som tysk barberare, begav han sig till ett av reserv-
139
sjukhusen och anmälde sig som sökande anställning. Han fann de främmande läkarna sittande i lugn och ro och blev vänligt mottagen. Sedan
bekantskapen var gjord, lät greven förstå, att han ej var särdeles hemmastadd i läkekonsten. Man svarade då, att detta betydde föga, ty kontrollen
var ringa. Då gav sig Munck till känna och förehöll i skarpa ordalag de
närvarande det otillbörliga i detta. Denna sak gällde dock ej de ordinarie
läkarna.
Tillsynen över sjukhusen anförtroddes nu åt häradshövding Samuel
Stål, en redbar och kraftfull man, som general Toll träffat under sin
tjänstgöring i Skåne. Med allvar och kraft grep sig Stål verket an och
lyckades över all förväntan. A v mer än 2,000 sjuka kunde en hel del
utskrivas och åter inmönstra på örlogsflottan, när denna lämnade Karlskrona valborgsmässoafton 3 O april för att avsegla till Finska viken.
Det var dock ingen sommarglad vår detta år. Många familjer hade
sina kära ute i kriget och voro oroliga. Vädret var även kallt och särskilt
blåsigt; det föreföll mera vara oktober än försommar.
Plötsligt den 17 juni 1790 på eftermiddagen hördes gälla rop: »Elden
är lös.» Den utbröt i nordvästra sidan av Amiralitetsgatan och spridde
sig med otrolig hastighet tack vare en hård västlig blåst. Redan två timmar senare, klockan 6 på aftonen, härjade lågorna inom tre skilda delar
av staden och rasade hela den följande dagen. Karlskronas vackraste delar
lades i aska, och blott något mer än fjärdedelen av staden kunde räddas. 1
Ifrån det första brandstället spridde sig elden snabbt utefter denna
gata, men dess bredd gjorde det möjligt att rädda husen på södra sidan,
då vinden låg från detta håll. På det sättet räddades varvets byggnader.
Häradshövding Stål var därvid i oavbruten verksamhet. Noga aktgivande
på vinden och förutseende att elden komme att sprida sig utefter Kyrkogatan till det ännu ej helt färdiga stora sjukhuset, föranstaltade han skyndsamt att rädda de över 250 sjuka, som vårdades där. Med stor möda lyckades detta med hjälp av major Berlin och dennes manskap. En kort stund
härefter stod själva sjukhuset i låga. Alla möjliga ansträngningar gjordes
att rädda denna dyrbara byggnad, men en stor mängd virke från bygget
låg på gården och gav näring åt elden i den stora träbyggnaden. Bristen
på folk och släckningsmateriel gjorde även alla bemödanden fruktlösa.
Från östra sidan av Kyrkogatan gick, liksom nu, en bro över till Stumholmen, och vinden förde elden ditåt. Därute låg i välvda källare ett
1
Tidskrift för Sjöväsende 1860.
140
stort krutförråd, och i flottans magasiner funnos allt vad som fordrades
för folkets krigsutrustning. På Laboratoricholmen (nuvarande Epidemiholmen) låg minst 50 centner krut i en lokal, som icke var brandfri.
Elden hade redan spritt sig till bron vid Stumholmen, och ett i sjön på
pålar byggt galärskjul hade fattat eld, då Stål tillsammans med ett par
båtsmän i en båt lyckades riva bron under ett nedstörtande eldregn från
västra bageriet och sjukhuset. Uppmanande sina medhjälpare att bistå
sig med krutförrådet på Laboratoricholmen begav sig Stål dit och utförde det djärva företaget att rulla kruttunnorna i sjön och sänka dem.
Tre dagar efter denna svåra eldsvåda skrev kommendanten greve Johan
Anton Wrangel den 21 juni härom till amiralitetskollegium:
»Genom Courier underrättad om den häftiga Eldsvåda som lagt största
delen af staden i aska den 17:de dennes, skyndade jag genast hit från
Skåne, där jag på nådigt uppdrag varit och har efter min hitkomst förra
aftonen haft den tilfreds underrättelse, at elden blifvit utsläkt. Största
delen af staden från norra sidan af Amiralitetsgatan til och med hälften
af Drottninggatan är förstörd. Af Kungl. Maj:t Kronans byggnader ha
d~t Västra Bageriet; Nya Caserne Byggnaden på Bränneritomten; och med
en myckenhet där tillhörande wireke det så kallade Stora Brännerisjukhuset; förre Amiralbostället samt Kadettskolan icke stått att rädda. Däremot har den högste bevarat Kongl. Skeppsvarfvet och vad som var beläget inom Vallen och saruteliga Kongl. Maj:t och Kronans öfriga Förråd
och alla byggnaderna på Stumholmen, endast Bryggan mellan staden och
denna Holmen har blivit afbränt. Under den myckna oreda en så allmän
calamite medför, har jag ännu icke helt kunnat utröna hvad som angår
Amiralitetets förlust, dock vill jag hermed underrätta Högv. Amiralitets
Kollegium.
J. A. W-l.»
A v detta koncept finnes även ett utkast bevarat intill och ett flertal
strykningar jämte en hastig stil vittna om, att det verkligen är fråga om
förödelse. Jämför man dessa uppgifter med vad man vet om Ståls ingripande, så finner man hur uppgifterna stämma överens. Bland övriga nedbrända byggnader märktes också rådhuset, storamiralens hus och fältapoteket. Med möda räddades det hus, som kronan nyligen inköpt av
advokatfiskal Strybing till sjukhus, men landshövdingen tänkte på sin
egen välfärd och anhöll få disponera det. Generalindentent Toll ordnade
med ett offentligt kronans kokhus och allmän bespisning. På bränneri-
141
tomten kvarstod enligt senare besiktningsinstrument en del av Tersmedens
hus (nuv. kanslihuset) och själva brännerihuset, som även var av sten.
A v det nya storslagna sjukhuset återstod blott grundmurarna. Dessa
ombyggdes enligt kungl. brev av den 26/6 1792 till kasern och härå
finnes också en planritning, approberad å Kalmar slott 29 februari 1804
av Gustaf IV Adolf. Måtten stämmer med den Ankarswärdska ritningen
till sjukhusflygelns bottenvåning, men rummen äro i stället avsedda för
arbetsfångar och deras marketentare. Särskilt tycks trappan ha blivit bevarad jämte närliggande rum och kunnat användas vid ombyggnaden.
Dessa lokaler, belägna nederst i kasernen Sparre, äro nu tryckerilokaler,
men äldre personer erinrar sig, att det enligt traditionen varit sjukhus
vid denna kasern.
Amiralitetsmedikus Faxe förlorade i oktober 1789 sin hustru i hetsig
feber, och hon står som avliden i amiralitetssjukhusets kolumn i kyrkoboken. Enligt samtida uppgifter förlorade även doktor Faxe och hans
kollega Gersdorff genom branden all sin egendom. De hade därjämte den
besvikelsen att se hela sitt nya arbetsfält förstöras.
Dr Faxe beskrives som en synnerligen begåvad och duglig läkare. Några
år tidigare hade han makabert nog uppfunnit ett stenpapper, närmast
eternit - som skulle kunna skydda hus mot eld. För detta ändamål hade
han 1787 av Gustaf III på statens bekostnad fått bygga en fabrik i
Lyckeby, men det krävande arbetet med sjukvården hindrade verksamheten där.
KAPITEL IV
Kongl. Flottans sjukhus i Aurora
Kostnaderna för uppbyggnadsarbetet inom Karlskrona efter den stora
eldsvådan 1790 gjorde det omöjligt, att inom överskådlig tid kunna bygga
ett nytt sjukhus i stället för det brunna, och sjukvården nödgades flytta
tillbaka till lokalerna innanför Bastion Aurora.
Trots att detta i mer än ett avseende innebar en tillbakagång, försökte
läkarna följa med i den utveckling, som undan för undan gjorde sig
gällande inom medicinen. År 18 Ol ingav förste amiralitetschirurgen Palander, vilken sedan 1797 även tjänstgjorde som lasarettsläkare vid det
nya lasarettet på Bredgatan, en ansökan om att mot ett årligt arvode få
142
meddela undervisning tillsammans med doktor Lars Gersdorff åt fältskärseleverna vid sjukhuset till örlogsflottans behov. Genom Kungl. brev av
den 29 sept. 1802 beviljades medel härtill, och en klinisk läroanstalt inrättades inom Amiralitetssjukhuset i Karlskrona. Tjänstgörande amiralitetsmedikus skulle jämte förste amiralitetskirurgen mot ersättning av
vardera l 00 r dr årligen hålla fyra föreläsningar i veckan och examensprotokollen skulle skickas till Collegium Medicum, som approberade dem
och sände den ed, som fordrades av envar för en examen på den tiden.
Genom Kungl. Brev av år 1806 och 20 juni 1808 bestämdes vidare,
att alla vid flottan anställda läkare skulle tillhöra fältläkarekåren och få
grader inom denna nya kår. En av dessa var fältläkaren Carl Arvid Faxe,
son till amiralitetsmedikus Arvid Faxe. Han blev andre amiralitetsmedikus vid faderns död 1793, och var även en tid stadsläkare i Karlskrona.
Från år 1809 blev han förste fältläkare och utnämndes år 1812 till överfältläkare. Efter långvarig tjänst avled han år 1821 i Köpenhamn, dit han
sökt sig för operation. Sonen Arvid Gustaf Faxe, blev sedan landshövding i Blekinge under koleraepidemien 18 53, och dottern Charlotta Fredrika, var gift med ovan nämnde fältläkare Lars Adolf Palander. En ättling till dem var den frejdade nordpolsfararen Louis Palander af Vega.
Enligt en i Läkaresällskapet i Stockholm bland dess protokoll förvarad
redogörelse var dödligheten på amiralitetssjukhuset under åren 18 O1-07
i genomsnitt ungefär 40 man pr år. I samband med finska kriget 1808
-09 utbröt en svår epidemi, liksom under Gustaf III:s krig, om möjligt
värre. Skeppen måste undan för undan sändas åter till Karlskrona och
amiralitetssjukhuset kunde icke heller nu på långt när taga emot alla
sjuka. Man fick göra i ordning slupskjulet på Stumholmen, där flera hundra
sjuka vårdades i det stora rummet, och den nya kasernen vid Kyrkogatan.
Under år 1808 hade man 2,400 dödsfall bland militären i Karlskrona,
vilket torde vara bevis nog för den svåra epidemien, varunder nära 14,000
man vårdades. Till följd av Napoleons handelsblockad låg en engelsk
eskader i våra farvatten och bistod den svenska flottan mot Ryssland,
varjämte en del av denna eskader övervintrade i Karlskrona. Därvid kom
den engelske överläkaren på inspektion och fick bevittna epidemiens
framfart.
Arbetet på sjukhuset blev inte lättare genom att denne läkare, Jamiesson, skickade en längre skrivelse från sitt sjukskepp Gordon på Göteborgs
redd och i högsta grad klandrade förhållandena inom sjukvården i Karlskrona. Fältläkare Faxe påpekade i samband med den undersökning som
143
Journal över patient från Nättraby ur <<Amiralitetssjukhusets journaler för utvärtes sjuka
från år 1793<<. Flottans sjukhus arkiv, Vallgatan, Karlskrona.
därvid gjordes~ att dr Jamiesson endast genom en biljett från amiral
Krusenstjerna fått bese sjukhuset i sällskap med doktor Faxe, varför han
svårligen kunde känna till alla förhållandena där. Eftersom fältläkarna
åren 1806-1 O lydde under krigskollegium, så remitterade Krusenstjerna
saken till Krigshovrätten i Stockholm, och Collegium Medicum tillfrågades. Medicinalrådet Hedin, som hade varit i Karlskrona under den svåra
epidemien 1789-90, bifogade en saklig inlaga till protokollet i Collegium
Medicums handlingar av den 26 april 181 O, vari han förklarar, att de
använda sjukhuslokalerna voro omoderna redan år 1789!
Hans skrivelse är upplysande för tillståndet vid sjukhuset i Aurora
denna tid och utdrag därur lyder:
»Förste Fältläkare Faxe, emot hvilken dessa ämbetsfel egentligen blifvit
gjorda, har med sådana bevis styrkt, att han i rätt tid till vederbörande
144
öfverbefäl inlämnat påminnelse om alla nödiga anstalter, att Kgl. Krigshofrätten lär pröfva honom i detta fall hafva fullgjort sin skyldighet. Att rummen i de flesta till sjuklingar upplåtne våningar här varit otjenliga, är en afgjord sanning. Men detta lär så mycket mindre blifva på
hans ansvar, som det redan för trettio år sedan varit anmält af Assessor
Odhelius, som på Collegii Medici vägnar till Sjukvårdens reglerande var i
Carlskrona året 1789, och som detta, oagtat all erfarenhet om dess skadeliga inflytande, icke blifvit rättadt. Doktor Faxe har vidare styrkt, att
han under dessa tider var mer än öfverhopad af trängande göromål och
endast kunnat fullgöra den angelägnaste delen af sjukvården, hwilken
jag för min del erkänner honom hafwa oförwitligen uppfyllt.»
En ännu skarpare kritik mot de hygieniska förhållandena såväl i sjukhuset som i kasernerna levererade en annan engelsk läkare, kungl. livmedikus W. Domeijer, som besökte Karlskrona på våren 1809.
Resultatet av kritiken blev, att man vid den sedvanliga inventeringen
av kronans hus och byggnader sommaren 1809 beslöt att belägga sjukrummens tegelgolv i Bastion Aurora med trägolv, förse rummen med
större fönster samt reparera dem i övrigt.
Efter sammanslagningen av Sveriges båda flottor år 18 24 till Hans
Maj :t och Rikets Flotta benämndes amiralitetssjukhuset för Kongl. Flottans sjukhus och erhöll nytt reglemente år 182 5 (bil. 8).
Enligt kungl. brev 22 nov. 182 5 fingo antagas till sjukvårdare vid
flottans sjukhus sådana personer, som »Under läkare ledning kunde bildas
till nödiga insikter för bestridande av de enligt reglementet för flottans
sjukhus åliggande göromål mot åtnjutande av arvode av underläkares lön
på stat». I anledning härav antogos efter hand några timmermän till medicinaldrängar.
.
Deras tjänstvillighet gjorde att de ofta anlitades och de blevo mycket
populära bland öbefolkningen; en del av dem fick stor praktik. Medicinaldrängarnas specialitet var att draga ut tänder, slå åder och sätta koppsnäppare, en allmänt använd behandlingsmetod under 1800-talet.
En gammal man har berättat för mig, att en av dessa sjukvårdare hyrde
bostad mitt emot sjukhuset på Vallgatan och kallade sig Med. dr (vilket
förklarades betyda medicinaldräng), och han lär ha haft en rätt stor
praktik. Så sent som på 1800-talets mitt var en badareelev tillfälligt underläkare å Kgl. Flottans sjukhus på N ya V arvet i Göteborg.
Det för sjukhuset avsedda sjukbrödet bakades i kronabageriet och
noggranna bestämmelser voro utfärdade, hur detta skulle vara beskaffat.
145
Enligt befälhavande amiralens brev l dec. 1811 hade emellertid provbakningen av sjukbrödet misslyckats, och ett nytt kontrakt upprättades.
Kronabagaren hette Georg Casten Aspegren, och har gjort sig mera berömd genom sitt arbete om »Blekingsk Flora» av år 1823, ty den upptog
närmare 1,700 olika namngivna svenska växter samt en beskrivning på
de milda havsströmmarnas inflytande och även de utländska växter, som.
slagit rot vid våra hamnars avlastningsplatser. I muren till Bastion Aurora
och inne i sjukhusparken finnes ännu exempel på dessa ovanliga växter.
Man förstår nästan, att den som visade ett så utpräglat intresse för naturvetenskaperna kunde glömma bort brödet, och det hör väl inte heller till
vanligheten, att den, som bakar bullar åt staten, skriver botanik och umgås med vetenskapsmän samt inrättar ett eget litet museum ..
Till sjukhuschef var en kommendörkapten eller en överstelöjtnant utsedd och högsta befälet hade den militära myndigheten även inom sjukhuset. Överfältläkaren hade översyn över själva sjukvården. Regementsläkaren hade tillsyn över de utvärtes sjuka, och andre läkaren ombesörjde
sjukvården i kvarteren samt var bataljonsläkare vid flottan. I ett reglemente av den 28 sept. 1836 finnes en bestämmelse om stipendiater, vilka
skulle tjänstgöra minst sex månader och helst å Flottans sjukhus för erhållande av meriter.
Tanken att ha en gemensam läkare för flottans sjukhus och lasarettet
föll sig naturlig denna tid. Doktor Thorgny W estring, som varit elev till
Absalon Furst, blev 1827 regementsläkare vid Flottans station i Karlskrona och sex år härefter åtog han sig att därjämte vara lasaretts- och
kurhusläkare. Ännu så sent som 19 3 5 hade den ordinarie överläkaren
vid flottans sjukhus medicinska avdelning överinseende å lasarettets medicinska avdelning.
Den 8 januari 1839 uppdrog Kungl. Maj:t åt en kommitte med presidenten i Krigskollegium, generalmajor Lefren i spetsen, att omorganisera
armens och flottans sjukvård. Kommittens betänkande innehåller en kort
historik över flottans sjukvård, och man kom därefter till följande slutsats: »Eftersom å Flottans sjukhus vid Bastion Aurora under föregående
l O år medeltalet sjuke, som vårdats där, icke uppgått till mera än omkring 80 per dag och sällan överskridit 200, det i fredstid icke är något
viktigt att anmärka på sjukhuset, dess persedlar eller instrumenter. Flottans militära personal är dock beräknad till betydligt större uti krigstider
och har det visat sig, att dess ägande sjukhus i Karlskrona är under krig
alldeles otillräckligt, och härför vore behofvet av sjukhus rymmande l ,000
JO- 5r6685 Sjöhist. Samfundet. X.
146
patienter.» Detta utlåtande, som förvaras i riksarkivet, avslutas med orden: »Att jämväl Flottan måtte erhålla nödig sjukhusutredning samt att
ett nytt sjukhus uti Carlskrona för Flottans behof måtte varda uppfördt.»
Tyvärr finnes runt dessa sista rader en vackert formad klammer i blyerts
med ordet »Uteslutes». Huruvida ekonomiska eller andra skäl föranledde
denna styvmoderliga behandling kan nu ej klarläggas, men med. doktor
Imanuel Carlsson skriver år 1845 från Göteborg: »Uti den utredning om
sjukvården vid försvaret, som utkommit, har flottans sjukvård ej något
utrymme.»
Överfältläkare och därmed chef för sjukvården vid Karlskrona örlogsstation var denna tid med. dr Carl Johan Fiirst, vilken utnämndes till
denna befattning 18 3 5. Redan i ungdomen hade han som medikus fått
följa med de stolta fregatterna och känna sig som en lycklig man. Endast
en av hans tre läkaresöner kom emellertid att överleva honom, den som i
sinoin tid övertog hans befattning, dr Manfred Fiirst, ty hans båda bröder
avledo på sin post.
Ytterligare en svår epidemi skulle nämligen klart bevisa behovet av ett
bättre sjukhus för flottans räkning. Under juli månad 18 53 inträffade ett
antal kolerafall i de skånska hamnarna och en karantänanläggning ordnades vid Aspö utanför Karlskrona. Det var samma sommar som fregatten
Eugenie ankrade den 18 juli på Karlskrona redd efter en lyckligt avslutad
världsomsegling. Från karantänen på Aspö tog sig koleran ut, och den 2
augusti avled ett par personer i Karlskrona uti koleraliknande symtom.
Regementsläkare Wilh. W estring, som då var ung, har berättat, att han
fann sin far lasarettsläkaren och t. f. sjukhusläkaren vid Flottans sjukhus
C. A. W estring bekymrad läsa i en tjock bok om sjukdomen, varvid
denne yttrade: »Nu har kolera kommit till staden.» Läkarna höllo konferens med myndigheterna, och stadsläkaren dr Hellman var på det klara
med vilken denna hemska farsot var, men överfältläkare Fiirst och hans
båda söner tvekade. Den originelle och begåvade dr Björlingsson mumlade
då för sig själv: »Förliten eder icke uppå furstar.» Landshövding Faxe
undrade därvid, vad han sade, men fick endast veta, att han satt och citerade för sig själv. Den 8 augusti 18 53 kom emellertid Konungens Befallningshavandes kungörelse om att epidemisk kolera utbrutit i Karlskrona.
Bland de läkare som biträdde vid denna epidemi märkes doktor Marcus
Erik Forsberg, längre fram läkare på sjukhuset, och sedermera fältläkaren
Carl Magnus Appelberg.
Sjukdomen tilltog med varje dag. Stadens lasarett och flottans sjukhus
147
kunde ej rymma alla sjuka, varför man inrättade två allmänna sjukhus,
dels på stadens rådhus vid Stortorget och dels i fattigvårdens lokaler på
Pottholmen. Från Stockholm anlände ett par unga läkare för att bistå
med vården av de sjuka. En av dessa läkare, dr Kramer, som tillsammans
med dr Magnus Furst tjänstgjorde på rådhuset, avled den 23 augusti, och
dr Furst följde honom den 29:de samma månad. De vila också sida vid
sida på Saltö kolerakyrkogård i utkanten av Karlskrona, där ett på stadens bekostnad upprest monument högtidligen avtäcktes i september följande år, varvid man sjöng den gamla psalmen 571: 2 »Vad säga de fredliga vårdar».
Man sökte med vemod häva epidemien, och stadsläkare Hellman övertog själv skötseln av de sjuka på rådhuset. På Flottans sjukhus var det
så oerhörd överbeläggning, att man ej förrän vid mantalsräkningen vid
årets slut kunde påvisa hela antalet döda. Den 4 november förklarades
staden smittofri, och under tre korta månader hade inom marinen över
1,000 personer avlidit. Enligt den officiella rapporten gynnades epidemien
av en synnerlig brist på drickbart vatten.
Nästföljande år, 18 55, härjade en svår hjärnfeberepidemi i staden, och
under utövande av sin tjänst föll den unge läkaren Carl Absalon Furst
offer för denna sjukdom, efterlämnande hustru och två små söner. Härmed bröts en lovande bana. U n der det oroliga året 1848 var han läkare
hos prins Oscar, sedermera Oscar II, ombord på den eskader, som i södra
Östersjön bevakade vår neutralitet, Prinsens intresse för flottan och den
navala sjukvården belyses klart i brev till hans vän fartygsläkaren. (Se
bilaga 9.)
A v genomgripande betydelse för den svenska navalhygienen under
18 OO-talets mitt var den begåvade och utomordentligt energiske läkaren
Samuel Mörck, vilken vid 40 års ålder år 18 55 utnämndes till fältläkare
vid flottans station i Karlskrona. Dr Mörck var född i Karlskrona 1816
och son till metallgjutaremästaren vid flottan Peter Mörck samt studerade
i Lund, där han blev med. dr 1845. Samuel Mörck var en vänfast, redbar
man och en framstående medlem av sin kår. 1857 stiftade han jämte
några kolleger Karlskrona läkareförening. Han lyckades genomföra flera
viktiga förändringar i organisationen av försvarets sjukvård. Flottans och
armens instrumentförråd moderniserades, nya instrumentkistor tillverkades och i bestämmelserna intogs det, att dessa skulle vara gjorda enligl
dr Samuel Möreks modell och tillverkade hos den skicklige instrumentmakaren Albert Stille.
148
För försvarets sjukvård i sin helhet arbetade överfältläkare Mörck
oegennyttigt, men han ansåg, att flottans läkare borde bilda en särskild
organisation med för deras specialitet lämpad utbildning. Lönerna skulle
vara lika med fältläkarnas, men titeln skulle vara marinläkare och avse
. sjövapnet. Viktigt vore även, att läkaren ombord var sjövan och övades
praktiskt härtill för att få den aktning och respekt, som höves från sjöfolkets sida, och fältläkareuniformen passade ej alltid ombord.
Doktor Mörck skriver 18 52 angående förändrad organisation av flottans hälsovård bl. a.: »Som allt flottans manskap, sjö- och arbetsfolk, i
sjelfva verket icke borde njuta annan sjukvård än på sjukhus, men så
länge icke för sådan förändring nödiga utvidgningar kunna åstadkommas,
måste sjukvården förblifva delad med särskildte Läkare för sjukhuset,
och särskildte för qvarteren. Hvad beträffar Flottans sjukhus bör dess
ledning icke ligga uti en hand, utan delas mellan tvänne, till främjande av
vettenskapliga intresset och tjänstens fullkomligare utöfning. Medecinska
och Chirurgiska afdelningarne böra åtskiljas, den förra skötas af en ständig Öfverläkare, och den sednare af en ständig öfver-Chirurg. Så är
bruket i alla länder, och äfven i Sverige vid dess större allmänna sjukvårds-inrättningar. Vid ambulatoriska sjukvården torde deremot endast
en öfver-Läkare vara af nöden, emedan chirurgiska operationer och större
yttre åkommor icke böra tillstädjas verkställighet eller behandling på annat ställe än sjukhuset, även då det gäller manskap, som för övrigt njuter
sjukvård i qvarteren. För Carlskrona station behöfvas således 3 :ne Läkare
af högre grad, så docurnenterade i vettenskaplighet och tjensteduglighet,
att de kunna undervisa de extraläkare som i krigstid behöfvas och icke
haft tillfälle förvärfva praktisk öfning. Men stationen kan derjernte icke
undvara ännu en Läkare att hafva speciella tillsynen öfver flottans instrurnentförråd, sjukhusets rnedicarnentutredning och de pathologiskt-anatorniska samlingar, hvilka vid en sjukvårds-inrättning af den betydenhet,
som flottans sjukhus i Carlskrona, icke böra tillåtas att, såsom nu, till
större delen gå för vettenskapen förlorade. 1 Det vid sjukhuset behöfliga
antal biträdande Läkare bör deremot fyllas genom anställning på bestämd
tid af ett visst antal Under-Läkare, på samrna sätt som vid Garnisonssjukhuset i Stockholrn.
Doktor Mörck ville tydligt och klart höja flottans sjukhusstandard,
och därmed lyckades han också endast några år efter sin utnämning till
överläkare.
1
M. avsåg ett militär medicinskt museum, vilket först i våra dagar blivit aktuellt.
149
Dr Mörck ansåg även att titeln Överläkare och Över-chirurg vore att
föredraga framför regementsläkare och bataljonsläkare, vilket var missvisande. 18 55 delade han enligt sina rappor:ter på »Kirurgisk och Medicinsk
Af delning».
Om undervisningen skriver dr Mörck: »l alla länder har man erkänt
nyttan och nödvändigheten af Läkares praktiska utbildning i bredd med
den theoretiska, och helst anordnat examensväsendet så, att praktiska
öfningar föregått theoretiska prof. Den som känner sättet i vårt land
att idka medicinska studier vet, att sådant sker i en nästan omvänd ordning. Deraf blir också en följd, att man för underordnade militära Läkarebefattningar ofta måste använda dem som, med nyligen inledda eller
någon tid fortsatta studier, likväl ännu sakna all praktisk vana och förfarenhet. Men om således Flottan icke kan undgå att i sin Stipendiat-corps
upptaga oexaminerade, bör hon åtminstone icke använda dem i tjenst
med eget ansvar, förr än hon dragit försorg om deras dugliggörande i den
riktning, som för tjensten är angelägnast, eller den praktiska. För utbildning bör Flottans sjukhus kunna gagnas såsom en praktisk skola för MarinLäkare, på samma sätt som Garnisons-sjukhuset i Stockholm är, eller
kunde vara för Fält-Läkare.»
Och om sjukskötare vid flottan säger Mörck: »Ehuru fördelaktigt det
än framdeles kan blifva ställdt med afseende på tillgången på dugliga
Marin-läkare, skall dock sjukvården ombord icke uppnå sin största möjliga och rätta fullkomlighet, förrän man blir betänkt på utbildandet äfven
av skickliga sjukskötare.»
»Dessa böra tagas bland companiernas bästa folk, och användas den
nödiga tiden såsom sjukvaktare på Flottans "sjukhus.»
När man läser denna redogörelse, om hur doktor Mörck ville organisera flottans sjukvård, så förstår man, att det skulle bli en uppgift som
låg doktor Mörck varmt om hjärtat att skapa ett nytt sjukhus för flottans personal.
En del instrument och utrustning från det gamla sjukhuset i Bastion
Aurora finnas kvar, och däribland märkes några tennföremål tillverkade
i Karlskrona såsom särskilt intressanta, Halvstops-bägare och fat äro av
Mattias Runnkvist, och en del vackra sängvärmare av tenn med långa
svarta skaft förvaras dels i Sjöhistoriska Museet och dels i modellkammaren på örlogsvarvet i Karlskrona. De gamla stämplarna ange tillverkningsåret.
150
151
KAPITEL V
Kungl. Flottans sjukhus vid Vallgatan
Hundra år voro gångna sedan flottans sjukvård i Karlskrona hänvisades
till kasernerna vid Bastion Aurora och sextio år förflutna efter den stora
eldsvådan, då tiden tycktes inne för en ny sjukhusbyggnad inom örlogsstationen. Redan två åt: efter sin utnämning till chefsläkare där lyckades
således dr Samuel Mörck att utverka, att Kungl. Maj :t år 18 57 i proposition föreslog en summa av l 00,000 rdr för detta ändamål.
Chefen för Mekaniska kåren i Karlskrona major Byström fick jämte
fältläkare Mörck order och stipendium att tillsammans göra en utrikes
resa för att studera nyare militära sjukvårdsbyggnader samt att sedan
komma med ett lämpligt förslag till ett nytt sjukhus för flottan. Efter
en givande gemensam resa lämnade dessa herrar ett väl format förslag
till två sjukhusflyglar belägna vid Vallgatan intill Bastion Aurora. Mellan
dessa båda flyglar skulle ligga ett boningshus för läkare och personal och
över ingången till detta centrum placeras en vackert huggen fasadskyle
i vit marmor med texten: »K. Flottans sjukhus». Flygelbyggnaderna
skulle vara exakt lika stora, vardera 27 6 fot långa och 44 fot breda· samt
två våningar höga. De skulle var för sig rymma åtta sjuksalar jämte
övriga utrymmen för sjukvården och vardera 15 O patienter. För planens
fullständiga utförande beräknades kostnaderna bli 289,000 rdlr utom
värdet på örlogsstationens arbetspersonals dagsverken, i den mån dessa
kunde avses därtill. Flyglarna skulle vidare uppföras oberoende av varandra allt efter som medel härtill kunde beredas. Västra flygeln skulle
uppföras först och bilda ett helt för sig samt byggas utan rubbning av
sjukvården i det förutvarande gamla sjukhuset i Bastionen Aurora.
Riksdagen beviljade anslag härtill och i Kungl. Brev av den 8 april
1859 godkändes ritningarna, utförda av majoren J. T. Byström. Arbetet
begynte omedelbart härefter, och under år 1859 utförde man rivning av
äldre hus, bergsprängning, stenhuggning, röjning och planering. Hela
västra flygeln blev grundlagd detta år, och eftersom denna sedan kom
att utgöra själva sjukhuset, kan man säga att flottans sjukhus i sitt senaste
Denna skylt flyttades sedan till ingången mellan sjukhuset och bostället och förvaras numera i parken innanför bastion Aurora.
1
152
skick började byggas 1859. I redogörelsen för 1860 finner man att källarvåningens murar detta år blivit uppförda av huggen granit och av
kalksten, samt att murningsarbetet med första våningen påbörjats. Vidare
voro fönster och dörrar med karmar under arbete. Under det följande året,
1861, blev även den andra våningen till sjukhusbyggnaden uppmurad,
takstolarna resta och taket färdigt för beläggning med plåt. Västra flygeln var därmed i det yttre i det närmaste färdig, och under de två följande åren pågick murnings- och inredningsarbeten, så att inflyttningen
kunde ske i början av år 1864. Inflyttningen i det nya vackra sjukhuset
med de höga ljusa salarna medförde en omfattande nyanskaffning av lämplig sjukhusutrustning: sängar, instrument, möbler, persedlar m. m. Doktor Mörck var även härvid den ledande kraften. Förvaltning av Sjöärendena bestämde modellerna på de föremål, som skulle användas på sjukhuset,
och prov på dessa modeller finnas bevarade i Sjöhist. Museet. Dr Mörck
lyckades även med kronans och stadens hjälp ordna vattenledning från
Lyckeby, en välsignelsebringande och i högsta grad behövlig åtgärd, som
redan amiralitetsmedikus Faxe yrkat, och vilket utan nämnvärt resultat
diskuterats sedan början av 1800-talet.
För att få utrymme till det nya sjukhuset måste man riva det hus som
varit barnhusskola åt amiralitetet och det gamla skaffhuset av trä med
tegeltak, som låg mellan sjukhusmuren och ~lutningsmuren, och senast
använts till förråd av sjukhusets persedlar. Likaså rev man hela sjukhusets
stängselmur. A v den gamla kraftiga slutningsmuren togs bort en längd
av 70 meter mitt för Drottninggatan jämte den välvda muröppningen,
så att denna s. k. varvsmur kom att sluta, där kasernerna för kustartilleriet sedan byggdes. Man rev också en intill muren befintlig bostad
för kyrkavaktmästaren och denne anvisades bostad i amiralitetsskolan vid
Stortorget. Kommissionslantmätare Öman, som inköpt hörnfastigheten
nordöst om vallporten efter hovpredikanten prosten C. Holms änka 18 54,
fick också flytta sitt hus. Man rev dock ej mer än nödvändigt var av de
gamla husgrunderna, och de välvda källarna fingo delvis stå kvar under
t. ex. det nya läkarebostället. Där det första skaffhuset i Aurora en gång
haft sina förråd på 1750-talet kan alltså än i dag boställets innehavare
använda köttkrokarna i taket i de svala valven, och de gamla låsen sitta
också kvar i dörrarna.
Det som kom att kvarstå av det gamla sjukhuset vid Bastion Aurora
hade en längd av 187 fot (55 Yz m) och en bredd av 2 5 fot ( 8 m) samt
en höjd av 30 fot (9 Yz m) från sockelmuren till takåsen.
153
Det nya sjukhuset, var 2 våningar högt, byggt av tegelsten på gråstensgrund under järnplåttak och hade en längd av 275 fot ( 81 m) och en
bredd av 4 fot ( 15 m) samt en höjd från stenfoten till takåsen av 12 m.
I byggnadsdepartementet i Karlskrona finnes en ritning till badlms med ångpanna,
daterad C-a 2 5 april 18 53, Sasse, och avsåg ett badhus som skulle ligga nere vid muren
mot öster i stället för de av äldre typ.
Området invid Amiralitetskyrkan hade härigenom blivit helt förändrat.
I de gamla bastionsmurarnas ställe reste sig en ljus herrgårdsliknande tvåvånings sjukhusbyggnad i nyklassisk stil med långsidan mot uppfarten till
kyrkan och med den egentliga huvudentren från sjukhusgården. A v
fästningskettilen eller den s. k. borggården hade de båda byggherrarna
doktor Mörck och major Byström, den senare en stor idealist, danat en
vacker sjukhuspark, där muren mot havet likaså blev borttagen, och
man har fri utsikt över vattnet. I skarp kontrast till den nya byggnaden
på ena sidan av parken står det gamla sjukhuset kvar utmed Bastion
Auroras mur, och har av riksantikvarien blivit utsett att vara kulturhistoriskt byggnadsminnesmärke.
I den nya sjukhusbyggnaden var det ljust och luftigt. Uppför breda
sandstenstrappor kom man in i 80 meter långa korridorer, varifrån man
hade en vacker utsikt över sjukhusparken och havet. Dessa korridorer
voro också dagrum för de sjuka sjömännen, och där innanför låg stora
sjuksalar i rad efter varandra med förbindelse 1 sinsemellan. De voro vardera 70 kvm stora och nära fyra meter höga till tak och fönstren voro
också vida och höga. Salarna avsåg rymma normalt ungefär 16 patienter
med en luftkub av 29 kbm pr patient. Om man jämför detta med de
sjuksalar, som dr Jamiesson femtio år tidigare kritiserat så torde förändringen ha varit avsevärd. Uppvärmningen skedde i jättestora vita kakelugnar och eldningen samt veden härtill ombesörjdes av sjukhusdrängarna.
Inom förvaltningen rådde en god patriarkalisk anda, och sjukhusförvaltare W ollin gick själv på torget och prutade på förnödenheterna. En
tid fanns även ankor och höns på bakgården till sjukhuset.
Man hoppades även på att få bygga den andra sjukhusflygeln såsom
den ursprungliga planen var, men riksdagen lät undersöka hur många
patienter, som vårdats där under åren 1867-70 och då det visade sig,
att antalet hade varierat mellan 75-137 pr dag, så ansåg man utrymmet
1
Ändrades vid ombyggnaden 1908.
154
tillräckligt som det var. Framställningen om ytterligare en flygel avslogs
vid 1872 års riksdag. Doktor Mörck avled i behaglig tid i dec. 1871,
innan detta avslag om hans kära sjukhusskapelse kom.
Hans efterträdare, överfältläkare Manfred Furst, kallades till medlem
av den år 187 4 tillsatta kommitten för den militära sjukvårdens ordnande. Dess utlåtande utkom först 18 8 3 och innehåller även en historik
om flottans sjukvård skriven av regementsläkare von Döbeln. År 1878
ordnade Manfred Furst sålunda ett epidemisjukhus i Karlskrona för flottan på Laboratoricholmen utanför Stumholmen.
De militära sjukhuscheferna indrogos 18 64 och ansvaret överläts på
förste läkaren, även över personalen.
Doktor Marcus Erik Forssberg var tillika läkare vid barnhusskolan och
kronoarbetskompaniet. Dessa institutioner höra numera även till en
gången tid.
Den förste som ägnade sig mera ingående åt den moderna kirurgien
vid sjukhuset var doktor Carl Fredrik Ba:ckström, läkare där sedan 18 82.
Efter pensionsåldern bodde han i det hus, där nuvarande Blekinge museum
är inrett.
Man kan säga, att innanför murarna vid Bastion Aurora var det en
sällsam stämning av gammalt och nytt. Detta sjukhus nere vid havet
förenade på ett särskilt sätt dem som arbetade och vistades där.
En liten detalj, som spelade en viss roll i den kordiala samvaron på
sjukhuset utgjorde också det lusthus, som var byggt över brunnen i sjukhusparken denna tid. Där kunde läkarekollegorna sitta om sommarkvällarna och njuta av utsikten över havet och diskutera både vetenskap
och annat.
År 1887 blev ett i övre våningen på sjukhuset beläget sessionsrum
inrett för kirurgiska operationer, och ett stort ögonblick var det då den
första operationen gjordes där. Bland gamla inventarier märkes i förteckning från 1803 t. ex. en amputationsstol och nu hade man genom aseptiken och anatomiens framsteg nått fram till den moderna kirurgien.
Inredningen till detta kirurgiska operationsrum kompletterades år 1898
med ett instrumentförråd i samma våning, där sedan den s. k. lilla operationssalen eller militära polikliniken kom att placeras.
Sedan flottans övningar genom övergång från seglande skepp till maskindrivna fartyg alltmera börjat utsträckas även till vintertid, visade
det sig dock att utrymmet på flottans sjukhus blev alltmera otillräckligt.
'-------"---------
~- -------
155
Överfältläkare Sam. Mörck, Karlskrona.
r8r6-r87r.
Marinförvaltningen vände sig därför till hovintendenten Kumlien i Stockholm och anmodade honom att utarbeta ett förslag till utvidgning och
ombyggnad.
Då man erhållit nya kaserner för kustartilleriet på V allgatan och för
grenadjärregementet ute vid Gräsvik ansågs Karlskrona vara en garnisons- och örlogsstad i utveckling, och så ritade chefen för byggnadsdepartementet Sixten Sparre år 1904 ett förslag till ett helt nytt sjukhus
avsett att ligga på Vämöslätten. Det nuvarande Karlskrona lasarett var
då ej byggt, och stationsingenjör Sparres förslag utgjordes av ett flertal
olika paviljonger, var och en för sitt ändamål, med förbindelsegång emel-
----------·-----------·----
156
lan. Läget var väl beräknat med tilläggsplats vid Vämöviken och tillfartsmöjligheter från landsidan samt med goda utvecklingsmöjligheter.
Varvschefen lät dock handlingarna återgå till förslagsställaren under motivering att »de icke voro beställda». Förslaget är daterat den 9 april
1904 och kostnadsförslaget gick på 1,320,000.
Hovintendenten Kumlien fick i stället fortsätta med sin utredning och
hans ritningar godkändes 1904.
Hedern av att ha ordnat den svenska marinens sjukvårdsväsende i början av 1900-talet tillkommer marinöverläkare Karl Rudberg. Han nedlade ett energiskt arbete även på modernisering av flottans sjukhus. Sålunda förseddes sjukhuset med eget bakteriologiskt laboratorium och särskilt rum för ögonundersökningar.
År 1903 blev den unge läkaren Gunnar Nilsson utnämnd till sjukhusläkare vid den kirurgiska avdelningen på flottans sjukhus i Karlskrona. Han hade under de närmast föregående tre åren varit amanuens
vid Maria Sjukhus i Stockholm. Med entusiasm grep han sig an uppgiften
att inrätta en särskild kirurgisk avdelning vid flottans sjukhus. Det var
härvid icke lämpligt att fullfölja den ursprungliga planen att uppföra
en östra flygel både med hänsyn till den vackra parken och det faktum,
att den år 1860 uppförda byggnaden behövde moderniseras, trots att den
icke var äldre. Den sjukhusteknsika utveckligen hade nämligen gått oerhört framåt, och även om själva huset var bra, så voro vattenledningarna
totalt igenrostade, artificiell ventilation saknades, och belysningen var överallt ordnad med gammaldags gasbrännare. Uppvärmningen skedde dessutom med kakelugnseldning. De omfattande reparationer, denna byggnad
alltså skulle kräva, för att följa tidens fordringar, tillät icke inom kostnadsramen, att man byggde ett hus till.
Vid närmare undersökningar visade det sig även, att den uppförda
flygelns grund väl kunde bära ännu en våning, och en på- och ombyggnad av denna ansågs vara det fördelaktigaste sättet att lösa problemet.
Genom fördjupande av den gamla souterrainvåningen, förut huvudsakligen använd till vedkällare, fick man en bottenvåning där lokaler kunde
erhållas för badinrättning, förråd, föreläsningssal och apotek. A v den
redogörelse, som med. dr Gunnar Nilsson lämnat härom framgår, att
man gått synnerligen grundligt tillväga vid planeringen av denna modernisering.
Hela sjukhuset förseddes med centraluppvärmning och varmvatten-
158
beredning, nytt vattenlednings- och avloppssystem, elektrisk belysning
samt en förbättrad ekonomi- och tvättavdelning.
Med stöd av ovannämnda planer uppgjordes av Kumlien ritningar 1903
-04 till ombyggnad av sjukhuset och kostnadsförslaget slutade på
300,000 kr. Medel härtill beviljades av 1905 års riksdag. Arbetet skulle
pågå under det att sjukhuset alltjämt användes för sitt ändamål och man
begynte i januari 1906 med att ändra södra delen av huset. Den ännu
kvarvarande delen av den före 1864 som sjukhus använda lokalerna i
Bastion Aurora genomgick dessförinnan en välbehövlig reparation. Vid
maximal beläggning rymde dessa 37 patienter, men där var luftkuben
ganska liten. Inom det nya sjukhuset hade doktor Mörck däremot, som
förut nämnts beräknat 29 kbm luft per patient.
Genom tvenne entreprenörers konkurser och till följd av storstrejken
1909 fördröjdes arbetet med sjukhusbygget och blev ej avslutat förrän i
början av år 1911. Sedan möblering, efterlagningar och dylikt verkställts
kunde sjukhuset tagas i bruk i juni månad detta år. För själva byggnadsarbetet svarade till att börja med ingenjör Holger Preisler, Kristianstad,
men den som fullföljde det var byggmästare A. Zachrisson, Karlskrona.
Värmeledningsanläggningen utfördes av ingenjör Hugo Theorell, Stockholm, som också svarade för ventilationssystemet. Den elektriska belysningen installerades av ASEA i Malmö och sjukhushissarna av Graham
Brothers, Stockholm.
Vid besiktning av Flottans sjukhus i sitt nya skick gav man i alla avseenden den ledande mannan härvidlag, dr Gunnar Nilsson, det lovordet,
»att han med tillvaratagande av statens intressen och undvarande av allt
överflöd på bästa möjliga sätt efter tidens krav förbättrat sjukhuset
sedan sitt tillträde av tjänsten». Dr Gunnar Nilsson blev 1917 utnämnd
till marinöverläkare och till hans efterträdare på sjukhuset utsågs dr Johan
Widen, som år 1928 blev lasarettsläkare i Karlskrona. Förste underläkaren
vid lasarettet, dr Algot Lindskog sökte då befattningen som sjukhusläkare
på den kirurgiska avdelningen vid det gamla marina sjukhuset. Det vackra
bostället lockade och operationsrummet åt öster i sjukhusets övre våning
hade väl den vackraste utsikt över havet, som en sjöfolkets kirurg kunde
önska sig.
Två hårda världskrig har under 1900-talets första hälft sargat Europa
och hållit neutralitetsvakten och beredskapen redo i Sverige. Flottans
sjukhus och dess personal har därvid gjort en insats icke minst då spanska
sjukan härjade och skördade många offer, och även under det senaste
159
Förslag till militärsjukhus ritat av stationsingeniör Sixten Sparre år
departementets arkiv, Karlskrona.
I
904. Byggnads-
160
världskriget, då upprustningen ökade arbetets omfattning mångdubbelt
och ansvaret lades på den ordinarie personalen av alla grader. Efter fem
år upphörde försvarsberedskapen i vårt land i maj 1945.
Med feberaktig iver ordnade man strax därefter den länge förberedda
avvecklingen av Flottans sjukhus. Enligt Kungl. Brev avslutades verksamheten där den 3 juli 1945. Patienterna överfördes denna dag till den
nya militärmedicinska avdelningen på länslasarettet, och utan vidare
ceremonier nedhalades sedan den vita röda korsflaggan från den ärevördiga institutionen, varefter större delen av lokalerna övertogs av flottans
s jöm anssko la.
Bil. l.
Amiralitetsmedikus Johan Rothmans brev från Karlskrona efter hans första besök diir:
Kungl. Maj :t Råd, General Guverneur och Amiral General Nådigste Grefwe
Jag hafwer efter befalning warit uthi Carlserona och de siuka besökt, hwilka
öfwer 100 för tiden der funnos, hwaraf vid pass 30 st, som sig ben och fötter
affrusit hafwa äro.
Av dessas onda luckt och stank moste de friska som dem sjuka en stor del mer
sjukna och bort dö, hwaraf man befruktar vid islossningen, då hettan och kölden
begynner alterrera sjukdomarna efter vanligit sätt. Det är därför mitt enfaldiga
rådh, att man de stinkande och smittosamma siuka tilhoopa i ett huus för sig
bringar och de andre, som sig bäst kunde hwarandra fördraga, i de andra 2 husen
lembnar. Til Sjöfolketz siukdomar gör ej litet den ovahnlige wintern, som med
sin kalda luft svetthålen igentäpper, hwaraf flussorna ökas, blodsen rotnar och
omsijder någon farlig siukdom följier. Hwarföre iag tycker högnödigt hwara,
att man förordnar några badstugor åt dem, hwaraf de, som af barndomen äro
.wane bada en gång om veckan, hwilket mäst i hela Sverige brukeligt är, eij må
sig deraf siukdomar tilskynda af en mangel af badstugu. Kunna ock de siukes
kläder som i smittosamma siukdomar legat hafwa, badhas, att de andra ej smitta;
sampt sin Kropp tvätta och lort af sig bortbränna.
Der till ock Sjöluften af salta sjöen ej litet kan förmå deras natur som i skogen
tilförande uppfödda äro att förändra. Her fordras alltså ganska nödigt, att man
uti Kongl. AmiralitetzApoteket dugliga Medicamenter hafwer för allehanda invertes siukdomar, hwilka fleera af gemena man aflifwa taga ähn utvärtes skador,
hwar til de saker förordnade äro, som til Fältkistorna äro Chirurgis tilordnade;
Då heraf Medicus förskrifwa skall. Och är ej, som Apotekaren säger, på mång
åhr någon penning gifven til, hwarföre vore önskligit, att Apotekaren kunde der
til medel bekomma och sig med det första hitut före begifva till vårtiden, som
161
gemenligen meer siukdomar med sig bringar än de andra Åhrsens tider; församlar
sig ock folcket då hit igen.
Då iag såg de siuka i Carlserona och fann många af Medicamenters defect,
som eljies kunde salveras, fördärfwas; och iag derom frågar, svarar Mäster Johan
Bart, Chirurgus, sig inga penningar till Medikamenter bekommit hafwa, som Mäster Stenberg, utan allenast af sin Fältkista most så många betjäna, - Sade sig
ock af sina medel af nästa Apotek Olier och Salfwer most köpa, på det han de
siuka någorlunda fägna kunde. Hwarföre war både hans och de andra· Kongl
Amiralitetetz Officerares trägna bön, att jag til de siukas nöd skulle af de Medikamenter ifrån Stockholm beställda, som nu här på Slottet stå, een eller 2 kistor
Medicamenter med dela. Men såsom detta ej utan Eders Excellens ordre ske kan,
väntar iag derom med första ett Nådigt svar, efter det ock pericula in mora är,
och til hela Flottan ändå nog att hwart skiepp får een kista och Amiralskieppen 2,
Jag önskade ock få vetta hwar iag, vill Gud lifvet och hälsan förläna, skall öfwer
sommar blifwa för husrum skull, efter iag her eij längre ähn til Påsk husrum
hafwer. Och om hela flottan skulle til Carlserona i vår, såge jag ock gerna att
mig där något husrum efterlätes, ty der finnes ock inga hus att legia. Det gifwer
mig anledning til det Huset som Herr Schoutbynachten Borg nu bebor och i vår
flyttar till sitt eget huus. Skulle mig och efterlåtas af Crontimmer till ett hus,
twiflar jag intet, att det ock icke skall finnas tjenlig tOJ.JJ.pt, der hos man ock en
kryddegård så nödig vore, tillika uppbringa kunde. På hwilket iag alt vid behaglig
lägenhet, förväntar Herr Guverneurens nådiga Resolution och Ordre
Städse blifwande Eders Excellens
Johan Rothman
Kalmar den 8 febr. 1684.
A mir. koll. ank. brev 16 8 4: II f o l. 11 O7.
Bil. 2.
W achtmeisters intresse för sjukvården kan flera gånger pav1sas och var han
allenarådande, så fick han också styra med allt. Några· månader senare skriver
också dr Rothman åter:
Efter Eders Excellens Nådoga befalning hafwer iag nu andra gången warit i
Carlscrona, der jag med all flit hwad de siuka angår, i bästa måttan hafwer i
god ordning bracht; gifvit Chirurgis skrifteligen hwad de wid då för tiden siuke
bruka skola; Apotekaren ock de för tiden nödigste Medikamenta förordinerat. Jag
är ock ganska gladh ~tt Eders Excellens så nådigt hafwer täcktz efter min förriga
begäran, de siuke med Badstugu och andra nödvändiga huus försedt, att de nu
hwar art siuka för sig så väl äro Logerade, att icke de eene den andre besmitta
eller skada kan. Der äro ock tilsatta hustrur i hwart hus, hwilka de siuka een nödig
tiänst göra kunna. Felas allenast för dem några skiorter, att de om sig tvätta och
rent hålla kunna, dem deraf Eders Excellenz ödmjukast begära. Sedan lärer med
I I - 5r6685 Sjöhist. Samfundet. X.
----------------------------
162
dem alt hwad och rickligt tilgår och ingen i vanskötsel någon skada lijda. Hålla
ock officerarna en god uppsikt att alt väl dageligen der ombeställes.
Gud har ock begåfwat den Orten med gott Surbrunnswatn uthi brunnen vid
Amiralitetetz hus, hwilket fuller för tiden ej annat ähn til baad brukas kan, Men
då det rätt blifwer uppränsatt och lagatt, att Källan får sin fria flytande, som
hoon bör hafwa, är det bästa watn man kan önska. Jag lät pompa uth det stagnerade och stinkande, och då ådran sin frihet hade, och iag profwade det, och
behölt det ett gott prof, hwilken då Eder Excellenz der till Ordres gifwer, snart
kan tilrätta bringas, om eij måssen något källans flust trycker, det man nu ej
kan see.
Eftersom och i Carlserona stor besvär är om att få för betalning husrum,
hafwer ock funnit i det huset bland Baraquerna, som Herr Schoutbynacht Olof
Borg bebor, bekvämligit husrum för ett litet hushåld, som mig därå Orten nödigt
vore, begär der för att Eders Excellens ville det efterlåta för mig och de saker
iag der alltid i förråd till min ditkomst nödigt kan behöva. Vore ock nödigt att
Apotekaren finge ett af de andra små husen der straxt hoos, ty förrän han får
någon viss hemvist, kan han ej låta mura något Laboratorium. Jag håller ock för
allra nödigst, att Apotekare Werner af Eder Excellens Lofwen gifwas antingen
jag eller han i sommar, Vill Gud, att resa uth til Holland eller andre Orter och
köpa Simplisia sjelfwa, som friska och behållna äro, af hwilka sedan goda, uppricktiga och friska Medikamenta Composita efter hand kunde beredas, eftersom de
uppbrukas och konsumeras. De wij nu få gemenligen av äldsta och sämsta som
på apoteken finnas äro, och kan man ej vetta utan med skada, om de af uppricktiga kryddor gjorda, äro, före de försökta äro. Det sadhes, att både för bättre
köp friska och ricktiga Medikamenter kunde fås som väl Apoteket alltid kunde
hafwa något i förråd, hwaraf tagas kunde til Magistrates Compositiones eller
hastiga praepationer, som alltid beredda på Apotek ej finnas.
Apotekaren bör ock hafwa en Gesäll och en poijke i Apoteket, men efter han
sjelf en mycket liten lön hafwer emot Bardskärer, hwilket doch annorstädes helt
annorledes tilgår, kan han dem ej löna, utan dem sin lön bestås på Staten. Kunde ock hos husen oss förunnas en liten plats til kryddegård, hwaruti man
alltid friska kryddor tilhanda hafwa kunde, vore ock högnödigt, sedan vore hwad
vårt väsende angår aldeles välförsedt. - Nöden twingar mig att begära på det
ödmjukaste att Eders Excellens täcktes mig til nödig hjelp, efter jag på tvenne
orter wara moste, och på bägge min tjenst förrätta, hos Hans Kongl. Maj:t begära
mig skulle gifwas de Fältkistor, Apotek, den tilhörrige wagn och andra lnstrumenta, som iag under mina händer städse hade, då jag under Landstaten war
senaste Kriget, hwilket nu står hos då med mig warande Apotekare Johan Starkhoff, hwilken nu för tiden Borgar och Rådman i Lidköping sitter, och lärer aldrig
göra Hans Kongl. Maj :t någon tjenst deruti mer. Då Kronans penningar ej tilräckte tar iag af mina egen Medicamenter och lnstrumenter med Mortlar, Destillerugnar och pannor och annat til 500 rdlr smt och ehuruväl jag af honom förrän
iag några saker tillade, fodrade en revers, at han vid krigets ända af lnstrumenterna
och Apoteket tillhörigge saker, wagn och kistor en aldeles ingen praetention
skulle, swarer han dock då iag honom derom tilskriver, att han det ej giöra kan
------
-----~~~-
163
förrän Hans Kong l. Ma j: t eller Eder z Excellens RiksAmiralens Or dr e som vid
Armen sist kommenderade får, hwilket alt kan med ett ord eller 2 af Ederz Excellens hos Hans Kong l. Maj :t lätteligen uträttas; det jag dock med så många bref
till änden intet utverkat hafwer, hwilka saker nu för mig aldeles nödiga wore.
Min fullmacht af Hans Kongl. Maj:t på vanligit sätt Ufl.derskrifwen, förväntar
jag med längtan, att jag om mina beställningar så mycket säkrare wara kunde,
ehuru väl iag eljest kunde wara väl förnöjd om det ej vanligit wore och af mig
approberades.
.
I medler tid förväntar iag, Eder Excellens nådiga Svar
förblifwandes städze
skyldigste Tjänare
Johan Rothman
Kalmar den 25 april 1684.
Amir. koll. ank. brev 1684: II fol. 1115.
Bil. 3.
Högwällborne Grefve Kongl. Maij:ts Råd General Ammiral och General Gouverneur så och högwällborne herrar Ammiraler och samptl. Ammiralitetz Råd.
Huruwida med Nya Siukhusbyggningen är avancerat, som Eders Excell. och
det Kongl. Collegium åstundar wara underrättat om, länder detta till hörsamt
swar, att så snart Eders Excell. och det Kongl. Collegij gunstige behag om samma
bvggnadt mig blef inhändigat, upbådades manskap därtill, som begynte den 2
hujus arbeta på den tiucka Muhren, som föga mehr än till halfparten förlidet åhr
jämpte heela Påhlningen blef färdig som Eders Excell. är kunnigt. Warandes likwäl 14 dagar föruth Manskap till stenars sprängiande dit ordinerat at icke tryta
skulle steen, när om fullbordan af samma byggnad ordres kommo och manskapet
skulle arbeta; och är nu den 2 5 hu jus heela Muhren af 90 ahl. lång färdig blifwen.
och så massive murat, att wäl Ett af quadersten byggdt huus därpå kan stå, och
Eders Excell. lärer wid dess lyckliga ankomst see att stort arbete är där nederlagdt.
skolandes med timbringen begynnas så snart det upbådade Manskap af Timbermän
ankomma som i öfwermorgon lärer skie, lärandes med bem:te Timbring icke länge
anstå, efter mästa timmeret är redan skrädt förledet åhr, alla Fönsterkarmar och
dörrar äre i åhr färdige, sampt mästadelen af siälfwa fönsterne och dörr beslagen.
Sändandes härhoos Een dessein på fasiaten och taakresningen under Eders Excell.
och det H. Collegij Correction. Den förr flytta baraquen är mäst upsatt och
Kiällare derunder muhrad, som och en Kiällare under den andra grafwen, som
ock i dessa dagar skall Muhras och upsättias, och skall ingen försummelse med
allt detta arbete skie, så mycket hoos mig ståår, ty een Lieut: twänne Skeppare
och l Constapel warit Commenderade at hafwa upsickt med samma arbete och
164
60 gemehne at släpa dhe store steenar, föhra Kalck, leer och sand, sampt hiellpa
till wid Muhrningen och sprängia Steenar, men beklagar att Mäster Jöns Möller
warit illa Siuk och än är, at iag såmedelst nästan ingen hiällp lärer hafwa wid
upsichten af Timbringen, skolandes iag likwäl dagligen Roo dit at see det rätt
blir huggit och särdeles när Syllarne knäppas.
Såsom Kongl. Collegium gunstigast månde anbefalla, at af det huusarbete som
elliest i åhr är bestådt icke något mehr skulle pågynnas, föruthan Tackelboden,
som tämblig avancerar innan Eders Excell. och det Kongl. Collegium hitkommer
at Munteligen afgiöra hwarest medel därtill skulle tagas, är dhe twänne siukhuus
flyglarne, badstufwen och twänne andra huus lembnade till will Gud hitkompsten.
Detta (är hwad?) som iag denna gången ödmiukel haver at berätta och är nödigt
at nu straxt om Muurtegel till Skorstehnarne giöres anstallt och bräder till Taak,
Trossbotten och Gollf, förblifwer städse
Eders Excell:s
och
det Kongl. Collegij
ödmiuke och hörsamme
Tienare
P. Rosenholm
Carlserona den 27
Junij A:o 1692.
Amir. koll. ank. brev 1692 fol. 661 ff. Ritning till sjukhusbyggnaden bilagd
skrivelsen.
Bil. 4.
Kg l. Maj: t nådiga reglemente, hvarefter amiralitetsmedicus, apotekaren och
fältskärare med gesäller hafva sig i underdånighet att rätta given i Stockholm
20/8 1735.
l. Am. medicus bör ha inseende på apotheket.
2. Apathekaren i Carlskrona åtnjuter icke lön på amiralitetsstaten, men har privilegium att allena utan någons intrång få hålla apothek i Carlscrona, försett med
goda och tillräckliga medicamenter och bör låta apotheket underkastas visitering
av amir. doctorn och fältskärerna. Han bör förse fältkistorna med nödiga medikamenter efter am. läkarens prescriptioner i samråd med fältskärerna, hvilka skola
uppvisas för am. koll. Apotheksräkningarna granskas i kammarkontoret.
3. Göromålen äro fördelta mellan fältskärerna så, att tvenne sköta de sjuke jemte
sina gesäller och den tredje betjenar staten i gemen med barberande, hvarmed de
andre sig sjelfva altinera.
165
Amir.med. bör efterse, att hvar och en oförsummeligen förrättar sin syssla och
i synnerhet att de sjuke blifva välskötte.
De mästerbarberare, som hafva sjukmånaden böra gifva amir.doctorn rapport
hvar tredje dag om de sjukas tillstånd, så och behörig förteckning på dem, samt
beskrifning på deras sjukdom, att han därefter sig rätta, när medikamenten skola
anordnas ifrån apotheket.
Amir. doctorn bör sjelf den sjuka besöka och om så behöfves något .för dem
ordineras.
Äfvensom amiralitetsmedicus sjelf taga förnämsta omsorgen vid alla invärtes
sjukdomar.
5. Över de sjuka bör hållas sjukbok som vid hvarje månads utgång underskrives.
Befinnes någon utvärtes sjukdom bör derom inskrifvas i sjukboken. Men är
det invertes sjukdom bör derom till doctoren berättas och han den sjuke bese och
sjelf inskrifva honom.
Amiralitetsmedicus examinerar sjukböckerna och med sin underskrift dess riktighet bestyrker.
6. Amiralitetsmedicus bör påminna angående sjuke i baraquerna att de njuta tjenlig mat och dryck.
7. Amiralitetsmedicus tillika med Mästerbarberaren bör vara tillstädes för att afgöra hvilka kunna utskrifvas och bland de friska upptagas vid sjukmönstringarna.
8. Vid utredning till sjöss bör Amiralitetsmedicus tillika med fältskärerna överlägga om quantiteten och species af Medicamenterna, hvilka i hans närvaro böra
läggas i fältkistan.
10. Efter öfverstånden expedition inventeras fältkistan och överblefne medicamenter lemnas till apotheket eller förbrukas i baraquerna.
11. Åligger det amiralitetsmedicus tillse bland fältskärgesäller är beskedlige och
förfarne personer till skeppen.
Om fremmande gesäller antagas böra de först examineras och berättelse om
deras skick till am.koll. giöras.
12. Vid äventyrliga operationer chirurgicas bör amiralitetsmedicus och övriga
mästerbarberare vara tillstädes till hjelp och råd.
13. Gemene man, hantverkare och underofficerare hafva fria medicamenter och
fri betjening av amiralitetsmedicus, så ock av mästerbarberaren. Men de öfriga
af staten betala sjelfva deras medicamenter och jemväl förnöja vederbörande, som
med deras kurerande möda hafva, förutan under påstående sjöresor och amir.med.
är följaktig, bör han utan åtskillnad gå alla flitigt och troget tillhanda, som honom
anlita.
14. Kungl. Maj:t består lärft och plåsterduk.
166
15. Amiralitetsdoctor och Mästerfältskär skola väl vårda och ansa alla chirurgiska
instrumenter som uti instrumentkammaren förvaras och hvaröfver inventarium
hålles.
16. Vadskontoret har ett lika lydande instrumentinventarium.
17. Ändteligen lärer Amiralitetsmedicus vara sorgfällig att för mästerbarberares
och isynnerhet deras gesällers skull, när tillfälle gives cadaver, anställa nödiga
Anatomiska Sectioner.»
Bil. 5. (Kr. A.)
U t drag ur riksdagsrelationer 17 5 5:
»Angående tillbygningar af hus och nya sådana: Ehvad tilbygningar som skiett
sedan senaste riksdag till och med mars i År både under Entreprenad och för
Kronans räkning av hus, skjul, bodar och plank samt staplar och broar visas omständeligen i bilagda förteckning n:r 17 jämväl berättelse n:o 18 i korthet hur
och på vad sätt alla Kronan tillhöriga hus tillika blivit underhållne och förbättrade
samt byggde och i hvad tillstånd de nu befinnas. Beträffande Entreprenader så
äro dessa:
l :o Ett Corps de garde av sten vid N orrebro eller stadens Landbroe, varom
den 23 april 1752 slöts accord med en murmästare Gottlieb Tisch Comold som
det väl och försvarligen utfört för en betingad summa av 2 500 s:m t.
2:o Ett nytt skaffhus af sten varom contract med murmästaren Braume under
den 14 aug. 1752 är träffat för 4.830 att uppföras med tillhjälp av den östra
flanklinien i Bastion Aurora. Som denna goda inrättning icke kunde äga det bestånd, såsom därmed avsikten var, utan att tillika för manskapets bättre Conserverande även nödiga Caserner blevo byggda, så är i anledning därav under den
12 november 1752 med samme murmästare kontrakt träffat om sådan byggnads
uppförande bredvid skaffhuset inom östra flanklinien i Bastion Aurora för 16.400
Smt, vilket av Amiralitetets Inqvarterings Cassans medel kommer att betalas,
men hvad takets täckande med bräder och jern- samt innanredan i sjelfva husen
med fönster, dörrar och !åsar samt det mera angår, så har Cronan det virket Sjelf
tillsläpt och detta icke är inbegripligt under Entreprenade Contractet, dock ersätter lnqvarterings Cassan det som ti! Cassernerna åtgått. Denna Bygnad kunde
ännu icke räknas för Complett med mindre icke Caserne Bygnaden blef fullföljd
inom vestra flanken i Bastion Aurora med för Officerarne tillärnade Rum jämväl
stängselmuren omkring gården med der inom blifvande Bodar och den stora Porten
till berörde gård.
Året her före ( 175 3) blef under 10 maj slutat accord at för wid Cassernen
de Officers Rummen bekomer mäster Braume 6000 dir Smt af Inqvarterings Cassans medel och för Stängselmuren 6200 dir Smt af förberedande medel, hvilken
förra bygnad så vida war färdig, at den 16 oktober 1753 skedde inflyttningen
af folcket och skaffningen jämnväl börjad.»
167
Bil. 6. (Kr. A.)
Utdrag ur fortifikationsbefälhavare B. \Veduwars redogorelse 1770:
Vänstra Flanquen: Denna Bastion har i Senare tider undergått stor förändring,
alldenstund man härvid haft andra Ideer, än då denna Bastion blef anlagd. (Fortifikationsideen togs bort genom kasernbygget.) Yttre Facade Muren har fått står
qvar, varande utvändigt alldeles lik förut beskrefne Liniers höga Murar. Men
efter den dessein, som den 11 Maj 1753 vunnit hans Kungl. Maj:t nodigste approbation, är denna till Defensionen upbyggde bastion, blifven förändrad först till
Casern för båtsmän och sedan till Sjukhus, fördenskuld har man nedrifvit hwarannan contrefort och innantill uppfört en Tegelmur, samt förwandlat denna Bastion
till ett Stenhus i 2 :ne Etager. Således är nu distancen emellan Centreforterne, som
stå qwar till Skiljoväggar så lång, att inga Balekar på dem kunna läggas till Wallgång, hwarpå Canoner kunna nyttjas. Warande alla embrasurer och Creneauer på
denna Bastion till större delen tillmurade. I denna Flanques nedre våning är nu
Munstersal och våningsrum för Inspectoren vid Sjukhuset. I Öfre wåningen äro
wåningsrum för Medicinae Doctoren. Till nedre våningen ·är en gång in ifrån
Bastion-Kettilen och utvändigt en Trappa till Doctorens rum i Skulderwinkelen.
Desse rum, med dess Eldstäder, fönster och dörrar med mera repareras av Kongl.
Amiralitetet.
Vänstra Facen. Hwad här ofven om Flanqen förmält är, kan jämväl sägas om
denna linie, på hwilken fyra Contrefarter saknas. Däremot äro nu i nedre Wåningen fyra rum och i den öfre Etagen fyra för Sjukmanskap samt mitt på Linien
och innanför Pointen och skulderwinkelen äro utwändigt 3 :ne apareller från
Bastionskettilen samt invändigt 3 :ne förstugor och T ra por. I Bastions-Pointen
är en sådan överhängande »skilderkur», som vid de 2 :ne näst förut beskrefne
Bastioner är anmärkt, men denna är här förwandlad till klockstapel och med ett
sexkantigt tak av koppar betäckt och uppe i hörnet ,av muren försedd med en
vimpel av järn med 1754.
Högra Facen. I denna face är samma förändring gjord och äfvenledes 8 rum
för det sjuka manskapet, samt 3 :ne apareller och 3 :ne trappor förfärdigade, som
här ofvan vid vänstra facen anmärkt är.
Högra Flanquen. Denna Linie är sammaledes inrättad, som om de öfriga linier
anmärkt är, allenast med den skilnad, att nedre Etagen är inrättad till matlagning
eller så kallad Skaffhusinrättning.
Bastion-Kettilen, i hwilken en god brunn befinnes, är stensatt och inhägnad
med en tegelmur:
På denna med Takpannor täckte mur, som stöter till högre flanquen i CourtineWinkelen, är en Port till utgång, wälfd med lås försedd. Innanför denna mur
mot sydost står en till badstuga inrättad Trädbyggning, 2:ne Etager hög samt
ett sophus. Utanför denna linie till wänster är ett långt afträdeshus öfver vatnet
på båckar med 2:ne dörrar genom muren, samt en sjöbrygga. Intill den därtill
stötande långa linie samt de 2 :ne kortare linier af denna mur på vänstra sidan
är Spruthus, Watnskjul och en mangelbod samt vedgård för lnspectoren.» -
168
Bil. 7.
Utdrag ur Reglemente för Armens flottas förvaltning
år 1783
Ottonde afdelningen.
I. Art.
sjukhuset och dess betjening.
§ 305.
Sjukhuset bör bestå af följande Rum:
Et för Regementsfältskären att förvara under sin upbörd Chirurgiska lustrumenter och Medicamenter.
Et för den under Fältskären, som alltid bör finnas vid sjukhuset om nätterna.
Et för dem som hafva Venerisk Sjukdom.
Et för dem som hafva Dysenteri eller Rödsot.
Et för dem som hafva fläckfebrar eller andra smittosamma Sjukdomar.
Två rum för dem som hafva Utvärtes Sjukdomar och Febrar, som ej äro smittosamma.
Et convalescent rum
En badstuga
Et förrådshus för Upsyningsmannens Upbörd och de sjuka Båtsmännens Kläder,
jemte nödige Källare.
II. Art.
De Sjukas Skötsel samt hushållningen vid sjukhuset.
§ 309.
Så snart en sjuk kommer på sjukhuset, får han genast sin säng med rena lakan,
skjorta, mössa, nattrock af Bulldan, samt tofflor, vilka persedlar Commissarien
låter tillställa honom. ·Karlens egna kläder och Kronans mundering förvaras af
de värvade Compagnier i deras Rustkammare eljest i förrådsrummet.
§ 310.
Rent skall ömsas på följande sätt:
Karlen får ren skjorta hvar ottonde dag, Lakan, mössa och strumpor hvar fjortonde dag och nattrock en gång i månaden. Ren halm bytes i sängen hvar fjortonde dag.
§ 312.
Vid sjukhuset bör finnas tillräckligt antal sängar, och til hvar säng et täcke,
tvänne madrasser och tvenne huvudbolster stoppade med halm, tu par lakan, fyra
skjortor, två mössor, tu par strumpor, en nattrock, et par tofflor, en spottlåda,
och dessutom i hvart rum en nattcommode med sit bäcken, en stor thekittel, en
thekanna, en Castrull eller panna at koka omslag uti, en bläcklampa, et bord, et
skåp, stolar.
169
§ 313.
Hvar morgon klockan sex göres eld om vintern i Kakelugnarna och Rummen
städas, likaså om aftnarna när kölden är stark.
De sjuka som orka, bädda då på en gång sina' sängar, och sjukvaktaren för
dem, som sjelfva ej förmå. Spottlådorna tagas ut och göras rena och ömsas ny
sand och granris uti och ställas under hvar säng. Golvet sopas och beströs med
sand och enris. Nattcommoden utbäres och rengöres, der så behöfves. När damb
och lukt är väl utdragit och kakelugnsspjellet kan stängas, rökes med enris
rummet, hvilket flera gånger bör ske om dagen, då osund luft förmärkes.
§ 314.
Efter städningen hålles ehorum om morgonen och om aftonen efter måltiden af
sjukvaktaren.
§ 315.
Vid ehorum bör den vid sjukhuset commenderade Fänrik vara närvarande.
Klockan 9 fm visiteras de sjuka af regements Fältskären, som då förordnar om
nödiga medicamenter.
eapitainen är härvid närvarande.
§ 316.
eommissarien formerar aftonen förut Uträkning på Mat-persedlarna, hvilka efter
den utsatte Spisordningen bestås. Efter denna uträkningen sker utvägningen klockan 8 om morgonen.
§ 317.
Klockan 12 få de sjuka sin middag, och klockan 2 få de dricka för eftermiddagen
och klockan 6 om aftonen för natten.
§ 318.
Ingen får röka Tobak i Sjukrummet, men de som äro så friske att de kunna gå
ute i god väderlek, få röka i förstugan eller på backen, til förekommande af elak
stank uti rummet.
III. Art.
De sjukas mottagande.
§ 324.
Båtsmannen bör antingen vara på paraden, eller om han af sjukdom ej förmår,
bör han straxt intagas på sjukhuset efter Polette af den officer som förestår Upfodringen.
Är han så sjuk at han ej kan gå före han dit med bår eller Port ehaise, som
finnes vid sjukhuset.
170
V. Art.
Medicinal-Leveran t ser.
§ 331.
Ingen annan än Escaderns Medicus eller Regements-fältskär får förordna och
requirera Medicamenter på escaderns räkning.
Dervid undvikes så mycket möjeligt är composita, och tages istället simplicia.
Dessa Requisitioner eller Recepter införer Regements-fältskären til hela innehållet uti en genomdragen och med Flottans sigill förseglad bok, hvarmed han
collationerar medicamenterna.
§ 332.
De medicamenter, som kunna fås hos handlande lika goda som från apoteket och
til bättre pris, få requireras och gifver kamreraren derå invisning på de handlande
med hvilka uphandlings-commissionen om sådana persedlar accorderat, såsom:
Olja, ättika, bränvin, Pepparrot etc.
XL Art.
sjukvaktarens skyldighet.
§ 3 51.
Sjukvaktarens skyldighet är at göra eld i rummen, bära in maten åt de sjuka,
hugga ved, städa rummen, skaffa sand, gran & enris, hålla ehorum morgon och
afton, se til at ingen fremmande utan lof kommer til de sjuka och tilse at ingen
förer til dem otjenlig mat eller bränvin, långt mindre det sjelf göra, at v~ka öfver
de sjuka då det tilsäges samt göra hvad mera, som til de sjukas skötsel och deras
betjening hörer.
§ 3 54.
På det en sjukvaktare så mycket bättre må kunna sköta de sjuka får han i stället
för sit vanliga underhåll, en sjukportion in natura och en skilling contant om
dagen i drickspengar.
XIV. Art.
Fältskärs Gesällernas skyldighet.
Fältskärs Gesällerna vid sjukhuset antagas av Regements-fältskären och stå under
Medici och fältskärens befäl.
§ 371.
Gesällernas skyldighet är också, at dagligen besöka de sjuka Under-Officerare och
Hantverkare hemma i Quarteren, och gifva Regements-fältskären denna underrättelse.
Regements-fältskärens skyldighet.
Regements-fältskären bör hvarje morgon vara tilstädes i sjukhuset och då förordna Medicamenterna för de sjuka, hvilka annoteras i sjukjournalen.
Han bör sjelf förrätta alla Chirurgiska Operationer af någon betydenhet.
171
§ 378.
Han bör också sjelf besöka Under-officerarne och Hantverkarne
då de äro illa sjuke.
deras quarter
§ 380.
Regements-fältskären håller dagbok öfver de sjuka, hvaruti införes dagen när de
sjuka komma in på sjukhuset och hans ålder och sjukdom, de medicamenter han
fått och när han lämnat sjukhuset.
Medici skyldighet.
Medicus biträder vid sjukhuset och har översyn af de invärtes sjuka och är
altid närvarande vid sjukmönstringarna.
§ 3 8 5.
Vid Flottans utrustning och under Krig åligger Medicus at Stor Amirals Embetet
tilhanda gå vid de förhållande Medicinalanstalter, som honom kunna blifva updragne.
Bil. 8.
FÖRV AL TNINGS- och REDOGÖRELSE-R E G L E M E N T E FÖR KONG L.
MAJ:TS och RIKETS FLOTTA.
Stockholm 1825.
8. Afdelningen Sjukvården
l. art. Sjukhuset
§ 994
Sjukhuset skall bestå av särskilda sjukrum, nemligen
För smittosamme febrar
Rödsots-sjuke
Febrar, som icke äro smittosamme
Utvärtes sjuke samt Convalescenter
ett obduktionsrum.
Dessutom skall vid Sjukhuset vara: Badinrättning för såväl kalla som varma bad.
Ändteligen skall finnas: Ett rum för Sjukhus-Chefen. Ett d:o för Förste Läkaren samt nödige Boningsrum för Sjukhus Inspectoren och de som för sin befattning vid sjukhuset äro pligtiga att bo.
§996
Sängarna skola stå med ena gafveln mot långväggen och hafva minst 5 qvarters
mellanrum, med ett litet bord emellan hvarannan säng, så att de sjuka der må
hafva sine Medikamenter och förnödenheter. Öfver varje säng bör vara en svartmålad Tafla att på den anteckna den sjukes namn, anordnade medicamenter och
spisningsportioner för dagen.
172
§ 997
sjukhuset står under stations-befälhavarens omedelbara styrelse.
§ 998
Den militära uppsigten ombesörjes i Carlserona af en Commendeur-Capitaine
såsom Sjukhuschef.
§
999
öfver sjukvården har Flottans öfver-Fält-Läkare, men der sådan icke finnes
Regements-läkaren, inseende och biträdes deruti af de vid Stationen anställda
Bataillons- och Under-Läkare.
§ 1009
Hvar morgon klockan sex sopas och städas rummen, hvilkas golf beströs med
sand och granris, och samma tid om vintern göres eld i Kakelugnarne, hvarefter
de sjuke skötes och uti spottlådorna ansas ny sand och granns.
19. A R T.
Regements-Läkarne i Carlskrona.
§ 1128
Den ene af dessa skall alltid vara på Sjukhuset i tjenstgörande, och har näst
öfver-Fält-Läkaren inseendet, samt förrättar i dess frånvaro de tjenstebefattningar honom tillhöra. Den andre Regements-Läkaren besörjer Sjukvården i Qvarteren, på sä t t i 2 5: te Art. förordnas.
§ 1129
Regements-Läkaren ansvarar i synnerhet för vården af alla utvärtes sjuka eller
blesserade och bör dageligen kl. 9 förmiddagen vara vid förbindningen i Sjukhuset
tillstädes, för att derom besörja.
§ 1131
Öfver alla utvärtes sjuke håller han serskild Dagbok, hvaruti upptages sjukdomarne, deras förhållande och behandling.
§ 1132
Alla operationer af betydenhet förrättar han sjelf eller Sjukhus-Läkaren; men
smärre operationer och förband må han låta Under-Läkaren under sin uppsigt
verkställa, hvarigenom de vinna öfning och handlag.
§ 1133
På honom ankommer, att förråd af erforderlige bandager och förnödenheter
till förefallande åkommors förbindning alltid är i beredskap.
§ 1134
Alla de Medicamenter, som för denna del af sjukvården erfordras, requirerar
och quitterar Regements-Läkaren; äfvensom han ensam, i mon af oundgänglige
173
behof, bör från Förrådet reqUlrera och quittera all bandage-duk och gammalt
linne, som i Sjukhuset och Sjukrummet på Varfvet i Carlskrona användes, och
utlemnar deraf till Läkarne, hvad för sjukvården erfordras, då hvar och en för
sig uti Journalen, der alla sådane requisitioner skola införas, quitterar den quantitet han erhåller.
§ 1169
'När Sjukhuset behöver manskap från Varisparaden vare sig för någon större
handräckning eller för annat ändamål bör lnspectoren till Equipage Mästaren
dagen förut inlämna requisition på erforderliga antalet man.
Bil. 9.
Ur prins Oscars, Oscar Il, brev till dr Carl Absalon Furst:
Min käre vän.
Tack för ditt senaste brev och för med detsamma följande opus, som var ganska
intressant. Jag ville önska att alla läkare på Våra Örlogsfartyg så iakttog sina
skyldigheter, och efter varje fulländad Expedition till Collegium Medicum insände
resumeen af sina iakttagelser, utan vilka Collegium med bästa vilja icke kan få
tillbörlig reda på förhållanden, helst vad Flottan rörer, som är ett så obekant
och tyvärr litet bearbetat fält.»
... »l Upsala tog jag copior av Gustavianska Handlingarna i vad som rörde Flottan, och fick däribland ett gott notvarp rörande sjukvården under den förfärliga
pestartade sjukdomen i Carlskrona och de från Flottan hemkomna besättningar.
Så som jag fick läsa därom i Riksrådet Muneks Rapport, kan jag knappt beskriva.»
... »Om tisdag den 23 april afreser jag från Stockholm. Då går det ut på salta
böljan, ut för friska vindar och man kommer undan detta qvalm - på land.
Så får jag hissa Befälstecken, den s. k. Laxen, så länge det räcker. Lycka till inom
Hus. Gud vet, när vi råkas, bibehåll mig i alla fall alltid i gott minne såsom
din vän
Oscar.
Stockholm den 16 april 18 5O.
Bil. l O.
Spisordning vid Kongl. Amiralitetssjukhuset år 1776.
TIL Middagen: Färskt Kött ~ Mark
Havregryn til Soppa l ~ Jumfru
Salt 3 Quintin, Bröd 2 marker om dagen.
TIL Afton: Korngryn til gröt 3 jumfru, Salt
dagen, samt l quarter til grötdoppa.
~
quintin, % Kanna dricka om
1-
174
Käll- och litteraturförteckning:
Riksarkivet:
Medicinalstyrelsens arkiv:
Protokoll. Registratur.
Inkomna handlingar. Akter.
Krigshovrättens arkiv:
Protokoll. Koncept.
Inkomna handlingar.
De la Gardies brevsamling:
Dr Rothmans brev.
Krigsarkivet:
Kartor, stadsplaner och ritningar.
Amiralitetskollegiets inkomna handlingar.
Generalintendentens handlingar.
Axel Zetterstens manuskriptsamling.
Fortifikationens handlingar rörande Karlskrona.
Defensionskommissionens utlåtande 1724.
Riksdagsrelationer.
Stadsarkivet i Stockholm:
Civilakter, församlingsböcker.
Kungl. Biblioteket:
Manuskript, biografica.
Statens Sjöhistoriska Museum:
Kartor, ritningar och reglementen.
Tekniska Museet:
Faxes handlingar.
Uppsala universitetsbibliotek:
S. W. Gynthers manuskriptsamling.
Landsarkivet i Lund:
Församlingsböcker m. m.
Flottans arkiv i Karlskrona:
Redogörelser, protokoll m. m.
Byggnadsdepartementets arkiv i Karlskrona:
Kartor och ritningar.
175
Flottans sjukhus arkiv, Vallgatan, Karlskrona:
Journaler, personhistoria.
Blekinge Museum, Karlskrona:
Handlingar och personhistoria.
Örlogsmannasällskapets bibliotek, Karlskrona:
Rullor, handlingar och manuskript.
Anderson, William, Karlskrona, gator och byggnader. 1930.
Artfelt, W., Einfiihrung in die Medizinhistorik.
Biografiskt lexikon, olika årgångar.
Brom e, J anrik, Karlskrona stads historia, 19 3 O.
Clemensson, G., Om svenska flottan och Karlskrona.
Gynther, S. W., Författningssamling för Kungl. Maj :ts flotta. 18 51.
Halldin, Gustaf, Karlskrona örlogsvarv, 1928.
Holmberg, Ernst, Karlskrona amiralitetsförsamling. 19 3 5.
Hult, O. T., Avhandling om epidemien 1789 m. m. 1913.
Josephson, Ragnar, Konungarnas Paris.
Loenbom, S. S., Handlingar till Carl Xl:s historia. 1763.
Sacklen, J. F., Sveriges läkarehistoria, Nyköping 1823.
Tersmeden, C., Memoarer, sammandragna av Nils Erdman. 1928.
Faxe, Arvid, Hushållning till sjöss, m. fl. 1782.
Furst, C. M., Skrifter och brev.
Linden, K. E., Sjukvård och läkare under kriget 1808-09. 1908.
Mörck, Samuel, Helsovård vid främmande mariner m. fl. 18 54.
Annerstedt, Claes, Uppsala universitets historia.
Weibull-Tegner, Lunds universitets historia.
Tidskrift i militär hälsovård.
Vetenskaps akademiens handlingar.
Tidskrift för sjöväsende.
Lychnos, Lärdomshistoriska samfundets årsböcker.
Enger, P. H., Fortifikationsbefälhavarna i Karlskrona.
Hjelt, Svenska och finska medicinalverkets historia.
Till grund för ovanstående undersökning ligger ett studium av kartor över
Karlskrona, ritningar över amiralitetssjukhusets olika byggnader samt handlingar
och personuppgifter i samband därmed. Det är mig en kär plikt att tacka alla
dem, som i arkiv eller på annat sätt velat främja mitt arbete med denna hyllning
till det gamla sjukhuset vid havet.
176